Kungl. Maj:tu proposition nr 34!).

I

Nr 345.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.;
given Stockholms slott den 21 mars 1919.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 308 käft. (Nr 345.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslag

till

Lag

med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

Lagens tillämplighetsområde.

1 §•

1. Denna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa ändrade
bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 14 juni 1918 är gällande vid
denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån kunna medgiva undantag,
såframt den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, därom gör framställning, för vilken avgivits minst två
tredjedelar av de i beslutet deltagandes röster.

2. Konungen äger ock förordna, att lagen skall tillämpas i annan stad
eller köping eller annat municipalsamhälle, så ock eljest i annan kommun eller
del av kommun, än som i 1 mom. sägs, försåvitt där i större utsträckning förekommer
uthyrning av omöblerade lägenheter för bostads-, affärs- eller annat ändamål.
Sådant förordnande varder ej meddeiat, innan den myndighet, som utövar
kommunens, köpingens eller municipal samhäHets beslutanderätt, yttrat sig i frågan.

Om hyresnämnd.

2 §•

1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamliällets
beslutanderätt, flge dock bestämma, att inom området skola inrättas
flera hyresnämnder, envar för viss del av området.

2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden
såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande antal.

3. Ordförande och suppleant för nonorn, vilka vad angår hyresnämnd i
stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid,
Konungens befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet.
Samma person må förordnas till ordförande eller suppleant för ordförande i flera
hyresnämnder.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, att
tjänstgöra tills vidare eller viss tid, vederbörande myndighet även i senare fallet
obetaget att när som helst återkalla förordnandet. Av dessa ledamöter och suppleanter
skola två ledamöter och suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning
avsedd fastighet. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka
ej må äga eller förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens
hyresmarknad och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant särskilt

Kungl. Majitu proposition nr .''145. H

om de mindre bemedlades bostadsförhållanden. I övrigt skall om valbarhet till
hyresnämnd, så ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget
gälla vad i enahanda avseenden är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.

5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan linnes, äga att närvara vid
hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid
förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå
hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.

3 §•

1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i (i, 7, 8 och
11 §§ sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tilllämpliga
delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande
och om beslutet ense. Som beslut gälle i övrigt den mening, som efter
jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av
de röstande. Finnes ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än
någon annan, eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad omröstning
mellan dem erhäller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening,
gäller ordförandens. t

3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna
beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande uppenbarligen
är obehövligt.

4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende
eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd mån
felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i ett väsentligt
ändrat läge, äge nämnden att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.

5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas sä snart ske kan och
senast inom tio dagar. Så snart dylik granskning skett, skall protokollet vara
tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskning genast, skall besked om nämndens
beslut omedelbart lämnas part, som sådant begär. Innefattar nämndens beslut
förordnande, som i 6 § 2 mom. sista punkten sägs, skall å nämndens dörr
samma dag, granskning skett, göras anslag därom, innefattande jämväl uppgift
om vad den har att iakttaga, som är med beslutet missnöjd.

4 §•

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor, om
vilka i 6, 7 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan
upptagas i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare mån, än som för avfattande
av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan
mån av nämndens ordförande, ledamöter eller tjänstemän yppas.

5 §•

Vederbörande kommun, köping eller municipalsamhälle har att lämna erforderliga
medel ej mindre till skälig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande, ledamöter
och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för upp
rätthållande av nämndens verksamhet. Myndighet som i 2 § 4 mom. sagts äger
jämväl utfärda instruktion för hyresnämnd.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.5.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

6 §•

1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaren eller annan, högre hyra, än den, som enligt för tid före den
25 maj 1917 senast gällande hyresavtal varit för lägenheten betingad, ankommer
med nedan angivna inskränkning på hyresnämnden att, efter framställning av
hyresvärd, hyresgäst eller hyressokande, eller där nämnden el jest finner anledning
därtill, pröva, huruvida det fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens
beskaffenhet än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandena i
övrigt är att anse såsom oskäligt samt att i sådant fall fastställa den lägre hyra,
varje gång för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag samma vare, där
hyresavtal träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning av hyran utöver
för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, sä ock där sådant avtal
träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. varit gällande, senare än å etthundratjugoförsta
dagen före den dag lagen blivit tillämpa^ inom området, eller, vad
angår orter, där lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. enligt Konungens särskilda förordnande senare blivit
gällande för området, från och med den dag, Jagen sålunda blivit tillämplig inom
området; i fråga om hyresavtal, som träffats före den dag. då lagen den 25 maj
1917 blev gällande för det område, där fastigheten ligger, äge dock hyresnämnd
ingripa allenast om lägre hyra än den avtalade blivit"fastställd med tillämpningav
såväl nämnda lag som lagen den 14 juni 1918. Skall hyresvärd enligt hyresavtal
besörja lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten till densamma,
åligger det nämnden att särskilt bestämma ersättningen för envar sådan
förmån att utgå med visst belopp eller efter grund, som nämnden finner skälig.

2. överstiger hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, den före sagda dag senast gällande hyran med högst 15 procent, må
sådan hyreshöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden, med mindre
nämnden med hänsyn till lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet linner
synnerliga skäl tala därför. Finner nämnden med hänsyn till särskilda förhållanden
inom dess verksamhetsområde, att angivna gräns bör fastställas till annan
procentsats än 15 procent, äge nämnden därom förordna.

8. Hyresnämnds prövning må ej heller avse hyresbelopp, som till betalning
förfallit före den dag, då framställning om hyresreglering gjorts hos nämnden,
eller, där nämnden eljest företager reglering, före den dag, då hyresvärden erhållit
meddelande, att fråga väckts om företagande av reglering. Denna bestämmelse
skall dock ej äga tillämpning, där avtal träffats, att hyresbeloppet helt
eller delvis skall vara till betalning förfallet tidigare än å sista söckendagen före
den avtalade hyrestidens början.

4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är,
som av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.

5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle avtal,
däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för nämnda tid över
enskommits till det fastställda beloppet.

Kungi. May.ts proposition nr 345. ö

(i. Med lägenhet avses i denna lag varje utrymtno inom byggnad.

7. Har enligt denna Ing ändring gjorts i hyresavtal, i vad angår redan
erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller för litet i
förra fallet till honom av hyresvärden aterbetalas och i senare fallet av honom
till hyresvärden inbetalas vill den hyresbetalningsdag, som infaller näst efter den
dag beslut i ärendet föreligger, dock att i senare fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i
lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgas ej skall äga
tillämpning, med mindre hyresvärden minst femton dagar före den dag, han sålunda
påyrkar beloppets inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.

7 §•

Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar vare sig uppvärmning
av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, trätfats för längre
tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna
inträtt, att överenskommen hyra, till den del denna får anses hava vid avtalets
trädande avsett ersättning för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig
gottgörelse därför, äger hyresnämnden, varje gång för högst ett är av den
återstående avtalstiden, fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma hyresvärden,
börande därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt för
beredning av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio
dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag,
som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För hyresnämnds prövning
enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 g 3 mom.

8 §•

1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet
vare utan verkan, med mindre hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit
skriftlig, uttrycklig försäkran, att han är villig låta avtalet upphöra, eller samtycke
till uppsägningen senast den dag, å vilken uppsägning sist kan ske, meddelas
av hyresnämnd, eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap.
21—24 §§ av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar
till uppsägning.

2. Har i fråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal, avsett
att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig att inom femton
dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet hyresnämndens prövning;
ägande hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill föranleda, förordna, att oet
skall så anses, som om avtalet träffats under förbehåll att detsamma efter avtalstidens
slut, så framt icke uppsägning skett, skall förlängas för ytterligare lika
lång tid, dock varje gång högst ett år. Om avtal, som här sagts, icke inom nämnd
tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, i samma män som om
sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden. För de fåll, som nu
nämnts, galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall finnes
stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till
fast egendom.

3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, om ej särskilda skäl annat
föranleda, av hyresnämnd lämnas, endast där hyresvärd ingivit framställning
därom senast å trettionde dagen före den dag, då uppsägning sist kan ske. Dock
må framställning om samtycke till sådan uppsägning, som avses i 133 § utsök -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ningslagen, kunna senast den dag, då uppsägning sist kan ske, ingivas till hyresnämnden,
vilken det åligger att snarast besluta i ärendet, Varje framställning om
samtycke till uppsägning bör innehålla uppgift såväl om den för lägenheten före
den 1 oktober 1915 senast gällande hyran som om den ändring av hyresvillkoren,
som med uppsägningen avses, eller den anledning till uppsägning, som eljest åberopas.

4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal, då
fråga är om lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915, där
hyresvärden med uppsägningen allenast avsett att erhålla en hyresförhöjning av
högst 15 procent eller annan av nämnden jämlikt 6 § 2 mom. fastställd procentsats
utöver den för tiden före angivna dag senast betingade hyran, med mindre
nämnden med hänsyn till lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet finner
synnerliga skäl tala därför. Ej heller må samtycke vägras till sådan uppsägning
av hyresavtal, som avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet betingade
villkor finnas till skada för ny ägare i avsevärd mån avvika från i hyreskontrakt
inom orten gängse bestämmelser.

5. I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast
därpå, att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt 8 § 4 mom.
icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller eljest
förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning, skall vid samtycket fästas
det villkor, att innehavaren av lägenheten beiedes tillfälle att, inom viss av
hyresnämnden förelagd kortare tid, träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning
med den ändring av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller
av nämnden fastställts eller må kunna komma att fastställas.

6. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,
må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid än varje gång
högst ett år.

7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet skall erläggas i
förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan icke
till uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad
till fullo er lägger den på samma månad belöpande hyran.

8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre de av
hyresvärden för uppsägningen anförda skäl än även, i vilken mån uppsägningen
medför svårighet för hyresgästen att erhålla lämplig lägenhet å tid, därtill hyresavtalet
uppsagts.

9 §.

1. Vad i 6 och 8 §§ stadgats skall ej gälla beträffande lägenhet, som icke
den 25 maj 1917 eller tidigare varit tagen i bruk.

2. För lägenhet, som före den 26 maj 1917 varit tagen i bruk men icke
uthyrd, skall vid tillämpning av vad i 6 § stadgats så anses, som om den för tid
närmast därefter betingade hyran varit gällande jämväl för tid närmast före
sagda dag.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.

10 §.

1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans
räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst eller

KungI. Maj:ts proposition nr 34ö. 7

hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, .skyldig att personligen
eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigat,
i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse,'' i
vilken må utsättas vite för uteblivande från och med två till och med etthundra
kronor, skall delgivas i god tid förut och senast dagen före den, då inställelse
skall ske.

2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda
att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen
hållas tillgängliga för nämnden.

3. Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde
vare pliktiga att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden*
angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom
fastigheten inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten
eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må påfordra.

Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.

U §•

1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar
lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd höjning av hyran
eller åsyftar att sammanslå^liera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller
del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet
prövas vara med hänsyn till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.

2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot
oskälig hyresstegring in. m. eller ock enligt Konungens särskilda förordnande lagen
den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.
eller eljest denna lag trädde i tillämpning inom området, användes till bostad
eller var oanvänd men dessförinnan senast använts till bostad, må ej utan hyresnämndens
medgivande tagas i bruk för annat ändamål; ej heller må utan nämndens
medgivande lägenhet uthyras möblerad, vilken icke vid nyssnämnda tid varit
uthyrd i sådant skick.

3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyresvärden
för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens inverkan på hyresförhållandena
i allmänhet i orten samt 1 ili svårigheterna för vederbörande hyresgäster
att erhålla andra lämpliga bostäder.

4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna paragraf förmäles;
och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsökningslagen
avsedda fall äro stadgade.

Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans
räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden anmäla ej mindre

8

Kungl. Majits proposition nr ö‘43.

hjrresavtals träffande och upphörande med angivande av i förra fallet närmast
därförut betingad hyra och i senare fallet, där så ske kan, hyresanspråk för förnyad
uthyrning, än ock varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om fortsatt
hyresupplatelse mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande
och den höjda hyrans belopp. 1 anmälan skall, då lägenhet varit utkyld för tid
före den 1 oktober 1915, även angivas den för tid före nämnda dag senast betingade
hyran. Om tiden och sättet för anmälan, som här sagts, förordnas av
nämnden.

1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning av de i
12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan kommunal myndighet
avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter, som omfatta
högst fyra ram, kök däri inbegripet, och helt eller delvis äro avsedda till bostad.
Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas att bereda barnrika
familjer lämpliga bostäder.

2. Huru dylik bostadstörmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av
stadsfullmäktige eller, där sädana ej finnas, allmänna rådstugan.

1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot
av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller nämnden överskridit
sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende på ärendets
behandling, må part, som är med beslutet missnöjd, däröver föra klagan, i Stockholm
hos överståtbållarämbetet, i annan stad, där magistrat finnes, hos denna
samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter
erhållen del av beslutet.

2. Hyresnämnds beslut om förordnande enligt 6 § 2 mom. sista punkten
skall underställas prövning av myndighet., som i 1 mom. sägs; och åligger det

“ '' '' '' 1 Het över beslutet gran -

ärendet. År någon missnöjd med beslutet, äger ban att inom tid, som nyss sagts,
till prövningsmyndigheten ingiva de påminnelser, han aktar nödiga.

3. Över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles,
må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter erhållen
del av beslutet.

4. Mot prövningsmyndigbets beslut i fråga, som i 1 och 2 mom. sägs, må
talan ej föras. 1 Konungens befällningshavandes beslut enligt 3 mom. må ändring
sökas bos Konungen genom besvär, vilka skola ^ara inkomna till civildepartementet
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och
ämbetsverks beslut är bestämd.

Om bostadsförmedling-.

13 §.

Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.

14 §.

skntx till nrövnina-sinvndisrbeten in-ända protokollet ocu

samtliga handlingar i

Kung!. Maj:ta proposition nr ,''145.

9

Ansvarsbestämmelser.

15 §■

1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet fastställt
visst hyiesbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för uthyrning av
lägenheten fordrar eller mittager vederlag, i penningar eller vad det är, till högre
värde, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet
såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyressökande
förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet
prövat enligt denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning
av uppsägning låta avtalet upphöra.

3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill äro, mä
Konungens befallningshavande för område, där denna lag äger tillämpning, fastställa
taxa för hyresförmedling. Har Konungens befallningshavande fastställt
sådan taxa, straffes den, som erbjuder sig att mot vederlag till högre värde, än
taxan föranleder, förmedla uthyrning av eller överlata hyresrätt till omöblerad
lägenhet, eller som för sådan förmedling eller överlåtelse fördrar eller mottager
vederlag till högre värde, likaledes med böter från och med femtio till och med
ettusen kronor.

16 §.

Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter
från och med etthundra till och med tiotusen kronor.

17 §.

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter från
och med fem till och med fem hundra kronor.

18 §.

1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan
laga förfall,, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt,
eller till böter från och med fem till och med femhundra kronor.

2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot vad
i 10 § 2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i föreskriven tid och
ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.

3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med femtio till och
med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

19 §.

1. Den som för uthyrning av omöblerad lägenhet, som icke den 25 maj
1917 eller tidigare varit tagen i bruk, eller ock av möblerad lägenhet fordrar eller
mottager vederlag, av vad slag det vara må, som, enligt vad han insett eller bort
inse, ar uppenbart oskäligt, straffes med böter från och med tjugufem till och med
tiotusen kronor eller med fängelse från och med en månad till och med ett år.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 308 käft. (Nr 345.) 2

10

Ruiigl. Maj:ts proposition nr 345.

Såsom uthyrning av lägenhet skall anses även upplåtande eller överlåtande av
delägarrätt i fastighet eller i bolag eller förening, som ä.ger faslighet, när avtalets
syfte uppenbarligen är att vinna eller bevara tillgång till lägenhet.

2. Fälles någon till straff för brott, soin i denna paragraf sägs, må domstolen,
efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt
eller delvis, värdet av taget eller avtalat vederlag.

20 §.

Förseelser som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare, de i
18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol och de
övriga vid allmän domstol.

21 §•

1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad gärningsmannen
enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen, köpingen eller
municipalsam häl let.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.

22 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, rörande
hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket
lagen med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 14
juni 1918 att gälla. Dock skall beträffande förseelse, som begåtts under tiden
för sistnämnda lags giltighet och varå påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan
är i sagda lag stadgat fortfarande gälla. Beträffande förseelse, som begåtts,
då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
ägde giltighet, och varå påföljd är i densamma bestämd, skall vad därutinnan
är i sagda lag stadgat likaledes fortfarande gälla; och skola bestämmelserna
i 7 § av sistnämnda lag fortfarande äga giltighet, såvitt angår hyresbelopp,
som icke prövats av nämnden och som belöper på tid före den 1 oktober 1918.
Därjämte skola av h3''resnämnd ej mindre enligt lagen den 25 maj 1917 än även
enligt lagen den 14 juni 191» meddelade beslut fortfarande äga giltighet; och
skola ordförande och ledamöter i hyresnämnder jämte suppleanter för dem, vilka
utsetts på grund av bestämmelserna i endera av dessa lagar, anses såsom behörigen
utsedda enligt denna lag.

Lagen gäller till och med den 31 december 1920, men skall vad däri stadgas
angående förseelse, som omförmäles i 15 § 1 mom., fortfarande äga giltighet.
Hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt 6 eller 7 § fastställt hyra för
viss tid, skall äga giltighet högst till den 1 oktober 1921. Beträffande annan än
i 15 § 1 mom. omförmäld, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
varå påföljd i lagen är bestämd, skall vad härutinnan i lagen är stadgat fortfarande
gälla.

Kutig! Maj:ts proposition nr 34!).

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen
den 28 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren ärende rörande
frågasatt förlängning av lagen med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. den 14 juni 1918 och anförde därvid
följande:

»Genom skrivelse den 6 juni 1918, nr 353, anmälde riksdagen, att
den för sin del antagit viss lag i berörda ämne, och anhöll därvid tilllika,
att Kungl. Maj:t, för den händelse ifrågavarande lagstiftning syntes
böra erhålla ytterligare förlängd giltighet, täcktes föranstalta om utredning,
huruvida och i så fall under vilka villkor möjlighet måtte kunna
beredas att, utöver vad berörda lagförslag innefattade, överklaga hyres -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

nämnds beslut. Genom nådig remiss den 1 juli 1918 anbefalldes därefter
socialstyrelsen och de sakkunniga, vilka, jämlikt nådigt bemyndigande
den 19 januari 1912, av chefen för civildepartementet tillkallats
för att verkställa utredning och avgiva förslag med avseende å de mindre
bemedlades bostadsförhållanden (bostadskommissionen), att gemensamt avgiva
underdånigt utlåtande i nu ifrågavarande ärende samt att därvid ägna
huvudsaklig uppmärksamhet åt frågan, huruvida och i så fall under vilka
villkor möjlighet måtte kunna beredas att, utöver vad lagen innefattar,
överklaga hyresnämnds beslut. Genom nådigt beslut den 2 augusti 1918
ha sedermera tvenne personer förordnats att vid behandlingen av ärendet
såsom sakkunniga biträda styrelsen och kommissionen. Jag får nu
anmäla, att den sålunda sammansatta sakkunnigeberedningen i dag inkommit
med ett den 12 februari 1919 dagtecknat utlåtande i ärendet.»

Föredraganden redogjorde för sagda utlåtande, vilket skulle såsom
bilaga A fogas till detta protokoll, och anförde därefter vidare:

»Gällande hyresstegringslag upphör att gälla den 31 december 1919.
Då de förhållanden, som givit anledning till denna lag, icke kunna beräknas
bliva avvecklade under innevarande år, synes det mig icke kunna
ifrågasättas annat, än att de däri intagna reglerna i huvudsak böra erhålla
förlängd giltighet. Dock finnes det numera givetvis ännu mindre
anledning än under föregående år att i detta ämne fastställa en lag av
permanent natur. I likhet med den sakkunnigeberedning, för vars utlåtande
jag nyss redogjort, anser jag, att slutpunkten för här ifrågavarande
lags giltighet för närvarande bör sättas till den 31 december
1920.

De principiella frågor, vari med föranledande av det nu anmälda
utlåtandet ändring i förhållande till gällande lag kunde ifrågasättas, äro
väsentligen tvenne, nämligen för det första frågan om förhöjning av den
procentsats, inom vars ram liyresförhöjning jämlikt 6 § 2 mom. icke i
regel må upptagas till prövning av hyresnämnd, samt för det andra
frågan om beredande av möjlighet att, utöver vad gällande lag innefattar,
överklaga hyresnämnds beslut. Jämväl på en tredje fråga av
principiell natur, vilken i de sakkunniges utlåtande icke berörts, anser
jag mig i det följande böra fästa uppmärksamheten, nämligen frågan av
möjligheten att genom särskilt stadgande stävja den form av ocker, som
tager sig uttryck i anspråk på uppenbart oskäligt hyresbelopp för lägenheter,
varå lagens bestämmelser om uppsägning och om hyresreglering
icke äga tillämpning.

6 * 2 mom I det förslag till lag i ämnet, som socialstyrelsen och bostads kommissionen

den 15 februari 1918 avgåvo och som ligger till grund

Kung!. Maj:t» proposition ni■ 345.

13

för gällande lag, stadgades i 6 § 2 stycket, att hyresförhöjning, som med
15 % överstege den före den första oktober 1915 senast gällande hyran,
icke finge upptagas till prövning av hyresnämnd, med mindre nämnden
med hänsyn till lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet funne
synnerliga skäl tala därför. I det. lagförslag, som av Kungl. Maj:t förelädes
1918 års riksdag och som i denna del oförändrat godkändes, hade
emellertid den ändring vidtagits, att hyresnämnd, därest den med hänsyn
till särskilda förhållanden inom dess verksamhetsområde funne, att
angivna gräns borde fastställas till annan procentsats än 15 %, ägde att
förordna därom. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 2 april 1918
anförde jag till motivering av denna ändring, att det i själva verket syntes
ligga i sakens natur, att rådande hyresförhållanden påkalla fastställandet
av en olika procentsats inom olika orter, samt att stadgandet i sin nya
avfattning just beredde önskvärt utrymme åt de inom olika orter rådande
särskilda förhållanden; och framhöll jag tillika, att stadgandet genomen
sådan omformulering inriktades på det praktiska syftemål, som det enligt
min mening avsåge att fylla, nämligen att befria nämnderna från
att behandla sådana fall, där det icke kunde ifrågasättas, att oskälig
hyresförhöjning skulle föreligga.

T det nu anmälda sakkunnigeutlåtandet bibehålies den hyresnämnderna
medgivna befogenheten att vid särskilda förhållanden fastställa
annan procentsats än den i lagen angivna, men föreslås samtidigt att
denna måtte höjas från 15 till 40 %. Ändamålet härmed är enligt de
sakkunnigas uttalande att omedelbart förbereda eu successiv höjning av
hyresnivån i syfte att uppmuntra till återupptagande av byggnadsverksamheten.

Gent emot detta sakkunnigeberedningens förslag om höjning av
ifrågavarande procentsats må emellertid anmärkas, att stadgandets natur
ingalunda i och för sig synes vara ägnad att framtvinga en sådan
höjning av hyresnivån, som sakkunnigberedningen förordar. Genom
den bibehållna befogenheten för hyresnämnderna att fastställa annan,
och sålunda även lägre, procentsats än den av lagen angivna har avgörandet
i realiteten överlämnats åt hyresnämnderna själva. Detta
synes mig också vara det sakligt riktiga, enär, såsom sakkunnigeberedningen
i annat sammanhang framhållit, en stegring av hyresnivån endast
kan komma till stånd därigenom, att insikten om det rättvisa i
yrkandena om förhöjning av hyrorna i någon anslutning till stegringen
av övriga priser så småningom vinner insteg i den allmänna uppfattningen.
Det förefaller mig också uppenbart, att varje hyresförhöjning
måste noga ansluta sig till de i det särskilda fallet rådande förhållan -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

elemi. Lika litet som det föreslagna stadgandet innefattar någon garanti
för att den av sakkunnigeberedningen förordade allmänna hyresförhöjningen
kommer till stånd, lika litet synes det mig lämpligt att i denna
punkt lagstiftningen lämnar eu schematisk, av de särskilda ortsförhållandena
oberoende anvisning. Jag kan icke heller till fullo dela sakkunnigeberedningens
uppfattning, att ett generellt medgivande i lagen till en stark
hyresförhöjning skulle vara av nöden för att uppmuntra byggnadsverksamheten;
nybyggda hus äro ju nämligen som bekant undantagna från
hyresreglering.

Det synes mig lämpligast att fasthålla därvid, att den i 6 § 2
mom. givna regeln uteslutande har det rent praktiska syftet att befria
nämnderna från att behandla sådana fall, där oskälig hyresstegring uppenbarligen
icke föreligger, samt att åt den allmänt medborgerliga uppfattningen,
sådan denna framträder hos hyresnämnderna, överlämna avgörandet
av vad å de särskilda orterna och i de särskilda fallen bör
anses utgöra skälig eller oskälig hyresstegring. I den mån hyresnämnderna
finna den av lagen angivna procentsatsen för låg, må de efter eget
omdöme höja densamma i enlighet med vad förhållandena påkalla.

Med avseende å frågan om fastställandet av här omhandlade procentsats
må slutligen anmärkas, att frågan måhända kan komma i ett
nytt läge genom det förslag till särskild hyresstegringsskatt, som av
sakkunnigeberedningen berörts och som för närvarande är under beredning
genom särskilda inom civildepartementet tillkallade sakkunniga.
Med hänsyn till nödvändigheten att bereda tid för lagrådets prövning
av frågan om ny hyresstegringslag kan sistnämnda fråga beklagligtvis
icke anstå i avvaktan på det ännu icke slutberedda ärendet angående
hyresstegringsskatt. Därest emellertid detta ärende under tiden för den
fortsatta behandlingen av hyresstegringslagen skulle befinnas böra föranleda
åtgärd, blir det måhända nödvändigt att i anslutning därtill jämka det
i hyresstegringslagens 6 § 2 mom. intagna stadgandet.

Instans- Beträffande frågan om ökad möjlighet att överklaga hyresnämnds

ordning, beslut delar jag den av sakkunnigeberedningen uttalade uppfattningen,
att det av praktiska skäl näppeligen är lämpligt att genomföra en allmän besvärsrätt,
och ansluter jag mig i huvudsak till den av sakkunnigeberedningen
härutinnan lämnade motiveringen. Bortsett från kostnadsfrågan
synes mig nämligen en sådan anordning vara ägnad att i hög grad betunga
såväl hyresvärdar som hyresgäster, varjämte den, såsom sakkunnigeberedningen
antytt, för mindre bemedlade hyresgäster uppenbarligen
skulle medföra alldeles särskilda svårigheter. Icke heller synes mig någon
verklig vinst kunna väntas genom antagande av det av sakkunniges

Kanyl. Maj:tu ''proposition nr 345. IT»

beredningen utarbetade förslaget till överhyresnämnder. Även om måhända
detta förslag utgör den relativt''mest lämpliga lösningen av frågan
om överklagande av hyresnämnds beslut, torde dock däremot fortfarande
de anmärkningar äga giltighet, vilka jag vid frågans behandling i statsrådet
den 12 mars 1918 anförde mot de grundtankar, vara förslaget vilar.
För de orter, där överhyresnämnderna finge sitt säte, skulle ett anordnande
av överhyresnämnder sannolikt närmast medföra eu sänkning av de
gamla hyresnämndernas kvalitet och av förtroendet till desamma. För
övriga orter åter skulle överhyresnämndens bristande kännedom om rådande
lokala förhållanden sannolikt i hög grad förringa utsikterna till
att överhyresnämndens beslut bleve bättre grundade än hyresnämndens.
Dessutom är att märka, att förslaget icke lämnar någon garanti för en
för hela riket enhetlig tillämpning av lagen. Härmed vill jag icke hava
framställt någon anmärkning mot det utarbetade förslaget, då det i själva
verket torde möta hart när oöverstigliga svårigheter att anvisa en gemensam
högsta instans, som kunde äga möjlighet att utföra en prövning
av sådant slag och av sådan omfattning, som hyresstegringslagen skulle
föranleda.

De i 6 och 8 §§ av gällande lag givna stadganden äga icke tillämpning
å lägenheter, som först efter den 25 maj 1917 tagits i bruk, varjämte
lagen i sin helhet saknar tillämplighet å möblerade lägenheter. Enligt min
mening böra lägenheter av dessa slag icke heller för framtiden underkastas
hyresreglering. Därmed är emellertid icke sagt, att lagen också
bör lämna vissa missförhållanden obeaktade, som förekommit med avseende
å båda dessa grupper av lägenheter. Efter ärendets behandlingunder
år 1918 torde dessa missförhållanden, särskilt vad beträffar nybyggda
hus, hava antagit så stötande former, att det icke är möjligt
att längre väja för de svårigheter, som onekligen förefinnas för deras
beivrande. Det torde upprepade gånger hava förekommit, att ägare av
uybyggda hus, i förlitande på att de äro befriade från hyresreglering,
såsom villkor för upplåtelse av lägenhet eller för förlängande av hyresavtal
uppställa villkor, som äro uppenbart oskäliga. Särskilt allmän
torde den företeelsen vara, att en husägare förklarar sig icke längre vilja
uthyra lägenheten men väl bereda möjlighet för hyresgästen att förvärva
delägarrätt i fastigheten eller i bolag eller förening, till vilken fastigheten
överlåtits. Ett förfarande av sådan art drabbas icke av den allmänna
prisockerlagen. Det synes mig därför vara på sin plats att i hyresstegringslagen
införa ett stadgande, vilket i anslutning till sistnämnda lag
stadgar straff för den, som för uthyrning av omöblerad lägenhet, som
icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit tagen i bruk, eller av möblerad

Ocker med
nya lägenheter
m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

16

lägenhet fordrar eller mottager vederlag, av vad slag det vara må, som
enligt vad han insett eller bort inse är uppenbart oskäligt. Denna straffbestämmelse
synes även böra avse det fall, då för tillgång till lägenhet
uppställes det villkor, att förvärv sker av delägarrätt i fastighet eller i
bolag eller förening, som äger fastighet.

På anförda grunder har jag låtit inom justitiedepartementet utarbeta
förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. I detta förslag ha uteslutits de i sakkunnigebetänkandet
föreslagna ändringarna beträffande 6 § 2 mom. och de i betänkandet
utarbetade, ehuru redan av sakkunnigeberedningen avstyrkta bestämmelserna
angående utvidgad klagorätt. Däremot ha de i betänkandet
i övrigt föreslagna ändringarna, vilka närmast avse detaljer, med vissa
smärre jämkningar upptagits i förslaget. I en särskild paragraf, 19,
har upptagits det nyss angivna stadgandet mot ocker med nytillkomna
eller möblerade lägenheter; i anslutning härtill har numreringen av lagens
tre sista paragrafer måst jämkas samt i 21 § införts ett mindre tillägg.
Förslaget innefattar dessutom i vissa punkter av mindre väsentlig natur
smärre avvikelser från gällande lag.»

Föredraganden uppläste därefter det sålunda utarbetade lagförslaget,
av den lydelse bilaga B. vid detta protokoll utvisar, samt hemställde,
att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.

Ur protokollet:
Adil Wifvesson.

Kwngl. Maj:t8 proposition nr 345.

17

Bilaga A.

Till KONUNGEN.

Genom nådigt beslut den 1 juli 1918 hava socialstyrelsen och hosta dskommissionen
anbefallts att gemensamt avgiva underdånigt utlåtande rörande lagen med
▼issa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 14 juni 1918 med

Socialstyrelsen och bostadskommissionen
med gemensamt underdånigt utlåtande angående lagstiftningen mot oskälig hyresstegring
med mera.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 308 käft. (Nr 345.)

3

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

huvudsaklig uppmärksamhet ägnad åt frågan, huruvida och i så fall under vilka
villkor möjlighet måtte kunna beredas, att, utöver vad gällande lag ionefaitar, överklaga
hyresnämnds beslut. Kungl. Maj:t har vidare genom nådigt beslut den 2
augusti 1918 förordnat ledamoten av riksdagens första kammare dåvarande rådmannen
Adolf Dahl och ledamoten av riksdagens andra kammare borgmästaren
Jakob Pettersson att vid behandlingen av ärendet såsom sakkunniga biträda styrelsen
och kommissionen. På anmodan av den sålunda sammansatta sakkunnigeberedningen
bar vidare chefen för justitiedepartementets lagavdelning, docenten Martin
Febr, benäget deltagit i överläggningarna.

Med anledning av det av Kungl. Maj:t sålunda givna uppdraget få socialstyrelsen
och bostadskommissionen efter hållna upprepade gemensamma överläggningar anföra
följande.

Styrelsen och kommissionen hava funnit sig böra i hela dess vidd upptaga frågan
om hyresstegringslagstiftningens eventuellt förlängda giltighetstid och en i samband
därmed företagen revision av dess olika bestämmelser, ehuru givetvis därvid
spörsmålet om en utvidgad, allmän besvärsrätt beträffande hyresnämnds beslut
ansetts jämlikt det givna uppdraget böra ägnas särskild uppmärksamhet. Beträffande
den kännedom om erfarenheterna rörande den nu gällande lagstiftningens
tillämpning, som stått till buds vid revisionsarbetet, må erinras om den konferens
med ordförandena i rikets hyresnämnder, som styrelsen i samråd med kommissionen
jämlikt nådigt bemyndigande den 20 juni 1918 anordnade i Stockholm den 3—5
september 1918, och i vilken ordförandena eller deras suppleanter i flertalet nämnder
deltogo. Härvid behandlades ingående alla med lagstiftningen förbundna viktigare
spörsmål, bland andra även frågan om införande av allmän besvärsrätt. Konferensen
hade visserligen i främsta rummet till syfte att bereda dem som närmast
hava sig anförtrodd den praktiska tillämpningen av lagstiftningen, tillfälle till personligt
utbyte av tankar och erfarenheter på området dels sinsemellan, dels med dem,
som haft att förbereda lagstiftningen, för att på detta sätt skapa ökade möjligheter
till och garantier för dess enhetliga tillämpning. Likvisst är det klart, att den
rika och mångsidiga erfarenhet och de nya synpunkter, som under de förda förhandlingarna
från skilda håll kommo till uttryck, varit till betydande gagn jämväl
för styrelsen och kommissionen vid deras fullgörande av förevarande uppdrag.
Jämväl må nämnas, att sekreteraren vid hyresnämndernas centralkansli i Stockholm,
juris kandidaten Mathilda Stael von Holstein vid flera tillfällen stått till
tjänst med upplysningar.

Lagstift- VaJ till en början angår frågan om hyresstegringslagstiftningens giltighetstid,
prolunga- vilken enligt nu gällande bestämmelser skall utgå den 3L december 1919, finna sig
on och av-styrelsen och kommissionen böra förorda, att den utsträckes tillsvidare ytterligare
ett år> nämligen till den 31 december 1920. Såsom stöd härtör må hänvisas till

19

Kungl. Majtia proposition nr 345.

vad socialstyrelsen och bostadskommissionen i sin den 15 februari 1918 dagtecknade
skrivelse till stats)ådet och chefen för justitiedepartementet härom anförde, vilket
fortfarande synes äga giltighet. Visserligen har, sedan denna skrivelse avgavs, det
världspolitiska läget väsentligt förändrats och synes vara agnat att ingiva förhoppningar
om en begynnande återgång till mera normala förhållanden. Emellertid
torde dessa ljusare framtidsutsikter knappast komma att inom den tid,
under vilken förevarande lagstiftning såluntla synes böra utsträckas att tills vidare
gälla, återspegla sig i förbättrade bostadsförhållanden, i allt fall säkerligen icke i
sådan grad, att dessa skulle kunna medgiva lagstiftningens upphörande å ett tidigare
datum. Det ligger nämligen i sakens natur, att fluktuationerna på bostadsmarknaden,
vad angår såväl försämringar som förbättringar, i allmänhet förutsätta
längre tidsperioder än motsvarande fluktuationer på andra områden, exempelvis på
livsmedelsmarknaden. Liksom sålunda tidigare svårigheterna på bostadsmarknaden
började att i mera kännbar grad göra sig gällande, först sedan krisen varat i flera
år, så torde denna marknad också komma att endast med dröjande .steg följa den
allmänna utvecklingstendensen mot förbättrade förhållanden. Förevarande lagstiftning
synes följaktligen kunna definitivt avvecklas först senare, än vad fallet torde
bliva med flertalet av de statens övriga väl färdsåtgärder, som stå i samband med
kristidens utomordentliga förhållanden. Icke desto mindre synes, i anslutning till
vad socialstyrelsen och bostadskommissionen i nämnda skrivelse den 15 februari
1918 i ämnet anfört, böra särskilt betonas vikten av att vid en eventuell revision
av lagens olika bestämmelser under innevarande år tagas längre gående steg i riktning
mot lagens avveckling. Då detta spörsmål är av principiell betydelse för hela
lagstiftningen, har detsamma synts böra i första hand upptagas till behandling.

En ur samhällelig synpunkt önskvärd avveckling av det nuvarande läget på
hyresmarknaden torde endast kunna försiggå därigenom, att bostadsbeståndet genom
byggnadsverksamhet bringas upp till att ungefärligen svara mot behovet. Byggnadsverksamheten
åter kan uppenbarligen icke begynna förr, än hyresnivån hunnit
så anpassas efter byggnadskostnaderna, att utsikter finnas till att den skall lämna
skälig avkastning å insatt kapital samt likaledes skälig gottgörelse för nedlagt
arbete. Det lider visserligen intet tvivel, att det väntade prisfallet inom byggnadsindustrien
är det som för ögonblicket i främsta rummet håller företagsamheten
tillbaka. En dylik avvaktande hållning hos vederbörande är ur ekonomisk
synpunkt fullt förklarlig, och man har anledning antaga, att samma företeelse hade
kunnat konstateras, även om någon tvångsvis genomförd reglering av hyresnivån
icke förelegat. Fullständigt likartade företeelser kunna nämligen iakttagas även på
andra områden, särskilt sådana, där det gäller att under nu rådande dyrtid investera
kapital i företag, som skola lämna vinst i form av årlig ränteavkastning
en lång följd av år. Såsom exempel må endast anföras den återhållsamhet, som nu

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

iakttages i fråga om järnvägsbyggen och i fråga om anskaffning av viss materiel
inom industrien.

_ Ehuru en spekulativ byggnadsverksamhet sålunda ej lärer omedelbart kunna väckas
till liv, torde det icke desto mindre vara oavvisligen nödvändigt att ofördröjligen vidtaga
sådana åtgärder på lagstiftningens område, att nämnda anpassning av hyresnivån
efter de framtida byggnadskostnaderna successivt medgives. Även om man tager i
betraktande högst betydande prisfall på området, är nämligen klyftan emellan den nuvarande
hyresnivån och den, som lärer erfordras för förräntning av nyuppförda byggnader,
sa ofantligt stor, att den av rent ekonomiska skäl svårligen kan utfyllas
under loppet av ett enda hyresår. Självfallet är det ej heller ur sociala synpunkter
önskvärt, att den nödvändiga höjningen av hyrorna sker språngvis, även om den
komme att ytterligare uppskjutas ett eller annat år. Vidare må framhållas, att
företagsamheten pa bostadsmarknaden givetvis bestämmes icke endast av utsikterna
till framtida vinst på nya byggnadsföretag, utan även i ej ringa grad av redan
gjorda erfarenheter på området. Det vore därför betänkligt, om genom lagstiftningsåtgärderna
den nu icke ovanliga uppfattningen skulle bliva allmän och erhålla
ett sakligt berättigande, nämligen att kapitalet och företagsamheten på förevarande
verksamhetsområde beredes sämre ekonomiskt utbyte än annorstädes.

„.Av det anförda framgår, att möjlighet omedelbart synes höra beredas till en
successiv höjning av hyresnivån, så framt icke byggnadsverksamhetens återupptagande
skall ytterligare fördröjas och därmed också varaktigheten av nu rådande
nära nog olidliga bostadsförhållanden skall uttänjas med en motsvarande tidrymd.
Härvid förbises dock icke vikten av, att övergången till en dylik högre hyresnivå
med därvid förnandenvarande möjligheter till verkligt oskäliga, ockerartade hyresstegringar
ställes under viss kontroll från hyresnämndernas sida.

^Den höjning av hyresnivån, som en i det föregående ifrågasatt anpassning för
närvarande innebär, bör självfallet icke på något sätt framtvingas genom positiva
lagstadganden. I stället synes den böra oberoende av varje reglerande verksamhet
från hyresnämndernas sida medgivas fritt få äga rum, låt vara inom vissa utstakade
gränser, utanför vilka hyresnämndernas rätt att individuellt pröva hyresbeloppets
skälighet tillsvidare skulle förefinnas. En sådan avtalsfrihet på hyresmarknaden
skulle ej påkalla någon principiell omläggning av nu gällande bestämmelser,
utan skulle kunna vinnas genom ändring av endast en detalj föreskrift. I 6 §

2 mom. stadgas sålunda, att hyresstegringar inom en viss procentgräns under närmare
angivna villkor icke av hyresnämnd må upptagas till prövning. Det syfte,
som i det föregående blivit uppställt, skulle vinnas därigenom, att ifrågavarande
procentgräns i lämplig utsträckning höjdes. Redan under fjolåret gjordea
från visst håll gällande, att denna gräns borde sättas åtminstone så högt, att
den icke blott komme att från hyresnämndernas prövningsarbete avskilja en del
så självklart befogade hyresstegringar, att någon nedsättning i allt fall ej kunde

21

Kungl. Maj:ta proposition nr 345.

ifrågasättas, utan även medgåve en viss avtalsfrihet på hyresmarknaden, dock
icke större, än att allt utnyttjande av nödläget på bostadsmarknaden i oskäligt
vinstsyfte alltjämt skulle kunna förhindras. Sålunda må erinras om att de tre av
bostadskommissionens ledamöter, vilka år 1918 deltogo i den slutliga behandlingen
av frågan om hyresstegringslagstiftningens prolongation, i ett till meranämnda
skrivelse den 15 februari fogat särskilt yttrande ansågo sig böra förorda en högre
procentgräns än socialstyrelsen för sin del fann sig kunna tillstyrka. Sagda tre
ledamöter förordade sålunda, att gränsen borde sättas vid 25 procent, varemot
socialstyrelsen föreslog 15 procent. Under det att kommissionen därvid främst ville
hävda intresset av hyresnivåns anpassning ur synpunkten av byggnadsverksamhetens
snara återupptagande, ansåg sig socialstyrelsen böra tillse, att hyresnivån,
under en tid, då övriga levnadsomkostnader i oerhörd grad tyngde både de mindre
bemedlades och medelklassens bushållsbudget, icke medgavs stiga mer, än vad tillsvidare
visade sig vara oundgängligen av behovet påkallat. Någon djupare meningsskiljaktighet
mellan styrelsens och kommissionens ståndpunkter förelåg sålunda ej
beträffande lagstiftningens framtida utformning, utan rörde sig olikheten i uppfattning
endast om tidpunkten, då åtgärder i förevarande riktning lämpligen borde
vidtagas.

När ifrågavarande spörsmål nu åter föreligger till behandling, tala åtskilliga,
delvis helt och hållet nytillkomna omständigheter för att den avtalsfrihet, som
år 1918 ifrågasattes och i viss mån även kom till stånd, under innevarande år
bör betydligt utsträckas därigenom, att förevarande procentsats höjes. Närmast
kommer härvid i betraktande, att i och med det förändrade världspolitiska läget
särskilt livsmedelsmarknaden företer en betydligt ljusare eller åtminstone mera
uppmuntrande bild än under tidigare delen av år 1918. Det må ej heller förbises,
att verkningarna av den ifrågasatta lagändringen i allmänhet skulle komma att
göra sig gällande tidigast under hösten innevarande år, alltså vid samma tid som
årets skörd hunnit bärgas och i samband därmed en ytterligare förbättring av livsmedelsförhållandena
torde knnna emotses. Om prisnivån i övrigt så småningom
börjar dala, torde denna sänkning mer än väl kunna uppväga de något ökade hyresutgifter,
som en dylik avtalsfrihet kan komma att medföra. Det synes följaktligen
ur den anförda synpunkten vara en lämpligt vald tidpunkt att nu medgiva en i
sig själv nödvändig men i det längsta uppskjuten hyresstegring.

Yad angår förhållandet mellan hyres- och lönenivån är det uppenbart, att det
ej i längden låter sig göra att tvångsvis reglera den förra uteslutande med hänsyn
till den senare, utan att lönenivån i stället måste drivas upp så, att den
enskilde förmår erlägga den hyra, som en dräglig bostad ur produktionssynpunkt
betingar. Man löper eljest uppenbarligen fara, att i själva verket ett slags lönetillägg åt
den enskilde inkomsttagaren, sålunda ofta indirekt en förmån åt hans arbetsgivare,
frampressas på bekostnad av en viss grupp samhällsmedlemmar, nämligen fastig -

22

Kungl. AlajUs proposition nr 345.

hetsägarna. När hyresnivåns tillbakahållande tidigare motiverats därmed, att den
enskildes inkomster ej tilläte nämnvärt ökade hyresutgifter, har nämligen detta
motiv endast kunnat försvaras såsom ett av kristiden framtvunget provisorium. Ur
denna synpunkt synes det därför befogat att uppställa frågan, huruvida lönenivån
höjts så mycket, att den enskilde förmår bära ökade hyresutgifter.

Beträffande den allmänna lönenivåns stegring under kristiden föreligga vissa
preliminära siffror från inom socialstyrelsen pågående statistiska undersökningar.
Berörda siffror utvisa otvetydigt, att löneförhöjningarna under krisen ingalunda varit
obetydliga, och att de till stor del kommit till stånd efter det förevarande lagstiftning
förra gången, det vill säga i början av år 1918, var under behandling inom socialstyrelsen
och bostadskommissionen. Inom industrien synes lönenivån, efter tillgängliga
siffror att döma, från 1913 till 1918 hava höjts med cirka % för förvaltningspersonal
och bortåt 100 % för arbetare; av denna stegring torde omkring hälften
hava kommit enbart på det senaste året. För befattningshavare i statens tjänst har
inkomststegringen, vad högre tjänstemän beträffar, uppenbarligen varit mindre än
inom enskild tjänst, medan däremot de lägre lönegraderna kommit i åtnjutande av
en minst lika avsevärd löneförhöjning, som motsvarande kategorier inom andra
näringsgrenar. För ordinarie tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar och
postverket kan sålunda löneinkomsternas stegring frän 1913 till 1918 beräknas till
125—130 %, medan 1917 års lönenivå låg endast c:a 40—45 % över den år 1913 gällande.
För extra befattningshavare i motsvarande ställning har inkomststegringen
varit ännu mer avsevärd.

Särskilt belysande för frågan är hyresutgiftspostens relativa betydelse i hushållsbudgeten
före krisen och i nuvarande stund. Enligt vissa av socialstyrelsen verkställda
undersökningar belöpte sig denna post före krisen i genomsnitt till ungefär
15 och i vissa städer 19 procent av totalinkomsten. Den 1 januari 1919 hade
sagda relationstal, under inverkan av bostadsutgifternas relativt ringa stegring i
förhållande till övriga utgifter, nedgått till mindre än 8 procent av utgiftssumman.
Dessa uppgifter visa oförtydbart, att realutgiften för bostad under krisåren
i själva verket sjunkit högst avsevärt. Även under den förutsättningen, att
den till grund för kalkylen liggande normalhyran i genomsnitt skulle höjas till
gränsen 40 procent, där enligt det följande hyresnämndernas behörighet att pröva
hyresbeloppets skälighet förslagsvis skall upphöra, skulle hyresutgifterna enligt motsvarande
beräkningar likväl icke komma att uppgå till 10 procent av totalutgifterna
inom ett hushåll. Förevarande post skulle följaktligen i allt fall komma
att bliva, relativt sett, betydligt mindre, än den var före krisen.

Såsom ett ytterligare skäl för en avveckling av lagen i angiven riktning
må framhållas, att det med den tilltagande bostadsknappheten och den samtidigt
ökade betalningsförmågan visat sig allt svårare att i varje enskilt fall förebygga,
att lagstiftningen kringgås. Tidigare uttalade farhågor för att det i längden skulle

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

visa sig ogörligt att med lagstiftningsåtgärder tvångsvis hålla hyresnivån nere vid
ett läge, som understiger det ekonomiskt naturliga, hava sålunda icke visat sig
alldeles ogrundade.

I överenstämmelse med det sagda har tagits under ingående omprövning, i vad
mån den i (i § 2 mom. generellt medgivna procentuella hyresstegringsgränsen skulle
kunna höjas. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter torde den fakti-ka hyresstegringen
frän kristidens början till och med innevarande hyresår l!»18— li>19 i
genomsnitt belöpa sig till ungefär 20 procent. I allmänhet torde denna ökade hyresinkomst
hava motsvarats av ökade utgifter för fastigheten, nämligen för räntor
och underhåll med mera. Ncttoökningen i hyresavkastningen torde sålunda hittills
varit ringa och i allt fall icke ens tillnärmelsevis hava motsvarat penningvärdets
fall.

Det ovan anförda synes giva vid handen, att förevarande procentgräns borde
sättas betydligt högre än den nuvarande. Då emellertid dels höjningen av hyresnivån
synes, särskilt ur sociala synpunkter, böra försiggå endast successivt, dels
det allmänna ekonomiska läget tillsvidare torde kunna karakteriseras såsom särdeles
labilt, har gränsen ansetts böra sättas vid fyrtio procent.

Styrelsen och kommissionen hålla med bestämdhet före, att ett sådant medgivande,
vilket ej är avsett att ens i minsta mån utgöra den individuella normen
för skälig hyresstegring, ej heller skulle komma att i praktiken verka såsom en sådan.
Ju högre gränsen sättes, desto mindre kommer den att giva anledning till
en sådan misstolkning vare sig från hyresnämndernas eller den enskildes sida.
Tvärtom torde dess verkliga innebörd, nämligen att erbjuda en viss avtalsfrihet
under övergången till fullständigt fria förhållanden på hyresmarknaden, komma
att framstå klarare, om gränsen sättes så pass högt, att den verkligen lättar lagstiftningens
tryck på hyresprisbildningen. Inom vissa orter torde läget på hyresmarknaden
vara sådant, att detta tryck vid ett genomförande av den föreslagna
lagändringen praktiskt taget skulle upphöra.

I detta sammanhang få styrelsen och kommissionen slutligen meddela, att de erhållit
kännedom om vissa förslag av skatteteknisk natur, vilka äro under utarbetande,
och som i viss mån beröra det ovan behandlade spörsmålet.

I underdånigt utlåtande den 29 oktober 1918 hade bostadskommissionen sålunda
framkastat tanken på att det allmänna genom särskilda beskattningsåtgärder borde
göras delaktigt av de krigskonjunktnrvinster,som enligt kommissionens mening förr eller
senare komme att inhöstas på det äldre, under billigare byggnadstider producerade
bostadsbeståndet, samt att härav inflytande skattemedel borde användas till förmån
för byggnadsverksamheten. Enligt nådigt bemyndigande har statsrådet och chefen
för civildepartementet den 14 december 1918 tillkallat särskilda sakkunniga för
verkställande av vissa utredningar på bostadsfrågans område. Bemälda sakkunniga
hava enligt av departementschefen lämnade anvisningar upptagit den sålunda fram -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

kastade tanken till närmare utredning samt tillställt styrelsen och kommissionen
en den 11 januari 1919 dagtecbnad skrivelse i ämnet av följande innehåll:

»De enligt nådigt bemyndigande den 14 december 1918 inom Kungl. Civildepartementet
tillkallade sakkunniga för vissa utredningar på bostadsfrågans område hava
i enlighet med de av departementschefen lämnade anvisningar tagit under övervägande,
i vad mån och pa vad sätt å av krigskonjunkturen framkallad stegring av
hyresinkomster lämpligen skulle kunna uttagas eu särskild skatt, sä kallad hyresstegiingsskatt,
att användas till subvention av bostadsbyggen. Efter hållna överläggningar
i ämnet hava de sakkunniga redan kommit till enighet i själva principfrågan
och beslutat att, så snart förslag i ämnet hunnit i sina detaljer utarbetas,
ingå med framställning om att en dylik skatt med det snaraste bör i vissa fall utgå.
Den uppgift, som de sakkunniga sålunda hava sig förelagd, beröres givetvis på det
närmaste av lagstiftningen mot oskälig hyresstegring. Dä frågan om denna lagstiftnings
prolongation och dess i samband därmed stående revision, enligt vad de sakkunniga
hava sig bekant, för närvarande är under gemensam behandling hos Kungl.
Socialstyrelsen och Statens bostadskommission, fä de sakkunniga med anledning
härav anföra följande:

Det synes de sakkunniga till en början ulan vidare klart, att de ekonomiska betingelserna
för en allmän större hyresstegring äro förhanden i och med de betydande
rubbningar i penningvärdet, som kristiden medfört. Hyresnivåns anpassning i enlighet
med dessa nya betingelser har emellertid hittills på ett avgörande sätt rönt inflytande
av meranämnda lagstiftningsåtgärder. Både den tidigare lagen på området
av den 25 maj 1917 och nu gällanöe motsvarande lag av den 14 juni 1918 innehålla
vissa allmänna bestämmelser rörande grunderna för hyresnämndernas fastställande
av skälig hyra. Här vidlag kom åtminstone i den förra lagen främst i betraktande,
alt hyresvärden skulle medgivas att genom höjning av hyrorna åtminstone göra sig
betäckt för sina ökade utgifter för fastigheten. En uteslutande på dessa grunder
medgiven begränsad hyresstegring har givetvis icke medfört någon verklig ökning
av fastigheternas nettoavka-tuing, och sålunda än mindre någon sådan, som skäligen
skulle kunna göras till föremål för de ifrågasatta beskattningsåtgärderna.

Emellertid vill det synas, som om en större allmän hyresstegring än den, som
medgives ur endast nyssnämnda synpunkt, vore av behovet päkallad. Närmast kommer
härvid i betraktande, att hyresnivån obetingat torde, om ock successivt och
med största varsamhet, böra anpassas efter de byggnadskostnader, som komma att
bliva gällande, då lugnare och mera normala föihållanden inträtt. Om än storleken
av en sålunda erforderlig hyresstegring för närvarande ej kan exakt beräknas, torde
den i allt fall komma att ej obetydligt understiga den, som hittills under kristiden
ägt rum. Till någon del torde den relativa böjningen av den allmänna lönenivån
under samma tid härvid få kunna tjänstgöra såsom mätare, enär såväl byggnadskostnaderna
som de boendes betalningsförmåga i viss mån bliva beroende av denna
relativa höjning. Den hittills under kristiden allmänt vidtagna höjningen av lönenivån
torde i regel hava varit, relativt sett, avsevärt större än motsvarande höjning
av hyresnivån. Samtidigt måste emellertid uppenbarligen tillses, att hyresnivån
ej medgives springa upp hastigare, än som betingas av lönenivåns stegring.

Oivetvis bör, så länge den nu rådande b^stadsnöden fortfar, statlig hyresreglering
bibehållas i syfte att förebygga fall av oskälig hyresstegring. Dock halla de sakkunniga
i enlighet med vad ovan sagts före, att en höjning av hyrorna utöver vad

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

hittills i allmänhet skett icke varaktigt kan med lagstiftningsåtgärder förebyggas
och ej heller i längden hör förhindras. En dylik hyresstegring bör kunna gå ganska
långt utan att på något sätt fä karaktären av ocker, men böra de sålunda ökade
inkomsterna av fastigheter samtidigt göras till föremål för en extra beskattning.

De sakkunniga hava för egen del tagit under övervägande olika utvägar till en
lösning av dessa frågor, jämväl i vad de äga samband med förevarande lagstiftning.
Härvid har det stått klart, att hyresnämndsinstitutionen icke torde vara lämpad att
handhava dessa frågor närmast på den grund, att nämnderna erhållit sin sammansättning
uteslutande med hänsyn till deras hittillsvarande uppgifter, varvid sakkunskap
på det skattetekniska området ej kommit i betraktande. Taxeiingsförfarandet
synes i stället böra antörtros åt taxeringsnämnderna. Samtidigt hava de sakkunniga
funnit det önskvärt, att en avtalsfrihet på hyresmarknaden inom vissa gränser lämnas
öppen, så att hyresstegringen inom den kan försiggå fritt utan hyresnämndernas
ingripande. En sådan frihet vore ej något för den nu gällande lagen nytt, utan
kunde ske genom en lämplig reglering av den i lagens (I t? 2 mom. fastställda procentgränsen,
vilken redan nu lämnar en viss hyresstegring fri från hyresnämndernas
reglerande verksamhet. Denna gräns synes böra höjas så, att eu allmän hyresstegring
medgives i enlighet med de principer, som ovan blivit anförda.

Slutligen må framhållas, att en dylik åtgärd ur derå synpunkter skulle vara ägnad
att i avsevärd grad underlätta hyress:egringslagens avveckiing, vilken avveckling
enligt de sakkunnigas mening ofördröjligen bör ske, i deri mån förhållandena
det medgiva. Bortsett från hyresnivåns anpassning skulle de genom beskattning
av de ökade hyresinkomsterna inbytande skattemedlen, vilka de sakkunniga tänkt
sig böra användas uteslutande till subvention av bostadsbyggen, verksamt Indraga
till bostadsproduktionens främjande och sålunda i sin mån småningom indirekt undanrycka
själva lörntsättningen för den oskäliga hyresstegringen, nämligen den
rådande bostadsbristen.

Med anledning av vad sålunda anförts få de sakkunniga hemställa, att socialstyrelsen
och bostadskommissionen vid avgivande av förslag till ändringar i lagen
med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring in. m. den 14 juni 11118
ville föreslå en sådan höjning av den i (i § 2 mom. i nämnda lag omförmälda procentsatsen,
som efter verkställd utredning kan befinnas lämplig ur ovan anförda
synpunkter.»

Styrelsen och kommissionen hava ej ansett sig kunna eller böra taga närmare
ståndpunkt till detta förslag, sådant det preliminärt föreligger i sina huvudlinjer.
Skulle en dylik beskattning komma till stånd, vore denna omständighet emellertid
ägnad att utgöra ett ytterligare stöd för den åtgärd, som styrelsen och kommissionen
för sin del ovan förordat. Om nämligen å ena sidan den föreslagna ökade
friheten på hyresmarknaden torde vara ur ekonomiska synpunkter strängt av behovet
påkallad, synes det å andra sidan ur social synpunkt ej vara annat än tilltalande,
om det allmänna för sina strävanden till avhjälpande av bostadsnöden
kunde göras delaktigt av de vinster, som genom denna frihet indirekt kunde medgivas
uppkomma.

Utöver vad nu sagts och bortsett från frågan om införandet av allmän besvärsrätt,
vartill socialstyrelsen och bostadskommissionen i det följande återkomma,
Bihang till riksdagens protokoll 11)19. 1 saml. 308 käft. (Nr 345.) 4

JjDstans ortlningr.

MS-ågans behandling

&r 1918.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

föreslås inga principiella ändringar i den gällande lagen. I stort sett hava sådana
nämligen ej synts av behovet påkallade. Över huvud taget hava styrelsen och
kommissionen låtit sig angeläget vara att vidtaga minsta möjliga ändringar i gällande
bestämmelser. Härvid har den synpunkten varit vägledande, att förevarande
lagstiftning i eminent grad övar inflytande på en av den enskildes närmast liggande
angelägenheter, varför den enskilde också i särskilt hög grad måst göra sfv
förtrogen med dess olika bestämmelser. Het ligger i sakens natur, att dessa tyvärr
i flera fall blivit mindre lättfattliga till sin innebörd. Då nu en viss kännedom
om dessa bestämmelser hunnit spridas, skulle givetvis större ändringar vålla såväl
allmänheten som nämnderna åtskilligt förnyat arbete och besvär. Även vid utarbetandet
av bestämmelser rörande allmän besvärsrätt har eftersträvats att så låmH
det varit möjligt samla dessa i ett sammanhang, detta för att icke onödigtvis
rubba uppställningen och ordalydelsen av hittills gällande bestämmelser. För de
smärre ändringar, som i övrigt enligt förslaget vidtagits i gällande bestämmelser,
meddelas närmare redogörelse i den i det följande lämnade specialmotiveringen.

Socialstyrelsen och bostadskommissionen övergå nu till det spörsmål, åt vilket
de jämlikt sitt uppdrag hava att ägna huvudsaklig uppmärksamhet, nämligen frågan,
huruvida och i så fall under vilka villkor möjlighet må kunna beredas att,
utöver vad gällande lag innefattar, överklaga hyresnämnds beslut. Redan under
förarbetena till 1918 års hyresstegringslag ägnades stor uppmärksamhet åt denna
fråga. Vid avgivande av sitt förslag i ämnet hade socialstyrelsen och bostadskommissionen
ingående dryftat densamma och därvid kommit till den uppfattningen,
att en allmän besvärsrätt på området svårligen läte sig genomföra, närmast
av rent praktiska skäl. Såsom stöd för denna sin uppfattning anförde styrelsen
och kommissionen i sin meranämnda skrivelse den 15 februari 1918 följande: »Utan

tvivel kunna starka principiella skäl anföras för, att hyresnämnds beslut allmänt
skulle kunna överklagas, och det torde vara ägnat att ingiva viss betänklighet,
att sa icke är fallet. Jämväl lärer detta bidraga till att göra lagen mindre populär
bland fastighetsägarna, där också röster höjts för en ändring av berörda förhallanden.
Bostadskommissionen och socialstyrelsen hava tagit denna fråga under övervägande
men hava av vägande praktiska skäl ej ansett sig höra i sitt förslag
förut da den ändring uti ifrågavarande hänseende. Det är nämligen uppenbart, att
beslut, som grunda sig på en med större konkret sakkunskap, ofta efter besiktning
på stallet verkställd, allmän skälighetsprövning över huvud taget icke synas ä<£
nade att med ledning endast av lort protokoll rättas av högre myndighet. Vidare
skulle sådant förfaringssätt betinga en högst vidlyftig protokolls föring, som utan
tvivel komme att öka nämndens arbetsbörda i sådan grad, att en fullständig omdess
organisati on och arbetssätt bleve nödvändig. Slutligen må ock
i föievarande avseende framhållas, att exempelvis uppsägningsärendenas brådskande
natur lägga ett absolut hinder i vägen för ett vidlyltigare besvärsförfarande.»

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 34!).

1 propositionen i ämnet, n:r 2U5, dagtecknad den 2 april 1!)IK, följde Kungl. Maj:t
i förevarande fråga socialstyrelsens och bostadskommissionens förslag och upptog
följaktligen däri ej några bestämmelser om allmän besvärsrätt. Härvid lämnade
föredragande departementschefen följande motivering till den sålunda intagna ståndpunkten
:

»En allvarlig olägenhet med den nuvarande lagen är onekligen, att hyresnämnds
beslut, ehuru av ingripande betydelse för den enskilde, bortsett från de i 11 §
omförmälda icke kunna överklagas. Ur principen synpunkt kan visserligen anföras,
att samma regel i viss mån gäller beträffande skiljedomar. Men olikheterna
är dock betydande. Parterna ha själva överenskommit att hänskjuta tvisten till
skiljenämnds prövning; de ha tillika själva valt skiljemännen och kunna dessutom
vid domstol få skiljedomen upphävd, om den lider av något formellt fel.

Vid övervägande av de praktiska möjligheterna att realisera kravet på en överinstans
för prövning av hyresnämndens beslut torde man böra utgå frän den omständigheten,
att hyresnämnderna icke kunna medhinna att upprätta så fullständiga
protokoll, att prövningsmyndigheten skulle kunna träffa sitt avgörande väsentligen
på grundval av dessa. Det aligger för närvarande hyresnämnderna endast
att taga sina beslut till protokollet, och det förefaller icke möjligt att ålägga dem
en mera fullständig protokollstoring. De skulle då av allt att döma inom vissa
orter tvingas att anställa en talrik och dyrbar kanslipersonal, oaktat alla skäl tala
för att bibehålla nämnderna vid så enkla former som möjligt,

Om sålunda hyresnämndens protokoll icke kunna lämna den ifrågasatta prövningsmyndigheten
nödigt material för ärendenas avgörande, så följer därav, att
varje ärende måste inför denna prövningsmyndighet till nyes fullständigt genomgås.
Då det torde vara lämpligast, att även inför prövningsmyndigheten förfarandet
är muntligt, och då nämnda myndighet måste äga eu god kännedom om rådande
lokala förhållanden, synes frågan icke kunna lösas genom anordnandet av en central
hyresprövningsnämnd. Att åter inom de särskilda orterna anordna lokala prövningsnärander
skulle sannolikt på många håll endast medföra en sänkning av de
gamla hyresnämndernas kvalitet och av förtroendet till desamma.

Tilläggas ma, att prövningen näppeligen lärer kunna uppdragas åt någon myndighet.
Det har ifrågasatts att beträffande alla byresnämndsbeslut införa samma
instansordning, som redan föreskrivits med avseende å beslut enligt den nu gällande
lagens ll § och att sålunda bereda tillfälle till överklagande av varje hyresnämnds
beslut hos Kungl. Maj:ts befallningshavande och därefter genom besvär
hos Konungen. Genom att frän klagorätten undantaga beslut, varom enhällighet
rått inom hyresnämnden, skulle man mahända i någon mån kunna minska de betänkligheter,
som häfta vid ett så pass starkt utökande av Kungl. Majrts befallningshavandes
arbetsområde; dock skulle, vad Stockholms stad beträffar, överståthållarämbetets
arbetsbörda även med en sådan anordning säkerligen bliva väspntligen
ökad. Framför allt torde emellertid sakkunskapen i avseende å hyresförhållandena
inom orten icke alltid kunna beräknas vara större hos någon myndighet
än hos hyresnämnderna, vilkas verksamhet helt och hållet är ägnad åt dessa förhållandens
reglering.

På dessa och på de av socialstyrelsen och bostadskommissionen i deras berörda
skrivelse i övrigt anförda skäl Sinner jag så stora praktiska svårigheter möta

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

gentemot införandet av en allmän instansordning för överklagande av hyresnämnds
beslut, att jag icke anser mig kunna föreslå någon ändring i detta hänseende utan
nödgas inskränka mig till att hänvisa därtill, att hyresnämnd, när de-s beslut av
en eller annan anledning, blivit i avsevärd mån felaktigt, jämlikt 3 § fjärde momentet
äger att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.»

Inom riksdagen väcktes emellertid i båda kamrarna motioner, innehållande yrkanden,
att en allmän besvärsrätt borde genomföras. Gentemot den ståndpunkt,
som tidigare socialstyrelsen och bostadskommissitmen i sitt förslag och sedermera
Kungl. Maj:t i propositionen intagit i ämnet, anförde motionärerna i första kammaren
bland annat följande:

»Motiv av nästan liknande art och räckvidd skulle emellertid kunna anföras vid
bedömande i allmänhet av frågor om överdomstolar. De ha dock måst underkännas
av hänsyn till den andra och större synpunkten: nödvändigheten av att rättsskipning
icke blir motsatsen till ordets innebörd. Gärna skall erkännas att svårigheterna
att ordna frågan om en överinstans i detta fäll äro särskilt stora och att
en sådan ställer ökade krav på förfarandet hos hyresnämnden. Men då man nu
står inför nödvändigheten att förlänga och stabilisera denna som man först hoppades
mycket provisoriska organisation, så kan enligt vårt förmenande behovet av en
enhetlig överprövning icke undanskjutas. Det är farligt, om stora grupper medborgare
gripas av den föreställningen, att de äro i räitsligt avseende underkastade
godtycke och att de sakna garantier för objektiv prövning av sina rättsanspråk.
På ena hållet kan detta gälla ena parten och å ett annat den andra. Det låter
sig icke förneka, att anledningar till en dylik uppfattning förekommit.

Emot eu sådan avfattning av siadganden om klagorätt, att denna begränsas till
mål, i vilka meningsskiljaktigheter förekommit inom nämnden eller rörande vilka
föreligger annat kriterium, därest lämpligt sådant kan utformas, på. att ärendet
varit av på en gång mera tveksam och betydelsefull art, torde, med hänsyn till
önskvärdheten av att de överklagade fallen reduceras till minsta möjliga antal,
icke böras resas någon gensaga. Och då lagutskottet säkerligen bättre än enskilda
motionärer kan bedöma, vilken klagoinstansen lämpligast bör vara, hemställes, att
förslag därom utarbetas inom utskottet.»

Motionärerna i andra kammaren preciserade sina yrkanden närmare och föreslogo,
att hyresnämnds beslut mätte kunna överklagas hos Konungens befallningshavande
i sådana fäll, där två av nämndens ledamöter vid beslutet varit av skiljaktig
mening.

Vid behandlingen av ärendet i lagutskottet utarbetades inom utskottet ett detaljerat
förslag i ämnet, men i sitt den 10 maj 1918 dagtecknade utlåtande, n:r 58,
yrkade utskottet avslag å motionerna, i vad de angingo besvärsrätten, under framhållande
av att de av departementschefen åberopade praktiska skälen mot införande
av en allmän instansordning vore ofrånkomliga.

I en till lagutskottets utlåtande fogad reservation anförde emellertid fem av utskottets
ledamöter bland annat följande:

29

Kungl. May.ts proposition nr 345.

»Såsom departementschefen vitsordar, innebär frånvaron av besvärsrätt en allvarlig
olägenhet. Otvivelaktigt är, att erfarenheten från den nu gällande lagens tillämpning
får anses hava bestyrkt behovet av dylik rätt. Inom utskottet bär ej heller
förefunnits meningsskiljaktighet härutinnan. Majoritetens beslut har uteslutande
föranletts av praktiska hänsyn, hänförande sig dels till den ökning av arbetsbördan,
som en utförligare protokollsavfattning ansetts skola medföra för hyresnämnden,
dels till befarad svårighet i avseende å anordningen av prövningsmyndighet.
Yi förmena, att vad i dessa avseenden såväl av departementschefen som av utskottet
blivit anfört, ej är av beskaffenhet att böra verka hinder mot införande av
besvärsrätt. De värden, som bero av hyresnämnds prövning, äro ej sällan av den
betydenhet, att det ej kan vara förenligt med statens tillbörliga omsorg om enskild
rätt att slutgiltigt binda avgörandet vid prövning av endast en instans.
Och den väsentliga utsträckningen av förevarande lagstiftnings giltighetstid har
förtagit verkan av den ursäkt, som tidigare sökts i lagens provisoriska karaktär.

Vi hava alltså ej kunnat finna annat än, att en besvärsrätt är ett komplement
till den föreslagna lagen av den ofrånkomliga nödvändighet, att de av utskottet
åberopade ofrånkomliga praktiska skälen måste vika. I själva verket toide de e
heller vara oöverkomliga.»

Med anledning av vad sålunda anförts förordade reservanterna, att det inom utskottet
utarbetade förslaget till allmän besvärsrätt måtte antagas. Detta förslag
gick ut på, att beträffande hyresnämnds beslut enligt 6, 7 och 8 §§ klagan
skulle kunna föras i Stockholm hos överståthållarämbetet, i övriga orter hos magistrat,
där sådan funnes, och eljest hos Konungens befallningshavande. Besvärstiden
sattes till femton dagar. Hyresnämnds beslut skulle vidare enligt förslaget
omedelbart gå i verkställighet, där det ej innefattade godkännande av uppsägning.
Lämnade prövningsmyndigheten samtycke till uppsägningen, vore hyresvärden berättigad
att uppsåga avtalet till upphörande å nästa fardag, efter utgången av den
för avtalet gällande uppsägningstiden.

Vid ärendets företagande inom riksdagen stannade kamrarna i denna fråga vid
olika beslut, i det att första kammaren med (14 röster mot 56 biföll reservanternas
inom lagutskottet hemställan, under det att andra kammaren i enlighet med utskottsmajoritetens
förslag med 117 röster mot 52 biföll Kungl. Majtts proposition. Enligt
lagutskottets med anledning härav upprättade, den 30 maj 1918 dagtecknade sammanjämkningsförslag
(lagutskottets memorial n:r 66) förordades, att beslut enligt
6, 7 och 8 §§, vilka i vissa formella hänseenden blivit felaktiga, skulle kunna
överklagas hos de myndigheter, utskottets reservanter tidigare föreslagit, och godkändes
av riksdagen detta förslag, vilket ock blivit gällande genom lagen den 14 juni
1918. Emellertid beslöt riksdagen samtidigt att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om utredning rörande utvidgad rätt att överklaga hyresnämnds beslut, därest
lagstiftningen på området skulle synas böra ytterligare f örlängas. Verkställandet av
den sålunda begärda utredningen har Kungl. Maj:t som nämnt sedermera uppdragit
åt Bocialstyrelsen och bostadskommissionen jämte särskilt tillkallade sakkunniga.

Besvärs myndighet.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Den behandling, som förevarande spörsmål redan blivit underkastad, särskilt i
det omnämnda inom lagutskottet fullständigt utarbetade förslaget, bestyrker, att
genomförandet av en allmän instansordning givetvis icke saknar teoretiska möjligheter,
en omständighet, som knappast heller blivit bestridd. Vidare må erinras
om att allmän besvärsrätt på området under år 1918 genomförts i både Danmark
och Norge. Det har därför ansetts stå i överensstämmelse med det av Kungl.
Maj:t lämnade uppdraget att utarbeta ett fullständigt förslag till en sådan instansordning,
vilket så långt möjligt övervinner de föreliggande praktiska svårigheterna.
Såsom ett särskilt spörsmål behandlas sedermera frågan, huruvida genomförandet
av detta förslag ur rent praktiska synpunkter överhuvudtaget är att
förorda eller ej.

Vid upptagandet av frågan om en allmän instansordning på förevarande område
synes i första rummet böra utredas frågan, åt vilken myndighet prövningen av
hyresnämndernas beslut i händelse av överklagande skulle kunna anförtros. Enligt
det inom lagutskottet år 1918 utarbetade och av reservanterna inom detsamma förordade
förslaget skulle hyresnämndernas beslut alltefter verksamhetsområdenas läge
kunna överklagas hos överståthållarämbetet, magistrat eller Konungens befallningshavande.
Fördelarna av en sådan anordning vore i första hand, att man för
prövningen erhölle organ, som besutte god kompetens för bedömande av den juridiska
sidan hos förekommande ärenden. Vidare erhölle man, åtminstone vad beträffar
överståthållarämbetet och magistraterna, en rent lokal prövningsmyndighet,
vilket, såsom senare visas, ur flera synpunkter vore av värde. Slutligen bör
erinras om att man genom anlitande av redan befintliga myndigheter skulle kunna
genomföra en instansordning för jämförelsevis små kostnader. Trots dessa obestridliga
förtjänster hos förslaget kunna emellertid allvarliga nackdelar påvisas.
Den viktigaste synes vara, att de frågor, som enligt förevarande lagstiftning skola
handläggas, till övervägande del ej äro rättsfrågor i vanlig bemärkelse utan spörsmål,
som framför allt skola bedömas ur synpunkterna av skälighet och billighet.
Redan i och med tillskapandet av hyresnämndsinstitutionen ansågs det sålunda nödvändigt
att tillerkänna det praktiska lek mannaomdömet en avgörande betydelse vid
fragoinas behandling. Det var därvid aldrig ens ifrågasatt, att exempelvis magistrater
eller andra förefintliga institutioner skulle handhava tillämpningen av lagstiftningen.
I stället anförtroddes denna tillämpning åt nämnder med så stark
lekmannabetoning, som gärna var möjligt. Denna princip torde få anses vara något
för hela lagstiftningen konstitutivt och torde knappast kunna frångås vid införandet
av en instansordning, varvid nämndernas beslut skulle rättas av en högre
myndighet, även i vad de anginge rena billighetsfrågor.

Vidare synes det starkt kunna ifrågasättas, om de av lagutskottsreservanterna
förordade organen verkligen äga tillgång till erforderliga arbetskrafter för en sådan
betydande extra arbetsbörda som den, vilken härvid komme åvila dem. Det må

31

K ungt. Maj:t8 proposition nr 345.

nämligen erinras om att exempelvis endast i Stockholm antalet är 1917 handlagda
hyresnämndsiirenden belöpte sig till över tjugotusen. Även om de överklagade ärendena
uppginge till endast en bråkdel härav, ligger det dock i öppen dag, att överinstansens
arbetsbörda skulle bliva så betydande, att extra arbetskraft måste anlitas,
varigenom kompetensen hos vederbörande myndighet givetvis skulle minskas
och kostnaderna för instansordningens genomförande ökas. Enligt utskottsförslaget
iörutsättes visserligen, att antalet besvär skulle inskränkas därigenom, att endast
sådana beslut finge överklagas, där två av hyresnämndens ledamöter anmält avvikande
mening. En dylik bestämmelse synes emellertid föga tilltalande, närmast
på den grund att även verkliga rättskränkningar från eu oklok eller till äventyrs
partisk men enhällig nämnd ej skulle kunna göras till föremål för rättelse av
den högre myndigheten. Vidaie löpte man därigenom den faran, att de särskilda
inti esserepresentanterna lätt skulle förlora känslan för sin i själva verket
opartiska domarställning, om de genom sina reservationer hade utsikt att
framkalla gehör för mera ensidiga intressesynpunkter. Om därför besvärsrätten
bleve beroende av sådana reservationer, skulle dessa av allt att döma bliva synnerligen
vanliga och, i motsats mot vad hittills varit fallet, säkerligen ofta få karaktären
av försök att hävda ensidiga intressen, varigenom samarbetet inom nämnderna
skulle väsentligt försämras. Man torde därför få gorå sig förtrogen med tanken,
att en allmän instansordning, om den skulle komma till stånd, måste genomföras
utan andra inskränkningar i besvärsrätten än sådana, som till äventyrs kunde
vidtagas för att förebygga ohemul klagan. Utan tvivel komme besvärsinstitutet
därför också att anlitas i sådan utsträckning, att redan arbetsbördans storlek i och
för sig motiverade inrättandet av särskilda organ för* ärendenas handläggning.

Om sålunda av det sagda framgår, att infiirandet av en allmän besvärsrätt beträffande
hyresnämnds beslut ovillkorligen torde kräva inrättande av härtill avsedda organ,
inställer sig frågan, huru sådana organ lämpligen borde anordnas. Närmast kommer
härvid i betraktande verksamhetsområdenas utsträckning. Vid behandlingen
av detta spörsmål hava trenne olika alternativ tagits under omprövning, nämligen
att besvärsärendena skulle handläggas av:

1) en central, hela riket omfattande övernämnd; eller

2) rent lokala, fakultativt eller obligatoriskt tillsatta övernämnder inom varje ort,
där förevarande lag äger tillämpning; eller

3) övernämnder för olika distrikt, vart och ett dock omfattande ett flertal hyresnfimndsområden.

Då behandlingen av dessa olika alternativ torde vara ägnad att närmare belysa
den slutliga ståndpunkt, som socialstyrelsen och bostadskommissioDen intagit
i förevarande spörsmål, lämnas i det följande en närmare redogörelse för de olika
skäl och motskäl, som härvid särskilt befunnits vara av betydelse.

\ad det första alternativet beträffar, nämligen inrättandet av en central riksover -

Besvärsmy
tidighet
ens verksamhetsområde.

32

Kungl. Alaj:ts proposition nr 345.

nämnd för prövning av besvär över hyresnämndernas beslut, föreligga utan tvivel
vissa omständigheter, som tala för en sådan anordning. Till eu början står det
sålunda klart, att detta förslag erbjöde de minsta svårigheterna att förvärva för
uppdraget särskilt väl kvalificerade krafter. Vidare skulle en dylik riksnämnd erhålla
en vid överblick över utvecklingen av förhållandena på bostadsmarknaden,
vilket utan tvivel skulle göra den väl skickad att giva anvisning om de huvudlinjer,
efter vilka arbetet inom de särskilda hyresnämnderna borde bedrivas. Jämväl
vad angår lagstiftningens, åtminstone ur formella synpunkter, enhetliga tillämpning
skulle förevarande anordning vara den enda fullt tillfredsställande. Slutligen
skulle inrättandet av en enda riksnämnd ur kostnadssynpunkt sannolikt ställa sig
fördelaktigare än genomförandet av nugot av de båda andra alternativen, jämväl
om kostnaderna för det för riksnämnden erforderliga, givetvis mycket vidlyftiga,
kansliet toges i betraktande.

Gent emot tanken på en riksnämnd kunna emellertid åtskilliga motskäl anföras.
Sålunda märkes i främsta rummet, att en dylik institution skulle sakna nödig konkret
sakkunskap om de olika orternas hyresförhållanden. Varken besiktningar av
lägenheter eller hörande av parterna kunde praktiskt taget tänkas ifrågakomma.
De överklagade besluten skulle sålunda kunna bedömas endast med ledning av fört
protokoll och andra skrittliga handlingar. Helt naturligt skulle protokollsföringen
inom hyresnämnderna, vilken för närvarande kan hållas inom praktiskt lämpliga
glänser, härvid få ökas ut med en vidlyftig motivering av besluten.

Vidare må erinras om den skyndsamhet, som måste iakttagas vid handläggningen
av hithörande frågor, särskilt i vad de röra uppsägning av hyresavtal, en skyndsamhet,
som en enda central nämnd svårligen skulle kunna prestera, även om
arbetet med protokolisföring, registrering och expediering med mera, så långt möjligt
anförtroddes åt anställda tjänstemän.

Den frågan har varit före att reducera sistnämnda svårighet på så sätt, att besvärsrätt
icke medgåves i uppsägningsfrågor. Emellertid sammanhänga dessa ärenden
i regel så nära med andra spörsmål, exempelvis hyresregleringsfrågor, att deras
undantagande från en allmän besvärsrätt skulle föranleda vissa nära nog olösliga
rättsliga komplikationer. Jämväl må erinras om att de skäl, som tala för en allmän
instansordning, i allt fall icke gälla dessa frågor i mindre grad än andra. En
dylik inskränkning i besvärsrätten beträffande uppsägningsfrågorna synes därför
under inga förhållanden kunna förordas.

Slutligen vore att befara, att från allmänhetens sida alltid komme att visas ett
visst misstroende gent emot en dylik central, huvudsakligen formell handläggning
av besvären. Då införandet av en instansordning på området väsentligen
skulle hava till uppgift att stärka känslan av rättssäkerhet mot verkliga eller förmenta
kränkningar, skulle med en dylik misstro ett av huvudsyftena förfelas.

Med anledning av vad sålunda anförts hava socialstyrelsen och bostadskominis -

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

sionen kommit till den slutsatsen, att prövningen av besvären i varje fall icke synes
böra anförtros åt en central för hela riket gemensam myndighet.

Det andra av de tre uppställda alternativen gick ut på att prövningen av förevarande
besvär skulle anförtros åt rent lokala övernämnder. Denna väg har beträtts
i Norge. Enligt därstädes senast gällande lagstiftning på området, nämligen
»lov den 12 juli 1918 om boligforholdene» äga de kommunala myndigheterna att,
där så anses erforderligt, för prövning av besvär över hyresnämnds beslut tillsätta
en särskild prövningsnämnd (»ankenrevnd»). Med hänsyn till valsätt, sammansättning
och befogenhet kan prövningsnämnden i viss mån betecknas såsom en dubblering
av hyresnämnden.

En dylik rent lokal prövningsinstans skulle givetvis lika väl som hyresnämnderna
bliva i tillfälle att förvärva sig konkret sakkunskap i ortens hyresförhållanden,
att behandla förekommande ärenden med vederbörlig skyndsamhet ävensom att
vid behov muntligen höra parterna samt att verkställa besiktningar av lägenheter.
Å andra sidan kunde dylika lokala övernämnder icke i någon högre grad,
än vad fallet är med de nuvarande hyresnämnderna, kunna förutsättas äga överblick
över hyresförhållandena inom större områden av landet. Ej heller komme de att
utgöra någon garanti för ökad enhetlighet vid lagens tillämpning. Slutligen skulle
deras tillsättande sannolikt i många fäll komma att medföra ingenting annat än
att vissa ledamöter av de hittillsvarande nämnderna såsom de på området mest
erfarna så att säga befordrades till ledamöter av motsvarande övernämnder, och att
deras sålunda ledigblivna platser besattes med nya krafter med mindre erfarenhet.
Även vad angår detta alternativ skulle slutligen kunna ifrågasättas, huruvida dess
realiserande skulle skapa den trygghetskänsla, som dessa bestämmelser just hade
till syfte att åstadkomma.

Enligt det tredje alternativet skulle flera särskilda prövningsnämnder tillsättas
för större områden, i regel omfattande flera län. Landet skulle sålunda uppdelas
i exempelvis sju distrikt, vart och ett med sin särskilda, överhyresnämnd. De olika
svårigheter vilka, enligt vad i det föregående visats, skulle inställa sig vid såväl
en central som en lokal prövningsmyndighet, skulle på denna väg åtminstone i någon
mån bliva undanröjda. Genom arbetets uppdelning på ett så pass stort antal
övernämnder som sju skulle den erforderliga snabbheten vid uppsägningsärendenas
handläggning kunna om ock med svårighet uppnås. Vidare skulle verksamhetsområdena
icke bliva större, än att övernämnderna eller vissa deras representanter
genom resor till vederbörande platser skulle kunna förvärva en viss konkret sakkunskap
i orternas hyresförhållanden. Under sådana resor skulle, åtminstone vad
angår mindre brådskande ärenden, exempelvis sådana som rörde hyresreglering,
kunna företagas besiktningar samt anordnas ett muntligt hörande av parterna,
där så visade sig oundgängligen nödvändigt för erhållande av en ur skälighetssynpunkter
riktig uppfattning. Slutligen skulle övernämnderna få en ganska vid
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 308 käft. (Nr 345.) 5

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

överblick över hyresförhållandena inom olika orter och därvid bliva skickade att
bidraga till en mera enhetlig tillämpning av lagstiftningen, allra helst som de
på grund av sitt ringa antal med tämligen stor lätthet kunde stå i rapport med
varandra och möjligen efter vissa mellantider hålla sammanträden för att behandla
förekommande spörsmål av principiell betydelse.

Att en på detta sätt anordnad besvärsrätt, åtminstone under vissa, geografiska
betingelser, kan praktiskt genomföras, belyses därav, att i Danmark, där en instansordning
på området genom »Lov om Fastsrettelse af Husleje den SO juli 1918» blivit
införd, varje övernämnd (»Overnsevn») omfattar ett helt amt och sålunda kommer
att var och en beröra flera hyresnämnder. Vad angår dessa nämnder må vidare
meddelas, att de äga likartad sammansättning som de svenska hyresnämnderna,
och att de tillsättas av vederbörande amtman. Kommunerna hava emellertid härvid
viss förslagsrätt.

Socialstyrelsen och bostadskommissionen hava vid prövningen av dessa olika
alternativ kommit till den slutsatsen, att det sista av dem, enligt vilket besvärsrätten
beträffande hyresnämnds beslut skulle anordnas på sådant sätt, att landet
uppdelades i ett visst antal, förslagsvis sju distrikt, vart och ett med en överhyresnämnd,
skulle vara det, som erbjöde de jämförelsevis minsta svårigheterna för
genomförandet av en instansordning. 1 allt fall har detta alternativ synts vara
det, som mest vore förtjänt att upptagas till mera ingående diskussion. I
det bilagda lagförslaget hava därför införts detaljerade bestämmelser om sättet
för genomförandet av en på denna grundval uppbyggd instansordning. Styrelsen
och kommissionen övergå härefter till en redogörelse för grundlinjerna för förslaget.
överhyrts- Vad till en början angår de sålunda ifrågasatta så kallade överhyresnämndernas
^samman-8 sammansättning, har det ansetts nödvändigt att följa i huvudsak samma princip
sättning, som beträffande hyresnämnderna. Jämväl överhyresnämnderna skola följaktligen enligt
förslaget i likhet med dessa bestå av eu lagfaren ordförande jämte ledamöter,
med förutsättningar att sakligt kunna bedöma vederbörande frågor ur vardera
av de båda förhanden varande intressesynpunkterna, nämligen dels fastighetsägarnas,
dels hyresgästernas. För att ernå större enhetlighet inom övernämnderna
skola ledamöternas antal endast utgöra Då. Beträffande ledamotskapet har det
givetvis ansetts vara av avgörande betydelse för ett lyckligt resultat, att dessa
poster beklädas med personer, vilka genom sina insiktar och sin ställning äga förutsättningar
att höja sig över alla ensidiga intressesynpunkter. Det har sålunda,
i motsats mot vad fallet är med ledamöter i hyresnämnder, ej ansetts lämpligt att
beträffande deras kvalifikationer föreskriva annat än vederbörliga sakliga insikter
i olika hänseenden. Avsikten härmed har varit att än starkare än beträffande
hyresnäinndsledamöterna framhäva den opartiska domarställningen. I överensstämmelse
härmed har det ock ansetts lämpligt att ledamöterna, i likhet med ordföranden,
icke väljas av de kommunala myndigheterna utan utses av Konungen.

35

Kung!,. Maj:ts proposition nr 345.

Rätten för part att hos överhyresnämnd anföra besvär över hyresnämnds beslut
har enligt förslaget icke ansetts höra inskränkas annorledes än med den allmänt
hållna föreskriften, att beslntet för klaganden skall äga väsentlig betydelse. Enligt
vad som ovan anförts har det däremot icke ansetts lämpligt att göra besvärsrätten
beroende av frågan, huruvida hyresnämnden vid beslutets fattande varit
enhällig eller ej. Där det tydligt framgår, att ett ärende är av helt och hållet
oväsentlig betydelse, skall överhyresnämnden emellertid icke äga skyldighet att
underkasta det en ingående behandling med åtföljande betungande protokollsföring
utan kunna avvisa det, exempelvis efter skedd enkel påteckning härom på besvärsbandlingen.
Det har synts lämpligare att låta prövningen av vederbörande frågas
vikt och betydelse närmast ankomma på den intresserade partens takt och omdöme
och i sista hand på överhyresnämnden, än att såsom fallet är i den omnämnda danska
lagen anknyta besvärsrätten i byresregleringsfrågor vid vissa strängt fixerade
procentsatser av relativ hyresstegring. I syfte att ytterligare förebygga,
att besvär skulle anföras på så svaga grunder, att de närmast finge karaktären av
ohemul klagan, finnes i förslaget vidare föreskrivet, att överhyresnämnden i sådana
fall äger ålägga klaganden att ersätta motparten hans förklaringskostnad.

Beträffande alla de frågor, där besvärsrätten, om ock endast genom sagda, allmänt
hållna föreskrifter, är inskränkt, gäller uppenbarligen, att de böra bedömas med
hänsyn till skälighet och billighet. Det ligger i sakens natur att beträffande beslut
i sådana frågor knappast någonsin kan med bestämdhet göras gällande, att kränkningar
från hyresnämnds sida av en strängt objektiv rättvisa skulle föreligga.
Så kan däremot vara fallet, då beslut är behäftat med formella brister. Beträffande
sådana beslut är enligt för-laget besvärsrätt obetingat medgiven.

Beslut, som på formella grunder äro felaktiga, liksom ock sådana, som avse rivningsoch
ändringsarbeten, kunna enligt gällande lag jämlikt bestämmelserna i 1+ § överklagas
hos respektive överståthållarämbetet, magistrat eller Kungl. Maj:ts befallningshavaude,
varjämte nämnda myndigheters beslut i rivnings-och ändringsfrågor i sin tur
kunna överklagas hos Kungl. Maj:t. Med genomförandet av en allmän besvärsrätt hos för
ändamålet särskilt inrättade överhyresnämnder har det ej synts lämpligt att därifrån
avskilja sådana frågor, som enligt sagda paragraf skulle kunna i annan ordning överklagas.
Bestämmelserna i fråga hava därför helt och hållet uteslutits ur förslaget.
I övergångsstadgandet återfinnes emellertid förslag till vissa bestämmelser om förfaringssättet
beträffande överklagande av beslut, som blivit fattade enligt nu gällande
lag.

Enligt gällande bestämmelser kunna, som nämnt, i vissa fall besvär i sista hand
anföras hos Konungen. Då det knappast vore tänkbart och ej heller blivit ifrågasatt,
att jämväl överhyresnämnds beslut i sin tur skulle kunna allmänt överklagas hos
högre myndighet, har såsom undantagslös regel föreskrivits, att mot överhyresnämnds
beslut talan ej må föras.

Besvärsrätten
allmän.

36

Tidsbegränsningar
rörande
betvärsförfarandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Därest förslaget om allmän instansordning ej skulle komma till genomförande,
synes den nu gällande 14 § böra bibehållas i den nya lagen. Någon ändring i
densamma hava styrelsen och kommissionen för sådant fall ej funnit påkallad.

De största svårigheterna av rent juridisk natur, som äro förenade med en allmän
instansordning på förevarande lagstiftningsområde, röra förhållandena under den
tid, som åtgår för besvärsförfarandet. Enligt förslaget stadgas såsom allmänna
regler dels att besvär skola anföras inom trettio dagar efter det nämndens beslut
blivit å dess dörr anslaget, dels att beslutet oberoende härav omedelbart skall gå
i verkställighet. Från dessa båda allmänna regler hava emellertid vissa undantag
måst göras beträffande tvenne slag av frågor, nämligen rivnings- och ändringsfrågor
samt uppsägningsfrågor.

Vad de förra frågorna angår, är det tydligt, att om ett hyresnämndsbeslut, som
innefattat samtycke till vidtagande av rivnings- eller ändringsarbeten, omedelbart
ginge i verkställighet, skulle hyresvärden vara berättigad att företaga de sålunda
medgivna åtgärderna. Om överhyresnämnden sedermera till äventyrs vidtoge den
ändringen i hyresnämndens beslut, att samtycket förvägrades, skulle detta beslut
förutsätta, att hyresvärden ålades återställa rubbat förhållande. En dylik
skyldighet skulle i de flesta fall komma att te sig synnerligen obillig. För att
undgå detta är därför enligt förslaget föreskrivet, att hyresnämnds beslut i förevarande
frågor ej skall gå i verkställighet, förrän det kan styrkas, att ändring i beslutet
icke vidtagits eller kan vidtagas av överhyresnämnd. Har enligt hyresnämnds
beslut samtycke i dylika fall förvägrats, saknar bestämmelsen självfallet egentlig
praktisk betydelse.

Vid uppsägningsfrågor inträder det speciella och från allmänna rättsregler avvikande
förhållandet, att en viss längsta tid måste föreläggas myndigheterna för
fullgörande av deras prövning. Enligt nu gällande bestämmelser måste hyresnämnds
beslut i dylika frågor meddelas senast den dag, då uppsägning sist kan ske. För att
bereda nämnden erforderligt rådrum för fattande av beslut stadgas därför såsom regel,
att ansökan om samtycke till uppsägning skall ingivas minst trettio dagar före sagda
dag. Skola dylika beslut kunna överklagas, åtgår emellertid ytterligare tid, nämligen
i första hand för den förlorande parten att uppsätta sin besvärsinlaga samt
vidare för överhyresnämnden att pröva ärendet och fatta sitt beslut. Härtill kommer,
att viss tid måste beräknas för vederbörliga protokollsjusteringar, postgång med
mera. Den tid, som hinner förflyta från det framställning i ämnet ingivits till
hyresnämnden till den dag lagakraftägande beslut föreligger, blir sålunda, därest
besvärsrätt införes, med nödvändighet betydligt längre, än vad nu är fallet. Den
sammanlagda tiden för hela förfarandet torde icke kunna sättas kortare än till närmare
tre månader. Det har sålunda gällt att undersöka, om ifrågavarande tidsperiod
bör helt och hållet förläggas före den dag uppsägning sist kan ske, eller
om den åtminstone delvis kan inkräkta på själva uppsägningstiden. Det förra

37

Kunyl. Maj:tu ''proposition nr 345.

alternativet har därvid befunnits vara det, som skulle förorsaka de ojämförligt
största svårigheterna. Främst kommer härvid i betraktande, att alla de uppsägningar,
som skulle vidtagas senast under loppet av ungefär tre månader efter
lagens ikraftträdande, skulle omöjliggöras. Samma svårighet förelåg visserligen
även vid den nuvarande motsvarande bestämmelsens ikraftträdande, dock med den
betydande skillnaden, att hyresnämnden enligt nu gällande lag medgivits rätt att i
undantagsfall upptaga jämväl sådana uppsägningsärenden, som inkommit efter den
uppställda fataliedagen. Det ankom vid lagens ikraftträdande på nämnden ensam
att iakttaga sådan skyndsamhet, att beslut i ärendet kunde, trots den förkortade
prövningstiden, föreligga senast den dag, då uppsägning sist kunde ske. Däremot
kan det ej förutsättas, att hyresnämnden efter eget gottfinnande skulle kunna inskränka
den föreskrivna tiden, där denna jämväl innefattar tiden för överhyresnämndens
prövning av besvären med mera. Visserligen kunde dessa svårigheter
undanröjas med tillhjälp av lämpliga övergångsbestämmelser, men därigenom skulle
å andra sidan besvärsrätten under innevarande år komma att förlora praktisk
betydelse. .

Vidare må även i detta sammanhang betonas önskvärdheten av att gällande
bestämmelser om vad parterna hava att iakttaga beträffande lagstiftningen, i
minsta möjliga mån rubbas. Sedan år 1918 hava hyresvärdarna allmänt gjort sig
förtrogna med stadgandet, att framställning om samtycke till uppsägning skall till
hyresnämnden ingivas minst trettio dagar före uppsägningsdagen. Med den erfarenhet,
som hittills vunnits, kan med säkerhet förutsägas, att en sådan ändring i
denna bestämmelse, varigenom sagda fatalietid ytterligare skulle förlängas, komme
att förorsaka en betydande förvirring inom vederbörande kretsar och i många fall
leda till påtaglig obillighet mot den enskilde.

Närmast i anslutning till det senast anförda har i förslaget ingen ändring vidtagits
i nu gällande bestämmelser därom, att framställning om samtycke till uppsägning
skall hos hyresnämnden ingivas senast trettio dagar före samt hyresnämnds
beslut meddelas senast den dag, å vilken uppsägning sist kan ske.

Hela det efterföljande besvärsförfarandet kommer sålunda att inkräkta på själva
uppsägningstiden. Av det förut sagda framgår, att denna del av förfarandet
icke kan beräknas taga i anspråk kortare tid än inemot två månader. Sedan hyresnämnden
senast å uppsägningsdagen meddelat sitt beslut, äger den nämligen enligt
3 § 5 mom. (enligt förslaget 4 mom.) tio dagar till sitt förfogande för granskningen
av protokollet-. Besvärstiden i förevarande frågor har vidare enligt förslaget
gjorts avsevärt kortare än i andra frågor, men har den icke ansetts rimligen kunna
begränsas mera än till tio dagar. Hyresnämnden har sedan enligt förslaget att
över besvären avgiva eget yttrande. För att undvika den tidsutdräkt, som skulle
bliva en följd av att överhyresnämnden vid förekommande behov skulle infordra
hyresnämndens yttrande över besvär, vilket nära nog alltid skulle bliva påkallat,

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

har nämligen enligt förslaget generellt föreskrivits, att hyresnämnden utan särskild
anmodan skall avgiva sådant yttrande över samtliga besvär. Tiden för avgivande
av sådant yttrande har beträffande uppsägningsärenden begränsats till viss tid, nämligen
högst en vecka. Likaledes har tiden för överhyresnämndens handläggning av
dylika ärenden begränsats till viss tid, nämligen till högst tjugo dagar. I det följande
lämnas en närmare redogörelse angående sättet för besvärshandlingarnas ingivande
till överhyresnämnden, delgivningen av dennas beslut med mera. Självfallet
kommer även härvid att åtgå viss tid, förslagsvis uppskattad till åtta dagar. Hela
förfarandet i uppsägningsfrågor hos hyresnämnden och överhyresnämnden skulle,
vad angår de olika fatalietider, som dels parterna, dels nämnderna själva hade
att iakttaga, erhålla följande schematiska utseende.

Framställning hos hyresnämnden om samtycke till
uppsägning.

Tiden för fattande av hyresnämndens beslut.

30 dagar.

Hyresnämndens protokollsgranskning.
Besvärstiden.

Hyresnämndens eget yttrande över besvären.
Tiden för överhyresnämndens beslut.

Uppsägning sdag en.
10 dagar.

10 dagar.

7 dagar.

20 dagar.

Postgång, anslående av protokoll m. m. (tillhopa).

ö dagar.

Sammanlagt 85 dagar.

Förfarandet från tiden för framställningens ingivande hos hyresnämnden till
den dag, lagakraftägande beslut i händelse av överklagande senast förelåge,
skulle sålunda taga i anspråk sammanlagt åttiofem dagar, varav femtiofem skulle
infalla efter uppsägningstidens utgång. Sistnämnda omständighet förutsätter sålunda,
att uppsägningstiden alltid måste överstiga åtminstone femtiofem dagar. I regel
är så också i verkligheten förhållandet, i det kortare uppsägningstid än tre
månader endast undantagsvis stipuleras i sådana hyresavtal, som beröras av förevarande
lagstiftningsåtgärder. Emellertid förekomma dock givetvis, om än mindre
ofta, kortare uppsägningstider. Det har därför varit nödvändigt att i förslaget

39

Kungl. Maj:tx proposition nr 345.

(8 § 7 mom.) införa den allmänna bestämmelsen, att uppsägningstiden vid hyresavtal
om omöblerade lägenheter, oberoende av avtalets bestämmelser eller eljest förekommande
föreskrifter, skall utgöra minst tre månader. Härifrån har dock undantag^
det fall, som 133 § utsökningslagen avser. Vidare kan enligt 8 § 2 mom.
av nu gällande lag i vissa fall komma att tillämpas kortare uppsägningstid än
tre månader. Även i dessa fall har enligt förslaget ändring vidtagits i sådan
riktning, att uppsägningstiden komine att utgöra tre månader.

Det har ingalunda förhisetts, att allvarliga olägenheter skulle bliva en följd av
de olika anordningar, som i det föregående blivit ifrågasatta. Till en början må
sålunda erinras om att föreskriften om en lagstadgad minimitid för uppsägningar
under tiden närmast efter lagens ikraftträdande skulle kunna under viss tid omöjliggöra
uppsägning, nämligen av sådana hyresavtal, där sista uppsägningsdagen på
grund av förevarande bestämmelse skulle framflyttas till tiden före lagens ikraftträdande.
All erfarenhet om gängse tillämpad praxis vid hyresavtals träffande
giver emellertid vid handen, att något dylikt fall knappast torde behöva inträffa.
Huru välgrundade dessa farhågor än äro ur rent teoretiska synpunkter, torde de dock,
praktiskt sett, sakna betydelse.

Betänkligare är emellertid, att i varje fall där beslut i fråga om uppsägning av
hyresavtal överklagas, uppsägningstiden förkortas med närmare två månader. I de
talrika fall där uppsägningstiden utgör tre månader, förkortas den sålunda med inemot
två tredjedelar. Där överhyresnämnden lämnat- samtycke till uppsägning, har hyresgästen
följaktligen endast något mer än en månad till sitt förfogande att anskaffa
ny bostad, vilket rådrum under nuvarande bostadsbrist icke på långt när svarar
mot behovet. Man kan sålunda förvänta, att hyresgäster, i avvaktan på överhyresnämndens
beslut, i allt fall kommeatt söka sig ny bostad, allra helst som det ej torde
vara förenat med någon som helst ekonomisk risk, om följden till äventyrs skulle
bliva, att de sålunda förhyrde dubbla bostadslägenheter. Härigenom skulle den
redan nu hårda konkurrensen om det hyreslediga bostadsbeståndet onekligen bliva
än mera skärpt. Jämväl i övrigt skulle den långvariga ovissheten vara särdeles
besvärande för parterna.

Vad angår formerna för det ifrågasatta besvärsförfarandet märkes, att enligt förslaget
parternas samtliga mellanhavanden med överhyresnäinnderna skola förmedlas
av hyresnämnderna. Det har nämligen ansetts, att det endast under hyresnämndernas
medverkan är möjligt för den stora allmänheten att iakttaga vederbörliga
formaliteter vid ingivandet av besvären, varjämte en delgivning av besluten från
överhyresnämnderna direkt till parterna skulle förorsaka en högst vidlyftig och
dyrbar apparat.

Skall en instansordning överhuvud taget komma till stånd, har det synts angeläget,
att prövningsmyndigheten icke blott vidtager rättelse i av hyresnämnd
fattade felaktiga beslut, utan att den även blir satt i tillfälle att så vitt möj -

Inseende.
över liyrtsnämnderna.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 3å5.

ligt, förebygga uppkomsten av felaktigheter. I senare fallet komma främst i betraktande
sådana felaktigheter, som bero på en principiellt oriktig uppfattning hos
hyresnämnden om de allmänna synpunkter, som böra anläggas på frågor rörande
skälighet och billighet. Sålunda vore det måhända tänkbart, att en hyresnämnd
särskilt i hyresreglerings- och uppsägningsfrågor tämligen regelbundet på ett alltför
ensidigt sätt hävdade antingen hyresvärds- eller hyresgästsintressena. Under sådana
förhållanden torde det vara av jämförelsevis mindre betydelse, att rättelse vinnes
beträffande ett eller annat överklagat beslut, än att hyresnämnden bibringas en riktigare
grunduppfattning om förevarande lagstiftnings allmänna syfte och sålunda göres
bättre skickad att överhuvud handhava sin uppgift. Enligt förslaget (19 §) hava överhyresnämnderna
därför utrustats med befogenhet att, öva inseende över hyresnämnderna,
för vilket ändamål de äga att genom inspektion med mera ingående följa
deras ’ verksamhet samt att vid behov meddela dem råd och anvisningar rörande
lagens innehåll. Denna befogenhet kan enligt den formulering, som förslagsvis
givits åt förevarande lagrum, uppenbarligen ej tolkas så, att en överhyresnämnd
jämväl skulle äga skyldighet att i individuella fall åt hyresnämnden lämna anvisning
angående lösningen av förekommande spörsmål av faktisk natur, och sålunda
tvingas att föregripa en eventuellt påkallad allsidig prövning av ärendet, därest
hyresnämndens beslut sedermera komme att överklagas.

För att övernämnderna i dylika och andra fall, där hyresnämnderna eller
vissa av deras ledamöter icke vetat att i sina beslut korrekt iakttaga lagens föreskrifter,
skola kunna förläna sina anvisningar större eftertryck, hava de enligt förslagets
''följande paragraf (20) utrustats med befogenhet att hos den myndighet, av
vilken den felande erhållit sitt uppdrag, göra framställning om hans entledigande.
Att denna utväg endast i nödfall bör tillgripas har särskilt betonats därigenom, att
det begångna felet för att utgöra anledning till sådant ingripande skall anses bero
på synnerligt oförstånd eller grov oskicklighet.

I samband härmed må erinras om att de av de kommunala myndigheterna valda
ledamöterna enligt nu gällande bestämmelser (2 § 4 mom.) äro utsedda att tjänstgöra
antingen tillsvidare eller för viss tid. Då beträffande val på viss tid tvekan
måhända kunde uppkomma rörande vederbörande myndighets befogenhet att, i den
händelse en dylik framställning från överhyresnämnden befunnes motiverad, omedelbart
företaga entledigandet, har enligt förslaget sagda lagrum kompletterats med
den generella bestämmelsen, att ledamöterna, i likhet med vad nu är fallet beträffande
ordföranden, när som helst kunna entledigas från dem meddelade förordnanden.

överhyres- Styrelsen och kommissionen övergå nu till en redogörelse för fragan, huru
näo?ganim-S överhyresnämnderna lämpligen synts böra organiseras, samt till en beräkning av
non. de kostnader, som förslagets genomförande skulle föranleda.

41

Kungl. Maj:ta proposition nr 345.

Beträffande dessa frågor har på styrelsens och kommissionens uppdrag byråchefen
i lantbruksstyrelsen Elis Bjurstedt, som tidigare inom socialstyrelsen haft
att handlägga ärenden rörande förevarande lagstiftning, och som i Stockholm
direkt deltagit i arbetet på dess praktiska tillämpning, utarbetat en promemoria,
vilken bilägges (Bil. A) och till vilken här må hänvisas.

Styrelsen och kommissionen dela i allt väsentligt den uppfattning, som kommit
till uttryck i denna promemoria. Emellertid må några erinringar här tillfogas.
Till en början böra enligt styrelsens och kommissionens mening sekreterarna inom
de föreslagna överhyresnämnderna taga mera aktiv del i förekommande arbete
an vad i promemorian blivit förutsatt. De böra sålunda ej blott hava att handlägga
förekommande sekreterargöromål utan jämväl tjänstgöra såsom konsulenter
för hyresnämnderna på så sätt, att överhyresnämndernas hithörande verksamhet
närmast komme att åvila dem. Vidare skulle de tjänstgöra såsom överhyresnämndernas
ombud, vilka genom att tid efter annan företaga tjänsteresor kunde
så långt som möjligt förvärva en konkret sakkunskap i de olika orternas hyresförhållanden,
med vilken sakkunskap de skulle stå överhyresnämnderna till tjänst
vid ärendenas avgörande. Sekreterarna skulle följaktligen av allt att döma bliva
nödsakade att odelat ägna sina krafter åt sitt uppdrag. Med hänsyn till vikten
av att till dylika maktpåliggande och särdeles krävande tjänster kunna förvärva
fullt kompetenta arbetskrafter synes arvodet för dessa tjänstemän i regel icke
böra sättas lägre, än vad som svarar mot de avlöningsförmåner, som tillkomma
tjänstemän av tredje grad i statens tjänst, det vill säga av byråchefs
grad. Utgiftsposterna för såväl resor som sekreterararvoden torde följaktligen
böra beräknas högre än vad som skett i förevarande promemoria. Jämväl i övri-t
synas utgifterna i densamma vara beräknade med en sparsamhet, som troligen ei
skulle kunna i full utsträckning praktiskt genomföras.

Under förutsättning att Kungl. Maj:t för riksdagen framlägger förslag om inrät
tande av overhyresnämnder i överensstämmelse med här framlagda förslag torde
sålunda för uppehållande av deras verksamhet böra komma att åtgå icke obetydligt
högre belopp, än vad av byråchefen Bjurstedt beräknas, och anse socialstyrelsen
och bos adskommmsumen för sin del, att berörda kostnad bör för vartdera av åren
1919 och 1920 icke beräknas lägre än till 300,000 kronor.

Sedan styrelsen och kommissionen jämlikt sitt uppdrag sålunda utarbetat förslag
till allmän instansordning pa förevarande område, bör slutligen upptagas till be
handling spörsmålet, huruvida eu sådan över huvud taget bör genomföras Det
utarbetade fors aget giver oförtydbart vid handen, att, såsom ock i det föregående
antagits eu dylik allmän besvärsrätt teoretiskt sett väl kunde genomföras. Efheller
lärer det kunna bestridas, att i enstaka fall hyresnämnder vid tillämpningen av
förevarande lagstiftning fattat för endera parten obilliga beslut, ävensom att från Biliang

till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 308 käft. (Nr 345.)

Instansordningens
genomförbarhet.

6

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

varon av varje möjlighet för vederbörande att i sådana fall vinna rättelse i beslå,
tet måste te sig sårande för rättskänslan.

Emellertid hava styrelsen och kommissionen under den ingående behandlingen av
förevarande spörsmål ytterligare stärkts i sina redan under fjolåret uttalade starka
tvivel om lämpligheten av att en allmän instansordning genomföres. De
i det föregående återgivna, av styrelsen och kommissionen såväl som av föredragande
departementschefen vid ärendets behandling år 1918 anförda skälen mot
införandet av en instansordning synas alltjämt äga giltighet. Inga som helst
nya omständigheter hava heller sedan denna tid tillkommit, vilka kunde vara
ägnade att häva de då uttalade betänkligheterna mot en allmän besvärsrätt.

Det förtjänar med avseende härå erinras, att kännedomen om det styrelsen och kommissionen
meddelade uppdraget att till innevarande år till nyes upptaga denna fråga
torde varit tämligen spridd. I betraktande av allmänhetens benägenhet att vid sådana
beredningar under hand inkomma med redogörelser rörande vare sig förmenta eller
verkliga rättskränkningar, synes det anmärkningsvärt, att meddelanden, vari gjorts
gällande, att dylika kränkningar förekommit, influtit i påfallande grad sparsamt.
Detsamma kan anses vara fallet med meddelanden till dags- och fackpressen, särskilt
om man tager i betraktande, huru enständigt klagomål från vissa håll kunnat i pressen
höjas mot andra statens av sådana utomordentliga förhållanden föranledda inskränkningar
i den personliga friheten beträffande ekonomiska och andra frågor. De klagomål rörande
hyresstegringslagens tillämpning, som likvisst förekommit, gå med få undantag
ut på, att hyresnämnderna i allmänhet vid fastställande av skälig hyra förfarit väl
strängt och förhindrat den hyresstegring, som icke blott ur direkta intressesynpunkter
ansetts skälig utan även ur bostadsproduktionens synpunkt befunnits påkallad.
Det må framhållas, att dylika synpunkter hävdats icke blott, såsom naturligt är,
från fastighetsägarhåll utan jämväl bland annat från sådana grupper inom samhället,
som inom byggnadsindustrien finna sitt arbete och sin utkomst. Av vad i
det föregående anförts framgår, att i sistnämnda hänseende anförda klagomål icke
helt och hållet sakna grund, i det att hyresnämnderna i åtskilliga fall vid fastställande
av skälig hyra torde hava förfarit strängare än lagen i själva verket
åsyftat. Emellertid synes rättelse härutinnan icke kunna vinnas annorledes än därigenom,
att insikten om det rättvisa i yrkandena om förhöjning av hyrorna i någon
anslutning till stegringen av övriga priser så småningom vinner insteg i den allmänna
uppfattningen.

Vad angår den praktiska tillämpningen av den sålunda förslagsvis uppkonstruerade
besvärsrätten, faller dess invecklade karaktär omedelbart i ögonen. Om också
anmärkningar i denna riktning ofta blivit gjorda även mot de hittillsvarande
bestämmelserna inom området, har det dock varit möjligt att genom en omfattande
rådgivande och upplysande verksamhet, särskilt från hyresnämndernas sida, men
även genom dagspressen och annorledes, bibringa allmänheten nödtorftig känne -

43

Kanyl. Maj:ts proposition nr 345.

dom om lagens innebörd, vad angår såväl det skydd, den avser att bereda den
enskilde som de förpliktelser den ålägger honom. Däremot synes det tvivelaktigt,
om erforderlig kännedom om det vida mera invecklade besvärsförfarandet
skulle kunna vinna allmän spridning. Icke desto mindre torde det vara nödvändigt,
att en sådan kännedom om besvärsförfarandet bibringas breda lager inom
samhället, såframt nämnda institution verkligen skall bidraga till ökad rättssäkerhet.
Det får nämligen förutsättas, att hithörande lagstiftning, för att kunna anses
praktiskt användbar, i allmänhet skall vara fullt begriplig för den enskilde lekmannen,
utan att särskild juridisk rådgivare skall behöva anlitas. Det skulle sålunda
knappast kunna anses tillfredsställande för rättskänslan, om hävdandet av
den enskildes rättigheter beträffande hyresfrågor skulle i allmänhet vara beroende
av frågan, om hans ekonomiska villkor tilläte honom att anlita sakkunnigt juridiskt
biträde eller ej. Emellertid vill det synas, som om genomförandet av en instansordning
mången gång skulle försätta den ekonomiskt bättre situerade i tillfälle att
hävda sina synpunkter vida bättre än den sämre lottade, vilken ej vore i tillfälle
att förskaffa sig sådant biträde. För den juridiskt oskolade lekmannen är det nämligen
uppenbart avsevärt mycket lättare att, såsom nu är fallet, inför en hyresnämnd
muntligen andraga de synpunkter, han har att göra gällande till sin
förmån, än att skriftligen avfatta och till en överhyresnämnd ingiva en redogörelse
härför. Överhyresnämnden måste nämligen alltid förutsättas bliva vid beslutens
fattande i hög grad påverkad av den enskildes förmåga att i skrift utveckla
de synpunkter han velat hävda.

Av det anförda framgår, att genomförandet av en instansordning förutsätter jämförelsevis
svårfattliga bestämmelser, och att en sådan på grund härav knappast
skulle bidraga till ökad allmän rättssäkerhet i fråga om hyresförhållanden, ja
att den understundom till och med skulle kunna leda till konsekvenser, som just
ur rät1 ssäkerhetens synpunkt vore att anse såsom betänkliga.

Granskar man vidare de meddelade beräkningarna rörande de kostnader, som
genomförandet av den ifrågasatta besvärsrätten skulle åsamka statsverket, finner
man, att dessa kostnader i och för sig äro ägnade att ingiva viss betänklighet
mot förslaget.

Slutligen må framhållas, att det icke utan skäl kan synas mindre tilltalande att
under en tid, då en allmän avveckling av de av kristiden nödvändiggjorda tvångsåtgärderna
på de flesta områden redan kunnat begynna och en liknande avveckling
jämväl av förevarande lagstiftning synes kunna och böra påbörjas, genomföra en
anordning av så komplicerad och vittgående beskaffenhet, som en dylik besvärsrätt
visat sig vara.

Med anledning av vad sålunda anförts anse sig socialstyrelsen och bostadskommissionen,
i överensstämmelse med sin meranämnda under år 1918 hävdade stånd -

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

punkt i frågan, ej kunna förorda att en allmän besvärsrätt genomföres vid en eventuell
prolongation av lagstiftningen mot oskälig hyresstegring med mera.

Ehuru styrelsen och kommissionen i sitt förslag ansett sig böra införa bestämmelser
om dylik besvärsrätt, har det ej synts av behovet påkallat att jämväl framlägga
ett särskilt i detalj utarbetat lagförslag, som ej upptoge dylika bestämmelser,
enär dessa och därmed sammanhängande förslag till ändringar av den nu gällande
lagens särskilda föreskrifter torde kunna ur förslaget uteslutas utan någon genomgripande
omarbetning.

Till sist torde en kortfattad redogörelse få lämnas för vissa detaljer i lagför•
slaget.

1919 års byresstegringslag synes böra bliva omedelbart tillämplig inom alla områden,
där vid dess ikraftträdande motsvarande lag av den 14 juni 1918 är
gällande.

Den i gällande lagens 3 § 4 mom. medgivna rätten för hyresnämnd att själv vidtaga
rättelse av felaktigt beslut bar varit ägnad att ingiva vissa principiella betänkligheter
och synes, i den händelse en instansordning skulle komma till genomförande,
böra utgå. I motsatt fall torde stadgandet ifråga böra bibehållas.

Den i 4 mom. (i gällande lag 5 mom.) vidtagna ändringen hänför sig uteslutande
till den ifrågasatta instansordningen.

Yad angår utgifterna för upprätthållande av hyresnämndernas verksamhet, hava
kommunerna i regel iakttagit stor sparsamhet. Det kan till och med starkt
ifrågasättas, om icke denna sparsamhet på vissa håll drivits så långt, att nämndernas
ordförande och ledamöter samt tjänstemän förvägrats skäligt arvode för det
ansvarsfulla och vanligen tyngande arbete som blivit dem ålagt. De uppoffringar,
som enskilda personer sålunda ha fått vidkännas i det allmännas intresse, hava
synts så mycket betänkligare, som det visat sig förenat med betydande svårigheter
att till ordförande och ledamöter förvärva och få behålla personer, som varit
fullt vuxna sin grannlaga uppgift. Billigheten synes obetingat kräva, att ändring
sker i dessa förhållanden. I 5 § föreslås därför vissa tillägg av innehåll, att kommunerna
skola vara skyldiga anvisa erforderliga medel till skälig gottgörelse åt
nämndernas ordförande, ledamöter och behövliga tjänstemän och i övrigt till ändamål,
som lagstiftningens tillämpning påkallar. I

I 6 § 1 mom. föreslås vissa, i huvudsak formella ändringar, som närmast äro
betingade av övergången till en ny lag. Emellertid har även ett förtydligande
synts påkallat. Sålunda föreslås, att hyresavtal, som träffats under loppet av de

Kungl. Maj:ts proposition nr 345. 45

etthundratjugo dagarna närmast före det lagen med vissa bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. in. den 25 maj 1917 blev gällande för det område, där fastigheten
är belägen, uttryckligen skola kunna göras till föremal för hyresreglering. Det må
nämligen erinras om att avtal, som träffats under loppet av dessa etthundratjugo
dagar, enligt sistnämnda lag kunde regleras, vad angår oskälig hyra, dock liksom
eljest endast för en tid av högst ett år. Den föreslagna ändringen ställer hyresnämndernas
lagliga befogenhet att i sådant fall inom ramen av bestämmelserna i
övrigt företaga förnyad reglering utom allt tvivel och bringar därigenom lagens
ordalydelse i överensstämmelse med, vad som otvetydigt får anses följa även av
gällande lags syfte.

Det har förekommit, att hyresvärdar med stöd av bestämmelserna i 3 mom. av
förevarande paragraf sökt kringgå lagens föreskrifter på det sättet, att såsom villkor
för hyresupplåtelsen bland annat stipulerats, att hyresbeloppet skall vara till
betalning förfallet omedelbart vid avtalets ingående. Ehuru det kan ifrågasättas,
om ej ett dylikt försök att på uppenbart illojal väg undgå hyresreglering kan
drabbas av straffbestämmelserna, som innehållas i 15 § 2 mom. av den gällande
lagen, har det emellertid ansetts lämpligt, att ej blott straffbelägga utan även genom
särskilt tillägg till 6 § 3 mom. uttryckligen beröva dylika försök skenet av
rättslig giltighet.

I 5 mom. föreslås sådan ändring, att bestämmelsen jämväl skulle bliva tillämplig
i sådana fall, där överhyresnämnd vidtagit reglering av hyresbelopp. Genomföres
förslaget icke, i vad rör besvärsrätten, är sagda ändring givetvis icke heller
påkallad.

Av den nuvarande formuleringen av 6 mom. kunde måhända synas framgå, att med
lägenhet enligt denna lag skulle endast avses bostadslägenheter i vanlig bemärkelse
samt enkelt bostadsrum. Då lagen uppenbarligen åsyftar jämväl andra lokaler såsom
butiker, kontors- och lagerlokaler, stall och uthus med mera, föreslås en förtydligande
omformulering.

De i 2 mom. av förevarande paragraf i den gällande lagen förekommande orden 8 §.
»Lag samma vare» hava befunnits mindre tydligt giva uttryck åt vad som därmed
torde böra åsyftas och hava i förslaget därför utbytts mot orden »Sådant förordnande
skall ock anses lämnat».

Den i 2 mom. sista punkten föreslagna ändringen samt det i förslaget helt nya
7 mom. avse förhållanden, som inträda endast för så vitt allmän besvärsrätt genomföres.

Enligt nu gällande bestämmelser i 9 § träffas icke hyresavtal av bestämmelserna 9 §.
i 6 och 3 §§, så vida lägenheten ej varit tagen i bruk före den 25 maj 1917. Beträffande
lägenhet, som sålunda varit tagen i bruk men ej uthyrd, kunde emellertid

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

till synes framgå, att hyresreglering icke skulle kunna ifrågakomma, enär det ena
av de båda jämförelseleden vid fastställande av hyresökning, nämligen hyra enligt
för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresavtal, saknades. Hyresvärd, som
exempelvis själv begagnat en lägenhet intill den 25 maj 1917 men senare uthyrt
densamma, vore enligt en sådan tolkning sålunda lagligen oförhindrad att allt
framgent vidtaga vilka hyresstegringar som helst, utan att hyresnämnd ägde befogenhet
att inskrida. Då detta givetvis icke står i överensstämmelse med lagstiftningens
mening i övrigt, har i förslaget inskjutits ett nytt moment, enligt vilket
dylika hyresstegringar i likhet med andra oförtydbart kunna av hyresnämnd upptagas
till prövning.

12 §. Enligt nu gällande formulering av förevarande paragraf åligger det vederbörande
bland annat att hos hyresnämnd anmäla hyresledighets inträde och upphörande.
Då denna bestämmelse svårligen kan anses tillämplig vid uthyrning i andra hand
av omöblerade lägenheter, men det icke desto mindre synes vara angeläget, att
hyresnämnd hålles underkunnig jämväl om dylik uthyrning, har i förslaget vidtagits
en formell ändring av detta stadgande i sådan riktning, att anmälningsplikt
oförtydbart föreligger även vid uthyrning i andra hand.

16 §■ Enligt 16 § 2 möm. i förslaget föreskrives bland annat att besvärsinlaga, vari
åsyftas att vinna samtycke till uppsägning, skall innehålla uppgift om den dag,
då uppsägning skett. Då nämligen överhyresnämndens beslut i sådant ärende
saknar praktisk betydelse, där hyresvärden underlåtit att verkställa uppsägningen
och på denna grund följaktligen ej heller kan meddela ifrågavarande datum, kan
överhyresnämnden med stöd av denna bestämmelse utan prövning avvisa sådant
ärende. Föreskriften torde även vara ägnad att bland hyresvärdarna förekomma
den feltolkningen, att dylikt samtycke i och för sig skulle vara liktydigt med
laglig uppsägning.

23 §, Första, andra och tredje momenten av förevarande paragraf sakna betydelse, därest
besvärsrätt ej kommer att medgivas. Det föreslagna 4 mom. torde däremot oberoende
härav äga praktisk betydelse och följaktligen i varje fall böra intagas i
lagen. Förslaget i denna punkt går ut på att fixera betalningsplikten i de fall,
där enligt lagen ändring gjorts i hyresavtal, i vad det angår hyresbeloppet. Då
det kan inträffa att hyresbeloppet höjes genom åtgärder jämväl enligt nu gällande
lag, exempelvis enligt 7 §, och hyresgästen sålunda skulle kunna meddelas
beslutet härom så oförberett, att han ej vore i stånd att inom föreskriven
tid erlägga det uppkommande tilläggsbeloppet, skulle hyresvärden vara oförhindrad
att påkalla vräkningsåtgärd. Enligt det föreslagna momentets sista del föreskrives
för den skull, att dylik åtgärd ej kan begäras, med mindre hyresvärden

47

Kungl. Maj:tu proposition nr 345.

i god tid varskott hyresgästen om den medgivna höjningen av hyran. Uppenbarligen
är hyresvärden oberoende härav berättigad att i civilrättslig ordning göra
sitt krav gällande.

Skulle instansordningen ej komma till stånd, synes förevarande moment böra
ingå som ett nytt moment (7) i 6 §, endast med vidtagande av den ändringen,
att ordet »lagakraftvunnet» ur detsamma utgår.

Slutstadgandet i nu gällande lag innehåller föreskrifter, att bestämmelserna i 7 §
av lagen den 25 maj 1917 fortfarande skola äga giltighet, så vitt angår hyresbelopp,
som icke prövats av hyresnämnd, och som belöper på tid före den 1 oktober 1918.
Då denna föreskrift numera torde sakna praktisk betydelse, har den i förslaget
uteslutits ur slutstadgandet.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit från socialstyrelsens sida
tjänsteförrättande generaldirektören Huss, byråchefen Molin, tjänsteförrättande byråchefen
Bergström, från bostadskommissionens sida direktören Allan Cederborg, filosofie
doktorn Yngve Larssou och kaptenen C. Meurling samt borgmästaren Jakob
Pettersson.

Före detta rådmannen Adolf Dahl, som varit förhindrad närvara vid ärendets
slutliga handläggning, har anmält avvikande mening, såtillvida att han ej ansett
sig kunna biträda majoritetens utlåtande, i vad det innebär avstyrkande av genomförande
av allmän besvärsrätt.

Stockholm den 12 februari 1919.

Underdånigst

Slut stadgandet.

För socialstyrelsen:
GUNNAR HUSS.

För bostadskommissionen:

ALLAN CEDERBORG.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lag Förslag

med vissa ändrade bestämmelser mot till lag med vissa ändrade bestämmeloskälig
hyresstegring m. in.; ser mot oskälig hyresstegring in. m.

den 14 juni 1918. den......1919.

(Ändringar, tillägg och uteslutningar utmärkas med kursiv stil.)

Lagens tillämplighetsområde.

1 §•

1 §•

1. Denna lag äger tillämpning inom 1. Denna lag äger tillämpning inom

område, där lagen med vissa bestämmelser område, där lagen med vissa ändrade bemöt
oskälig hyresstegring m. m. den 25 stämmelser mot oskälig hyresstegring m.m.
maj 1917 är gällande vid denna lags ikraft- den 14 juni 1918 är gällande vid denna
trädande. Dock må Konungen härifrån lags ikraftträdande. Dock må Konungen
kunna medgiva undantag, såframt den härifrån kunna medgiva undantag, såmyndighet,
som utövar kommunens, ko- framt den myndighet, som utövar kompingens
eller municipalsamhällets beslu- munens, köpingens eller municipalsamhältanderätt,
därom gör framställning, för lets beslutanderätt, därom gör framställvilken
avgivits minst två tredjedelar av ning, för vilken avgivits minst två tredjede
i beslutet deltagandes röster. delar av de i beslutet deltagandes röster.

2. Konungen äger ock förordna, att lagen skall tillämpas i annan stad eller köping
eller annat municipalsamhälle, så ock eljest i annan kommun eller del av kommun,
än som i 1 mom. sägs, försåvitt där i större utsträckning förekommer uthyrning
av omöblerade lägenheter för bostads-, alfärs- eller annat ändamål. Sådant
förordnande varder ej meddelat, innan den myndighet, som utövar kommunens, köpingens
eller municipalsamhällets beslutanderätt, yttrat sig i frågan,

Om hyresnämnd.

2 §.

1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt,
äge dock bestämma, att inom området skola inrättas liera hyresnämnder,
envar för viss del av området.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

49

Lagen.

Förslaget.

2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden såväl
som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande antal.

3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd i stad skola
vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande ior viss tid, Konungens
befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet. Samma person
må förordnas till ordförande eller suppleant för ordförande i flera hyresnämnder.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter
utses av den myndighet, som utövar
kommunens, köpingens eller mnnicipalsamhällets
beslutanderätt, att tjänstgöra
tills vidare eller viss tid. Av dessa
ledamöter och suppleanter skola två ledamöter
och suppleanter för dem äga eller
förvalta till uthyrning avsedd fastighet.
Övriga två ledamöter och suppleanter för
dem, vilka ej må äga eller förvalta fastighet,
som nyss sagts, skola äga kännedom
om ortens hyresmarknad och åtminstone
den ene ledamoten och minst en suppleant
särskilt om de mindre bemedlades bostadsförhållanden.
I övrigt skall om valbarhet
till hyresnämnd, så ock om rätt för den,
som blivit vald, att avsäga sig uppdraget

gälla

gat

vad i enahanda avseenden är stad -

i fråga om hälsovårdsnämnd.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter
utses av den myndighet, som utövar
kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, att tjänstgöra
tills vidare eller viss tid, vederbörande
myndighet även i senare fallet obetaget
att när som helst återkalla förordnandet.
Av dessa ledamöter och suppleanter
skola två ledamöter och suppleanter
för dem äga eller förvalta till uthyrning
avsedd, fastighet. Övriga två ledamöter
och suppleanter för dem, vilka ej må äga
eller förvalta fastighet, som nyss sagts,
skola äga kännedom om ortens hyresmarknad
och åtminstone den ene ledamoten
och minst en suppleant särskilt om de
mindre bemedladesDostadsförhållanden. I
övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd,
så ock om rätt för dm, som blivit vald,

att avsäga

sig uppdraget gälla vad i ena -

stadgat

i fråga om

hända avseenden är
hälsovårdsnämnd.

5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara vid hyresnämnds
sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid förut
samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå
hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.

3 §.

1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7, 8 och 11 §§
sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tillämpliga
delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande och
om beslutet ense. Som beslut galle i övrigt den mening, som efter jämkning, där
sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av de röstande. Finnes
ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än någon annan, eller,
därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad omröstning mellan dem
erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening, gäller ordförandens.

3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna beretts
tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande upDenbarligen är obehövligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 3U8 höft. {Nr 345.) 7

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lagen.

4. Finner hyresnämnd, att dess beslut
på grund av förelupet förbiseende eller
meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar
blivit i avsevärd mån felaktigt,
eller att omständigheter tillkommit, som
bragt ärendet i ett väsentligt ändrat läge,
äge nämnden att förordna om den rättelse,
som därav må föranledas.

5. Vid hyresnämnds sammanträde föres
protokoll, upptagande nämndens beslut;
och skall riktigheten av detta protokoll
granskas så snart ske kan och senast inom
tio dagar. Så snart dylik granskning
skett, skall protokollet vara tillgängligt
för allmänheten. Sker ej granskning genast,
skall besked om nämndens beslut
omedelbart lämnas part, som sådant begär.
Innefattar nämndens beslut förordnande,
som i 6 § 2 mom. sista punkten sägs
skall å nämndens dörr samma dag, granskning
skett, göras anslag därom, innefattande
jämväl uppgift om vad den har
att iakttaga, som är med beslutet missnöjd.

Förslaget.

[Utgår nr förslaget.]

4. Vid hyresnämnds sammanträde föres
protokoll, upptagande nämndens beslut;
och skall riktigheten av detta protokoll
granskas så snart ske kan och senast inom
tio dagar. Samma dag dylik granskning
skett skall anslag om nämndens beslut
göras å nämndens dörr, innefattande jämväl
uppgift om vad den har att iakttaga,
som är med beslutet missnöjd, och skall protokollet,
från det anslag skett, vara tillgängligt
för allmänheten. Sker ej granskning
genast, skall besked om nämndens
beslut omedelbart lämnas part. som sådant
begär.

4 §.

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor, om vilka i 6,
7 och 8 £§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan upptagas i
nämndens protokoll eller skrivelser i vidare mån, än som för avfattande av nämndens
beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan mån av nämndens
ordförande, ledamöter eller tjänstemän yppas.

5 §.

Frågor om tjänstebefattningar hos hyresnämnd,
om gottgörelse till nämnden och
dess tjänstemän samt om anvisande av
övriga för nämndens verksamhet erforderliga
medel avgöras av den myndighet, som
utövar kommunens, köpingens eller municipalsamliällets
beslutanderätt. I enahanda
ordning må instruktion för hyresnämnd
antagas.

5 §.

Den myndighet, som utövar vederbörandekommuns,
köpmgs eller municipalsamhälles
beslutanderätt, åligger att anvisa erforderliga
medel ej mindre till skålig gottgörelse
åt hyresnämnds ordförande, ledamöter och
tjänstemän än även till bestridande av
övriga nödiga utgifter för upprätthållande
av nämndens verksamhet. Sagda
myndighet äger jämväl utfärda instruktion
för hyresnämnd.

Kungl. Maj:ta proposition nr 345.

51

Lagen.

Förslaget.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal,

(i §. 6 §.

1. Fordras för omöblerad lägenhet, som
är uthyrd eller avsedd att uthyras av
husägaren eller annan, högre hyra, än den,
som enligt för tid före den 25 maj 1917
senast gällande hyresavtal varit för lägenheten
betingad, ankommer med nedan angivna
inskränkning på hyresnämnden, att
efter framställning av hyresvärd, hyresgäst
eller hyressökande, eller där nämnden
eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida
det fordrade beloppet med hänsyn
till ej mindre lägenhetens beskaffenhet än
även omkostnaderna för fastigheten och
förhållandena i övrigt är att anse såsom
oskäligt samt att i sådant fall fastställa
den lägre hyra, varje gång för högst ett
år, som nämnden finner skälig. Lag samma
vare, där hyresavtal träffas om omöblerad
lägenhet, innefattande höjning av hyran
utöver för tid före den 25 maj 1917 senast
gällande hyresbelopp, så ock där sådant
avtal träffats efter det lagen den 25
maj 1917 med vissa bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. blivit gällande
för det område, där fastigheten ligger.
Skall hyresvärd enligt hyresavtalet besörja
lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla
varmvatten till densamma, åligger
det nämnden att särskilt bestämma ersättningen
för envar sådan förmån att utgå
med visst belopp eller efter grund, som
nämnden finner skälig.

1. Fordras för omöblerad lägenhet, som
är uthyrd eller avsedd att uthyras av
husägaren eller annan, högre hyra, än den,
som enligt för tid före den 25 maj 1917
senast gällande hyresavtal varit för lägenheten
betingad, ankommer med nedan angivna
inskränkning på hyresnämnden att,
efter framställning av hyresvärd, hyresgäst
eller hyressökande, eller där nämnden
eljest finner anledning därtill, pröva,
huruvida det fordrade beloppet med hänsyn
till ej mindre lägenhetens beskaffenhet
än även omkostnaderna för fastigheten
och förhållandena i övrigt är att anse såsom
oskäligt samt att i sådant fall fastställa
den lägre hyra, varje gång för högst
ett år, som nämnden finner skälig. Lag
samma vare, där hyresavtal träffas om
omöblerad lägenhet, innefattande höjning
av hyran utöver för tid före den, 25 maj

1917 senast gällande hyresbelopp så ock
där sådant avtal träffats antingen, vad
angår orter, där lagen 25 maj 1917 med
vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. blivit gällande, senare än eithundratjugondeförsta
dagen före den dag
lagen blivit tillämplig inom området, eller,
vad angår orter, där lagen den 14 juni

1918 med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. enligt Konungens
särskilda förordnande senare blivit
gällande för området, från och med
den dag, lagen sålunda blivit tillämplig
inom området, allt räknat efter den ort,
där fastigheten ligger. Skall hyresvärd
enligt hyresavtalet besörja lägenhetens
uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten
till densamma, åligger det nämnden
att särskilt bestämma ersättningen
för envar sådan förmån att utgå med visst
belopp eller efter grund, som nämnden
finner skälig.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lagen.

2. Överstiger hyra för lägenhet, som
varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, den före sagda dag senast gällande
hyran med högst 15 procent, må sådan
hyresförhöjning icke upptagas till prövning
av hyresnämnden, med mindre nämnden
med hänsyn till lägenhetens uppenbart
mindervärdiga beskaffenhet till ner
synnerliga skäl tala därför. Finner nämnden
med hänsyn till särskilda förhållanden
inom dess verksamhetsområde, att angivna
gräns bör fastställas till annan procentsats
än 15 procent, äge nämnden därom
förordna.

3. Hyresnämnds prövning må ej heller
avse hyresbelopp, som till betalning förfallit
före den dag, då framställning om
hyresreglering gjorts hos nämnden, eller,
där nämnden eljest företager reglering,
före den dag, då hyresvärden erhållit
meddelande, att
gande av reglering.

Förslaget.

2. Överstiger hyra för lägenhet, som
varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, den före sagda dag senast gällande
hyran med högst 40 procent, må sådan
hyresförhöjning icke upptagas till prövning
av hyresnämnden, med mindre nämnden
med hänsyn till lägenhetens uppenbart
mindervärdiga beskaffenhet Sinner
synnerliga skäl tala därför. Finner nämnden
med hänsyn till särskilda förhållanden
inom dess verksamhetsområde, att angivna
gräns bör fastställas till annan procentsats
än 40 procent, äge nämnden därom
förordna.

3. Hyresnämnds prövning må ej heller
avse hyresbelopp, som till betalning förfallit
före den dag, då framställning om
hyresreglering gjorts hos nämnden, eller,
där nämnden eljest företager reglering,
före den dag, då hyresvärden erhållit
meddelande, att fråga väckts om företagande
av reglering, dock att döma bestämmelse
ej skall äga tillämpning, där
avtal träffats under förbehåll, att hyresbeloppet
helt eller delvis skall vara till
betalning förfallet tidigare än dagen närmast
före den avtalade hyrestidens början.

4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är, som av
hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.

5. Har hyresnämnd för viss tid fast- 5. Har hyra för lägenhet blivit enligt
ställt hyra för lägenhet, galle avtal, däri denna lag för viss tid fastställd, galle avhögre
hyra för lägenheten betingats, såsom
om hyran för nämnda tid överenskommits
för det fastställda beloppet.

fråga

väckts om företa -

6. Till lägenhet räknas i denna lag
jämväl särskilt rum.

tal, däri högre hyra för lägenheten betingats,
såsom om hyran för nämnda tid
överenskommits för det fastställda beloppet.

6. Med lägenhet avses i denna lag
varje utrymme inom byggnad.

7 §■

Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilken även omfattar vare sig uppvärmning
av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, träffats för längre tid än ett år,
och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna inträtt, att överenskommen
hyra, till den del denna får anses hava vid avtalets träffande avsett ersättning
för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig gottgörelse därför,
äger hyresnämnden, varje gång för högst ett år av den återstående avtalstiden, fastställa,
vad som därutöver skäligen må tillkomma hyresvärden, börande därvid sär -

Kungl. Mojna proposition nr 345.

53

Lagen. Förslaget.

skilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt för beredning av varmvatten.
Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio dagar etter delfåendet av sådant
beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag, som inträffar närmast efter en månad
från delfåendet. För hyresnämnds prövning enligt denna paragraf galle i tilllämpliga
delar bestämmelserna i 6 g 3 mom.

8 §.

1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet vare
utan verkan, med mindre hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit skriftlig,
uttrycklig försäkran, att han är villig att låta avtalet upphöra, eller samtycke till
uppsägningen senast den dag, å vilken uppsägning sist kan ske, meddelas av hyresnämnd,
eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av lagen
den 14 juni 11107 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.

2. Har ifråga om omöblerad lägenhet
träffats skriftligt hyresavtal, avsett att
utan uppsägning upphöra å viss dag, vare
hyresvärden skyldig att, såvitt angår avtal
träffat före den dag, denna lag träder
i kraft, inom trettio dagar därefter och
ifråga om andra avtal inom femton dagar
efter det avtalet träffats, underställa avtalet
hyresnämndens prövning; ägande
hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill
föranleda, förordna, att det skall så
anses, som om avtalet träffats under förbehåll,
att detsamma efter avtalstidens
slut, så framt icke uppsägning skett, skall
förlängas för ytterligare lika lång tid,
dock varje gång högst ett år. Lag samma
vare, om sådant avtal, som här sagts, icke
inom nämnd tid underställts hyresnämnds
prövning. För de fall, som nu nämnts,
galle ifråga om uppsägningstidens längd
vad för motsvarande fall finnes stadgat i
3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14
juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, om ej särskilda skäl annat föranleda,
av hyresnämnd lämnas, endast där hyresvärd ingivit framställning därom
minst trettio dagar före den dag, då uppsägning sist kan ske. Dock må framställning
om samtycke till sådan uppsägning, som avses i 133 § utsökningslagen. kunna
senast den dag, då uppsägning sist kan ske. ingivas till hyresnämnden, vilken det
åligger att snarast besluta i ärendet. Varje framställning om samtycke till uppsägning
bör innehålla uppgift såväl om den för lägenheten före den 1 oktober 1915

2. Har ifråga om omöblerad lägenhet
träffats skriftligt hyresavtal, avsett att
utan uppsägning upphöra å viss dag, vare
hyresvärden skyldig att, såvitt angär avtal
träffat före den dag, denna lag träder
i kraft, inom trettio dagar därefter och
ifråga om andra avtal inom femton dagar
efter det avtalet träffats, underställa avtalet
hyresnämndens prövning; ägande
hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill
föranleda, förordna, att det skall så anses,
som om avtalet träffats under förbehåll
att detsamma efter avtalstidens slut, så
framt icke uppsägning skett, skall förlängas
för ytterligare lika lång tid, dock
varje gång högst ett år. Sådant förordnande
skall ock anses lämnat, om avtal,
som här sagts, icke inom nämnd
tid underställts hyresnämnds prövning.
För de fall, som nu nämnts, skall uppsägningstiden
utgöra tre månader.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.5.

Lagen.

Förslaget.

senast gällande hyran som om den ändring av hyresvillkoren, som med uppsägningen
avses, eller den anledning till uppsägning, som eljest åberopas.

4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke

till uppsägning av hyresavtal, då fråga
är om lägenhet, som varit uthyrd för tid
före den 1 oktober 1915, där hyresvärden
med uppsägningen allenast avsett att erhålla
en hyresförhöjning av högst 15 procent
eller annan av nämnden jämlikt (i §
2 mom. fastställd procentsats utöver den
för tiden före angivna dag senast betingade
hyran, med mindre nämnden med
hänsyn till lägenhetens uppenbart mindervärdiga
beskaffenhet finner synnerliga skäl
tala därför. Ej heller må samtycke vägras
till sådan uppsägning av hyresavtal
som avses i 133 § utsökningslagen, därest
i hyresavtalet betingade villkor finnas till
skada för ny ägare i avsevärd mån avvika
från i hyreskontrakt inom orten gängse
bestämmelser.

4. Éj må hyresnämnd vägra samtycke
till uppsägning av hyresavtal, då fråga
är om lägenhet, som varit uthyrd för tid
före den 1 oktober 1915, där hyresvärden
med uppsägningen allenast avsett
att erhålla en hyresförhöjning av högst
40 procent eller annan av nämnden jämlikt
6 § 2 mom. fastställd procentsats utöver
den för tiden före angivna dag senast
betingade hyran, med mindre nämnden
med hänsyn till lägenhetens uppenbart
mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga
skäl tala därför. Ej heller må samtycke
vägras till sådan uppsägning av
hyresavtal, som avses i 133 S utsökningslagen,
därest i hyresavtalet betingade villkor
finnas till skada för ny ägare i avsevärd
mån avvika från i hyreskontrakt
inom orten gängse bestämmelser.

5. I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast
därpå, att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt 8 § 4 mom. icke
kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller eljest förbättrade
hyresvillkor bör upptagas till prövning, skalL vid samtycket fästas det villkor,
att innehavaren av lägenheten beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden förelagd
kortare tid träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning med den ändring
av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av nämnden fastställts eller

må kunna komma att fastställas.

6. Einner nämnden sig icke
intet fäll hyresavtal därigenom
ett år.

böra lämna begärt samtycke till uppsägning, må i
anses förnyat för längre tid än varje gång högst

7. Vid uppsägning av hyresavtal om
omöblerad lägenhet, skall med undantag
för sådant fall, som avses i 133 § ar utsökningslagen,
uppsägningstiden, evad därom
är i avtalet överenskommet eller eljest
föreskriv4, utgöra minst tre månader.

7. (enligt förslaget 8.) .Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet skall er
läggas i förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan
icke till uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad
tillfullo erlägger den på samma månad belöpande hyran.

8. (enligt förslaget 9.) Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej
mindre de av hyresvärden för uppsägningen anförda skäl än även, i vilken mån
uppsägningen medför svårighet för hyresgästen att erhålla lämplig lägenhet å
tid, därtill hyresavtalet uppsagts.

Kuvgl. Maj:ts proposition nr 345.

55

Lagen.

Förslaget.

0 §.

1. Vad i fi och 8 S§ stadgats skall ej gälla beträffande lägenhet, som icke den 25
maj 1917 eller tidigare varit tagen i bruk.

2. För lägenhet, som före den 25 maj
1917 varit tagen i bruk men icke uthyrd,
skall vid tillämpning av vad i 6 § stadgats■,
så anses, som om den för tid närmast
därefter betingade hyran varit gällande
jämväl för tid närmast före sagda
dag.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.

10 §.

1. Envar som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans räkning
nthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, likasom envar hyresgäst eller hyressökande inom
området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen eller, där nämnden
finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigad i saken kunnigt ombud
inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse, i vilken må utsättas vite för uteblivande
från och med två till och med etthundra kronor, skall delgivas i god tid
förut och senast dagen före den, då inställelse skall ske.

2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda att
uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen hållas tillgängliga
för nämnden.

3. Ägare och förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde
vare pliktiga att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden angiver
lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten inrymda
lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten eller hyresförhållandena
i övrigt, som nämnden må påfordra.

Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.

11 §.

1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet, ej
rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar lägenhetens
utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd höjning av hyran eller åsyftar att
sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller del därav till annat
“ ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet prövas vara med hänsyn
till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lagen.

Förslaget.

3, Lägenhet, som, då ]agen den 25 maj
1917 med vissa bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m eller och enligt Konungens
särskilja förordnande lagen den
14 juni 1918, med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m.
eller eljest denna lag trädde i tillämpning
inom området, användes till bostad eller
var oanvänd men dessförinnan senast använts
till bostad, må ej utan hyresnämndens
medgivande tagas i bruk för annat
ändamål; ej heller må utan nämndens
medgivande lägenhet uthyras möblerad,
vilken icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd
i sä dant skick.

3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyresvärden
för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens inverkan på hyresförhållandena
i allmänhet i orten samt till svårigheterna för vederbörande hyresgäster att erhålla
andra lämpliga bostäder.

4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning till återställande
av olagligen rubbat förhållande, varom i denna paragraf förmäles; och galle
därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsökningslagen avsedda fall äro
s tadgade.

2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj
1917 med vissa bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m. trädde i tillämpning
inom området, användes till bostad eller
var oanvänd men dessförinnan senast använts
till bostad, må ej utan hyresnämndens
medgivande tagas i bruk för annat
ändamål; ej heller må utan nämndens medgivande
lägenhet uthyras möblerad, vilken
icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i
sådant skick.

Om skyldighet att anmäla hyres- Om skyldighet att anmäla hyres avledighet
och hyresavtal. tals träffande och upphörande.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamt)
et>område för egen eller annans räkning
uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig
att hos nämnden anmäla ej mindre liyresledighets
inträde och upphörande med angivande
av senast betingad hyra samt i
förra fallet hyresanspråk för förnyad uthyrning
och i senare fallet den vid uthyrningen
betingade hyran, än ock varje
med förutvarande hyresgäst träffat avtal
om fortsatt hyresupplåtelse mot höjd hyra,
ävenledes med angivande av den förutvarande
och den höjda hyrans belopp. I anmälan
skall, då lägenhet varit uthyrd för
tid före den 1 oktober 1915, även angivas
den för tid före nämnda dag senast betingade
hyran. Om tiden och sättet för anmälan,
som här sagts, förordnas av nämnden.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde
för egen eller annans räkning
uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att
hos nämnden anmäla ej mindre hyresavtals
träffande och upphörande med angivande
av i förra fallet närmast därförut
betingad hyra och i senare fallet,
där så ske kan, hyresanspråk för förnyad
uthyrning, än ock varje med förutvarande
hyresgäst träffat avtal om fortsatt hyresupplåtelse
mot höjd hyra, ävenledes med angivande
av den förutvarande och den höjdahyrans
belopp. I anmälan skall, då lägenhet
varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915,
även angivas den för tid före nämnda dag
senast betingade hyran. Om tiden och
sättet för anmälan, som här sagts, förordnas
av nämnden.

Kungl. Maj:t8 proposition nr 345.

57

Lagen.

Förslaget.

Om bostadsförmedling.

13 §.

1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning av de i 12 §
omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan kommunal myndighet
avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter, som omfatta högst fyra
rum, kök däri inbegripet, och helt eller delvis äro avsedda till bostad. Vid sådan
kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas att bereda barnrika familjer
lämpliga bostäder.

2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.

Om överklagande av hyresnämnds
beslut m. m. Om överhyresnämnder.

14 §.

1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga,
som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot av hyresnämnd
varit jävig eller av annan orsak
obehörig, eller nämnden överskridit sin befogenhet,
eller annan felaktighet ägt rum
i avseende på ärendets behandling, må
part, som är med beslutet missnöjd, däröver
föra klagan, i Stockholm hos överståthållarärnbetet,
i annan stad, där magistrat
finnes, hos denna samt i övriga
orter hos Konungens befallningshavande
inom trettio dagar efter erhållen del av
beslutet.

2. Hyresnämnds beslut om förordnande
enligt 6 § 2 mom. sista punkten skall underställas
prövning av myndighet, som i
1 mom. sägs; och åligger det nämnden
att inom femton dagar från den dag, då
protokollet över beslutet granskats, till
prövningsmyndigheten insända protokollet
och samtliga handlingar i ärendet. År
någon missnöjd med beslutet, äger han
att inom tid, som nyss sagts, till prövningsmyndigheten
ingiva de påminnelser,
han aktar nödiga.

3. Över hyresnämnds beslut i fråga,
som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles, må
klagan föras hos Konungens befallnings Bihang

till riksdagens protokoll 1919.

14 §.

1. För prövning av besvär över hyresnämndernas
beslut samt övervakande av
ärendenas behandling inom nämnderna
skola i riket finnas överhyresnämnder
till det antal samt med de verksamhetsområden
och förläggning sorter, som Konungen
bestämmer.

2. Överhyresnämnd består av ordförande
och två ledamöter. För ordföranden
såväl som för varje ledamot
skall finnas en suppleant.

3. Ordföranden och hans suppleant
skola vara lagfarna. Ledamöterna och
deras suppleanter skola äga insikt i liy1
samt. 308 käft. (Nr 345.) 8

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lagen.

havande inom trettio dagar efter erhållen
del av heslutet.

4. Mot prövning smyndighets beslut i
fråga, som i 1 och 2 mom. sägs, md talan
ej föras. I Konungens befallningshavandes
beslut enligt 3 mom. må ändring sökas
hos Konungen genom besvär, vilka skola
vara inkomna till civildepartementet inom
den tid, som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut
är bestämd.

Förslaget.

resfrågor samt därjämte äga kännedom
den ene ledamoten och suppleanten för
honom särskilt om byggnadstekniska frågor
och den andra ledamoten och suppleanten
för honom särskilt om de mindre
bemedlades bostadsförhållanden. Såväl
ordföranden som ledamöterna och suppleanterna
förordnas av Konungen för viss
tid, Konungen dock obetaget att när som
helst återkalla förordnandet.

15 §.

1. Overhyresnämnd må ej fatta beslut
med mindre den är fulltalig. Beträffande
överhyresnämnds beslut gälle i övrigt i
tillämpliga delar vad i 3 § 2 mom. är stadgat
om hyresnämnd.

2. Vad i 3 § 1 mom. och 4 § är stadgat
beträffande hyresnämnd, skall äga motsvarande
tillämpning i avseende på överhyresnämnd.

Om sättet för Överklagande av
hyresnämnds beslut m, m.

16 §.

1. Part, som är missnöjd med hyresnämnds
beslut, äger att däröver föra klagan
hos överhyresnämnden för det område,
inom vilket hyresnämnden har sitt säte,
dock endast • för så vitt beslutet för honom
äger väsentlig betydelse eller vid hyresnämndens
beslut ledamot av nämnden
varit jävig eller av annan orsak obehörig
eller ock nämnden överskridit sin befogenhet
eller annan felaktighet ägt rum i av[Jämför
lagens 14 §, 1 mom.] seende ä ärendes behandling.

Lagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslaget.

2. Vill part föra klagan, som i 1 mom.
sägs, ingive till hyresnämnden beträffande
beslut jämlikt 8 § senast inom tio dagar
och beträffande annat beslut senast inom
trettio dagar, efter det anslag om nämndens
beslut blivit å nämndens dörr anslaget, sin
till överhyresnämnden ställda besvärsinlaga,
samt,där med besvären åsyftas att vinna
samtycke till uppsägning, uppgift om den
dag, då uppsägning skett. Hyresnämnden
åligger därefter att, så snart ske kan och
i fråga om beslut jämlikt 8 § senast inom
en vecka, till överhyresnämnden översända
besvärshandlingarna samt utdrag av sitt
protokoll i ärendet jämte eget yttrande
över besvären.

3. Överhyresnämnd äger, där så prövas
nödigt, i anledning av inkomna besvär
infordra förklaring från klagandens motpart
ävensom ytterligare utredning från
hyresnämnden.

4. Överhyresnämnden skall över besvären
meddela beslut samt granska riktigheten
av sitt protokoll i ärendet, så snart
ske kan och beträffande fråga, varom i 8 §
sägs, senast inom tjugo dagar efter det
besvären till överhyresnämnden inkommit;
senast dagen efter det granskningen skett
skall överhyresnämnden till hyresnämnden
expediera utdrag av protokoll, innefattande
överhyresnämndens beslut. Hyresnämnden
skall, samma dag sådant protokollsutdrag
ingått, därom lämna meddelande genom
anslag å nämndens dörr.

17 §.

Finner överhyresnämnd, att klagande
utan giltigt skäl dragit ärende under
nämndens prövning, äger nämnden ålägga
klaganden att ersätta motparten hans förklaring
skostnad.

18 §.

Hyresnämnds beslut om förordnande
enligt 6 § 2 mom. sista punkten skall
underställas överhyresnämndens prövning

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lagen. Förslaget.

och åligger det för sådant ändamål hyresnämnden
att, omedelbart efter det protokoll
över beslutet granskats, till överhyresnämnden
insända utdrag av protokoll och
samtliga handlingar i ärendet. Sd snart
överhyresnämnden fattat beslut i ärendet
skall utdrag av protokollet därom tillställas
hyresnämnd, vilken omedelbart skall anslå
detsamma å sin dörr samt på lämpligt
sätt meddela det genom tidning i orten.

19 §.

Överhyresnämnd har att inom sitt område
öva inseende å hyresnämndernas verksamhet,
och äger för sådant ändamål överhyresnämnd
att taga del av hyresnämnds
protokoll och övriga handlingar. Överhyresnämnd
tillkommer jämväl att, där
så finnes lämpligt, meddela hyresnämnd
råd och anvisningar rörande denna lags
innehåll.

20 §.

Visar hyresnämnds ordförande eller ledamot
vid handläggning av ärende rörande
tillämpningen av denna lag synnerligt
oförstånd eller grov oskicklighet, äger
överhyresnämnd att hos vederbörande myndighet
göra framställning om hans entledigande.

21 §.

Mot överhyresnämnds beslut må talan
ej föras.

22 §.

Vad i 10 § 2 och 3 mom. är stadgat
angående skyldighet att på visst sätt tillhandagå
hyresnämnd skall äga tillämpning
jämväl i fråga om överhyresnämnd
samt dess därtill befallmäktigade tjänstemän
eller ombud.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

61

Lagen.

Förslaget.

Om ver/esf filur/heten av hyresnämnds
och överhyresnämnds beslut.

23 §.

1. Hyresnämnds beslut gånge med den
inskränkning, som i 2 mom. sägs, omedelbart
i verkställighet.

2. Hyresnämnds beslut enligt 8 eller
11 § gånge i verkställighet, endast där
tiden för besvär tilländagått, utan att
besvär anförts, eller, då besvär anförts,
dessa blivit av överhyresnämnden ogillade.

3. Överhyresnämnds beslut gånge omedelbart
i verkställighet.

4. Har enligt denna lag ändring gjorts
i hyresavtal, i vad angår redan erlagd
hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat
för mycket eller för litet, i förra
fallet till honom av hyresvärden återbetalas
och i senare fallet av honom till
hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag,
som infaller näst efter den dag
laqakraftvunnet beslut i ärendet föreligger,
dock att i senare fallet, vad i 23 § 1
mom. i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom stadgas, ej
skall äga tillämpning, med mindre hyresvärden
minst femton dagar före den dag.
han sålunda påyrkar beloppets inbetalning,
hos motparten styrker sitt krav.

Ansvarsbestämmelser.

13 §.

1. Hyresvärd, som med vetskap därom,
att hyresnämnd för lägenhet fastställt visst
hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande
eller annan för uthyrning av lägenheten
fordrar eller mottager vederlag, i penningar
eller vad det är, till högre värde,
straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor.

24 §.

1. Hyresvärd, som med vetskap därom,
att hyresnämnd eller överhyresnämnd
för lägenhet fastställt visst hyresbelopp,
av hyresgäst, hyressökande eller annan
för uthyrning av lägenheten fordrar eller
mottager vederlag, i penningar eller vad
det är, till högre värde, straffes med böter
från och med femtio till och med ettusen
kronor.

62

Kungl. .Maj:ts proposition nr 345.

Lagen. Förslaget.

2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet såsom
villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyressökande förbindelse,
vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet prövat enligt
denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning av uppsägning låta
avtalet upphöra.

3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill äro, må Konungens
befallningshavande för område, där denna lag äger tillämpning, fastställa taxa för
hyresförmedling. Har Konungens befallningshavande fastställt sådan taxa, straffes
den, som erbjuder sig att mot vederlag till högre värde, än taxan föranleder, förmedla
uthyrning av eller överlåta hyresrätt till omöblerad lägenhet, eller som för
sådan förmedling eller överlåtelse fordrar eller mottager vederlag till högre värde,
likaledes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

16 § (enligt förslaget 25 §).

Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter från
och med etthundra till och med tiotusen kronor.

17 § (enligt förslaget 26 §).

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter från och med
fem till och med femhundra kronor.

18 § (enligt förslaget 27 §).

1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan laga förfall,
varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt, eller till
böter från och med fem till och med femhundra kronor.

2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot vad i 10 §
2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i föreskriven tid och ordning
göra anmälan, som föreskrives i 12 §.

3. Har någon i dylik anmälan eller
eljest inför hyresnämnd eller hos överhyresnämnd
emot bättre vetande lämnat
oriktig uppgift, vare straffet böter från
och med femtio till och med ettusen kronor;
dock att straff, som här stadgas, ej
må tillämpas, där förseelsen enligt allmänna
strafflagen bör beläggas med strängare
straff.

3. Har någon i dylik anmälan eller
eljest inför hyresnämnd emot bättre vetande
lämnat oriktig uppgift, vare straffet
böter från och med femtio till och med
ettusen kronor; dock att straff, som här
stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas
med strängare straff.

19 §.

Förseelser, som avses i 15—18 §§, skola
åtalas av allmän åklagare, de i 18 § 1
och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där

28 §.

Förseelser, som avses i 24—27 S§, skola
åtalas av allmän åklagare, de i 27 § 1 och
2 mom. angivna vid polisdomstol, där sär -

Kungl. Majits proposition nr 345.

33

Lagen. • Förslaget.

särskild, sådan är inrättad, men eljest hos skild sådan är inrättad, men eljest hos
poliskammare eller, där sådan icke tinnes, poliskammare eller, där sådan icke finnes,
vid allmän domstol och de övriga vid vid allmän domstol och de övriga vid allallmän
domstol. män domstol.

20 § (enligt förslaget 29 §).

1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, tillfalla kommunen, köpingen
eller municipalsamhället.

2. Saknas tillgång till falla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling ske
enligt allmänna strafflagen.

21 §. 30 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras De närmare föreskrifter, som erfordras
för tillämpning av denna lag, rörande för tillämpning av denna lag, rörande
hyresnämnds verksamhet eller eljest, med- hyresnämnds och överhyresnämnds verkdelas
av Konungen. samhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift,
från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och upphör därmed lagen
med vissa bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m. den 25 maj 1917 att
gälla. Dock skall beträffande förseelse
som begåtts under tiden för sistnämnda
lags giltighet och varå påföljd är i densamma
bestämd, vad därutinnan är i sagda
lag stadgat fortfarande gälla; och skola
bestämmelserna i 7 § av nämnda lag fortfarande
äga giltighet, såvitt angår hyresbelopp),
som icke prövats av nämnden och
som belöper på tid före den 1 oktober
1918. Därjämte skola av hyresnämnd enligt
lagen den 25 maj 1017 meddelade beslut
fortfarande äga giltighet; och skola
ordförande och ledamöter i hyresnämnder
jämte suppleanter för dem, vilka utsetts
på grund av samma lags bestämmelser,
anses såsom behörigen utsedda enligt
denna lag.

Lagen gäller till och med den 31 december
1919, men skall vad däri stadgas
angående förseelse, som omförmäles i 15
§ 1 mom., fortfarande äga giltighet. Hy -

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad uppgift,
från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och upphör därmed lagen
med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. den 14 juni
1918 att gälla. Dock skall beträffande
förseelse, som begåtts under tiden för
sistnämnda lags giltighet och vara påföljd
är i densamma bestämd, vad därutinnan
är i sagda lag stadgat fortfarande
gälla. Lag samma vare beträffande förseelse,
som begåtts under tiden, då lagen
den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser
mot oskälig hyresstegring ägde giltighet,
och vard påföljd är i densamma bestämd.
Vad i 14 § av lagen den 14 juni 1918
stadgas, skall likaledes fortfarande gälla
beträffande ärenden, i vilka hyresnämnd
enligt sagda lag före denna lags ikraftträdande
meddelat beslut; å sådana ärenden
skola de i 16—18 §§ och i 23 § 2
mom. av denna lag givna stadganden sålunda
icke äga tillämpning. Därjämte
skola av hyresnämnd ej mindre enligt
lagen den 25 maj 1917 än även enligt
lagen den 14 juni 1918 meddelade be -

64

Kungl. Maj:ta proposition nr 345.

Lagen.

resnämnds oeslat, varigenom nämnden enligt
6 eller 7 § fastställt hyra för viss tid,
skall äga giltighet till utgången av samma
tid, dock högst till den 1 oktober 1920.
Beträffande annan än i 15 § 1 mom. omförmäld,
under tiden för lagens giltighet
hegången förseelse, vard påföljd i lagen
är bestämd, skall vad därutinnan i lagen
är stadgat fortfarande gälla.

Förslaget.

slut fortfarande äga giltighet; och skola
ordförande och ledamöter i hyresnämnder
jämte suppleanter för dem, vilka utsetts
på grund av bestämmelserna i endera av
dessa lagar, anses såsom behörigen utsedda
enligt denna lag.

Lagen gäller till och med den 31 december
1920, men skall vad däri stadgas
angående förseelse, som omförmäles i 24 §
1 mom., fortfarande äga giltighet. Hyresnämnds
beslut, varigenom nämnden enligt
6 eller 7 § fastställt hyra för viss
tid, skall äga giltighet högst till den 1
oktober 1921. Beträffande annan än i
24 § 1 mom. omförmäld, under tiden för
lagens giltighet begången förseelse, varå
påföljd i lagen är bestämd, skall vad därutinnan
i lagen är stadgat fortfarande
gälla.

Kungl. Maj:ta proposition nr 345.

65

JM. A

(till socialstyrelsens och
bostadskon/missionens utlåtande.
)

P. M.

angående överhyresnämndernas antal och verksamhetsområden
samt statens kostnader för inrättande av dylika nämnder.

Enligt det preliminära förslag till införande av en besvärsinstans i hyresregleringsmål,
som utarbetats av Kungl. Socialstyrelsen och Bostadskommissionen, bar bland
annat förutsatts, att ett flertal besvärsnämnder, överbyresnämnder, skola inrättas,
vilkas verksamhetsområden vanligen måste tänkas omfatta flera län. Vid bedömande
av frågan om besvärsnämndernas antal och verksamhetsområden, distrikt, har det,
enär kostnaderna självfallet stiga i den mån flera besvärsnämnder inrättas, synts mig
angeläget att så långt möjligt reducera deras antal för att därigenom begränsa statens
utgifter för ändamålet. Uppenbarligen få dock icke dessa sparsamhetshänsyn drivas
så långt, att lokala besiktningar, vilka enligt förslaget utgöra en nödvändig förutsättning
för att prövningsnämnderna på ett tillfredsställande sätt skola kunna lösa
sin uppgift, på grund av långa avstånd eller eljest på grund av förefintliga kommunikationsförhållanden
omöjliggöras eller i allt fall försvåras. Vid uppgörande av
förslag till distriktsindelning har hänsyn vidare ansetts böra tagas till, å ena sidan,
att antalet hyresnämnder och ärenden bliva så långt möjligt jämt fördelade på de
olika övernämnderna samt, å andra sidan, att överhyresnämndernas verksamhetsområden
erhålla en såvitt möjligt lämplig geografisk utsträckning. Med hänsyn till
angivna synpunkter har det synts lämpligt att uppdela landet i sju särskilda överhyresnämndsdistrikt,
vilkas omfattning närmare framgår av nedanstående tablå, där
för belysande av resp. övernämnders arbetsbörda jämväl angivits inom envar av de
föreslagna distrikten befintliga hyresnämnder, av dessa handlagda hyresregleringsärenden,
uppsägningsärenden, bland vilka särskilt upptagits »rena» uppsägningsärenden,
det vill säga sådana, som avsett uppsägning till avflyttning, övriga ärenden
samt slutligen hela antalet ärenden under tiden från ikraftträdandet av 1917 års lag
till samma års utgång.

Anmärkas må, att översikten endast omfattar sådana hyresnämnder, som voro i
verksamhet under år 1917. Sedan efter nämnda års utgång hyresnämnder ytterligare
tillkommit i Huvudsta, Tumba, Strängnäs, Oxelösund, Ronneby, Sölvesborg,
Nyhem (Hallands län), Fässberg, Herrljunga, Säffle, Askersund, Hallsberg, LindesBiliang
till riksdagens protokoll 1319. 1 saml. 308 käft. (Nr 345.) 9

Tablå, utvisande antalet i riket under år 1917 av hyresnämnd handlagda olika ärenden,
fördelade på sju ifrågasatta övcrhyresnämndsdistrikt.

Öl

Öl

Distrikts-

nummer

0 m f a

ttningen

Antal

Antal

ärenden,

som beröra

Hela

Län

Orter

nämn-

der

hyres-

uppsägning

Övriga

antalet

ärenden

med hyresnämnd är 1917

regle-

ring

Samtliga

Därav

»rena»

frågor

i

Stockholms stad (med för-städer).

Stockholm, Sundbyberg, Lidingö, Sol-na, (utom Råsunda) och Råsunda.

ii

19,207

4,816

362

253

24,276

ii

Stockholms, Uppsala, Sö-dermanlands, Gottlands
och Gävleborgs län.

Södertälje, Nynäshamn, Norrtälje, Upp-sala, Enköping, Nyköping, Katrine-holm, Eskilstuna, Visby, Gävle,
Söderhamn, Hudiksvall.

12

1,290

291

210

.

62

1,643

in

Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs och Kalmar
län.

Linköping, Norrköping, Mjölby, Mo-tala, Jönköping, Huskvarna.._ Nässjö,
Eksjö, Värnamo, Växjö, Älmhult,
Kalmar, Oskarshamn, Västervik.

14

668

234

201

48

950

IV

Blekinge, Kristianstads och
Malmöhus län.

Karlskrona, Karlshamn, Kristianstad,
Malmö, Lund, Landskrona, Hälsing-borg, Eslöv, Ystad, Trälleborg, Hö-ganäs, Arlöv.

12

3,970

2,834

272

77

6,881

v

Hallands, Göteborgs & Bo-hus, Älvsborgs och Skara-borgs län.

Halmstad, Falkenberg, Varberg, Göte-borg, Uddevalla, Mölndal, Örgryte,
Vänersborg, Trollhättan, Alingsås,
Borås, Åmål, Mariestad, Lidköping,
Skara, Skövde, Falköping.

17

1,559

506

293

196

2,261

VI

Värmlands, Örebro, Väst-manlands och Koppar-bergs län.

Karlstad, Kristinehamn, Arvika, Öre-bro, Västerås, Arboga, Falun.

7

728

178

103

35

941

vn

Västernorrlands, Jämt-lands, Västerbottens och
Norrbottens läu.

Härnösand, Sundsvall, Östersund, U-meå, Luleå, Boden, Kiruna, Hapa-randa.

8

524

112

I05

24

660

Summa

81

27,946

8,971

1,546

695

37,612

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

(57

Kungl. Maj:tn proposition nr it45.

berg, Nora, och Köping, skulle första distriktet komma att omfatta 12, andra distriktet
15, fjerde distriktet 14, femte distriktet 20 och sjätte distriktet 18 hyresnämnder.

Vid en blick på ovanstående tablå faller genast i ögonen det stora antalet ärenden,
som skulle falla på överhyresnämnden i första distriktet. Till en början må
med avseende härå anmärkas, att hyresnämnderna i Stockholm, för det fall att hyresvärd
begärt reglering av hyran för ett flertal lägenheter eller gjort framställning om
samtycke till uppsägning av flera lägenheter i samma fastighet, räknat ett ärende
för varje lägenhet. Samma beräkningsmetod har emellertid icke tillämpats på alla
orter och i varje fall icke i Göteborg, där man räknat endast ett ärende för varje
fastighet. Dessa olika förfaringssätt förklara i viss mån disproportionen ifråga om
antalet ärenden i Stockholm och Göteborg. I allt fäll skulle på överhyresnämnden
i Stockholm komma ett ojämförligt större antal ärenden än på någon annan övernämnd.
Enligt tillgänglig uppgift inkommo till stockholmsnämnderna under år 1918
inalles cirka 38,000 ärenden, varav dock över 21,000 avsågo uppsägning av hyresavtal.
Då det emellertid givetvis är av största vikt, att en enhetlig tillämpning av
lagen kommer till stånd på samma ort, kan det icke gärna ifrågasättas att uppdela
Stockholms stad i exempelvis tvenne överhyresnämndsdistrikt. A andra sidan måste
det med hänsyn såväl till arbetsbördans storlek som hyresmarknadens olika beskaffenhet
i Stockholm och därifrån mera avlägset belägna orter anses olämpligt att sammanföra
Stockholms stad med de närmast däromkring belägna länen till ett distrikt.
Stockholms förstäder, vilkas hyresmarknader intimt sammanhänga med huvudstadens,
synas dock nödvändigtvis böra tillföras stockholmsdistriktet.

De olika överhyresnämnderna måste ifråga om förläggandet av sin verksamhet
givetvis lokaliseras till viss ort, stationsorten. Såsom sådan synes Stockholm vara
självskrivet för såväl första som andra distriktet, liksom ock Malmö för fjärde, Göteborg
för femte och Örebro för sjätte distriktet. Beträffande tredje distriktet torde
valet i ifrågavarande avseende närmast böra stå mellan Jönköping, där uppenbarligen
stora förutsättningar böra finnas att få en för uppdraget lämplig ordförande,
samt Norrköping eller Linköping. För sjunde distriktet torde Härnösand eller
Umeå vara lämpliga stationsorter för överhyresnämnden. I sista hand torde måhända
möjligheten att på orten få för respektive uppdrag lämpliga ordförande och
ledamöter i vederbörande övernämnd böra bliva avgörande ifråga om valet av stationsort.

Jämlikt gällande bestämmelser skola kostnaderna för de lokala hyresnämnderna
bäras av vederbörande kommun. Ifråga om de nu föreslagna överhyresnämnderna
synes emellertid ett liknande förfarande icke låta sig lämpligen genomföra, utan
torde kostnaderna för överhyresnämndernas inrättande och för uppehållande av deras
verksamhet helt böra läggas på staten. De utgifter, som i sådant avseende synas kunna
komma ifråga, äro dels arvoden till ordförande och ledamöter samt sekreterare, reseersättningar
vid lokala besiktningar ävensom utgifter för sakkunniga, skrivbiträden och vaktmästare,
renskrivning, lokaler, inventarier, skrivmaterialier med flera dylika expenser.

68

Kungl Maj:ts proposition nr 345.

Vad först angår arvodena till övernämndernas ordförande och ledamöter synas
dessa i all synnerhet för ordförandenas vidkommande icke böra sättas för lågt. Det
torde nämligen ligga synnerlig vikt på att till ifrågavarande uppdrag kunna förvärva
skickliga personer, som jämväl äro i besittning av särskild personlig auktoritet.
Ifråga om formen för ersättningens utgående har det av flera skäl befunnits olämpligt
att låta ersättningen i dess helhet utgå i fasta, årliga arvoden. Dels äro nämligen
ifrågavarande uppdrag av mera tillfällig natur, dels är det omöjligt att på förhand
mera exakt bedöma omfattningen av det arbete, som kommer att falla på de
olika övernämnderna och med ledning därav utmäta ett efter arbetskvantiteten avpassat
årligt arvode.

Med hänsyn till angivna förhållanden synes det vara mest naturligt att låta ersättningens
storlek vara mera direkt beroende av arbetets omfattning och att för sådant
ändamål fastställa densamma till visst belopp för sammanträde. Anmärkas må ock,
att på de flesta orter ersättningen till ordförande och ledamöter i hyresnämnd utgår
med visst belopp för sammanträde. För att emellertid underlätta möjligheten att
erhålla för här ifrågavarande uppdrag väl kvalificerade personer samt även för att
uttryckligen betona skyldigheten för ordinarie ordförande och ledamöter att deltaga
i övernämndernas arbete och icke utan laga förfall skjuta över arbetet på suppleanterna,
har det synts lämpligt att låta ersättningen till viss del utgå i form av fast arvode.

Innan jag övergår till själva ersättningsbeloppen, må framhållas, att med ledning
av besvärsfrekvensen ifråga om den kategori av hyresnämndsärenden, varom 11 § av
gällande hyresstegringslag handlar och vilka redan nu kunna överklagas hos högre
instans, approximativt beräknats, att överhyresnämnden i första distriktet (Stockholm)
för fullgörande av sina arbetsåligganden årligen måste avhålla cirka 200 sammanträden.
! För vartdera av fjärde distriktet (Malmö) och femte distriktet (Göteborg)
torde antalet sammanträden för år kunna uppskattas till cirka 75 samt för övriga
distrikt till i medeltal cirka 30. Det framgår av denna beräkning, att de olika övernämndernas
arbetsbördor bliva ganska ojämnt fördelade. Vad särskilt Stockholmsdistriktet
beträffar, synes det vara tydligt, att såväl ordföranden, vilken det åligger,
förutom att leda förhandlingarna vid nämndens sammanträden, att jämväl utföra
vissa förberedande arbeten såsom uttagande av mål, utsättande av kallelsetider med
mera samt protokollsjustering, som ock ledamöterna, vilka förutom att närvara vid
sammanträdena hava att verkställa besiktningar av lägenheter för hyresreglering med
mera, bliva helt upptagna av ifrågavarande uppdrag och sålunda böra skäligen ersättas
med hänsyn därtill. Inom samtliga övriga distrikt åter torde ordförande och ledamöter
kunna fullgöra respektive uppdrag mera såsom bisyssla vid sidan av annan
verksamhet.

Med hänsyn till vad nu anförts har jag ansett mig böra föreslå, att såsom ersättning
till övernämndernas ordförande må utgå dels ett fast, årligt arvode, utgörande
i första distriktet 5,000 kronor, och i övriga distrikt 3,000 kronor, dels ock ett belopp
av 50 kronor för varje sammanträde.

Kungl. Maj:U proposition nr 345. (ii)

Ersättningen till samtliga ordförande skulle sålunda för år kunna beräknas till:

1 ordförande (5,000 + 200 X 50 = 15,000)............. 15,000 kronor

2 ordförande (vardera 3,000 + 75 X 50 = 6,750).......... 13,500

4 ordförande (vardera 3,000 + 30 X 50 = 4,500)........ . . 18,000 »

eller tillsammans 46,500 kronor.

Som gottgörelse till övernämndernas ledamöter vill jag föreslå dels ett fast årligt
arvode, utgörande för ledamöterna i första distriktet 3,000 kronor och i övriga distrikt

2,000 kronor, dels ock en ersättning av 30 kronor för varje sammanträde. Ersättningen
till nämndledamöterna kan sålunda för år beräknas till:

2 ledamöter (vardera 3,000 + 200 x 30 = 9,000) .......... 18,000 kronor

4 ledamöter (vardera 2,000 + 75 X 30 = 4,250).......... 17,000 5

8 ledamöter (vardera 2,000 + 30 X 30 = 2,900)........ . . 23,200 »

eller tillsammans 58,200 kronor

Till nämndledamöterna torde därjämte böra utgå en ersättning av 10 kronor för
varje besiktningsförrättning. Då en sådan förrättning som regel bör kunna omfatta
alla lägenheter, som förekomma till behandling vid samma sammanträde, och då vidare
sammanträdenas antal för samtliga nämnder tillsammans, såsom av det redan
anförda torde framgå, torde kunna uppskattas till cirka 470, synes för berörda ändamål
böra beräknas ett belopp av 2 X 470 X 10 = 9,400 kronor. Enligt den praxis,
som utvecklat sig hos hyresnämnderna i Stockholm, deltaga ordförandena icke i de
lokala besiktningarna utan verkställas dessa enbart av nämndsledamöter. Då detta
förfarande visat sig fullt tillfredsställande, torde detsamma kunna tillämpas även vid
övernämnderna, dock att ordförande, därest särskilda skäl därtill föranleda, bör vara
pliktig att deltaga i besiktning. Någon särskild ersättning till honom torde emellertid
icke behöva utgå för dylika undantagsfall.

Till ordförande- och ledamotsuppleanter synes annan gottgörelse än den för
sammanträde eller besiktningsförrättning föreslagna ersättningen icke vara erforderlig,
varför särskild statsutgift för deras vidkommande icke skulle behöva beräknas. Emellertid
må med avseende härå framhållas, att det givetvis vore synnerligen önskvärt, att
ordförandesuppleanterna i viss utsträckning vore närvarande vid övernämndernas sammanträden,
så att de därigenom kunde förvärva en ingående kännedom om där förekommande
spörsmål vare sig av rent formellt juridisk eller saklig karaktär. Då
rättssäkerheten och enhetligheten i besluten härigenom givetvis skulle i hög grad
befordras, har det synts lämpligt föreslå, att ordförandesuppleant, som är närvarande
vid övernämnds sammanträde, härför må uppbära ett mindre arvode, exempelvis 10
kronor per sammanträde, dock högst 12 sammanträden för år. Då nyttan av en
dylik anordning är påtaglig, torde den därmed förenade kostnaden, 840 kronor för år,
icke behöva avskräcka. Därest, såsom möjligen kan tänkas, ordförandesuppleanten

70

Kungl. Maj:ts proposition nr ,?45.

på viss ort betin nes villig åtaga sig sexreterareuppdrag hos nämnden och därför
åtnjuter ersättning, bör givetvis nyssnämnda sammanträdesarvode icke utgå.

Yad övernämndssekreterarnas avlöning beträffar synes denna böra bestämmas enligt
samma grunder som ersättningar till ordförande och ledamöter. Då emellertid sekreterarnas
arbetsuppgifter icke komma i lika hög grad som för ordförande och ledamöter
att anknyta sig till nämndsammanträdena utan jämväl omfatta mera löpande
uppgifter såsom diarieföring av inkomna mål, utfärdande av kallelser, expediering av
beslut med mera, har det synts lämpligt att låta det fasta årsarvodet bliva något större
i förhållande till sammanträdesersättningen.

Som ersättning till sekreterarna hava beräknats dels ett fast årsarvode, vilket för
sekreteraren i stockholmsdistriktet skulle utgöra 5,000 kronor och i övriga distrikt

3,000 kronor, dels en ersättning av 30 kronor för varje sammanträde. Härigenom
skulle statens utgifter för övernämndernas sekreterare för år uppgå till:

1 sekreterare (5,000 + 200 x 30 = 11,000)............. 11,000 kronor

2 sekreterare (vardera 3,000 4- 75 X 30 = 5,250).......... 10,500 »

4 sekreterare (vardera 3,000 + 30 x 30 = 3,900).......... 15,fi00 »

eller sammanlagt 37,100 kronor

Med avseende härå må emellertid tilläggas, att det vid vissa brådskande tillfällen,
särskilt vid tiden för de vanliga uppsägningstiderna, för stockholmsdistriktets vidkommande
kan förväntas bliva sådan. anhopning av ärenden, att en enda sekreterare
omöjligen kan medhinna alla sekreteraregöromål. Det torde därför vid dylika tillfällen
vara nödvändigt att för nämnda distrikt anställa en biträdande sekreterare,
för vars avlönande ett belopp av högst 3,000 kronor för år torde böra beräknas.

För vissa distrikt med relativt ringa antal ärenden torde måhända den möjligheten
stå öppen att mot särskild ersättning uppdraga åt ordföranden att sköta sekreteraregöromålen,
varigenom sannolikt någon besparing skulle kunna uppkomma. Ett dylikt
åtagande från ordförandens sida må dock ske endast på frivillighetens väg, enär
en obligatorisk skyldighet för ordförande i ifrågavarande avseende möjligen kan
medföra svårigheter att för ordförandeskapet uppbringa fullt kvalificerad person.

Såsom redan framhållits, måste övernämnd för att kunna få tillräckligt underlag
för sitt beslut i förekommande fall ofta verkställa lokala besiktningar av vederbörande
lägenheter. Dylik besiktning, vilken som regel bör kunna företagas av de
båda ledamöterna utan ordförande, möjligen också av endast den ena ledamoten
eller annan därtill särskilt utsedd person, torde sannolikt bliva påkallad i stor utsträckning,
då fråga är om hyresreglering eller om rivnings- och ändringsarbeten.
Däremot lärer besiktning icke behöva förekomma ifråga om vissa andra ärenden
enligt 11 § i lagen samt beträffande uppsägningsärenden, försåvitt dessa icke äro
sammankopplade med rivnings- eller ändringsfrågor. För verkställande av dessa
besiktningar torde det bliva nödvändigt, att ledamöterna i övemämnd — understen -

71

Kungl. May.ts proposition nr J45.

dom även ordföranden — företaga resor från stationsorten till andra orter inom distriktet.
I många fall torde det måhända jämväl komma att visa sig lämpligt att
för lokala undersökningar utsända sekreteraren eller särskild expert. För dylika
resor måste givetvis ersättning utgå av statsmedel och vill jag med avseende härå
föreslå, att såväl ordförande söm ledamöter, eventuellt sekreteraren eller annan person,
må för sålunda företagen resa åtnjuta rese- och traktamentsersättning enligt tredje
klassen i gällande resereglemente. För belysande av de kostnader, som härigenom
skulle tillskyndas statsverket må anföras följande. Frånsett stockholmsdistriktet
som i delta avseende icke torde behöva tagas i betraktande — finnas hyresnämnder
på 84 orter. Frånräknas därifrån sex stationsorter, återstå 78 orter, till vilka sålunda
besiktningsresor kunna tänkas förekomma. Därest dessa ordnas på lämpligt sätt,
torde som regel endast två resor årligen i medeltal behöva beräknas till varje ort.
Med antagande vidare av att avståndet från stationsorten till besiktningsorten i medeltal
utgör 15 mil, för vilka biljettlösen lista klass fram och åter uppgår till cirka
75 kronor, samt att varje resa i medeltal tager 3 dagar i anspråk med ett traktamente
av 14 kronor per dag, skulle den sammanlagda årliga statsutgiften för dessa
besiktningsresor, däri även inberäknat ersättning enligt resereglementet för flyttning
av reseffekter, uppgå till närmare 40,000 kronor. Vid utförande av dessa beräkningar
har icke förbisetts, att så kallade rundresor till flera närbelägna orter understundom
kunna företagas, varigenom kostnaderna skulle kunna väsentligen nedbringas. A
andra sidan torde emellertid denna vinst utjämnas av de ojämförligt större resekostnaderna
i det sjunde distriktet till följd av längre avstånd och nödvändigheten att
använda sovvagn.

Tilläggas må, att nämndledamot vid dylika besiktningsresor givetvis skulle, förutom
dagtraktamente, äga uppbära förut omförmälda besiktningsarvode, 10 kr., för varje
förrättningsdag.

Vid inrättande av en besvärsinstans måste såsom ovan antytts, även räknas med en
del allmänna utgifter för renskrivning, vakthållning vid sammanträdena, anlitande av
sakkunniga i värmefrågor, samt för lokal, vissa inventarier, diarier, skrivmaterialier,
interurbana telefonsamtal, telegram med mera.

Vad särskilt lokalfrågan beträffar torde man kunna utgå därifrån, att i flertalet
distrikt överhyresnämnden endast har behov av en sammanträdeslokal 2 ä 3 gånger
i månaden och att särskild expeditionslokal här icke med nödvändighet är erforderlig.
Ordförandens och sekreterarens arbeten utom sammanträdena äro alla av den art, att
de med fördel kunna utföras i hemmet. Vid sådant förhållande och då övernämndernas
stationsorter genomgående torde komma att förläggas till länsresidensstäder,
synes man kunna förvänta, att sammanträdeslokal i ifrågavarande fall skall kunna
anskaffas genom länsstyrelsens förmedling utan särskild kostnad för staten. I de
distrikt, varom här är fråga, torde ej heller några inventarier som regel behöva inköpas
annat än möjligen ett arkivskåp för förvaring av nämndens handlingar. I
första distriktet (Stockholm), i fjärde distriktet (Malmö) samt i femte distriktet (Gö -

72

Ktingl. Maj:ts proposition nr 345.

teborg) torde däremot särskilda expeditionslokaler bliva erforderliga. Ehuru man
även här med visst fog torde kunna räkna med, att lokaler kostnadsfritt skola ställas
till förfogande av vederbörande länsstyrelser eller städer, måste medel för ifrågavarande
ändamål finnas tillgängliga för att kunna vid behov tillgripas. I sistnämnda
distrikt torde inventarier, bland annat skrivmaskiner, i viss utsträckning bliva erforderliga.

I detta sammanhang bör måhända anmärkas, att övernämnderna givetvis böra tillerkännas
rätt att använda tjänstefrimärken och tjänstebrevkort.

Statens utgifter av här ifrågavarande slag hava approximativt beräknats på följande
sätt, nämligen

löpande utgifter för år:

2 skrivbiträden, 1 vaktmästarebiträde i I distriktet . . 7,200 kronor

1 skrivbiträde, 1 vaktmästarebiträde i IY distriktet . . 3,600 »

d:o d:o i Y distriktet . . 3,600 »

renskrivning och vaktmästarebiträde i övriga distrikt

å 30 kr. per sammanträde (120 X 30)........ 3,600 »

värmesakkunniga.......... 5,000 »

lokalhyror ........... 5,000 »

diarier, skrivmaterialier, interurbana telefonsamtal, telegram,
rengöring med mera............ 5,000 »

Summa 33,000 krono?

engångskostnader:

3 skrivmaskiner............... ... 2,500 kronor

7 arkivskåp..................... 2,000 »

diverse inventarier, skrivbord med mera....... 4,000 »

Summa 8,500 kronor

För första verksamhetsåret (helt år) torde statens sammanlagda utgifter för nu
föreslagna 7 överhyresnämnder förslagsvis kunna beräknas sålunda:

för ordförande................... 46,500 kronor

» ordförandesuppleanter.............. 840 »

» ledamöter.................... 58,200 »

» besiktningar.................. 9,400 »

» sekreterare................... 37,100 »

» biträdande sekreterare i Stockholm........ 3,000 »

» besiktningsresor................. 40,000 *

» skrivbiträden, vaktmästarebiträden, sakkunniga, lokalhyror,
diarier, skrivmaterialier med mera .... 33,000 »

1 nyanskaffning av inventarier........... 8,500 >

eller sammanlagt 236,540 kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

73

Ovanstående belopp, 236,540 kronor är såsom framhållits, beräknat för helt år. Då
emellertid överhyresnämnderna icke komma att träda i verksamhet under innevarande
år, förrän en god del av året redan förflutit, torde givetvis hela den beräknade årskostnaden
icke behöva åtgå för återstående del av löpande budgetår. En reducering
bör kunna ske av den del av ovannämnda årskostnad, som motsvarar fasta arvoden
till ordförande, ledamöter, sekreterare och biträden, beräknade för år sammanlagt till
cirka 90,000 kronor, varav så stort belopp synes kunna frånräknas, som motsvarar
den förflutna delen av året. Någon reduktion av övriga beräknade utgiftsposter torde
däremot icke vara tillrådlig, enär verksamheten istället kommer att koncentreras på
återstående del av året.

Om såsom här förutsatts den nya lagen promulgeras omkring 1 nästkommande
mars skulle statens utgifter för löpande år sålunda böra uppskattas till 236,540
— 15,000 = 221,540 kronor, vilket belopp lämpligen torde kunna höjas till i runt tal

225,000 kronor.

För nästkommande år bortfalla givetvis ovannämnda engångsutgifter för nyanskaffning
av inventarier, varför statens utgifter för ändamålet under nämnda år böra
uppskattas till 236,540 — 8,500 = 228,040 kronor, vilket belopp lämpligen bör avrundas
till 230,000 kronor.

På grund av omöjligheten att mera exakt beräkna de med överhyresnämndernas
inrättande och upprätthållande förenade kostnader, torde, därest medel bliva för ändamålet
erforderliga, härför anvisade anslag böra givas förslagsanslags karaktär.

Stockholm den 15 januari 1919.

Elis Bjurstedt.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 308 höft. (Nr 345.)

10

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

Lagens tillämpliglietsoniråde.

1 §•

1. Denna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa
ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 14 juni 1918
är gällande vid denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån
kunna medgiva undantag, såframt den myndighet, som utövar kommunens,
köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, därom gör framställning,
för vilken avgivits minst två tredjedelar av de i beslutet deltagandes
röster.

2. Konungen äger ock förordna, att lagen skall tillämpas i annan
stad eller köping eller annat municipalsamhälle, så ock eljest i annan
kommun eller del av kommun, än som i 1 mom. sägs, försåvitt där i
större utsträckning förekommer uthyrning av omöblerade lägenheter för
bostads-, affärs- eller annat ändamål. Sådant förordnande varder ej
meddelat, innan den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller
municipalsamhällets beslutanderätt, yttrat sig i frågan.

Om hyresnämnd.

2 §•

1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en
hyresnämnd. Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller
municipalsamhällets beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området
skola inrättas flera hyresnämnder, envar för viss del av området.

2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För
ordföranden såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst
till motsvarande antal.

Kuvgl. Maj:tn proposition nr 345. 75

3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd
i stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande
för viss tid, Konungens befallningshavande obetaget att när
som helst återkalla förordnandet. Samma person må förordnas till ordförande
eller suppleant för ordförande i liera hyresnämnder.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets bebeslutanderätt,
att tjänstgöra tills vidare eller viss tid, vederbörande
myndighet även i senare fallet obetaget att när som helst återkalla förordnandet.
Av dessa ledamöter och suppleanter skola två ledamöter och
suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning avsedd fastighet.
Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka ej må äga eller
förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad
och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant
särskilt om de mindre bemedlades bostadsförhållanden. I övrigt skall om
valbarhet till hyresnämnd, så ock om rätt för den, som blivit vald, att
avsägä sig uppdraget gälla vad i enahanda avseenden är stadgat i fråga
om hälsovårdsnämnd.

5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att
närvara vid hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall
meddelas dem i god tid förut, samt att deltaga i överläggningarna men
ej i besluten. De hava att tillhandagå hyresnämnd med det tjänstebiträde,
som av nämnden påkallas.

3 §•

1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7,
8 och 11 §§ sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och
ledamöter i tillämpliga delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro
närvarande och om beslutet ense. Som beslut gälle i övrigt den mening,
som efter jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer
än halva antalet av de röstande. Finnes ingen sådan mening, gäller
den, som erhållit flera röster än någon annan, eller, därest två sådana
meningar finnas, den som efter förnyad omröstning mellan dem erhåller
de flesta rösterna. Har var röstande sin mening, gäller ordförandens.

3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre
parterna beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande
uppenbarligen är obehövligt.

4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet för -

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

biseende eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit

1 avsevärd mån felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt
ärendet i ett väsentligt ändrat läge, äge nämnden att förordna om den
rättelse, som därav må föranledas.

5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande
nämndens beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas så
snart ske kan och senast inom tio dagar. Så snart dylik granskning
skett, skall protokollet vara tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskning
genast, skall besked om nämndens beslut'' omedelbart lämnas part,
som sådant begär. Innefattar nämndens beslut förordnande, som i 6 §

2 mom. sista punkten sägs, skall å nämndens dörr samma dag, granskning
skett, göras anslag därom, innefattande jämväl uppgift om vad den
har att iakttaga, som är med beslutet missnöjd.

4 §.

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor,
om vilka i 6, 7 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares
önskan upptagas i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare
mån, än som för avfattande av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt.
Ej heller må de i annan mån av nämndens ordförande, ledamöter
eller tjänstemän yppas.

5 §•

Den myndighet, som utövar vederbörande kommuns, köpings eller
municipalsamhälles beslutanderätt, åligger att anvisa erforderliga medel
ej mindre till skälig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande, ledamöter
och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för
upprätthållande av nämndens verksamhet. Sagda myndighet äger jämväl
utfärda instruktion för hyresnämnd.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

6 §•

1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att
uthyras av husägaren eller annan, högre hyra, än den, som enligt för tid
före den 25 maj 1917 senast gällande hyresavtal varit för lägenheten
betingad, ankommer med nedan angivna inskränkning på hyresnämnden

Kungl. AJaj:ts proposition nr 345.

77

att, efter framställning av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande, eller
där nämnden eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida det fordrade
beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens beskaffenhet än även
omkostnaderna för fastigheten och förhållandena i övrigt är att anse såsom
oskäligt samt att i sådant fall fastställa den lägre hyra, varje gång
för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag samma vare, där hyresavtal
träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning av hyran
utöver för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, så ock
där sådant avtal träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25
maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. varit
gällande, senare än å etthundratjugondeförsta dagen före den dag lagen
blivit tillämpad inom området, eller, vad angår orter, där lagen den 14
juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. enligt Konungens särskilda förordnande senare blivit gällande för
området, från och med den dag, lagen sålunda blivit tillämplig inom området,
allt räknat efter den ort, där fastigheten ligger. Skall hyresvärd
enligt hyresavtalet besörja lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla
varmvatten till densamma, åligger det nämnden att särskilt bestämma
ersättningen för envar sådan förmån att utgå med visst belopp eller efter
grund, som nämnden finner skälig.

2. Överstiger hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den
1 oktober 1915, den före sagda dag senast gällande hyran med högst 15
procent, må sådan hyreshöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden,
med mindre nämnden med hänsyn till lägenhetens uppenbart
mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl tala därför. Finner
nämnden med hänsyn till särskilda förhållanden inom dess verksamhetsområde,
att angivna gräns bör fastställas till annan procentsats än 15
procent, äge nämnden därom förordna.

3. Hyresnämnds prövning må ej heller avse hyresbelopp, som till
betalning förfallit före den dag, då framställning om hyresreglering gjorts
hos nämnden, eller, där nämnden eljest företager reglering, före den dag,
då hyresvärden erhållit meddelande, att fråga väckts om företagande av
reglering. Denna bestämmelse skall dock ej äga tillämpning, där avtal
träffats, att hyresbeloppet helt eller delvis skall vara till betalning förfallet
tidigare än å dagen före den avtalade hyrestidens början.

4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det
är, som av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.

5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, gälle
avtal, däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för
nämnda tid överenskommits för det fastställda beloppet.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

6. Med lägenhet avses i denna lag varje utrymme inom byggnad.

7. Har enligt denna lag ändring gjorts i hyresavtal, i vad angår
redan erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller
för litet i förra fallet till honom av hyresvärden återbetalas och i senare
fallet av honom till hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag,
som infaller näst efter den dag beslut i ärendet föreligger, dock att i senare
fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom stadgas ej skall äga tillämpning, med mindre hyresvärden
minst femton dagar före den dag, han sålunda påyrkar beloppets
inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.

7 §.

Har hyresavtal om omöhlerad lägenhet, vilket även omfattar vare
sig uppvärmning av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten,
träffats för längre tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring
av bränslekostnaderna inträtt, att överenskommen hyra, till den del
denna får anses hava vid avtalets träffande avsett ersättning för angivna
förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig gottgörelse därför, äger hyresnämnden,
varje gång för högst ett år av den återstående avtalstiden,
fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma hyresvärden, börande
därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt för beredning
av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio
dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å
den fardag, som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För
hyresnämnds prövning enligt denna paragraf gälle i tillämpliga delar bestämmelserna
i 6 § 3 mom.

8 §•

1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad
lägenhet vare utan verkan, med mindre hyresgästen efter hyresavtalets
ingående avgivit skriftlig, uttrycklig försäkran, att han är villig låta avtalet
upphöra, eller samtycke till uppsägningen senast den dag, å vilken
uppsägning sist kan ske, meddelas av hyresnämnd, eller fall föreligger,
som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.

2. Har ifråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal,
avsett att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig

Kungl. Muj:ts proposition nr 34,r>.

79

att inom femton dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet
hyresnämndens prövning; ägande hyresnämnden, därest särskilda skäl
därtill föranleda, förordna, att det skall så anses, som om avtalet träffats
under förbehåll att detsamma efter avtalstiden slut, så framt icke uppsägning
skett, skall förlängas för ytterligare lika lång tid, dock varje
gång högst ett år. Sådant förordnande skall ock anses lämnat, om
avtal, som här sagts, icke inom nämnd tid underställts hyresnämnds
prövning. För de fall, som nu nämnts, gälle ifråga om uppsägningstidens
längd vad för motsvarande fall finnes stadgat i 3 kap. 4 § sista
stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, om ej särskilda
skäl annat föranleda, av hyresnämnd lämnas, endast där hyresnämnd ingivit
framställning därom senast å trettionde dagen före den dag, då uppsägning
sist kan ske. Dock må framställning om samtycke till sådan uppsägning,
som avses i 133 § utsökningslagen, kunna senast den dag, då
uppsägning sist kan ske, ingivas till hyresnämnden, vilken det åligger
att snarast besluta i ärendet. Varje framställning om samtycke till uppsägning
bör innehålla uppgift såväl om den för lägenheten före den 1
oktober 1915 gällande hyran som om den ändring av hyresvillkoren, som
med uppsägningen avses, eller den anledning till uppsägning, som eljest
åberopas.

4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal,
då fråga är om lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, där hyresvärden med uppsägningen allenast avsett att erhålla
en hyresförhöjning av högst 15 procent eller annan av nämnden jämväl
6 § 2 mom. fastställd procentsats utöver den för tiden före angivna dag
senast betingade hyran, med mindre nämnden med hänsyn till lägenhetens
uppenbart mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl tala
därför. Ej heller må samtycke vägras till sådan uppsägning av hyresavtal,
som avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet betingade
villkor finnas till skada för ny ägare i avsevärd mån avvika från i hyreskontrakt
inom orten gängse bestämmelser.

5. I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas
allenast därpå, att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen
jämlikt 8 § 4 mom. icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk
på högre hyra eller eljest förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning,
skall vid samtycket fästas det villkor, att innehavaren av lägenheten
beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden förelagd kortare tid,
träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning med den ändring av

80

Kungl. May.ts proposition nr 345.

hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av nämnden fastställts
eller må kunna komma att fastställas.

6. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,
må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre
tid än varje gång högst ett år.

7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet
skall erläggas i förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet
härutinnan icke till uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra
söckendagen av varje månad till fullo erlägger den på samma månad
belöpande hyran.

8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre
de av hyresvärden för uppsägningen anförda skäl än även, i vilken mån
uppsägningen medför svårighet för hyresgästen att erhålla lämplig lägenhet
å tid, därtill hyresavtalet uppsagts.

9 §•

1. Vad 6 och 8 §§ stadgats skall ej gälla beträffande lägenhet,
som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit tagen i bruk.

2. För lägenhet, som före den 26 maj 1917 varit tagen i bruk
men icke uthyrd, skall vid tillämpning av vad i 6 § stadgats så anses,
som om den för tid närmast därefter betiDgade hyran varit gällande
jämväl för tid närmast före sagda dag. “

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud-H

10 §.

1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen
eller annans räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, likasom envar
hyresgäst eller hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse,
skyldig att personligen eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet
kunna ske, genom befullmäktigat, i saken kunnigt ombud inställa sig
inför nämnden. Sådan kallelse, i vilken må utsättas vite för uteblivande
från och med två till och med etthundra kronor, skall delgivas i god
tid förut och senast dagen före den, då inställelse skall ske.

Kungl. Alay.ts proposition nr 345.

81

2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller
avsedda att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller
hyresgästen hållas tillgängliga för nämnden.

3. Ägare och förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds
verksamhetsområde vare pliktiga att, då hyresnämnd det begär, i den
ordning nämnden angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter
för de inom fastigheten inrymda lägenheterna ävensom de andra
uppgifter angående fastigheten eller hyresförhållandena i övrigt, som
nämnden må påfordra.

Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.

11 §■

1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete,
som påkallar lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd
höjning av hyran eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter eller
att inreda bostadslägenheter eller del därav till annat ändamål, allt såvida
icke åtgärden av vederbörande myndighet prövas vara med hänsyn till
allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.

2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. eller ock enligt Konungens särskilda
förordnande lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. eller eljest denna lag trädde i
tillämpning inom området, användes till bostad eller var oanvänd men
dessförinnan senast använts till bostad, må ej utan hyresnämndens medgivande
tagas i bruk för annat ändamål; ej heller må utan nämndens
medgivande lägenhet uthyras möblerad, vilken icke vid nyssnämnda tid
varit uthyrd i sådant skick.

3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de
av hyresvärden för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens
inverkan på hyresförhållandena i allmänhet i orten samt till svårigheterna
för vederbörande hyresgäster att erhålla andra lämpliga bostäder.

4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna
paragraf förmäles; och gälle därom enahanda bestämmelser, som för
det i 191 § utsökningslagen avsedda fall äro stadgade.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 308 käft. (Nr 345.)

11

82

Kungl. AIaj:ta proposition nr 345.

Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden
anmäla ej mindre hyresavtals träffande och upphörande med angivande
av i förra fallet närmast därförut betingad hyra och i senare fallet, där
så ske kan, hyresanspråk för förnyad uthyrning, än ock varje med förutvarande
hyresgäst träffat avtal om fortsatt h yresupplåtelse mot höjd
hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande och den höjda hyrans
belopp. I anmälan skall, då lägenhet varit uthyrd för tid före
den 1 oktober 1915, även angivas den för tid före nämnda dag senast
betingade hyran. Om tiden och sättet för anmälan, som här sagts, förordnas
av nämnden.

Om bostadsförmedling.

13 §.

1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning
av de i 12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan
kommunal myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter,
som omfatta högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt
eller delvis äro avsedda till bostad. Vid sådan kommunal bostadsförmedling
skall särskilt eftersträvas att bereda barnrika familjer lämpliga
bostäder.

2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnes, allmänna rådstugan.

Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.

14 §.

1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs,
ledamot av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller
nämnden överskridit sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i
avseende på ärendets behandling, må part, som är med beslutet missnöjd,
däröver föra klagan, i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad,
där magistrat finnes, hos denna samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande
inom trettio dagar efter erhållen del av beslutet.

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

2. Hyresnämds beslut om förordmande enligt 6 § 2 mom. sista
punkten skall underställas prövning av myndighet, som i 1 mom. sägs;
och åligger det nämnden att inom femton dagar från den dag, då protokollet
över beslutet granskats, till prövningsmyndigheten insända protokollet
och samtliga handlingar i ärendet. Är någon missnöjd med beslutet,
äger han att inom tid, som nyss sagts, till prövningsmyndigheten
ingiva de påminnelser, han aktar nödiga.

3. Över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom.
förmäles, må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio
dagar efter erhållen del av beslutet.

4. Mot prövningsmyndighets beslut i fråga, som i 1 och 2 mom.
sägs, må talan ej föras. I Konungens befallningshavandes beslut enligt
3 mom. må ändring sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara
inkomna till civildepartementet inom den tid, som för överklagande av
förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

Ansvarsbestämmelser.

15 §.

1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet
fastställt visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan
för uthyrning av lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar
eller vad det är, till högre värde, straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor.

2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad
lägenhet såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottagar av hyresgäst
eller hyressökande förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från
rätten att få hyresbeloppet prövat enligt denna lag eller ock vara villig
att utan hyresnämnds prövning av uppsägning låta avtalet upphöra.

3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill
äro, må Konungens befallningshavande för område, där denna lag äger
tillämpning, fastställa taxa för hyresförmedling. Har Konungens befallningshavande
fastställt sådan taxa, straffes den, som erbjuder sig att
mot vederlag till högre värde, än taxan föranleder, förmedla uthyrning
av eller överlåta hyresrätt till omöblerad lägenhet, eller som för sådan
förmedling eller överlåtelse fordrar eller mottager vederlag till högre
värde, likaledes med böter från och med femtio till och med ettusen
kronor.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

16 §.

Bryter ° någon mot vad ill § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes
med böter från och med etthundra till och med tiotusen kronor.

17 §.

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter
från och med fem till och med femhundra kronor.

18 §.

1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd,
utan laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden
förelagt, eller till böter från och med fem till och med femhundra
kronor.

2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter
mot vad i 10 § 2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i
föreskriven tid och ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.

3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot
bättre vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med
femtio till och med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej
må tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med
strängare straff.

19 §.

1. Den som för uthyrning av omöblerad lägenhet, som icke den
25 maj 1917 eller tidigare varit tagen i bruk, eller ock av möblerad lägenhet
fordrar eller mottager vederlag, av vad slag det vara må, som,
enligt vad han insett eller bort inse, är uppenbart oskäligt, straffes med
böter från° och med tjugufem till och med tiotusen kronor eller med
fängelse från och med en månad till och med ett år. Såsom uthyrning
av lägenhet skall anses även upplåtande eller överlåtande av delägarrätt
i fastighet eller i bolag eller förening, som äger fastighet, när avtalets
syfte uppenbarligen är att vinna eller bevara tillgång till lägenhet.

2. Fälles någon till straff för brott, som i denna paragraf sägs,
må domstolen, efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen
att utgiva, helt eller delvis, värdet av taget eller betingat vederlag.

Kungl. Maj:ta proposition nr 345.

85

20 §.

Förseelser som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare,
de i 18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes,
vid allmän domstol och de övriga vid allmän domstol.

21 §.

1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad
gärningsmannen enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen,
köpingen eller municipalsamhället.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skal]
förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

22 §.

»

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna
lag, rörande hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och upphör därmed lagen med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m. den 14 juni 1918 att gälla. Dock skall beträffande
förseelse, som begåtts under tiden för sistnämnda lags giltighet och varå
påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan är i sagda lag stadgat
fortfarande gälla. Lag samma vare beträffande förseelse, som begåtts,
då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
ägde giltighet, och varå påföljd är i densamma bestämd; och
skola bestämmelserna i 7 § av sistnämnda lag fortfarande äga giltighet,
såvitt angår hyresbelopp, som icke prövats av nämnden och som belöper
på tid före den 1 oktober 1918. Därjämte skola av hyresnämnd ej
mindre enligt lagen den 25 maj 1917 än även enligt lagen den 14 juni
1918 meddelade beslut fortfarande äga giltighet; och skola ordförande
och ledamöter i hyresnämnder jämte suppleanter för dem, vilka utsetts
på grund av bestämmelserna i endera av dessa lagar, anses såsom behörigen
utsedda enligt denna lag.

8C

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lagen gäller till och med den 31 december 1920, men skall vad
däri stadgas angående förseelse, som omförmäles i 15 § 1 mom., fortfarande
äga giltighet. Hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt 6
eller 7 § fastställt hyra för viss tid, skall äga giltighet högst till den 1
oktober 1921. Beträffande annan än i 15 § 1 mom. omförmäld, under
tiden för lagens giltighet begången förseelse, varå påföljd i lagen är bestämd,
skall vad därutinnaD i lagen är stadgat fortfarande gälla.

Kungl. Maj:ta proportion nr 345.

87

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd lördagen den
8 mars 1919.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,
von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
28 februari 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över
upprättat förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m:

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, docenten Martin Fehr.

Lagrådet yttrade:

Lagen den 25 maj 1917 ägde ifråga om hyresbelopp tillämpning
på avtal med höjd hyra, som träffats under loppet av de sista 120
dagarna förrän lagen blev gällande för det område, där fastigheten ligger.
Någon motsvarande bestämmelse intogs icke i lagen den 14 juni 1918,
detta på hemställan av bostadskommissionen och socialstyrelsen, vilka
härom anförde följande. Bestämmelsen syntes saklöst kunna utgå. Berörda
från allmänna rättsregler i hög grad avvikande stadgande hade
nämligen helt och hållet motiverats av förhållandena vid hithörande lagstiftnings
första ikraftträdande, och det syntes uppenbarligen ej vara
lämpligt, att det i fortsättningen bibehölles för de områden, där 1917
års lag redan hunnit tillämpas. Ej heller för sådana samhällen, som
ännu ej sett sig av rådande bostadsförhållanden nödsakade att järn -

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

likt 1 § andra stycket samma lag hos Kungl. Maj:t anhålla om lagens
tillämplighet för ifrågavarande område, syntes en dylik retroaktivt verkande
bestämmelse äga någon större betydelse.

Vid bedömandet av det nu föreliggande förslaget att åter med lagstiftningen
införliva ett stadgande i angivna riktning torde en åtskillnad
böra göras mellan olika fall.

Har hyresnämnd icke begagnat sig av det bemyndigande 1917 års
lag gav att ingripa reglerande mot ett dylikt före lagens trädande i tilllämpning
ingånget avtal, är varje ingripande från dess sida uteslutet
under den tid 1918 års lag gäller. Att för dylikt fall ånyo öppna möjlighet
för en reglering synes innebära en sådan inkonsekvens i lagstiftningen,
att varje tanke därpå lärer böra förfalla.

Har däremot hyresnämnd en gång med tillämpning av 1917 års
lag fastställt lägre hyra för lägenheten, ställer sig saken i viss mån
annorlunda. Enligt den tolkning av 1918 års lag, som åtminstone på
en del håll lärer gjort sig gällande, har hyresnämnd i dylikt fall varit
oförhindrad att fortfara med sitt ingripande även under den tid, sistnämnda
lag varit gällande. Det synes huvudsakligen vara för att giva
sanktion åt denna tolkning, vilken torde överensstämma med förevarande
lagstiftnings syfte, som stadgandet i fråga föreslagits skola återupplivas.
Begränsas hyresnämnds befogenhet att ingripa till att avse allenast nu
ifrågavarande fall, d. v. s. det att en reglering av hyran ägt rum med
tillämpning av såväl 1917 som 1918 års lag, synes ej heller från ovan
angivna synpunkt någon berättigad anmärkning kunna göras mot detsammas
återupptagande i lagtexten.

Det hemställes alltså, att lydelsen av 6 § första stycket underkastas
sådan jämkning, att i fråga om hyresavtal, som träffats före den
dag, då lagen den 25 maj 1917 blev gällande för det område, där fastigheten
ligger, hyresnämnd äger ingripa allenast om lägre hyra än den
avtalade blivit fastställd med tillämpning av såväl nämnda lag som lagen
den 14 juni 1918.

De skäl, som av departementschefen anförts mot ftmslaget att höja
den i samma paragrafs andra stycke enligt dess nuvarande lydelse angivna
procentsatsen, 15 procent, synas näppeligen övertygande. Anser man, att
tiden nu är inne att söka förmedla en övergång till en fri prisreglering
på ifrågavarande område, och finner man, att härför en successiv höjning
av den allmänna hyresnivån är erforderlig, lärer en antydan därom böra
göras även i själva lagtexten. En annan sak är, om en så hög procentsats
som den av socialstyrelsen och bostadskommissionen föreslagna bör
väljas. Det förefaller, som om denna procentsats för många orter vore.

Kungl. May.ta proposition nr 345. yy

val hög och den förty icke lämpligen borde i lagen fastslås som
normerande.

För sådant förordnande, som hyresnämnd skall kunna giva enligt
2 mom. i 8 §, förutsättes uppenbarligen, att hyresnämnden efter hyresgästens
hörande eller eljest finner detsamma erforderligt i hyresgästens
intresse. Där förordnande meddelas, lärer hyresgästen ej undgå att
erhålla kännedom om detsamma, och han kan, om han vill vid den
bestämda tidens utgång frånträda lägenheten, verkställa uppsägning.
Då emellertid enligt förslaget förordnande, varom nu är fråga, skall anses
lämnat, om hyresvärden eftersätter sin skyldighet beträffande underställning
av hyresavtal, kan hyresgästen utan sin vetskap och mot sin vilja
komma att bliva bunden av avtalet längre tid än han avsett. Det hemställes
förty, att påföljden av hyresvärds uraktlåtenhet att underställa
avtalet nämndens prövning ej må bliva annan, än att allenast hyresvärden
bliver bunden utöver avtalstiden, så framt han ej verkställt
uppsägning.

Första stycket av promulgationsbestämmelsen är så avfattat, att
det kunde giva anledning till den meningen, att straffbestämmelserna i
1918 års lag skulle äga tillämpning jämväl beträffande förseelser, som
begåtts under tid, då 1917 års lag gällde. Då detta uppenbarligen ej
är avsett, synes någon jämkning böra vidtagas i ordalagen.

Ur protokollet
Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 308 käft. (Nr 345.) 12

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets
den 8 mars 1919 avgivna utlåtande över det den 28 februari
1919 till lagrådet remitterade förslaget till lag med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. Efter att hava redogjort för utlåtandets
innehåll anmärkte föredraganden, att förslaget i anledning av
de av lagrådet framställda erinringar omarbetats i vad rörde 6 § första
stycket, 8 § 2 mom. och promulgationsbestämmelserna samt att i detsamma
därutöver vidtagits vissa jämkningar av redaktionell natur. Föredraganden
uppläste härefter det sålunda överarbetade förslaget och hemställde,
att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.

Kungl. Maj:ls proposition nr .''14<r>.

91

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Gustaf Sandström.