Riksdagens skrivelse Nr 116.
1
Nr 116.
Godkänd av första kammaren den 15 april 1919.
Godkänd av andra kammaren den 15 april 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilllämpning
av lagen den 26 april 1918 om förfogande
över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden, dels ock fyra i ämnet väckta motioner.
(Andra lagutskottets utlåtande nr 19.)
Till Konungen.
Genom en den 14 mars 1919 dagteeknad proposition, nr 285, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag
av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogat förslag till lag om fortsatt tillämpning av
lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss egendom under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden.
I samband med denna proposition har riksdagen till behandling
förehaft fyra inom riksdagen i anledning av densamma väckta motioner.
Meningsskiljaktighet torde icke råda därom, att den s.. k. kristidslagstiftningen
bör upphöra att gälla, så snart förhållandena det medgiva.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 saml. Nr 116—121. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 116.
I samma män som en efter annan av de statliga regleringsåtgärder, vilka
vidtagits med stöd av förfoganderättslagen, funnits kunna förfalla, har
den förväntan stärkts, att ett förlängande av denna lag ej skulle krävas.
Emellertid torde det med hänsyn till de förpliktelser, som staten iklätt
sig gentemot produktionen av vissa förnödenhetsvaror — brödsäd och
socker — för instundande produktionsår, vara oundgängligt, att staten
tillförsäkras den kontroll över dylika varor, som förfoganderättslagen möjliggör.
Redan av detta skäl har riksdagen funnit motionsvis framställda
yrkanden om avslag å propositionen eller om nu gällande forfoganderättslags
ersättande för tiden till den 31 december 1919 med 1915 års
lag i ämnet ej kunna bifallas.
I en inom andra kammaren av herr Lindman väckt motion har
yrkats, att riksdagen i anledning av förevarande proposition måtte antaga
den däri föreslagna lagen att gälla till och med den 31 augusti
1919, samt att samma lag därefter och till och med den 31 januari
1920 fortfarande måtte tillämpas allenast beträffande brödsäd och
socker. Vad beträffar detta förslag, har detsamma inom riksdagen
vunnit understöd, enär den successiva avveckling av tvångslagstiftningen
på förevarande område, som med detta förslag avses, förmenats
tillräckligt tillgodose statens, såvitt nu kunde bedömas, oeftergivliga
uppsikt över tillgång och fördelning av de för folkförsörjningen nödvändigaste
varor.
Emellertid har riksdagen med hänsyn till såväl de politiska förhållandena
som det handelspolitiska läge, vilket vid ett emotsett fredsslut
kan uppkomma, funnit sig böra godkänna ifrågavarande lags förlängning
till viss tidpunkt efter det att nästa års lagtima riksdag sammanträtt.
Riksdagen har alltså för sin del beslutit förlängd giltighet av lagen
till utgången av februari månad 1920.
Emellertid vill riksdagen med anslutning till det i propositionen
gjorda uttalandet, att en alltmera begränsad tillämpning av lagen torde
för framtiden kunna förväntas, giva uttryck åt den förvissningen, att
lagens tillämpning må ifrågakomma endast för sådant fall, som betingas
av synnerligt statsintresse, ävensom att kommissionernas fortsatta verksamhet
inskränkes till fall av lika trängande art, och att densamma må
så skyndsamt som möjligt bringas till slutlig avveckling.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla,
att det i propositionen innefattade lagförslaget icke kunnat i oförändrat
skick av riksdagen godkännas, men att riksdagen i anledning av samma
proposition och de i ämnet väckta motionerna för sin del antagit
följande
Riksdagens skrivelse Nr 116.
3
Lag
om fortsatt tillämpning av lagen don 26 april 1918 om förfogande över viss
egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.
Härigenom förordnas, att lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss
egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, vilken lag gäller
till och med den 30 april 1919, skall äga fortsatt tillämpning till och med den
29 fehruari 1920. Yad i 15 § samma lag stadgas om strafflindring vid synnerligen
förmildrande omständigheter, skall, utan hinder av övergångsbestämmelse
till äldre lag, äga tillämpning, där efter den 30 april 1919 ansvar ådömes för
förseelse mot den äldre lagen.
Där beslag å vara eller annat förfogande över egendom, varom förordnats
på grund av äldre lag eller 4 eller 5 § i lagen den 26 april 1918, gäller till och
med den 30 april 1919, äger Konungen före den 1 maj 1919 förordna, att nämnda
förfogande skall fortfarande gälla; och vare delgivning av det nya förordnandet
ej erforderlig. Har sådant förordnande givits angående beslag, varde
den i 4 § 2 mom. sistnämnda lag bestämda tiden av trettio dagar efter beslag
räknad från det beslaget först blev gällande, och skall vad i 11 § samma
lag stadgas om ersättnings bestämmande till värdet vid den tid, då förordnandet
om beslag gavs, äga tillämpning i fråga om det förordnande, som först
meddelats. Ej må förfogande, varom nu sagts, eller sådant, varom på grund
av 4 eller 5 § i lagen den 26 april 1918 förordnas efter den 30 april 1919, gälla
längre än till och med den 29 februari 1920; dock skall, där fastighet, vars
jord befunnits uppenbarligen vanhävdad, på grund av förordnande enligt 1 mom.
första stycket i sistnämnda § upplåtits för drivande av jordbruk, upplåtelsen
gälla under den i förordnandet eller med stöd därav bestämda tid, högst fem år.
Har den 29 februari 1920 förordnande om varas avstående till kronan ännu ej
blivit mot innehavaren gällande, vare förordnandet utan verkan. I fråga om
ersättning, vartill någon enligt lagen den 26 april 1918 är berättigad den 29
februari 1920 eller för upplåtelse, som därefter gäller, så ock beträffande ansvar
för förseelse, som i 15 § avses, där den begåtts före den 1 mars 1920, skall
vad i samma lag stadgas fortfarande äga tillämpning.
Stockholm den 15 april 1919.
Med undersåtlig vördnad.