Kungl. Maj:ta Proposition Nr 46.
1
Nr 46.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för två
läroverkslärare att ingå på 1918 års avlöning sstat;
given Stockholms slott den 28 januari 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att medgiva,
att den omständigheten, att lektorn vid högre latinläroverket i Göteborg
Ernst Paulus Bendz och adjunkten vid högre allmänna läroverket i
Strängnäs Karl Emanuel Jernström först efter därför föreskriven tidpunkt
anmält sig vilja underkasta sig den av 1918 års lagtima riksdag beslutade
avlöningsstaten för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och vid sagda
stat fäs tade villkor och bestämmelser, ej må utgöra hinder, för dem att
åtnjuta de enligt samma stat utgående avlöningsförmåner.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF
Värner Rydén.
Bihang till riksdagens protokoll lull). 1 sand. 37 käft. (Sr 46.)
1
2
Knuff!. Maj:ts Proposition Nr 46.
Angående
rätt för två
läroverks1ätare
att
ingå på 1918
års avlöningsstat.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Föredragande departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:
Av 1918 års lagtima riksdag fattades som bekant beslut om ny löneoch
pensionsreglering för bland andra lärarpersonalen vid de allmänna
läroverken. Riksdagen fastställde därvid vissa villkor och bestämmelser
för åtnjutandet av de avlöningsförmåner, som i blivande nya stater bleve
upptagna för ordinarie befattningshavare vid de allmänna läroverken, och
förklarade, att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före
den 15 november 1918 anmälde, att de ville underkasta sig den nya staten
och därvid fästade villkor och bestämmelser och som icke lagligen kunde
därtill förbindas, skulle varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande
ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner. Föreskrift i dessa hänseenden
lämnades sedermera i kungl. kungörelse den 22 juli 1918 angående
löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 46. J
(Svensk författningssamling nr 660). Samtidigt anbefalldes läroverksöverstyrelsen
att låta meddela vederbörande lärare, att nu omförmälda anmälan
skulle ske skriftligen hos överstyrelsen samt att, med tillkännagivande från
vilka lärare anmälan ej ingått före den 15 november 1918, översända de
inkomna anmälningsskrifterna till ecklesiastikdepartementet. Med skrivelse
den 22 november 1918 överlämnade läroverksöverstyrelsen ifrågavarande
anmälningsskrifter, varjämte överstyrelsen tillkännagav, att anmälan icke
ingått ifrån, utom andra, adjunkten vid högre allmänna läroverket i Strängnäs
Karl Emanuel Jernström. överstyrelsen anför i samband därmed, att
Jernström vore tjänstledig och vistades i Ryssland på offentligt uppdrag
och att någon förklaring från honom icke kunnat erhållas.
Jag ber i anledning härav få erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut
den 30 augusti 1918 beviljat Jernström tjänstledighet under höstterminen
1918 för tjänstgöring såsom delegerad vid Kungl. Maj:ts beskickning
i Retrograd, avdelning B.
Med skrivelse den 27 december 1918 har läroverksöverstyrelsen sedermera
överlämnat en av Jernström den 15 november 1918 i Moskva dagtecknad,
den 2 december 1918 till överstyrelsen inkommen skrift, däri
han förklarar sig villig att underkasta sig den nya avlöningsstaten och
därvid fästade villkor och bestämmelser.
Läroverksöverstyrelsen överlämnade med förut omförmälda skrivelse den
22 november 1918 jämväl en av lektorn vid högre latinläroverket i Göteborg
Ernst Paulust Bendz till överstyrelsen ingiven, den 19 november 1918
dagtecknad skrift med förklaring av nu ifrågavarande art. Då nämnda förklaring
alltså avgivits efter den av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda tidpunkten,
har Bendz hos Kungl. Maj:t anhållit om rätt att det oaktat komma
i åtnjutande av de med den nya lönestaten förenade avlöningsförmåner.
Jag ber här få erinra om att Bendz den 26 september 1918 utnämndes
och förordnades att från och med den 1 oktober 1918 vara lektor
vid sistnämnda läroverk. I sin förberörda ansökning har Bendz — med
omnämnande av förut anförda villkor angående anmälan före viss tid —
anfört:
Om detta villkor erhöll jag kännedom först efter det nämnda tidpunkt förflutit.
Detta måste tillskrivas den omständigheten, att jag, som ''icke från något håll blivit
uppmärksamgjord på tillvaron av en dylik bestämmelse, ännu icke börjat min tjänstgöring
såsom lektor. Jag har nämligen sökt och erhållit tjänstledighet från denna
befattning för att icke under pågående läsår nödgas avbryta min tjänstgöring såsom
lärare vid Göteborgs högre samskola. Ilade detta icke varit fallet utan jag i stället
tillträtt min lektorsbefattning, hade anmärkta missöde icke behöft inträffa, enär jag
då givetvis i likhet med övriga befattningshavare vid latinlåroverket, fatt kännedom
om villkoret i fråga.
4
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj.is Proposition Nr 46.
Bendz hemställde därför, att Kung], Maj:t måtte förklara honom, utan
avseende därå, att han kommit att icke iakttaga den stadgade fatalietiden,
berättigad att komma i åtnjutande av löneförmånerna enligt den lönestat,
som trädde i kraft den 1 januari 1919.
över ifrågavarande ansökning har statskontoret den 7 januari 1919
avgivit infordrat utlåtande och därvid tillstyrkt bifall till ansökningen.
De båda fall, för vilka jag nu redogjort, äro så till vida likartade,
som såväl den ene som den andre av ifrågavarande lärare ej inom av Kungl.
Maj:t och riksdagen föreskriven tid inkommit med vederbörlig anmälan
om villighet att ingå på den nya lönestaten för läroverkslärare. I övrigt
äro omständigheterna helt olika. Vad Jernström beträffar, har han, såsom
jag redan omnämnt, under höstterminen 1918 i offentligt uppdrag vistats i
Ryssland, och det synes mig, med kännedom om de förhållanden som även
vid nämnda tid voro rådande i sagda land, ej vara ägnat att väcka förvåning,
att för honom uppstått hinder att i rätt tid tillkännagiva sin villighet
att ingå på den nya lönestaten. Hans försenade anmälan bör alltså
enligt min mening godtagas. Då emellertid den tidpunkt, före vilken
dylik anmälan skulle hava avgivits, blivit bestämd av riksdagen, anser jag,
att riksdagens bifall till anmälans godkännande bör inhämtas.
Anledningen till Bendz försummelse är av helt annan art och torde
helt enkelt bero på faktisk obekantskap med den i detta hänseende givna
föreskriften. Om orsaken härtill har Bendz själv i sin förut anförda skrift
upplyst. Vid tiden för anmälan tjänstgjorde Bendz vid en enskild läroanstalt
och hade ännu ej inträtt i tjänstgöring vid det allmänna läroverk,
där han vunnit fast anställning. Enligt vad jag inhämtat, har Bendz hittills
uteslutande tjänstgjort vid enskilda läroanstalter, varför hans obekantskap
med vissa med de allmänna läroverken förknippade förhållanden
synes i någon mån förklarlig. Även i fråga om Bendz anser jag mig
alltså böra tillstyrka, att den av honom gjorda anmälan godtages, och
hemställer om förslag till riksdagen i enlighet härmed.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag alltså om förslag till
riksdagen att medgiva,
att den omständigheten, att lektorn vid högre latinläroverket
i Göteborg Ernst Paulus Bendz och adjunkten
vid högre allmänna läroverket i Strängnäs Karl
Emanuel Jernström först efter därför föreskriven tidpunkt
anmält sig vilja underkasta sig den av 1918 års lagtima
riksdag beslutade avlöningsstaten för lärarpersonalen vid
5
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 46.
de allmänna läroverken och vid sagda stat fästade villkor
och bestämmelser, ej må utgöra hinder för dem att
åtnjuta de enligt samma stat utgående avlöningsförmåner.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Florin.