Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

1

Nr 393.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag i fråga
om antalet av vissa befattningar vid postverket m. m
given Stockholms slott den 25 april 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att beträffande sådana befattningar vid postverket, vilkas antal
enligt avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk skall fastställas av Kungl.
Maj:t och riksdagen, från och med den 1 juli 1920 bestämma detta
antal på sätt angives i den vid statsrådsprotokollet fogade förteckning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 354 höft. (Nr 393.)

967 19 1

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
april 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde härefter:

I skrivelse den 29 augusti 1918 till kommunikationsverkens lönekommitté
har generalpoststyrelsen framlagt förslag i fråga om de organisatoriska
förändringar, som styrelsen ansett böra underställas 1919
års riksdag eller i övrigt komma till beaktande i samband med kommitténs
arbeten. Sedan lönekommittén hos generalpoststyrelsen anhållit
om ytterligare yttrande i vissa avseenden, har styrelsen i skrivelse den
29 november 1918 till lönekommittén lämnat dylikt yttrande.

Sedermera har generalpoststyrelsen även till Kungl. Maj:t överlämnat
avskrifter av berörda till lönekommittén ingivna skrivelser med
hemställan, att Kungl. Maj:t måtte särskilt anmoda lönekommittén att

Kungl. Maj:ts Proposition Nr SOS. 3

avgiva utlåtande över styrelsens förutnämnda till kommittén ingivna
skrivelser.

Sedan sistnämnda handlingar remitterats till kommittén, har kommittén
med skrivelse den 31 december 1918 överlämnat förslag beträffande
vissa organisationsförhållanden vid postverket.

Efter remiss har generalpoststyrelsen därefter den 17 januari 1919
avgivit yttrande i ärendet, varjämte styrelsen i utlåtande den 3 mars
1919 i anledning av lönekommitténs löneregleringsförslag berört vissa
därmed sammanhängande organisationsfrågor vid postverket.

Slutligen har generalpoststyrelsen i skrivelse den 11 mars 1919
avgivit förslag för år 1920 å antalet befattningar vid postverket inom
vissa lönegrader.

Innan jag övergår till att behandla vissa postverket berörande
frågor, får jag erinra, att det förslag till gemensamt avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk, som Kungl. Maj:t förut denna dag på
min hemställan beslutat underställa riksdagen, avser att reglera avlöningsförhållandena
för samtliga ordinarie befattningar vid vederbörande
verk ävensom för de icke ordinarie befattningshavare, vilkas
antal fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Beträffande postverket utgår enligt förslaget för befattning såsom
generaldirektör arvode med visst angivet belopp för år räknat. För
övriga ordinarie befattningshavare utgår lön enligt den i reglementet införda
löneplanen. Denna plan upptager, såsom jag tidigare omnämnt, för
manliga tjänstemän 20 lönegrader och för kvinnliga tjänstemän 7
lönegrader. I den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen angives,
till vilken lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

Antalet ordinarie befattningar fastställes, såsom jag likaledes tidigare
framhållit, av Kungl. Maj:t och riksdagen, såvitt angår sådan befattning,
för vilken särskilt arvode är fastställt, samt de i berörda
tjänsteförteckning uppförda, för manliga tjänstemän avsedda befattningar,
vilka hänförts till 13—20 lönegraderna. Antalet övriga ordinarie
befattningar bestämmes av Kungl. Maj:t.

Vid postverket finnas ej några icke-ordinarie befattningar, vilkas
antal fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Det föreslagna reglementet upptager i fråga om postverket vissa
nya befattningsgrupper, varjämte i en del fall uppdelning eller sammanslagning
skett av nu befintliga sådana grupper. Beträffande vissa be -

4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

iattningar bär vidare förändrad placering å löneskalan eller ny benämning
föreslagits.

I samband med löneregleringsförslaget bar en kortfattad redogörelse
lämnats för innebörden av förslaget i nyss angivna hänseenden.

I nu förevarande sammanhang bar jag i första hand att underställa
Kungl. Maj:ts prövning frågan om antalet av de befattningar, beträffande
vilka avgörandet i sådant hänseende enligt det föreslagna avlöningsreglementet
tillkommer Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt. Därvid
kommer jag även att till ytterligare behandling upptaga vissa av generalpoststyrelsen
och lönekommittén väckta förslag av organisatorisk
innebörd, vilka äga samband med den nyssnämnda frågan 0A1 antalet
av vissa befattningar eller eljest synts påkalla motivering utöver vad
som skett i löneregleringspropositionen.

De förslag till organisatoriska förändringar, som av mig i det följande
komma att beröras, avse:

inom styrelsen:

inrättande av en särskild trafikbyrå och i samband därmed av ett
nytt byråcbefsämbete;

den nuvarande kamrerartjänstens utbytande mot en ,byrådirektörsbefattning; inrättande

av en förste intendentsbefattning i stället för en av de
nuvarande sekreterarbefattningarna;

den nuvarande s. k. kassaintendentsbefattningens uppflyttning i
högre tjänstegrad;

utbytande, av den nuvarande notarietjänsten å styrelsens första
byrå, vilkens innehavare är föreståndare för postverkets undervisningsanstalt,
mot en sekreterarbefattning;

utbytande av den förste postexpeditörsbefattning, vilkens innehavare .
är föreståndare för styrelsens bibliotek och arkiv, mot en aktuarietjänst;

utbytande av den nuvarande förste postexpeditörstjänst, vilkens
innehavare tjänstgör såsom generalpostdirektörens amanuens, mot en
notariebefattning;

inrättande inom styrelsen av en postmästartjänst av högsta klass
för handliavande av förekommande reglementsarbeten;

inrättande av en ny notariebefattning å envar av första och andra
byråerna;

inrättande av kontrollörsbefattningar inom styrelsen;

Kungl. Maj:ts ''Proposition Nr 393. 5

inrättande av kvinnliga förste postexpeditörsbefattningar hets styrelsen
i utbyte mot manliga och kvinnliga postexpeditörstjänster;

vid distriktsförv ältning ärna:

inrättande vid varje postdirektion av en förste kontrollörsbefattning;

utbytande av de såsom kassörer å vissa postdirektioner förekommande
manliga förste postexpeditörsbefattningarna mot kontrollörstjänster; vid

lokalförvaltningarna:

sammanförande av de manliga postmästarna till fem klasser, överpostmästare
samt postmästare av klass 1, klass 2, klass 3 och klass 4;

anställande av kontrollörer vid vissa postkontor;

inrättande av en högre avlöningsgrupp för den lägre postpersonalen,
omfattande aut-omobilmästare och stationsmästare.

Det må här anmärkas, att lönekommittén även haft att behandla
vissa från personalorganisationer vid postverket till kommittén riktade
framställningar av organisatorisk innebörd. I den män dessa framställningar
icke vunnit beaktande redan av generalpoststyrelsen i dess organisationsförslag,
hava nämnda framställningar i allmänhet icke på grund
av den begränsade tid, som stått kommittén till buds, blivit av kommittén
upptagna till ett mera ingående bedömande.

Beträffande förslaget om inrättande av en särskild trafikbyrå inom a. Befattgeneralpoststyrelsen
och i samband därmed av ett nytt byråchefsämbete . J*ingar
vill jag till en början erinra, att Kungl. Maj:t på styrelsens hem- 18 jre senställan
i en den 29 april 1918 avlåten proposition (nr 385) framlade ett ^Jn^ärskiiT
förslag i ämnet för 1918 års lagtima riksdag. Riksdagen förklarade sig trafikbyrå.
emellertid i sin skrivelse i ämnet (nr 423) icke hava blivit övertygad om
nödvändigheten av att inrätta den nya byråchefsbefattningen, detta så
mycket mindre som det synts riksdagen kunna starkt ifrågasättas, om
icke genom decentralisering av åtskilliga mindre viktiga ärenden generalpoststyrelsens
arbetsmängd skulle kunna i ej ringa mån begränsas.

Förslaget blev sålunda ej av riksdagen bifallet.

I sin skrivelse den 29 augusti 1918 har nu generalpoststyrelsen Generaipostlämnat
en redogörelse för den decentralisering av ärenden, som då styrelsen den
redan ägt rum, från styrelsen till distriktsförvaltningarna. Styrelsen
har därom anfört följande:

6

Kung1. May.ts Proposition Nr 393.

»Uti sitt den 28 november 1907 avgivna betänkande angående — förutom
lönereglering för postpersonalen — omorganisation av generalpoststyrelsen och
därunder lydande förvaltningar ifrågasatte 1907 års postkommission, i sammanhang
med fullständig omorganisation av generalpoststyrelsen och postverkets
distriktsförvaltningar, en avsevärd decentralisation från generalpoststyrelsen till
postdirektionerna av hos generalpoststyrelsen dittills avgjorda eller slutligt handlagda
ärenden.

Med avseende å vad’ kommissionen därvid föreslog ägde från och med år
1910 överflyttning av ärenden till distriktsförvaltningarna rum i följande omfattning.

Från dåvarande kanslibyrån:

rätt att besluta om tjänstledighet och förordnande av vikarie för postmästare
under högst tre månader samt för annan tjänsteman under högst sex månader av
samma kalenderår,

anställande av tillfälligt biträde vid postanstalt under högst 15 dagar,

åläggande för försumlig att utgiva försutet vite, som postdirektör förelagt
för uraktlåtenhet att avgiva infordrad förklaring.

Från dåvarande trafikbyrån:

fastställande av tidtabeller för landsvägspostföring i allmänhet och för postbefordring
med segel- eller roddbåt,

avslutande av nytt avtal om postföring, lantbrevbäring ävensom postutdelning
under förutsättning, att den nya ersättningen icke är väsentligt högre än
förut utgående lega,

träffande av avtal om posttransporter inom postanstalts område ävensom om
s. k. postvård (förvarande av postförsändelser å plats, som icke är försedd med
postanstalt, till dess den post anlänt, med vilken försändelserna skola vidare fortskaffas),

antagande av föreståndare för lantpoststation under förutsättning, att den
nya ersättningen ej väsentligt överstiger det belopp, som närmast därförut utgått
för poststationens handhavande.

Från dåvarande kameralbyrån:

anskaffande av inventarier och persedlar inom för år anvisat anslag för
distriktet i dess helhet,

beslut angående beklädnad åt extra postiljon samt åt vikarie för extra
postiljon eller ordinarie postvaktmästare eller postiljon.

Någon utflyttning av ärenden från dåvarande utrikes- och författnings- samt
revisionsbyråerna skedde ej.

I avgivet yttrande över kommissionens betänkande framhöll generalpoststyrelsen,
att styrelsen i likhet med kommissionen" ansåge det vara i hög grad
önskligt, att till minskning av arbetet inom generalpoststyrelsen ärenden därifrån
överflyttades till distriktsförvaltningarna i större utsträckning än vad dittills ägt
rum samt att generalpoststyrelsen alltså, med visst undantag, funne de av kommissionen
i sådant hänseende föreslagna åtgärder välbetänkta.

Detta undantag hänförde sig till vad kommissionen föreslagit i fråga om
överflyttning till distriktsförvaltningarna av det inom generalpoststyrelsen dittills
utförda revisionsarbetet. I samma utlåtande framhöll generalpoststyrelsen, utan
slutlig hemställan, önskvärdheten av bibehållande inom styrelsen av en särskild
trafikbvrå.

Med hänsyn till vissa betänkligheter, som framkommit beträffande lämpligheten
av en så genomgripande omorganisation av generalpoststyrelsen och

7

Kungl. May.ts ''Proposition Nr 393.

distriktsförvaltningarna, Horn av kommissionen satts i fråga, lät chefen för civildepartementet
utarbeta ett förslag till jämkning uti kommissionens förslag i dessa
delar. Jämväl över detta förslag infordrades generalpoststyrelsens yttrande.

Enligt förslaget i fråga skulle förändringarna av generalpoststyrelsen hållas
mera inom ramen av styrelsens dittillsvarande organisation, varförutom distriktsförvaltningarna
icke skulle göras så starka och betydande, som kommissionen
tänkt sig. Generalpoststyrelsen, som kommissionen velat se fördelad på tre avdelningar,
var och en med en byråchef som föreståndare, skulle enligt det nya
förslaget uppdelas på fyra byråer, var och eu företrädd av en byråchef; man utgick
därvid ifrån, att revisionen av postkontorens räkenskaper fortfarande skulle
ske inom generalpoststyrelsen. Med avseende å distriktsförvaltningarnas organisation
ifrågaställdes uti det nya förslaget den ändring av kommissionens förslag,
. att vid en var av dem skulle anställas endast en i stället för, såsom kommissionen
föreslagit, två överkontrollörer.

Generalpoststyrelsen biträdde i sitt förnyade yttrande i ämnet föreslagna
ändringar med avseende å generalpoststyrelsen och postdirektionerna
likasom ock den jämkning med avseende å av kommissionen föreslagna
decentraliseringen av disciplinmål, att någon utvidgning av distriktschefernas
bestraffningsrätt icke borde äga rum. Samtidigt framhöll generalpoststyrelsen,
. att det, vid förnyad granskning av kommissionens uttalanden rörande
överflyttning till distriktsförvaltningarna av vissa ärenden, som då handlagts av
generalpoststyrelsen, synts styrelsen, som tilläventyrs ytterligare någon begränsning
borde ske i vad kommissionen i det förevarande avseendet ifrågasatt.

Bortsett från att betänkligheter då kunde hysas mot en allt för långt utsträckt
decentralisering i och för sig, så att man, innan man gick vidare på den
inslagna vägen, gärna borde samla någon erfarenhet i fråga om verkningarna av
decentraliseringen i den omfattning, den, då att döma, skulle komma till genomförande,
manade, enligt generalpoststyrelsens förmenande, den omständigheten,
att distriktsförvaltningarna finge en svagare besättning med avseende å de högsta
tjänsterna, än som vid det ursprungliga omorganisations- och decentralisationsförslaget
tänkts, till försiktighet vid distriktsförvaltningarnas allt för stora belastning
genom en långt driven decentralisering. Något mera detaljerat uttalande
i fråga om en eventuell decentraliserings omfattning ansåg generalpoststyrelsen
emellertid då ej anledning göra, alldenstund ett sådant uttalande måste "bli beroende
på det närmare förslag i samma hänseende, som vore att från kommissionen
förvänta.

Inledningsvis hade generalpoststyrelsen uti sitt första yttrande med anledning
av postkommissionens då föreliggande betänkande framhållit, att de allmänna
synpunkter, från vilka kommissionen utgått, syntes generalpoststyrelsen särdeles
be.aktansvärda, och styrelsen kunde så mycket mindre hava något att mot desamma
erinra, som styrelsen sökt låta dem komma till sin rätt, i den mån det under
förhandenvarande förhållanden varit möjligt. Ett fortgående på den sålunda redan
inslagna vägen kunde styrelsen icke anse annat än önskligt.

Aven efter genomförande av den decentralisation, som ägde rum från och
med år 1910, har generalpoststyrelsen ägnat uppmärksamhet åt denna fråga och
därvid under aktgivande på verkningarna av sålunda skedda decentralisation
övervägt, i vilken ytterligare mån sådan kunde vara lämplig och önskvärd. För
styrelsen har det därvid gällt att taga ställning icke blott till den äldre frågan

8

Kungl Maj.ts Proposition Nr 393.

om fortsatt överflyttande av ärenden från generalpoststyrelsen till postdirektionarna
utan ock till den i stort sett nyare frågan om ökad befogenhet för verkets
lokalförvaltningar, d. v. s. för postmästarna. Då generalpoststyrelsen under
år 1917 framlade sitt förslag om inrättande av ytterligare ett byråchefsämbete
inom generalpoststyrelsen, var styrelsen alltså ingalunda främmande för tanken
på en vidsträcktare decentralisering.

Erfarenheten under de gångna åren har givit vid handen, att utflyttningen
av ärenden till distriktsförvaltningarna, i den omfattning den ägt rum, varit fördelaktig
såsom medförande förenkling och ökad snabbhet i de enskilda ärendenas
avgörande. Bristande likformighet uti likartade frågors avgörande vid de
olika distriktsförvaltningarna har i det stora hela kunnat undvikas, dels genom
att vid de en eller ett par gånger årligen inför generalpoststyrelsen hållna gemensamma
mötena med samtliga postdirektörer större frågor upptagits till principiellt
dryftande i syfte, bland annat, att leda till sådan enhetlig behandling,
dels genom att å vederbörande byråer inom generalpoststyrelsen, under vilka de
olika ärendesgrupperna hört, med noggrann uppmärksamhet följts ärendenas avgörande
av distriktscheferna.

Under iakttagelserna över ämnet i den vidsträcktare omfattning, i vilken
det ovan angivits, d. v. s. innefattande utflyttning av ärenden jämväl till postmästarna,
har generalpoststyrelsen icke kunnat undgå att fästa sig vid ej mindre
att i ett flertal fall frågas hänskjutande till en överordnad myndighet nu i stort
taget icke kan anses innebära annat än besvär och dubbelarbete, sedan former
skapats för betryggande av enhetlighet och sammanhållning även i händelse av
decentralisation, än även att utsträckt sådan nu i mer än ett hänseende förekommer
i verkligheten om än icke på papperet. Särskilt med nuvarande våldsamma
kastningar i de löpande förhållandena måste alltsomoftast en lägre myndighet
träffa avgöranden, som den överordnade myndigheten icke har annat än att
godkänna.

Förty har generalpoststyrelsen sedan någon tid planlagt en vidlyftigare
överflyttning av ärenden till lägre myndigheter och — i anseende särskilt till
den betydelse, postdirektörernas samlade praktiska erfarenhet uppenbarligen
måste ha uti denna fråga, ej minst i vad angår ärendenas överflyttande till postmästarna
— underställt denna plan postdirektörernas uttalande vid distriktschefsmöte
den 23—26 augusti 1918.»

Det torde här böra erinras, att styrelsen, enligt vad styrelsen i
särskild skrivelse den 29 augusti 1918 till Kungl. Maj:t anmält, beslutat
till såväl postdirektörer som postmästare överflytta beslutanderätten
i vissa angivna frågor. Kungl. Maj:t har därjämte den 29 november
1918 på därom av styrelsen gjord framställning bemyndigat
styrelsen att åt nämnda funktionärer uppdraga prövningen av ytterligare
ett antal ärenden, som därförut varit föremål för styrelsens eller postdirektörernas
avgörande.

Efter att hava lämnat nyssnämnda redogörelse för decentralisationen
och dess verkningar fortsätter styrelsen beträffande själva frågan om
inrättande av den ifrågasatta nya byrån:

Kungl. May.ts Proposition Nr 393. 9

»Men även efter en dylik betydligt utvidgad decentralisation kvarstår oförminskat
behovet av den nuvarande första byråns inom generalpoststyrelsens uppdelande
på två byråer genom att dess två underavdelningar, person- och trafikavdelningarna,
helt skiljas åt och i spetsen för var och en av dem sättes en
byråchef, vilken icke tvingas dela sin uppmärksamhet på två så skilda ärendesgrupper
som personal- och trafikfrågor.

Generalpoststyrelsen har i det föregående vidrört den omfattning och differentiering,
de skilda ärendesgrupperna inom postverket numera tagit, ett förhållande
som generalpoststyrelsen här vill ytterligare betona, under framhållande
att det har sin grund lika mycket däruti, att postverket år efter år tillförts alldeles
nya, för. dess ursprungliga uppgift väsentligen främmande rörelsegrenar,
som ock däruti, att rörelsens omfattning växt till en grad, om vilken man för tio
år sedan icke kunde göra sig en föreställning. Detta har lett till, att ledningen
av verket i dess helhet måste fördela sig på starkt utpräglade fraktioner, där för
varje fraktion kräves verklig specialisering inom dithörande verksamhetsslag.
Endast därigenom vinnes säkerhet för att huvudledningen kan ske efter planmässiga
och målmedvetna grunder.

Härefter vill generalpoststyrelsen återgiva det väsentligare av vad styrelsen
år 1917 anförde vid förslaget om inrättande inom generalpoststyrelsen av en
särskild trafikbyra. Generalpoststyrelsen anförde därvid bland annat följande:

''Allt efter som rörelsen ökats, har givetvis också arbetet i generalpoststyrelsen
stegrats. En i väsentlig mån bidragande orsak härtill är ock att finna
i de nya rörelsegrenar, som tillagts postverket. Det visar sig således, att medan
under året närmast efter år 1909 de diarieförda målens antal nedgått till något
över 12,000,. detta antal under de senare åren ökats så, att detsamma år 1916
uppgått till icke mindre än 22,724.

Av de diarieförda ärendena falla följande antal på de olika byråerna:

å första byrån................................................................. 6,487

» andra » 4,406

» tredje » 3*870

» fjärde » 7,961

Härvid är dock att märka, att flera grupper ärenden, som tidigare särskilt
diarieförts, antingen ej längre införas i diarierna eller ock sammanföras under
gemensamt nummer.

De i plenum behandlade mål — alltså de viktigaste och mest krävande
målen — hava i antal år 1910 uppgått till allenast 4,743, under det att desamma
år 1916 stigit till 5,798, alltså en ökning av 1,055 ärenden, motsvarande 22 %.

Ä de olika byråerna föredragna plenimål fördela sig sålunda:

å första byrån.................................................................... 1,664

» andra » 1,903

» tredje » son

» fjärde » 1,341

Det är dock ej blott genom det växande antalet ärenden, som styrelsens
arbetsbörda ökats, utan detta har fastmer sin orsak däri, att de under de seBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 354 höft. (Nr 393.) 9C7 19 2

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

naste åren i styrelsen handlagda ärenden i regel varit av betydligt större omfattning
och vikt än tillförene.’

För att åskådliggöra postverkets utveckling åberopade generalpoststyrelsen
en jämförelse mellan vissa förhållanden för åren 1910 och 1916, vilken, framförd
till 1917, ställer sig sålunda:

1910.

1917.

Ökning

Antal resp.
kronor.

%

Personal, tillliopa .........................................

10,364

12,075

1,711

17

Antal postkontor...............................

242

252

10

4

» poststationer och brevsamlingsställen...........

3,026

3.289

263

8

» avsända försändelser .................................

399,676,337

599,120,038

199,443,701

50

>> avsända i medeltal per innevånare.............

72,i

103,2

30,8

43

» postbeliandlade paket.............................

4,710,142

8,330,961

3,620,819

77

» km. postföringslinjer, järnväg.....................

13,713

15,015

1,302

9

» » » landsväg ..................

42,833

49,700

6,865

16

*> » » ångbåt.....................

50,336

7,409

— 42,927

— 85

» postförda km. å järnväg ...........................

28,089,126

27,429,529

— 659,597

- 2

» •> » » landsväg..........................

12,578,418

14,032,874

1,454,456

12

Värdebelopp, assuransbelopp................................

1,478,645,398

3,326,286,746

1,847,641,348

125

» inbetalade postanvisningsmedel .........

266,046,647

729,267,999

463,221,325

174

» inbetalade prenumerationsmedel.........

3,763,200

7,766,673

4,003,473

106

Sammanlagt ansvarsbelopp ................................

1,7484,55,272

4,063,321,418

2,314,866,146

132

Postverkets inkomster ......................................

21,905,317

36,606,744

14,701,427

67

» driftkostnader....................................

20,538,720

27,568,049

7,029,329

34

''Av den redogörelse, som nu lämnats, vill det’, anförde generalpoststyrelsen
vidare, ''synas med all tydlighet framgå, att arbetsmängden i postverkets centralförvaltning
särskilt under de senare åren ökats i större omfattning än som kunde
förutses vid postverkets omorganisation. Den allmänna utveckling, som ägt rum
inom handelns och industrins m. fl. områden, övar en omedelbar och direkt
återverkan på postverket, som måhända mer än de flesta andra verken får känning
av denna utveckling. Det ligger ock särskild makt uppå, att postverkets ledning
med vidsynt blick följer och underlättar utvecklingen genom de postala anordningarnas
noggranna anpassande efter tidsförhållandena. Stora anspråk kunna
och böra i sådant avseende ställas på verket och dess ledning. I de störa kulturländerna
visar ock erfarenheten, huru statsmakterna visat förståelse för den betydande
roll, som postsamfärdseln spelar i det allmänna framåtskridandet. Men
det är icke nog med de egentliga postala uppgifterna, som ålagts postverket.
Under tidernas lopp har verket tillförts betydande nya arbetsområden, som i viss
mån kunna sägas ligga vid sidan av verkets egentliga uppgift. Sålunda hava,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 333

11

jämsides med postsparbanksrörelsen, tillkommit utbetalning av folkpensioner och
bestyret med stämpelförsäljning, varjämte från 1918 års början tillkommer ombesörjandet
av kronouppbörden. Det behöver icke närmare framhållas, vilka krav
i organisationshänseende härmed ställas enkannerligen på verkets centralförvaltning.

Postverket har, såsom ett stort affärsdrivande företag, följande tidens strömningar,
sökt allt mer och mer göra sig oberoende av de enskilda affärsföretagen
vid anskaffandet av de för verkets drift erforderliga inventarier, persedlar och
effekter m. m. genom anordnandet av egen verkstad samt eget tryckeri och bokbinderi.

För att generalpoststyrelsen skall kunna i alla avseenden fylla sin upjigift
såsom högsta ledning för de mångskiftande och krävande arbetsuppgifter, som
påvila verket, är det enligt generalpoststyrelsens åsikt oundgängligen nödvändigt,
att göromålen i styrelsen uppdelas så, att generalpostdirektören vid sin sida har
tillräckligt antal chefer, som närmast äro ansvariga för icke alltför stora ärendesgrupper.
Generalpoststyrelsen anser det ligga i öppen dag, att för postverkets
utveckling så viktiga ärenden som personal- och trafikmålen kräva var sin byråchef
i spetsen för de avdelningar, å vilka dessa ärenden behandlas. Om detta
kan sägas gälla i allmänhet, så gäller det ändå mera nu, till följd därav att under
de närmare åren på dagordningen stå ett flertal särdeles omfattande trafikfrågor,
s°m måste finna sin lösning, samt vilka måste handläggas centralt och icke kunna
överlåtas till distriktsförvaltningarna.''

Vid behandling i statsrådet av detta ärende yttrade föredragande departementschefen
följande: ’Nya arbetsområden hava tillförts styrelsen, och ärendena
äro ofta av större omfattning och vikt än tillförene. Särskilt liar det, såsom av
styrelsens redogörelse framgår, visat sig nödigt, att cheferna för första och andra
byråerna befrias från en del dem nu åliggande uppgifter. Det torde ej heller
låta sig göra att till tredje och fjärde byråerna överflytta några mera betydande
ärendesgrupper; en sådan anordning skulle till följd av poströrelsens hastiga utveckling
i allt fall endast komma att utgöra ett provisorium. De anförda skälen
för inrättande av en ny byrå, som skulle handhava de egentliga trafikärendena
och vissa i samband därmed stående frågor, synas därför övertygande.’

Som generalpoststyrelsen redan antytt, innebär givetvis icke vissa ärendens
överflyttande från generalpoststyrelsen till postdirektionerna, att generalpoststyrelsen
alldeles befrias från att taga befattning med dessa ärenden. Från att
hava måst i detalj pröva varje särskilt förekommande fall måste generalpoststyrelsen
därefter uteslutande ägna sig åt en övervakande, kontrollerande och
ledande verksamhet med avseende å de utflyttade ärendena. Men detta arbete
både tager sin tid, om det skall fullgöras så, att det leder till avsett gagn, och
kräver höga kvalifikationer, om det skall överhuvud taget kunna fullgöras på ett
gagnerikt sätt.

Att genom decentralisering utöver vad nu genomförts beträffande trafikärenden
bortskaffa det ända sedan 1910 kända behovet av inrättande av en särskild
trafikbyrå ser generalpoststyrelsen ingen möjlighet. Också hyser generalpoststyrelsen
de största farhågor att genom splittring av trafikärendesgruppen
vedervåga en fullt enhetlig och av ingående sakkännedom buren ledning av verkets
trafikförhållanden. Den stora korresponderande allmänhetens punktliga och
så vitt möjligt snabba betjänande beror till väsentlig, om ej väsentligaste, del på
de rena postbefordringsfrågornas lösande, likasom ock med avseende å den väl -

12

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

Generalpoststyrelsen
den
17/i 1919.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

diga anpart av driftkostnaderna, som de rena trafikanordningarna sluka, verkets
ekonomiska ställning till icke ringa del avhänger av att dessa anordningar alltid
överensstämma med en klok ekonomisering.

Generalpoststyrelsen anser sig på sådana grunder icke kunna frångå sitt
krav på inrättande av en särskild trafikbyrå och i sammanhang därmed av ytterligare
ett byråchefsämbete i styrelsen.»

Kommunikationsverkeus lönekommitté har icke ansett sig kunna
tillstyrka general poststyrelsens förslag i nu förevarande avseende. Kommittén
har anfört följande:

»Kommittén vill icke förneka, att den erhållit ett starkt intryck av att generalpoststyrelsens
första byrå tynges av en måhända väl stor arbetsbörda. Såväl
med hänsyn därtill som till behovet att erhålla enhetlig ledning av trafikärendena
emotser kommittén, att en ökning av antalet byråer hos generalpoststyrelsen icke
allt för länge kan undanskjutas. Innan beslut därom fattas, bör dock, enligt
kommitténs mening, avvaktas verkningarna av den ytterligare decentralisation av
ärenden från, generalpoststyrelsen, som i enlighet med uttalande av 1918 års riksdag
helt nyligen beslutats eller föreslagits av styrelsen. Då det därjämte torde
kunna antagas, att en återgång från de senaste årens onormala förhållanden kommer
att särskilt för den ifrågavarande byrån medföra lättnad i arbetsmängden,
har kommittén ansett sig icke för närvarande kunna tillstyrka styrelsens förslag
om uppdelning av dess första byrå.»

Generalpoststyrelsen har i sitt utlåtande över kommitténs yttrande
vidhållit sin tidigare framförda mening om behovet av den nya byrån
och anför härom:

»Den decentralisation av ärenden från generalpoststyrelsen till postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar, som efter Kungl. Maj:ts godkännande inom den
närmaste tiden kommer att genomföras, medför visserligen en minskning i den
första byrån hittills påvilande arbetsbördan, men det får därvidlag icke förbises,
att de grupper av mindre viktiga ärenden, vilka efter decentralisationens genomförande
icke längre påkalla styrelsens avgörande, givetvis äro av den art, att
vederbörande byråchef icke offrat åtminstone någon nämnvärd tid på deras handläggning.
De viktigaste ärendena, vilka icke lämpligen låta sig behandlas för sig
av de olika distriktscheferna, utan måste lösas efter enhetliga riktlinjer, få allt
fortfarande, i samma utsträckning som hittills, beredas och föredragas av byråchefen,
vars personliga arbetsbörda fördenskull ej i någon mera nämnvärd mån
minskas genom decentralisationen.

Det är otvivelaktigt, att återgången från de senare årens onormala förhållanden
kommer att i någon, om ock ringa grad, minska arbetet inom vissa av
de till första byråns trafikavdelnings arbetsområde hörande ärendesgrupperna,
men det torde ej heller låta sig förnekas, att å andra delar av detta område
komma att under och efter återgången till normala förhållanden uppstå många
nya och viktiga arbetsuppgifter.

Bortsett från om vid nu angivna förhållanden den chefen för första byrån
personligen påvilande arbetsbördan skulle i större eller mindre grad ökas eller

13

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 303.

tilläventyrs — i motsats till vad generalpoststyrelsen liar anledning antaga —
skulle bliva ungefärligen densamma som nu, kvarstår dock det faktum, att två
så skilda och omfattande ämnesgrupper som postverkets personal- och trafikärenden
icke lämpligen kunna av samma föredragande handläggas, utan att, särskilt
vid den anhopning av göromål, som på grund av poströrelsens natur vid vissa
tidpunkter är oundviklig, arbetsresultatet i viss mån kan äventyras. I allt fall
kan en så snabb handläggning av göromålen, som vore önskvärd, icke vid alla
tillfällen låta sig genomföra.

Till ytterligare belysande av de skäl, som föranleda generalpoststyrelsen att
bestämt vidhålla sin framställning om uppdelning av personal- och trafikärendena
på två byråer, vill styrelsen i korthet antyda de för närvarande viktigaste större
arbetsuppgifterna å sagda båda områden.

På personalområdet framträder då först frågan om rekryteringen av verkets
personal, vilken på senare tiden vållat avsevärda svårigheter. Detta förhållande
innebär en allvarlig fara för verkets rationella och behöriga drift, varför rekryteringen
och i samband därmed stående frågor måste ägnas en alltmera ingående
och tidskrävande behandling.

Posttrafikens stegring och ökade intensitet, de nya uppgifter av skilda slag,
som undan för undan lagts på postverket, ställa allt större krav på posttjänstemannens
duglighet. Det i enlighet med statsmakternas uttalade mening alltjämt
fortgående överflyttandet av göromål från postexpeditörer till tjänstemän av lägre
tjänstegrader medför, att det å ena sidan måste tillses, att de tjänstemän, som
skola koncentrera sig på de mera krävande uppgifterna, äga förutsättningar att
fylla desamma på ett tillfredsställande sätt, och att det å andra sidan är lika
nödvändigt, att tjänstemännen i de lägre tjänstegraderna genom utbildning sättas
i stånd att nöjaktigt fullgöra de allt mera ansvarsfulla uppdrag, som anförtros
dem. Svårigheterna att anskaffa och vid verket bibehålla dugliga tjänstemän
gorå det slutligen allt mer angeläget, att den befintliga personalen kan utnyttjas
på ett rationellt sätt och kan fullgöra de arbetsuppgifter av olika slag, som påläggas
densamma.

Allt detta kräver ett väl organiserat utbildnings- och undervisningssystem.

I detta hänseende vill generalpoststyrelsen erinra om, att nyligen anordnats
särskilda utbildningskurser för sådana tjänstemän, åt vilka skulle kunna anförtros
de mest krävande arbetsuppgifterna inom verket. Dessa kurser befinna sig ju
ännu på ett försöksstadium och kräva tydligen mycken tillsyn och omtanke under
de närmaste åren för att leda till avsett resultat.

Vidare har generalpoststyrelsen under utredning frågan om ytterligare utbildningskurser
för tjänstemännen i de lägre graderna i syfte att göra dessa tjänstemän
skickade på det vidgade verksamhetsområde, som öppnats för dem.

Tidsförhållandena kräva, att för personalen vitala frågor om anställningsvillkor,
arbetsförhållanden o. d. ofta göras till föremål för överläggningar med
ombud för personalen. Generalpoststyrelsen har anledning antaga, att dylika
förhandlingar i framtiden skola komma i än högre grad till användning. Dör att
sådant samarbete skall leda till goda resultat, därvid såväl verkets som personalens
intressen komma till sin rätt, är nödvändigt, att den person, som har att härvidlag
taga initiativ och ledning, kan ägna erforderlig tid och arbetskraft åt att
intränga i de föreliggande frågorna i hela deras vidd.

Slutligen vill generalpoststyrelsen framhålla, att avgörandet av de synnerligen
viktiga frågorna om besättande av de mera ansvarsfulla tjänsterna inom

14

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 393.

verket givetvis kräver en omsorgsfull beredning och en ingående kännedom om
personalen och dess arbetsuppgifter.

De nu omnämnda, inom en personalbyråchefs versamhetsområde fallande
uppgifter synas generalpoststyrelsen vara av den betydelse, att de måste kräva
en persons hela arbetsförmåga och odelade intresse.

Generalpoststyrelsen kan i detta sammanhang ej underlåta att påpeka,
hurusom, enligt telegrafstyrelsens av lönekommittén, på sätt framgår av dess till
Kungl Maj:t den 20 december 1918 avgivna yttrande beträffande vissa organisationsförhållanden
vid telegrafverket, biträdda förslag till omorganisation av
nämnda styrelse, ifrågasatts inrättande inom densamma av en särskild personalbyrå
med en byråchef såsom föreståndare. Härvidlag har generalpoststyrelsen
även bemärkt, att, såsom framgår av uttalande å sidorna 5 och 6 i betänkandet,
frågor om trafik-, linje- och radiopersonals utnämning och placering m. m. icke
avsetts skola handläggas å den nya personalbyrån utan å respektive trafik-, linjeoch
radiobyrå.

Inom generalpoststyrelsen skulle ej blott ärenden rörande personalen i allmänhet
utan även alla till styrelsens handläggning hörande frågor rörande utnämning
och placering av personal avgöras å personalbyrån.

Generalpoststyrelsen förutsätter, att det största antalet av de utav telegrafstyrelsen
handlagda personalärenden, såsom fallet är inom postverket, rör den
ordinarie personalen. Av telegrafstyrelsens statistiska redogörelse för år 1917
framgår, att telegrafverkets ordinarie tjänstebefattningar vid utgången av sagda
år utgjorde 2,554. Motsvarande antal vid postverket uppgick till 4,543.

Vid samma tidpunkt uppgick den extra personal, med vars antagande vederbörande
styrelser taga någon befattning, till 660 personer vid postverket och,
såvitt av statistiken framgår, 3,851 vid telegrafverket. I sistnämnda summa ingår
dock ett högst betydande antal — ej mindre än 3,788 — telefonister m. fl. tillhörande
trafikpersonalen, vilkens utnämning och placering, på sätt ovan sagts,
icke skulle falla inom personalbyråns verksamhetsområde.

Sammanlagda antalet vid telegrafverket sysselsatta personer utgjorde under
år 1917 i medeltal 12,715. Motsvarande siffror för postverket uppgingo till 13,098.

Det synes generalpoststyrelsen fördenskull, som om i lika hög grad skulle
föreligga skäl för en särskild personalbyråchef inom generalpoststyrelsen som
inom telegrafstyrelsen.

På posttrafikens område vänta, såsom generalpoststyrelsen ovan antytt, viktiga
arbetsuppgifter.

Sedan världskriget slutat, lärer Sveriges handel och industri hava att emotse
en tid av ytterst hård konkurrens med utlandet. Det är då av högsta vikt, att
såsom vapen i denna kamp även ingå fullt moderna och väl ordnade postförbindelser
såväl med utlandet som inom riket.

Då de under krigsåren brutna mellanfolkliga förbindelserna skola återknytas,
är det av nöden, att snabba och tillförlitliga postförbindelser upprättas med de
länder, där marknad skall sökas för vårt exportgods och där våra importörer hava
sina inköpskällor. Postverket måste med vaken blick följa utvecklingen å samfärdselns
område för att såväl på de gamla vägar, som återupptagas, som på de
nya vägar, som öppnas, uppnå kommunikation med andra länder.

Flygmaskinsteknikens oerhörda utveckling under kriget ställer i utsikt omvälvningar
särskilt på postsamfärdselns område, vilka ännu knappast låta sig överskåda.
Det gäller då att i tid och i all den utsträckning, som kan vara lämplig,
för postutväxlingen använda detta kommunikationsmedel.

15

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 333.

Motorteknikens utveckling i allmänhet varslar om, att automobiler motorcyklar
o. d. fortskaffmugsmedel kunna i mycket stor utsträckning komma till
användning i postverkets ärenden, varigenom avsevärda besparingar i tid, arbetskraft
och penningar kunna förväntas.

.., ..^ vidsträckta och i allmänhet glest befolkade land bliva med natur frrrj''i

postbefordringskostnaderna synnerligen höga, ofta så höga, att med
tiilltoljjinact av eljest val motiverade utvecklingsplaner måste av ekonomiska skäl
anstå. Ingå medel för att genom lämpliga och praktiska anordningar nedbringa
dessa kostnader och därigenom möjliggöra ytterligare välbehövlig utveckling av
postsamfardseln böra fördenskull lämnas oanvända. Då de rena postbefordringskostnaderna
numera överstiga 10 miljoner kronor årligen, ligger det i öppen dag,
att de hithörande ekonomiska problemen måste ägnas oavlåtlig uppmärksamhet
och sorgfällig prövning.

Svårlösta frågor föreligga i avseende å anställnings- och avlöningsvillkor för
det störa antal personer — över 6,000 — som i större eller mindre utsträckning
anlitas i postverkets ärenden för skötande av poststationer, lantbrevbäring, postföring
och dylikt. Frågor av denna art hava vid upprepade tillfällen blivit
underställda Kung! Maj:ts och riksdagens prövning, därvid framställts krav på
andrade anställnings- och avlöningsförhållanden för ifrågavarande funktionärer
vilkas tiUmotesgående skulle medföra högst betydande utgiftsstegringar för statsverket.
Hithörande förhållanden kräva myckeu uppmärksamhet och mycket arbete
innan en för båda de intresserade parterna tillfredsställande lösning kan vinnas’
Endast detta område, vilket intimt sammanhänger med bland annat förhållandena
a den allmänna arbetsmarknaden, foder- och livsmedelspriser m. m., synes tillräckligt
att i stor utsträckning upptaga en persons arbetsförmåga för lång tid
iramat.

• .-I ,?Ied. liar}sJn tdl vad av generalpoststyrelsen nu och vid föregånde tillfällen
1 detta ärende anförts synes det generalpoststyrelsen uppenbart, att ett oavvisl.
1bd beJs10v f°r postverkets personal- och trafikärendens uppdelning snarast
möjligt på två föredragande föreligger. Då detta behov icke kan tillgodoses
ge“™ omgruppering av ärendena på generalpoststyrelsens nuvarande ledamöter
och då vidare, såsom generalpoststyrelsen närmare utvecklat i sin skrivelse deii
24 september 1917 med förslag till postverkets driftkostnader för år 1919 det
oundgängligen är av nöden att jämväl minska den arbetsbörda, som nu påvilar
chefen för generalpoststyrelsens andra byrå, får generalpoststyrelsen bestämt
havda, att eu ökning av styrelsens arbetskrafter genom inrättande av ytterligare
ett byrachefsambete icke längre låter sig undanskjutas. Därest så ej sker, måste
det allvarligen befaras, att styrelsens arbetsbörda icke kan på ett ur statsverkets
och clen korresponderande allmänhetens synpunkt tillfredsställande sätt avvecklas
bkulle den ifrågasätta anordningen icke vidtagas, blir styrelsen nödsakad att, som
vid vissa till tallen redan måste ske, för beredning och föredragning av ett eller
annat vidlyftigare ärende, inkalla särskild föredragande, en åtgärd, som med
hänsyn^ till kontinuiteten i arbetet får anses mindre lämplig.
co p''uud av yad nu och tidigare i ärendet av generalpoststyrelsén anförts

tar styrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t i den förevarande frågan ville vidhålla
den ståndpunkt, Kung! Maj:t, på sätt framgår av statsrådsprotokollet över civilarenden
den 29 april 1918, vid behandling av förslaget till driftkostnadsstaten
tor år 1919 tacktes intaga till densamma.»

16

Departemente chefen.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 393.

Redan den utredning, som förebragts, då frågan om inrättande av
en särskild trafikbyrå inom generalpoststyrelsen år 1918 förelåg till
prövning, syntes mig giva vid handen, att arbetsbördan å styrelsens
första byrå var alltför stor. Vad styrelsen nu ytterligare andragit i
frågan har styrkt mig i denna mening, och jämväl kommunikationsverkens
lönekommitté har förklarat sig ej vilja bestrida nämnda förhållande
samt ansett en ökning av antalet byråer i styrelsen ej kunna allt
för länge undanskjutas.

Då emellertid riksdagen nästlidet år uttalade en önskan, att verkningarna
av den pågående decentralisationen av ärenden från styrelsen
till distriktsförvaltningarna och postmästarna skulle avvaktas, innan den
nu förevarande frågan upptoges till avgörande, och dessa verkningar
icke ännu kunna slutligt bedömas, har jag icke ansett mig kunna tillstyrka,
att spörsmålet om inrättande av en ny ordinarie byråchefstjänst
redan nu åter av Kungl. Maj:t förelägges riksdagen.

Om styrelsen beredes erforderlig tillfällig förstärkning av arbetskrafterna,
synes nämligen någon större olägenhet ej vara att befara
med ett uppskov med frågans avgörande. I detta sammanhang
ber jag från den föregående redogörelsen få särskilt erinra om att en
ytterligare decentralisering av ärenden är under genomförande. Beträffande
åtskilliga av de frågor, som, enligt vad styrelsen framhållit,
under den närmaste tiden kräva särskild utredning, såsom angående
anställnings- och avlöningsförhållanden för poststationsföreståndare
och lantbrevbärare, har jag under övervägande att uppdraga denna utredning
åt särskilda sakkunniga, vadan något ökatn arbete härigenom ej
för närvarande skulle behöva åläggas styrelsen. Åven om vidare, såsom
generalpoststyrelsen framhållit, övergången till normala förhållanden
kan komma att medföra ökade göromål för styrelsens första byrå,
torde denna ökning kunna förväntas göra sig kännbar endast under en
kortare övergångstid.

Generalpoststyrelsen har i sitt utlåtande den 17 januari 1919 framhållit,
att kommunikationsverkens lönekommitté tillstyrkt inrättande av
eu ny byrå inom telegrafstyrelsen för huvudsakligen samma ändamål,
som generalpoststyrelsen föreslagit för sin del. Vid denna frågas behandling
senare denna dag kommer jag att följa denna kommitténs
mening. Men det är att märka, att förhållandena vid telegrafverket på
detta område äro olikartade mot de vid postverket rådande redan i det
avseendet att någon överflyttning av ärenden från telegrafstyrelsens nuvarande
administrativa byrå icke, eller åtminstone icke i någon nämnvärd
mån, torde låta sig göra.

Kunql. Maj. ts Proposition Nr 393.

17

Då jag funnit mig icke nu kunna tillstyrka inrättandet av en ny ordinarie
byråchefstjänst inom generalpoststyrelsen, har jag emellertid, såsom
redan antytts, utgått ifrån, att en ökning av arbetskrafterna å styrelsens
nuvarande första byrå synes erforderlig för att bereda lättnad i
byråchefens arbetsbörda. Detta synes mig då lämpligen böra sko genom
att styrelsen för ändamålet under erforderlig tid beredes biträde av en
adjungerad ledamot.

Generalpoststyrelsen har vidare föreslagit, att den nuvarande kamrerartjänsten
skulle utbytas mot en byrådirektörsbefattning.

Av vad styrelsen i sin skrivelse den 29 augusti 1918 i ämnet anfört
framgår, att innehavaren av kamrerareänsten efter genomförandet
av 1910 års lönereglering för postverket fått sig ålagd göromål av
mera självständig natur, bland annat visst överinseende över stämpelärendenas
behandling samt ärenden angående avräkning med främmande
postförvaltningar, och att stora anspråk numera måste ställas på denna
befattningshavare. Styrelsen har därför ansett det vara av oavvisligt
behov påkallat, att kamreraren erhölle en högre och ansvarsfullare ställning
än den han för närvarande innehade, och har styrelsen efter en
ingående motivering, såsom nämnts, föreslagit, att befattningen måtte
ombildas till en byrådirektörstjänst med en mellanställning mellan byråchef
och sekreterare.

Kommunikationsverkens lönekommitté har i sitt yttrande angående
vissa organisationsförhållanden vid postverket framhållit, att vid den år
1918 genomförda provisoriska regleringen av avlöningsförhållandena vid
postverket hänsyn icke blev tagen till nämnda tjänstemans utvidgade
tjänsteåligganden. Det syntes emellertid erforderligt, att berörda befattningshavare
erhölle en tjänsteställning, som mera svarade emot de
skyldigheter och det ansvar, som påvilade honom, och har kommittén
därför icke haft något att erinra emot generalpoststyrelsens förslag
härutinnan.

Emot en förändring av den nuvarande kamrerartjänsten till en byrådirektörsbefattning
har jag på de utav generalpoststyrelsen och kommittén
anförda skäl icke funnit anledning till erinran.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 354 käft. (Nr 393.)

Kamrer artjänstens

utbytande
mot eu
byrådirektörsbefattning.

General poststj^relsen.

Kommunika tionsverkena lönekommitté.

Departements chefen.

967 19 3

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Ensekreterar- Enligt kommitténs löneregleringsförslag skulle till 17:e lönegraden
bUdandeliU hänföras en befattning såsom förste intendent. Kommittén har nämligen
en förste in- ansett, att den nuvarande sekreterare, vilken handhar postverkets fribefattning
märksförråd och tillika självständigt avgör eller inom styrelsen föredrager
Kommunika- ärenden rörande stämpelbeläggning av aktier m. m., borde erhålla samma
tionsverkens tjänsteställning som de. av kommittén för de fyra ifrågavarande verken
lonekommitté. föreBiagna förste sekreterarne.

General- Generalpoststyrelsen har i sitt utlåtande över kommitténs lönereg poststyreisen.

leringsförslag erinrat, att med ifrågavarande befattning för närvarande
är förenat, förutom sekreteraravlöning, ett särskilt arvode av 500
kronor, vilket utgår av anslaget till stämpelomkostnader, och har styrelsen
ansett, att för bibehållande av nuvarande skillnad i avlöningshänseende
mellan nu ifrågavarande och övriga sekreterarbefattningar
dylikt arvode fortfarande borde utgå till förste intendenten.

Departements- Såsom framgår av vad jag anfört tidigare i dag vid anmälan av
eheten. kommunikationsverkens lönekommittés löneregleringsförslag, har jag icke
kunnat för närvarande ansluta mig till kommitténs förslag om inrättande
av befattningar som förste sekreterare vid generalpoststyrelsen. Vid
sådant förhållande kan ifrågasättas, om någon ändring av nu förevarande
sekreterarbefattnings tjänsteställning bör äga rum. Berörda befattning,
vars innehavare även benämnes förste intendent, inrättades jämlikt beslut
av 1917 års riksdag, och utgår för befattningen, såsom generalpoststyrelsen
antytt, jämlikt riksdagens medgivande ett särskilt til läggs arvode
med 500 kronor av anslaget till stämpelomkostnader. Anledningen till
att förste intendenten ansågs böra åtnjuta ett dylikt tilläggsarvode och
sålunda högre avlöning än sekreterarna hos styrelsen var den stora föredragning
av stämpelmål, som skulle komma att åligga honom, samt i
all synnerhet det stora antal stämpelärenden, som han skulle äga att
utan föredragning å styrelsens vägnar avgöra och vilka äro av betydande
ekonomisk räckvidd. Vid sådant förhållande och då för ifrågavarande
befattning akademisk examen måste anses erforderlig, finner jag
mig ej böra frångå kommitténs förslag om denna befattnings hänförande
till 17:e lönegraden. Något särskilt tilläggsarvode bör givetvis däremot
ej vidare utgå till honom.

Den s. k.
kassaintendentens
uppflyttning
i
högre lönegrad.

Generalpoatstyrelsen

den 29/8 1918.

Generalpoststyrelsen har vidare föreslagit, att den nuvarande kassaintendentsbefattningen
skulle uppflyttas i högre tjänstegrad och anför
härom följande:

»Stämpeluppbörden uppgick år 1914, från och med vilket

„ år postverket övertog stämpelväsendet, till..................... kronor 19,310,366: —

År 1917 hade den stigit till...................................................... » 52,880,114: —

samt utgjorde för första halvåret 1918............................. > 35,542,425: —

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3.93.

Under antagande, att ingen minskning i stämpeluppbörden
inträder under årets senare hälft, kommer den sålunda

i år att uppgå till i runt tal............................................. kronor 71,000,000: —

Ökningen sedan 1914 uppgår sålunda till

för år 1917 ........................................................................ 173 %

» » 1918 ...................................................................... 267 %

Om än icke uppbördens storlek kan tagas som direkt mätare på omfattningen
av arbetet med stämpelväsendet, så är det dock uppenbart, att, då stämpeluppbörden
nu under år 1918 närmar sig det fyrdubbla av vad den uppgick
till år 1914, de därmed förbundna göromålen ökats oerhört och taga den med
dem sysselsatta personalens tid och krafter i anspråk i en helt annan utsträckning,
än då denna rörelsegren först tillfördes postverket.

Inom generalpoststyrelsen handhavas stämpelgöromålen å dess II byrå.
Här förrättas sålunda, bland annat, alla göromål, som sammanhänga med aktiestämpling.
Ökningen av endast denna rörelsegren framgår därav, att under år
1915 inbetalades stämpelavgifter för aktier, obligationer m. m. till belopp av kronor
1,442,133:—, under det att motsvarande siffror för år 1917 äro kronor
10,951,468: — ^och för första halvåret 1918 kronor 9,573,896: — . Huvudparten av
stämpelgöromålen påvilar den med huvudkassan förenade stämpelexpeditionen.
Denna förestås nu av kassaintendenten.

Med avseende å stämpelväsendet åligger honom, bland annat,
att från allmänheten mottaga aktier och obligationer m. m. samt därå belöpande
stämpelavgifter,

_ att föranstalta om dessa värdehandlingars stämpelbeläggning i enlighet med
vad i varje fall särskilt beslutats,

att öva tillsyn över stämplarnas behöriga tillverkning, distribution, förvaring
och redovisning m. m.,

att handhava å stämpelexpeditionen ifrågakommande skriftväxling,
att med uppmärksamhet följa, huru stämpelförsäljare och postkontoren handhava
stämpelgöromålen, samt

att hos generalpoststyrelsen gorå de framställningar i fråga om stämpelväsendet,
vartill förekommande omständigheter anses föranleda.

Kassaintendenten är sålunda huvudredogörare för stämpelväsendet. På
honom ankommer att ansvara för bokslutet i avseende å stämpelväsendet och
redovisa till statsverket för stämpeluppbörden, den s. k. generalavräkningen.
Hans göromål härvidlag äro sålunda närmast jämförliga med den befattning,
kamreraren har att taga med postverkets bokföring och bokslut. "Vidare har
kassaintendenten huvudansvaret för det mycket stora värden innefattande huvudförrådet
av stämplar. Vid utgången av år 1917 innelågo stämplar till ett sammanlagt
värde av 207,887,525 kronor. Han har ock att ordna och övervaka alla
mellanhavanden med stämpelförsäljarna med avseende å redovisning, provision
m. m., vilket allt kräver en omfattande författningskännedom och föranleder vidlyftig
skriftväxling m. m. Slutligen har genom 1917 års riksdags beslut angående
vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
ytterligare göromål tillförts huvudkassan eller rättare stämpelexpeditionen.
Vari dessa göromål bestå framgår av §§ 54—56 av stämpelförordningen. Enligt
bestämmelserna tillgodoföres från och med den 1 juli 1917 statsverket stämpelavgift
för räntebesked, räntekupong, kvittens eller annan anteckning, varigenom
insändare tillgodoföres ränta å i bank insatta penningar. Dylik stämpelavgift

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

Generalpoststyrelsen

den 17/i 1919
och den 3/s
1919.

20 Kung}. Maj:ts Proposition Nr 393.

må emellertid på vissa angivna villkor inlevereras av bank för helt år. Sådan
leverering skall verkställas till postverkets huvudkassa senast inom utgången av
mars månad och bör åtföljas av särskild uppgift rörande varje slag av inlåningsränta
och då jämväl vara åtföljd av intyg från av Konungens befallningshavande
irtsett ombud angående beloppet.

Enligt nyssberörda bestämmelser utgöres jämväl stämpelavgift å lottsedlar,
vare sig i penning- eller varulotteri.

Det åligger intendenten att övervaka inbetalningen av dylika medel samt
att i förekommande fall göra vederbörlig anmälan till generalpoststyrelsen.

Till allt detta kommer slutligen den närmaste skötseln och ansvaret för
postverkets huvudkassa, vars årliga uppbörd för närvarande uppgår till cirka
100,000,000 kronor.

Det torde sålunda vara uppenbart, att den förenade kassa- och stämpelintendentstjänsten
är både med avseende å ekonomiskt ansvar och de åliggande
göromålens art och mängd i hög grad krävande. Den torde också kunna sägas
vara den mest ansträngande av generalpoststyrelsens tjänster av motsvarande
grad.

Generalpoststyrelsen anser fördenskull, att tjänsten ifråga bör ifråga om
fast avlöning jämställas med den nuvarande kamrerarens, därvid dess innehavare
lämpligen bör benämnas stämpelkamrer och kassaintendent.»

Kommittén bar även ansett, att ifrågavarande befattningshavare
borde givas en något högre ställning i avlöningshänseende om ock ej
så hög, som generalpoststyrelsen ifrågasatt. Kommittén har härom anfört
följande:

»Såsom skäl för uppflyttning i högre tjänstegrad av den nuvarande kassaintendentsbefattningen,
vilkens innehavare är huvudredogörare för stämpelväsendet
och har sig ålagd den närmare skötseln och ansvaret för postverkets huvudkassa,
har generalpoststyrelsen framhållit, att denna befattningshavares ekonomiska
ansvar under de senaste åren i avsevärd män stigit och att de honom
åliggande göromålens art och mängd vore i hög grad krävande. Styrelsen har
ansett, att tjänsten bör jämställas med den nuvarande kamrerartjänsten samt
benämnas stämpelkamrer och kassaintendent.

Kommittén har i likhet med generalpoststyrelsen ansett, att ifrågavarande
befattningshavare bör erhålla en högre tjänsteställning, men har icke funnit sig
kunna föreslå så stor uppflyttning, som av styrelsen ifrågasatts, utan torde tjänsten
böra hänföras till den nuvarande sekreterargraden. Befattningens benämning
synes lämpligen böra fortfarande bliva kassaintendent.»

Generalpoststyrelsen har i sitt utlåtande över kommitténs yttrande
i organisationsfrågorna — med biträdande i denna del av en vid kommitténs
betänkande fogad reservation — vidhållit sin mening angående
ifrågavarande befattningshavares placering å löneskalan, och i sitt utlåtande
över kommitténs förslag till avlöningsreglemente har styrelsen
ytterligare framhållit önskvärdheten, att befattningen uppflyttades till
17:e lönegraden eller alternativt, om i detta särskilda fall det kassaintendenten
nu tillkommande tilläggsarvode av stämpelmedlen till belopp av
500 kronor fortfarande finge utgå, till 16:e lönegraden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

21

Såsom jag redan tidigare antytt vid behandlingen av ärendet angående
gemensamt avlöningsreglemente för de fyra kommunikationsverken,
har jag ansett mig i denna fråga böra ansluta mig till lönekommitténs
mening, så mycket hellre som huvudkassör hos de övriga
verkens styrelser föreslagits skola i avlöningshänseende hänföras till
endast den 13:e lönegraden.

I fråga om befattningens benämning torde densamma, på sätt förslaget
till avlöningsreglemente angiver, böra fortfarande vara intendent.

Generalpoststyrelsen bär vidare föreslagit, att den å styrelsens första
byrå befintliga notariebefattning, vilkens huvuduppgift är att vara föreståndare
för postverkets undervisningsanstalt, skulle på grund av de
stora fordringar, som, särskilt efter det numera skedda införandet av en
högre postexamen, måste ställas på denna befattningshavare, samt med
hänsyn till nödvändigheten att kunna för platsen förvärva och under en
längre tid behålla en kompetent person, ombildas till eu tjänst, jämställd
med närmast högre tjänstegrad inom styrelsen — intendent och förste
aktuarie — ävensom att i samband därmed befattningen måtte erhålla
benämningen intendent.

Styrelsen har härom anfört följande:

»Hos generalpoststyrelsen finnas för närvarande anställda 7 notarier.

En av de å forsta byrån anställde notarierna intar en särställning i förhållande
till de övriga notarierna inom styrelsen. Hans huvuduppgift är att vara
föreståndare för postverkets undervisningsanstalt, i vilken egenskap åligger honom
att, med egen undervisningsskyldighet i de viktigaste postala ämnena, leda postelevkurserna
ävensom eljest anordnade utbildningskurser för posttjänstemän.
Endast till en ringa del har hans göromål bestått av notariesysslor i allmänhet.

Det är uppenbart, att på den ifrågavarande tjänstens innehavare måste ställas
särskilda fordringar. Hans verksamhet är av största betydelse för en god utbildning
av de unga tjänstemannaaspiranterna och därmed också för kårens rekrytering.
För att själv kunna giva undervisningen i de viktigaste postala ämnena
ävensom för att kunna övervaka och leda undervisningen uti andra ämnen erfordras,
att han äger både goda teoretiska kunskaper och omfattande praktisk
erfarenhet om postväsendet och dess skilda rörelsegrenar.

Redan på grund av dessa förhållanden har den ifrågavarande notarietjänsten
ansetts för mera än övriga sådana tjänster inom styrelsen, och fordringarna på
tjänstens innehavare hava numera måst ytterligare skärpas, sedan styrelsen från
och med år 1918 infört en högre postexamen för att trygga tillgången på fullt kvalificerade
aspiranter till högre tjänster i verket. Han skall nämligen taga samma
ledande del i de kurser, vilka komma att anordnas för denna examen, som han
hittills tagit i postelev- och andra utbildningskurser, och han kommer hädanefter
icke att kunna å byrån lämna något biträde i egenskap av notarie

Generalpoststyrelsen finner det icke blott rättvist, att åt denna tjänsteman
beredes en högre tjänsteställning än åt notarierna i allmänhet, utan även nödvän -

Departements chefen.

Eu notarietjänsts
utbytande
mot eu
sekreterarbefattning.

Generalpoststyrelsen

den 29/s 1918.

Komraunika tionsverkens lönekommitté.

Departements chefen.

En förste ,
post expeditörsbefattnings


utbytande mot
en aktuarietjänst.

Generalpoststyrelsen

den 29/s 1918.

22 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

digt för att kunna för platsen förvärva och under längre tid behålla en kompetent
person på den nu långt mera än förut viktiga och krävande befattningen.

I anseende till de särskilda kvalifikationer, som måste besittas av denne
tjänstinnehavare, är det nämligen uppenbart, att denne i regel blir en person,
som kan hava berättigade anspråk på jämförelsevis snabb befordran. Detta har
ock varit förhållandet allt sedan denna tjänst inrättades, eller år 1910. Om än
värjo enskild föreståndare för undervisningsanstalten är i och för sig fullt kvalificerad
för sitt uppdrag, kan dock givetvis icke undvikas, att täta ombyten på
ifrågavarande tjänst äro ofördelaktiga för en år ifrån år jämn och likformig elevutbildning.

På anförda grunder anser generalpoststyrelsen således ifrågavarande befattning
böra ombildas till en tjänst, jämställd med närmast högre tjänstegrad inom
styrelsen — intendenterna och förste aktuarierna. Såsom lämplig benämning å
tjänstens innehavare föreslår generalpoststyrelsen intendent.»

Kommittén har ansett ifrågavarande befattning böra ombildas till
en sekreterarbefattning av lägre grad och anför därom följande:

»Jämväl kommittén hyser den uppfattningen, att denna tjänst bör givas en
något högre tjänsteställning, men har ansett tillfyllest, att densamma ombildas
till en sekreterarbefattning av den nuvarande, lägre graden. I sitt yttrande den
20 december 1918 angående organisationsförhållandena vid telegrafverket uttalade
sig kommittén för att föreståndaren för telegrafverkets undervisningsanstalt, för
vilken med hänsyn till kravet på högre teknisk utbildning föreslagits byrådirektörs
grad, framdeles borde avlönas medelst särskilt arvode på extra stat för att vid
behov en omplacering lättare skulle kunna företagas. Då kommittén för föreståndaren
för postverkets undervisningsanstalt ansett sig kunna föreslå väsentligt
lägre tjänsteställning, torde en förflyttning av föreståndare kunna utan svårighet
äga rum, och saknar kommittén därför anledning att för närvarande ifrågasätta
nyssnämnda anordning beträffande denna tjänsteman.»

Beträffande ifrågavarande befattnings placering i avlöningsbänseende
råder icke någon meningsskiljaktighet mellan generalpoststyrelsen och
kommittén. Såsom framgår av förslaget till avlöningsreglemente för de
fyra kommunikation sverken, skulle nämligen förste aktuarie och sekreterare
komma att tillhöra samma lönegrad.

Vad angår befattningens benämning, ansluter jag mig till kommitténs
förslag, att densamma må bliva sekreterare.

Generalpoststyrelsens bibliotek och arkiv förestås för närvarande av
en förste postexpeditör. Styrelsen bar nu föreslagit, att denna befattning
måtte utbytas mot en ny aktuarietjänst och bar därvid anfört
följande:

»Generalpoststyrelsens bibliotek och arkiv förestås nu av eu förste postexpeditör.
I sitt tidigare åberopade yttrande den 9 mars 1908 över 1907 års
postkommissions omorganisationsförslag m. m. gjorde generalpoststyrelsen beträffande
ifrågavarande befattning följande uttalande.

23

Juni f/l. Maj ds Proposition Nr 393.

I fråga om personalen å författningsbyrån synes det generalpoststyrelsen
vara av vikt, att befattningen såsom arkivarie och bibliotekarie, vilken befattning
enligt kommissionens förslag skulle uppdragas åt eu förste postexpeditör, kommer
att beklädas av en person, som genom föregående teoretisk och praktisk utbildning
beträffande arkiv- och biblioteksväsendet förvärvat sig förmåga att på ett
fackmässigt och med nutidens fordringar överensstämmande sätt ordna och omhänderhava
postverkets ej obetydliga arkiv och bibliotek, vilka hittills, i saknad
av särskild, fullt kvalificerad föreståndare, icke kunnat, såsom önskvärt vore, utnyttjas
vare sig av generalpoststyrelsen eller av postverkets funktionärer i Stockholm
och annorstädes. Särskilt torde vidare böra j^åpekas, att utväxlingen av
trycksaker mellan de olika ländernas postförvaltningar numera tagit avsevärd
omfattning. Åt ifrågavarande tjänsteman torde även, därest han är för befattningen
fullt kvalificerad, kunna uppdragas att, i förekommande fall, verkställa
en del utredningar, för vilka krävas forskningar i arkiv och bibliotek. Generalpoststyrelsen
får på dessa grunder hemställa, att, i utbyte mot en förste postexpeditör
å författningsbyrån, må uppföras en arkivarie och bibliotekarie, i avlöningshänseende
likställd med notarier, revisorer m. fl.’

Vid behandling av detta ärende avgav föredragande departementschefen till
statsrådsprotokollet följande yttrande: ''Vad generalpoststyrelsen hemställt därom,
att föreståndarna för taxekontoret och reklamationskontoret måtte, liksom föreståndaren
för statistiska kontoret, upptagas såsom förste aktuarie och att såsom
föreståndare för arkiv och bibliotek måtte uppföras, i stället för den av kommissionen
föreslagna förste postexpeditören, en särskild arkivarie och bibliotekarie,
i avlöningshänseende likställd med notarier, revisorer m. fl., har synts mig vara
väl grundat, och jag har därför ansett mig böra i dessa punkter biträda generalpoststyrelsens
förslag.’

Mot förslaget om anställande å generalpoststyrelsens tredje byrå av särskild
arkivarie och bibliotekarie fann dock statsutskottet anledning till erinran.
Av utskottets utlåtande i denna fråga framgår följande: ''Det synes utskottet

visserligen vara av vikt, att en särskild tjänsteman finnes att tillgå för utförande
av de göromål, som i första rummet skolat åligga denne arkivarie och bibliotekarie,
men har utskottet i likhet med kommissionen ansett, att ifrågavarande befattning
lämpligen bör kunna uppdragas åt en förste postexpeditör.’

Detta blev också Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut.

Skötseln av ett tidsenligt postbibliotek kräver icke blott biblioteksteknisk
utbildning utan även förmåga att följa med facklitteraturen å främmande språk
särskilt engelska, franska och tyska. Om biblioteket skall tillfredsställande fylla
sm uppgift, kan dess verksamhet icke inskränkas till mer eller mindre på en
slump beroende utlåningar av böcker, som tillfälligtvis hopbragts i en lokal, utan
facklitteraturen måste studeras för uppgörande av förslag till planmässiga nyförvärv
och för upprättande av en modern kortkatalog över böcker och tidskriftsartiklar.
Biblioteket tages nu alltmer i anspråk såsom en frågebyrå och kan nöjaktigti
fylla denna uppgift endast genom ett tidskrävande och intresserat arbete.

Generalpoststyrelsen hemställer fördenskull och med åberopande av sitt
förslag sedan 10 år tillbaka, att befattningen som föreståndare för styrelsens arkiv
och bibliotek förändras från en förste postexpeditörstjänst till en tjänst, jämställd
med notarie m. fl. Som lämplig benämning å den nya tjänsten föreslås nu
aktuarie.»

24

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

Generalpoatstyrelsen

den 17/i 1919.

Departements chefen.

En förste
post expeditörsbe

fattnings
utbytande
mot eu notarietjänst.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Detta generalpoststyrelsens förslag har kommittén icke ansett sig
kunna biträda. Kommittén har framhållit, att inom styrelserna för de
övriga av kommitténs arbete berörda verken icke funnes någon befattning,
som särskilt inrättats med hänsyn till uppgiften att handhava vederbörande
styrelses bibliotek och arkiv, och har icke något vägande
skäl synts kommittén föreligga att i detta avseende införa någon undantagsställning
ifråga om generalpoststyrelsen.

Med anledning av kommitténs berörda uttalande bar generalpoststyrelsen
i sitt till Kungl. Maj:t avgivna utlåtande anfört följande:

»Generalpoststyrelsen vill, under åberopande av vad styrelsen förut i ärendet
anfört, erinra om, att all genom byte eller köp av generalpoststyrelsen förvärvad
in- och utländsk facklitteratur ävensom litteratur i sådana ämnen, som
beröra posttjänsten, sedan lång tid tillbaka sammanförts till ett ej blott för generalpoststyrelsens
samtliga byråer och avdelningar gemensamt utan även för postverkets
tjänstemän i allmänhet avsett bibliotek, från vilket även utom Stockholm
boende tjänstemän kunna erhålla facklitteratur till låns. Detta medgivande utnyttjas
av personalen i allt större utsträckning. Ett ''vandririgsbibliotek'' avsett
att cirkulera mellan postanstalterna i landsorten har ock på försök anordnats.
Bibliotekets föreståndare har jämväl till åliggande att avgiva förslag till bibliotekets
planmässiga utveckling. Så vitt generalpoststyrelsen har sig bekant, är
ett dylikt system icke i samma utsträckning genomfört inom de övriga av kommittén
omnämnda styrelserna.

Som generalpoststyrelsen i annat sammanhang redan framhållit, har generalpoststyrelsen
i syfte att utbilda lämpliga posttjänstemän för chefsposter och
andra viktiga befattningar gått i författning om anordnande av särskilda högre
utbildningskurser. Enligt planen för dessa kurser äro desamma bland annat inriktade
på att hos de deltagande tjänstemännen väcka håg och intresse för fortsatt
självstudium och utbildning. På grund härav har generalpoststyrelsens bibliotek
fått en ny viktig uppgift att fylla genom att tillhandahålla tjänstemän, som''
genomgått nämnda kurs, för ytterligare studier erforderlig facklitteratur. Det har
fördenskull synts generalpoststyrelsen önskvärt, att befattningen ifråga besattes
med en tjänsteman, som med säkerhet kan förutsättas äga förmåga att inhämta
fullständig kännedom om den rikhaltiga utländska facklitteraturen på det postala
och därmed sammanhängande områden.»

Vad styrelsen anfört bar ej övertygat mig om nödvändigbeten att
uppdraga tillsynen över styrelsens bibliotek och arkiv åt tjänsteman i
högre ställning än förste postexpeditör. På grund liärav och med hänsyn
jämväl till riksdagens tidigare i ärendet fattade ståndpunkt finner
jag mig ej böra förorda styrelsens ifrågavarande framställning.

Beträffande förslaget att den förste postexpeditörsbefattning, vilkens
innehavare skall hava skyldighet att biträda generalpostdirektören med
verkställande av utredningar, uppsättande av utgående expeditioner m. m.,
måtte ombildas till en notarietjänst, bar generalpoststyrelsen i skrivelsen
den 29 augusti 1918 anfört följande:

25

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 393.

»Som amanuens lios generalpostdirektören tjänstgör för närvarande en förste
postexpeditör, med skyldighet att biträda generalpostdirektören med verkställande
av utredningar, uppsättande av utgående expeditioner m. m. De utredningar,
som här komma i fråga, äro av den art, att de, för att kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt utföras, kräva ej ringa erfarenhet beträffande skilda postala
förhållanden. Utredningarna kunna beröra så olikartade förhållanden som ändrade
expeditionsföreskrifter, ändring eller förenkling av arbetsmetoder, postbefordring,
tjänstgörings- och avlöningsförhållanden, postutväxling och avtal med
främmande länder, frågor att behandla vid de internationella postkonferenserna,
ävensom allehanda olika ärenden, uti vilka myndigheter Kungl. Maj:t eller riksdagsutskott
kunnat från generalpostdirektören under hand begära besked.

Tjänsten torde få anses lika krävande, både kvalitativt och kvantitativt, som
notarietjänsterna hos generalpoststyrelsen.

Generalpoststyrelsen anser därför, att nu ifrågavarande tjänst bör utbytas
mot en notarietjänst.»

Kommittén har förklarat sig icke kunna ansluta sig till generalpoststyrelsens
berörda förslag, och har kommittén därvid framhållit, att
enligt kommitténs uppfattning mera omfattande göromål av sådan beskaffenhet
som de, vilka för närvarande åligga generalpostdirektörens
amanuens, borde utföras å vederbörande byråer inom styrelsen såsom fallet
syntes vara inom de övriga kommunikationsverken.

I anledning av kommitténs sålunda framhållna mening har generalpoststyrelsen
i sitt till Kungl. Maj:t avgivna utlåtande den 17 januari
1919, med vidhållande av sitt förslag, anfört följande:

»Utöver vad generalpoststyrelsen tidigare anfört i detta ämne tillåter sig
generalpoststyrelsen här framhålla, hurusom det ligger i sakens natur, att den
ifrågavarande som generalpostdirektörens handsekreterare fungerande tjänstemannen
ofta måste få kännedom om ärenden av konfidentiell natur ävensom meddelas
uppdrag av dylik art, för vilkas utförande fordras mera diskretion, erfarenhet
och mognad än som i allmänhet kan förutsättas hos åtminstone en yngre förste
postexpeditör. Till befattningen har därför i regel måst utses tjänstemän, vilka
på grund av tjänsteålder och meriter kunnat kort tid efter anställandet å tjänsten
göra anspråk på befordran. Härav hava föranletts personalombyten i större utsträckning
än som varit önskvärt.»

Aven om de åligganden, som hittills tillkommit ifrågavarande
förste postexpeditör, synas vara jämförliga med notaries tjänsteuppgifter,
ställer jag mig i likhet med kommittén tveksam inför att endast beträffande
ett av kommunikationsverken inrättas en ordinarie befattning
med avsedda mera krävande arbetsuppgifter, vilka eljest i allmänhet
pläga utföras å vederbörande byråer; och har jag därför ej funnit mig
böra biträda styrelsens förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 354 käft. (Nr 393.) 967 i9 4

Generalpoststyrelsen
den
29/8 1918.

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

Generalpoststyrelsen

den 11 /1 1919.

Departements chefen.

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Ifrågasatt
anställande
av en postmästare
av
högsta klass
hos generalpoststyrelsen,

Generalpost styrelsen.

Generalpoststyrelsen Lar därefter i sin skrivelse den 29 augusti
1918 övergått till frågan om beLovet av ökning av styrelsens biträdande
personal, och har styrelsen därvid först bringat i erinran den förut återgivna
utredningen angående poströrelsens och göromålens inom generalpoststyrelsen
utveckling under de senare åren. Därtill har styrelsen
gjort det allmänna uttalandet, att styrelsens ordinarie personal, vaktmästarna
oräknade, år 1910 uppgått till 73, vartill komme 13 amanuenser
med i regel minst halv dagstjänst. År 1917 utgjorde motsvarande
personal inalles 86. Personalökningen hade sålunda icke hållit jämna steg
med arbetsökningen. Också hade det legat utom möjlighetens område att
tillfredsställande avveckla det alltjämt stegrade arbetet, om icke styrelsen
efter hand inkallat förstärkningsbiträden av postexpeditörs grad, under
de senaste åren oavbrutet och till avsevärt antal. För det dåvarande
tjänstgjorde på detta sätt icke mindre än 15 postexpeditörer tillfälligtvis
hos styrelsen.

Styrelsen har därjämte framhållit, att utvecklingen fortginge utan
avbrott. Göromål av mera krävande beskaffenhet än som vore lämpligt
hade måst påläggas förste postexpeditörer och postexpeditörer, även de
extra inkallade. Och tiden vore nu inne att genom definitiva åtgärder
sörja för att den biträdande personalen såväl kvantitativt som ock kvalitativt
bringades i ett riktigare förhållande till det föreliggande arbetet.

Till en början har generalpoststyrelsen i detta sammanhang upptagit
frågan om ordnande av de å tredje byrån förekommande reglementsarbetena
samt erhållande för sådant ändamål av en postmästare’änst av
högsta klass till styrelsens disposition, och har styrelsen därom anfört
följande:

»Allt sedan närmare 30 år tillbaka hava — med jämförelsevis korta avbrott
— tjänstemän från postverkets distrikts- och lokalförvaltningar varit inkallade i
generalpoststyrelsen för deltagande i vissa reglementsarbeten. Ofta hava flera
tjänstemän varit inkallade samtidigt.

Angående behovet av att i generalpoststyrelsen inkalla praktiska posttjänstemän
anförde styrelsen i en skrivelse till Kungi. Maj:t 1896 bland annat följande:
’— — — det är av stor vikt för styrelsen att kunna genom omedelbart samarbete
tillgodogöra sig de personers erfarenheter, genom vilka postverkets olika

rörelsegrenar bedrivas. —--Behovet av dylikt biträde gör sig — — — även

under vanliga förhållanden ofta gällande. Såsom en följd av generalpoststyrelsens
skyldighet att söka förenkla och eljest förbättra posttjänsten pågår hos styrelsen
ständigt, i större eller mindre mån, arbete med överseende av meddelade
reglementariska bestämmelser, och att vid detta arbete icke sällan kan erfordras
biträde av en eller annan person med större erfarenhet beträffande den praktiska
posttjänsten ligger i öppen dag’. Yad styrelsen sålunda anförde för 22 år sedan

Kungl. Maj:tu Proposition Nr 39,1.

27

C’"»

gäller i än högre grad nu, ja, det kan tryggt sägas, att ifrågavarande arbete i
generalpoststyrelsen numera är permanent och vuxit till eu sådan omfattning, att
det helt kräver en mans arbetstid. Visserligen avsåg den senaste omorganisationen,
bland annat, att göra det möjligt att i större utsträckning än förut tillföra
styrelsen krafter från den praktiska posttjänsten. För nu ifrågavarande arbete
erfordras emellertid en erfarenhet och omdömesförmåga beträffande den praktiska
posttjänstens olika grenar, som icke vinnes utan mångårig tjänstgöring i
olika tjänstegronar, helst också å skilda platser. Men det fordras även fördjupade
insikter i författningar och postala frågor av alla slag jämte särskild förmåga
att för ändamålet begagna dem. Å de tjänster, som för närvarande finnas
i styrelsen, kräver dessutom det löpande arbetet så mycket tid, att t. ex. en
sekreterare icke utan att bliva befriad från de ordinarie göromålen skulle kunna
utföra de större arbeten, som nu uppdragas åt s. k. reglementskommitterade.
Ej heller lämnar någon av nuvarande sekreterartjänster tid och tillfälle att taga
de initiativ till praktiska reformer, som kunna väntas från en tjänsteman, vilken
helt och hållet ägnar sig åt hithörande frågor.

Av samtliga postala författningar böra nya upplagor utgivas oftare än hittills
skett, då därmed ofta uppskjutits så länge, att författningarna blivit hart
när omöjliga att använda. De nya upplagorna böra utkomma så ofta, att ej varje
ny upplaga behöver bliva eu så gott som ny författning, i vilken posttjänstemännen
hava svårt att finna sig till rätta. Hur fort en författning — med den nu
snabbt fortgående utvecklingen — blir på ett besvärande sätt ändrad, framgår
t. ex. därav, att postreglementet I (ett arbete på 100 sidor) redan nu, efter mindre
tid än sex år, är försett med ett 100-tal särtryck, innehållande ändringar.

På grund av dessa förhållanden vore det för postverket lyckligast, att i generalpoststyrelsen
för reglementsarbeten och därmed sammanhängande göromål
funnes en befattning, på vilken en tjänsteman, som passerat graderna i lokalförvaltningen,
kunde placeras. Därigenom vunnes även en högst önskvärd kontinuitet
i ifrågavarande arbete.

Den person, som är inkallad till generalpoststyrelsen för arbeten av nu
ifrågavarande slag, uppbär förutom oavkortad avlöning å sin innehavande tjänst
traktamente med för närvarande 18 kronor om dagen. Inrättandet av en sådan
tjänst som den nu ifrågasatta skulle därför icke medföra någon merutgift för
postverket utan tvärt om innebära en besparing, även om, såsom synes lämpligt,
avlöningen för den ifrågasatta nya tjänsten sättes lika med avlöningen för postmästare
av högsta klass.

Det har också synts generalpoststyrelsen lämpligt, att den ifrågasatta befattningen
upptages såsom postmästartjänst, då därigenom, så att säga, vinnes större
rörlighet. Med de särskilda förutsättningar hos innehavaren, som en dylik specialbefattning
fordrar, kan ett personalombyte någon gång bliva önskvärt, och ett
dylikt skulle underlättas, om innehavaren kan Titan ändring av tjänsteställning
övergå till lokalförvaltningen. Genom benämningen postmästartjänst framträder
också tydligt befattningens nära samband med den praktiska posttjänsten.

Generalpoststyrelsen föreslår alltså, att utöver de postmästaravlöningar av
högsta klass, som komma att uppföras i postverkets avlöningsstater för disposition
vid postkontoren, må ytterligare uppföras en sådan postmästaravlöning att
tills vidare disponeras inom generalpoststyrelsen.

Postmästare av nuvarande högsta klass uppbär slutavlöning lika med sekreterare
hos generalpoststyrelsen, med vilken han är att närmast jämställa i tjänste -

28

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

Generalpost styrelsen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

grad. Såväl sekreterare som de något lägre andra grads tjänstemännen hos generalpoststyrelsen,
intendenterna och förste aktuarierna, åtnjuta nu semester under
45 dagar årligen. Då den nu ifrågasatta postmästarbefattningen skulle uppehållas
i generalpoststyrelsen och göromålen å densamma bliva fullt ut så krävande
som någon sekreterartjänst, anser generalpoststyrelsen det rättvist, att
innehavaren av samma postmästartjänst må under tjänstgöring i generalpoststyrelsen
äga åtnjuta semester under 45 dagar årligen.»

Kommunikationsverkens lönekommitté har i sitt yttrande den 31
december 1918 erinrat, att jämväl telegrafstyrelsen framställt vissa
önskemål angående ordnandet av liknande arbeten inom nämnda styrelse,
samt att kommittén i sitt den 20 december 1918 avgivna utlåtande
angående vissa organisations förhållanden vid telegrafverket gjort
det uttalandet, att ifrågavarande spörsmål borde göras till föremål för
särskild utredning för samtliga de utav kommitténs arbete berörda verken.
Kommittén förklarade sig också i allt fall icke kunna tillstyrka
generalpoststyrelsens förslag i ämnet.

I sitt till Kungl. Maj:t avgivna utlåtande över kommitténs yttrande
beträffande organisationsfrågorna bar generalpoststyrelsen vidhållit sitt
yrkande om inrättande av en särskild befattning för inom styrelsen
förekommande reglementsarbeten. Styrelsen bar därvid i detta ämne
ytterligare framhållit, att å dess tredje byrå förelåge ett oavvisligt behov
av permanent tillskott i arbetskraft för reglementsarbetenas bedrivande
samt för utredningar av i samband därmed stående frågor, och har styrelsen
i anslutning därtill anfört följande:

»Vid avgivande av sitt nu ifrågavarande förslag till ordnandet av denna
angelägenhet hade generalpoststyrelsen varit tveksam, huruvida frågan lämpligen
borde lösas genom inrättande å sagda byrå av en ny sekreterartjänst eller°på
sätt styrelsen ifrågasatt.

Då generalpoststyrelsen ansåg, att sekreterarne å dess olika byråer borde
sättas i en högre avlöningsgrupp än den, vartill föreståndarne för de största postkontoren
skulle hänföras, fann generalpoststyrelsen sig — som styrelsen ock i sin
skrivelse till kommittén den 29 augusti 1918 påpekat — med hänsyn till önskvärdheten
av att befattningens innehavare vid behov skulle kunna omplaceras,
böra föreslå en tjänst i något lägre lönegrad.

Då kommittén sammankopplat föreliggande fråga inom postverket med ''ordnandet
av liknande arbeten’ inom andra utav kommitténs arbete berörda verk,
anser sig generalpoststyrelsen böra med bestämdhet hävda den uppfattningen, att
inom postverket arbetet med reglementen och dylikt är av en omfattning och betydelse,
vartill motsvarighet säkerligen saknas inom de andra ifrågavarande verken.
Postverkets rörelsegrenar äro nämligen så många och av så skiftande art
och de postala överenskommelserna med främmande länder äro så vidlyftiga, att
det för posttjänstens behöriga skötande är nödvändigt, att posttjänstemännen,
poststationsföreståndarne och övriga postverkets funktionärer hava att tillgå full -

Kungl. Maj.is Proposition Nr 393.

20

ständiga, klara och lätt tillgängliga föreskrifter. Postverkets ständigt stegrade utveckling
och de nya rörelsegrenar, som tillföras detsamma, påkalla därför ett betydande
arbete för utarbetande av förenklade expeditionsföreskrifter och utfärdande
av nya och förändrade bestämmelser för den praktiska posttjänsten. Det
är för utförande av dessa ständigt fortlöpande arbeten, som den nya tjänsten är
avsedd, och dess inrättande skulle icke helt utesluta behovet av att för ett eller
annat särskilt fall tillfälligtvis till biträde inom styrelsen inkalla tjänsteman vid
distrikts- eller lokalförvaltningen.

Av kommitténs yttrande synes framgå, att dess ställning i förevarande fråga
åtminstone delvis påverkats av en önskan att vinna likformighet inom de olika
verken. Huru önskvärd en sådan likformighet än må vara, får denna strävan
givetvis icke drivas så långt, att det enskilda verket därav blir lidande eller dess
arbete snedvrides. Genomgående likformighet i alla avseenden, med vilka kommittén
har att taga befattning, kan icke heller genomföras, såsom bland annat
framgår av kommitténs yttrande beträffande föreståndaren för postverkets undervisningsanstalt.
Vid sådant förhållande synes hinder icke möta för att nu ifrågavarande
fråga behandlas fristående beträffande postverket, där förhållandena äro
annorlunda än i de andra verk, med vilka kommittén har att taga befattning.

Generalpoststyrelsen vidhåller alltså sitt förslag, att å styrelsens tredje byrå
borde nyinrättas en befattning i samma lönegrad, vartill de av kommittén föreslagna
överpostmästarne skulle hänföras.

Innehavaren av denna befattning synes lämpligen kunna benämnas postmästare.
Generalpoststyrelsen vill i detta sammanhang erinra om, att å domänstyrelsens
tre ordinarie skogsbyråer finnas sedan innevarande års början befattningar
såsom jägmästare utan revir. Dessa befattningars inrättande motiverades
bland annat med att av deras innehavare fordrades icke blott god teoretisk skoglig
utbildning utan även praktisk erfarenhet inom det skogliga området, varjämte
genom sagda tjänsters inrättande en önskvärd växelverkan mellan central- och
lokalförvaltningarna ansåges bliva underlättad.»

Kommunikationsverkens lönekommitté har i sitt betänkande med
förslag till avlöningsreglemente för de fyra kommunikations verken till
behandling upptagit denna fråga gemensamt för dessa verk^ (sid. 154—
157), och bar kommittén därvid av anförda skäl tillstyrkt en bestämmelse,
med stöd varav Kungl. Maj:t skulle kunna medgiva särskild gottgörelse
för sådan utom vederbörande styrelse varande tjänsteman, som
kunde bliva tillkallad för utförande av arbeten av nu ifrågavarande art.
Kommittén bar samtidigt framhållit, att dylika permanent fortgående arbeten,
i den mån de fortfarande oundgängligen påkallades, borde i första
hand i generalpoststyrelsen liksom inom de andra verken utföras å
vederbörande byråer med anlitande av dess ordinarie arbetskrafter.

Till vad kommittén sålunda yttrat vill jag ansluta mig. Då emellertid den
av generalpoststyrelsen lämnade utredningen synts mig giva vid handen,
att arbetena å styrelsens författningsbyrå ökats i sådan omfattning, att
en förstärkning av byråns arbetskrafter erfordras, vill jag tillstyrka,
att å denna byrå för biträde med förenämnda särskilt angivna och byrån

Departements chefen.

30

Kungl. May.ts Proposition Nr 393.

Inrättande av
en ny notarietjänst
å en
var av första
och andra
byråerna.

Generalpost styrelsen.

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

Departements chefen.

eljest åliggande uppgifter inrättas en ny befattning, vilken torde böra
placeras i sekreterargraden. En sådan anordning komme ock att ställa
sig ekonomiskt mera fördelaktig för statsverket än om inkallelse av
arbetskrafter i större omfattning måste äga rum av tjänstemän utom
styrelsen. På innehavaren av denna nya befattning bör emellertid med
hänsyn till beskaffenheten av de göromål, som skola åligga honom, ställas
fordran å sådan erfarenhet och omdömesförmåga beträffande den praktiska
posttjänstgöringen, som vinnes genom lång tjänstgöring inom olika
tjänstegrader vid lokalförvaltningen.

Generalpoststyrelsen har vidare föreslagit inrättande av nya notariebefattningar
å styrelsens första och andra byråer och har därom anfört
följande:

»På grund av den högst väsentliga ökningen, som inträtt i göromålen å
fjärde byrån, har styrelsen ansett sig böra redan för tiden från och med den
1 oktober 1918 till denna byrå överflytta en notarietjänst, som för närvarande
är placerad å första byrån. Det är emellertid nödvändigt, att första
byrån erhåller ersättning för denna notarietjänst. Denna nödvändighet är desto
större, som ej endast, på sätt ovan framhållits, föreståndaren för postverkets
undervisningsanstalt numera icke hinner lämna något biträde vid de löpande
notariegöromålen å första byrån, utan även arbetet jämväl å denna byrå betydligt
ökats. Styrelsen har därför funnit sig böra hemställa om nyanställande å första
byrån av en notarie.

Svårigheterna att medhinna behörig handläggning av göromålen å andra
byrån hava ock visat sig synnerligen stora. Att det emellertid låtit sig någorlunda
tillfredsställande göra, har under det senare året kunnat ske endast därigenom,
att även de viktigaste notariesysslorna måst regelbundet uppdelas på, förutom
notarien, byråns förste postexpeditörer och även postexpeditörer, vilka i
stor utsträckning förrättat ifrågavarande göromål genom nästan regelbundet övertidsarbete.
Och det finnes ingen förhoppning, att efter eventuell omläggning och
decentralisation någon avsevärd ändring till det bättre härutinnan skall inträda.
De ärenden, vilka bliva överflyttade antingen till annan byrå inom generalpoststyrelsen
eller ock till distriktsförvaltningarna, äro av den beskaffenhet, att desammas
handläggning efter deras föredragning inför generalpoststyrelsen knappast
ankommit på notarierna.

Generalpoststyrelsen finner det sålunda av behovet påkallat, att å andra
byrån placeras ytterligare en notarie. Då detta ej kan ske genom att till tjänstgöring
å byrån flyttas någon notarie från annan byrå, finner sig generalpoststyrelsen
nödsakad föreslå inrättande av en ny notariebefattning att placeras å
andra byrån.»

Kommittén har ansett sig icke böra upptaga detta förslag till prövning,
enär detsamma icke synts vara av organisatorisk innebörd utan
allenast påkallat av göromålens ökning å dessa byråer.

För egen del har jag intet att invända emot generalpoststyrelsens
berörda förslag.

Kung!. May.ts Proposition Nr 303.

31

Enligt det av mig tillstyrkta förslaget till gemensamt avlöningsreglemente
för de fyra kommunikationsverken skulle antalet ordinarie
befattningar vid postverket till och med 12:e lönegraden, omfattande
bland annat kontrollörer, bestämmas av Kungl. Maj:t.

De av mig förut omnämnda förslagen om inrättande inom generalpoststyrelsen
av dels kontrollörstjänster och dels kvinnliga förste postexpeditörsbefattningar
skulle sålunda, såvitt angår antalet, falla under Kungl.
Maj:ts avgörande. Dessa förslag kunna emellertid i viss mån synas vara
av organisatorisk innebörd, enär inom styrelsen icke för närvarande
linnas några befattningar av ifrågavarande slag och då de göromål, vilka
skulle överflyttas på de nya befattningarnas innehavare, för närvarande
handhavas av befattningshavare i lägre tjänsteställning.

Den av generalpoststyrelsen lämnade utredningen torde dock giva
vid handen, att de göromål, som skulle tillkomma förenämnda kontrollörer,
åtminstone för vissa fall — beträffande vilka jag kommer att tillstyrka
styrelsens framställning — äro i kvalitativt hänseende jämförbara
med de åligganden, som inom övriga delar av postverket pläga anförtros
kontrollörer. Vid detta förhållande torde jag icke behöva i detta sammanhang
ingå på den närmare granskningen av förslaget i denna del. Likväl
har jag ansett mig böra antydningsvis nämna följande angående förslagets
innebörd.

I sin skrivelse den 29 november 1918 avgav generalpoststyrelsen
på kommunikationsverkens lönekommittés föranstaltande en närmare utredning
angående behovet av nya kontrollörsbefattningar vid postverket,
och ifrågasatte styrelsen därvid, vad styrelsen angår, inrättande av följande
antal dylika befattningar:

å första byrån:

å personalavdelningens kansli ..................................................................... 1

å trafikavdelningens kansli.............................................................................. 1

å andra byrån:

å kansliet.......................................................................................................... 1

å frimärksförrådet......................................................................................... 1

å envar av de två medelrevisionslotterna en kontrollör............................ 2

å medelsbokhållarkontoret .......................................................................... 1

å tredje byrån:

å taxekontoret................................................................................................. 1

å statistiska kontoret....................................................................................... 1

å fjärde byrån:

å kansliet.......................................................................................................... 1

å envar av inrikes postanvisnings-, utrikes postanvisnings- och tidnings revisionerna

en kontrollör.......................................................................... 3

å reklamationskontoret ........ 1

eller tillhopa............................................................................................................... 14

Inrättande, av
kontrollörsbefattningar

och kvinnliga
förste postexpeditörstjänster
inom
styrelsen.

32

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 393.

Jämväl kommittén, har ansett, att behovet av högre kvalificerad
personal än förste postexpeditörer inom styrelsen bör i viss omfattning
tillgodoses.

Kommittén anser detta i första hand gälla de för de olika byråernas kanslier
avsedda kontrollörsbefattningarna. Innehavarna av dessa befattningar skulle få
sig anförtrodda vissa göromål, vilka för närvarande åligga notarier, men som
dessa på grund av arbetsmängden icke kunna ägna den ingående handläggning,
som är av nöden. Kommittén har därför tillstyrkt styrelsens förslag i denna del.

Likaledes har kommittén ansett det vara av behov påkallat, dels att inom
andra byrån å envar av de två lotter, vari revisionen av postmedelsredovisningarnas
kredit är fördelad, anställes en kontrollör, och dels att inom fjärde byrån
inrättas en kontrollörsbefattning vid revisionen av den inrikes postanvisningsutväxlingen.
Innehavarna av dessa kontrollörsbefattningar skulle å vederbörande
revisionsavdelning under revisorerna handhava visst mera kvalificerat revisionsarbete,
vilket icke kan medhinnas av revisorerna men för vars utförande torde
erfordras tjänstemän i högre tjänsteställning än förste postexpeditörs.

Yad däremot de övriga av generalpoststyrelsen föreslagna kontrollörsbefattningarna
inom styrelsen angår, har kommittén ansett den förebragta utredningen
icke på ett tillfyllestgörande sätt ådagalägga behovet av ifrågavarande befattningar.

I sitt yttrande den 17 januari 1919 har generalpoststyrelsen emellertid
lämnat en ytterligare vidlyftig utredning angående sistberörda kontrollörsbefattningar,
och synes mig densamma jämte de övriga upplysningar, jag
inhämtat i frågan, giva vid handen, att utöver de utav kommittén tillstyrkta
kontrollörsbefattningarna jämväl dylika befattningar å frimärksförrådet
och reklamationskontoret möjligen borde komma ifråga till inrättande.

Till den närmare granskningen av förslaget härutinnan torde jag få
i sinom tid återkomma vid anmälan för Kungl. Maj:t av frågan om
antalet av dylika befattningar.

Vad därefter angår det av generalpoststyrelsen i dess skrivelse den
den 29 augusti 1918 framställda förslaget om inrättande av kvinnliga
förste postexpeditörsbefattningar inom styrelsen, är detta föranlett av en
av styrelsen omfattad mening, att en del av det löpande expeditionsarbete,
som nu handhaves av kvinnliga postexpeditörer, vore av den vikt
och det ansvar, att dess utförande borde anförtros åt befordrade tjänstemän.
Särskilt har styrelsen därvid åsyftat registratorsgöromål. Mot
kvinnliga förste postexpeditörsbefattningar skulle enligt styrelsens mening
böra utbytas förutom ett antal av de nuvarande kvinnliga postexpeditörstjänsterna
jämväl i vissa fall manliga postexpeditörsbefattningar.

Kommittén har icke ansett de av generalpoststyrelsen särskilt avsedda
göromål, som skulle anförtros åt kvinnliga förste postexpeditörer,
vara av den krävande art att högre tjänsteställning än postexpeditörs

Kung!. Maj:ts Proposition Nr SOS. 83

borde tillerkännas dem, som handhade dessa göromål. Med hänsyn härtill
och till den ställning, som tillkomme de befattningshavare, vilka
inom de övriga kommunikationsverken utförde liknande arbeten, har kommittén
funnit sig böra avstyrka generalpoststyrelsens förslag i denna del.

I sitt den 17 januari 1919 avgivna yttrande har generalpoststyrelsen
lämnat en närmare utredning i fråga om de tilltänkta kvinnliga
förste postexpeditörsbefattningarna. Ehuru därvid synas hava förebragts
vissa skäl för inrättande av några sådana befattningar i styrelsen, har jag
emellertid, med hänsyn jämväl till frågans principiella betydelse, ej ansett
mig böra frångå kommitténs ståndpunkt i denna de!, vadan jag anser generalpoststyrelsens
förevarande förslag icke för närvarande böra vinna avseende.

Vid varje distriktsförvältning har generalpoststyrelsen ifrågasatt nyinrättande
av en förste kontrollörsbefattning, vilkens innehavare skulle,
närmast under överkontrollören, äga befogenhet att förrätta en del göromål
av mindre ansvar. Styrelsen har yttrat sig om denna fråga på
följande sätt:

»Såsom generalpoststyrelsen redan omnämnt, föreslog 1907 års postkommission,
att vid en var av postdirektionerna skulle anställas två överkontrollörer,
vilket förslag emellertid icke vann statsmakternas gillande. Kommissionen hade
därvid ifrågasatt överflyttning från generalpoststyrelsen till distriktsförvaltningarna
av ärenden i större omfattning, än som sedan blev fallet. Särskilt är att
märka, att det betydande revisionsarbetets förläggande till postdirektionerna icke
kom till genomförande. I denna del var avvisandet av kommissionens förslag
av principiell natur, och tanken på en dylik utflyttning har alltjämt ansetts icke
böra ånyo upptagas.

Den överflyttning från generalpoststyrelsen till postdirektionerna av ärenden,
som numera genomförts, innebär för dessa senare visserligen någon arbetsökning,
men dock icke en allt för betydande. Huvudsakligen blir det eu ökning
i ansvar. Redan nu hava nämligen postdirektörerna haft att i dessa ärenden verkställa
förberedande utredningar och avgiva yttranden med motiverade förslag.

Vid postdirektionerna har det emellertid under de senare åren visat sig
mer och mer svårt att medhinna eu fullt tillfredsställande handläggning av de
påvilande uppgifterna. Posttrafikens väldiga ökning, häri givetvis inbegripen den
ökning, som beror på tillkomsten av alldeles nya rörelsegrenar, den korresponderande
allmänhetens krav på alltjämt förbättrade postala anordningar, nödvändigheten
av eu oavbruten kontroll samt undersökningar och utredningar på ort och
ställe från postdirektionens sida tvinga för närvarande postdirektören och överkontrollören
ofta nog till nästan ständiga tjänsteresor. I vissa distrikt är så
gott som alltid endera av dem — understundom båda — frånvarande från
stationsorten. Erfarenheten har till fullo bekräftat, att det löpande arbetet å
postdirektionen och ledningen av distriktet blir lidande därav. För övrigt lär
kunna sägas, att då postdirektören eller överkontrollören äro tillstädes å postdirektionen,
de äro till den grad överhopade med göromål, att de icke ens då
hava tid och möjlighet att leda och ordna arbetet därstädes.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 854 käft. (Nr 393.) 967 19 5

B. Befattningar
vid
distriktsförvaltningärna.

Anställande
av eu förste
kontrollör
vid varje
distriktsförvaltning.

Generalpost atyrelsen.

34

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 393.

Med den utveckling särskilt penningrörelsen vid postanstalterna tagit, kan
den årliga inventeringen och inspektionen av postkontoren endast vid de allra
minsta postkontoren medhinnas på en dag. Vid övriga postkontor torde förrättningen,
om den skall utföras på ett tillfredsställande sätt, draga 2 ä 3 dagar.
För allenast dessa förrättningar med tillhörande resor kunna årligen i de mest
arbetstyngda distrikten beräknas minst 150 dagar, då antingen postdirektören
eller överkontrollören är från stationsorten frånvarande.

Från postdirektörernas sida har emellertid gjorts gällande, att oundgängligt
behov är för handen av anställande vid postdirektionerna av ytterligare eu
tjänsteman i högre tjänstegrad, så att för mera maktpåliggande arbeten både å
postdirektionskontoret och vid förrättningar ute i distriktet kan påräknas en såsom
postdirektörens ställföreträdare fullt kvalificerad tjänsteman. Därigenom
skulle det bliva möjligt att genomföra en tillfredsställande arbetsfördelning
mellan postdirektören och hans närmaste män, så att — jämte det postdirektören
verkligen kunde bliva den distriktschef han är ämnad att vara — dels en
kontinuerlig ledning av de löpande angelägenheterna inom distriktet i dess helhet
och av arbetet å postdirektionen vore tryggad, dels aldrig behövde, såsom nu,
riskeras, att å distriktsförvaltningen även rätt viktiga ärenden måste avgöras efter
en kort föredragning av den tjänsteman, som haft sig anförtrodd ärendets förberedande
utredning, utan att den beslutande haft tid att fullt genomtränga frågan.

Tilläventyrs kunde nu invändas, att, därest postmästarnas befogenhet ökas
på sätt ovan omnämnts, detta skulle medföra eu sådan arbetslindring för postdirektionerna,
att behovet av eu sådan förstärkning därstädes, som nu ifrågasatts,
skulle bliva obehövlig. Detta är emellertid ej förhållandet.

Den utflyttning av ärenden från postdirektionerna till postmästarna, för
vilken redogjorts, medför otvivelaktigt någon lindring i arbetsbördan vid postdirektionerna,
men denna lindring blir icke större än att en åtgärd i det angivna
syftet — att möjliggöra tillfredsställande skötsel av distriktsförvaltningarna — är
oundviklig.

Overkontrollören är nu ställföreträdande postdirektör och som sådan beklädd
med vidsträckt befogenhet, framför allt under postdirektörens frånvaro.

Att nu, såsom från vissa håll påyrkats, vid postdirektionerna anställa en
andra överkontrollör, sidoordnad den nuvarande överkontrollören, synes emellertid
generalpoststyrelsen icke lämpligt ur vare sig organisatorisk eller befälssynpunkt.
Att en sådan anordning skulle kunna leda till ojämnheter inom ett och
samma distrikt och slitningar, synes obestridligt.

Med hänsyn härtill anser generalpoststyrelsen, att den förstärkning av
postdirektionernas högsta tjänstemannapersonal, som generalpoststyrelsen finner
oundgängligen nödig, i stället bör ske på så sätt, att närmast under överkontrollören
anställes en förste kontrollör med befogenhet att förrätta en del göromål
av mindre ansvar, som nu över hövan inkräkta på postdirektörens eller överkontrollörens
arbetstid.

Förste kontrollören kunde exempelvis övertaga inventeringar av en del
postkontor, undersökningar på platsen i disciplinfrågor och angående tjänstgöringsförhållanden,
bådadera i mindre krävande fall, varförutom han borde ha
närmaste ansvaret för de löpande göromålens å postdirektionen behöriga gång.

Sålunda vunnes i väsentlig del en verklig arbetslättnad för postdirektören
och överkontrollören utan olägenheten av två likvärdiga souschefer, men med
möjlighet till bättre sammanhållning, ordning och kontinuitet i distriktets förvaltning.
»

35

Kina)]. Maj:ts Proposition Nr 393.

Kommittén har funnit den utav generalpoststyrelsen lämnade ut- Kommuniksredningen
giva vid handen, att en ökning av postdirektionernas arbets- , 0 nek o mm i 11 é.
krafter i nyss berörda hänseende vore erforderlig, och har därför tillstyrkt
styrelsens ifrågavarande förslag.

Åven jag har funnit generalpoststyrelsens förslag vara välbetänkt Departomentsoch
anser mig därför böra tillstyrka detsamma. chefen.

Av samma skäl, som förut föranlett mig att särskilt omnämna förslaget Kontrollörer
om inrättande av kontrollörsbefattningar inom generalpoststyrelsen, må *
också omförmälas, att styrelsen föreslagit, att vid distriktsförvaltningarna, postdircktiomed
undantag av Stockholms postdirektion, de förste postexpeditörs- nerna''
tjänster, vilkas innehavare tjänstgöra såsom kassörer och redogörare,
måtte utbytas mot kontrollörsbefattningar.

Detta förslag har kommunikation sverk ens lönekommité icke ansett
sig kunna tillstyrka, enär kassörs- och redogörargöromålen vid distriktsförvaltningarna
vore av sådan art, att de val kunde handhavas av förste
postexpeditörer. Kommittén har jämväl erinrat, att kassörsbefattningarna
vid telegrafverkets linjedistrikt bestridas av kvinnliga tjänstemän.

Såsom jag redan vid anmälan av kommitténs löneregleringsförslag
omnämnt, anser jag i likhet med kommittén förste postexpeditörsbefattningar
vara tillfyllest för fullgörandet av de nu ifrågavarande göromålen.

De manliga postmästarna äro för närvarande indelade i sex klasser, c. Befattvarjämte
de tre postmästarna av klass 1 A vid postkontoren Stockholm 1, ““fåfför-4
Göteborg 1 och Malmö 1 åtnjuta särskilda tilläggsarvoden. valtam.

I sin skrivelse den 29 augusti 1918 förklarade sig generalpoststy- garna’..
relsen icke hava något att erinra emot att postkontoren uppdelades i fyra randeavlostklasser
i stället för de nuvarande sex, därvid styrelsen emellertid förutsatte, kontoren till^
att en ny femte klass skulle inrättas för de största postkontoren, vilkas ^"grupper. °
föreståndare föreslogos skola benämnas överpostmästare.

I sitt yttrande den 31 december 1918 angående vissa organisationsförhållanden
vid postkontoret meddelade kommunikationsverkens lönekommitté
sin avsikt att hänföra de manliga postmästarna till fem grader
genom sammanslåendet av befattningarna dels såsom postmästare av
klass 1 A och 1 B och dels såsom postmästare av klass 2 A och 2 B,
i sammanhang varmed en njr grad, överpostmästare, skulle inrättas, vilken
för det närvarande skulle avses för de postmästare i rikets tre största
städer, som nu åtnjuta särskilt tilläggsarvode. Kommitténs löneregleringsförslag
är också i denna del av berörda innebörd. De nyssnämnda

36 Kung!. May.ls Proposition Nr 393.

tilläggsarvodena skulle enligt det av mig tillstyrkta löneregleringsförslaget
komma att bortfalla.

I en vid kommitténs betänkande med förslag till gemensamt lönesystem
samt lönereglering för kommunikationsverken fogad reservation
har den meningen gjorts gällande, att överpostmästargradcn icke bort
förbehållas allenast de tre postmästarna av nuvarande klass 1 A, vilka
för närvarande uppbära särskilt tilläggsarvode, utan att till densamma
borde hänföras även vissa andra postmästare vid postkontor av nuvarande
klass 1 A.

Enahanda mening har gener^lpoststyrelsen framfört i sina yttranden
den 17 januari och den 3 mars 1919. I förstnämnda yttrande har styrelsen,
efter en jämförelse med vissa telegrafstationer, föreslagit, att till
postkontor med överpostmästare såsom föreståndare måtte hänföras, förutom
de av kommittén omnämnda kontoren, jämväl följande, till nuvarande
klass 1 A hänförda postkontor, nämligen Stockholm 2, Uppsala,
Örebro, Hälsingborg, Gävle och Norrköping 1 eller sålunda tillhopa nio.
Detta antal har också av styrelsen upptagits i dess utlåtande den 11
mars 1919 med förslag för år 1920 å antalet befattningshavare inom
vissa lönegrader. I sistnämnda utlåtande har styrelsen jämväl utgått
från att vissa uppflyttaingar skulle ske av postkontor från klass 2 A
till klass 1 och från klass 3 till klass 2.

Postmästareföreningens styrelse har jämväl i en till Kung!. Maj:t
ingiven skrift anslutit sig till generalpoststyrelsens nyssnämnda förslag,
att överpostmästarnas antal måtte bestämmas till nio.

Av vad jag sålunda anfört angående postkontorens klassificering
framgår, att generalpoststyrelsen utgått från att vissa förändringar, låt
vara efter jämförelser med vissa telegrafstationer, skulle ske. Komrnunikationsverkens
lönekommitté har emellertid i sitt löneregleringsförslag
gjort det uttalandet, att ny klassificering av postkontoren samt telegrafoch
järnvägsstationerna borde ske enligt såvitt möjligt enhetliga grunder,
som dock måste lämna rum för ett beaktande av vart och ett av verkens
säregna förhållanden, och har kommittén därför ansett det nödigt, att klassificeringen
underställdes Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse. Då
jag ansluter mig till kommitténs uppfattning härutinnan och före ärendets
slutliga avgörande yttrande torde böra inhämtas från den föreslagna
lönenämnden, synes mig i avvaktan på den gemensamma omklassificeringen
för närvarande icke några andra förändringar böra ske i postkontorens
klassificering än sådana, som föranledas av sammanförandet av
dessa kontor till det av kommittén föreslagna antalet grupper. Av samma

Kitngi. Maj:ts Proposition Nr SOS. 37

skäl böra enligt min mening icke heller till kontor med överpostmästare
hänföras flera av de till nuvarande klass 1 A hörande kontoren än kommittén
av anfört skäl föreslagit. Därest lönenämnden varder tillsaft i
god tid före de *nya bestämmelsernas ikraftträdande den 1 juli 1920,
lärer frågan om inrättande av det till följd av den nya klassificeringen
tilläventyrs erforderliga ändrade antalet postmästartjänster kunna underställas
1920 års riksdag.

I likhet med vad förhållandet varit med vissa förslag angående inrättande
av kontrollörsbefattningar inom generalpoststyrelsen och vid
distriktsförvaltningarna vill jag här något beröra av styrelsen framställda
förslag angående vissa nya kontrollörsbefattningar vid postkontoren.

Till eu början har styrelsen i sin skrivelse den 29 augusti 1918
föreslagit anställande av eu kontrollör såsom postmästarens närmaste man
å de större postkontoren. Styrelsen har härutinnan framhållit, att å de
största postkontoren postmästarens i tjänstegrad närmaste befattningshavare
för närvarande är den kontrollör, som tjänstgör såsom redogörare
och huvudkassör, men att denna befattningshavare är så bunden av detta
arbete, att han icke är i tillfälle att lämna postmästaren erforderligt biträde
vid postkontorets allmänna förvaltning och att med anledning därav
sistnämnda åligganden måste handhavas av en förste postexpediför. Ur
organisations- och disciplinsynpunkt har styrelsen ansett det lämpligt,
att dessa allmänna förvaltningsfrågor handhavas av en tjänsteman med
kontrollörs tjänstegrad. I sin skrivelse den 29 november 1918 har stvrelsen
föreslagit, att den sålunda ifrågasatta anordningen måtte vidtagas
vid tio angivna postkontor.

Vad styrelsen sålunda föreslagit har kommunikations verkens lönekommitté
tillstyrkt.

Vidare har styrelsen i sin sistnämnda skrivelse föreslagit, att vid
ett vart av aderton angivna postkontor måtte anställas en kontrollör såsom
redogörare. Med anledning av förslag från 1907 års postkommission
beslöt riksdagen år 1909, att vid vissa större postkontor skulle inrättas
kontrollörsbefattningar för handhavande av redogörargöromålen.
Behovet av den då vidtagna anordningen bedömdes med hänsyn till
storleken av postkontorens uppbörd och ett flertal andra på penningomsättningen
och de ekonomiska förhållandena inverkande faktorer. Styrelsen
har nu med tillämpning av samma beräkningsgrunder funnit, att
vid ytterligare nyssnämnda antal kontor en dylik anordning bör vidtagas.

Vissa kontrollör
sb e-fattning
av vid
postkontoren.

38

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Departements chefen.

Kommittén har tillstyrkt detta styrelsens förslag, helst som sedan år
1909 icke några dylika kontrollörsbefattningar blivit inrättade samt förslagets
genomförande skulle innebära en direkt fullföljd av de principer,
som blivit av nyssnämnda års riksdag godtagna.

Vid postkontoret Stockholm 1, som är uppdelat på särskilda avdelningar
med en förste kontrollör såsom föreståndare, har generalpoststyrelsen
föreslagit anställande av en kontrollör på var och eu av avgående,
ankommande och paketavdelningen såsom vederbörande avdelningsföreståndares
närmaste man eller såsom redogörare.

Då styrelsen härutinnan icke lämnat sådan utredning, som kunde
ådagalägga i vad mån verkligt behov av förstärkning på nämnda sätt
av personalen vid detta postkontor kunde föreligga, har kommittén icke
ansett sig kunna tillstyrka styrelsens berörda förslag.

I sitt yttrande den 17 januari 1919 har generalpoststyrelsen lämnat
ytterligare utredning i sistnämnda hänseende.

Ett av generalpoststyrelsen avgivet förslag, att å de under vederbörande
huvudavdelningar vid postkontoren Göteborg 1 och Malmö 1
befintliga tidningsavdelningarna skulle anställas en kontrollör, vilken
under huvudavdelningsföreståndaren skulle leda arbetet och ansvara för
ordningen å vederbörande tidningsavdelning, har kommittén ansett böra
komma till genomförande. Detsamma gäller styrelsens förslag, att en
kontrollör skulle anställas såsom underföreståndare för paketexpeditionen
Göteborg 1. Kommittén har likaledes funnit det lämpligt, att, såsom
generalpoststyrelsen föreslagit, å envar av såväl avgående och ankommande
avdelningarna vid postkontoren Stockholm 1 och Göteborg 1
som ock brevavdelningen vid postkontoret Malmö 1 anställdes två särskilda
vaktföreståndare, vilka med hänsyn till trafikförhållandena på avdelningen
borde vara av kontrollörs grad.

Beträffande de sålunda ifrågasatta nya kontrollörsbefattningarna har
jag ej annat att erinra mot kommitténs förslag än att den ytterligare
utredning, som från generalpoststyrelsens sida förebragts i dess yttrande
den 17 januari 1919 rörande vissa kontrollörer vid postkontoret Stockholm
1, synes giva vid handen, att behov föreligger att åtminstone vid
paketavdelningen därstädes inrätta en kontrollörsbefattning.

I sinom tid torde jag emellertid i samband med anmälan om antalet
erforderliga kontrollörer få återkomma till den närmare granskningen av
styrelsens förslag i dessa delar.

Kmt(fl. Maj:tfi Proposition Nr SOS. 89

I goneralpoststyrelsens skrivelse deri 29 augusti 1918 har styrelsen
mera i förbigående omnämnt ett av svenska postmannaförbundet
till styrelsen framfört förslag angående inrättande av en högre
avlöningsgrupp för den lägre postpersonalen. Detta förslag har styrelsen
låtit i sin skrivelse den 29 november 1918 utmynna i förslag
om inrättande av automobilmästartjänster och, försöksvis, stationsmästartj
än sfer.

Styrelsen har till eu början gjort följande allmänna uttalande beträffande
inrättandet av en dylik högre avlöningsgrupp:

»Beträffande frågan om inrättande av en femte avlöningsgrupp för de lägre
tjänstemännen vill generalpoststyrelsen till en början framhålla, att det varit och
är generalpoststyrelsens avsikt, att i denna grupp skulle placeras dels vissa
redan nu befintliga befattningar, dels ock vissa befattningar, som skulle nybildas
genom att de lägre tjänstemännens verksamhetsområde utvidgades utöver vad
som redan skett under de senare åren.

De av Svenska postmannaförbundet i sådant hänseende framburna önskemålen
synas generalpoststyrelsen förtjänta av beaktande.

Den högsta befordran, som under nuvarande förhållanden står en posttjänsteman
inom postiljonsgraderna till''buds, är befordran till överpostiljon.
Överpostiljon tjänstgör såsom förman inom järnvägspostkupéer, där personalen
i övrigt består av tjänstemän av förste postiijons och postiljon grad. I några
få fall anlitas tjänstemän av överpostiljons grad jämväl vid postdirektion samt
å fast postanstalt på särskilt ansvarsfulla befattningar.

Inom statens järnvägar hava tjänstemän med motsvarande kompetens avgjort
bättre befordringsmöjligheter, i det de där kunna vinna befordran till befattning
som föreståndare för järnvägsstation av högst öde klass.

Ett viktigt led uti ordnandet under sista årtiondet av postverkets personaloch
arbetsförhållanden har varit överflyttning av göromål från tjänstemän med
högre till tjänstemän med lägre kompetens. Vid en överflyttning i den omfattning,
som redan skett och ännu kan komma att ske, är postverket i hög grad
beroende av att förste postiljonskåren hålles uppe vid eu nivå, som tryggar en
tillfredsställande skötsel av de på dem överlåtna viktigare sysslorna. Till ett
sådant resultat skulle kraftigt bidraga en anordning, genom vilken postverket
kunde erbjuda tjänstemän av denna kompetens åtminstone närmelsevis -— om ej
fullständigt. — samma möjligheter och förmåner, som exempelvis statens järnvägar
kan bjuda sina motsvarande befattningshavare. Eljest kommer postverket
att alldeles ligga under i konkurrensen om arbetskraft.

Ur denna synpunkt är det för postverket och därmed för det allmänna
ingalunda likgiltigt, om något åtgöres eller ej för tillmötesgående av den lägre
personalens ifrågavarande önskemål. Tvärtom får det anses, såsom förhållandena
utvecklat sig, i hög grad önskvärt att bereda tjänstemän av ifrågavarande kompetens
möjlighet att komma till en mer självständig verksamhet, en inkomst
och en social ställning i allmänhet, som kunna locka fullt kvalificerade personer
in på banan samt hålla intresset vaket hos dem, som redan beträtt densamma.
»

En ny avlöninys
grupp
för den lägre
postpersonalen.

40

Automobil(transport-)

mästare.

Generalpoststyrelsen

den 29/n 1918.

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

Departements chefen.

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 393.

Av auto mobilmästare skulle för närvarande enligt generalpoststyrelsens
förslag behövas fyra, nämligen två i Stockholm och två i Göteborg
för utövandet av överinseendet över de lokala transporterna samt automobilparkerna
i dessa städer.

Styrelsen har beträffande dessa befattningar anfört följande:

»Redan för närvarande finnas inom postverket vissa av tjänstemän med ''
lägre kompetens skötta befattningar, för vilkas behöriga skötsel fordras så stora
förutsättningar i fråga om allmän begåvning, självständigt bedömande vid inträffande
tillfälligheter och förmåga att organisera och handhava underlydande
personal, att dessa befattningars innehavare böra åtnjuta avlöning i en högre
grupp än den, som eljest enligt nuvarande fördelning av de lägre tjänstemännen
är den högsta. Så är förhållandet med de två förmän, som, en i Stockholm och
en i Göteborg, närmast hava överinseendet över transporterna mellan postkontoren
inbördes i dessa städer samt mellan postkontoren å ena sidan och de postförande
bantågen å andra sidan ävensom över den för dessa transporter erforderliga
transportörs- och chaufförspersonalen. Så är ock förhållandet med de två tjänstemän,
likaledes en i Stockholm och en i Göteborg, som hava det tekniska överinseendet
över de stora automobilparkerna och garagen å resp. platser. Om
beträffande dessa två senare funktionärer visserligen kan anmärkas, att de icke
hava direkt förmanskap över så stor personal som de först nämnda transportförmännen,
så kräves åter hos dem en viss yrkesteknisk kunnighet, som bereder
dem möjlighet till mycket väl avlönade anställningar i enskild tjänst, och som
därför med fullt skäl grundar anspråk på en avlöning, som, tillsammans med de
allmänna förmåner statsanställning medför, åtminstone något så när motsvarar
den inkomst, ifrågavarande personer kunna erhålla vid övergång till enskild tjänst.

I ena som andra fallet gäller den obestridliga erfarenheten, att ett förmanskap
erhålles fullt tillfred sställande besörjt först då, när vederbörande erhåller
en tjänsteställning och en avlöning, som äro ägnade att göra tjänsteutövaren
solidarisk med hans tjänsteuppgift.

Det var på dessa tjänster generalpoststyrelsen hade sin uppmärksamhet
riktad, då styrelsen i sin föregående skrivelse talade om uppsyningsman. Med
avseende å deras sysselsättning vid automobiltransporterna torde de lämpligen
kunna benämnas automobilmästare, en titel, som, enligt vad inhämtats, med tillfredsställelse
antages av dem det gäller.»

Kommittén har på de av generalpoststyrelsen anförda skälen tillstyrkt
inrättandet av ifrågavarande fyra befattningar, för vilka kommittén
dock funnit benämningen »trausportmästare» mera lämplig.

Liksom kommittén har jag funnit de utav generalpoststyrelsen anförda
skälen för de ifrågavarande fyra befattningarnas uppflyttande till
den ifrågasatta nya avlöningsgruppen vara av sådan innebörd, att jag
ansett mig böra tillstyrka styrelsens förslag.

41

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Beträffande benämningen å dessa befattningar ansluter jag mig till
kommitténs mening, och har i enlighet härmed befattningen transportmästare
upptagits i förslaget till avlöningsreglemente för de fyra
verken.

Generalpoststyrelsen har beträffande inrättande av stationsmästarbefattningar
anfört följande:

»Innan generalpoststyrelsen närmare inlåter sig på frågan om inrättande av
stationsmästartjänster genom anställande av tjänstemän med lägre kompetens
som föreståndare för fasta postanstalter, skall styrelsen först vidröra den del av
frågan, som sammanhänger med den i detta samband framkomna frågan om några
nuvarande postkontors förändrande till postanstalter med stationsmästare som
föreståndare. Det blir därvid nödvändigt att inledningsvis redogöra för gången
av inrättandet av postkontor under de senaste åren.

Yid utgången av år 1910 funnos 242 postkontor. Under 1911 öppnades ett
nytt postkontor, under 1912 öppnades två nya postkontor, under 1913 intet, under
1914 nyöppnades fyra postkontor, under 1915 öppnades fyra nya postkontor, i
samband varmed tre förutvarande postkontor förändrades till poststationer, 1916
öppnades två nya postkontor och under 1917 slutligen öppnades intet nytt postkontor.
(Aven år 1918 har indragning av postkontor ägt rum). Antalet postkontor
hade således under den nu berörda perioden 1910—1917, stigit från 242 till 252,
motsvarande en ökning av blott obetydligt mer än 4 %. JMedeltrafikökningen
under tiden vid postkontoren beräknas till omkring 112 %. Ehuru trafikökningen
är störst vid de stora postkontoren, gör den sig dock även tydligt gällande vid
de små postkontoren.

Yid den poängberäkning, efter vilken postkontoren klassificerades för tiden
från och med år 1910, utgjorde medelpoängen då för de 25 minsta postkontoren
29.8. Beräknad på förhållandena under 1917 är motsvarande poängsiffra 38.6, utvisande
en trafikökning vid dylika postkontor av omkring 30 %. Yid det förra
beräkningstillfället funnos 14 postkontor med en poängsiffra av 30 eller därunder,
vid det senare tillfället allenast 3 st.; vid det förra tillfället 19 st., med
lägre poäng än 25, vid det senare fortfarande endast 3 st.

. Under den gångna perioden hava postkontor således ingalunda nyinrättats
i den omfattning, som varit erforderlig, därest man upprätthållit en fordran att
postkontor skolat inrättas, då rörelsen vid en poststation nått den omfattning,
som i sådant hänseende tillämpats före 1910. På så sätt samt genom utvidgande
av poststationernas befogenhet har generalpoststyrelsen sökt under de senare
åren iakttaga statsmakternas uttalade önskan att genom inrättande av postanstalter
med lägre befogenhet än postkontors tillgodose allmänhetens krav i sådant
hänseende utan att statens ekonomiska intresse sattes åsido; och postkontoren
i den lägsta klassen äro således nu av avsevärt större omfattning, än
då denna fråga om postkontors överlåtande åt tjänstemän med lägre kompetens
först väcktes.

Stationsmästare.

Generalpoststyrelsen

den 29/n 1918.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sam!. 334 höft. (Nr 393.)

967 19 6

42

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Generalpoststyrelsen vill här särskilt betona, att postkontorets verksamhet
icke är av enbart lokal natur, såsom förhållandet är med poststationerna, utan
postkontorets uppgift, särskilt de mindres, är i lika hög grad att sammanhålla,
reglera och kontrollera verksamheten vid poststationer, postförings- och lantbrevbäringslinjer
m. fl. postala anordningar inom eu större omnejd än den, som hör
till postkontorets eget lokala trafikområde.

Med avseende härå håller generalpoststyrelsen bestämt före, att för dessa
postanstalters behöriga förvaltning och tillfredsställande ledning nu mer än förut
erfordras den betydligt större både allmänna och fackliga kompetens, som är tillfinnandes
hos postexpeditörerna och de ur denna tjänstemannagrupp rekryterade
högre tjänstegraderna mot hos tjänstemännen inom postiljonsgraderna. Och
generalpoststyrelsen avstyrker lika bestämt, att postkontor utbytas mot postanstalter
med stationsmästare som föreståndare i andra fall, än där det visar sig,
att på grund av rörelsens tillbakagång skäl föreligger att, såsom under de senare
åren gång efter annan skett, utbyta postkontoret mot en poststation.

Härefter övergår generalpoststyrelsen till frågan om större poststationers
överlåtande till stationsmästare under den längre eller kortare övergångsperiod,
efter vilken det kan visa sig oundgängligt att ersätta dylik postanstalt med postkontor
av nuvarande lägsta typ.

Tidigare har generalpoststyrelsen haft skäl önska reservera större poststationer
åt kvinnliga dispositionsbiträden, vilka å postkontoren biträtt med göromål
av det slag, som upptaga den löpande tjänsten vid en poststation. På så
sätt hade man tänkt sig kunna bereda dylika biträden möjlighet att, i de fall de
fortsatte att ägna sina krafter åt postverkets tjänst, vinna en mera tryggad ställning
än den lösa och tillfälliga anställningen som dispositionsbiträden.

Emellertid har generalpoststyrelsen nu för avsikt, som generalpoststyrelsen
i sin skrivelse den 29 augusti 1918 meddelat, att å postdirektionerna och
postkontoren anställa kvinnliga biträden, som i så fall skulle övertaga enklare
sysslor, för vilka hittills anlitats tjänstemän av postexpeditörs grad. De sysslor,
om vilka det då är fråga, äro just sådana, som hittills i stor omfattning skötts av
kvinnliga dispositionsbiträden — där så funnits — och dessa kunde således nu
på annat sätt än genom deras anställande som poststationsföreståndare i viss
ehuru ej tillräckligt stor utsträckning beredas en tryggad ställning av beskaffenhet
att väl svara mot deras allmänna förutsättningar och dittillsvarande postala tjänstgöring.

Det lider intet tvivel, att å de högre postiljonsgraderna för närvarande
finnas tjänstemän, visserligen ej till något större antal, kompetenta att tillfredsställande
sköta även en av de största nuvarande poststationerna. En intresserad
och vaken förste postiljon inhämtar helt naturligt under sin långvariga tjänstgöring
en viss allmän inblick även i postala förhållanden, som ligga utom hans
egentliga verksamhetsområde; och den praktiska utbildning han sålunda eller
eljest förvärvat får ej underskattas. Dessutom har han genomgått en teoretisk
utbildningskurs, som skänkt ett visst mått teoretisk fackkunskap; och skulle försök
med anställande av förste postiljoner som poststationsföreståndare i övrigt visa
sig lämpligt, men erfarenheten visa, att behov föreligger av ytterligare teoretisk
utbildning, kan detta tänkas fyllt genom anordnande av lämpliga utbildningskurser.

Medelkostnaden per poststation för skötseln av de 20 dyraste poststationerna
utgör för närvarande:

Kungi. May.ts Proposition Nr 393.

43

poststationsföreståndarearvode + 25 % dyrtidstillägg..

last biträdesanslag ...................... ..................................

anslag för expeditionen av sidoposter..........................

» » » » nattposter ..........................

» » posttransporter...............................................

. kronor 2,150
» 465

102

63

»

546

Kronor 3,336: —

Att beräkna kostnaden för en postanstalt med stationsmästare som föreståndare
är svårt med hänsyn därtill, att frågan om det arvode, som skulle utgå
till dylik stationsmästare, ännu icke är avgjord. Antages emellertid, att sådan
stationsmästare i avlöningshänseende likställes med stationsmästare vid 5 kl. station
vid statens järnvägar, och tillämpas den för 1919 gällande provisoriska avlöningsstaten,
kunna kostnaderna beräknas sålunda:

högsta avlöning till stationsmästaren..........

krigstidstillägg (365 kronor + 2/''a X 3,060) ..

biträdesanslag...............................................

anslag för sido- och nattposter bortfalla.....

» * posttransporter.............................

beklädnadsersättning....................................

läkarvård ......................................................

lokalhyra ......................................................

belysning och värme jämte expenser .......

............................... kronor 3,060

—

............................... »

2,425

—

............................... »

1,200

—

.............................. »

546

_

............................. »

225

—

............................... »

20

—

............................. »

300

—

............................... »

300

—

Summa kronor 8,076

—

Dragés härifrån nuvarande, här ovan nämnda kostnadsbelopp
för poststation................................................................. kronor 3.336: —

återstå.......................................................................................... kronor 4,740: —

utvisande fördyringen,

Då kommittén uttryckligen begärt beräkning i sådant hänseende, vill generalpoststyrelsen
till slut beräkna den ytterligare kostnadsökning, som skulle uppstå,
därest dylik poststation förändrades till postkontor. I stället för avlöning och
, dyrtidstillägg till stationsmästare skulle insättas motsvarande belopp för postmästare,
vare sig manlig eller kvinnlig, vartill torde få läggas något anslag för
städning. Däremot bortfölle kostnaden för beklädnad och läkarvård. Antages
att städningen kunde erhållas för ungefär sistnämnda kostnad, bleve resultatet:

Manlig postmästare av klass 4 högst ...............................................Kronor 5,100: —

krigstidstillägg............................................. » 3,765: —

Kronor 8,865: —

avgår motsvarande summa för stationsmästare Kronor 5,485: —
fördyring ......................................... Kronor 3,380: —

Kvinnlig postmästare av klass 4 högst............................................Kronor 3,500: —

krigstidstillägg ............................................ » 2,698: —

Kronor 6,198: —

avgå som ovan..............................................Kronor 5,485: —

fördyring ........................................................Kronor 713: —

44

Kommunika tionsverkens lönekommitté.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Emellertid skall generalpoststyrelsen, under hänvisning till vad styrelsen i
början under denna avdelning anförde, här framhålla, att vid de principer, som
under de senaste åren följts för nyinrättande av postkontor de två senare beräkningarna
äro av ringa praktisk betydelse.

Det kan nämligen icke komma ifråga, att postkontor numera nyinrättas,
annat än där sådana förhållanden föreligga, att trakten i sin helhet icke blir tillfredsställande
betjänad med mindre än dylik åtgärd.

För närvarande finnas 10 stycken poststationer med en uppbörd över 15,000
kronor. Därest tjänsteman med lägre kompetens nu skulle anställas som föreståndare
för större poststationer, synes det höra ske i begränsad omfattning och
att börja med endast försöksvis, vare sig uppbörden är synnerligen hög eller
poststationen eljest på grund av det betjänade samhällets folkrikhet (såsom vissa
förstads- och villasamhällen) med postutdelning eller lantbrevbäring kan hänföras
till de största poststationerna.

Med hänsyn till vad generalpoststyrelsen här ovan — med bortseende från
kostnadsfrågan — anfört, anser generalpoststyrelsen nu tiden vara inne för
dylikt försök.»

Kommittén har ansett, att stationsmästare borde kunna placeras
såsom föreståndare för såväl större poststationer som mindre postkontor.
Härom har kommittén anfört följande:

»I fråga om anställandet av stationsmästare såsom föreståndare för fasta postanstalter,
avstyrker generalpoststyrelsen, att postkontor utbytas mot postanstalter
med stationsmästare såsom föreståndare i andra fall än då rörelsens tillbakagång
borde föranleda postkontorets utbytande mot poststation, men tillstyrker däremot
att försök göras i begränsad omfattning med dylika befattningshavare såsom föreståndare
för större poststationer.

Såsom skäl för sitt berörda avstyrkande av att postkontor utbytas mot
mästarstationer, varigenom enligt vad styrelsen upplyst en icke oväsentlig besparing
i utgifter skulle uppkomma, har styrelsen anfört, att ett postkontors
verksamhet icke är av enbart lokal natur, såsom förhållandet är med poststationerna,
utan postkontorets uppgift, särskilt de mindres, är i lika hög grad att
sammanhålla, reglera och kontrollera verksamheten vid poststationer, postföringsoch
lantbrevbäringslinjer m. fl. postala anordningar inom en större omnejd än
den, som hör till postkontorets eget lokala trafikområde. Med hänsyn härtill
erfordrades för dessa postanstalters behöriga förvaltning och tillfredsställande
ledning nu mer än förut den betydligt större både allmänna och fackliga kompetens,
som vore tillfinnandes hos postexpeditörerna och de ur denna tjänstemannagrupp
rekryterade högre tjänstegraderna mot hos tjänstemännen inom
postiljonsgraderna.

Att postkontoren skulle utgöra en centralpunkt för omkringliggande trakt,
vilket väl skulle innebära, att de äro överordnade något antal poststationer eller
andra postala samfärdsmedel, synes emellertid icke vara en allmän tillämpad
regel. Sålunda har kommittén inhämtat, att åtminstone tio postkontor sakna
underlydande poststation, att av dessa postkontor endast fyra hava underlydande
lantbrevbäringslinje — eu eller två — att nio andra postkontor hava vardera en
underlydande poststation, två andra postkontor endast två o. s. v. Kommittén

45

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 393,

kan ej heller finna det böra vara uteslutet, att en eller annan poststation och i
alla händelser lantbrevbäringslinier skulle kunna förläggas under postanstalt med
stationsmästare såsom föreståndare. Men även om detta icke skulle befinnas
lämpligt, särskilt under den första tiden intill dess erforderlig stadga vunnits åt
den nya organisationen, lära tekniska svårigheter i regel icke möta att förlägga
dylika poststationer under annat närliggande postkontor.

Rörelsens omfattning vid en del smärre postkontor synes icke böra lägga
hinder i vägen för deras utbytande mot mästarstationer. Sålunda utgjorde under
år 1917 medeltalet av lokaluppbörden vid tio stycken postkontor, vilka alla förestodos
av manliga postmästare, 18,277 kronor eller endast obetydligt mera än
medeluppbörden, 10,744 kronor, samma år vid tio poststationer. Nämnda tio
postkontor äro ändock icke de i avseende å uppbörden minsta — sådana funnos
med 6,986, 8,922, 12,169, 13,950, 14,091 och 14,930 kronors uppbörd — men
samtliga utgjordes av postanstalter utan underlydande poststation eller med en
eller två sådana.

Den besparing i kostnader, som skulle uppkomma genom ett postkontors
utbytande mot mästarstation, har av generalpoststyrelsen beräknats till 3,380
respektive 713 kronor, allt efter som postkontoret förestodes av manlig eller
kvinnlig postmästare. Härvid har styrelsen emellertid icke tagit hänsyn till,
bland annat, de högre avlöningar, som böra beräknas för postmästares mera
kvalificerade biträden än för de befattningshavare av lägre grad, som kunna
komma att biträda en stationsmästare. Enligt av kommittén inhämtade uppgifter
kan medelkostnaden under år 1918 för de ovannämnda tio postkontor, vars
medeluppbörd anförts, anslås till omkring 13,000 kronor, under det att kostnaden
för en mästarstation, vars föreståndare torde böra i avlöningshänseende jämföras
med en stationsmästare å sjätte klassens station vid statens järnvägar, av kommittén
uppskattats till, med beräknande av högsta avlöning för föreståndaren å
billigaste ort, omkring 7,000 kronor, utvisande en besparing av i runt tal 6,000
kronor. Då generalpoststyrelsen uppskattat kostnaden för en mästarstation till
8,076 kronor, beror det främst därpå att styrelsen tänkt sig stationsmästare vid
postverket böra jämställas med stationsmästare å femte klassens station vid
statens järnvägar.

Enär generalpoststyrelsen icke motsatt sig vissa större poststationers utbytande
mot mästarstationer, inskränker sig kommittén till att rörande styrelsens
utredning därutinnan endast framhålla, att medelkostnaden för ovan åsyftade tio
poststationer, vilkas medeluppbörd anförts, för närvarande utgör 4,162 kronor,
vadan den ökade kostnaden för sådan stations utbytande mot mästarstation skulle
enligt kommitténs beräkningar belöpa sig till omkring 2,800 kronor i stället för
av generalpoststyrelsen angivna 3,336 kronor.

Det torde böra anmärkas, att kommitténs samtliga här ovan gjorda beräkningar
hänföra sig^ till de under år 1918 gällande avlöningar; för poststationsföreståndare
har således räknats med ett dyrtidstillägg å 50 procent, under det
att generalpoststyrelsen utgått från det tidigare under året medgivna tillägget av
allenast 25 procent. De höjningar av lönerna, som redan beviljats för år 1919
och som torde komma att ytterligare medgivas från år 1920, komma givetvis att
påverka resultatet av nu gjorda beräkningar, men sannolikt i den riktning, att
besparingen genom postkontors utbytande mot mästarstationer ökas utöver vad
kommittén antagit.

46

Generalpoststyrelsen

den 17/i 1919

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

För sin del har kommittén funnit sig böra tillstyrka uppförandet å postverkets
ordinarie stat av den ifrågavarande befattningen såsom stationsmästare,
och detta i syfte att dylika befattningshavare skulle göras till föreståndare ej
blott, såsom generalpoststyrelsen ansett, för större poststationer, utan även för
smärre postkontor.

Genom lämpliga poststationers förseende med stationsmästare såsom föreståndare
skulle enligt kommitténs mening vinnas åtskilliga fördelar, utan att,
såsom förut påvisats, någon mera avsevärd kostnadsökning skulle uppkomma.
Allmänheten skulle bliva bättre betjänad, emedan den skulle bliva oberoende av
omgången till mera avlägset belägna postkontor. Den postala sakkunskapen,
förvärvad under praktiskt arbete inom postverket, skulle bliva i högre grad företrädd
hos postanstaltens föreståndare samt underlydande funktionärer bliva ledda
och övervakade på ett effektivare och mera betryggande sätt än vad nu kan bliva
fallet. En fast anställd .föreståndare torde ock hava större förutsättningar att
tillse, att ortens postala behov bliva vederbörligen tillgodosedda och förslag till
förbättringar avgivna till de postala myndigheterna.

För utbyte av smärre postkontor mot mästarstationer talar i främsta rummet
den ingalunda obetydliga besparing i utgifter, som därigenom skulle uppkomma.
Det måste anses innebära anlitande av överkvalificerad arbetskraft, då
till föreståndare för en del mindre postkontor nu anlitas manliga tjänstemän av
postmästares grad. Erfarenheten från statens järnvägar giver också vid handen,
att till tjänstemän av stationsmästargraden med fördel kunnat överlåtas skötseln
av ganska stora järnvägsstationer. Säkerligen skulle det visa sig, att även postkontor
med ganska stor rörelse kan på ett tillfredsställande sätt omhänderhavas
av stationsmästare. Redan nu anlitas postiljoner till expeditionsarbete i allt
större utsträckning, och då generalpoststyrelsen ställt i utsikt ytterligare utbildning
för aspiranter till stationsmästarbefattningar, torde de teoretiska förutsättningarna
kunna bliva uppfyllda.

Slutligen vill kommittén såsom ett allmänt skäl för den ifrågavarande nya
befattningens inrättande anföra, att den befordringsmöjlighet, som därigenom
skapas för postiljonskåren, skulle medföra utsikt till en bättre rekrytering av
denna kår och möjliggöra att i postverkets tjänst behålla dugande postiljoner, som
eljest måhända skulle söka sig bort från verket.»

Med anledning av kommitténs sålunda gjorda uttalande har generalpoststyrelsen
i sitt till Kungl. Maj:t avgivna utlåtande närmare utvecklat
sin uppfattning'' i förevarande ämne. Styrelsen har därvid anfört
följande:

»Generalpoststyrelsen föreslog i sin skrivelse till kommittén den 29 november
1918 anställande på försök av postiljoner såsom föreståndare för större poststationer,
därvid generalpoststyrelsen framhöll att, då i fortsättningen såsom hittills
skäl förelåge att på en plats utbyta ett postkontor mot en poststation, fråga
naturligen kunde uppstå om dylik poststations överlåtande åt postiljon. Kommittén
föreslår nu, att postiljoner må kunna anställas som föreståndare för ej
mindre större stationer än även mindre postkontor. Kommitténs och generalpoststyrelsens
meningar i denna fråga* synas sålunda vara ganska nära sammanfallande.
Meningsskiljaktigheten —- därest den överhuvud är för handen — synes

Kungl. Magis Proposition Nr 393.

47

hänföra sig till den frågan, huruvida för det fall stationsmästare anställes såsom
föreståndare för postanstalt, som dittills varit postkontor, postanstalten fortfarande
skall vara organiserad såsom ett postkontor och stationsmästaren sålunda få full
befogenhet såsom postmästare, eller huruvida någon ändring uti postanstaltens
organisation skall i och med detsamma komma till genomförande. Generalpoststyrelsen
anser en sådan förändring nödvändig. Kommittén har härutinnan icke
gjort något bestämt uttalande.

Generalpoststyrelsen skall därför här närmare utveckla sin ståndpunkt.

De fasta postanstalterna utgöras dels av fullständiga postanstalter, benämnda
postkontor, och dels av postanstalter med inskränkt befogenhet, benämnda poststationer.
Utom det att poststationernas befogenhet i förhållande till allmänheten
är begränsad, råder mellan de två slagen av postanstalter den huvudskillnaden,
att postkontoret direkt redovisar till generalpoststyrelsen respektive postsparbanken
för omhänderhavda medel av olika slag, under det att poststationen
icke har någon självständig redovisning. All medelsomsättning vid poststationen
förmedlas genom och är underkastad fortlöpande kontroll från ett överordnat
postkontors sida, i vars slutliga redovisning till generalpoststyrelsen eller postsparbanken
ingår redovisning för jämväl vid poststationen omsatta medel.

Med hänsyn till påpekade förhållande i redovisningshänseende och med avseende
därå att postkontorets befogenhet gentemot allmänheten utan inskränkning
omfattar alla rörelsegrenar, är det nödvändigt, att postkontorets föreståndare har
ingående kännedom ej endast i fråga om postverkets redovisningssystem utan
även ifråga om postala författningar och bestämmelser i allmänhet. En sådan
kompetens besittes för närvarande endast av tjänstemännen av postexpeditörs
och högre grader. För att antagas till tjänsteman av sådan grad erfordras att
hava avlagt åtminstone realskolexamen samt att därefter hava genomgått en
postelevkurs på nära två år. Tjänstemännens av postiljons grad kompetens
stannar långt under postexpeditörernas, och generalpoststyrelsen måste ovillkorligen
fasthålla vid, att för handhavandet av en postanstalt med postkontors befogenhet
och skyldighet erfordras åtminstone den kompetens, som besittes av postexpeditörerna.
Och ej ens alla postexpeditörer hava de kvalifikationer, som fordras
av en postmästare. Vid besättande av dylika befattningar måste skickligheten
spela en stor roll för befordringen.

Generalpoststyrelsen skulle fördenskull icke kunna tillstyrka, att till föreståndare
för ett postkontor — även det minsta — med bibehållande av postkontorets
organisation, befogenheter och åligganden anställdes en stationsmästare;
utan i och med stationsmästarens övertagande av postanstalten bleve en begränsning
i dess verksamhet erforderlig; och dess redovisning måste underordnas
lämpligt närliggande postkontor. Av sådan anledning kan givetvis poststation
heller icke underordnas mästarstation, ty det lärer icke kunna sättas i fråga,
att en postanstalt, vars redovisning måste förmedlas av ett överordnat postkontor,
skall förmedla och öva kontroll på en annan postanstalts redovisning.

Kommittén har framhållit, att erfarenheten från statens järnvägar givit vid
handen, att till tjänsteman av stationsmästargraden med fördel kunnat överlåtas
skötseln av ganska stora järnvägsstationer, samt att det säkerligen skulle visa sig,
att även postkontor med ganska stor rörelse kunde på ett tillfredsställande sätt
omhänderhaVas av stationsmästare. Därmed synes kommittén hava velat giva
stöd för sitt påstående, att det måste anses innebära anlitande av överkvalificerad

48

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 393.

arbetskraft, då till föreståndare för en del mindre postkontor nu anlitas manliga
tjänstemän av postmästares grad.

En järnvägsstationsföreståndares arbetsuppgift faller, enligt generalpoststyrelsens
förmenande, till sin huvudsakligaste del inom trafikens område, i det han
har att övervaka, leda och ordna person-, gods- och i viss mån tågtrafiken inom
den honom anförtrodda stationens område. Vid sidan härav lärer hans redovisningsarbete
vara av mera underordnad betydelse. Järnvägsstationernas uppbörd
härflyter i stort sett ur endast två källor, persontrafiken (biljettförsäljningen) och
godstrafiken; deras utgifter äro'' huvudsakligen av två slag avlöningsmedel och
efterkrafsmedel, vartill givetvis komma expensutgifter och dylikt av mindre vikt. På
grund härav har järnvägens redovisningssystem kunnat så förenklas, att samma
slag av redovisningar avgivas av de större stationerna, vilka förestås av stationsinspektor,
som av de minsta mästarstationerna.

Statens järnvägars trafikinkomster, vilka uppbäras vid järnvägsstationerna,
överstiga avsevärt postverkets trafikinkomster. Summorna för år 1917 utgjorde
i runda tal respektive 162 och 36 miljoner kronor. Postverkets trafikinkomster
utgöra emellertid endast en ringa del av de medel, för vilka postkontoren hava
att redovisa. Medelsomsättningen vid postkontoren består till sin huvudsakliga
del av till postverket anförtrodda medel. Storleken av dessa utgjorde år 1917 i
avrundade tal:

postanvisningsmedel .............................................................. 747,3 miljoner kronor

postförskottsmedel ................................................................. 74, i » »

tidningsmedel........................................................................... 9,7 » »

stämpelmedel (postanstalternas uppbörd).............................. 17,8 » »

postsparbanksmedel (insättningar) ....................................... 21,8 » »

pensionsmedel........................................................................... 16,5 » »

krigsunderstöd ..................................................................... 2,6 » »

tillhopa 889,7 miljoner kronor.

Under år 1918, för vilket motsvarande siffror nu icke kunna lämnas, tillkom
dessutom den av postanstalterna förmedlade kronoskatteuppbörden, vilken steg till
ett belopp av över 128 miljoner kronor. Redovisningen av dessa väldiga summor,
vilka i småposter strömma in och ut genom postanstalternas kassor, påvilar, som
ovan utvecklats, postkontoren, vilkas redovisningar med hänsyn till de många
olika slagen av medel naturligen äro mera komplicerade. Järnvägsstationerna
hava visserligen ock en uppbörd av anförtrodda medel, efterkravsrörelsen, men
dessas sammanlagda belopp lärer, enligt vad för generalpostyrelsen uppgivits,
för år 1917 hava för statens järnvägars egna stationer uppgått till omkring
36,000,000 kronor. För i samtrafik med statens järnvägar varande enskilda järnvägar
inkasserade medel har beloppet icke kunnat exakt uppgivas, men antages
med säkerhet icke överstiga nyssnämnda belopp, vadan beloppet av samtliga
efterkravsmedel, högt räknat, ungefärligen motsvarar postförskottsmedlen.

Postverkets verksamhetsområde kan sägas sönderfalla i två delar: den ena
trafiken, d. v. s. befordringen av postförsändelserna, och den andra inkasserande
och utbetalande av medel och vad därmed närmast sammanhänger, det direkta
betjänandet av allmänheten och redovisningen.

På trafikområdet få tjänstemännen av lägre grad än postexpeditörs sin
huvudsakliga utbildning och träning. På detta område tages ock deras arbetsförmåga
i anspråk i allt större och större omfattning.

411

Kung!. Maj.ts Proposition Nr SOU.

För en postmästare vid ett mindre postkontor utgör trafikarbetet (expedieringen
av ankommande och avgående post och dylikt) endast eu oväsentlig detalj.
Hans huvudsakliga arbete och ansvar är medelsredovisningen och vad därmed
sammanhänger och faller alltså inom den andra delen av postverkets verksamhetsområde,
vars teknik närmast är att jämställa med bank- eller affärsverksamhet.
På sistberörda område, där vederbörande tjänsteman kommer i direkt beröring
med den korresponderande allmänheten i en mångfald olikartade ärenden,
krävas de högre kvalifikationerna, större allmänbildning, språkkunskaper och
dylikt.

Här skall ej fördöljas, att tjänstemännen av postiljonsgraderna under sin
tjänsteutövning komma i direkt beröring med allmänheten i de fall, då de till
adressaterna i deras bostäder beställa försändelser, däri understundom inbegripet
att utlämna värdeförsändelser och utbetala postanvisningsbelopp, ävensom då de
å större paketexpeditioner biträda med mottagande och utlämnande av paket,
men i dylika fall hava de att uteslutande syssla med en detalj, och då kräves ej
av dem att kunna taga befattning med eller lämna upplysningar rörande alla
postverkets olika rörelsegrenar.

Med det anförda har generalpoststyrelsen velat visa, att en grundväsentlig
skillnad förefinnes mellan en järnvägsstationsföreståndares och en postmästares
åligganden. Hen förre har ett mycket ansvarsfullt arbete, men det faller inom
ett annat område och kräver fördenskull andra kvalifikationer. En stationsmästare
vid järnvägen lärer ock under sin föregående tjänstgöring hava i huvudsak
sysslat med samma slags göromål som de, vilka åligga honom som stationsföreståndare.
En tjänsteman av postiljonsgraderna, vilken anställes som föreståndare
för en postanstalt, kommer då in på ett för honom i stort sett obekant
verksamhetsområde. Fördenskull anser generalpoststyrelsen den av kommittén
uppdragna jämförelsen haltande. Att generalpoststyrelsen måste med försiktighet
framgå på den föreslagna vägen att besätta platser såsom föreståndare för
postanstalter med tjänstemän ur postiljonsgraderna, äro beroende av, att det är
generalpoststyrelsens plikt tillse, att den befattningshavare, som har ansvar och
redovisningsskyldighet för en betydande uppbörd av såväl postverkets egna som
i dess vård anförtrodda medel, är fullt kompetent för sitt uppdrag.

I sin tidigare åberopade skrivelse till kommittén har generalpoststyrelsen
påvisat, att under de senare åren dels icke nyinrättats postkontor i samma utsträckning
som skulle skett, därest tidigare följda grunder tillämpats, dels postkontor,
då skäl förelegat, indragits och ersatts med poststationer och dels poststationernas
befogenhet gent emot allmänheten ökats. Hen utvecklingsväg, på
vilken sålunda inslagits, måste emellertid, det torde vara uppenbart, fullföljas
med eu viss försiktighet och hänsyn även till befintliga tjänsteinnehavare, alldeles
som förhållandet varit vid utbytet av postexpeditörer mot förste postvaktmästare
och förste postiljoner. Utbyte av postkontor mot poststation har sålunda
svårligen kunnat sättas ifråga annat än där möjlighet funnits att bereda
den dåvarande postmästaren lämplig annan placering eller i samband med postmästarens
avgång. Emellertid hava förändringarna ingalunda låtit sig göra utan
protester från allmänheten — och det torde varit på grund av sådana som generalpoststyrelsen
på sin tid icke kunde trots begäran erhålla Kungl. Maj:ts medgivande
för postkontorets i Trosa utbytande mot poststation.

Utan angivande av vilka postkontor som åsyftats, har kommittén meddelat,
att vid 10 postkontor, som förestodes av manliga postmästare, uppbörden år 1917
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 höft. 354 sand. (Nr 393.) 967 19 7

50

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

uppgått till i medeltal 18,277 kronor samt dessutom angivit specificerade uppbördssiffror
för 6 stycken postkontor.

, Om man skulle tänka sig att, till eu början, av de av kommittén åsyftade
postkontoren sådana med mindre än 20,000 kronors lokaluppbörd utbyttes mot
poststation, skulle, såvitt kan bedömas på kommitténs ofullständiga uppgifter,
till utbyte nu kunna ifrågakomma postkontoren i Oxelösund, Saltsjöbaden, Kungälv,
Östhammar, Ljusne, Gränna, Degerfors, Malmköping, Mariefred, Åhus, Torshälla,
Öregrund och Trosa,

Generalpoststyrelsen har redan fäst uppmärksamheten på de svårigheter,
som mötte vid försök att få det minsta av dessa, nämligen postkontoret i Trosa,
förändrat till poststation.

Antaget att sådana svårigheter icke — något som generalpoststyrelsens erfarenhet
dock jävar — skulle möta för de övriga av dessa postkontors utbytande
mot poststation, lägga dock personalförhållandena, såsom generalpoststyrelsen
ovan antytt, hinder i vägen för en omedelbar förändring på alla dessa platser.
Vissa av dem, såsom Saltsjöbaden och Östhammar, äro bad- och turistorter med
regelbunden eller tidvis betydande trafik av utlänningar, ett förhållande, som
väcker betänkligheter mot förändring överhuvud å dessa platser. I viss mån
gälla samma synpunkter beträffande postkontoret i Öregrund. Postkontoret
i Åhus har fem underlydande poststationer, och ur organisatorisk hänsyn låter
det sig, som likaledes ovan omnämnts, icke göra att underordna poststationer
under postanstalter med föreståndare av stationsmästares kompetens. Där postkontor
endast har en eller två underlydande poststationer kan det tänkas, att i
samband med en förändring denna eller dessa poststationer kunde förläggas
under annat postkontor. Men en sådan omläggning kan också för en enstaka
poststation betyda en så avsevärd försämring i poststationens postutväxling, att
man måste hålla sig betänksam mot ändringen.

Sammanfattas det nu anförda är sakläget således följande. Postiljoner äga
icke nu och kunna ej heller genom en utbildningskurs av måttlig längd bibringas
den kompetens, som erfordras för skötsel av en fullständig fast postanstalt (postkontor).
Däremot torde vissa av dem äga eller eljest genom lämplig utbildningskurs
kunna bibringas kompetens för handhavandet av fast postanstalt med inskränkt
befogenhet (poststation). Försök bör för den skull göras med s. k.
stationsmästare som föreståndare för poststationer, därvid givetvis det utbyte av
postkontor mot poststationer, som sedan en tid fortgått, icke bör avbrytas utan
fortsätta där så lämpligen kan ske. Härvid bör naturligen tagas under omprövning,
huruvida den nya poststationen bör förestås av stationsmästare eller ej.

Härutöver vill generalpoststyrelsen med föranledande av den avvikelse, som
är förbunden mellan generalpoststyrelsens och kommitténs kostnadsberäkningar
och bortsett från den skillnad, som är beroende på att generalpoststyrelsen likställt
ifrågasatta nya stationsmästare vid postverket med stationsmästare av femte
klassen vid statens järnvägar, under det kommittén likställt dem med stationsmästare
av sjätte klassen, framhålla, att kommittén icke upplyst, hur den kommit
till det lägre resultatet. Generalpoststyrelsen kan därför, utom i vad rör den
skillnad, som svarar mot avlöningsskillnaden mellan en femte och en sjätte klassens
stationsmästare vid statens järnvägar, icke godtaga kommitténs beräkningar
såsom riktigare än generalpoststyrelsens egna. Det torde dock vara att uppmärksamma,
att beräkningarna i ena. som andra fallet stöda sig på antaganden
beträffande ett försök, som skall göras, och att dylika beräkningar i regel äro

f)l

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 393.

mer eller mindre ovissa. Emellertid är generalpoststyrelsen övertygad, att därest
den väg, som beträddes genom fastställande av årets provisoriska avlöningsstater,
och varigenom de lägre tjänstemännen erliöllo procentuellt avsevärt större förbättringar
än de högre, skall i fortsättningen ytterligare följas, den ekonomiska
betydelsen för staten av postkontors utbytande mot mästarestationer blir mindre
och icke större än som anges uti generalpoststyrelsens beräkningar.

Till slut skall generalposstyrelsen vidröra en synpunkt, som i detta sammanhang
icke får lämnas utan allt avseende.

Av de minsta postkontoren förestås ett antal av kvinnliga postmästare. Av
de ovan uppräknade postkontoren är detta fallet med Ljusne, Malmköping, Mariefred,
Torshälla och Trosa. Generalpoststyrelsen har si" ju icke bekant vilka
avlöningsbelopp, som komma att fastställas för dessa funktionärer samt, i förekommande
fall, för stationsmästare. Med de siffror, med vilka man hittills kunnat
räkna, skulle ju emellertid skillnaden i kostnad mellan en fullständig postanstalt,
skött av en kvinnlig postmästare och en postanstalt med inskränkt befogenhet,
skött av en stationsmästare, icke bliva så betydande, att den kan sägas
vara av någon egentlig statsekonomisk betydelse. Kommittén har betonat önskvärdheten
av att genom stationsmästarinstitutionen förbättra postiljonskårens
befordringsmöjligheter. Generalpoststyrelsen vill å sin sida lika kraftigt betona,
att utvecklingen icke kan få ledas så, att de kvinnliga tjänstemännens ifrågavarande
befordringsmöjlighet bringas ur världen. De kvinnliga postexpeditörernas
befordringsmöjligheter äro redan nu så begränsade, att någon försämring
icke bör ske, för så vitt man icke alldeles vill beröva dem den sporre till intresse
i tjänsten, som kan ligga uti förhoppning att någon gång nå fram till eu
mera självständig syssla.

Generalpoststyrelsen vill slutligen icke lämna utan erinran kommitténs
gent emot generalpoststyrelsen gjorda påstående, att det icke synes vara eu
allmänt tillämpad regel, att postkontoren skulle utgöra en centralpunkt för omkringliggande
trakt. Kommittén har själv konstaterat, att 10 postkontor sakna
underlydande poststationer. Detta är alldeles riktigt. Av de 224 postkontor,
som — efter fråndragande av de för det uteslutande lokala trafikbehovet i de
större städerna inrättade postkontoren — i detta samband kunna komma ifråga,
motsvarar detta icke mer än 4 1/2 %, en avvikelse, som icke lärer få anses rubba
den allmänna regeln.

Generalpoststyrelsen kan här icke underlåta att bemärka, att kommittén
angivit antalet av de postkontor, som sakna underlydande poststation till 10.

Rätteligen utgör antalet emellertid 34. Det ligger nära till hands att antaga att,
såsom generalpoststyrelsen här ovan förutsatt, kommittén ansett sig böra fråndraga
de postkontor av ifrågavarande slag, som äro belägna inom de större städerna.
Någon artskillnad mellan ett postkontor utan underlydande poststation
inom en stad och ett dylikt postkontor å landsbygden eller i en småstad förefinnes
emellertid icke.»

Såväl generalpoststyrelsen som kommittén hava förordat inrättande Departementaav
de ifrågasatta nya stationsmästartjänsterna; och har denna befattning chefenjämväl
upptagits i det förslag till avlöningsreglemente, som Kungl. Maj:t
tidigare denna dag beslutit underställa riksdagen. Medan kommittén

52

Kung!. May.ts Proposition Nr 393.

Sammanfattning
av
förslaget.

ansett dylik stationsmästare höra kunna ifrågakomma som föreståndare
ej endast å större poststation utan även å mindre postkontor, har generalpoststyrelsen
med huvudsaklig hänsyn till postkontorens allmänna
ställning och den dem åliggande självständiga redovisningen ansett endast
tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad äga tillräcklig kompetens
att vara föreståndare för postkontor. För egen del har jag kommit till
den uppfattningen, att hinder ej synes böra möta att åtminstone försöksvis
tillämpa den av kommittén förordade anordningen, att de nya
stationsmästarna komma till användning jämväl å vissa smärre postanstalter,
som nu hava postkontors befogenhet. Vilka förändringar i
dessa postanstalters befogenhet eller organisation det i samband därmed
kan anses lämpligt att vidtaga lärer vara en fråga, vars avgörande efter
ytterligare utredning torde kunna överlåtas åt Kungl. Maj:t.

Beträffande de befattningar, vilkas antal bör underställas riksdagens
prövning, torde innebörden av föreliggande förslag framgå av följande
jämförande sammanställning:

Kungl. Maj:ts proposition Nr .9.9.3.

53

Enligt föreliggande förslag■

Enligt den för år 1919 gällande staten.

Befattning.

An-

tal

Befattning.

An-

tal

Styrelsen.

Aktuarie .......................................

2

Aktuarie ...................................

2

Förrådsförvaltare.............................

1

Förrådsförvaltare...........................

1

13:e löne-

Notarie.........................................

8

Notarie.......................................

7

graden

Registrator ....................................

1

Registrator ................................

1

Revisor..........................................

5

Revisor.......................................

5

Revisor och bokhållare.....................

3

Revisor och bokhållare..................

3

Förste aktuarie ..............................

3

Förste aktuarie ..........................

3

15:e löne-graden

Intendent .......................................

2

Intendent....................................

2

Sekreterare ....................................

7

Sekreterare ................................

5

16-.e löne-graden

Ombudsman....................................

L

Ombudsman.................................

1

17:e löne-graden

•Förste intendent..............................

1

Sekreterare (förste intendent) .........

1

18si- ...................................

1

Kamrerare .................................

1

20:e löne-graden

■Byråchef .......................................

4

Byråchef ....................................

4

Distrikts- och lokalförvaltningarna.

(Förste kontrollör..............................

14

Förste kontrollör...........................

8

14:e löne-graden

Postmästare av klass 2.....................

43

(Postmästare av klass 2 A ............

\ » » >» 2 B ............

15

28

15:e löne-

[Postmästare av klass 1.....................

31

[Postmästare av klass 1 A ............

11

graden

( » » » 1 B ............

23

| Överkontrollör...............................

6

Överkontrollör..............................

6

16:e löne-graden

[•Överpostmästare ..............................

3

—

—

19:e löne-graden

[Postdirektör................................

6

Postdirektör................................

6

54

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 393.

Departe ments chefens hemställan.

På grund av vad sålunda i skilda hänseenden förekommit får jag
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att beträffande sådana befattningar vid postverket,
vilkas antal enligt avlöningsreglementet för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk skall fastställas av Kungl. Maj:t
och riksdagen, från och med den 1 juli 1920 bestämma
detta antal på sätt angives i den vid statsrådsprotokollet
fogade förteckning (bil. 1).

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Edw. Wetterling.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

55

Bilaga 1.

Förteckning över befattningar vid postverket, vilkas antal enligt avlöningsreglementet
för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk skall fastställas av
Kungl. Maj:t och riksdagen.

A. Befattningar, avsedda i 1 § 1 mom av avlöningsreglementet:
Generaldirektör och chef ..... 1

B. Befattningar, hänförliga till 13- 20 lönegraderna i avdelningen A av den vid
avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckning:

Aktuarie ............................................................................ 2

Förrådsförvaltare ............................................................ 1

Notarie..................... 8

Registrator ........................................................................ 1

Revisor....... ........................................................................ 5

Revisor och bokhållare................................................. 3

Förste kontrollör............................................................. 14

Postmästare av klass 2 ................................................ 43

Förste aktuarie ................................................................ 3

Intendent ................................................................. 2

Postmästare av klass 1 31

Sekreterare ...................................................................... 7

Överkontrollör ............................................................... 6

Ombudsman .............................................. 1

Överpostmästare ..... 3

56 Kungl- Maj:ts Proposition Nr 393.

Förste intendent.......................................................... 1

Byrådirektör ............................................................... 1

Postdirektör...................................................................... 6

Byråchef (därav en generaldirektörens ställföreträdare)
.................................................................... 4

Kungl. May.ts Proposition Nr 393.

i) i

REGISTEK.

A. Styrelsen.

Sid.

Inrättande av en särskild trafikbyrå..................... 5

Kamrerartjänstens utbytande mot en byrådirektörsbefattning......... 17

En sekreterareänsts ombildande till en första intendentsbefattning...... 18

Den s. k. kassaintendentens uppflyttning i högre lönegrad .......... 18

En notarietj änsts utbytande mot en sekreterarbefattning........... 21

En förste postexpeditörsbefattnings utbytande mot en aktuarietjänst..... 22

En förste postexpeditörsbefattnings utbytande mot en notarietjänst...... 24

Ifrågasatt anställande av en postmästare av högsta klass hos generalpoststyrelsen 20
Inrättande av en ny notarietjänst å en var av första och andra byråerna . . 30

Inrättande av kontrollörsbefattningar och kvinnliga förste postexpeditörstjänster

inom styrelsen............................ 31

B. Distriktsförvaltningarna.

Anställande av en förste kontrollör vid varje distriktsförvaltning....... 33

Kontrollörer såsom redogörare vid postdirektionerna............. 35

C. Lokalförvaltningarna.

Sammanförande av postkontoren till mindre antal grupper.......... 35

Yissa kontrollörsbefattningar vid postkontoren................ 37

En ny avlöningsgrupp för den lägre postpersonalen............. 39

Automobil-(transport-)mästare...................... 40

Stationsmästare............................. 41

Sammanfattning av förslaget.......................... 52

Departementschefens hemställan........................ 54

Bihang till riksdagms protokoll 1919. 1 saml. 354 käft. (Nr 393.)

967 19 8

STOCKHOLM, K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI, 1919.