Kung1. Maj.ts proposition Nr 58.

1

Nr 58.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande
av medel för färdigställandet av torpeder till jagarna
Wrangel och Wachtmeister; given Stockholms slott den 9
januari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförvarsärenden denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att av de för byggandet av ytterligare två jagare avsatta medel,
4,500,000 kronor, ett belopp av 290,000 kronor må tagas i anspråk för
färdigställandet av torpeder till jagarna Wrangel och Wachtmeister.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1911). 1 sand. -19 höft. (hr 58.)

173 19

1

2

Kung!. Maj:ts proposition Nr 58.

Marinförv ältning
eris skrivelse
den 26
november
1917.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 9 januari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde.

I skrivelse den 26 november 1917 anförde marinförvaltningen, bland
annat, följande.

För anskaffning av krigsfartygsmateriel under åren 1915—1919 anvisade
1914 års senare riksdag tillhopa 45,232,000 kronor.

Jämlikt särskilda nådiga bemyndiganden hade sedermera byggnadsarbetena
påbörjats å två pansarbåtar, två jagare och ett antal undervattensbåtar.
Enligt det av nämnda riksdag antagna byggnadsprogrammet
med det tillägg därtill, som föranleddes av byggandet av undervattensbåtmateriel
enligt beslut av 1915 års riksdag, skulle under åren 1915—
1919, utöver de under byggnad varande fartygen, byggas ytterligare två

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

3

jagare för en år 1914 beräknad kostnad av 1,541,000 kronor per fartyg
eller tillsammans 3,082,000 kronor.

För byggande av två jagare i huvudsak lika med under byggnad
varande jagarna Wrangel och Wachtmeister med iakttagande av de förbättringar,
som på grund av senare tiders erfarenheter visat sig behövliga,
arisåges, enligt vad ämbetsverket anfört i skrivelse den 20 oktober
1916, kostnaderna hösten 1916 böra beräknas till sammanlagt 1,418,000
kronor högre än år 1914 eller till 4,500,000 kronor.

I proposition nr 78 den 23 februari 1917, angående beredande av
medel till bestridande av vissa kostnadsökningar för sjöförsvarets ordnande
m. m., beräknades ifrågavarande två jagares anskaffningskostnader
till 4,500,000 kronor, vilket belopp, enligt vid olika tillfällen träffade
riksdagsbeslut, funnes tillgängligt.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 2 mars 1917 uppdragit
åt marinförvaltningen att omedelbart gå i författning om infordrande av
anbud å byggande av två jagare av i huvudsak samma typ som de
under byggnad varande jagarna Wrangel och Wachtmeister för att sedermera
underställa anbuden Kungl. Maj:ts prövning, hade ämbetsverket
med skrivelse den 8 juni 1917 överlämnat sålunda infordrade och inkomna
anbud och därvid bland annat anfört att, därest beställning då
skulle ske av de båda jagarna på grund av de inkomna anbuden, den
enda möjligheten vore att träffa avtal om leverans med aktiebolaget
Götaverken av skrov m. m. och med de Lavals ångturbin av maskinerier.

I enlighet med i sistnämnda skrivelse närmare specificerade beräkningsgrunder
skulle i sådant fall kostnaden för de båda jagarna tillsammans
uppgå till 7,682,374 kronor, vilken summa med 3,182,374
kronor överstege det anslag av sammanlagt 4,500,000 kronor, som beviljats
för ifrågavarande båda jagare.

Såsom även anfördes, var aktiebolaget Götaverkens anbud icke fast,
enär bolaget förklarat, att leveranssumman komme att undergå de förändringar,
som kunde föranledas av höjning eller sänkning i angivna
å-pris.

Då, såsom i merberörda skrivelse närmare motiverades, det ej läte sig
göra att verkställa ifrågavarande fartygsbyggen vid flottans egna verkstäder
och då på grund av de ofantligt höga, delvis obestämda prisen
och den bristande medelstillgången någon beställning av jagarna vid
privata verkstäder ej heller av marinförvaltningen kunde tillstyrkas,
syntes det marinförvaltningen, att omständigheterna nödvändiggjorde ett
uppskov tillsvidare med byggandet av desamma.

4

Mar in förvaltningens
skrivelse
den 5
oktober 1918.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 58.

Under framhållande av huru upptagna våra inhemska privata skeppsvarv
vore för en lång tid framåt och de ringa utsikter, som på grund
härav förefunnes att inom landet på rimlig tid kunna färdigställa ifrågavarande
jagare, hemställde marinförvaltningen om bemyndigande att inleda
underhandlingar med utländska varv om byggandet av fartygen
ifråga, varigenom anskaffningskostnaden skulle kunna avsevärt nedbringas,
och, under förutsättning att världskriget avslutades före utgången
av år 1918, fartygens färdigställande skulle kunna äga rum
tidigare än som kunde bliva fallet vid byggande inom landet.

I anledning av denna framställning hade marinförvaltningen genom
nådigt brev den 29 juni 1917 erhållit bemyndigande att inleda underhandlingar
i berörda'' hänseende. Detta bemyndigande hade av ämbetsverket
ännu ej kunnat utnyttjas, dels på grund av svårigheten att under
rådande förhållanden kunna träda i erforderlig förbindelse med de utländska
varven, som i de krigförande länderna samtliga syntes stå under
statskontroll, dels ock på grund av att den mängd ärenden, som inom
ämbetsverket varit att behandla, förhindrat utförandet av för sådana förhandlingar
nödvändiga resor till utlandet.

Så snart tillfälle därtill gåves, skulle ämbetsverket låta sig angeläget
vara att fullfölja det uppdrag, som lämnats genom förutnämnda nådiga
brev.

Åven om dylika förhandlingar skulle kunna läggas till grund för en
uppgörelse om leverans från utlandet av ifrågavarande jagare, syntes likväl
eventuellt behövligt tilläggsanslag icke behöva begäras av 1918 års
riksdag, då för byggandet redan beviljat anslag torde visa sig tillräckligt
för de utbetalningar, som kunde komma ifråga under år 1918 och början
av år 1919, varvid likväl borde uppmärksammas, att sådant anslag kunde
bliva behövligt på tilläggsstat för år 1919, varom i sådant fall i sinom
tid vederbörlig framställning torde få av ämbetsverket avlåtas.

För den händelse sålunda förhandlingarna med utlandet i berörda
syfte ledde till resultat i så god tid, att ärendet kunde eventuellt föreläggas
1918 års riksdag för prövning beträffande frågan om fartygens
byggande, därest de dittills beviljade medlen skulle visa sig vara för
ändamålet otillräckliga, sjmtes likväl ytterligare medel icke behöva för
ändamålet beräknas i 1919 års riksstat.

I hemlig skrivelse den 5 oktober 1918 har marinförvaltningen erinrat
om vad sålunda tidigare förekommit samt framhållit, hurusom
ämbetsverket i skrivelse den 12 september 1918 med förslag till beräknande
av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1920, med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58. 5

hänvisning till ovan återgivna skrivelse den 26 november 1917 samt till
de stora svårigheter, som för närvarande förelåge för dylika underhandlingars
bedrivande, anfört, att dessa svårigheter alltsedan dess i hög grad
ökats, vadan uti ovan om förmälda förhållanden någon nämnvärd ändringtill
det bättre ej syntes vara att förvänta inom den närmaste framtiden.

Vidare har marinförvaltningen yttrat följande.

Av den lämnade redogörelsen framginge, att tillsammans 4,500,000
kronor vore disponibla för byggande av tvenne jagare, men att dessa ej
kunnat beställas på grund av de uppdrivna byggnadskostnaderna.

Av de tvenne jagare, som under perioden 1915—1919 varit under
byggnad, hade en levererats (Wrangel) och ytterligare en (Wachtmeister)
beräknades kunna levereras under oktober månad 1918. För dessa
jagare erfordrades sammanlagt 32 mobiliseringstorpeder, och vore kostnaderna
för anskaffandet av dessa torpeder upptagna i kostnadsberäkningarna
med ett belopp av 355,785 kronor. Av dessa 32 torpeder vore
26 under tillverkning och 6 återstode att beställa. Enligt inom ämbetsverket
verkställda beräkningar erfordrades för färdigställandet av dessa
32 torpeder ytterligare ett belopp av 290,000 kronor, som icke kunde
bestridas av för ifrågavarande jagares anskaffande avsatta medel. Det torde
emellertid vara nödvändigt att dessa jagare i första hand bleve fullt utrustade
och försedda med erforderligt antal torpeder. För att detta måtte
kunna ske snarast möjligt, syntes det marinförvaltningen vara lämpligt
att för ändamålet taga i anspråk det erforderliga beloppet, 290,000
kronor, av de medel, 4,500,000 kronor, som vore avsatta för byggandet
av ytterligare två jagare. Marinförvaltningen finge fördenskull föreslå,
att proposition måtte avlåtas till 1918 års urtima riksdag eller, därest
detta icke läte sig göra, till 1919 års riksdag, med hemställan, att riksdagen
ville medgiva, att av sistnämnda medel ett belopp av 290,000
kronor måtte få användas för färdigställandet av torpeder till jagarna
Wrangel och Wachtmeister.

I likhet med marinförvaltningen anser jag, att ifrågavarande tvenne
jagare, av vilka numera jämväl jagaren Wachtmeister blivit levererad,
böra snarast möjligt bliva fullt utrustade och försedda med erforderligt
antal torpeder. Det nu äskade beloppet, 290,000 kronor, ingår i den
plan för torpedtillverkningens bedrivande i successivt minskad omfattning,
vilken uti statsverkspropositionen föreslagits.

Under åberopande i övrigt av vad jag under punkten 39 i det vid
årets statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet över sjöförsvars Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 49 höft. (Nr 58.) 173 19 2

Departements chefens yttrande.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

ärenden anfört, får jag alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t
föreslå riksdagen medgiva,

att av de för byggandet av ytterligare två jagare avsatta medel,
4,500,000 kronor, ett belopp av 290,000 kronor må tagas i anspråk för
färdigställandet av torpeder till jagarna Wrangel och Wachtmeister.

Till denna, av statsrådet övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Eric Baad- Heimer.

Stockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1919.