Kungl. May.ts proposition nr 6.
1
Nr (>.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
arbetstiden å svenska fartyg; given Stockholms slott den
2 augusti 1919.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om arbetstiden å
svenska fartyg.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 6 käft. (Nr 6.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
Förslag
till lag om arbetstiden å svenska fartyg.
Med ändring av vad 44 och 96 §§ sjölagen innehålla häremot
stridande förordnas som följer:
Inledande bestämmelser.
1 §•
1 mom. Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning
beträffande arbete, som å svenskt fartyg mot betalning anställd
person för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag
ombord å fartyget eller annorstädes utför.
2 mom. Från lagens tillämpning undantages arbete, som utföres av
befälhavare å fartyg, å vilket utom befälhavaren minst två personer
äro anställda;
förste styrman å fartyg, varest ytterligare minst en styrman finnes;
förste maskinist å fartyg, varest ytterligare minst en maskinist
finnes;
läkare och telegrafist;
person, som är anställd huvudsakligen för passagerares förplägning
och uppassning med därtill hörande rengöring och diskning eller för passagerares
räkning i övrigt;
person, tillhörande redarens familj; samt
person, vilken är anställd å fartyg av följande slag, nämligen:
a) kronan tillhörigt fartyg, om vilket Konungen icke annorlunda
förordnat,
3
Kung}. Maj:ts proposition nr 6..
b) fiske- eller fångstfartyg, då det såsom sådant användes,
c) isbrytar- eller bärgningsfartyg, då det såsom sådant användes,
d) lustfartyg,
e) segelfartyg, med eller utan hjälpmaskin, vare bruttodräktighet icke
överstiger 75 ton, samt annat fartyg, som icke äger en nettodräktighet av
minst 20 ton, såvida ej Konungen om fartyg, varom nu är sagt, annorlunda
förordnat.
3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen eller den
myndighet, åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden
därutinnan utöva beslutanderätt, medgiva undantag jämväl i övrigt från
tillämpningen av denna lag.
2 §•
1 mom. I denna lag förstås med
skeppstjänst: arbete varom i 1 § 1 mom. sägs;
sjöman: en var som förrättar skeppstjänst, varå lagen äger tillämpning;
oavbruten gång: att icke land angöres eller eljest beröring med land
äger rum under längre tid än två timmar vid varje tillfälle;
helgdag: söndag eller här i riket bruklig helgdag;
oceanfart: fart bortom 61 grader nordlig latitud (Bergen), 11 grader
västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest);
nordsjöfart: annan fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen
Esbj erg—Texel.
2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas
måltidsrast ävensom annat uppehåll i skeppstjänsten, förså vitt detsamma
varar minst en timme.
Ordinarie arbetstid till sjöss.
3 §•
Befinner sig fartyg till sjöss å resa, vilken under vanliga förhållanden
kräver mera än tolv timmars oavbruten gång, skall skeppstjänst vara
indelad i vakter (skift) på allmänt brukligt sätt.
4 §.
Beträffande sjöman å fartyg som i 3 § avses, vilkens arbete är
indelat i vakter, gäller
att arbetstiden icke må under två på varandra följande dygn överstiga
tjugufvra timmar;
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 6.
att, i fall antalet styrmän, maskinister, motormän, smörjare eller
kollämpare uppgår till minst tre, arbetstiden för sjöman i dylik ställning
icke må under två på varandra följande dygn överstiga sexton timmar;
att arbetstiden för eldare å ångfartyg i oceanfart eller å sådant
fartyg i nordsjöfart, vars maskinstyrka uppgår till minst tvåhundrafemtio
indikerade hästkrafter, eller å dylikt fartyg, som är statt i inskränktare
fart och vars maskinstyrka uppgår till minst sexhundra indikerade
hästkrafter, icke ma, i fall resan under vanliga förhållanden kräver mera
än tjugufyra timmars oavbruten gång, under två på varandra följande
dygn överstiga sexton timmar; samt
att å helgdag sjöman icke må användas till annan skeppstjänst än
dels vad som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller
navigering dels ock, där det kan anses ingå i sjömannens åligganden,
lättare rengöring eller sådant arbete, som, enligt vad i 6 § stadgas, kan
å helgdag åläggas i nämnda paragraf avsedd personal.
5 §•
Sjöman å fartyg som i 3 § avses, vilkens arbete icke är indelat i
vakter och som ej tillhör den i 6 § omförmälda personal, må å söckendag
ej användas till skeppstjänst mera än nio timmar och å helgdag ej
till annan skeppstjänst än högst en timmes lättare rengöringsarbete, i
den mån sådant rengöringsarbete kan anses ingå i sjömannens åligganden.
Arbetstiden för sjöman, som i denna paragraf avses (dagman),
skall förläggas å söckendag mellan klockan 6 f. m. och klockan 6 e. in.
samt å helgdag mellan klockan 6 och klockan 9 f. in.
6 §•
Sjöman å fartyg som i 3 § avses, vilkens arbete icke är indelat i
vakter och som är anställd för tillsyn å provianten, för tillredning eller
servering av kosten eller för uppassning i övrigt eller för den rengöring
eller diskning, som med dylikt arbete äger samband, må å söckendag
icke användas till skeppstjänst mera än tolv timmar och å helgdag ej
till annan skeppstjänst än tillredning och servering av kosten jämte tillhörande
diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt den lättare
rengöring, som kan anses ingå i sjömannens åligganden.
Arbetstiden för sjömän, som i denna paragraf avses (kökspersonal),
skall förläggas mellan klockan 5 f. m. och klockan 8 e. m.
5
KungI, Maj:U proposition nr 6.
7 §•
Befinner sig fartyg till sjöss å resa, som under vanliga förhållanden
kräver högst tolv timmars oavbruten gång, och är skeppstjänst indelad
i vakter på allmänt brukligt sätt, skola bestämmelserna i 4—6 §§
lända till efterrättelse.
8 §•
Befinner sig fartyg till sjöss å sådan resa, som i 7 § avses, men
är ej skeppstjänst indelad i vakter på allmänt brukligt sätt, skall beträffande
arbetstiden gälla
att sjöman icke må användas till skeppstjänst, däri inbegripen
skeppstjänst i hamn, mera än tjugufyra timmar under två på varandra
följande dygn; samt
att annan än kökspersonalen tillhörande sjöman ej heller må användas
mera än sextiotre timmar i veckan.
Ordinarie arbetstid i hamn.
9 §•
Under fartygs uppehåll i hamn må befälhavare, därest fartygets
avgång skall äga rum senast under dygnet näst efter det, varunder fartyget
ankommit till hamnen, anordna skeppstjänsten i enlighet med de
bestämmelser, som äga tillämpning, då fartyget är till sjöss.
10 §.
Därest fartygs uppehåll i hamn avses att vara längre, än i 9 §
omförmäles, eller skeppstjänsten vid kortare uppehåll dock ej varder
anordnad så, som i nämnda paragraf sägs, skall beträffande sjömans
ordinarie arbetstid gälla
att sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, icke må å söckendag
användas till skeppstjänst mera än åtta, i tropikerna sju, timmar och å>
helgdag icke till annan skeppstjänst än högst en timmes lättare rengöringsarbete,
i den mån sådant rengöringsarbete kan anses ingå i sjömannens
åligganden;
att sjöman, som tillhör kökspersonalen, icke må å söckendag användas
till skeppstjänst mera än tolv timmar och å helgdag ej till annan
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
skeppstjänst än tillredning och servering av kosten järnte tillhörande
diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt den lättare rengöring,
som kan anses ingå i sjömannens åligganden; samt
att arbetstiden skall förläggas för sjöman, som ej tillhör kökspersonalen,
å söckendag mellan klockan 6 f. in. och klockan 6 e. m. och å
helgdag mellan klockan 6 och klockan 9 f. m., såvida ej annat överenskommes
eller är i vederbörande hamn brukligt, samt för kökspersonalen
mellan klockan 5 f. m. och klockan 7 e. in., så framt ej annat föranledes av
sådan ändrad förläggning av arbetstid, varom nyss nämnts.
För nödig vakttjänst må arbetstiden kunna förläggas mellan klockan 6
e. in. och klockan 6 f. in.; dock skall i sådant fall antingen motsvarande
fritid vara beredd eller beredas under närmast föregående, samma eller närmast
efterföljande dygn eller ock ersättning utgå såsom för övertidsarbete.
11 §•
Under fartygs uppehåll i hamn skall sjöman, för att få tillfälle att
under affärs- och expeditionstid gå i land, eu gång i månaden åtnjuta
ledighet från skeppstjänsten för tiden efter klockan 12 middagen å dag,
då affärs- och expeditionslokaler hållas öppna. Överstiger icke fartygs
oavbrutna uppehåll i hamn fyrtioåtta timmar, må dock sådan ledighet
påfordras allenast, såvida fartygets avgång därigenom icke fördröjes.
Ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn.
12 §.
1 mom. Då fartyg, varå skeppstjänst är indelad i vakter på allmänt
brukligt sätt, ankommer till eller avgår från hamn, må sjöman
användas till arbete utöver vad i 4, 5, 6 eller It) § stadgas, dock icke
längre tid, än att arbetstiden under två på varandra följande dygn för
sjöman, vilkens arbetstid enligt bestämmelserna i 4 § må utgöra högst
sexton timmar, icke överstiger denna tid samt för annan sjöman icke
överstiger tjugufyra timmar.
2 mom. Då fråga är om annat fartyg, än i 1 mom. avses, regleras
sjömans arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn
av bestämmelserna i 8 §.
Säkerhetstjänst och övertidsarbete m. m.
13 §.
Utan hinder av vad här ovan stadgats må sjöman användas till
skeppstjänst, då fråga är om:
7
Kung!.. Maj:ts proposition nr 6.
a) skeppstjära, som med hänsyn till säkerheten för fartyg, liv eller
gods eller till fartygs navigering eller manövrering till sjöss nödvändigt
måste utföras å annan tid, än sjömannen eljest har att förrätta skeppstjänst;
.
b) skeppstjänst, som erfordras för lämnande av hjälp, varom i 34 a,
223 eller 223 a § sjölagen sägs;
c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap,
som, i enlighet med vad därom särskilt stadgas, varda anställda;
d) askhissning till sjöss; samt
e) skeppstjänst,’ som föranledes därav, att besättningen blivit under
pågående resa förminskad.
För skeppstjänst, som sjöman utför på grund av bestämmelserna
i denna paragraf, är han, såvitt ej annat överenskommits, icke berättigad
till ersättning i vidare mån, än i 95 § sjölagen sägs.
14 §.
Sjöman vare pliktig att i större utsträckning och å andra tider,
än i 4, 5, 6, 8, 10 eller 12 § sägs, mot ersättning utföra jämväl annan
än i 13 § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).
Beträffande sådant övertidsarbete gälla de i 15 § angivna begränsningar,
dock ej då fråga är om skeppstjänst, som erfordras för vidtagande
av åtgärd, som blivit påbjuden av myndighet i hamn och som måste
företagas å tid, då sjöman eljest endast ma användas till skeppstjänst,
som i 13 § omförmäles.
15 §•
1 mom. Å fartyg, där skeppstjänst är indelad i vakter på allmänt
brukligt sätt, må till sjöss eller under dygn, då fartyg ankommer till eller
avgår från hamn, övertidsarbete icke åläggas sjöman, såvida tiden för
hans skeppstjänst därigenom skulle under två på varandra följande dygn
med mera än sex timmar överskjuta den ordinarie arbetstiden.
2 mom. Befinner sig fartyg, som i 1 mom. avses, i hamn, må
sjöman icke användas till övertidsarbete
å söckendag, därest tiden för sjömannens skeppstjänst därigenom
skulle antingen överstiga den ordinarie arbetstiden för samma dygn med
mera än sex timmar eller under två på varandra följande dygn uppgå
till mera än tjuguåtta timmar; samt
å helgdag, därest sjömannens skeppstjänst under samma dag därigenom
skulle överstiga åtta, i tropikerna sju, timmar.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
Till övertidsarbete för annan lastning eller lossning än sådan, som
avser passagerares effekter eller post eller gods, vars lastning eller lossning
ej kan utan fara för godset uppskjutas, må sjöman ej användas å
helgdag eller oftare än varannan dag, så framt icke övertidsarbetet erfordras
för att fartygets avgång ej må avsevärt fördröjas.
3 mom. Å annat fartyg, än i 1 mom. avses, må sjöman icke
användas till övertidsarbete, därest den tid, varunder han såväl i hamn
som till sjöss utför skeppstjänst, därigenom skulle under två på varandra
följande dygn överstiga trettio timmar.
4 mom. Till övertidsarbete må sjöman icke användas mera än
aderton timmar i veckan.
16 §.
Ersättning för övertidsarbete skall, för timme beräknat, utgöra, när
arbetet utföres å söckendag, minst en etthundrafemtiondel och, när arbetet
utföres å helgdag, minst en sjuttiofemtedel av sjömannens kontanta
månadslön.
Har sjöman någon dag mera än två timmar använts till övertidsarbete,
bestående av lastning eller lossning, skall, därest han under närmast
följande dag eller dagar användes för enahanda arbete, sjömannen
för det å sistberörda dag eller dagar utförda övertidsarbete av sådan art
utfå ersättning efter den för övertidsarbete å helgdag stadgade beräkningsgrund,
ändock att arbetet utförts å söckendag.
Ersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete
utföres. För varje påbörjad halvtimme betalas ersättning såsom för
halvtimme.
Övriga bestämmelser.
17 §.
Innehåller avtal om skeppstjänst villkor stridande mot denna lag,
vare det villkor utan verkan.
18 §.
För varje dag, varunder Övertidsarbete förekommer, åligger det
befälhavaren att senast nästföljande dag härom göra anteckning i särskild
övertidsjournal, upprättad enligt formulär, som fastställes av fartygsinspektionens
chefsmyndighet.
Ej må någon, vars rätt är därav beroende, förvägras att om över -
Kung!. Maj:ts proposition nr 6.
9
tidsjournals innehåll undfå nödig kännedom och att därav taga skriftligt
utdrag. Övertidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess
avslutning.
19 §.
Befälhavare skall tillse, att ett exemplar av denna lag finnes tillgängligt
ombord å fartyget.
20 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens
tillsynsorgan; och skall i övrigt beträffande tillsynen i tillämpliga delar
lända till efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kap. lagen den 16 oktober 1914
om tillsyn å fartyg finnes stadgat.
Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av
Konungen.
21 §.
Befälhavare, som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot
vad i denna lag stadgas eller som bryter mot bestämmelsen i 11 §,
straffes med böter från och med tio till och med ettusen kronor.
Lika med befälhavare straffes redare, där förseelsen visas hava
skett med hans vetskap och vilja.
22 §.
Bryter befälhavare eller redare mot bestämmelse, som är meddelad
i 18 §, straffes med böter från och med fem till och med femhundra
kronor.
23 §.
Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att därmed skada
göra, fört falsk övertidsjournal eller övertidsjournalen ändrat eller förstört,
undanstuckit eller oläslig gjort, straffes med böter från och med
fem till och med femhundra kronor eller fängelse i högst sex månader.
Har redare gjort sig skyldig till förseelse, som nu sagts, eller visas
sådan av befälhavaren begången förseelse hava skett med redarens vetskap
och vilja, vare han förfallen till enahanda ansvar.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 6 höft. (Nr 6.)
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
24 §.
Åsidosätter befälhavare den skyldighet, som enligt 19 § åligger
honom, straffes med böter från och med fem till och med etthundra
kronor.
25 §.
Allmän åklagare åligger att tala å förseelse, varom i denna lag sägs.
26 §.
Om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter denna lag, skall
vad i 323—325 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
27 §.
Om domstol i mål rörande förseelse, varom i denna lag sägs, skall
vad i 328 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
28 §.
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och skola
vid bristande tillgång till deras fulla gäldande förvandlas enligt allmänna
strafflagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920, dock att 1 § 3 mom.
skall lända till efterrättelse från och med den 1 november 1919. Lagen
gäller till och med den 31 december 1923; skolande dels beträffande sådan
under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som avses i 21—24 §§,
dels ock i fråga om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter denna lag,
vad i lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.
Kung1‘. Maj:ts proposition nr 6.
11
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 juli
1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petkén,
Nilson,
Löfgren,
Friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och civildepartementen
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson,
härefter följande:
»Genom eu den 21 mars 1919 dagtecknad proposition (nr åbi)
hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till lag om arbetstiden å svenska fartyg. Riksdagens andra
särskilda utskott, till vilket propositionen hänvisats, tillstyrkte i sitt utlåtande
nr 6 Kungl. Maj:ts förslag med vissa ändringar. Vid förslagets
behandling i kamrarna stannade emellertid dessa i olika beslut. Medan
andra kammaren i huvudsak antog lagförslaget, sådant detsamma förelåg
i propositionen och i utskottets utlåtande, beslöt första kammaren, i
enlighet med en av herr Nilsson i Skottlandshus med flere mot utskottets
hemställan anförd reservation, att avslå förslaget. Pa sätt riks
dagen i skrivelse den 11 juni 1919, nr 327, anmält, hade frågan däi
med för denna gång förfallit.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
Då det synes mig synnerligen angeläget, att en lagstadgad begränsning
av sjöfolkets arbetstid kommer till stånd samtidigt med att normalarbetsdagen
införes inom industrin och därmed besläktade arbetsområden,
torde jag få på nytt anmäla ett förslag till lag om arbetstiden å svenska
fartyg, att föreläggas den snart sammanträdande urtima riksdagen. Detta
förslag överensstämmer i stort sett med det av årets lagtima riksdag
behandlade. I vissa punkter har förslaget omarbetats i enlighet med
vad vederbörande utskott vid sistnämnda riksdag föreslagit. Därjämte
hava emellertid ytterligare några ändringar vidtagits i det förut framlagda
lagförslaget.
Sålunda hava från lagens tillämplighetsområde generellt undantag^
fartyg, som icke äga den för registreringsplikt stadgade dräktighet,
medan dylika fartyg enligt det förra förslaget allenast kunde undantagas
med stöd av den dispensrätt, som medgavs Konungen eller av Konungen
förordnad myndighet.
Vidare har den ordinarie arbetstiden i hamn nedsatts från åtta
och en halv timmar till åtta — i tropikerna sju — timmar. Till stöd
för sistnämnda avvikelse från det tidigare lagförslaget må — förutom
önskvärdheten att vinna överensstämmelse med de föreslagna bestämmelserna
rörande normalarbetsdagen — anföras, att det norska stortinget
uti den nyligen antagna lagen om arbetstiden å norska fartyg bestämt
arbetstiden vid land på enahanda sätt. Ytterligare må framhållas, att
enligt de mellan Dansk Dampskibsrederiforening samt Somaendenes Förbund
och Sofyrbodernes Förbund tills vidare till och med den 31 maj
1920 gällande avtal arbetstiden vid land fastställts till åtta timmar.
Detaljerad
mdfåndet Efter denna allmänna redogörelse för det omarbetade lagförslaget
omarbetade torde jag få övergå till en mera detaljerad jämförelse mellan detsamma
:''framleda och det digare förslaget.
förslaget.
1 §.
Uti det förut framlagda förslaget hade denna paragraf följande
lydelse:
1 §■
1 mom. Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning beträffande
arbete, som å svenskt fartyg mot betalning anställd person för fartygets räkning eller eljest
på grund av förmans uppdrag ombord å fartyget eller annorstädes utför.
£ mota,. Från lagens tillämpning undantages arbete, som utföres av
befälhavare a fartyg, å vilket utom befälhavaren minst två personer äro anställda;
förste styrman å fartyg, varest ytterligare minst en styrman finnes;
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
13
förste maskinist å fartyg, varest ytterligare minst en maskinist finnes;
läkare och telegrafist;
person, som är anställd uteslutande för passagerares förplägning och uppassning med
därtill hörande rengöring och diskning eller för passagerares räkning i övrigt;
person, tillhörande redarens familj; samt
person, vilken är anställd å fartyg av följande slag, nämligen:
a) kronan tillhörigt fartyg, om vilket Konungen icke annorlunda förordnat,
b) fiske- eller fångstfartyg, då det såsom sådant användes,
c) isbrytar- eller bärgningsfartyg, då det såsom sådant användes,
d) lustfartyg,
e) segelfartyg, som nyttjas allenast i fart på helt eller delvis inom riket belägna
insjöar, floder eller kanaler eller inomskärs eller utanför öppen kust på oavbruten sträcka
av högst 30 distansminuter eller utomskärs på enahanda sträcka eller mellan orter vid
Öresund eller på Kristianiafjorden intill Laurvig.
3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen eller den myndighet, åt
vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden därutinnan utöva beslutanderätt,
medgiva undantag jämväl i övrigt från tillämpningen av denna lag.
Andra särskilda utskottet föreslog vid lagförslagets behandling, att
uti stadgandet i 2 mom., att från lagens tillämpning undantoges arbete,
som utfördes av person, som vore anställd uteslutande för passagerares
förplägning och uppassning med därtill hörande rengöring och diskning
eller för passagerares räkning i övrigt, ordet »uteslutande» skulle strykas.
Utskottet motiverade denna hemställan därmed, att kökspersonalen å de
svenska fartygen — vilken så gott som undantagslöst på samma gång
omhänderhade såväl passagerarnas som befälhavarens och besättningens
förplägnad — därest lagförslaget bibehölles vid sin ursprungliga lydelse,
skulle förhindras att fullgöra sin tjänst i den utsträckning, som för de
ombordvarandes betjänande kunde vara önskvärd.
Yad utskottet sålunda anfört synes mig i viss mån böra vinna
beaktande. Emellertid skulle den av utskottet förordade åtgärden att
stryka ordet »uteslutande» kunna leda därtill, att personal, som endast i
ringa utsträckning hade till uppgift att betjäna passagerarna, i strid mot
lagförslagets andemening ginge miste om förmånen av arbetstidens begränsning.
För förebyggande av såväl den ena som den andra av ovan
antydda konsekvenser har jag låtit ersätta ordet »uteslutande» med ordet
»huvudsakligen».
Utskottet föreslog vidare, att undantaget under e) i 2 mom. av
förevarande paragraf måtte ändras att avse segelfartyg, med eller utan
motor, vars bruttodräktighet icke överstege 75 ton. Till stöd härför
anförde utskottet huvudsakligen, att ifrågavarande undantagsbestämmelse,
sådan den vore. formulerad i Kungl. Maj:ts förslag, säkerligen skulle
medföra betydande svårigheter för en mängd mindre fartyg, vilka än
14
Kitngl. Maj:ts proposition nr 6.
ginge i sådan fart, som bestämmelsen angåve, och än utsträckte sina
resor något längre, varförutom kontrollen över lagens iakttagande skulle
erbjuda stora svårigheter.
På grund härav har jag vid lagförslagets omarbetande funnit mig
böra giva ifrågavarande bestämmelse det av utskottet förordade innehåll.
I samband härmed har ock, på sätt jag i det föregående antytt, bestämmelsen
utvidgats att även omfatta alla motor- och ångfartyg, som icke
äga den för registreringsplikt stadgade dräktighet, d. v. s. en nettodräktighet
av minst tjugu registerton. Då emellertid i särskilda fall en tillämpning
av stadgandena om arbetstidens begränsning kan komma att visa sig
behövlig jämväl beträffande sådana mindre fartyg, varå omhandlade undantagsbestämmelse
har avseende, har i det omarbetade förslaget befogenhet
lämnats Konungen att förordna om eu dylik tillämpning av de allmänna
reglerna.
2 §.
Denna paragraf överensstämmer i allo med samma paragraf i det
tidigare förslaget.
3 §.
Uti denna paragraf föreskrives nu, liksom i det förut framlagda
förslaget, att, om fartyg befinner sig till sjöss å resa, vilken under vanliga
förhållanden kräver mera än tolv timmars oavbruten gång, skeppstjänst
skall vara indelad i vakter på allmänt brukligt sätt.
Beträffande denna bestämmelse anförde andra särskilda utskottet,
att densamma, jämförd med definitionen å »oavbruten gång» i 2 §, skulle
kunna leda till, att skyldigheten att hava skeppstjänst indelad i vaktel1
komme att gälla å trader, t. ex. i trafik med talrika men obetydliga
angöringsställen, där vaktindelning ej vore bruklig eller lämplig. Utskottet
föreslog därför, att orden »mera än tolv timmars oavbruten gång»
borde ändras till »mera än femton timmars oavbruten gång».
Den sålunda ifrågasatta ändringen anser jag mig icke kunna tillstyrka.
Jag inskränker mig härvid till att påpeka, att ifrågavarande
bestämmelse ansluter sig till det genom lagen den 16 oktober 1914 under
5 a § i sjölagen införda stadgande, enligt vilket beträffande fartygs bemanning
gäller, att för resa, som under vanliga förhållanden kräver
mera än tolv timmars oavbruten gång eller eljest är sådan, att skeppstjänsten
måste indelas på skift, fartyg icke må hava mindre däcksbesättning
än som jämte befälet är i vardera av två vakter tillräcklig
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
för skeppstj ärtsten å däck, medan fartyget är i gång, ej heller, om det
är ångfartyg, mindre maskinbesättning än som jämte maskinbefälet är i
vardera av två vakter tillräcklig för skeppstjänsten i maskinen under
fartygets gång.
4 §■
Denna paragraf hade i det förut framlagda förslaget följande
lydelse:
4 §.
Beträffande sjöman å fartyg som i 3 § avses, vilkens arbete är indelat i vakter, gäller
att arbetstiden icke må under två på varandra följande dygn överstiga tjugufyra
timmar;
att i fall antalet styrmän, maskinister, smörjare eller kollämpare uppgår till minst
tre, arbetstiden för sjöman i dylik ställning icke må under två på varandra följande dygn
överstiga sexton timmar;
att arbetstiden för eldare å ångfartyg i oceanfart eller å sådant fartyg i nordsjöfart,
vars maskinstyrka uppgår till minst tvåhundrafemtio indikerade hästkrafter, eller å dylikt
fartyg, som är statt i inskränktare fart och vars maskinstyrka uppgår till minst sexhundra
indikerade hästkrafter, icke må, i fall resan under vanliga förhållanden kräver mera än
tjugufyra timmars oavbruten gång, under två på varandra följande dygn överstiga sexton
timmar; samt
att å helgdag sjöman icke må användas till annan skeppstjänst än dels vad som
erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering dels ock, där det kan
anses ingå i sjömannens åligganden, lättare rengöring av de för befälhavare, förste styrman,
förste maskinist, läkare, telegrafist eller sjöman avsedda rum eller sådant arbete, som,
enligt vad i 6 § stadgas, kan å helgdag åläggas i nämnda paragraf avsedd personal.
För möjliggörande av sjömans användande å helgdag till sådan
lättare rengöring som exempelvis spolning av däck, hava vid förslagets
omarbetande de i sista stycket av denna paragraf förekommande orden
»av de för befälhavare, förste styrman, förste maskinist, läkare, telegrafist
eller sjöman avsedda rum» uteslutits.
■5 §.
Denna paragraf lydde i det tidigare förslaget så:
5 §•
Sjöman å fartyg, som i 3 § avses, vilkens arbete icke är indelat i vakter och som
ej tillhör den i 6 § omförmälda personal (dagman), må å söckendag ej användas till
skeppstjänst mera än nio timmar och å helgdag ej till annan skeppstjänst än lättare rengöring
av de för befälhavare, förste styrman, förste maskinist, läkare, telegrafist eller sjöman
avsedda rum, i den mån sådan rengöring kan anses ingå i sjömannens åligganden.
Arbetstiden skall förläggas mellan klockan 6 f. m. och klockan 6 e. m.
16
Kanyl. Maj-.ts proposition nr (i.
Uti paragrafen i fråga har vidtagits motsvarande ändring som i
nästföregående paragraf. För att emellertid förhindra, att rengöringsarbete
i alltför stor omfattning förlägges till helgdag, har jag ansett lämpligt
att efter norskt mönster fixera den tid, varunder sjöman må å helgdag
användas till dylikt arbete, till högst en timme, i samband varmed
föreskrivits, att arbetet å helgdag skall förläggas till tiden mellan klockan
6 och klockan 9 f. in. Arbete härutöver betraktas följaktligen såsom
övertidsarbete.
(''> §■
Denna paragraf har i oförändrat skick upptagits från det förut
framlagda förslaget.
7 §.
Förevarande paragraf, uti vilken andra särskilda utskottet föreslog
motsvarande ändring som i 3 §, har i likhet med sistnämnda paragraf
bibehållits vid sin lydelse enligt det tidigare förslaget.
8 och 9 §§.
Dessa paragrafer förete icke heller någon avvikelse från Kungl.
Majrts förra förslag.
10 §.
Denna paragraf var i det tidigare förslaget av följande lydelse:
10 §.
Därest fartygs uppehåll i hamn avses att vara längre, än i 9 § omförmäles, eller
skeppstjänsten vid kortare uppehåll dock ej varder anordnad så, som i nämnda paragraf
sägs, skall beträffande sjömans ordinarie arbetstid gälla:
att sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, icke må å söckendag användas till skeppstjänst
mera än åtta och en halv timmar och å helgdag icke till annan skeppstjänst än
lättare rengöring av de för befälhavare, förste styrman, förste maskinist, läkare, telegrafist
eller sjöman avsedda rum, i den mån sådan rengöring kan anses ingå i sjömannens
åligganden;
att sjöman, som tillhör kökspersonalen, icke må å söckendag användas till skeppstjänst
mera än tolv timmar och å helgdag ej till annan skeppstjänst än tillredning och
servering av kosten jämte tillhörande diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt
den lättare rengöring, som kan anses ingå i sjömannens åligganden; samt
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
att arbetstiden skall förläggas för sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, mellan
klockan 6 f. m. och klockan 6 e. m., såvida ej annat överenskommes, samt för kökspersonalen
mellan klockan 5 f, m. och klockan 7 e. m., så framt ej annat föranledes av
överenskommelse, varom nyss nämnts.
Paragrafen har, i enlighet med vad ovan anförts, underkastats den
förändringen, att arbetstiden i hamn å söckendag begränsats till åtta
— i tropikerna sju — timmar. Därjämte hava bestämmelserna om sjömans
användande till lättare rengöringsarbete å helgdag bragts i överensstämmelse
med motsvarande stadgande uti 5 § av nu föreliggande
förslag. Slutligen hava, i anledning av andra särskilda utskottets yttrande
över det tidigare förslaget, ett par tillägg gjorts. Det ena avser -rätt att, där i vederbörande hamn är så brukligt, förlägga skeppstjänsten
i hamn å söckendag till annan tid än den eljest stadgade. Det andra
tillägget åter har till syfte att bereda befälhavare tillfälle att uttaga sjöman
till nattvakttjänst mot kompensation i föregående eller efterföljande
ledighet eller genom övertidsersättning.
11 och 12 §§.
Dessa paragrafer skilja sig icke i något avseende från motsvarande
paragrafer i det tidigare förslaget.
13 §.
Uti det förut framlagda förslaget hade denna paragraf följande
lydelse:
13 §.
Utan hinder av vad här ovan stadgats må sjöman användas till skeppstjänst, då
fråga är om:
a) skeppstjänst, som med hänsyn till fartygets säkerhet nödvändigt måste utföras å
annan tid, än sjömannen eljest har att förrätta skeppstjänst;
b) skeppstjänst, som erfordras för lämnande av hjälp, varom i 34 a, 223 eller 223 a §
sjölagen sägs;
c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap, som, i
enlighet med vad därom särskilt stadgas, varda anställda;
d) askhissning; samt
e) skeppstjänst, som föranledes därav, att besättningen blivit under pågående resa
förminskad.
För skeppstjänst, som sjöman utför på grund av bestämmelserna i denna paragraf,
är han, såvitt ej annat överenskommits, icke berättigad till ersättning i vidare mån, än i
95 § sjölagen sägs.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 6 Käft. (N:r 6''.) 3
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
Andra särskilda utskottet föreslog vid sin behandling av denna
paragraf den utvidgning av bestämmelsen under a), att densamma jämväl
skulle omfatta sådan skeppstjänst, som kunde finnas nödvändig med hänsyn
till säkerheten för ombordvarande eller last eller till fartygets navigering
eller manövrering till sjöss. Å andra sidan förordade utskottet, att
stadgandet under d) skulle begränsas att avse askhissning allenast till sjöss.
Utskottets ändringsförslag i nämnda båda hänseenden hava följts
vid lagförslagets omarbetande.
14 §.
Motsvarande paragraf i det tidigare förslaget lydde sålunda:
14 §.
Sjöman vare pliktig att i större utsträckning och å andra tider, än i 4, 5, 6, 8, 10 eller
12 § sägs, mot ersättning utföra jämväl annan än i 13 § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).
Beträffande sådant övertidsarbete gälla de i 15 § angivna begränsningar, dock ej då
fråga är om skeppstjänst, som erfordras för lastens säkerhet eller för vidtagande av åtgärd,
som blivit påbjuden av myndighet i hamn och som måste företagas å tid, då sjöman eljest
endast må användas till skeppstjänst, som i 13 § omförmäles.
Såsom en följd av den i nästföregående paragraf under a) vidtagna
ändringen hava orden »för lastens säkerhet eller» fått utgå ur förevarande
paragraf.
15 §.
Från det förut framlagda förslaget avviker denna paragraf i det
omarbetade förslaget endast såvitt avser 2 mom. Medan enligt förstnämnda
förslag å fartyg, där skeppstjänst vore indelad i vakter på allmänt
brukligt sätt, sjöman i hamn icke skulle få användas till övertidsarbete
å helgdag, därest sjömannens skeppstjänst under samma dag
därigenom skulle komma att överstiga åtta och en halv timmar, har
nämligen, till följd av begränsningen av den ordinarie arbetstiden i hamn
till åtta, respektive i tropikerna sju timmar, sjömans användande till
övertidsarbete i hamn å helgdag i här avsedda fall gjorts beroende därav,
att hans skeppstjänst under samma dag icke därigenom överstiger åtta
eller i tropikerna sju timmar.
16 §.
Denna paragraf reglerar i förevarande förslag, liksom i det tidigare,
den sjöman tillkommande övertidsersättning. I denna punkt har jag
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 6.
19
ansett clet böra medgivas sjöman rätt att genom avtal tillförsäkra sig
ersättning efter högre grunder än de i paragrafens första stycke stadgade.
17—28 §§ jämte slutstadgandet.
Uti 21 och 23 §§ hava bestämmelserna om redares ansvarighet för
befälhavarens i nämnda paragrafer omförmälda förseelser, i enlighet med
andra särskilda utskottets hemställan vid behandlingen av det tidigare
förslaget, underkastats en obetydlig omredigering.
I övrigt överensstämmer det omarbetade förslaget till alla delar med
det förut framlagda.»
Föredraganden uppläste härefter det omarbetade lagförslaget, vilket
var av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde,
att lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen
oinförmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall.
Ur protokollet:
G. Horn.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
Bilaga.
Förslag
till lag om arbetstiden å svenska fartyg.
Med ändring av vad 44 och 96 §§ sjölagen innehålla häremot stridande
förordnas som följer:
Inledande bestämmelser.
1 §•
1 mom. Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning
beträffande arbete, Som å svenskt fartyg mot betalning anställd person
för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag ombord
å fartyget eller annorstädes utför.
2 mom. Från lagens tillämpning undantages arbete, som utföres av
befälhavare å fartyg, å vilket utom befälhavaren minst två personer äro
anställda;
förste styrman å fartyg, varest ytterligare minst en stryman finnes;
förste maskinist å fartyg, varest ytterligare minst en maskinist
finnes;
läkare och telegrafist;
person, som är anställd huvudsakligen för passagerares förplägning
och uppassning med därtill hörande rengöring och diskning eller för passagerares
räkning i ovigt;
person, tillhörande redarens familj; samt
person, vilken är anställd å fartyg av följande slag, nämligen:
a) kronan tillhörigt fartyg, om vilket Konungen icke annorlunda
förordnat,
b) fiske- eller fångstfartyg, då det såsom sådant användes,
c) isbrytar- eller bärgningsfartyg, då det såsom sådant användes,
d) lustfartyg,
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
21
e) segelfartyg, med eller utan hjälpmaskin, vars bruttodräktighet
icke överstiger 75 ton, samt annat fartyg, som icke äger en nettodräktighet
av minst 20 ton, såvida ej Konungen om fartyg, varom nu är sagt,
annorlunda förordnat.
3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen eller den
myndighet, åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden
därutinnan utöva beslutanderätt, medgiva undantag jämväl i övrigt från
tillämpningen av denna lag.
2 §•
1 mom. I denna lag förstås med
skeppstjänst: arbete varom i 1 § 1 mom. sägs;
sjöman: en var som förrättar skeppstjänst, varå lagen äger tillämpning;
oavbruten gång: att icke land angöres eller eljest beröring med land
äger rum under längre tid än två timmar vid varje tillfälle;
helgdag: söndag eller här i riket bruklig helgdag;
oceanfart: fart bortom 61 grader nordlig latitud (Bergen), 11 grader
västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest);
nordsjöfart: annan fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen
Esbjerg—Texel.
2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas
måltidsrast ävensom annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt detsamma
varar minst en timme.
Ordinarie arbetstid till sjöss.
Befinner sig fartyg till sjöss å resa, vilken under vanliga förhållanden
kräver mera än tolv timmars oavbruten gång, skall skeppstjänst vara
indelad i vakter (skift) på allmänt brukligt sätt.
4 §.
Beträffande sjöman å fartyg som i 3 § avses, vilkens arbete är indelat
i vakter, gäller
att arbetstiden icke må under två på varandra följande dygn överstiga
tjugufyra timmar;
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
att, i fall antalet styrmän, maskinister, smörjare eller kollämpare
uppgår till minst tre, arbetstiden för sjöman i dylik ställning icke må
under två på varandra följande dygn överstiga sexton timmar;
att arbetstiden för eldare å ångfartyg i oceanfart eller å sådant fartyg
i nordsjöfart, vars maskinstyrka uppgår till minst tvåhundrafemtio
indikerade hästkrafter, eller å dylikt fartyg, som är statt i inskränktare
fart och vars maskinstyrka uppgår till minst sexhundra indikerade hästkrafter,
icke må, i fall resan under vanliga förhållanden kräver mera än
tjugufyra timmars oavbruten gång, under två på varandra följande dygn
överstiga sexton timmar; samt
att å helgdag sjöman icke må användas till annan skeppstjänst än
dels vad som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller
navigering dels ock, där det kan anses ingå i sjömannens åligganden, lättare
rengöring eller sådant arbete, som, enligt vad i 6 § stadgas, kan å
helgdag åläggas i nämnda paragraf avsedd personal.
5 §•
Sjöman å fartyg som i 3 § avses, vilkens arbete icke är indelat i
vakter och som ej tillhör den i 6 § omförmälda personal (tlagman), må
å söckenckig ej användas till skeppstjänst mera än nio timmar och å helgdag
ej till annan skeppstjänst än högst en timmes lättare rengöringsarbete,
i den mån sådant rengöringsarbete kan anses ingå i sjömannens
åligganden.
Arbetstiden skall förläggas å söckendag mellan klockan 6 f. in. och
klockan 6 e. in. samt å helgdag mellan klockan 6 och klockan 9 f. in.
6 §•
•
Sjöman å fartyg som i 3 § avses, vilkens arbete icke är indelat i
vakter och som är anställd för tillsyn å provianten, för tillredning eller
servering av kosten eller för uppassning i övrigt eller för den rengöring
eller diskning, som med dylikt arbete äger samband, må å söckendag icke
användas till skeppstjänst mera än tolv timmar och å helgdag ej till
annan skeppstjänst än tillredning och servering av kosten jämte tillhörande
diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt den lättare rengöring,
som kan anses ingå i sjömannens åligganden.
Arbetstiden för sjömän, som i denna paragraf avses (köksp er sonat),
skall förläggas mellan klockan 5 f. m. och klockan 8 e. m.
23
Kuvgl. Maj:ts •proposition nr 6.
7 §•
Befinner sig fartyg till sjöss å resa, som under vanliga förhållanden
kräver högst tolv timmars oavbruten gång, och är skeppstjänst indelad
i vakter på allmänt brukligt sätt, skola bestämmelserna i 4—6 §§
lända till efterrättelse.
8 §•
Befinner sig fartyg till sjöss å sådan resa, som i 7 § avses, men
är ej skeppstjänst indelad i vakter på allmänt brukligt sätt, skall beträffande
arbetstiden gälla
att sjöman icke må användas till skeppstjänst, däri inbegripen
skeppstänst i hamn, mera än tjugufyra timmar under två på varandra
följande dygn; samt
att annan än kökspersonalen tillhörande sjöman ej heller må användas
mera än sextiotre timmar i veckan.
Ordinarie arbetstid i hamn.
9 §•
Under fartygs uppehåll i hamn må befälhavare, därest fartygets
avgång skall äga rum senast under dygnet näst efter det, varunder fartyget
ankommit till hamnen, anordna skeppstjänsten i enlighet med de
bestämmelser, som äga tillämpning, då fartyget är till sjöss.
10 §.
Därest fartygs uppehåll i hamn avses att vara längre, än i 9 §
omförmäles, eller skeppstjänsten vid kortare uppehåll dock ej varder
anordnad så, som i nämnda paragraf sägs, skall beträffande sjömans ordinarie
arbetstid gälla
att sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, icke må å söckendag
användas till skeppstjänst mera än åtta, i tropikerna sju, timmar och å
helgdag icke till annan skeppstjänst än högst en timmes lättare rengöringsarbete,
i den män sådant rengöringsarbete kan anses ingå i sjömannens
åligganden;
att sjöman, som tillhör kökspersonalen, icke må å söckendag användas
till skeppstjänst mera än tolv timmar och å helgdag ej till annan
24
Kungl. May.ts proposition nr 6.
skeppstjänst än tillredning och servering av kosten jämte tillhörande
diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt den lättare rengöring,
som kan anses ingå i sjömannens åligganden; samt
att arbetstiden, såvida ej annat överenskommes eller är i vederbörande
hamn brukligt, skall förläggas för sjöman, som ej tillhör kökspersonalen,
å söckendag mellan klockan 6 f. m. och klockan 6 e. in.
och å helgdag mellan klockan 6 och klockan 9 f. m. samt för kökspersonalen
mellan klockan 5 f. in. och klockan 7 e. m.
För nödig vakttjänst må arbetstiden kunna förläggas mellan klockan
6 e. m. och klockan 6 f. in.; dock skall i sådant fall antingen motsvarande
fritid vara beredd eller beredas under närmast föregående, samma
eller närmast efterföljande dygn eller ock ersättning utgå såsom för övertidsarbete.
11 §•
Under fartygs uppehåll i hamn skall sjöman, för att få tillfälle att
under affärs- och expeditionstid gå i land, en gång i månaden åtnjuta
ledighet från skeppstjänsten för tiden efter klockan 12 middagen å dag,
då affärs- och expeditionslokaler hållas öppna, överstiger icke fartygs oavbrutna
uppehåll i hamn fyrtioåtta timmar, må dock sådan ledighet påfordras
allenast, såvida fartygs avgång därigenom icke fördröjes.
Ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn.
12 §.
1 mom. Då fartyg, varå skeppstjänst är indelad i vakter på allmänt
brukligt sätt, ankommer till eller avgår från hamn, må sjöman
användas till arbete utöver vad i 4, 5, 6, eller 10 § stadgas, dock icke
längre tid, än att arbetstiden under två på varandra följande dygn för
sjöman, vilkens arbetstid enligt bestämmelserna i 4 § må utgöra högst
sexton timmar, icke överstiger denna tid samt för annan sjöman icke
överstiger tjugu fyra timmar.
2 mom. Då fråga är om annat fartyg, än i 1 mom. avses, regleras
sjömans arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn av
bestämmelserna i 8 §.
Säkerhetstjänst och övertidsarbete m. m.
13 §.
Utan hinder av vad här ovan stadgats må sjöman användas till
skeppstjänst, då fråga är om:
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
25
a) skeppstjära, som med hänsyn till säkerheten för fartyg, liv eller
gods eller till fartygs navigering eller manövrering till sjöss nödvändigt
måste utföras å annan tid, än sjömannen eljest har att förrätta skeppstjänst;
b)
skeppstjänst, som erfordras för lämnande av hjälp, varom i 34 a,
223 eller 223 a § sjölagen sägs;
c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap,
som, i enlighet med vad därom särskilt stadgas, varda anställda;
d) askhissning till sjöss; samt
e) skeppstjänst, som föranledes därav, att besättningen blivit under
pågående resa förminskad.
För skeppstjänst, som sjöman utför på grund av bestämmelserna
i denna paragraf, är han, såvitt ej annat överenskommits, icke berättigad
till ersättning i vidare män, än i 95 § sjölagen sägs.
14 §.
Sjöman vare pliktig att i större utsträckning och å andra tider, än
i 4, 5, 6, 8, 10 eller 12 § sägs, mot ersättning utföra jämväl annan än i
13 § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).
Beträffande sådant övertidsarbete gälla de i 15 § angivna begränsningar,
dock ej då fråga är om skeppstjänst, som erfordras för vidtagande
av åtgärd, som blivit påbjuden av myndighet i hamn och som måste
företagas å tid, då sjöman eljest endast må användas till skeppstjänst,
som i 13 § omförmäles.
15 §.
o
1 mom. A fartyg, där skeppstjänst är indelad i vakter på allmänt
brukligt sätt, må till sjöss eller under dygn, då fartyg ankommer till eller
avgår från hamn, övertidsarbete icke åläggas sjöman, såvida tiden för hans
skeppstjänst därigenom skulle under två på varandra följande dygn med
mera än sex timmar överskjuta den ordinarie arbetstiden.
2 mom. Befinner sig fartyg, som i 1 mom. avses, i hamn, må sjöman
icke användas till övertidsarbete
å söckendag, därest tiden för sjömannens skeppstjänst därigenom
skulle antingen överstiga den ordinarie arbetstiden för samma dygn med
mera än sex timmar eller under två på varandra följande dygn uppgå
till mera än tjugunio timmar; samt
å helgdag, därest sjömannens skeppstjänst under samma dag därigenom
skulle överstiga åtta, i tropikerna sju, timmar.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 6 käft. (Nr 6.)
4
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
Till övertidsarbete för annan lastning eller lossning än sådan, som
avser passagerares effekter eller post eller gods, vars lastning eller lossning
ej kan utan fara för godset uppskjutas, må sjöman ej användas å
helgdag eller oftare än varannan dag, så framt icke övertidsarbete erfordras
för att fartygets avgång ej må avsevärt fördröjas.
3 mom. A annat fartyg, än i 1 mom. avses, må sjöman icke
användas till övertidsarbete, därest den tid, varunder han såväl i hamn
som till sjöss utför skeppstjänst, därigenom skulle under två på varandra
följande dygn överstiga trettio timmar.
4 mom. Till övertidsarbete må sjöman icke användas mera än
aderton timmar i veckan.
16 §.
Ersättning för övertidsarbete skall, för timme beräknat, utgöra, när
arbetet utföres å söckendag, minst en etthundrafemtiondel och, när arbetet
utföres å helgdag, minst en sjuttiofemtedel av sjömannens kontanta
månadslön.
Har sjöman någon dag mera än två timmar använts till övertidsarbete,
bestående av lastning eller lossning, skall, därest han under närmast
följande dag eller dagar användes för enahanda arbete, sjömannen
för det å sistberörda dag eller dagar utförda övertidsarbete av sådan art
utfå ersättning efter den för övertidsarbete å helgdag stadgade beräkningsgrund,
ändock att arbetet utförts å söckendag.
Ersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete
utföres. För varje påbörjad halvtimme betalas ersättning såsom för halvtimme.
Övriga bestämmelser.
17 §•
Avtal, som ingås i strid mot denna lag, vare utan verkan.
18 §.
För varje dag, varunder övertidsarbete förekommer, åligger det befälhavaren
att senast nästföljande dag härom göra anteckning i särskild
övertidsjournal, upprättad enligt formulär, som fastställes av fartygsinspektionens
chefsmyndighet.
Ej må någon, vars rätt är därav beroende, förvägras att om över -
27
Kuntjl. Maj:ts proposition nr 6.
tidsjournals innehåll undfå nödig kännedom och att därav taga skriftligt
utdrag. Övertidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess
avslutning.
19 §•
Befälhavare skall tillse, att ett exemplar av denna lag tinnes tillgängligt
ombord å fartyget.
20 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens
tillsynsorgan; och skall i övrigt beträftande tillsynen i tillämpliga delar
lända till efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kap. lagen den 16 oktober 1914
om tillsyn å fartyg tinnes stadgat.
Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av
Konungen.
21 §.
Befälhavare, som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot vad
i denna lag stadgas eller som bryter mot bestämmelsen i 11 §, straffes
med böter från och med tio till och med ettusen kronor.
Lika med befälhavare straffes redare, där förseelsen visas hava skett
med hans vetskap och vilja.
22 §.
Bryter befälhavare eller redare mot bestämmelse, som är meddelad
i 18 §, straffes med böter från och med fem till och med femhundra
kronor.
23 §.
Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att därmed skada
göra, fört falsk övertidsjournal eller övertidsjournalen ändrat eller förstört,
undanstuckit eller oläslig gjort, straffes med böter eller fängelse i
högst sex månader.
Har redare gjort sig skyldig till förseelse, som nu sagts, eller visas
sådan av befälhavaren begången förseelse hava skett med redarens vetskap
och vilja, vare han förfallen till enahanda ansvar.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
24 §.
o
Åsidosätter befälhavare den skyldighet, som enligt 19 § åligger honom,
straffes med böter, högst etthundra kronor.
25 §.
Allmän åklagare åligger att tala å förseelse, varom i denna lag sägs.
26 §.
Om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter denna lag, skall vad
i 323—325 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
27 §.
Om domstol i mål rörande förseelse, varom i denna lag sägs, skall
vad i 328 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
28 §.
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och skola vid
bristande tillgång till deras fulla gäldande förvandlas enligt allmänna
strafflagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920 och gäller till och med
den 31 december 1923; skolande dels beträffande sådan under tiden för
lagens giltighet begången förseelse, som avses i 21—24 §§, dels ock i
fråga om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter denna lag, vad i
lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
20
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen
den 1 augusti 1919.
Närvarande:
Justi ti eråden Améen,
friherre Leijonhufvud,
Edelstam,
Regeringsrådet Linnér.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 16 juli 1919,
hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till
lag om arbetstiden å svenska fartyg.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av tillförordnade sekreteraren i kommerskollegium Nils Carlsson.
Lagrådet yttrade:
Vid granskningen av det sedermera för innevarande års lagtima
riksdag framlagda förslaget till lag i förevarande ämne anförde lagrådet,
att på grund av antydda brister och ofullständigheter i den tillgängliga
utredningen lagrådet icke varit i stånd att ägna förslaget sådan
saklig granskning, som vederbort. Lagrådet framhöll emellertid såsom
mindre lämpligt att till fristående behandling utbryta berörda ämne ur
dess sammanhang med övriga frågor angående fartygsbesättnings arbetsoch
levnadsförhållanden och betonade, att det för rederierna och landets
ekonomiska liv vore av högsta vikt att på sjöfartens område, där den
mellanfolkliga beröringen vore så särskilt livlig, sträva efter internationell
överensstämmelse i lagstiftning, i vilket avseende förslaget, som
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
skilde sig även från vad som gällde eller vore föreslaget att gälla hos
våra nordiska grannländer, ansåges lämna rum för välgrundade anmärkningar.
Yad sålunda anförts äger i huvudsak giltighet även beträffande
nu föreliggande förslag, och vad särskilt angår det sist anmärkta förhållandet
bör ytterligare erinras, att förslaget i icke ringa mån skiljer
sig från den numera i Norge antagna lagen i motsvarande ämne, utan
att av den tillgängliga utredningen kan bedömas, huruvida vägande skäl
till sådan avvikelse äro förhanden. Därest det remitterade förslaget
varder lag, kommer således, måhända utan tillräcklig grund, att skapas
olikhet mellan de båda ländernas lagstiftning å ett område, där i stället
överensstämmelse vore särskilt önskvärd.
Om lagrådet oaktat dessa omständigheter anser sig kunna underlåta
att avstyrka proposition till riksdagen i enlighet med förslaget, har
därvid, liksom tidigare, hänsyn tagits till den Konungen givna dispensbefogenhet
och förutsatts, att denna befogenhet kommer till användning
i alla de fall och i alla de hänseenden, där dess utövning visar
sig av förhållandena påkallad.
Ett stöd för intagande av denna ståndpunkt — oaktat i det nya
förslaget vidtagits den icke oväsentliga skärpningen av arbetstidens begränsning
för sjöfolket, att den ordinarie arbetstiden i hamn å söckendag
nedsatts från förut föreslagna åtta och en halv timmar till åtta eller i
tropikerna sju timmar — har lagrådet ock funnit i den omständigheten,
att i ett nyligen mellan Sveriges redareförening samt två stora sjöfolksorganisationer
träffat kollektivavtal nu åsyftade arbetstid (utom tropikerna)
bestämts på enahanda sätt som i lagförslaget skett.
I övrigt föranleder förslaget följande erinringar.
1 §•
Enligt vad andra särskilda utskottet vid årets lagtima riksdag i sitt
utlåtande upplyst, har kökspersonalen å de svenska fartygen så gott som
undantagslöst om hand så väl passagerarnas som befälhavarens och
besättningens förplägnad in. m. Under sådana förhållanden synes det
kunna möta avsevärda svårigheter att avgöra, om och i vad mån passagerarnas
eller befälhavarens och besättningens betjänande är huvudsaken
vid anställandet av dylik kökspersonal. För att förebygga oklarhet och
ojämnhet vid tillämpningen synes därför undantaget med avseende å
nämnda personal böra omfatta person, i vars åligganden ingår passa
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
31
gerares förplägning och uppassning med därtill hörande rengöring och
diskning eller som är anställd för passagerares räkning i övrigt.
3 §•
Avsikten med förevarande lagrum torde, såsom framgår av vissa
följande paragrafer, vara att stadga, dels att vaktindelning, där sådan
äger rum, skall ske på något av de sätt, som äro allmänt brukliga, och
dels att vaktindelning skall ske i de fall, då det är allmänt brukligt,
men därutöver icke behöver vidtagas. För att tydligare angiva nämnda
innebörd torde i lagrummet böra användas det uttryckssättet, att skeppstjänsten
skall vara indelad i vakter (skift) i den mån och på det sätt,
allmänt är brukligt.
4 §■
Från huvudregeln i denna paragraf, att å fartyg, där skeppstjänst
är indelad i vakter, den ordinarie arbetstiden under två på varandra
följande dygn utgör högst tjugufyra timmar, göres undantag under olika
betingelser för å ena sidan styrmän, maskinister, smörj are eller kollämpare
och å andra sidan eldare. I en reservation, som fogats vid vederbörande
utskotts sistlidna riksdag avgivna utlåtande, nämnes motorman
särskilt såsom jämställd med maskinist, eldare, smörjare eller kollämpare.
Varken härav eller av vad i ärendet i övrigt förekommit framgår, till
vilken kategori av sjömän motorman bör hänföras i avseende å arbetstiden.
Det torde böra undersökas, huruvida uppfattningen därutinnan
är så enhetlig inom sjöfartskretsar, att särskilt stadgande angående
motormän kan anses onödigt. Där så befinnes icke vara fallet, bör lagtexten
förtydligas på sätt utredningen föranleder.
10 §.
I det tidigare förslaget var medgivandet att förlägga arbetstiden
för kökspersonalen till annan tid av dygnet, än lagen stadgade, gjort
beroende av att dylik förflyttning av arbetstiden ägt rum beträffande
övriga sjömän. I enlighet därmed torde den nu föreslagna avfattningen
böra jämkas för säkerställande i det förutsatta fallet av nödigt samband
emellan de båda personalgruppernas arbetstid.
15 §.
Sedan i 10 § vidtagits förkortning av arbetstiden från åtta och
en halv till högst åtta timmar, torde i förevarande paragrafs 2 mom.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
sammanlagda arbetstiden å söckendag under två på varandra följande
dygn böra angivas till högst tjuguåtta timmar.
17 §.
Nu gällande lagar med så kallade tvingande bestämmelser stadga
i allmänhet såsom påföljd för intagandet i ett avtal av villkor, som strider
mot en dylik bestämmelse, icke att själva avtalet blir utan verkan,
utan allenast, att detta blir förhållandet med det olagliga villkoret. Då
strängare påföljd väl knappast i förevarande lag torde vara avsedd, hemställes,
att paragrafen erhåller följande lydelse: »Innehåller avtal om
skeppstjänst villkor stridande mot denna lag, vare det villkor utan verkan.»
23 och 24 §§.
Bestämda gränser för bötesbeloppen torde höra angivas: i 23 §
från och med fem till och med femhundra kronor samt i 24 § från och
med fem till och med etthundra kronor.
25 §.
Förevarande paragraf, vartill motsvarighet saknas i de till lagrådet
jämväl remitterade förslagen till lag om arbetstidens begränsning
och lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete, synes
såsom obehövlig kunna utgå.
Slutstadgandet.
Den dispensbefogenhet med avseende å lagens tillämpning, som
enligt stadgandet i 1 § 3 mom. tillkommer Konungen eller efter Konungens
uppdrag myndighet, lärer vara avsedd att komma till utövning så
tidigt, att nödiga befunna undantag och anstånd kunna beviljas, innan
lagens begränsningar av arbetstiden eljest skulle vara att iakttaga. Ett
annat förfaringssätt kunde uppenbarligen medföra väsentliga olägenheter.
Vad sålunda synes vara åsyftat torde emellertid böra finna uttryck i
lagtexten. I sådant hänseende erfordras, att i slutstadgandet inrymmes
bestämmelse om att nyss angivna lagrum skall lända till efterrättelse
omedelbart efter lagens utfärdande.
Ur protokollet:
A. V. Stenkula.
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
33
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 auausti
1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och civildepartementen
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson,
följande:
»Sedan Kungl. Maj:t den 16 juli 1919 beslutat inhämta lagrådets
utlåtande över upprättat förslag till lag om arbetstiden å svenska fartyg
samt lagrådet nästlidne dag avgivit sådant utlåtande, anhåller jag att
få ånyo anmäla detta ärende.»
Föredragande departementschefen redogjorde härefter för innehållet
i lagrådets utlåtande samt anförde vidare:
»Lagrådet har ansett att för förebyggande av oklarhet och ojämnhet
vid tillämpningen den i 1 § 2 mom. införda undantagsbestämmelsen
rörande viss kökspersonal borde omfatta person, i vars åligganden inginge
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 6 käft. (Nr 6.) 5
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
passagerares förplägning och uppassning med därtill hörande rengöring
och diskning eller som vore anställd för passagerares räkning i övrigt. Med
hänsyn till vad jag vid föredragningen inför Kungl. Maj:t den 16 juli 1919
av lagförslaget anförde till stöd för den nuvarande avfattningen av bestämmelsen
i fråga, torde någon ändring därav ej höra ske. .
Den nuvarande lydelsen av 3 §, mot vilken lagrådet gjoit erinran,
lärer utan fara för misstolkning kunna bibehållas. 0
Lagrådet har ansett, att 25 § såsom obehövlig kunde utgå. ^ensamma
synes dock böra bibehållas till upplysning i där avhandlat hänseende
för dem, som lagen närmast kommer att röra.
I övrigt torde lagrådets anvisningar förtjäna beaktande och hava
i överensstämmelse med desamma tillägg och ändringar gjorts i lagförslaget.
I avseende härå må, i anledning av vad lagrådet anfört beträffande
4 §, särskilt anmärkas, att motorman i fråga om arbete och de förhållanden,
under vilka detsamma utföres, är närmast jämförlig med maskinist
och smörjare, varför motormannens arbetstid bör regleras på sätt i förslaget
redan skett för de nyssnämnda kategorierna sjömän. Beträffande
den av lagrådet förordade ändring ifråga om slutstadgandet har tiden
för ikraftträdandet av stadgandet i 1 § 3 mom. ansetts böra bestämmas
till den 1 november 1919.»
Föredragande departementschefen uppläste härefter det ifrågavarande
förslaget till lag om arbetstiden å svenska fartyg i dess omarbetade
skick samt hemställde, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Birger Loo ström.
Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
193262