Kung!. Maj:ts Proposition Nr 59.
1
Nr 59.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående gemensamt
rörelsekapital för statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning
m. in.; given Stockholms slott den 31 januari 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att de medel, vilka inflyta som köpeskillingar eller mellangifter vid
försäljning eller bortbytande från statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning
av tomter och områden, byggnader, inventarier och dylikt, må
ingå till en till samma fastighetsförvaltning hörande fond, i vilken Trollhätte
fastighetsförvaltnings rörelsekapital jämväl må uppgå;
att denna fond må utgöra rörelsekapital för statens vattenfallsverks
fastighetsförvaltning och att av densamma må bestridas dels ersättningar
för byggnader, då sådana skola av staten från tomtarrendatorer eller
tomträttshavare lösas, dels kostnaderna för de anläggningar, som erfordras
för ordnande och tillgodogörande av de till statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning
hörande områden, dels ock kostnaderna för anskaffande
av de för samma fastighetsförvaltning erforderliga inventarier; samt
att från berörda fond må, i huvudsaklig överensstämmelse med de
i statsrådsprotokollet över civilärenden angivna grunder, utlämnas byggnadslån
åt personer, till vilka med äganderätt eller tomträtt upplåtas
tomter inom sådana för egna hem avsedda områden å de till statens
vattenfallsverks fastighetsförvaltning hörande fastigheter, för vilka planer
för bebyggande av Kungl. Maj:t fastställts eller komma att fastställas.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Axel Scliotte.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 50 käft. (Nr 59.)
241 19 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
Vattenfalls -styrelsen.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 31
januari 1919.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
I skrivelse den 31 oktober 1918 har vattenfallsstyrelsen gjort
framställning rörande vissa frågor om disposition av medel, som inflyta
vid försäljning av områden från de under styrelsens förvaltning stående
fastigheter m. m.
Därvid har vattenfallsstyrelsen anfört följande:
»Genom brev den 31 december 1914 har Kungl. Maj:t, i enlighet med beslut
av 1914 års riksdag, bemyndigat vattenfallsstyrelsen att, där så prövas
lämpligt, på vissa villkor försälja ej mindre till statens kraftverk hörande elektriska
ledningsnät, som användas för detalj distribution av elektrisk energi, än
även statens vattenfallsverk tillhöriga, för kronan obehövliga byggnader, maskiner
och övriga inventarier jämväl i de fall, att ledningsnäten, byggnaderna och inventarierna
äro att hänföra till fast egendom. Vidare har Kungl. Maj:t genom
samma brev förordnat, att de medel, som inflyta vid försäljning av distributions
-
3
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 59.
nät jämte tillhörande transformerings- och fördelningsanläggningar, instrumentering
och mätare, skola tillgodoföras av riksdagen beviljat anslag för utförande
av distributionsanläggningar.
Enligt medgivande av 1917 års riksdag har Kungl. Maj:t genom brev den 29
juni 1917 bemyndigat vattenfallsstyrelsen att intill utgången av år 1924 försälja
tomter från de delar av de under vattenfallsstyrelsens förvaltning ställda fastigheter,
för vilka planer för bebyggande av Kungl. Maj:t fastställts eller komma att
fastställas, ävensom från det i brevet den 5 juni 1909 omförmälda industri- och
hamnområdet å hemmanet Stallbacka vid Trollhättan. Däremot skall, då fråga
uppkommer om försäljning av annat område, ärendet underställas Kungl. Maj:ts
prövning. Vidare har Kungl. Maj:t i samma brev bemyndigat vattenfallsstyrelsen
att intill utgången av år 1924 dels bortbyta tomter och områden från de under
styrelsens förvaltning ställda fastigheter, där ej bytet är av större omfattning, i
vilket fall saken skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, dels ock genom upplåtelse
av tomträtt eller genom utarrendering eller på annat sätt, som finnes lämpligt,
bereda avkastning av den del av de under styrelsens förvaltning ställda
egendomarna, som icke försäljes eller är för statens vattenfallsverk omedelbart
erforderlig.
Liknande medgivanden hava redan förut vid olika tillfällen lämnats vattenfallsstyrelsen
beträffande de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter i
Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län, och planer för bebyggande av olika
egnahemsområden vid Trollhättan hava likaledes tidigare fastställts av Kungl. Maj:t.
Genom brev den 30 december 1911 har Kungl. Maj:t, såsom nedan närmare omförmäles,
givit anvisning på medel till bestridande av kostnaderna för ordnande
och tillgodogörande av vissa områden inom Älvsborgs samt Göteborgs och
Bohus län.
Sedan vattenfallsstyrelsen med skrivelse den 12 november 1917 ingivit en
plan för anordnande av ett industriområde och ett bostadsområde vid Porjus,
har Kungl. Maj:t genom brev den 8 februari 1918 bemyndigat vattenfallsstyrelsen
att tills vidare försälja industritomter inom det å nämnda plan upptagna industriområdet
ävensom att intill utgången av år 1918 försälja tomter inom viss del
av det å planen angivna bostadsområdet.
Dylika bostads- och industriområden å kronan tillhörig mark kunna tänkas
komma till stånd jämväl vid vissa andra till statens vattenfallsverk hörande
kraftstationer, och för övrigt kunna försäljningar av enstaka tomter eller områden
ävensom av obehövliga byggnader, maskiner och övriga inventarier förekomma
var som helst å de till statens vattenfallsverk hörande egendomarna.
Det gäller nu att avgöra, dels huru de vid ifrågavarande försäljningar inflytande
medel skola disponeras, dels huru erforderliga medel skola beredas för
bestridande av kostnaderna för de vägar, vatten- och avloppsledningar, järnvägsspår
m. fl. anläggningar, som utgöra en nödvändig förutsättning för att ovannämnda
bostads- och industriområden skola kunna exploateras genom upplåtande
av tomter.
Såsom ovan antytts, har sistnämnda fråga redan genom brev den 30 december
1911 ordnats beträffande eu del av ifrågavarande områden. I detta brev
föreskrev Kungl. Maj:t, bland annat:
att den egendom, som stode under vattenfallsstyrelsens förvaltning, skulle
under den gemensamma benämningen ''statens vattenfallsverk i bokföringsliänseende
fördelas på följande särskilda affärer, nämligen:
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
1) Trollhätte kanalverk,
2) Trollhätte kraftverk,
31 Trollhätte fastighetsförvaltning,
4) Diverse vattenfall och fastigheter inom Älvsborgs samt Göteborgs och
.Dohus län,
5) Vattenfall och fastigheter, inköpta för elektrisk drift vid statens järnvägar,
6) Diverse vattenfall och fastigheter,
7) Porjus kraftverk och
8) Älvkarleby kraftverk;
att köpeskillingarna för de från fastigheter, tillhörande Trollhätte fastighetsförvaltning,
försålda tomter och områden skulle förvaltas och bokföras såsom en
till samma fastighetsförvaltning hörande särskild fond, i vilken de dåvarande
fonderna A och B skulle uppgå;
att denna fond skulle tillökas med det av7 1908 års riksdag för utlämnande
ay byggnadslån vid Trollhättan anvisade lånebeloppet å 400,000 kronor, samt att
nämnda lånebelopp icke skulle återgäldas till riksgäldskontoret;
att den genom sammanläggning sålunda bildade fonden finge utgöra rörelsekapital
för Trollhätte fastighetsförvaltning, och att av densamma finge utgå dels
ersättningar för byggnader, då sådana skola av staten från tomtarrendatorer och
tomträttshavare lösas, dels och sådana utgifter, som erfordras för ordnande och
tillgodogörande av de till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande områden, och
som tillika representera en motsvarande ökning av värdet å fastighetsförvaltningens
fasta och lösa egendom;
att från samma fond finge, enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl.
Magt utfärdats eller komme att utfärdas, utlämnas byggnadslån åt personer,
till vilka med äganderätt eller tomträtt upplåtas tomter inom visst angivet egnahemsområde
vid Trollhättan;
att köpeskillingarna för de från ''diverse vattenfall och fastigheter inom
Alvsborgs samt Göteborgs och Bohus län’ försålda tomter och områden skulle
förvaltas och bokföras såsom en till nämnda fastighetsaffär hörande särskild
fond; samt
att för denna fond skulle i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser
som de, vilka fastställts för den till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande
fonden.
I likhet med vad sålunda bestämts beträffande de till Trollhätte fastighetsförvaltning
hörande områdena synes det lämpligt, att jämväl beträffande statens
vattenfalls v erks bostads- och industriområden vid Porjus och eventuellt vid andra
platser de för försålda tomter inflytande köpeskillingarna få användas till bestridande
av kostnaderna för de för områdenas ordnande och tillgodogörande
erforderliga anläggningarna. Försäljningsprisen för tomterna böra givetvis bestämmas
med hänsyn till självkostnaden för marken och för nämnda anläggningar.
t 00
Där det, såsom vid Porjus, är fråga om en nystartad tomtrörelse, torde
det emellertid draga en avsevärd tid, innan de inflytande försäljningsmedlen för
tomter bliva tillräckliga för nyss angivna ändamål. Däremot uppgår Trollhätte
fastighetsförvaltnings bär ovan omförmälda rörelsekapital till ett rätt betydande
belopp, och torde köpeskillingar för tomter vid Trollhättan även under den
närmaste tiden komma att inflyta jämförelsevis rikligt.
Vid sådant förhållande synes saken lämpligen böra ordnas på det sättet,
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
5
att samtliga de här ovan med nr 3, 4, 5 och 6 betecknade fastighetsaffärerna
i bokföringsliänseende sammanslås till en enda förvaltningsgren, benämnd ''statens
vattenfallsverks fastighetsförvaltning'',
att till densamma i regel liänföres den till statens vattenfallsverk hörande
fasta egendom, som icke är direkt behövlig för kanal- eller kraftverken eller för
motsvarande anläggningsarbeten,
att alla de från den sålunda sammanslagna fastighetsförvaltningen härrörande
försäljningsmedel för försålda tomter och områden samt byggnader och inventarier
m. m. få ingå till en för hela denna förvaltningsgren gemensam fond,
innefattande jämväl Trollhätte fastighetsförvaltnings nuvarande rörelsekapital, samt
att nämnda fond får utgöra rörelsekapital för statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning
och användas till bestridande av kostnaderna för de anläggningar,
som erfordras för ordnande och tillgodogörande av de till nämnda fastighetsförvaltning
hörande områden, ävensom till anskaffande av de för samma fastighetsförvaltning
erforderliga inventarier.
De skäl, som förut motiverat en uppdelning av den till statens vattenfallsverk
hörande fastighetsförvaltningen på fyra särskilda affärer, äro numera
på grund av förändrade förhållanden utav mindre betydelse. Däremot skulle en
sammanslagning, sådan som ovan förordats, medföra en högst önskvärd förenkling
såväl vid upprättande av statförslag som isynnerhet beträffande bokföring och
redovisning.
Det här ovan omförmälda, av Kungl. Maj:t den 30 december 1911 lämnade
medgivandet för vattenfallsstyrelsen att från Trollhätte fastighetsförvaltnings
rörelsekapital utlämna byggnadslån åt personer, till vilka med äganderätt eller
tomträtt upplåtas tomter inom ett visst angivet egnahemsområde vid Trollhättan, var
en konsekvens av tidigare lämnade medgivanden i samma riktning enligt beslut
av 1907 och 1908 års riksdagar. Därefter har Kungl. Maj:t, enligt beslut av
1912 års riksdag, genom brev den 15 november 1912 bemyndigat vattenfallsstyrelsen
att från Trollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital utlämna byggnadslån
företrädesvis åt i statens tjänst anställda personer, till vilka med
äganderätt eller tomträtt upplåtas tomter inom sådant för egna hem avsett område
å de till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande fastigheter, för vilket plan blivit
av Kungl. Maj:t fastställd.
Samma skäl, som föranlett, att medel ställts till vattenfallsstyrelsens förfogande
för utlämnande av byggnadslån åt egnaliemsbyggare å statens områden
vid Trollhättan, föreligga givetvis även i fråga om de övriga egnahemsområden,
som anordnas å de till statens vattenfallsverk hörande fastigheter. Därest, på
sätt ovan föreslagits, ett gemensamt rörelsekapital för hela statens vattenfallsverks
fastighetsförvaltning bildas, borde därför bemyndigandet att utlämna byggnadslån
utvidgas till att gälla alla till nämnda förvaltning hörande egnahemsområden.
Under hänvisning till föredragande departementschefens anföranden i kamrarna
vid behandlingen av propositionen nr 59 till 1912 års riksdag angående
utlämnande av byggnadslån från Trollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital
får vattenfallsstyrelsen vidare föreslå, att den år 1912 beslutade inskränkningen,
att byggnadslån skall utlämnas ''företrädesvis åt i statens tjänst anställda
personer’, måtte upphävas, så att bemyndigandet i detta avseende åter erhåller
den lydelse, som det hade före år 1912. Vattenfallsstyrelsen vill till stöd härför
även framhålla, att styrelsen givetvis bör hava full frihet att förflytta personal till
annan tjänstgöringsort, något som i viss mån försvåras i den mån personalen
har egna bostäder.
6
Kung1. Maj:ts Proposition Kr 59.
Den liär ovan angivna regeln, att den till statens vattenfallsverk hörande
fasta egendom, som icke är direkt behövlig för kanal- eller kraftverken eller för
motsvarande anläggningsarbeten, skall hänföras till fastighetsförvaltningen, bör
emellertid icke städse komma i tillämpning. Sådan fast egendom, som förvärvats
för medel, tillhörande ännu icke slutredovisade anläggningsanslag, dåra ti jämväl
inbegripna de fortlöpande anslagen för distributionsanläggningar, och som ej
vidare är behövlig för statens vattenfallsverk, bör nämligen kunna försäljas direkt
från vederbörande kanal- eller kraftverk, respektive från motsvarande anläggningsarbete,
och de därvid inflytande försäljningsmedlen böra naturligtvis tillgodoföras
vederbörande anslag. På samma sätt bör även förfaras med de medel, som inflyta
vid försäljning av sådana inventarier, som förvärvats för medel, tillhörande
ännu icke slutredovisade anläggningsanslag eller tillhörande de fortlöpande
anslagen för inköp av inventarier. Yad här berörts gäller emellertid så självklara
saker, att någon särskild föreskrift i ämnet icke torde vara behövlig.
På samma sätt som här ovan föreslagits beträffande inflytande försäljningsmedel,
borde givetvis även förfaras med de mellangifter, som eventuellt kunna
inflyta vid bortbytande av statens vattenfallsverk tillhörig egendom.
För var och en av de ovan omförmälda åtta underavdelningarna av statens
vattenfallsverk har från och med år 1912 upplagts ett särskilt konto i rikshuvudboken,
och därefter hava tillkommit ytterligare två dylika konton, nämligen för
''Södertälje kanalverk’ och ''statens vattenfallsverks centralförråd’.
Aven om den ovan förordade sammanslagningen av de med nr 3, 4, 5 och 6
betecknade fastighetsaffärerna till en enda fastighetsförvaltning kommer till stånd,
erfordras emellertid allt som oftast överflyttning av egendom mellan de återstående
avdelningarna av statens vattenfallsverk.
Sålunda böra de ovan omförmälda industri- och bostadsområdena vid Porjus,
vilka för närvarande tillhöra Porjus kraftverk, i enlighet med vad ovan föreslagits
överföras till fastighetsförvaltningen. Sedan vattenfallsstyrelsen med
skrivelse den 17 februari 1917 överlämnat eu plan för ett industri- och hamnområde
å hemmanet 3/g mantal Malöga Kassaregården, vilket gränsar intill statens
förra industriområde å Stallbacka vid Trollhättan och vilket delvis använts som
upplagsplats för vid Trollhätte kanals ombyggnad upptagna muddermassor, bär
Kungl. Maj.t genom brev den 9 mars 1917 bemyndigat vattenfallsstyrelsen att
inom ifrågavarande område försälja industritomter i huvudsaklig överensstämmelse
med den tomtindelning, som finnes utmärkt å förenämnda plan. Detta
område, vilket för närvarande är bokfört hos Trollhätte kanalverk, bör givetvis
även överföras till fastighetsförvaltningen. Detsamma gäller även om åtskilliga
andra områden, som måst inlösas på grund av Trollhätte kanals ombyggnad
men som icke vidare äro behövliga för kanalverkets drift.
Ä andra sidan böra åtskilliga till fastighetsförvaltningen hörande områden
och byggnader, som tagits i anspråk för ombyggnaden av Trollhätte kanal, överföras
till kanalverket. Vidare måste, allt efter som beslut fattas om anläggning
av nya kraftstationer eller om utvidgning av äldre dylika, de härför erforderliga
vattenfall och fastigheter, som tillhöra statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning,
överföras till respektive kraftverk. Vattenfallsstyrelsen tillåter sig i detta
hänseende endast erinra om de år 1918 fattade besluten om anläggning av
kraftstationer vid Lilla Edet och Motala samt om den förut beslutade tredje
utbyggnaden av kraftstationen vid Trollhättan.
7
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 59.
Dylika överföringar av kapitaltillgångar mellan olika konton i rikshuvudboken
kunna emellertid icke komma till stånd utan Kungl. Maj:ts beslut för
varje särskilt fall. Det måste dock enligt vattenfallsstyrelsens förmenande anses
synnerligen olämpligt, att Kungl. Maj:t skall beliöva besväras med sådana
bokföringsdetaljer som frågor angående överföring av egendom mellan olika
underavdelningar inom ett och samma verk. Vattenfallsstyrelsen tillåter sig
därför hemställa, att samtliga de konton, som upplagts i rikshuvudboken för
statens vattenfallsverks särskilda avdelningar, måtte slopas, och att i stället
måtte i rikshuvudboken uppläggas endast ett enda konto för statens vattenfallsverk.
Anledningen till att den till statens vattenfallsverk hörande egendomen i
bokföringshänseende fördelats på ett flertal särskilda affärer är den, att det ansetts
nödigt, att de olikartade affärsgrenar, varav statens vattenfallsverk består, särskiljas,
så att räntabiliteten för var och en av dem kan bedömas för sig. Men
för detta ändamål är det ingalunda nödvändigt att hava särskilda konton i rikshuvudboken
för varje sådan underavdelning, utan är det fullt tillräckligt, att
vattenfallsstyrelsen ålägges att fortfarande liksom hittills föra särskilda räkenskaper
för de olika affärsgrenarna inom statens vattenfallsverk samt i sina årsredogörelser
särskilt redovisa för värjo sådan affärsgren.»
På grund av det anförda har vattenfallsstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t täcktes föreskriva,
att de konton, som i rikshuvudboken upplagts för statens vattenfallsverks
särskilda underavdelningar, skola utgå ur rikshuvudboken, och
att i densamma i stället skall uppläggas ett enda konto för statens
vattenfallsverk;
att vattenfallsstyrelsen skall föra särskilda räkenskaper för vart och
ett av de till statens vattenfallsverk hörande kanal- och kraftverk ävensom
för statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning och statens vattenfallsverks
centralförråd, samt att vattenfallsstyrelsen skall i sina årsredogörelser
särskilt redovisa för varje sådan affärsgren;
att de medel, vilka inflyta som köpeskillingar eller eventuellt som
mellangifter vid försäljning respektive bortbytande från statens vattenfallsverks
fastighetsförvaltning av tomter och områden, byggnader, inventarier
och dylikt, skola förvaltas och bokföras såsom en till samma
fastighetsförvaltning hörande särskild fond, i vilken Trollhätte fastighetsförvaltnings
rörelsekapital jämväl skall uppgå;
att denna fond må utgöra rörelsekapital för statens vattenfallsverks
fastighetsförvaltning och att av densamma må bestridas dels ersättningar
för byggnader, då sådana skola av staten från tomtarrendatorer och
tomträttshavare lösas, dels kostnaderna för de anläggningar, som erfordras
för ordnande och tillgodogörande av de till statens vattenfallsverks
fastighetsförvaltning hörande områden, dels ock kostnaderna för anskaffande
av de för samma fastighetsförvaltning erforderliga inventarier; samt
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
Statskontoret.
att från samma fond må, enligt de närmare bestämmelser, som av
Kungl. Maj:t utfärdats eller komma att utfärdas, utlämnas byggnadslån
åt personer, till vilka med äganderätt eller tomträtt upplåtas tomter
inom sådana för egna hem avsedda områden å de till statens vattenfallsverks
fastighetsförvaltning hörande fastigheter, för vilka planer för
bebyggande av Kungl. Maj:t fastställts eller komma att fastställas.
Till följd av remiss har statskontoret inkommit med iitlåtande av
den 26 november 1918 och där uti anfört:
»Vattenfallsstyrelsens föreliggande framställning innefattar förslag dels om
sammanslagning till en enda affär av vattenfallsverkets fastighetsförvaltningar
och om vissa därmed sammanhängande bestämmelser, dels om sammanförande
på ett konto i rikshuvudboken av de nu såsom särskilda affärsfonder redovisade
underavdelningarna av vattenfallsverket och om rätt för vattenfallsstyrelsen att
besluta om överföring av kapital mellan dessa underavdelningar ävensom om
vissa andra i samband därmed stående bestämmelser.
Mot det förstnämnda av dessa förslag kan, enligt statskontorets mening,
ingen som hälst erinran göras, då det är fördelaktigt ur praktisk synpunkt och
saknar principiell betydelse.
Vad åter det andra förslaget angår, kunna visserligen de förhållanden, som
detsamma avser att ändra, sägas hava en viss principiell betydelse. Såsom en
följd av den år 1911 vidtagna budgetreformen har man nämligen att anse uppdelningen
av vattenfallsverkets redovisning på flera affärsfonder, vilkas kapitalökningar,
respektive minskningar, borde passera riksstaten, och mellan vilka således
icke vattenfallsstyrelsen kunde på egen hand företaga några överföringar. Denna
anordning berodde på den vid budgetreformen framhållna nödvändigheten för
Kungl. Maj:t och riksdagen att få en riktig inblick i de avdelningars ställning,
som måste betraktas såsom fristående affärer.
Emellertid torde det icke kunna förnekas, att en sådan inblick kan på fullt
tillfredsställande sätt ernås även utan fördelning på olika fondkonti i rikshuvudboken,
om blott, i enlighet med vattenfallsstyrelsens i remissen framställda
förslag, särskilda räkenskaper fortfarande föras för varje affärsgren och på grund
av dessa räkenskaper särskild redovisning för var och en av dem meddelas i
årsredogörelserna, varav även bör följa liknande redovisning i de statistiska
tablåer över statens affärsverksamhet och förvaltningen av vissa statens utlåningsfonder,
som på grund av provisoriska uppgifter från vederbörande ämbetsverk i
mars månad varje år sammanställas av statskontorets riksbokslutsbyrå.
Vidare bör framhållas, att i riksstaterna för de senaste åren icke har
iakttagits den i början strängt fasthållna principen, att för varje kapitalökningsanslag
till vattenfallsstyrelsen angiva, för vilken.av nyssnämnda affärsfonder de
vore avsedda.
Härtill kommer, att det väl knappast kan anföras något skäl, varför icke åt
vattenfallsstyrelsen, lika väl som t. ex. åt järnvägsstyrelsen, skulle kunna anförtros
befogenhet att besluta i fråga om överföring av kapital från en till en annan av
verkets affärsgrenar.
Under sådana förhållanden och då uppdelningen på olika fonder och därmed
sammanhängande hinder för överföring av kapital mellan dessa fonder, såsom
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
vattenfallsstyrelsen framhåller, medför praktiska olägenheter, finner statskontoret
icke skäl att motsätta sig vattenfallsstyrelsens förevarande förslag.»
Jämväl statsbokföringskommittén har den 20 november 1918 avgivit
infordrat utlåtande samt därvid till en början anfört: kommittén
;En av huvudsynpunkterna vid budgetreformens genomförande från och med
år 1912 var, såsom framgår av det kommittébetänkande, som lades till grund för
denna reform, och föredragande departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
den 30 december 1910, att riksstaten borde bliva en åtminstone i det
väsentliga fullständig sammanställning av statens inkomster och utgifter under
budgetåret. Detta ansågs vara en nödvändig förutsättning för ad de olika grenarna
av statens finansiella verksamhet skulle kunna överblickas i ett sammanhang
och för att man skulle få en rätt uppfattning av de särskilda utgiftsanslagens
relativa betydelse i vårt finanssystem. Och beträffande de affärsdrivande
verkens ställning i statens finansväsen framhölls, att med budgetreformen åsyftades
att på ett ställe samla hela den kapitalökning, som staten beviljar vart
och ett av sina affärsverk för finansåret. Man ville, att hela den för ett visst
verk avsedda kapitalökningen skulle få sin plats i riksstaten under en enda
anslagspost. Riksstaten skulle för vart särskilt affärsverk utvisa den totala
kapitalökning, som vore avsedd att under finansåret äga rum. Det ansågs vara
av utomordentlig betydelse att på ett ställe återfinna vad statens produktiva
kapital beräknades avkasta under finansåret ävensom att kunna efter likformiga
linjer följa de olika inkomst- och utgiftsgruppernas utveckling år efter år. Av
sammanhanget framgick såsom självfallet, att det var riksstaten, man här åsyftade.
X sämma syfte blev för vart och ett av de affärsdrivande verken endast nettobehållningen
upptagen såsom tillgång i riksstaten, varav följde, att dessa verk i
räkenskapshänseende komme att i rikshuvudboken representeras av särskilda
fonder. Kontot för var och en av dessa fonder skulle i en huvudpost utvisa
hela den verkliga kapitalökningen under räkenskapsåret och likaledes i en huvudpost
den verkliga nettoavkastningen. Då ett sådant konto också maste utvisa
hela det vid årets början disponerade kapitalet, skulle man här hava alla data
för bedömandet av det finansiella resultatet.
I fråga speciellt om statens vattenfallsverk uttalades, att hela den administration,
som faller under vattenfallsstyrelsen, skulle bilda ett affärsdrivande
verk, men att denna administration ingalunda kunde betraktas som en enda sammanhängande
affär, utan sönderföll i flera fristående affärer, som det vore högst
angeläget att hålla skilda från varandra. Så t. ex. vore det nödvändigt att skilja
Trollhätte kanalverk från statens övriga anläggningar vid Trollhättan, så att det
bleve fullt klart, vilket kapital kanalverket disponerade,_ vilka omkostnader, som
hänförde sig till kanalen, och vilka inkomster, som därifrån erhölles. Skedde i
något av dessa avseenden en sammanblandning med andra delar av vattenfallsstyrelsens
förvaltning, bleve det uppenbarligen omöjligt att få en riktig inblick i
kanalverkets ställning som självständig affär. Alldeles detsamma gällde om Trollhätte
kraftverk, och vid Trollhättan ägde staten dessutom en mängd fastigheter,
som huvudsakligen komme att användas till upplåtelse åt industriella företag
samt till bostäder. Man måste alltså urskilja en särskild ''Trollhätte fastighetsförvaltning’.
Hela den statsegendom, som hade något sammanhang med anläggningarna
vid Trollhättan, måste nu på ett rationellt sätt fördelas mellan
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 50 höft. (Nr 59.) 811 19 2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
dessa tre affärer. Att vattenverk, som staten äger och bygger i andra strömmar,
t. ex. anläggningarna vid Porjus, måste bokföras för sig, vore uppenbart. Dock
kunde de vattenfall, som inköpts för elektrisk drift å statens järnvägar, tills
vidare lämpligen sammanföras i en grupp Detsamma gällde om den övriga
vattenkraft, som staten äger, men ännu icke börjat tillgodogöra sig.»
Efter att hava redogjort för de särskilda affärer, vara statens vattenfallsverk
i bokföringshänseende fördelades genom Kungl. Maj:ts beslut
den 30 december 1911, yttrar kommittén vidare:
»I 1913 års riksstat anvisades medel för inköp av Södertälje kanal, som
från och med år 1914 finnes i riksstaten upptagen såsom särskild affär. I riksstaterna
för åren 1912—1914 har ännu icke någon rubbning skett i de principer
beträffande vattenfallsverken, som nyss angivits. Men i 1915 års riksstat möter
eu avvikelse, i det att under ''utgifter för kapitalökning’ ett anslag XIV. D. 6.
finnes upptaget till ''Ledningar för distribuering av elektrisk energi från statens
kraftverk’, utan att detta anslag är i riksstaten hänfört till någon av de fonder
(affärer), som ligga under vattenfallsstyrelsens förvaltning.
Jämväl i 1916 och 1917 års riksstater förekommer ett anslag XIV. D. 6.
Distributionsanläggningar för statens kraftverk, vilket icke finnes hänfört till
någon av de särskilda fonderna, och i 1918 års riksstat förekomma, förutom
nämnda anslag, som nu erhållit nomenklaturen XIV. D. 11., dels ett anslag
XIV. D. 9. till inlösen av mark m. in. för kraftverksanläggning vid Motala och
ett anslag XIV. D. 10. till inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av
nyanläggningar, dels ock ett anslag XIV. D. 12. till inventarier. Anslaget Tf. 9.
torde komma att hänföras till den nya fond: Motala kraftverk, som finnes upptagen
i 1919 års riksstat, och D. 10. till fonden Diverse vattenfall och fastigheter,
under det att för D. 12. icke kan av riksstaten inhämtas, för vilken fonds förstärkning
detsamma är avsett.
Undersöker man därefter 1919 års riksstat, så förekomma jämväl därstädes
flera anslag, vilka icke hänförts till någon av de bestående och vid budgetreformens
genomförande avsedda särskilda affärerna eller fonderna. Så är förhållandet
med XIV. D. 13. Vänerns reglering, XIV. D. 14. Inköp av vattenfall och fastigheter
samt utförande av ^anläggningar, XIV. D. 15. Vattenfallsstyrelsens inträde
i Mörrumsåns regleringsförening u. p. a. och XIV. D. 16. Distributionsanläggningar
för statens kraftverk.
Man finner alltså, att den fördelning i riksstaten av vattenfallsstyrelsens
förvaltning, som man åsyftat vid budgetreformen och som man då ansåg vara en
nödig och nyttig del av reformen, i viss mån blivit bruten.
Kyss omförmälda anslag hava dock i räkenskaperna fördelats på de särskilda
affärsfonderna, ehuru fördelningen icke iakttagits vid riksstatens upprättande.
Nu framgår av vattenfallsstyrelsens föreliggande framställning, att åtskilliga
skäl tala för att efter den mångsidiga utvidgning, som styrelsens förvaltning med
åren ernått, de särskilda fonder, som upplagts, för ''Trollhätte fastighetsförvaltning
, ''Diverse vattenfall och fastigheter inom Älvsborgs samt Göteborgs och
Bohus län, ''Vattenfall och fastigheter, inköpta för elektrisk drift vid statens
järnvägar samt ''Diverse vattenfall och fastigheter’ lämpligen borde sammanföras
till eu fond benämnd ''Statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning’. Av
11
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 59.
■denna sammanslagning torde visserligen icke, såsom vattenfallsstyrelsen synes
hålla före, vinnas någon avsevärd förenkling beträffande bokföring och redovisning
men obestridligt torde vara, att gränserna för dessa fonder från början
uppdrag^ ganska godtyckligt och att vid statförslagens uppgörande samt vid
dispositionen av de olika anslagen för i stort sett likartade ändamål denna sonderdelning
på olika budgetenheter minskar smidigheten och, mera an nödigt ar,
binder handlingsfriheten hos affärsverket.
För det föreslagna sammanförandet, som utan tvivel skulle befordra overskådligheten
och mot vilken varken budgettekniska eller bokfönngstekniska invändningar
med fog kunna framställas, synes vattenfallsstyrelsen hava anfört
goda praktiska skäl.
Mera tveksamt torde vara, om jämväl de olika kanal- och kraftverken samt
fastighetsförvaltningen lämpligen må, såsom vattenfallsstyrelsen lfragasatter, i rikshuvudboken
och då naturligtvis också i riksstaten sammanföras till eu budgetenliet.
Att dessa olika affärer måste skarpt särskiljas i verkets egna räkenskaper
och att särskilda räntabilitetsberäkningar böra verkställas för varje sådan affärsgren
har styrelsen själv medgivit, men styrelsen önskar erhålla större frihet an
hittills att överflytta kapitaltillgångar från den ena fonden till den andra, och
styrelsen finner det icke nödigt, att detta överforande endast kan ske efter Kungl.
Maj ds beslut för varje särskilt fall.»
Till denna frågas belysande tiar kommittén verkställt en ingående
undersökning av i vilken omfattning och under vilka förhållanden sådan
överflyttning hittills ägt rum mellan de affärsdrivande verken. Kommittén
har tillika redogjort för vissa uttalanden, som angående sättet för sådan
överflyttning avgivits av därav berörda ämbetsverk, ävensom för egen
del yttrat, bland annat, att kapitalökning för ett aftärsdrivande verk
kunde förekomma utan riksstaten såsom mellanhand samt att det icke
alltid borde vara ovillkorligt, att frågan om förändring av ett affärsverks
kapital underställdes Kungl. Maj:ts prövning. Slutligen yttrar kommittén:
»Då fråga är om ett sådant affärsverk som vattenfallsstyrelsen, som förvaltar
flera affärsfonder, vilka lämpligen böra icke blott i små egna räkenskaper utan
ock i riksstaten och rikshuvudboken hållas åtskilda, synes vattenfallsstyrelsen
si älv såsom både mottagare och avlämnare av det överflyttade kapitalet, vilket
icke genom överflyttningen föres utanför vattenfallsstyrelsens förvaltningsområde,
kunna anförtros att träffa alla de förfoganden, som betingas av överflyttningen,
för såvitt anslag å riksstaten till förstärkande av den fond, från vilken anslag
överflyttas, icke blir erforderligt. , , .
De skäl, som lågo till grund för budgetreformens uppdelning av vattenfallsstyrelsens
verksamhetsområde i särskilda affärsgrenar eller fonder, framhävdes
då med mycken styrka och äro för visso ännu gällande Man synes darfor icke
böra utan tvingande skid och så länge det av vattenfallsstyrelsen eftersträvade
målet kan på annan väg nås ifrågasätta att bryta denna uppdelning. Att pa
sätt av vattenfallsstyrelsen föreslagits, i budgeten och rikshuvudboken sammanföra
exempelvis Trollliätte kanal i samma enhet som Forjus kraftverk, synes icke
12
Departementschefen.
Beredande av
medel till
ordnande av
bostads- och
industriområden.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
vara lyckligt. Man skulle icke längre kunna av riksstaten inhämta, vad riksdagen
lor varje år avsatt till dessa särskilda affärer, och rikshuvudboken skulle bliva
mindre inlysande, men den nödiga översiktligheten skulle varken i riksstaten
eller rikshuvudboken bliva större.
rr . sålunda vunnen utredning hemställer statsbokföringskommittén, att
iiungl. Maj:t tacktes på det sätt bifalla vattenfallsstyrelsens förevarande framställning,
att de särskilda fonder, som hittills varit i riksstaten och rikshuvudboken
uppförda för Trollhare fastighetsförvaltning, Diverse vattenfall och fastigheter
inom Alysborgs samt Göteborgs och Bohus län, Vattenfall och fastigheter
mkopta för elektrisk drift vid statens järnvägar samt Diverse vattenfall och
fastigheter ma sammanföras till en fond under benämning »Statens vattenfallsverks
fastighetsförvaltning», samt att Kungl. Maj:t bemyndigar vattenfallsstyrelsen
f oUngl- Ma;J:ts provning i varje särskilt fall i räkenskaperna omföra
kapitaltdlgangar mellan de olika under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående
anarsfonderna. °
Ett sådant Kungl. Maj:ts beslut torde knappast kräva riksdagens godkän1
a.nnan ,man an att sammanförandet under en budgetenhet av de olika
fastighetsforyaltmngarna kommer att av riksdagen prövas i samband med riksstatens
fastställande.»
Den av vattenfallsstyrelsen gjorda framställningen avser till en början
frågan om anskaffande av medel för ordnande och tillgodogörande av
de under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående fastigheter, vilka ickeäro
belägna vid Trollhättan.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition, nr 135, till 1907 års;
riksdag gjorda framställning medgav riksdagen, bland annat, att styrelsen
för Trollhätte kanal- och vattenverk finge enlig! de föreskrifter, som
av Kungl. Maj:t utfärdades, ej mindre intill utgången av viss numera
förfluten tid försälja tomter från samtliga under styrelsens förvaltning
ställda fastigheter vid Trollhättan, än även genom upplåtelse av tomträtt
eller genom utarrendering eller på annat sätt, som funnes lämpligt,
bereda avkastning av den del av de under styrelsens förvaltning ställda
egendomarna vid Trollhättan, som icke försåldes och som ej vore för
kanal- och vattenverket omedelbart erforderlig. Därjämte medgav riksdagen,
att från de fonder, benämnda A och B, vilka bildades av köpeskillingar
för tomter och områden, som försåldes från statens egendomar
vid Irollhättan, finge utgå, förutom ersättningar för byggnader, då
sådana skulle av staten från tomtinnehavare lösas, de utgifter, som erfordrades
för ordnande, tillgodogörande och underhåll av statens egendomar
vid Trollhättan.
Att två olika, till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande fonder
bildats, berodde därpå, att avkomsten av de från Nya Trollhätte kanalbolag
inköpta fastigheterna, enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut,,
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 59.
13
skulle bidraga till förräntningen av den summa, vilken av riksgäldskontor
tillhandahållits för gäldande av köpeskillingen till bolaget. Till
en särskild fond, fonden A, ingingo fördenskull inkomsterna från de
fastigheter, som inköpts av Nya Trollhätte kanalbolag, undantagandes
själva kanalverket, och till en annan fond, fonden B, avkastningen av
övriga under styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk överinseende
stående, till kanal- och kraftverken icke hörande egendomar vid Trollhättan.
Enligt den förändrade uppställning av riksstaten, som av 1911 års
riksdag godkänts, skulle emellertid Trollhätte kanal- och vattenverk från
och med 1912 års ingång icke erlägga någon ränta å nämnda, av riksgäldskontoret
utbetalade köpeskilling, varemot hela nettoavkastningen av
fastighetsförvaltningen skulle inlevereras till statsverket.
Med anledning av de sålunda ändrade förhållandena beslöt Kungl.
Maj:t den 30 december 1911, att köpeskillingarna för de från fastigheter
tillhörande Trollhätte fastighetsförvaltning försålda tomter och
områden skulle förvaltas och bokföras såsom eu till samma fastighetsförvaltning
hörande särskild fond, i vilken fonderna A och B skulle
uppgå, att denna fond skulle tillökas med ett av 1908 års riksdag
för utlämnande av byggnadslån vid Trollhättan anvisat lånebelopp å
400,000 kronor, samt att den genom sammanläggning sålunda bildade
fonden skulle utgöra rörelsekapital för Trollhätte fastighetsförvaltning
och att av densamma finge utgå dels ersättningar för bj^ggnader, då
sådana skulle av staten från tomtarrendatorer och tomträttshavare lösas,
dels ock sådana utgifter, som erfordrades för ordnande och tillgodogörande
av de till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande områden och
som tillika representerade en motsvarande ökning av värdet å fastighetsförvaltningens
fasta och lösa egendom.
I den mån vattenfallsstyrelsen börjat bebygga vattenfall jämväl i
andra delar av landet, har försäljningen av tomter m. m., på grund av
riksdagens medgivande, i sammanhang därmed utvidgats.
Sålunda har 1917 års riksdag, jämlikt skrivelse nr 331, med bifall
till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, medgivit, att vattenfallsstyrelsen
må enligt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t utfärdas, intill
utgången av år 1924 ej mindre försälja eller bortbyta tomter och områden
från de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter än även
genom upplåtelse av tomträtt eller genom utarrendering eller på annat
sätt, som finnes lämpligt, bereda avkastning av den del av de under
styrelsens förvaltning ställda egendomarna, som icke försäljes eller är
för statens vattensfallsverk omedelbart erforderlig.
Vidare har 1914 års senare riksdag, i anledning av Kungl. Majrts
därom gjorda framställning, jämlikt skrivelse nr 104, medgivit, att
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
vattenfallsstyrelsen må enligt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t utfärdas,
där så prövas lämpligt, försälja ej mindre till statens kraftverk
hörande elektriska ledningsnät, som användas till detalj distribution av
elektrisk energi, än även statens vattenfallsverk tillhöriga, för kronan
obehövliga byggnader, maskiner och övriga inventarier jämväl i de fall
att ledningsnäten, byggnaderna och inventarierna äro att hänföra till
fast egendom.
Något medgivande att använda influtna köpeskillingar till vederbörande
områdens ordnande och tillgodogörande har däremot icke av riksdagen
meddelats utom, såsom nämnts, beträffande statens egendomar
vid Trollhättan, vilket medgivande, i sammanhang med den förändrade
uppställningen av riksstaten, utsträckts till att gälla även i fråga om
vissa andra under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående områden inom
Alvsborgs samt Göteborgs och Bohus län. Det är emellertid önskvärt
att erhålla sådant medgivande angående samtliga under vattenfallsstyrelsens
förvaltning stående fastigheter. Särskilt erfordras nu, sedan kraftstationen
vid Porjus börjat tagas i bruk, medel till ordnande av ett
bostads- och industriområde därstädes.
Men även om tillstånd, i enlighet med vad som erhållits beträffande
statens egendomar vid Trollhättan, av riksdagen lämnas i fråga om övriga
under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående fastigheter, skulle
därigenom icke alltid vara sörjt för att erforderliga medel till vederbörande
områdens ordnande stode till förfogande. Det har nämligen visat
sig, att det vid en nybörjad tomtrörelse tager avsevärd tid, innan försälj
ningsmedel till något större belopp inflyta. Vattenfallsstyrelsen har
fördenskull föreslagit, att samtliga styrelsens fastighetsaffärer, som för
närvarande i riksstaten och rikshuvudboken äro delade på fyra avdelningar,
nämligen Trollhätte fastighetsförvaltning, diverse vattenfall och
fastigheter inom Ålvsborgs samt Göteborgs och Bohus län, vattenfall
och fastigheter, inköpta för elektrisk drift vid statens järnvägar, samt
diverse vattenfall och fastigheter, måtte såväl i bokföringshänseende
som i riksstaten och rikshuvudboken sammanslås till en enda förvaltningsgren,
benämnd statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning. Till
densamma anser vattenfallsstyrelsen böra i regel hänföras den till
statens vattenfallsverk hörande fasta egendom, som icke är direkt behövlig
för kanal- eller kraftverken eller för motsvarande anläggningsarbeten.
Alla från den sålunda sammanslagna fastighetsförvaltningen
härrörande försäljningsmedel för försålda tomter och områden samt
byggnader och inventarier m. m. skulle ingå till en för hela denna
förvaltningsgren gemensam fond, innefattande jämväl Trollhätte fastig
-
15
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 59.
hetsförvaltnings nuvarande rörelsekapital. Nämnda fond skulle, enligt
vattenfallsstyrelsens förslag, utgöra rörelsekapital för statens vattenfallsverks
fastighetsförvaltning och användas till bestridande av kostnaderna
för de anläggningar, som erfordras för ordnande och tillgodogörande av
de till nämnda fastighetsförvaltning hörande områden, ävensom till anskaffande
av de för samma fastighetsförvaltning erforderliga inventarier.
Därest en sådan sammanslagning av vattenfallsstyrelsens fastighetsförvaltning
kommer till stånd, skulle de belopp, som erfordras för att
förse nya bostads- och industriområden med vägar, vatten- och avloppsledningar,
järnvägsspår och andra anläggningar, kunna utgå av de medel,
som influtit genom försäljning av tomter m. m. inom äldre dylika
områden.
Förutom underlättande av nya bostads- och industriområdens ordnande
skulle den av vattenfallsstyrelsen föreslagna sammanslagningen
av styrelsens särskilda fastighetsaffärer medföra förenkling vid upprättande
av stater samt beträffande bokföring och redovisning. Av densamma
blir en följd, att jämväl i riksstaten och rikshuvudboken en motsvarande
sammanslagning äger rum, vilket jämväl såväl statskontoret
som statsbokföringskommittén förklarat sig förorda. Ett sammanförande
av statens vattenfallsverks samtliga fastighetsaffärer har jämväl redan ägt
rum i förslaget till riksstat för år 1920.
Jag anser därför, att vattenfallsstyrelsens framställning i nu ifrågavarande
delar bör bifallas samt medgivande begäras av riksdagen att
från den gemensamma fonden få bestrida de utgifter, som vattenfallsstyrelsens
förslag avser. I
I fall om förmälda sammanslagning kommer till stånd, torde från
den gemensamma fonden även böra, på sätt vattenfallsstyrelsen hemställt,
få utlämnas byggnadslån åt personer, till vilka med äganderätt eller
tomträtt upplåtas tomter inom egnahemsområden å någon av de under
vattenfallsstyrelsens förvaltning stående egendomarna.
Nätt att bevilja lån åt egnahemsbyggare vid Trollhättan har av
riksdagen lämnats senast år 1912. Med anledning av en utav Kungl.
Maj:t till denna riksdag avlåten proposition, nr 59, har riksdagen i skrivelse
nr 232 meddelat, att riksdagen medgivit, att från Trollhätte fastighetsförvaltnings
rörelsekapital må enligt de närmare bestämmelser, som
Kungl. Maj:t utfärdar, av vattenfallsstyrelsen utlämnas byggnadslån företrädesvis
åt i statens tjänst anställda personer, till vilka med äganderätt
eller tomträtt upplåtas tomter inom sådant för egna hem avsett område
å de till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande fastigheter, för vilket
plan blivit av Kungl. Maj:t fastställd.
Utlämnande
av lån för
uppförande av
egnahenisbyggnader.
16
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 59.
Därefter har Kung!. Maj:t den 15 november 1912 meddelat vattenfallsstyrelsen
bemyndigande att utlämna byggnadslån i enlighet med vad
riksdagen sålunda medgivit. För lånen fastställde Kungl. Maj:t följande
allmänna villkor och bestämmelser:
l:o.
Lån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna, än den som är
svensk medborgare, minst 21 år gammal, äger god frejd samt är känd för sparsamhet,
nykterhet och hedrande vandel; börande lån i regel ej utlämnas till den,
som är över 50 år gammal.
2:o.
Lånen beviljas med belopp, som högst uppgår till tre fjärdedelar av den
av vattenfallsstyrelsen fastställda byggnadskostnaden, samt med iakttagande att
värde över 15,000 kronor icke får tagas i beräkning vid bestämmande av byggnadslåns
belopp. I byggnadskostnaden inräknas kostnaden för den för byggnadens
uppförande erforderliga planering, samt, om så begäres, även kostnaden för
ledningar inom tomtgränsen för vatten, avlopp och belysning samt för nödigt
stängsel.
3:o.
Lånen skola amorteras under en tid av högst 40 år, och skola å desamma
erläggas ränta efter 4 1/i procent om året.
4:o.
Till säkerhet för lån skall lämnas inteckning i vederbörande fastighet eller
tomträtt, gällande med bästa förmånsrätt eller, då tomt försålts med äganderätt
och köpeskilling helt och hållet eller delvis icke erlagts, med förmånsrätt närmast
efter inteckning, som beviljats till säkerhet för ogulden köpeskilling eller servitut.
Vid byggnadslåns beviljande bör, därest tomt avyttrats med äganderätt, uppställas
det villkor, att inteckning till säkerhet för innestående köpeskilling skall, om
denna köpeskilling varder före byggnadslånets infriande till fullo erlagd, dödas
eller, om så ej sker, av vattenfallsstyrelsen innehållas, till dess även byggnadslånet
blivit guldet.
5:o.
De, vilka åtnöjas med att få erforderlig mark upplåten med tomträtt, skola
hava företrädesrätt till erhållande av lån.
6:o.
I övrigt skola för ifrågavarande lån i tillämpliga delar gälla de bestämmelser,
som finnas meddelade i mom. 8 och 9 av kungörelsen den 13 juni 1908
angående förändrade allmänna villkor och bestämmelser för den av staten utövade
egnahemslånerörelse.
IT
Kung!. May.ts Proposition Nr 59.
Dessa villkor äro, med visst undantag, vartill jag i det följande
återkommer, fortfarande gällande.
Därest riksdagen lämnar sitt samtycke till att från en för vattenfallsstyrelsens
fastighetsförvaltning gemensam fond få utlämnas lån
för uppförande av egna hem å statens samtliga, under vattenfallsstyrelsens
överinseende stående fastigheter, torde för lånen böra fastställas i
huvudsak förut angivna bestämmelser, som gälla beträffande lån från
Trollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital. Några ändringar lära
dock böra äga ruin.
I de bemyndiganden att utlämna byggnadslån, som av riksdagen
lämnats före år 1912, gjordes ingen skillnad mellan egnahemsbyggare,
som vore i statens eller i enskild tjänst. Någon sådan skillnad var icke
heller i allmänhet förutsatt i omförmälda proposition nr 59 till 1912 års
riksdag. Före år 1912 hade vidare i huvudsaklig överensstämmelse med
■de bestämmelser, som gälla för statens egnahemslånefond, byggnadslån
endast utlämnats till kroppsarbetare och med dem likställda personer. I
propositionen år 1912 föreslogs emellertid, att lån även skulle tå utlämnas
■till bebyggande av några för mera burgna personer avsedda tomter. Enär
bostadstomter å statens egendomar vid Trollhättan i regel endast upplätes
med tomträtt och bankerna visat sig obenägna att bevilja lån mot säkerhet
av tomträttsinteckningar, skulle det eljest bliva svårt för ingenjörer,
som vore i statens tjänst, och andra med dem i avlöningshänseende
jämförliga statstjänstemän i Trollhättan att förvärva egna hem å statens
markområden.
I avgivet utlåtande nr 27 tillstyrkte statsutskottet bifall till Kungl.
Maj:ts framställning, men förklarade sig dock anse, att endast i statens
tjänst anställda personer borde komma i åtnjutande av de förmåner,
som de ifrågasatta byggnadslånen skulle komma att innebära. Som
förut meddelats, beslöt emellertid riksdagen lämna omförmälda medgivande
angående utlämnande av byggnadslån från Trollhätte fastighetsförvaltnings
rörelsekapital företrädesvis åt i statens tjänst anställda personer.
Av den vid frågans behandling i riksdagens kamrar förda diskussionen
framgår, att medgivandet att lämna byggnadslån även till icke
i statens tjänst anställda personer närmast avsåg kroppsarbetare och med
dem likställda och att lånen för bebyggande av de få större tomterna
skulle förbehållas statens tjänstemän.
Med anledning av eu av vattenfallsstyrelsen gjord framställningoch
sedan frågan i proposition nr 99 underställts 1914 års senare riksdag
bemyndigade Kungl. Maj:t den 31 december 1914 styrelsen att vid upplåtelse
med tomträtt av tomter inom statens egnahemsområden vid Troll
Bihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 50 käft. (Nr 59.) 241 19 8
18
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
hättan från Trollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital utlämna byggnadslån
jämväl åt andra än kroppsarbetare och med dem likställda personer,
som icke äro anställda i statens tjänst. För dessa lån stadgades
dock en räntesats om minst fem procent.
Vattenfallsstyrelsen har nu föreslagit sådan ändring av lånebestämmelsema,
att det av riksdagen för de nuvarande lånen stadgade villkoret,
att lånen skola utlämnas företrädesvis åt i statens tjänst anställda
personer, måtte upphävas. Så torde böra ske, då fråga är om kroppsarbetare
och med dem likställda. Behovet av egnahemslån till arbetare
vid statens vattenfallsverk är icke så stort, enär de flesta av dem, vilka
äro ordinarie befattningshavare, erhålla bostäder i staten tillhöriga
byggnader. Däremot är det, för att befordra avsättning av energi från
statens kraftverk, av betydelse, att arbetarna hos de industrier, som slå
sig ned i närheten av kraftverken, kunna erhålla lån till egnahemsbyggnader.
Vad angår lån till mera burgna personer, torde lånen böra
utlämnas endast till i statens tjänst anställda befattningshavare, dock
att hinder ej bör möta för vattenfallsstyrelsen att vid upplåtelser med
tomträtt medgiva byggnadslån åt sådana personer, även om de ej äro
anställda i statens tjänst.
Vidare torde räntan å lånen böra något höjas. För närvarande är,
räntan bestämd till fyra och en halv procent, dock att i fall, som avses
i brevet den 31 december 1914, räntan utgår med fem procent. Enligt
vad chefen för jordbruksdepartementet meddelat, lärer det vara avsett
att, till följd av den ökade kostnaden för statens upplåning, föreslå
riksdagen, att räntan å lån från egnahemslånefonden bestämmes till fem
procent. Därest så sker, torde lägsta räntan å lån, vilka beviljas av
statens vattenfallsverk, ävenledes böra fastställas till fem procent. I
likhet med vad för närvarande äger rum torde en halv procent högre
ränta böra betalas för lån, som undantagsvis utlämnas till andra än
kroppsarbetare och med dem likställda personer, vilka icke äro anställda
i statens tjänst.
Jag tillåter mig nämna, att räntan å lån för uppförande av byggnader
inom tjänstemannasamhället vid Mörby av riksdagen år 1917
bestämts till fem procent för statens tjänstemän och samhällets egnahemsförening
samt till fem och en halv procent för övriga egnahemsbyggare.
I förut omförmälda, av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser för
lån från Irollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital stadgas bland
annat, att lånen beviljas med belopp, som högst uppgår till tre fjärdedelar
av den av vattenfallsstyrelsen fastställda byggnadskostnaden samt
Kung1. May.ts Proposition Nr 59.
19
med iakttagande att värde över 15,000 kronor icke får tagas i beräkning
vid bestämmande av byggnadslåns belopp. Detta maximibelopp
iästställdes i sammanhang med att tillstånd lämnades att utlämna lån
även åt andra än kroppsarbetare och med dem likställda personer. Beträffande
lån, som beviljas för uppförande av byggnader inom tjänstemannasamhället
vid Mörby, har emellertid 1917 års riksdag, till följd av
den starka stegringen av byggnadskostnaderna under kristiden, medgivit,
att Kungl. Maj:t må höja det förut stadgade högsta belåningsvärdet
15,000 kronor till 20,000 kronor. Vattenfallsstyrelsen har nu under
hand framhållit, att det vore önskvärt, att, så länge kristidens höga
pris äro gällande, en liknande höjning av belåningsvärdet måtte få
tillämpas även vid egnahemslån, som utlämnas av statens vattenfallsverk.
Häremot synes intet vara att erinra, och torde, liksom förhållandet
är beträffande tjänstemannasamhället vid Mörby, Kungl. Maj:t böra
äga befogenhet att öka belåningsvärdet, så länge prisförhållandena inom
byggnadsindustrin betinga en dylik höjning.
I den mån sådan ändring äger rum i villkoren för erhållande av
lån från statens egnahemslånefond, att ändringen bör inverka på nu
ifrågavarande bestämmelser, lärer erforderlig jämkning i desamma även
böra vidtagas.
Förutom sammanslagning av vattenfallsstyrelsens för närvarande
skilda fastighetsförvaltningar till en gemensam affär avser styrelsens framställning,
att denna affärs konto och övriga konton, som i rikshuvudboken
upplagts för statens vattenfallsverks särskilda underavdelningar, skulle
utgå ur rikshuvudboken och att i densamma i stället skulle uppläggas
ett enda konto för statens vattenfallsverk. Samma ändring skulle även
vidtagas i riksstaten. Oavsett omförmälda fastighetsaffärer utgöras ifrågavarande
konton för närvarande av: Trollhätte kanalverk, Södertälje kanalverk,
Trollhätte kraftverk, Porjus kraftverk, Älvkarleby kraftverk samt statens
vattenfallsverks centralförråd. Däremot skulle vattenfallsstyrelsen föra
särskilda räkenskaper för vart och ett av de till statens vattenfallsverk
hörande kanal- och kraftverk ävensom för statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning
och statens vattenfallsverks centralförråd. Likaledes
skulle vattenfallsstyrelsen i sina årsredogörelser särskilt redovisa för
var och en av dessa affärsgrenar.
Som stöd för sin framställning i denna del har vattenfallsstyrelsen
framhållit, att genom nämnda sammanslagning av konton det skulle bliva
möjligt för styrelsen att, utan den omgång, som ett inhämtande av
Kungl. Maj:ts samtycke innebär, överföra egendom från eu affär till eu
Förändrad
uppställning
•av riksstaten
och rikshuvudboken
beträffande
statens vattenfallsverk.
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
annan. Såsom exempel på sådan överflyttning har vattenfallsstyrelsen
anfört, att vissa industri- och bostadsområden vid Porjus, vilka för närvarande
tillhöra Porjus kraftverk, böra överföras till fastighetsförvaltningen.
Till denna förvaltning bör vidare överflyttas ett industri- och hamnområde
å hemmanet Malöga Kassaregården i Ålvsborgs län, vilket delvis
anlagts på mark, som förut använts för Trollhätte kanals ombyggnad. Å
andra sidan böra åtskilliga till fastighetsförvaltningen hörande områden
och byggnader, som tagits i anspråk för ombyggnaden av Trollhätte
kanal, överföras till kanal verket. Vidare måste, allt efter som beslut
fattas om anläggning av nya kraftstationer eller om utvidgning av äldre
dylika, de härför erforderliga vattenfall och fastigheter överföras från
statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning till respektive kraftverk.
Såsom av statsbokföringskommitténs utlåtande framgår, har kommittén
endast tillstyrkt vattenfallsstyrelsens framställning, i den mån
densamma avser sammanförande av styrelsens fastighetsaffärer i ett
konto. Därjämte har kommittén hemställt, att lvungl. Maj:t måtte bemyndiga
vattenfallsstyrelsen att, utan Kungl. Maj:ts provning i varje
särskilt fall, i räkenskaperna omföra kapitaltillgångar mellan de olika,
under styrelsens förvaltning stående affärsfonderna. Ifall vattenfallsst}rrelsen
erhåller detta bemyndigande, vilket jag anser mig böra framdeles
tillstyrka, därest någon erinran däremot icke göres från riksdagens
sida, bortfaller den huvudsakliga anledningen till vattenfallsstyrelsens
hemställan, att i riksstaten och rikshuvudboken endast skall finnas ett
konto för statens vattenfallsverk. Givetvis skulle bemyndigandet icke
berättiga vattenfallsstyrelsen att använda av riksdagen anvisade anslag
till andra än av riksdagen bestämda ändamål. Med hänsyn till vikten
av att lätt kunna överblicka ställningen av de olika affärsgrenarna inom
statens vattenfallsverk torde däremot allt framgent i riksstaten och rikshuvudboken
en uppdelning på olika konton böra äga rum. Emellertid
synes kunna ifrågasättas, om härutinnan en viss förenkling ej bör komma
till stånd utöver vad som föranledes av sammanförandet av fastighetsaftärerna
i ett konto. För närvarande är ett konto i riksstaten och
rikshuvudboken upplagt för vart. och ett av de båda kanalverken samt
de tre driftfärdiga kraftverken. Då riksdagen redan beviljat anslag till
påbörjande av nya kraftstationer vid Lilla Edet, Motala och Harsprånget
samt ytterligare utbyggande av staten tillhöriga vattenfall, såsom vid
J argon och Tyttbo samt vid Norr- och Sörforsarna i Ume älv, är avsett
att äga rum, skulle, därest varje kraftverk finge ett eget konto, en nästan
årligen inträffande förändring av vattenfallsstyrelsens konton i riksstaten
och rikshuvudboken komma att äga rum och dessa konton möjligen bliva
Kung1. May.ts Proposition Nr 59.
21
väl många, särskilt vid det förhållandet att statens övriga affärsdrivande
verk blott hava var sitt konto. En lämplig utväg synes därför vara, att
kraftverken sammanslås i ett konto och kanalerna i ett. Förutom dessa
båda konton skulle då beträffande statens vattenfallsverk i riksstaten finnas
ett konto för statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning och ett
för statens vattenfallsverks centralförråd. s För en sådan förenklad uppställning
talar jämväl den omständigheten, att kapitalökningsanslagen för
statens vattenfallsverk icke i varje förekommande fall lämpligen kunna
uppdelas på de nu använda kontona. Anslaget till exempelvis distributionsanläggningar
beviljas sålunda gemensamt för alla kraftverken, något
som allt fortfarande torde böra äga rum.
Därest från riksdagens sida någon erinran ej framställes mot det
nu förordade förslaget, lärer detsamma böra komma till användning
vid uppgörande av förslag till riksstat för år 1921.
Ätt märka är, att särskilda räkenskaper givetvis skulle av vattenfallsstyrelsen
fortfarande föras för varje särskilt företag.
Chefen för finansdepartementet, med vilken jag i detta ärende samråd,
har förklarat sig dela min uppfattning i nu angivna hänseenden.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kuugl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att de medel, vilka inflyta som köpeskillingar eller
mellangifter vid försäljning eller bortbytande från
statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning av tomter
och områden, byggnader, inventarier och dylikt, må
ingå till en till samma fastighetsförvaltning hörande
fond, i vilken Trollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital
jämväl må uppgå;
att denna fond må utgöra rörelsekapital för statens
vattenfallsverks fastighetsförvaltning och att av densamma
må bestridas dels ersättningar för byggnader,
då sådana skola av staten från tomtarrendatorer eller
tomträttshavare lösas, dels kostnaderna för de anläggningar,
som erfordras för ordnande och tillgodogörande
av de till statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning
hörande områden, dels ock kostnaderna för anskaffande
av de för samma fastighetsförvaltning erforderliga
inventarier; samt
att från berörda fond må, i huvudsaklig överens
Biliang
till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 50 käft. (Nr 59.) 241 19 4
22
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
stämmelse med de här ovan angivna grunder, utlämnas
byggnadslån åt personer, till vilka med äganderätt
eller tomträtt upplåtas tomter inom sådana för
egna hem avsedda områden å de till statens vattenfallsverks
fastighetsförvaltning hörande fastigheter, för
vilka planer för bebyggande av Kungl. Maj:t fastställts
eller komma att fastställas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
C. Ullman.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.