Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.
1
Nr 48.
Kungl. Maj.is proposition till riksdagen med förslag till lag om
visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och
165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse;
given Stockholms slott den 31 januari 1919.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om visst undantag
från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den
22 juni 1911 om bankrörelse.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 99 höft. (Nr 48)
l
2
Kungl. Majds proposition Nr 48.
Förslag
till
Lag
om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 166 § 1 mom.
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga
om bankbolag, vars egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor,
äga tillämpning under tiden intill den 1 juli 1920, där ej Konungen
dessförinnan annorledes förordnar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
januari 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:
»I en till Kungl. Maj:t den 16 mars 1917 ingiven skrivelse anförde
styrelsen för svenska bankföreningen i huvudsak följande:
Jämlikt 49 och 165 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
finge banks inlåning ej överstiga fem gånger beloppet av bankens egna
fonder. Denna bestämmelse vore avsedd att trygga bankernas soliditet.
En dylik begränsning av bankernas inlåningsrätt, mot vilken redan under
normala förhållanden anmärkningar kunde framställas, vore emellertid
olämplig med hänsyn till de under det pågående kriget uppkomna förhållandena.
Insättningarna i bankerna hade ökats i synnerligen hög
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.
grad och det syntes som om denna ökning'' ännu icke nått sin kulmen.
Emellertid kunde det antagas, att en högst avsevärd del av de penningar,
som uppsamlades i bankerna därför att de ej kunde göras fruktbärande på
annat håll, efter kriget åter skulle söka sig ut i rörelsen. Det måste
anses olämpligt, om bankerna till följd av eu tillfällig inlåning skulle
nödgas öka sina fonder till belopp, som komme att i framtiden visa sig
allt för stora. Bestämmelserna i ovannämnda lagrum borde därför få
dispositiv karaktär, så att t. ex. bankinspektionen tillädes rätt att på
därom gjord ansökan för högst ett år åt gången medgiva befrielse från
iakttagande av föreskriften om begränsning av inlåningen.
Ldi infordrat utlåtande över berörda framställning anförde bankinspektionen,
bland annat: Vad styrelsen för svenska bankförenin
gen
framhållit beträffande ovannämnda lagbestämmelsers verkan under
de förhållanden, som skapats under det pågående kriget, vore förtjänt
av stort beaktande. Enligt bankinspektionens åsikt hade styrelsen
anfört fullgiltiga skäl för en förändring under den tid, dessa förhållanden
kunde komma att bestå. Emellertid vore det för vinnande av det
avsedda ändamålet tillfyllest och jämväl i övrigt mest lämpligt, att ifrågavarande
lagbestämmelser genom eu provisorisk lag försattes ur gällande
kraft, till en början under ett år och därefter eventuellt för den ytterligare
tid, som av de angivna abnorma förhållandena kunde påkallas.
Då det emellertid egentligen torde vara allenast de större bankerna med
kontor i landets affärscentra, som rönt den ovan antydda inverkan av
kristiden, men däremot de mindre bankerna, för v li ka för övrigt den
ifrågavarande regeln jämväl under normala tider hade sin största betydelse,
icke i nämnvärd mån torde hava berörts därav, borde den provisoriska
lagstiftningen omfatta allenast bankbolag med fonder, som uppginge
till något så när betydande belopp, förslagsvis minst fem miljoner
kronor.
I överensstämmelse med bankinspektionens yttrande utarbetades
inom finansdepartementet ett lagförslag i ämnet. ‘Sedan från lagrådet
inhämtats utlåtande över lagförslaget, föreslog Kungl. Maj: t i en till
riksdagen avlåten, den 16 april 1917 dagtecknad proposition, nr 249,
liksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om visst
undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen
den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Riksdagen anmälde i skrivelse den 4 maj 1917, nr 142, att riksdagen
bifallit propositionen. Under erinran om vissa inom lagrådet
framställda, anmärkningar mot förslaget, vilka syntes varit föranledda av
farhågor för att den provisoriska lagen skulle kunna komma att sättas
5
Kungl. Maj.ts proposition Nr 48-
ur kraft så plötsligt, att bankerna icke erhölle tillräcklig tid på sig för
avvecklingen, framhöll riksdagen, därvid tillika, att enligt riksdagens
mening Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att, därest den provisoriska
lagen ansåges böra träda ur tillämpning, i tid vidtaga sådana åtgärder,
att de befarade olägenheterna bleve undanröjda.
Den 15 maj 1917 utfärdade Kungl. Maj:t lag om visst undantag
från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22
juni 1911 om bankrörelse av följande lydelse:
Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den
22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga om bankbolag, vars
egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor, äga tillämpning under tiden intill
den 1 juli 1918, där ej Konungen dessförinnan annorledes förordnar.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Sedan bankinspektionen uti infordrat yttrande förordat prolongation
av bestämmelserna i lagen den 15 maj 1917 till den 1 juli 1919,
framlade jag den 10 januari 1918 för Kungl. Magt ett inom finansdepartementet
utarbetat, så lydande förslag till lag i ämnet:
Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom. och 165 § l mom. lagen den
22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga om bankbolag, vars
egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor, äga tillämpning under tiden intill
den 1 juli 1919, där ej Konungen dessförinnan annorledes förordnar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1918.
Över förslaget inhämtades utlåtande från lagrådet, som lämnade
förslaget utan anmärkning, varefter Kungl. Maj:t i en till riksdagen
avlåten, den 22 januari 1918 dagtecknad proposition, nr 33, föreslog
riksdagen att antaga samma förslag.
Riksdagen anmälde i skrivelse den 19 februari 1918, nr 28, att
riksdagen bifallit propositionen.
Den 26 februari 1918 utfärdade Kung]. Maj:t därefter lag (nr
98) av enahanda innehåll som ovanintagna förslag.
På min begäran om bankinspektionens yttrande, huruvida åtgärder
borde vidtagas för åvägabringande av fortsatt giltighet utöver den 1
juli 1919 av bestämmelserna i lagen den 26 februari 1918, har bankinspektionen
i sin den 19 september 1918 dagtecknade svarsskrivelse
Departement
»ekefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.
meddelat, att, då de förhållanden, som föranlett nämnda lag, fortfarande
vore för handen och, såvitt bedömas kunde, ännu länge torde komma
att bestå, bestämmelserna i lagen syntes höra prolongeras till den 1
juli 1920.
Enligt vad jag inhämtat från bankinspektionen hade sammanlagda
saldona å de privata bankernas giroräkningar, vilka saldon den 31 oktober
1917 uppgått till 691,330,350 kronor, den 30 september 1918 stigit till
973,610,289 kronor och den 30 därpå följande november, som är den
sista dag, för vilken slutsumman är känd, till 1,020,708,195 kronor.
Uppenbarligen kommer behovet av de, senast genom lagen den
26 februari 1918, meddelade undantagsbestämmelserna att göra sig
gällande ännu någon tid efter den 1 juli 1919. Jag anser därför, att
bestämmelserna böra förlängas att gälla under ytterligare ett år, med
rätt för Konungen att, därest omständigheterna därtill föranleda, tidigare
sätta bestämmelserna ur kraft.»
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i överensstämmelse
med sistnämnda lag upprättat förslag till lag om visst
undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen
den 22 juni 1911 om hankrörelse av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, hemställde departementschefen, att lagrådets utlåtande
över förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
genom utdrag av protokollet inhämtas.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott bifalla.
Ur protokollet:
Bengt Arfwidson.
Kungl. Ma/ds proposition Nr 48.
7
Förslag
till
Lag
om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga
om bankbolag, vars egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor,
äga tillämpning under tiden intill den 1 juli 1920, där ej Konungen
dessförinnan annorledes förordnar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen
den 24 januari 1919.
Närvarande:
Justitieråden Gullstrand,
von Seth,
Wedberg,
Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga .
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17 januari
1919, hade Kungl. Magt förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen oinförinälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och
165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av revisionssekreteraren Nils Edvard Gadde.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 48.
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
januari 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Thorsson, anmälde härefter lagrådets
den 24 januari 1919 avgivna utlåtande över det den 17 i samma månad
till lagrådet remitterade förslaget till lag om visst undantag från tilllämpningen
av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911
om bankrörelse.
Departementschefen, hemställde att förslaget, som av lagrådet lämnats
utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 39 höft. (Nr 48.)
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av
den lydelse, bilagan litt.....vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Herbert Wall in.
STOCKHOLM, ISAAC MAECIJ8’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG. 1919