Riksdagens skrivelse Nr 175.
1
Nr 175.
Godkänd av första kammaren den 6 maj 1919.
Godkänd av andra kammaren den 6 maj 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag till dels förordning
angående försäljning för vissa ändamål av odenaturerad
sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,
dels ock förordning om ändrad lydelse av 12 §
förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin ävensom en i ämnet väckt motion.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 34.)
Till Konungen.
I en den 21 mars 1919 avlåten proposition, nr 365, har Eders
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
antaga dels följande
Bihang till riksdagens protokoll 1919. lå sand. Nr 175.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 175.
Förslag
till förordning angående försäljning för vissa ändamål av odenaturerad sprit,,
framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Under de villkor och till den myckenhet, som Konungen bestämmer,
må partihandlare, varom i förordningen angående handel med skattefri
sprit förmäles, jämväl i andra fall, än i 8 § samma förordning avses,
för vetenskapliga, medicinska, farmaceutiska, tekniska, industriella eller
likartade ändamål försälja ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning framställd
sprit, som ej denaturerats.
2 §•
För försäljning, som i denna förordning avses, skall partihandlare
påföras skatt enligt vad i 12 § 1 mom. förordningen angående tillverkning
av brännvin är stadgat, och skola i fråga om skattens erläggande
samt kontrollen däröver lända till efterrättelse de föreskrifter, Konungen
utfärdar.
3 §•
Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse enligt denna förordning
stadgade villkor eller meddelade föreskrifter, straffes med böter
från och med tjugufem till och med ett tusen kronor eller, i händelse
omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex
månader, och have tillika, där ej synnerligen mildrande omständigheter
föreligga, förbrutit den sprit, förseelsen avser, jämte kärl och annat emballage,
vari spriten förvaras.
4 §•
I övrigt skola bestämmelserna uti 29, 30, 31, 32 och 33 §§ förordningen
angående handel med skattefri sprit i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
l)enna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Riksdagens skrivelse Nr 175.
3
dels ock följande
Förslag
till
förordning om andrad lydelse av 12 § förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin i nedan angivna del skall erhålla
följande ändrade lydelse:
12 §.
1. För brännvin — — — — alkohol.
2. Inbetalning av — — — — liter.
3. Vid utförsel----— normalstyrka.
4. Restitution av----nämnda förordning.
5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid bränneri,
där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare,
varom i 4 b) sägs, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen
rörelse; dock att angående beskattning för försäljning för vissa ändamål
av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkniug,
gälle vad därom särskilt är stadgat.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
___
I anledning av förevarande proposition har inom första kammaren
väckts en motion, nr 172, i vilken hemställts, att 1 § i det i Kungl.
Majtts proposition nr 365 framställda förslaget till förordning angående
försäljning för vissa ändamål av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut
vid sulfitcellulosatillverkning, måtte få följande lydelse:
”1 §•
Under de villkor och till den myckenhet, som Konungen bestämmer,
må partihandlare med skattefri sprit på därom gjord ansökan, jämväl
i andra fall än i § 8 av förordningen rörande skattefri sprit avses,
till partihandlare med rusdrycker, vilken idkar rening av brännvin, försälja
ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning framställd sprit, som ej
denaturerats.
4
Riksdagens skrivelse Nr 175.
Rörande de villkor, under vilka sålunda inköpt vederbörligen renad
sprit må försäljas, meddelar Konungen särskilda föreskrifter.”
På sätt inhämtas av vad departementschefen till nyssnämnda statsrådsprotokoll
anfört avser Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag att ersätta
den för tekniska och andra särskilda ändamål använda beskattade
sprit, som framställts ur jordbruksprodukter, med beskattad sprit, framställd
ur sulfitlut. Förslaget innebär sålunda en utvidgning av sulfitspritens
användningsområde. Då för apoteksbehov samt för vetenskapliga
och tekniska ändamål beräknats under år 1919 åtgå icke mera
än inemot 1,200,000 liter å 50 procent, föranleder emellertid Eders Kungl.
Maj:ts förslag icke någon större utvidgning av sagda område. Motivet
till förslaget är ej heller att tillgodose sulfitspritfabrikernas intressen
såsom fallet var med de vid 1914 års riksdagar väckta motionerna. Eders
Kungl. Maj:ts förslag åsyftar i stället att möjliggöra tillhandahållandet
av billig sprit av god kvalitet för de tekniska ändamål, till vilka beskattad
sprit måste användas, något som under nuvarande förhållanden,
då den tillgängliga beskattade jordbruksproduktspriten är mycket dyr
samt även i renad form icke är av fullgod beskaffenhet, synes särskilt
erforderligt.
Det i motionen I: 172 framställda förslaget syftar betydligt längre
än Eders Kungl. Maj:ts förslag. Det avser att öppna möjlighet för användande
av sulfitsprit, sedan den blivit renad och beskattad, för förtäringsändamål.
Frågan härom har under den senaste tiden varit föremål för särskild
uppmärksamhet. Sålunda hava dels kontrollstyrelsen till Kungl.
Maj:t ingivit en den 21 mars 1919 dagtecknad framställning i ärendet,
dels ock svenska cellulosaföreningen till statsrådet och chefen för
finansdepartementet ingivit en den 3 mars 1919 dagtecknad skrivelse,
vilken i huvudsak innehåller samma synpunkter som den föreliggande
motionen. Över bland annat sistberörda framställning har nykterhetskommittén
den 26 mars 1919 avgivit utlåtande.
Enligt vad som inhämtas av dessa handlingar är läget för närvarande
följande.
På grund av uppmuntran från statens sida har ett större antal
sulfitbrännerier anlagts med en betydande tillverkningskapacitet. Sedan
brännerierna blivit färdiga eller i det närmaste utbyggda, har statsbeslaget
å sulfitsprit upphävts och prisbildningen å detta område blivit fri.
I följd härav har sulfitspriten utsatts för konkurrens från de utländska
brännoljorna, varvid efterfrågan å motorsprit blivit ytterst ringa. Det
kan således förväntas, att det kommer att uppstå ett överskott av sul
-
Riksdagens skrivelse Nr 175.
fitsprit, vilket, därest det icke kan exporteras, skulle förbliva liggande i
fabrikerna. Samtidigt härmed äro planer å bane att från utlandet importera
betydande kvantiteter brännvin för förtäringsändamål. Det har
därför till förekommande av importen av utländskt brännvin synts lämpligt,
att den inom landet tillverkade sulfitsprit, som icke kan finna avsättning
för tekniska ändamål, beskattas och renas för förtäringsändamål.
Riksdagen har icke kunnat undgå att finna det genom motionen
framställda förslaget efter numera inträdda förhållanden förtjänt av
beaktande. Även om man enligt riksdagens mening måste ställa
sig tveksam till tanken att genom möjliggörande av sulfitspritens användande
till förtäringsändamål mot förhållandevis högre priser bereda sulfitspritindustrien
ett stöd i konkurrensen med de utländska brännoljorna, har
riksdagen ansett, att ett inom riket förefintligt överskott av brännvin hellre
bör finna användning än att importvägen, vilken numera är öppen, anlitas
för att skaffa brännvin för förtäringsändamål. Jämväl har det synts
riksdagen lämpligare och ur nationalekonomisk synpunkt bättre, att den
annars värdelösa sulfitluten utnyttjas, än att för folknäringen användbara
jordbruksprodukter skola förbrukas för bränningsändamål.
Emellertid är den av motionären väckta frågan förenad med flera
svårigheter, vilka det gäller att lösa. Nykterhetskommittén har i sitt
ovan åberopade utlåtande erinrat, dels att beviljande av rätt för sulfitspritfabrikerna
att tillverka och avyttra förtäringssprit borde ske endast
i samband med en sådan reglering av rätten att tillverka jordbruksproduktsprit,
att två jämsides med varandra fortlöpande, konkurrerande produktionsgrenar
på detta område icke komme att uppstå, dels att det borde
uppställas som oeftergivligt villkor, att sulfitspritindustrien icke erhölle
tillverkningsrätt för obestämd tid eller för all framtid utan endast för
kortare perioder och under sådana former, att några ersättningsanspråk
från industriens sida icke kunde väckas. Såväl nykterhetskommittén som
kontrollstyrelsen har erinrat om, att den nuvarande brännvinstillverkningsförordningen
måste omarbetas, om sulfitspriten för framtiden skall
få användas för förtäringsändamål.
Vad sålunda av nykterhetskommittén och kontrollstyrelsen anförts
utgör efter riksdagens mening beaktansvärda invändningar mot att nu lämna
ett permanent medgivande till sulfitspritens användande för förtäringsändamål.
Med hänsyn härtill har riksdagen i likhet med kontrollstyrelsen
ansett, att tillhandahållande av beskattad sulfitsprit i renad form för sistnämnda
ändamål bör begränsas till en kortare tid och att därunder den
av kontrollstyrelsen och nykterhetskommittén påyrkade omarbetningen av
brännvinstillverkningsförordningen samt utredningen av därmed samman
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 175.
hängande frågor böra pågå. Med dylik anordning synas de anmärkningar,
som kommerskollegium och nykterhetskommittén på sin tid riktat mot att
sulfitspritfabrikerna beviljades rätt att tillverka och avyttra förtäringssprit,
icke kunna vidhållas. Livsmedels- och fodertillgången inom landet lär under
de närmaste åren icke bliva sådan, att brännvinstillverkning av ämnen,
som äro användbara för folknäringen, kan medgivas, åtminstone icke i
någon avsevärd omfattning. Någon konkurrens mellan sulfltbrännerier
och lantbruksbrännerier kan vid dylikt förhållande ej komma ifråga. Erinras
må ock, att enligt kontrollstyrelsens förslag, som i detta avseende sammanfaller
med motionärens, sulfitspriten skall avyttras av partihandlare
med skattefri sprit och icke av innehavare av sulfitbränneri. Härutinnan
torde ligga åtminstone en viss garanti för, att det icke skall uppstå ett
direkt ekonomiskt intresse hos sulfitspritindustrien att försälja brännvin
för förtäringsändamål.
Då riksdagen begränsar giltighetstiden för den föreslagna förordningen
till utgången av juni 1920 — ifrågavarande begränsning har riksdagen
funnit böra drabba ej blott användande av sulfitsprit för förtäringsändamål
utan även användande av dylik sprit i beskattad form för tekniska
ändamål — har riksdagen ansett sig samtidigt böra bos Eders Kungl.
Maj:t anhålla om utredning av de med sulfitspritens användande till
förtäringsändamål sammanhängande spörsmål ävensom om utarbetande
och framläggande av förslag till ny brännvinstillverkningsförordning.
Vidkommande de föreslagna bestämmelserna om befogenhet för
Kungl. Maj:t att föreskriva villkor för den beskattade och renade sulfitspritens
användande för andra ändamål än som avses i förordningen angående
handel med skattefri sprit ävensom att bestämma den mängd,
som skulle få disponeras, förutsätter riksdagen, att vid utövningen av dessa
befogenheter tillses, dels att sulfitspriten tillhandahålles utan föroreningar,
dels att icke större mängd disponeras än vad som kan anses utgöra
överskott utöver vad som erfordras för de i förordningen angående handel
med skattefri sprit avsedda ändamål.
Riksdagen har icke haft anledning till erinran mot det i 2 § av
Eders Kungl. Maj:ts förslag föreskrivna sättet för tillverkningsskattens
påförande liksom ej heller mot vad Eders Kungl. Maj:t i övriga, förut
icke berörda delar föreslagit.
Riksdagen får sålunda för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva,. att
riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 365 ävensom motionen I: 172, antagit följande av bevillningsutskottet
framlagda förslag till
Riksdagens skrivelse Nr 175.
7
Förordning angående försäljning för vissa ändamål av odenaturerad sprit,
framställd ur avfallslut vid sullltcellulosatillverkning.1
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Under de villkor och till den myckenhet, som Konungen bestämmer,
må partihandlare, varom i förordningen angående handel med
skattefri sprit förmäles, jämväl i andra fall än i 8 § samma förordning
avses, till den, som till av salu bedriver rening av brännvin, försälja ur
avfall slut vid sulfitcellulosatillverkning framställd sprit, som ej denaturerats.
2 §•
För försäljning, som i denna förordning avses, skall partihandlare
påföras skatt enligt vad i 12 § 1 mom. förordningen angående tillverkning
av brännvin är stadgat, och skola i fråga om skattens erläggande
samt kontrollen däröver lända till efterrättelse de föreskrifter, Konungen
utfärdar.
3 §•
Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse enligt denna förordning
stadgade villkor eller meddelade föreskrifter, straffes med böter
från och med tjugufem till och med ett tusen kronor eller, i händelse
omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex
månader, och have tillika, där ej synnerligen mildrande omständigheter
föreligga, förbrutit den sprit, förseelsen avser, jämte kärl och annat emballage,
vari spriten förvaras.
4 §.
I övrigt skola bestämmelserna uti 29, 30, 31, 32 och 33 §§ förordningen
angående handel med skattefri sprit i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
samt gäller till och med den 30 juni 1920.
1 De delar av denna och följande förordning, i vilka riksdagens beslut innefattar
ändring av Kungl. Maj:ts förslag, äro utmärkta med kursiverad stil.
8
Riksdagens skrivelse Nr 175.
samt
Förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin i nedan angivna del skall erhålla
följande ändrade lydelse:
12 §.
1. För brännvin —--— alkohol.
2. Inbetalning av — — — — liter.
3. Vid utförsel----normalstyrka.
4. Restitution av----nämnda förordning.
5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid bränneri,
där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare, varom
i 4 b) sägs, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse;
dock att angående beskattning för försäljning för vissa ändamål av
odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,
gälle vad därom särskilt är stadgat.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
samt gäller till och med den 30 juni 1920.
Därjämte får riksdagen hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders
Ivungl. Maj:t måtte, efter verkställd utredning av de med sulfitspritens
användande till förtäringsändamål sammanhängande spörsmål, låta utarbeta
och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser
angående tillverkning av brännvin, som av utredningen må föranledas.
Stockholm den 6 maj 1919.
Med. undersåtlig vördnad.
Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.
192411