Kung!. It ajds proposition Nr 3.

1

Nr 3.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uteslutande från
Stora Sjöfallets nationalpark av vissa områden; given
Stockholms slott den 13 augusti 1919.

Under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll över jordbruksärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels besluta, att det å ett vid statsrådsprotokollet fogat kartblad
med blå och svarta sneda linjer betecknade område av Stora Sjöfallets
nationalpark jämte ett å kartan med svarta streck angivet, till samma
nationalpark hörande område för transportväg in. in. i närheten av Stora
Sjöfallet skola från och med den dag Kungl. Maj:t bestämmer upphöra
att vara nationalpark;

dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må äga meddela föreskrift angående
tillämpning inom de utbrutna områdena av sådana för nationalparker
gällande bestämmelser, som Kungl. Maj:t efter närmare utredning
må finna erforderliga.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 3 höft. (Nr 3.J 1

2

Kun yl. Aiaj:ts proposition Nr 3.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet « Stockholms slott den 13
augusti 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,
Statsråden: PETERSSON,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Med anledning av anläggandet av statens kraftverk vid Porjus
föreslog Kungl. Magt år 1913 riksdagen att besluta viss reglering av
Stora Lule älvs vattensystem. Detta bifölls av riksdagen. Arbetena
avsågo att genom upprensningsarbeten vid Luleluspen strax ovanför Porjus
möjliggöra ökad avtappning från Stora Lulejaure.

Till 1918 års lagtima riksdag avlät Kung]. Magt proposition (nr
315) angående anslag för påbörjande av första utbyggnaden av eu kraftstation
vid Harsprånget. Denna proposition var grundad på en vid
propositionen fogad utredning av vattenfallsstyrelsen, vari olika möjligheter
för utvinnande av ökad kraftmängd i Stora Luleälven skärskådades.
Under hänvisning till denna utredning torde jag här blott behöva erinra,
att densamma i avseende å de för ändamålet erforderliga reglerings -

3

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

arbetena utmynnade i ett förslag att medelst dammbyggnad vid det s. k.
Lilla Sjöfallet, omedelbart ovanför Stora Sjöfallet, indämma ett flertal
fjällsjöar, vilka vattenfallsstyrelsen med gemensamt namn kallade Suorvasjöarna.
Olika alternativ för denna dämning hade preliminärt undersökts.
Styrelsen förordade för sin del arbetets utförande enligt ett med
3 a betecknat alternativ, beräknat att enligt 1913 års priser draga en
kostnad av omkring 3,600,000 kronor men enligt de under våren 1918
gällande priser omkring 7 miljoner kronor. Styrelsen framhöll, att då
dammen skulle bliva belägen inom Stora Sjöfallets nationalpark, särskilt
tillstånd erfordrades för dess utförande å denna plats. Till följd härav
hade styrelsen den 18 november 1917 tillskrivit vetenskapsakademien
med hemställan, att akademien måtte för sin del medgiva den ifrågasatta
dammanläggningen och den därav föranledda dämningen. Sedan akademien
i svar härå den 5 december 1917 för sin del under vissa villkor
lämnat bifall till denna framställning, hade vattenfallsstyrelsen i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 22 december 1917 anhållit om medgivande att
utföra ifrågavarande arbeten inom nationalparken. Vid tiden för avlåtandet
av nyssnämnda proposition till 1918 års lagtima riksdag både
det nu omförmälda ärendet angående intrånget på nationalparken icke
hunnit erhålla erforderlig utredning.

I merberörda proposition till 1918 års riksdag föreslogs anvisande
av medel dels för påbörjande av första utbyggnaden av fn kraftstation
vid Harsprånget, dels lör fullbordande av de av 1913 ars r.ks .ag beslutade
reglcringsarbetena vid Lulelnspeu dels ock för vf.e:
älvens reglering. 1 sistnämnda avseende begärdes å
anslag av 200,000 kronor, vilket belopp var avsett ti
regleringsarbeten vid Suorvasjöarna. Kungl. Majöis i
riksdagen.

^ are arbeten för
1919 års stat ett

.11 påbörjande av
ig bifölls av

Innevarande års lagtima riksdag bär därefter med bifall till Kungl.

älvs

irbeten för

s

ra

L

Ult

ag anvisat tor ifrågavarande an

Suorvasjöarna dels 1 miljon kronor å tiiiaggsstat för år

Maj:ts för
regering vid
1919 och dels enahanda belopp å 1920 års stat.

Sedan infordrade utlåtanden numera inkommit, anhåller jag nu att
tå anmäla det förut omförmälda ärendet angående det intrång ifrågavarande
regleringsarbeten vid Suorvasjöarna skulle medföra för Stora
Sjöfallets nationalpark.

Jag torde få erinra, att Stora Sjöfallets nationalpark avsattes enligt
beslut av 1909 års riksdag och att gränser för densamma blivit bestämda
enligt Kungl. Maj:ts brev den 21 januari 1910 (Sv. förf,-saml. nr 30).

4

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 3.

I förut omförmälda skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 december
1917 bär vattenfallsstyrelsen anfört huvudsakligen följande:

»I samband med planläggandet av utvidgningen av Porjus kraftverk liar vattenfallsstyrelsen
under de senaste åren utfört omfattande utredningar rörande reglering
av Lule älvs källsjöar i avsikt att på ett rationellt och fullständigt sätt utnyttja
den nationalrikedom, som representeras av Lule älvs vattenkraft. Dessa utredningar,
som visserligen till alla sina detaljer ännu ej äro fullt avslutade, liava emellertid
nu fortskridit så långt, att vissa riktlinjer och huvudsynpunkter kunna framläggas.

De sjöar, som varit föremål för undersökning, äro Störa Lulejaure, Langas,
Satisjaure, Suorvajaure, Yuoksajaure, Alemusjaure, Luoktanjarkajaure, Svaltjajaure,
Kåtjajaure och Virijaure. Dessutom hava andra sjöar, såsom Vastenjaure och Sitasjaure,
preliminärt okularundersökts, ehuru de av olika anledningar befunnits mindre
lämpliga.

Resultatet av dessa undersökningar är, att från rent teknisk och ekonomisk
synpunkt sett den lämpligaste lösningen av regleringsfrågan skulle vinnas genom att
vid Suorvajaures båda utlopp bygga dammar, medelst vilka vattenytan höjdes ända
till 4.6 (alt. 2) å 9.6 (alt. 3) meter över normalt flodvattenstånd enligt nuvarande förhållande.
Vatten skulle uppsamlas och magasineras i det sålunda bildade stora magasinet
under våren och sommaren eller i allmänhet under den tid, då tillrinningen från
det oreglerade, nedanför dammarna befintliga nederbördsområdet är tillräckligt för
kraftverkens behov, och skulle sedan det magasinerade vattnet under vintern i mån
av behov avtappas. Framdeles skulle dessutom eventuellt även andra sjöar såsom
Satisjaure och Virijaure regleras, varom dock i detta sammanhang ej är fråga.

Efter utförandet av det mindre (alt. 2) av de ovan nämnda dämningsalternativen
skulle en dammsjö bildas av sjöarna Sourvajaure, Vuoksajaure, Alemusjaure,
Luoktanjarkajaure och Svaltjajaure. I det större alternativets (alt. 3.) dammsjö
skulle jämväl ingå sjön Kåtjajaure.

Ett genomförande av dessa regleringsalternativ medför emellertid den olägenheten,
att dammen måste förläggas inom Stora Sjöfallets nationalpark, och att eu
del strandområden kommer att sättas under vatten vid fyllt magasin. Den materiella
skada, som härav uppkommer, är givetvis ytterst ringa mot den nytta, som anläggningen
medför, men obestridligt är, att en dylik reglering i viss mån utgör ett
ingrepp i naturen och är främmande för de ideella och vetenskapliga ändamål, som
dikterat statsmakternas beslut att inrätta en nationalpark vid Stora Sjöfallet.

Utan att söka jämföra ideella och materiella intressen, som i sig själva äro
inkommensurabla, har vattenfallstyrelsen ansett, att de materiella intressen, som det
här gäller, äro så stora och för staten av så stort national- och privatekonomiskt
värde, att de ideella intressena borde få vika. I varje fall förutsättes, att dammen
utföres på ett till utseendet tilltalande sätt, att regleringen genomföres så, att det
med regleringen avsedda ändamålet vinnes med minsta möjliga intrång i naturen,
och att nationalparken med nämnda reservation allt fortfarande bibehåller sin egenskap
av nationalpark.

För att giva en antydan om vinsten av regleringen må följande siffror anföras:

Kungl. Maj.is proposition Nr 3.

Före

Efter reglering

reglering

alt. 2

alt. 3

Except. lågvattenföring .................................. sm3

Normal » .................................. *

24

45

100

150

Effekt vid utnyttjande av 360 in. fallhöjd:

Stora Lulejaure—havet ................................hkr.

Effektvinst, jämförd med effekten vid nuva-rande except., resp. normalt lågvatten .... »

86,400
ä 162,000 1

360,000

273,600
ä 198,000

540,000

453,600
h 378,000

Dessa siffror å vinsten äro visserligen framtidsvärden, som uppkomma, när
hela fallhöjden Stora Lulejaure—havet blivit utnyttjad, men regleringen blir ekonomiskt
motiverad redan i samband med utnyttjandet av enbart Porjusverket efter
måttlig utvidgning. Utom denna effektvinst uppkommer viss avsevärd vinst i energimängd,
som ej nu närmare kan med noggrannhet i siffror angivas.

Jämlikt 3 § i lagen angående nationalparker den 25 juni 1909 äger Eders
Kungl. Maj:t att med avseende å varje särskild nationalpark i särskilt reglemente
föreskriva de undantag från de i lagens 1 § givna förbud mot vidtagande av vissa
åtgärder inom nationalparken, som kunna finnas nödiga för parkens skyddande,
vetenskapliga forskningar in. m. ävensom för annat ändamål, som är förenligt med det
med nationalparken avsedda syfte. I nådigt reglemente för nationalparkernas förvaltning
den 22 december 1911 har Eders Kungl. Maj:t föreskrivit, dels att nationalparkerna
skola stå under vetenskapsakademiens vård, dels ock i 9 $, som tills vidare
är tillämplig endast å Abisko, Sarjeks och Stora Sjöfallets nationalparker, att vetenskapsakademien
ägde att för resandes härbärgerande eller för underlättande av resor
eller för vetenskaplig forskning lämna medgivande till uppförande av byggnad eller
andra erforderliga åtgärder, dock med den begränsning, att medgivandet även i
dessa fall icke finge anses såsom oförenligt med det med parken avsedda syftet.

Då nationalparken, som ovan nämnts, står under vetenskapsakademiens vård,
har vattenfallsstyrelsen ansett sig böra i första hand underställa frågan akademiens
bedömande, och har akademien, på sätt och under villkor hilagda yttrande angiver,
för sin del funnit sig böra bifalla styrelsens framställning.

Då de nu av vattenfallsstyrelsen ifrågasatta regleringsarbetena icke hava sådant
ändamål, att vetenskapsakademien enligt ovan nämnda föreskrift lärer äga lämna
medgivande till arbetena, tillåter sig vattenfallsstyrelsen anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes medgiva, att vattenfallsstyrelsen äger på de villkor, som i vetenskapsakademiens
skrivelse omförmälas, utföra och för framtiden underhålla regleringsdammar
vid Suorvajaures båda utlopp, ävensom verkställa den uppdämning, som
för vinnande av det med sjöregleringen avsedda syfte kan befinnas nödvändig och
lämplig.»

Vetenskapsakademien har i sitt av vattenfallsstyrelsen åberopade
yttrande anfört följande:

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Genom ifrågavarande fördämning uppstode en sjö, som komme att upptaga
drygt hälften av den stora dalgång, som ginge fram genom nationalparkens centrala
del, och uppdämningen komme att i högst väsentlig grad förändra förhållandena
inom nationalparken och nedsätta dess värde från naturskyddssynpunkt särskilt i
biologiskt hänseende. Det ifrågasatta ingreppet vore sålunda synnerligen beklagligt
från denna synpunkt, men i betraktande av den ofantligt störa nationalekonomiska
vinst, som vore förbunden med det planerade företaget, ansåge sig vetenskapsakademien
ej kunna avstyrka vattenfallsstyrelsens framställning allraminst i nuvarande
tid, då ökad bränsle- och krafttillgång vore ett livsvillkor för vårt land.

Dä akademien alltså för sin del lämnade sitt bifall till framställningen, skedde
det under villkor, alt vattenfallsstyrelsen läte sig angeläget vara att tillse, att alla
arbeten i samband med den ifrågasatta fördämningen utfördes med största möjliga
pietet mot naturen inom nationalparken, så att denna ej mer än nödigt vanställdes;
att den för arbetets utförande anställda personalen hölles under sträng uppsikt, så
att den ej genom olaga jakt och fiske eller på annat sätt bröte mot fridlysningsbestämmelserna
för nationalparken; samt att den eller de personel’, soni i en framtid
skulle hava tillsyn över dammen, noga övervakades och ej tillätes att förgripa sig
på naturen inom nationalparken.

Slutligen ville akademien redan nu framhålla, att den förlust, som Stora Sjöfallets
nationalpark komme att lida, därest ifrågavarande förslag komme till stånd,
borde framdeles ersättas genom en reglering av parkens västra gränslinje.

Länsstyrelsen i Norrbottens län bär efter vederbörande lappfogdes
hörande i utlåtande den 28 februari ,1918 tillstyrkt bifall till vattenfallsstyrelsens
framställning på av vetenskapsakademien föreslagna villkor.
Då emellertid det planerade vattenregleringsföretaget komme att jämväl
beröra lapparnas intressen därigenom att de planerade dammarna komme
att inkräkta på en av lapparnas vanliga flyttningsvägar, att det genom
uppdämningen åstadkomna höga vattenståndet i sjöarna på sina ställen
skulle försvåra lapparnas flyttningar samt att utförandet av regleringsarbetena
och dessas underhåll komme att draga en mängd folk till dessa
trakter, där lapparna förut lätt ostörda ägna sig åt sin hantering, ansage
länsstyrelsen, att jämväl följande villkor borde förbindas med det av
vattenfallsstyrelsen begärda medgivandet, nämligen att, därest lapparnas
gamla flyttningsvägar genom dammanläggningen eller annorledes bleve
obrukbara, nya sådana på vätte ti fallsstyrelsens bekostnad iordningställdes;
att om lapparnas lägerplatser, fiske- eller matbodar genom uppdämningen
sattes under vatten, lull ersättning för dessa lämnades; samt att ingen
av de i och för regeringsarbete! eller för dammbyggnadens bevakning
och skötsel inom området sig uppehållande personer Unge därstädes äga
eller innehava hund.

\ äg- och vattenbyggnadsstyrelsen bar i utlåtande den 19 juli 1918
förklarat sig cj hava något att erinra mot bifall till vattenfallsstyrelsens
framställning.

Kungl. Maj:ts proposition AV 3. 7

Med utlåtande den 7 september 1918 har lantbruksstyrelsen överlämnat
yttrande från fiskeriintendenten i övre norra distriktet, däri denne,
enär fiske inom Stora Sjöfallets nationalpark vore förbjudet utom med
krok efter vetenskapsakademiens medgivande, förmält sig från fiskerisynpunkt
ej bara något att invända mot förevarande framställning. För
egen del bär lantbruksstyrelsen förklarat sig ej heller hava något att
erinra mot bifall därtill.

Slutligen har kammarkollegiet i ärendet avgivit ett den 29 april
1919 dagtecknat utlåtande, vilket inkom till jordbruksdepartementet den
6 juni 1919. Kollegiet, som i ärendet hört sitt advokatfiskalsämbete,
har förmält sig anse framställningen vara av den art, att densamma
borde prövas i vanlig för ärenden rörande byggande i vatten stadgad
ordning. I sådant avseende syntes det på grund av vattenlagens stadgandeu
i 2 kap. 3 § och 20 § 2 mom. tillkomma vederbörande vattendomstol
att i första hand upptaga frågan om medgivande till sådant
företag, som här avsåges, och därest dylikt medgivande funnes höra lämnas,
i nu förevarande fall underställa frågan Kung]. Maj:ts avgörande.

På grund härav ansåge kollegiet den nu föreliggande framställningen
icke böra föranleda annat yttrande än att Kungl. Magt ville, efter det
anmält blivit, att vattenmålet hos vattendomstolen anhängiggjorts, låta
överlämna handlingarna i ärendet till nämnda domstol.

Med anledning av vad kammarkollegiet anfört tillåter jag mig VePa,irme„ttförst
erinra, att 2 kap. 3 § vattenlagen stadgar i sitt andra stycke, att
under vissa angivna förutsättningar byggande i vatten ej får ske, bland
annat därest därav skulle förorsakas sådan bestående ändring av naturförhållandena,
varigenom betydande förlust för landets djur- eller växtvärld
är att befara, samt i sitt tredje stycke, att, om byggnad i vatten
prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller
eljest från allmän synpunkt, Konungen må, ändå att hinder mot byggnaden
skulle möta av vad i andra stycket sägs, efter hemställan av
vattendomstolen på sätt i 20 § 2 mom. stadgas lämna medgivande till
byggnaden. 1 förevarande fall är emellertid naturskyddsintresset ännu
starkare skyddat än medelst anförda stadgande i vattenlagen, i det att
områdeis egenskap av nationalpark, enligt vad nedan skall närmare utvecklas,
hindrar varje dammanläggning, såvitt ej medgivande erhålles
genom sammanstämmande beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Aid
sådant förhållande synes ingen anledning förefinnas att för det nu förevarande
ärendets prövning avvakta en hemställan från vattendomstolen,

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

så mycket mindre som det är angeläget, att riksdagens mening inhämtas
snarast möjligt.

Däremot har Kungl. Maj:t, i enlighet med särskild av kammarkollegiet
i skrivelse den 19 juni 1919 gjord hemställan, funnit sig med
anledning av såväl naturskyddsintresset samt de av Norrbottens länsstyrelse
i lapparnas intresse gjorda erinringar som ock vissa av kollegiet
berörda omständigheter beträffande fiske och flottning höra jämlikt 4 kap.
13 § vattenlagen föreskriva, att innan ifrågavarande mål slutligen avgöros
av vattendomstolen frågan, huruvida hinder möter mot företaget
eller särskilda villkor böra föreskrivas för dess utförande, skall hemställas
Kungl. Maj:ts prövning.

Enligt 1 § av lagen den 25 juni 1909 angående nationalparker
är det förbjudet inom nationalpark, bland annat, att förstöra eller skada
fast naturföremål eller ytbildning, att fälla eller skada växande träd,
att avsiktligt döda djur, att skada ägg, rom eller bo, att uppföra byggnad
in. in. Den ifrågasatta dammanläggningen med därav följande
väsentliga höjning av ifrågavarande sjöars vattenyta skulle uppenbarligen
stå i strid mot dessa bestämmelser angående nationalparker. I 3 § av
samma lag stadgas, att Konungen må med avseende å varje nationalpark
i särskilt reglemente föreskriva de undantag, som må finnas nödiga
för vissa uppräknade ändamål, vartill det nu ifrågavarande icke är hänförligt,
eller ock för annat ändamål, men detta skall då vara förenligt
med det med nationalparken avsedda syftet. Sådant reglemente har
blivit utfärdat den 22 december 1911. Enligt detta stå nationalparkerna
under vård av vetenskapsakademien, som kan lämna vissa medgivanden
i avseende å vetenskapliga forskningar, rätt till jakt och fiske, underlättande
av resor in. in. Någon möjlighet att inom lagens ram medgiva
de nu ifrågasatta arbetenas utförande inom nationalparken sjmes mig
emellertid icke förefinnas. De nu avsedda åtgärderna äro nämligen enligt
min mening av så genomgripande natur, att de omöjligen kunna anses vara
förenliga med det med nationalparken avsedda syftet. Av utredningen i
ärendet synes mig dock framgå, att de ifrågasatta anläggningarna böra
tillåtas inom nationalparkens område.

Jag kan emellertid icke finna en lagändring lämplig för det nu förevarande
speciella fallet. En dylik lagändring vore också ganska svår att
till sitt innehåll angiva och den skulle stå i direkt strid mot nationalparkernas
idé. Under dessa omständigheter har jag funnit den lämpligaste
utvägen vara, att ett lämpligt begränsat område, innefattande vad
som kräves för arbetena och uppdämningen, nu utbrytes ur nationalparken.
Då Kungl. Maj:t och riksdagen beslutat områdets avsättande

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

till nationalpark, erfordras uppenbarligen riksdagens medverkan för ett
beslut, att viss del av detta område skall upphöra att hava nationalparks
egenskap. Sedan arbetena avslutats och sjöbäckenet intagit sin
nya vattenyta, torde det kunna tagas under övervägande, huruvida det
uteslutna området ånyo bör förenas med nationalparken. Det må nämnas,
att vattenfallsstyrelsen icke lär åsyfta att framdeles anordna ständig bevakning
vid dammen utan låta sköta regleringen genom expeditioner
från Porjus. Emellertid kan det möjligen befinnas önskligt att tillsvidare
för det utbrutna området några av de för nationalparker gällande bestämmelser
bibehållas för att förebygga onödig skövling av förefintliga
naturföremål och torde åt Kungl. Maj:t kunna lämnas bemyndigande att
efter ytterligare utredning besluta härom.

Karta över det område av nationalparken, som sålunda skulle utbrytas,
har uppgjorts genom vattenfallsstyrelsens försorg och torde få
som bilaga fogas vid detta protokoll. Såsom kartan utvisar är det nu
fråga om dels ett sammanhängande område vid och ovanför den nya
dammen och dels ett mindre område i närheten av Stora Sjöfallet för
transportväg in. m. under byggnadstiden.

Jag tillåter mig framhålla, att det för arbetenas utförande är högeligen
önskvärt, att denna fråga blir så snart som möjligt avgjord och
vill meddela, att syn enligt vattenlagen redan utsatts att hållas i början
av augusti. Jag nödgas därför tillstyrka, att proposition i ärendet avlåtes
till den urtima riksdag, som nu är samlad för vissa andra ärendens
behandling. Därest förevarande spörsmål erhåller sin lösning vid urtima
riksdagen, kan därigenom vinnas inemot ett helt arbetsår. Redan före
färdigbyggandet av den nya kraftstationen vid Harsprånget kommer
ifrågavarande sjöreglering att bliva till mycket stort gagn genom att
högst väsentligt öka krafttillgången under lågvattensperioden vid den
nuvarande kraftstationen vid Porjus.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte i proposition till den nu samlade urtima riksdagen föreslå
riksdagen att

dels besluta, att det å bilagda kartblad med blå och svarta sneda
linjer betecknade området av Stora Sjöfallets nationalpark jämte ett å
kartan med svarta streck angivet, till samma nationalpark hörande område
för transportväg m. m. i närheten av Stora Sjöfallet skola från
och med den dag Kungl. Maj:t bestämmer upphöra att vara nationalpark;

dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må äga meddela föreskrift angående
tillämpning inom de utbrutna områdena av sådana för nationalBihang
till urtima riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 3 käft. (Nr 3). 2

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

parker gällande bestämmelser, som Kungl. Maj:t efter närmare utredning
må finna erforderliga.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
och förordnade, att proposition i ämnet skulle med den
lydelse, bil. — vid detta protokoll utvisar, avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

M. De Geer.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

STORA SJÖFALLETS NATIONALPARK

200000

•s «,<£,

Q.1V 50.*

Tfxénx

»Ut e

''notkil

mm

Vm%:>

\mam

AB. Ll

f :%

pr s::*m

mmm

Kiis

iip

§#*

wéfS

4*>~

BjasjjtS

■ ■

'' • *

tern,

« sb ni Mi ''fa...................

►Äa>ssa*f<(?

v-..

iS^-SKd

»fess

VWif*

•*-./ ■ *R

Mf

■2@p

matt

>;:. •u;^i

ÉH

vålm

*Ssm

m

///A (Oppc/ärnn/ng/so mrac/e.

///Å Område erforc/er/zc/Z ar/c/er öyygnaaZö/ZcZen.