6

Riksdagens skrivelse Nr 129.

På grund av vad i förevarande ämne förekommit får riksdagen
anhålla, att Eders Kungl. Maj.t täcktes låta verkställa utredning beträffande
dels i vilken omfattning behov förefinnes av lättnad i de kostnader,
som hittills i regel påvila familjeförsörjare i och för anskaffande
av erforderlig materiel åt deras i folkskolan undervisade barn, dels
i vilken utsträckning och på vad sätt det kan befinnas lämpligt och
möjligt att av allmänna medel bereda lättnader i dessa kostnader,
dels ock huruvida och efter vilka grunder en samverkan härutinnan
mellan stat och kommun må kunna åstadkommas.

Stockholm den 2 maj 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 129.

Godkänd av första kammaren den 29 april 1919.
Godkänd av andra kammaren den 29 april 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående utfärdande
av allmänna bestämmelser rörande villkor för erhållande
av tillstånd till lastautomobiltrafik.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)
(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)

Till Konungen.

Enskild motionär har inom riksdagen gjort hemställan i syfte,
bland annat, att utredning måtte komma till stånd rörande möjligheten
för utfärdande av allmänna bestämmelser om villkor för erhållande
av tillstånd till lastbiltrafik.

I den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver, har riksdagens
vederbörande utskott inhämtat yttrande över motionen från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Riksdagens skrivelse Nr 129.

7

I sitt berörda yttrande bär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anfört, bland annat, att styrelsen bulle före, att eu del bestämmelser
kunde utfärdas i av motionären angivet syfte: Genom allmänna
bestämmelsers införande borde utlåtanden från vägstyrelser över
vägars lämplighet kunna bliva mer ensartade och vederbörande länsstyrelsers
föreskrifter om bilarnas beskaffenhet och trafikens skötande
mera likformiga. Bestämmelser om största tillåtna hjultryck vid
olika lijulringsbredd funnes visserligen i automobilförordningen, men
skulle tillsammans med bestämmelser om största fordons- och lastbredd
kunna utfärdas, helst i den nya väglag, som vore under utarbetande
och borde då gälla alla fordon, såväl motordrivna som
vanliga, framförda med dragare, enär någon väsentlig olikhet icke
förefunnes i berörda avseenden mellan de olika slagen av fordon.

Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ovan återgivna yttrande
synes framgå, att skäl förefinnas för åstadkommande av utredning
i motionens syfte.

På grund härav får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda och eventuellt för riksdagen framlägga förslag
till allmänna och enhetliga bestämmelser rörande villkor för erhållande
av tillstånd till lastautomobiltrafik.

Stockholm den 29 april 1919.

Med undersåtlig vördnad.