Kungl. Maj:ta proposition nr 397.

1

Nr 397.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
inskränkning för viss tid i rätten att bortföra stråfoder
m. m.; given Stockholms slott den 22 april 1919.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om inskränkning för
viss tid i rätten att bortföra stråfoder m. m.

GUSTAF.

/

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 358 käft. (Nr 397.) 1

2

Kungl. Maj:ls proposition nr 397.

Förslag

till

Lag om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra stråfoder m. in.

1 §•

Där å fastighet, som omfattar större areal odlad jord än fem hektar, eller
å fastigheter, som äro i sambruk och tillhopa omfatta större areal odlad jord än
nyss sagts, icke finnes minst ett större kreatur eller däremot svarande antal mindre
djur för varje areal av 2,6 hektar odlad jord, må från fastigheten eller fastigheterna
ej bortföras stråfoder, otröskad säd eller grönfoder, så vitt ej till bortförandet
lämnats tillstånd i den ordning Konungen bestämmer.

I denna lag förstås med större kreatur häst över tre års ålder och nötkreatur
över två och ett halvt års ålder samt med mindre djur unghäst, föl, ungnöt,
kalv, får, get och svin. Vid tillämpningen av lagen skola två unghästar eller
föl, två ungnöt eller kalvar, tio får, tolv getter eller fyra svin anses motsvara
ett större kreatur. Konungen äger, där förhållandena därtill föranleda, för viss
del av riket meddela särskilda bestämmelser rörande de ämnen, som i detta stycke
avses.

2 §•

överträder ägare eller innehavare av fastighet, som i 1 § avses, eller annan,
som förvärvat rätt till stråfoder, otröskad säd eller grönfoder å dylik fastighet,
det i 1 § stadgade förbud mot bortförande av foder och säd, 0 som nu sagts, dömes
till böter från och med tio till och med tiotusen kronor. Åsidosättande av villkor,
varunder tillstånd till dylikt bortförande blivit meddelat, straffas såsom bortförande
utan tillstånd.

3 §•

Delaktighet i brott mot denna lag straffas efter ty i 3 kap. allmänna
strafflagen är stadgat.

4 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, skola tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

5 §•

Denna lag äger ej tillämpning i avseende å förfogande enligt Konungens
förordnande över egendom, som skall avstås till kronan eller tagits i beslag, eller

3

Kurujl. Maj:ts proposition nr 397.

beträffande utövningen av den rätt till rekvisition, som enligt gällande författningar
tillkommer militär myndighet. Ej heller göres genom stadgandet i 1 §
om förbud mot bortförande av stråfoder ändring i vad 2 kap. 19 § lagen om
nyttjanderätt till fast egendom samt 20 § lagen om arrende av viss jord å landet
inom Norrland och Dalarne innehålla om bortförande av stråfoder från arrenderad
fastighet vid arrendets uppkörande.

6 §•

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller till den
1 juli 1920. I fråga om sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse^
som i lagen avses, skall vad där är stadgat fortfarande gälla. Vad lagen
innehåller i avseende å åsidosättande, som i 2 § andra punkten sägs, skall äga
giltighet ändå att det sker efter den 30 juni 1920.

Har före den dag, då lagen trädde i kraft, stråfoder, otröskad säd eller
grönfoder avyttrats eller utmätning av foder eller säd, som nyss sagts, ägt rum,
skola bestämmelserna i denna lag ej utgöra hinder för fodrets eller sädens bortförande,
i det förra fallet därest bortförandet sker inom trettio dagar från lagens
ikraftträdande och i det senare i händelse utmätningen lett till fodrets eller sädens
försäljning.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

Utdrag av protokollet över justitiedepartements ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen
den 14 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen statsrådet Löfgren anförde efter gemensam beredning
med chefen för jordbruksdepartementet:

»För att jordbruket skall kunna motsvara de stora anspråk, som i
kristider sådana som den nuvarande måste ställas på dess produktionsförmåga,
krävas åtgärder från det allmännas sida icke blott i syfte att så
långt möjligt är säkerställa jordbruket i avseende å förutsättningarna för
en ordnad drift utan även och i lika måtto för jordbruksproduktionens
skyddande mot störande inflytelser, särskilt från spekulationens sida.
Medan i det förra avseendet gäller, att statens förmåga att bispringa jordbruket
ofta kan bero av yttre förhållanden, över vilka statsmakterna icke
råda, hör spekulationens tillbakahållande till de uppgifter, vilkas lösande,
i den mån en lösning är möjlig, ankommer på staten själv. Svårigheten

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

härvidlag ligger närmast däri, att spekulationen kan tränga fram under
så växlande former, för vilka endast åtrån efter en hastig, snabbt realiserbar
vinst är gemensam, att staten icke alltid kan möta densamma med
åtgärder av tillräcklig smidighet, utan inträffar ofta att spekulationen, motad
på ett håll, med stegrad iver riktar sig åt ett annat.

Vad särskilt angår spekulationen i fråga om jordbruksegendomar
och på närliggande områden har denna som bekant lett till stegrade fastighetspris
samt svårighet för mindre bemedlade inom jordbruksklassen att
förvärva egna jordbruk. När därtill, såsom ofta inträffat, jordbruksfastigheter
kommit i händerna på personer, som förvärvat dem huvudsakligen
såsom spekulationsföremål och utan minsta intresse för idkande av jordbruk,
har följden som oftast blivit den, att jordbruket blivit i hög grad
eftersatt, vilket åter i sin ordning givetvis lett till en betänklig nedgång
i alstringen av livsmedel. I det ödeläggande av jordbruken, som plägar
åtfölja jordbruksegendomarnas indragande i spekulationen, ingår ofta som
ett led avyttrandet och bortförandet av kreatursbesättningar, stråfoder och
inventarier. Åtskilliga spekulationsköp beträffande jordbruksegendomar
torde rent av kommit till stånd just med tanke på möjligheten att realisera
befintliga värdefulla inventarier, kreatursbesättningar eller fodertillgångar.
Men det har även inträffat, att lösegendom av nu nämnda slag,
framför allt kreatursbesättningar men även för jordbruket nödvändiga inventarier
och fodertillgångar avyttrats ensamt för sig i sådan omfattning
att jordbruksdriften å resp. egendomar för längre eller kortare tid äventyrats,
och någon gång, särskilt inom vissa län, har jämväl växande gröda
gjorts till föremål för spekulationsköp.

Att fullt klarlägga, i vilken utsträckning jordbruk under de senare
åren skövlats genom bortförande av inventarier och kreatursbesättningar
låter sig av naturliga skäl icke göra. Av de för annat ändamål insamlade
upPcpfterna om kreatursantalet kunna emellertid dragas vissa slutsatser av
intresse för den föreliggande frågan; en sammanställning av dylika uppgifter
för några av de län, där missförhållandet kan antagas hava mest
förekommit, har därför gjorts och fogas härvid såsom bilaga. Denna sammanställning
vittnar om att nedgången i kreatursantalet är avsevärd just
på de relativt stora jordbruken, vilka förut lämnat stora överskott av
mjölk och andra animala förnödenheter. Att detta missförhållande i hög
grad bidragit till knappheten å sådana förnödenheter lärer vara påtagligt.
Staten, som genom tillfälliga lagstiftningsåtgärder sökt stävja spekulationen
i jordbruks- och skogsegendomar, torde därför icke kunna utan risk
för folkförsörjningen längre dröja med att ingripa mot spekulationen i
kreatursbesättningar och jordbruksinventarier.

6

Kungl. May.ts proposition nr 397.

Liknande förhållanden hava under kristiden uppstått i andra länder
och åtminstone i Tyskland och Danmark givit anledning till lagstiftningsåtgärder.
Enligt en för tyska riket den 15 mars 1918 utfärdad förordning
angående handeln med jordbruksegendomar, varigenom stadgats vittgående
inskränkningar i rätten att. förfoga över fastigheter om större areal än 5
hektar med rätt för myndigheterna i de särskilda staterna, bland annat,
att göra jämkningar i fråga om storleksgränsen, gäller därjämte att ägare
eller innehavare av levande eller döda inventarier, som höra till eller finnas
å en jordbruksegendom, kan av behörig myndighet förbjudas att avyttra
eller bortföra ifrågavarande inventarier eller någon del av dem, såframt
härigenom den vederbörliga skötseln av egendomen skulle äventyras
till förfång för folkförsörjningen. Denna bestämmelse utgör emellertid ej
hinder för vidtagande av exekutiva åtgärder. Överträdelse av stadgat förbud
straffas med fängelse intill ett år och böter intill 50,000 mark eller
med ettdera av dessa straff; har överträdelsen skett av oaktsamhet, är
straffet böter upp till 3,000 mark.

En för Danmark utfärdad tillfällig lag av den 20 mars 1918 med
vissa bestämmelser rörande fastighetsförsäljning samt avyttrande av kreatursbesättningar
och produkter m. m. innehåller följande bestämmelser.

§ 1. Vid försäljning eller annan överlåtelse av jordbruksegendom
med en areal om minst 1 hektar skola jämväl överlåtas den uppsättning
av hästar och nötkreatur, som med hänsjm till egendomens dittillsvarande
brukningssätt eller särskilda förhållande erfordras för en försvarlig normal
drift därav, samt erforderligt utsäde ävensom en efter årstiden och kreatursbesättningens
storlek lämpad tillgång av hö, halm och rotfrukter.

Vederbörande överlåtelsehandling (slutsedel, köpekontrakt, salubrev,
landbo-, lego- eller arrendekontrakt) skall innehålla noggrann uppgift å
den egendomen åtföljande kreatursbesättning och ungefärlig uppgift å den
tillgång av utsäde, hö, halm och rotfrukter, som inbegripes under överlåtelsen.
Vid överlåtelsehandlingen skall därjämte fogas intyg av vederbörande
kommunalstyrelse därom, att den uppgivna kreatursbesättningen
och tillgången av produkter finnas på egendomen och anses tillräckliga för
en normal drift därav.

§ 2. Ej må någon, som övertagit en jordbruksegendom med en
areal av minst 1 hektar, bortsälja eller på annat sätt frånhända egendomen
den egendomen vid hans tillträde därav åtföljande besättning av hästar och
nötkreatur eller tillgång av hö, halm och rotfrukter utan att han därtill
erhållit vederbörande kommunalstyrelses medgivande. Sådant medgivande
må endast lämnas i fall salubrev, köpekontrakt, landbo-, lego- eller arrendekontrakt
uppvisats för kommunalstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr Sill.

7

Kommer till kommunalstyrelsens kännedom att jordbruksegendom,
som ieke bytt ägare under den tid, för vilken förevarande lag gäller, på
ett oförsvarligt sätt bragts att gå ned genom avyttrande av kreatursbesättning
och produkter, kan kommunalstyrelsen förbjuda vidtagandet av
ytterligare sådan åtgärd att egendomen går ned; klagan över förbudet må
föras i lantbruksministeriet.

§ 3. Undantag från de i § 1 meddelade bestämmelser, kan, då
särskilda förhållanden föreligga, medgivas av lantbruksministern efter inhämtande
av vederbörande kommunalstyrelses yttrande.

§ 4. överträdelse av bestämmelserna i §§ 1 och 2 straffas med
böter svarande mot två gånger det belopp, som anses erforderligt för anskaffande
av kreatursbesättning och produkter m. m. för försvarlig normal
drift av överlåten egendom, eller som försäljning av kreatursbesättning
och produkter å övertagen egendom inbringat (jfr § 2).

Böterna tillfalla statskassan.

§ 5. Denna lag träder genast i kraft och upphör att gälla den 31
mars 1919.

Mot den ovan berörda tyska författningen kan anmärkas, att dess
effektivitet helt och hållet beror av vederbörande myndigheters påpasslighet;
med en tungrodd förvaltningsorganisation riskeras allt för lätt att ingåpandet
kommer för sent. Beträffande det stadgande i den danska lagen
— § 2, andra stycket — som avser fastigheter, vilka icke skiftat ägare
under tiden för lagens giltighet, kan med ännu större fog erinras, att ett
ingripande under där angivna förutsättningar som oftast blir gagnlöst,
överhuvud kan om bestämmelserna i den danska lagen sägas, att de förutsätta
att jordbruket i hela landet arbetar under tämligen likartade förhållanden;
de kunna därför icke utan vidare överföras för tillämpning i vårt
land. Vad angår föreskriften i § 1, att vid försäljning av jordbruksegendom
av viss storlek tillräckligt antal hästar och nötkreatur samt tillräcklig
myckenhet utsäde, hö, halm och rotfrukter skola medfölja, kommer den
med undantag för sådana fall, då tillgången på hästar, nötkreatur, utsäde
eller foder uppenbarligen överstiger vad för egendomen är oundgängligt,
att verka som ett förbud mot försäljning utan särskilt tillstånd lika väl
som stadgandet i första stycket av § 2. Denna anordning är tvivelsutan
lämpligare än utfärdande av speciellt förbud i fall, då missbruk konstaterats
eller befaras. Men som en svaghet i systemet — åtminstone vid
eventuell överflyttning på våra förhållanden — kan framhållas, att tillämp -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

Lantbruks styrelsens utlåtande.

ningen måste bliva ojämn, om för varje särskild kommun skall av dess
styrelse bedömas, vad som uti ifrågavarande hänseende må vara tillräckligt.

Vid övervägande av frågan om svenska lagstiftningsåtgärder på ifrågavarande
område synes man böra utgå ifrån, att för bortförande av egendom,
som faller under lagen, i regel skall erfordras särskilt tillstånd.
Någon anledning att lämna skiljaktiga föreskrifter allt eftersom vederbörande
jordbruksegendom går i handel eller icke under tiden för lagens giltighet
har ej synts vara för handen; för att vinna enhetlig tillämpning av lagen
är det säkerligen fördelaktigare att samma bestämmelser gälla för alla fall.
Till främjande av likformighet i tillämpningen skall vidare helt säkert
bidraga, att prövningen av ansökningar om tillstånd icke ankommer på
rent kommunala myndigheter utan på myndigheter med större verksamhetsområden.
Såsom av bifogade förslag till en administrativ författning
framgår är det avsett, att ansökningarna skola prövas av odlingsråden.
Förnämsta skälet, varför odlingsråden i detta avseende föredragits framför
kommunal myndighet, ligger emellertid däri, att hos odlingsråden måste
förutsättas långt större sakkunskap än hos kommunala mjmdigheter, tillsatta
för helt andra uppgifter.

För att icke över hövan betunga vare sig jordbrukarna eller de
prövande myndigheterna synas från tillämpningen av lagen böra undantagas
fastigheter, vilka med hänsyn till arealen äro av mindre betydelse
för livsmedelsproduktionen.

Uttryckliga bestämmelser mot försäljning av kreatur och inventarier
synas icke vara av nöden. En jordbrukare, som hindras avhända sig
fodertillgång, kommer nämligen redan därigenom att se sig tvungen att
hålla kreatur för att få användning för och nytta av fodertillgången. Och
om på en egendom finnas levande inventarier i tillräcklig mängd, är det
säkerligen ingen allvarlig risk för förskingring av egendomens döda inventarier.
Att lagen kommer att bliva långt lätthanterligare, om vid dess
tillämpning icke behöver göras ingående beräkningar angående behovet och
tillgången av olika slags inventarier å de särskilda egendomarna, lärer
säga sig självt.

Från dessa utgångspunkter har jag på sin tid — på grundval av
ett preliminärt lagutkast i ämnet (Bil. C.) — låtit utarbeta ett förslag till
lag om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra stråfoder och avyttra
växande gröda, över detta förslag (Bil. B.) hava odlingskommittén
och lantbruksstyrelsen avgivit infordrade utlåtanden.

Lantbruksstyrelsen anför, bortsett från vissa detalj erinringar, att åtgärder
till förhindrande av skövling utav jordbruksfastigheter och minskning
av den därå bedrivna produktionen genom totalt nedläggande av bo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

9

skapsskötseln samt genom försäljning av foder och växande gröda särskilt
under den senaste tiden visat sig i hög grad av behovet påkallade.

Tveksamt vore emellertid enligt styrelsens mening, huruvida författningsförslag
sådana som det nu föreliggande, vilket har alla eu kristidslags
särtecken, lämpligen borde realiseras. Den föreliggande frågan syntes
snarare kunna erhålla en fullständigare och efter olikartade lokala förhållanden
mera anpassad lösning i samband med en för normala förhållanden
avsedd lagstiftning mot vanhävd. Då emellertid en sådan tarvade en vidlyftig
utredning, kunde förslaget måhända godtagas såsom en övergångsform.

Odlingskommittén lämnar, innan kommittén övergår att uttala sig Odlingskom
närmare om de särskilda bestämmelserna i det remitterade förslaget, föl-mitténsutlå
jande allmänna anmärkningar rörande den föreslagna lagstiftningen.

''Förslaget riktar sig mot det missförhållande, som i stor utsträckning
förekommer särskilt å större jordegendomar i flera delar av landet,
bestående däri att kreatur, foder och inventarier avyttras i vinstsyfte, vilket
har till följd att gödselproduktionen vid egendomarna förminskas, att
jorden vanskötes och att åkerns avkastningsförmåga i hög grad nedsättes.
Otvivelaktigt hava dessa missförhållanden tagit en betänklig omfattning
under kristiden i samband med jordegendomarnas indragande i spekulationen,
och starka skäl synas därför tala för ett ingripande häremot på lagstiftningens
väg. En sådan lagstiftning kan emellertid icke undgå att i
vissa fall lägga band på den enskildes handlingsfrihet och förutsätter för
att vinna tillämpning och ernå avsedd verkan en ganska vidlyftig kontrollapparat.
Kommittén har ej heller förbisett de betänkligheter, som kunna
göras gällande mot att tillgripa åtgärder av detta slag vid en tid, då man
eljest strävar att avveckla den reglerande verksamhet, som kommit till
stånd under kristiden på olika områden och icke minst inom jordbruksnäringen.
Härvid är emellertid att märka, att de åtgärder, varom är fråga
i förevarande lagförslag, komma att erhålla en ganska begränsad tillämpning,
medan kristidsregleringen i övrigt i mer eller mindre mån drabbat
varje jordbrukare. Förslaget riktar sig nämligen endast mot sådana jordbrukare,
som på mindre lojalt sätt vilja tillskynda sig vinst genom att
bortföra sådant foder, som tarvas för driftens försvarliga upprätthållande.

Dess syfte synes vara att förebygga och råda bot å vissa missförhållanden,
som ha sin rot i det under kristiden uppkomna abnorma läget för jordbruksnäringen,
eller, närmare bestämt, att återställa värden, som gått förlorade
under sagda tid, och därmed bringa de jordbruksegendomar, varom
fråga är, upp på deras förutvarande nivå, i överensstämmelse varmed ock
den föreslagna lagen givits en provisorisk karaktär, så att dess giltighet
upphör den 1 juli 1920. Den stora massan av jordbrukare, som lojalt

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 358 käft. (Nr 397.). 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

strävat att hålla driften nöjaktigt uppe, beröres icke av den föreslagna
lagstiftningen och torde snarast hava indirekt fördel av att den mindre
lojale tvingas att återgå till normal jordbruksdrift. Vid erinran om de
lagstiftningsåtgärder, som under kristiden vidtagits mot spekulation i jordbruks-
och skogsegendomar, kan det för övrigt sägas vara fullt ut lika
befogat att staten nu ingriper mot spekulation i kreatursbesättningar, fodertillgångar
och andra inventarier. Kommittén har icke heller förbisett,
att åtskilliga jordbruksegendomar finnas, som sakna kreatur eller hava
endast en svag besättning och likväl kunna sägas vara synnerligen förtjänstfullt
skötta, särskilt sådana som äro belägna i närheten av större
befolkningscentra, där god tillgång på gödsel alltid finnes. Dylika egendomar
drabbas emellertid icke av den föreslagna lagstiftningen i annan
mån än att tillstånd måste sökas att bortföra stråfoder m. m., varvid prövas
om säkerhet finnes för att gödselmedel svarande mot det gödselvärde,
som av ifrågavarande foder skulle kunnat erhållas, på annat sätt tillföres
fastigheten. Förslagets syfte synes nämligen ytterst vara att trygga jordbrukens
gödseltillgång och därmed hålla jorden uppe i dess förutvararande
växtkraft. Onödigt betungande kan förpliktelsen att söka sådant tillstånd,
som nyss nämnts, näppeligen sägas vara, då kommittén förutsätter att tillståndet
efter vederbörande myndighets beprövande kan lämnas en gång för alla.’

I samband härmed framhåller kommittén en skillnad mellan de tvenne
lagförslag, som innehållas i remisshandlingarna, och varav det ena betecknas
såsom »förslag till lag», det andra såsom »utkast till lag». Ifrågavarande
skillnad består däri, att utkastet för medgivande att bortföra stråfoder
in. m. uppställer såsom villkor, att tillstånd sökes i varje fall, där
en fastighets areal av inrösningsjord överstiger tio hektar, medan förslaget
låter det i viss relation till arealen åker- och ängsmark bestämda kreatursantalet
å fastigheten vara avgörande för, om sådant tillstånd, varom nyss talats,
behöver sökas. Samtidigt har i förslaget de sålunda modifierade bestämmelsernas
tillämplighetsområde utsträckts till egendomar med större
areal åker- och ängsmark än fem hektar. I anslutning härtill anför kommittén
följande:

''Kommittén ansluter sig obetingat till den ståndpunkt, som i detta
hänseende representeras av förslaget, nämligen att det på visst .-ätt bestämda
relativa kreatursantalet blir avgörande för lagbestämmelsernas faktiska tillämpning.
Att för alla jordbruksegendomar med mer än tio hektar inrösningsjord
göra rätten att försälja fodermedel beroende av myndighets tillstånd
skulle betyda ett alltför starkt ingrepp i den enskildes handlingsfrihet
och kräva en alltför omfattande förvaltningsapparat för att den ökade
möjligheten till kontroll skulle kunna anses uppväga de därtned förenade

11

Kungl. Maj:ta proposition nr 307.

olägenheterna. Att låta hållandet av visst antal kreatur å en viss areal
vara avgörande för lagbestämmelsernas faktiska tillämpning synes ock
kommittén vara riktigt i betraktande av att lagförslaget, såsom förut nämnts,
avser att så att säga kvarbinda vid jorden nödtorvtig mängd naturlig
gödsel och för jordens skötsel behövligt antal dragare. Om arealen bestämmes
så, som i det följande skall föreslås, är densamma dessutom väl
känd, antalet kreatur är synnerligen lätt att fastställa, varför å ena sidan
jordbrukaren måste anses väl medveten om han efterkommer lagens bestämmelser
eller ej, samtidigt som å andra sidan kringboende befolkning jämte
närmaste uppsiktsmyndighet, odlingsnämnden, utan svårighet kunna öva
tillsyn över lagens efterlevnad.

Genom att förslaget, såsom nyss nämndes, omfattar egendomar med
mer än fem hektar åker- och ängsmark, medan utkastet begränsar sig till
egendomar med mer än tio hektar inrösningsjord, har visserligen lagens
tillämplighetsområde i betydlig mån utvidgats, vilket blir fallet ävenom,
såsom kommittén vill föreslå, till grund för arealberäkningen lägges allenast
åker och annan odlad jord, med uteslutande av ängsmarken. Enligt den
officiella statistiken uppgick antalet brukningsdelar med en åkerareal av
5—10 hektar i juni 1917 till icke mindre än 95,752, medan antalet brukningsdelar
med större åkerareal än 10 hektar utgjorde 103,112. Om
också de företeelser, mot vilka lagförslaget riktar sig, företrädesvis torde
vara till finnandes å större egendomar, återfinnas dock samma missförhållanden
inom vissa landsdeler i ganska stor utsträckning å mindre brukningsdelar,
särskilt sådana som befinna sig i bolags ägo. För att lagen
skall ernå önskad verkan, synes den därför böra omfatta egendomar med
mer än fem hektar odlad jord.

Icke heller har kommittén något att erinra mot att, såsom föreslagits,
det relativa antal djur, som erfordi’as å en egendom för att icke drabbas
av lagens stadganden, bestämmes till ett större kreatur, varmed bör avses
en kreatursenhet, för varje areal av 2.5 hektar sådan mark, som härvid
kommer i betraktande. Vid bestämmandet härav måste givetvis noggrann
hänsyn tagas till jordbrukarens intresse, så att han icke betungas mer än
som är oundgängligen nödvändigt, ej heller större ingrepp göras i hans
handelsfrihet, än som kan anses ovillkorligen erforderligt. Enligt vad
kommittén beräknat kan en kreatursenhet för varje areal av 2.5 hektar
åker och annan odlad jord anses genomsnittligen motsvara ungefär halv
besättning. Den officiella statistiken visar, att den sammanlagda arealen
åker och annan odlad jord inom hela riket år 1915 uppskattades till
3,723,210 hektar. Vid kreatursräkningen den 1 juni 1918 redovisades
följande antal hästar och nötkreatur inom riket:

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

Vuxna djur

509,242

1,732,868

Unghästar och föl.
Ungdjur och kalvar

Hästar . .
Nötkreatur

205,580

851,291

2,242,110

1,056,871

Beräknas ett ungdjur svara mot en halv kreatursenhet, framgår att
antalet kreatur pr. hektar åker och annan odlad jord i medeltal för hela
riket uppgick till tre fjärdedels enhet eller inemot två enheter för varje
areal av 2.5 hektar, varvid antalet mindre husdjur icke tagits i betraktande.
Ett antal djur, som motsvarar en kreatursenhet pr 2.5 hektar odlad
jord, kan sålunda i stort sett sägas utgöra ungefär hälften av den brukliga
besättningen å svenska jordbruk.

Icke desto mindre skulle, såsom av remisshandlingarna åtföljande
statistik över kreatursantalet å större egendomar i Stockholms, Uppsala,
Värmlands och Södermanlands län visas, ett icke ringa antal jordbruk
falla under den i förslaget stipulerade minimigränsen för besättningens
relativa storlek.

Visserligen måste storleken av en normal kreatursbesättning anses
växlande inom olika delar av landet. I södra Sverige, där skördarna äro
rikligare, bör av detta skäl kunna underhållas ett större antal kreatur pr
arealenhet, något som dock i viss mån uppväges av att kreaturen därstädes
äro större och kräva mera foder, varjämte tillgång till bete icke finnes i
samma utsträckning som i mellersta och norra Sverige. Likaså torde å
mindre och medelstora egendomar, där det relativa kreatursantalet i regel
är större än å större egendomar, ett antal djur motsvarande en kreatursenhet
för varje areal av 2,5 hektar odlad jord icke fullt uppgå till halv
besättning. Sålunda skulle å ett jordbruk av 25 hektar åkerjord, där 4
dragare hållas, icke erfordras mer än 6 större kreatur utom dragarna föor
att egendomen skulle falla utom lagens faktiska tillämplighetsområde. A
större egendomar med mera extensivt bruk kommer däremot ett relativt
kreatursantal av en enhet för varje areal av 2,5 hektar odlad jord ofta
att motsvara något mer en än halv besättning. Lagen skulle sålunda
hårdare drabba de större egendomarna, något som ock kan anses befogat,
enär det just är å dessa egendomar, som det ur landets självförsörjningssynpunkt
är av den största betydelsen att säkerställa åkerjordens framtida
avkastningsförmåga. Ett antal djur motsvarande en kreatursenhet för
varje areal av 2,5 hektar åkerjord eller omkring 5 tunnland kan dock
sägas vara långt mindre än vad varje skötsam jordbrukare i allmänhet
anser sig böra hålla.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr ,757.

Enligt det remitterade förslaget skulle emellertid den areal, varå
kreatursantalet beräknas, innefatta såväl åker (och annan odlad jord) som
även ängsmark. En sådan bestämmelse kan kommittén icke biträda.
Den naturliga ängen har ofta en betydligt mindre växtkraft än den odlade
jorden och kan därför icke jämställas med denna såsom grundval för beräknandet
av det erforderliga minimiantalet djur. Jordbruk, som hava en
betydande areal ängsmark i förhållande till odlad jord, skulle därigenom
komma i alltför ogynnsamt läge och bleve i stor utsträckning drabbade
av lagens stadganden, oaktat kreatursantalet i förhållande till jordens beskaffenhet
icke kunde anses för ringa. Särskilt skulle detta bliva fallet i
Norrland, där den officiella statistiken redovisar en sammanlagd areal av
naturlig äng, som vad beträffar de två nordligaste länen flerfaldigt överstiger
den odlade jordens areal. Därest förslagets bestämmelser vunne
tillämpning, skulle i mycket stor utsträckning tillstånd bliva erforderligt
för bortförande av hö från naturliga ängar i Norrland, där dock av ålder
sådant bortförande varit brukligt och icke heller för ängens framtida av
kastningsförmåga medför någon menlig inverkan.

För övrigt synes begreppet »ängsmark» icke vara tillräckligt bestämt
för att lämpligen kunna läggas till grund för beräknande av det relativa
kreatursantalet. I vissa landsdelar, exempelvis Småland, torde till ängsmark
även räknas med träd bevuxen mark, medan detta icke är fallet i
andra landsdelar. På grund härav och i betraktande av ängs- och i än
högre grad hagmarkens ofta ringa avkastningsförmåga skulle den föreslagna
bestämmelsen verka mycket ojämnt och orättvist å jordbruk inom olika
delar av landet. Kommittén vill därför föreslå, att det mera distinkta begreppet
»åker och annan odlad jord» användes såsom grundval vid beräknandet
av det relativa kreatursantalet. Ifrågavarande begrepp — under
vilket synes böra innefattas i gräs liggande jordar, som några år tidigare
varit under plog — användes inom den officiella jordbruksstatistiken
såsom rubrik för ett av ägoslagen och torde bland annat på denna grund
hava vunnit en viss hävd och stadga.

Genom att, såsom kommittén här föreslagit, ängsmarken icke tages
i betraktande vid beräknandet av det relativa kreatursantalet, komma
visserligen lagens stadganden att i betydlig mån mildras och en mängd
jordbruksegendomar med större areal ängsmark, som eljest skolat drabbas
därav, att gå fria. Detta synes emellertid vara befogat, enär ängsmarken
i regel icke i samma grad som åkerjorden är i behov av naturlig
gödsel och följaktligen ängens avkastningsförmåga icke i lika grad äventyras
därigenom att det skördade fodret bortföres.

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 397.

Yad därefter beträffar de särskilda bestämmelserna i det remitterade
förslaget till lag har kommittén funnit anledning till följande anmärkningar
utöver de förut gjorda.

Stadgandet i 1 § att »ett större kreatur eller däremot svarande antal
mindre djur» skall finnas för viss areal synes erfordra ett förtydligande.
För att enhetlighet skall kunna vinnas i tillämpningen, torde det vara
nödvändigt att i författningen (verkställighetsförordningen) eller motiveringen
därtill angives den grund, efter vilken mindre djur skall anses svara mot
större kreatur. För sin del vill kommittén förorda att härvid användes
ett beräkningssätt, som nära ansluter sig till det inom den officiella statistiken
brukliga, och varvid såsom en kreatursenhet räknas:

1 fullvuxen häst (över tre år)

1 fullvuxet nötkreatur (över 21/2 år)

2 unghästar eller föl

2 ungnöt eller kalvar

10 får

12 getter

4 svin.

Bestämmelsen i samma § att under viss förutsättning från fastigheten
ej må »bortföras stråfoder eller avyttras växande gröda» synes erfordra
omredigering. Förbudet mot att avyttra växande gröda torde vara onödigt
vidsträckt för ernående av det med lagen åsyftade ändamålet och kan
medföra, att i förekommande fall tillstånd måste sökas till försäljning av
rotfrukter, tidig potatis, kål och grönsaker, oaktat dessa grödor icke äro
avsedda att uppfodras.

Syftet med här ifrågavarande bestämmelse, nämligen förebyggandet
av att växande säd försäljes på rot, avhugges och därefter bortföres, torde
bättre ernås genom att efter förbudet mot bortförande av stråfoder tilllägges
»otröskad säd eller grönfoder». Att stipulera förbud mot avyttrande
eller bortförande av rotfrukter kan näppeligen ske, då man icke gärna
kan föreskriva, att på en egendom skördade rotfrukter alltid skola fodras
å densamma.

I andra stycket av 1 § har stadgats undantag från lagens bestämmelser
beträffande fastighet inom Stockholms stad. I en remisshandlingarna
åtföljande p. m. har såsom motiv för stadgandet anförts, att även om
å de jämförelsevis fåtaliga jordbruksegendomarna inom huvudstaden förekommer
kreaturslöst jordbruk, så finnes ingen allvarlig risk för att jordbrukets
avkastningsförmåga därigenom skulle nedgå, i det att den goda
gödseltillgången i Stockholm i förening med avsättningsförhållandena därstädes
fastmera gör det naturligt, att dessa egendomar hållas i hög kul

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

tur. Samma motiv skulle emellertid kunna anföras för att undantagsstadgandet
utsträcktes att omfatta även andra städer och däribland sådana,
som inom sitt område rymma betydande jordbruksarealer. Det torde nämligen
kunna betraktas såsom en vanlig företeelse att flertalet jordbruk i närheten
av större befolkningscentra befinna sig i hög kultur, utan att därför
ett mot jordens areal svarande kreatursantal alltid hålles. Att på
denna grund stadga allmänt undantag från lagens bestämmelser för städer
och dylika samhällen synes emellertid icke böra komma ifråga. Exempel
finnes säkerligen — även inom Stockholms stads område —*å egendomar,
soin trots den rikliga gödseltillgången från ett närliggande samhälle och
de goda avsättningsförhållandena därstädes icke hållas i den kultur, som
vederborde. . I åtskilliga fall torde ock egendomar inom städers område
fiån såväl jordbruksekonomisk som nationalekonomisk synpunkt ä°ria si obättre
för produktion av mjölk än foder. Jämväl ur andra synpunkter
kan det vara. önskvärt, att i städernas närhet liggande jordbruk bidraga
till att öka mjölktillgången därstädes.

På dessa grunder anser sig kommittén icke kunna förorda att för
städer och dylika samhällen och icke heller för Stockholm medgives undantag
från lagens stadganden. Vad beträffar de egendomar, som på grund
av. jordens skötsel m. fl. omständigheter böra medgivas tillstånd att försälja
foder, synes, såsom i det föregående antytts, tillståndet kunna lämnas
en gång för alla. l)å för Stockholms städs område icke finnes inrättat
något odlingsråd, vilken myndighet det eljest skulle tillkomma att
pröva ansökan om tillstånd att bortföra ströfoder m. m., synes denna uppgift
därstädes kunna övertagas av odlingsnämnd, som jämlikt nådiga instruktionen
för odlingsorganisationen den 16 april 1918 § 5 kan utses av
livsmedelsnämnd inom stad eller köping.

På grund av vad sålunda anförts hemställer kommittén, att i det
remitterade förslaget till lag matte vidtagas följande förändringar

att begreppet »åker och ängsmark» utbytes mot begreppet »åker och
annan odlad jord»;

att föreskriften mot bortförande av stråfoder eller avyttring av växande
gröda förändras till att avse bortförande av stråfoder, otröskad säd eller
grönfoder; samt

att undantagsstadgandet för fastighet inom Stockholms stads område
utgår.»

t grundvalen av förut berörda lagförslag och de av odlingskommittén
därom gjorda uttalanden har jag låtit inom justitiedepartementet

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

utarbeta ett förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra
stråfoder m. m.»

Departementschefen uppläste ifrågavarande lagförslag, av den lydelse
bilaga A. vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets utlåtande
över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av lagrådets protokoll. Tillika hemställde
föredraganden att till de särskilda bilagorna måtte såsom bilaga C 1, B 1,
resp. A 1, få fogas vissa därtill anknutna förslag till kungörelse, avsedd
att utfärdas i samband med den tillämnade lagen.

Till vad föredraganden sålunda hemställt täcktes
Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan av statsrådets övriga
ledamöter lämna bifall.

o

Ur protokollet:
Adil Wifvesson.

Kungi. Maj:ta proposition nr 397.

17

Bilaga A.

Förslag

till

Lag om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra sint foder in. in.

1 §•

Bär å fastighet, som ensam för sig eller i förening med annan därmed i
sambruk varande fastighet omfattar större areal åker och annan odlad jord än
fem hektar, icke finnes minst ett större kreatur eller däremot svarande antal
mindre’ djur för varje areal av 2,5 hektar åker eller annan odlad jord, må från
fastigheten ej bortföras sträfoder, otröskad säd eller grönfoder, så vitt ej till bortförandet
lämnats tillstånd i den ordning Konungen bestämmer.

2 §•

Ägare eller innehavare av fastighet, som överträder i 1 § stadgat förbud
mot bortförande av stråfoder, otröskad säd och grönfoder, dömes till böter, svarande
mot två gånger värdet av det, varmed han olovligen förfarit. Åsidosättande
av villkor, varunder tillstånd till bortförande som nu sagts blivit meddelat,
straffas såsom bortförande utan tillstånd.

Straff, som ovan är stadgat, må dock ej tillämpas i fall, då förbrytelsen
enligt annan lag bör beläggas med strängare straff.

3 §■

Delaktighet i brott mot denna lag straffas efter ty i 3 kap. allmänna
strafflagen är stadgat.

4 §■

Böter, som ådömas enligt denna lag, skola tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen. 5

5 §•

Denna lag äger ej tillämpning i avseende å förfogande enligt Konungens
förordnande över egendom, som skall avstås till kronan eller tagits i beslag, eller

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 358 käft. (Nr 3977) 3

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

beträffande utövningen av den rätt till rekvisition, som enligt gällande författningar
tillkommer militär myndighet. Ej heller göres genom stadgandet i 1 §
om förbud mot bortförande av stråfoder ändring i vad 2 kap. 19 § lagen om
nyttjanderätt till fast egendom samt 20 § lagen om arrende av viss jord å landet
inom Norrland och Dalarne innehålla om bortförande av stråfoder från arrenderad
fastighet vid arrendets upphörande.

6 §■

Denna lag träder i kraft dagen näst efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller till
den 1 juli 1920. I fråga om sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
som i lagen avses, skall vad där är stadgat fortfarande gälla. Vad lagen
innehåller i avseende å åsidosättande, som i 2 § andra punkten sägs, skall äga
giltighet ändå att det sker efter den 30 juni 1920.

Avtal om avyttring av stråfoder, otröskad säd eller grönfoder, som träffats
före lagens ikraftträdande, skall, där det strider mot ovan i denna lag stadgade
grunder, vara utan verkan. Har före den dag, då lagen trädde i kraft, stråfoder
av tidigare skörd avyttrats eller utmätning av stråfoder ägt rum, skola bestämmelserna
i denna lag dock ej utgöra hinder för fodrets bortförande i det förra
fallet därest bortförandet sker inom trettio dagar från lagens ikraftträdande och
i det senare i händelse utmätningen lett till fodrets försäljning.

Kungl. Maj:t* proposition nr 337.

19

Bilaga A 1.

Förslag

till

kungörelse med närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen den

om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra
stråfoder in. in.

1 §•

Tillstånd från det allmännas sida att bortföra stråfoder, otröskad säd eller
grönfoder sökes hos odlingsrådet.

2 §■

_ Ansökan om tillstånd att bortföra stråfoder, otröskad säd eller‘grönfoder
skall innehålla på heder och samvete avgiven uppgift om

1) antalet personer, som för löpande året äro mantalsskrivna å fastigheten
eller eljest där under samma år haft sin huvudsakliga sysselsättning,

2) antalet hästar, oxar, kor, ungnöt, svin, får och getter å fastigheten,

3) fastighetens areal i åker, äng och betesmark samt åkerjordens användning
för olika ändamål,

4) inneliggande förråd av spannmål, rotfrukter och stråfoder. 3

3 §■

Vid prövning av ansökan, varom ovan sägs, skall i främsta rummet tillses,
att icke genom bifall till ansökningen jordbrukets framtida avkastningsförmåga
nedsättes eller de jordbruksalster, som beröras av ansökningen, undandragas den
allmänna omsättningen.

Vid prövning av ansökan att bortföra stråfoder, otröskad säd eller grönfoder
skall iakttagas:

att bifall icke må vägras, där säkerhet finnes för att gödselmedel, svarande
mot det gödselvärde, som av ifrågavarande jordbruksalster skulle kunnat erhållas,
på annat sätt tillföres fastigheten;

att i övrigt skälig hänsyn tages till fastighetens beskaffenhet, i vilket avseende
skall iakttagas, att ett något lägre kreatursantal må anses tillräckligt för
fastighet, vars åker- och ängsmark till övervägande del består av mylla eller
mossjord, än för annan fastighet;

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

och äger odlingsrådet avfordra sökanden förbindelse att, där ansökningen
bifalles, under viss tid intill högst ett år å fastigheten underhålla ett av odlingsrådet
efter vad skäligt finnes bestämt antal kreatur.

4 §•

Innan ansökning om tillstånd att bortföra stråfoder, otröskad säd eller
grönfoder slutligen prövas, bör odlingsrådet lämna vederbörande odlingsnämnd
tillfälle att yttra sig i ärendet.

5 §•

Är sökande missnöjd med odlingsrådets beslut i ärende, varom i denna
författning är fråga, äge däröver hos Konungen anföra besvär i vederbörande
statsdepartement. Rätt till klagan över sådant beslut vare ej till viss tid inskränkt. 6

6 §•

Yad i denna författning är stadgat i avseende å odlingsråd skall beträffande
fastighet inom Stockholms stads område i tillämpliga delar gälla om där utsedd
odlingsnämnd.

Kung!. Maj:ts proposition nr iVJl.

21

Bilaga B.

Förslag

till

Lag om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra sträfoder och avyttra

växande gröda.

1 §•

Där å fastighet, som ensam för sig eller i förening med annan
därmed i sambruk varande fastighet omfattar större areal åker- och
ängsmark än fem hektar, icke finnes minst ett större kreatur eller däremot
svarande antal mindre djur för varje areal av 2,5 hektar åkeroch
ängsmark, må från fastigheten ej bortföras stråfoder eller avyttras
växande gröda, så vitt ej till bortförandet eller avyttringen lämnats tillstånd
i den ordning Konungen be&tämmer.

Vad sålunda stadgats gäller dock ej fastighet inom Stockholms
stads område.

2 §•

Ägare eller innehavare av fastighet, som överträder i 1 § stadgat
förbud mot bortförande av stråfoder och avyttring av växande gröda,
dömes till böter, svarande mot två gånger värdet av det, varmed han
olovligen förfarit. Åsidosättande av villkor, varunder tillstånd till bortförande
eller avyttring som nu sagts blivit meddelat, straffas såsom bortförande
eller avyttring utan tillstånd.

Straff, som ovan är stadgat, må dock ej tillämpas i fall, då förbrytelsen
enligt annan lag bör beläggas med strängare straff.

3 §.

Delaktighet i brott mot denna lag straffas efter ty i 3 kap. allmänna
strafflagen är stadgat.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

4 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, skola tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna
strafflagen.

5 §.

Denna lag äger ej tillämpning i avseende å förfogande enligt
Konungens förordnande över egendom, som skall avstås till kronan eller
tagits i beslag, eller beträffande utövningen av den rätt till rekvisition,
som enligt gällande författningar tillkommer militär myndighet. Ej heller
göres genom stadgandet i 1 § om förbud mot bortförande av stråfoder
ändring i vad 2 kap. 19 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom
samt 20 § lagen om arrende av viss jord å landet inom Norrland
och Dalarna innehålla om bortförande av stråfoder från arrenderad fastighet
vid arrendets upphörande. 6

6 §•

Denna lag träder i kraft dagen näst efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 juli 1920. Vad i lagen är stadgat angående
förseelse, som omförmäles i 2 § andra punkten, skall äga giltighet, ändå
att förseelsen begås efter sagda dag.

Avtal om avyttring av stråfoder eller av växande gröda, som träffats
före lagens ikraftträdande, skall, där det strider mot ovan i denna
lag stadgade grunder, vara utan verkan. Har före den dag, då lagen
trädde i kraft, stråfoder av tidigare skörd avyttrats eller utmätning av
stråfoder ägt rum, skola bestämmelserna i denna lag dock ej utgöra
hinder för fodrets bortförande i det förra fallet därest bortförandet sker
inom trettio dagar från lagens ikraftträdande och i det senare i händelse
utmätningen lett till fodrets försäljning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

23

inlaga li 1.

Förslag

till

kungörelse med närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen den

om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra
stråfoder och avyttra växande gröda.

1 §•

Tillstånd från det allmännas sida att bortföra stråfoder eller att
avyttra vaxande gröda sökes hos odlingsrådet.

2 §.

Ansökan om tillstånd att bortföra stråfoder skall innehålla på heder
och samvete avgiven uppgift om 1

f J) antalet Personer, som för löpande året äro mantalsskrivna å

sättning^ eUef 6 J6St da1'' lmder Samma år haft sin huvudsakliga syssel tigheteii

hastar> oxar> kor, ungnöt, svin, får och getter å fas 3)

fastighetens areal i åker, äng och betesmark samt åkerjordens

användning for olika ändamål, J

4) inneliggande förråd av spannmål, rotfrukter och stråfoder.

3 §•

. , Ansökan om tillstånd att avyttra växande gröda skall innehålla

!lrlL?''2 3 * SrRVete a/^Ven UPFgift °m de förhållande^ som avses
naer ij 4j i 2 § samt därjämte om utsädet till och beräknad skörd
av groda, varom fråga är.

24

KungI. Maj:ts proposition nr 397.

4 §•

Vid prövning av ansökan, varom ovan sägs, skall i framstå rummet
tillses, att icke genom bifall till ansökningen jordbrukets framtida
avkastningsförmåga nedsättes eller de jordbruksalster, som beröras av
ansökningen, undandragas den allmänna omsättningen.

Vid prövning av ansökan att bortföra sträf oden skall iakttagas,
att bifall icke må vägras, där säkerhet finnes för att gödselmedel,
svarande mot det gödselvärde, som av ifrågavarande stråfoder skulle
kunnat erhållas, på annat sätt tillföres fastigheten;

att i övrigt skälig hänsyn tages till fastighetens beskaitenhet, i
vilket avseende skall iakttagas, att ett något lägre kreatursantal må anses
tillräckligt för fastighet, vars åker- och ängsmark till overvagande
del består av mylla eller mossjord, än för annan fastighet;

och äger odlingsrådet avfordra sökanden förbindelse att, dar ansökningen
bifalles, under viss tid intill högst ett år å fastigheten underhålla
ett av odlingsåret efter vad skäligt finnes bestämt antal kreatur.

Tillstånd att avyttra växande gröda bör meddelas allenast i tall,
då sökanden alldeles icke eller blott med avsevärd förlust skulle kunna
själv å fastigheten tillgodogöra sig grödan, och må vid beräkning av
sådan förlust hänsyn ej tagas till andra prisförhållanden an i orten
Gängse. För tillstånd att avyttra växande gröda ager odlingsrådet tänlika,
om skäl därtill äro, fordra att säkerhet finnes för att gödselmedel,
svarande mot det gödselvärde, som av ifrågavarande gröda skulle kunnat
erhållas, på annat sätt tillföras fastigheten.

5 §•

Innan ansökan om tillstånd att avyttra växande gröda eller att
bortföra stråfoder slutligen prövas, bör odlingsrådet lämna vederbörande
odlingsnämnd tillfälle att yttra sig i ärendet. 6

6 §•

Är sökande missnöjd med odlingsrådets beslut i ärende, varom i
i denna författning är fråga, äge däröver hos Konungen anföra besvär
i vederbörande statsdepartement, Rätt till klagan över sådant beslut
vare ej till viss tid inskränkt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

29

Bilaga C.

Utkast

till

lag om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra stråfoder och avyttra

växande gröda.

1 §•

Från fastighet, som ensam för sig eller i förening med annan
därmed i sambruk varande fastighet omfattar större areal inrösningsjord
än tio hektar, må ej bortföras stråfoder eller avyttras växande gröda av
vete, råg, korn, havre, blandsäd, vicker, ärter, bönor, rotfrukter, klöver
eller timotej, så vitt ej till bortförandet eller avyttringen lämnats tillstånd
i den ordning Konungen bestämmer.

Yad sålunda stadgats gäller dock ej fastighet inom Stockholms
stads område.

2 §•

Ägare eller innehavare av fastighet, som överträder i 1 § stadgat
förbud mot bortförande av stråfoder och avyttring av växande gröda,
dömes till böter, svarande mot fyra gånger värdet av det, varmed han
olovligen förfarit, dock ej mindre än femtio kronor eller mer än tiotusen
kronor, eller till fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna
synnerligen förmildrande, dömes till böter från och med tio till och med
femhundra kronor. Åsidosättande av villkor, varunder tillstånd till bortförande
eller avyttring som nu sagts blivit meddelat, straffas såsom bortförande
eller avyttring utan tillstånd.

Straff, som ovan är stadgat, må dock ej tillämpas i fall, då förbrytelsen
enligt annan lag bör beläggas med strängare straff.

3 §•

Delaktighet i brott mot denna lag straffas efter ty i 3 kap. allmänna
strafflagen är stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 358 käft. (Nr 397).

4

26

Kungl. Maj:ls proposition nr 397.

4 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, skola tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna
strafflagen.

5 §•

Denna lag äger ej tillämpning i avseende å förfogande enligt
Konungens förordnande över egendom, som skall avstås till kronan eller
tagits i beslag, eller beträffande utövningen av den rätt till rekvisition,
som enligt gällande författningar tillkommer militär myndighet. Ej heller
göres genom stadgandet i 1 § om förbud mot bortförande av stråfoder
ändring i vad 2 kap. 19 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom
samt 20 § lagen om arrende av viss jord å landet inom Norrland
och Dalarna innehålla om bortförande av stråfoder från arrenderad fastighet
vid arrendets upphörande.

6 §•

Denna lag träder i kraft dagen näst efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 juli 1920.

Avtal om avyttring av stråfoder eller av växande gröda, som träffats
före lagens ikraftträdande, skall, där det strider mot ovan i denna
lag stadgade grunder, vara utan verkan. Har före den dag, då lagen
trädde i kraft, stråfoder av tidigare skörd avyttrats eller utmätning av
stråfoder ägt rum, skola bestämmelserna i denna lag dock ej utgöra
hinder för fodrets bortförande i det förra fallet därest bortförandet sker
inom trettio dagar från lagens ikraftträdande och i det senare i händelse
utmätningen lett till fodrets försäljning.

Kungl. May.ts proposition nr 337.

27

Bilaga C 1.

Utkast

till

kungörelse med närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen den

om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra
stråfoder och avyttra växande gröda.

1 §•

Tillstånd från det allmännas sida att bortföra stråfoder eller att
avyttra växande gröda sökes hos odlingsrådet.

2 §.

Ansökan om tillstånd att bortföra stråfoder skall innehålla uppgift
om

1) antalet personer, som för löpande året äro mantalsskrivna å
fastigheten eller eljest där under samma år haft sin huvudsakliga sysselsättning,

2) antalet hästar, oxar, kor, ungnöt, svin, får och getter å fastigheten,

3) fastighetens areal i åker, äng och betesmark samt åkerjordens
användning för olika ändamål,

4) inneliggande förråd av spannmål, rotfrukter oeh stråfoder.

Där fodret avyttrats eller fråga är om dess avyttring skall jämväl
uppgivas, till vem avyttringen skett eller skulle ske.

3 §•

Ansökan om tillstånd att avyttra växande. gröda skall innehålla
uppgift om de förhållanden, som avses under 1)—4) i 2 § samt därjämte
om utsädet till och beräknad skörd av gröda, varom fråga är, och
om till vem avyttringen skulle ske.

28

Katigt. Maj:ts proposition nr 397.

4 §.

De uppgifter, som ansökan om tillstånd att bortföra stråfoder eller
att avyttra växande gröda skall innehålla efter vad i 2 eller 3 § sägs
eller sökanden meddelar till stöd för sådan ansökan, skola vara avgivna
på heder och samvete.

Är ansökningen i ett eller annat avseende ofullständig eller finner
odlingsrådet eljest nödigt äga tillgång till ytterligare upplysningar, förelägga
odlingsrådet sökanden att inkomma med de uppgifter och upplysningar,
som erfordras. Försummar han det, vare ansökningen förfallen.

5 §•

Vid prövning av ansökan, varom ovan sägs, skall odlingsrådet i
främsta rummet tillse att de icke genom bitall till ansökningen jordbrukets
framtida avkastningsförmåga nedsättes eller de jordbruksalster, som
beröras av ansökningen, undandragas den allmänna omsättningen.

Tillstånd till bortförande av stråfoder bör ej lämnas utan så är
att å fastigheten underhålles en efter dess storlek och beskaffenhet i
övrigt lämpad kreatursbesättning eller säkerhet finnes för att gödselmedel,
svarande mot det gödselvärde, som sagda kreatursbesättning skulle
kunnat lämna, på annat sätt tillföras fastigheten. Vid beräkning av förhållandet
mellan fastighets storlek och kreatursbesättningen bör tillses
att minst ett större kreatur eller däremot svarande antal mindre djur
finnes på 2,5 hektar inrösningsjord; består fastighetens inrösningsjord till
övervägande del av mylla eller mossjord, må dock något lägre kreatursantal
anses tillräckligt. Odlingsrådet äger avfordra sökanden förbindelse
att, där ansökningen bifalles, under viss tid intill högst ett år å fastigheten
underhålla ett av odlingsrådet efter nu angivna grunder bestämt
antal kreatur.

Tillstånd att avyttra växande gröda bör meddelas allenast i fall,
då sökanden alldeles icke eller blott med avsevärd förlust skulle kunna
själv å fastigheten tillgodogöra sig grödan, och må vid beräkning av
sådan förlust hänsyn ej tagas till andra prisförhållanden än i orten
gängse. För tillstånd att avyttra växande gröda äger odlingsrådet tilllika,
om skäl därtill äro, fordra att säkerhet finnes för att gödselmedel,
svarande mot det gödselvärde, som av ifrågavarande gröda skulle kunnat
erhållas, på annat sätt tillföras fastigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31)7.

29

6 §•

Innan ansökan om tillstånd att avyttra växande gröda eller att
bortföra stråfoder slutligen prövas, bör odlingsrådet lämna vederbörande
odlingsnämnd tillfälle att yttra sig i ärendet.

7 §■

Är sökande missnöjd med odlingsrådets beslut i ärende, varom i
denna författning är fråga, äge däröver hos Konungen anföra besvär i
vederbörande statsdepartement. Rätt till klagan över sådant beslut vare
ej till viss tid inskränkt.

30 Kung! Maj:ts proposition nr 397.

Bilaga D.

Kreatursbesättningarnas storlek vid gårdar med mera än 50 hektar

odlad jord.

Tab. 1 utgör en sammanställning av antalet kreatur enligt husdjursräkningen
den 1 juni 1918 samt arealen odlad jord enligt arealinventeringen
vid samma tidpundt. Till den senare skulle uppgift lämnas
å särskild blankett för varje brukningsdel, vid den förra däremot var
ägaren eller brukaren av en fastighet skyldig att redovisa alla å hans
egendom befintliga djur, vare sig dessa tillhörde honom själv eller någon
annan, varigenom uppgifterna om kreatursantalet vid en huvudgård och
därunder lydande torp och lägenheter i allmänhet torde vara sammanförda
på en blankett. På grund härav motsvara kreatursantalet och
arealen odlad jord varandra icke fullständigt, varigenom en sammanställning
av de båda uppgifterna icke kan bliva fullt exakt utan måste visa
större kreatursantal i förhållande till brukningsdelarnas storlek, än som
i verkligheten finnes. Siffrorna i tab. 1 giva därför en gynnsammare
bild av kreatursbesättningarnas storlek än den verkliga, detta särskilt
vad avser de större egendomarna.

Vid de jordbruksstatistiska lokalundersökningarna insamlas däremot
uppgifterna om areal och kreatursantal samtidigt och motsvara varandra
fullständigt. Tab. 2 grundar sig på det vid nämnda lokalundersökningar
insamlade materialet och avser följande år och områden:

Stockholms län, Åkers och Yärmdö skeppslag samt Vaxholms stad
år 1917.

Danderyds skeppslag, Vallentuna och Sollentuna härad samt Djursholms
stad år 1918.

Uppsala län, Skäfthammars, Ekeby, Alunda, Morkarla, Tuna och
Stavby socknar i Olands härad år 1917.

Älvkarleby, Västlands, Tolfta, Tierps och Söderfors socknar i Örbyhus
härad år 1918.

Värmlands län, Visnums, Ölme, Väse, Karlstads och Grums härad
samt städerna Karlstad och Kristinehamn år 1917.

Nordmarks härad utom Järnskogs, Skillingsmarks och Östervallskogs
socknar år 1918.

1 Tab. 3 meddelas resultatet av lokalundersökningar år 1917 för
följande områden i Södermanlands län nämligen Rönö och Hölebo härad
samt Trosa stad.

Kungl. Majli» proposition nr 307.

Tah. 1.

31

Sammandrag för Stockholms län.

Antal kor vid gårdar med över 50 hektar odlad jord.

Areal odlad jord

Antal egendomar med

... kor

Sum-

ma

0—5

6—10

11—15

16-20

21—30

31—50

51-70

över70

50—100 hektar .........

16

24

66

103

109

30

6

1

355

100—150 » .....

6

6

9

12

30

61

10

3

137

150—200 > . . . ■ .

—

—

2

1

6

21

14

9

53

öyer 200 » .......

1

—

—

1

1

5

10

34

52

Summa

23

30

77

117

146

117

40

47

597

Antal nötkreaturenheter.

Areal odlad jord

Antal egendomar med ... nötkreaturenheter

Sum- j
ma j

0—5

6—10

11—15

16-20

21-30

31—50

51—70

över70

j 50—100 hektar .........

100—150 » .....

150—200 > ......

över 200 > ......

Summa

1

3

7

1

9

3

63

6

1

_

197

25

1

60

54

3

16

48

48

Öl

355 j
137
53
52

1

3

8

12

70

223

117

163

597

Antal dragare.

1

Areal odlad jord

Antal egendomar med ... dragare

Sum-

ma

0-2

3-4

5-7

8—10

11—15

16—20

över20

50—100 hektar .... ....

100—150 » ......

150—200 > .....

över 200 » ........

Summa

8

1

1

17

172

5

99

36

1

51

59

8

5

5

25

24

46

3

11

20

355

137

53

52

10

17

177

136

123

100

34

597

Anm. Tab. 1 lämnar uppgift om antalet kreatur vid husdjursräkningen

den 1 juni 1918 och om arealen odlad jord vid arealinventeringen vid samma tid.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

Tab. 1.

Sammandrag för Uppsala län.

Antal kor vid gårdar med över 50 hektar odlad jord.

Areal odlad jord

Antal egendomar med

.. kor

Sum-

ma

0-5

6—10

11—15

16-20

21—30

31—50

51—70

över 70

50—100 hektar..........

19

32

109

89

70

15

_

_

334

i 100 150 > ..........

1

4

5

8

15

34

7

—

74

150 200 > ..........

1

1

1

4

4

10

16

4

41

j över 200 • ..........

—

1

1

2

1

16

10

26

57

Summa

21

38

116

103

90

75

33

30

506

Antal nötkreatur enheter.

Antal egendomar med

. . . nötkreaturenheter

Sum-

Areal odlad jord

ma

0—5

6—10

11—15

16-20

21—30

31—50

51-70

Över70

50 100 hektar..........

1

9

10

87

184

34

9

334

100 150 > ..........

—

—

—

1

5

11

24

33

74

150 200 > ..........

—

—

—

—

—

3

8

30

41

över 200 ............

—

—

—

—

—

2

2

53

57

Summa

—

1

9

11

92

200

68

125

506

Antal dragare.

Antal egendomar med ... dragare

Sum-

Areel odlad jord

ma

0—2

3-4

5-7

8—10

11—15

16-20

över 20

50—100 hektar.............

1

16

210

83

19

2

3

334 |

100 150 » .....

1

—

3

17

33

18

2

74

i 150 200 » .............

—

—

1

2

16

12

10

41

! över 200 > .............

—

—

—

1

—

9

47

57 |

Summa

2

16

214

103

68

41

62

506

Anm. Tab. 1 lämnar uppgift om antalet kreatur vid husdjursräkningen

den 1 juni 1918 och om arealen odlad jord vid arealinventeringen vid samma tid.

Kungl. May.ts proposition nr 397.

33

Tab. 1.

Sammandrag: för Viirmlamls lön.

Antal kor vid gårdar med över 50 hektar odlad jord.

Areal odlad jord

Antal egendomar med

. .. kor

Sam-

ma

0—5

6—10

11—15

16—20

21-30

31—50

51—70

över70

50—100 hektar ..........

18

31

45

40

58

21

1

3

217

100-150 » ..........

2

4

4

9

11

22

6

5

63

150-200 » ..........

—

—

—

2

3

5

11

2

23

över 200 » ..........

—

—

—

—

2

—

2

7

11

Samma

20

3.»

4!)

51

74

48

20

17

314

Antal nötkreatur enheter.

Areal odlad jord

■

Antal egendomar med

... nötkreaturenheter

Sum-

ma

0-5

6—10

11—15

16-20

21—30

31—50

51-70

över70

t

50—100 liektar..........

2

4

7

16

56

93

29

10

217

100—150 . ..........

—

—

1

—

2

17

19

24

63

150—200 . ..........

—

—

—

—

_

—

4

19

23

över 200 > ..........

—

—

—

—

—

—

1

10

11

Summa

2

4

8

16

58

no

53

G3

314

Antal dragare.

Areal odlad jord

Antal egendomar med .. . dragare

Sam-

ma

0—2

3-4

5-7

8-10

11-15

16-20

över20

50—100 hektar .............

17

52

100

21

19

4

4

217

100—150 » .............

—

1

9

21

19

10

3

63

150—200 » .............

_

__

4

10

6

3

23

över 200 » .............

1

—

2

8

11

Summa

17

53

109

47

48

22

18

314

Anm. Tab. 1 Jämnar uppgift om antalet kreatur vid husdjursräkniugen
den 1 juni 1918 och om arealen odlad jord vid arealinventeringen vid samma tid.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 358 käft. (Nr 397.)

5

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

Tab. 1 a

Sammandrag för Stockholms, Uppsala och Värmlands län.

Antal kor vid gårdar med över 50 hektar odlad jord.

Areal odlad jord

Antal egendomar med

. . . kor

Sum-

ma

0-5

6—10

11-15

16-20

21-30

31—50

51-70

över70

50—100 hektar..........

53

87

220

232

237

66

7

4

906

100 150 > ..........

9

14

18

29

56

117

23

8

274

150 200 » ..........

1

1

3

7

13

36

41

15

117

över 200 > ..........

1

1

1

3

4

21

22

67

120

Summa

04

103

242

271

310

240

93

94

1,417

Antal nötkreatur enheter.

Areal odlad jord

Antal egendomar med

. . . nötkreaturenheter

Sum-

ma

0-5

6—10

11—15

16—20

21-30

31—50

51—70

över70

50—100 hektar..........

2

8

23

35

206

474

123

35

906

100 150 > ..........

—

2

4

13

53

97

105

274

150 200 > ..........

_

—

—

—

1

4

15

97

117

över 200 > ..........

1

—

—

—

—

2

3

114

130

Summa

3

8

25

39

220

533

238

351

1,417

Antal dragare.

Areal odlad jord

Antal egendomar med . . . dragare

Sum-

ma

0—2

3-4

5-7

8-10

11—15

16—20

över20

50—100 hektar .............

100 150 > .............

150—200 > .............

över 200 > .............

26

2

1

85

1

482

17

1

203

74

7

2

89

in

34

5

11

53

42

57

10

16

33

55

906

274

117

120

Summa

29

86

500

286

239

163

114

1,417

Anm. Tab. 1 a utgör ett sammandrag av uppgifterna i Tab. 1 för resp. län.

Kungl. Maj:ta proposition nr 3D7.

Tab. 2.

35

Sammandrag för Stockholms lån.

Antal kor vid gårdar med över 50 hektar odlad jord.

1

Areal odlad jord

Antal egendomar med . .. kor

Sum-

ma

0

1

eu

6—10

11—15

16—20

21-30

31-50

51—70

över70

;

50—100 hektar ..........

4

5

10

18

35

10

1

83

100—150 » ..........

1

1

5

3

8

17

1

_

36

^150-200 > ..........

—

—

—

—

3

2

4

2

11

över 200 » ..........

—

—

—

—

2

—

4

7

13

Samma

5

6

15

21

48

29

10

9

143

Antal nötkreaturenheter.

i

Areal odlad jord

!

Antal egendomar med

... nötkreaturenheter

Sum-

ma

0-5

6—10

11—15

16-20

21—30

3L—50

51-70

över70

50—100 hektar..........

1

1

2

12

45

16

6

83

100—150 . ..........

1

—

—

—

2

7

14

12

36

150-200 « ..........

—

—

—

—

_

_

1

10

11

över 200 » ..........

—

—

—

—

—

—

1

12

13

Summa

2

—

1

2

14

52

32

40

143

Antal dragare.

Areal odlad jord

Antal egendomar med ... dragare

Sum-

ma

0-2

3—4

5-7

8—10

11—15

16-20

över20

50—100 hektar .............

3

1

36

30

12

1

83

100—150 » .............

1

1

2

8

18

3

3

36

150—200 » .............

—

—

—

—

2

5

4

11

över 200 > .............

—

—

—

—

—

2

11

13

Summa

4

2

38

38

32

10

19

143

Anm. Förestående uppgifter äro grundade på lokalundersökningar beträffande
Åkers och Värmdö skeppslag samt Vaxholms stad år 1917 samt beträffande
Danderyds skeppslag, Vallentuna och Sollentuna härad och Djursholms stad
år 1918.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

Tab. 2.

Sammandrag för Uppsala l.än.

Antal kor vid gårdar med över 50 hektar odlad jord.

Areal odlad jord

Antal egendomar med . .. kor

Sum-ma i

0—5

6—10

11—15

16—20

21—30

31-50

51-70

över 70

.50—100 hektar..........

2

3

7

10

6

1

_

29

100 150 > ..........

—

—

1

1

3

4

2

1

12

150—200 » ..........

—

—

—

—

—

2

i

2

5

över 200 > ..........

—

—

—

—

—

3

4

3

10

Samma

2

3

8

11

9

10

7

G

56

Antal nötkreatur enheter.

Areal odlad jord

Antal egendomar med

... nötkreaturenheter

Snrn- !
ma

0-5

6—10

11—15

16—20

21—30

31-50

51-70

över70

50—100 hektar..........

_

_

9

16

3

1

29

100 150 » ..........

—

—

—

—

1

1

3

7

12

150 200 » ..........

—

—

—

—

—

—

—

5

6

över 200 » . . •........

—

—

- -

—

—

—

10

10

Summa

—

—

—

—

10

17

6

28

56

Antal dragare.

Areal odlad jord

Antal egendomar med . ..

dragare

i

Sum- j
ma |

■

0—2

3-4

5-7

6—10

11—15

16—20

över20

50—100 hektar .............

3

19

6

1

_

_

29j

100 150 » . ............

—

—

—

5

6

1

—

12j

150 200 > .............

—

—

—

—

2

2

1

5 1

över 200 > .............

—

—

1

—

1

4

4

10 ]

Summa

—

3

20

11

10

7

5

56

Anm. Förestående uppgifter äro grundade på lokalundersökningar beträffande
Skäfthammars, Ekeby, Aiunda, Morkarla, Tuna och Stavby socknar i Olands
härad år 1917 samt beträffande Älvkarleby, Västlands, Tolfta, Tierps och Söderfors
socknar i örbyhus härad år 1918. *

Kun [fl. May.ta proposition nr .

Tab. 2.

37

Sammandrag för Värmlands lön.

Antal kor vid egendomar med över 50 hektar odlad jord.

Areal odlad jord

i

Antal egendomar mod

. . . kor

Sum-

ma

1

O

6—10

11—15

16—20

21—30

31—50

51-70

över70

| 50—100 lioktar..........

9

4

27

16

27

11

2

96

I 100—150 » ..........

1

1

4

1

2

19

1

_

29

! 150—200 » ..........

—

—

_

_

2

4

2

_

8

över 200 » ..........

—

—

—

—

1

2

3

6

Summa

10

5

01

17

81

35

7

8

139

Antal nötlcreaturenheter.

Areal odlad jord

Antal egendomar med

. . . nötkreaturenhetor

Sum-

ma

0—5

6-10

11-15

16—20

21—30

31-50

51—70

över70

50—100 hektar ..........

2

1

1

5

28

42

14

3

96

100-150 » ..........

—

—

—

_

2

5

10

12

29

150-200 » ..........

—

—

—

_

2

6

8

över 200 » ..........

—

—

—

—

—

—

6

6

Summa

2

1

1

5

SO

47

26

27

139

Antal dragare.

Areal odlad jord

Antal egendomar med .. .

dragare

Sum-

ma

1

O

3-4

5-7

8—10

11-15

16-20

över20

60—100 hektar ...........

5

17

56

12

5

1

96

100—150 » ............

—

2

12

11

4

29

150—200 » .............

—

_

_

4

4

8

över 200 » . . . ........

—

—

—

—

1

2

3

6

Summa

5

17

58

24

21

10

4

139

A«w. Förestående uppgifter äro grundade på lokalundersökningar beträffande
Visnums, Olme, Yäse, Karlstads och Grums härad samt städerna Karlstad
och Kristinehamn ar 1917 och beträffande Nordmarks härad utom Järnskogs,
Skillingsmarks och Ostervallskogs socknar år 1918.

38

Kungl. Maj:t8 proposition nr 397.

Tab. 2 a.

Sammandrag för Stockholms, Uppsala och Värmlands län.

Antal kor vid gårdar med över 50 hektar odlad jord.

Areal odlad jord

Antal egendomar med ... kor

Sum-

ma

0-5

6—10

11-15

16—20

21-30

31-50

51—70

över70

!

50—100 hektar ..........

100 150 » ..........

150 200 » ..........

över 200 » ■ .........

15

2

12

2

44

10

44

5

68

13

5

2

22

40

8

4

3

4

7

10

1

4

13

208

77

24

29

Summa

17

14

54

49

88

74

24

18

338

Antal nötkreatur enheter.

Areal odlad jord

Antal egendomar med

. .. nötkreaturenheter

Sum-

ma

0-5

6—10

11—15

16—20

21—30

31-50

51—70

över70

50—100 hektar..........

3

1

2

7

49

103

33

10

208

100—150 > ..........

1

—

—

—

5

13

27

31

77 t

150- 200 > ..........

—

—

—

—

—

—

3

21

24

över 200 » ..........

—

—

—

—

—

—

1

28

29 !

Summa

4

1

2

7

54

116

64

90

338

Antal dragare.

|

; Areal odlad jord

Antal egendomar med . . .

dragare

Sum-

ma

0—2

3-4

5-7

8-10

11—15

16-20

över20

50—100 hektar .............

8

21

in

48

18

_

2

208

100 150 » .............

1

1

4

25

35

8

3

77

j 150 200 » .............

—

—

—

—

8

11

5

24

'' över 200 > .............

—

—

1

—

2

8

18

29

Summa

9

22

116

73

63

27

28

338

Anm. Tab. 2 a utgör ett sammandrag av uppgifterna i tab. 2 för resp. län.

Kungl. Ma]:ts proposition nr 887.

Tab. 8.

39

Sammandrag för Södermanlands län.

Antal kor vid egendomar med över 50 hektar odlad jord.

___

Areal odlad jord

Antal egendomar med . . . kor

Sum-

ma

0-5

6—10

11—15

16—20

21—30

31-50

51—70

över70

50—100 hektar ....

100—150 > . .

150-200 » . .
över 200 > . .

Samma

3

5

2

-

8

1

16

1

30

2

—

17

17

4

4

6

4

1

2

3

79

28

12

7

3

7

a

17

32

38

14

6

126

Antal nötlcreaturenheter.

Areal odlad jord

Antal egendomar med ... nötkreaturenhete

r

L

Sum-

ma

* i-

0

1

Öl

6—10

11—15

16—20

21-30

§

! i

53

51-70

över70

50—100 hektar . . .

100—150 »

—

—

1

—

11

39

22

6

79

150—200 > . .

—

—

3

8

17

28

över 200 >

—

—

12

12

!

—

—

—

7

7

Summa

—

—

1

—

11

42

30

42

126

Antal dragare.

Areal odlad jord

Antal egendomar med ...

dragare

Sum-

ma

0—2

3-4

5-7

8—10

11—15

16—20

över 20

50—100 hektar . .

i

100—150 > ''

44

22

8

1

—

79

150—200 > .....

—

7

16

4

1

28

över 200 >

—

—

3

6

3

12

—

—

—

1

6

7

Summa

4

44

29

27

12

10

126

, , énnL förestående uppgifter äro grundade på lokalundersökningar beträffande
Rono och Hölebo härad samt Trosa stad år 1917. g

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

Utdrag av protokollet, hållet, i Kungl, Maj:ts lagråd måndagen den
24 mars 1919.

Närvarande:

Justi tieråden Gallstrand,
von Setii,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 14
mars 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om inskränkning för viss Hd i rätten att bortföra
stråfoder m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, docenten Martin Fehr.

Förslaget föranledde följande yttranden av lagrådet och dess säl
skilda ledamöter.

1 §•

Lagrådet:

Det är utan tvivel åsyftat, att den föreslagna lagen skall bliva tilllämplig,
så snart flera i sambruk liggande fastigheter tillhopa omfatta
mer än fem hektar odlad jord, oavsett huru mycket härav belöper å varje
fastighet. Förevarande paragraf har emellertid avfattats sa, att lagens
bestämmelser icke komma att gälla fastighet med mindre än två och ett
halvt hektar odlad jord, oaktat fastigheten och annan därmed sambrukad
fastighet innehålla sammanlagt över fem hektar sådan jord. En omredigering
för att verkliga meningen må komma till uttryck synes alltså

oundgänglig. , , ,, .

Lagen giver ej någon ledning för avgörandet vad som ar att loista

med ett större kreatur eller däremot svarande antal mindre djur, och det
vid lagförslaget fogade förslaget till kungörelse visar, att man, såsom ju

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

41

Hven är riktigt, ansett Konungen ej äga att härutinnan fullständiga lagen.
Det synes dock nödvändigt, att den enskilde icke lämnas i okunnighet
om i vilka fall han för att undgå straff är skyldig inhämta sådant tillstånd,
som i lagen avses. Även för en enhetlig lagtillämpning vid domstolarna
lärer ett närmare bestämmande av den erforderliga kreatursbesättningen
vara av värde. Möjligt är, att för skilda delar av landet böra
gälla olika föreskrifter. Med hänsyn bland annat härtill synes det lämpligt
att genom bestämmelse i lagen låta det närmare reglerandet av ifrågavarande
spörsmål ankomma å Konungen.

2 §•

Lagrådet:

Straffbestämmelsen i förevarande paragraf torde vara avsedd att
gälla allenast ägaren eller innehavaren av den fastighet, från vilken fodret
eller säden bortföres. Efter ordalagen träffar bestämmelsen likvisst även
den, som bortför foder eller säd från en fastighet, vilken han ej äger
eller innehar, nämligen så framt han dock äger eller innehar annan
fastighet.

Giltig anledning att begränsa straffbestämmelsens räckvidd på vare
sig det ena eller andra av nu berörda sätt lärer emellertid knappast
föreligga.

En dylik begränsning skulle sålunda hava till följd, att den, som
före lagens trädande i kraft inköpt stråfoder, otröskad säd eller grönfoder
från en fastighet, i regel icke skulle kunna straffas för överträdelse av
lagens föreskrifter. Bestämmelsen i 3 § är i vanliga fall ej tillämplig
på sådan köpare. Har vid lagens trädande i kraft besittningen av det
köpta redan övergått på köparen, utan att likväl detsamma ännu bortförts
från fastigheten, något som lätt kan komma att inträffa i sådana
fall, då gröda sålts på rot med rättighet och skyldighet för köparen att
själv avbärga densamma, lärer det ej heller vara rimligt att göra fastighetens
ägare eller innehavare ansvarig för ett bortförande från köparens
sida. Tänkbart är även, att en giltig pantsättning skett på sådant
sätt, att det pantsatta till en början fått kvarbliva på fastigheten, t. ex.
i en av panthavaren förhyrd lada. Att i dylikt fall ägaren, respektive
innehavaren av fastigheten i regel icke kan göras ansvarig, om panthavaren
sedermera efter lagens trädande i kraft bortför panten, är uppenbart.
En sådan pantsättning kommer för övrigt även att kunna ske under lagens
giltighetstid, och jämväl för detta fall lärer ägaren eller innehavaren böra
vara fri från ansvar, om panten bortföres, i varje fall därest han sörjt
för att i pantavtalet intagits av lagens bestämmelser betingade förbehåll.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 358 käft. (Nr 397.) fi

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

Åt ifrågavarande straffbestämmelse synes alltså böra givas en allmännare
innebörd, så att densamma kommer att gälla ej blott ägare
eller innehavare av fastighet, som avses i 1 §, utan även annan, som
förvärvat rätt till stråfoder, otröskad säd eller grönfoder å fastigheten.

Även sättet för straffets bestämmande är ägnat att väcka betänkligheter,
för så vitt böterna ovillkorligen fixerats till ett belopp motsvarande
två gånger värdet av det, varmed den skyldige förfarit olovligt.
Härigenom uteslutes varje hänsynstagande till andra omständigheter och
särskilt till den subjektiva sidan av förseelsen, något som lätt kan leda
till obilligheter. Om, såsom lagrådet hemställer, en strafflatitud utsättes
och denna göres tillräckligt vid, kommer naturligtvis vid straffets utmätande
tillbörlig hänsyn att tagas jämväl till värdet av det bortförda.
Hinder möter ju ej heller att sa forma latituden, att den ställes i visst
beroende av nämnda värde.

Bestämmelser innefattande motsvarande avvikelse från de vanliga
konkurrensreglerna som den, vilken innebäres i föreskriften uti andra
stycket av förevarande paragraf, hava förekommit även i andra av lagrådet
under senare tiden granskade lagförslag men uteslutits på hemställan
från lagrådets sida. Enahanda skäl som de, vilka föranlett lagrådets
hemställan i nyssberörda fall, föreligga även här. Med hänsyn
till åtalsbestämmelserna i 24 kap. strafflagen kan berörda föreskrift lätt
bereda möjlighet till kringgående av lagen.

3 §•

Justitierådet Gallstrand:

Med förevarande bestämmelse lärer man hava velat uttala, att i
alla de fall, där i bortförande, som i lagen avses, ägare eller innehavare
av fastigheten tagit del såsom gärningsman eller på sätt i 3 kap. sträft -lagen omförmäles, förbrytelse mot lagen skall anses begången och vid
bedömandet av de särskilda deltagarnas brottslighet tillämpning av
nämnda kap. äga rum. Även utan särskilt stadgande torde av vanliga
straffrättsliga grunder komma att gälla vad sålunda avsetts, och da be
stämmelsens upptagande i förevarande lag skulle kunna bliva vilseledande
med avseeende å tillämpning av andra lagar, där den i motsvarande fall
saknas, torde densamma böra utgå ur förslaget.

Justitierådet von Seth:

Jag instämmer med justitierådet Gullstrand därutinnan, att jag
finner paragrafen böra utgå. Det synes mig nämligen, på sätt justitie -

43

Kung!. Maj:ta ''proposition nr -197.

rådet erinrat, lått kunna vålla oreda, om bestämmelser angående tillämpning
av stadganden i strafflagens allmänna del få inflyta i vissa till den
speciella straffrätten hörande författningar, då man ändå icke kan genomföra
ett dylikt tillvägagångssätt fullt systematiskt.

6 §•

Lagrådet:

De avtal, som avses med stadgandet i första punkten av andra
stycket, äro av beskaffenhet, att lagen om köp och byte av lös egendom
är tillämplig i avseende å desamma. Tillräcklig ledning för lösande av
de civilrättsliga kollisionsfrågor, som kunna uppstå till följd därav, att
ett före den nu föreslagna lagens trädande i kraft ingånget avtal påverkas
av föreskrifterna i densamma, lärer alltså kunna hämtas från bestämmelserna
i förstnämnda lag, som ju tager hänsyn jämväl till dylika
frågor. Ett särskilt stadgande i ämnet är således från nu berörda synpunkt
icke erforderligt. Möjligen har stadgandet i fråga föranletts av
en önskan att supplera straffbestämmelsen i 2 § och bereda större effektivitet
åt lagen genom att betaga köparen, som icke bortfört det köpta
inrätt tid, varje anspråk på grund av köpeavtalet. Iakttages vad lagrådet
hemställt i fråga om 2 §, blir emellertid ett sådant ordnande av
förhållandena överflödigt, liksom det i och för sig innebär en föga tilltalande
utväg.

Uteslutes icke till följd av vad nu erinrats ifrågakomma stadgande,
syhes detsamma i varje fall böra underkastas sådan jämkning, att av
lydelsen kommer att klart framgå, att avtalet icke förlorar sin verkan
i annat fall, än att tillstånd till bortförande av det avyttrade ej kan
erhållas.

Vidare synas näppeligen tillräckliga skäl finnas att bibehålla den i
andra styckets andra punkt gjorda skillnaden mellan stråfoder å ena sidan
samt otröskad säd och grönfoder å den andra. Av vissa omständigheter
att döma har också inskränkningen till stråfoder kommit att oavsiktligt
kvarstå från de tidigare utkasten till lag i ämnet.

För övrigt bör erinras att, om 2 §:ns straffbestämmelse bibehålies
vid den inskränkta räckvidd, den har enligt förslaget, hela undantagsbestämmelsen
beträffande de fall, då utmätning ägt rum, är överflödig.

tfr protokollet.

Erik Öländer.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 22 april 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde efter
gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet lagrådets
den 24 mars 1919 avgivna utlåtande över det den 14 i samma månad
till lagrådet remitterade förslaget till lag om inskränkning för viss tid i

rätten att bortföra stråfoder m. m.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen:

»På sätt lagrådet anmärkt, skulle 1 § icke komma att gälla fastighet
med mindre än två och ett halvt hektar odlad jord, även om fastig
heten och annan därmed i sambruk varande fastighet innehölle sammanlagt
över fem hektar sådan jord. Då det emellertid varit avsett, att den
föreslagna lagen skulle äga tillämpning, så snart flere i sambruk liggande
fastigheter tillhopa omfattade mer än fem hektar odlad jord, oavsett huru
mycket härav belöpte å varje fastighet, har jag låtit omredigera före
varande §, så att densamma bliver tillämplig i nyss angivna fall.

Lika med lagrådet finner jag ett förtydligande av uttrycket il 8
»ett större kreatur eller däremot svarande antal mindre djur» vara önsk
värt. I detta syfte har till 1 § fogats ett andra stycke, däri innebörden
av berörda uttryck närmare angives i överensstämmelse med vad i mo -

Kungl. Maj:t» proposition nr 307. 45

tiveriugen härom anförts. Enligt berörda andra stycke förstas sålunda
med »större kreatur» häst över tre års ålder och nötkreatur över två och
ett halvt års ålder samt med »mindre djur» unghäst, föl, ungnöt, kalv,
får, get och svin, och skola vid tillämpningen av lagen två unghästar eller
föl, två ungnöt eller kalvar, tio får, tolv getter eller fyra svin anses motsvara
ett större kreatur. Då det emellertid, på sätt lagrådet framhållit,
kan finnas önskvärt, att för viss del av riket från den allmänna regeln
avvikande bestämmelser gälla i förevarande avseende, har det föreslagits,
att Kungl. Maj:t skall äga utfärda dylika bestämmelser, om förhållandena
därtill föranleda.

2 § första stycket har i överensstämmelse med vad lagrådet hemställt
ändrats på det sätt, att straff för brott, som i berörda stycke avses,
drabbar ej allenast ägare och innehavare av fastighet, som i 1 § avses,
utan även annan, som förvärvat rätt till stråfoder, otröskad säd eller
grönfoder å dylik fastighet, och har därjämte, med hänsyn till de av
lagrådet uttalade betänkligheterna mot ett bötesstraff, fixerat på det i
förslaget angivna sätt, detta straff ersatts med en strafflatitud, inrymmande
böter från och med tio till och med tiotusen kronor.

2 § andra stycket har i enlighet med lagrådets hemställan uteslutits.

Beträffande 3 § hava två ledamöter av lagrådet hemställt, att
§:en måtte utgå. Till stöd härför har en av dessa ledamöter anfört, att
även utan särskilt stadgande av vanliga straffrättsliga grunder torde
komma att gälla vad sagda § avsåge att stadga och att upptagandet av
en dylik bestämmelse i förevarande lag kunde bliva vilseledande med avseende
å tillämpning av andra lagar, där den i motsvarande fall saknades;
den andre ledamoten har framhållit, att det lätt kunde vålla oreda
om bestämmelser angående tillämpningen av stadganden i strafflagens
allmänna del finge inflyta i vissa till den speciella straffrätten hörande
författningar, då man ändå icke kunde genomföra ett dylikt tillvägagångssätt
fullt systematiskt. Då det emellertid synes önskvärt, att tillämpligheten
av delaktighetsbestämmelserna i 3 kap. strafflagen beträffande brott
mot förevarande lag ställes utom varje tvivel, har jag ansett ett uttryckligt
stadgande härom, liksom i gällande förfoganderätts- och maximiprislagar,
böra i förevarande lag upptagas.

På sätt lagrådet framhållit, torde den i 6 § andra stycket första
punkten givna regel vara överflödig av det skäl, att de civilrättsliga
spörsmål, som kunna uppstå genom lagens inverkan på avtal, som träffats
före dess ikraftträdande, regleras genom bestämmelserna i lagen om
köp och byte av lös egendom. Med hänsyn härtill och då efter nyss om -

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 397.

förmälda ändring av 2 § stadgandet i förevarande punkt torde sakna
betydelse såsom supplement till straffbestämmelsen i berörda §, har förevarande
punkt uteslutits nr förslaget.

Andra punkten i 6 § andra stycket har i överensstämmelse med
lagrådets hemställan jämkats så att densåmma bliver tillämplig ej allenast
å stråfoder utan även å otröskad säd och grönfoder.

Härförutom har en mindre redaktionell jämkning vidtagits i 1 §
av förslaget.

Då lagrådet icke hunnit behandla ifrågavarande lagförslag inom
den tid, som i allmänhet är stadgad för avgivande av propositioner till
riksdagen, kunde det ifrågasättas, huruvida icke förevarande lagstiftning
borde anstå till ett följande år. Emellertid anser jag, att ett dylikt
dröjsmål vore till skada för viktiga intressen, vilka lagstiftningen i fråga
avser att skydda, och får jag därför föreslå, att proposition i ärendet
framlägges redan vid innevarande riksdag. Lagstiftningen synes nämligen
icke blott ägnad att motverka osund spekulation av det slag, som berörts
i mitt yttrande till statsrådsprotokollet vid förslagets remitterande till
lagrådet utan torde även få anses befrämja upptagandet av en tillfredsställande
hävd å jordbruksfastigheter, vilka under kristiden varit föremål
för jobberi och därmed följande vanhävd. Vid sådant förhållande torde
den omständigheten att berörda spekulation till följd av världskrigets slut
inom en näraliggande framtid kan väntas upphöra icke gorå den föreslagna
lagstiftningen överflödig.»

Föredraganden uppläste härefter lagförslaget i dess omarbetade
skick och hemställde, att, då uppskov med lagstiftningsåtgärd i förevarande
ämne syntes kunna lända riket till men, lagförslaget måtte,
oaktat den i § 54 riksdagsordningen angivna tid förflutit, jämlikt § 87
regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Sandström.

Stockholm 1919. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

190748