Riksdagens skrivelse Nr 126.

1

Nr 126.

Godkänd av första kammaren den 7 maj 1919.
Godkänd av andra kammaren den 7 maj 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående åstadkommande
av en förbättrad yrkesstatistik.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.)

Till Konungen.

Tvänne enskilda motionärer hava inom riksdagen gjort framställning,
i syfte att en allsidig utredning måtte komma till stånd, på vilket sätt
behovet av en förbättrad yrkesstatistik må kunna bäst tillgodoses, samt
att det förslag, som av utredningen kunde föranledas, måtte föreläggas
nästa riksdag.

Förevarande fråga har nästlidet år varit föremål för riksdagens prövning
med anledning av en av samma motionärer väckt motion, vilken
emellertid på grund av att kamrarna stannade i skiljaktiga beslut ej föranledde
till någon riksdagens åtgärd.

Över nu ifrågavarande motion hava yttranden infordrats och avgivits
av statistiska centralbyrån, kommerskollegiura, socialstyrelsen, Sveriges industriförbund,
Sveriges allmänna lantbrukssällskaps arbetsutskott, svenska
arbetsgivareföreningen samt landsorganisationen i Sverige.

I samtliga dessa yttranden liksom i de nästlidet år till riksdagens
vederbörande utskott avgivna yttranden i förevarande ämne har vitsordats
behovet av att en utredning om förbättrad yrkesstatistik kommer till
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 saml. Nr 126, 1

Riksdagens skrivelse Nr 126.

stånd. I de skrivelser, som såväl innevarande år som år 1918 inkommit
från de statistiska ämbetsverken, framhålles, att man huvudsakligen har
att välja på två utvägar härför. Den ena utvägen är att åstadkomma partiella
förbättringar vid insamlingen och bearbetningen av primäruppgifterna
till''centralbyråns nuvarande yrkesstatistik i samband med folkräkningarna.
Den andra är att anordna en verklig yrkesräkning enligt kontinentalt
mönster. Då emellertid en särskild yrkesräkning icke får anses medföra,
att den vanliga yrkesstatistiken i samband med folkräkningarna blir obehövlig,
torde man kunna säga, att de båda utvägarna icke utesluta, utan
tvärtom komplettera varandra.

Såsom inhämtas av det utlåtande i förevarande ämne, som vid 1918
års riksdag avgivits av andra kammarens vederbörande tillfälliga utskott,
har den år 1905 tillsatta särskilda kommittén för utredning angående större
planmässighet i vår officiella statistik uti underdånig skrivelse den 31 december
1909, vilken finnes intagen i kommitténs år 1910 avgivna betänkande,
framhållit, hurusom materialet till de svenska folkräkningarna, vilka ägde
rum vart tionde år, företedde olikhet med förhållandet inom de flesta andra
länder. Medan i dessa länder uppgifterna till folkräkningarna lämnades
av personerna själva och insamlades av särskilda räknare, utgjordes materialet
för de svenska folkräkningarna — frånsett Stockholm — uteslutande
av utdrag ur församlingsböekerna. Det i Sverige använda systemet
hade sina företräden. Fördelarna lågo dels deruti, att'' uppgifterna om
ålder, civilstånd, nationalitet och födelseort m. m. vore synnerligen tillförlitliga,
dels ock framför allt i systemets billighet. Men systemet hade
tillika tvänne väsentliga brister, vilkas avhjälpande syntes vara oavvisligt.
Dels uppgåves nämligen själva befolkningssiffran något för lågt, dels och
framför allt vore uppgifterna om befolkningens yrken mycket otillfredsställande.

Stadgandena i kungl. förordningen den 10 juni 1910 dels därom att
en var, som vore skyldig avlämna skriftlig uppgift till mantalsskrivningen
för år 1911, jämväl skulle till ledning för folkräkningen den 31 december
1910 avgiva särskild yrkesuppgift enligt fastställt formulär, dels ock att
kommunalombud skulle till ifrågavarande mantalsskrivningsförrättning utses
till ett antal av minst ett för varje påbörjat tusental innevånare i kommunen,
. medförde visserligen förbättringar i yrkesstatistiken, men vore ej
tillfyllestgörande.

I uttalande av statistiska centralbyrån vid publicerande av den del
av redogörelsen för folkräkningen 1910, som behandlar folkmängdens fördelning
efter yrken, framhölls vidare av nyssnämnda ämbetsverk olägen -

Riksdagens skrivelse Nr 126.

3

lieterna utav den dåvarande husförhörslängden såsom yrkesregister. De
förnämsta av bristerna i berörda hänseende vore, att eu mängd personer
kvarstode under benämningar å yrken, som de länge sedan upphört att
utöva; att många andra, som vore i sin arbetskraftigaste ålder och kolt
säkert i verkligheten utövade något näringsfång, saknade varje yrkesbeteckning,
samt att ett oproportionerligt stort antal personer ginge under tämligen
obestämda beteckningar, bland vilka »arbetare» och »fabriksarbetare»
torde vara de vanligaste. I samband härmed kunde ock påpekas den omständigheten,
att eu och samma benämning kunde i olika landsändar få
en stundom något skiftande, stundom åter helt avvikande innebörd. Horn
en olägenhet med församlingsboksutdragen finge slutligen nämnas, att de
svårligen medgåve en statistik över kombinationen av olika yrken. Fullständigt
kunde dessa brister i statistiken avhjälpas endast genom en särskild
yrkesrälcning. I sammanhang härmed ville ämbetsverket erinra om
skillnaden mellan de upplysningar, som erhölles vid en dylik särskild
yrkesräkning, och de, som kunde erhållas vid en vanlig folkräkning. Yrke
räkningen kunde giva mycket noggrannare besked om de särskilda yrkesspecialitcerna
samt, därest så önskades, kombineras med undersökningar
om använda arbetsmetoder, växelverkan mellan de olika näringsgrenarna
o. s. v. Varje yrkesutövare plägade vid en dylik räkning upptagas under
det arbetsställe, där han vore sysselsatt. Vid de allmänna folkräkningarna
finge man endast reda på antalet personer, som sysselsattes i
de olika yrkena, utan några som helst upplysningar om yrkets drift;
men man erhölle i stället eu annan upplysning av värde, i det att folkräkningen
lämnade uppgift ej blott å antalet yrkesutövare, utan även
å det antal personer, som underhölles av de yrkesidkande huvudpersonernas
arbete.

I 1918 års vederbörande utskotts betänkande i ämnet har erinrats,
hurusom en ändring i mantalsskrivningsförordningen, avseende yrkesstatistikens
förbättring, sedermera företagits genom kungl. förordningen den 14
juni 1917, varigenom föreskrivits, att antalet kommunalombud skall bestämmas
av Eders Kungl. Maj:ts befallningskavande, samt att vidare den ändringen
genomfördes, att vid mantalsskrivningen för varje arbetsgivare, hos vilken
i regel under året äro anställda högst sju tjänare eller andra arbetare, i
därför avsedda kolumner utsättas antalet sådana arbetare, med uppgift
om antalet arbetare i varje slag av rörelse eller verksamhet, som av samma
arbetsgivare utövas. Avsikten med sistnämnda ändring hade varit att bereda
möjlighet att särskilja självständiga företagare från arbetare, anställda
hos annan person.

4

Riksdagens skrivelse Nr 126.

Trots dessa förändringar i mantalsskrivningsförordningen kunde dock
frågan om erhållande av tillförlitliga primäruppgifter om befolkningens
yrken ändock icke anses tillfredsställande löst.

I det ovan omförmälda utlåtande, som innevarande år avgivits till
riksdagens vederbörande utskott av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps
arbetsutskott, har framförts eu del betydelsefulla önskemål i förevarande
hänseende.

Till en början har därvid erinrats om, att den av arbetsutskottet på
sin tid tillsatta kommittén för vissa utredningar i lantarbetarfrågan funnit
anledning att i fråga om en yrkesräkning bland annat uttala sig på följande
sätt:

När man inför befarade eller redan yppade svårigheter för landets
modernäring, att i framtiden få vid sig behålla en för dess vidmakthållande
eller utveckling nödig befolkningsstock, ville söka korrektiv mot
den sedan decennier pågående avfolkningen av landsbygden, vore det av
stor vikt att känna densamma icke endast till dess omfattning utan även
till dess art. Det vore sålunda önskvärt att ha en ingående, siffermässig
kännedom om icke endast, hur flykten från näringen fördelade sig på
olika yrkeskategorier och åldersklasser inom desamma, utan också huru
dessa, som övergåve jordbruket, ginge in i andra yrken, i vad mån de
inom det först valda av dessa kvarbleve, i vilken omfattning de eventuellt
senare återginge till jordbruket m. m. Vidare vore det för frågans studium
av stor vikt att äga en ingående kännedom om omsättningen inom
yrket och även att få en bättre fördelning på säkrare bestämda yrkeskategorier
därinom än den, som nu stode till buds.

Då kommittén som en utgångspunkt för sina arbeten velat söka uppgifter
av detta slag genom en bearbetning av det material, som återfunnes
i våra folkräkningsberättelser, hade den med beklagande kunnat konstatera,
huru föga detta därutinnan kunde giva. Och då nu snart förberedelserna
för en ny folkräkning skulle begynna, hade kommittén icke velat
underlåta att för sin del framhålla vikten av, att, därest vår nästa folkräkning
icke, såsom också ifrågasatts, skulle bliva förbunden med en fullständig
och på modärn grund lagd yrkesräkning, vid uppgörandet av planen
för densamma ingenting bleve försummat, som kunde bidraga till att
skapa klarhet över de förhållanden, varom här ovan talats. Och att ingenting
därvidlag försummades vore, syntes det, icke endast ett jordbruksintresse
utan i vidaste bemärkelse ett riksintresse — vad det gällde, vore
även att få ett pålitligt utgångsmaterial för bedömandet av, huru hårt hela det
övriga näringslivets reservkälla för arbetskraft kunde anlitas utan att sina.

Riksdagens skrivelse Nr 126.

;>

Arbetsutskottet tiar framhållit, att utskottet i anledning av ovan anmärkta
och i övrigt av omförmälta kommitté framförda synpunkter, uti
skrivelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet anhållit, att,
vid uppgörandet av program antingen för nästa folkräkning eller för eu
eventuell yrkesräkning, tillfälle gåves att genom jordbrukets egna representanter
få detsammas intressen bevakade.

1 sitt nu förevarande yttrande har arbetsutskottet vidare gjort gällande,
att de huvudsakliga uppgifter, som med hänsyn till jordbruksnäringens
förhållanden och önskemål vid en yrkes- och driftsundersökning borde lösas,
syntes arbetsutskottet vara följande:

För de jordbesittande och brukande yrkesutövarnas del ville man hava
kännedom om, i vad mån de vore utgångna från jordbrukarehem eller från
sådana inom andra yrken; ålder vid tillträde av det självständiga jordbruket
— i förekommande fall även, när övergången från brukare till besittarestadiet
ägde rum — möjligen även sättet för åtkomsten av jordegendom,
genom köp eller arv, samt i sistnämnda fallet även om och hur
utlösning av medarvingar ägt rum; förutvarande yrkesställningar under
den tid, vederbörande tillhört jordbruket eller yrke före tillträde till jordbruk;
vidare vore det, då det syntes vara just hemmansägareklassen, som
hade att redovisa den största befolkningsförlusten inom näringen, av synnerligen
stor vikt att få reda på, vart barnen från dessa hem toge vägen,
alltså i vad mån de överfördes till andra ställningar inom jordbruksyrket
eller till andra och i så fall vilka näringar.

Speciellt önskemål av driftsräkningsnatur beträffande nu omhandlade
yrkesgrupp vore det att få kännedom om antalet anställda i olika yrkeskategorier
hos ägare eller brukare inom skilda storleksklasser av jordbruk
och i skilda delar av landet. Härvid finge jämväl erinras om, att man
genom en driftsräkning skulle kunna erhålla ett betydligt bättre material
för bedömande av frekvensen beträffande ifrågakommande anställningsoch
löneformer, än det, som socialstyrelsens nuvarande årliga lönestatistik
gåve, och härigenom för framtiden väsentligt höja värdet av denna
statistik.

Beträffande den icke besittande eller brukande jordbruksbefolkningen
gällde i tillämpliga delar, vad här nyss sagts. Särskilt läge det härvidlag
stor vikt på att få kännedom om, i vad mån de ur hithörande hem utgångna
barnen kvarstannade inom yrket och där avancerade, samt vid
vilken åldertidpunkt, från det de en gång ingått såsom yrkesutövare inom
jordbruket, de lämnade detsamma.

Speciella önskemål av dels folk-, dels yrkes- och dels driftsräknings -

6

Riksdagens skrivelse Nr 126.

natur vore beträffande denna grupp: genomförandet av eu mera distinkt
uppdelniDg i yrkeskategorier, varvid framhållits, att folknäringsgruppen
»övriga jordbruksarbetare» ovillkorligen borde särskiljas i sina båda delar
»fria jordbruksarbetare» samt ogifta drängar. Beträffande de förra vore
det önskligt få utrönt, i vad mån de hämtade sitt uppehälle även utanför
jordbruket, vore stationära, i besittning av egna hem etc.

Såsom några allmänna önskemål kunde det framhållas att få eu grundligare
kännedom om, i vad mån inom jordbruket redovisad arbetskraft
toges i periodisk användning även inom andra yrken.

I redovisningen för åldersfördelningen bland manliga utövare torde
vidare särskillnad böra ske mellan »yrkesutövare» och hos dem redovisade,
yrkesutövande »barn och mågar», liksom det även i fråga om en näring,
inom vilken kvinnlig arbetskraft komme till användning i så stor utsträckning,
som inom jordbruket, behovet även av en kvinnlig åldersredovisning
vore framträdande.

Slutligen har arbetsutskottet i sitt yttrande i ämnet framhållit den
stora vikten av, att, vare sig det bleve fråga om en folkräkning enligt
utvidgat program eller en dylik i samband med eu verklig yrkesräkning
eller kombinerad yrkes- och driftsräkning, de härav intresserade näringarna
bleve i tillfälle att på ett sätt, som för dem fullt tryggade möjligheterna
att göra sina önskningar gällande, deltaga i det planläggande arbetet. Ed
lämplig utväg syntes det vara, att planläggningen finge ske genom en
särskild kommission, vari, förutom representanter för de intresserade ämbetsverken
samt den statistiska vetenskapen, inginge sådana för landets
väsentli gare u äringslivsområden.

I det utlåtande, som nästföregående år avgivits av statistiska centralbyrån,
uttalade sig detta ämbetsverk huvudsakligen av ekonomiska skäl
för att söka åstadkomma en tillförlitlig yrkesstatistik genom partiella förbättringar
vid insamlingen och bearbetningen av primäruppgifterna till
centralbyråns nuvarande yrkesstatistik i samband med folkräkningarna.

Kommerskollegium har i sitt till liksdagens vederbörande utskott avgivna
utlåtande framhållit, hurusom, då kollegium jämlikt kungl. kungörelserna
den 16 maj 1913 och den 5 februari 1915 fått sig ålagt att på
grundval av uppgifter, avgivna av vederbörande näringsidkare, femårsvis
uppgöra en mera fullständig statistik över hantverkare och handlande än
den, som kollegium för närvarande publicerade, det för kollegium vore
synnerligen angeläget, icke blott att eu utredning rörande åstadkommande
av en förbättrad yrkesstatistik — vare sig genom fullständigare uppgifter
i samband med folkräkningarna eller genom en allmän yrkesräkning kom -

Jliksdeu/ens skrivelse Nr 120.

7

me till stånd, utan även att utredningens resultat kunde föreligga, innan
kollegium för fullgörande år 1921 av sitt nämnda uppdrag behövde vidtaga
sådana mått och steg, vilka tilläventyrs eljest skulle åsamka omgång
och onödig kostnad.

I det av socialstyrelsen innevarande år avgivna utlåtande i ämnet har
styrelsen, under hänvisning till sitt år 1918 avgivna yttrande i ämnet,
såsom sin mening ånyo framhållit, att en rationell yrkesstatistik, medförande
därmed avsedd nytta, allenast stode att vinna genom en allmän
yrkesräkning, men att, innan en sådan igångsattes, frågan borde underkastas
en grundlig och allsidig utredning, varvid givetvis de av statistiska
centralbyrån framförda synpunkterna rörande en förbättrad yrkesstatistik
i samband med fullständigare uppgifter till folkräkningarna borde beaktas.

Svenska arbetsgivareföreningen har i sitt avgivna utlåtande såsom
synnerligen betydelsefullt vid en yrkesräkning framfört tanken på de vid
mantalsskrivningsförrättningarna närvarande kommunalombudens behöriga
utökning och fastare organisation såsom ett slags permanenta mantals- och
yrkesnämnder.

Beträffande särskilt det av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps arbetsutskott
avgivna och ovan återgivna utlåtande, har däri framförts en mängd
önskemål, som synas riksdagen böra bliva föremål för närmare övervägande.

En betydelsefull åtgärd för förbättring av yrkesuppgifterna i mantalsförteckningarna
vore sålunda upphävande av den allmoge och mindre
skrivkunniga på landsbygden nu medgivna rätt att lämna muntliga uppgifter
till mantalsskrivningarna samt införande av obligatoriska skriftliga
uppgifter. En sådan åtgärd föreslogs av Eders Kungl. Maj:t till 1909
års riksdag, men vann då icke riksdagens bifall. Enligt riksdagens förmenande
torde numera tiden vara mogen för ett förnyat övervägande av
denna fråga.

Av det nu anförda torde framgå, att så många och svårlösta spörsmål
föreligga i samband med yrkesstatistikens förbättrande, att en utredning
bör komma till stånd.

Av den underdåniga skrivelse, som är bilagd statistiska centralbyråns
utlåtande innevarande år, framgår, att centralbyrån, efter det motionärernas
förslag blivit väckt, hemställt om bemyndigande för byrån att tillkalla
högst sex sakkunniga personer »för att inom ämbetsverket biträda vid utredning
av lämpligaste sättet för införskaffande av primäruppgifter till
nästa folkräkning, eventuellt angående anordnande av en särskild yrkesräkning».
Centralbyrån har som sakkunniga tänkt sig en representant

8

Riksdagms skrivelse Nr 126.

för häradsskrivarna, en representant för de tjänstemän, som hava mantalsskrivningen
i städerna sig ålagd, en prästman samt tre på de ekonomiska
och sociala områdena särskilt sakkunniga personer, nämligen en representant
för jordbruket, eu för industrien och eu för de sociala intressena. I
annat sammanhang angives som uppgift för den ifrågasatta utredningen,
att denna borde i första rummet avse att undersöka möjligheten att till
den stundande folkräkningen införskaffa ett primärmaterial, som även ur
yrkessynpunkt tillfredsställde rimliga anspråk. Därest det skulle visa sig,
att man icke på denna väg kunde ernå ett tillfredsställande resultat, borde
även undersökas möjligheten och sättet för anordnande av en särskild
yrkesräkning efter kontinentalt mönster. Utredningen torde jämväl böra
omfatta vissa andra frågor rörande primärmaterialet för nästa folkräkning,
t. ex. uppgifterna om fördelningen på hushåll.

Gentemot planen för den av statistiska centralbyrån sålunda ifrågasatta
utredningen vill riksdagen med hänsyn till det livliga intresse för
yrkesstatistikens förbättring, som enligt de inkomna utlåtandena förefinnes
inom näringslivet och på det sociala området, framhålla, att utvägen att
lösa förevarande fråga genom en särskild yrkesräkning synes böra bliva
föremål för självständigt bedömande och icke blott komma i fråga som
en möjlighet i andra hand.

Ett önskemål, som riksdagen velat ha särskilt framföit såsom föremål
för den blivande utredningen, är frågan, på vilket sätt resultatet av de
insamlade yrkesuppgifterna må kunna skyndsamt komma intresserade till
godo. Enligt erfarenheten tager den fullständiga bearbetningen av eu
yrkesräkning flera år, och med de hastiga växlingar inom samhällslivet,
som nu äga rum på många områden, kan det annars lätt hända, att resultatet
av en gjord utredning är föråldrat redan vid publicerandet.

På grund av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen anhålla, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om en allsidig utredning, på vilket
sätt behovet av en förbättrad yrkesstatistik må kunna bäst tillgodoses,
samt, därest så befinnes erforderligt, för riksdagen framlägga de förslag,
som av utredningen kunna föranledas.

Stockholm den 7 maj 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, O. L. Svanbiicks boktryckeri, 1919.