Kungl. Maj:ts Proposition Nr 410.
1
Nr 410.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919
års klass m. m.; given Stockholms slott den 21 maj
1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919 års klass in. m.
Härigenom förordnas som följer:
§ I
Utan
hinder av vad i § 27 värnpliktslagen stadgas rörande värnpliktigs
utbildningstid må Konungen förordna,
dels att första tjänstgöringen för vapenföra värnpliktiga av 1919 års
klass skall
vid fotfolket utgöra etthundratjugu dagar och taga sin början under
första eller andra året,
vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbärartjänst utgöra etthundratjugu
dagar,
vid trängen j egentlig sjukvårdstjänst utgöra etthundrafemtio dagar
och taga sin början under andra året, samt
vid intendenturtrupperna utgöra etthundraåttio dagar;
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt 371 käft. (Nr 410.) isoo ia 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 410.
dels ock att tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga av
1919 års klass, med undantag av dem, som nämnas under B eller C i
§27 mom. 2, skall utgöra sammanlagt tvåhundratio dagar.
§ 2.
Uti § 26 mom. 2 och 3 värnpliktslagen föreskriven uttagning för
utbildning till underbefäl eller fackmän skall icke äga rum bland värnpliktiga,
tillhörande 1919 års klass.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 410.
3
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 maj 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet Nilson,
följande:
»Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 9 sistlidne januari av frågan
om reglerandet av utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel anförde
jag till statsrådsprotokollet bland annat följande:
''På grund av den härjande farsot, som sedan sommaren 1918
övergått vårt land och som alltjämt fortgår, hava rekrytövningarna
med 1918 års värnpliktiga blivit uppskjutna och endast det antal värnpliktiga
blivit inkallat — till stor del efter frivillig anmälan — vilket
funnits oundgängligen behövligt för hästskötsel, vård av persedlar
o. d. Huruvida och när denna årsklass bör under innevarande år inkallas
till fullgörande av den sålunda uppskjutna övningen, kan för
4
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 410.
närvarande icke bedömas. Men under alla förhållanden är det redan
nu uppenbart, att ifrågavarande övning icke kan komma att taga
sin början förr än fram på våren 1919, och således måste erhålla en
annan förläggning än den som stadgas i nu gällande värnpliktslag,
samt att övningstiden måste komma att högst avsevärt förkortas. Starka
skäl synas mig föreligga för att även frågan om övning av 1919 års
värnpliktiga bör under nuvarande förhållanden på motsvarande sätt
hållas öppen. De hårt ansträngda statsfinanserna kräva oavvisligen,
att utgifterna under fjärde huvudtiteln ytterligare nedbringas under de
belopp, som även efter de av mig förut antydda besparingarna skulle
komma att erfordras, därest samtliga anslag till de värnpliktigas övningar
och därmed sammanhängande behov skulle upptagas efter beräkning
enligt den nu stadgade övningstiden och med hänsyn tagen
till den utomordentliga prisstegringen på allt som hör till de värnpliktigas
förplägnad, utrustning m. m. Härtill kommer, att det med hänsyn
till den blivande allmänna revisionen av försvarsväsendet icke kan
undgå att väcka betänkligheter att inkalla 1919 års värnpliktiga till
övning enligt nu gällande plan, så mycket mera som behovet av arbetskraft
till det produktiva arbetet måste förutses bliva synnerligen starkt
under don närmaste tiden, då med den blivande freden vårt näringsliv
efter allt att döma står inför i hög grad krävande uppgifter.
Dessa frågor, såväl angående de uppskjutna övningarna med 1918
års värnpliktiga som angående övningar med årsklassen 1919, är det
min avsikt att underställa den förutnämnda, av Kungl. Maj:t tillsatta
försvarskommissionens prövning, och torde sedermera propositioner i
dessa spörsmål böra till riksdagen avlåtas. Det är sålunda icke möjligt
att för närvarande taga definitiv ståndpunkt till de anslag på 1920 års
stat, som bero av den sistnämnda frågan om övningarna med årsklassen
1919. Å andra sidan måste vid beräkningen av dessa anslag hänsyn
tagas till att denna fråga, på sätt jag anfört, för närvarande bör hållas
öppen, då i annat fall anslagen skulle komma att uppföras till belopp,
som den finansiella ställningen icke medgiver och som sannolikt icke
komma att bliva erforderliga under förutsättning av den omläggning
av övningarna, som kan komma att beslutas. På grund härav, och då
utgångspunkter för en annan beräkning av anslagen än som hittills följts
icke äro för handen, förr än frågan om själva övningarna blivit av Kungl.
Maj:t prövad, har jag ansett mig på annat sätt böra verkställa den reduktion
av huvudtitelns slutsumma, som det statsfinansiella läget kräver. De ordinarie
anslagen till underhåll och övningar äro av mig uppförda med de belopp,
som skulle erfordras enligt nu gällande bestämmelser och enligt de
Kungl. Maj.ts Fr oposition Nr 410. 5
priser, som förefunnos före den under krigstiden inträdda stegringen.
Däremot har jag icke upptagit de förstärkningsanslag, som av prisstegringen
skulle föranledas för ifrågavarande poster, därest övningarna
komme att i nu stadgad utsträckning genomföras. Till vilka belopp
dessa förstärkningsanslag i så fall bort uppföras, erbjuder stora vanskligheter
att avgöra. Utan att göra något uttalande i saken anser jag
mig emellertid böra nämna, att de enligt armdförvaltningens anslagsäskanden
skulle uppgå till i runt tal 31 miljoner kronor. Jag har
ansett mig kunna vidtaga denna anordning på grund därav, att jag
utgått från den uppfattningen, att 1919 års värnpliktiga, tilldelade
infanteriet, på anförda skäl i varje fall icke böra inkallas till övning
förrän på våren 1920, och att övningstiden för ifrågavarande årsklass
i sådant fall kommer att betydligt förkortas, vilket medför en motsvarande
sänkning av kostnaderna.
De anslagsbelopp, som sålunda av mig föreslås att uppföras under
hithörande titlar på 1920 års stat, äro följaktligen tills vidare provisoriska,
Den definitiva regleringen av dessa anslag bör ankomma på
senare beslut, vare sig under 1919 års riksdag eller å tilläggsstat vid
1920 års riksdag, och lärer förslag om denna definitiva reglering i
sinom tid böra av Kungl. Maj:t föreläggas riksdagen.’
Rörande värnpliktiga av 1918 års klass har Kungl. Maj:t numera
uti proposition den 9 innevarande månad (nr 401) för riksdagen framlagt
förslag till lag angående befrielse för nämnda värnpliktiga från fullgörande
av viss värnpliktstjänstgöring i fredstid m. m.
Spörsmålet om den tjänstgöring, som bör åligga de värnpliktiga av
1919 års klass, har av mig hittills icke blivit upptaget, huvudsakligen
av den anledning, att det synts mig angeläget att avvakta, huruvida
icke dessförinnan den väntade fredsuppgörelsen skulle komma till stånd
och särskilt den stora frågan om nationernas förbund, vilken framförts
från alla kulturfolk, erhålla en lösning. Såsom i mitt ovan anförda
yttrande till statsrådsprotokollet framhölls, måste den blivande revisionen
av vårt försvarsväsende, i syfte att anpassa detsamma efter folkets bärkraft
och den fredliga kulturens behov, utgå från de förhållanden i
världen och den internationella rättsordning, som genom freden upprättas,
och även för en provisorisk reglering av 1919 års värnpliktigas
tjänstgöring skulle det uppenbarligen hava varit av vikt att kunna taga
hänsyn till en definitiv fredsuppgörelse. Då emellertid en sådan ännu
icke kommit till stånd, och då det såväl för uppgörande av statsregleringen
för år 1920 som av andra skäl är oundgängligen nödvändigt,
att beslut i denna fråga fattas av den nu församlade riksdagen, anhåller
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 410.
jag att nu få framlägga förslag till proposition i sagda ärende. Därvid
bör betonas, att detta förslag endast är avsett såsom ett provisorium
och förty begränsas till vad som nu ovillkorligen måste ordnas, nämligen
den första tjänstgöringen, ävensom att detsamma icke på något
sätt föregriper den blivande fullständiga revisionen av vårt försvarsväsende
eller förhindrar 1920 års riksdag att, därest förändrade förhållanden
sådant påkalla, på nytt upptaga frågan angående de värnpliktigas
tjänstgöring till omprövning.
I ovan berörda yttrande till statsrådsprotokollet den 9 sistlidne januari
framhöll jag, att såväl statsfinansiella hänsyn som andra omständigheter
måste väcka betänkligheter mot att inkalla värnpliktiga av 1919 års
klass till övning enligt nu gällande plan, samt att värnpliktiga av denna
årsklass, tilldelade infanteriet, i varje fall icke borde inkallas till övning
förr än på våren 1920. Den plan för tjänstgöring för 1918 års klass,
vilken ingår i förutnämnda proposition nr 401, avser också, att vissa
kontingenter av de infanteriet tilldelade värnpliktiga av denna årsklass
skola tjänstgöra under de sista månaderna av år 1919 och de första månaderna
av år 1920, alltså under eu tid, då enligt hittills gällande ordning
värnpliktiga av 1919 års klass skulle vara inkallade till tjänstgöring,
och förutsätter följaktligen en förskjutning av tjänstgöringen för 1919 års
klass, tillhörande infanteriet, till en senare del av år 1920. Jag ämnar
i anslutning härtill föreslå, att tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga
förlägges till år 1920, med början under våren, sedan den sista
kontingenten av 1918 års klass fullgjort sin tjänstgöring, samt till tiden
begränsas enligt vad i mitt berörda yttrande till statsrådsprotokollet
antyddes.
Enligt gällande värnpliktslag är utbildningstiden för flertalet fotfolket
tilldelade vapenföra värnpliktiga bestämd till sammanlagt 340
dagar, fördelade i en första tjänstgöring om 250 dagar, som tager sin
början under första året, samt en repetitionsövning om 30 dagar under
vart och ett av andra, tredje och fjärde åren.
Av hela antalet fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga uttagas
enligt § 26 mom. 2 värnpliktslagen högst 14 procent för utbildning till
underbefäl och fackmän. För dessa är enligt § 27 mom. 1 utbildningstiden
bestämd till sammanlagt 400 dagar, fördelade i en första tjänstgöring
om 310 dagar, som börjar under första året, samt en repetitionsövning
om 30 dagar under vart och ett av andra, tredje och fjärde
åren.
Beträffande vapenföra värnpliktiga, som för utbildning vid Norrbottens
regemente eller Gottlands infanteriregemente uttagits från annat
Kungl. Majds Proposition Nr 410.
7
regementes inskrivningsområde, ävensom i fråga om värnpliktiga, som
tilldelats Karlskrona eller Vaxholms grenadjärregementen, äro vissa jämkningar
med avseende å tjänstgöringstidens fördelning medgivna. Ifrågavarande
värnpliktiga äga sålunda, på sätt Konungen förordnar, fullgöra,
de till Norrbottens regemente eller Gottlands infanteriregemente uttagna,
första tjänstgöringen samt en, två eller tre repetitionsövningar i en följd
med början under första eller andra året, samt de till Karlskrona eller
Vaxholms grenadjärregementen uttagna första tjänstgöring och första
repetitionsövning i en följd med början under första eller andra året.
Då nu fråga är om en begränsning av tjänstgöringstiden för infanteriet
tilldelade vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass, kunde det
givetvis ligga nära till hands att härvid anknyta till den ordning, som var
bestämd i 1901 års värnpliktslag. Enligt denna voro samtliga fotfolket
tilldelade vapenföra värnpliktiga skyldiga att fullgöra en första tjänstgöring
om 150 dagar, under andra året, vilken tjänstgöring i allmänhet
tog sin början i april månad. Med hänsyn till angelägenheten av att
under nu rådande förhållanden kunna i möjligaste mån ägna alla till
buds stående krafter åt det produktiva arbetet ävensom i betraktande
av den statsfinansiella ställningen, vilken nödvändiggör erforderliga besparingar,
torde för den årsklass, varom nu är fråga, tiden för första
tjänstgöringen böra bestämmas något kortare, och finner jag mig kunna
föreslå, att den begränsas till 120 dagar. Vad repetitionsövningarna
angår, finnes icke anledning att förelägga innevarande riksdag något
förslag till ändring.
Beträffande de för utbildning vid Norrbottens regemente eller Gottlands
infanteriregemente från annat regementes inskrivningsområde uttagna
vapenföra värnpliktiga ävensom i fråga om vapenföra värnpliktiga,
som tilldelats Karlskrona eller Vaxholms grenadjärregemente, erfordras
icke några särskilda bestämmelser, enär värnpliktslagens avfattning
lämnar Kungl. Maj:t tillfälle att på lämpligaste sättet ordna tjänstgöringen
med hänsyn till vad förhållandena kräva.
På grund av den omläggning av tjänstgöringsförhållandena, som
enligt vad ovan nämnts är avsedd att äga rum, torde någon uttagning
för utbildning till underbefäl eller fackmän icke lämpligen böra ske
bland fotfolket tilldelade värnpliktiga av 1919 års klass.
Vad specialvapnen angår, ifrågasättes nu icke någon ändring av de
uti värnpliktslagen givna bestämmelserna rörande övningstidens längd
och fördelning för vapenföra värnpliktiga, tilldelade rytteriet, fält artilleriet,
positionsartillerict, fästningsartilleriet, fä sträng singenjörtrupperna samt fältingenjör-
och fälttelegraftrupperna. Vid dessa vapenslag är nämligen
tjänstgöringstidens såväl längd som fördelning bestämd med hänsyn till
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 410.
de vid desamma rådande särskilda förhållandena, och någon ändring härutinnan,
även av provisorisk natur, torde icke kunna vidtagas utan en
förutgående närmare utredning, vilken nu icke medhunnits.
Annorlunda ställa sig förhållandena vid trängen och intendentur trupperna.
Enligt värnpliktslagen utgör utbildningstiden för dessa vapenslag
tilldelade vapenföra värnpliktiga sammanlagt 240 dagar. Denna
tjänstgöring fullgöres, på sätt Konungen närmare förordnar:
vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbärartjänst med en
första tjänstgöring om 150 dagar, som tager sin början under första
eller andra året, samt med tre repetitionsövningar, var och en om 30
dagar, före utgången av fjärde eller femte året,
vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst med en första tjänstgöring
om 180 dagar, som tager sin början under första året, samt med en
repetitionsövning om 30 dagar under vartdera av andra och fjärde åren,
samt
vid intendenturtrupperna med en första tjänstgöring om 210 dagar,
som tager sin början under första eller andra året, samt med en repetitionsövning
om 30 dagar under fjärde året.
Enligt § 26 mom. 2 och 3 värnpliktslagen skola för utbildning till
underbefäl eller fackmän uttagas av trängen i egentlig trängtjänst samt
intendenturtrupperna tilldelade vapenföra värnpliktiga högst 14 procent
samt av trängen i sjukbärartjänst och i egentlig sjukvårdstjänst tilldelade
vapenföra värnpliktiga högst 10 procent. För de sålunda uttagna
är utbildningstiden bestämd till sammanlagt 365 dagar, fördelade i en
första tjänstgöring om 275 dagar, som tager sin början under första eller
andra året, samt tre repetitionsövningar, var och en om 30 dagar, före
utgången av fjärde eller femte året.
Vad de trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbärartjänst tilldelade
värnpliktiga angår, synas förhållandena icke påkalla, att första tjänstgöringen
för dessa bestämmes längre än vid fotfolket. Första tjänstgöringen
torde därför för ifrågavarande värnpliktiga böra nedsättas från
150 dagar till 120 dagar.
För de trängen i egentlig sjukvårdstjänst tilldelade värnpliktiga är,
som ovan nämnts, första tjänstgöringen fastställd till 180 dagar. I gengäld
härtill hava de att fullgöra endast två repetitionsövningar. Då någon
ändring beträffande dessa övningar icke är avsedd att nu vidtagas,
men den sammanlagda tjänstgöringstiden för ifrågavarande värnpliktiga
icke bör vara längre än för övriga trängen tilldelade värnpliktiga, torde
tiden för första tjänstgöringen för de trängen i egentlig sjukvårdstjänst
tilldelade böra avkortas med 30 dagar och alltså bestämmas till 150
dagar. Denna tjänstgöring bör taga sin början under andra året.
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 410.
Av enahanda skäl bör jämväl tiden för första tjänstgöringen för de
intendentur trupperna tilldelade värnpliktiga minskas med 30 dagar eller
från 210 dagar till 180 dagar.
I likhet med vad som föreslagits beträffande fotfolket, torde jämväl
vid trängen och intendenturtrupperna den i § 26 mom. 2 och 3 värnpliktslagen
föreskrivna uttagningen för utbildning till underbefäl eller
fackmän böra inställas.
För hären tilldelade vapenföra studenter och likställda utgör utbildningstiden
sammanlagt 485 dagar. Denna tjänstgöring fullgöres, på
sätt Konungen närmare förordnar, med en första tjänstgöring om minst
400 dagar, som tager sin början under första året, samt med en repetitionsövning
under vart och ett av andra och tredje åren.
Sedan genom 1914 års härordning de dittills å truppförbandsstaterna
uppförda särskilda officersvolontärbeställningarna indragits, sker
soldatutbildningen av dem, som ämna taga anställning såsom officersaspiranter,
tillsammans med de värnpliktiga studenterna. Enligt gällande
utbildningsföreskrifter sammandragas särskilda officersaspirantskolor på
hösten varje år efter repetitionsövningarnas avslutande. För att kunna
bliva antagen till officersaspirant erfordras att hava genomgått soldatutbildning.
Med hänsyn härtill och av vissa andra skäl har första
tjänstgöringen för värnpliktiga studenter och likställda hittills tagit sin
början under senare hälften av juni månad. Med nu gällande föreskrifter
för officersutbildningen torde någon framflyttning av denna tidpunkt
icke kunna vidtagas, enär en tillfredsställande uttagning för
officersaspirantskolorna då icke skulle kunna äga rum.
Efter officersaspiranternas avskiljande vidtager befälsutbildningen
för övriga studenter och likställda, och pågår denna till början av repetitionsövningarna
följande år. Därest, på sätt hittills ägt rum, huvudmassan
av övriga värnpliktiga avslutat första tjänstgöringen under
förra hälften av juli månad, skulle hinder icke hava mött att vid ungefär
samma tidpunkt avsluta första tjänstgöringen för studenter och
likställda. Med övergången från vinterlinjen till sommarlinjen blir detta
emellertid icke möjligt, enär ifrågavarande värnpliktiga måste för såväl
sin egen som trupp förbandens utbildning vara i tjänst under sista delen
av rekrytskolan, då övningar i pluton- och kompaniförband äga rum.
Men hänsyn till nu angivna förhållanden anser jäg mig icke kunna
föreslå någon avkortning av första tjänstgöringen för värnpliktiga studenter
och likställda av 1919 års klass. Emellertid synes det mig
med billigheten överensstämmande, att jämväl denna grupp värnpliktiga
kommer i åtnjutande av den avkortning av den i värnpliktslagen stadBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 371 Käft. (Nr 410.) 1806 19 2
10
KungI. Maj-.ts Proposition Nr 410.
gade tjänstgöringstiden, som kan åstadkommas genom att ifrågavarande
Värnpliktiga befrias från skyldigheten att fullgöra den till andra året
(1920) förlagda repetitionsövningen.
Vad härefter angår icke vapenföra värnpliktiga, utgör utbildningstiden
för dessa (studenter och likställda undantagna) sammanlagt 240
dagar eller samma dagantal som för vapenföra värnpliktiga vid trängen
och intendenturtrupperna. Tjänstgöringen fullgöres antingen i en följd
med början under första eller andra året eller ock med en första och
en andra tjänstgöring under de tre första åren. Med hänsyn därtill att
första tjänstgöringen för nyssnämnda värnpliktiga vid trängen och intendenturtrupperna
skulle avkortas med 30 dagar, torde en motsvarande
nedsättning av tjänstgöringstiden för nu ifrågavarande icke vapenföra
böra ske. Denna torde alltså böra bestämmas till sammanlagt 210
dagar.
För icke vapenföra studenter och likställda utgör tjänstgöringstiden
365 dagar, och fullgöres tjänstgöringen i en följd med början under
första eller andra året. För ifrågavarande värnpliktiga, vilka utbildas
för vissa speciella befattningar, torde någon nedsättning av den sålunda
stadgade tjänstgöringstiden icke nu böra ifrågasättas.»
Chefen för sjöförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Palmstierna,
anförde härefter följande:
»I enlighet med värnpliktslagens föreskrifter fördelas marinens värnpliktiga
till fyra olika tjänster, nämligen för flottan till allmän tjänst,
sjötjänst eller stationstjänst samt för kustartilleriet till kustartilleritjänst.
De allmän tjänst tilldelade värnpliktiga äro sjömän till yrket, tillhöra
sjömanshus och inskrivas vid inskrivningsförrättning för sjömanshus.
De pläga inrycka omkring den 1 november det år, inskrivningen
ägt rum, till tjänstgöring i en följd: de vapenföra under 360 dagar till
slutet av oktober och de icke vapenföra under 240 dagar till slutet av
juni påföljande år. De sjötjänst tilldelade värnpliktiga inskrivas vid inskrivningsförrättning
inom rullföringsområde och uttagas i regel bland
kust- och fiskarbefolkning, bland maskin- och verkstadspersonal samt i
övrigt bland yrkesgrupper, som lämpa sig för tjänst vid flottan. De
inrycka omkring den 1 februari året efter inskrivningen till tjänstgöring
i en följd: de vapenföra under 360 dagar till slutet av januari påföljande
år och de icke vapenföra under 240 dagar till slutet av september
det år, under vilket inryckningen skett. De stationstjänst tilldelade värn
-
Kungl. Maj;ls Proposition Nr 410.
11
pliktiga — skrivbiträden, militärarbetare, bagare, skräddare, skomakare
m. fl. — inrycka i regel, såväl vapenföra som icke vapenföra, till 360,
resp. 240 dagars tjänstgöring i en följd antingen i mitten av sommaren
det år, inskrivningen ägt ruin, eller omkring den 1 februari påföljande
år, och ordnas inryckningen på sådant sätt, att ett tillräckligt antal av
dessa yrkesmän finnes tillgängligt, huvudsakligen å flottans stationer,
året om.
Vid kustartilleriet inrycka de vapenföra värnpliktiga av varje årsklass
med ena hälften i början av november det år, inskrivningen ägt
rum, och med andra hälften i början av februari påföljande år, i båda
fallen till 323 dagars första tjänstgöring, varefter under fjärde året
följer en 42 dagars repetitionsövning under augusti—september månader.
De icke vapenföra värnpliktiga inrycka omkring den 1 juli det år, inskrivningen
ägt rum, eller den 1 februari påföljande år, och ordnas
inryckningen på sådant sätt, att dylika värnpliktiga finnas året om
i tjänst med största antalet tjänstgörande under månaderna juliseptember.
Oberoende av vad nu sagts inrycka vid marinen de värnpliktiga,
som skola under fredstid tjänstgöra i 500 dagar (icke vapenföra 365
—360 dagar) — studenter och likställda, ingenjörer, elektroingenjörer,
tekniker, elektrotekniker, intendenter och läkare samt sjökaptener, styrmän
och maskinister —, i allmänhet i juni månad det år, inskrivningen
ägt rum, till tjänstgöring i en följd eller i vissa fall till första
tjänstgöring.
För flottans vidkommande utgöra de allmän tjänst tilldelade värnpliktiga
— vilka, såsom förut nämnts, inrycka omkring den 1 november
det år, inskrivningen ägt rum — den viktigaste gruppen. De
vapenföra av denna kategori värnpliktiga förläggas under sin tjänstgöringstid
nästan uteslutande ombord å flottans fartyg, varför deras inkallande
och tjänstgöring nära sammanhänga med omfattningen av
fartygsrustningarna. Dessa bero i sin ordning under normala förhållanden
av den övningsplan, vilken med hänsyn till flottans beredskap, övning
av stampersonal m. in. anses lämplig. Storleken av fartygsrustningarna
röner naturligen även, särskilt för närvarande, stark inverkan
av det utrikespolitiska läget. På grund av svårigheten att bedöma den
framtida utvecklingen härav synes någon ändring i fråga om inkallandet
och tjänstgöringen för de allmän tjänst tilldelade vapenföra värnpliktiga
av 1919 års klass icke för närvarande böra ifrågasättas.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 410.
Beträffande de sjötjänst tilldelade värnpliktiga, vilka avses att inrycka
omkring den 1 februari året efter inskrivningen, har dels med hänsyn
till den tendens till ökning av antalet allmän tjänst tilldelade
värnpliktiga, som i samband med handelssjöfartens utveckling är att
emotse, och dels i betraktande därav, att behovet i det hela av värnpliktiga
för tjänst vid flottan efter allt att döma torde komma att minskas,
ifrågasatts, huruvida flottan helt eller delvis kunde avstå från denna kategori
av värnpliktiga; och har jag genom skrivelse den 5 innevarande
maj anmodat chefen för marinstaben att inkomma med yttrande i sådant
hänseende.
I fråga om de stationstjänst tilldelade värnpliktiga, vilka i regel inrycka
till tjänstgöring antingen i mitten av sommaren det år, inskrivningen
ägt rum, eller omkring den 1 februari påföljande år, vill jag nämna,
att jag med hänsyn särskilt till under mobiliseringen vunna erfarenheter
genom skrivelse den 7 innevarande maj anmodat chefen för marinstaben
att i samråd med marinförvaltningen och högste befälhavaren över
kustflottan samt efter stationsbefälhavarnas hörande inkomma med yttrande
rörande möjligheten och önskvärdheten av att minska antalet värnpliktiga,
inskrivna till stationstjänst, eller ock att för flottans del helt
och hållet avstå från denna kategori värnpliktiga. Det har därvid ifrågasatts,
att flottans varv skulle i krigstid kunna få sitt behov av yrkesmän
tillgodosett genom inkallelse enligt samma grunder, som jämlikt
gällande inkallelseinstruktion skola tillämpas för fyllandet av detta behov
vid vissa enskilda verk och fabriker. Beträffande särskilt militärarbetarna,
vilka även ingå uti ifrågavarande grupp av värnpliktiga, synas
dessa möjligen kunna ersättas av värnpliktiga, tilldelade allmän tjänst.
I detta ämne har chefen för marinstaben i skrivelse den 14 i samma
månad anfört följande.
Enär de rådande höga prisen på stenkol och andra för vidmakthållandet
av flottans krigsberedskap och för bedrivandet av dess övningar
erforderliga förnödenheter ännu ej undergått någon starkare prissänkning,
torde det, därest ej utöver anslaget till flottans krigsberedskap och
övningar betydande medel bleve ställda till förfogande, bliva erforderligt
att under år 1920 minska de i flottans normalövningsplan upptagna
lartygsrustningarna. En dylik åtgärd torde även påkallas av de inom
vissa personalkategorier förefintliga vakanserna. Då det för tillgodoseendet
av härens personalbehov och för skötandet av tjänsten å flottans
stationer vore av vikt, att antalet vid flottan i fredstid tjänstgörande
värnpliktiga icke överstege vad som erfordrades för krigsberedskapens
vidmakthållande och övningarnas bedrivande, kunde en överföring till
13
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 410.
hären av en del marinen i sjötjänst eller stationstjänst tilldelade värnpliktiga
bliva önskvärd.
Sådan överföring av värnpliktiga, som här ovan nämnts, kunde
emellertid ej verkställas enligt nu gällande värnpliktslag. Chefen för
marinstaben ville därför, efter att i ärendet hava samrått med chefen
för generalstaben, hemställa, att proposition till riksdagen måtte avlåtas
om utfärdandet av en tillfällig lag, innebärande rättighet för Konungen
att, oberoende av bestämmelserna i § 24 värnpliktslagen, låta, då särskilda^
omständigheter därtill föranledde, värnpliktiga av 1919 års klass,
som tilldelats marinen och ej vore inskrivna å sjömanshus, överföras till
hären. Klagan över dylikt beslut torde böra medgivas och underställas
Konungens prövning.
Det sätt för lösning av den föreliggande frågan rörande värnpliktens
fullgörande för värnpliktiga av 1919 års klass, tilldelade sjötjänst
eller stationstjänst, som innefattas i chefens för marinstaben förslag,
synes mig vara av beskaffenhet att böra vinna bifall; och anhåller jag
att i annat sammanhang få göra den framställning, som härav föranledes.
Härigenom kan tillgodoseendet av flottans eventuellt förefintliga behov
av värnpliktiga av dessa kategorier, tillhörande ifrågavarande klass, på
ett tillfredsställande sätt regleras, på samma gång tjänstgöringen för de
värnpliktiga, som med tillämpning av den föreslagna lagen komma att
överföras till hären, utan särskild åtgärd ordnas på samma sätt som för
övriga värnpliktiga vid vederbörande truppslag, dit överföringen sker.
Beträffande frågan om det truppslag, till vilket ifrågavarande kategorier
värnpliktiga böra överföras, har jag, efter samråd med chefen
för lantförsvarsdepartementet, funnit lämpligast, att dessa värnpliktiga
fullgöra sin värnpliktstjänstgöring vid fotfolket. Genom en sådan anordning
komma de att i allmänhet få sin tjänstgöring förlagd till infanteriets
vederbörande truppförband i hemorten. I den mån förevarande
värnpliktiga på grund av kroppsbeskaffenhet e. d. icke skulle lämpa sig
för tjänstgöring vid infanteriet, torde deras tjänstgöringsförhållanden
böra ordnas i enlighet med bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.
Någon anledning att ifrågasätta ändring beträffande inkallandet och
tjänstgöringen för de värnpliktiga, som må komma att fullgöra den tjänst
vid flottan (sjötjänst eller stationstjänst), vilken de tilldelats, synes icke
föreligga, helst som antalet av dessa värnpliktiga torde bliva ringa.
Beträffande de kustartilleritjänst tilldelade värnpliktiga av 1919 års
klass, vilka avses att inrycka till tjänstgöring i början av november
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 410.
1919 eller i början av februari 1920, anser jag mig icke för de vapenföra
av denna kategori värnpliktiga böra ifrågasätta någon ändring av
övningstiden, enär för dem synas böra bliva gällande enahanda tjänstgöringsförhållanden
som för de värnpliktiga vid flertalet av arméns
specialvapenslag (fästningsartilleriet).
I fråga om utbildningstiden för icke vapenföra värnpliktiga av 1919
års klass vid marinen tillåter jag mig hänvisa till vad chefen för lantförsvarsdepartementet
därom förut anfört.
Med avseende å utbildningstiden för studenter och likställda m. fl.
vid marinen torde, i överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga
om motsvarande kategori vid armén, något beslut i fråga om avkortning
i utbildningstiden icke för närvarande böra fattas.»
Chefen för lantförsvarsdepartementet, statsrådet Nilson, yttrade härefter
följande:
»I överensstämmelse med vad sålunda anförts har inom lantförsvarsdepartementet
uppgjorts »Förslag till lag om ändrad utbildningstid för
vissa värnpliktiga av 1919 års klass m. m.» Över detta förslag har den av
Kungl. Maj:t den 18 december 1918 tillsatta försvarskommissionen (herrar
S. H. Kvarnzelius, ordförande, C. G. Ekman, friherre O. H. A. Fleming,
J. L. Widell, S. Bengtsson, P. A. Hansson, V. Larsson, D. H. Pettersson
och A. V. Sävström) den 24 innevarande månad avgivit infordrat yttrande
samt därvid anfört följande:
Såväl med hänsyn till de efter den nuvarande värnpliktslagens
antagande inträdda ändrade militärpolitiska förhållandena som ur synpunkten
av att i möjligaste mån nedbringa utgifterna under riksstatens
fjärde huvudtitel hölie kommissionen före, att därest en allmän värnplikt
över huvud taget komme att i framtiden bibehållas, en väsentlig inskränkning
av övningstiden för den stora huvudmassan av hären tilldelade
värnpliktiga måste vidtagas. Huru värnpliktstjänstgöringen framdeles
borde ordnas, kunde naturligtvis icke nu avgöras utan komme
denna fråga att göras till föremål för en ingående undersökning i samband
med den förestående allmänna revisionen av vårt försvarsväsende.
Het till kommissionens yttrande nu hänskjuta förslaget om ändrad utbildningstid
för vissa värnpliktiga av 1919 års klass avsåge också endast
ett provisoriskt ordnande av denna årsklass första tjänstgöring
och avsåge icke att på något sätt föregripa den blivande fullständiga
försvarsrevisionen.
15
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 410
Vid den granskning kommissionen ur nu angivna synpunkt underkastat
det uppgjorda lagförslaget hade kommissionen endast funnit anledning
framställa följande erinringar.
Enligt lagförslaget skulle första tjänstgöringen för vapenföra värnpliktiga
vid fotfolket utgöra 120 dagar samt tjänstgöringstiden för icke
vapenföra sammanlagt 210 dagar. Den motsättning, som till synes här
förelåge, hade givetvis sin förklaring därutinnan, att frågan om repetitiousövningarnas
vid fotfolket längd och antal icke nu upptagits till
prövning. Kommissionen förutsatte emellertid, att därest en inskränkning
av repetitionsövningarna vid fotfolket komme till stånd, eu däremot
svarande avkortning av tjänstgöringstiden för de icke vapenföra jämväl
vidtoges. Enligt kommissionens uppfattning borde nämligen tjänstgöringstiden
för icke vapenföra icke överstiga den sammanlagda utbildningstiden
för vapenföra värnpliktiga vid fotfolket.
Vad nu anförts i fråga om icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöringstid
borde äga motsvarande tillämpning i fråga om trängen och
intendenturtrupperna tilldelade värnpliktiga.
Den omständigheten att specialvapnen i övrigt icke berördes av
det. kommissionen förelagda lagförslaget borde givetvis icke anses prejudicerande
i fråga om vad som kunde komma att framdeles beslutas
angående övningstidens längd för dessa vapenslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde kommissionen,
att förslag i ämnet måtte föreläggas den nu församlade riksdagen.
_ Mot kommissionens sålunda avfattade yttrande hava reservationer
avgivits
dels av herr Hansson, som anfört:
»I remisshandlingen har chefen för lantförsvarsdepartementet framhållit, att
såväl statsfinansiella hänsyn som andra omständigheter måste väcka betänkligheter
mot att inkalla värnpliktiga av 1919 års klass till övning enligt nu gällande plan.
Bland de andra omständigheter, som i detta sammanhang påkalla uppmärksamhet,
synes mig den mest betydande vara det förändrade läge, som inträtt i och med
världskrigets avslutande. I detta läge borde, i avvaktan på den förestående allmänna
försvarsrevisionens resultat, utan våda för vårt land men till betydande lättnad såväl
för de värnpliktiga som i de statsfinansiella svårigheterna samt till gagn för det produktiva
arbetet, ett inställande av värnpliktsövningarna under jämväl nästa år kunna
äga rum. Från denna utgångspunkt skulle jag ha velat för Kungl. Maj:t förorda framläggandet
för riksdagen av förslag till provisorisk lag, vari Kungl. Maj:t bemyndigades
att, utan hinder av vad i § 27 värnpliktslagen stadgas, begränsa inkallelserna
av värnpliktige till det antal, som för vård- och vakttjänst är oundgängligen nödvändigt.
Chefen för lantförsvarsdepartementet har emellertid nu begärt försvarskommissionens
yttrande över ett inom departementet utarbetat förslag till lag om ändrad
16
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 410.
utbildningstid för vissa värnpliktige av 1919 års klass. Jag har då, utan att frånträda
min ovan angivna uppfattning om vad som varit riktigast, ansett mig pliktig
att pröva detta förslags detaljer.
Enligt förslaget skulle för ifrågavarande värnpliktige fastställas en första övningstid
av 120 dagar för de vapenföra vid fotfolket samt vid trängen i egentlig
trängtjänst och i sjukbärartjänst, av 150 dagar vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst
och av 180 dagar vid intendenturtrupperna samt en sammanlagd övningstid av 210
dagar för de icke vapenföra, med undantag av dem, som nämnas under B eller C i
§ 27 mom. 2 värnpliktslagen.
Detta förslag innebär, särskilt för huvudmassan av de värnpliktige av 1919 års
klass, en rätt betydande nedsättning i övningstiden. Denna nedsättning skulle otvivelaktigt
möjliggöra en icke oväsentlig besparing i de militära utgifterna och samtidigt
tillföra det produktiva arbetet ett tillskott av arbetskrafter. Det utgör sålunda
ett steg i rätt riktning.
Jag har emellertid icke kunnat finna den olikhet i övningstiden, som föreslås
för i förslaget nämnda grupper av värnpliktige vara motiverad. Såsom av den i
remisshandlingen lämnade redogörelsen framgår, föreskriver värnpliktslagen för de
värnpliktige vid trängen och intenden turtrupperna en väsentligen kortare första tjänstgöring
än för de vapenföra''värnpliktige vid fotfolket. Likaledes föreskriver värnpliktslagen
en avsevärt kortare övningstid för de icke vapenföra värnpliktige än för de
vapenföra. Enligt det nu föreliggande förslaget skulle ett motsatt förhållande inträda.
Medan för vapenföra värnpliktige vid fotfolket föreslås en minskning av första tjänstgöringen
med 130 dagar, föreslås för de värnpliktige vid trängen och intendenturtrupperna
en minskning med endast 30 dagar. Därigenom skulle första tjänstgöringen för vissa
av de senare bli längre än för de vapenföra värnpliktige vid fotfolket. För icke
vapenföra värnpliktige skulle minskningen för hela övningstiden bli endast 30 dagar.
För dessa olikheter har jag icke kunnat i remisshandlingarna finna någon motivering.
En sådan kunde måhända utletas genom att till den nu föreslagna tiden
för första tjänstgöringen man lade det antal dagar, varunder ifrågavarande vapenföra
värnpliktige enligt gällande värnpliktslag ha att fullgöra repetitionsövningar. Man
kommer då till en sammanlagd tjänstgöringstid av 210 dagar för samtliga.
Chefen för lantförsvarsdepartementet framhåller, att vad repetitionsövningarna
angå, han icke finner anledning att förelägga innevarande riksdag något förslag till
ändring. Därav synes framgå, att frågan om repetitionsövningarnas antal'' och längd
skulle kunna bli föremål för en senare prövning. Under sådana förhållanden synes
det mig, att vid beräkningen av tiden för den första tjänstgöringen hänsyn icke bör
tagas till den olika tid, under vilken här ifrågavarande grupper av värnpliktige ha
att fullgöra repetitionsövning. I annat fall skulle ju realiter även frågan om repetitionsövningarna
för 1919 års klass nu avgöras och den övningstid, som sålunda
fastställdes, komma att uppgå till 210 dagar.
Om det emellertid icke varit Kungl. Maj:ts avsikt att frågan om repetitionsövningarna
skulle avgöras eller prejudiceras genom den provisoriska lösning av frågan
om första tjänstgöringen för vissa värnpliktige av 1919 års klass, som nu föreslås,
synes det mig ha varit lämpligare, att nu föreslagits en första övningstid av
högst 120 dagar för samtliga de här ifrågavarande vapenföra värnpliktige och att
för de icke vapenföra värnpliktige tjänstgöringstiden likaledes föreslagits till högst
120 dagar.
I fråga om det remitterade lagförslagets bestämmelse, att uti § 26 mom. 2 och
3 värnpliktslagen föreskriven uttagning för utbildning till underbefäl eller fackmän
17
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 410.
icke skall äga ruin bland värnpliktige av 1919 års klass, har jag i likhet med kornmissionens
majoritet icke funnit anledning till någon erinran»;
dels och'' av herrar friherre Fleming, Pettersson och Widell, vilka ansett,
att kommissionens yttrande bort hava följande lydelse:
»En i vårt försvarsväsende så djupt ingripande åtgärd som förkortande av första
utbildningstiden för infanteriet, arméns huvudvapen, med mer än hälften — låt
vara tillsvidare för blott ett år — bör enligt försvarskommissionens mening givetvis
föregås av en fullständig och noggrann utredning. Så vitt av remissakten framgår,
hava emellertid de militära myndigheterna icke ens blivit hörda i förevarande
ärende. Då frågan alltså synes ännu icke hava underkastats den beredning, varom
stadgas i 10 § riksdagsförordningen, och möjlighet att åstadkomma sådan beredning
under de få dagar, som återstå för riksdagens arbete, tydligen icke kan förefinnas,
far kommissionen redan av denna anledning hemställa, att proposition i ämnet icke
måtte avlåtas till innevarande riksdag».
Efter därom erhållen anmodan har jämväl chefen för generalstaben
denna dag avgivit yttrande (se Bil. A) över det uppgjorda lagförslaget
samt därvid framställt vissa erinringar mot detsamma.
Då emellertid förevarande fråga måste bedömas icke blott ur militär
synpunkt utan jämväl med hänsyn till andra förhållanden, finner jag
mig, under åberopande av vad försvarskommissionen i ärendet andragit,
böra tillstyrka, att framställning i ämnet i enlighet med vad av mioförut
anförts göres till riksdagen.);
Departementschefen uppläste härefter nämnda »Förslag till lag om
ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919 års klass m. m.»
samt hemställde, att detta förslag- matte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C. E. Odhner.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 371 käft. (Nr 410.)
1800 19 3
18
Kungl. Maj ds Proposition Nr 410.
Yttrande
över »Förslag
till lag om
ändrad utbildningstid
för vissa
värnpliktiga
av 1919 års
klass m. m.»
Bil. A till Kungl. Maj ds proposition nr 410.
Till statsrådet och chefen för Kungl. Lantförsvarsdepartementet.
Vid avgivande av yttrande över ifrågavarande lagförslag ha särskilt
tvenne synpunkter ansetts böra framhållas. Den första är att om ock
förhållandena nu kunna anses påkalla alla armars deltagande i det fredliga
arbetet, och det statsfinansiella läget synes ogynnsamt, detta icke
med nödvändighet synes behöva vara fallet under den tid, för vilken
lagen skulle gälla. Visserligen synes enighet råda därom, att det statsfinansiella
läget snarast tenderar till en försämring, men å andra sidan
befara många, att produktionen, av orsaker som icke kunna undanröjas,
kommer att avtaga och detta giva upphov till arbetslöshet. Då. det
dessutom torde vara svårt att beräkna, vilka krav det militärpolitiska
läget under år 1920 kan komma att ställa, synes lagen ej böra upptaga
bestämmelser, om vilka nästa lagtima riksdag lika väl kan hinna fatta
beslut.
Den andra synpunkten är av militär natur, och ur den bör skärskådas,
huruvida den hittills vid utvecklingen av vårt försvarsväsende
tillämpade utvecklingsgången verkligen kan med full medvetenhet om
verkan ytterligare pådrivas. Anser man 1875 års härordningsförslag
som den teoretiska grunden för utvecklingen av vår allmänna värnplikt,
finner man, att huvudvapnets, infanteriets, där angivna ställning i förhållande
till andra försvarsmedel alltjämt försvagats, och att den då
föreslagna utvecklingen icke ens 1914 blivit uppnådd. Redan i Kungl.
Maj:ts förslag av 1901 hade främst marinen och specialvapnen vunnit
en kraftigare utveckling än infanteriet, vilket förhållande ytterligare
skärptes genom riksdagens beslut att nedsätta den första utbildningen
vid huvudvapnet till fem månader. År 1914 stärktes visserligen infanteriets
ställning i och för sig, men icke till jämbördighet.
Genom den föreslagna inskränkningen av den första utbildningstiden
till mindre än hälften av den nu lagstadgade skulle årsklassen
1919 ur infanteriet sjunka under de enligt 1901 års lag senast utbildade
klasserna och infanteriets ställning försämras relativt till marinen
och specialtruppslagen. Betänkligheterna att låta nämnda årsklass få
in
KungI. Maj:ts Proposition Nr 410.
en så kort utbildning, att den icke motsvarar de moderna kraven eller
ens dem, vid vilka 1901 års riksdag fasthöll, framstå bäst, då man beaktar
världskrigets lärdom, att en trupp, som icke erhållit intensiv
första utbildning under betydligt längre tid än den, som i lagförslaget
avses, och därtill icke är insatt i en fast kader, endast sällan, och då
i regeln med stora förluster, kan tillkämpa sig framgång i en allvarlig
strid.
Härtill kommer, att infanteriets utbildning för närvarande kan sägas
befinna sig i en kris. Redan för utbildningsåret 1917—1918 anbefallde
Kungl. Maj:t försök med av världskrigets erfarenheter påkallade nya
grunder för utbildningen, och med stöd av dessa försök skulle nya metoder
tillämpas under utbildningsåret 1918—1919. I följd av ändrade
förhållanden kunna dessa ej nu medföra några mera betydande resultat.
Emellertid framgår mer och mer av de rapporter, som ingått från i utlandet
studerande officerare, att världskrigets erfarenheter måste medföra
djupgående förändringar i infanteriets beväpning, taktik och utbildning.
För specialvapnen äro förändringarna ‘ icke på långt när så bjärt
framträdande och tränga där ej så genomgripande in i avseende på
manskapets utbildning. De kunna ej där —- icke heller, tror jag, vid
marinen — kallas rent av revolutionerande. Så måste de nog betecknas
vid infanteriet. En verklig omvälvning i förenämnda avseenden är
nödvändig, om detta, huvudvapnet, skall kunna självt och därmed för
hela fälthären återvinna den forna offensivkraften. ''
Av meddelandet, att regeringen har för avsikt att först på våren
1920 inkalla infanteriet tilldelade värnpliktiga av årsklassen 1919, framgår,
att dessas användbarhet vid mobilisering under förra hälften av
1920 ar mycket förminskad. Denna olägenhet synes, så snart de statsfinansiella
eller andra därmed jämförliga hinder bortfalla, och hälst
redan år 1920, böra upphävas genom nämnda värnpliktigas inkallelse
till övning under erforderlig tid, i likhet med vad av mig i annan skrivelse
denna dag anförts beträffande årsklassen 1918.
En definitiv nedsättning av den första utbildningstiden till 120
(lagar för infanteriet tilldelade värnpliktiga av årsklassen 1919 är, i enlighet
med vad ovan anförts, en åtgärd av allvarligaste slag, vilken ur
militär synpunkt måste bestämt avstyrkas.
Därest en definitiv nedsättning av utbildningstiden för ifrågavarande
årsklass anses av statsfinansiella skäl nödvändig, kunna dessa dock ej i
och för sig kräva, att nedsättningen skall träffa just infanteriet, varigenom
den verkar militärt mest försvagande. Uti den remitterade
skrivelsen framhålles, att utredning verkställts angående ordnandet av
20
Kungl 3Iaj:ts Proposition Nr 410.
tjänstgöringsförhållandena för värnpliktiga av årsklassen 1919. Då jag
icke äger kännedom om vad vid denna utredning förebragts, är det mig
icke möjligt att uttala mig om de motiv, som ligga till grund för uttalandet
'' i skrivelsen, att det i fråga om en begränsning av tjänstgöringstiden
för infanteriets värnpliktiga givetvis kunde »ligga nära till
hands att härvid anknyta till den ordning, som var bestämd i 1901
års värnpliktslag)). Jag vill endast framhålla, att vid antagandet av
1901 års härordning andra förhållanden voro rådande än nu. Då hade
bl. a. icke kravet på särskild vinterutbildning gjort sig särskilt gällande,
ej heller nödvändigheten av olika slag av specialutbildning vid infanteriet.
Tänkes nuvarande relation — redan den ofördelaktig för huvudvapnet
och därmed för hären i dess helhet — bibehållen, så borde
indragningen likformigt träffa såväl marinen som specialvapnen vid hären,
varigenom bättre möjligheter än de i remisshandlingen föreslagna skulle
kunna beredas infanteriet. Visserligen äro förhållandena vid marinen och
specialtruppslagen något mer kombinerade; utredning lärer ej föreligga,
och omöjligheten att åstadkomma en någorlunda likformig reduktion är
sålunda ej påvisad. Om den än ej kan medhinnas nu, torde detta dock
kunna ske till den tid, då lagen skall sättas i verket. Den största svårigheten
härvid synes mig ligga i hästskötseln vid härens specialvapen.
Vid trängen har dock lagförslaget ansett sig kunna övervinna denna.
Frågans lösning torde även underlättas därav, att avvecklingen av det
stora antalet övertaliga hästar väl nu ej lärer kunna dröja länge.
Ehuru nedsättniugen i infanteriets första tjänstgöring är den ojämförligt
viktigaste punkten i lagförslaget, måste jag dock även framhålla
mina betänkligheter mot nedsättningen vid trängen och intendenturtrupperna
till respektive 120—150 och 180 dagar. Trängen blev 1914 redan
i Kungl. Maj:ts förslag hårt beskuren, och det synes mig här —
liksom vid intendenturtrupperna — mycket störande för utbildningens
allmänna gång att göra inskränkningar, som vid de små kontingenter
det här är fråga om i statsfinansiellt hänseende ha en försvinnande liten
betydelse.
Statsfinansiellt och formellt torde frågan kunna lösas så, att den nu
ifrågavarande lagen gives sådan innebörd, att den minskning i antalet
tjänstgöringsdagar, som § 1 i det remitterade lagförslaget ifrågasätter,
må efter de grunder, Konungen bestämmer, för avkortning av nu föreskriven
första tjänstgöring, fördelas på härens samtliga truppslag — således
även på infanteriet — utom trängen och intendenturtrupperna samt
på marinen. En formell frihet för Konungen i samma riktning är redan
21
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 410.
i lagförslaget avsedd genom uttrycket »— — — må Konungen förordna».
Indragningen av »underbefäl och fackmän» synes mig kunna möta
principiella svårigheter, vilka uti min skrivelse denna dag n:r 233 blivit
i någon mån berörda. Men betänkliga svårigheter av rent praktisk art
kunna därav vållas. Ingen torde kunna säga, hur tillgången på underbefäl
kan komma att ställa sig hösten 1920. Det kan hända, att man genom
att nu besluta sig för indragning av värnpliktiga underbefälsämnen
kan komma till en ytterligt betänklig brist på befäl redan för fredstjänsten.
Under dessa omständigheter synes förslaget i detta avseende
icke böra föreläggas innevarande års riksdag.
Stockholm den 27 maj 1919.
K. G. BILDT.
Chef för Generalstaben.
E. af Klen eker.