Knuff i. Ataj:ts proposition nr tf 7ti.
1
Nr 379.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av §15 regeringsformen; given Stockholms slott
den 21 mars 1919.
Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga
följande
Förslag
till
ändrad lydelse a? § 15 regeringsformen.
Begeringsformen.
§ 15.
Kommandomål, varmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap
av högste befälhavare över krigsmakten till lands och sjöss, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, då han själv förer riksstyrelsen, avgöra i närvaro
av chefen för det departement, dit ärendet hörer. Honom åligge, vid ansvar,
att, då dessa mål beredas, sin mening yttra över de företag Konungen
besluter, samt att, då hans mening icke med Konungens beslut överBiliang
till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 340 käft. (Nr 379.) 1
2
Jfontyl. Mty'':to grvporitiim. nr.
ensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll, vars
riktighet Konungen medelst Sin höga påskrift besanne.
Genom en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag bestämmes,
vilka regeringsärenden må handläggas såsom kommandomål.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Kungi. Muj:U proposition- nr 379.
H
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 21 mars 1919.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
PetkÉn,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning med cheferna för lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Löfgren:
»I yttrande till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden Komimiudodenna
dag, bilagt proposition med förslag till ny lag om statsde- j^a‘te.
partementen, har jag berört frågan om ett närmare bestämmande av mentschebegreppet
kommandomål och skapande av förstärkta garantier för ättrande Vproviktigare
försvarsärenden må bliva. behandlade i statsråd. Jag anförde positionen
därvid,: att uppkomsten-, av detta spörsmål stode i samband därmed, atta*9‘
gränsen mellan de ärenden rörande rikets försvar till lands och sjöss, partementen
vilka bolde/.behandlas i. statsråd,''. och dem, sopa vore. att /betrakta
4
IfwiffL Maj:M proposition nr 379.
såsom kommandomål, icke ansetts vara med önskvärd tydlighet angiven i
§ 15 regeringsformen. I detta lagrum stadgades nämligen allenast, att
med kommandomål förstodes *sadana, som Konungen, i egenskap av högste
befälhavare över krigsmakten till land och sjöss, omedelbarligen besörjer.»
Vidare yttrade jag vid nyssnämnda tillfälle i detta ämne följande.
Förevarande fråga hade vid liera tillfällen motionsvis draoits under
riksdagens prövning. Vid. 1911 och 1916 års riksdagar biföll andra kammaren
vid konstitutionsutskottets utlåtanden i ämnet fogade reservationer,
vari yrkats, avlåtande av skrivelse till Kungl. Magt i nyss angivet syfte!
Med anledning av en i första kammaren väckt motion hemställde därefter
konstitutionsutskottet vid 1917 års riksdag (utlåtande nr 29), att Kungl.
Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag i syfte att
begreppet kommandomål måtte närmare bestämmas och garantier givas för
att viktigare ärenden inom försvarsväsendets område bleve behandlade i
statsråd. Denna hemställan bifölls av andra, men avslogs av första kammaren.
.Sedermera hade hans excellens herr statsministern i proposition (nr
34) till 1918 års urtima riksdag uttalat, att förevarande fråga lämpligen
borde beaktas vid utarbetandet av de. förslag rörande departementsindelningen
och därmed sammanhängande ärenden, som vore under beredning
inom justitiedepartementet.
Aven kommitterade för statsdepartementens organisation (departernentalkommitterade)
hade i sitt den 31 december 1912 avgivna betänkande
upptagit ifrågavarande spörsmål. Kommitterade hade därvid anfört, att
bristen på klarhet i förutnämnda grundlagsbestämmelse gjort sig mera
kännbar före genomförandet av 1840 års författningsreform, då kommandomålen
föredrogos av särskilda generaladjutanter för armén och flottan.
Det framginge vidare av kommitterades betänkande, att kommitterade för
sin del funnit den praxis, som vid tidpunkten för deras utredning utvecklat
sig i fråga om gränsen mellan kommandomål och i statsrådet föredragna
försvarsåren den, vara tillfredsställande. Kommitterade hade emellertid
funnit sig böra föreslå, att denna praxis måtte regelbindas. Då det
enligt kommitterades uppfattning knappast läte sig göra att kort och koncist
definiera begreppet kommandomål, borde de erforderliga bestämmelserna
i förevarande avseende icke erhålla sin plats i grundlagen, utan i
en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag; och hade kommitterade
i. anslutning härtill avgivit förslag till lag om kommandomål samt
därvid tillika hemställt, att i § 15 regeringsformen måtte införas en hänvisning
till denna. lag. I nämnda lagförslag hade kommitterade sökt så
noggrant som möjligt angiva gränsen mellan konselj ärenden och kom
-
Kuuyi. Maj: t a propuaition nr 37U 5
mandomålen, varjämte de viktigaste grupperna av de regeringsärenden, som
enligt kommitterades mening borde prövas i komrnandoväg, blivit uppräknade.
Därvid hade ock tagits hänsyn därtill, att en avsevärd del av de
ärenden, som för närvarande handlades som kommandomål, kunde decentraliseras
till underordnad myndighet.
För egen del förklarade jag mig anse, att den ökade stadga vid försvarsärendenas
handläggning och den garanti för viktigare försvarsärendens
behandling i statsråd, som ansetts erforderlig, borde åvägabringas genom
ett närmare bestämmande av de ärenden, som vore att hänföra till kommandomål,
i syfte att därunder måtte inbegripas allenast sådana ärenden,
som ansåges böra fortfarande behandlas i den för kommandomål stadgade
ordning. Då — på sätt departementalkommitterade anfört — hithörande
stadganden icke lämpligen kunde inrymmas i grundlagen, syntes i enlighet
med kommitterades mening en särskild lag i ämnet böra utfärdas.
Förslag till sådan lag kunde dock icke nu föreläggas riksdagen till antagande,
enär dessförinnan borde i grundlagsenlig ordning beslutas, att
det'' närmare bestämmandet av det i § 15 regeringsformen angivna begreppet
kommandomål skulle ske i form av en av Konungen och riksdagen
gemensamt stiftad lag. I sådant avseende borde en hänvisning till
denna lag infogas i nämnda grundlagsparagraf. Då emellertid riksdagen
redan vid den första behandlingen av denna grundlagsfråga borde äga tillfälle
att preliminärt ena sig om innehållet i sagda lag, hade inom justitiedepartementet
utarbetats ett förslag därtill; och anmälde jag min avsikt
att, sedan från cheferna för generalstaben och marinstaben infordrade
yttranden över detta förslag numera inkommit till Kungl. Maj:t få senare
denna dag underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om avlåtande till
riksdagen av proposition om erforderligt tillägg till § 15 regeringsformen.
Jag torde icke nu behöva ytterligare utveckla de skäl, som tala för, Departeatt
innebörden av det i § 15 angivna begreppet kommandomål närmare mentschefenbestämmes
genom särskild lag. Denna fråga äger visserligen icke sådant
samband med förslaget om de båda försvarsdepartementens sammanslagning,
att dess lösning utgör förutsättning för sistnämnda förslags genomförande.
Den ändrade avfattning av § 15 regeringsformen, som slutgiltigt
antogs år 1918 och innebar, att orden »den bland krigsdeparteinentens
chefer, till vars departement ärendet hörer» utbyttes mot »chefen för det
departement, dit ärendet hörer», har ursprungligen föreslagits av departementalkommitterade
i samband med kommitterades förslag om försvarsdepartementens
sammanslagning. Någon ytterligare ändring i § 15 regeringsformen
påkallas sålunda icke i och för. sig därav, att en sådan
ft
Kungi. Majtté proposition nr STS.
Bestämmelsen
angående
»kriorsråd»
i § 15
regeringsformen.
1894 års
kommitté.
sammanslagning verkställes. Men jag finner dock önskvärt, att frågan
om kommandoärendens handläggning nu upptages till prövning i sammanhang
med den ifrågasatta omorganisationen av försvarsdepartementen. Jag torde
ock få erinra därom, att förevarande spörsmål, såsom framgår av dess
behandling inom riksdagen, ansetts äga ett visst samband mecf de frågor,
vilka beröras i en förut denna dag enligt Kungl. Maj:ts beslut till riksdagen
avlåten proposition, innefattande förslag till ändrade grundlagsbestämmelser
om utrikespolitiska ärendens behandling.
Jag förordar sålunda, att ett tillägg fogas till § lo regeringsformen
av följande lydelse: »Genom en av Konungen och riksdagen gemensamt
stiftad lag bestämmes, vilka regeringsärenden må handläggas såsom kommandomål*.
Beträffande den ifrågasatta lagen om kommandomål har jag, såsom
förut berörts, på sin tid låtit inom justitiedepartementet — på grundval
av ett av departementalkommitterade upprättat lagutkast — utarbeta ett
förslag till sådan lag, vilket utställts till yttrande av cheferna för generalstaben
och marinstaben. Dessa hava i sina utlåtanden endast i vissa detaljer
framställt erinringar mot det remitterade förslaget, som numera
underkastats vissa jämkningar i anledning av de framställda erinringarna.
Det sålunda överarbetade förslaget till lag om kommandomål, vilket är
avsett att till antagande föreläggas den riksdag, som må komma att definitivt bifalla
grundlagsändringsförslaget, torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.
I samband härmed synes mig lämpligt, att § 15 regeringsformen
undergår ändring jämväl i ett annat hänseende. Ifrågavarande lagrum
innehåller nu stadgande bland annat därom att, därest vederbörande departementschef
finner företag, som Konungen vid föredragning inför honom
av kommandomål beslutar, »vara av en vådlig riktning eller omfattning,
eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel att dem utföra, tillstyrke
han jämväl, att Konungen ville kalla, till ett krigsråd däröver,
tvenne eller flere av de närvarande högre militära ämbetsmän; Konungen
dock obetaget, att å denna tillstyrkan och, där den bifalles, å krigsrådets
till protokoll anförda tankar göra det avseende, Honom gott synes».
Den år 1894 tillsatta kommitté, som påföljande år avgav betänkande
och förslag i fråga om lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementens förening
till ett departement och som därvid föreslog inrättandet av särskilda
befattningar såsom generaladjutanter för hären och för flottan, yttrade
härom, att omförmälda stadgande, vilket torde huvudsakligen åsyfta åtgärder
vid tillfällen, då fara för krig vore för handen eller krigstillstånd
redan inträtt, d&mera knappast syntes vara lämpligt eller val överens
-
Kupgi, May, 11 proposition, nr ii 7 B
7
stamma med v Zira konstitutionella förhållanden, sådana de efter hand ut*
vecklats. Vore föredragandens betänkligheter — yttrade kommittén vidare
—- av så ytterst allvarlig art, som ordalydelsen här förutsatte, kunde tillkallandet
av uteslutande militära rådgivare svårligen anses tillfyllestgörande,
utan torde ärendet då böra handläggas i den ordning, som måste anses
erbjuda den största möjliga konstitutionella garanti. Kommittén både
därför ansett nämnda stadgande böra utbytas mot föreskrift för generaladjutanten
att i fall, varom bär vore fråga, tillstyrka ärendets företagande
i statsrådet.
Departementalkommitterade hava i detta ämne anfört följande.
I fråga om uteslutande ur grundlagen av förevarande stadgande
hyste kommitterade samma uppfattning som den, vilken sålunda uttalats
av 1894 års kommitté. Däremot ansåge kommitterade icke erforderligt,
att det nuvarande stadgandet utbyttes mot ett annat av innehåll, att departementschefen
skulle i vederbörligt fall tillstyrka Konungen att hänskjuta
ärendet till avgörande i statsrådet. Då omförmälda kommitté föreslagit,
att särskilda tjänstemän, generaladjutanter för hären och för flottan,
skulle vara Konungens rådgivare i kommandomål, hade det varit ganska
naturligt, att kommittén skulle komma till förut angivna yrkande i förevarande
hänseende. Enligt departementalkommitterades förslag åter skulle
chefen för försvarsdepartementet vara föredragande jämväl i kommandomål,
vilket i förevarande avseende innebure en uppenbar skillnad.
I övrigt borde beaktas, att ifrågavarande stadgande icke kuride avse
beslut om krig eller fred. Frågor därom skulle behandlas i den ordning
13 § regeringsformen stadgade. Därjämte torde böra uppmärksammas, att
för påbörjande av krig fordrades användning av de därför avsedda kreditiven,
men dessa kunde ej lyftas utan beslut i statsrådet. Enahanda
vore förhållandet med beslut om rekvisitioner för krigsmaktens behov, om
användning av järnvägar, post och telegraf för krigsändamål och om inkallande
av beväringen m. in.
Härtill komme, att genom den av kommitterade föreslagna lagen om
kommandomål full trygghet borde vinnas mot fattande av beslut i kommandoväg
angående åtgärder, varom föreskrifter i sådan ordning ej finge
lämnas.
Ur nu angivna synpunkter vore det av 1894 års kommitté föreslagna
nya stadgandet i 15 § regeringsformen icke behövligt. Det kunde
ej heller anses tillrådligt att intaga ett sådant stadgande i grundlagen,
enär det kunde giva anledning till störande inblandning från den civila
administrationens sida i fråga om rent militära operationer eller dylikt.
Om tillkallande av ett krigsråd behövde numera ännu mindre före -
Departe
mental
kommittc
rade.
N Kung t.- Maj:t* proposition nr 37 Ö.
skrifter lämnas. I den män detta avsåge rådslag om militära operationer,
Såsom förflyttning av större truppstyrkor in. m., torde det i forna dagar
ej saknat betydelse, men sedan numera särskilda staber — general- och
marinstaberna — blivit inrättade, i vilka mobiliseringsplanerna på förhand
utarbetades samt i händelse av krig en särskild stab jämte andra tjänsteman
ställdes till Konungens förfogande för den högre krigsledningen,
måste samma stadgande anses vara av ringa eller ingen vikt. Dessa frågor
vore icke kommandomål i grundlagens mening. I kommandoväg handlades
nämligen ej under krig andra mål än sådana, som rörde stridskrafterna
i hemorten, men icke frågor, som anginge de mobiliserade stridskrafterna.
Av sålunda anförda skäl hade departementalkommitterade ansett
ifrågavarande stadgande böra utgå ur grundlagen.
Förevarande stadgande om tillkallande i angivna fall av ett krigsråd,
■bestående av militära tjänstemän, vilka för sina rådslag ej äro underkastade
vare sig konstitutionellt eller annat ansvar, utgör onekligen ett avsteg
från de grundsatser i fråga om regeringsärendenas handläggning, på vilka
vår statsförfattning eljest är byggd. Aven om behov av ett sådant stadgande
kunnat under mindre utvecklade konstitutionella förhållanden göra
sig gällande, saknar detsamma därjämte numera all praktisk betydelse.
Jag anser därför, i likhet med departementalkommitterade, att stadgandet
bör uteslutas ur grundlagen. Beträffande den av 1894 års kommitté gjorda
framställningen om ersättande av omförmälda stadgande med en föreskrift
för vederbörande föredragande att i fall, varom här är fråga, tillstyrka
ärendets företagande i statsrådet, finner jag så mycket mindre skäl föreligga
för införandet i grundlagen av en sådan föreskrift, som, därest den
ifrågasatta lagen om kommandomål blir antagen, en så noggrant som
möjligt bestämd gräns kommer att uppdragas mellan de regeringsärenden,
som skola handläggas av Konungen i statsrådet, och kommandomålen.
I enlighet med vad sålunda anförts har jag låtit uppgöra förslag till
ändrad lydelse av § 15 regeringsformen; och hemställer jag, att detta
förslag måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.»
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter förenade sig, täcktes Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Gustaf Sandström.
Kunyl. Maj:ta proposition nr 313.
9
Bi lat/a.
Förslag
till
Lag
om kommandomål.
1 §•
Såsom kommandomål enligt § 15 regeringsformen må handläggas
regeringsärenden, som avse verkställighet i militäriskt hänseende
av vad krigsmakten till lands och sjöss har att fullgöra på grund av
lagar, författningar eller särskilda av Konungen i statsrådet fattade
beslut.
Ej må i den för behandling av kommandomål stadgade ordning
fattas beslut, som innebär rubbning eller förklaring av gällande lag
eller författning eller särskilda av Konungen i statsrådet meddelade bestämmelser
eller berör svenska medborgare annorledes än med avseende
å dem åliggande tjänstgöring vid krigsmakten eller är av beskaffenhet
att för statsverket medföra utgift, för vars bestridande medel icke blivit
av riksdagen anvisade eller eljest äro för Kungl. Maj:t tillgängliga.
2 §.
Under iakttagande av vad i 1 § sägs må huvudsakligen följande
regeringsärenden handläggas och avgöras såsom kommandomål, nämligen
ärenden, som angå:
fastställande av exercis- och tjänstgöringsreglementen samt instruktioner
för personalens utbildning;
föreskrifter i övrigt för personalens utbildning och övningar ävensom
för användningen av hästar, som legas för arméns eller marinens
behov;
fartygs rustande, förseende med besättningar och utrustning i övrigt,
utsändande på expedition samt förläggande i beredskap och uppläggning
;
Bihang till riksdagens protokoll 1313. 1 samt. 340 höft. (År 313.)
2
■10 1
Kungl. Maj:ts proposition nr 379.
instruktioner för befälhavare över fartyg, sjöpositioner och fästningar;
uttagning
och fördelning av värnpliktiga till tjänstgöring;
mobiliseringsföreskrifter;
fastställande av modeller samt utförande av försök med nya persedlar
eller ny materiel;
kommendering och placering av officerare och vederlikar till tjänstgöring
och extra förrättningar;
instruktioner för militär- och marinattachéer samt andra personer,
som tilldelats särskilda uppdrag;
tillträde för svensk undersåte till befästningar och örlögsvarv
m. m.; samt
ansökningar om tjänstledighet och tillåtelse att vistas utrikes samt
övriga ansökningar, i den mån de icke skola, på grund av särskilda bestämmelser,
prövas av Konungen i statsrådet.
3 §..:
Cheferna för arméns och marinens kommandoexpeditionei hava
att lämna departementschefen biträde vid kommandomålens beredning
till föredragning inför Konungen.
Vid beredning av kommandomål, som beröra såväl armén som marinen,
skall samarbete äga rum mellan arméns och marinens kommandoexpeditioner.
4 %:
I den för behandling av kommandomål stadgade ordning må
Konungen åt särskild militär tjänsteman eller myndighet uppdraga att
avgöra ärenden, vilka enligt denna lag må behandlas såsom kommandomål
och som äro av enklare natur.
Denna lag träder i kraft den dag, då riksdagéns beslut, varigenom
riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse av § 15 regeringsformen,
varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmält.
Stockholm 1919. Kung! Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. r.
101591