Kungl. Maj.ts Proposition Nr 395.
1
Nr 395.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till omorganisation
av vattenfallsstyrelsen samt i fråga om antalet
av vissa befattningar vid statens vattenfallsverk;
given Stockholms slott den 25 april 1919.
■ åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilarenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att —- med godkännande av de av departementschefen förordade,
uti statsrådsprotokollet angivna huvudgrunder för ny organisation av
vattenfallsstyrelsen — beträffande sådana befattningar vid statens vattentalJsverk,
vilkas antal enligt avlöningsreglementet för tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
i ooa f1a8t8^Ias av Kungl. Maj:t och riksdagen, från och med den 1 juli
i ii i. bestämma detta antal på sätt angives i den vid statsrådsprotokollet
togade förteckning.
, ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 356 käft. (Nr 395.)
882 19 1
2
Kungl. Maj ds Proposition Nr 395.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott den 25
april 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde vidaie.
Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 17 september 1918 framlagt
förslag i fråga om organisationen av vattenfallsstyrelsen och statens
vattenfallsverks lokalförvaltningar. .
Över styrelsens berörda förslag har kommnmkationsverkens lonekommitté
den 30 december 1918 avgivit infordrat yttrande, vareiter
vattenfallsstyrelsen, till följd av remiss, den 7 februari 1919 utlåtit sig
i ärendet. .....
Därjämte hava lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen och järnvägsstyrelsen
avgivit särskilda yttranden rörande viss del av förslaget.
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 395.
3
V attenfallsstyrelsen.
Innan jag närmare ingår på frågan om ny organisation för vattenfallsstyrelsen,
tillåter jag mig i korthet redogöra för tillkomsten av
denna styrelse samt densammas nuvarande organisation.
Sedan statsverket år 1904 förvärvat viss Nya Trollhätte kanalbolag
tillhörig egendom, ställdes densamma enligt beslut vid 1905 års riksdag
under förvaltning av den då inrättade styrelsen för Trollhätte
kanal- och vattenverk. Nämnda styrelse erhöll till åliggande att övervaka
och ombesörja rörelsen å Trollhätte kanal, samt, i överensstämmelse
med de föreskrifter Kungl. Maj:t meddelade, ombesörja anläggningen
och förvaltningen av den eller de elektriska kraftstationer, som
vid Trollhättefallen eller eljest vid Göta älv kunde komma att inrättas
för statens räkning. Styrelsen, som var ungefär så organiserad som
en vanlig bolagsstyrelse, bestod av en ledamot med befogenhet, som i
viss man motsvarade den som i enskilda affärsföretag vanligen tillkommer
en disponent eller verkställande direktör, samt fyra från annan
verksamhet tillkallade ledamöter, av vilka en särskilt skulle äga erfarenhet
i handläggningen av allmänna ärenden, en äga tekniska insikter
samt t va vara industriidkare eller andra affärsmän, särskilt representerande
trafikanterna.
Vid 1907 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att en permanent vattenfallskommission
skulle inrättas för avgivande av utlåtanden i ärenden
angående dispositionen av staten tillhöriga vattenfall. Såsom föredragande
skulle tjänstgöra en vattenfallsingenjör, vilken jämväl skulle hava
till åliggande att handhava den huvudsakliga förvaltningen av statens
vattenfall.
Statsutskottet vid nämnda riksdag avstyrkte emellertid inrättandet
av kommissionen och ifrågasatte, huruvida icke åt en redan befintlig
institution, exempelvis styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk^
skulle kunna överlämnas att taga initiativ och ledning uti ifrågavarande
angelägenhet.
På grund av kamrarnas skiljaktiga beslut "i ärendet förföll frågan
för den riksdagen.
Med föranledande härav uppdrogs åt särskilda sakkunniga att utarbeta
nytt förslag i ämnet.
Nämnda sakkunniga anförde i avgivet yttrande bland annat, -att
Vattenfalls
styrelsen.
Historik■
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
såsom ledande grundsats för förvaltningen av statens vattenfall borde
uppställas den fordran, att densamma anordnades på ett affärsmässigt,
enhetligt och planmässigt sätt, vilket syntes bäst kunna ske genom inrättande
av eu central styrelse, sammansatt och ordnad på så sätt, att
inom densamma komme att representeras såväl erforderlig teknisk sakkunskap
som även i det praktiska livet förvärvad kännedom om industriens
och näringarnas behov.
Under erinran om statsutskottets omförmälda förslag, att till styrelsen
för Trollhätte kanal- och vattenverk borde överlämnas ifrågavarande
angelägenhet, förklarade de sakkunniga, att det enligt deras
åsikt icke lämpligen läte sig göra att lösa frågan på sådant sätt, att
förvaltningen av statens vattenfall utan vidare anförtroddes åt nämnda
styrelse. Enligt de sakkunnigas uppfattning syntes den riktiga lösningen
av frågan ligga däri, att med tillämpning av de antydda grundsatserna,
vilka även gjort sig gällande vid bildandet av styrelsen för
Trollhätte kanal- och vattenverk, i stället för och med upphävande av
nämnda styrelse, inrättades en ny central styrelse för statens vattenfall.
Under denna styrelse ansågo de sakkunniga jämväl böra läggas
förvaltningen av Trollhätte kanal samt vissa vid Trollhättan belägna
och övriga i och för tillgodogörandet av vattenkraften i Göta älv av
staten förvärvade fastigheter.
Vad anginge sammansättningen av den föreslagna centralstyrelsen,
ansågo de sakkunniga, att antalet ledamöter däri icke borde sättas till
högre än fem. Av dessa borde en, som skulle förordnas för längre tid
än de övriga, fungera såsom verkställande direktör och handhava den
närmaste ledningen och tillsynen över verkets angelägenheter. Den
ställning, som tillkomme honom, borde sålunda motsvara den, som intoges
av verkställande direktören i Trollhätte kanal- och vattenverk,
och borde därför åt honom lämnas en ganska vidsträckt befogenhet att
på egen hand handhava den löpande förvaltningen. Han skulle även
fungera såsom styrelsens ordförande.
De övriga ledamöterna i styrelsen borde, enligt vad de sakkunniga
framhöllo, representera den praktiska erfarenhet och sakkunskap, som
styrelsen i olika riktningar för en affärsmässig skötsel av verket borde
inom sig inrymma. Några särskilda kvalifikationer för var och en av
dessa fyra ledamöter, utöver vad förut antytts, syntes de sakkunniga
icke behöva uttryckligen föreskrivas, utan borde det överlämnas åt
Kungl. Maj:t att lämpa styrelsens sammansättning efter utvecklingen
och beskaffenheten av de arbeten och uppgifter, som densamma under
olika tider kunde få sig förelagda.
5
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 395.
Vid den verkställande direktörens sida borde enligt de sakkunnigas
mening finnas ett tekniskt bildat biträde, varjämte styrelsen måste hava
tillgång till ett biträde med juridisk bildning.
I anslutning till de sakkunnigas förslag framlade Kungl. Magt vid
1908 års riksdag proposition i ämnet (nr 159), däruti Kungl. Magt föreslog
riksdagen, bland annat, förklara, att från och med år 1909 styrelsen
för Irollhätte kanal- och vattenverk skulle upphöra att fungera och att
från och med samma år skulle inrättas en vattenfallsstyrelse med förut
antydd sammansättning, ävensom godkänna förslag till stat för vattenfallsstyrelsen.
Nämnda statförslag upptog bland annat arvoden till den verkställande
direktören — med benämning vattenfallsdirektör — fyra ledamöter
i styrelsen samt en biträdande ingenjör ävensom en sekreterare och
ombudsman.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, dock
med en mindre jämkning beträffande beloppet av en post i statförslaget.
Enligt den för vattenfallsstyrelsen den 31 december 1908 utfärdade
instruktion åligger det styrelsen att
a) föreslå samt efter Kungl. Maj:ts därtill erhållna bemyndigande
vidtaga åtgärder, ägnade att främja tillgodogörandet av vattenkraften
inom landet;
. b) uppgöra förslag angående tillgodogörande av sådant staten tillhörigt
vattenfall, som blivit ställt under styrelsens förvaltning, samt
göra framställningar om förvärvande för statens räkning av vattenkraft
och för dess utnyttjande nödig mark;
c) handhava utförandet och förvaltningen av elektriskt kraftverk
och annan anläggning, som för statens räkning inrättas för tillgodogörande
av vattenfall, vilket hör under styrelsen;
d) övervaka rörelsen å kanal, vars förvaltning blivit styrelsen anförtrodd,
samt i man av behov föreslå och utföra de anläggningar, som
erfordras för sådan kanals utvidgning och förbättring;
e) förvalta de övriga, här förut ej nämnda fastigheter, som äro
lagda under styrelsen, och övervaka, att de bliva på lämpligt sätt tillgodogjorda;
f)
bevaka statens rätt och bästa, då staten ingått som delägare i
företag, avseende tillgodogörande av vattenfall eller användning av
kraft från staten tillhörigt kraftverk, så ock i andra företag, i vilka
styrelsen för statens räkning kan bliva intresserad; samt
Nuvarande
organisation.
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
g) uppbära och redovisa de inkomster, som inflyta från den under
styrelsen ställda egendom, och bestrida de utgifter, som av styrelsens
förvaltning föranledas.
Styrelsen utgöres enligt instruktionen av vattenfallsdirektören,
vilken tillika är ordförande, och fyra andra ledamöter. Styrelsens medlemmar
förordnas av Kungl. Maj:t, vattenfallsdirektören för en tid av
sex år och ledamöterna för en tid av tre år. Vattenfallsdirektören är
i främsta rummet Kung!. Maj:t ansvarig för att den under vattenfallsstyrelsen
ställda egendom varder på ändamålsenligaste sätt förvaltad.
Honom tillhör att hava den närmaste ledningen och tillsynen över styrelsen
underlydande verk och förvaltningar, att utöva chefskapet över
personalen samt att handhava den löpande förvaltningen.
Beträffande ärendenas handläggning inom vattenfallsstyrelsen är
stadgat, att de, allt efter deras beskaffenhet, skola avgöras av styrelsen
eller vattenfallsdirektören ensam.
Av styrelsen skola avgöras sådana ärenden av större betydelse,
som finnas angivna i § 21 av instruktionen. Övriga styrelsens förvaltning
rörande ärenden avgöras av vattenfallsdirektören ensam.
Styrelsen är beslutmässig, då minst tre ledamöter äro tillstädes.
Besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet, men vid lika röstetal
eller, därest alla tillstädesvarande ledamöter äro av olika mening, äger
vattenfallsdirektören utslagsröst.
Vid behandlingen av vissa ärenden skola, enligt § 30 i instruktionen,
representanter från andra ämbetsverk närvara i vattenfallsstyrelsen.
Detta är sålunda förhållandet, då inom vattenfallsstyrelsen handläggas,
frågor antingen om avgivande till Kungl. Maj:t av förslag till bebyggande
av ett under styrelsens förvaltning stående vattenfall eller om
villkoren för ett dylikt vattenfalls upplåtelse till nyttjande. I sådana
fall skola nämligen byråcheferna för agrikulturtekniska ärenden och
fiskeriärenden i lantbruksstyrelsen, en byråchef i domänstyrelsen samt
chefen för järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift, eller, vid förfall
för honom, hans ställföreträdare deltaga i ärendets behandling, i vad
det berör vederbörande ämbetsverks förvaltningsområde.
Likaledes skola i vattenfallsstyrelsens sammanträden deltaga: förenämnda
byråchef för fiskeriärenden, då fråga är om avgivande till Kungl.
Maj:t av utlåtande eller förslag till plan för utförande av sjöreglering,
samt förut omförmälda byråchef i järnvägsstyrelsen eller hans ställföreträdare,
då fråga är om avgivande till Kungl. Maj:t av utlåtande
eller förslag angående disposition av vattenfall, som ställts under sty
-
Kung1. Maj:ts Proposition Nr SOU. 7
relsens förvaltning, eller om uppgörande av närmare bestämmelser för
den elektriska utrustningen vid kraftverk, som anlägges för tillgodogörande
av vattenfall, vilket antingen inköpts för statens järnvägars
behov eller enligt av Kungl. Maj:t meddelat beslut förklarats vara av
beskaffenhet att kunna komma i fråga att användas för järnvägarnas
drift, liksom ock då fråga är om uthyrande av kraft från dylikt kraftverk.
. Sådan representant för annat ämbetsverk må deltaga i överläggningarna
men ej i besluten inom vattenfallsstyrelsen. Fattar styrelsen
1 fråga, som nyss omförmälts, beslut, som avviker från vederbörande
representants i ämnet uttalade mening, skall emelleitid beslutet i varje
fall underställas Kung''!. Maj:ts prövning.
Ledamot av styrelsen samt representant för annat ämbetsverk, vilken
är av avvikande mening från det av styrelsen fattade beslut, åligger
att låta till protokoll anteckna denna sin avvikande mening. Sådan
skyldighet åligger däremot icke föredragande i styrelsen, i denna hans
egenskap.
Den av riksdagen antagna staten för vattenfallsstyrelsen upptager,
såsom redan är nämnt, allenast två tjänstemän utom vattenfa]isdirektören,
nämligen en biträdande ingenjör samt en sekreterare och ombudsman,
vilka bägge befattningshavare emellertid förordnas allenast
med anställning tills vidare.
Utöver nämnda tjänstemän äger styrelsen att i mån av behov antaga
extra ordinarie personal.
För granskning av vattenfallsstyrelsens förvaltning jämte tillhörande
räkenskaper tillsättas årligen av Kungl. Maj:t två revisorer.
Med anledning av den alltjämt stegrade omfattningen av vattenfallsstyrelsens
verksamhet och i ändamål att åstadkomma ökad centralisering
av vissa delar av statens vattenfallsverks förvaltning hava vidtagits
särskilda anordningar.
Sålunda har Kungl. Maj:t den 12 september 1910 medgivit, att en
överingenjör finge tills vidare anställas vid vattenfallstyrelsens byggnadsarbeten
ävensom bestämt avlöningsförmånerna för ifrågavarande
överingenjör, som förordnas av Kungl. Maj:t på viss tid. Med föranledande
av Kung!. Maj:ts berörda medgivande inrättade vattenfallsstylelsen
hos sig en särskild byggnadsbyrå med nämnda överingenjör
som chef. Vidare anordnade vattenfallsstyrelsen jämväl under år 1910
en elektroteknisk byrå, närmast för behandling av de elektrotekniska
8
Kung1. Maj. ts Proposition Nr 395.
spörsmålen vid anläggningen av Porjus och Älvkarleby kraftverk. Vid
årsskiftet 1915—1916 förlädes alla'' kraftverk rörande ärenden under
chefen för vattenfallsstyrelsens elektrotekniska byrå i Stockholm, varefter
styrelsen under år 1916 inordnade samtliga kraftveiken under
en statens kraftverksförvaltning, därvid styrelsens elektrotekniska byrå
fick uppgå i en inom kraftverlcsförvaltningen inrättad centralavdelning.
Slutligen har vattenfallsstyrelsen sammanfört Trollhätte räkenskapsavdelning
med ett förut i Stockholm inrättat räkenskapskontor till
en statens vattenfallsverks räkenskapsavdelning, uppdelad i ett huvudkontor
och ett Trollhätte-kontor samt med chefen för huvudkontoret
såsom avdelningschef.
Erinras må, att jämlikt beslut vid 1918 års lagtima riksdag befattningen
såsom chef för statens kraftverksförvaltning blivit under titeln
av direktör vid nämnda kraftverksförvaltning uppförd å statens vattenfallsverks
stat. Denne befattningshavare, som sålunda formellt tillhör
lokalförvaltningen, torde emellertid, såsom av det sagda framgar, i
själva verket kunna anses jämväl såsom en vattenfallsstyrelsens tjänsteman.
Frånsett vattenfallsdirektören, den biträdande ingenjören samt sekreteraren
och ombudsmannen ävensom direktören vid statens kraftverksförvaltning
omfattar vattenfallsstyrelsens hela personal för närvarande
omkring 175 extra ordinarie befattningshavare.
i Jag ingår nu närmare på spörsmålet om ny organisation för vattenfallsstyrelsen.
I skrivelsen den 17 september 1918 har, såsom förut är nämnt,
vattenfallsstyrelsen framlagt förslag i sådant hänseende.
Till stöd för behovet av en dylik åtgärd har styrelsen därvid till
en början framhållit den utveckling, styrelsens förvaltningsområde
undergått från den 1 januari 1909, då styrelsen trädde i verksamhet,
och intill närvarande tid. Styrelsen fortsätter:
»Under vattenfallsstyrelsens förvaltning stodo vid förstnämnda tidpunkt
endast Trollhätte kanal- och vattenverk med den gamla kanalen och Trollhatte
kraftverk under dess första utbyggnad, de av järnvägsstyrelsen inköpta vattenfallen
i Lagan, Motala ström och Järleån, Älvkarleby obebyggda vattenfall samt
vissa andra jämväl obebyggda vattenfall. Sedan dess har Trollhätte kraftstations
första utbyggnad fullbordats och dess andra utbyggnad utförts, varjämte den
tredje utbyggnaden snart är färdigställd. Vidare hava vattenkraftstationerna i
Porjus och Älvkarleby samt ångkraftstationen i Västerås anlagts, störa kraftledningsnät
jämte understationer utförts, Trollhätte kanal ombyTggts, Södertälje kanal
inköpts och lagts under styrelsens förvaltning samt dess ombyggnad påbörjats.
Kung1. Maj ds Proposition Nr 395,
9
Nya stora vattenfall i Dalälven, Indalsälven och linie älv hava inköpts. Beslut
om byggande av kraftstationer vid Lilla Edet, Motala och Harsprånget hava
fattats. Reglering av Lule älv har påbörjats, och förberedande arbeten för reglering
av Vänern, Vättern och Dalälven hava igångsatts. Härtill komma ärendena
om utarrendering av vissa statens vattenfall, vilka ärenden tilltaga i antal
samt eventuellt vissa ärenden, som röra lån från de nya vattenkrafts- och kraftledningslånefonderna.
Till sist må antecknas, att styrelsens arbetsbörda under
de senare åren avsevärt tillväxt genom talrika kungi. remisser i lagstiftningsärenden
av olika slag.
Under det att det i vattenfall sverkets anläggningar och fastigheter bundna
kapitalet vid 1909 års början utgjorde omkring 28 miljoner kronor och verkets
bruttoinkomst 700,000 kronor för år, hade vid 1918 års ingång motsvarande siffror
stigit till 144 miljoner, respektive 8.5 miljoner kronor. Dessa belopp betyda
dock ^ blott en etapp i vattenfallsverkets snabba tillväxt. Det är uppenbart, att
en sådan förvaltning kräver ett allt mer betydande arbete och en allt talrikare
personal för att framgångsrikt kunna handhavas och utvecklas.»
Efter att sedermera hava erinrat om den nuvarande organisationen
av vattenfallsstyrelsen och statens vattenfallsverk, yttrar styrelsen
vidare:
. »Det säregna förhållandet råder, att de underlydande verkens personal i
viss utsträckning är konstituerad på ordinarie stat, medan tjänstemännen vid
den överordnade myndigheten, vattenfallsstyrelsen, fortfarande äro mindre fast
anställda samt sakna pensionsförmåner för sig och sina efterlevande. Eör
vattenfallsdirektören och för direktören vid statens kraftverksförvaltning är dock
viss pension bestämd, men de hava ingen rätt till pension för sina efterlevande.
Uå vattenfallsstyrelsen vid detta års utgång har fungerat i tio år, torde
tiden vara inne att försätta densamma på ordinarie stat och bereda de permanent
behövliga befattningshavarna inom densamma de förmåner, som med ordinarie
anställning äro förknippade.
I sammanhang härmed bör styrelsens organisation givas eu form, som
lämpligen motsvarar dess nuvarande omfattande verksamhet, och som giver rum
för en målmedveten och tidsenlig utveckling.»
Såsom av den lämnade redogörelsen för vattenfallsstyrelsens nuvarande
organisation torde framgå, har den organisation, som år 1908
beslutades och vilken väl avsågs skola vara av mera provisorisk natur,
måst genom påbyggnader i olika hänseendeD väsentligen förändras och
utvidgas för att kunna någorlunda anpassas efter de alltjämt ökade
krav, som ställts på densamma. Behovet av en genomgående omorganisation
av styrelsen har fördenskull under flera år gjort sig gällande
och synes mig icke längre böra undanskjutas. Ett ytterligare skäl att
nu företaga denna omorganisation finner jag i den omständigheten, att
denna omorganisation lämpligast bör vidtagas i samband med den allmänna
lönereglering för statens vattenfallsverks olika avdelningar, varom
jag förut denna dag framlagt förslag.
Bihang till riksdagens protokoll 19J9. 1 samt. 356 höft. (Nr 395.)
Departe
mentschefen.
882 19 2
10
Valet av
organisationsform.
Vattenfallsstyrelsens
skrivelse 17/o
1918.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
I fråga om den organisationsform, som vid en sådan omorganisation
av vattenfallsstyrelsen bör tillämpas, hava emellertid framkommit
olika förslag.
Vattenfallsstyrelsen har i skrivelsen den 17 september 1918 i sådant
hänseende anfört följande.
»För närvarande skall ett stort antal ärenden avgöras av styrelsen in pleno,
d. v. s. av vattenfallsdirektören-ordföranden gemensamt med de fyra ledamöterna,
varvid besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet med utslagsröst för vattenfallsdirektören.
vid lika röstetal. Denna form, som redan gällde för styrelsen för
Trollhätte kanal- och vattenverk, och som givetvis hämtats från köksväsendet,
var utan tvivel väl motiverad för ett lokalt verk sadant som det nyssnämnda,
vilket hade ett tämligen begränsat förvaltningsområde, och där ärendenas antal
icke var alltför stort. Den har också kunnat med fördel bestå under vattenfallsstyrelsens
hittillsvarande skede, i synnerhet som samtliga ledamöter varit väl
bekanta med föreliggande frågor och ett utmärkt samarbete rått emellan vattenfallsdirektören
och dem. Men, såsom utvecklingen nu gått, är en ändring påkallad,
om apparaten icke skall bliva alltför tungrodd. Det torde nämligen icke
vara möjligt att med den utveckling, som styrelsens arbetsområde nu tagit, tillräckligt
snabbt avgöra en hel del ärenden, om för beslut alla ledamöternas mening
skall inhämtas. Det torde ligga i sakens natur, att styrelseledamöter, vilkas
huvudsakliga värv ligger på annat båll, och av vilka i regel de flesta torde få
uppsökas bland utom Stockholm bosatta personer, icke kunna hava tillfälle att
när som helst på kallelse infinna sig till plenum i vattenfallsstyrelsen. _ Visserligen
kunna många ärenden avgöras medelst cirkulation, och detta förfaringssätt har
också i rätt stor utsträckning måst tillgripas, men självfallet är, att många ärenden
för att genomgående behandlas fordra muntlig överläggning, och detta gäller
ej sällan synnerligen brådskande frågor.
Vid sådant förhållande är det enligt styrelsens åsikt lämpligt, ja nödvändigt,
att ett stort antal av de ärenden, som nu enligt § 21 i instruktionen skola handläggas
av styrelsen in pleno, få avgöras på annat sätt, och torde den lämpligaste
utvägen vara, att vattenfallsstyrelsens beslut i sådana fall fattas av vatienfallsdirektören,
som då skulle äga ensam beslutanderätt. Vidare bör en decentralisation
i så måtto genomföras, att avdelningschefer och byråchefer få ökad befogenhet
att på egen hand avgöra vissa grupper av mindre viktiga ärenden, särskilt
sådana, som endast innebära tillämpning av gällande allmänna bestämmelser.
På sådant sätt borde lämpligen handläggas och avgöras sådana ärenden,
vilka icke äro av sådan art och betydelse, att de kräva närvaro av styrelseledamöterna.
I handläggningen av de ärenden, för vilkas avgörande tillgång till
just dessa personers speciella sakkunskap och erfarenhet är nödig eller nyttig,
skulle de däremot fortfarande deltaga. Vilka ärenden, som skulle avgöras på
ena eller andra sättet, torde lämpligen närmare fastslås i av Kungl. Maj:t utfärdad
instruktion.»
Vidkommande den nuvarande anordningen med särskilda representanter
från andra ämbetsverk vid handläggning inom vattenfallsstyrelsen
av vissa slag av ärenden uttalar styrelsen uti sin ifrågavarande skrivelse
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305. 11
såsom sin bestämda mening, att densamma numera är både ineffektiv
och onödig.
»Denna anordning» — säger styrelsen — »bär en historisk bakgrund och är
hämtad från det förslag, som till 1907 års riksdag framlades av Ivungl. Maj:t om
inrättande av eu s. k. permanent vattenfallskommission, vars uppgift skulle vara
att ombesörja utarrenderingen av vissa statens vattenfall och att i detta sammanhang
åstadkomma en snabbare behandling av ärendena angående kungsådras
överbyggande ävensom att för övrigt närmast vara en konsulterande institution
i fråga om användandet av staten tillhöriga vattenfall. Vattenfallsstyrelsen är
emellertid ett utpräglat affärsverk, som, då det gäller bebyggande av vattenfall,
anläggande av kanaler eller verkställande av sjöregleringar, behandlas liksom en
privat företagare. Följden är, att alla motsvarande ärenden sändas på remiss
till vederbörande ämbetsverk, och att med hänsyn härtill de ifrågavarande representanterna
vid sitt deltagande i handläggningen av motsvarande ärenden inom
vattenfallsstyrelsen icke vilja eller kunna på förhand binda sina händer. I fråga
om vattenfallsupplåtelse för nyttjande är förhållandet liknande, då tillstånd för
bebyggande alltid i vanlig ordning måste sökas hos domstol, som åter tillkallar
särskild eller särskilda sakkunniga eller, då det gäller överbyggande av kungsådra,
hänskjuta ärendet till Kungl. Maj:t, som ej avgör detsamma, förrän sakkunnig
utredning genom Kungl. Maj:ts befallningskavandes försorg verkställts
och vederbörande ämbetsverk fått yttra sig. Den vinst i tid och arbete, som vid
införandet av denna bestämmelse antogs kunna ernås, har man sålunda icke vid
stadgandets praktiska ^ tillämpning kunnat tillgodogöra sig. Anmärkas bör, att
enligt vattenlagen av år 1918 dessa ämbetsverks befattning med kungsådrefrågor
fr. o. m. år 1919 kommer att upphöra, och att de intressen, de tillförne bevakat,
komma att representeras av särskilda sakkunniga inom vattendomstolarna.
Återstår då endast järnvägsstyrelsens inflytande på de i § 30 omnämnda
ärendenas gång. Detta kan emellertid bibehållas utan den tyngande form, som
nämnda paragraf föreskriver, därest i ny instruktion Kungl. Maj:t ålägger vattenfallsstyrelsen
att i ärenden, som röra förslag angående bebyggande av vattenfall,
vilket antingen inköpts för statens järnvägars behov eller av Kungl. Maj:t vid
fattande av beslut om dess disposition förklarats vara av beskaffenhet att kunna
komma i fråga att användas för järnvägarnas drift, liksom ock då fråga är om
principerna för uthyrande av kraft från vid dylikt vattenfall anlagt kraftverk, inhämta
järnvägsstyrelsens yttrande eller samråda med denna myndighet.»
Vattenfallsstyrelsen framställer därefter till besvarande frågan, huru
styrelsen lämpligen bör vara sammansatt.
»För bedömande härav», yttrar styrelsen, »bör dess verksamhetsområde
närmare skärskådas.
Till detta hör först och främst förvaltningen av dels statens kraftverk och
dess viktigaste kanalverk, Trollhätte och Södertälje kanaler, dels de vattenfall,
vilka inköpts för elektrisk drift å statsbanorna, dels de vattenfall, som av kronan
eljest inköpts eller komma att inköpas för utveckling av statens kraftverksrörelse
eller som överflyttats från domänstyrelsens förvaltning, dels de i Norrland belägna
vattenfall, som enligt särskilda bestämmelser i avvittringsförfattningarna
reserverats för kronans räkning, allt med tillhörande utmål och fastigheter, dels
12
Kungl- Maj:ts Proposition Nr 395.
ock betydande andra fastigheter, exempelvis vid Trollhättan och Göta älv, Lule
älv, Motala m. fl. ställen, och av vilka de vid Trollhättan och Porjus delvis redan
i stor utsträckning exploaterats såsom egnahems- och industriområden.
Vidare idkar styrelsen en synnerligen omfattande byggnadsverksamhet. Det
må här endast påminnas om de redan utförda kraftstationsbyggnaderna vid Trollhättan,
Porjus, Älvkarleby och Västerås, de pågående utvidgningsarbetena vid
Trollhättan, Västerås och Porjus, de beslutade nybyggnaderna av kraftstationer
vid Lilla Edet, Motala och Harsprånget samt om ombyggnaden av Trollhätte
och Södertälje kanaler och upprensningen av Mälarens farleder; de utomordentligt
omfattande kraftledningsbyggnadema med därtill hörande understationer ej
att förglömma.
Till sist bedriver styrelsen ett intensivt utrednings- och projekteringsarbete,
bland annat, i fråga om nya kraftverk och kraftledningar samt sjö- och flodregleringar,
av vilka särskilt är att märka Vänerns reglering, ett företag, för vilket
styrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag redan föranstaltat om häradssyn och för
vilket vidlyftiga kartläggnings-, avvägnings- och värderingsarbeten pågå.
Av dessa förvaltningsgrenar är det i all synnerhet den, som berör kraftverken,
som för närvarande blivit allt mera betydelsefull och omfattande, och
vilken fortfarande är stadd i den allra snabbaste utveckling. Inom denna förvaltningsgren
förekomma, bland annat, ej allenast betydelsefulla elektrotekniska
spörsmål samt nyanläggnings- och upphandlingsfrågor utan även viktiga leveransuppgörelser
beträffande elektrisk energi till industri, hantverk, jordbruk och
privata hem, vilka uppgörelser i viss mån hava inverkan på hela landets kraftfråga
och ingripa i de sociala förhållandena. Dessa senare beröras jämväl, bland
annat, vid dispositioner av de under styrelsens förvaltning ställda bostadsområden
och vid anordnandet av bostäder för den under styrelsen anställda
talrika personalen.
Emellertid är styrelsens sammansättning hittills sådan, att några särskilda
representanter för de elektrotekniska och de sociala spörsmålen icke finnas i
densamma, vilket dock med hänsyn till det ovan anförda torde vara synnerligen
önskligt. Utom ordföranden-vattenfallsdirektören sitta nämligen i styrelsen en
sakkunnig inom väg- och vattenbyggnadsfacket, en industriman, en målsman
för sjöfarten och en jurist, och motsvarande fack böra enligt vunnen erfarenhet
fortfarande vara representerade. Under sådana förhållanden kunde det angivna
önskemålet nås på det sätt, att antalet styrelseledamöter ökades till sex förutom
ordföranden. Visserligen skulle detta kunna medföra en större tungroddhet i
förvaltningen, men olägenheten härav bleve säkerligen i behörig grad motverkad,
om från "behandling av hela styrelsen undandroges ett flertal ärenden, som i
stället finge avgöras av vattenfallsdirektören ensam. Det är också under denna
bestämda förutsättning, som styrelsen anser sig kunna föreslå en ökning i antalet
styrelseledamöter från 5 till 7, vattenfallsdirektören inberäknad.
En annan lika bestämd förutsättning för detta förslag är, att den ledamot,
som skulle representera den elektrotekniska sakkunskapen, icke finge väljas bland
personer, vilka genom sin privata verksamhet kunde komma i något motsatsförhållande
till de styrelsen förelagda uppgifterna, eller vilkas inblick i styrelsens
affärsrörelse kunde bliva till förfång för denna.»
Styrelsens förslag innebär vidare inrättande inom styrelsen av vissa
angivna avdelningar och byråer. Dessa skulle under verkets chef, vilken
Kungl. May.ts Proposition Nr <9.95. 13
skulle benämnas generaldirektör, förestås av avdelningschefer och byråchefer.
Därjämte hava de två revisorer, som, enligt vad förut är nämnt,
årligen tillsättas av Kungl. Maj:t för granskning av styrelsens förvaltning,
. bibehållits i styrelsens förslag, dock under den förändrade benämningen
överrevisorer.
Den av styrelsen föreslagna organisationen överensstämmer alltså
i huvudsak med den nuvarande, i det att styrelsen skulle bestå av en
chef samt ett antal från andra verksamhetsområden tillkallade ledamöter.
Liksom för närvarande är fallet, skulle inom styrelsen viktigare ärenden
avgöras kollegialt och andra ärenden av verkets chef ensam, dock att
kollegial behandling skulle fordras i färre antal fall än som nu gäller.
Ehuru inom styrelsen skulle inrättas avdelningschefsbefattningar och
byråchefstjanster, vore det enligt styrelsens förslag likväl icke avsett,
att innehavare av dylik tjänst, vilken väl i allmänhet komme att föredraga
de till hans verksamhetsområde hörande ärenden, skulle såsom
ledamot deltaga i besluten.
I sitt yttrande har lönekommittén, efter att hava erinrat om innebörden
av styrelsens förslag beträffande formen för styrelsens organisation,
framfört vissa erinringar mot berörda förslag, och har kommittén
i sådant hänseende anfört följande.
»Mot en sådan anordning, som väsentligt avviker från de organisationsformer,
. som gälla inom andra statens verk, hava inom kommittén väckts åtskilliga
betänkligheter. Det har nämligen synts kommittén, som skulle den kollegiala
formen vid behandlingen av viktigare ärenden verka alltför tyngande för ett verk
sådant som vattenfallsstyrelsen, vilket måste kunna på en gång snabbt och smidigt
handlägga frågor av vittgående betydelse. I sådant hänseende må erinras,
att styrelsens medlemmar, förutom chefen, skulle uppgå till sex, därav, flere, såsom
för närvarande är fallet, kunna vara bosatta utom Stockholm. Ävenledes
torde det i viss mån få anses mindre lämpligt, att styrelsens beslut skall kunna
dikteras av sådana medlemmar av styrelsen, som icke på något område direkt
deltaga i statens Arattenfallsverks egentliga administration och ej heller äro att
anse såsom handlande under verkligt tjänstemannaansvar. Å andra sidan skulle
det kunna tänkas ligga en viss fara däruti, att verkets chef äger ensambeslutanderätt
i åtskilliga viktigare ärenden — en befogenhet som enligt förslaget skulle
ytterligare utökas — utan att vederbörande avdelnings- eller byråchef bliver på
något sätt medansvarig vid avgörandet.
Kommittén har i anledning härav velat ifrågasätta, huruvida ej en lämpligare
organisation av vattenfallsstyrelsen skulle kunna väljas, varigenom de antydda
olägenheterna skulle kunna undvikas utan att dock de fördelar, som den nuvarande
organisationen med sina lekmannarepresentanter erbjuder, bleve åsidosatta.
Därvid har kommittén riktat sin uppmärksamhet på den organisationsform,
som tillämpats beträffande järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen.»
Löne
kommittén.
14
Kungl. Ma]ds Proposition Nr 395.
Enligt vad kommittén vidare meddelat, kade, sedan vid överläggning
med chefen för vattenfallsstyrelsen från kommitténs sida berörda
synpunkter framhållits, bemälde chef i promemoria till kommittén på
begäran framlagt ett nytt förslag i ämnet, avseende att formen med
från annan verksamhet tillkallade beslutande ledamöter skulle utbytas
mot en fullmäktiginstitution samt att vederbörande föredragande tjänsteman
skulle erhålla ledamots ställning i styrelsen.
Berörda promemoria, vilken till sina väsentliga delar återgivits i
kommitténs yttrande, hade huvudsakligen följande innehåll.
Vattenfallsstyrelsen borde under nyss angivna förutsättningar utgöras av
en generaldirektör och chef för statens vattenfallsverk,
en överdirektör och chef för statens kraftverksförvaltning,
. en överingenjör och chef för statens vattenfallsverks byggnadsavdelning
(tillsvidare på extra stat),
ett antal byråchefer — på ordinarie och extra stat — föredragande en var
för de ärenden, vilka tillhörde den byrå inom styrelsen, som han förestode, samt
vattenfallsfullmäktige.
Dessutom borde annan tjänsteman, vilken enligt särskild bestämmelse i
instruktionen eller på grund av särskilt uppdrag föredroge ärende i styrelsen,
därvid tillika ingå såsom ledamot av styrelsen.
Enligt styrelsens förslag skulle antalet icke-föredragande ledamöter vara sex.
Då fullmäktige emellertid ej skulle hava beslutanderätt, kunde, enligt vattenfallsdirektörens
mening, antalet måhända inskränkas till fyra. Även i detta fall syntes
suppleanter bliva obehövliga. Jämväl mot antalet fyra kunde uppställas organisationen
av telegraf- och järnvägsstyrelserna, där fullmäktiges antal endast vore två.
Men med hänsyn till de till sin art ganska skilda områden, som vattenfallsstyrelsens
verksamhet omfattade, torde antalet fyra kunna väl motiveras. Erfarenheten från
styrelsens hittillsvarande verksamhet ansågs stödja denna åsikt. Det. framhölls i
detta sammanhang, att fullmäktige i främsta rummet borde utgöras av inom styrelsens
verksamhetsområde sakkunnige samt i praktiska och ekonomiska värv förfarna
män. Det torde nämligen vara ett livsvillkor för ett affärsdrivande verk sådant som
vattenfallsstyrelsen att äga intim kännedom om vad som rörde sig ute i skilda
kretsar och om det sätt, varpå motsvarande spörsmål där löstes. En isolering
härifrån kunde lätt äventyra förvaltningens ändamålsenliga handhavande och utveckling.
Däremot borde bestämda områden för de olika fullmäktiges sakkunskap
icke uppdragas, utan Kungl. Maj:t äga frihet att efter föreliggande förhållanden
utse fullmäktige.
Vid nu ifrågasatta organisationsform borde generaldirektören ensam äga
beslutanderätt, men därest generaldirektören fattade beslut, som strede mot föredragandens
eller annan tillstädesvarande ledamots åsikt, borde det åligga denne
att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening.
Beträffande de ärenden, vid vilkas behandling fullmäktige i regel borde närvara,
måste de begränsas till '' sådana av viktigare och mera principiell natur.
Dessa torde lämpligen närmare preciseras i en blivande instruktion. Antydningsvis
hava emellertid i promemorian nämnts följande frågor:
förvaltningens organisation; inkomst- och utgiftsstater samt viktigare ärenden
Knut)l. Maj:ts Proposition Nr 305. 15
av företrädesvis praktisk ekonomisk innebörd, såsom do under styrelsens förvaltning
stånda större vattenfallens disposition och sättet för dessas bebyggande:
grunder for upplåtelse av vattenfall och fastigheter; förvärv, försäljning eller upplåtelse
av större vattenfall och fastigheter; nya större anläggningar och företagallmänna
bestämmelser angående uthyrning av elektrisk energi; större leverans
av elektrisk energi; större upphandlingar eller entreprenader (för vilka dock en
rymhgt tilltagen rörelsefrihet borde förbehållas generaldirektören); förslå" till
legiementen och taxor för kanaler; faxe- och samtrafiksfrågor av principiell be-ydelso
ävensom alla sådana frågor, som generaldirektören i övrigt ansåge böra
i fullmäktiges närvaro handläggas.
Fullmäktig skulle emellertid, om han sådant önskade, äga att närvara och
anföra sin mening jämväl vid föredragning av ärende, i vars handläggning han
icke kallades att deltaga. A andra sidan måste givetvis, i likhet med vad i
TlFu ocl\ lamvägsstyrelsernas instruktioner stadgades, jämväl ärende av beskaftenhet
att fullmäktige därom borde höras, kunna, därest det vore så brådskande,
att fullmäktige icke liunne tillkallas, avgöras av generaldirektören, men
P°ii e-i\-Sada.nl beslutet anmälas vid närmast påföljande sammanträde, i vilket,
fullmäktige deltoge.
Vilka frågor som borde handläggas av generaldirektören i närvaro av vederbörande
överdirektör, överingenjör, byråchef eller annan föredragande, torde eu
blivande instruktion närmare höra bestämma, varvid telegrafstyrelsens och järnvägsstyrelsens
instruktioner i tillämpliga delar syntes kunna i huvudsak följas.
. ...1)611 beslutanderatt, som enligt vad nyss sagts skulle tillkomma generaldirektören,
borde beträffande vissa grupper av ärenden berörande kraftverksförvaitmngen,
respektive byggnadsavdelningen, kunna av denne överlåtas på överdirektören,
respektive överingenjören. Jämväl i fråga om de beslut, som sålunda
fattades av överdirektören eller överingenjören, borde vederbörande föredragande
hava skyldighet att låta till jxrotokollet anteckna skiljaktig mening.
Vidare borde samtliga byråchefer tilldelas befogenhet att å styrelsens vägnar
vidtaga vissa åtgärder eller avgöra vissa ärenden i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som funnes stadgat i § 57 av järnvägsstyrelsens instruktion.
Beträffande det av vattenfallsdirektören sålunda framlagda förslaget
förande formen för vattenfallsstyrelsens organisation yttrar kommittén
i utlåtandet, att detta förslag syntes innebära en väsentligt lyckligare
lösning av nu föreliggande spörsmål än som ifrågasatts i vattenfallsstyrelsens
skrivelse. Kommittén funne sig fördenskull kunna i allt väsentligt
ansluta sig till det av vattenfallsdirektören på begäran framlagda förslaget.
Enligt kommitténs mening borde sålunda vattenfallsstyrelsen utgöras
av generaldirektören och chefen för statens vattenfallsverk samt
vederbörande avdelningschefer (enligt förslaget benämnda överdirektör,
lespektive överingenjör) och byråchefer, såsom föredragande ledamöter,
ävensom vattenfallsfullmäktige. Föredroges ärende av annan tjänsteman
hos styrelsen ^ än avdelningschef eller byråchef, skulle därvid dylik föredragande
ingå såsom ledamot av styrelsen.
16
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
De till styrelsens handläggning hörande ärenden skulle avgöras av
generaldirektören, efter föredragning av vederbörande avdelningschef
eller byråchef eller ock av särskilt förordnad föredragande. Från generaldirektörens
ensambeslutanderätt skulle dock undantagas ärenden rörande
bestraffning av personalen, vilka ärenden lämpligen borde avgöras
kollegialt, dock med utslagsröst för generaldirektören i händelse av lika
röstetal. Utan föredragning inför generaldirektören borde avdelningschef
kunna få på föredragning av honom underordnad tjänsteman avgöra
sådana ärenden eller grupper av ärenden, beträffande vilka han av generaldirektören
erhållit uppdrag att meddela beslut. Givetvis borde slutligen
vederbörande avdelningschef, byråchef eller annan tjänsteman äga
att utan föredragning inför styrelsen vidtaga åtgärd beträffande en del
mindre viktiga ärenden, s. k. byråärenden.
Vid föredragning av ärenden av mera principiell natur och andra
särskilt viktiga ärenden borde vattenfallsfullmäktige närvara och såsom
ledamöter i styrelsen meddela upplysningar och råd samt deltaga i öveiläggningen.
Ifråga om vilka ärenden, som borde behandlas i nu angiven
ordning, åberopade kommittén de i vattenfallsdirektörens promemoria
angivna exemplen.
Därest generaldirektören i ärende, som fördroges för honom, fattade
beslut, som strede mot föredragandens eller annan tillstädesvarande
ledamots åsikt, skulle det åligga denne att låta till protokollet anteckna
sin skiljaktiga mening. Detta gällde självfallet även vattenfallsfullmäktig,
där han vore närvarande vid föredragning inom styrelsen.
I detta sammanhang har kommittén berört frågan huru sådana
ärenden, som eljest på föredragning skulle avgöras av generaldirektören,
borde behandlas, då denne vore förhindrad att utöva sitt ämbete.
I huvudsaklig anslutning till ett av vattenfallsdirektören i sådant
hänseende framlagt förslag ansåg kommittén saken lämpligen kunna
ordnas på ungefär följande sätt.
Ärenden, tillhörande sådan avdelning inom styrelsen, som förestodes
av överdirektör eller överingenjör, alltså ärenden rörande kraftverksförvaltningen
och byggnadsavdelningen, skulle avgöras av vederbörande
avdelningschef på föredragning av den tjänsteman, som därtill utsåges.
Ärenden, som tillhörde andra byråer, skulle avgöras av den byråchef,
som därtill erhölle generaldirektörens uppdrag, och borde därvid varje
ärende föredragas för honom av vederbörande byråchef eller särskilt
förordnad föredragande, dock att, därest ärendet tillhörde förstnämnde
byråchefs egen byrå, vilken han skulle förestå jämväl under den tid
Kung!, Maj:ts Proposition Nr 395,
17
ifrågavarande uppdrag varade, ärendet skulle avgöras av honom i närvaro
av annan byråchef, som han tillkallade för ändamålet.
Ärende, som berörde mer än en avdelnings eller byrås verksamhetsområde,
syntes kommittén böra avgöras samfällt av vederbörande
avdelningschefer respektive byråchefer, med utslagsröst vid lika röstetal
för den i tjänsten främste.
I generaldirektörens frånvaro borde emellertid icke få avgöras
vissa viktigare ärenden, vilka lämpligen borde angivas i instruktionen,
eller ock andra ärenden, angående vilka generaldirektören bestämt,
att beslut i dem ej finge meddelas, annat än då han själv vore närvarande.
Med den nu angivna ordningen uti ifrågavarande hänseende ansåg
kommittén någon särskild ställföreträdare för generaldirektören i allmänhet
icke vara erforderlig. Bleve generaldirektören för längre tid hindrad
att utöva sitt ämbete, borde emellertid särskild vikarie förordnas av
Kungl. Maj:t.
Rörande de föreslagna vattenfallsfullmäktige yttrar kommittén
vidare:
»Såsom förut är antytt, skulle dessa fullmäktige i viss mån ersätta de nuvarande,
bland enskilda personer utsedda ledamöterna av styrelsen. Av de fyra
personer, som för närvarande innehava nämnda ledamotskap, är en sakkunnig
inom väg- och vattenbyggnadsfacket samt en inom det juridiska området, varjämte
en ledamot representerar industriens och en ledamot sjöfartens intressen. Det
har nu ifrågasatts, att förutom de nämnda fyra områdena jämväl den elektrotekniska
sakkunskapen och de sociala intressena skulle bliva genom fullmäktige
representerade inom styrelsen, och att fördenskull dessas antal skulle bestämmas
till sex. Emellertid har vattenfallsdirektören även tänkt sig ätt antalet fullmäktige
skulle kunna sättas till fyra eller till och med inskränkas till allenast två.
Då bland tjänstemännen hos vattenfallsstyrelsen givetvis bör finnas erforderlig
sakkunskap inom såväl väg- och vattenbyggnadsfacket som elektroteknikens
och juridikens områden, synes det kommittén vara mindre behövligt att erhålla
fullmäktige, som särskilt skola representera dessa områden.
Däremot anser kommittén, att man bör söka genom fullmäktige dels tillföra
vattenfallsstyrelsen sakkunskap inom sådana för styrelsens verksamhet särskilt
viktiga områden, som eljest icke skulle bliva företrädda genom styrelsens
tjänstemän, och dels låta vissa enskilda och allmänna intressen göra "sig gällande.
I sådant hänseende har kommittén antagit, att inom fullmäktige borde
finnas representanter för näringslivet, exempelvis industri, jordbruk och sjöfart,
ävensom för de allmänna sociala intressena. Då emellertid en och samma person
ej sällan torde kunna representera mer än ett av de nu antydda områdena, skulle
man måhända kunna bestämma antalet till allenast två eller tre. Kommittén har
dock icke velat motsätta sig, att, såsom vattenfallsdirektören förordat, antalet
sättes till fyra, enär härigenom möjlighet skulle beredas, att, där så kan beBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 356 höft. (Nr 395.) 882 19 3
Särskild
mening inom
kommittén.
18 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
finnas nödigt, låta jämväl annat område än de nu antydda bliva representerat.
I likhet med vattenfallsdirektören anser kommittén särskilda suppleanter för fullmäktige
kunna undvaras.»
Det av vattenfallsstyrelsen väckta förslaget om upphävande av nu
gällande bestämmelser därom, att i behandlingen av vissa frågor inom
styrelsen skola deltaga särskilda representanter för andra ämbetsverk,
har av kommittén tillstyrkts, och bar kommittén därvid uttalat, att en
åtgärd i antydd riktning syntes vara ägnad att förenkla handläggningen
av en del ärenden inom styrelsen utan att, såvitt kommittén kunde bedöma,
erforderlig trygghet och omtanke vid behandlingen skulle komma
att äventyras.
Beträffande kommitténs förslag att utbyta de nuvarande icke föredragande
styrelseledamöterna mot fullmäktige samt tilldela de föredragande
tjänstemännen ledamotsställning anförde en av kommitténs ledamöter,
herr Lubeck, särskild mening.
Han uttalade därvid bland annat, att vad kommittén anfört icke syntes
honom avgörande för den föreslagna åtgärden att ändra en styrelseform, som
under vattenfallsstyrelsens hittillsvarande tioåriga verksamhet visat sig väl ägnad
att främja verkets utveckling med tillgodoseende av såväl det allmänna som statens
finanser.
I anledning av de utav kommittén framställda erinringarna mot den nuvarande
organisationsformen framhöll reservanten såsom sin mening, att vid lämpligt
uppdelande och sammanförande av de ärenden, som vore av den vikt att de
borde underställas styrelsen, denna styrelseform icke behövde verka tyngande på
förvaltningen samt att nödig snabbhet" och smidighet ej behövde eftersättas. Därvid
uttalade reservanten emellertid den uppfattningen, att den av styrelsen föreslagna
ökningen av antalet utom verket stående ledamöter från fyra till sex icke
borde vinna bifall.
Att, såsom kommittén påpekat, besluten kunde dikteras av styrelsemedlemmar,
som icke direkt deltoge i verkets dagliga arbete, syntes reservanten icke
vara ägnat att väcka betänkligheter, utan tvärtom. Alldeles samma förhållande
rådde ju inom hela den enskilda affärsverksamheten, i såväl större som mindre
företag. Denna styrelseform avsåge att tillföra verkets allmänna ledning impulser,
vida synpunkter och praktisk affärsmässig erfarenhet utifrån genom dugande män,
som kände ansvar för verkets utveckling i stort sett och för dess kloka förvaltning.
Enligt reservantens mening kunde nämnda syftemål icke vinnas genom
anordningen med fullmäktige, vilka aldrig kunde i erforderlig grad göra sin förmåga
och sitt inflytande gällande och därför ej heller kunde känna samma ansvar
för verkets utveckling.
Emellertid ansåg reservanten, att den anordningen borde under alla förhållanden
genomföras, att föredragande avdelnings- och byråchef skulle hava rättighet
och skyldighet att låta anteckna avvikande mening i det fall att vare sig
styrelsens eller generaldirektörens beslut icke överensstämde med föredragandens
åsikt.
19
Kungl. May.ls Proposition Nr 395.
Under åberopande av sitt yttrande i ämnet uttalade reservanten,
att han icke kunde finna, att man under vattenfallsstyrelsens mest krävande
utvecklingsperiod haft sådana erfarenheter av den nuvarande
styrelseformen, att densamma för framtiden skulle anses uttjänt inom
statens affärsdrivande verksamhet. Motsatsen föreföllo reservanten vara
förhållandet, och det syntes i varje fall icke vara till nämnvärd olägenhet,
men väl av stort allmänt intresse att åtminstone ännu eu tid framåt
bevara och ytterligare pröva denna för statsdriften visserligen egenartade
styrelseform vid sidan av andra.
I sitt utlåtande den 7 februari 1919 över kommitténs yttrande bar
vattenfallsstyrelsen vidhållit sitt uti skrivelsen den 17 september 1918
framlagda förslag rörande formen för styrelsens organisation.
Styrelsen erinrar därvid, bland annat, hurusom tyngdpunkten i
styrelsens verksamhet vore anläggningen och förvaltningen av de kronan
tillhöriga kraftverken och därtill hörande anläggningar samt uthyrning
av kraft därifrån. Jämlikt instruktionen tillkomme det styrelsen att besluta
om uthyrning från kraftverken av kraft och om de anläggningar,
som därför erfordrades. Detta stadgande hade under hela den tid styrelsen
varit i verksamhet, tillämpats på det sätt, att styrelsen beslutat
såväl om, till vilka avnämare kraft skulle uthyras, som ock om priset
för kraften samt om kontraktstidens längd och övriga villkor för upplåtelsen,
vilka villkor och bestämmelser oupphörligen växlade allt efter
upplåtelsens beskaffenhet och ändamål samt de särskilda omständigheter,
som i varje fall förelåge.
För att giva en föreställning om, vad denna befogenhet faktiskt innebure
och vilket ansvar därmed vore förbundet, påpekar styrelsen, hurusom de i kraftverken
vid 1917 års slut bundna kapitalen utgjorde för Trollhätte _ kraftverk
46,140,749 kronor, för Porjus kraftverk 15,855,188 kronor samt för Älvkarleby
kraftverk 26,964,000 kronor eller tillsammans 88,959,937 kronor. Motsvarande belopp
uppginge vid 1918 års slut till 101,449,937 kronor.
Styrelsen framställer därefter till besvarande frågan om anledningen
till att åt vattenfallsstyrelsen lämnats eu inom svensk statsförvaltning
så enastående befogenhet att självständigt förvalta särskilt statens kraftverksrörelse.
En vägledning för besvarandet av detta spörsmål ansåg styrelsen kunna
hämtas från vad som i den proposition till 1908 års riksdag, som föranledde
vattenfallsstyrelsens - inrättande, yttrats därom, att den då föreslagna styrelsen
»genom sin sammansättning komme att erbjuda de bästa garantier för ett lyckligt
samarbete med industrien och övriga avnämare av kraft samt för att affärs
-
Vattenfallsstyrelsens
utlåtande
V 2 1919.
20
Kungl. Maj:ts Proposition Kr 395.
mässiga och praktiska hänsyn körnare att göra sig gällande vid förvaltningen av
ifrågavarande statstillgång».
Det hade enligt styrelsens mening varit eu given förutsättning för riksdagens
beslut i ämnet, varigenom densamma åt den nyinrättade vattenfallsstyrelsen
helt överlämnade förvaltningen av statens kraftstationer och uthyrningen av kraft
därifrån, att styrelsen skulle äga en sådan sammansättning, som sedermera i
instruktionen bestämts.
Det syntes styrelsen med allt fog kunna påstås och även vara av
de nu förflutna årens erfarenhet till fullo bestyrkt, att den lösning,
som sålunda gavs åt frågan beträffande vattenfallsstyrelsens sammansättning
och befogenheter, varit lämplig och ändamålsenlig.
I sådant avseende yttrar styrelsen vidare bland annat:
»Med den mångfald av olika spörsmål, som uppställa sig i fråga om upplåtelse
av kraft från statens kraftverk, är det nämligen omöjligt att tänka, att härför
skulle kunna uppgöras någon slags taxa eller allmänna bestämmelser, som
skulle fastställas av Kungl. Maj:t eller riksdagen, och vilken vattenfallsstyrelsen
därefter skulle ställa sig till efterrättelse. Likaledes torde det vara varken möjligt
eller lämpligt att åt Kungl. Maj:t skulle överlämnas att besluta om kraftens
uthyrning ens vad beträffar avtal, som avse betydliga kraftmängder.
Ej heller torde det vara riktigt att, såsom lönekommittén föreslagit, i en
enda persons hand lägga avgörandet av frågor, som röra så betydande värden
och i många fall inverka på hela landsändars ekonomiska utveckling för långa
tider framåt, och där det kan gälla att fördela de tillgängliga kraftmängderna ej
blott mellan olika samhällen och industriorter utan ock mellan olika sins emellan
konkurrerande industrier och företag, varvid även bör tagas i betraktande de
olika industriernas nationalekonomiska betydelse och framtida utvecklingsmöjligheter.
— •— —• —
Härtill kommer den uppmärksamhet, som måste ägnas åt inköp av vattenfall
samt åt landsbygdens elektrifiering och utförandet av de anläggningar, som
för sådant ändamål måste verkställas, vilken fråga alltmer vuxit tram till den
mest avgörande betydelse för landets utveckling.
Det torde vara att ställa för stora anspråk på en enda persons omdömesoch
verksamhetsförmåga att förutsätta, att han till den grad, som ett riktigt avgörande
av föreliggande frågor kräver, skulle kunna till fullo behärska alla de
olika grenar, som beröras av styrelsens verksamhet. I detta avseende måste
även tagas i betraktande, att också ledandet av anläggningar av kraftverk och
kanaler, inköp av vattenfall och en mängd andra viktiga avgöranden, som ligga
inom styrelsens verksamhetsfält, måste falla på hans skuldror, Det har av lönekommittén
antytts, att den arbetsbörda och det ansvar, som enligt kommitténs
förslag skulle falla på generaldirektörens lott, skulle lättas genom den föreslagna
organisationen med överdirektör, överingenjör och övriga föredragande. Men
häremot måste invändas, att, om och i den mån generaldirektören i någon gren
saknar erforderliga fackkunskaper och insikter, han helt och hållet blir beroende
av den föredragande och av det sätt föreliggande sak av denne förberedes och
föredrages, varigenom i själva verket det icke blir generaldirektören utan den
föredragande, som blir den bestämmande, utan att dock i främsta rummet varda
ansvarig för det beslut, som fattas.
21
Kungl, Maj:ts Proposition Nr 395.
Den lämpligaste utvägen för att till styrelsens förfogande, i den mån sådant
är möjligt, ställa praktisk erfarenhet och kunskap inom de olika områden, som
iiro föremål för styrelsens verksamhet, torde därföre vara att för styrelsen bibehålla
den kollegiala organisationsformen. Därigenom kan nämligen styrelsen
från skilda håll tillföras krafter, vilka såväl äga teoretisk kunskap som även i
praktiken förvärvat erfarenhet om styrelsens olika verksamhetsfält. Vattenfallsstyrelsen
är i långt högre grad ett rent affärsdrivande verk än telegrafstyrelsen
och järnvägsstyrelsen, vilka bägge intaga en monopoliserad ställning, och vilka
bägge ifråga om de avgifter, som av respektive verk skola upptagas, endast äga
att föreslå taxor. Vattenfallsstyrelsen åter står i konkurrensförhållande till enskilda
företag i helt annan grad än nyss nämnda bägge styrelser, och för ett
riktigt bedrivande av vattenfallsstyrelsens verksamhet erfordras icke blott affärsduglighet
och ekonomisk erfarenhet utan ock en ingående kännedom om de vid
varje olika tidpunkt inom affärslivet och industrien rådande förhållanden och de
krav och anspråk, som med hänsyn härtill uppställa sig för styrelsens verksamhet.
Vattenfallsstyrelsen står inför en helt annan nödvändighet än statens övriga
så kallade affärsdrivande verk att följa med affärslivets och industriens utveckling,
och därföre erfordras för en riktig skötsel av styrelsens rörelse oundgängligen
en verklig och ingående kännedom om och kontakt med affärslivet och
dess förhållanden, varförutan styrelsens affärsverksamhet icke kan på rätt sätt
bedrivas eller länkas in på de banor, som den industriella utvecklingen och landets
övriga behov vid olika tidsperioder kräva.
Någon större fara för vattenfallsstyrelsens utveckling lian icke förefinnas än
stagnation och byråkratism, men det är just härför, som den av lönekommittén
föreslagna organisationsformen slår dörrarna öppna.
De fordringar på vaken och intim kännedom om affärslivet och dess behov
samt därav betingade förmåga till initiativ och handlingskraft, som vattenfallsstyrelsens
verksamhet för sin vidare utveckling kräver, kunna ingalunda fyllas genom
den av lönekommittén föreslagna anordningen med fullmäktige. —---Själva
principen att utbyta de nuvarande styrelseledamöterna, med den befogenhet de
äga, mot fullmäktige kan nämligen för ett affärsdrivande verk, av den beskaffenhet
som vattenfallsstyrelsen har, icke vara riktig. Den nödiga kännedomen och
erfarenheten om styrelsens verksamhet, affärer och utvecklingsbehov torde nämligen
knappast kunna i tillräcklig grad vinnas av personer, som endast tillfälligtvis
tillkallas för att, såsom det i järnvägsstyrelsens instruktion heter, ''meddela
upplysningar och råd’, och vilka icke genom det kontinuerliga deltagandet i styrelsens
sammanträden bliva i tillfälle att följa ärendenas beredning och gång
samt de olika tjänstemännens föredragningssätt och duglighet. Känslan av ansvar
för de fattade besluten samt det tvång till att söka, så vitt möjligt är, sätta
sig in i föreliggande ärenden, som ett dylikt ansvar innebär, bortfaller ock genom
en sådan anordning. För övrigt, kan det tänkas, att självständiga och oberoende
personer, som väl i regel skulle tillkallas från eu omfattande privat verksamhet,
skulle kunna finna sig i en ställning, där deras efter bästa förstånd och erfarenhet
lämnade ''upplysningar och råd’ tilläventyrs lämnas obeaktade och de äro
ur stånd att bestämmande medverka till det praktiska förverkligandet av vad de
anse rätt och riktigt? Med allt fog torde det kunna påstås, att en anordning
med fullmäktige blott medför ett sken av att bereda erforderlig kontakt med
affärslivet samt inflytande för sakkunskapen och erfarenheten, men att därigenom
22
Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 395.
dessa viktiga faktorer i själva verket berövas det bestämmande inflytande på
verkets drift, skötsel och utveckling, som rätteligen bör tillkomma desamma.»
Styrelsen yttrar därefter i anledning av de utav kommittén anförda
betänkligheterna mot den nuvarande organisationsformen följande:
»Det skäl, som av kommittén först anförts mot den nuvarande organisationen,
är att densamma skulle verka alltför tyngande för ett verk sådant som vattenfallsstyrelsen,
vilket måste kunna på en gång snabbt och smidigt handlägga
frågor av vittgående betydelse.
Med anledning liärav torde det vara nödigt att något närmare redogöra för
styrelsens hittillsvarande arbetssätt. I regel sammanträder styrelsen en gång i
månaden med undantag av en eller annan månad på sommaren, men förekommer
det även, att dessemellan styrelsesammanträden anordnas samt att vattenfallsdirektören
konfererar med olika styrelseledamöter.
Beträffande viktigare ärenden upprättas i regel av vederbörande föredragande
tjänstememorial eller förslag till utgående skrivelser, som antingen föredragas
vid sammanträdet eller därförut på förhand tillställas ledamöterna, varvid den
ledamot, inom vars fack ärendet faller, särskilt uppmanas att däråt ägna sin
uppmärksamhet.
Yäckes vid ett sammanträde något förslag, som sålunda icke förberetts, blir
förslaget föremål för diskussion, varefter, om ärendet icke genast kan avgöras,
med ledning av den förda diskussionen uppsättes promemoria eller skrivelseförslag,
som sedermera på ovan antytt sätt behandlas, varvid tillfälle lämnas åt den
styrelseledamot, inom vars intressesfer ärendet faller, att även vid promemorians
eller skrivelseförslagets utarbetande göra sina synpunkter gällande.
Även avgöras ärenden genom så kallad cirkulation på så sätt, att promemorior
och andra handlingar direkt tillställas styrelseledamöterna, som då per
brev, telegraf eller telefon meddela sitt besked.
I regel torde ärenden av någon större betydelse icke erfordra snabbare behandling
än nu nämnts, men naturligen kan det förekomma viktiga ärenden, som
kräva ett hastigare och omedelbarare avgörande. Av den hittills givna erfarenheten
att döma torde de emellertid i förhållande till övriga ärenden vara till antalet
så ringa, att någon avgörande vikt för valet mellan de olika organisationsformerna
icke torde kunna fästas vid dylika ärenden, helst som telegraf och
telefon vid desammas avgörande ju alltid stå till buds.
Emellertid skola enligt nu gällande bestämmelser en mängd ärenden^ av
mera underordnad betydelse avgöras utav styrelsen in pleno, Med det omfång
styrelsens Arerksamhet nu tagit böra givetvis en mängd dylika ärenden undantagas
från den kollegiala behandlingen och hänskjutas till generaldirektörens avgörande,
varjämte det bör förbehållas generaldirektören att antingen ensam eller
i förening endast med ett mindre antal styrelseledamöter besluta i ärenden, som
borde handläggas av styrelsen in pleno men som erfordra ett omedelbart avgörande.
Ärenden av sistnämnda slag böra sedermera anmälas vid nästa styrelsesammanträde.
De ärenden, som skola avgöras kollegialt, böra naturligen närmare angivas
i instruktionen för styrelsen, och bör därvidlag ledning kunna hämtas av den
förteckning, som i vattenfallsdirektörens till kommittén avgivna promemoria upptagits
å ärenden, som böra avgöras i närvaro av fullmäktige.
Kurnjl. Maj:ts Proposition Nr 395
23
Vidare bör, såsom vattenfallsstyrelsen i sitt föregående förslag antytt och
kommittén närmar© utvecklat, dels avdelningschef kunna få på föredragning av
honom underordnad tjänsteman avgöra sådana ärenden eller grupper av ärenden,
beträffande vilka han av generaldirektören erhållit uppdrag att meddela beslut’
dels vederbörande avdelningschef, byråchef eller annan tjänsteman äga att utan
föredragning inför styrelsen vidtaga åtgärd beträffande en del mindre viktiga
ärenden, s. k. byråärenden.
Undandragas sålunda eu mängd jämförelsevis obetydliga ärenden från den
kollegiala behandlingen och beredes i enlighet med vad ovan anförts möjlighet
till ett snabbt avgörande av frågor, som erfordra skyndsam behandling, torde
några berättigade klagomål icke kunna framställas i fråga om arbetssättets tyngd
och ärendenas långsamma handläggning vid bibehållande av nuvarande organisation
sform.
Utan att frånkänna frågan om ärendenas skyndsamma och formella behandling
den betydelse, som bör tillkomma densamma, torde det emellertid vara
uppenbart, att det viktigaste och avgörande är att åstadkomma en så allsidig och
materiellt riktig prövning av föreliggande frågor som möjligt, i vilket avseende
den nu gällande organisationen måste äga bestämt företräde framför den av
kommittén föreslagna.
Det har vidare av kommittén framhållits, att enligt nu gällande instruktion
styrelsens beslut skulle kunna dikteras av sådana medlemmar av styrelsen, som
icke direkt deltaga i verkets egentliga administration och ej heller äro att anse
såsom handlande under verkligt tjänstemannaansvar. Med avseende härå torde
kunna framställas det spörsmål, om fruktan och farhåga för ansvar och efterräkningar
äro att anse såsom de krafter, vilka skola verka bestämmande och drivande
vid ledningen av ett stort affärs- och industriellt företag, sådant som statens
vattenfallsverk är. Eljest brukar det väl anses vara så, att det just är förmågan
att självständigt och allsidigt pröva och därefter utan räddhåga handla,
som utgör förutsättningen för framgången av företag av dylik art, varom nu är
fråga. Man far nog icke alldeles vill, om man antager, att det just är krafter av
dylik art, som lett till de resultat, som vattenfallsstyrelsens verksamhet hittills
lämnat.
Lika liten vikt torde böra fästas vid kravet på att styrelsens beslut ej skall
kunna dikteras av sådana medlemmar, som ej direkt deltaga i den egentliga administrationen.
Det torde nämligen tvärtom vara en verklig fördel, att styrelsen
till det huvudsakliga antalet icke består av personer, som äro tjänstemän eller
direkt deltaga i den dagliga administrationen. Ty därigenom beredes åt styrelsen^
i vars hand ledningen av verksamheten val dock bör ligga, möjligheten att
erhålla den fria och obundna överblick över hela verkets skötsel och behov, vilken
icke. kan förutsättas förefinnas hos en tjänsteman, vars intresse givetvis är
mest inriktat på den gren av verksamheten, som faller under hans tjänstebefattning-
Det väsentliga och huvudsakliga måste vara, att styrelsens ledamöter erhålla
de kvalifikationer, att de äga en ingående kännedom om vattenfallsverkets
hela affärsverksamhet och utvecklingsmöjlighet, varigenom ock bör kunna bedömas
på vad sätt och i vilka banor utvecklingen vidare bör ledas.
Dock torde det vara både lämpligt och nyttigt att, såsom reservationsvis vid
kommitténs utlåtande föreslagits, för den föredragande tjänstemannen, vilken därvid
likväl icke skulle ingå såsom ledamot i styrelsen, stadgas rättighet och skyl
-
24
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
dighet att till protokollet anteckna avvikande mening, därest styrelsens beslut
icke skulle överensstämma med den föredragandes åsikt.
Det torde i detta sammanhang böra kraftigt betonas,_ att den kollegiala formen
icke torde medföra någon oberättigad inskränkning i den rörelsefrihet och
det bestämmande inflytande, som naturligen bör tillkomma verkets chef, }ia
ledningen av verket och ansvaret därför i främsta rummet maste vila. Den personliga
överlägsenheten och dugligheten gör sig nämligen alltid gällande, och det
kan endast vara en styrka för honom att vid verkets ledning ständigt hava tillgång
till andra var på sitt område erfarne och kunnige män, som med honom
dela ansvaret för verkets skötsel.
Dör övrigt bör det erinras, att det här gäller att fastställa bestämmelser
icke blott för nuvarande förhållanden utan även för en framtid, vars behov och
förhållanden nu icke kunna överskådas.
Av vad som ovan anförts torde framgå, att utan åsidosättande av de krav
på snabbhet och smidighet vid besluts fattande, som kommittén uppställt såsom
skäl för sitt förslag, den kollegiala organisationsformen fortfarande kan och bör
bibehållas. De företräden, som densamma framför kommitténs förslag innebära,
äro framför allt dels frihet från byråkratism, dels stadga och kontinuitet samt en
oavbruten kontakt med industrien och affärslivet, varförutan verkets ändamålsenliga
skötsel och tidsenliga utveckling måste äventyras.
Ej utan vikt är även, att genom en dylik sammansättning av styrelsen vid
avgivandet av de betänkanden och utlåtanden över lagförslag och dylikt, vilka i
stort antal av styrelsen avlämnas, till styrelsens förfogande står en fond av praktisk
och mångsidig erfarenhet, som väl näppeligen i sådana fall i lika grad stå
andra ämbetsverk till buds. _ .Toni
Såvitt
styrelsen har sig bekant, har ej heller från något annat håll framställts
krav på en ändring av styrelsens organisation, vilken av allt att döma också visat
sig väl motsvara sitt ändamål.
Kommitténs förslag kan därför ej betraktas annat än såsom utslag av eu
nivelleringssträvan att likställa vattenfallsstyrelsen med telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen.
Vattenfallsstyrelsens verksamhet, uppgifter och befogenheter äro
emellertid, såsom redan förut anförts, av helt annat slag än nämnda styrelsers
och kräver därför sin egen form, avpassad efter dess behov och utvecklingsmöjligheter.
Huru väl den nuvarande formen för vattenfallsstyrelsen fungerat framgår
bäst därav, att hittills ännu icke i styrelsens protokoll och handlingar finnes
^pår av en avvikande eller skiljaktig mening vid besluts fattande. Detta beror
icke på, att meningsskiljaktigheter icke förekommit, utan därpå att sådana efter
meningsutbyten kunnat utjämnas under den form av kollegial handläggning i
ordets bästa betydelse, vartill den nuvarande organisationens former lämna
utväg.»
I styrelsens förevarande utlåtande finnes emellertid antecknat särskilt
yttrande av styrelsens ordförande, generaldirektören F. V. Hönsen,
däruti denne förklarat, att han vore ense med övriga ledamöter i att förorda
den kollegiala formens bibehållande och kunde i stort sett ansluta
sig till den föregående motiveringen, men ville dock hava framhållit,
att lian ansåge jämväl fullmäktige formen, om den på lämpligt sätt utbildades
och tillämpades, kunna bliva betryggande och ändamålsenlig.
25
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 305.
Därjämte ansåg han, att föredragandenas ställning borde vara lika med
deri, som överdirektörerna och byråcheferna i järnvägsstyrelsen intoge,
i så måtto att de vid sidan av de kollegialt beslutande ledamöterna inginge
såsom ledamöter i styrelsen, dock utan beslutanderätt, men med
rätt och skyldighet att lata till protokollet anteckna avvikande mening.
Då fråga var om inrättandet av en centralstyrelse för statens vattenkraftsanläggningar
och omonterade vattenfall, framhölls, såsom redan
förut är nämnt, vikten av att denna styrelse bleve så organiserad,
att den komme att erbjuda garantier för ett lyckligt samarbete med
industrien . och övriga avnämare av kraft samt för att affärsmässiga
och. praktiska hänsyn komme att göra sig gällande vid förvaltningen
av ifrågavarande statstillgång.
Uppenbart är, att, då det gäller en institution sådan som vattenfallsstyrelsen,
även den nya organisationen måste uppfylla nämnda förutsättningar,
om ock olika utvägar kunna tänkas för vinnande av det
angivna syftemålet.
\ id styrelsens inrättande ansag man sålunda berörda synpunkter
bäst kunna tillgodoses därigenom, att styrelsen sammansattes av en
vattenfallsdirektör, vilken tillika skulle vara styrelsens ordförande, samt
fyra från det privata näringslivet tillkallade ledamöter, och att avgörandet
av alla frågor av större betydelse skedde kollegialt. Att en dylik för
statsförvaltningen säregen organisationsform då valdes, torde delvis hava
sin förklaringsgrund däri, att vattenfallsstyrelsen kom att utgöra så
att säga en fortsättning av styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk,
vilken var organiserad liksom bolagsstyrelser i allmänhet Denna
organisationsform anser nu vattenfallsstyrelsen böra i huvudsak alltjämt
bibehållas.
Lönekommittén föreslår däremot, att styrelsen organiseras mera i
överensstämmelse med två av de övriga affärsdrivande verken, nämligen
järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen. Enligt kommitténs mening skulle
styrelsen sålunda bestå av generaldirektören såsom verkets chef samt
vederbörande avdelnings- och byråchefer eller andra föredragande såsom
ledamöter, varjämte särskilda fullmäktige, i egenskap av representanter
för näringslivet och de allmänna intressena, skulle vid behandlingen av
viktigare frågor inträda såsom ledamöter i styrelsen. Åt verkets chef
skulle visserligen förbehållas beslutanderätten i alla frågor utom bestraffningsärenden,
men ledamöterna — fullmäktige däri inbegripna — skulle
hava skyldighet att, där chefen fattade beslut,, som icke överensstämde
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 356 käft. (Nr 395.) 88219 4
Departements
chefen.
26 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
med vederbörande ledamots åsikt, lata till protokollet anteckna avvikande
mening.
Då det nu gäller att bestämma sig för den ena eller andra av de
angivna organisationsformerna, synes valet ingalunda lätt. A ena sidan
bär den hittills tillämpade organisationen fungerat på ett tillfredsställande
sätt under hela den tid, som förflutit från styrelsens inrättande,
men å andra sidan torde det kunna befaras, att den nuvaiande
organisationsformen särskilt för framtiden kan komma att medföra vissa
olägenheter.
Såsom vattenfallsstyrelsen själv framhållit, var bolagsstyrelse!ormen,
vilken tillämpades jämväl i avseende å styrelsen för Trollhätte kanaloch
vattenverk, motiverad, då det gällde ett lokalt verk sådant som det
nyssnämnda, vilket hade ett tämligen begränsat förvaltningsområde och
där ärendenas antal icke var alltför stort. Åven under vattenfallsstyrelsens
hittillsvarande skede har, såsom styrelsen jämväl påpekat, denna
organisationsform kunnat med fördel bestå. Vattenfallsstyrelsen^har
emellertid funnit, att, med den utveckling verksamheten numera erhållit,
den hittillsvarande organisationen, såsom arbetande alltför tungt, icke
skulle bliva tillfredsställande. För avhjälpande av de befarade svårigheterna
har styrelsen huvudsakligen inskränkt sig till att föreslå, att
vissa grupper av ärenden icke vidare skulle behöva avgöras kollegialt,
utan beslut kunna fattas i dylika ärenden av generaldirektören eller,
vad beträffar mindre viktiga frågor, befogenhet lämnas åt avdelningschef
eller byråchef att på egen hand träffa avgörande. Då emellertid den
nuvarande organisationsformen i övrigt enligt styrelsens mening borde
bibehållas, skulle i allt fall ett betydande antal ärenden och därtill de
mest krävande fortfarande behandlas kollegialt. Vid sådant förhållande
synes det mig, att icke särdeles mycket står att vinna genom den av
styrelsen sålunda föreslagna åtgärden, utan förefaller det mig, som vore
det mest följdriktigt, om man helt och hållet lämnade det kollegiala
förfarandet och överginge till den av kommittén förordade organisationsformen.
Jag giver vidare kommittén rätt därutinnan, att det maste anses i
viss mån mindre lämpligt, att till följd av den kollegiala behandlingen
styrelsens beslut skall kunna mot verkschefens uttalade mening dikteras
av sådana medlemmar av styrelsen, som icke direkt deltaga i statens
vattenfallsverks egentliga administration. Huru samvetsgrant de utifrån
tillkallade ledamöterna än söka sätta sig in i och följa verkets förvaltning,
är det dock icke möjligt för personer, som hava sin huvudsakliga
27
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 395.
verksamhet inom andra områden och därtill måhända äro bosatta på
andra orter, att så ingående och så beständigt deltaga i arbetet inom
styrelsen, som verkets chef givetvis måste göra. Icke heller torde man
kunna antaga, att ifrågavarande ledamöter, åtminstone i allmänhet,
skola känna samma ansvar för verkets förvaltning som chefen, vilken
ju i första hand måste anses ansvarig för verkets skötsel. Att under
sådana förhållanden chefen vid bestämmandet av styrelsens beslut icke
i vidare man skall kunna göra sin mening gällande än att han äger
en röst av fem eller, enligt styrelsens föreliggande förslag, av sju röster
samt därjämte utslagsröst vid lika röstetal, synes mig kunna innebära
en viss fara, då det gäller ett målmedvetet handhavande av ett så omfattande
verks skötsel samt bevarande av nödig kontinuitet inom detsamma.
Vattenfallsstyrelsen har visserligen framhållit, att i styrelsens protokoll
och handlingar hittills icke funnits spår av en avvikande eller skiljaktig
mening vid besluts fattande — något som dock i viss mån jävas av
förhållandet i förevarande ärende — men enligt mitt förmenande kan
icke någon säker garanti förefinnas för att så allt framgent skall bliva
fallet, helst om andra personer än de nuvarande skulle komma att inträda
såsom beslutande ledamöter i styrelsen.
Mot kommitténs förslag uti ifrågavarande hänseende hava framkommit
två huvudinvändningar. Sålunda har den meningen anförts,
att det icke vore riktigt att i eu enda persons hand lägga avgörandet
av frågor, som icke blott röra betydande värden utan ock i olika hänseenden
kunna vara av den största vikt och betydelse för såväl det enskilda
som det allmänna. Tillika har uttalats den farhågan, att anordningen
med. fullmäktige icke skulle komma att fylla de fordringar på
vaken och intim kännedom om affärslivet och dess behov samt därav
betingad förmåga till initiativ och handlingskraft, som vattenfallsstyrelsens
verksamhet för sin vidare utveckling krävde.
Gentemot dessa invändningar må till en början erinras därom, att
enligt kommitténs förslag icke chefen ensam skulle vara ansvarig för styrelsens
beslut utan även i varje fall vederbörande föredragande i egenskap
av medlem av styrelsen deltaga i ansvaret för beslutet, så vitt han
ej låtit anteckna skiljaktig mening till protokollet. Det torde vidare
med fog kunna göras .gällande, att för avgörande av sådant ärende,
som så att säga mera direkt faller inom styrelsens verksamhetsområde,
tillräcklig sakkunskap och nödig erfarenhet bör vara tillfinnandes hos
verkets chef samt den ledamot inom styrelsen, som berett detsamma.
Vidkommande åter sådana ärenden, vid vilkas handläggande antingen
28
Kung1, Maj:ts Proposition Nr 395.
fordras särskild kännedom om och. kontakt med affärslivet eller beträffande
vilka allmänna sociala synpunkter böra anläggas, vore ju avsett
att de fullmäktige — vilka i likhet med vederbörande föredragande
skulle vid behandlingen av dylika ärenden ingå såsom ledamöter i styrelsen
— skola tillgodose berörda intressen.
Erfarenheten från andra affärsdrivande verk giver ock vid banden,
att vid lämpligt personval även en anordning med fullmäktige kan på ett
fullt tillfredsställande sätt upprätthålla den nödiga kontakten med affärslivet
samt låta allmänna synpunkter komma till sin rätt. Därjämte torde
böra beaktas den ytterligare garanti i berörda hänseenden, som ligger i
den granskning, vilken såväl inom järnvägsstyrelsen som ock inom
vattenfallsstyrelsen äger rum av överrevisorerna eller, såsom de inom
vattenfallsstyrelsen hittills benämnts, revisorerna.
Det är ävenledes att märka, att de beslutande ledamöterna, enligt
styrelsens förslag, och vattenfallsfullmäktige, enligt kommitténs förslag,
skulle deltaga i handläggningen av ungefär samma grupper av ärenden,
varför den speciella sakkunskap de representera bör kunna tillgodokomma
styrelsen i samma omfattning, vare sig det ena eller andra
systemet väljes.
Av vad jag sålunda yttrat, torde framgå, att jag ingalunda kan
dela den av vattenfallsstyrelsen uttalade farhågan att en organisation
sådan som den av kommittén föreslagna skulle leda till stagnation och
byråkratism.
Då jag alltså kommit till den uppfattningen, att kommitténs förslag
beträffande organisationsformen är att föredraga framför styrelsens, anser
jag mig böra förorda, att vattenfallsstyrelsen må utgöras av en generaldirektör,
såsom chef, samt vederbörande avdelningschefer och byråchefer,
såsom föredragande ledamöter, ävensom vattenfallsfullmäktige.
Vid den närmare utformning av styrelsens organisation, som måste ske
genom instruktionen, synas mig ock de av kommittén i hithörande
hänseenden i övrigt angivna riktlinjerna böra i huvudsak följas.
I fråga om antalet fullmäktige anser jag, i anslutning till vad
kommittén i sådant hänseende uttalat, att detta antal lämpligen bör
bestämmas till fyra, varigenom såväl näringslivet som de allmänna sociala
intressena torde kunna bliva på ett tillfredsställande sätt representerade
inom styrelsen. Att däremot sätta antalet högre synes mig varken erforderligt
eller lämpligt,
De två revisorer, som enligt gällande instruktion för vattenfalls -
29
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 395.
styrelsen årligen tillsättas av Kungl. Maj:t för granskning av styrelsens
förvaltning jämte tillhörande räkenskaper, liava, såsom jag redan omförmält,
bibehållits i styrelsens förslag, dock under den förändrade
benämningen överrevisorer. De nämnda revisorerna hava hittills granskat
förvaltningen huvudsakligen ur synpunkten att kunna bedöma ändamålsenligheten
av de utav styrelsen vidtagna förvaltningsåtgärder, vadan
deras uppdrag beträffande vattenfallsstyrelsen varit att jämföra med
den revision, som företages av överrevisorerna vid statens järnvägar.
Då en dylik saklig granskning av statens vatten fallsverks räkenskaper.
och förvaltning är av stor betydelse, finner jag mig böra ansluta
mig till styrelsens, av kommittén utan anmärkning lämnade förslag
att i avlöningsreglementet måtte upptagas två överrevisorer för
ifrågavarande verk.
Kommittén har emellertid förutsatt, att i blivande ny instruktion
för vattenfallsstyrelsen dessa överrevisorers åligganden angivas tydligare
än vad som skett i nu gällande instruktion beträffande de omförmälda
revisorerna, samt därvid hänvisat till de i järnvägsstyrelsens instruktion
i sådant hänseende givna bestämmelser såsom lämplig förebild. Vad
kommittén sålunda uttalat, anser jag böra beaktas vid avfattandet av
den nya instruktionen.
Vattenfallsstyrelsen har, såsom förut är nämnt, föreslagit upphävande
av nu gällande bestämmelser därom, att i behandlingen av vissa
frågor inom styrelsen skola deltaga särskilda representanter för andra
ämbetsverk. Dock har vattenfallsstyrelsen ansett sig böra hava skyldighet
att inhämta järnvägsstyrelsens yttrande eller samråda med denna
styrelse uti ärenden, som röra förslag angående bebyggande av vattenfall,
vilket antingen inköpts för statens järnvägars behov eller av
Kungl. Maj:t vid fattande av beslut om dess disposition förklarats vara
av beskaffenhet att kunna komma i fråga att användas för järnvägarnas
drift, liksom ock då fråga är om principerna för uthyrande av kraft från
kraftverk, anlagt vid dylikt vattenfall.
Berörda förslag, vilket av kommittén förordats till bifall och av de
i ämnet hörda ämbetsverken lämnats utan erinran, avser att förenkla
handläggningen av åtskilliga ärenden inom vattenfallsstyrelsen.
Någon anledning att bibehålla den nuvarande omständliga behandlingen
av dessa ärenden synes mig så mycket mindre föreligga, som
verksrepresentanterna vid överläggningar inom vattenfallsstyrelsen givetvis
icke kunna göra några för sina vederbörande verk bindande uttalanden.
Därtill kommer, att ifrågavarande ärenden i allt fall i regeln
30
Byråindelning
m. m.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
remitteras för utlåtande till de ämbetsverk, vilkas förvaltningsområden,
beröras av desamma, eller ock i annan ordning hänskjutas till särskilda
sakkunniga, så att nödig trygghet och omtanke vid behandlingen av
dessa ärenden kommer att förefinnas, även om det nuvarande förfaringssättet
skulle övergivas.
Jag anser mig alltså böra biträda styrelsens berörda förslag.
I avseende å den närmare organisationen inom styrelsens olika förvaltningsområden
jämte för ändamålet erforderlig personal i högre
grader har vattenfallsstyrelsen i skrivelsen den 17 september 1918 till
en början uttalat, att styrelsen med hänsyn till de densamma förelagda
arbetsuppgifterna egentligen borde till sitt förfogande hava följande avdelningar
och byråer:
en avdelning för kraftverksförvaltningen,
en byrå för kanalförvaltningen,
en byrå för fastighetsförvaltningen,
en byrå för tekniska utredningar,
en byggnadsavdelning,
en administrativ byrå och
en kameralbyrå.
Styrelsen yttrar vidare:
»Beträffande förvaltningen av statens kraftverk, vartill även böra hänföras
alla ärenden angående elektriska anläggningar, är att märka, att de tekniska och
kommersiella göromål, som med avseende på denna verksamhetsgren böra skötas
centralt, äro av så vidlyftig omfattning, att det är oundgängligen nödvändigt att
uppdela desamma på åtminstone två byråer.
Den tekniska utredningsbyrån skulle verkställa utredningar och upprätta
förslag i fråga om anläggning av nya kraftverk och utförande av sjö- och flodregleringar
ävensom handhava andra utredningsarbeten av huvudsakligen vattenteknisk
natur.
Byggnadsavdelningen skulle handhava konstruktionsarbetena för och utförandet
av kraftstationernas vatten- och husbyggnadstekniska delar, kanal- och
farledsanläggningar samt sjö- och flodregleringar ävensom de andra byggnadsarbeten,
som kunna komma att uppdragas åt densamma.
Vattenfallsstyrelsen vill emellertid ej för närvarande sätta i fråga inrättandet
av samtliga ovanangivna byråer och avdelningar på ordinarie stat. Sålunda
torde den tekniska utredningsbyrån och byggnadsavdelningen utan större olägenhet
kunna vara på extra stat i avvaktan på utvecklingens gång. Vidare har
kanalförvaltningen för närvarande icke sådant omfång, att den motiverar en särskild
byrå. Om det inrättas en ordinarie teknisk byrå för andra tekniska förvaltningsärenden
än dem, som beröra kraftverksförvaltningen, lär åtminstone
tills vidare kanalförvaltningen kunna läggas under denna byrå, som för övrigt
borde hava befattningen med de obebyggda eller utarrenderade vattenfallen samt
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
31
med fastigheterna, i den mån de icke äro använda för kraftverken, i vilket fall
de givetvis böra ligga under kraftverksförvaltningen.»
Styrelsen föreslår, att följande ordinarie byråer nu måtte inrättas,
nämligen:
första kraftverksbyrånl . j i • i r. i c- i. •
j , />. .v» inom avdelningen lor kraitverksforvaltningen,
andra kraltverksbyranj ° ’
tekniska förvaltningsbyrån,
administrativa byrån och
kameralbyrån,
samt att på extra stat tills vidare skulle finnas:
tekniska utredningsbyrån och
byggnadsavdelningen.
Vattenfallsdirektören borde enligt styrelsens mening såsom chef
för ett så betydande verk som det ifrågavarande benämnas generaldirektör
och chef för statens vattenfallsverk.
Direktören vid statens kraftverksförvaltning skulle såsom chef för
avdelningen för kraftverksförvaltningen fästas vid styrelsen och borde,
med hänsyn till löneförmånernas storlek och till de vittomfattande och
betydelsefulla göromål, som ålåge honom, benämnas överdirektör och
chef för statens kraftverksförvaltning.
En liknande ställning, fastän tills vidare på extra stat, ansåge styrelsen
böra tillkomma överingenjören och chefen för statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning.
Var och en av förenämnda fem ordinarie byråer borde förestås
av en byråchef, varjämte den extra tekniska utredningsbyrån även
borde stå under ledning av en byråchef, ehuru allenast å extra stat.
Däremot har vattenfallsstyrelsen förklarat sig icke för närvarande vara beredd
att taga ställning till frågan, huru byggnadsavdelningen borde för framtiden
organiseras, men kunde denna fråga ordnas av styrelsen själv, så länge ifrågavarande
avdelning vore på extra stat, och behövde densamma därför icke upptagas
till behandling i detta sammanhang. Möjligen kunde längre fram, efter
vunnen erfarenhet om i vad mån ifrågavarande byggnadsarbeten komme att alltjämt
pågå, vissa befattningar vid byggnadsavdelningen sättas på ordinarie stat.
Redan i detta sammanhang anser jag mig böra uttala, att jag i
huvudsak ansluter mig till styrelsens förslag i nu ifrågavarande hänseenden,
dock med iakttagande av en utav kommittén ifrågasatt sammanslagning
av de bägge kraftverksbyråerna till en enda byrå, vilken
sammanslagning likvisst är av mera formell natur.
Departe
mentschefen.
32
Kungl. Ma.j:ts Proposition Nr 395.
Jag övergår nu till att närmare redogöra för huru de olika ordinarie
byråernas verksamhetsområden och sammansättning skulle komma att
gestalta sig.
Enligt styrelsens i skrivelsen den 17 september 1918 framlagda förslag
skulle, såsom nyss är nämnt, finnas en avdelning för kraftverksförvaltningen,
vilken avdelning skulle omfatta en första och en andra
kraftverksbyrå.
Till den ifrågasatta första kraftverksbyråns handläggning har
styrelsen tänkt sig skola höra:
de organisations- och personalärenden, som speciellt beröra kraftverksförvaltningen
och som icke tillhöra annan byrås handläggning;
ärenden angående försäljning av elektrisk energi;
ärenden angående kraftverkens drift, inklusive driftstatistik;
ärenden angående detaljbokföringen för kraftverken;
diverse utredningar i elektrotekniska och maskintekniska frågor
enligt överdirektörens bestämmande;
upphandlingar för kraftverkens räkning, utom beträffande specialkonstruktioner,
samt ärenden angående kraftverkens förrådsväsende; och
ärenden angående värdering av markskador vid framdragande av
kraftledningar.
Till första kraftverksbyrån har styrelsen ansett böra vara anslutna
dels en förråd savdelning för handläggning av förråds- och upphandlingsärenden,
dels ock, på extra stat, ett skogskontor för värdering
av ersättningar till jordägare för framdragande av kraftledningar samt
för upphandling av kraftledningsstolpar av trä.
Vid första kraftverksbyrån skulle enligt styrelsens mening behövas,
förutom byråchefen, två förste byråingenjörer. Dessutom erfordrades
ett par byråingenjörer, men kunde dessa tills vidare vara anställda på
extra stat. Vid den till denna byrå anslutna förrådsavdelningen skulle
finnas en byrådirektör såsom föreståndare samt en byråingenjör och en
kontrollör. Vid första kraftverksbyrån borde således, förutom byråchefen,
finnas följande ordinarie tjänstemän, nämligen: en byrådirektör, två
förste byråingenjörer, en byråingenjör och en kontrollör.
I fråga om de nämnda biträdande tjänstemännens arbetsuppgifter
har styrelsen meddelat följande:
»Såsom ovan nämnts, skall byrådirektören vara föreståndare för förrådsavdelningen,
som dels handhar de vidlyftiga upphandlingar, vilka erfordras för
kraftverkens räkning, utom beträffande specialkonstruktioner, dels övervakar kraft
-
33
Rungl. Maj:ts "Proposition Nr 395.
verkona förrådsförvaltning ocli ombesörjer den härför erforderliga centrala bokföringen,
dels ock förmedlar beställningar från de olika kraftverken och nyanläggningarna
bos kraftverksförvaltningens verkstäder. Denna avdelning torde sannolikt
även komma att få ombesörja upphandling för kanalverkens och byggnadsavdelningens
räkning av vissa varor, som lämpa sig för gemensam upphandling.
Vid ifrågavarande förrådsavdelning erfordras vidare, såsom nämnts, en byråmgenjör
och en kontrollör. Byråingenjören skall handlägga viktigare upphandlingsärenden,
såsom upphandling och manufakturering av koppar, upphandling
av järn, isolator^ m. m. Kontrollören har att närmast under chefen för förrådsavdelningen
övervaka förrådsförvaltningen vid kraftverken samt att öva uppsikt
över motsvarande förrådsbokföring. Den bokföring, som ombesörjes å den
centrala förrådsavdelningen, har till ändamål att möjliggöra en överblick över
tillgången av materiel å varje särskild arbetsplats och måste därför bliva synnerligen
omfattande.
Utav de två första byråingenjörer, som enligt ovanstående böra finnas vid
första kraftverksbyran, skall den ene biträda med de stora kraftförsäljningsärenden,
som handläggas centralt, utarbeta nya formulär till kraftkontrakt och nya
formulär för driften samt verkställa de tekniska utredningar, som stå i samband
med dessa ärenden. Han skall vidare handlägga de organisations- och personalärenden
rörande kraftverksförvaltningen, vilka ankomma på första kraftverksbyrån.
Den andre av ifrågavarande förste byråingenjörer skall förestå bearbetningen
av kraftverkens driftstörningsstatistik och handläggningen av kraftbalansfrågorna,
d. v. s. den kontinuerliga undersökningen i vad mån tillgången på kraft vid vattenkraftstationerna
under närmast följande tid är tillräcklig för den påräknade
kraftkonsumtionen och i vad mån värmekraft skall behöva användas för konsumtionens
tillgodoseende. Han skall vidare reglera samarbetet mellan de med varandra
förbundna kraftverken med avseende på belastningsfördelningen samt verkställa
vetenskapliga utredningar av speciell natur. I sistnämnda avseende må
såsom exempel nämnas, att motsvarande befattningshavare under senaste tiden
utfört utredningar angående förutsägelser av vattenmängden vid kraftstationerna
och angående elektriska anläggningars utförande med hänsyn till elektriska överspänningsf
enomen.»
Till den av styrelsen föreslagna andra kraftverksbyråns handläggning
skulle höra:
beräkning och konstruktion av elektriska apparater och elektriska
anläggningar för kraftstationer, kraftledningar och understationer vid
kraftverken;
ärenden angående utförande, provning, komplettering och modernisering
av dylika apparater och anläggningar;
ärenden angående upphandling av för kraftverkens elektriska och
maskinella utrustning erforderliga konstruktioner av speciell karaktär;
diverse utredningar i elektrotekniska och maskintekniska frågor
enligt överdirektörens bestämmande; och
konstruktion och uppförande av husbyggnader för kraftverkens
under stationer.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 356 höft (Nr 395.)
882 19 5
34
Kommittén.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 395.
Enligt styrelsens förslag skulle till andra kraftverksbyrån vara anslutna
dels en linjebyggnad savdelning för utförande av de primära
kraftledningarna, långlinjerna, samt för verkställande av de härför erforderliga
konstruktionsarbetena, dels ock ett husbyggnadskontor för
konstruktion och uppförande av husbyggnader vid kraftverkens understationer.
Såväl linjebyggnadsavdeluingen som husbyggnadskontoret
borde emellertid lämpligen vara på extra stat.
Vid andra kraftverksbyrån ansåg styrelsen behövas, förutom byråcliefen,
två förste byråingenjörer på ordinarie stat samt dessutom ett
växlande antal byråingenjörer ocli underingenjörer på extra stat.
Beträffande de nämnda första byråingenjörernas arbetsuppgifter har
styrelsen upplyst följande:
»Den ene av de båda förste byråingenjörerna vid andra kraftverksbyrån
skall vara föreståndare för det i denna byrå ingående elektrotekniska konstruktions-
och ritkontoret och skall således leda arbetena inom detta kontor, varest
sysselsättas ingenjörer, ritare och ritbiträden till ett antal av omkring 20 personer.
Den andre av ifrågavarande förste byråingenjörer skall handlägga ärendena
angående upphandling av de för kraftverkens elektriska och maskinella utrustning
erforderliga specialkonstruktioner samt således upprätta härför erforderliga
program, specifikationer och leveranskontrakt, granska hithörande anbud, ävensom
i regel ombesörja kontroll och provning av ifrågavarande leveranser i vederbörande
leverantörers verkstäder. Motsvarande befattningshavare har under
senaste året behövt c:a tre ingenjörer till hjälp för att kunna medhinna den betydande
mängd ärenden, som ålegat honom.»
I anledning av styrelsens förslag om inrättande av två kraftverksbyråer
inom avdelningen för kraftverksförvaltningen erinrar kommittén,
hurusom avdelningen i sin helhet skulle stå under ledning av överdirektören
och chefen för statens kraftverksförvaltning, men de nämnda
särskilda byråerna förestås av var sin ordinarie byråchef.
Då den tilltänkte överdirektören, yttrar kommittén, skulle vara
vattenfallsstyrelsen närmast ansvarig för de till de ifrågasatta kraftverksbyråerna
hörande ärendena och sålunda i nämnda hänseende intaga
samma ställning som byråchef i allmänhet, ehuru med en i vissa avseenden
större befogenhet, hade det synts kommittén lämpligare, att de
bägge kraftverksbyråerna sammansloges till en enda byrå med överdirektören
såsom chef och att i sammanhang därmed de ifrågavarande två
byråchefstjänsterna utbyttes mot två förste byrådirektörsbefattningar.
Ehuru överdirektören borde i styrelsen föredraga viktigare ärenden, mötte
genom den av kommittén föreslagna anordningen givetvis icke något
hinder, att förste byrådirektör ålades viss föredragningsskyldighet i
styrelsen, varvid dock borde iakttagas, att överdirektören i allmänhet
skulle vara närvarande vid dylik föredragning.
35
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
Kommittén anför vidare:
»Eu organisation sådan som den nu av kommittén förordade tinnes redan
genomförd inom järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå. Denna byrå förestås nämligen
av överingenjören och chefen för statens järnvägsbyggnader, vilken det
åligger att bereda och, allt efter vad i instruktionen närmare bestämmes, antingen
föredraga eller ock själv avgöra ärenden tillhörande nämnda byrå ävensom att
närmast under styrelsen ombesörja den löpande förvaltningen av de till denna
byrå hörande byggnadsarbetena samt handleda och övervaka desamma. Därjämte
åligger honom att hava tillsyn över göromålen inom byrån. Till hans biträde å
kyggna<isbyrån finnas anställda två första byrådirektörer, föreståndare för var sin
avdelning av byggnad sbyrån. Förste byrådirektör åligger bland annat att bereda
och föredraga de till avdelningen hörande ärenden inför överingenjören, i de fall
då denno äger ensam fatta beslut, eller eljest inför generaldirektören, för så vitt
icke överingenjören själv föredrager ärende. I övrigt har förste byrådirektör
ungefär samma befogenhet som byråchef i allmänhet.
Såsom nyss blivit antytt, torde den av kommittén föreslagna gemensamma
kraftverksbyrån kunna organiseras i nära överensstämmelse med järnvägsstyrelsens
byggnadsbyrå.»
I fråga om styrelsens förslag beträffande övriga ordinarie befattningar
i högre grader å de bägge byråer, som skulle ingå i den gemensamma
kraftverksbyrån, har kommittén icke haft något att erinra.
På de av kommittén anförda skäl har jag, såsom redan förut blivit
antytt, funnit mig böra ansluta mig till kommitténs föreliggande förslag,
vilket styrelsen i sitt sedermera avgivna utlåtande förklarat sig icke vilja
motsätta sig. Jag anser sålunda, att de bägge ifrågasatta kraftverksbyråerna
böra förenas till en gemensam kraftverksbyrå under ledning av
överdirektören — vilken synes böra benämnas allenast »överdirektör» och
icke »överdirektör och chef för statens kraftverksförvaltning», liksom även
den å extra stat upptagne »överingenjören och chefen för statens vattenfallsverks
byggnad savdelning» synes böra benämnas allenast »överingenjör»
— samt att de bägge tilltänkta byråchefsbefattningarna böra
utbytas mot förste byrådirektörstjänster, vilkas innehavare skulle tjänstgöra
såsom föreståndare för var sin avdelning inom byrån.
I förbigående torde jag ock få beröra ett av styrelsen väckt förslag
därom, att för överdirektören skulle förordnas särskild ställföreträdare.
Då, enligt vad i det föregående omnämnts, vattenfallsstyrelsens chef
icke skulle hava någon permanent ställföreträdare och då någon särskild
anledning att förse överdirektören med dylik ställföreträdare icke synes
föreligga, anser jag det vara tillfyllest att vid behov vikarie för överdirektören
förordnas i vanlig ordning — en mening, som även omfattas
av kommittén.
Vidkommande övriga ordinarie befattningshavare i högre grader
inom kraftverksbyrån må till en början erinras, att styrelsens förslag
Departements
chefen.
36 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 395.
beträffande dylik personal å de skilda kraftverksbyråerna skulle komma
att avse de särskilda avdelningarna inom den förenade byrån.
De för första kraftverksbyrån av styrelsen föreslagna befattningshavarna
av nu ifrågavarande slag äro, såsom förut är nämnt, en byrådirektör,
två förste byråingenjörer, en byråingenjör och en kontrollör.
Av dessa tjänstemän skulle byrådirektören förestå en särskild förrådsavdelning
inom byrån samt biträdas av byråingenjören och kontrollören.
Med hänsyn till de viktiga och omfattande arbetsuppgifter,
som skulle åligga förrådsavdelningen — vilken snarare borde benämnas
förrådskontoret —- torde icke något vara att erinra mot den föreslagna personalbesättningen.
Dock vill jag, med föranledande av ett av kommittén
gjort uttalande i ämnet, framhålla nödvändigheten därav, att vid
besättandet av byrådirektörs- och byråingenjörsbefattningarna å förrådskontoret
tillses, att åtminstone endera av dem innehar, jämte nödig
kompetens i övrigt, även erforderlig kommersiell utbildning. Emellertid
torde för detta ändamål icke nödvändigtvis behöva fordras avlagd avgångsexamen
från handelsläroverk, utan synes dylik sakkunskap, förvärvad
genom praktisk erfarenhet, jämväl kunna tillerkännas vitsord.
Vid handläggning av övriga ärenden å den ifrågasatta första kraftverksbyrån
skulle enligt styrelsens förslag biträda de två förste byråingenjörerna
med den fördelning av ärendena dem emellan, som angivits
i styrelsens skrivelse. Att för de krävande uppgifter, som sålunda skulle
tillkomma dessa bägge tjänstemän, erfordras befattningshavare i den
föreslagna tjänsteställningen finner jag uppenbart.
Å den av styrelsen ifrågasatta andra kraftverksbyrån hava upptagits
två ordinarie förste byråingenjörer, av vilka den ene skulle förestå det
i byrån ingående elektrotekniska konstruktions- och ritkontoret med
dess talrika lägre personal och den andre handlägga ärenden angående
upphandling av de för kraftverkens elektriska och maskinella utrustning
erforderliga specialkonstruktioner. Förslaget om inrättandet av dessa
befattningar har icke givit mig anledning till erinran.
I vattenfallsstyrelsens skrivelse den 17 september 1918 har vidare,
såsom redan är nämnt, föreslagits inrättande av en teknisk förvaltningsbyrå.
Till denna byrås handläggning skulle, enligt vad i nämnda skrivelse
meddelas, höra ärenden, som berörde förvaltningen av de till statens
vattenfallsverk hörande kanaler och fastigheter — dessa senare i
den män de icke toges i anspråk för kraftverksförvaltningens eller
byggnadsavdelningens räkning — samt outnyttjade eller utarrenderade
vattenfall ävensom andra tekniska ärenden, som generaldirektören funne
lämpligt att hänskjuta till byrån.
Tekniska
byrån.
Vattenfallsstyrelsens
skrivelse
17/o 1918.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395. 37
Utav de vid tekniska förvaltningsbyrån behövliga högre tjänstemännen
skulle till en början endast byråchefen upptagas på ordinarie
stat och de övriga tills vidare anställas på extra stat i avvaktan på ytterligare
erfarenhet om huru denna byrå lämpligen borde vara organiserad.
Kommittén har i sitt yttrande uttalat vissa betänkligheter mot att
den sålunda ifrågasatta byrån skulle omedelbart uppföras å ordinarie
stat, och har kommittén i sådant hänseende anfört:
»Enligt styrelsens förslag skulle jämte den tekniska förvaltningsbyrån finnas
en å extra stat uppförd teknisk utredningsbyrå, vilken skulle hava till uppgift
att verkställa utredningar och upprätta förslag i fråga om anläggning av nya kraftverk
och utförande av sjö- och flodregleringar ävensom handhava andra utredningsarbeten
av huvudsakligen vattenteknisk natur. Det för den tekniska utredningsbyrån
tilltänkta arbetsområdet skulle alltså, såvitt kommittén kunnat finna,
omfatta uppgifter, som åtminstone delvis äro av enahanda natur som vissa för
den tekniska förvaltningsbyrån avsedda arbeten, vadan det synes kommittén svårt
att uppdraga gränserna mellan de bägge byråerna.
Å andra sidan hava till den tekniska förvaltningsbyrån hänförts en del
ärenden, vilka måhända lämpligen kunde åtminstone tills vidare handläggas å
annan byrå, varjämte vissa andra uppgifter förefallit kommittén vara av den speciella
beskaffenhet att desamma med större fördel skulle utföras av personer,
stående utanför verket.
Kommittén vill emellertid ingalunda bestrida, att inom vattenfallsstyrelsen
förekomma en mängd ärenden av teknisk natur, som icke direkt tillhöra kraftverksförvaltningen
eller den tilltänkta byggnadsavdelningen, och att för dessä
ärenden åtminstone framdeles torde erfordras en ordinarie byrå. Däremot kan
kommittén icke finna det vara nödigt att för sådant ändamål inrättas två särskilda
byråer, tekniska förvaltningsbyrån och tekniska utredningsbyrån, av vilka
visserligen den senare tills vidare skulle vara å extra stat. Ett ytterligare stöd
för denna sin uppfattning har kommittén funnit däruti, att enligt styrelsens
förslag å tekniska förvaltningsbyrån erfordras allenast en ordinarie tjänsteman i
högre grad, nämligen byråchefen, något som synts kommittén giva vid handen,
att arbetet å denna byrå skulle bliva av jämförelsevis mindre omfattning.
Vid nu angivna förhållanden skulle det kunna ifrågasättas, huruvida icke
de bägge ifrågavarande tekniska byråerna borde sammanslås till en enda byrå,
vilken i sådant fall kunde uppföras å ordinarie stat. Men då enligt vad'' för
kommittén framhållits, styrelsen icke anser en dylik organisation för det närvarande
böra genomföras, finner sig kommittén förhindrad att tillstyrka inrättande
å ordinarie stat av den föreslagna tekniska förvaltningsbyrån. De ärenden, som
skulle hava behandlats å sistnämnda byrå, torde fördenskull böra, i den mån de
icke lämpligen kunde överföras till annan byrå eller handläggas i särskild ordning,
tills vidare anförtros åt en extra föredragande inom styrelsen.»
I sitt utlåtande i anledning av kommitténs yttrande i ämnet har
vattenfallsstyrelsen mera ingående redogjort för huru styrelsen tänkt
sig den ifrågasatta tekniska förvaltningsbyråns arbetsuppgifter.
Kommittén.
Vattenfallsstyrelsens
utlåtande
7/s 1919.
38
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
Enligt styrelsens mening skulle det ankomma på denna byrå:
l:o) beträffande de till statens vattenfallsverk hörande
kanalverken:
att ansvara för underhåll av kanalerna jämte därtill hörande byggnader
och anläggningar;
att handlägga ärenden rörande skötseln av trafiken å kanalerna,
inklusive den av verket självt bedrivna verksamheten med bogsering,
lotsning och isbrytning;
att uppgöra förslag till ändringar i gällande taxor och reglementen
för kanaltrafiken;
2:o) beträffande de av statens vattenfallsverk i närheten
av olika kraftstationer anlagda eller planerade industri- och
bostadsområden:
att handlägga ärenden rörande dessa områdens ordnande och planläggning;
att
handlägga ärenden rörande upplåtelse av tomter genom försäljning
eller utarrendering eller med tomträtt;
att uppgöra förslag till och övervaka utförandet av vägar, vattenoch
avloppsledningar, järnvägsspår, kajer o. d. vid ifrågavarande områden,
samt att ansvara för underhåll av dessa anläggningar;
att handlägga ärenden rörande skötseln av trafiken vid de för ifrågavarande
industriområden särskilt utförda järnvägs- och hamnanläggningar;
3:o)
beträffande statens vattenfallsverks jordbruksfastigheter:
att
handlägga ärenden rörande utarrendering av ifrågavarande fastigheter;
att
ansvara för vård och underhåll av de till dessa fastigheter hörande
byggnader ävensom uppförande av erforderliga nya sådana;
4:o) beträffande de vattenfall, som icke äro avsedda att
av staten själv bebyggas:
att föra underhandlingar rörande ifrågavarande vattenfalls jämte
tillhörande utmåls upplåtelse på arrende eller med vatten fallsrätt; samt
att utöva kontroll över bebyggandet av sålunda upplåtet vattenfall.
Styrelsen anför vidare bland annat:
»Ärenden rörande utarrendering eller annan upplåtelse av fast egendom höra
givetvis handläggas i samråd med administrativa byrån beträffande de juridiska
detaljerna och med kraftverksbyrån, då fråga är om upplåtelse av industritomt.
Likaså bör vid upplåtelse av vattenfall samråd äga rum med kraftverksbyrån
beträffande exempelvis villkoren för den upplåtna vattenkraftens användning.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 393. 3g
Moll ärendena angående upplåtelse av fast egendom komme dock att til] största
delen påviia tekniska förvåltningsbyrån, alldenstund upplåtelsevillkoren stå i ett
intimt samband med frågorna angående utförande ocli underhåll av motsvarande
byggnader och anläggningar samt, ifråga om industritomter, med skötseln av de
dartor utförda trafikanordningarna.
Det kan i detta sammanhang vara av intresse att undersöka värdet av den
statens vattenfallsverk tillhörande egendom, som tekniska förvåltningsbyrån enligt
vattenfallsstyrelsens förslag skulle ha att taga befattning med. Det kapital''
som nedlagts 1 ifrågavarande rörelsegrenar, uppgick vid 1918 års utgång till
nedan angivna belopp: 0 ö
dm?Ihf- re !£ana!Yeit V";......, ''''.''.V "i......i...................................... kronor 28,577,837
bödel talj e kanalverk (utom de for kanalens ombyggnad hittills
använda medlen)................................................- „ »ron
Trollhätte fastighetsförvaltning ...................................................... » 2 806405
Diverse vattenfall och fastigheter inom Älvsborgs samt Göteborgs
och Bohus län..........................................................
Vattenfall och fastigheter, inköpta för elektrisk drift vid sta
tens
järnvägar......................................................................... » 4 854 633
Diverse vattenfall och fastigheter................................................... , 5964?52
Summa kronor 53,906,742
10,919,872
„ ,, ? nämnda belopp äro icke inberäknade eu del från statens domäner övertiyttacle
vattenfall, som ännu icke blivit åsätta något värde. På samma sätt förhaller
det sig med de under vattenfallsstyrelsens förvaltning ställda, i Norrland
belagna vattenfall, som vid avvittnngarna reserverats för statens räkning Nva
vattenfall skop aro aven under förberedande. Sedan den pågående ombyggnaden
av Södertälje kanal blivit färdig, kommer ovanstående summa även därigenom
att aysevart liojas. A andra sidan äro visserligen eu del av de outnyttjade vattenfallen
avsedda att inom de närmaste åren utbyggas av staten själv, varvid
orvaltningen av dem komme att övergå först till byggnadsavdelningen och sedan
till kraftverksforvaltningen, men en avsevärd del av vattenfallen torde dock allt
framgent upplåtas åt enskilda till nyttjande. Betydande kapital ligger således
bundet 1 de verk, fastigheter och vattenfall, som skulle omhänderhavas av tekniska
förvåltningsbyrån.-----------------_
... - I?en .utveckling av trafiken å Trollhätte kanal, som man haft anledning
förvänta etter kanalens ombyggnad, men som av världskriget blivit fördröjd, torde
emellertid efter nu stundande fredliga förhållandens inträdande taga kraftig fart
Aven för bodertalje kanal ar eu sådan utveckling säkerligen förestående. Det är
härvid av stor vikt, att inom vattenfallsstyrelsen finnes ett särskilt organ för beaktande
av de behov, som trafikens ökning medför. Övergången till större fartygstyper,
an som tidigare använts, och införande i större utsträckning av pråmtiahk
samt trafikens utsträckning under vintermånaderna kommer säkerligen att
krava särskilda åtgärder med avseende å såväl tekniska anordningar som taxeoch
reglementsbestammelser ävensom förhandlingar med hamnmyndigheter och
större trafikanter, särskilt inom Yänerns och Mälarens uppland
Det torde ej vara uteslutet, att flera kanaler framdeles komma att förvärvas
eller anlaggas for statens rakning; och skulle man då i förevarande byrå inom
40 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 395.
vattenfallsstyrelsen genast lia till liands ett organ med erforderlig sakkunskap
och erfarenhet för omhändertagandet av frågorna rörande deras förvaltning.
Ärendena angående anordnandet och förvaltningen av industri- och bostadsområdena
äro givetvis synnerligen arbetskrävande och representera en ganska
betydelsefull gren av vattenfallsstyrelsens verksamhet. Förutom det störa, i utveckling
varande industriområdet vid Trollhättan ha mindre dylika områden anlagts
i Porjus och påbörjats vid Lilla Edet, varjämte styrelsen inom en icke
avlägsen framtid torde komma att anlägga industriområden bland annat vid Motala
ström och Ume älv.
Att upplåtelsen till enskilda av de vattenfall, söm icke aro avsedda att av
staten själv bebyggas, av statsmakterna ansetts vara en fråga av stor vikt, framgår
av det myckna arbete, som av dem nedlagts för astadkommande av sadana
bestämmelser rörande upplåtelsevillkoren, som kunna stimulera den enskilda
företagsamheten men likväl bereda staten som ägare till vattenfallen nödig
trJg8Handhavandet av jordbruksfastigheterna är visserligen en ur affärssynpunkt
mindre betydande uppgift, meu, på grund av att dessa egendomar ligga spridda
nästan över hela landet och äro upplatna till eu stor mängd arrendatorer och
lägenhetsinnehavare, är arbetet därmed ganska omfattande och tidsödande, särskilt
som åbyggnaderna på de nyligen inköpta egendomarna i allmänhet äio i
hög grad bristfälliga och därför kräva mycken tillsyn.
Slutligen må framhållas, att ifrågavarande byrå även bör omhanderhava
dels den förvaltningsbyggnad, inrymmande tjänstelokaler för vattenfallsstyrelsen
och Älvkarleby kraftverks huvudkontor, som är avsedd att snarast möjligt anordnas
å för ändamålet inköpta fastigheter i Stockholm, dels ock de för olika
avdelningar inom vattenfallsverket gemensamma förvaltningsbyggnader i Trollhättan.
»
Av vad styrelsen sålunda anfört ansåg styrelsen framgå, att de
arbetsuppgifter, som avsetts för den tekniska förvaltningsbyran, vore sa
omfattande och av så betydelsefull natur, att de tillfullo motiverade inrättande
inom styrelsen av en särskild byrå för desammas handhavande.
Därjämte fann styrelsen det vara uppenbart, att ett försök att uppdela
dessa arbetsuppgifter på de övriga byråerna skulle medföra dels
en synnerligen olycklig splittring av ärenden, som måste handläggas^ i
samband med varandra, dels eu för stark belastning a de andra byråerna,
som även förutan detta vore nog så arbetstyngda, varjämte i allt
fall skulle kvarstå en hel del ärenden, för vilka erforderlig kompetens
icke syntes finnas inom dessa andra byråer.
Vattenfallsstyrelsen yttrar därefter i anledning av de utav kommittén
framställda särskilda invändningarna mot byråns uppförande å
ordinarie stat följande:
»Kommittén yttrar bland annat, att vissa för tekniska förvaltningsbyrån avsedda
uppgifter förefallit kommittén vara av den speciella beskaffenhet, att desamma
med större fördel skulle utföras av personer, stående utom venset. Kom
-
41
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395
mitten torde härvid lia syftat på dels uppgörande av förslag till nya kanaltaxor,
dels upprättande av stadsplaner för vatten fall sverkets industri- och bostadsområden.
Givetvis blir det erforderligt att beträffande dylika arbeten, åtminstone
när do äro av större omfattning, anlita biträde av specialist. Men för ett lyckligt
resultat fordras därvid ett ständigt samarbete mellan specialisten och någon
representant för vattenfallsstyrelsen, som även är inne i frågorna och kan verkställa
en del såsom underlag erforderliga utredningar. Så småningom torde härvid
allt större erfarenhet rörande kanaltaxors utarbetande komma att samlas inom
ifrågavarande byrå. I fråga om industri- och bostadsområdena verkställes
den mera detaljerade projekteringen och utförandet av de olika anläggningarna i
allt fall lämpligast genom verkets egna organ.
Den omständigheten att vattenfallsstyrelsen beträffande tekniska förvaltningsbyrån
föreslagit allenast en ordinarie tjänsteman i högre grad, nämligen
byråchefen, har vidare synts kommittén giva vid handen, att arbetet å denna
byrå skulle bliva av jämförelsevis mindre omfattning. Därav att styrelsen föreslagit
endast en högre tjänsteman å ordinarie stat vid denna byrå, följer emellertid
ingalunda, att styrelsen icke skulle ansett flera dylika tjänstemän erforderliga vid
byrån. Styrelsen var tvärt om vid förslagets upprättande fullt på det klara med,
att flera högre tjänstemän behövas, men ansåg styrelsen, att de tills vidare kunde
anställas på extra stat och ej uppföras på ordinarie stat, förrän erfarenhet vunnits
om ärendenas lämpligaste fördelning inom byrån samt mellan denna och de lokala
förvaltningarna, så att man säkrare kunde bedöma vilka tjänstegrader som lämpligen
böra tillkomma ifrågavarande tjänstemän. Vattenfallsstyrelsen har för övrigt redan
måst anställa vissa extra tjänstemän av såväl högre som lägre grad för utförande
av ifrågavarande göromål.
Kommitténs huvudsakliga skäl mot inrättande av en teknisk förvaltningsbyrå
å ordinarie stat synes emellertid vara, att enligt styrelsens förslag skulle jämte
nämnda byrå finnas en å extra stat uppförd teknisk utredningsbyrå. Däremot
synes kommittén vara mera benägen för att, om de bägge ifrågavarande byråerna
sammanslås till en enda byrå, tillstyrka uppförande av denna sistnämnda å
ordinarie stat.
Den tekniska utredningsbyrån skulle emellertid, i likhet med den tekniska
byrå, som allt sedan vattenfallsstyrelsens inrättande funnits på extra stat, ha
till huvudsaklig uppgift att verkställa förberedande utredningar och upprätta förslag
i fråga om dels anläggning av nya kraftverk för statens räkning, dels utförande
av sjö- och flodregleringar av betydelse för statens kraftverk. Dessa göromål
äro för närvarande, då statens kraftverksrörelse befinner sig i en period av kraftig
utveckling, av den omfattning, att de kräva ett särskilt organ och icke lämpligen
kunna kombineras med andra göromål. De äro även klart avgränsade från tekniska
förvaltningsbyråns arbetsuppgifter, som avse förvaltningen av viss angiven
egendom. Den tekniska utredningsbyråns arbetsuppgifter äro emellertid, i likhet
med byggnadsavdelningens, av mera tillfällig natur och äro därför lämpligast ägnade
att utföras av å extra stat anställd personal.
Vid sådant förhållande förefaller det synnerligen egendomligt, om uppförande
å ordinarie stat av den tekniska förvaltningsbyrån, som enligt styrelsens förslag
skulle erhålla ett påtagligen permanent verksamhetsfält, icke skulle kunna äga
rum därför, att dit icke jämväl hänföras de mera tillfälliga arbetsuppgifter, som
avsetts för den tekniska utredningsbyrån.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 356 käft. (Nr 395.)
882 19 6
42
Departe
mentschefen.
Administrativa
byrån.
Vattenfallsstyrelsens
skrivelse 17/o
1918.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
Det är emellertid icke otänkbart, att tekniska utredningsbyråns göromål
framdeles kunna bliva av den ringa omfattning, att de utan olägenhet kunna
överflyttas på tekniska förvaltningsbyrån eller på byggnadsavdelningen. Med
hänsyn därtill, att tekniska förvaltningsbyrån sålunda möjligen icke i framtiden
kommer att vara hänvisad till enbart förvaltningsgöromål, torde det kanske vara
lämpligare att kalla densamma enbart för ''tekniska byrån’ och den mera tillfälliga
tekniska utredningsbyrån för ''extra tekniska byrån’ eller ''andra tekniska byrån’.»
Av den framställning rörande en ifrågasatt teknisk förvaltningsbyrå,
som vattenfallsstyrelsen meddelade i sin skrivelse den 17 september
1918, framgick icke tydligt, huru styrelsen tänkt sig arten
och omfattningen av byråns arbetsuppgifter. Att kommittén vid sådant
förhållande föranleddes att avstyrka byråns uppförande på ordinarie
stat, lärer väl få anses helt naturligt.
Efter de upplysningar i ämnet, som framkommit i styrelsens utlåtande
den 7 februari 1919, anser jag emellertid saken nu hava kommit
i ett annat läge.
Det synes mig nämligen, som om det icke vore möjligt att undvara
en särskild ordinarie byrå för de omfattande och krävande arbetsuppgifter,
som enligt vad numera blivit upplyst skulle tillkomma denna
byrå, särskilt om därjämte i betraktande tages det stora värdet av den
statsegendom, som skulle komma att av byrån förvaltas.
I fråga om förhållandet mellan denna byrå och den mera tillfälliga
byrån för tekniska utredningar tillåter jag mig hänvisa till vad
vattenfallsstyrelsen därom senast anfört och varav torde framgå, att
befintligheten tills vidare av sistnämnda byrå icke bör kunna utgöra
hinder för inrättande av den nu ifrågavarande ordinarie byrån.
Jag anser mig alltså böra förorda, att inom vattenfallsstyrelsen inrättas
en ordinarie byrå med i det föregående närmare angivna arbetsuppgifter,
vilken byrå — såsom numera av vattenfallsstyrelsen
ifrågasatts — lämpligen torde kunna benämnas tekniska byrån,
ävensom att nämnda byrå må förestås av en ordinarie byråchef.
I styrelsens skrivelse den 17 september 1918 har vidare föreslagits
en administrativ byrå. Till denna byrås handläggning skulle höra:
juridiska ärenden, såsom avgivande av yttrande över förslag till
ny lag eller till ändring av gällande lag, verkställande av utredningar
av rättslig natur, upprättande eller granskning av förslag till kontrakt,
ombesörjande av lagfarts- och inteckningsåtgärder, utförande av styrelsens
talan inför domstolar och ämbetsmyndigheter;
43
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
förande av liggare över samtliga till statens vattenfallsverk hörande
fastigheter med angivande av alla ur juridisk synpunkt viktiga data;
.ärenden angående bestraffning av personal;
ärenden angående framställda revisionsanmärkningar;
förande av styrelsens protokoll, granskning av de andra byråernas
föredragningslistor, diarieföring av ärenden av allmän natur, vård av
styrelsens bokförråd och arkivalier, utgivande av styrelsens cirkulärsamling
m. in. samt övriga ärenden, som beröra förvaltningen i allmänhet
eller styrelsen i dess helhet, i den mån dessa ärenden icke äro hänförda
till annan byrå.
För ombesörjande av ifrågavarande göromål syntes det styrelsen
böra finnas, förutom byråchefen, följande ordinarie tjänstemän i högre
grader: två förste sekreterare, varav en borde kunna placeras å
annan ort än Stockholm, samt en sekreterare, en registrator och en
notarie.
För byråchefen samt för de tre sekreterarna ävensom för notarien
ansåg styrelsen böra fordras juridisk högskoleexamen. Beträffande de
två första sekreterarna hade styrelsen tänkt sig, att den ene av dem
skulle tills vidare vara placerad i Trollhättan för att biträda de dåvarande
avdelningarna av vattenfallsverket vid handläggning av vissa ärenden
av juridisk natur.
Kommittén har, med hänsyn till vad i styrelsens skrivelse meddelats
och jämväl i övrigt blivit upplyst rörande den tilltänkta administrativa
byråns arbetsuppgifter, ansett det vara ådagalagt, att behov
förefunnes av en ordinarie byrå för handläggningen av ifrågavarande
ärenden. Det skulle visserligen, säger kommittén, kunna ifrågasättas,
huruvida ej med denna byrå kunde förenas don av styrelsen föreslagna
kameralbyrån. På grund av den säregna och krävande beskaffenheten
av de ärenden, som skulle tillkomma den administrativa byrån, samt
med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som avsetts för
den kamerala byrån, hade kommittén emellertid icke trott en dylik
sammanslagning vara ändamålsenlig, varför kommittén funnit sig böra
tillstyrka, att den administrativa byrån erhölle i huvudsak det arbetsområde,
som förut angivits. Emellertid ansåg kommittén, att ärenden
angående framställda revisionsanmärkningar borde överflyttas till den
föreslagna kameralbyrån. Det hade nämligen synts kommittén riktigast,
att, då å det till kameralbyrån anslutna revisionskontoret skulle
verkställas granskningen av statens vattenfallsverks räkenskaper, samt
-
Kommittén.
44
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
liga revisionsärenden och sålunda även i anledning av granskningen
framställda revisionsanmärkningar handlades å kameralbyrån.
Vidkommande den föreslagna förste sekreterarbefattning, vars innehavare
tills vidare skulle vara placerad i Trollhättan, har kommittén —
under framhållande av det oriktiga däruti, att en för lokalförvaltningen
avsedd befattning uppfördes å styrelsens stat — förklarat, att den icke
kunde tillstyrka att, innan någon erfarenhet vunnits beträffande det
lämpligaste sättet att tillgodose berörda behov, ifrågavarande befattning
inrättades såsom ordinarie. Därest icke någon annan anordning
kunde befinnas förmånligare, ansåg kommittén fördenskull berörda
göromål böra åtminstone tills vidare kunna bestridas av en i Trollhättan
placerad extra tjänsteman, vilken emellertid syntes kunna åtnöjas
med något lägre tjänsteställning än som sålunda av styrelsen
ifrågasatts.
Vad åter angick den andre av de föreslagna bägge förste sekreterarna,
vilken skulle tjänstgöra i styrelsen, framhöll kommittén, att
han såsom byråchefens närmaste man skulle få biträda denne vid handläggningen
av de mest krävande ärendena å byrån, samt vid behov
tjänstgöra såsom dennes ställföreträdare. Då ifrågavarande tjänsteman
sålunda skulle erhålla samma ställning som de förste sekreterare, vilka
skulle finnas inom de övriga kommunikationsverkens styrelser, ansåg
sig kommittén kunna tillstyrka,» att å staten för vattenfallsstyrelsen
uppfördes en förste sekreterarbefattning, avsedd för den administrativa
byrån.
Den föreslagna personalbesättningen i övrigt å denna byrå fann
sig kommittén jämväl kunna tillstyrka.
vattenfalls- I sitt utlåtande den 7 februari 1919 har styrelsen förklarat sig icke
styrelsens vpja för närvarande vidhålla sitt krav om anställande av en ordinarie
“/a mg6 tjänsteman för utförande av juridiska göromål vid vattenfallsverkets avdelningar
i Trollhättan.
Departe- För egen del får jag ansluta mig till vattenfallsstyrelsens,, av kom
mentscheien.
mptén understödda förslag om inrättande av en ordinarie administrativ
byrå inom styrelsen, och torde för densamma böra avses de arbetsuppgifter,
som styrelsen angivit, dock med undantag av ärenden rörande
framställda revisionsanmärkningar, vilka jag, i likhet med kommittén,
finner lämpligen böi''a överflyttas till den kamerala byrån.
De ordinarie befattningshavarna i högre grader å byrån torde böra
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
45
utgöras av eu byråchef, eu förste sekreterare, eu sekreterare, en registrator
och eu notarie.
Såsom redan är nämnt, har i styrelsens skrivelse den 17 september
1918 föreslagits inrättande av en kameralbyrå. Till denna byrås
handläggning har styrelsen ansett böra höra:
ärenden, som avse statens vattenfallsverks organisation, samt
bestämmelser rörande personalens avlönings- och pensionsförhållanden;
särskilda avlöningsärenden av principiell natur;
ärenden angående matriklar över personalen och angående bestämmande
av pensionsavgifter;
ärenden angående beviljande av pension och angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete;
förslag till avlöningsstater och driftkostnadsstater för statens vattenfallsverk
samt till beräknande av den behållna inkomst av vattenfallsverket,
som må upptagas i riksstaten;
sammanställande av vattenfallsstyrelsens årsberättelse;
kassa- och bokföringsärenden samt upprättande av översikter över
det ekonomiska resultatet av vattenfalIsverkets verksamhet.
Till kameralbyrån borde därjämte vara anslutet ett revisionskontor
för granskning av statens vatténfallsverks räkenskaper med tillhörande
verifikationer.
Enligt styrelsens nämnda skrivelse skulle vid kameralbyrån behövas,
förutom byråchefen, följande ordinarie tjänstemän i högre grader:
en sekreterare, en kassör, en kontrollör och en notarie.
Dessutom ansåg styrelsen erfordras vid det till kameralbyrån anslutna
revisionskontoret: en förste revisor och tre revisorer, vilka sistnämnda
i mån av behov borde kunna placeras å annan ort än Stockholm.
I avseende å de arbetsuppgifter, som skulle tillkomma de sålunda
föreslagna tjänstemännen, meddelades i skrivelsen följande:
»Sekreteraren skall biträda byråchefen vid handläggningen av organisationsoch
avlöningsärenden samt allmänna pensionsärenden, vid upprättandet av statförslag,
sammanställandet av vattenfallsstyrelsens årsberättelse m. m.
Kassören skall omhänderhava statens vattenfallsverks huvudkassa jämte
den speciella kassarörelsen för Älvkarleby kraftverk och kraftstationen i Västerås.
Kontrollören skall leda och övervaka arbetet med huvudbokföringen beträffande
. de avdelningar av statens vatten fallsverk, för vilka särskilt bokföringskontor
ej finnes inrättat, ur bokföringsteknisk synpunkt granska huvudräkenskaperna
för de övriga avdelningarna av vattenfallsverket, sammanställa månatliga
bokslutsöversikter för statens vattenfallsverk i dess helhet, upprätta de för
Kameral
byrån.
Vattenfallsstyrelsens
skrivelse
17/ö 1918.
Kommittén.
46 Eungl. May.ts Proposition Nr 395.
vattenfallsstyrelsens årsberättelse erforderliga räkenskapsutdrag och ekonomiska
tablåer, planera erforderliga förändringar av bokföringssystemet samt biträda
byråchefen med ekonomiska utredningar m. m.
Notarien skall handlägga ärendena angående personalmatriklarna och tilllämpningen
av pensionsbestämmelserna, varibland särskilt märkas ärendena angående
statens vattenfallsverks pensionskassa för icke ordinarie personal med
bestämmande av dithörande pensionsavgifter och pensioner m. m.
Beträffande revisorerna torde det vara lämpligt, att de tidvis utföra sitt
granskningsarbete ute vid lokalförvaltningarna för att hava lättare tillgång till
erforderliga handlingar m. m. En av dem borde dock lämpligen vara permanent
placerad i Trollhättan, då de stora förvaltningar och byggnadsarbeten, som
administreras därifrån, lämna full sysselsättning åt en revisor.»
Kommittén har i sitt yttrande i anledning av styrelsens nyssberörda
förslag i fråga om den kamerala byrån till en början erinrat, hurusom
det vore avsett, att byrån skulle ombesörja jämväl den speciella kassarörelsen
och bokföringen för Älvkarleby kraftverk, vilket icke skulle
hava något eget räkenskapskontor. Då emellertid, enligt vad för kommittén
sedermera blivit upplyst, det syntes vara nödigt att avlasta eu
del göromål från styrelsens kassör, vilken utom övriga göromål närmast
skulle handhava nämnda kraftverks kassarörelse, hade kommittén funnit
sig böra föreslå, att Älvkarleby kraftverk, i likhet med de övriga
större kraftverken, erhölle ett särskilt kassakontor.
Ett bifall till berörda förslag syntes emellertid kommittén icke
minska behovet av en särskild avdelning inom styrelsen för kamerala
ärenden, och ansåg kommittén denna avdelning böra inrättas såsom en
självständig byrå.
Vid granskning av de arbetsuppgifter, som enligt förslaget skulle tillkomma
de förenämnda särskilda befattningshavarna inom byrån, hade kommittén
fästat sin uppmärksamhet därvid, att de åligganden, som motsvarade
dem, vilka skulle bestridas av den föreslagna kontrollören, inom andra
verk ansetts kräva eu tjänsteman i kamrerares tjänsteställning. Då
enligt kommitténs mening icke någon som helst anledning föreläge att
antaga, det ifrågavarande göromål inom vattenfallsstyrelsen skulle
vara av mindre ansvarsfull natur än inom andra verk, hade kommittén
ansett sig böra föreslå, att kontrollörstjänsten utbyttes mot eu kamrersbefattning.
Emellertid syntes åt innehavaren av denna befattning böra
utöver de nämnda åliggandena jämväl kunna uppdragas den närmaste
uppsikten över revisionskontoret. Däremot ansåg kommittén den föreslagna
förste revisorstjänsten, vars innehavare, enligt vad kommittén inhämtat,
skulle hava till huvudsaklig uppgift att förestå revisionskontoret,
Kungl, Maj:ts Proposition Nr 3S5.
47
kunna undvaras. Någon ökning- av det föreslagna antalet övriga revisorer
syntes kommittén för närvarande dock icke vara erforderlig, helst
om revisorernas huvudsakliga uppgift inskränktes till verkligt revisionsarbete
och dem icke därjämte ålades att utföra eu tidsödande förgranskmng
av avlöningslistor och räkningar, som skulle likvideras i styrelsens
kassa, bistnämnda arbete syntes nämligen under kamrerarens ansvar
kunna utföras av mera underordnade befattningshavare i bokhållareller
kontorsskrivargrad.
Styrelsens förslag, att en av revisorerna skulle vara permanent
p acerad i Trollhättan, hade kommittén av anförda skäl ansett sig icke
kunna tillstyrka utan hemställde, att samtliga revisorer måtte placeras i
otockholm, dock att hinder härigenom icke borde möta mot att, i den
man sa kunde anses erforderligt, revisionsarbete tidvis bleve förlagt
till vederbörande lokalförvaltning.
Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande i anledning av kommitténs
yt sande i ämnet förklarat sig icke vilja för närvarande motsätta sig
det av kommittén föreslagna utbytet av förste revisors- och kontrollörstjansterna
mot en kamrersbefattning, dock under förbehåll att spörsmålet
huruvida personaluppsättningen å kameralbyrån genom denna
anordning bleve tillräcklig finge bedömas av erfarenheten under den
narmaste tiden. Vad kommittén uttalat i fråga om revisorernas placering
och^ sattet för revisionsarbetets utförande ansåg styrelsen icke föranleda
någon erinran från dess sida.
Såsom redan antytts, bär jag funnit behov föreligga av en särskild
kameralbyra inom vattenfallsstyrelsen, och synes densamma böra
hava att handlägga i huvudsak de ärenden, styrelsen angivit, vartill
emellertid torde hora läggas ärenden rörande framställda revisionsanmarkmngar.
I överensstämmelse med vad kommittén föreslagit anser jag, att å
denna byrå höra finnas, förutom byråchefen, följande ordinarie befattningshavare
i högre grader, nämligen en sekreterare, en kamrer, en
holm01"’ 611 n°tarIe °ch tre revlsoreih samtliga med placering i Stock
Vidkommande
de särskilda arbetsuppgifter, som skulle åligga de
namnda tjänstemännen, tillåter jag mig framhålla den av kommitén
sackta frågan om vidtagande av åtgärder för att befria styrelsens
kassor från det direkta handhavandet av Älvkarleby kraftverks kassarorelse,
något som jämväl vattenfallsstyrelsen i annat sammanhang förklarat
vara erforderligt. Denna avlastning synes lämpligast kunna ske
Vattenfalls
styrelsens
utlåtande
Va 1919.
. Departementschefen -
Sammanfattning
av personalbehovet
inom styrelsen.
48 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
genom inrättande av ett särskilt kassakontor för nyssnämnda kraftverk,
på sätt kommittén ifrågasatt. Ävenledes finner jag det av kommittén
förordade förfaringssättet för verkställande av s. k. förgranskning av
avlöningslistor och räkningar, som skola likvideras direkt från styrelsens
kassa, böra tillämpas.
Enligt min i det föregående angivna uppfattning skulle alltså inom
vattenfallsstyrelsen finnas — förutom generaldirektören, överdirektören,
fyra vattenfallsfullmäktige och två överrevisorer — följande ordinarie
tjänstemän i sådan tjänsteställning, att de skulle till antalet fastställas
av Kungl. Maj:t och riksdagen, nämligen:
å kraftverksbyrån:
två förste byrådirektörer,
en byrådirektör,
fyra förste byråingenjörer,
en byråingenjör och
en kontrollör;
å tekniska byrån:
en byråchef;
å administrativa byrån:
en byråchef,
en förste sekreterare,
en sekreterare,
en notarie och
en registrator; samt
å kameralbyrån:
en byråchef,
en kamrer,
en sekreterare,
en kassör,
en notarie och
tre revisorer.
Förutom nu nämnda tjänstemän i högre grader skulle naturligen
å de särskilda ordinarie byråerna inom styrelsen finnas kontorspersonal,
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395. 49
bestående av lägre ordinarie befattningshavare, vilka till antalet skulle
bestämmas av Kungl. Maj:t.
Lokalförvaltningarna.
Jag övergår nu att behandla frågan om behovet av ordinarie befattningshavare
i högre grader vid lokalförvaltningarna, varvid jag dock
vill inledningsvis med några ord erinra om tillkomsten av den nuvarande
organisationen av dessa förvaltningar.
Genom det år 1913 antagnå avlöningsreglementet för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk fastställdes i princip organisationen av lokalförvaltningarna.
Emellertid avsåg detta reglemente endast befattningshavare
vid Trollhätte kanalverk, Trollhätte kraftverk och Trollhätte
räkenskapsavdelning.
Sedan Södertälje kanalverk förvärvats av staten, erhöllo på grund
av beslut vid 1914 års senare riksdag vissa paragrafer av nämnda
reglemente ändrad lydelse, i syfte att ordinarie anställning skulle kunna
beredas jämväl befattningshavare vid detta kanalverk.
På grund av tillkomsten av Porjus och Älvkarleby kraftverk hava
enligt beslut vid 1915 års riksdag företagits vissa ytterligare ändringar
i reglementet, i ändamål att detsamma skulle bliva tillämpligt jämväl å
befattningshavare vid sistnämnda två kraftverk.
Sedan till följd av utvidgningen av Trollhätte kanal och tillkomsten
av ångkraftstationen i Västerås nya ordinarie befattningar blivit erforderliga,
hava därefter på grund av beslut vid 1917 års riksdag vissa
paragrafer i reglementet erhållit ändrad lydelse.
Slutligen har den 28 juni 1918 utfärdats förnyat avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk. Detta avlöningsreglemente
överensstämmer i allt väsentligt med det förut gällande reglementet,
dock med iakttagande av de vid 1918 års lagtima riksdag fattade
beslut dels om inrättande av befattningen såsom direktör för statens
kraftverksförvaltning och i sammanhang därmed indragning av överingenjörstjänsten
vid Trollhätte kraftverk samt dels angående provisorisk
lönereglering för tjänstemän vid statens vattenfallsverk.
Av de till vattenfallsverket hörande lokalförvaltningarna torde jag
först få behandla kraftverken. Dessa utgöras för närvarande av Trollhätte
kraftverk, Älvkarleby kraftverk och Porjus kraftverk, vartill kommer
reservångkraftstationen i Västerås. Därjämte är under anläggning Motala
kraftverk, vilket beräknas bliva färdigt under år 1921. Av nämnda
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 356 käft. (Nr 395.) 88219 7
Lokal
förvalt
ningarna.
Historik.
Statens
kraftverk.
50
Kraftverks
direktörer.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
kraftverk kava Trollhätteverket och Älvkarlebyverket betydande egna
ledningsnät, och är detta i viss mån även fallet beträffande Motalaverket,
i det att det för nämnda verk avsedda ledningsnätet till stor
del redan är byggt och inom den närmaste tiden kommer^att ytterligare
utbyggas. Motalanätet erhåller tills vidare kraft från Älvkarleby
kraftverk.
Styrelsen har nu i skrivelsen den 17 september 1918 föreslagit, att
Trollhätte-, Älvkarleby- och Motalaverken med tillhörande generatorstationer,
ledningsnät och understationer skulle bilda var sin särskilda
förvaltningsenhet, var och en under ledning av en kraftverksdirektör.
Frågan om inrättandet av dylika befattningar har redan i sammanhang
med behandlingen av förslaget till gemensamt avlöningsreglemente
blivit av Kungl. INI a j: t prövad och i princip godkänd. Det återstår
alltså att taga ståndpunkt till styrelsens förslag beträffande antalet
dylika befattningar.
I sådant hänseende har kommittén i sitt yttrande rörande organisationsförslaget
uttalat såsom sin mening, att de kraftverk, som bordeorganiseras
på nyss angivet sätt, vore i första hand Trollhätte- och
Älvkarleby kraftverk med sina stora generatorsstationer och vittomfattande
ledningsnät. Vad åter beträffade Porjus kraftverk med allenast
ett mindre eget nät samt ångkraftstationen i Västérås, vilken helt och
hållet saknade distributionsnät, förelåge enligt kommitténs mening icke
behov av en sådan organisation. Ifråga om Motala kraftverk, vilket
visserligen framdeles komme att vara förenat med ett betydande kraftnät,
hade inom kommittén förefunnits en viss tvekan, huruvida redan
för år 1920 skulle för detta kraftverk erfordras en kraftverksdirektör,,
enär själva kraftstationen först under år 1921 kunde beräknas bliva
färdig. Emellertid hade för kommittén i sådant hänseende framhållits,
att särskilt under den tid, som komme att närmast föregå kraftstationens
igångsättande, ett högst betydande arbete måste ägnas åt distributions-
och kraftförsäljningsfrågorna. Då därtill komme önskvärdheten
därav, att chefen för Motala kraftverk måtte bliva i tillfälle att
slutföra arbetet med själva kraftstationens byggnad, hade kommittén
icke ansett sig böra motsätta sig inrättandet av ifrågavarande befattning
vid nämnda kraftverk redan från ingången av år 1920.
Departe- I anslutning till vad styrelsen hemställt och under åberopande av
menta chefen, kommitténs nyss anförda uttalande anser jag mig böra tillstyrka, att en
kraftverksdirektörsbefattning inrättas vid vart och ett av Trollhätte,
Älvkarleby och Motala kraftverk.
51
Kungl. Maj.is Proposition Nr 335.
Vid var och en av kraftstationerna i Trollhättan, Älvkarleby och Driftchefer.
Porjus samt ångkraftstationen i Västerås skulle enligt styrelsens förslag
finnas eu driftchef, vilken skulle vara närmast ansvarig för skötseln av
vederbörande generatorstation. Av dessa driftchefer skulle den i Porjus
och den i Västerås lyda direkt under chefen för kraftverksförvaltningen,
men de bägge övriga sortera under vederbörande kraftverksdirektörer.
Berörda förslag har biträtts av kommittén.
Vad beträffar Porjus kraftverk och ångkraftstationen i Västerås Departoinnebär
förslaget icke någon förändring i nuvarande förhållanden, i det mentschofen''
att nämnda bägge verk redan nu förestås av driftchefer lydande direkt
under den centrala kraftverksförvaltningen. Vid Älvkarleby kraftverk
finnes visserligen för närvarande en driftchef, men skulle denne genom
inrättandet av kraftverksdirektörstjänsten därstädes komma i en annan
ställning och sortera under den föreslagna kraftverksdirektören vid detta
verk. Detta skulle emellertid, enligt vad upplyst blivit, icke komma
att medföra någon nämnvärd avlastning av göromålen för driftchefen i
Älvkarleby, vilken numera även har att svara för vattenhushållningen
i Dalälven vid Älvkarleby och att vid behov ordna inmatningen i Ålvkarlebynätet
av elektrisk energi dels från statens ångkraftstation i
Västerås, dels från de privata anläggningar, med vilka vattenfallsstyrelsen
har överenskommelse om leverans av reservkraft. Han förestår
även ett vid Älvkarleby inrättat, ganska betydande högspänningslaboratorium.
Med hänsyn till de särdeles krävande uppgifter, som sålunda
komma att åligga denne driftchef, torde hans befattning vara ungefär likvärdig
med driftchefsbefattningarna vid Porjus kraftverk och vid kraftstationen
i Västerås. Vidkommande slutligen Trollhätte kraftstation må
erinras, att driften av denna station för närvarande närmast övervakas
av en driftingenjör. Sedan ifrågavarande driftingenjörsbefattning inrättades,
har emellertid Trollhätte kraftstation genom tillbyggnad vuxit
till en exceptionell storlek och, då kraftstationen vid Lilla Edet blir
firiftfärdig, torde även denna station lämpligen böra ställas under närmaste
befäl av nämnda tjänsteman. Åven denne befattningshavare synes
mig under sådana förhållanden böra jämnställas med de övriga
■driftcheferna.
Antalet driftchefsbefattningar skulle alltså bliva fyr$, nämligen en
befattning vid var och en av kraftstationerna i Trollhättan, Älvkarleby
■och Porjus samt en befattning vid ångkraftstationen i Västerås.
De nuvarande driftchefsbefattningarna bestridas av ordinarie driftingenjörer,
vilka utöver avlöningen såsom driftingenjörer åtnjuta sär
-
Övrig driftpersonal
i
högre grader
vid kraftverk.
52 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
skilda arvoden för bestridande av driftchefsgöromålen. Då enligt det
föreliggande förslaget jämväl den driftingenjör — nämligen vid Trollhätte
kraftstation — som hittills icke haft uppdrag såsom driftchef;
skulle erhålla driftchefs ställning, torde åtminstone tills vidare icke
erfordras några driftingenjörsbefattningar, vadan dylika befattningar icke
upptagits i förslaget till avlöningsreglemente.
Ifråga om övrig ordinarie personal i högre grader vid kraftverken,
har styrelsen, vad Trollhätte kraftverk beträffar, icke föreslagit annan
ändring än att överingenjörsassistenten skulle erhålla benämningen direktörsassistent.
Därest den föreslagna ändrade benämningen å kraftverkets chef
godkännes, torde jämväl nyssnämnda befattningshavare lämpligen böra
erhålla den titel, styrelsen sålunda för honom ifrågasatt.
Vid Älvkarleby kraftverk har styrelsen föreslagit inrättandet av en
ordinarie direktörsassistentbefattning samt en likaledes ordinarie kontrollör
stjänst. Detta förslag har av kommittén biträtts.
Med hänsyn till den omfattning detta kraftverk numera erhållitr
finner även jag mig böra tillstyrka uppförande å stat av de nämnda
två befattningarna.
För vartdera av Porjus och Motala kraftverk har styrelsen i sin
skrivelse den 17 september 1918 föreslagit anställande av en (manlig)
kassör.
Under framhållande att kassagöromålen för de ifrågasatta kassörerna
antagligen icke skulle helt upptaga deras tjänstetid samt ifrågavarande
göromål i allt fall syntes vara av mindre krävande beskaffenhet,
har kommittén ansett kassagöromålen vid de nämnda verken med
fördel kunna bestridas av kvinnliga tjänstemän, som tillika skulle utföra
bokhållerigöromål. I sitt utlåtande över kommitténs yttrande har vattenfallsstyrelsen
förklarat sig icke hava något att invända mot kommitténs
berörda förslag.
Vad kommittén sålunda föreslagit i fråga om de tilltänkta manliga
kassörernas utbytande mot. kvinnliga tjänstemän såsom kassörer, tillika
bokhållare, finner jag mig så mycket mera böra förorda, som inom telegrafverket
den jämförelsevis betydande kassarörelsen vid linjedistriktsbyråerna
med fördel kunnat anförtros åt kvinnliga kassörer.
Såsom jag redan i det föregående antytt, torde det vara lämpligt
att jämväl för Älvkarleby kraftverk inrättas ett särskilt kassakontor,
vilket då borde förestås av en kvinnlig befattningshavare av enahanda
slag som nu ifrågasatts för Porjus och Motala kraftverk.
53
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 3!)5.
Jag tillåter mig emellertid erinra, att dessa kvinnliga befattningar
skulle till antalet bestämmas av Kungl. Maj:t.
De å gällande stat uppförda sex distriktsingenjörsbefattningar,
vilkas innehavare äro placerade i Trollhättan, Göteborg, Skara, Uppsala,
Södertälje och Hedemora, skulle enligt styrelsens organisationsförslag
bibehållas. Likaledes innebär förslaget icke någon ändring
ifråga om den nuvarande kontrollörsbefattningen vid Trollhätte kraftverk.
Enligt mitt föreliggande förslag skulle alltså vid den lokala förvaltningen
av statens kraftverk finnas följande ordinarie befattningar, vilkas
antal skulle fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen, nämligen:
tre kraftverksdirektörer,
fyra driftchefer,
två direktörsassistenter vid kraftverk,
sex distriktsingenjörer och
två kontrollörer.
Utöver nämnda slag av tjänster hava i förslaget till gemensamt avlöningsreglemente
även upptagits för driften av kraftverken avsedda
ordinarie befattningar i lägre grader, vilka till antalet skulle fastställas
av Kungl. Maj:t.
I anslutning till sitt förslag därom, att cheferna för de större kraftverken
skulle benämnas kraftverksdirektörer, har styrelsen ansett, att
chefen för Trollhätte kanalverk borde benämnas kanaldirektör i stället
för överingenjör. Den nuvarande kanalingenjören skulle i sammanhang
därmed erhålla den förändrade benämningen direktörsassistent. Detta
har iakttagits i förslaget till avlöningsreglemente.
I likhet med vad för närvarande är fallet, skulle vid statens kanalverk
finnas två kanalinspektorer i högre grad, nämligen i Trollhättan
och i Södertälje.
För statens kanalverk skulle alltså erfordras nedanstående ordinarie
befattningar, vilkas antal skulle fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen:
en
kanaldirektör,
en direktörsassistent vid kanalverk och
två kanalinspektorer av klass 1.
Därjämte återfinnas i förslaget till avlöningsreglemente vissa grupper
av befattningar i lägre grader, avsedda för driften av statens kanalverk.
Personal vid
kraftverk.
Statens
kanalverk.
Kanaldirektör,
direktörsassistent
och kanalinspektorer.
54
Räkenskapsavdelnlngen
i Trollhättan.
Behovet av en
räkenskapsavdelning
i Trollhättan.
Vattenfalls
styrelsen.
Kommittén.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
För närvarande finnes inrättad en särskild räkenskapsavdelning i
Trollhättan för handhavande av kassagöromål, bokföring och revision
för därvarande kanalverk, kraftverk och fastighetsförvaltning samt för
de byggnadsarbeten, som administreras från Trollhättan. Vid denna avdelning,
som jämväl handlägger vissa andra ärenden beträffande fastighetsförvaltningen
såsom vissa tomtupplåtelser, brandförsäkringar m. m.,
och som har vård om kontrakt och andra värdehandlingar, finnas anställda
en kontorschef, en kassör samt en revisor och kontrollinspektor
ävensom erforderligt antal bokhållare och kontorsskrivare.
Till följd av att en så betydande del av vattenfallsverkets förvaltning
vore förlagd till Trollhättan, har vattenfallsstyrelsen ansett det vara
mest praktiskt, att anordningen med en särskild räkenskapsavdelning
därstädes allt fortfarande finge i huvudsak äga bestånd. Att ett särskilt
kassakontor behövdes i Trollhättan, ansåg styrelsen utan vidare
vara klart, och beträffande räkenskapsväsendet i övrigt funne styrelsen
det vara en betydande fördel att hava detsamma så förlagt, att den därmed
sysselsatta personalen kunde direkt samarbeta med motsvarande förvaltningar
och byggnadsföretag. Å andra sidan borde för ernående av
enhetlighet och arbetsbesparing ifrågavarande göromål å denna ort utföras
inom en enda avdelning.
Kommittén har i sitt yttrande framhållit, hurusom efter nyorganisationen
av vattenfallsstyrelsen en del åligganden, som enligt tidigare
utfärdade instruktionsbestämmelser skulle tillkomma räkenskapsavdelningen
i Trollhättan, självfallet skulle komma att övertagas av styrelsen,
särskilt de kamerala och administrativa byråerna inom denna.
Att emellertid Trollhätte räkenskapsavdelning även för framtiden borde
bibehållas för de betydande avdelningar av statens vattenfallsverk, som
i Trollhättan hade sitt säte, fann kommittén uppenbart, ehuru nämnda
räkenskapsavdelning, som vid sitt inrättande mera erhöll karaktären av
en central avdelning av statens vattenfallsverk, för framtiden skulle
bliva allenast ett till lokalförvaltningen hörande räkenskapskontor.
Innan jag vidare yttrar mig rörande organisationen av Trollhätte
räkenskapsavdelning, torde jag få erinra om ett av 1902 års löneregleringskommitté
gjort uttalande i ett den 9 april 1915 avgivet utlåtande
rörande statens vattenfallsverk.
Till nämnda kommittés behandling hade nämligen då förelegat en
skrivelse från vattenfallsstyrelsen den 6 februari 1915, däruti styrelsen
bland annat meddelat, att, enligt vad styrelsen tänkt sig, räkenskaps
-
55
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
väsendet och den huvudsakliga kassarörelsen för Porjus och Älvkarleby
skulle handhavas av en central räkenskapsavdelning, som därjämte skulle
ombesörja vissa för hela vattenfallsverket gemensamma räkenskaps- och
kassaärenden ävensom räkenskapsgöromålen iör Södertälje kanalverk,
för alla de till statens vattenfallsverk hörande fastigheter, som icke förvaltades
av Trollhätteverken, samt för vissa byggnadsarbeten.
I anledning av styrelsens berörda yttrande fann sig 1902 års löneregleringskommitté
böra uttala önskvärdheten därav, att det måtte tagas
under förnyad omprövning, huruvida ej till nedbringande av förvaltningskostnaderna
den sålunda föreslagna centraliseringen i detta likasom
i vissa andra angivna avseenden skulle kunna utsträckas att, åtminstone
i derå hänseenden än vattenfallsstyrelsen syntes hava tänkt sig,
omfatta jämväl förvaltningen av Trollhätteverken.
Med föranledande av vad löneregleringskommittén sålunda anfört
anser jag mig böra uttala, att genom den av mig förordade omorganisationen
av vattenfallsstyrelsen all den centralisering synes mig komma
till stånd, som lämpligen kan ske, och att detta gäller även i fråga om
räkenskapsväsendet jämte vad därmed äger sammanhang. Men även
med en dylik centralisering av de kamerala ärendena inom vattenfallsverket
är det givetvis nödvändigt att åtminstone de största lokalförvaltningarna
hava särskilda kassa- och räkenskapskontor. Den nuvarande
räkenskapsavdelningen i Trollhättan, vilken, såsom kommittén erinrat,
ursprungligen hade karaktären av en central avdelning av statens vattenfallsverk,
skulle beträffande Trollhätte kraftverk, kaualverk och fastighetsförvaltning
samt de från Trollhättan administrerade byggnadsarbeten
tjäna såsom dylikt lokalt kontor. Med hänsyn till de nämnda förvaltningars
storlek skulle dock Trollhätte räkenskapsavdelning alltjämt bliva
av jämförelsevis betydande omfattning.
Såsom föreståndare för räkenskapsavdelningen skulle alltjämt tjänst- Befattningsgorå
kontorschefen, vilken emellertid med hänsyn till förut angivna förhållanden
icke kommer att intaga fullt samma tjänsteställning som förut. räkenskap sav
Den
nuvarande befattningen såsom revisor och kontrollinspektor dtlnin9en‘
skulle enligt styrelsens förslag utgå ur staten för denna avdelning. Beträffande
de tjänsteåligganden, som för närvarande tillkomme denne befattningshavare,
hade styrelsen nämligen tänkt sig, att kanalinspektorerna
skulle lämpligen kunna övertaga den honom i egenskap av kontrollinspektor
åliggande skyldigheten att tillse och undersöka, huruvida de
fraktsedlar och fraktuppgifter, som inlämnades från de Trollhätte kanal
trafikerande fartygen och som läge till grund för debiteringen av kanal
-
56
Kungl. May.ts Proposition Nr 395.
avgifterna, överensstämde med den last fartygen verkligen förde. Revisionsgöromålen
skulle, enligt styrelsens förmenande, bestridas av en till
styrelsens revisionskontor hörande revisorsbefattning, vars innehavare
styrelsen ursprungligen tänkt sig skola vara placerad i Trollhättan.
Då, enligt vad jag inhämtat, vissa olägenheter uppstått till följd av
sammanförandet av kontrollinspektors- och revisorsgöromålen hos en
en enda befattningshavare, anser jag, i likhet med kommittén, den av
styrelsen föreslagna uppdelningen av nämnda göromål lämpligen böra
ske, varvid dock är att erinra, att av skäl, som i det föregående antytts,
den omförmälda, styrelsen tillhörande revisorn icke skulle vara stationerad
i Trollhättan utan tjänstgöra inom styrelsen.
Däremot skulle fortfarande vid avdelningen finnas en manlig kassör.
Personal vid För Trollbätte räkenskapsavdelning avsedda tjänstemän, vilkas
Trollhatte antai skulle bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen, skulle alltså
räkenskapsavdelning.
utgöras av
en kontorschef och
en kassör.
Utöver dessa två befattningar skulle, såsom för närvarande ar taltet,
för avdelningen erfordras en del ordinarie tjänster i lägre grader.
Samman- Såsom sammanfattning av mitt förslag rörande de befattningar vid
fattning^ gtaten9 vattenfallsverk, vilkas antal bör underställas riksdagens pröv
rörandegan-
ning, får jag åberopa följande sammanställning:
talet befattningar.
Enligt föreliggande förslag. |
Enligt nu gällande bestämmelser. |
||
Befattning, |
An- tal |
Befattning. |
An- tal |
I. Befattningar, som tillsättas genom förordnande å viss tid. |
|||
(Jfr 1 § 1 mom. och 42 § i förslaget till avlöningsreglemente). |
|||
Generaldirektör och chef .................................... |
i |
Vattenfallsdirektör ........................ |
i |
Överdirektör .................................................. |
t |
Direktör vid statens kraftverksförvalt- |
|
ning ....................................... |
1 |
||
Kraftverksdirektörer .......................................... |
3 |
--- |
|
V attenfallsf ullmäktige*)....................................... |
4 |
Icke föredragande ledamöter av styrelsen*) |
4 |
Överrevisorer .................................................. |
2 |
Revisorer......................................t |
2 |
*) Befattningarna icke fullt jämförliga.
Kungl. Maj.is Proposition Nr 395.
åt
Enligt föreliggande förslag. |
Enligt nu gällande bestämmelser. |
||
Befattning. |
An- tal |
Befattning. |
An- tal. |
II. Befattningar, som tillsättas genom konstitutorial och till antalet fastställas av
Kungl. Maj t och riksdagen.
Styrelsen.
Kassör ......................................... |
1 |
_ |
||
Kontrollör . |
1 |
|||
13:e löne-graden |
Notarie......................................... |
2 |
— |
_ |
Registrator ................................... |
1 |
— |
_ |
|
Revisor*)...................................... |
3 |
Revisor och kontrollinspektor vid Troll |
||
häfte räkenskapsavdelning *) |
1 |
|||
15:e löne- |
(Kamrer........ |
1 |
— |
|
graden |
[Sekreterare ...................... |
2 |
. _ |
|
16:e löne-graden |
^Byråingenjör ................................. |
1 |
— |
— |
17:e löne- |
Förste byråingenjör ..................... |
4 |
_ |
|
graden |
.Förste sekreterare ......................... |
1 |
_ |
|
graden6" }l!.''-™direkt„r ................................. |
1 |
— |
— |
|
20:e Inne- (Byråchef ...................................... |
3 |
|||
graden |
Förste byrådirektör . |
2 |
— |
— |
Lokalförvaltningarna. |
||||
13:e löne- 1 |
Kanalinspektor av klass 1 Kassör ...... |
2 1 |
Kanalinspektor av l:a graden ......... Kassör . |
2 1 1 |
Kontrollör...... |
2 |
Kontrollör ........ |
||
14:e löne- 1 16:e löne- 1 17:e löne- ( |
Kontorschef............................... |
1 |
Kontorschef .... |
1 |
Direktörsassistent vid kanalverk |
1 |
Kanalingenjör ......... |
1 1 |
|
Direktörsassistent vid kraftverk |
2 |
Ö veringenj örsassistent |
||
graden | |
Jistriktsingenjör........... |
6 |
Distriktsingenj ör |
|
18:e löne- j 19:e löne- 1, |
Driftchef*) ............. |
4 |
Driftingenjör*) .... |
A |
Canaldirektör ........ |
1 |
Överingenjör |
l |
*) Befattningarna icke fullt jämförliga.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 356 käft. (Nr 395.)
888 19 8
Departe
ments
chefens
hemställan.
5g Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
På grund av vad sålunda i skilda hänseenden förekommit och anförts
får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att — med godkännande av de utav mig nu förordade
huvudgrunder för ny organisation av vattenfallsstyrelsen
— beträffande sådana befattningar vid
statens vattenfallsverk, vilkas antal enligt avlöningsreglementet
för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk
skall fastställas ''av Kungl. Maj:t och riksdagen, från
och med den 1 juli 1920 bestämma detta antal på
sätt angives i den vid statsrådsprotokollet fogade
förteckning (bil. 1).
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Edw. Wetterling.
Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 395. 59
Bilaga 1.
Förteckning över befattningar vid statens vattenfallsverk, vilkas antal
enligt avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk skall
fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen.
A. Befattningar, avsedda i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:
Generaldirektör och chef................................................ 1
Överdirektör .................................................................. 1
K raft verksdi rektor.............................................................. 3
B. Befattningar, avsedda i 42 § av avlöningsreglementet:
Yattenfallsfull mäktig ............................................... 4
Överrevisor........................................................... 2
C. Befattningar, hänförliga till 13—20 lönegraderna i avdelningen A av den vid
avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckning:
Kanalinspektor av klass 1 ............................................. 2
Kassör............................................................................. 2
Kontrollör........................................................................ 3
Notarie............................................................................ 2
Registrator ............................................................. 4
Revisor.................................................................. 3
Kontorschef................................................................... 4
Kamrer.................................................................... 4
Sekreterare........................................................ 2
60
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 395.
Byråingenjör....................................
Direktörsassistent vid kanalverk
Direktörsassistent vid kraftverk
Distriktsingenjör.............................
Förste byråingenjör........................
Förste sekreterare..........................
Byrådirektör ...............................
Driftchef...........................................
Kanaldirektör...................................
Byråchef............................................
Förste byrådirektör .....................
00 <X>
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 39!). 61
REGISTER.
■Vattenfallsstyrelsen. sid
Historik.
............................................................................................................... 3
Nuvarande organisation .......................................................................................... 5
Behovet av ny organisation .................................................................................. 8
Valet av organisationsform...................................................................................... 10
Byråindelning m. ................................................................................................ 30
Kraftverksbyrån............................................................................................ 32
Tekniska byrån ............................................................................................. 36
Administrativa byrån ............................. 42
Kameralbyrån.................................... 13
Sammanfattning................ 48
Lokalförvaltningarna.
Historik ............................................................................................................ 40
Statens kraftverk ................................................................................................ 49
Statens kanalverk .................................................................................................. 33
Kftkenskapsavdelningen i Trollhättan........................................................................ 34
Sammanfattning av förslaget.................................................................................... 36
Departementschefens hemställan .............................................................................. 38
Bihang till riksdagms protokoll 1919. 1 sand. 356 käft (Nr 395.) 88219 9