8
Riksdagens skrivelse Nr 130.
Nr 130.
Godkänd av första kammaren den 2 maj 1919.
Godkänd av andra kammaren den 2 maj 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående åvägabringande
av utredning och, förslag beträffande statsunderstöd
åt den svenska manskörsången.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 1).
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 9).
Till Konungen.
Inom riksdagen ha väckts motioner därom att utredning måtte
komma till stånd, huruvida och på vilka villkor understöd må kunna
av statsmedel beredas den svenska manskörsången — läussångarförbunden
— med uppgift att bland folket vidmakthålla intresset
för manskörsång samt kärleken till sången.
I den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver, har andra
kammarens femte tillfälliga utskott inhämtat yttrande uti den
genom motionerna väckta frågan från musikaliska akademien, vilket
yttrande finnes avtryckt såsom bilaga till nämnda utskotts utlåtande
i ärendet.
Riksdagens skrivelse Nr 130.
i>
Enligt riksdagens mening är det otvivelaktigt nr skilda synpunkter
av stor betydelse, att god musik och sång göras lätt tillgängliga
för en större allmänhet. Såsom av motionärerna framhållits,
hava ock statsmakterna visat sig behjärta detta. År 1912
och sedermera varje år har riksdagen anvisat medel för understödjande
av vissa föreningar i landsorten, som utöva instrumental musik,
och år 1918 hos Eders Kungl. Maj:t gjort framställning om åvägabringande
av utredning rörande statsunderstöd åt s. k. hembygdskörer.
Jämväl nu förevarande motioner ifrågasätta understöd av statsmedel
för främjande av sångkonstens odling ute bland folket. Till
syftemålet är således motionärernas ifrågavarande förslag överensstämmande
med riksdagens sist berörda framställning men avser en
utvidgning av densamma.
Den svenska kvartettsången torde med samma rätt som hembygdskörerna
kunna påräkna statsmakternas bevågenhet och stöd.
Målet för dessa båda sångarrörelser är i stort sett detsamma. Båda
äro ägnade att väcka och främja idealism och sund livsglädje, att
motverka nöjen av mindre god art och att samla män från skilda
klasser kring gemensamma uppgifter och mål. Förverkligandet av
motionärernas önskemål skulle innebära, att nya frivilliga krafter,
verkande i sådan riktning, komme att insättas.
Riksdagen får alltså i likhet med motionärerna förorda, att
understöd av statsmedel i lämplig omfattning beredes den ifrågavarande
sångarverksamheten.
Om statsbidrag kommer att för ändamålet anvisas, torde emellertid
nödiga garantier böra skapas för att ett dylikt bidrag väl användes.
Vissa betingelser böra därför uppställas för statsbidrags
erhållande och jämväl kontroll över de statsunderstödda körernas
verksamhet i någon form anordnas.
Riksdagen vill till sist med hänsyn till det nära sambandet
mellan nu "förevarande motioner och det i riksdagens ovannämnda
framställning avhandlade ämne uttala önskvärdheten av att berörda
båda frågor bliva föremål för utredning i ett sammanhang.
På grund härav och med hänsyn till vad musikaliska akademien
anfört i sitt ovanberörda yttrande får riksdagen anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och på vilka
villkor understöd må kunna av statsmedel beredas den svenska
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt Nr 127—131. 2
Riksdagens skrivelse Nr 130.
10
manskörsången med uppgift att bland folket vidmakthålla intresset
för manskörsång samt kärleken till sången, samt därefter till riksdagen
inkomma med det förslag, vartill utredningen kan komma
att föranleda.
Stockholm den 2 maj 1919.
Med undersåtlig vördnad.