Riksdagens skrivelse Nr 132.

1

Nr 132.

Godkänd av första kammaren den 29 april 1919.
Godkänd av andra kammaren den 29 april 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
i vissa delar av förordningen den 11 oktober
1907 angående beskattning av socker m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 31.)

Till Konungen.

Genom proposition, nr 208, av den 25 februari 1919 har Eders
Kungl. Magt, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning om
ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 11 oktober 1907 angående
beskattning av socker;
dels medgiva,

att vid sockerraffinaderi anställd förste kontrollör må av kontrollstyrelsen
beviljas kostnadsfri ledighet för den tid, styrelsen prövar
skäligt, dock högst en månad för tillverkningsår räknat och utan
rätt till reseersättning i anledning av det avbrott i tjänstgöringen, som
förorsakas av sådan ledighet; samt

att vid sockerraffinaderi anställd kontrollör, som kan antagas
bliva inkallad till tjänstgöring under mer än 350 dagar av tillverkningsåret,
må av kontrollstyrelsen beviljas kostnadsfri ledighet, med
iakttagande att kontrollör, som kan antagas bliva inkallad till tjänstjBihang
till riksdagens protokoll 1919. 14 samt År 132—134. 1

2 Riksdagens skrivelse Nr 132.

göling hela tillverkningsåret, må erhålla ledighet under högst 15 dagar
samt att annan kontrollör, varom nu är fråga, må medgivas ledighet
under högst så många dagar, att desamma jämte den tid, för vitken
tjänstgöring må antagas ej kunna beredas honom, uppgå till sammanlagt
15 dagar;

dels godkänna följande grunder för pensionering av förste kontrollörer
och kontrollörer vid sockerraffinaderierna att gälla tills vidare
intill dess annorlunda kan varda bestämt, nämligen:

att förste kontrollör eller kontrollör, som uppnått en ålder av minst
67 ai och räknar minst 10 tjänstår vid kontrollen över sockertill verkningen,
är berättigad att från och med månaden näst efter den, då
hans anställning vid kontrollen upphör, komma i åtnjutande av pension;

att pensionens belopp avpassas efter tjänstårens antal och tjänstgöringens
beskaffenhet på det sätt, att för varje tjänstår såsom förste
kontrollör tillgodoräknas ett belopp av 90 kronor och för varje tjänstår
såsom kontrollör ett belopp av 60 kronor, med iakttagande att sådant
tillgodoräknande må äga rum för högst 30 tjänstår; samt

att varje år, varunder vederbörande innehaft förordnande såsom förste
kontiollör eller kontrollör, räknas såsom helt tjänstår under förutsättning
att tjänstgöringen efter inkallelse omfattat minst nio månader av året,
att, därest tjänstgöringen omfattat mindre del av året, än nyss sagts,
endast den tid, varunder tjänstgöring verkligen ägt rum, '' tillgodoräknas
såsom tjänstetid för pension, samt att tjänstgöring såsom vikarie
för förste kontrollör icke grundlägger rätt till pension i sådan egenskap;

dels ock medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande pensionering
må bestridas av förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter.

Det ovannämnda förslaget till förordning om ändrad lydelse i vissa
delar av förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av
socker är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 11 oktober
1907 angående beskattning av socker.

Härigenom förordnas, att 7 §, 13 § 4 inom., 18 § 1 mom., 19,
20 och 21 §§, 22 § 2 mom., 25 § 2, 3, 4 och 6 mom., 28 § 1 och 2
mom., 29 § 2 mom., 30 § samt 37 § 1 mom. förordningen den 11

Riksdagens skrivelse Nr 132. 3

oktober 1907 angående'' beskattning av socker skola erhålla följande
ändrade lydelse:

? §•

För allt obeskattat socker, som under transport mellan inrikes
orter förkommer, skall avsändaren betala vederbörlig skatt. Kan han
emellertid styrka, att godset genom skeppsbrott, uppbringning eller
annan olycka gått förlorat, må eftergift av skatten äga rum. Till Kungl.
Maj:t ställd ansökan härom, åtföljd av handlingar, innefattande erforderlig
utredning rörande förhållandet, ingives till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som inhämtar yttrande såvitt angår raffinaderi eller med
raffinaderi förenad råsockerfabrik, av vederbörande förste kontrollör
samt beträffande råsockerfabrik, som ej är förenad med raffinaderi
(fristående råsocker fabrik), av vederbörande kontrollör, som tillika är förman
(kontrollör-förman), samt därefter med eget utlåtande till Kungl. Maj:t
insänder handlingarna i ärendet.

13 §.

4. Vederbörande förste kontrollör eller kontrollör-förman eller deras
ställföreträdare äge rätt att använda fabrikens laboratorium för utförandet
av behövliga undersökningar.

18 §.

1. Då fabrik skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår
fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att, minst
tio dagar förrän rörelsen må börja, till Kungl. Maj:ts befallmngskavande
ingiva skriftlig driftsanmälan med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja rörelsen,

b) huruvida arbetet skall fortgå dag och natt eller endast om dagen,

c) antalet ingångar, som i allmänhet skola hållas öppna,

d) huruvida socker skall förvaras utom fabriksområdet, samt

e) ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänstemännen,

varjämte, därest fabriken ej står under kontroll, då anmälan göres,
vid densamma skall fogas intyg av förste kontrollör eller, såvitt angår
fristående råsockerfabrik, kontrollör-förman, att anordningarna vid fabriken
icke strida mot denna förordnings eller ordningsstadgans föreskrifter.

19 §.

Vid fristående råsockerfabrik skall inom en vecka efter det centrifugering
av socker upphört allt socker vara inlagt på magasin under

4 Riksdagens skrivelse Nr 132.

kronans lås; och skall tillverkaren därefter ofördröjligen hos kontrollören-förmannen
göra anmälan om arbetets avslutande (slutanmälan).

Vid raffinaderi och med raffinaderi förenad råsockerfabrik göres
slutanmälan hos förste kontrollören, när allt skattepliktigt socker utlämnats
från fabriken.

Vederbörande kontrolltjänsteman åligger att lämna tillverkaren
bevis om gjord_ anmälan ävensom att, så fort ske kan, därom underrätta
Kungl. Maj:ts befallningshavande samt kontrollstyrelsen.

Vill — — — — tillståndsbevis.

20 §.

1. Om i annan fabrik än sådan, som omförmäles i 14 centrifugering
av socker ej företages inom sex helgfria dygn efter den i driftsanmälan
uppgivna tiden, åligger det tillverkaren att för hela den tid,
varunder arbete icke ägt rum, till Kungl. Maj:ts befallningshavande
inbetala det anställda kontrolltjänstemän vid fabriken tillkommande arvode,
vid ^äventyr, om betalning ej sker, att Kungl. Maj:ts befallningshavande
låter hos tillverkaren utmäta detsamma. Beror uppskov på
olyckshändelse eller annan omständighet, varöver tillverkaren ej kunnat
råda, må kontrollstyrelsen kunna på ansökning medgiva befrielse från
skyldighet, som stadgas i detta mom.

2. Har under den del av året, arbete i fabriken enligt anmälan
fortgått, icke vid fabriken tillverkats i medeltal femtusen kilogram socker
för varje helgfritt dygn, åligger det likaledes tillverkaren att till Kungl.
Maj:ts befallningshavande inbetala hela det anställda kontroll tjänstemän
vid fabriken tillkommande arvode, vid äventyr, om betalning ej sker,
att Kung], Majrts befallningshavande låter hos tillverkaren utmäta detsamma.

21 §''

Tillverkare åligger att över tillverkningens gång föra sådan bok,
att- därur med lätthet kan inhämtas, huru stor mängd råämnen använts
vid tillverkningen, huru mycket av särskilda fabrikater i fabriken vunnits,
samt huru mycket socker, sirap eller melass bortförts från fabriken,
ävensom i övrigt ■ sådana upplysningar erhållas, som för upprättande av
en tillförlitlig statistik över sockerindustrien erfordras, däribland, vad
råsockerfabrik angår, huru stor ytvidd varit använd för odling av de
betor, som avverkats inom fabriken, och angående betornas sockerhalt.

I avseende å bokens anordning och förande vare tillverkare skyldig att
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar.

5

Riksdagens skrivelse Nr 132.

Nämnda bok skall, när helst så påfordras, hållas tillgänglig för vederbörande
förste kontrollör och kontrollör-förman.

22 §.

2. Därest tillverkare ej åtnöjes med av förste kontrollör eller
kontrollör-förman vid tillämpningen av denna förordning meddelad
föreskrift eller vidtagen åtgärd, äger han att hos kontrollstyrelsen däri
söka ändring.

25 §.

2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan,
utövas den i 1 mom. avsedda kontrollen vid raffinaderier och sådana
råsockerfabriker, som äro förenade med raffinaderier, av förste kontrollörer
och kontrollörer samt vid fristående råsockerfabriker av dels
kontrollörer, av vilka en vid varje fabrik tillika är förman, dels ock
tillsyningsmän.

3. Förste kontrollörer, kontrollörer och tillsyningsmän förordnas
av kontrollstyrelsen.

4. Dagarvode utgår av statsmedel under tjänstetiden till förste
kontrollör med tolv kronor, till kontrollör, som tillika är förman, med
tio kronor och till annan kontrollör med åtta kronor, dock att, där
annan kontrollör än förste kontrollör under kalendermånad eller del
därav tjänstgjort längre tid än i medeltal åtta timmar om dagen, särskild
ersättning för överskjutande antal timmar utgår med en krona
för timme. Förste kontrollör och kontrollör-förman erhålla dessutom,
om resa förekommer, rese- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen
i gällande resereglemente för varje gång, de inträda i tjänstgöring eller
från en till annan fabrik förflyttas. Förordnas förste kontrollör eller
kontrollör-förman att verkställa förrättning under tid, då han ej är inkallad
till tjänstgöring, erhåller han dels reseersättning enligt fjärde
klassen i resereglementet, dels ock dagarvode, förste kontrollör med
tolv och kontrollör-form an med tio kronor.

6. Då, enligt vad i 19 § sägs, slutanmälan blivit gjord, skola vid
fristående råsockerfabrik samtliga kontrollörer och vid annan fabrik
förste kontrollör och kontrollörer återkallas. Vid fristående råsockerfabrik
skall tillsynen överlämnas åt vederbörande tillsyningsman,
vilken i arvode av statsmedel erhåller tio kronor för varje dag, hans
verksamhet vid fabriken påkallats. Påkallas tillsyningsmannens åtgärd
för uttagning av socker under tillverkningsåret mer än sextio särskilda
dagar, skall ersättningen för de överskjutande dagarna gäldas av till -

6

Riksdagens skrivelse Nr 132.

verkaren. När tillsyningsmanuens åtgärd påkallas för uttagning av socker
i mindre mängd än 5,000 kilogram eller för annat ändamål än antingen
uttagning av socker eller verkställande av sådan inventering, som i 30 §
sägs, skall ersättningen härför likaledes gäldas av tillverkaren.

28 §.

1. När socker skall uttagas från fabrik, göre tillverkaren hos
vederbörande förste kontrollör, kontrollör-förman eller tillsyningsman
anmälan därom, med angivande huruvida sockret skall utlämnas till fritt
bruk eller försändas till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller
tullkammare.

2. Utlämnas socker till fritt bruk, skall vederbörande förste kontrollör,
kontrollör-förman eller tillsyningsman utfärda vågsedel i två
exemplar, av vilka det ena överlämnas till tillverkaren och det andra,
försett med kvitto av tillverkaren eller hans ombud, bilägges kontrollhandlingarna.

29 §.

2. År tillverkaren ej nöjd med undersökning, som enligt 1 mom.
blivit i fabriken verkställd å sockerlösningar, sirap, sirapsblandningar
eller melass, tages därav prov, som, försett med vederbörande kontrolltjänstemans
och tillverkarens sigill, insändes till kontrollstyrelsen för
verkställande av ny undersökning, vars resultat blir avgörande.

SO §.

Inventering eller uppvägning av allt i fabrik eller magasin befintligt
socker skall årligen den 31 juli samt eljest, när kontrollstyrelsen
därom förordnar, verkställas i närvaro av vederbörande förste kontrollör,
kontrollör-förman eller tillsyningsman.

Befinnes — — — åtgärder.

37 §.

1. Underlåter tillverkare att, i enlighet med därom givna föreskrifter,
föra den bok, som omförmäles i 21 §, eller vägrar han förste kontrollör
eller kontrollör-förman tillgång till samma bok eller vederbörande kontrolltjänsteman
eller den, vilken äger anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där undersökning
må ske, eller till ritning och beskrivning över fabriken, straffes med
böter från och med etthundra till och med ettusen kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 132. 7

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1919; dock atö
tillsättningen av förste kontrollörer och kontrollörer skall för det tillverkningsår,
som börjar den 1 augusti 1919, ske i enlighet med denna
förordning.

Den förevarande propositionen innefattar fyra särskilda spörsmål
angående kontrollen vid sockertillverkningen, nämligen om inskränkning
av antalet förste kontrollörer, om beredande av fastare anställning åt
vissa kontrollörer, om förbättrade avlöningsförmåner åt kontrollpersonalen
samt om understöd (pension) åt ur tjänst avgången kontrollpersonal.

Spörsmålet om inskränkning av antalet förste kontrollörer har
upprepade gånger varit genom motioner förelagt riksdagen, nämligen år
1912 genom en av herrar Thorsson och Waldén väckt motion, II: 152,
år 1913 genom en av herr Thorsson väckt motion, II: 131, samt senast
år 1917 genom en av sistnämnde motionär ånyo väckt motion, II: 26.

Motiveringarna för 1912 och 1913 års motioner skilde sig bland
annat dåra ti, att i den förra såsom för ändamålet lämplig utväg anvisades
sammanförande under gemensam förste kontrollör av antingen
råsockerfabrik med närbeläget raffinaderi eller ock två eller flera med
hänsyn till inbördes läget härför lämpade råsockerfabriker, medan i den
senare förordades utredning angående indragning av vid råsockerfabrikerna
anställda förste kontrollörer och överflyttande av deras göromål
på vederbörande kontrollörer.

Båda motionerna blevo i enlighet med av kontrollstyrelsen avgivna
yttranden av bevillningsutskottet avstyrkta och av riksdagen avslagna.
Kontrollstyrelsen hade i båda fallen huvudsakligen kritiserat de olika
vägar för syftets vinnande, som i motionerna antytts, och syntes styrelsen
hava förutsatt, att ett bifall till framställningen om utredning skulle
innefattat ett för utredningen i viss mån bindande godkännande av de
föreslagna vägarna, en tankegång som kanske ej heller varit utan inflytande
på utskottets och riksdagens ställningstagande.

Jämväl över 1917 års motion i ämnet inhämtades kontrollstyrelsens
yttrande. Ehuru i motiveringen för motionen framställdes möjligheter
för frågans lösning i båda de riktningar, som i de tidigare motionerna
förordats, förmälde sig kontrollstyrelsen denna gång icke hava något
att erinra mot, att en utredning företoges. Genom bifogande av sitt
år 1912 givna yttrande i ämnet syntes styrelsen emellertid hava velat
angiva, att medgivandet icke vore liktydigt med ett godkännande i förväg
av viss föreslagen åtgärd eller ens ett uttalande om möjligheten
av några inskränkningar på förevarande område.

8

Riksdagens skrivelse Nr 132.

Sedan den högsta kontrollmyndigheten sålunda funnit frågan i
varje fall förtjäna att undersökas, fann bevillningsutskottet sig jämväl
sakna anledning att motsätta sig en sådan undersökning, företagen utan
några förutsatta direktiv beträffande vare sig sättet för eller möjligheten
över huvud taget av inskränkningar i hithörande avseende. Dock ville
utskottet såsom en oeftergivlig hållpunkt för utredningen betona, att
hänsyn i främsta rummet toges till fordran på effektiv kontroll och i
andra rummet till vinnande av besparing. I enlighet härmed hemställde
utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning angående inskränkning av antalet förste kontrollörer vid
sockertillverkningen, och har riksdagen med bifall härtill i skrivelse,
nr 259, den 13 juni 1917 anhållit om sådan utredning, därvid riksdagen
återgivit de nyssnämnda av utskottet angivna synpunkterna med avseende
å utredningen.

Den av riksdagen sålunda begärda utredningen har resulterat i
föreliggande förslag om indragning av förste kontrollörs befattningarna
vid de fristående råsockerfabrikerna, i samband varmed förste kontrollörens
göromål vid vederbörande fabrik skulle överflyttas å någon
därstädes förordnad kontrollör, vilken skulle benämnas kontrollör-förman
och erhålla ett till tio kronor förhöjt dagarvode.

Den ifrågasatta reformen är, enligt vad i propositionen angivits,
förestavad dels av önskan att åstadkomma besparing i kostnaden för
kontrollen och dels av den i vissa fall yppade svårigheten att erhålla
förste kontrollörer med föreskriven kompetens.

Av utredningen i ärendet framgår emellertid, att meningarna varit
mycket delade i fråga om lämpligheten av den föreslagna förändringen.
Sålunda hava av de tre för utredningen särskilt tillkallade sakkunniga
två varit mot förslaget. Av de hörda länsstyrelserna hava fyra avstyrkt
förslaget och tre tillstyrkt detsamma. Jämväl inom kontrollstyrelsen
har yppats meningsskiljaktighet, i det att två ledamöter reserverat sig
mot kontroll styrelsens beslut att tillstyrka indragning av ifrågavarande
tjänster. Ledamoten i kontrollstyrelsen Arnell har härutinnan yttrat bl. a.
följande:

»Kontrollstyrelsen föreslår, att förste kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna
skola indragas och att i stället en av kontrollörerna skall, jämte det
att han tjänstgör som kontrollör, vara förman för de övriga och fullgöra förste
kontrollörens åligganden.

Styrelsen finner visserligen, att det kan vara förenat med en viss olägenhet,
att förmännen-kontrollören — när han är i tjänstgöring som kontrollör — icke
utan vidare kan lämna sin post, och styrelsen erkänner, att hans egenskap av förman
kan under vissa omständigheter nödvändiggöra hans närvaro å annat ställe
i fabriken.

9

Riksdagens skrivelse Nr 132.

Då kontrollstyrelsen tror sig kunna undanröja dessa olägenheter genom att
förmännen-kontrollören, då han måste av någon anledning lämna sin post, tillkallar
någon av de övriga vid fabriken tjänstgörande kontrollörerna att tillfälligtvis övertaga
hans post, så visar detta, att varken kontrollstyrelsen eller den av de av
styrelsen tillkallade sakkunniga, som närmast representerat kontrollörskåren, och
vilken är den som vid sakkunnigas sammanträde yrkat på ifrågavarande reform,
äro fullt förtrogna med det sätt, varpå kontrollen vid en råsockerfabrik fungerar.
Bemälde sakkunnige har för övrigt själv aldrig tjänstgjort vid råsockerfabrik.

Nu är det emellertid så, att de kontrollörer, som äro i tjänstgöring vare sig
på löftet eller vid utlastning eller vid bevakningen av centrifugrummet, icke kunna,
utan att i hög grad äventyra kontrollens effektivitet, lämna sin post så länge
deras skift varar.

Någon annan än de, som äro i tur att uppehålla den ena eller den andra
posten, kan förmännen-kontrollören icke anlita att tillfälligtvis övertaga hans post,
utan att den ifrågavarande kontrollörens post tillfälligtvis blir obesatt. Någon av
de övriga vid fabriken anställda kontrollörerna kan han icke räkna på, då dessa
hava fritid, och den vilja de nog använda på annat sätt än att stå till reds för att
avlösa förmannen. En del resa under fritiden till sina närbelägna hem, en del
kunna vara upptagna av andra enskilda angelägenheter. Kontrollörsbefattningarna
vid en råsockerfabrik äro ju av så tillfällig beskaffenhet, att man ej kan fordra av
en person, som anställts där som kontrollör, att han under tjänstgöringsperioden
skall avstå från att under fritid sköta sina enskilda angelägenheter.

Enligt min bestämda uppfattning, vilken även hävdats i kontrollstyrelsens föregående
utlåtanden, kan det ej vara förenligt med en god kontroll, att den, som
närmast har att svara för kontrollen, skall hava någon skyldighet till bunden tjänstgöring
som kontrollör.

Skall det sålunda vara en förman, bör han endast vara förman, och blir
då ersättandet av förste kontrollörerna med förmän endast en titel- och kompetensfråga.
»

Ledamoten Lagergren bär med åberopande av Arnells yttrande
uttalat, att han ej tilltrott sig att, för vinnande av en ringa och kanske
oviss besparing, tillråda förslaget att ersätta förste kontrollörerna vid
råsockerfabrikerna med kontrollörer såsom förmän.

Vid bedömandet av ifrågavarande förslag har riksdagen givetvis
haft att beakta den av riksdagen upprepade gånger och senast i 1917
års förutnämnda skrivelse uttalade grundsatsen för avgörande av hithörande
spörsmål, att hänsyn i främsta rummet skall tagas till fordran
på effektiv kontroll och i andra rummet till vinnande av besparing.

Kontrollstyrelsen har visserligen, trots de framkomna anmärkningarna,
ansett förslaget »ägnat att tillgodose behöriga anspråk i fråga
om en fullt effektiv kontroll». A andra sidan hava emellertid, såsom ovan
antytts, motsatta åsikter gjorts gällande såväl inom kontrollstyrelsen
som av de sakkunnigas majoritet och andra med förhållandena förBihang
till riksdagens protokoll 1919. 14 sand. Nr 132 — 134. 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 132.

trogna myndigheter. Särskilt har riksdagen icke kunnat undgå att
fästa avseende vid de skäl, som anförts av reservanterna inom kontrollstyrelsen.
Efter vad i ärendet förekommit är tydligt, att förslagets
effekt i kontrollavseende icke låter sig med visshet bedömas, och att
det i varje fall bör betecknas som synnerligen tvivelaktigt, om kontrollen
kan bibehållas lika god som med nuvarande ordning. Då härtill kommer,
att den besparing, som enligt kontrollstyrelsens beräkning kan vara att
vinna genom indragning av ifrågavarande till antalet 19 befattningar,
endast uppgår till 14,685 kronor årligen, vilket belopp vid bifall
till den i propositionen föreslagna högre ersättningen åt kontrollören-förmannen
komme att minskas med 1,335 kronor, synes dess mindre anledning
vara att reflektera på den föreslagna förändringen. Ett genomförande
av förslaget skulle efter riksdagens åsikt icke stå i överensstämmelse
med ovanberörda, av riksdagen angivna grundsats, som torde få
anses förutsätta, att man vid varje förändring i kontrollens anordning
skall hava garanti för att kontrollens effektivitet ej rubbas. 1 betraktande
av de fackkunnigas inbördes oenighet angående förslagets konsekvenser i
kontrollhänseende föreligger tydligen icke någon sådan garanti i förevarande
fall.

Såsom ett av skälen för indragning av ifrågavarande befattningar
har åberopats, att det skulle vara svårt att hålla dessa besatta med personer
av föreskriven kompentens. Enligt 26 § i den av Kungl. Maj:t
den 23 juli 1908 utfärdade ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen
fordras för anställning som förste kontrollör bl. a. avlagd mogenhetsexamen
eller examen från tekniskt läroverk. I praktiken har man dock, såsom
i ärendet upplysts, redan dispenserat från berörda villkor om avlagd
examen, i det att i vissa fall till förste kontrollörer vid råsockerfabriker
förordnats personer med vanlig kontrollörsutbildning. Några olägenheter
härav lära icke hava visat sig uppstå. Det vill då synas, som
om genom ändring i ordningsstadgan ifrågavarande formella kompetensfordran
kunde helt eftergivas. Därigenom skulle möjlighet öppnas att
mera allmänt till förste kontrollörer vid råsockerfabriker befordra förtjänta
och skickliga kontrollörer, förutsatt att dessa i övrigt äga erforliga
kvalifikationer, exempelvis tillräckliga insikter i verkställandet av
förekommande analyser å socker, sirap och melass. Att, såsom i propositionen
ifrågasatts beträffande kontroll örer-förmän, eftergiva även
kravet på denna praktiska kompetens skulle, efter riksdagens förmenande,
vara olämpligt från kontrollsynpunkt och sannolikt också obehövligt från
rekryteringssynpunkt.

11

Riksdagens skrivelse Nr 132.

I en av de förut berörda motionerna, II: 26 vid 1917 års riksdag,
framfördes jämväl frågan om fastare anställning av vissa kontrollörer, niotio
nären hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t ville låta undersöka, huruvida icke vid varje sockerraffinaderi
ett visst antal kontrollörer kunde beredas en fastare anställning,
varigenom särskilt de, som under en löljd av år med gott vitsord
utfört sin tjänst och som saknade annan inkomst än den de åtnjöte av
sin kontrollverksamhet, vid inträffad indragning av kontrollpersonal
måtte äga företräde till arbete.

I enlighet med uttalande av bevillningsutskottet anförde riksdagen
uti sin till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse i ämnet, att riksdagen, utan
att hava velat i frågans förevarande läge taga ställning till densamma,
funnit de framförda synpunkterna vara av den beskaffenhet, att en utredning
av hithörande förhållanden kunde vara motiverad.

1 propositionen har nu meddelats, att den av kontrollstyrelsen i
berörda hänseende verkställda utredningen givit till resultat, att de framkomna
önskemålen om beredande av en fastare anställning i mening av
årstjänstgöring för ett visst antal kontrollörer vid varje raffinaderi borde
i möjligaste mån tillmötesgås. För ändamålets vinnande hade styrelsen
dels föreslagit annan ordning för tillsättningen av kontrollörer dels ock
vissa andra åtgärder, som kunde förverkligas genom vidtagande av vissa
ändringar i ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen. I den förstnämnda
punkten krävdes emellertid riksdagens medverkan för ändring
i 25 § 3 mom. i förordningen angående beskattning av socker.

Enligt berörda lagrum utses kontrollörer av Konungens befallningshavande.
I enlighet med förslag av kontrollstyrelsen, mot vilket ingen
av de hörda myndigheterna haft något att erinra, har Eders Kungl. Maj:t
nu föreslagit sådan ändring i nyssnämnda 25 § 3 inom., att kontrollörer i
likhet med förste kontrollörer skulle förordnas av kontrollstyrelsen. Såsom
skäl för förändringen har departementschefen framhållit det olämpliga i
att utnämningsrätten beträffande kontrollörerna vid sockerbeskattningen
vore skild från den myndighet, som hade högsta inseendet över kontrollen.
Det syntes ock vara otvivelaktigt, att överlåtandet till kontrollstyrelsen
av befogenheten att utse kontrollörer vore ägnat att befrämja tillämpningen
av enhetliga grunder vid fördelningen av ifrågavarande befattningshavares
tjänstgöring. Härmed vore man helt visst inne på den
säkraste vägen till åstadkommande av ordning och reda i kontrollörernas
tjänstgöringsförhållanden och till beredande för dem av en fastare och
tryggare ställning.

12

Riksdagens skrivelse Nr 132.

Riksdagen finner de anförda skälen övertygande och har intet att
erinra mot förslaget, likasom ej heller mot att, såsom följdenligt före-,
slagits, tillsättningen av tillsyningsmän vid råsockerfabriker och allmänna
sockernederlag likaledes överflyttas till kontrollstyrelsen.

I fråga om kontrollpersonalens avlöningsförmåner upptager propositionen
förslag om tilläggsarvode åt kontrollör-förman, angående reseersättning
åt förste kontrollör och kontrollör-förman samt om kostnadsfri
ledighet för kontrollpersonalen vid raffinaderierna.

Såvitt förslagen röra kontrollör-förmannen, saknar riksdagen, som
icke kunnat bifalla inrättandet av denna befattning, anledning ingå på
något sakligt bedömande.

Förste kontrollör är enligt 25 § 4 mom. av förordningen angående
beskattning av socker berättigad att, om resa förekommer, uppbära ersättning
med 15 kronor för varje gång han inträder i tjänstgöring eller
från en till annan fabrik förflyttas. Kontrollstyrelsen, som förordat, att
förste kontrollör vid inställelse i tjänstgöring eller vid förflyttning från
en till annan fabrik måtte erhålla reseersättning enligt resereglementets
fjärde klass, har såsom skäl åberopat, dels att numera till förste kontrollörer
stundom måst utses personer, som varit bosatta på långt avstånd
från sina respektive fabriker, i följd varav vederbörande fått bestrida
en god del av resekostnaderna med egna medel, dels ock att deras
dagavlöning, som på sin tid ansetts så riklig, att den anförts såsom skäl
mot större reseersättning, under nuvarande förhållanden icke kunde i
sådant avseende åberopas.

Departementschefen har, sedan statskontoret förklarat sig ej hava
något att erinra mot förslaget, funnit detsamma väl grundat samt framhållit,
att den ökade kostnad, som skulle komma att drabba statsverket,
torde bliva mycket oväsentlig.

Ej heller riksdagen har funnit något att invända mot förslaget om
höjd reseersättning åt förste kontrollörerna.

Frågan om semester förmån åt kontrollpersonalen vid sockerraffinaderierna
har i viss omfattning tidigare varit föremål för behandling i
riksdagen. I proposition nr 214 till 1916 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att medgiva, att vid sockerraffinaderi anställd förste
kontrollör finge av kontrollstyrelsen, där så funnes lämpligen kunna ske,

13

Riksdagens skrivelse Nr 132.

beviljas ledighet under högst en månad för år med bibehållande av
dagarvodet, men utan rätt till reseersättning i anledning av det avbrott
i tjänstgöringen, som av sådan ledighet.förorsakades. I propositionen
framhölls, att berörda förste kontrollörer, som av kontrollstyrelsen
förordnades för tillverkningsår, hade att utföra ett arbete av den
art och omfattning, att de onekligen vore i behov av någon tids sammanhängande
vila under året. På grund härav syntes det departementschefen
skäligt, att låta dem efter kontrollstyrelsens beprövande under
högst en månad av året komma i åtnjutande av ordinarie befattningshavares
semester motsvarande ledighet. Naturligtvis borde sådan ledighet
endast förekomma, därest vederbörande befattningshavare förut under
tillverkningsåret varit oavbrutet inkallad till tjänstgöring och anledning
icke förelåge till antagande, att hans tjänstgöring komme att upphöra
före tillverkningsårets utgång. Då emellertid kontrollstyrelsen skulle
hava att pröva frågan om ledighets beviljande, höll departementschefen
före, att styrelsen därvid icke skulle underlåta att tillse, att omförmälda
förutsättningar för ledighetens åtnjutande vore för handen.

Enligt departementschefens mening borde vikarie för förste kontrollör,
som sålunda åtnjöte ledighet, bliva, såvida annat ej föreskreves,
jämlikt 25 § 4 mom. sockerbeskattningsförordningen berättigad att uppbära
samma ersättning som den tjänstledige, nämligen dagarvode med
12 kronor ävensom, där resa för inställelse vid fabriken förekomme,
reseersättning med 15 kronor. Denna vikariatskostnad borde bestridas
från ordinarie förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter.

Bevillningsutskottet avstyrkte förelaget av principiella skäl. Om
det ock enligt sakens natur ofta förekomme, att förordnandet upprepades
för samma person, vore detta dock ej på något sätt förutsatt. Anställningsformen
vore således synnerligen löslig, och dessa befattningshavare
kunde icke jämföras med statens ordinarie tjänstemän. Efter utskottets
uppfattning skulle ett bifall till propositionen innebära ett frånträdande
av de grundsatser, riksdagen hittills följt, då det gällt att bevilja semesterförmån
åt personalen inom statens verk. Ett tillmötesgående i
föreliggande fall skulle därför helt visst bliva betraktat såsom prejudicerande
och framkalla krav på statsverket från annan personals sida.
Följderna härav kunde icke överskådas.

Vid ärendets behandling i riksdagens första kammare gjordes gent
emot utskottets principiella betänkligheter gällande, att ifrågavarande
förste kontrollörer visserligen vore förordnade allenast för ett år i sänder,
men att, då förordnandena plägade år efter år förnyas för samma personer,
det vore mer formellt än reellt, som dessa befattningshavare

14 Riksdagens skrivelse Nr 132.

hade en lösare anställning. Propositionen blev emellertid ej bifallen
av riksdagen.

Då frågan om semester åt förste kontrollörerna nu ånyo förelägges
riksdagen, bär den varit föremål för fullständig utredning. Sedan
vederbörande förste kontrollörer i eu av kontrollstyrelsen med eget utlåtande
överlämnad framställning anhållit om Kungl. Maj:ts förnyade
åtgärd i saken, har löneregleringskommittén hörts i ämnet. De nämnda
myndigheterna hava tillstyrkt framställningen i den omfattning och
under de förutsättningar, som vederbörande departementschef, enligt
vad ovan omnämnts, angivit i samband med 1916 års proposition.
Kommittén har härvid uttalat, att densamma i betraktande av arten och
omfattningen av ifrågavarande befattningshavares arbete funne det ur
nämnda synpunkt vara med billighet förenligt, att någon tids kostnadsfri
ledighet bereddes dem. Beaktades tillika den synpunkten, att åtnjutande
av en dylik ledighet måste anses ägnat att bidraga till ett säkerställande
av kontrollens effektivitet, under det befattningshavarna vore i tjänstutövning,
syntes enligt kommitténs mening en dylik åtgärd hava än
starkare anspråk på att anses befogad, för att icke säga nödig. Beträffande
semestertidens längd har kommittén erinrat, att kontrollstyrelsen
borde erhålla bemyndigande att bestämma härom, med iakttagande dels
att maximitiden för ledigheten begränsades till en månad, dels ock att
hänsyn toges till längden av den tid, efter tillverkningsår räknat,
vederbörande tjänstgjort i sin innehavande befattning.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag är, såsom departementschefen
framhållit, anknutet till vad löneregleringskommittén uttalat i avseende
å befogenheten av kostnadsfri ledighet och semestertidens längd samt
för övrigt i huvudsak byggt på 1916 års proposition i ämnet och de
grundsatser dåvarande departementschef augivit.

Frågan om semesterledighet åt kontrollörerna vid raffinaderierna
är ny. Initiativet är taget av dessa befattningshavare själva. De hörda
myndigheterna, kontrollstyrelsen och löneregleringskommittén, hava tillstyrkt
en ledighet av högst 15 dagar, och har kommittén därvid såsom
grunder för kontrollstyrelsens beviljande av ledigheten föreslagit, att
kontrollör, vilken kunde antagas bliva inkallad till tjänstgöring hela tillverkningsåret,
skulle erhålla ledighet under högst 15 dagar, samt att
kontrollör, som kunde antagas bliva inkallad till tjänstgöring under mer
än 350 dagar av tillverkningsåret, men ej hela detta år, skulle medgivas
ledighet under högst så många dagar, att desamma jämte den tid, för

Riksdagens skrivelse Nr 132. 15

vilken tjänstgöring finge antagas ej kunna beredas honom, uppginge till
sammanlagt 15 dagar.

I det hela svnes semesterledigheten åt kontrollörerna hava betraktats
närmast som en konsekvens av förste kontrollörernas motsvarande
förmån. I denna riktning har också departementschefen uttalat sig i
propositionen. Han förbisåge ingalunda, att ifrågavarande båda slag av
befattningshavare i många avseenden intoge helt olika ställning, men
funne det icke kunna bestridas, att skäl, likartade med dem, som talade
för det förstnämnda förslaget, i viss utsträckning gjorde sig gällande
även i fråga om kostnadsfri ledighet åt kontrollörer. Beträffande tidslängden
av ledigheten har propositionen följt löneregleringskommitténs
förslag. De kontrollörer som ej förutsättas erhålla tjänstgöring under
mera än 350 dagar av året, skola alltså vara uteslutna från semesterförmånen.

Åven riksdagen har vid behandlingen av frågan om kontrollpersonalens
semesterledighet ansett förste kontrollörernas och kontrollörernas
anspråk i sagda avseende äga det samband, att de förstnämndas
anspråk billigtvis ej torde böra beviljas med mindre även de
senares vinna tillmötesgående.

Med hänsyn till den uttömmande utredning frågan underkastats,
sedan densamma förra gången förelåg hos riksdagen, samt de i huvudsak
enhälliga tillstyrkanden, som föreligga från de sakkunniga myndigheternas
sida, har riksdagen funnit sig i frågans sålunda förändrade läge
icke böra motsätta sig införande av semesterledighet åt ifrågavarande
befattningsh avar e.

Den kostnad, som kan väntas drabba staten i följd härav, är ej
heller av den betydelse, att riksdagen av den anledningen skulle anse
sig böra avslå förslaget. De ifrågakommande förste kontrollörerna
äro numera endast 5, och skulle deras semestervikarier draga eu kostnad
av omkring 1,800 kronor. Enligt av kontrollstju-elsen numera lämnad
uppgift voro exempelvis under tillverkningsåret 1917 —1918 till tjänstgöring
vid de 5 arbetande raffinaderierna inkallade 98 kontrollörer, av
vilka ingen hade full årstjänstgöring och endast 13 tjänstgjorde minst
350 dagar. Kostnaden för semester åt dessa sistnämnda skulle hava
stannat vid omkring 1,500 kronor.

Mot detaljerna i Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen ej annan
erinran än att i fråga om kontrollörernas inkallande till tjänstgöring
under viss tid uttrycket »kan antagas» synes böra ersättas med »förutsättes».

16

Riksdagens skrivelse Nr 132.

I samband med förslaget om beredande av fastare anställning åt
vissa kontrollörer står frågan om pensionering av kontrollpersonalen vid
raffinaderierna. Närmaste anledningen till att denna fråga upptagits
just nu uppgives i propositionen vara det av kontrollstyrelsen framförda
önskemålet om en sänkning av åldersgränsen för anställning vid sockerkontrollen
från nu i sådant avseende gällande 70 år till 67 år, vilken
åtgärd i sin tur framstått såsom särskilt angelägen, emedan därigenom
skulle beredas möjlighet att utan dröjsmål genomföra kontrollstyrelsens
förslag rörande den fastare anställningen.

De av Eders Kungl. Maj:t nu föreslagna, här ovan återgivna grunderna
för pensionering av förste kontrollörer och kontrollörer vid raffinaderierna
äro närmast byggda på ett av statskontoret i avgivet utlåtande
i ämnet framställt förslag. I överensstämmelse med statskontorets mening
skulle den nu ifrågasatta pensioneringen icke innebära någon definitiv
lösning av frågan utan vara avsedd allenast som en provisorisk anordning
i avvaktan på ett mera allmänt ordnande av de icke ordinarie statsanställdas
pensionsförhållanden.

Statskontoret har härom uttalat bland annat, att det ville synas
statskontoret, som kontrollpersonalens pensionering innebure endast ett
fortsatt fullföljande av de åtgärder, som under senare år med riksdagens
medverkan vidtagits i syfte att bereda pension åt viss icke ordinarie
personal med jämförelsevis fast anställning i statens tjänst, såsom exempelvis
skett genom 1917 års riksdags beslut rörande pensioneringsgrunder
för vissa extra ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar,
vid statens vattenfallsverk och vid telegrafverket. I det förslag. till det
statsunderstödda pensionsväsendets centralisering, som i betänkande II
av den 3 november 1917 framlagts av särskilt för ändamålet tillkallade
sakkunniga inom finansdepartementet, hade de sakkunniga under kap. IV
angivit de särskilda bestämmelser, som, utöver de i kap. I föreslagna
grunderna för pensioneringen i allmänhet, ansetts erforderliga vid pensionering
av icke ordinarie innehavare av statstjänst. I sammanhang med
behandlingen av berörda förslag, som ännu vore på Kungl. Maj:ts
prövning beroende, torde därför enligt statskontorets mening böra tagas i
övervägande, huruvida ej bland de icke ordinarie innehavare av statstjänst,
som skulle erhålla rätt till pension på de av sakkunniga föreslagna
villkor, jämväl borde upptagas förste kontrollörer och kontrollöre *
vid sockerraffinaderierna.

Att statskontoret likväl tillstyrkt omedelbara åtgärder för pensionering
av ifrågavarande personal hade sin grund i det ovannämnda
förslaget om sänkning av åldersgränsen för personalens anställning.

17

Riksdagens skrivelse Nr 132.

Statskontorets nyss återgivna synpunkter beträffande lämpligheten
av förevarande pensionsfrågas undersökning och lösande i samband med
andra likartade frågor har riksdagen funnit synnerligen beaktansvärda,
och har riksdagen icke ansett tillräckliga skäl föreligga att i föreliggande
fall ens provisoriskt gå den allmänna utredningen i ämnet i förväg.

Det får härvid för övrigt ihågkommas, att kontrollpersonalens vid
sockertillverkningen anställning hittills varit och är av mera löslig art,
i det att densamma beror av årligen återkommande förordnande. Den
fastare anställning, som enligt vad ovan omnämnts är åsyftad och som
enligt riksdagens mening visserligen kan komma att stärka personalens
krav på pension, är emellertid ännu ej satt i verket. Det förefaller
därför, som om härvid den naturliga tidsföljden blivit omkastad.

Vidare vill riksdagen sätta i fråga, om rent praktiskt det individuella
behovet av ifrågasatt understöd eller pension är så ötnmande, som det
i första hand kan förefalla. Enligt uppgifter, som erhållits från kontrollstyrelsen,
äro under innevarande tillverkningsår (V8 1918—81A
1919) vid de 5 bestående raffinaderierna anställda 87 kontrollörer, av
vilka 43 äro militärer. Av dessa sistnämnda åtnjuta ej mindre än 37
pension av allmänna medel. Det torde kunna antagas, att de äldre
kontrollörerna, som således nu skulle komma i fråga till pensionering,
i allmänhet äro att finna just inom sistberörda grupp.

I detta sammanhang vill riksdagen jämväl erinra om, att löneregleringskommittén,
som icke blivit hörd i pensioneringsfrågan, på tal
om semesterledighet åt kontrollpersonalen vid raffinaderierna framhållit,
att de skäl, som kunde anföras till stöd för sådan förmån, ingalunda
finge anses föranleda till beredande åt samma personal av andra förmåner,
som i allmänhet vore förbundna med ordinarie beställning i
statens tjänst.

I frågans förevarande läge har riksdagen följaktligen funnit sig
icke böra medgiva den föreslagna pensioneringen.

Av riksdagens ställning till förslaget om indragning av förste kontrollörsbefattningarna
vid råsockerfabrikerna följer, att någon ändring
icke påkallas i 7 §, 13 § 4 mom., 18 § 1 inom., 19 och 20 §§, 21 §,
22 § 2 mom., 25 § 2 mom., 28 § 1 och 2 mom., 29 § 2 mom., 30 §
samt 37 § 1 mom. i förordningen angående beskattning av socker.
I 25 § 4 mom. tarvas ej annan ändring än som rör den höjda reseersättningen
åt förste kontrollörerna och i 6 mom. blott den omredigering,
som påkallas av att Konungens befallningshavandes befattning med tillsättande
av tillsyningsmän föreslås skola upphöra.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 saml. Nr 132—134.

3

18

Riksdagens skrivelse Nr 132.

Riksdagen får för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva,

1) att riksdagen, som icke kunnat oförändrat bifalla Eders Kungl.
Maj:ts ovan intagna författningsförslag, antagit det förslag till förordning
om ändrad lydelse av 25 § 3, 4 och 6 mom. förordningen den 11 oktober
1907 angående beskattning av socker, som upptages i den till denna
skrivelse fogade bilaga;

2) att riksdagen, i anledning av vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit
i fråga om kostnadsfri ledighet för förste kontrollörer och kontrollörer
vid sockerraffinaderierna, medgivit,

att vid sockerraffinaderi anställd förste kontrollör må av kontrollstyrelsen
beviljas kostnadsfri ledighet för den tid, styrelsen prövar skäligt,
dock högst en månad för tillverkningsår räknat och utan rätt till
reseersättning i anledning av det avbrott i tjänstgöringen, som förorsakas
av sådan ledighet; samt

att vid sockerraffinaderi anställd kontrollör, som förutsättes bliva
inkallad till tjänstgöring under mer än 350 dagar av tillverkningsåret,
må av kontrollstyrelsen beviljas kostnadsfri ledighet, med iakttagande
att kontrollör, som förutsättes bliva inkallad till tjänstgöring hela tillverkningsåret,
må erhålla ledighet under högst 15 dagar samt att
annan kontrollör, varom nu är fråga, må medgivas ledighet under
högst så många dagar, att desamma jämte den tid, för vilken tjänstgöring
må antagas ej kunna beredas honom, uppgå till sammanlagt 15
dagar; samt

3) att Eders Kungl. Majris förslag, i vad det avser godkännande av
grunder för pensionering av förste kontrollörer och kontrollörer vid
raffinaderierna samt bestridande av kostnaderna för pensioneringen, icke
blivit av riksdagen bifallet.

Stockholm den 29 april 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens skrivelse Nr 132.

19

Bilaga.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse ay 25 § 3, 4 och 6 mom. förordningen den
11 oktober 1907 angående beskattning av socker.

Härigenom förordnas, att 25 § 3, 4 och 6 mom. förordningen den
11 oktober 1907 angående beskattning av socker skola erhålla följande
ändrade lydelse:

25 §.

3. Förste kontrollörer, kontrollörer och tillsyningsman förordnas
av kontrollstyrelsen.

4. Dagarvode utgår av statsmedel under tjänstetiden till förste
kontrollör med tolv och till annan kontrollör med åtta kronor, dock att,
där annan kontrollör än förste kontrollör under kalendermånad eller del
därav tjänstgjort längre tid än i medeltal åtta timmar om dagen, särskild
ersättning för överskjutande antal timmar utgår med en krona för
timme. Förste kontrollör erhåller dessutom, om resa förekomrher, reseoch
traktamentsersättning enligt fjärde klassen i gällande resereglemente
föt varje gång, han inträder i tjänstgöring eller från en till annan fabrik
förflyttas. Förordnas förste kontrollör att verkställa förrättning under
tid, då han ej är inkallad till tjänstgöring, erhåller han dels dagarvode
med tolv kronor, dels ock reseersättning enligt fjärde klassen i resereglementet.

6. Då, enligt vad i 19 § sägs, slutanmälan blivit gjord, skola
förste kontrollör och kontrollörer återkallas. Vid fristående råsockerfabrik
skall tillsynen överlämnas åt vederbörande tillsyningsman, vilken
i arvode av statsmedel erhåller tio kronor för varje dag, hans verksamhet
vid fabriken påkallats. Påkallas tillsyningsmannens åtgärd för
uttagning av socker under tillverkningsåret mer än sextio särskilda
dagar, skall ersättningen för de överskjutande dagarna gäldas av till -

20

Riksdagens skrivelse Nr 132.

verkaren. När tillsyningsmannens åtgärd påkallas för uttagning av
socker i mindre mängd än 5,000 kilogram eller för annat ändamål än
antingen uttagning av socker eller verkställande av sådan inventering,
som i 30 § sägs, skall ersättningen härför likaledes gäldas av tillverkaren.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1919; dock att
tillsättningen av förste kontrollörer och kontrollörer skall för det tillverkningsår,
som börjar den 1 augusti 1919, ske i enlighet med denna
förordning.