6

Riksdagens skrivelse Nr 181.

Nr 181.

Godkänd av första kammaren den 7 maj 1919.
Godkänd av andra kammaren den 7 maj 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 65
och 67 §§ utsökning slag en och lag om ändrad lydelse av
30 § konkurslagen.

(Första lagutskottets utlåtande nr 24).

Till Konungen.

Genom en den 14 mars 1919 dagtecknad proposition, nr 215, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§
utsökningslagen och lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Riksdagens skrivelse Nr 181.

7

Med överlämnande av första lagutskottets i ämnet avgivna, av
riksdagen godkända utlåtande får riksdagen anmäla, att de i propositionen
innefattade lagförslagen icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen
godkännas, men att riksdagen i anledning av samma proposition för sin
del antagit följande

1:°) Lag om

ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökniugslagen.

Härigenom förordnas, att 65 och 67 §§ utsökningslagen skola erhålla följande
ändrade lydelse:

65 §.

Från utmätning skola undantagas dels nödiga gång- och sängkläder för
gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock nödiga
arbetsredskap eller andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor,
eller, där gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll,
högst tvåhundra kronor. Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle; då skall från
utmätning undantagas av det förråd, som i huset finnes, vaa till underhåll för en
månad tarvas, eller, där tillräckligt förråd ej finnes, av penningar, som gäldenären
innehar eller äger innestående i bank eller annan penninginrättning, så mycket
som erfordras för anskaffande av det felande. Lös pant må ej undantagas från
utmätning för den gäld, varför pantsättningen skett.

67 §.

Gäldenär innestående avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning
eller innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är
berättigad att avlöningen eller pensionen lyfta; och skall, ändå att avlöningen
eller pensionen är förfallen, därav från utmätning undantagas vad som erfordras
till nödigt underhåll åt gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn
till nästa förfallodag. Är avlöningen eller pensionen lyftad, skall av penningar,
som gäldenären innehar eller äger innestående i bank eller annan penninginrättning,
undantagas motsvarande belopp.

Är i lag eller författning särskilt stadgat, att viss egendom ej må utmätas,
eller är av Konungen för viss pensions- eller livränteanstalt förordnat, att därifrån
utgående pension eller livränta ej må tagas i mät; lände det till efterrättelse.

Om införsel i avlöning, pension eller livränta är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1919.

8

Riksdagens skrivelse Nr 181.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 30 § konkurslagen skall erhålla följande ändrade
lydelse:

30 §.

Gäldenär skall, där han sig ej annorledes försörja kan, av konkursboet njuta
nödigt underhåll för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn under två
månader från den dag, offentlig stämning given är. Kan ej inom nämnda tid
bouppteckningen med ed fästas och boet till gode män överlämnas; njute gäldenären,
till dess sådant skett, underhåll som sagt är. Gäldenären värde ock tilldelat
vad som erfordras för resa och uppehälle, då han, efter kallelse, har att
inställa sig vid rätten till förhör, eller annorstädes till avgivande av upplysningar
rörande konkursboet, dock ej mer, om han vistas utom rättens domsaga, än som
tarvades, om han därinom, å ort där han sist vistades, sig uppehälle. I övrigt
äge han från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder
för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock nödiga arbetsredskap
eller andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor,
eller, där gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller bär eget hushåll, högst
tvåhundra kronor.

Kommer tvist upp i anledning av vad nu stadgat är; pr öve rätten vad
gäldenären bestås må med avseende såväl å hans behov och boets ställning, som
a hans omsorg att rätt för sig göra och beredvillighet att gode männen tillhandagå.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1919.

Stockholm den 7 maj 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

193251