Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

1

Nr 88.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss garanti
åt de svenska sockerfabriksaktiebolagengiven Stockholms
slott den 14 februari 1919.

•Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget
och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till odlare
av sockerbetor för deras räkning under år 1919 utbetala ersättning i
huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för jordbruksdepartementet
i nämnda protokoll förordade grunder — staten må gent emot bemälda
bolag ikläda sig garanti för sådana av Kungl. Maj:t godkända kostnader
för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling, som möjligen
icke täckas av härför av vederbörande bolag på förhand mot redovisningsskyldighet
uppburna medel, däri inbegripen den särskilda skattelindring
för tiden intill den 1 november 1919, som riksdagen må komma
att besluta, och som icke heller kunna uttagas vid det framställda
sockrets försäljning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas rikdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 72 höft. (Nr 88 90.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

1917 års
beslut.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
februari 1919.

Närvarande:

t

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

I proposition nr 45 den 6 februari 1917 föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget
och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att
till odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1917 utbetala ersättning
i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet förordats i det vid propositionen
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden —
antaga ett propositionen bilagt förslag till kungörelse angående visa
nedsättning av sockerskatten.

3

Kungl. Ma:jts proposition Nr 88.

I fråga om de omständigheter, som föranledde berörda proposition,
torde jag få erinra om följande.

Den 27 juni 1916 utfärdades förordning angående maximipris å
socker och sirap, varigenom olika kvaliteter av dessa varor åsattes
högsta pris.

Enligt kungörelsen den 11 juni 1915 skulle från 1916 års ingång
vid import erläggas tull för raffinerat socker och för oraffinerat socker
av visst ljusare slag med 10.5 öre och för mörkare oraffinerat socker
(råsocker) med 7.5 öre, allt för kilogram. För år 1918 borde enligt
riksdagens uttalande år 1913 dessa tullsatser sänkas med 0.5 öre till
respektive 10 och 7 öre för kilogram. Tullen å sirap och melass utgör
5 öre för kilogram.

För såväl importerat som inom landet tillverkat socker skall vid
sockrets utlämnande till fritt bruk erläggas särskild skatt, vilken enligt
kungörelsen den 15 december 1914 utgick med 16 öre för kilogram.
För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna
i Östergötland och Västergötland samt på Öland och utlämnas
till fritt bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från
raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd raffinering, skulle dock
skatten intill 1918 års utgång utgå med endast 12 öre för kilogram.
Matsirap och melass av vanliga typer draga icke sockerskatt.

Genom förordning den 13 oktober 1916 angående reglering av
förbrukningen av socker var distributionen av landets hela sockertillgång
lagd under folkhushållningskommissionen, närmast dess sockerbyrå,
jämte underlydande organ.

Framställningar hade inkommit dels från de bägge i propositionen
omförmälda sockerfäbriksbolagen om höjning av maximipriset å socker
på grund av ökade tillverkningskostnader, dels ock från sockerbetsodlarna
om ökad betalning för levererade betor. Sedan i dessa frågor
utredning verkställts genom särskilda sakkunniga, fann departementschefen
någon åtgärd från statens sida för att bereda svenska sockerfabriksaktiebolaget
ersättning för merkostnader vid sockertillverkningen
icke böra ifrågakomma, enär detta bolags rörelse, såsom helhet betraktad,
lämnat full ersättning för dessa merkostnader. Däremot fann
han vissa billighetsskäl föreligga för att i någon mån låta mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolag åtnjuta gottgörelse för uppkommen utgiftsökning,
vilken för år 1917 uppskattats till 351,120 kronor.

Beträffande frågan om höjda betpris fann departementschefen densamma
böra, så vitt statens intresse av frågan vidkomme, bedömas uteslutande
ur synpunkten av att säkerställa eu så stor sockerbetsodling,

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

att det kunde antagas, att med normal skörd landets behov av socker
för konsumtionsåret 1917—1918 bleve fyllt. Efter att hava erinrat, att
enligt då gällande kontrakt angående sockerbetsodling för svenska
sockerfabriksaktiebolagets räkning betpriset för deciton tvättade betor
vore vid höstleverans 2 kronor 20 öre och vid senare leverans 2 kronor
10 öre, varvid i varje fall förutsattes viss sockerhalt och tilläggspris
lämnades för högre sockerhalt, fann departementschefen sig av närmare
angivna skäl böra tillstyrka, att man för år 1917 beräknade en prishöjning
till 3 kronor 15 öre för deciton betor av kontraktsenlig sockerhalt
vid höstleverans med tillägg för vinterleverans och för högre
sockerhalt. Då det tillika förutsattes, att bolagen fortfarande skulle av
egna medel lämna odlarna gödslingsbidrag med minst 40 kronor
för hektar, motsvarande ungefär 15 öre för deciton, återstod av prishöjningen
å 95 öre för deciton ett belopp av 80 öre, vilket bolagen
icke syntes skäligen kunna tillförbindas att utbetala, om icke ersättning
på ett eller annat sätt bereddes dem. Med utgångspunkt från en beräknad
skörd av 1,000,000 ton kunde det behövliga beloppet anslås till
8 miljoner kronor.

För erhållande av detta belopp föreslogs anlitande av olika utvägar.
Genom kungörelse den 3 februari 1917 hade Kungl. Majd föreskrivit,
att en särskild avgift av 25 öre för kilogram skulle upptagas
för socker till industriers och restaurangers behov. Av det härigenom
inflytande beloppet för den sockermängd, som under återstående delen
av då löpande konsumtionsår beräknades för sagda ändamål, sjmtes

2,00,0000 kronor kunna tagas i anspråk för betodlingens främjande.
Vidare föreslogs, att för tiden från och med den 1 mars till och med
den 31 oktober 1917 dels maximiprisen å socker, alla slag, men icke å
sirap, måtte höjas med 3 öre, varigenom beräknades för det den 1
mars 1917 kvarvarande sockerlagret inflyta 2,250,000 kronor, och dels
sockerskatten sänkas med 5 öre, vilket kunde för samma sockerparti
antagas medföra för bolagen en minskad utgift av 3,750,000 kronor.

För att bereda mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förenämnda
gottgörelse för ökade tillverkningskostnader tillstyrktes för
detta bolag ytterligare nedsättning i sockerskatten med 2 öre för samma tid.

I enlighet härmed innehöll Kungl. Maj:ts proposition förslag, att
sockerskatten under tiden från och med den 1 mars 1917 till och med
den 31 oktober samma år skulle utgå med 11 öre för kilogram, dock
att för socker från de mellansvenska fabrikerna skatten skulle under
samma tid utgå med endast 5 öre för kilogram.

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Riksdagen biföll icke Kungl. Maj:ts proposition oförändrad. 1
skrivelse nr 27 den 3 mars 1917 anmälde nämligen riksdagen, att riksdagen
— under förutsättning att svenska sockerfabriks aktiebolaget och
mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att, utöver gällande
kontraktspris jämte odlingsbidrag av 40 kronor per odlad hektar,
till odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1917 utbetala ersättning
med 60 öre per deciton betor, samt att av sålunda utfäst högre
ersättning åt betodlarna ingen ökning av då gällande maximipris å
socker måtte föranledas — antagit författning angående viss nedsättning
av sockerskatten av innehåll, att från dag, som Kungl. Maj:t bestämde,
till och med den 31 oktober 1917 skatt skulle erläggas med 10 Va öre
för kilogram, dock att för socker från de mellansvenska fabrikerna
skatten skulle under samma tid utgå med 4 */s öre för kilogram.

Enligt vad som framgår av den motion, vars yrkande överensstämde
med riksdagens beslut, grundade sig beslutet på den beräkning,
att till gäldande av det erforderliga beloppet, 6 miljoner kronor, skulle
dels användas av förenämnda lösenavgifter 2 miljoner kronor och dels
genom nedsättningen i skatten efter 5 Ys öre för kilogram vinnas för
ett parti av 75,000 ton 4 miljoner kronor.

Kungörelse angående nedsättning av sockerskatten i överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdades den 3 mars 1917. .

l)et bör vidare erinras, att, sedan riksdagen bifallit av Kungl.
Maj:t framlagt förslag till vissa ändringar av tullsatserna å socker m. m.,
dessa tullsatser genom kungörelse den 25 juni 1917 bestämts från och
med den 1 januari 1918 till 10 öre för raffinerat socker och oraffinerat
socker av visst ljusare slag samt till 7 öre för mörkare oraffinerat
socker, allt för kilogram.

Ny förordning angående reglering av handeln med socker och
sirap har utfärdats den 7 december 1917.

Sedan från de bägge sockerfabriksaktiebolagen framställningar inkommit
med begäran, att ersättning måtte beredas dem för den höjning
i tillverkningskostnader, som vore att förutse vid avarbetandet av 1917
års sockerbetsskörd, tillkallades särskilda sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag angående skäligt pris å socker jämte eventuellt
andra produkter vid sockertillverkningen under konsumtionsåret
1017—1918 samt till erforderliga åtgärder från statens sida för främjande
av den inhemska sockerproduktionen för konsumtionsåret 1918—
1919 ävensom vad med dessa frågor ägde sammanhang.

1918 års
beslut.

6

Kungl. May.ts proposition Nr 88.

Dessa sakkunniga företogo omedelbart till behandling frågan angående
den ökning av priset å socker och sirap, som motsvarade de
ökade kostnaderna för förädling av 1917 års vitbetsskörd, samt hemställde
efter verkställda utredningar, att för socker, olika slag, måtte
stadgas en prishöjning av 5 öre, varemot prisen borde sänkas för golden
sirap med 13 öre och för mörk sirap med 12 öre.

Med anledning av framställning från det mellansvenska sockerbolaget
anförde de sakkunniga, att sockerpriset borde vara enhetligt
för hela landet och, om särskilda förmåner funnes böra beredas sistnämnda
bolag, detta borde ske i annan ordning än genom olika pris.

Genom förordning den 23 november 1917 fastställde Kungl. Maj:t
maximipris å socker och sirap i enlighet med vad de sakkunniga sålunda
föreslagit, varjämte enligt deras förslag vissa jämkningar företogos
i bestämmelserna om minuthandlarnas avans samt om frakttillägg,
gottgörelse för emballage m. in.

Efter det de sakkunniga verkställt åtskilliga undersökningar för
beräknande av kostnaderna för odling av sockerbetor år 1918, fann jag
mig böra tillstyrka, att statens åtgärder för sockerbetsodlingens främjande
sagda år måtte grundas på att priset å sockerbetor med en sockerhalt
av 16 procent skulle utgå vid så kallad höstleverans med 5 kronor 10
öre för deciton och vid så kallad vinterleverans med 5 kronor 40 öre
för deciton. För varje överskjutande tiondels procent sockerhalt skulle
erläggas ett tilläggspris av 2 öre för deciton. Därjämte förutsattes
vissa detaljbestämmelser angående melass och sockersnitsel, som skulle
tillförsäkras betodlare, in. m.

De sakkunniga beräknade i P. M. den 2 februari 1918, att vid
dessa pris och med vanligt förhållande mellan höst- och vinterleveranser
samt med den vanliga sockerhalten av 16.5 procent hos betan genomsnittspriset
skulle komma att uppgå till i runt tal 5 kronor 30 öre per 100
kilogram betor. Svenska sockerfabriksaktiebolaget, som för sin del
under år 1917 i genomsnitt betalat 2 kronor 40 öre per deciton betor,
komme sålunda att få vidkännas en ökad utgift av cirka 2 kronor 90
öre per deciton. Med en beräkning av 1918 års betskörd till 850,000
ton skulle detta för bolaget medföra eu merkostnad av 24,650,000 kronor.
För mellansvenska bolaget, som år 1917 betalat 2 kronor 75 öre per
deciton betor, skulle prisökningen utgöra 2 kronor 55 öre per deciton.
För en beräknad betskörd av 50,000 ton för detta bolag under år 1918
skulle dess merkostnad således uppgå till 1,275,000 kronor. Den totala
merkostnaden på grund av betprisets höjning kunde sålunda under an -

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 88. 7

givna förutsättningar för båda bolagen beräknas uppgå till i runt tal

26,000,000 kronor.

För beredande av tillgång för gottgörande av denna merkostnad
föreslogo de sakkunniga, att lösenavgiften för socker till industriellt
behov, restauranger m. m. skulle från och med den 1 mars 1918 höjas
från 25 till 50 öre för kilogram samt för ändamålet beräknas vad som
härigenom komme att inflyta till och med den 31 oktober 1918, att för
ändamålet jämväl skulle tagas i anspråk överskott å lösenavgifter, influtna
under år 1917, ävensom de under januari och februari månader
år 1918 inflytande lösenavgifter, att sockeraccisen måtte under tiden 1
mars—31 oktober 1918 nedsättas med 10 öre för kilogram socker, som
utlämnades till förbrukning, samt att maximiprisen måtte från den 1
mars 1918 höjas å bitsocker med 25 öre, å övriga sockersorter med 10
öre och å sirap med 6 öre, allt för kilogram, samt i beräkning tagas
vad som härigenom komme att inflyta intill oktober månads utgång år
1918. De sålunda föreslagna åtgärderna beräknades inbringa intill den
31 oktober 1918 23,300,000 kronor. Till täckande av de kostnader, som
de stegrade betpriserna under år 1918 skulle medföra för bolagen och
vilka, såsom förut angivits, beräknats komma att uppgå till ett belopp
av cirka 26,000,000 kronor, skulle därefter återstå ett belopp av 2,700,000
kronor. Detta belopp ansågo de sakkunniga utan allt för stora olägenheter
böra kunna uttagas under konsumtionsåret 1918 —1919.

I P. M. den 19 februari 1918 föreslog därefter de sakkunnigas
majoritet, att svenska sockerfabriksaktiebolaget måtte i avvaktan på vissa
utredningar få tillsvidare beräkna ett vinstbelopp av högst 6,750,000
kronor mot redovisningsskyldighet och att för de härav föranledda
ökade utgifterna maximiprisen måtte höjas för bitsocker till 27 öre, för
annat socker till 12 öre och för sirap till 7 öre.

Då jag den 22 februari 1918 anmälde detta ärende för Kungl.
Maj:t, yttrade jag, att jag fann det av utredningen framgå, att det vore
nödvändigt, att liksom året förut åtgärder från statsmakternas sida vidtoges
för att främja odlingen av sockerbetor näst instundande sommar
och därigenom söka trygga tillgången å denna vara under påföljande
konsumtionsår. Förhållandena vore år 1918 i åtskilliga hänseenden mera
bekymmersamma än året förut, bland annat på grund av svårigheten att
anskaffa erforderlig konstgödsel.

Jag yttrade vidare, att det syntes liksom året förut böra tillkomma
staten att bereda bolagen ersättning för det ökade betpris, de borde tillförbindas
att betala, och att jag icke hade något att erinra mot do sakkunnigas
beräkning av den härav föranledda totala merkostnaden för

8 Kungl. Maj.ts proposition Nr 88.

bägge bolagen till sammanlagt 26 miljoner kronor, med tillägg av visst
belopp på grund av de sakkunnigas P. M. den 19 februari 1918. I
avseende å de föreslagna sätten för beredande av de behövliga medlen
hade jag mot de sakkunnigas förslag ej annat att erinra, än att maximipriset
å bitsocker ej borde höjas med mer än 17 öre. Jag anförde

vidare: , . , .

»Genom de sålunda föreslagna åtgärderna kan beräknas intill utgången av
oktober månad 1918 tillgodokomma bolagen följande belopp, varvid kvantiteterna
socker och sirap upptagas enligt de sakkunnigas beräkningar:

Av lösenavgift för socker till industri och restauranger kronor

Sänkning av sockerskatten ...............................................•••;•.....,...... *

Förhöjning med 17 öre per kilogram av maximipriset å bitsocker;

för 14,700,000 kilogram ........................................................,

Förhöjning med 12 öre per kilogram av maximipriset å annat

socker än bitsocker; för 58,800,000 kilogram .................■_•••

Förhöjning med 7 öre per kilogram av maximipriset å sirap, för

5,000,000 kilogram.......................................................

6,100,000

7.350.000

2.499.000

7.056.000
350,000

Summa kronor 23,355,000.

I likhet med de sakkunniga anser jag återstoden av det erforderliga ersättningsbeloppet
till bolagen böra uttagas under nästkommande konsumtionsår. Att
denna återstod nu, på grund av att bitsockrets pris icke föreslås höjt lika mycket
som de sakkunnigas majoritet förordat, blir något större än enligt deras törsJag,
synes icke böra vålla avsevärd olägenhet.»

Tillika förordade jag av närmare angivna skäl, att till mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolag måtte såsom bidrag till täckande av utav
kristiden föranledd förlust vid bolagets rörelse under produktionsåret

1947_1918 utgå 530,000 kronor från behållningen av de under år

1917 influtna lösenavgifter för industrisocker in. m.

I enlighet med mina sålunda framlagda förslag avlät Kungl. Maj.t
särskilda propositioner till riksdagen.

I proposition nr 103 den 22 februari 1918 föreslog Kungl. Magt
på föredragning av chefen för finansdepartementet riksdagen att — under
förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att till odlare av sockerbetor för
deras räkning under år 1918 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordade grunder — antaga propositionen bilagt
förslag till kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten, innehållande
att skatten skulle från och med den dag under år 1918 Kungl.
Maj:t bestämde till och med den 31 oktober samma år utgå med 6 ore
för kilogram, dock att för det socker, som tillverkades vid de redan
anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland samt på

9

Kungl. Maj ds proposition Nr 88.

Öland och utlämnades till fritt bruk antingen omedelbart från samma
fabriker eller, från raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd raffinering,
skatten under omförmälda tid skulle utgå med 2 öre för varje
kilogram.

I propositionerna samma dag nr 105 och 106 framlades förslag
angående omförmälda särskilda ersättning till det mellansvenska bolaget
för förlust under produktionsåret 1917—1918 samt angående höjning
till 50 öre av lösenavgiften för socker för industriellt bruk m. m. att
gälla tillsvidare, dock ej längre än till den 1 mars 1919.

I skrivelser nr 77, 87 och 88 anmälde riksdagen, att dessa propositioner
blivit av riksdagen bifallna.

Därefter utfärdades dels den 22 mars 1918 ny förordning angående
maximipris å socker och sirap (nr 158) samt kungörelse angående
viss nedsättning av sockerskatten (nr 159) dels ock den 9 april 1918 ny
kungörelse angående lösen för bevis om godkännande av rekvisitioner
av socker för viss användning (nr 172).

Under den därefter förflutna tiden äro följande av Kungl. Maj:t
utfärdade föreskrifter att märka.

Den 16 maj 1918 utfärdades i enlighet med riksdagens därom
fattade beslut förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen
angående beskattning av socker (nr 362), innefattande bland annat förlängning
till 1921 års utgång av bestämmelsen om lägre skatt för det
mellansvenska bolaget. Att dessa bestämmelser icke tillämpats för tiden
före den 1 november 1918, följer av kungörelsen den 22 mars 1918.

I kungörelse den 8 oktober 1918 (nr 812) vidtogs en mindre ändring
i maximiprisförorduingen den 22 mars 1918.

Den 11 oktober 1918 utfärdades förordning angående reglering
av förbrukningen av sockerbetor (nr 787).

Den 8 november 1918 behagade Kungl. Maj:t på min hemställan
bemyndiga mig att tillkalla sakkunniga personer för att verkställa utredning
och avgiva förslag till erforderliga åtgärder från statens sida
för främjande av den inhemska sockerproduktionen för konsumtionsåret
1919—1920 samt i fråga om skäligt pris under konsumtionsåret 1918—
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 suml. 72 höft. (Nr 88 90.) 2

Tillkallande
av sakkunniga.

Maximipris
socker.

10 Kungl. Maj.is proposition Nr 88.

1919 å socker jämte eventuellt andra produkter vid sockertillverkningen
ävensom angående vad med dessa frågor ägde sammanhang. På grund
härav tillkallade jag den 19 i samma månad professorn Nils Hansson
såsom ordförande samt ledamöterna av riksdagens andra kammare E. P.
W. Röing, O. Nilsson i Tånga och A. W. T. von Sneidern, juris doktorn
J. C. Lembke, professorn N. L. Forsberg, föreståndaren för folkhushållningskommissionens
sockeravdelning, direktören K. Eriksson samt landstingsmannen
P. Stensson i Flenninge att fullgöra sagda uppdrag.

I en till mig ställd P. M. den 21 december 1918 anförde de sakkunniga,
att de under fullgörandet av sitt uppdrag kommit till den uppfattningen,
att de ökade kostnaderna för 1919 års betndling och sockertillverkning
huvudsakligen borde uttagas genom ett förhöjt sockerpris
redan under det då påbörjade konsumtionsåret. För att fördela kostnaderna
på så lång tidsperiod som möjligt hade de sakkunniga vidare
funnit det vara synnerligen önskligt, att det nya priset måtte fastställas
att gälla redan från den 1 januari 1919.

För fastställande av det nya priset hade de sakkunniga upptagit till granskning
till dem överlämnade kalkyler över svenska sockerfabriksaktiebolagets utgifter
och inkomster för räkenskapsåret 1918—1919. Emellertid hade det då ännu icke
varit möjligt för de sakkunniga att bilda sig en slutgiltig uppfattning om storleken
av det sockerpris, som borde fastställas för att täcka bolagets utgifter under innevarande
konsumtionsår inklusive merkostnaderna för 1919 års betodling, ävensom
de övriga anordningar, som eventuellt borde vidtagas i samma syfte. De sakkunniga
hade därför ansett sig böra föreslå en provisorisk lösning av prisfrågan.
För detta ändamål hade företagits en preliminär granskning av vissa viktigare
utgiftsposter i bolagets kalkyler. Det totala beloppet av de merkostnader gentemot föregående
konsumtionsår, som av de sakkunniga beräknats uppkomma å dessa utgiftsposter,
utgjorde 36 å 37 miljoner kronor, varvid förutsatts, att 1919 års betpris komme att
fastställas till 8 kronor vid höstleverans och 16 procents sockerhalt. Därjämte hade
de sakkunniga icke vågat räkna med att den skattelindring, som utgått för tiden
1 april—30 oktober 1918 med ett sammanlagt belopp av 6.2 miljoner kronor, komme
att medgivas under innevarande komsumtionsår. varför merkostnaderna måst
ökas med motsvarande belopp.

Den sålunda uppkomna merkostnaden av 42 å 43 miljoner kronor hade de
sakkunniga därefter fördelat å den sockerkvantitet, som kunde beräknas utgå i
konsumtionen intill början av nästkommande konsumtionsår, d. v. s. under tiden
1 januari—31 oktober 1919, och som approximativt kunde uppskattas till 90,000
ton. Enligt denna beräkning skulle alltså den på nyss angivet sätt beräknade merkostnaden
å vissa konton täckas under innevarande konsumtionsår genom ett med
47 å 48 öre per kilogram förhöjt pris å socker. I enlighet med de grundsatser,
som följts vid näst föregående prisreglering å socker, hade emellertid de sakkunniga
ansett lämpligt, att bitsockret träffades av något större prisförhöjning än andra
sockersorter, varför prisförhöjningen å de olika slagen socker föresloges skola ske

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

procentiskt i förhållande till deras föregående pris. Under det engrospriset på den i
konsumtionen numera mest använda sockersorten, s. k. krossad melis, sålunda föresloges
höjt med 45 öre per kilogram eller från 73 öre till kronor 1.18, föresloges för
bitsocker en höjning med 50.5 öre per kilogram eller från 81.5 öre till kronor 1.32.

I avgiven reservation förklarade herrar Röing och Lembke, att de
ansåge priset å krossad melis böra fastställas 8 öre lägre per kilogram
än vad majoriteten föreslagit och övriga pris sänkas i proportion härtill.

Då ias: den 31 december 1918 anmälde detta ärende, förklarade
jag mig dela de sakkunnigas uppfattning därom, att en förhöjning av
sockerpriset på grund av dels redan inträdda och dels motsedda ökade
tillverkningskostnader för socker vore ofrånkomlig. Jag höll också
före, att förhöjningen borde träda i tillämpning omedelbart, enär ett
uppskov endast skulle medföra, att den förr eller senare nödvändiga
prisförhöjningen måste göras större. Med hänsyn emellertid dels till att
beräkningarna beträffande dessa merkostnader icke vore slutförda och
dels till att frågan, huruvida icke medel till täckande av de högre produktionskostnaderna
borde beredas även på annat sätt än genom höjda
sockerpris, ansåg jag, att man för det dåvarande borde stanna vid en
avsevärt mindre höjning i maximipriset än som föreslagits av de sakkunniga.

I enlighet med den sålunda av mig uttalade uppfattning utfärdade
Kungl. Maj:t nämnda den 31 december 1918 förordning angående maximipris
å socker och sirap (nr 1033), varigenom engrosprisen höjdes å krossad
melis till 1 krona, å bitsocker till 1 krona 13 öre samt å övriga sockerprodukter
i proportion härtill.

Beträffande betpriset avgåvo de sakkunniga en P. M. den 23
december 1918 och yttrade sig samtidigt över inkomna framställningar
i ämnet från Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
odlingsrådet i Kalmar och en av folkhushållningskommissionen överlämnad
skrift från Hjalmar Cederström och Mårten Granqvist. De sakkunniga
hava åberopat denna P. M. i utlåtanden, som därefter av dem
avgivits med anledning av framställningar från Sveriges kemiska industrikontor
och Gottlands betodlarförening.

I denna P. M. meddelas till en början, att såsom material för de sakkunnigas
arbete i denna del hade först och främst tjänat en av agronomen L. Nanneson
verkställd utredning rörande de antagliga produktionskostnaderna vid sockerbetsodling
år 1919. Vidare både de sakkunniga införskaffat utdrag av protokoll
vid extra föreningsstämma med Skånes betodlares centralförening den 4 december
1918. vilket protokoll innehölle en sammanfattning utav de av betodlarna fram -

Kungörelse
»l/u 1918.

Sockerbetspris

1919.

12

Kung!. Maj.ts proposition Nr 88.

ställda kraven beträffande 1919 års odling. Nämnda protokollsutdrag hade delgivits
svenska sockerfabriksaktiebolaget, som i skrivelse den 12 december 1918
framställt vissa erinringar mot betodlarnas yrkanden. Dessutom hade de sakkunniga
genom remiss satts i tillfälle taga del av en skrivelse från Sveriges allmänna lantbrukssällskap
med bilagt uttalande vid sällskapets höstmöte den 6—8 november
1918, vari framhållits, att odlarna borde tillförsäkras så högt pris för levererade
sockerbetor, ^ dels såsom grundpris för en kvantitet motsvarande medeltalet av de
senaste tre årens leverans, dels såsom överpris för vad därutöver levererades, att
sockerbetsodlingen bleve mera lönande än varje annan i stort bedriven rotfruktsodling.

Samtliga de uppgifter, som legat till grund för den av de sakkunniga verkställda
granskningen av betpriset, hänförde sig till den sydsvenska odlingen. Från
de till mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag anslutna odlarna hade däremot
icke till de sakkunniga framförts några krav å visst pris för 1919 års odling. I
likhet med föregående år hade ock de sakkunniga ansett, att det genom statens
medverkan bestämda priset å sockerbetor borde vara ett och detsamma för hela
riket, oavsett under vilka naturliga betingelser odlingen bedreves.

Den Nannesonska utredningen vore utförd efter väsentligen samma grunder
som den beräkning av produktionskostnaderna vid sockerbetsodling år 1918, vilken
överlämnats till 1917 års sockersakkunniga och tjänat såsom material för deras
arbete. Därjämte hänvisades i samma utredning till de beräkningar över de antagliga
produktionskostnaderna å spannmål och potatis år 1918, som av Nanneson
verkställts på uppdrag av produktionskommittén. x)

Ur Nannesons utredning må återgivas följande tabell över beräknad
produktionskostnad år 1919 per hektar och deciton sockerbetor:

Kreatursgödsel...........................................................................

Konstgödsel:

300 kg. chilisalt å 72: —....................................................

300 » superfosfat å 43: — ............................................

200 » 37 % kalisalt å 32: — ........................................

Mänsklig arbetskraft:

Mansdagsverken 23 st. å 7: 25............................................

Ackordsarbete för rensning och upptagning:

Kontant, inklusive reseersättning och naturaförmåner

Hästdagsverken 34 st. å 7: 50................................................

Döda inventarier.......................................................................

Frakter 270 dt å 60:2............................................................

Driftsledarlön ............................................................................

Allmänna omkostnader ...........................................................

Skatter ........................................................................................

Räntor ........................................................

kr.

147

—

kr. 216:

» 129: —

» 64: —

»

409: —

»

167: -

»

400

_

»

255

—

»

136

—

»

81

—

»

125

—

»

117

—

»

18

—

»

137

—

Summa kr.

1,992

—

'') Införd som bilaga vid jordbruksutskottets utlåtande nr 51 vid 1918 års lagtima riksdag.

13

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 88.

Avgår: betmassa 135 dt ä —: 45
blast 270 » » —: 35
melass 150—71 ................

........... kr.

61: —

........... »

94: -

........... »

79: — kr. 234: -

Nettoproduktionskostnad per har kr. 1,758: —

Produktionskostnad per dt sockerbetor:

Med konstgödsling: medelskörd 270 dt per bär

» 240 » » »

Utan » » 220 » » »

» 190 » » »

kr. 6: 51
» 7: 33

» 6: 13

» 7: 10.

Nanneson har framhållit, att i tabellen vore räknat med ett transportavstånd
på landsväg ej överskridande 5 kilometer och på järnväg 16 kilometer.

Med 3 kilometer längre landsvägstransport antoges transportförmågan per
dag och ett par hästar nedsättas från 4,000 till 2,500 kilogram och dagsverksbehovet
per hektar sockerbetsodling sålunda ökas med 6 körpardagsverken å 30
kronor. Produktionskostnadsstegringen skulle alltså bli 180 kronor per hektar
eller per deciton: 180:270 = 67 öre.

Fraktstegringen å järnväg, när avståndet ökades från 16 till 24 kilometer,
utgjorde i medeltal 10 öre per deciton sockerbetor och 8 öre per deciton betmassa.
Denna fraktstegring betydde en fördyring av produktionskostnaderna för betodlaren
av (10 4- 8): 2 = 9 öre per deciton levererade sockerbetor.

Av större betydelse vore emellertid den ojämnhet i fraktsatserna, som vore
rådande'' vid vissa enskilda banor. Fraktsatserna vid 24 kilometers avstånd varierade
sålunda med ända till 46 öre per deciton sockerbetor och 52 öre per deciton
betmassa, variationer, som måste i hög grad inverka på sockerbetsodlingens netto.
En reglering av frakterna så att desamma icke överskrede ett visst maximibelopp
per deciton betor och betmassa skulle därför otvivelaktigt vara ägnat att befrämja
en ökad odling i de bygder, där för höga frakter nu gjorde densamma relativt
mindre räntabel.

Av det anförda framginge sålunda, att genom lång landsvägs- och järnvägstransport
sockerbetsodlingens produktionskostnader kunde i avsevärd grad stegras.

Därjämte har Nanneson framlagt särskilda beräkningar över det
pris, som erfordrades per deciton sockerbetor, för att sockerbetsodlingen
skulle bli lika lönande som med densamma konkurrerande odlingar,
vilka beräkningar givit följande resultat:

Jämviktspris per deciton sockerbetor:

Vid jämförelse med:

i kr. pr dt.

i % av priset pr dt. av

sockerbetor.

konkurrerande produkt.

foderrotfrukter ..............................

....... 5: G6

189

matkålrötter..............,....................

....... 9: 8 3

164

potatis ............................................

....... 7: 6 5

64

korn..............................................

6: 14

18

14

Kwngl. Majds preposition Nr 88.

Härvid hava till grund för beräkningen lagts de under hösten
1918 gällande maximiprisen för potatis och korn, varjämte kålrötterna
antagits kunna realiseras till 6 kronor per deciton och foderrotfrukterna
värderats till 30 öre per foderenhet.

De sakkunniga hava funnit sig kunna i allt väsentligt godkänna
de grundvalar, varpa Nannesons utredning vilar. Med förmälan, att de
huvudsakligen ägnat uppmärksamhet åt de förändringar i kalkylerna,
som vidtagits i anledning av den inträffade avsevärda stegringen i
materialpriser, arbetslöner o. s. v., hava de gjort följande uttalanden.

Under rubriken konstgödsel hade priset å chilisalpeter beräknats till 70 kronor
per deciton med tillagd fraktkostnad av 2 kronor. Sedan emellertid priset å chilisalpeter
av Kungl. Maj.t fastställts till 65 kronor per deciton, borde sistnämnda pris
läggas till grund för produktionskostnadsberäkningen, varigenom kostnaden för 300
kilogram chilisalpeter per hektar minskades till 201 kronor.

De angivna fraktkostnaderna grundade sig på det aritmetiska medeltalet av
de under hösten 1918 tillämpade fraktsatserna för sockerbetor å skånska järnvägar
vid 16 kilometers avstånd och under förutsättning att hälften av betfrakten betalades
av odlaren. Den i produktionskostnadsberäkningen upptagna frakten per deciton
sockerbetor komme därigenom att belöpa sig till 30 öre. De sakkunniga ämnade
emellertid föreslå, att betodlarens andel i fraktkostnaderna måtte begränsas till
högst 25 öre per deciton inom ett avstånd av 30 kilometer från fabriken. Med
hänsyn härtill borde den i tabellen upptagna fraktkostnaden av 81 kronor per
hektar minskas till 67 kronor. Uppmärksammas borde dock härvid, att fraktkostnaden
för de odlare, som vore belägna på mer än 30 kilometers avstånd per järnväg
från fabrik, icke täcktes av den sålunda beräknade produktionskostnaden. Ifrågavarande
odlare skulle nämligen enligt förslaget hava att erlägga, utöver 25 öre per
deciton, hälften av den fraktkostnad, som belöpte på den 30 kilometer överstigande
våglängden.

I utredningen hade det skördeutbyte, på vilket produktionskostnaden per hektar
skulle fördelas, beräknats med hänsyn tagen till olika förutsättningar, nämligen dels
att konstgödsel erhölles eller icke, dels att odlingen skedde under medelgoda eller
mindre göda förhållanden. Det minsta skördeutbytet framkomme därvid under
förutsättning av utebliven konstgödsel och mindre goda odlingsvillkor, medan det
högsta produktionspriset uppstode, då konstgödsel gåves och samtidigt odlingsförhållandena
vore mindre göda. Sakkunniga ville dock för sin del framhålla, att
denna på medelavkastning under normala förhållanden grundade beräkning knappast
i nuvarande läge ägde full giltighet, då på grund av minskad tillgång på både
ladugårdsgödsel och konstgödsel åkerjorden vore mer eller mindre utsugen och
effekten av konstgödsel därför nu borde kunna anses bliva något högre än den
beräknade. I varje fall medförde denna den ökning i avkastning per ytenhet, som
nu i första hand med all makt måste eftersträvas.

Då en ovillkorlig förutsättning för att sockerbetsodlingen skulle kunna upprätthållas
i dess nuvarande omfattning syntes vara, att ett sådant pris fastställdes,
som täckte kostnaderna även å de orter, där odlingen nu bedreves under mindre
goda betingelser, hade de sakkunniga vid sin granskning av den verkställda utred -

15

Kungi. Maj:ts proposition Nr 88.

ningen endast ansett sig böra räkna med sistnämnda förutsättning. Den medelskörd,
som under denna förutsättning kunde beräknas per hektar, utgjorde enligt den Nannesonska
kalkylen 240 deciton vid konstgödsling och 190 deciton utan konstgödsling.
Det syntes vara försiktigast att endast räkna med ett medeltal av nämnda skördeutbyten
eller 215 deciton per hektar. Härvid borde dock uppmärksammas, att sistnämnda
skördesiffra enligt från svenska sockerfabriksaktiebolaget inhämtade uppgifter
icke uppnåtts under 1918 inom de fem fabriksområden, tillsammans omfattande
cirka 4,800 hektar sockerbetsodling, vilka haft den lägsta avkastningen och
där medelskörden stannat vid 211.8 deciton per hektar.

Ett medeltal av de produktionskostnadssiffror, som enligt den Nannesonska
kalkylen svarade mot nyss nämnda medelskördar av 240 resp. 190 deciton per
hektar, gåve efter vederbörlig korrigering på grund av den av de sakkunniga företagna
reduktionen av vissa utgiftsposter, ett produktionspris av 7.12 kronor per
deciton sockerbetor. •

Härvid vore räknat med ett transportavstånd per landsväg ej överskridande
5 kilometer eller det högsta, som under nuvarande förhållanden i regel förekomme.
De sakkunniga hade emellertid utgått från den uppfattningen, att den nu bedrivna
sockerbetsodlingen borde icke blott vidmakthållas utan ökas. Enligt de sakkunnigas
mening borde en sådan ökning kunna genomföras medels någon vidgning av
den nuvarande rayonen för odlingen, samtidigt med att denna alltjämt grupperade
sig kring de hittillsvarande produktionscentra. Att med bibehållande av förutvarande
rayon få till stånd en ökad sockerbetsodling syntes däremot näppeligen möjligt med
hänsyn till den synnerligen starka konkurrensen från andra odlingar, såsom olika
slag av frö, oljeväxter, kålrötter, morötter, diverse köksväxter o. s. v. Det lämpligaste
medlet för nämnda vidgning syntes erbjuda sig däri, att produktionspriset
höjdes med ett belopp svarande mot den ökade fraktkostnad, som uppkomme vid
transport av betor från egendomar belägna utanför nuvarande rayon. I den Nannesonska
utredningen hade beräknats, att vid 3 kilometer längre landsvägstransport
produktionskostnaden per deciton sockerbetor skulle ökas med 67 öre. Med utgångspunkt
från nyss nämnda siffra av 7.12 kronor skulle följaktligen produktionskostnaden
vid 8 kilometers avstånd från fabrik eller järnvägsstation uppgå till 7.7 9
kronor per deciton, och vid 7 kilometers avstånd till 7.5 7 kronor per deciton betor.

Enligt de sakkunnigas mening kunde man för kommande hushållningsår
icke förutsätta så stor efterfrågan på matkålrötter, att av Nanneson förutsatta
priset av 6 kronor per deciton kunde upprätthållas vid en mera utbredd odling av
dylika. Däremot syntes det vara önskligt, att betodlingen genom lämpligt avvägt
pris gjordes lika lönande som odlingen av potatis. Efterfrågan på potatis skulle
för kommande år sannolikt bliva så stor, att det år 1918 gällande maximipriset
knappast kunde beräknas falla, även om nytt minimi- eller maximipris icke komme
att sättas. Från denna synpunkt kunde alltså priset å deciton sockerbetor ej sättas
lägre än 7.6 5 kronor och toge man jämväl hänsyn till att potatisodlingen ofta gåve
tillfälle att sälja s. k. tidigpotatis till priser, vilka läge betydligt över nyssnämnda
maximipris, komme det verkliga jämförelsetalet att överstiga nyssnämnda belopp.

Det nyss beräknade produktionspriset för sockerbetor sammanfölle sålunda
ganska nära med det, som framkornme vid jämförelse med nu gällande maximipris
ä potatis. Slutligen hade man vid sättande av betpriset att även taga hänsyn till
sockerbetornas fodervärde. Detta angåves i Nils Hanssons handbok i utfodringslära

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

uppgå för normala fabriksbetor till 25 foderenheter per 100 kilogram. Då i Nannesons
kalkyler vid utfodring av nötkreatur räknats med ett värde av 30 öre per
foderenhet, hade alltså 100 kilogram sockerbetor för samma ändamål ett fodervärde
av 7.5 0 kronor.

Det ovan anförda kunde synas giva fog för att fastslå ett betpris liggande
mellan 7.5 0 och 8 kronor per deciton. Då de sakkunnigas majoritet icke desto
mindre ansett sig böra biträda det från betodlarna framställda kravet å ett betpris
av 8 kronor per deciton vid höstleverans, vilket pris med icke mindre än 2.9 0
kronor överstege det för år 1918 fastställda priset, hade utöver de förut anförda
synpunkterna följande varit bestämmande. Till en början borde erinras, att den
Nannesonska utredningen i vissa punkter kunde åberopas för fastställandet av ett
betpris, som överstege de i det föregående meddelade slutsiffrorna. Det högsta
direkta produktionspriset framkomme under antagande att konstgödsel gåves och
samtidigt odlingsförliållandena vore mindre goda. Efter verkställd korrigering av
vissa utgiftsposter utgjorde detta pris 7.21 kronor per deciton. I det föregående
hade emellertid räknats med 7.12 kronor per deciton. Enligt vad de sakkunniga
erfarit kunde numera väntas, att tillgången på konstgödsel skulle bliva så
stor, att det syntes skäligt räkna med, att åtminstone i det närmaste full konstgödsling
skulle givas. Den direkta produktionskostnadssiffran komme då att med
tillägg av kostnader för landsvägstransport utöver 5 kilometer uppgå till 7.88 kronor
per deciton vid 8 kilometers avstånd från fabrik eller järnvägsstation och 7.6 6
kronor vid 7 kilometers avstånd.

Vidare hade i föregående räknats med en fraktkostnad per järnväg av
25 öre per deciton. Såsom redan påpekats, komme därvid fraktkostnaden för de
odlare, som vore belägna, på mer än 30 kilometers avstånd per järnväg från fabrik,
icke att fullt täckas. Med hänsyn därtill att särskilt i Halland och Blekinge
sockerbetsodling bedreves å orter, som vore belägna på mer än 30 kilometers järnvägsavstånd
från fabrik, syntes häri förefinnas motiv för någon höjning av produktionspriset.

Beträffande den produktionskostnad, som framginge vid jämförelse med andra
grödor, borde uppmärksammas, att, vad det ekonomiska utbytet beträffade, sockerbetsodlingen
syntes hava att möta den starkaste konkurrensen från odlingen av
vissa fröslag, oljeväxter, morötter och diverse köksväxter. Den erfarenhet, som
särskilt under det senaste året vunnits rörande det ekonomiska resultatet av dylika
odlingar, gåve anledning antaga, att dessa skulle komma att ytterligare utsträckas
och att detta i många fall komme att ske på bekostnad av sockerbetsodlingen. Ett
relativt högt pris å sockerbetorna syntes därför berättigat för att odlingen därav
skulle erhålla ett stöd i konkurrensen med nyssnämnda odlingar.

Såsom förut framhållits, gällde det enligt sakkunnigmajoritetens mening att
icke blott upprätthålla odlingen av sockerbetor i dess nuvarande omfattning, utan
även att återvinna åtminstone något av den minskning, som ägt rum under de
senaste åren. Denna minskning utgjorde enligt uppgifter, som av de sakkunniga
införskaffats från svenska sockerfabriksaktiebolaget, 1,556 hektar under år 1918
och uppginge från 1916 års sockerbetsodling räknat, vilken dock varit den största
hittills uppnådda, till icke mindre än 5,976 hektar, allt gällande den sydsvenska odlingen.
Uppenbarligen krävdes det för att åstadkomma ett omslag i det minskade

17

Kungl. Maj:ti proposition Nr 88.

intresset för sockerbetsodlingen ett pris, som erbjöde en viss lockelse för odlaren
och trygghet för att därå nedlagd möda och kostnad väl lönade sig.

Ett ytterligare skäl för en ökad sockerbetsodling vore den stegring i konsumtionen
av socker, som under ransoneringstiden inträtt inom breda lager av
befolkningen företrädesvis på landsbygden. Samtidigt hade vissa kretsar av befolkningen
på grund av ransoneringen nödgats underkasta sig en kännbar inskränkning
i sin förutvarande konsumtion av socker. Det framställde sig därför såsom en
angelägen uppgift att genom en rikligare tillgång på socker tillgodose den ökade
efterfrågan på denna vara. som framdeles otvivelaktigt komme att göra sig gällande.

Visserligen vore för närvarande priset å rörsocker i produktionsländerna
mycket gynnsamt och det läge då nära till hands att antaga, att det växande
inhemska behovet kunde tillgodoses genom import i erforderlig utsträckning från
dessa länder, varigenom konsumenterna skulle kunna få sitt behov tillgodosett utan
att tillskyndas de kostnader, som följde av ett tillmötesgående av betodlarnas anspråk.
Emellertid vore dessa importmöjligheter för närvarande mycket ovissa, enär man
dels icke tillräckligt noga kände tillgångarna, dels svårligen kunde överskåda behovet
i övriga länder, särskilt de krigförande, dels slutligen ej hade sig bekant, huruvida
efter freden en ransonering av världens livsmedelstillgångar komme att äga rum
och i vad mån vårt lands behov av socker under sådana förhållanden bleve i tillräcklig
grad tillgodosett. Då de sakkunniga i följd av sitt uppdrag icke haft att
närmare överväga de utvägar, som genom anlitande av import kunde stå till buds,
men ansett dessa ovissa, hade det jämväl ur denna synpunkt ansetts angeläget, att
befolkningens ökade behov av socker kunde i görlig mån tillgodoses genom inhemsk
odling av betor, även med risk att det inhemska priset därvid kunde ställa sig
högre än importerad vara tilläventyrs kunde betinga under konsumtionsåret 1919
— 1920.

Av betodlarna hade vidare yrkats, att förutnämnda betpris av 8 kronor per
deciton skulle fastställas såsom ett grundpris för höstleverans vid 16 procents
sockerhalt med ett tilläggspris av 3 öre för varje överskjutande O.i procent
samt 50 öres förhöjning å grundpriset per 100 kilogram av de betor, som lämnades
å vinterleverans, medan det för år 1918 bestämda tilläggspriset utgjorde 2 öre och
skillnaden mellan höst och vinterpriset 30 öre. Dessa förhöjningar, vilka, vad
vinterpriset anginge, närmast utgjorde ersättning för betornas lagring, hade de sakkunnigas
majoritet funnit motiverade med hänsyn till ökningen å grundpriset.

I fråga om frakten för sockerbetorna hade av betodlarna yrkats, • att odlarna
som hittills skulle betala halva frakten, dock högst 20 öre per 100 kilogram.
Bolaget hade principiellt avvisat detta krav men dock under vissa villkor medgivit
såsom särskilt undantag för år 1919 och för att stimulera nämnda års odling ett
maximum för betodlarens fraktandel av 30 öre per 100 kilogram.

Då, såsom förut framhållits, de sakkunniga ansåge det önskvärt, att rayonen
för sockerbetsodlingen något vidgades å de nuvarande produktionsorterna, syntes
fog finnas för en begränsning till 25 öre av fraktkostnaden för de betodlare, som
vore belägna på ett avstånd per järnväg av högst 30 kilometer från fabrik.
Beträffande odlare på längre järnvägsavstånd syntes rimligt vara, att utöver
nämnda 25 öre odlaren erlade hälften av den fraktkostnad, som belöpte på den 30
kilometer överstigande våglängden. Då emellertid med nuvarande höga fraktsatser
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 72 käft. (Nr 88—90.) 3

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

det komme att för staten, i sista hand alltså för konsumenterna, betydligt öka kostiraderna
för sockerproduktionen, om odlingen särskilt gynnades å sådana på längre
avstånd från fabrik belägna orter, där denna odling hittills icke vunnit insteg, såge
sig de sakkunniga nödsakade föreslå, att nyssnämnda medgivande måtte begränsas
till förutvarande betodlare eller ort, där betodling för vederbörande bolags räkning
tidigare bedrivits.

De sakkunniga hava härefter berört vissa frågor om disponerande av avfallet
från vederbörande sockerfabriker, om inköpsrätt för betodlare till viss mängd melass
eller sockersnitsel, om viss garanti med anledning av förhållandet mellan potatispris
och betpris samt om extra sockertilldelning till betodlare.

Yad slutligen beträffade det av Sveriges allmänna lantbrukssällskap framförda
yrkandet om visst överpris för vad som levererades utöver den kvantitet, som
motsvarade medeltalet av de senaste tre årens leverans, hade betodlarnas centralförening
enhälligt beslutat avslå alla framställningar om premiering av ökad odling,
enär dylika förslag skulle komma att i realiteten verka mer eller mindre orättvist
för de odlare, som under föregående år haft en jämförelsevis stor odling. Då även
de sakkunniga funnit avgörande betänkligheter möta mot en premiering av ökad odling,
hade de icke kunnat biträda det sålunda av lantbrukssällskapet framförda kravet.

Mot de sakkunnigas ifrågavarande förslag har i vissa delar reservation
anmälts av herrar Röing och Lembke.

Reservanterna hava framhållit, hurusom majoriteten av de sakkunniga utgått
från de förutsättningarna, att även med högst betydliga uppoffringar betodlingen
inom landet under år 1919 borde utvidgas och att detta borde ske genom att för
odlingen öppna områden, belägna på avsevärt avstånd från de fabriker, varest
avverkningen av betor skulle äga rum. Båda dessa förutsättningar ansåge reservanterna
icke vara betingade av omständigheterna eller förenliga med sund ekonomi.
Ehuru de gärna ville medgiva, att en utsträckt betodling skulle kunna i viss mån
vara fördelaktig för landet, kunde de dock icke bortse från det förhållandet, att
under den tid, då betskörden under år 1919 komme att såsom socker konsumeras
eller huvudsakligast under år 1920, mycket stor sannolikhet förefunnes för en
betydande import av utländskt socker kanske till priser, som komme vida att understiga
dem, som betingades av de inländska produktionsförhållandena. Det syntes
därför, som. vore det med klok ekonomi överensstämmande att tillse, att betpriset
icke fastställdes till högre belopp än att därigenom säkerställdes producerandet av
en kvantitet socker,tillräcklig för täckandet av det oundgängligaste behovet, och att man
för erhållandet av den däröver behövliga kvantiteten anlitade import av utländskt socker.

Det medel för uppnåendet av en ökad sockerbetsodling, som av de sakkunnigas
majoritet tillstyrktes, eller att indraga inom odlingsområdet platser, belägna
på större avstånd från avverkningsplatsen, ansåge reservanterna innebära eu betydande
fara. Det kommande produktionsåret kunde icke undgå att röna inverkan
av den övergång till mera normala förhållanden, inför vilken vi stode, och de!
syntes därför vara angeläget, att icke åtgärder vidtoges, som vore ägnade att förrycka
denna övergång i högre grad, än som oundgängligen krävdes av omständigheterna.
Att under sådana omständigheter söka uppmuntra en odling av sockerbetor
å platser, som vore på grund av deras genom avståndet betingade allt för stora

19

Kung!. Majds proposition Nr 88.

fraktkostnader m. m. olämpliga för odlingen och som därför så fort andra förhållanden
inträffade måste övergivas eller ock för sitt fortbestånd krävde särskild hänsyn
vid prissättningen, kunde endast rättfärdigas av utomordentliga förhållanden,
vilka dock enligt reservanternas åsikt nu icke förelåge.

Majoriteten av de sakkunniga hade vid beräknandet av priset på betor utgått
från, att odlingen av betor skulle vara lönande å platser, belägna på ett medelavstånd
per järnväg räknat av 16 kilometer från avverkningsplatsen och med ett
avstånd å landsväg från denna eller närmaste järnvägsstation av 8 kilometer. Det
första av dessa avstånd borde rätteligen anses nu vara 11 kilometer. Genom antagandet av
16 kilometers medelavstånd mellan leveransplatsen och fabriken hade således redan ett
betydande område, vilket ej förut tagits i anspråk för betodling, intagits i beräkningarna,
och det syntes därför, som å denna areal, belägen inom en radie av 5 kilometer från
järnvägsstationerna å den till samma avstånd uppgående järn vägssträcka, tillräckligt
område borde vara tillfinnandes för även en utsträckt betodling. Reservanterna
kunde därför icke inse behövligheten av att utsträcka arealen jämväl genom att i
beräkningarna upptaga områden, belägna ytterligare 3 kilometer utom denna 5
kilometers radie och varigenom produktionskostnaderna skulle belastas med landsvägstransporter,
beräknade till 67 öre per 100 kilogram. Det i de Nannesonska
beräkningarna upptagna produktionskostnadspriset, sådant det förelåge efter verkställd
reduktion av de sakkunniga, eller 7.12 kronor per 100 kilogram betor, syntes
reservanterna vara den summa, vilken av de sakkunniga bort läggas till grund för
beräkningen av betpriset och icke det av majoriteten antagna 7.7 9 kronor.

Enligt beräkningar, även verkställda av Nannesson, borde betor betinga ett
pris av 7.6 5 kronor per 100 kilogram för att kunna jämnställas med potatis, betald
med 12 kronor per samma kvantitet. De sakkunniga hade emellertid utgått från det
antagandet, att skörden för betor skulle betydligt understiga medelskörden, under det
att Nanneson beräknat en medelskörd för såväl potatis som betor. På grund av
denna olikhet i utgångspunkt syntes det reservanterna, som vore det av Nanneson
funna jämförelsetalet icke tillämpligt, utan borde underkastas en reduktion. De
ville ej heller underlåta att framhålla, att de sakkunniga vid beräknandet av betpriset
utgått från, att sockerhalten hos betorna skulle uppgå till endast 16 procent,
och helt bortsett från det förhållandet, att sockerhalten i betorna i regel betydligt
överstege denna sockerhalt. Om denna omständighet toges med i beräkningen, bleve
sockerbetodlingen, även jämförd med potatisodlingen, fördelaktigare än vad som
framginge ur vad som av de sakkunniga anförts.

Reservanterna ansåge således, att ett pris av 7.12 kronor per deciton vore tillräckligt
för att ersätta kostnaderna för produktionen under minst gynnsamma omständigheter
och att det därjämte möjliggjorde odling å område, varest eljest betor
endast mera undantagsvis odlades, i följd varav detsamma också för produktionen
ä mera gynnade platser innebure ett motsvarande överpris, ägnat att där framlocka
ytterligare odling.

Den extra ersättning, som plägat utgå i form av ökat pris för vinterleverans,
föresloge reservanterna måtte beräknas till 45 öre per 100 kilogram betor såsom
skälig ersättning för det extra arbete, som den sena leveranstiden medförde.

Det föreslagna tillägget av 3 öre för varje O.i procent sockerhalt utöver 16
procent syntes vara för högt tilltaget, och ett belopp av 2.5 öre borde få anses
såsom skälig ersättning härför,

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Det av betodlarna framställda, av de sakkunnigas majoritet understödda
kravet på en proportionerlig förhöjning i betpriset, därest potatispriset skulle fastställas
utöver 12 kronor per 100 kilogram, ansåge reservanterna icke böra bifallas,
med mindre än att det även stipulerades, att, därest potatispriset fastställdes under
det angivna priset, betodlarna skulle vidkännas en däremot svarande nedsättning i
betpriset.

Med anledning av vad sålunda förekommit beredde jag mig tillfälle
att samråda med representanter för de sydsvenska betodlarna. Å
dessas vägnar fördes överläggningarna av godsägaren friherre J. Bennet,
ledamoten av riksdagens första kammare J. P. Jespersson och landstingsmannen
P. Stensson i Flenninge. Någon överenskommelse kunde
emellertid icke träffas, utan slutades förhandlingarna därmed, att jag
den 21 januari 1919 förklarade mig villig tillstyrka erforderliga åtgärder
från statens sida för att betodlarna måtte tillförsäkras ett pris av
7 kronor 50 öre vid höstleverans och 8 kronor vid vinterleverans för
betor med 16 procent sockerhalt samt på i huvudsak övriga av sakkunnigmajoriteten
föreslagna villkor. Beto ilarnas förenämnda representanter
förklarade sig däremot icke kunna för sin del godkänna nämnda pris.

f''ckerni’b3kåt Betagande den ersättning, som borde beredas sockerbolagen för

aktiebolagen, läckande av dels den återstod av merkostnaderna för konsumtionsåret
1918—1919, vilken icke ersatts genom de i propositionen nr 103 vid
1918 års riksdag angivna åtgärder, dels ock merkostnaderna för 1919
års betskörd, hava de sakkunniga yttrat sig i en P. M. den 31 januari
1919. De hava därvid åberopat en vidlyftig skriftväxling med svenska
sockerfabriksaktiebolaget, vilken utmynnat i eu av bolaget avgiven konfidentiell
kalkyl över bolagets inkomster och utgifter för tiden 1 november
1918—31 oktober 1919. Enligt uppgift från bolaget ingå i sistnämnda
kalkyl samtliga produktionskostnader för framställning av socker av
1918 års betskörd samt kostnader för det utvunna sockrets distribuering
till allmänheten i den mån de träffa bolaget samt en till 26,000,000
kronor beräknad merkostnad för 1919 års betskörd jämförd med år
1918. De sakkunniga hava lagt denna kalkyl till grund för sina beräkningar
och hava efter granskning av densamma uppgjort följande
tablå över bolagets beräknade utgifter och inkomster under konsumtionsåret
den 1 november 1918—31 oktober 1919.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 88,

21

Utgifter.

Ingående sockerlager den 1 november 1918 ............................. kr. 8,449,536:4 1

Utgifter för råsockerfabriker och raffinaderier

enligt bolagets kalkyl ....................................kr. 92,075,058: 29

Avgår............ 8,162,100:— — 4,248,084:92 - » 3,914,015: os » 88,161,043:21

Emballage ................................................................................TZ7.''. » 3,687,244: so

Sockerskatt........................................................................................... » 18,715,472: —

Försäljningsrabatter ......................................................................... » 5,045^088: 17

Huvudkontoret .................................................................................. » 1,431,834: 70

För täckandet av bolagets risk och vinst:

Till oförutsedda utgifter .............................•..... kr. 1,060,725: 25

» pensionsfonden............................................... » 400.000: —

» reservfonden................................................... » 1,250.000: —

utdelning å aktiekapitalet med 5 % ........ j*__6,750,000: — » 9,460,725: 25

Summa kr. 162,450,944: 54

Inkomster.

Statsbidrag till 1918 års betodling:

Skattelindring 1/i—31/10 1918 ........................

Höjt sockerpris 1/i—sl/10 » .......................

Lösenavgifter ...................................................

Melass................................................................

Betmassa.............................................................

Sockersnitsel ......................................................

Socker:

Försäljning november och december (inkl.

emballage) ton 15.073.1
För januari... » 9,000.o kr. 9,357,338: —

» februari—

oktober .... _* 92,898.6 » 97,116,103: -

Summa ton 116,971.7

Frakttillägg Göteborg och Stockholm...........

Sirap .................................................................

Emballage januari—oktober.............................

Utgående sockerlager 31 oktober 1919

kr. 6,191,434: 43
» 7,262,548: 6 7

» 6,000,000:— kr. 19,453,983: 10

............................. » 3,996,666: so

........................... » 732,596: —

....................... » 777,728: so

kr. 11,860,510:94

106,473.441: —

118,333,951: 9 4

.............. » 1,027,028: —

............. * 1,893,920: —

.............. » 2,894.464: —

............... » 13,340,606: so

Summa kr. 162,450,944: 54

De sakkunniga hava uti ifrågavarande P. M. den 31 januari 1919
anfört huvudsakligen följande:

22

Kungl. Maj ds proposition Nr 88.

Mot de i bolagets kalkyl å debetsidan intagna poster hade de sakkunniga
funnit anledning till anmärkning endast mot de poster, till vilka utgifterna för
råsockerfabrikerna och raffinaderierna upptagits, samt posten, som avsåge täckande
av bolagets risk och vinst.

Råsockerfabrikernas och raffinaderiernas utgifter hade i bolagets kalkyl upptagits
till kronor 92,075,058:2 9. Bland de i denna summa ingående utgiftsposter
funnes posten »avskrivningar». Dessa hade för innevarande konsumtionsår av bolaget
upptagits till 8,162,100 kronor, under det att de i bolagets kalkyl för föregående konsumtionsår
upptagits till kronor 4,248,084: 92. De sakkunniga kunde emellertid icke
finna, att skäl förelåge för godkännande av de av bolaget i förhållande till föregående
konsumtionsår yrkade högre avskrivningsbeloppen, vilka grundade sig på
de förhöjda värden, som bolaget lagt till grund för sina brandförsäkringar, utan
ansåge, att till grund för avskrivningarna borde läggas byggnaders, maskiners och
inventariers bokförda värden. Vid sina beräkningar hade de sakkunniga sålunda
utgått från avskrivningar, uppgående till samma belopp, som bolaget självt föreslagit
för föregående konsumtionsår, eller kronor 4,248,084: 92.

Under rubrik »för täckande av bolagets risk och vinst» hade bolaget upptagit
ett belopp av kronor 13,295,179: 17. Enligt av bolaget förut avgiven P. M.
skulle i nämnda belopp ingå, dels för oförutsedda utgifter ett belopp, som gåve sig
självt såsom skillnad mellan beräknade inkomster och utgifter och som upptagits
till kronor 845,179: 17, dels avsättning till pensionsfonden 400,000 kronor, dels avsättning
till reservfonden 1,250,000 kronor, dels ock utdelning till aktieägarna

10.800.000 kronor, vilket sistnämnda belopp sålunda vore att betrakta såsom bolagets
vinstandel. De sakkunniga tilläte sig framhålla, att Kungl. Maj:t under vissa
villkor medgivit, att bolaget under år 1917 — 1918 finge tillgodoräkna sig 200,000
kronor för avsättning till pensionsfonden, 775,000 kronor för avsättning till reservfonden
samt en vinst av 5 procent å bolagets aktiekapital 135,000,000 kronor, eller

6.750.000 kronor. Mot ökningen av det belopp, som vore avsett att tilldelas pensionsfonden,
hade de sakkunniga intet att invända, då anspråken på bolaget från
dess pensionärers sida antagligen komme att ökas, och ej heller emot att under
nuvarande utomordentliga förhållanden jämväl ett belopp av 1,250,000 kronor avsattes
till reservfonden. Till täckande av oförutsedda utgifter hade de sakkunniga
beräknat ett belopp av kronor 1,060,725: 25. Vad bolaget i sina skrivelser anfört
angående beräknandet av det i bolagets anläggningar nedlagda kapitalet hade de
sakkunniga icke funnit vara av den art, att det borde föranleda, att bolaget nu
tillerkändes större vinstandel, än vad av bolaget fordrades under föregående år, i
all synnerhet som de framlagda beräkningarna av bolagets »eget verkliga kapital»
icke varit underkastade granskning vare sig vad beträffade själva värdesättningen
eller kapitalets karaktär av nödvändigt produktionskapital. 1 anledning härav tillstyrkte
de sakkunniga, att samma belopp som förut eller 6,750,000 kronor, utgörande
5 procent av det nominella aktiekapitalet, måtte upptagas såsom bolagets
vinstandel i kalkylen för konsumtionsåret 1 november 1918—31 oktober 1919.

Bland utgifterna hade av de sakkunniga upptagits en post å 27,500,000
kronor för täckande av merkostnaderna för 1919 års betskörd. Denna siffra hade
i bolagets kalkyl upptagits till 26,090,000 kronor och skillnaden vore beroende på av
de sakkunniga företagna jämkningar i den inlämnade kalkylens såväl debet- som
kreditposter. Samma skäl, som legat till grund för att 1917 års sockersakkunniga

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

föreslagit, att merkostnaderna för betskörden år 1918 skulle uttagas under konsumtionsåret
1917-1918, ansåge de sakkunniga fortfarande och i än högre grad
föreligga för att redan under innevarande konsumtionsår uttaga ett avsevärt belopp
för täckande av merkostnaderna för betskörden år 1919.

I avdelningen för inkomster vore i första hand upptagna de bidrag, som
under det gångna året uppburits för täckande av merkostnaderna för 1918 års betskörd.
För detta ändamål hade bolaget under tiden den 1 april till 31 oktober
1918 åtnjutit en skattelindring av 10 öre per kilogram socker, vilken besparat
bolaget en summa av kronor 6,191,434: 43, De förhöjda försäljningsavgifterna hade
till den 31 oktober inbringat en. summa av kronor 7,262,548:67. Vidare skulle
för täckandet av dessa merkostnader få tagas i anspråk den lösenavgift, som inflöte
för s. k. industrisocker. Denna avgift hade dittills inbringat så betydande
belopp, att för nyssnämnda ändamål kunde avses eu summa av 6,000,000 kronor.
I kalkylerna hade alltså för täckandet av merkostnaderna för 1918 års betskörd
upptagits en summa av tillsammans 19,453,983 kronor.

I enlighet med bolagets förslag hade försäljningarna av melass, betmassa
och sockersnitsel beräknats tillsammans inbringa 5,506,991 kronor.

Vid den under de senaste åren genomförda ransoneringen av socker hade
den årliga förbrukningen begränsats till 100,000 å 105,000 ton. De sakkunniga
ansåge emellertid, att man nu med tanke på den framtida importen borde utan risk
kunna räkna med, att hela årsproduktionen förbrukades, utan att någon del därav
behövde reserveras för framtiden. Enligt bolagens uppgifter kunde årsproduktionen
av raffinerat socker beräknas uppgå, för svenska sockerfabriksaktiebolaget till nära

117,000 ton och för mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag till 6,453 ton. Förbrukningen
under året kunde alltså vara 123,500 ton, utan att det reservlager, som
legat inne den 1 november 1918, behövde anlitas. I följd härav hade de sakkunniga,
efter att hava inhämtat folkhushållningskommissionens sockeravdelnings samtycke,
beräknat årets sockerförbrukning lika med årsproduktionen. Flärigenom vunnes
dels möjlighet att vid behov öka sockerransonerna eller den allmänna tilldelningen
av syltsocker, dels ock den fördelen att årets kostnader komme att fördelas på en
större sockermängd, varigenom priset kunde sänkas.

Bolagets försäljning av socker under november och december månader 1918
hade uppgått till 15,073: i ton, vilka inklusive emballage i kalkylen upptagits till
det verkligt debiterade priset. Försäljningen under januari 1919 hade beräknats
till 9,000 ton, varvid räknats med de priser, som bestämts i förordningen den 31
december 1918. Under månaderna februari till och med oktober 1919 hade försäljningen
uppskattats till 92,898: 6 ton, för vilka bolaget i sin senast avlämnade
kalkyl räknat med ett medelpris av 111 öre per kilogram. Genom av de sakkunniga
företagna reduktioner av utav bolaget föreslagna avskrivningar å inventarier och
byggnader samt utdelning å aktiekapitalet hade utgifterna nedbringats så mycket,
att de borde kunna täckas av årets inkomster av sockerförsäljning till de den 31
december 1918 fastställda priser. Do sakkunniga hade därför även för tiden efter
den 1 februari 1919 räknat med de sistnämnda sockerprisen. Hela konsumtionsårets
sockerförsäljning skulle då inbringa kronor 118,333,951: 9 4.

Enligt förordningen den 3l december 1918 finge till maximipriset för socker,
som tillverkats vid fabrik i Stockholm eller Lidköping, tillägg göras med 3 kronor
och för dylik vara, tillverkad vid fabrik i Göteborg, med 2 kronor 50 öre, allt per

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

100 kilogram. Dessa fraktbelopp hade, i den mån de belöpte sig på svenska sockerfabriksaktiebolaget,
enligt bolagets förslag beräknats till 1,027,028 kronor.

På grund av att bolaget i sin kalkyl räknat med bland annat höjda sirapspris
från och med den 1 februari 1919, hade bolaget upptagit posten försäljning av
sirap till 2.103,980 kronor. Då de sakkunniga ej räknat med ytterligare höjning
av priset, uppstode en minskning å nämnda post till 1,893,920 kronor.

Vid försäljningen under månaderna januari—oktober 1919 hade emballage
debiterats med 2,894,464 kronor, varemot de sakkunniga ej hade något att erinra.

Utgående sockerlager hade med ett grundpris av 63 öre på krossad melis
värderats till kronor 13,340,606: so. Ifrågavarande grundpris utgjorde enligt bolagets
uppgifter den ungefärliga produktionskostnaden, sedan förut omnämnda kostnader
för inköp av betor fråndragits.

I bolagets P. M. den 18 november 1918 hade bolaget för täckande av merkostnaderna
för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling begärt 40,760,000
kronor, vilka beräknats täcka både skillnaden i merkostnaderna mellan 1918 och
1919 års betskördar, 28,560,000 kronor, och den summa av 12,200,000 kronor, som
bolaget ansett sig behöva för att med full trygghet kunna förbinda sig att under
rådande förhållanden utbetala de höga betpriser, som krävdes. De sakkunniga hade
emellertid icke ansett sig kunna föreslå, att bolaget måtte tillerkännas rätt att
i form av överpris å socker och sirap på förhand uppbära ett så stort belopp, som

40,760,000 kronor, enär priset å socker i så fall måste ytterligare betydligt stegras.
De sakkunniga ansåge det däremot skäligt, att staten iklädde sig garanti för sådana
av Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp av 1919 års betskörd och dennas
förädling, som möjligen icke kunde täckas av härför av bolaget på förhand mot
redovisningsskyldighet uppburna medel och av den skattelindring, som riksdagen
kunde komma att besluta, och som icke heller kunde uttagas vid det framställda
sockrets försäljning. I anledning av vad sålunda anförts, hade de sakkunniga i sin
kalkyl för merkostnader för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling endast
upptagit ett belopp av 27,500,000 kronor.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle alltså bolaget hava att under månaderna
januari—oktober 1919 vid försäljning av socker och sirap uppbära de pris, som
fastställts i förordningen den 31 december 1918. Dessa pris beräknades täcka
såväl samtliga kostnader för 1918 års betskörd och dennas förädling, som förberörda
belopp kronor 27,500,000. Vid försäljningen under ifrågavarande tid avsåges 27
öre per kilogram försålt socker att täcka sistnämnda belopp. Dessa i förskott
uppburna medel borde av bolaget fonderas med framtida redovisningsskyldighet för
såväl det uppburna kapitalet som därå löpande ränta.

Merkostnaderna för 1918 års betskörd hade av bolaget beräknats till kronor
24,064,592: 83. Bolaget hade i skattelindring räknat sig tillgodo och i överpris
uppburit tillsammans kronor 13,453,983: io. För täckande av resterande kronor
10,610,609:73 funnes kronor 6,000,000 tillgängliga av influtna lösenavgifter för
industrisocker, och återstoden, kronor 4,610,609: 73, inginge i innevarande års
kalkyl och komme således att likvideras därmed, att bolaget för innevarande
konsumtionsår uppbure de i sakkunnigas kalkyl upptagna sockerprisen.

Åtskilliga förhållanden medförde, att de verkliga kostnaderna för inköp av
1919 års betskörd och dennas förädling ännu icke kunde noggrant beräknas. Kostnaden
för betskörden blev givetvis i första hand beroende på den blivande bet -

25

Kungl. Maj.ts proposition Nr 88.

odlingens omfattning och huruvida skörden utfölle mer eller mindre gynnsamt, under det
att kostnaderna för skördens förädling komme att i hög grad påverkas av det allmänna
ekonomiska läget och dettas inflytande på t. ex. priset å stenkol, smörjoljor och
andra förbrukningsartiklar. Det förelåge också svårighet att nu i detalj beräkna,
huru de en gång fastställda merkostnaderna lämpligen skulle täckas, då det därför
behövliga beloppet i hög grad bleve beroende på om årsförsäljningen av socker
komme att stanna vid den i det föregående beräknade. Skulle en omfattande betodling,
gynnsamma skördeutsikter eller ökad möjlighet av import under året medföra,
att ransoneringen kunde upphävas och sockerhandeln helt frigivas, komme
detta givetvis att öka försäljningen, så att denna kunde komma att omfatta även
större delen av det i det föregående beräknade lagret vid konsumtionsårets slut,
varigenom på förhand ouppburna belopp för täckande av förberörda merkostnader
skulle betydligt ökas. A andra sidan kunde under nästföljande konsumtionsår prisen
å socker och sirap bliva så låga, att den vid försäljning av dessa varor erhållna
summan jämte bolaget tillerkänd ersättning i form av överpris, skattelindring och
lösenavgifter ej täckte produktionskostnaderna.

Enligt av folkhushållningskommissionens sockeravdelning lämnad uppgift hade
av föregående års riksdag beslutade lösenavgifter för s. k. industrisocker till den 15

januari 1919 inbringat ....................................................................... kr. 10,132,777: 04,

av vilka till svenska sockerfabriksaktiebolaget
för täckande av resterande merkostnader för

1917 års betskörd utbetalts ............................

och till mellersta Sveriges sockerfabriksaktie bolag

....................................................................

Dessutom hade för bestridande av omkostnaderna
för sockerranson eringen under år 1917 avsatts
och för år 1918 ....................................................

kr. 1,759,925: 6 o

530,000: —.

» 626,826: 6 6

» 770,000: — »

Resten kr.

3,686,752: 26
6,446,024: 7 8

utgjorde således den 15 januari 1919 tillgängliga lösenavgifter. Om härtill lades
vad efter berörda dag influtit, syntes summan vara tillräcklig för utbetalande av
dels 6,000,000 kronor till svenska sockerfabriksaktiebolaget såsom resterande ersättning
för merkostnaderna för inköp av 1918 års skörd och dels kronor 533,315: 6 9,
som beräknats skola för samma ändamål utgå till mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

Enligt folkhushållningskommissionens sockeravdelnings beräkningar kunde till
den 31 oktober innevarande år inflytande lösenavgifter för industrisocker beräknas
till 4 å 4.5 miljoner kronor. Enligt riksdagens beslut utginge dock dessa lösenavgifter
endast till den 1 mars 1919. Då de emellertid med all sannolikhet bleve
behövliga för täckande av såväl svenska sockerfabriksaktiebolagets som mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolags merkostnader för inköp av 1919 års betskörd och
dennas förädling, ansäge de sakkunniga det önskligt, att tiden för ifrågavarande
lösenavgifters utgående måtte utsträckas till den 1 mars 1920. Det syntes dock
vara mindre sannolikt, att lösenavgifter skulle kunna upptagas för hela den föreslagna
tiden, då ökad import efter nästa konsumtionsårs ingång möjligen skulle
medföra svårigheter för lösenavgifters upptagande. På grund härav hade de sakBihtmg
till riksdagens protokoll 1919. 1 sand.. 72 höft. (Nr 88 - 90.) 4

26

Kung!. Muj:ts proposition Nr 88.

kunniga icke ansett sig böra beräkna de på denna väg inflytande medlen, sedan
kostnaderna för sockerransoneringen fråndragits, till högre belopp än 3,800,000
kronor.

Genom det föreslagna priset å socker hade i det föregående beräknats, att
till den 1 november 1919 skulle för täckande av merkostnader för innevarande års
betskörd inflyta ett belopp av 27,500,000 kronor. Lades härtill det för lösenavgifters
inflytande beräknade beloppet, kronor 3,800,000, skulle staten alltså förfoga över

31.300.000 kronor för att möta de krav, som föranleddes av merkostnaderna för
1919 års betskörd och dennas förädling.

För att kunna bedöma denna summas tillräcklighet för det avsedda ändamålet
måste man söka beräkna summan av merkostnaderna för den blivande skörden.
De av bolagen framställda kraven hade härvid tjänat såsom ledning för av de sakkunniga
gjorda beräkningar.

I en framställning den 18 december 1918 hade svenska sockerfabriksaktiebolaget
-— utgående från en betskörd av 952,000 ton med ett höstpris av 8 kronor
samt ett vinterpris av kronor 8.5 0, allt per 100 kilogram hetor — beräknat merkostnaderna
för inköp av 1919 års betskörd till 28,560,000 kronor. Om nu betpriset
med oförändrade villkor i övrigt upptoges 50 öre lägre per 100 kilogram än bolaget
beräknat, medförde detta, att merkostnaden för berörda inköp ej skulle uppgå till
mer än 23,800,000 kronor. Lades härtill det garantibelopp, 12,200,000 kronor, som
bolaget ansett sig behöva, skulle merkostnaderna för inköp av 1919 års betskörd
uppgå till 36,000,000 kronor. Bolaget hade antagit, att betodlingen innevarande
år skulle bliva omkring 20 procent större än under år 1918, men med det sänkta
betpriset skulle med sannolikhet följa, att betodlingen finge mindre omfattning, än vad
av bolaget beräknats. Redan vid en minskning av 10 procent å den av bolaget
beräknade betodlingen skulle merkostnaderna sänkas till 32,400,000 kronor. Till
denna summa borde dock läggas de ersättningskrav, som kunde framställas av
mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag. Dessa uppginge innevarande år till

3.400.000 kronor och upptoges här till samma belopp. Den sammanlagda merkostnaden
för 1919 års betskörd och dennas förädling kunde alltså approximativt uppskattas
till 35,800,000 kronor.

Till det förut nämnda beloppet av tillgängliga medel, 31,300,000 kronor, borde
läggas 1,000,000 kronor, som kunde beräknas inflyta som överpris vid mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolags försäljning av årets sockerproduktion. Den sålunda
erhållna summan, 32,300,000 kronor, vore dock ej tillräcklig för att täcka
de beräknade behoven, varför de sakkunniga såge sig nödsakade jämväl föreslå
sänkning av sockerskatten för tiden den 1/i—öl/io 1919. Om sänkningen sattes till
5 öre — vilket innehure, att accisen per kilogram tillverkat socker skulle utgå,
för svenska sockerfabriksaktiebolaget med 11 öre i stället för 16 öre och för
mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag med 7 öre i stället för 12 öre — utgjorde
detta en lindring för bolagen av 3,500,000 kronor. Härigenom skulle för täckande
av merkostnaderna för 1919 års betskörd och dennas förädling inflytande medel
uppgå till 35,800,000 kronor.

De i det föregående approximativt gjorda beräkningarna för merkostnaderna
för 1919 års betskörd och dennas förädling kunde alltså sammanfattas sålunda:

27

Kungl. Maj:t proposition Nr 88.

Vid svenska sockerfabriksaktiebolaget................................................... kr. 32,400,000

Vid mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag ................................... » 3,400,000

Summa kr. 35,800,000.

Till berörda merkostnaders täckande beräknades följande belopp bliva tillgängliga: Överpris

vid försäljning av socker:

Vid svenska sockerfabriksaktiebolaget,.................... kr. 27,500,000

Vid mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag .... » 1,000,000 28,500,000

Lösenavgifter..........„................................................................................ » 3,800,000

Skattelindring ...................................................................................?...... » 3,500,000

Summa kr. 35,800,000.

Jämte det de sakkunniga med anledning härav hemställt, att åtgärder
måtte vidtagas i syfte att hittills utgående lösenavgifter för s. k.
industri- och restaurangsocker även måtte upptagas för tiden den 1
mars 1919 till samma datum 1920 samt att accisen för inom riket tillverkat
socker mellan den 1 april och 31 oktober 1919 måtte nedsättas
med 5 öre per kilogram, hava de tillika hemställt, att staten gentemot
svenska sockerfabriksaktiebolaget måtte ikläda sig garanti för sådana
av Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp av 1919 års betskörd
och dennas förädling, som möjligen icke täcktes av härför av bolaget
på förhand mot redovisningsskyldighet uppburna medel och av den
skattelindring, som riksdagen kunde komma att besluta, och som icke
heller kunde uttagas vid det framställda sockrets försäljning.

Beträffande mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag hava de sak- A<”9er™eellle™tca
kunniga den 31 januari 1919 avgivit en särskild P. M. och därvid kerfabriltsyttrat
sig över två av nämnda bolag ingivna framställningar i ämnet, aktiebolag.
De sakkunniga hava anfört huvudsakligen följande:

Bolagets uttalade önskemål om statens medverkan för säkerställande av utdelning
åt aktieägarna — enligt bolagets förslag 8 procent till preferensaktieägare
och 5 procent till stamaktieägare — ansåge sig de sakkunniga icke kunna tillstyrka.
Det borde i detta sammanhang erinras att bolaget, på grund av att
det arbetade under mindre gynnsamma förhållanden, av 1918 års lagtima riksdag
tillerkänts lindring i sockerskatten för en ny femårsperiod med 4 öre per kilogram.
Då bolaget sålunda redan för flera år framåt tillförsäkrats en gynnsam undantagsställning,
ansåge de sakkunniga sig förhindrade att nu föreslå annat understöd åt
bolaget än det, som vore behövligt för täckande av innevarande tillverkningsårs
merkostnader samt merkostnader för inköp och förädling av 1919 års betskörd.

28

Kungl Maj:ts proposition Nr 88.

Enligt bolagets av de sakkunniga granskade kalkyler uppginge merkostnaderna
för tillverkningsåret 1918—1919, då dessa kostnader jämfördes med för
bolaget normala kostnader före kriget, till 3,404,863 kronor, av vilka 1,458,651
kronor härleddes av det stegrade betpriset år 1918 och 1,946,212 kronor av de
stegringar, som berörde arbete, stenkol och andra förbrukningsartiklar samt produktionskostnaderna
i övrigt. Vid beräkning av merkostnaderna för inköp av betor
under år 1918 hade höjningen av betpriset, i enlighet med en av bolaget före påbörjandet
av 1918 års betodling till jordbruksdepartementet avlämnad förbindelse
upptagits till samma belopp som för svenska sockerfabriksaktiebolaget eller kronor
2.9 0 per 100 kilogram.

Under sin granskning av sagda kalkyler hade de sakkunniga av representanter
för bolaget fått alla begärda upplysningar och förklaringar, efter vilkas avgivande
de sakkunniga icke hade något att anmärka mot den beräknade summan
merkostnader.

På grund av merkostnader för 1918 års betskörd efter kronor 2.9 o per
deciton hade bolaget för denna skörd, uppgående till 502,983 deciton, haft att
fordra .................................................................................................... kr. 1,458,651:—.

Under år 1918 hade bolaget redan uppburit:
i form av skattelindring under tiden den V4—3*/io kr. 358,251:42
» » » överpris för försålt socker den 1/i—31/10 » 456,712:7 2

»»»»»» » » Vu—3l/i> » 110,371: 17 » 925,335:31

Resten kr. 533,315: 6 9

hade alltså återstått oreglerad vid årsskiftet.

För täckandet av bolagets övriga merkostnader för innevarande konsumtionsår
och för det höjda betpriset år 1919 funnes att tillgå samtliga höjningar av
sockerpriset, som för innevarande konsumtionsår icke redan upptagits i det föregående.
Vid beräknandet av ovanstående överpris för täckandet av merkostnaderna
för 1918 års betskörd hade endast räknats med den förhöjning av 17 öre per kilogram
bitsocker och 12 öre per kilogram för övriga sockerslag, som 1918 års lagtima
riksdag anvisat för detta ändamål. Då merkostnaderna i det föregående beräknats
på grundval av normala förhållanden, borde för täckandet av dessa kostnader
tagas i anspråk samtliga prisförhöjningar å socker, som vidtagits efter krigets
utbrott, jämte den bolaget medgivna rätten att beräkna förhöjda fraktkostnader
för det expedierade sockret.

För tiden 1 november—31 december 1918 hade bolaget i sina kalkyler upptagit
dessa förhöjningar till ett sammanlagt genomsnittspris av 9.5 84 öre per kilogram. Mot
denna siffra hade de sakkunniga icke något att erinra, alldenstund för denna tid prisförhöjningen
av den 1 april 1918 använts för täckande av merkostnaderna för inköp av
1918 års betskörd. Efter den 1 januari 1919 skulle till ovan angivna sammanlagda
genomsnittspris läggas såväl prisförhöjningen den 1 april 1918 med 17 öre per
kilogram bitsocker och 12 öre å andra sockersorter som prisförhöjningen den 2
januari 1919 med ytterligare 31.5 öre för bitsocker och 27 öre för andra sockersorter.
Härtill komme dessutom en från sistnämnda dag enligt förordningen
den 31 december 1918 förhöjd fraktersättning med 50 öre per 100 kilogram samt
liknande förhöjning i priset på sockerlådor. Enligt bolagets av de sakkunniga

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

granskade beräkningar motsvarade dessa prisförhöjningar för tiden efter den 1 januari
1919, sedan 3.6 procents försäljningsprovision avdragits, ett sammanlagt
överpris per kilogram försålt socker av 50.445 öre.

Den sockermängd, som kunde framställas av 1918 års sockerskörd, hade
med ett raffinadutbyte av 92.5 procent av bolaget beräknats till 6,542,987 kilogram
raffinad. Försäljningen härav komme att inbringa i överpris:

För november och december 1918:

851,095 kilogram å 9.584 öre.................................... kr. 81,569:03

efter avdrag av 3.6 procent försälj ningsrabatt .... » 2,936:49

utgörande netto .................................................................................... kr. 78,632: 54

för januari—oktober 1919:

5,691,892 kg. å 50.445 öre................................................................ » 2,871,844: 11

Summa kr. 2,950,476: 65.

Då bolagets merkostnader för tillverkningsåret 1918—1919, utan
att merkostnaderna för inköp av 1918 års betskörd medräknades,
uppginge till ........................................................... kr. 1,946,212: —,

åteistode alltså för täckande av merkostnaderna för 1919 års

betskörd...................................................................................... » 1,004,264: 65.

Denna summa borde av bolaget mot redovisningsskyldighet till staten fonderas
för avsett ändamål, varvid dock borde beaktas, att denna fondering skulle
äga rum först sedan merkostnaderna för bearbetandet av 1918 års skörd, kronor
1,946,212, blivit täckta.

Nämnda belopp, kronor 1,004,264: 6 5, syntes emellertid sannolikt icke bliva
tillräckligt för att täcka merkostnaderna för 1919 års betskörd. Att fixera dessa
syntes dock möta än större svårigheter, än för svenska sockerfabriksaktiebolaget
varit fallet. Den av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags betodlare bedrivna
odlingen hade nämligen år från år växlat ganska avsevärt. Här liksom i
Skåne hade minskningen i betodlingen huvudsakligen skett hos de större odlarna,
till stor del beroende på svårigheten för dem att erhålla arbetskraft. Skulle emellertid
det nu höjda betpriset hava till följd, att betarealen i mellersta Sverige återfinge
samma omfattning som år 1916 eller år 1914, kunde detta medföra så betydliga
stegringar i kostnaderna för 1919 års betskörd, att frågan om dessas täckande
först kunde slutbehandlas, då odlingens omfattning och årets skörderesultat vore
kända. För att bolaget under dessa förhållanden skulle kunna ikläda sig den risk,
som ingåendet av nya kontrakt med betodlarna på grundval av det förhöjda betpriset
innebure, ansåge de sakkunniga det behövligt, att staten iklädde sig garanti
för de av Kungl. Maj:t godkända kostnader härför, som icke täcktes av nyssnämnda,
på förhand uppburna belopp jämte den skattelindring, riksdagen kunde
komma att besluta, och som icke heller kunde uttagas genom sockrets försäljning
under konsumtionsåret 1919—1920.

30

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, avsågs icke med
de av 1918 års lagtima riksdag fattade besluten angående ersättning för
merkostnader för förarbetande av 1918 års sockerbetsskörd, att ersättning
bärför til! hela det beräknade beloppet skulle beredas genom de dä
beslutade åtgärderna. Eu del av sagda merkostnader lämnades att ersättas
under innevarande konsumtionsår enligt de beslut, som i sådant
avseende kunde framdeles bliva fattade. Sedan härtill använts i enlighet
med fjolårets beräkning de intill den 1 november 1918 influtna lösenavgifterna
för industrisocker samt även efter nämnda dag influtna dylika
avgifter måst till någon del tagas i anspråk i samma syfte, skall, på
sätt framgår av de sakkunnigas utredning den 31 januari 1919, återstoden
av ersättningen för innevarande konsumtionsår erhållas genom uppbärande
av de fastställda sockerprisen.

Den höjning i sockerpriset, som vidtog den 2 januari 1919,
avsåg emellertid till huvudsaklig del att täcka de ökade kostnader för
sockerproduktionen, som redan då med visshet kunde förutses skola inträda
för konsumtionsåret 1919—1920.

Med hänsyn till att sockerbetsodlingen och sockerfabrikationen för
detta konsumtionsår redan nu måste planläggas, uppställer sig frågan,
huruvida detta kan ske utan statens direkta ingripande i likhet med vad
som varit fallet under de bägge senaste åren.

Vid besvarandet av denna fråga kan man naturligtvis icke bortse
från de förändringar i det allmänna läget, vilka inträtt sedan frågan
om åtgärder från statens sida för att säkerställa nödig tillgång å socker
för den svenska konsumtionens behov senast hänsköts till riksdagen.
Åven med tillbörlig hänsyn tagen till dessa förändringar finner jag
emellertid omständigheterna vara sådana, att statsmakterna icke kunna
undgå att vidtaga åtgärder för att åtminstone det oundgängligaste behovet
av socker blir tryggat även för nästa konsumtionsår genom produktion
inom landet.

Såsom de sakkunniga framhållit måste det betraktas såsom ganska
ovisst, i vad mån import av socker kan komma att äga rum. Att i
nämnvärd män taga större hänsyn till dylik import än de sakkunniga
gjort synes mig icke vara tillrådligt. Men under sådana förhållanden
måste från statens sida i första hand tillses, att en sockerbetsodling av
något så när tillräcklig omfattning kommer till stånd även under år 1919.

Sockerbetsodlingens omfattning är uppenbarligen i främsta rummet
beroende av det pris, som bolagen utfästa sig att betala för betorna.
Detta pris måste vara lönande för odlarna, därest dessa skola vara benägna
att odla sockerbetor, och stå i så riktigt förhållande som möjligt

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

till produktionskostnaderna. Av de nu meddelade kalkylerna över de
beräkneliga produktionskostnaderna för 1919 års sockerbetodling framgår,
att dessa kostnader antagits bliva avsevärt högre än år 1918 och
föregående år.

Do sakkunnigas majoritet har för betodling 1919 föreslagit följande
villkor:

»Höstpriset d. v. s. det pris, som betalas vid leverans före den 15 november,
eller för minst lialva betskörden, skall utgå med 8 kronor per deciton betor och
vinterpriset, d. v. s. det pris, som betalas vid leverans under kampanjens återstående
del, med 8.so kronor per deciton, allt för fullständigt rengjorda sockerbetor, vilkas
nettovikt genom verkställd provtvättning blivit utrönt, samt vid en för fabriken uträknad
medelsockerhalt av 16 procent. För varje tiondels procents ökning eller
minskning i sockerhalten skall betpriset röna ett tillägg eller avdrag av 3 öre per
deciton betor.

Betodlarna skola som hittills betala halva järnvägsfrakten för sockerbetorna,
dock inom ett område av 30 kilometer högst 25 öre per 100 kilogram betor. Förutvarande
betodlare, som hava mera än 30 kilometer järn vägsfrakt, åtnjuta för detta
avstånd samma förmån, men betala halva frakten för överskjutande väglängd. Samma
fraktlindring må i dylikt fall tillkomma även nytillträdande betodlare å ort, där
betodling för vederbörande bolags räkning tjdigare bedrivits.

All betmassa från fabriken skall, väl pressad, tillhandahållas fabrikens betodlare,
en var i proportion (cirka 50 procent) till de av honom levererade betornas
vikt, till ett pris av 20 öre per 100 kilogram i mån av tillgång samt under förutsättning,
att avfallet avhämtas under kampanjen eller senast 14 dagar efter dess
slut och å de tider fabriken bestämmer. Uttager betodlare mera vitbetsavfall än
honom enligt ovan angivna fördelningsgrund tillkommer, erlägges ett pris av 3 kronor
per 100 kilogram.

Dessutom skall odlaren vara berättigad till ett fät melass å cirka 250 kilogram
per hektar sockerbetsodling till ett pris av 6 öre per kilogram samt därutöver
äga förköpsrätt till ett fat efter i handeln gängse pris, dock högst det av riksvärderingsnämnden
för innevarande produktionsår fastställda priset eller 18.5 öre per
kilogram, med rätt likväl förbehållen staten, att därest så kräves för framställande
av vissa fodermedel, förfoga över någon del av det andra fatet, mot det att fodermedel
med motsvarande näringsvärde och till ungefär lika pris per foderenhet ställas
till odlarens förfogande.

Vid Hasslarps och Genevads fabriker skall fabriken för varje 100 kilogram
levererade sockerbetor lämna 5 kilogram sockersnitsel till ett pris av 5 öre per
kilogram, varförutom odlaren skall äga förköpsrätt till ytterligare 4 kilogram efter
i handeln gängse pris, dock högst det av riksvärderingsnämnden för innevarande
produktionsår fastställda priset eller 23.5 öre per kilogram.

Om maximi- eller minimipriset å potatis före potatisodlingens början år 1919
skulle bliva höjt utöver nuvarande pris av 12 kronor per 100 kg., bör priset å sockerbetor
höjas i förhållande härtill. Därest i dylikt fäll zonpris införes, skall zonpriset
å potatis i landets sydligaste zon läggas till grund för priset å sockerbetor.

Betodlarna böra komma i åtnjutande av samma extra sockertilldelning, som den
brödkortsransonerade delen av befolkningen möjligen kan komma i åtnjutande av.»

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Jag anser mig böra förorda åtgärders vidtagande för att dessa
villkor må i huvudsak lända till efterrättelse utom vad angår priset å
sockerbetor och eventuell förhöjning i betpriset i händelse av ett högre
minimi- eller maximipris å potatis än 12 kronor. Av de sakkunnigas
motivering för ett höstpris av 8 kronor per deciton betor framgår, att
detta pris kan vara berättigat allenast under den förutsättningen, att
sockerbetorna odlas under mindre gynnsamma förhållanden och att landsvägstransporterna
bliva så långa, att de icke oväsentligt överstiga de
vanliga. Anledningen till att de sakkunniga i sin kalkyl räknat med
dessa särskilt ogynnsamma omständigheter har varit den, att de tänkt
sig en utsträckning av den vanliga rayonen för att såmedelst erhålla en
ökad betareal. Jag anser, att man med de numera ökade utsikterna till
import får nöja sig med att det oundgängligaste behovet av socker blir
säkerställt genom inhemsk produktion. Men härav följer, att betpriset
bör avvägas på sådant sätt, att det täcker produktionskostnaderna för
normala odlingsområden. Med denna utgångspunkt anser jag, att priset
per deciton betor bör bestämmas till 7 kronor 50 öre för höstleverans
och till 8 kronor för vinterleverans, allt vid en medelsockerhalt av 16
procent.

Att nu utgå ifrån ett lägre betpris än det sålunda angivna anser
jag icke möjligt, därest betodlingen skall förutsättas ernå den behövliga omfattningen.
Det bör nämligen bemärkas, att sockerbetans fodervärde efter
de nuvarande priserna å fodereuheten beräknas vara just 7 kronor 50
öre per deciton. Åven jämförelsen med potatisodlingen talar för att ett
lägre pris icke för närvarande kan åsättas.

Någon överenskommelse med betodlarna angående villkoren för
betodling har, som sagts, icke kunnat träffas. Då jag icke för min del
kunnat gå längre än nyss nämnts, lärer det få ankomma på betodlarna
att överväga, huruvida de skola till det av mig förordade priset teckna
kontrakt om betodling. Jag håller före, att detta pris är under nuvarande
förhållanden så förmånligt för odlax-na, att en tillräcklig betodling
bör med största sannolikhet kunna antagas komma till stånd på
grundvalen därav. Och med hänsyn till de möjligheter, som kunna antagas
komma att stå till buds, bör, som jag redan framhållit, statens
medverkan nu enligt min åsikt icke syfta till mer än att den för det
inhemska behovet absolut oundgängliga odlingen säkerställes.

Det kan emellertid icke förutsättas, att sockerindustrien kan befinnas
villig att avsluta kontrakt om betodling på dessa villkor, därest
icke staten lämnar någon säkerhet för att industriens kostnader bliva
på den ena eller andra vägen täckta.

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Det kunde då ligga nära till hands att ifrågasätta, att detta skulle
ske exempelvis genom att prisbildningen frigavs och samtidigt genom
andra åtgärder den svenska sockerindustrien bereddes ett skydd, så lämpligt
anpassat som möjligt efter såväl produktionens som konsumtionens
intressen.

Sådana åtgärder förutsätta emellertid en viss stadga i handelsomsättningen
och prisbildningen inom och utom landet. I dessa avseenden
äro förhållandena av många anledningar ännu i hög grad
svävande och framtiden svår att bedöma. Avvecklandet av de anordningar,
som staten under kristiden måst vidtaga för konsumtionens tillgodoseende
bland annat genom understödjande på olika sätt av den inhemska
produktionen av livsmedel, måste ske med största försiktighet.
Vid denna avveckling uppstå åtskilliga svårlösta spörsmål, vilka böra
skärskådas i sammanhang med varandra, så att icke större slitningar
och ojämnheter uppstå än som äro oundvikliga.

Jag finner mig därför böra förorda, att den säkerhet, som må
lämnas sockerindustrien, nu liksom under de senaste åren beredes genom
särskilda, av de förhandenvarande förhållandena betingade anordningar.

Vad beträffar de åtgärder, de sakkunniga nu förordat för att bereda
sockerindustrien den erforderliga kostnadsersättningen, vill jag
framhålla, att desamma så till vida närmare överensstämma med de
förhållanden, som voro rådande före kristiden, att den vida övervägande
delen av ersättningen nu beräknas skola utgå genom de höjda maximiprisen
från 1919 års början.

I allt väsentligt finner jag mig kunna ansluta mig till vad de sakkunniga
sålunda föreslagit. Då emellertid förhållandena kunna medföra,
att de sockerbetspris jag nu förordat komma att ställa sig så fördelaktiga
för betodlarna, att de framkalla en starkt utvidgad sockerbetsodling,
väsentligt överstigande vad som kräves för det oundgängligaste behovets
tillgodoseende — vartill, såsom jag ovan anfört, jag anser statens
åtgärder nu böra inskränka sig — finner jag det nödvändigt, att statens
ansvarighet på visst sätt begränsas. Jag anser detta böra ske därigenom
att, vad svenska sockerfabriksaktiebolagets betodliug beträffar, statens
utfästelse icke må gälla större betareal än 32,000 hektar, vilket är något
över 10 procent mer än 1918 års areal. Denna begränsning torde medföra,
att den av de sakkunniga för visst fäll föreslagna fraktlindringen
även för nytillkommande betodlare utanför 30-kilometersgränsen icke
torde behöva från statens sida föreskrivas utan få ankomma på överenskommelse
mellan bolaget och betodlarna. — För det mellansvenska
bolagets del synes någon begränsning av betarealen ej vara erforderlig.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 72 höft. (Nr 88—90.) 5

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Från bolagens sida möter, enligt vad jag inhämtat, icke någon
betänklighet att avsluta kontrakt med betodlarna på de av mig nu angivna
villkor under förutsättning att ersättning i enlighet med de sakkunnigas
förslag beredes bolagen för merkostnaderna för betornas inköp
och förädling.

I fråga om dessa merkostnader hava de sakkunnigas beräkningar
lett till ett sammanlagt belopp för bägge bolagen av 35,800,000 kronor.
Av detta belopp komma på det stora bolaget 32,400,000 kronor. Denna
summa angives såsom dels merkostnad för inköp av 1919 års betskörd
i jämförelse med 1918 års priser, dels ock ett belopp, vilket blivit förslagsvis
beräknat med hänsyn till den garanti, vilken bolaget ansett sig
behöva för att med full trygghet kunna förbinda sig att under nuvarande
förhållanden avsluta kontrakt om inköp av 1919 års betskörd till de höga
betprisen. Det bör härvid bemärkas, att i merkostnaden icke liksom i
fjol ingår något särskilt belopp för prisökningen för betinköp i jämförelse
med tiden före år 1918, utan har denna prisökning ansetts gottgjord
dels genom att de år 1918 gällande sockerprisen icke sänkas —
de hava ju tvärtom med hänsyn till 1919 års högre betpris blivit
höjda — dels ock genom sagda garanti.

Med hänsyn till de nu särdeles ovissa förhållandena och med fästat
avseende vid att bolagets vinstmöjligheter under kristiden begränsats
genom statens kontroll, anser jag den av de sakkunniga föreslagna formen
av viss garanti varg, lämplig. De merkostnader, som genom denna garanti
skola ersättas, böra beräknas i jämförelse med den av de sakkunniga i
deras P. M. den 31 januari 1919 framlagda, här ovan återgivna tablån
och skola godkännas''av Kungl. Maj:t jämväl i fråga om avskrivningar,
avsättningar och vinstutdelning för den tid garantin omfattar.

Ovanberörda belopp av 32,400,000 kronor har av de sakkunniga
beräknats på följande sätt. För en till 952,000 ton uppskattad betskörd
kunde inköpskostnaden enligt bolagets beräkning men efter 50
öres prisreduktion upptagas till 23,800,000 kronor. Då emellertid de
sakkunniga ansåge skörden böra beräknas 10 procent lägre än bolaget
angivit, eller sålunda till omkring 857,000 ton, borde inköpssumman beräknas
sänkt med en tiondel eller till................................ kr. 21,420,000.

Av samma anledning borde garantivärdet, av bolaget
upptaget till 12,200,000 kronor, sänkas med en

tiondel eller till................................................................. » 10,980,000

Summa kr. 32,400,000.

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

För det mellansvenska bolaget hava de sakkunniga upptagit merinköpskostnaden
för 1919 års betskörd i jämförelse med år 1918 med
tillägg av värdet av den även för detta bolag föreslagna garantin till
samma belopp 3,400,000 kronor, vartill bolagets av de sakkunniga
granskade och godkända merkostnader för tillverkningsåret 1918—1919
uppgå i jämförelse med förhållandena före kriget. Häremot har jag ej
något att invända.

Inalles böra sålunda de kostnader, för vilkas ersättande medel
böra beredas, upptagas till 35,800,000 kronor.

För beredande av den beräknade ersättningen åt bolagen hava de
sakkunniga främst hänvisat till de överpris, som erhållas vid försäljning
av socker, och beräknat, att härigenom skulle inflyta för tiden intill
den 1 november 1919 för bägge bolagen 28,500,000 kronor. Redan
detta belopp bör tillfullo täcka merkostnaden för själva betinköpen och
lämna överskott. De hava vidare förordat, att jämväl efter den 1 mars
1919 lösenavgift med nuvarande belopp bör upptagas för godkända
rekvisitioner av socker för industriers och restaurangers behov. De
medel, som härigenom inflyta, beräkna de för tiden intill den 1 november
1919 till 3,800,000 kronor. Slutligen hava de sakkunniga förordat,
att accisen måtte från och med den 1 april till och med den 31 oktober
1919 sänkas med 5 öre, varigenom beräknas erhållas det enligt deras
kalkyl ytterligare behövliga beloppet av 3,500,000 kronor.

Jag vill framhålla, att det icke låter sig nu förutsäga, i vad mån
den garanti, staten skulle lämna, kommer att medföra befogade ersättningskrav
från bolagens sida. På denna fråga spelar nämligen in en
mängd omständigheter, som icke nu kunna bedömas. Då redan genom
prisen å sockerprodukterna mer än full ersättning för de ökade inköpskostnaderna
för 1919 års betskörd beredes bolagen, kan det därför inträffa,
att bolagen i förväg uppbära större belopp än de vid en slutlig
avräkning må finnas berättigade till. Jag vill med anledning härav
framhålla, att de av bolagen såsom överpris och minskad sockerskatt i
förskott uppburna medlen skola jämte därå löpande ränta av bolagen
fonderas mot framtida redovisningsskyldighet. Vad förberörda, av lösenavgifter
inflytande belopp beträffar, utbetalas de icke till bolagen, förrän
avräkning skett.

Den föreslagna sänkningen i sockerskatten synes mig böra nu
vidtagas.

För åstadkommande av de behövliga medlen erfordras jämväl, att
de nuvarande maximiprisen å socker tillsvidare bibehållas. Jag vill
emellertid framhålla, att, därest det skulle visa sig, att härigenom och

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

genom skattesänkningen större belopp i förväg tillgodokomma bolagen
än som anses erforderliga, den utvägen bör stå staten öppen att även
före den 1 november 1919, intill vilken tid inkomsten av de nu fastställda
sockerprisen nu tagits i beräkning, sänka maximiprisen. Detta
är utan betydelse för bolagen, vilka ju i allt fall hava statens garanti.

Förslaget om fortsatt upptagande av förenämnda lösenavgift biträder
jag. Jag anser i likhet med de sakkunniga riksdagens medgivande böra
utverkas härtill för tiden intill den 1 mars 1920. Huruvida den nuvarande
sockerregleringen kommer att upprätthållas ända till sistnämda dag, är
ju ovisst, men därest detta skulle bliva fallet och alltså sådana sockerrekvisitioner,
som här avses, fortfarande förekomma, lära förhållandena
vara sådana, att den av lösenavgifterna inflytande inkomsten blir liksom
hittills behövlig.

Beträffande det mellansvenska bolaget har nu icke liksom föregående
år ifrågasatts någon särskild ersättning för det löpande konsumtionsåret.
De sakkunnigas utredning visar nämligen att, sedan utfäst
fyllnad å inköpskostnaden för 1918 års betskörd guldits med lösenavgiftsmedel
för industrisocker, detta bolag erhåller sina kostnader under konsumtionsåret
1918—1919 fullt betäckta genom de höjda försäljningsprisen.

Ifråga om förenämnda lösenavgift för så kallat industrisocker
ämnar jag senare i dag göra hemställan om avlåtande av proposition
till riksdagen.

Beträffande nedsättning av sockerskatten kommer chefen för finansdepartementet
att göra särskild framställning.

Då frågan om omförmälda garanti torde böra underställas riksdagen,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen
medgiva,

att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget
och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till odlare
av sockerbetor för deras räkning under år 1919 utbetala ersättning i
huvudsaklig överensstämmelse med av mig nu förordade grunder —
staten må gent emot bemälda bolag ikläda sig garanti för sådana av
Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp av 1919 års betskörd och
dennas förädling, som möjligen icke täckas av härför av vederbörande
bolag på förhand mot redovisningsskyldighet uppburna medel, däri inbegripen
den särskilda skattelindring för tiden intill den 1 november
1919, som riksdagen må komma att besluta, och som icke heller kunna
uttagas vid det framställda sockrets försäljning.

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilagan — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.