Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
I
Nr 363.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående understöd åt
småskoleseminarier m. m.; given Stockholms slott den
11 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
a) besluta,
dels att statsbidrag till av landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, inrättade småskoleseminarier skola utgå efter följande grunder:
Statsbidrag till seminarium med två elevklasser samtidigt utgår med
12,800 kronor för år och till seminarium med en elevklass med 9,100
kronor för år samt därutöver med ett belopp av högst 3,000 kronor för
år till parallellavdelning av årsklass.
Härförutom skola till varje sådant seminarium utgå följande statsbidrag:
1)
för varje manlig ordinarie lärare skillnaden mellan manlig och
kvinnlig lärares grundlön;
2) för rektor dessutom två tredjedelar av det stadgade särskilda
arvodet;
3) för varje manlig eller kvinnlig ordinarie lärare ett belopp motsvarande
läraren tillkommande ålderstillägg;
4) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller extra ordinarie
lärare, om tjänstledigheten förorsakas av styrkt sjukdom, det belopp,
som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras
till arvode åt vikarien, och, om tjänstledigheten förorsakas av offentligt
uppdrag, bestridande av befattning i statens tjänst eller tjänstgöring hos
riksdagen, dess utskott eller revisorer, det belopp, som Kungl. Maj:t för
det särskilda fallet bestämmer; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 325 höft. (Nr 363.)
1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
5) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller tillfälligtvis
ledig lärarbefattning men erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom,
det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning
avstått, erfordras till arvode åt vikarien;
dels ock att i fråga om tillämpningen av ovan angivna grunder det
må ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, vilka
i detta avseende kunna befinnas erforderliga;
b) föreskriva,
att för utgående av statsbidrag till omförmälda småskoleseminarier
skola gälla följande villkor och bestämmelser:
1) Lärokursen vid seminariet skall vara tvåårig.
2) Till främjande av elevernas praktiska utbildning för lärarkallet
skatt med seminariet vara förenad en övningsskola, som bör omfatta två
årsklasser.
3) Undervisningen vid seminariet bör vara ordnad med huvudsaklig
ledning av den normalundervisningsplan, som kan komma att av Kungl.
Maj:t utfärdas.
4) Undervisningen skall, därest ej Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer,
pågå minst 38 veckor om året, tid för påsk- och pingstferier, tillfälliga
lovdagar samt inträdes-, flyttnings- och avgångsprövningar däri
inräknad.
5) Seminariet skall hava till sitt förfogande lämpliga undervisningslokaler
samt ändamålsenliga skolmöbler och erforderlig undervisningsmateriell.
6) Seminariet skall förestås av en för viss tid utsedd manlig eller
kvinnlig rektor. Utom rektor böra vid seminariet finnas minst två ordinarie
lärare, såvida ej skolöverstyrelsen i särskilt fall därifrån medgiver
undantag.
7) Lärare vid seminariet skall av skolöverstyrelsen hava blivit förklarad
behörig och lämplig till tjänsten i fråga.
8) Seminariets rektor och lärare skola åtnjuta minst följande avlöningsförmåner
:
rektor, manlig eller kvinnlig, särskilt arvode av 1,000 kronor jämte
fri bostad eller motsvarande ersättning, icke understigande 800 kronor;
ordinarie manlig lärare 3,400 kronor, därav 2,100 kronor lön och
1,300 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålders
tillägg
till lönen, vart och ett å 400 kronor, att utgå efter respektive 5,
10 och 15 år;
ordinarie kvinnlig lärare 2,800 kronor, därav 1,800 kronor lön och
1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålders -
Kungl. Alaj:ts Proposition Nr 363. 3
tillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor, att utgå efter respektive 5,
10 och 15 år;
extra ordinarie och vikarierande manlig lärare med full tjänstgöring
arvode av 2,8uO kronor;
extra ordinarie och vikarierande kvinnlig lärare med full tjänstgöring
arvode av 2,400 kronor;
vikarierande rektor särskilt arvode av 600 kronor;
manlig timlärare i läsämne 110 kronor för varje veckotimme;
kvinnlig timlärare i läsämne 100 kronor för varje veckotimme;
timlärare i teckning, i musik eller i gymnastik 95 kronor för varje
veckotimme;
lärarinna i kvinnlig slöjd eller i hushållsgöromål 90 kronor för veckotimme.
9) Undervisningen vid seminariet skall vara avgiftsfri, likaså undervisningen
vid seminariets övningsskola, såvida icke Kungl. Maj:t i visst
fall annorlunda bestämmer.
10) För seminariet skall finnas en särskild styrelse, bestående av
seminariets rektor och minst fyra av vederbörande landsting eller stad
utsedda medlemmar.
11) Seminariet skall stå under inseende av skolöverstyrelsen och vara
underkastat den kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Maj:t
kan finna gott föreskriva;
c) förklara,
att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare villkor och bestämmelser,
vilka torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas,
ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda
villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga;
d) bestämma,
att ordinarie lärare vid småskoleseminarium, varom nu är fråga, skall
i pensionshänseende vara likställd med ordinarie övningsskollärare vid folkskoleseminarium;
e)
medgiva,
dels att av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättat
småskoleseminarium må under en övergångstid av högst tre år, ändock
att seminariet i fråga om organisation, undervisning och utrustning ej
uppfyller alla ovan angivna villkor, efter Kungl. Maj:ts beprövande i
yarje särskilt fall kunna erhålla statsbidrag beräknat i tillämpliga delar
efter ovanstående grunder, dock med det lägre belopp, som Kungl. Maj:t
med hänsyn till de vid seminariet anställda lärarkrafternas antal samt
övriga omständigheter kan finna skäligt bestämma;
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
dels
bidrag och jämlikt ovan meddelade bestämmelser ej kan komma i åtnjutande
av där angivna bidrag, må under en tid av högst tre år erhålla
statsbidrag till läraravlöning enligt nu gällande föreskrifter; samt
f) med uteslutande av de i 1919 års riksstat under åttonde huvudtiteln
å ordinarie stat upptagna förslagsanslagen: »Avlöningsbidrao- till
lärare vid småskoleseminarier» å 110,000 kronor samt »Bidrag till avlönande
av vikarie för lärare vid småskoleseminarium» å 2,000 kronor, uppföra
i riksstaten för år 1920 under nämnda huvudtitel å ordinarie stat
under rubriken: Småskoleseminarier:
dels till understöd åt småskoleseminarier ett förslagsanslag å 581,000
kronor;
dels ock till stipendier åt elever vid småskoleseminarier ett reservationsanslag
å 96,800 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Kungl. MctjUs Proposition Nr 363.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Petkén,
SciIOTTE,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén anförde:
I mitt yttrande till det vid årets statsverksproposition i utdrag fogade
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 9 januari 1919, punkten
194, hemställde jag om förslag till riksdagen att, i avbidan på proposition
angående småskoleseminariernas omorganisation, beräkna för ändamålet,
utöver de i 1919 års riksstat under åttonde huvudtiteln å ordinarie
stat upptagna anslagen till småskoleseminarier å tillhopa 112,000 kronor,
ett belopp av 388,000 kronor, eller sammanlagt 500,000 kronor, och blev
detta mitt förslag av Kungl. Maj:t godkänt.
I mitt yttrande till omförmälda statsrådsprotokoll erinrade jag, att
det ordinarie förslagsanslaget till avlöningsbidrag åt lärare vid småskoleseminarier
vore i 1918 års riksstat upptaget med ett belopp av 48,000
kronor men att det genom beslut av 1918 års lagtima riksdag höjts till
110,000 kronor, därvid beträffande såväl avlöningsförmånerna som grunderna
för utgående av statsbidrag skulle i tillämpliga delar gälla samma
bestämmelser, som av samma riksdag blivit fastställda beträffande lärare
vid folk- och småskolor.
Småskolese
minariernas
omorgani
sation.
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
N uvureade
bestämmelser.
I samband därmed erinrade jag om vad jag framhållit i det yttrande
till statsrådsprotokollet, som åberopades i Kungl. Maj:ts proposition den
22 mars 1918 angående lönereglering för lärare vid småskoleseminarier
m. m., nämligen att en dylik anordning, i enlighet med vad jämväl uttalats
i folkskolöverstyrelsens utlåtande i frågan, tilläventyrs endast skulle
komma att få provisorisk karaktär, enär förslag till omorganisation av
dessa seminarier och en särskild lönereglering för deras lärare vore under
utarbetande inom folkskolöverstyrelsen. Sedan överstyrelsen i en den 28
december 1918 dagtecknad, till ecklesiastikdepartementet den 10 februari
1919 inkommen skrivelse avgivit sagda förslag, är jag i tillfälle att ånyo
anmäla ärendet.
Innan jag går närmare in på det föreliggande ämnet, skall jag i korthet
redogöra för nuvarande bestämmelser angående småskoleseminarierna.
Till förekommande av missuppfattning vill jag genast meddela, att statens
seminarier i Murjek och Haparanda icke här äro i fråga.
De bestämmelser, som avse småskoleseminariernas organisation, innehållas
dels i stadgan den 28 maj 1897 angående prövning vid under
offentlig kontroll stående seminarium för anställning såsom lärare vid
småskola och mindre folkskola eller såsom biträdande lärare vid folkskola
(Svensk författningssamling nr 50, sid. 1) med däri genom kungörelsen
den 17 juni 1916 (nr 241) angående ändrad lydelse i viss del av § 2 i
nämnda stadga och genom stadgan för statens folkskoleseminarier den 8
juli 1914 (Svensk författningssamling nr 133) vidtagna ändringar, dels
ock i kungörelsen den 21 november 1913 (nr 395) om inspektion m. m.
av under offentlig kontroll stående seminarium för utbildning av lärare
vid småskola och mindre folkskola eller biträdande lärare vid folkskola.
Hithörande bestämmelser äro av följande innehåll:
Prövning för anställning såsom lärare vid småskola och mindre folkskola eller
biträdande lärare vid folkskola må vid av landsting eller vid av skoldistrikt eller
enskild person, vilka därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd, anordnat seminarium för
bildande av sådana lärare, anställas på följande villkor och bestämmelser:
Med seminariet skall vara förenad eu småskola, i vilken eleverna erhålla tillbörlig
övning att undervisa i småskolans samtliga kunskaps- och övningsämnen.
Lärotiden vid seminariet skall utgöra minst åtta kalendermånader, fördelade på
två lästerminer.
Lärokursen skall omfatta:
Kristendomskunskap.
Bibelläsning: ett av evangelierna och särskilt Jesu bergspredikan; biblisk historia
efter en kortfattad lärobok och det viktigaste av de bibliska laiideus geografi; Luthers
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363. 7
lilla katekes med den antagna utvecklingen; de psalmverser, som i gällande normalplan
åro angivna för småskolan.
Svenska språket.
Färdighet i välläsning och rättskrivning; övning att uppfatta och återgiva innehållet
av lästa stycken; det huvudsakligaste av form- och satsläran; övning i språkets
skriftliga användande.
Rakning.
Färdighet i de fyra räknesätten i hela tal och bråk med tillämpning på enklare
praktiska uppgifter jämte övning i huvudräkning.
Historia.
Sveriges historia i kortare översikt och de valda berättelser, som enligt gällande
normalplan ingå i folkskolekursen.
Geografi.
Sveriges geografi med särskild hänsyn till natur, folk, samfunds- och näringsförhållanden
och i anslutning till folkskolans läsebok.
.K°rt översikt av de övriga europeiska landen och de enklaste grunddragen av
de främmande världsdelarnas geografi.
Naturkunnighet.
Kort framställning av människokroppens byggnad, livsförrättningar och vård samt
kännedom om de mera allmänt förekommande naturföremål, som lämpa sig för åskådningsundervisningen,
och om de vanligaste naturföreteelserna.
Pedagogik och metodik.
Småskolans uppgift såsom kristlig uppfostringsanstalt samt dess anordning och
historia; grunddragen av den allmänna undervisningsläran; den särskilda undervisningsläran
med avseende på de läroämnen, som förekomma i småskolan; den del av
gällande normalplan, som rör denna skola.
Välskrivning.
Jämn och redig handstil; färdighet att skriva å svarta tavlan de stilar, som
användas i småskolan.
Teckning.
Teckning av enklare rät- och krokliniga ligurer samt av för småskolundervismagen
lämpliga föremål.
8
Katigt. Maj:ts Proposition Nr 363.
Sång.
Färdighet i lättare tonsättning; koraler och andra för småskolan lämpliga sånger.
Gymnastik.
Pedagogisk gymnastik och fria lekar, företrädesvis sådana, som lämpa sig för
småskolorna.
Slöjd (för kvinnliga elever).
Elev skall, för att få undergå ifrågavarande prövning, hava uppnått en ålder
icke understigande aderton år och — därest han icke kan förete behörigt intyg om
väl vitsordad tjänstgöring på eget ansvar under minst 5 år i småskola eller folkskola
— icke överstigande trettio år.
Elev skall vid prövningen genom intyg av vederbörande pastorsämbete styrka, att
han är medlem av svenska kyrkan, är känd för ett gott uppförande samt haft naturliga
eller skyddskoppor; varjämte han genom vederbörligt läkarbetyg skall visa sig
vara fri såväl från smittosam sjukdom som ock från sådan sjuklighet eller så beskaffat
kroppslyte, som gör honom olämplig till lärare.
Elev skall för rättighet att undergå denna prövning hava deltagit i undervisningen
vid seminariet minst två lästerminer, varav den ena omedelbart före prövningen.
Prövningen skall omfatta alla till lärokursen hörande kunskaps- och övningsämnen
samt därjämte bestå i undervisningsprov, som anställas i den med seminariet
förenade övningsskolan uti alla där förekommande läroämnen.
Elev, som vid denna prövning erhållit lägre vitsord än betyget »godkänd» i något
kunskapsämne eller i flera än två övningsämnen eller i undervisningsskicklighet eller
som för uppförande icke undfått åtminstone betyget tgotU, tilldelas ej avgångsbetyg.
Vad i det föregående finnes föreskrivet i avseende på lärare skall även äga tilllämpning
på lärarinnor.
Seminariet skall stå under tillsyn av en inspektor, som utses av folkskolöverstyrelsen,
samt därjämte vara underkastat inspektion av sagda överstyrelse.
Till lärare vid seminariet må icke antagas annan än den, mot vilkens lämplighet
folkskolöverstyrelsen icke har något att erinra.
Angående antagande av läroböcker i kristendomskunskap skall gälla vad därom
särskilt är förordnat.
Den avgångsprövning, som anställes vid seminariet, skall övervakas och ledas av
någon medlem av folkskolöverstyrelsen eller ett av överstyrelsen för varje gång förordnat
ombud.
De skriftliga prov, som verkställas av eleverna i sammanhang med avgångsprövning,
skola jämte protokollet över deras bedömande i god tid före den muntliga prövningen
insändas till folkskolöverstyrelsen, såvida icke överstyrelsen i visst fall annorlunda
bestämmer.
Betyg över undergången avgångsprövning skall för att bliva gällande underskrivas
förutom av seminariets föreståndare jämväl av den person, som å fölkskolöverstyrelsens
vägnar övervakat och lett prövningen; ägande denne senare vägra att underskriva
betyget, om han anser vederbörande elev sakna för lärarkallet erforderliga insikter och
färdigheter eller erforderlig undervisningsskicklighet.
Av folkskolöverstyrelsen förordnat ombud åtnjuter ersättning för uppdraget, på
sätt därom är särskilt föreskrivet.
9
Kungl. \Iaj:ts Proposition Nr 363.
Beträffande avlöning åt lärare och lärarinnor vid ifrågavarande seminarier
samt statsbidrag därtill har 1918 års riksdag i anledning av Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställning
dels bestämt, att avlöningen för lärare och lärarinnor vid av landsting
eller stad, som ej i landsting deltager, inrättade seminarier för bildande
av lärare och lärarinnor vid småskola in. in. skall utgöra minst följande
belopp:
för lärare, som ej är vikarie, därest läraren avlagt folkskollärarexamen:
förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt
ortens pris, 2,100 kronor för manlig och 1,900 kronor för kvinnlig lärare,
vartill kunna, efter respektive 5, 10 och 15 år, komma tre ålderstillägg,
vart och ett å 300 kronor för manlig och 200 kronor för kvinnlig lärare,
för vikarie för lärare med folkskollärarkompetens: förutom fri bostad
och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, 1,700 kronor
för manlig och 1,500 kronor för kvinnlig lärare,
för lärare, som ej är vikarie, därest läraren avlagt småskollärarexamen:
förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt
ortens pris, 1,200 kronor, vartill kunna, efter respektive 5, 10 och 15 år,
komma tre ålderstillägg, vart och ett å 150 kronor,
för vikarie för lärare med småskollärarkompetens: förutom fri bostad
och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, 1,000 kronor;
dels medgivit, att Kungl. Maj:t finge äga utfärda de närmare villkor
och bestämmelser, vilka i överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken
departementschefen i det vid ovannämnda framställning fogade statsrådsprotokollet
uttalat sin anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande
böra stadgas, ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning
av omförmälda villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses
erforderliga;
dels godkänt följande grunder i fråga om utgående av statsbidrag till
lärare vid ifrågavarande seminarier:
I.
Till bestridande av kostnaderna för den vid omförmälda seminarier
anställda lärarpersonalens avlöning skall vederbörande landsting eller stad
av statsmedel erhålla bidrag, bestämt i förhållande till den lagstadgade
kontanta avlöningen på sätt i det följande sägs.
1. Statsbidraget utgår för år med ett belopp motsvarande
A) för lärare, som ej är vikare:
a) beträffande lärare, vilken avlagt folkskollärarexamen, nio tion
Bihang
Ull riksdagens protokoll 1319. 1 samt. 325 käft. (Nr 363.) 2
10
Kungl. Maj;ts Proposition Nr 363.
delar av grundlönen för kvinnlig lärare samt, om läraren är man, därutöver
hela skillnaden mellan grundlönen för manlig och för kvinnlig lärare;
b) beträffande lärare, vilken avlagt småskollärarexamen, nio tiondelar
av grundlönen; samt
c) det eller de ålderstillägg, till vilka läraren må vara berättigad;
skolande dock härvid iakttagas,
att, om läraren erhållit tjänstledighet för att, på grund av särskilt
förordnande eller val, fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning
i statens tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller revisorer,
det skall ankomma på Kungl. Maj:t att, med iakttagande av vad här
nedan i mom. 2 sägs, bestämma, om och i vad män bidrag av statsmedel
skall utgå till lärarens avlöning;
att, om läraren erhållit tjänstledighet av annan anledning än på grund
av styrkt sjukdom eller för att på grund av särskilt förordnande eller val
fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning i statens tjänst eller
tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, statsbidrag till hans
avlöning ej skall utgå med mindre, därest ledigheten överskrider viss av
Kungl. Maj:t bestämd maximitid, skolöverstyrelsen vitsordat, att sådant
må utan hinder av nämnda omständighet äga rum; samt
att, om läraren uppnått den för erhållande av hel pension eller helt
ålderdomsunderstöd stadgade levnadsåldern, statsbidrag till hans avlönande
icke skall utgå med mindre skolöverstyrelsen vitsordat, att sådant må utan
hinder av nämnda omständighet äga rum;
B) för vikarie för lärare:
a) om tjänsten är ledig eller om innehavaren av tjänsten åtnjuter
tjänstledighet, utan att statsbidrag utgår till hans avlöning: beträffande
vikarie för lärare med folkskollärarkompetens nio tiondelar av arvodet
för kvinnlig vikarie å tjänsten samt, om vikarien är man, därutöver hela
skillnaden mellan arvodet för manlig och för kvinnlig vikarie å tjänsten;
beträffande vikarie för lärare med småskollärarkompetens nio tiondelar
av arvodet för vikarie å tjänsten;
b) om innehavaren av tjänsten erhållit tjänstledighet för att, på grund
av särskilt förordnande eller val, fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida
befattning i statens tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller
revisorer: så stor del av vikariatsarvodet, som Kungl. Maj:t, med iakttagande
av vad här nedan i mom. 2 sägs, för det särskilda fallet bestämt
skola av statsmedel utgå; samt
c) om innehavaren av tjänsten eller, därest tjänsten är ledig, den,
som under ledigheten uppehåller densamma, erhållit tjänstledighet på grund
11
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
av styrkt sjukdom: det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren
av sin avlöning avstått, erfordras till arvode åt vikarien;
skolande statsbidrag till vikariens avlönande utgå för det fall, att till
vikarie antagits redan pensionerad lärare, endast för så vitt skolöverstyrelsen
vitsordar vikariens lämplighet, samt för det fall, att vikarien icke
avlagt för behörighet till tjänsten föreskriven examen, endast för så vitt
skolöverstyrelsen vitsordar, att vikarie, som avlagt sådan examen, icke
kunnat erhållas samt att vikarien befunnits duglig.
2. Vid bestämmandet av statsbidrag dels till avlöning åt sådan lärare,
som erhållit tjänstledighet för att på grund av särskilt förordnande eller
val fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning i statens tjänst eller
tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, dels till arvode åt den
för honom förordnade vikarie skall hänsjm tagas därtill, att ingen ändring
må komma att ske i fråga om det kontanta belopp, som det eljest åligger
vederbörande landsting eller stad att tillskjuta till avlöningen åt den lärare,
som erhållit nämnda tjänstledighet.
II.
Som villkor för erhållande av statsbidrag enligt ovan angivna grunder
skall gälla,
1) att seminariet är ordnat i överensstämmelse med gällande föreskrifter
angående prövning vid under offentlig kontroll stående seminarium för
anställning som lärare vid småskola och mindre folkskola eller som biträdande
lärare vid folkskola;
2) att seminariet är ställt under en särskild av vederbörande landsting
eller stad utsedd, av minst tre personer bestående styrelse, vilken äger
att antaga och avskeda seminariets lärare och lärarinnor;
3) att lärarna och lärarinnorna hava samma behörighet, som, därest
skoldistrikt skall äga rätt till statsbidrag till lärares och lärarinnors avlöning,
fordras för anställning vid folkskola eller småskola;
4) att avlöningsförmånerna för seminariets lärare och lärarinnor, såväl
beträffande den kontanta avlöningen som ock beträffande naturaförmånerna,
motsvara minst vad i sådant avseende är stadgat för lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor;
5) att undervisningen vid seminariet fortgår minst åtta månader om
året, därest icke Kungl. Maj:t genom särskilt beslut medgivit inskränkning
i den sålunda stadgade undervisningstiden; samt
6) att lärarna liksom lärarinnorna äro anställda med ömsesidig rätt
till uppsägning på viss tid.
12
Kungi. Maj:ls Proposition Nr 363.
Inkomna
framställ
ningar.
Vissa föreståndare
för
småskoleseminarier.
Centralstyrelsen
för Sveriges
allmänna
folkskollär arförening.
III.
I fråga om tillämpningen av de under I—II angivna grunder må det
ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som i detta
avseende kunna befinnas erforderliga.
Den 16 september 1918 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse i ämnet
(nr 758).
Med avseende på pensionsrätt för småskoleseminariernas lärare gäller,
att lärare vid landstingsseminarium, som i fråga om kompetens äro likställda
med folkskollärare, äga rätt till pension från folkskollärarnas pensionsinrättning
lika med folkskollärare samt att småskollärare, som anställas
vid landstingsseminarium, äga rätt till understöd från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt lika med småskollärare.
Jag övergår nu till i ämnet gjorda framställningar samt folkskolöverstyrelsens
förutnämnda skrivelse den 28 december 1918.
I en den 14 mars 1907 till ecklesiastikdepartementet inkommen skrivelse
hemställde föreståndaren för Östergötlands låns landstings småskoleseminarium
Josef Wahlqvist jämte fyra andra föreståndare för av landsting
upprättade småskoleseminarier, att Kungl. Maj:t täcktes taga spörsmålet
om småskollärarinneutbildningen under omprövning och därjämte
vidtaga åtgärder till genomförande av en behövlig omorganisation av
småskoleseminarierna i riket.
I sagda skrivelse framhölls, hurusom den huvudsakligaste insatsen vid småskollärarinnekårens
rekryterande skedde från landstingens sida, men att föga eller ingen
kommunikation ägt rum mellan de krafter, som haft dithörande anordningar om hand,
och att de ekonomiska underlag, som stått till de respektive anstalternas förfogande,
liksom intresse och insikt varit växlande. Det sattes därför starkt i fråga, om icke
staten rättvisligen borde helt övertaga besörjandet av lärarutbildningen iör småskolorna,
liksom den allt ifrån början haft hand om folkskollärarutbildningen, varvid dock
landstingen borde tillhandahålla för seminariernas behov avpassade lokaler.
Vidare framhölls, att den lärotid, som då tillämpades vid de flesta landstingsseminarier,
två å tre terminer, måste anses vara alldeles för kort och borde utökas
till fyra terminer.
Slutligen anmärktes, att seminarierna arbetade allt för mycket isolerat samt att
det saknades enhetlighet i avseende på ledning och inspektion, varför vid en eventuell
omdaning av småskoleseminarierna gällande bestämmelser angående kursförslag,
timplan m. m. borde i behövliga delar omläggas och utfyllas.
Vidare har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
till Kungl. Maj:t inkommit med en den 19 januari 1911 dagtecknad ut
-
13
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
förlig främst,linning i Uran it. Centralstyrelsen sammanfattar denna framställning
i följande önskemål:
att lärotiden vid alla seminarier utsträckes till två år;
att inträdesfordringarna sättas till minst det mått av kunskaper och färdigheter,
som kan förvärvas i en god folkskola av typen litt. A enligt gällande normalplan;
att lägsta avgångsåldern höjes till 19 år;
att psykologi, naturkunnighet, skolhygien, åskådningsteckning, gymnastik och lek
på ett mera nöjaktigt sätt tillgodoses vid undervisningen samt att därjämte, där så
prövas lämpligt, på läroplanen införas ämnena kvinnlig slöjd och hushållsgöromål;
att eleverna vid undervisningen erhålla tillfälle till mera självständiga iakttagelser;
att värjo seminarium förses med god och tillräcklig undervisningsmateriell;
att seminariets lokaler motsvara nutida hygieniska fordringar;
att kompetensfordringarna för lärare ökas till jämnhöjd med de för lärare vid
kommunal mellanskola och högre folkskola gällande;
att för lärarna beredes tillfälle till erhållande av pedagogiska resestipendier;
att lärarna kunna erhålla fast anställning;
att avlöningen sättes så högt, att lärarbefattningarna kunna draga till sig dugliga
sökande;
att erforderligt understöd av statsmedel beviljas de seminarier, som vid sakkunnig
prövning befinnas därav förtjänta;
att lärjungarna vid småskoleseminarierna genom statens försorg beredas tillfälle
att erhålla behövliga stipendier; samt
att en enhetlig och verksam kontroll över seminariernas verksamhet kommer till stånd.
Till de frågor, som lärarlönenämnden haft att utreda, hörde även
frågan om statsbidrag till landstingsseminarier. I denna fråga har nämnden
den 8 november 1915 avgivit betänkande och förslag (Betänkande II, del 1).
Den 4 februari 1916 remitterades sagda betänkande till folkskolöverstyrelsen,
som hade att dels höra vederbörande folkskolinspektörer och styrelserna
för av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, inrättade
småskoleseminarier och lärarpersonalen därstädes, dels lämna tillfälle för
föreståndarna och lärarpersonalen vid de enskilda småskoleseminarierna
samt folkskolestyrelserna i de städer, där folkskoleväsendet lyder under
stadsfullmäktige, efter de kommunala folkskolinspektörernas hörande, att
yttra sig över nämnda betänkande.
För såväl lärarlönenämndens förslag som de hörda myndigheternas yttranden
har folkskolöverstyrelsen redogjort i sin skrivelse den 28 december
1918. Då jag i det följande skall redogöra för innehållet i sagda skrivelse,
inskränker jag mig här till att i nyssberörda avseende hänvisa till densamma.
Slutligen har pensionsstyrelsen i en den 31 januari 1917 till statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet ingiven framställning hem
-
Lärarlöne
nämnden.
Pensionssty
relsen.
Folkskol
örerstyrelsen.
14 • Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
ställt om åtgärder i syfte att bereda större möjlighet för med något
kroppsfel eller lyte behäftade unga kvinnor att efter genomgången utbildning
vinna anställning som småskollärarinnor. Även denna framställning
har remitterats till överstyrelsen. För att erhålla uttalanden i frågan av
personer, vilka genom sin verksamhet i särskild grad vunnit erfarenhet
om småskollärarinnornas pedagogiska uppgifter, deras utbildning och arbetsförhållanden,
har överstyrelsen omförmält sig hava inhämtat yttranden
över pensionsstyrelsens framställning från statens folkskolinspektörer, småskoleseminariernas
inspektörer, styrelser och föreståndare samt från domkapitlet
i Luleå efter hörande av föreståndarna vid statens sraåskoleseminarier
i Murjek och Haparanda. Även i fråga om pensionsstyrelsens framställning
hänvisar jag till den redogörelse för densamma, som folkskolöverstyrelsen
i sin ovanberörda skrivelse lämnat.
Jag skall nu redogöra för det huvudsakliga av folkskolöverstyrelsens
i dess merberörda skrivelse den 28 december 1918 gjorda framställning i
förevarande ämne och därvid även angiva min egen ståndpunkt i föreliggande
frågor. Sagda framställning avser dels småskoleseminariernas
organisation, dels nämnda seminariers ekonomiska förhållanden. Dessutom
har överstyrelsen gjort en beräkning av de kostnader för staten, som genomförandet
av överstyrelsens förslag skulle medföra.
I. Huvudsakliga grunder för småskoleseminariernas
organisation.
I fråga om småskoleseminariernas organisation har överstyrelsen inledningsvis
anfört följande:
Oaktat det måste erkännas, att småskoleseminariema varit stadda i rask utveckling
och att undervisningen vid dem på senare tiden gjort stora framsteg, torde det
dock vara ett allmänt erkänt önskemål, att dessa seminarier böra mera än hittills
bliva föremål för statsmakternas intresse och omvårdnad. Detta är så mycket angelägnare,
som de lärarkrafter, vilka hava sig ålagd småskolans, för hela den egentliga
folkskolans arbete grundläggande undervisning och som utbildas vid ifrågavarande
seminarier, uppgå till mer än 8.000 lärare och lärarinnor.
Härtill komma närmare 4,000 lärare och lärarinnor, vilka tjänstgöra som biträdande
lärare i folkskolor eller som lärare i mindre folkskolor och vilka i regel erhålla
sin utbildning vid samma seminarier.
Folkskolöverstyrelsen har också alltsedan sin tillkomst haft uppmärksamheten
riktad på lrågan om småskoleseminariernas omorganisation. Sedan nu åtskilliga förarbeten
för en reform äro slutförda, är överstyrelsen i tillfälle att angiva de huvudsakliga
riktlinjer, vilka enligt dess mening böra läggas till grund för en sådan omorganisation.
15
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
Före det slutliga utarbetandet av den framställning i frågan, som överstyrelsen
nu framlägger, har överstyrelsen lör erhållande av närmare kännedom om vederbörande
myndigheters, seminariestyrelsers och lärarpersonals ställning till den ifrågasatta omorganisationen
över ett inom överstyrelsen utarbetat utkast till förslag till småskoleseminariernas
ombildning inhämtat yttranden från domkapitlen, statens folkskolinspektörer,
landstingsseminariernas inspektörer, styrelser och lärare ävensom från länsstyrelserna
samt genom dessa från vederbörande landsting.
I den mån så kan anses vara påkallat skall överstyrelsen i det följande i korthet
redogöra för dessa yttranden. Överstyrelsen har vid frågans slutliga behandling tagit
de i yttrandena framställda önskemålen under omprövning.
Därefter har överstyrelsen behandlat frågan om småskoleseminariernas
organisation under följande punkter:
1. Allmänna synpunkter.
2. Organisation och därmed sammanhängande frågor.
3. Lärare.
4. Styrelse och tillsyn.
överstyrelsen anför härom:
1. Allmänna synpunkter.
Småskoleseminarierna ha hittills fått utveckla sig tämligen fritt utan att vara
bundna av någon stadga med mera detaljerade bestämmelser. Det torde ej kunna förnekas,
att denna anordning medfört vissa fördelar. Framför allt har på denna väg
mycket av det mera värdefulla framkommit, som för närvarande i fråga om organisation,
lärokurser och arbetssätt är utmärkande för de bättre av de nuvarande småskoleseminarierna,
Å andra sidan har den nuvarande anordningen öppnat utrymme
för åtskilligt i nu nämnda avseenden, som icke kan anses hava varit till båtnad för
den lärarutbildning, som nu är i fråga, och som också ofördelaktigt inverkat på den
allmänna utbildningsnivå, som bort eftersträvas. Vid närmare övervägande av denna
angelägenhet har överstyrelsen därför kommit till den uppfattningen, att det är önskvärt,
att nu ifrågavarande läroanstalter för framtiden erhålla en fastare organisation.
De närmare bestämmelser, som synas böra gälla för dessa seminarier, torde
lämpligen böra sammanföras i en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga för småskoleseminarierna
med tillhörande undervisningsplan och plan för den praktiska utbildningen.
Därjämte bör i en särskild författning meddelas närmare bestämmelser angående statsunderstöd
åt småskoleseminarier.
Till eu början skall överstyrelsen i korthet ange de huvudsakliga av de grunder
för småskoleseminariernas organisation, undervisning, lärotider, lärare och styrelse
m. m., vilka äro avsedda att komma till närmare utförande i den stadga och undervisningsplan
för nämnda läroanstalter, som enligt överstyrelsens uppfattning böra av
Kungl. Maj:t utfärdas.
2. Organisation och därmed sammanhängande frågor.
Enligt nu gällande bestämmelser hava de av landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, upprättade seminarierna till ändamål att utbilda lärare vid småskolor
och mindre folkskolor samt biträdande lärare vid folkskolor.
Småskoleso
ruinaiieinas
ändamål.
16
Kungl. Maj:ts Proposition Kr 363.
Med lärare avses här såväl manliga som kvinnliga lärare. Då det numera är
mycket sällsynt, att något landstingsseminarium har manliga elever, torde man i det
följande behöva taga hänsyn blott till utbildningen av lärarinnor.
I flera av de till överstyrelsen inkomna yttrandena uttalas önskvärdheten av att
de här avsedda seminariernas ändamål må bliva att utbilda lärarinnor endast för
småskolan. Som skäl härför har anförts, dels att anställande av biträdande lärare vid
folkskolor numera ej har något berättigande och att den mindre folkskolan är eu skolform,
som efter handen bör försvinna, dels att utbildningstiden vid småskoleseminarierna
är så kort, och att den utbildning, som eu lärarinna i eu småskola behöver,
är så egenartad, att det ej kan vara välbetänkt att samtidigt söka utbilda lärare för
småskolan och för mindre folkskolan.
Vad först frågan om behovet av utbildningsanstalter för biträdande lärare i folkskolan
och lärare i mindre folkskolan beträffar, så är det visserligen sant, att de biträdande
lärarna i folkskolan böra efter hand i möjligaste mån ersättas av folkskollärare
och att de mindre folkskolorna mer och mer utbytas mot egentliga folkskolor.
Överstyrelsen vill dock erinra om att det år 1917 ännu fanns 1,108 biträdande lärare
och lärarinnor vid folkskolor, därav 927 å landsbygden, samt 2,763 lärare och lärarinnor
vid mindre folkskolor. Av de sistnämnda tillhörde 1,526 de norrländska länen
och 13L Kopparbergs län.
Även om många av de nuvarande mindre folkskolorna så småningom komma att
utbytas mot folkskolor, kommer säkerligen ett mycket stort antal mindre folkskolor i
Norrland och i vissa andra glest befolkade trakter att ännu mycket länge bliva behövliga.
Härtill kommer, att nya sådana skolor, i den mån de stora ödesbygderna i
norra Sverige bliva bebyggda, utan tvivel behöva inrättas. Även om det kunde tänkas,
att vederbörande skoldistrikt och myndigheter skulle anse det lämpligt att omändra
alla mindre folkskolor till folkskolor, så är bristen på folkskollärare likväl så stor och
kommer säkerligen även under eu mycket lång tid framåt bliva så svår att fylla, att
skolorna i de trakter, varom här närmast är fråga, i konkurrensen med skolorna i
mera tätt bebyggda trakter torde få nöja sig med lärare utan folkskollärarutbildning.
Vad beträffar den framställda anmärkningen att småskoleseminarierna ej lämpligen
skulle kunna vara utbildningsanstalter samtidigt för lärare i småskolan och för
lärare, som ha att antingen såsom biträdande lärare i folkskolan eller som lärare i
mindre folkskolan meddela undervisning å det egentliga folkskolestadiet, vill överstyrelsen
erinra om att det här i själva verket är fråga om en provisorisk anordning,
som måste tillgripas på grund av det ogynnsamma läge, i vilket folkskoleväsendet i
vissa delar av landet befinner sig, men som bör övergivas, så snart sådant på grund
av förhållandena kan ske. Vad emellertid beträffar inverkningarna härav på den egentliga
småskollärarutbildningen, synas dessa ej behöva bliva av särskilt menlig art.
Då småskolan och den egentliga folkskolan endast äro att betrakta som olika stadier
av samma skola, synes det ej vara behövligt eller lämpligt att i fråga om lärarutbildningen
göra någon principiell skillnad mellan dessa stadier. Härvid vill överstyrelsen
först erinra om att utbildningen vid seminariet tydligen bör omfatta såväl elevernas
allmänbildning som deras lärarutbildning. Då eu lärare i mindre folkskolan snarast
kan anses behöva större allmänbildning än eu lärare i småskolan, bör hänsynen till
de mindre folkskolornas behov icke behöva inverka menligt på den vid smäskoleseminarierna
meddelade allmänbildningen. Å andra sidan böra naturligtvis småskoleseminarierna
meddela sina elever eu så fullständig allmänbildning som är möjligt med
hänsyn till den begränsade undervisningstiden och utan åsidosättande av den praktiska
17
Kung], Maj:ls Proposition AV 363.
lärarutbildningen. I fråga om allmänbildning synes därför någon väsentlig skillnad ej
uppstå, vare sig ett småskoleseminarium utbildar lärarinnor för mindre folkskolor eller
ej. Däremot kan det ej förnekas, att den egentliga lärarutbildningen bör vara något
olika för de här nämnda kategorierna av lärare, överstyrelsen häller dock före, att
någon utbildning för undervisning i någon eller några av de årsklasser, som svara mot
den egentliga folkskolan, bör vara till nytta även för den blivande läraren i småskolan.
Däremot torde det med fog kunna invändas, att den utbildning, som ett seminarium
med tvåårig lärokurs kan meddela, ej kan anses vara tillräcklig för en blivande lärare
i mindre folkskola. Frågan härom skall överstyrelsen taga upp till övervägande i det
följande.
överstyrelsen anser alltså, att de seminarier, varom här är fråga, böra hava till
sin egentliga uppgift att utbilda lärare för småskolan men i den mån så kan anses
behövligt och möjligt med hänsyn till huvuduppgiften även lärare för mindre folkskolan
och biträdande lärare i folkskolan. Detta senare bör tydligen icke hindra, att i de
delar av riket, där de sist nämnda slagen av lärare ej anses behövliga, seminarierna
helt och hållet böra inrätta sig för utbildning av lärare för småskolan.
Då i vissa av de inkomna yttrandena yrkanden framkommit om statens övertagande
av småskoleseminarierna och då vissa skäl kunna synas tala för att staten helt
och hållet övertager utbildningen av lärare för småskolan, skall överstyrelsen här upptaga
nämnda spörsmål till närmare skärskådande.
Överstyrelsen skall då först nämna nflgra ord om småskoleseminariernas uppkomst.
För att småskolorna måtte komma att skötas av dugande lärare, befallde Kungl.
Maj:t i cirkulär till domkapitlen av den 22 april 1864, att dessa skulle vaka däröver,
att småskollärare icke antoges utan att de inför skolrådet hade ådagalagt, att de ägde
de insikter, som vore föreskrivna, samt förmåga att i föreskrivna ämnen undervisa.
Efter eu tid fann man det emellertid nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder
för utbildande av lämpliga småskollärare. 1 sådant syfte anordnades vid vissa folkskoleseminarier
särskilda avdelningar för utbildande av småskollärare. 1 1886 års stadga
för folkskoleseminarierna föreskrevs, att småskollärarexamen finge avläggas av elev,
som vid folkskoleseminarium erhållit godkända vitsord i årsexamen i andra klassen.
Denna bestämmelse har upphävts genom stadgan för statens folkskoleseminarier den 3
juli 1914.
För utbildande av lärare vid småskolorna i finska och lapska församlingarna
finnas av staten inrättade seminarier i Haparanda och Murjek. De från det sistnämnda
seminariet utexaminerade lärarinnorna användas dock i rätt stor utsträckning även i
församlingar utom lappmarken.
Behovet av lärarkrafter vid landets småskolor fylldes emellertid endast i mycket
ringa grad genom de anordningar, som staten vidtog. Redan tidigt började därför
landstingen att sörja för utbildn ng av småskollärare, och genom kungörelsen den 11
januari 1878 angående ytterligare lonetillskott åt lärare och lärarinnor vid småskolor
lämnades anvisningar rörande lärotid och lärokurser för av landstingen inrättade seminarier.
Småskoleseminarier hava därjämte upprättats av enskilda. Under år 1917 voro
28 småskoleseminarier i verksamhet, 2 upprättade av staten, 18 av landsting, 1 av
stad, som ej i landsting deltager, samt 7 av enskilda. Från och med höstterminen 1918
har landstinget i Hallands län övertagit et t av de enskilda seminarierna. Eu annat av
dessa bär upphört vid slutet av år 1917. För år 1915 uppgingo landstingsseminariernas
utgifter till i medeltal omkring 10,000 kronor för varje seminarium. Av dessa utgifter
Bihang till riksdagens protokoll l''jl9. 1 samt. 325 höft. (Nr 363.) 3
Smäsk oleseminariernas
föi hållande
till stat och
kommun.
18
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
bidrogo landstingen med i medeltal omkring 7,000 kronor per seminarium. Dessutom
tillhandahålla flera av landstingen lokaler åt seminarierna. Vissa landsting lämna
bidrag till enskilda småskoleseminarier. Det ligger i öppen dag, att seminariernas utgifter
och landstingens bidrag under nu rådande ekonomiska förhållanden ökats i avsevärd
grad.
Nu har, som ovan nämnts, från vissa håll satts i fråga, att staten helt och hållet
skulle ombesörja utbildningen av småskolans lärarkrafter. Som skäl härför har anförts,
att då småskolan måste anses vara lika viktig och lika oumbärlig som den egentliga
folkskolan, box-de småskoleseminarierna lika väl som folkskoleseminarierna upprättas
och bekostas av staten.
Överstyrelsen ovill icke förneka, att mycket vägande skäl kunna anföras för en
dylik anordning. Åtgärder i sådan riktning skulle givetvis vara berättigade ur den
synpunkten, att de läroanstalter, om vilka nu är fråga, i lika hög grad som folkskoleseminarierna
representera även ett statsintresse. Emellertid hava förstnämnda anstalter
kommit till stånd på föranstaltande av kommunala samfälligheter oftast med anledning
därav, att eljest i många fall lärarkrafter icke skulle kunnat erhållas i skilda delar
av landet. Någon avgörande anledning att bryta den för dessa anstalter bestämda ordningen
synes knappast för närvarande förefinnas. En anordning, varigenom småskoleseminarierna
även framdeles tills vidare omhänderhavas av landsting och städer, som
icke deltaga i landsting, torde säkerligen icke, därest de ställas under en verksam
kontroll och ledning från statens sida, behöva medföra någon menlig inverkan på anstalternas
fortsatta utveckling i rätt riktning. Tvärtom synes det överstyrelsen i många
avseenden kunna vara till fördel för dessa seminarier att allt fortfarande få hava landstingen
till principaler. De olika trakterna av vårt vidsträckta land hava olika behov
avseende på den utbildning, som dessa seminarier hava till uppgift att meddela. Dessa
olika behov kunna då mången gång bäst tillgodoses av en lokal samfällighet. Enligt
gällande landstingsförordning tillkommer det ju landstingen att rådslå och besluta om
för länet gemensamma angelägenheter, vilka avse bland annat även undervisning.
Det torde också kunna förutsättas, att de olika kommunernas representanter i
landstingen få mera intresse för hithörande frågor, om landstinget har att taga befattning
med eu så viktig uppgift som utbildningen av småskolans lärarkrafter.
I berörda fråga har till överstyrelsen inkommit yttranden från 20 olika landsting.
Av dessa är det endast tre landsting, som uttalat sig för att staten helt och hållet
borde övertaga småskoleseminarierna. Härvid är dock att märka, att två av dessa tre
landsting för närvarande icke lämna understöd åt sådan läroanstalt, varom här är
fråga. Dessutom ha stadsfullmäktige i Norrköping uttalat sig för småskoleseminarieinas
förstatligande.
Dä det således bland de kommunala samfälligheter, som närmast beröras av föreliggande
fråga, ej synes vara någon allmän önskan att bliva befriade från den befattning
med småskoleseminarierna, som de nu hava, och då landstingens kostnader för
dessa seminarier i alla fall torde komma att bliva jämförelsevis obetydliga, har överstyrelsen
såväl med hänsyn härtill som till vad överstyrelsen i det föregående anfört ej
funnit skäl frångå sin här förut uttalade ståndpunkt. Småskoleseminariernas övertagande
av staten skulle tydligen kräva eu vidlyltig föregående utredning, varigenom
den säkerligen länge motsedda och i hög grad av behovet påkallade reformen av vår
småskollärarutbildning skulle komma att bliva ytterligare i väsentlig grad fördröjd.
Denna utbildnings övertagande av staten synes med hänsyn härtill icke nu böra sättas
i fråga.
19
Kungl. Maj:ts Propoaision Nr SOU.
Seminarium, som här avses, bör alltså enligt överstyrelsens mening liksom hitintills
upprättas av och hava till principal antingen landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, eller ock en sammanslutning av två eller flera sådana kommunala samfälligheter.
I fråga om seminariekursens längd finnes nu intet annat stadgat, än att elev för
att få undergå avgångsprövning skall hava tillhört ett seminarium minst två terminer.
Tidigare voro seminarierna såsom förut nämnts vaidigen blott ettåriga, och ännu för
några få år sedan hade liera landstingsseminarier blott tre terminers kurs, under det
att kursen vid det stora flertalet var tvåårig. Från och med innevarande år är seminariekursen
vid samtliga seminarier tvåårig.
Att seminariekursen bör vara minst tvåårig torde kunna anses som självfallet.
Man kan till och med sätta i fråga, huruvida eu tvåårig kurs kan anses vara fullt tillfredsställande.
Från eu del håll har man också yrkat på att kursen borde bli treårig,
då det ansetts möta alltför stora svårigheter att på två år hinna med den utbildning,
som med de allt större anspråken på lärarpersonalen numera kunde anses erforderlig.
Särskilt har det framhållits, att seminariekursen åtminstone för de blivande
lärarinnorna vid de mindre folkskolorna borde vara treårig.
Vad nu först beträffar frågan om utbildningstiden för lärarinnor vid småskolan,
måste man känna sig betänksam mot att nu ytterligare förlänga denna tid, då ett
flertal småskoleseminarier ännu för några år sedan hade blott två eller tre terminers
kurs. Det måste också erkännas, att den utbildning, som nu meddelas vid de bättre
av småskoleseminarierna med tvåårig kurs, kan betecknas som tillfredsställande. Genom
någon höjning av inträdesfordringarna och genom förlängning av läsåret skulle utan
tvivel icke så litet vara att vinna.
Slutligen bör man vid denna frågas bedömande icke helt lämna ur räkningen, att
en förlängning av utbildningstiden till tre år skulle väsentligt öka utbildningskostnaderna
för eleverna, vilket utan tvivel måste anses mycket betänkligt under nu rådande
lärarbrist och torde därför ej utan tvingande skäl böra föreskrivas.
Att för tdlgodoseende av behovet av biträdande lärare vid folkskolorna och lärare
vid de mindre folkskolorna fordra eu allmän förlängning av seminariekursen torde icke
vara välbetänkt. Visserligen är det, såsom överstyrelsen redan i det föregående framhållit,
alltför sant, att den utbildning, som bestås en småskollärarinna, icke kan anses
tillfyllest för sagda kategorier av lärare. Men såsom förhållandena för närvarande ligga,
synes ingen annan utväg finnas än att anlita de vid småskoleseminarierna utbildade
lärarna även för nu ifrågavarande undervisningsbehov. Detta förhållande synes emellertid,
som sagt, icke böra leda till att småskoleseminarierna erhålla en organisation,
som de med hänsyn till sin egentliga uppgift icke bort erhålla.
I detta sammanhang vill överstyrelsen erinra om att av ålder den mindre folkskolans
lärarpersonal i löneavseende varit jämställd med småskolans lärare. Så blir
fallet även efter den nya löneregleringens tillämpning från den 1 januari 1919. Så
länge så är förhållandet, torde det vara svårt att fördra högre utbildning för de förstnämnda
av dessa lärarinnor.
Statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek äro visserligen båda treklassiga.
Denna anordning torde dock huvudsakligen vara betingad därav, att deras
elever vid intagningen i regel blott hava gått igenom mindre folkskola och därför äro
mindre vät förberedda än dera av de övriga småskoleseminariernas elever. Härtill
Semin&riekursens
längd
och anordning
-
Undervisning,
praktisk
utbildning
och lärotider.
20 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 363.
kommer, att så gott som alla elever vid seminariet i Haparanda hava finska till
modersmål.
Vad överstyrelsen här anfört utesluter emellertid icke, att överstyrelsen finner i
hög grad önskvärt, att inom ramen av de förhandenvarande möjligheterna redan nu allt
göres för tillgodoseende av nu ifrågavarande lärarkrafters utbildningsbehov. Sålunda
håller överstyrelsen det för lämpligt, att var helst så kan ske, särskilt å orter, där behovet
av sagda lärare är stort, suiåskoleseminarierna utvidgas med en tredje årskurs.
Överstyrelsen anser sig därför böra föreslå, att bestämmelse införes därom, att
lärokursen vid sådant seminarium, varom här är fråga, bör vara minst tvåårig. Seminarium,
som anordnar treårig lärokurs eller särskild för eleverna avgiftsfri preparandkurs,
bör kunna erhålla särskilt statsbidrag för tredje årskursen eller för preparandkursen.
Huruvida elever böra intagas varje eller vartannat år och följaktligen huruvida
vid ett seminarium böra undervisas två elevklasser samtidigt eller endast en elevklass,
torde delvis bliva beroende av behovet av lärarkrafter med här avsedd utbildning. Då
detta behov under senaste åren ej kunnat fyllas, ha flera av de nu befintliga seminarierna
utvidgats i sådan riktning, att de intaga elever varje år. Såväl från organisatorisk
synpunkt som i fråga om driftkostnader äro också tvåklassiga seminarier fördelaktigare
än enklassiga. För åstadkommande i så stor utsträckning som möjligt av
tvåklassiga seminarier, torde lämpligen den utvägen böra tillgripas, att i vissa fall två
landsting gemensamt inrätta ett tvåklassigt seminarium.
Undervisningen vid seminariet bör hava till uppgift att bibringa eleverna såväl
de insikter och färdigheter som ock den praktiska utbildning, som de behöva för sin
framtida uppgift.
Lärokursen bör enligt överstyrelsens mening omfatta följande undervisningsämnen,
nämligen kunskapsämnen: kristendomskunskap, modersmålet, matematik, historia, geografi,
naturkunnighet, hälsolära samt psykologi och pedagogik, samt övningsämnen: teckning,
välskrivning, musik, husligt arbete och gymnastik med lek och idrott ävensom, där tillfälle
därtill kan beredas, trädgårdsskötsel.
I ett par av de till överstyrelsen inkomna yttrandena har man uttalat farhåga
för att öka antalet nu befintliga ämnen med husligt arbete, omfattande undervisning
även i husbållsgöromål, enär småskoleseminariernas elever ansåges redan nu hava alltför
stor arbetsbörda. Då emellertid undervisning i hushållsgöromål måste anses vara av
alldeles särskild betydelse för de blivande lärarinnorna, vilka ofta bliva hänvisade till
att själva tillreda sin mat och vilka särskilt på mera avlägsna platser kunna bliva i
tillfälle att i berörda avseende utöva ett gagnande inflytande på sin omgivning, har
överstyrelsen ej kunnat underlåta att medtaga ifrågavarande ämne å undervisningsplanen.
Att ämnet hälsolära införts såsom särskilt ämne å undervisningsplanen torde ej
behöva närmare, motiveras.
Där särskild undervisning i trädgårdsskötsel kan meddelas, har överstyrelsen tänkt
sig, att denna undervisning bör förläggas utom timplanen.
De övriga här ovan angivna undervisningsämnena ingå enligt nu gällande bestämmelser
i småskoleseminariernas lärokurs.
Som förut nämnts ha småskoleseminarierna hitintills fått utveckla sig temligen
fritt utan att vara bundna av någon stadga med mera detaljerade bestämmelser. I
ovannämnda kungörelse den 28 maj 1897 finnas dock angivna vissa lärokurser för de
särskilda ämnena.
21
Kungl. Naj:ts Proposition Nr 363.
Det ligger i sakens natur, att de i nämnda kungörelse angivna lärokurserna i
flera avseenden måste anses otidseidiga. Inom överstyrelsen liar därför utarbetats e!t
preliminärt förslag till undervisningsplan för småskoleseminarium med tvåårig lärokurs,
innefattande timplan och kursplan samt ordning för den praktiska utbildningen. Enligt
överstyrelsens mening bör emellertid den undervisningsplan, som kan bliva fastställd
för sagda seminarier, vara avsedd att vid uppgörande av undervisningsplan för
de särskilda seminarierna tjäna till ledning, så att de i eu blivande stadga intagna bestämmelserna
angående undervisningens innebörd och omfattning samt angående högsta
antalet undervisningstimmar i veckan beaktas.
I den blivande stäggan torde böra införas bestämmelse om att förslag till timplan
skall uppgöras av rektor och underställas semirariestyrelsens prövning och fastställelse.
Till främjande av den praktiska utbildningen för lärarkallet bör med seminariet
vara förenad en övningsskola. Denna bör alltså omfatta minst två årsklasser med undervisningen
åtminstone delvis uppdelad på två läraravdelningar. Då åtminstone flera
av småskoleseminariema även för framtiden torde komma att ha till uppgift att utbilda
lärare även för mindre folkskolor, synes det vara lämpligt och önskvärt, att övningsskolan,
där förhållandena så medgiva, även kommer att omfatta en eller två årsklasser
av den egentliga folkskolan. Övningsskolans omfattning och den praktiska utbildningen
bör emellertid alltefter olika förhållanden kunna ordnas olika vid olika seminarier.
I fråga om läsårets längd tinnes nu stadgat, att det skall omfatta minst 8 månader.
Då läsåret vid folkskoleseminarierna har eu längd av 39 veckor, synes det överstyrelsen
lämpligt, att småskoleseminariernas läsår får en längd av minst 38 högst
39 veckor.
Beträffande lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriell äro landstingsseminarierna
i dera fall på otillfredsställande sätt utrustade. Under det att några äro
inrymda i egna för ändamålet uppförda byggnader, måste de allra flesta nöja sig med
förhyrda lokaler, vilka ej sällan från både hygienisk och undervisningssynpunkt kunna
betecknas som otillfredsställande. Undervisningsmateriellen torde också i allmänhet
lämna åtskilligt övrigt att önska.
I ovan nämnda kungörelse den 16 september 1918 har emellertid införts bestämmelse
därom, att som villkor för erhållande av statsbidrag till avlöning åt lärare vid
landstingsseminarium skall bland annat gälla, att seminariet har till sitt förfogande
lämpliga undervisningslokaler samt ändamålsenliga skolmöbler och erforderlig undervisningsmateriell.
Enligt överstyrelsens mening böra i en blivande stadga för .dessa seminarier närmare
bestämmelser i här berörda avseenden införas.
överstyrelsen anser, att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt elevernas vid seminariet
fysiska vård. För sådant ändamål bör vid seminariet finnas en av dess styrelse
anställd läkare, vilken har att biträda seminariets rektor vid omsorgen om att
arbetet vid seminariet i sin helhet anordnas och utföres med sorgfällig hänsyn till
elevernas hälsa och krafter samt att åtgärder vidtagas för att hos eleverna främja en
sund kroppsutveckling ävensom förebygga och undanröja på deras välbefinnande menligt
inverkande omständigheter.
Närmare bestämmelser om rektors och läkares åligganden i berörda avseenden
torde böra införas i en blivande stadga.
Lokaler och
materiell.
Lärjungarnas
fysiska vård.
22
Inträdes
fordringar.
Kropp sfel
eller lyte.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
För närvarande finnes ingen föreskrift om bestämda kunskapsfordringar för inträde
vid småskoleseminarium. Att detta är eu brist, som behöver avhjälpas, ligger i
öppen dag. överstyrelsen har därför i sitt preliminärt uppgjorda stadgeförslag upptagit
bestämda inträdesfordringar, vilka i det stora hela omfatta det mått av kunskaper
och färdigheter, som kunna förvärvas i eu folkskola av högsta typen.
Överstyrelsen förbiser härvid icke, att det för sådana seminarier, som få ett större
antal elever från mindre folkskolor eller från mindre väl utrustade folkskolor, skulle
komma att möta alltför stora svårigheter att kunna uppehålla så stora inträdesfordringar.
Det synes därför överstyrelsen, som om här avsedda seminarier antingen skulle
kunna inrätta en med statsanslag understödd preparandkurs eller också skulle den anordningen
kunna träffas, att inträdesfordringarna i fråga om kunskaper och färdigheter
minskades och seminariekursen gjordes treårig.
I fråga om inträdesåldern finnes nu ingenting stadgat, men enligt förut nämnda
stadga av den 28 maj 1897 skall elev för att få undergå avgångsprövning hava uppnått
eu ålder icke understigande 18 år och icke överstigande 30 år. Överstyrelsen
finner den nu stadgade minimiåldern för avgång från seminarium vara för låg. Dels
är det tydligt, att eu något högre levnadsålder i allmänhet innebär en garanti för ett
bättre tillgodogörande av undervisningen och utbildningen vid seminariet än en lägre
sådan, dels kräves en viss ej allt för ringa åldersmognad för att på egen hand kunna
leda en skola. Inträdesåldern torde därför böla fastställas så, att sökanden före ingången
av det år, då inträde önskas, har fyllt 17 år, dock med rätt för överstyrelsen
att i särskilt fall medgiva undantag. Med denna minimiinträdesålder och tvåårig seminariekurs
skulle alltså elev kunna utexamineras tidigast under det år, elev fyller
20 år.
I samband härmed anser sig överstyrelsen böra erinra om att inträdesåldern för
inträde vid folkskoleseminarium är fastställd till 16 år, men då lärokursen vid dessa
seminarier är fyraårig, kommer en utexaminerad elev från sådant seminarium att fylla
21 år det år, han kan bliva anställd som lärare.
De övriga bestämmelserna i nyss nämnda stadgeförslag i fråga om inträdesfordringar,
vilka bestämmelser finnas intagna i det följande, överensstämma med de i gällande
stadga för statens folkskoleseminarier intagna allmänna bestämmelserna.
Bland de föreslagna bestämmelserna finnes också den, att för inträde vid småskoleseminarium
fordras att vara fri från sådan sjukdom eller så beskaffat lyte, som
kan utgöra hinder för framgångsrikt bedrivande av arbetet i seminariet eller menligt
inverka på medlärjungar eller göra sökanden olämplig för lärarkallet.
Då, såsom förut nämnts, pensionsstyrelsen i skrivelse till statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet hemställt om åtgärders vidtagande i sylte att bereda
större möjlighet för med något kroppsfel eller lyte behäftade unga kvinnor att efter
genomgången utbildning vinna anställning som småskollärarinnor och sagda hemställan
blivit överlämnad till överstyrelsen för avgivande av utlåtande, skall överstyrelsen här
i korthet yttra sig i denna fråga.
Enligt gällande bestämmelser skall elev vid avgångsprövningen från småskoleseminariuin
genom vederbörligt läkarbetyg styrka sig vara fri såväl från smittosam
sjukdom som ock från sådan sjuklighet eller så beskaffat kroppslyte, som gör sökanden
olämplig till lärare i folkskolan. Pa grund härav torde de flesta småskoleseminarierna
redan vid elevernas intagning i seminariet fordra läkarintyg.
23
Kungl. Mnj:ts Proposition Nr 363.
I pensionsstyrelsens här berörda skrivelse anföres, att vid pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet fråga emellanåt uppkommer att låta till småskollärarinnor utbilda
unga kvinnor, som på något sätt äro lytta eller vanföra, varvid det vanligen är fråga
om förlamning eller förlust av eu arm eller ett ben, eu hand eller en fot, höftledsluxation,
svär bälta eller dylikt. Då emellertid vid av pensionsstyrelsen inhämtade yttranden
av vederbörande folkskolinspektör och föreståndaren för närmaste småskoleseminarium
dessa ej sällan ställa sig avvisande och då det under sådana omständigheter
kan bliva svårt för lärarinnan att — förutsatt att hon erhåller avgångsbetyg — vinna
anställning, har pensionsstyrelsen ansett det vanskligt att bevilja medel för sådan utbildning.
I sin skrivelse anför pensionsstyrelsen bland annat, att de unga kvinnor, varom
här är fiåga, alla härstamma från fattiga hem och svårligen kunna försörja sig med
vanligt kroppsarbete. Äga de emellertid god begåvning samt håg och fallenhet för
småskollärarinnekallet, synes det i hög grad beklagligt, om deras lyte eller van förhet
utan vidare skulle stänga denna bana för dem. De skål, som anförts till stöd därför,
synas föga vägande. Helt visst finnas åtskilliga småskollärarinnor, som trots mer eller
mindre svåra kroppsfel på ett förträlfligt sätt sköta sitt kall.
I de av överstyrelsen i denna fråga inhämtade yttrandena uttala sig de Öesta
folkskolinspektörer och flera styrelser och föreståndare för småskoleseminarier mot
pensionsstyrelsens framställning, under det att å andra sidan några folkskolinspektörer
och ett flertal inspektörer för sagda seminarier uttala sin anslutning till nämnda framställning.
Såsom skäl mot anställande av lytta eller vanföra kvinnor som småskollärarinnor
anföres huvudsakligen.
Lytet eller vanförheten gör kvinnan olämplig som lärarinna, emedan hon ej med
framgång kan undervisa i gymnastik, hembygdskunskap, slöjd, teckning och dylikt.
Lytet eller vanförheten verkar fördystrande och nedslående på barnen. Tillgången på
lärarinnor är stor och konkurrensen på banan hård.
Å andra sidan anföra eu del folkskolinspektörer och andra, att de haft god erfarenhet
av lytta och vanföra lärarinnor. Dessa äro ofta å huvudets vägnar rikt utrustade,
och barnen vänja sig snart vid ett ej för starkt framträdande lyte. På flera
orter är det så svårt att anskaffa lärarinnor, att vederbörande skulle vara tacksamma
för att få en lärarinna, även om hon i kroppsligt avseende vore ofärdig.
För egen del anser sig överstyrelsen först böra erinra om att enligt kungörelsen
den 16 september 1918 bestämmelse införts om att ansökan till ordinarie lärartjänst
vid folkskola eller småskola skall åtföljas av läkarintyg angående frihet från sjukdom
och lyte, som göra den sökande olämplig för anställning såsom lärare. Under sådana
omständigheter synes det vara självfallet, att det i en blivande stadga för småskoleseminarierna
bör införas bestämmelse om att inträdessökande i kroppsligt avseende
skall uppfylla vissa villkor.
Eu sådan bestämmelse bör dock enligt överstyrelsens mening ej utgöra absolut
hinder för en ung kvinna med något visst kroppsfel eller lyte att vinna inträde vid
sådant seminarium och att sedan få anställning i skola. Är felet eller lytet ej av
svårare beskaffenhet, torde hon ofta kunna erhålla sådant läkarbetyg, som ej utgör
hinder för hennes inträde. Om så ej är fallet och om det kan anses, att lytet uppväges
av framstående skicklighet och lämplighet för lärarinnekallet i andra avseenden,
torde tillträde till seminariet böra kunna vinnas genom särskild framställning.
Enligt överstyrelsens mening böra alltså vissa bestämmelser angående frihet från
Villkor för
inträde.
Avgångs
examen.
24 Kungl. Maj:t$ Proposition Nr 363.
sjukdom och lyte införas i stadgan, men bör skolöverstyrelsen medgivas rätt att efter
prövning i varje särskilt falk medgiva dispens i berörda avseende.
Överstyrelsen anser sig sålunda på grund av vad överstyrelsen nu därom yttrat
böra föreslå, att i huvudsak nedanstående bestämmelser för inträde i småskolesemiuarium
fastställas:
För inträde i seminariet bör fordras att
a) vid ingången av det år, då inträde önskas, ännu icke hava fyllt 28 år men,
om inträde önskas i första klassen, hava fyllt 17 år och, om inträde önskas i annan
klass, hava fyllt 18 år; dock att skolöverstyrelsen i särskilt fall må kunna medgiva inträde
vid lägre eller högre ålder;
b) vara medlem av svenska kyrkan;
c) hava haft naturliga eller skyddskoppor;
d) vara känd för gott uppförande;
e) vara fri från sådan sjukdom eller så beskaffat lyte, som kan utgöra hinder
för framgångsrikt bedrivande av arbetet i seminariet eller menligt inverka på medlärjungar
eller göra sökanden olämplig för lärarkallet, dock att skolöverstyrelsen, där
särskilda skäl sådant föranleda, på gjord framställning äger medgiva undantag från
denna bestämmelse; samt
f) hava blivit godkänd vid vederbörlig inträdesprövning.
För att kunna intagas i seminariets första klass bör sökanden hava erhållit godkänt
vitsord i kristendomskunskap, modersmålet och matematik samt i det hela visat
sig i besittning av god folkskolebildning och för arbetet vid seminariet erforderlig förståndsmognad
och begåvning.
Liksom nu är fallet bör lärokursen vid seminariet avslutas med eu prövning.
Denna prövning bör lämpligen benämnas småskollärarexamen.
Rätt att avlägga sådan examen bör endast tillkomma elev, som fullständigt genomgått
seminariets sista årskurs.
Såvida ej skolöverstyrelsens chef eller någon av dess ledamöter är i tillfälle att
leda examen, bor den stå under ledning av en av skolöverstyrelsen såsom dess ombud
förordnad examensledare.
Småskollärarexamen bör omfatta dels ett skriftligt prov, dels undervisaingsprov,
dels ock muntligt förhör jämte uppvisning i gymnastik med lek och idrott, sång, teckning
och slöjd.
Betyg över avlagd småskollärarexamen bör meddelas den elev, som erhållit minst
vitsorden gott för uppförande och god för flit, godkänd för undervisningsskicklighet
samt god för fallenhet för lärarkallet och tillika i vart och ett av de i seminariets kurs
ingående kunskaps- och övningsämnena erhållit minst vitsordet godkänd, såvida icke
exaraensledaren anser vederbörande elev sakna erforderliga insikter och färdigheter
eller erforderlig undervisningsskicklighet.
Från den i föregående punkt föreslagna bestämmelsen angående godkänt vitsord i
samtliga kunskaps- och övningsämnen torde undantag böra kunna göras för ett av ämnena
musik och gymnastik med lek och idrott, under förutsättning att saknaden av
godkänt vitsord uppväges av i övrigt ådagalagd skicklighet.
Kungl. Maj.is Proposition Nr 363.
2 ö
3. Småskoleseminariernas lärare.
Enligt nuvarande bestämmelser må till lärare vid under offentlig kontroll stående
seminarium för utbildning av lärare vid småskola och ruindie folkskola eller biträdande
lärare vid folkskola icke antagas annan än den, mot vilkens lämplighet folkskolöverstyrelsen
icke har något att erinra.
I fråga om langstingsseminariernas lärarkrafter råda för närvarande mycket olika
förhållanden vid olika seminarier. Vid eu del seminarier är seminariets föreståndare —
föreståndarinna — på samma gång ordinarie lärare vid anstalten, under det att vid andra
någon lärare vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk tjänstgör som föreståndare
antingen utan undervisningsskyldighet eller med mycket begränsad sådan. Vid somliga
seminarier är undervisningen i seminariet och övningsskolan fördelad mellan de vid
läroanstalten anställda ordinarie lärarkrafterna, vid andra åter bestrides undervisningen
i seminariet så gott som uteslutande av en lärarinna jämte timlärare, under det att
all undervisning i övningsskolan handhaves av eu för denna skola anställd lärarinna.
Vad först beträffar frågan om seminariets föreståndare, synes den ovan nämnda
anordningen med en så att säga utanför anstalten stående lärare som föreståndare
vara mindre lämplig.
Då seminariernas elever äro unga flickor i åldern 18 till 20 år, vilka vanligen
hava sina hem utom det samhälle, där seminariet är beläget, kunna de väl behöva den
dagliga tillsyn och ledning, som endast en vid seminariet mera fast bunden föreståndare
eller föreståndarinna kan lämna.
Likaså anser överstyrelsen det vara självfallet, att den lärarinna, som förestår
och har sin huvudsakliga tjänstgöring i övningsskolan, bör vara vid seminariet läst anställd
med full tjänstgöring.
I fråga om de övriga erforderliga lärarkrafterna i seminariet kan man ställa sig
tveksam, huruvida dessa böra hava full tjänstgöring eller anställas som timlärare. A
ena sidan kan det vara önskvärt, att de anställas med full tjänstgöring för att utbildningen
vid seminariet ej må bliva alltför splittrad och för att faran for elevernas överansträngning
i någon mån må minskas. Men å andra sidan kan det också vara förmånligt,
att åtminstone ett mindre antal timlärare i läroämnen anställas. Seminariet
skulle därigenom i vissa fall kunna erhålla särdeles väl kvalificesade lärare. Genom en
sådan anordning skulle det också kunna förväntas, att elevernas utbildning bleve
mindre ensidig. Man må härvid betänka, att seminarieeleverna vanligen hava uppnått
den ålder, att de känna behov av att få sin utbildning tillgodosedd från olika synpunkter.
Då det här är fråga om utbildning av kvinnliga elever, vilka, som förut nämnts,
befinna sig i den ställning, att de äro i behov av alldeles särskild omvårdnad, torde
bestämmelse böra införas därom, att om seminariet förestås av en manlig lärare, bör
utom föreståndaren minst en kvinnlig lärarkraft anställas med full tjänstgöring och
med undervisning företrädesvis i seminarieklasserna,
I fråga om fördelningen av lärarnas tjänstgöring mellan seminariet och övningsskolan
torde det i många fall vara lämpligt, att den lärarinna, som närmast förestår
övningsskolan, även undervisar i seminariet i ett eller annat ämne, i fall hon bar vederbörlig
kompetens därför. Likaså torde det mången gång befinnas lämpligt, att en lärarinna
i seminariet meddelar undervisning i övningsskolan.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 325 höft. (Sr 363.)
KuvAraiklt*
best&mmcta»
Liirttmaa **i
till, tilIUU.
ning, fciiggft"
(loa åt n»
4
26
Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 363.
Vad öveistyrelsen här anfört gäller om undervisningen i kunskapsämnen. För
övningsämnena torde i huvudsak timlärare behöva anställas. Dock synes hinder ej
böra miita för att någon vid seminariet fast anställd lärare, då kompetens finnes, meddelar
undervisning även i övningsämne.
På grund av det nu anförda anser överstyrelsen, att i en blivande stadga bestämmelse
av följande innehåll bör införas: Seminariet förestås och ledes av eu rektor,
manlig eller kvinnlig, och vid detsamma skola anställas övriga för undervisningen er
forderliga lärarkrafter. Utom rektor, som i regel bör vara ordinarie lärare vid seminariet,
böra minst två av dess lärare anställas med full tjänstgöring, såvida ej skolöverstyrelsen
i särskilt fall därifrån medgiver undanlag.
Beträffande de olika befattningshavarnas tjänståligganden, tillsättning och avgäng
torde allmänna författningsbestämmelser böra utfärdas. Härom synes dock icke i förevarande
framställning något bestämt förslag behöva framläggas, då vad därom bör bestämmas
i det stora hela synes bina bliva av samma art, som gäller t. ex. för högre
folkskolor och kommunala mellanskolor.
Vad särskilt gäller förordnande av rektor för seminariet torde sådan böra förordnas,
efter förslag av seminariets styrelse, av skolöverstyrelsen för en tid av högst
fem år i sänder.
År ax korn
petrns.
För närvarande finnas inga särskilda kompetensfordringar för anställning som
lärare vid småskoleseminarium. Dock får, såsom förut är nämnt, till lärare icke antagas
annan än den, mot vilkens lämplighet folkskolöverstyrelsen icke har något att erinra.
I några av de till överstyrelsen avgivna yttrandena i föreliggande fråga har det
framhållits, att småskoleseminariernas lärare borde hava minst samma utbildning och
kompetens, som fordras av lärarna vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor.
Ehuru det tydligen kan anföras flera skäl för att vissa bestämda formella kompetensfordringar
borde föreskrivas i fråga om lärartjänsterna vid småskoleseminarierna, synes
det dock överstyrelsen, att fasthållandet vid några vissa på förhand utfärdade kompetensfordringar
skulle kunna komma att medföra vissa olägenheter. Då det för undervisningen
i småskoleseminarierna framför allt gäller att få lärare, som jämte själva
kunskapsmeddelandet även äro lämpade att leda den praktiska lärarutbildningen, anser
överstyrelsen, att dessa lärartjänster skulle komma att bliva besatta på ett tillfredsställande
sätt, om sådan bestämmelse införes, att för anställning som ordinarie lärare
vid småskoleseminarium bör fordras att hava med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen
eller förvärvat annan teoretisk och praktisk utbildning för lärarkallet av minst
häremot svarande omfattning samt dessutom hava av skolöverstyrelsen blivit förklarad
behörig och lämplig för den sökta tjänsten.
Överstyrelsen anser, att i fråga om kompetens ingen skillnad bör göras mellan
lärare, som företrädesvis tjänstgör i seminarieklasserna, och lärare, som företrädesvis
tjänstgör i övningsskolan. Givetvis kräves med hänsyn till nu anställd lärarpersonal
vissa övergångsbestämmelser.
4. Styrelse och tillsyn.
I fråga om seminariets styrelse och tillsyn anser överstyrelsen, att nuvarande bestämmelser
i huvudsak böra gälla.
Sålunda bör seminariet stå under inseende av skolöverstyrelsen, som äger att för
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363. 27
detsamma förordna eu inspektor, vilken har att utöva den närmaste tillsynen över
läroanstalten.
Den lokala styrelsen över seminariet bör utövas av en av vederbörande landsting
eller stadsfullmäktige utsedd seminariestyrelse, som bland annat har att handhava seminariets
ekonomiska! förvaltning. Minst eu av styrelsens ledamöter bör vara kvinna.
Angående seminariestyrelsens sammansättning och uppgifter i övrigt må anmärkas,
att den sakkunskap i fråga om undervisningen och dithörande frågor, vilken representeras
av seminariets rektor, bör tillgodogöras i styrelsen. Föreskrift bör därför finnas
om att rektor skall vara medlem av seminariets styrelse.
Enligt nuvarande bestämmelser äger landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
att utan inhämtande av Kungl. Maj:ts medgivande inrätta sådant seminarium,
varom här är fråga. Landstinget äger då också uppbära statsunderstöd för lärarnas
avlöning.
Då det emellertid kan tänkas, att antalet småskoleseminarier genom en sådan
anordning kan bliva alltför stort i förhållande till behovet av lärarkratter med den utbildning,
som dessa seminarier avse att lämna, torde bestämmelse böra införas därom,
att det må bero på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida statsunderstöd skall utgå till nytt
småskolesem i nari u in.
Likaså torde det samarbete mellan två eller flera landsting, som kan bliva erforderligt
för upprättandet av för dessa landsting gemensamma seminarier, böra ordnas
genom av Kungl Maj:t utfärdade bestämmelser.
Behovet av en förbättrad småskollärarutbildring har under en lång
följd av år gjort sig starkt gällande. Småskolesetninarierna hava, såsom
folkskolöverstyrelsen erinrat, hittills fått arbeta ganska fritt. Några särskilda
författningsbestämmelser angående deras organisation och verksamhet
hava icke funnits. Enda rättesnöret för deras verksamhet har utgjorts
av 1897 års i det föregående nämnda examensstadga jämte de av 1898
års riksdag angivna villkoren för utgående av statsbidrag till avlönande
av lärare vid ifrågavarande seminarier, vilka villkor voro väsentligen desamma,
som av 1918 års riksdag blivit ånyo bestämda. Sedan folkskolöverstyrelsen
blivit inrättad, hava berörda seminarier visserligen ställts under
överstyrelsens inseende, och numera får ingen antagas till lärare vid
småskoleseminarium, utan att han av överstyrelsen befunnits lämplig, men
någon väsentlig omgestaltning av seminarierna har icke därmed ägt rum.
Den nu nämnda friheten för småskolesetninarierna att organisera sig
så gott som efter behag, blott deras elever kunde bestå i avgångsprövningen,
skulle kunnat medföra en inbördes tävlan mellan seminarierna i
meddelandet av en tidsenlig småskollärarutbildning. Någon sådan tävlan
av nämnvärd omfattning har emellertid icke kommit till stånd. Det bör
visserligen erkännas, att ett och annat seminarium på ett erkännansvärt
sått strävat att meddela en så god utbildning, som de yttre omständigheterna
medgivit, men å andra sidan hava åtskilliga andra seminarier hållit
Sm&okolisEeminarium*
upprätten il<*
Departe
ments
chefen.
Behoret tv
eu förbittrad
småskollärar
utbildning
28
Statens och
landstingens
rtVfhållamle
till snåskoleseTOinarierna.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
sig betydligt efter sin tid och meddelat en i många stycken synnerligen
svag utbildning, som medfört, att de från dem utgångna eleverna varit i
allmänhet mycket illa ställda, då de kommit ut i sin lärarverksamhet. Denna
svaghet i utbildningen har varit kännbar icke minst för.lärarinnorna själva.
Den har ock kommit till uttryck på mångahanda sätt, bland annat i den
av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening i det föregående
berörda, till Kung]. Maj:t ingivna framställningen, och den har
starkt framhållits av vissa folkskolinspektörer i deras till Kungl. Maj:t ingivna
berättelser. Redan en blick på de förut nämnda författningsbestämmelserna,
särskilt 1897 års examensstadga, torde för övrigt tillräckligt
ådagalägga, att dessa bestämmelser icke motsvara de krav, som i våra dagar
måste ställas på småskoleseminarierna. Sedan den reformering av
folkskoleseminarierna, som beslöts av 1913 års riksdag, nu genom 1918
års riksdags beslut angående lönereglering för lärarpersonalen vid dessa
seminarier blivit i det närmaste fullständigt genomförd, synes mig en
motsvarande ombildning av småskoleseminarierna vara en bjudande nödvändighet.
I likhet med tolkskolöverstyrelsen anser jag, att författningsbestämmelser
böra givas med avseende på småskoleseminariernas organisation,
undervisning, lärare, styrelse och tillsyn in. m., och att dessa bestämmelser
böra sammanföras uti en särskild stadga för nämnda seminarier, överstyrelsen
har i sin förberörda skrivelse den 28 december 1918 avgivit förslag
rörande det väsentliga innehållet i de bestämmelser, som sålunda
borde komma till stånd, och jag skall nu yttra mig om sagda förslag.
En synnerligen viktig fråga är den, huru staten skall förhålla sig till
småskollärarutbildningen. Såsom förut erinrats, har sagda utbildning hittills
till det väsentliga påvilat landstingen. Enskilda småskoleseminarier
hava visserligen funnits till ett mindre antal. Fem sådana äro för närvarande
i verksamhet. Jag lämnar dem här ur räkningen, men skall återkomma
till dem längre fram. Nu hava några av de hörda myndigheterna
ifrågasätta att staten skulle helt och hållet ombesörja småskollärarutbildningen.
Ur flera synpunkter förefaller visserligen en sådan anordning
tilltalande, och goda skäl hava anförts för densamma. Dock torde i varje
fall tiden ännu icke vara inne för genomförandet av nämnda förslag.
Starka skäl hava nämligen, såsom framgår av det föregående, blivit anförda
även för den uppfattningen, att småskollärarutbildningen fortfarande
bör i huvudsak tillkomma landstingen. Jag erinrar om att landstingen
själva med några få undantag uttryckt önskan att få handhava och svara
för ifrågavarande lärarutbildning. Det intresse för lärarutbildningen, som
29
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
landstingen sålunda ådagalagt, bör också enligt min mening tillvaratagas.
Huvudsaken synes mig vara, att den omläggning av småskoleseminarierna,
som i det föregående berörts, nu kommer till stånd, och detta torde kunna
ske, även om icke nämnda seminarier nu göras till statsanstalter. Jag
hyser alltså den uppfattningen, att staten icke för närvarande bör övertaga
småskollärarutbildningen, utan att denna utbildning fortfarande och
tills vidare bör vara en angelägenhet huvudsakligen för landstingen och
de städer, som icke deltaga i landsting. Det torde emellertid vara nödvändigt,
att staten hädanefter genom större understöd på ett kraftigare
sätt än hittills medverkar till småskollärarkårens utbildning. Jag återkommer
härtill i det följande.
Mot folkskolöverstyrelsens förslag, att två eller flera sådana samfälligheter
som de nyssnämnda skulle i vissa fall kunna förena sig om upprättande
av ett småskoleseminarium, har jag intet att invända, under förutsättning
att småskollärarutbildningen det oaktat kan bliva i tillräcklig
omfattning tillgodosedd.
Frågan om det mål, som bör ställas för småskoleseminariernas verksamhet,
hänger på det närmaste samman med frågan om lärokursens längd.
Dessa båda frågor böra därför ses i sitt inbördes sammanhang.
Beträffande lärokursens längd har folkskolöverstyrelsen tänkt sig, att
sagda kurs i allmänhet skulle vara 2-årig, och härför har överstyrelsen,
som mig synes, anfört synnerligen övertygande skäl. överstyrelsen har
funnit, att den utbildning, som nu meddelas vid de bättre av småskoleseminarierna
med 2-årig kurs, kan betecknas som tillfredsställande. Genom
någon höjning av inträdesfordringarna och genom förlängning av läsåret
skulle, enligt överstyrelsens mening, icke så litet vara att vinna. Vidare
erinrar överstyrelsen, att en förlängning av utbildningstiden till 3 år
skulle väsentligt öka utbildningskostnaderna för eleverna, vilket utan tvivel
måste anses betänkligt. Ytterligare förmenar överstyrelsen, att det icke
vore välbetänkt att för tillgodoseendet av biträdande lärare vid folkskolorna
och lärare vid de mindre folkskolorna fordra en allmän förlängning
av seminariekursen. Den omständigheten, att man måste anlita de vid
småskoleseminarierna utbildade lärarna även för sistnämnda undervisnings?
behov, bör, säger överstyrelsen, icke leda till att småskoleseminarierna
erhålla en organisation, som de med hänsyn till sin egentliga uppgift
icke bort erhålla. Jag kan icke annat ån på det kraftigaste instämma i
i vad överstyrelsen sålunda anfört. Men just på grund härav kan jag icke
dela överstyrelsens mening om lämpligheten att varhelst så kunde ske,
särskilt å orter, där behovet av lärare för mindre folkskolor och biträdande
Lärokursen
längd.
30
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
lärare för folkskolor vore stort, vederbörande småskoleseminarium skulle
kunna utvidgas med en tredje årsklass utan måste anse, att man bör
stanna vid en 2-årig kurs för alla nu ifrågavarande seminarier.
Huruvida särskild preparandkurs kan bliva behövlig vid ett eller annat
seminarium är en fråga, som icke lärer kunna avgöras, förrän någon erfarenhet
vunnits rörande verkan av den nya organisationen.
Smaskole
seminariernas
ändamål.
I fråga om målet för småskoleseminariernas verksamhet har folkskolöverstyrelsen
ansett, att nämnda seminarier visserligen böra hava till sin
egentliga uppgift att utbilda lärare för småskolan men dessutom borde,
i den mån så kunde anses behövligt och möjligt med hänsyn till huvuduppgiften,
utbilda jämväl lärare för den mindre folkskolan och biträdande
lärare för den egentliga folkskolan.
Denna överstyrelsens uppfattning kan jag ickebiträda. Enligt min mening
skulle det komma att verka förryckande på den egentliga småskollärarutbildningen,
om seminarierna skulle sträva att meddela icke blott småskollärarutbildning
utan även folkskollärarutbildning, låt vara att detta senare
skulle ske endast till en viss grad. Jag erinrar om att de mindre folkskolorna
innehålla en fullständig folkskolavdelning. De nuvarande småskoleseminarierna,
vilka alla äro 2-åriga, hava i överensstämmelse med den
förutvarande examensstadgan av den 28 maj 1897 sina lärokurser anordnade
uteslutande med hänsyn till utbildningen av lärare för småskolan.
Erfarenheten vid dessa seminarier har ådagalagt, att två år äro mycket väl
behövliga för den egentliga småskollärarutbildningen. Eolkskolöverstyrelsen
har nu visserligen föreslagit en utsträckning av läsåret från 3472 till 38
ä 39 veckor, en utsträckning som jag för min del fiuner lämplig, men
den ökade tid, som därigenom vinnes, torde vara nödvändig med hänsyn
till den av överstyrelsen föreslagna och utan tvivel väl behövliga utvidvniftgen
av lärokurserna, varigenom elevernas såväl allmänbildning som
psykologiska och pedagogiska insikter samt praktiska duglighet i utövning
av lärarkallet skulle väsentligen ökas. Ville man nu uppställa såsom mål
för seminarierna, att de skulle utbilda lärare även för folkskolestadiet,
ligger uppenbarligen den faran nära, att de skulle så mycket inlåta sig
på tolkskollärarutbildningen, att den egentliga småskollärarutbildningen
bleve i avsevärd mån förvanskad. Vida bättre synes mig vara, att endast
den egentliga småskollärarutbildningen uppställes såsom mål för småskoleseminarierna,
men att denna utbildning blir så grundlig som möjligt.
Därigenom torde de från nämnda seminarier utgående eleverna också bliva
mera skickade att i nödfall tjänstgöra såsom lärare på det egentliga folkskolestadiet.
81
Kungl. Maj:ls Proposition Nr 363.
£ fråga om undervisningen har folkskolöverstyrelsen föreslagit såsom
nya ämnen psykologi, hålsolilra och hushållsgöromål samt, där tillfälle därtill
kan beredas, trädgårdsskötsel. Sistnämnda ämne skulle dock erhålla
en särställning så till vida, som undervisningen i detsamma skulle förläggas
utom timplanen. Då detta förslag avser att göra undervisningen betydligt
mera tidsenlig än den hittills varit, ansluter jag mig med nöje till
detsamma. Undervisningsplan för seminarierna torde böra utfärdas av
Kungl. Maj:t.
För tillgodoseende av elevernas praktiska utbildning genom undervisningsövningar
äro seminarierna nu förenade med en övningsskola, vilken
utgöres av en småskola, överstyrelsen föreslår nu att nämnda övningsskola
skulle omfatta minst två årsklasser, samt uttalar såsom önskvärt,
att den, där förhållandena så medgåve, även kommer att omfatta en eller
två årsklasser av den egentliga folkskolan. På grund av vad jag förut
anfört rörande seminariernas uppgift, anser jag, att någon större fordran
på övningsskolan icke bör uppställas, än att sagda skola omfattar
barn, tillhörande de två första skolåren.
Beträffande frågan om skollokaler oah lärjungarnas fysiska vård biträder
jag överstyrelsens förslag.
Vad angår fordringarna för inträde vid småskoleseminarium har, såsom
i det föregående omförmälts, pensionsstyrelsen gjort framställning om
ändringi denu gällande villkoren, såatt större möjlighet skulle beredas kvinnor,
vilka äro behäftade med kroppsfel eller lyte, att vinna inträde vid småskoleseminarium,
i syfte att sådana kvinnor efter genomgången utbildning
skulle kunna erhålla anställning såsom småskollärarinnor.
I berörda avseende gäller för närvarande, att den, som vill undergå
prövning vid småskoleseminarium, skall genom vederbörligt läkarbetyg
visa sig vara fri från smittosam sjukdom och från sådan sjuklighet
eller så beskaffat kroppslyte, som gör honom olämplig till lärare, och folkskolöverstyrelsen
har föreslagit motsvarande bestämmelser att i allmänhet
gälla såsom villkor för inträde vid småskoleseminarium. Överstyrelsen
liar velat tillmötesgå pensionsstyrelsen i så måtto, att överstyrelsen skulle
erhålla rätt att medgiva undantag från nyssnämnda inträdesfordran. I §§
18 och 23 av nu gällande folkskolestadga är emellertid föreskrivet, att den,
som skall kunna antagas till ordinarie eller extra lärare vid småskola, lärare
vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid egentlig folkskola,
O O f
Läroämnen
övningukola.
Skollokaler.
Lärjungarnas
fysiska yård.
Inträdesfor
dringar.
Avgångsexamen
m m.
32 Kungl. Maj:(s Proposition Nr 363.
skall vara fri från sjukdom och lyte, som medför olämplighet för anställning
såsom lärare. Ur skolans synpunkt bör någon den ringaste avprutning
på denna fordran icke få äga rum. Det ligger ock i sakens natur,
att samstämmighet bör finnas mellan villkoren i detta avseende för anställning
som lärare och för inträde vid småskoleseminarium. Jag måste därför
i likhet med flertalet av de hörda myndigheterna avstyrka bifall till
pen9ionsstyrelsens framställning och överstyrelsens förslag om undantag
från den allmänna regeln i förevarande avseende. Vad överstyrelsen i
övrigt anfört rörande inträdesfordringarna biträder jag.
Likaledes ansluter jag mig i huvudsak till överstyrelsens förslag rörande
avgångsexamen, seminariernas lärare, styrelse och tillsyn samt upprättande
av småskoleseminarium.
II. Smäskoleseminariernas ekonomiska förhållande.
Beträffande småskoleseminariernas ekonomiska förhållanden erinrar
överstyrelsen inledningsvis, att statsbidrag enligt nuvarande bestämmelser
utgår till landstingsseminarierna endast för avlöning av lärare vid dessa
seminarier och efter samma grunder som för lärare vid folkskola, respektive
småskola, samt uttalar såsom sin mening dels att, på grund av dessa
seminariers stora betydelse och de ökade anspråk, som man därför bör
ställa såväl på den utbildning, de avse att lämna, som på de yttre hjälpmedel,
som fordras för denna utbildning, det torde vara nödvändigt, att
staten på ett mera verksamt sätt än hitintills lämnar ekonomiskt understöd
till dessa läroanstalter, dels ock att ifrågavarande seminarier allt fortfarande
böra inrättas och förvaltas av landsting eller av stad, som ej i
landsting deltager, men att underhållet av dessa läroanstalter bör åligga
stat och landsting (stad) gemensamt. Därefter yttrar överstyrelsen sig om
1. avlöning åt seminariernas lärare,
2. stat för småskoleseminarium,
3. statsbidrag till småskoleseminarierna,
4. stipendier åt seminariernas elever samt
5. enskilda småskoleseminarier.
I dessa avseenden anför överstyrelsen:
Kungl. Maj ds Proposition Nr 363.
33
1. Läraravlöning.
Överstyrelsen hav i det föregående omnämnt, att 1918 års lagtima riksdag i an- Nuvarande
ledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärare vid småskog- bestå»»
seminarier m. m. bestämt vissa avlöningsförmåner för nämnda lärare.
Enligt därom utfärdade bestämmelser skall avlöningen från och med år 1919
utgöra minst följande belopp:
för lärare, som ej är vikarie, därest läraren avlagt folkskollärarexamen: förutom
fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, 2,100 kronor för
manlig och 1,900 kronor för kvinnlig lärare, vartill kunna, efter respektive 5, 10 och
15 år, komma tre åblerstillägg, vart och ett å 300 kronor för manlig och 200 kronor
för kvinnlig lärare,
för vikarie för lärare med folkskollärarkompetens: förutom fri bostad och bränsle
eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, 1,700 krouorför manlig och 1,500 kronor
för kvinnlig lärare,
för lärare, som ej är vikarie, därest läraren avlagt småskollärarexamen: förutom
fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning eldigt ortens pris, 1,200 kronor,
vartill kunna, efter respektive 5, 10 och 15 år, komma tre åblerstillägg, vart och ett
å 150 kronor,
för vikarie för lärare med småskollärarkompetens: förutom fri bostad och bränsle
eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, 1,000 kronor.
I ett den 8 november 1915 avgivet betänkande har lärarlönenämnden avgivit utlå- Urariönetaiule
och förslag i fråga om statsbidrag till landstingsseminarier. nämnden
Lärarlönenämnden föreslår här i avseende å statsbidrag enahanda bestämmelser,
som av nämnden förordats i dess den 31 oktober 1914 avgivna betänkande rörande
bland annat reglering av avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid folk- och småskolor.
Beträffande nämndens avlöningsförslag bör märkas, att detta icke egentligen avsåg
att utgöra definitiv lönereglering för ifrågavarande lärare utan närmast eu garanti för
att vid genomförandet av en lönereglering för folk- och småskolans lärare småskoleseminariernas
lärare då icke må bliva sämre ställda än de förra med hänsyn till det
samband, som tidigare ägt rum mellan dessa båda kårers avlöningsförhållanden. Nämnden
förordade sålunda, att de lärare vid landstingsseminarier, som äro i kompetens
likställda med folkskollärare, fortfarande må komma i åtnjutande av minst lika störa
löneförmåner som dem, vilka äro stadgade för ordinarie lärare vid folkskola. Enligt
nämndens förslag böra vidare sådana lärare vid landstingsseminarier, som i avseende
å kompetens äro likställda med småskollärare, åtnjuta minst sådana löneförmåner som
dem, vilka enligt nämndens förslag i dess ovanberörda betänkande den 31 oktober 1914
skulle tillkomma småskollärare, som blivit anställda tills vidare med ömsesidig rätt till
minst fyra månaders uppsägning.
Rörande den lärarpersonalen vid landstingsseminarier tillförsäkrade bostadsförmån
skulle gälla de grunder, som äro föreslagna i nämndens åberopade betänkande den 31
oktober 1914.
I avseende å avlöning för vikarierande lärare ävensom rörande tjänstledig lärares
avlöning förordar nämnden bestämmelser motsvarande dem, vilka av nämnden i dessa
hänseenden föreslagits beträffande lärare vid folk- och småskolor.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 325 käft. (Nr 363.)
5
Overtfyrelx
ens Jörn lag.
Avlöuinge
grunder.
34 Kungl. Majits Proposition Nr 363.
Vad angår lönetursberäkning framhåller nämnden, att den rätt, som tillkommet
småskolläraie och även ansetts tillkomma folkskollärare, som anställas vid landstingsseminarium,
att för lönetursberäkning tillgodoräkna sig sin tjänstgöring vid landstingsseminarium,
fortfarande borde tillkomma dessa lärare. Nämnden anser vidare,
att en uttrycklig bestämmelse även borde komma till stånd därom, att lärare, som övergår
frän folkskola eller småskola till landstingsseminarium, skall äga rätt att för uppflyttning
i högre lönegiad tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom ordinarie
folkskollärare, respektive lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola eller biträdande
lärare vid folkskola med anställning tills vidare. De förslag till lönetursbestammelser,
uämnden i övrigt framlagt rörande lärare vid folk- och småskolor, anser närnnden
böra vinna tillämpning även på landstingsseminariernas lärarpersonal.
Slutligen föreslår nämnden, att statsbidrag även må kunna utgå till lärare i övuingsämne.
I detta avseende förordar nämnden, att landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, må äga att till avlönande av lärare i övniugsämne uppbära ett årligt
bidrag av allmänna medel med 50 kronor per veckotimme.
I sitt bär omnämnda utlåtande anför nämnden, att lärare vid landstingsseminarier
för närvarande i allmänhet åtnjuta högre, stundom avsevärt högre, avlöning än den
stadgade minimilönen samt att landstingen i regel, även om minimilönen höjea i enlighet
med nämndens förslag, allt fortfarande torde vara nödgade att giva landstingsseminariernas
lärare högre avlöning än den fastställda minimilönen, om seminarierna
skola erhålla sådana lärarkrafter, som det krävande arbetet vid dessa läroanstalter
fordrar.
Överstyrelsen vill här till eu början erinra om att överstyrelsen i det föregående
föreslagit, att i fråga om lärarnas kompetens ingen skillnad bär göras mellan lärare,
som företrädesvis tjänstgör i seminarieklasserna, och lärare, som företrädesvis tjänstgör
i övningsskolan. Med hänsyn härtill anser överstyrelsen, att de nämnda grupperna
av lärare även i lönehänseende böra vara likställda.
Genom tillämpning av de nuvarande och av lärarlönenämnden förordade grunderna
för lärarnas vid småskoleseminarierna avlöning, skulle, om ersättning för bostad,
bränsle och övertidsläsning medräknas, dessa lärares löneförmåner komma att uppgå
till åtminstone i det närmaste samma belopp som löneförmånerna för folkskollärare
i vissa medelstora städer.
Ehuru det torde kunna anföras skäl för att de nuvarande grunderna beträffande
här ifrågavarande lärares avlöning borde bibehållas, synes det överstyrelsen vara lämpligare,
att nämnda lärare i lönehänseende likställas med lärarna vid folkskoleseminariernas
övningsskolor. De båda här berörda lärargrupperna kunna nämligen såväl i
fråga om utbildning som i fråga om tjänstgöringens art och betydelse anses vara
ungefär likställda. Harull kommer, att ett flertal landstingsseminarier äro belägna r
samma städer som folkskoleseminarier, vadan det även från den synpunkten kan anses
lämplig, att lärarna i fråga hava lika avlöning.
överstyrelsen förbiser här icke, att folkskollärarnas avlöningsförmåner i vissa
städer torde komma att överstiga den avlöning, som vid 1918 års lagtima riksdag
fastställts för folkskoleseminariernas övningsskollärare. Härvid vill dock överstyrelsen
framhålla, att vid de löneregleringar för folkskolans lärare, som nu göras på de olika
orterna, torde i många fall hänsyn tagas till nu rådande säl skilda ekonomiska förhållanden,
under det att övningsskollärarnas ordinarie avlöningsförmåner torde hava avpassats
närmast med hänsyn till det penningvärde, som var gällande före världskrigets
35
Kungl. Maj:t8 Proposition Nr 363.
utbrott. Den minskning i lönernas reella värde, som uppkommit genom kristiden, har
hitintills och torde även för framtiden åtminstone i någon mån komma att ersättas
genom särskilda krigstidstillägg.
Med hänsyn till vad iiär anförts, skulle det kunna sättas i fråga, om ej landsting8seininariernas
lärares löneförmåner redan nu borde sättas något högre än lärarnas
vid Folkskoleseminariernas övningsskolor. Då det emellertid såväl från statens synpunkt
som fiir landstingsseminarierna och lärarna själva torde vara förmånligt, att vid nu
ifrå gasatt lönereglering nämnda lärare bliva fullt jämställda med eu viss grupp statsanställda
lärare, finner överstyrelsen sig böra föreslå, att ordinarie lärare med full
tjänstgöring vid småskoleseminarium i lönehänseende likställes med övningsskollärare vid
folkskoleseminarium. Härvid förutsätter dock överstyrelsen, att småskoleseminariernas
lärare komma att tillerkännas krigstidstillägg i samma utsträckning, som kan komma
att tilldelas nyss nämnda övningsskollärare, samt att härför erforderliga anslag komma
att utgå av statsmedel.
Skulle en fiir vissa befattningshavare i statens tjänst tillfällig lönereglering komma
att utsträckas jämväl till folkskoleseminariernas övningsskollärare, bör givetvis en motsvarande
löneförbättring tillerkännas lärarna vid småskoleseminarierna och medel därtill
beredas genom ökning i statens bidrag.
Med tillämpning av här ovan angivna grunder skulle lärare med full tjänstgöring
vid småskoleseminarium tillerkännas minst följande löneförmåner, nämligen
ordinarie manlig lärare 3,400 kronor, därav 2,100 kronor lön och 1,300 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å
400 kronor;
ordinarie kvinnlig lärare 2.800 kronor, därav 1.800 kronor lön och 1,000 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å
300 kronor;
extra ordinarie eller vikarierande manlig lärare arvode .''å 2,800 kronor för
år; samt
extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig lärare arvode å 2,400 kronor för år.
Det torde i vissa fall kunna vara behövligt och lämpligt att anställa timlärare i
kunskapsämne i seminarieklasserna. Med hänsyn till att eu extra ordinarie lärares
tjänstgöring torde kunna beräknas omfatta 24 å 25 timmar i veckan synes manlig timlärares
arvode böra bestämmas till 110 kronor och kvinnlig timlärares till 100 kronor
för veckotimme och läsår räknat.
Undervisningen i övningsämnena utom teckning böra tydligen alltid bestridas av
kvinnor. Det synes därför ej vara behövligt att fastställa olika arvoden för manliga
och kvinnliga lärare i övningsämnen.
Med hänsyn till dessa ämnens stora betydelse vid ett småskoleseminarium bör
för timlärare i övningsämne bestämmas samma arvode som för kvinnlig timlärare i
övningsäuiue vid folkskoleseminarium, då lör ifrågavarande lärare även arten och graden
av kompetens i regel torde bliva lika. Alltså (enligt 1918 års riksdags beslut): för
timlärare i musik 95 kronor, i teckning och välskrivning 95 kronor, i gymnastik 95
kronor samt i slöjd och hushållsgöromål 90 kronor, allt för veckotimme och läsår.
Rektor (föreståndare, föreståndarinna) bor uppbära lön som ordinarie lärate och
dessutom ett arvode, som, i likhet med vad som frän och med år 1919 gäller för
rektor vid kommunal mellanskola, kan sättas till 1,000 kronor, lika för manlig cch
Avlöning
belopp
36 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
kvinnlig. Dessutom torde rektor höra tillerkännas fri bostad eller motsvarande ersättning,
icke understigande 800 kronor.
Vikarierande rektors arvode torde böra bestämmas till 600 kronor för kalenderår.
Såväl i fråga om lönetur som i pensionsa v seende bör ordinarie lärare vid små8koleseminarium
likställas med ordinarie lärare vid folkskoleseminariums övningsskola.
I fråga om avlöningsförmåner nruler tjänstledighet är det tydligt, att, därest
tjänstledigheten förorsakas av styrkt sjukdom, ordinarie lärare skall vara skyldig att
avstå sina tjänstgöri löspenningar. Därjämte torde rektor höra förpliktigas att av sitt
särskilda arvode avstå 600 kronor, för kalenderår räknat. Vad i övrigt beträffar lärares
avlöning under tjänstledighet, torde det böra tillkomma Kungl. Maja att utfärda närmare
föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för lärare vid
kommunala mellanskolor och högre folkskolor.
2. Stat för småskoleseminarium.
Innan överstyrelsen går in på frågan om statsbidragets storlek och de grunder,
efter vilka detta bör utgå, skall överstyrelsen först lämna en kort översikt av de beräknade
kostnaderna för ett landstingsseminaiiuin.
I fråga om lärarnas avlöningsförmåner har överstyrelsen yttrat sig i det föregående.
Beträffande övriga kostnader för ett småskoleseminarium äro dessa mycket växlande
för olika orter, beroende på olika priser på byggnader, bränsle m. m. Överstyrelsen
anser sig därför endast kunna angiva approximativa medelkostnader för lokaler,
uppvärmning, belysning och materiell m. m. med ledning av motsvarande utgifter .för
de nu befintliga landstingsseminarierna.
Om man utgår ifrån, dels att ett seminarium med två elevklasser bar en manlig
rektor, tre kvinnliga ordinarie lärare och kvinnliga timlärare i övningsämnen samt att
alla dessa befinna sig i högsta lönegraden, dels att lärarna erhålla de löneförmåner
som här ovan angivits, dels ock att övriga omkostnader beräknas till nedan angivna
belopp, kan man uppställa följande
Stat för småskoleseminarium med 2 elevklasser (maximibelopp):
Läraravlöningar:
Rektor (manlig): lön 3,400, arvode 1,000, 3 ålderstillägg
1.200 kronor................................................. kronor 5,600: —
1 lärare (kvinnlig): lön 2,800, 3 ålderstillägg 900 kronor » 3,700; —
2 lärare (kvinnliga) ............................................... » 7,400: —
Lärare i övningsämnen (timlärare, kvinnliga): i musik 4
veckotimmar k 95 kronor............................ » 380: —
Lärare i teckning och välskrivning 5 veckotimmar å 95
kronor ..................... » 475: —
» i gymnastik 8 veckotimmar å 95 kronor .......... » 760: —
» i slöjd och hushållsgöromål 11 veckotimmar å
90 kronor............................................................. » 990:—:
19,305:'' —
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
Övriga, utgifter:
Ponsiensavgifter för 4 ordinarie lärare: 230 + 3- 185 kronor
Arvode till bibliotekarie.....................................................
> » läkare.............................................................
Avlöning till vaktmästare eller städerska (utom bostad
och bränsle)...........................................................
Undervisningsmateriell och böcker....................................
Uppvärmning, belysning, renhållning...............................
Tryckningskostnader................................................. ......
Lokalhyra (eller ränta och amortering å byggnadskostnad
er) ...................................................................
Bostad för rektor eller hyiesersättning............................. »
Inventarier och underhåll.................................................. *
785: -75: —
300: —
1.000: —
750: —
2,000: —
500:
5.000: —
800: —
500: —
11.710: —
Summa kronor
31,015: —
Om åter alla lärarkrafter befinna sig i lägsta lönegraden och alltså inga ålderstillägg
utgå, kommer den föreliggande staten att uppgå till sitt minimibelopp, utgörande
31,015 kronor — 3,900 kronor= 27,115 kronor.
Under ovan angivna förutsättningar lär man följande
Stat för småskoleseminarium med 1 elevklass (maximibelopp):
Lärår avlöningar:
Rektor (manlig): som ovan ............................................... kronor
1 lärare (kvinnlig): som ovan............................................ ®
1 » .............................................;.....;.......; • ...... »
Lärare i övningsämnen (timlärare, kvinnliga): i musik 2
veckotimmar å 95 kronor.................. »
> i teckning och välskrivning 3 veckotimmar ä 95
kronor...............................•••••.............................
» i gymnastik 4 veckotimmar å 95 kronor ............ »
» i slöjd och hushållsgöromål 5 veckotimmar å 90
kronor.................................................................. *
5.600; —
3.700: —
3,700: —
190: —
2-5: —
380: —
450: —
Övriga utgifter:
Pensionsavgifter för 3 ordinarie lärare: 230 + 2 185
Arvode till bibliotekarie....''.................................................
» » läkare ........................................-..................
Avlöning till städerska (utom bostad och bränsle) .........
Undervisningsmateriell och böcker....................................
Uppvärmning, belysning, renhållning.................................
Tryckningskostnader........................................................v • •
Lokalhyra (eller ränta och amortering å byggnadskost
nader)
........................................................................
Bostad för rektor eller hyresersättning..............................
Inventarier och underhåll.................................................
kronor 600: —
» 7-v; —
» 200: —
» 600: —
» 400: —
» 1.500: —
» 300: —
» 3.500: —
» 800: —
» 300: -
14,305: -
8.275: —
Summa kronor 22,580: —
Minimibeloppet för samma stat blir 22,580 — 3,000 — 19,580 kronor.
88
Kunql. MajUs Proposition Nr 363.
I avrundade tal kan staten för ett seminarium med 2 elevklasser således sättas
till maximum 31,000 kronor, minimum 27,100 kronor och staten för ett seminarium
med 1 elevk lass till maximum 22.600 kronor och minimum 19,600 kronor eller i medeltal
respektive 29,050 och 21,100 kronor.
Härvid är att märka, att i båda fallen ingår kostnad för lokalhyra (eller ränta
och amortering å byggnadskostnader) med respektive 5,000 och 3.500 kronor.
Den jämförelsevis ringa skillnaden mellan dessa belopp ger vid handen, att seminarier
med endast en elevklass måste anses ekonomiskt mindre fördelaktiga.
enlighet med 1918 års
3. Statsbidrag.
Statsbidrag till småskoleseminarierna utgår för närvarande i form av bidrag till
iararnas aflöning enligt simma grunder, som gälla för statsbidrag till avlöning av
lärare vid folk- och småskolor. 6
Tillämpas de grunder för statsbidraget, som fastställts i
riksdags beslut, skulle statsbidraget komma att utgå med:
1) 90 procent av grundlönen för kvinnlig lärare;
2) skillnaden mellan manlig- och kvinnlig lärares grundlöner;
3) ablerstilläggen för samtliga lärare.
, i>r'',*clPen synes emellertid fordra, att bidrag enligt samma grunder utgår till
arvode åt föreståndaren och till avlöning av övningslärania, då ju föreståndaren och
ovningslarariia aro för anstalten lika oumbärliga som övriga lärarkrafter. Statsbidrag
borde således ytterligare utgå med: 5
4) 90 procent av arvodet åt föreståndaren;
5) 90 procent av avlöningen till övningslärarna.
S tatsb i c 1 ragsbeloppen för ett seminarium med två elevklasser skulle i enlighet
härmed bliva högst: °
1) 4-90 procent av 2,800 kronor = 10,080 kronor;
2) 600 kronor;
3) 3,900 kronor;
4) 90 procent av 1.000 kronor — 900 kronor;
av 2,ö05 kronor — 2,344:50 kronor; eller i utjämnad summa
sammanlagt 17,900 kronor. J
Minimibeloppet för statsbidraget i samma fall bleve 14,000 kronor.
Då, nu utgifterna för ett dylikt seminarium beräknats till maximum 31.000 kronor
och minimum 27,100 kronor, skulle med nu angivna grunder för statsbidraget landstingens
kostnader komma att bliva omkring 13,100 kronor, oberoende av ålderstillJaggen.
Utföres enahanda räkning för ett seminarium med en elevklass, finner man statsbidragets
maximum bliva i avrundat tal 13,300 kronor och dess minimum likaledes
avrundat 10,300 kronor samt landstingens kostnader omkring 9,300 kronor.
De landstingsanslag, som sålunda skulle bli erforderliga, torde i genomsnitt foga
överstiga de nu utgående, om hänsyn tages därtill, att i förestående statförslag bland
utgifterna uppt igits ränta å byggnader och inventarier, poster som i allmänhet icke
upptagas i seni i nariestyrelsernas räkenskaper.
Nu kan man emellertid även tänka sig, att statens bidrag till ifrågavarande läroanstalter
tar eu form närmast motsvarande den, som av 1918 års riksdag fastställts i
3!»
Kunyl. Muj:tx Proportion AV 303.
fråga om de kommunala mellanskolorna och de högre folkskolorna, d. v. s. att bidraget
utgår dela såsom fast anslag av bestämt belopp, dels såsom särskilda bidrag i vissa
avseenden till läraravlöningen.
Från och med År 1919 kommer att utgå till kommunal mellanskola ett fast
grundanslag om 11.200 kronor för år samt därutöver ett belopp av 2,800 kronor för
Ir till parallellavdtdning av årsklass, varjämte ett visst anslag kali utgå för de kvinnliga
lärjungarnas undervisning i huslig ekonomi. Härförutom kommer att utgå
a) för varje manlig ordinarie ämneslärare: skillnaden mellan maidig och kvinnlig
ämneslärares grundlön;
b) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring:
300 kronor;
c) för rektor: två tredjedelar av arvodet, samt för biträdande föreståndarinna:
hela det till henne utgående särskilda arvodet;
d) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren tillkommande
ålderstillägg;
e) för sjukvikario för ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare: det belopp,
som utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått erfordras till arvode
åt vikarien;
f) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller tillfälligtvis ledig lärarbefattning,
men erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom: det belopp, som
utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått erfordras till arvode åt
vikarien.
Tillämpas ovannämnda för kommunal mellanskola stadgade bestämmelser angående
statsbidrag till läraravlöningen på den föreslagna normalstaten för ett småskolesemiDarimn
med två elevklasser, bliva beloppen följande:
a) 3,400 — 2,800 = 600 kronor.
c) */„ • 1.000 = 666: 67 kronor.
d) 3 900 kronor eller tillhopa 5,166 kronor 67 öre.
Härefter kvarstår en kostnad av i runt tal 25,900 kronor, som skall täckas dels
genom statens grundanslag, dels genom vederbörande landstings anslag. Skola landstingens
kostnader stanna vid förut nämnt belopp, 13,100 kronor, måste det av statsmedel
utgående grundbeloppet sättas till 12,800 kronor. Statens bidrag till ett seminarium
av nu ifrågavarande slag bleve alltså i det hela högst omkring 18,000 kronor,
lägst omkring 14,000, i medeltal omkring 16,000 kronor.
Göres samma räkning för ett seminarium med en elevklass, får man ett statsbidrag
till läraravlöningen av i runt tal 4,200 kronor och ett grundanslag av 9,100 kronor.
Statens kostnader i det hela skulle komma att variera mellan omkring lo,300 och
10,300 kronor och i medeltal kunna sättas till 11,800 kronor.
överstyrelsen tinner nu senast nämnda form for statsbidraget vara att föredraga
framför den förra. Statens understöd kommer i senare fallet att avse ej allenast läraravlöningen
utan läroanstaltens behov i det hela och blir därigenom ett klarare uttryck
för att staten vill se läroanstaltens intressen tillvaratagna ej blott i ett avseende utan
i alla.
Ett grundanslag av 12.800, respektive 9,100 kronor kan icke anses för stort, da.
det gäller läroanstalter av sådan betydelse för skolväsendet som de ifrågavarande. Det
skulle för övrigt endast jämförelsevis obetydligt skilja sig från det grundanslag, som av
riksdagen fastställts för de kommunala mellanskolorna eller 11,200 kronor. Visserligen
innebära de här ifrågasatta statsbidragen till småskoleseminarierna en rätt väsentlig
40
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
åkning i nu utgående statsbidrag till dessa läroanstalter, men även med nämnda större
kostnader blir utbildningen av lärarkrafterna för småskolorna billig för staten i jämförelse
med kostnaderna för utbildningen av folkskolornas lärare och lärarinnor.
Skulle vid något seminarium parallellklasser eller eu tredje årsklass komma att
inrätta''-, bör givetvis statsbidrag utgå till avlöningen av de därför erforderliga lärarkrafterna
efter samma grunder som eljest, och ett visst fast anslag, exempelvis 3,000
kronor, därjämte utgå av statsmedel.
Likaledes bör, enligt överstyrelsens mening, särskilt statsbidrag utgå till sådant
seminarium, som anordnar för eleverna kostnadsfri preparandkurs. För att kursen skall
kunna fylla sitt ändamål, torde den böra räcka minst eu termin.
Statsbidrag till sådan preparandkurs torde med hänsyn till vad som föreslagits
till parallellklass lämpligast böra utgå med 75 kronor för läsvecka, under villkor dels
att de vid preparandkursen anställda lärarna avlönas efter samma grunder, som här
ovan angivits för seminariets övriga lärare, dels ock att kursen varar minst 18 veckor.
Överstyrelsen vill alltså föreslå följande grunder för statsbidrag till småskolesermnarierna:
till
varje småskoleseminarium med två elevklasser samtidigt skall av statsmedel
utgå ett årligt anslag av 12 800 kronor och till varje småskoleseminarium med en elevklass
ett årligt anslag av 9,100 kronor;
därjämte skola till varje småskoleseminarium utgå följande statsbidrag:
a) för varje manlig ordinarie ämneslärare; skillnaden mellan manlig och kvinnlig
ämneslärares grundlön;
b) för rektor dessutom: två tredjedelar av det stadgade särskilda arvodet;
c) för varje manlig eller kvinnlig ämneslärare: ett belopp motsvarande läraren tillkommande
ålderstillägg.
Dessutom höra statsbidrag utgå till avlönande av vikarie efter i huvudsak samma
grunder, som gälla för kommunal mellanskola.
Vid här Iramställda förslag har överstyrelsen utgått från att undervisningen såväl
för småskoleseminariernas elever som för de i övningsskolorna intagna barnen skall
vara avgiftslri, såvida ej Kungl. Maj:t i visst fall på grund av särskilda undantagsförhåilanden
annorlunda bestämmer.
4. Stipendier.
bör närvarande utgå inga stipendier av statsmedel åt elever vid landstingsseminarier.
Överstyrelsen finner starka skäl tala för att dessa seminariers behövande elever
må komma i åtnjutande att stipendier enligt samma grunder som folkskoleseminariernas
elever.
Det torde icke kunna anföras något vägande skäl, varför icke staten skulle understödja
småskoleseminariernas elever liksom folkskoleseminariernas. Och vad beträffar
understödens storlek, torde de icke böra göras mindre för de torra än för de senare.
Visserligen ha småskoleseminariernas elever eu kortare utbildningstid och få till följd
därav eu mindie skuldsumma att förränta och avbetala, men så är ock den avlöning,
som de ha att motse, så mycket ringare. Deras ekonomiska villkor torde ock i det
hela vara om möjligt än mera behjärtansvärda än de kvinnliga elevernas vid folkskoleseminarierna.
41
Kuixjl. Maj.is Proposition Nr 303.
Det är att hoppas, att stipendierna till folkskoleseminariernas elever skola komma
att höjas utöver do alltför otillräckliga belopp, varmed de nu utgå. Då det emellertid är
ovisst, om och när eu sådan förhöjning vid folkskoleseminarierna kommer till stånd,
får man i detta sammanhang givetvis utgå från de nuvarande beloppen, vilka i genomsnitt
uppgå till 100 kronor årligen för varje behövande elev.
Beträffande erforderliga villkor och bestämmelser för do ifrågasatta stipendiernas
fördelning synes det överstyrelsen, att i huvudsak samma anordning, som numera bestämts
i fråga om fördelningen av anslaget till stipendier åt folkskoleseminariernas elever,
torde kunna tillämpas. Överstyrelsen tillåter sig härvid hänvisa till kungörelsen
den 14 juli 1916 angående stipendier åt elever vid statens folkskoleseminarier.
5. Enskilda småskoleseminarier.
Ehuru förevarande framställning egentligen avser sådana småskoleseminarier, som
inrättas av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, har överstyrelsen ej ansett
sig kunna helt och hållet lämna de enskilda småskoleseminarierna å sido.
Som i det föregående är nämnt, finnas för närvarande 5 enskilda småskoleseminarier,
nämligen aktiebolagets Ateneum för flickor småskoleseminarium i Stockholm,
Nya småskoleseminariet (Alma Detthow) i Stockholm, G. V. Uléns i Borås, L. A Cederboms
i Skara samt J. B. Wockats i Hagaström. Det sistnämnda är närmast avsett för
utbildning av lärarinnor vid mindre folkskolor och biträdande lärarinnor vid folkskolor.
Samtliga här nämnda enskilda småskoleseminarier hava av Kung!. Maj:t tillerkänts
rätt att under vissa i vederbörande resolutioner närmare angivna villkor under viss tid
anställa sådan avgångsprövning, som omtörmäles i stadgan den 28 maj 1897 angående
prövning vid under offentlig kontroll stående seminarium för anställning såsom lärare
vid småskola och mindre folkskola eller såsom biträdande lärare vid folkskola.
Vad först beträffar frågan om de enskilda seminariernas berättigande, kan överstyrelsen
å ena sidan icke underlåta att b?akta den omständigheten, att det med hänsyn
till den ogynnsamma ställning eleverna vid ett enskilt seminarium, vilka måste
erlägga rätt höga terminsavgifter, intager, vore önskligt, att enskilda läroanstalter av
detta slag komme att ersättas med landstingsseminarier. Sådana kunna nämligen
genom sin solidare ekonomiska grundval erbjuda större garantier för en av främmande
hänsyn ostörd fortgång av utbildningsarbetet. Men å andra sidan torde det ej heller
kunna förnekas, att det här liksom i fråga om läroanstalter av andra slag kan innebära
en viss fördel, att det enskilda initiativet på hithörande område i någon mindre
utsträckning under mindre bundna former får tillfälle att göra sig gällande.
Då härtill kommer, att ett ersättande av de enskilda seminarierna med kommunala
ej kan ske med ens och då dessa enskilda seminarier med hänsyn till rådande
lärarbrist åtminstone för närvarande äro synnerligen behövliga, tvekar överstyrelsen ej
att förorda, att dessa seminarier tillsvidare må tilldelas statsunderstöd. Sådant understöd
blir för deras bestånd nästan nödvändigt, i den män anspråken på läraravlöning
och på yttre utrustning växa. Det torde ock få anses lika berättigat, att här berörda
seminarier tillerkännas statsunderstöd, som att de enskilda folkskoleseminarierna erhålla
sådant.
I detta sammanhang anser sig dock överstyrelsen böra erinra om att vissa landsting
ej hava inrättat småskoleseminarier och ej heller lämna bidrag till sådana. Då
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 325 höft. (Nr 363.) 6
Nuvarande
anslag.
Beräkning av
behovet av
lärarkrafter.
42 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
det ej kan anses vara riktigt, att på grund härav de blivande småskollärarinnorna i
vissa län få vidkännas den större kostnad för sin utbildning, som erläggande av särskilda
terminsavgifter medfiir, vill överstyrelsen med styrka framhålla, att det synes
överstyrelsen, att de enskilda seminarier, som kunna anses direkt ersätta landstingsseminarier,
endast under den närmaste tiden och i avvaktan på att vederbörande landsting
kunna hinna vidtaga nödiga åtgärder för upprättande av seminarier av här ifrågavarande
art, må tillerkännas statsunderstöd.
I fråga om statsunderstödets storlek torde det lämpligen kunna bestämmas till
högst 4,000 kronor om året till vart och ett av de fem enskilda småskoleseminarierna.
vilka alla hava två elevklasser. Överstyrelsen förutsätter givetvis, att hänsyn tages till
om sådant seminarium, varom här är fråga, skulle i annan form åtnjuta statsunderstöd.
Bland villkoren för åtnjutande av statsunderstöd torde böra föreskrivas,
1) att seminariet i fråga skall hava visst antal frielever och visst antal elever,
som betala en avgift av högst 50 kronor i terminen;
2) att seminariet skall omfatta minst två årsklasser; samt
3) att seminariet skall stå under inseende av skolöverstyrelsen samt vara underkastat
den kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna gott
föreskriva.
III. Kostnadsberäkning.
Till avlöningsbidrag till lärare vid småskoleseminarier är, såsom förut
nämnts, i riksstaten för år 1919 uppfört ett ordinarie förslagsanslag å
110,000 kronor. Dessutom är i samma riksstat upptaget ett ordinarie förslagsanslag
å 2,000 kronor för bidrag till avlönande av vikarie för lärare
vid småskoleseminarium.
För beräkning av de kostnader, som skulle bliva en följd av de av
folkskolöverstyrelsen föreslagna förändringarna beträffande småskoleseminarierna,
har överstyrelsen först lämnat följande upplysningar rörande behovet
av sådana lärarkrafter, som erhålla sin utbildning vid dessa seminarier:
Ännu för ett tiotal år sedan ansågs det åtminstone i vissa delar av landet vara
överflöd på lärarinnor med utbildning vid småskoleseminarium. Under de senare åren
ha dock förhållandena ändrat sig i sådan riktning, att det, enligt vad som kommit till
överstyrelsens kännedom, nu kan anses råda avsevärd brist på sådana lärarinnor. En
av orsakerna till detta förhållande är, att ett stort antal småskollärarinnor måst anställas
vid sådana skolor, som på grund av rådande lärarbrist ej kunnat erhålla lärare
med folkskollärarutbildning. En annan orsak är, att antalet från småskoleseminarierna
utexaminerade elever de senare åren varit i ständigt sjunkande, under det att antalet
småskolor varit i stigande.
Till belysning härav får överstyrelsen hänvisa till nedanstående tabell, som anger
antalet lärare vid sådana skolor, varom här är fiåga, samt antalet från småskoleseminarierna
utexaminerade elever under de tio sista åren.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
43
1 |
* |
3 |
4 |
b |
6 |
7 |
År. |
Antal lärare och lärarinnor anställda |
Antal utexaminerade |
% av utexaminerade |
|||
såsom biträdande i |
vid mindre folkskolor. |
vid småskolor. |
Summa. |
|||
1908 |
856 |
2,313 |
7,208 |
10,377 |
917 |
8,84 |
1909 |
901 |
2,354 |
7,348 |
10,603 |
756 |
7,13 |
1910 |
945 |
2,404 |
7,486 |
. 10,835 |
746 |
6,89 |
1911 |
987 |
2,454 |
7,610 |
11,051 |
865 *> |
7,88 |
1912 |
1,038 |
2,518 |
7,766 |
11,322 |
621 |
5,48 |
1913 |
1,102 |
2,553 |
7,895 |
11,550 |
754 |
6,53 |
1914 |
1,136 |
2,599 |
8,054 |
11,789 |
714 |
6,06 |
1915 |
1,131 |
2,720 |
7,995 |
11,846 |
654 |
5,52 |
1916 |
1,142 |
2,730 |
8,175 |
12,047 |
598 |
4,96 |
1917 |
1,108 |
2,763 |
8,416 |
12,287 |
598 |
4,8 T |
Medeltal |
||||||
1908—1912 |
945 |
2,409 |
7,484 |
10,838 |
781 |
7,21 |
1913-1917 |
1,124 |
2,673 |
8,107 |
11,904 |
664 |
5,58 |
I tabellen äro icke de lärarinnor medräknade, vilka undervisa å småskolestadiet
vid Stockholms stads folkskolor, enär de, utom ett mindre fåtal, ha folkskollärarkompetens.
Om ej statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek medräknas, utexamineras
för närvarande åi ligen omkring 600 elever från småskoleseminarierna. Som av
det förut anförda framgår, är detta antal ej tillräckligt för att motsvara behovet. Man
torde kunna räkna med att det för den närmaste framtiden årligen behöves omkring
700 utexaminerade elever. Fördelas dessa på avgångsklasser med 25 elever i varje
klass, synas 28 avgångsklasser årligen vara behövliga.
Därefter har överstyrelsen beräknat de årliga kostnaderna på följande
sätt:
Av nyssnämnda 28 avgångsklasser kunna för närvarande 6 anses ombesörjda av
enskilda seminarier (Ateneums småskoleseminarium utexaminerar årligen dubbla avgångsklasser).
De återstående 22 skulle då erhållas från kommunala seminarier.
Såsom i det föregående anmärkts tala redan ekonomiska skäl för att seminarier
med endast en elevklass ersättas med seminarier, som årligen intaga och utexaminera
nya elever. En förändring i sådan riktning kan så småningom komma till stånd bland
Beräknade
årliga
kostnader.
44
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
annat på det sätt, att, såsom i ett par fall redan skett, två (eller flera) landsting
förena sig om ett gemensamt seminarium.
Då emellertid väl några seminiarier med endast en klass och ^examinering av
elever således blott vart annat år fortfarande torde komma att finnas, kunna de från
de kommunala seminarierna avgående eleverna tänkas fördelade exempelvis på 19 seminarier
med utexaminering varje år och 6 med utexamiimring vartannat år.
Överstyrelsen har här ovan beräknat statens bidrag till ett seminarium med två
klasser till i medeltal 16,000 kronor och till ett seminarium med en elevklass till i
medeltal 11,>-00 kronor.
Statens kostnader för år skulle alltså för här ifrågavarande seminarier bliva
19 • 16 000 kronor = 304.000 kronor
6 • 11,800 » == 70.800 »
Summa 374,800 kronor.
Till denna summa, 374,800 kronor eller avrundad till 375.000 kronor, komma
sedan .anslag till vikariatsarvoden, till stipendier och till enskilda seminarier. Anslaget
till vikariatsarvoden torde, intill dess närmare erfarenhet vunnits, kunna sättas till
allenast 6,000 kronor. Anslaget till stipendier åter kan beräknas på följande sätt.
Antagas såsom förut 19 seminarier hava två elevklasser och 6 seminarier eu sådan,
får man 44 elevklasser med i medeltal 25 elever i varje klass. Antalet behövande
elever i varje klass torde helt visst kunna sättas till i medeltal 22. Hela antalet behövande
elever skulle då bliva 968 och det behövliga årliga stipendieheloppet 96,800
kronor. Slutligen skulle enligt föregående beräkning ett anslag å 20,000 kronor erfordras
för understöd till enskilda seminarier.
Överstyrelsen har här ej räknat med anslag till parallellklasser, tredje årsklasser
eller preparandkurser. Då sådana åtminstone till eu början torde komma att inrättas
i mycket ringa utsträckning, synes det ej vara behövligt att nu beräkna årliga kostnaden
för dessa till mer än 9,000 kronor.
Statens hela årskostnad för småskoleseminarierna skulle följaktligen enligt överstyrelsens
beräkning bliva 506,800 kronor.
De erforderliga medlen torde lämpligen böra i riksstaten uppföras under tvenne
anslagstitlar, dels ett anslag till understöd åt småskoleseminarier å 410,000 kronor,
motsvarande de i 1,919 års riksstat under titlarna »avlöningsbidrag till lärare vid småskoleseminarier»
och »bidrag till avlönande av vikarie för lärare vid småskoleseminarium»
upptagna förslagsanslagen å respektive 110 000 kronor och 2 000 kronor, dels
ock ett anslag till stipendier för elever vid småskoleseminarier å 96,800 kronor.
Övergångsbestämmelser.
Den av överstyrelsen förordade omorganisationen av småskoleseminarierna
torde, enligt överstyrelsens mening, ej kunna genomföras på
en gång, och särskilt kan en ny undervisningsplan för dessa seminarier
icke lämpligen börja tillämpas förr än från början av läsåret 1920—1921.
Kungl Maj:ts Proposition Nr 303.
45
Man skulle derför kunna sätta i fråga, menar överstyrelsen, att den av
omorganisationen föranledda anslagsökningen till här ifrågavarande läroanstalter
bleve erforderlig först från början av höstterminen 1920 eller
efter hand, i den mån de nuvarande seminarierna kunde hinna lägga om
sina kursplaner och bliva i stånd att i allo uppfylla de ifrågasatta nya bestämmelserna
i övrigt.
Då emellertid föreliggande förslag även avser att bereda dessa seminariers
lärare och lärarinnor en välbehövlig lönereglering och seminarierna
själva ökade anslag för bestridande av utgifterna för lokaler, bränsle, lyse,
materiell in. m., synes det överstyrelsen, som om anslag efter de nya
grunderna borde kunna tilldelas landst.ingsseminarier redan från början
av år 1920, dock under förutsättning, att lärarnas avlöning utgår efter fastställda
grunder och att seminarierna uppfylla vissa av Kungl. Maj:t i varje
särskilt fall prövade villkor och bestämmelser angående undervisningens och
den praktiska utbildningens anordning samt i fråga om lokaler och utrustning
i övrigt.
Då det emellertid ej kan anses riktigt och lämpligt, att ett seminarium,
som ej har fastställt antal ordinarie lärare, likväl får uppbära hela
grundanslaget, anser överstjTelsen, att det bör fastställas vissa övergångsbestämmelser,
enligt vilka Kungl. Maj:t må erhålla rätt att tilldela sådant
seminarium anslag till det lägre belopp, som Kungl. Maj:t på grund av
föreliggande omständigheter kan finna skäligt bestämma. Sådana övergångsbestämmelser
torde böra gälla tre år.
Vidare anser överstyrelsen en övergångsbestämmelse vara behövlig
med hänsyn därtill, att i vissa fall två landsting skulle enligt överstyrelsens
förslag kunna gemensamt upprätta ett småskoleseminarium. Då
på grund av beslut i sådan riktning eller annan anledning något eller
några av de nuvarande landstingsseminarierna torde komma att upphöra,
synes det överstyrelsen, att sådant seminarium bör få en viss tid på sig
att avveckla sin verksamhet. Så t. ex. böra de intagna eleverna få tillfälle
att fortsätta och avsluta sin påbörjade utbildningskurs. Vidare kan
det komina att dröja ett eller annat år, innan vederbörande landsting hinner
fatta beslut i frågan och dylikt beslut kan verkslällaS.
Överstyrelsen föreslår därför, att sådant småskoleseminarium, sota
under år 1919 åtnjuter statsbidrag men som ej kan komma i åtnjutande
av understöd enligt ovan angivna grunder, må under en övergångstid av
högst tre år kunna erhålla statsbidrag till läraravlöning enligt nu gällande
p o O o n
bestämmelser. Sådant statsbidrag bör lämpligen kunna utgå från det
ifrågasatta nya anslaget till understöd åt småskoleseminarier.
Departe
ments
chefen.
Avlöning.
46 Kungl. Maj ds Proposition Kr 363.
Den höjning av anslaget till avlöningsbid<ag till lärare vid småskoleseminarier,
som på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (proposition
nr 350) beslöts av 1918 års riksdag, var föranledd av den utav samma
riksdag vidtagna löneregleringen för lärarpersonalen vid egentligt folkskolor
och småskolor. Enligt då gällande bestämmelser skulle nämligen
statsbidrag till avlönande av landstingsseminaiiernas lärare utgå efter
samma grunder som för avlönande av lärare vid nämnda skulor. Såsom
villkor för utgående av statsbidrag till landstingsseminarierna var föreskrivet,
att lärarna vid des-a seminarier skulle erhålla minst lika stora
löneförmåner som dem, vilka vore stadgade för lärare vid omförmälda
skolor. Med anledning härav fastställde också nämnda riksdag minimiavlöningen
till samma belopp för förstnämnda lärare som för de sistnämn la.
Till det vid nyssnämnda proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärendet yttrade jag, att den av mig då ifrågasatta
likställigheten i avlöning mellan de båda lärargrupperna tilläventyrs
skulle komma att få endast en provisorisk karaktär, emedan folkskolöverstyrelsen
i sin den 31 augusti 1917 gjorda framställning rörande småskoleseminarierna
pekat på en omorganisation av nämnda seminarier och
en särskild lönereglering för dessas lärare, men att den dåvarande likställigheten
med folk- och småskolans lärare i alla fall syntes böra äga
bestånd tills vidare och intill dess den av överstyrelsen antydda frågan
blivit avgjord.
Vad nu först beträffar avlöningen åt lärare med full tjänstgöring vid
landstingsseminarierna har överstyrelsen på anförda skäl föie lagit. att
sagda lärare skulle i avlöningshänseende likställas med lärare vid folkskoleseminariernas
övningsskolor, och att därvid ingen skillnad skulle
göras mellan lärare, som tjänstgjorde företrädesvis i seminarieklasserna,
och lärare, som tjänstgjorde företrädesvis i övningsskolor. Vissa av de
hörda myndigheterna hava däremot ansett, att avlöningen åt vissa av
landstingsseminariernas lärare, nämligen åt dem, som meddela dm teoretiska
undervisningen åt eleverna, borde sättas något högre än nu nämnts.
Fragan om avlöningen bör tydligen ses i sammanhang med frågan
om kompetensen. I sådant avseende har hittills behörighet för anställning
vid egentlig folkskola eller småskola varit tillräcklig, för att statsbidrag
skolat erhållas till lärarnas avlöning. Att en sådan bestämmelse
icke kan anses tillfredsställande ligger i öppen dag. Från visst håll
har yrkats, att för anställning vid småskoleseminarium skulle k ävas
samma kompetens som för lärare vid kommunal mellanskola eller högre
folkskola. Denna tankegång går utan tvivel i rätt riktning. För min del
skulle jag vilja säga, att av lärare vid småskoleseminarium bör fordras
Kuiiyl. Muj:ts Proposition Nr
47
cn kompetens, som, även om den ej i allo sammanfaller, dock är likvärdig
med den, som fordras av lärare vid nyssnämnda skolor. I)å en dylik
kompetens utan tvivel står att vinna på det sätt, som folkskolöverstyrelsen
angivit, har jag i det föregående uttalat min anslutning till överstyrelsens
förslag i denna del. För anställning såsom lärare med full
tjänstgöring vid småskoleseminarinm skulle således fordras avlagd folkskollärarexamen
eller annan teoretisk och praktisk utbildning för lärarkallet
av motsvarande omfattning samt därutöver av överstyrelsen erhållen
behörighet. Med mindre kan man enligt min mening icke låta sig
nöja, om man vill vänta eu verklig förbittring av småsko lärarutbildningen.
Men för erhållande av så kvalificerade lärare, som nu nämnts, kräves med
nödvändighet något högre avlöning åt lärarna än den, som för närvarande
är dem tillförsäkrad.
Vill man nu för avlöningsförmånernas bestämmande söka jämförelse
med lärare på andra områden, ligger det givetvis närmast att, såsom överstyrelsen
gjort, tänka på fulkskoleseminariernas övningsskollärare. Tjänstgöringen
i övningsskolan vid ett småskoleseminarium med till denna
tjänstgöring hörande handledning av elevernas undervisningsövningar
ställer minst lika stora anspråk på läraren som tjänstgöringen i övningsskolan
vid ett folkskoleseminarium. Och den teoretiska undervisningen
åt småskoleseminariernas elever är i sin ordning ingalunda mindre krävande
än undervisningen i folkskoleseminariernas övningsskolor. Härav
följer uppenbarligen, att avlöningen åt småskoleseminariernas lärare icke
t^ör sättas lägre än avlöningen åt folkskoleseminariernas övningsskollärare.
A andra sidan synes mig knappast tillräckliga skäl föreligga för bifall till
det ovan nämnda yrkandet, att avlöningen åt de lärare, som meddela den
teoretiska undervisningen åt eleverna, skulle bestämmas högre än nu
nämnts, enär arbetet enligt min mening helst bör mera jämnt fördelas
mellan samtliga lärare med full tjänstgöring, så att en lärate undervisar
övningsskolans lärjungar och leder elevernas undervisningsövningar i samma
ämnen, i vilka han har att meddela den teoretiska undervisningen åt
eleverna.
Då jag sålunda kan ansluta mig till överstyrelsens förslag i nu berörda
avseende, följer därav, att jag ingenting har att anmärka i fråga
om de av överstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen för lärare med full
tjänstgöring.
Mot överstyrelsens förslag rörande timlärararvode, rektorsarvode,
lönetur och pension för ordinarie lärare samt avlöning under tjänstledighet
har jag i huvudsakliga delar intet att erinra. Beträffande pension för
ordinarie lärare vid småskoleseminarium har överstyrelsen föreslagit, att
48
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
sådan lärare skulle i berörda avseende likställas med ordinarie övningsskollärare
vid folkskoleseminariuin. Jag vill här endast erinra, att i fråga
om sistnämnda lärare gäller rörande skyldighet att avgå från tjänsten och
rätt till pension vad i legleinentet för folkskollärarnas pensionsinrättning
är eller kan varda stadgat.
Seminarier- För att bättre kunna bedöma frågan, i vad mån och på vad sätt
nMstrit tS" statsbidrag böra utgå till landstingsseminarierna, har överstyrelsen uppställt
utgiftsstat för två slag av seminarier, nämligen dels seminarier, som varje
år mottaga nya elever och således undervisa två elevklasser årligen, dels
seminarier, som endast vartannat år mottaga nya elever och alltså undervisa
endast en elevklass årligen, överstyrelsen har därvid funnit, att årskostnaden
för ett seminarium av det förra slaget skulle belöpa sig till
högst 31,000 kronor och minst 27,100 kronor eller i medeltal till 29,050
kronor, under det årskostnaden för ett seminarium av det senare slaget
skulle uppgå till högst 22,600 kronor och minst 19,600 kronor eller i
medeltal till 21,100 kronor.
statsbidrag. Vad sedan beträffar statsbidragen till ifrågavarande seminarier har
överstyrelsen först beräknat storleken av sagda bidrag, under förutsättning
att nu gällande grunder för statsbidragens utgående skulle tillämpas och
att överstyrelsens förenämnda förslag rörande avlöningsbeloppen vunnit
godkännande. Statsbidragen skulle då i avrundade tal bliva följande:
Maximum |
Maximum |
Medeltal |
|
kronor |
kronor |
kronor |
|
för 2-klassigt seminarium............................. |
......... 17,900 |
14,000 |
15,950 |
» 1-klassigt » ........................... |
......... 13,3u0 |
10,300 |
11,800 |
Landstingens bidrag bleve i så fall: |
........ 13,100 |
13,100 |
|
» 1-klassigt » .............. |
........ 9,300 |
9,300 |
|
överstyrelsen anmärker härtill, att |
landstingens |
bidrag skulle i ge |
nomsriitt föga överstiga de nu utgående.
Därefter har överstyrelsen beräknat, hur det skulle utgå efter grunder
närmast motsvarande dem, som av 1918 års riksdag fastställts i fråga om
de kommunala mellanskolorna och de högre folkskolorna och således i
form av dels ett fast grundanslag till varje seminarium, dels särskilda
bidrag i vissa avseenden till lärarnas avlöning. Under förutsättning att
landstingens kostnader skulle stanna vid samma belopp som i ovannämnda
fall, nämligen 13,100 kronor för ett 2-klassigt och 9,300 kronor för ett 1-
Kung!. Maj:ti Proposition Nr 303.
49
Massivt seminarium, skulle statens grundanslag böra bestämmas till 12,800
kronor för det förra seminariet och 9,100 kronor för det senare. Då staten
otvivelaktigt har ett synnerligen stort intresse av att småskollärarkårens
utbildning ordnas på ett mera tillfredsställande sätt än för närvarande är
fallet och det vid sådant förhållande synes lämpligt, att landstingens kostnader
för ifrågavarande slag av lärare icke avsevärt ökas utöver de belopp,
som nu av dem tillskjutas, finner jag i likhet med skolöverstyrelsen tillräckliga
skäl föreligga för att de ökade kostnader för seminarierna, som
uppkomma genom den av mig nu förordade omorganisationen och regleringen
av lärarpersonalens avlöningsförmåner, täckas genom höjning av
statsbidraget. Statens kostnader i det hela skulle då bliva i avrundade tal:
Härav framgår, att statens kostnader skulle bliva ungefär desamma,
vare sig statsbidragen utgå efter nuvarande grunder eller efter dem, som
jag i det föregående tillstyrkt. Folkskolöverstyrelsen har på anförda skäl
ansett, att den sistnämnda formen för statsbidragens utgående till små8koleseminarierna
vore att föredraga, och härutinnan delar jag överstyrelsens
mening. I så fall bör emellertid, utöver vad överstyrelsen föreslagit,
i statsbidrag utgå även för varje manlig extra ordinarie lärare vid ifrågavarande
seminarier skillnaden mellan manlig och kvinnlig lärares arvode.
överstyrelsen har vidare föreslagit, att statsbidrag skulle kunna utgå
för parallellavdelningar, för den händelse sådana skulle vid något seminarium
upprättas, och att dessa bidrag skulle utgå till lärarnas avlöning enligt
samma grunder som eljest samt därutöver med ett särskilt grundanslag,
som borde bestämmas till exempelvis 3,000 kronor för varje parallellavdelning.
Detta förslag synes mig väl grundat, varför jag tillstyrker bifall
till detsamma. Däremot kan jag icke, av skäl som jag i det föregående
anfört, understödja överstyrelsens förslag angående statsbidrag för en tredje
årsklass eller för preparandkurs.
Att undervisningen vid landstingsseminarierna skall för seminariernas
elever vara avgiftsfri synes mig självfallet, och bör detta därför uppställas
såsom ett villkor för åtnjutande av statsbidrag. I allmänhet bör tydligen
även undervisningen för de i övningsskolorna intagna barnen vara avgiftsfri.
Dock torde det kunna överlämnas åt Kung!. Maj:t att pröva, huruvida i
något särskilt fall undantag må medgivas från sistnämnda regel.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 325 käft. (Nr 363.)
Maximum Maximum Medeltal
kronor kronor kronor
för 2-klassigt seminarium
1-klassigt
18,000 14,000 16,000
13,300 10,300 11,800
7
50
Stipendier.
Enskilda
småskole
seminarier.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
I fråga om stipendier åt småskoleserainariernas elever ansluter jag
mig till vad folkskolöverstyrelsen anfört och föreslagit.
Jag kommer nu till frågan om de enskilda småskoleseminarierna.
Dessa äro för närvarande 4, nämligen 2 i Stockholm, 1 i Borås och 1 i Skara.
Dessutom finnes ett enskilt seminarium i Hagaström, som tagit till uppgift
att utbilda lärare för mindre folkskolor och biträdande lärare för egentliga
folkskolor. Folkskolöverstyrelsen har ifrågasatt, att vart och ett av dessa
5 seminarier, som alla äro 2-klassiga, skulle under vissa villkor erhålla
ett årligt statsunderstöd av 4,000 kronor. Som skäl härför har överstyrelsen
framhållit, att det kunde innebära en viss fördel, att det enskilda
initiativet på hithörande område under mindre bundna former finge tillfälle
att i någon mindre utsträckning göra sig gällande, att ersättande av
de enskilda seminarierna med kommunala ej kunde ske med ens, att dessa
seminarier vore åtminstone för närvarande behövliga med hänsyn till rådande
lärarbrist samt att statsunderstöd vore med hänsyn till de växande
anspråken på lärarlöner och yttre utrustning nästan nödvändiga för nämnda
seminariers bestånd.
Å andra sidan har överstyrelsen även anfört sådana skäl, som enligt
min mening tala emot beviljande av statsunderstöd åt enskilda seminarier.
Sålunda har överstyrelsen fäst uppmärksamheten på den ogynnsamma
ställning eleverna vid ett enskilt seminarium intaga, i det de måste erlägga
rätt höga terminsavgifter. Vidare har överstyrelsen uttalat såsom
önskligt, att enskilda läroanstalter av detta slag komme att ersättas av
landstingsseminarier, emedan dessa senare genom sin solidare ekonomiska
grundval erbjöde större garantier för en av främmande hänsyn ostörd
fortgång av utbildningsarbetet. Ytterligare har överstyrelsen erinrat, att
vissa landsting ej inrättat småskoleseminarier och ej heller lämnade bidrag
till sådana, samt uttalat såsom sin mening, att det ej kunde anses vara
riktigt, att på grund härav de blivande småskollärarinnorna i vissa län
finge vidkännas den större kostnad för sin utbildning, som erläggande av
särskilda terminsavgifter medförde, överstyrelsen säger sig därför hava
velat med styrka framhålla, att de enskilda seminarier, som kunde anses
direkt ersätta landstingsseminarier, endast under den närmaste tiden och
i avvaktan på att vederbörande landsting kunde hinna vidtaga nödiga åtgärder
för upprättande av småskoleseminarier, finge tillerkännas understöd.
Med sistnämnda seminarier åsyftas de i Borås och Skara.
De skäl, som sålunda anförts mot beviljande av statsunderstöd åt enskilda
seminarier, finner jag vara icke mindre vägande än de, som anförts
för beviljande av sådant understöd. Redan med hänsyn härtill kan jag
61
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 363.
icke tillstyrka bifall till överstyrelsens förslag i förevarande avseende. Men
i varje fall synes mig icke råtta ögonblicket nu vara inne för äskande av
statsunderstöd åt ifrågavarande seminarier. Om det förslag rörande landstingsseminarierna,
som jag i det följande kommer att framställa, vinner
bifall, kommer hela frågan om sinåskollärarutbildningen i ett nytt läge.
Man torde då kunna vänta ett ökat intresse från landstingens sida för
denna utbildning och detta i all synnerhet hos de landsting, som ännu
icke bidragit till densamma. Det riktiga synes mig därför vara att åtminstone
under någon tid avvakta resultatet av landstingsseminariernas
verksamhet, innan framställning göres hos riksdagen om anslag till enskilda
småskoleseminarier. Detta senare synes mig så mycket mera angeläget,
som riksdagen år 1912, i sammanhang med beviljande av anslag åt det
enskilda kvinnliga folkskoleseminariet i Göteborg, uttalade, att man med
synnerlig varsamhet syntes böra fortgå på den inslagna vägen att bereda
statsunderstöd åt enskilda seminarier av sådant slag.
Härmed är tydligen icke sagt, att de enskilda seminarierna icke skulle
tillåtas att fortsätta sin verksamhet, under villkor att de meddela en tillfredsställande
sinåskollärärutbildning.
Enligt den av folkskolöverstyrelsen gjorda kostnadsberäkningen skulle
för den ifrågasatta omorganisationen av småskoleseminarierna krävas dels
ett ordinarie förslagsanslag till understöd åt småskoleseminarier å 410,000
kronor, motsvarande de i 1919 års riksstat under titlarne »Avlöningsbidrag
till lärare vid småskoleseminarier» och »Bidrag till avlönande av vikarie
för lärare vid småskoleseminarium» upptagna förslagsanslagen å respektive
110.000 och 2,000 kronor, dels ock att ett ordinarie reservationsanslag''å
96,800 kronor till stipendier för elever vid småskoleseminarier. Jag har
intet att erinra mot denna kostnadsberäkning, men jag vill anmärka, att
förstnämnda anslag bör, på grund av vad jag anfört rörande de enskilda
seminarierna, minskas med 20,000 kronor. Vidare torde det icke vara behövligt
att till en början räkna med inrättandet av parallellavdelningar,
och då jag därjämte avstyrkt understöd till en tredje årskurs samt till
preparandkurser, lärer samma anslag kunna minskas med ytterligen 9,000
kronor. Berörda anslag skulle således lämpligen kunna bestämmas till
381.000 kronor.
överstyrelsens förslag rörande övergångsbestämmelser vill jag förorda.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att
Anslag.
Övergångsbe
stämmelser.
Hemställan.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.
a) besluta,
dels att statsbidrag till av landsting eller stad, som
ej i landsting deltager, inrättade småskoleseininarier
skola utgå efter följande grunder:
Statsbidrag till seminarium med två elevklasser
samtidigt utgår med 12,800 kronor för år och till seminarium
med en ele\kiass med 9,100 kronor för år samt
därutöver med ett belopp av högst 3,000 kronor för år
till parallellavdelning av årsklass.
Härlörutom skola till varje sådant seminarium utgå
följande statsbidrag:
1) för varje manlig ordinarie lärare skillnaden
mellan manlig och kvinnlig lärares grundlön;
2) för rektor dessutom två tredjedelar av det stadgade
särskilda arvodet;
3) för varje manlig eller kvinnlig ordinarie lärare
ett belopp motsvarande läraren tillkommande ålderstillägg;
4)
för varje lärare, som vikarierar för ordinarie
eller extra ordinarie lärare, om tjänstledigheten förorsakas
av styrkt sjukdom, det belopp, som, utöver
vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras
till arvode åt vikarien, och, om tjänstledigheten
förorsakas av offentligt uppdrag, bestridande av befattning
i statens tjänst eller tjänstgöring hos riksdagen,
dess utskott eller revisorer, det belopp, som Kungl.
Maj:t för det särskilda fallet bestämmer; samt
5) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller
tillfälligtvis ledig lärarbefattning men erhållit
tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom, det belopp,
som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning
avstått, erfordras till arvode åt vikarien;
dels ock att i fråga om tillämpningen av ovan angivna
grunder det må ankomma på Kungl. Maj:t att
utfärda de närmare föreskrifter, vilka i detta avseende
kunna befinnas erforderliga;
b) föreskriva,
att för utgående av statsbidrag till omförmälda
småckoleseminarier skola gälla följande villkor och bestämmelser
:
1) Lärokursen vid seminariet skall vara tvåårig.
O
63
Kunyl. Maj:ts Proposition AV 3t>3.
2) Till främjande av elevernas praktiska utbildning
för lärarkallet skall med seminariet vara förenad eu övningsskola,
som bör omfatta två årsklasser.
3) Undervisningen vid seminariet bör vara ordnad
med huvudsaklig ledning av den normal undervisningsplan,
som kan komma att av Kung!. Maj:t utfärdas.
4) Undervisningen skall, därest ej Kung]. Maj:t
annorlunda bestämmer, pågå minst 38 veckor om året,
tid för påsk- och pingstferier, tillfälliga lovdager samt
inträdes-, flyttnings- och avgångsprövningar däri inräknad.
5) Seminariet skall hava till sitt förfogande lämpliga
undervisningslokaler samt ändamålsenliga skolmöbler
och erforderlig undervisningsmateriell.
6) Seminariet skall förestås av en för "viss tid utsedd
manlig eller kvinnlig rektor. Utom rektor böra vid
seminariet finnas minst två ordinarie lärare, såvida ej
skolöverstyrelsen i särskilt fall därifrån medgiver undantag.
7) Lärare vid seminariet skall av skolöverstyrelsen
hava blivit förklarad behörig och lämplig till tjänsten
i fråga.
8) Seminariets rektor och lärare skola åtnjuta minst
följande avlöningsförmåner:
rektor, manlig eller kvinnlig, särskilt arvode av
1,000 kronor jämte fri bostad eller motsvarande ersättning,
icke understigande 800 kronor;
ordinarie manlig lätare 3,400 kronor, därav 2,100
kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart
och ett å 400 kronor, att utgå efter respektive 5, 10
och 15 år;
ordinarie kvinnlig lärare 2,800 kronor, därav 1,800
kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart
och ett å 300 kronor, att utgå efter respektive 5, 10
och 15 år;
extra ordinarie och vikarierande manlig lärare med
full tjänstgöring arvode av 2,800 kronor;
extra ordinarie och vikarierande kvinnlig lärare
med full tjänstgöring arvode av 2,400 kronor;
54
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 363.
vikarierande rektor särskilt arvode av 600 kronor;
manlig timlärare i läsämne 110 kronor för var)e
veckotimme;
kvinnlig timlärare i läsämne 100 kronor för varje
veckotimme;
timlärare i teckning, i musik eller gymnastik 95
kronor för varje veckotimme;
lärarinna i kvinnlig slöjd eller i hushållsgöromål
90 kronor för veckotimme.''
9) Undervisningen vid seminariet skall vara avgiftsfri,
likaså undervisningen vid seminariets övningsskola,
såvida icke Kungl. Maj:t i visst fall annorlunda
bestämmer.
10) För seminariet skall finnas en särskild styrelse,
bestående av seminariets rektor och minst fyra av vederbörande
landsting eller stad utsedda medlemmar.
11) Seminariet skall stå under inseende av skolöverstyrelsen
och vara underkastat den kontroll och de
bestämmelser i övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna gott
föreskriva;
c) förklara,
att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare
villkor och bestämmelser, vilka torde för sagda avlöningsförmåners
åtnjutande böra stadgas, ävensom de närmare
föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda
villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses
erforderliga;
d) bestämma,
att ordinarie lärare vid småskoleseminarium, varom
nu är fråga, skall i pensionshänseende vara likställd
med ordinarie övningsskollärare vid folkskoleseminarium;
e) medgiva,
dels att av landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, inrättat småskoleseminarium må under en övergångstid
av högst tre år, ändock att seminariet i fråga
om organisation, undervisning och utrustning ej uppfyller
alla ovan angivna villkor, efter Kungl. Maj:ts beprövande
i varje särskilt fall kunna erhålla statsbidrag
beräknat i tillämpliga delar efter ovanstående
grunder, dock med det lägre belopp, som Kungl. Maj:t
55
Kunyl. Moj-.ts Proposition Nr 363.
med hänsyn till de vid seminariet anställda lärarkrafternas
antal samt övriga omständigheter kan finna skäligt
bestämma;
dels ock att småskoleseminarium, som under år
1919 åtnjuter statsbidrag och jämlikt ovan meddelade
bestämmelser ej kan komma i åtnjutande av där angivna
bidrag, må under en tid av högst tre år erhålla statsbidrag
till läraravlöning enligt nu gällande föreskrifter;
samt
f) med uteslutande av de i 1919 års riksstat under
åttonde huvudtiteln å ordinarie stat upptagna förslagsanslagen:
»Avlöningsbidrag till lärare vid småskoleseminarier»
å 110,000 kronor samt »Bidrag till avlönande
av vikarie för lärare vid småskoleseminarium» å 2,000
kronor uppföra i riksstaten för år 1920 under nämnda
huvudtitel å ordinarie stat under rubriken: Småskoleseminarier:
dels
till understöd åt småskoleseminarier ett förslagsanslag
å 381,000 kronor;
dels ock till stipendier åt elever vid småskoleseminarier
ett reservationsanslag å 96,800 kronor.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan biföll Hans Maj:t Konungen; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.