Kungl. Maj:ts Proposition Nr 86.

13

Nr 86.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension ä
allmänna indragningsstaten åt vissa arbeterskor vid
ammunitions/abriken; given Stockholms slott den 7 februari
1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att arbeterskorna vid ammunitions fabriken Matilda Eriksson, Margareta
Eriksson och Hedda Maria Nilsson-Gryting må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension,
Matilda Eriksson från och med ingången av år 1918 med 300 kronor
samt envar av Margareta Eriksson och Hedda Maria Nilsson-Gryting
från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledigats från
sin anställning vid ammunitionsfabriken, med 400 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

14

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 86.

Utdrag av protokollet över lånt/örsvar särenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 7 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson yttrade härefter:

»I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 30 november
1918 har styresmannen för ammunitionsfabriken till erhållande av
pension föreslagit arbeterskorna vid nämnda fabrik Matilda Eriksson,
Margareta Eriksson och Hedda Maria Nilsson-Gryting.

Av berörda skrivelse jämte därvid fogade ålders-, avskeds- och
läkarbetyg inhämtas följande:

Matilda Eriksson, som är född den 28 juni 1862, har varit anställd
vid ammunitionsfabriken i 16 år. Margareta Eriksson, som är född den
3 november 1877, har varit anställd vid fabriken sedan den 1 mars 1894,
alltså inemot 25 år. Båda äro numera oförmögna att bidraga till sin

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 86.

15

försörjning. Hedda Maria Nilsson-Gryting, vilken är född den 9 oktober
1846 och haft anställning vid ammunitionsfabriken under 25 år, är för
framtiden oförmögen att fullgöra sitt arbete vid ammunitionsfabriken
ävensom att med arbete bidraga till sitt uppehälle.

Därest Matilda Eriksson och Margareta Eriksson varit i tjänst under
hela år 1917, skulle deras inkomster hava uppgått för den förra till
omkring 1,110 kronor och för den senare till omkring 975 kronor.
Hedda Maria Nilsson-Gryting har under år 1917 uppburit 525 kronor
ävensom åtnjutit fri bostad jämte vedbrand.

Ifrågavarande tre arbeterskor hava under sin anställning ådagalagt
ett hedrande uppförande och god arbetsduglighet.

Med skrivelse den 6 december 1918 har armé förn ältning ens artilleridepartement
till Kungl. Maj:t överlämnat handlingarna i ärendet samt därvid
anfört, att departementet i likhet med styresmannen ansåge skäligt,
att bemälda på grund av sjukdom och, beträffande Hedda Maria NilssonGryting,
jämväl av ålderdomssvaghet till arbete numera oförmögna
arbeterskor bereddes erforderlig hjälp till sitt livsuppehälle genom pension
efter avskedstagandet. Artilleridepartementet hemställde alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att från allmänna indragningsstaten
åt nämnda arbeterskor bevilja en årlig pension av 300 kronor,
att åtnjutas av Matilda Eriksson från och med 1918 års början, av
Margareta Eriksson från och med 1919 års början samt av Hedda Maria
Nilsson-Gryting från och med månaden näst efter den, varunder avsked
meddelades henne.

Uti den 27 januari 1919 avgivet utlåtande har statskontoret anfört
följande:

På grund av vad i ärendet blivit meddelat, syntes skäl föreligga
att söka åt ifrågavarande arbeterskor utverka något understöd i form av
pension. I sådant avseende hade arméförvaltningens artilleridepartement
föreslagit ett belopp av 300 kronor till en var av dem. Detta belopp
motsvarade vad som före inträdet av nu rådande dyrtid plägat beviljas
en vid ammunitionsfabriken anställd arbeterska, som vid framskriden
ålder och efter långvarig tjänst lämnade sin anställning. Statskontoret
hade för sin del i därefter avgivna utlåtanden i dylika frågor uttalat
den mening, att så länge pensionärer genom krigstidstillägg till pensionen
erhölle dyrtidsbidrag, anledning icke skulle föreligga att på grund
av dyrtiden bevilja pension till högre belopp, än som dittills i liknande
fall plägat beredas. Emellertid både riksdagen, såsom framginge av

16

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 86.

punkt 58:o) i dess skrivelse nr 10 A den 21 juni 1918, höjt pensionerna
för vissa där angivna arbeterskor vid ammunitionsfabriken från av Kungl.
Maj:t i enlighet med statskontorets hemställan föreslaget belopp av 300
kronor till 400 kronor. På grund härav kunde det ifrågasättas, huruvida
icke följdriktigheten krävde, att pensionen för åtminstone Hedda
Maria Nilsson-Gry ting, som med hänsyn till levnadsålder och tjänstetid
syntes vara förtjänt av att komma i åtnjutande av hel pension, bestämdes
till 400 kronor. Detsamma skulle måhända kunna anses gälla
även för Margareta Eriksson, som visserligen icke uppnått den levnadsålder,
som i vanliga fall förutsattes för erhållande av pension, men som
efter ungefär lika lång tjänstetid vid ammunitionsfabriken som nyssnämnda
Nilsson-Gryting numera befunnes på grund av kronisk sjukdom
oförmögen att fortsätta sin verksamhet vid fabriken och ur stånd att
med arbete försörja sig. Vad slutligen beträffade arbeterskan Matilda
Eriksson, vore hon i likhet med den sistnämnda på grund av sjukdom
oförmögen att bidraga till sin försörjning, men hennes tjänstetid vid
fabriken inskränkte sig till 16 år; och vid sådant förhållande kunde
ju en avkortning av eljest tillämpat pensionsbelopp vara på sin plats
och pensionen därför, vad henne vidkomme, böra bestämmas till 300
kronor.

I övrigt hade statskontoret icke något att erinra mot föreliggande
förslag, men tilläte sig fästa uppmärksamheten därå, att uppgift icke
förelåge om tidpunkten för Margareta Erikssons entledigande från anställningen
vid fabriken, varför pensionen för henne syntes böra anvisas
att utgå från och med månaden näst efter erhållet entledigande.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser även jag, att
ifrågavarande arbeterskor böra komma i åtnjutande av pension utav
statsmedel. Vad pensionsbeloppens storlek beträffar, ansluter jag mig
till vad av statskontoret därutinnan ifrågasatts.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,

att arbeterskorna vid ammunitionsfabriken Matilda Eriksson, Margareta
Eriksson och Hedda Maria Nilsson-Gryting må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension, Matilda
Eriksson från och med ingången av år 1918 med 300 kronor samt
envar av Margareta Eriksson och Hedda Maria Nilsson-Gryting från
och med månaden näst efter den, under vilken hon entledigats från sin
anställning vid ammunitionsfabriken, med 400 kronor.»

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 86.

17

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
A. Lindman.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 71 hlift. (Nr 84—87.) 19 c 19 3

STOCKHOLM, K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI, 1919.