Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

1

X:r 77.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
visst undantag från tillämpningen av 21 § lagen den 16
oktober 1914 om tillsyn å fartyg; given Stockholms slott
den 7 februari 1919.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 21 § lagen
den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 65 käft. (AV 77.)

1

2

Kungl. MajUs proposition nr 77.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om visst undantag från tillämpningen av 21 § lagen den 16 oktober 1914

om tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

För tiden till den 1 januari 1920 äger Konungen eller den myndighet,
Konungen därtill förordnar, för särskilda fall medgiva, att den
omständighet, att fartyg icke undergått den i 21 § lagen den 16 oktober
1914 om tillsyn å fartyg föreskrivna sjövärdighetsbesiktning, ej skall
utgöra hinder att fartyget förses med passagerarfartygscertifikat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt
därå meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

3

Utdrag

ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari
1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Petuén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för justitiedepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:

Under de senaste åren hava utfärdats åtskilliga, till sjölagstift- Gällande
ningens område hörande författningar, avseende att tillgodose de allt la^ng{sjö-9
starkare kraven på tillfredsställande sjösäkerhet. farttsäker Genom

lag den 16 oktober 1914 om ändring i vissa delar av sjö- heten

lagen hava sålunda lämnats en del mera allmänna föreskrifter rörande
fartygs sjövärdighet, under det att i den samma dag utfärdade lagen
om tillsyn å fartyg meddelats närmare bestämmelser om den i sådant
avseende erforderliga kontrollen. Denna kontroll skall utövas genom dels
sjövärdighetsbesiktning, varmed förstås undersökning, som anställes för
utrönande huruvida fartyg må anses sjovärdigt med hänsyn till dess användning
och den fart, vari det nyttjas eller är avsett att nyttjas, dels
passagerarfartvgsbesiktning, varvid skall undersökas, huruvida fartyg upp -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Övergångs bestämmel ser.

Redarnas
framställning
1915.

fyller de särskilda betingelser, som av Konungen må hava stadgats för
fartygs förseende med passagerarfartygscertifikat, dels och inspektion,
vilken, närhelst tillsynsmyndighet så finner påkallat, verkställes till
utrönande av huruvida fartyg är i behörigt skick. I ovannämnda lag
om tillsyn å fartyg stadgas vidare, bland annat, att sjövärdighetsbesiktning
skall verkställas å passagerarfartyg i fart bortom linjen Skagen—
Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel en gång om året och å sådant fartyg
i inskräktare fart en gång vart annat år; att därest maskindrivet fartyg
nyttjas uteslutande eller huvudsakligen till att mot ersättning befordra
passagerare, eller därest eljest å fartyg, som framdrives annorledes än
medelst rodd, på en gång medföras flera än tolv passagerare, fartyget skall
vara försett med passagerarfartygscertifikat; samt att fartyg ej får förses
med dylikt certifikat, med mindre fartyget underkastats sj övärdighetsbesiktning
och därvid befunnits sj ovärdigt med hänsyn till den fart, vari
det är avsett att nyttjas, samt efter sjövärdighetsbesiktningen icke så lång
tid förflutit eller sådana omständigheter förekommit, att förnyad sjövärdighetsbesiktning
skolat enligt bestämmelserna i lagen verkställas.

Lagen om tillsyn å fartyg skulle träda i kraft den 1 januari 1915.
Då emellertid svårigheter givetvis kunde väntas möta att så snart efter
lagens utfärdande utan undantag tillämpa de i densamma meddelade
kontrollföreskrifterna och särskilt att inom erforderlig tid medhinna verkställandet
av de omfattande sjövärdighetsbesiktningarna, gjordes i lagen
vissa inskränkningar med avseende å dess tillämplighet under de närmast
följande åren. Sålunda skulle under tiden till den 1 januari 1917
den omständigheten, att fartyg icke undergått sjövärdighetsbesiktning, ej
utgöra hinder att fartyget försåges med passagerarfartygscertifikat.

I slutet av år 1915 inlämnade åtskilliga redare och redaresammanslutningar
till Kungl. Maj:t en skrivelse, däri anfördes i huvudsak följande: Utan

tvivel komme rederierna att vid sjövärdighetsbesiktningarna
åläggas ganska vittomfattande reparationer och förbyggnader. Verkställda
undersökningar hade givit vid handen, att skeppsvarven på grund av
kristidens verkningar icke ägde förmåga att mottaga och utföra nämnda
arbeten före den 1 januari 1917. Det borde dessutom framhållas, att
även i de fall, där erforderliga materialier kunde anskaffas, såväl dessa
som arbetets utförande komme att ställa sig mycket dyrare än under
vanliga förhållanden. Vid tiden för utfärdandet av lagen om tillsyn å
fartyg torde det icke hava kunnat förutsägas, att de svenska varven på
grund av åtagna nybyggnader m. m. möjligen icke skulle komma att
äga förmåga att inom en för trafiken icke hindrande tidrymd åtaga sig

Kungl. May.ts proposition nr 77.

5

ytterligare arbeten i och för sjövärdighetsbesiktningars verkställande och
av dessa beroende reparationers och förbyggnaders utförande. Med hänsyn
tagen jämväl till svårigheten att under rådande förhållanden anskaffa
nödiga materialier samt till dessas enorma priser, hemställdes därför,
att Kungl. Maj:t ville taga under omprövning, huruvida icke möjlighet
borde beredas fartygsinspektionens chefsmyndighet att, minst intill
utgången av år 1918, vid förekommande fall och utan att sjösäkerheten
därav äventyrades, utfärda passagerarfartygscertifikat för fartyg jämväl
i sådant fall, då fartyget ej undergått sjövärdighetsbesiktning.

Sedan yttranden infordrats från vederbörande myndigheter, föreläde Prop. vid
Kungl. Maj:t genom proposition den 25 april 1916, nr 170, sistnämnda års Riksdag.
riksdag förslag till lag om ändrad lydelse av sista stycket i övergångsbestämmelserna
till lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg, enligt
vilket förslag den omständigheten, att fartyg ej undergått sjövärdighetsbesiktning,
icke skulle under tiden till den 1 januari 1919 utgöra
hinder att fartyget försåges med passagerarfartygscertifikat. Efter det
riksdagen antagit nämnda lagförslag, utfärdades den 17 juni 1916 författning
av nu angivet innehåll.

Uti olika, å skilda tider under år 1917 till finansdepartementet in- Redarnas
givna skrivelser hemställde ett antal redare och redaresammanslutningar, nU^^i9i7.
huruvida icke den tidpunkt, efter vilken passagerarfartygscertifikat icke
skulle få utfärdas för ett fartyg, såvida detsamma ej undergått sjövärdighetsbesiktning,
borde uppskjutas till den 1 januari 1924. Till stöd
härför anfördes i huvudsak följande:

Sedan de ovannämnda, tidigare framställningarna gjordes, hade
förhållandena ytterligare förvärrats. Verkstäderna hade i största utsträckning
anordnat sig för byggande av nytt tonnage, och stora svårigheter
hade därigenom uppstått för reparationers utförande. Materialier hade
icke blott stegrats oerhört i pris, utan vore, på grund av exportförbud i
England och Tyskland samt de svenska brukens överhopande med arbete,
nästan omöjliga att erhålla. Därtill komme, att klassnings- och andra
reparationsarbeten, som under normala tider brukat i mycket stor utsträckning
utföras vid utländska verkstäder, numera vore hänvisade till
de svenska varven, varigenom möjligheten att vid desamma erhålla andra
arbeten utförda ytterligare minskades. Till jämförelse kunde omnämnas,
att i England, där under vanliga förhållanden utövades en sträng kontroll,
numera medgåves, att- tiden för klassiflceringsarbeten och reparationer
framflyttades, där sådant läte sig göra.

Över de sålunda gjorda framställningarna infordrades utlåtande Inhämtadt
från kommerskollegium, som därvid i sin ordning inhämtade yttranden utlatan,len -

Fartygs inspektö rerna.

Varven.

Statens industrikommission.

Kommers kollegium.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

från fartygsinspektörerna, de större varven i riket samt industrikommissionen.

Fartygsinspektörernas yttranden voro av skiftande innebörd. Under
det att åtskilliga inspektörer tillstyrkte framställningen utan förbehåll,
ställde sig andra tveksamma eller föreslogo avsevärda inskränkningar
medan slutligen ett par fartygsinspektörer hemställde om helt avslag.

I flertalet av de från varven inkomna yttrandena gjordes gällande
i huvudsak följande synpunkter: En del nya varv hade tillkommit, och
de gamla varven hade utvidgats. Varven hade ej heller inrättat sig enbart
för utförande av nybyggnader utan hade reserverat eu väsentlig del
av sin arbetskraft för ombyggnads- och reparationsarbeten. För sistnämnda
slags arbeten erfordrades i förhållande till själva arbetets omfattning
väsentligt mindre materialier än för nybyggnader, och de behövliga
materialierna kunde anskaffas inom landet. Varven ägde därför
större möjlighet att utföra ifrågavarande ombyggnads- och reparationsarbeten
under den närmaste tiden än senare, då varven på grund av
ökad material tillgång efter krigets avslutande kunde med större framgång
ägna sig åt nybyggnadsarbeten.

Omkring en tredjedel av de hörda varven biträdde emellertid redarnas
ovannämnda framställning, ett par varv dock med vissa förbehåll.

Industrikommissionen slutligen framhöll önskvärdheten av att, med
hänsyn till rådande brist å de för fartygsreparationer nödiga artiklarna,
dylika reparationer finge i möjligaste mån anstå tillsvidare, samt att i
varje fall tillgängliga materialier i största utsträckning reserverades för
nybyggnad av fartyg.

Uti sitt den 30 april 1918 till finansdepartementet inkomna utlåtande
framhöll kommerskollegium, att de rådande abnorma förhållandena
i fråga om tillgången av för fartygsreparationer erforderliga materialier
mycket försvårat och i vissa fall måhända rent av omöjliggjort genomförandet
för det dåvarande av det med den nya lagstiftningen angående
sjöfartssäkerheten avsedda syftet, samt att materialbristen icke torde
kunna fyllas, förrän några år förflutit efter ett blivande fredsslut. På
grund därav samt under åberopande av innehållet i en utav överinspektören
hos kollegium i ärendet utarbetad promemoria, tillstyrkte kollegium,
att den tid, under vilken passagerarfartygscertifikat finge utfärdas för
fartyg, oaktat detsamma icke undergått sjövärdighetsbesiktning, utsträcktes,
beträffande maskindrivet fartyg, som innehade klass i någon av •
Kungl. Maj:t i sådant avseende erkänd klassificeringsanstalt eller vars
första sjösättning ägt rum efter 1907 års början, till den 1 januari 1924
samt i fråga om annat maskindrivet fartyg till den 1 januari 1921.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

7

För egen del anförde jag vid ifrågavarande ärendes behandling i Departestatsrådet
den 10 maj 1918 i huvudsak följande: fenTyttran På

grund av de rådande förhållandena komme sj övärdighetsbesikt- de till statsningarna
uppenbarligen att för redarna medföra avsevärda kostnader, r^oiiet°den
även om dessa måhända dock icke bleve så stora, som redarna sj älva 10 maj 1918.
förmenade. Såsom från alla sidor framhållits, torde emellertid någon
lättnad i detta avseende icke vara att förvänta på länge. Det vore
därför tvivelaktigt, om ett förnyat uppskov i förevarande avseende
skulle för redarna innebära någon verklig förmån. En gång måste ju
lagen om tillsyn å fartyg träda i kraft utan undantag, och detta ikraftträdande
finge ej uppskjutas i det obegränsade. Även om något ytterligare
uppskov skulle kunna meddelas utan avsevärd fara för sjösäkerheten,
måste dock ihågkommas, att vi alltmera närmade oss den tidpunkt,
då varje vidare uppskov bleve vådligt, och då alltså sjövärdighetsbésiktningar
måste företagas utan hänsyn till de därmed förenade kostnadeirna.
Att då bära dessa kostnader skulle måhända för redarna bliva
än svårare. För övrigt förtjänade erinras, att besiktningarna icke i och
för sig medförde så stora kostnader, utan att dessa i främsta rummet
orsakades utav avhjälpandet av de vid besiktningarna befunna bristerna;
det kunde alltså på visst sätt sägas, att de mera kostsamma sjövärdighetsbesiktningarna
just vore de, som icke utan fara kunde uj^pskjutas.
Förhållandena vore heller icke längre desamma, som då statsmakterna
under våren 1916 hade att fatta ståndpunkt i frågan. Faran för ett
uppskov hade då ej varit så stor, medan det däremot för redarna skulle
inneburit en avsevärd uppoffring att draga tonnaget ur den då livliga
sjötrafiken. Om sålunda ur kostnadssynpunkt åtminstone inga övervägande
skäl talade för ett förnyat uppskov, måste däremot ett sådant anses menligt
för utvecklingen av landets sjöfart'' i dess helhet. På sätt flertalet
av de i ärendet hörda varven erinrat, torde det nämligen vara lämpligast,
att under rådande brist på materialier varven i främsta rummet
företoge de i förhållande till materialåtgången jämförelsevis tidsödande
besiktnings- och reparationsarbetena för att senare, vid rikligare materialtillgång,
kunna i större utsträckning ägna sig åt nybyggnadsarbeten.

Jämväl vållades minsta hindret i sjötrafiken, om fartygen underkastades
sjövärdighetsbesiktningar, medan trafiken av andra orsaker vore väsentligt
inskränkt. Visserligen lorefunnes svårigheter att inom behörig tid medhinna
erforderliga besiktnings- och andra arbeten. Emellertid kunde det antagas,
att vilken tidpunkt, som än bestämdes för det slutliga ikraftträdandet
av lagen om tillsyn å fartyg, besiktningarna dock komme att uppskjutas
i det längsta, varför i detta avseende alltid komme att ujjpstå

8

Kommers kollegium.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

svårigheter, desto kännbarare ju livligare sjötrafiken vid tillfället vore.
Även om man, såsom det ifrågasatts, gjorde åtskillnad mellan så kallade
klassade och yngre fartyg å ena samt äldre oklassade fartyg å andra
sidan, syntes dock icke mycket vara att vinna därmed, enär de förra
fartygen vore mindre till antalet och i regel torde tarva endast oväsentligare
reparationer.

I anslutning härtill förklarade jag mig finna ett förnyat allmänt
uppskov rörande tillämpningen i denna del av lagen om tillsyn å fartyg
icke böra tillstyrkas, varefter jag vidare anförde:

Därest någon ytterligare lättnad i förevarande avseende över huvud
taget skulle ifrågasättas, syntes densamma böra beredas vederbörande,
icke i form av ett dylikt allmänt uppskov, utan endast genom särskild
dispens, meddelad efter noggrann prövning av omständigheterna i varje
enskilt fall och med hänsyn tagen särskilt till huruvida det varit vederbörande
möjligt att inom vederbörlig tid få sjövärdighetsbesiktningarna
och av desamma föranledda arbeten utförda. Med frågan, huruvida för
nu angivet syfte förslag till lagändring borde föreläggas riksdagen, torde
emellertid böra anstå, till dess det vid slutet av år 1918 eller början av
år 1919 visat sig, om någon lättnad i ovanberörda avseende vore av
omständigheterna oundgängligen påkallad.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställde jag, att den ifrågavarande
framställningen för det dåvarande icke måtte till någon Kungl.
Maj:ts åtgärd föranleda.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets övriga ledamöter,
blev ock av Hans Maj:t Konungen bifallen.

I skrivelse den 18 november 1918 anmodade jag därpå kommerskollegium
att före årets utgång, efter verkställd utredning, avgiva yttrande
rörande behövligheten av att kunna genom dispens bereda lättnad
uti ifrågavarande hänseende samt, i händelse omständigheterna föranledde
därtill, därvid tillika avlämna förslag i fråga om den lagändring, som i
sådant avseende kunde finnas erforderlig.

Uti skrivelse den 30 december 1918 har kommerskollegium avgivit
det begärda yttrandet. Vid skrivelsen har kollegium fogat dels en
förteckning å de passagerarfartyg, vilka ännu icke undergått i tillsynslagen
stadgad sjövärdighetsbesiktning och som, jämlikt 21 § andra stycket
av samma lag, skulle för erhållande under år 1919 av nytt passagerarfartygscertifikat
undergå sådan besiktning, dels ock ett å förteckningen
grundat sammandrag, vilka handlingar inom kollegiet utarbetats

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

till utredning i det föreliggande ärendet. I anslutuing härtill anför
kollegium, bland annat:

Sammandraget utvisade, att antalet av nämnda passagerarfartyg
utgjorde 469, därav 261 ångfartyg och 208 motorfartyg. Av detta
antal hade kollegium beträffande 82 ångfartyg och 26 motorfartyg,
inalles 108 fartyg, i regeln efter framställning därom av vederbörande
redare, redan förordnat om sjövärdighetsbesiktning. Således återstode
ett antal av 361 fartyg, därav 179 ångfartyg och 182 motorfartyg.
Med hänsyn till radande brist å motorbränsle torde visserligen kunna
förväntas, att de 182 motorfartygen till övervägande del icke komme
att under år 1919 användas såsom passagerarfartyg och att i följd
härav sådan anledning till sjövärdighetsbesiktning komme att bortfalla.
Beträffande åter nyssnämnda 179 ångfartyg torde, på grund av
de för tillfället och för åtminstone den närmaste framtiden avsevärt
inskränkta varvsmöjligheterna, det bliva svårt och stundom måhända
omöjligt för vederbörande redare att ombesörja den i sjövärdighetsbesiktningen
merendels ingående torrsättningen av fartyget, varförutom
jämväl den rådande bristen ä åtskilliga slag av för fartygsreparationer
erforderliga materialier torde avsevärt försvåra och i vissa fall ''rent av
omöjliggöra, i samband med fartygs nyttjande, ett lojalt iakttagande
av de i gällande författningar om sjöfartssäkerheten meddelade föreskrifter.
Ytterligare lättnad i förevarande avseende syntes därför böra
beredas vederbörande genom möjlighet till särskild dispens, meddelad
efter noggrann prövning av omständigheterna i varje enskilt fall och
med hänsyn tagen till huruvida det varit vederbörande möjligt att inom
behörig tid få sjövärdighetsbesiktningarna och av desamma föranledda
arbeten utförda. Möjligheten till meddelande av sådan dispens torde
dock böra begränsas till ett eller ett par år, varjämte lämpligen torde så
ordnas, att meddelandet av dispens kunde ankomma på det ämbetsverk,
som vore fartygsinspektionens chefsmyndighet.

På grund härav och under hänvisning i tillämpliga delar till vad
kollegium uti sitt utlåtande den 27 april 1918 i ämnet anfört funne sig
kollegium böra hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att
sista stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den 16 oktober 1914
om tillsyn å fartyg måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Under tiden till den 1 januari 1921 skall den omständigheten, att fartyg
icke undergått sjövärdighetsbesiktning, ej utgöra hinder att fartyget förses med
passagerarfartygscertifikat, dock allenast efter tillstånd i varje särskilt fall av
Konungen eller den Konungen därtill förordnar.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sam/. (15 höft. (AV 77).

2

10

Statens industrikommission.

Kungl. Majits proposition nr 77.

Med skrivelse den 3 januari 1919 har kommerskollegium vidare
överlämnat ett av kollegium från statens industrikommission infordrat,
den 2 i sagda månad dagtecknat yttrande angående tillgången å fartvgsplåt,
vinkeljärn, andra metaller ävensom oljor, färger, tågvirke, drev och
andra för fartygsreparationer nödiga artiklar. I nämnda yttrande anför
industrikommissionen i huvudsak följande:

I fråga om tillgången på fartygsplåt funnes anledning antaga,
att, om ej något oväntat inträffade, under år 1919 såväl amerikanskt
som tyskt material bleve tillgängligt för nybyggnader av fartyg, och
syntes därför de svenska plåtvalsverken väl kunna medhinna att tillverka
den plåt, som behövdes för reparationsarbeten, om också desamma
torde bliva fullt sysselsatta under de närmaste månaderna. Vinkel järn
kunde säkerligen alltid erhållas. Även om importen ej komme att bliva
av så stor omfattning, som man för närvarande hade anledning förmoda,
torde de svenska valsverken det oaktat kunna möta det inhemska
behovet. Vidkommande andra metaller förefunnes ej sådan brist, att på
grund därav några särskilda undantagsbestämmelser för reparationer av
fartyg vore behövliga, och metalltillgången komme genom väntad import
att inom närmaste framtiden ökas. I fråga om tjära, oljor, färger och
fernissor för fartygsreparationer rådde alltjämt en stor brist inom landet,
och komme denna brist sannolikt att fortfara jämväl under första hälften
av år 1919. Visserligen hade många firmor ansökt om import av^ betydande
mängder av ifrågavarande varor, men på grund av den långsamma
behandlingen av licenserna hade endast mycket obetydliga mängder
inkommit. Skulle däremot de associerade makterna inom den närmaste
framtiden frigiva större mängder av nämnda varuslag, än vad
som överenskommits genom det s. k. stora handelsavtalet, bleve situationen
givetvis förändrad. Tillgången å tågvirke och drev hade sedan
länge varit mycket knapp, och på grund av rådande tonnagebrist torde
införseln från transoceana länder komma att bliva begränsad, liksom
förhållandena i Ryssland för närvarande torde omöjliggöra en större export
av hampa till Sverige.

Med hänsyn till rådande brist å tjära, oljor, färger, fernissor, tågvirke,
drev och hampa syntes det alltså vara nödvändigt att bereda sjöfarten
sådan lättnad i fråga om utförandet av fartygsreparationer, att
under tiden till den 1 januari 1920 den omständigheten, att fartyg icke
undergått sjövärdighetsbesiktning, icke måtte utgöra hinder för att fartyget
försåges med passagerarfartygscertifikat.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Av vad sålunda i ärendet blivit upplyst ej mindre rörande antalet
av de fartyg, vilka ännu ej undergått sjövärdighetsbesiktning men för
erhållande under innevarande år av nytt passagerarfartygscertifikat hava
att undergå dylik besiktning, än även angående bristen på vissa för
fartygsreparationer nödvändiga artiklar, synes framgå, att fall kunna förekomma,
där det icke är vederbörande möjligt att inom behörig tid få
sjövärdighetsbesiktningarna jämte därav föranledda arbeten utförda, och
där ytterligare anstånd med tillämpningen av ifrågavarande föreskrifter i
lagen om tillsyn å fartyg fördenskull är av behovet påkallat. För dylika
fall torde, på sätt jag vid ärendets behandling i statsrådet den 10 maj
1918 antydde och kommerskollegium nu föreslagit, möjlighet höra beredas
vederbörande att genom särskild dispens erhålla erforderlig lättnad i
berörda avseende. Jag vill emellertid betona, att det är med tvekan jag
anser mig kunna förorda det ytterligare uppskov med tillsynslagens
oinskränkta tillämpning, som detta förslag innebär. De nyligen inträffade
sjöolyckorna giva ju vid handen, att ett starkt behov av effektiv fartygskontroll
förefinnes. På grund härav och med hänsyn till den långa
övergångstid ifråga om ikraftträdandet av tillsynslagens bestämmelser,
som redan varit vederbörande medgiven, bör givetvis en befogenhet att
bevilja ytterligare uppskov med sjövärdighetsbesiktningen utövas med
största varsamhet och ansökningar om dylikt uppskov bifallas endast när
särskilda skäl därtill äro.

Beträffande den tid, under vilken möjlighet att erhålla dispens bör
stå vederbörande öppen, synes mig densamma med hänsyn till för handen
varande förhållanden icke böra bestämmas till mera än ett år eller således
till den 1 januari 1920.

I likhet med vad kommerskollegium föreslagit, finner jag det slutligen
önskligt, att Kungl. Maj:t lämnas befogenhet att överlåta prövningen
av förekommande dispensfragor på särskild myndighet (fartygsinspektionens
chefsmyndighet).

De av det anförda betingade stadganden i ämnet synas mig lämpligen
böra meddelas i form av en särskild lag om visst undantag från
tillämpningen av 21 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn a fartyg; och
har jag inom finansdepartementet latit upprätta förslag till en dylik lag.

Sedan departementschefen härefter uppläst berörda lagförslag, som
var av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, hemställde föredraganden,
att lagrådets utlåtande över nämnda förslag måtte för det
i § 87 regeringsformen angivna ändamål inhämtas genom utdrag av
protokollet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall.

Ur protokollet:
Herbert Wallin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

13

Förslag

till

Lag

om yisst undantag från tillämpningen av 21 § lagen den 16 oktober 1914

om tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

Utan hinder av vad i 21 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn
å fartyg finnes stadgat äger Konungen eller den myndighet, Konungen
därtill förordnar, för tiden till den 1 januari 1920 i särskilda fall medgiva,
att den omständighet, att fartyg icke undergått den i nyssnämnda
paragraf föreskrivna sjövärdighetsbesiktning, ej skall utgöra hinder att
fartyget förses med passagerarfartygscertifikat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt
dära meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 77

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den
6 februari 1919.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,
von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28 januari
1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 21 § lagen den
16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av hovrättsassessorn Karl Samuel Levinson.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 77.

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari
1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anmälde lagrådets
utlåtande över det genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 nästlidna
januari till lagrådet remitterade förslaget till lag om visst undantag
från tillämpningen av 21 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg.

Föredragande departementschefen hemställde härefter, att nämnda
förslag, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte med ett par av
departementschefen däri vidtagna smärre redaktionella ändringar föreläggas
riksdagen till antagande.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga litt. ... vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Lidholm.