KungI. Maj:ts proposition Nr 340.

1

Nr 340.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillfällig
förhöjning i dagavlöningen för visst manskap vid marinen;
given Stockholms slott den 14 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att tillfällig förhöjning i dagavlöningen må för tiden den 1 november
1919—den 31 december 1920 utbetalas till nedannämnda manskap
vid marinen, nämligen: till manskap i 2. lönegraden med 40 öre,
till manskap i 3. lönegraden med 25 öre och till manskap i 4. lönegraden
med 20 öre; samt

att berörda förhöjning i dagavlöningen må bestridas för flottans
manskap från anslaget till avlöning för flottans kårer och stater samt för
kustartilleriets manskap från anslaget till avlöning för kustartilleriets
personal.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 303 käft. (Nr 3-10.) 1051 1» 1

2 •

Kungl. Maj:ts proposition Nr 340.

Arméns och
marinens
avlöningssakkunniga.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1919.

Närvaran de:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter:

»I anslutning till den av Eders Kungl. Maj:t förut denna dag på
föredragning av chefen för lantförsvarsdepartementet beslutade proposition
till riksdagen angående tillfällig förhöjning i dagavlöningen för
manskapet vid armén m. m. får jag härmed underställa Eders Kungl.
Maj:t frågan om tillfällig avlöningsförbättring för marinens manskap.

Sedan arméns och marinens avlöningssakkunniga genom remiss den
7 december 1918 anbefallts att avgiva utlåtande över en av särskilda
sakkunniga samma dag avgiven utredning jämte förslag angående förbättrande
av manskapsrekryteringen vid armén, anmodade jag i
skrivelse den 9 december 1918 avlöningssakkunniga att vid avgivande
av sådant utlåtande jämväl taga i övervägande, huruvida och i vad mån
de åtgärder, som med anledning av nyssberörda förslag funnes böra vidtagas,
lämpligen kunde och borde anpassas för marinens manskap, därvid
korpralernas ställning särskilt torde böra beaktas, samt att inkomma
med det yttrande och förslag, vartill anledning kunde förefinnas.

I anledning härav avgåvo de sakkunniga den 24 februari 1919, med
överlämnande i avskrift av ett samma dag av de sakkunniga avgivet
underdånigt utlåtande rörande frågan om förbättrande av man -

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 340.

skapsrekryteringen vid armén, det begiirda yttrandet rörande marinens
manskap.

De sakkunniga hava däri till en början lämnat en redogörelse för
de nu gällande avlönings- och befordringsbestämmelserna för marinens
manskap, av vilken jag här tillåter mig anföra följande.

Nu gällande bestämmelser beträffande avlöningen åt manskapet vid
marinen skilja sig väsentligt från motsvarande stadganden rörande
arméns manskap. Vidkommande armén äro å staterna för vederbörliga
truppförband uppförda ett visst antal beställningar för varje tjänstegrad
(furir, korpral, vicekorpral och menig). Befordran till högre tjänstegrad
med rätt att åtnjuta därmed förenade löneförmåner kan ske endast i den
mån ledighet uppstått i den högre tjänstegraden.

Vad åter angår marinen äro å vederbörliga stater upptagna ett
visst antal beställningar inom var och en av de fyra olika lönegraderna
(1—4. lönegraden), mellan vilka uppflyttning kan ske endast i mån av
uppkommande vakanser. Befordran till högre tjänstegrad (underofficerskorpral
och korpral) sker däremot, så snart de i gällande reglementen
såsom villkor härför stadgade fordring;arna äro uppfyllda. Sålunda
fordras bland annat för befordran till korpral en tjänstetid av minst 36
månader (3 år) och för befordran till underofficerskorpral en tjänstetid
av minst 72 månader (6 år).

Utan avseende å tillgången på lediga platser hänföras vidare de
meniga vid marinen, allt efter förvärvad tjänstbarhet, till viss sjömanseller
tjänstbarhetsklass (vid flottan 1., 2. eller 3. klassens sjömän, vid
kustartilleriet 2. eller 3. klassens kustartillerist).

För uppflyttning från lägre till högre lönegrad vid marinen gälla
följande villkor:

för uppflyttning till 3. lönegraden att innehava en tjänstetid vid
flottans sjömanskår (kustartilleriet) av minst 18 månader och att vara
2. klassens sjöman (2 klassens kustartillerist);

för uppflyttning till 2. lönegraden att innehava en tjänstetid vid
flottans sjömanskår (kustartilleriet) av minst 36 månader och att vara
vid flottan 1. klassens sjöman, vid kustartilleriet korpral; samt

för uppflyttning till 1. lönegraden att innehava en tjänstetid vid
flottans sjömanskår (kustartilleriet) av minst 72 månader och att vara
underofficerskorpral (särskilda bestämmelser gälla dock för viss personal
vid flottans ekonomiavdelning).

Enligt gällande stater åtnjuter marinens manskap i de olika lönegraderna
under tjänstgöring i land, förutom naturaförmåner, kontant
avlöning med följande belopp för helt år räknat:

Nu gällande
avlöningsbestämmelser

för manskapet
vid marinen.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 340.

Nuvarande
avlöning till
manskapet
vid armén.

Lön.

Kronor.

Dagavlöning.

Kronor.

Summa.

Kronor.

1. lönegraden.......................

540

å 0.80—292.00

832

2. » .......

276

-

» 0.60— 219.00

495

—

3. » .........................................................

180

—

» 0.50—182.50

362

50

4. » ......

144

—

» O.so—109.50

253

50

Härtill kunna enligt särskilda bestämmelser komma inkvarteringsbidrag
med 10, 15 eller 20 kronor i månaden, korpralsarvoden med 5
kronor i månaden och uppmuntringspenningar med lägst 5 och högst
15 öre om dagen.

Vidare utgår till den, som tillhör 2. lönegraden och är underofficerskorpral
eller korpral, om han vid sjömanskåren (kustartilleriet) innehar
en tjänstetid av minst 48 månader (4 år), varav minst 12 månader såsom
korpral, ett första lönetillägg av 10 kronor i månaden och, om han
därstädes innehar en tjänstetid av minst 84 månader (7 år), ett andra
lönetillägg av 5 kronor i månaden.

På grund av beslut av 1918 års lagtima riksdag utgår ytterligare
under år 1919 till underofficerskorpral, som innehar lön i 1. lönegraden
för manskap, tillfällig löneförbättring med lägst 125 och högst 725
kronor för helt år räknat, beroende på antalet tjänstår.

Slutligen äger marinens manskap jämväl uppbära krigstidstillägg
och krigstidshjälp enligt därom gällande särskilda föreskrifter.

Till manskapets vid marinen förmåner höra vidare lega, som enligt
gällande stater utgör 12 kronor 50 öre för varje år av anställningstiden,
samt anställnings-, rekapitulations- och avskedspremier. Nämnda premier
utgå enligt bestämmelserna i kungl. brevet den 23 augusti 1918,
vilket gäller tills vidare och som är affatta! i enlighet med de grunder,
för vilka jag närmare redogjort i det vid statsverkspropositionen till
1918 ars lagtima riksdag fogade statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
den 14 januari 1918, punkterna 4 och 5.

Enligt en av om förmälda sakkunniga lämnad redogörelse åtnjuter
manskapet vid armén jämlikt gällande stater, förutom naturaförmåner,
följande kontanta avlöning för helt år räknat:

Kungl. May.ts proposition Kr 340.

5

........... ........

Beställning.

Lön.

Kronor.

Dagavlöning.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Furir av 1. klassen ................................................

600

å 0.50—182.50

782

50

» » 2. » ...............................................

360

—

» 0.50—182.50

542

50

Korpral.................................................................

300

—

» 0.40—146.00

446

-

Vicekorpral............................................................

240

—

» O.s0—109.50

349

50

Menig beställningsman.............................................

180

—

» 0.30—109.50

289

50

Menig volontär ......................................................

180

—

» 0.20— 73 oo

253

—

Furirerna av 1. klassen äga därutöver för år 1919 uppbära tillfällig
löneförbättring å 120 kronor årligen, varjämte ett särskilt lönetillägg å
180 respektive 240 kronor utgår till furirer, som äro eller varit gifta
och fortfarande hava minderårigt barn hos sig och som hava en tjänstetid
av minst 6 år. Krigstidstillägg och krigstidshjälp tillkommer manskap
vid armén liksom vid marinen.

I ovannämnda utlåtande av arméns och marinens avlöningssakkunniga
har föreslagits, att från och med den 1 november 1919 tillfällig förbättring
i avlöningen enligt avgivna grunder måtte få utgå till manskapet vid
armén. Med inberäknande av berörda avlöningsförbättring skulle sammanlagda
kontanta avlöningen för de olika manskapsgraderna vid armén
komma att uppgå till nedannämnda belopp för helt år räknat:

Tjänstegrad.

Lön.

Kronor.

Dagavlöning.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Furir av 1. klassen:

med mindre än 24 månaders tjänstetid..................

648

—

ä 1.00—365.00

1,013

—

» minst 24 och mindre än 48 månaders tjänstetid

756

-

» I.go—365.oo

1,121

—

» » 48 månaders tjänstetid ........................

864

—

» l.oo—365.00

1,229

—

Furir av 2. klassen:

med mindre än 24 månaders tjänstetid.................

540

-

» 0.75 — 273.75

813

75

» minst 24 och mindre än 48 månaders tjänstetid

648

—

» 0.75—273.75

921

75

» » 48 månaders tjänstetid ........................

756

—

» 0-75—273.75

1,029

75

Korpral................................................................

360

—

» 0.75—273-75

633

75

Vicekorpral............................................................

300

—

» 0.50—182.50

482

50

Menig beställningsman.............................................

240

—

» 0.50—182.50

422

50

» volontär ....................................................

180

—

» 0.50—182.50

362

50

Förslag
rörande
avlöningen
till manskapet
vid

armén.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 340.

Likställighet
mellan manskapet
vid
armén och
vid marinen.

Såsom av denna redogörelse framgår, har för furirerna föreslagits
införande av ett avlöningssystem med lönetillägg efter viss tjänstetid.
De särskilda löneskalorna för furirer av 1. och 2. klassen skulle därvid
på det sätt ingripa i varandra, att furir av 1. klassen, som kunde räkna
längre tjänstetid än 24 månader såsom furir av 2. klassen, skulle äga
att tillgodoräkna sig den överskjutande tiden såsom tjänstetid för erhållande
av löneförbättring i 1. klassen.

Enligt det uppdrag, som lämnats de sakkunniga, har det ålegat
dem att taga i övervägande, huruvida och i vad män de åtgärder, som
av dem föreslagits i fråga om arméns manskap, lämpligen kunde och
borde anpassas för marinens manskap, därvid korpralernas ställning
särskilt borde beaktas.

De sakkunniga hava härom yttrat följande:

På grund av de stora olikheterna mellan arméns och marinens
manskap i fråga om såväl organisation som avlöning måste det givetvis
vara förenat med vissa svårigheter att å marinens manskap anpassa de
för arméns manskap föreslagna avlöningsbestämmelserna. De sakkunniga
hade emellertid funnit en framkomlig väg till åstadkommande av största
möjliga överensstämmelse mellan armén och marinen i fråga om manskapets
avlöning vara att söka bestämma avlöningen för de olika lönegraderna
vid marinen på sådant sätt, att under förutsättning av normal
befordran det sammanlagda avlöningsbeloppet för en fast anställd vid
marinen under ett visst antal år komme att uppgå till ungefär samma
belopp, som under enahanda förutsättning kunde beräknas komma att
under samma tid utgå till en fast anställd vid armén.

I ovannämnda utlåtande beträffande arméns manskap hade de sakkunniga
utgått från att befordran från lägre till högre manskapsbeställning
vid armén i allmänhet kunde ske i den ordning,

att menig volontär kunde befordras till vice korpral efter omkring
ett års tjänstetid,

att vicekorpral efter omkring ett års tjänstetid såsom sådan kunde
befordras till korpral samt

att korpral efter omkring två års tjänstetid såsom sådan kunde befordras
till furir av 2. klassen.

För samtliga ifrågavarande befordringar förutsattes — förutom befintligheten
av vakans i den högre beställningen — att vederbörande
fullgjort uppställda kompetensfordringar, nämligen:

för befordran till vicekorpral genomgången soldat- och vicekorpralsskola,

för befordran till korpral godkänd korpral sexamen samt

för befordran till furir av 2. klassen godkänd furirsexamen.

7

Kungi Maj:ts proposition Nr MO.

Av den utav de sakkunniga lämnade redogörelsen för bestämmelserna
rörande uppflyttning till högre lönegrad vid marinen (ramginge,
att — under förutsättning, bland annat, att vakans förefuunes i högre
lönegrad och att erforderlig tjäustbarhet vore för handen — dylik uppflyttning
kunde ske:

till 3. lönegraden efter en tjänstetid av minst 18 månader (l1/2 år),

till 2. lönegraden efter en tjänstetid av minst 36 månader (3 år) samt

till 1. lönegraden efter en tjänstetid av minst 72 månader (6 år).

Som manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpraler) vid marinen
redan blivit delaktigt av den av 1918 års lagtima riksdag beslutade
tillfälliga löneförbättringen för viss personal vid marinen, hade det för
de sakkunniga här närmast gällt att på angivet sätt avpassa avlöningen
för marinens manskap under de sex första tjänståren, efter vilkas utgång
uppflyttning kunde ske till beställning i 1. lönegraden.

Under förutsättning att befordran till högre tjänstegrad vid armén
ägde rum i den ordning, som nyss angivits, samt att avlöningsförbättring
utginge enligt de av de sakkunniga föreslagna grunderna, skulle
en volontär, som toge fast anställning vid armén, under de sex första
åren av anställningstiden komma att uppbära kontant lön och dagavlöning
med ett belopp av sammanlagt 3,740 kronor.

Enligt vad de sakkunniga förut anfört, åtnjöte manskap vid marinen
i regel avlöning i 4. lönegraden under 18 månader från anställningens
början, i 3. lönegraden under 19 — 36 månaderna samt därefter i 2. lönegraden
under 37—72 månaderna, då befordran till 1. lönegraden förutsattes
kunna äga rum. Efter en tjänstetid av minst 48 månader, varav
minst 12 månader såsom korpral, utginge vidare till den, som tillhörde
2. lönegraden, ett lönetillägg av 10 kronor i månaden. Härtill komme
korpralsarvoden och uppmuntringspengar.

Då det nu gällt att söka bringa avlöningen för marinens manskap
i överensstämmelse med vad som föreslagits för manskapet vid armén,
hade de sakkunniga till en början ansett, att för vinnande av större
enkelhet i avlöningssystemet uppmuntringspenningar under tjänstgöring i
land och korpralsarvoden icke vidare borde utgå. De sakkunniga ansåge
jämväl, att nyssberörda, till manskap i 2. lönegraden efter minst 48
månaders tjänstetid utgående lönetillägg (liksom även det till manskap
i nämnda lönegrad efter minst 84 månaders tjänstetid utgående andra
lönetillägget av 5 kronor i månaden) borde avdragas från den löneförbättring,
som de sakkunniga komme att föreslå.

Vid jämförelse med arméns manskap hade de sakkunniga ansett
marinens manskap i 2. lönegraden kunna i stort sett likställas med
arméns furirer. På grund härav och med hänsyn till den relativt långa

Löneskala för
manskapet
vid marinen.

8 Kung!. Maj.is proposition Nr 340.

tid, under vilken marinens manskap kvarstode i nämnda lönegrad, hade
det synts lämpligt att för manskapet i berörda lönegrad införa avlöningsförhojningar
efter vissa tidsintervaller i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som föreslagits för furirerna. Då emellertid uppflyttning i
2. lönegraden i regel torde äga rum efter endast 3 tjänstår eller omkring
ett år tidigare än befordran till furir vid armén, hade de sakkunniga
ansett begynnelseavlöningen för nämnda lönegrad böra bestämmas något
lägre än den för furirerna föreslagna begynnelseavlöningen. Å andra
sidan syntes från och med ingången av sjunde tjänståret, vid vilken tid
en furir av 2. klassen, därest han icke vunnit befordran, enligt de sakkunnigas
förslag förutsattes vara berättigad till den för dylik beställningshavare
föreslagna första löneförhöjningen,. sådant manskap vid marinen,
som fortfarande tillhörde 2. lönegraden, böra vara i avlöningshänseende
fullt likställt med dylik furir. På grund härav hade de sakkunniga
ansett sig böra föreslå, att för marinens manskap i 2. lönegraden måtte
införas tre löneförhöjningar att inträda efter respektive 18, 36 och 60
månaders tjänstetid i lönegraden. Vad däremot anginge 3. och 4. lönegraderna,
hade det synts de sakkunniga, att endast ett lönebelopp för
varje grad borde ifrågakomma.

I anslutning till vad sålunda anförts hade de sakkunniga funnit sig
böra för marinens manskap i 2.—4. lönegraderna föreslå de avlöningsbelopp,
som framgå)ge i följande schematiska framställning, i vilken
för varje beställning angivits lönen (inberäknat eventuellt intjänta ålderstillägg,
där sådana förekomme) och dagavlöningen ävensom summan därav.

Slut avlöning.

Kronor.

månader.

månader, månader.

månader.

månader.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

[

lönegraden!

I

dagavlöning

Summa

Summa

|

lönegraden!

V

dagavlöning

Summa

9

Kungl. Majds proposition Nr 340.

Med tillämpning av dessa lönesatser skulle, under förutsättning att
uppflyttning till högre lönegrad ägde rum i den ordning, som här ovan
angivits, manskap vid marinen under de sex första anställningsåren
komma att uppbära kontant lön och dagavlöning med ett belopp av
sammanlagt omkring 3,737 kronor, medan, i enlighet med vad förut
anförts, manskap vid armén jämlikt de sakkunnigas förslag under lika
lång tid skulle komma att uppbära tillhopa 3,740 kronor. Enligt nu
gällande avlöningsbestämmelser skulle motsvarande löneförmåner för
samma tid för manskap vid marinen uppgå till omkring 2,649 kronor.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget syntes kunna användas
såsom grundval för eu tillfällig lönereglering på sådant sätt, att skillnaden
mellan de föreslagna nya avlöningsbeloppen och de i gällande stater
upptagna motsvarande belopp finge utgå såsom löneförbättring till
personalen. De fyllnadsbelopp, som i sådant fall skulle tillkomma
personalen i de olika lönegraderna för helt år räknat, framginge av
följande tablå.

Förbättring

Förbättring i dag-

i lön.

avlöning.

Dumma.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Manskap i 2. lönegraden:

med mindre än 18 månaders tjänstetid..................

156

—

å 0.15—54.75

210

75

» minst 18 och mindre än 36 månaders tjänstetid

264

—

» 0.15—54.75

318

75

» » 36 » » » 60 » »

372

—

» 0.15—54.7 5

426

75

» » 60 månaders tjänstetid........................

480

—

» 0.15—54.75

534

75

Manskap i 3. lönegraden ..........................................

108

—

» 0.25—91.25

199

25

» » 4. » ..........................................

84

—

» 0.20—73.00

157

Beträffande de nu utgående anställnings- och rekapitulationspremierna
uttalade de sakkunniga den uppfattningen, att desamma såväl vid marinen
som vid armén borde avskaffas. De sakkunnigas förslag till löneförbättring
är i överensstämmelse härmed utarbetat under den förutsättningen,
att anställnings- och rekapitulationspremier icke skulle utgå
jämsides med den av dem föreslagna löneförbättringen.

Över de sakkunnigas förslag har marinförvaltningen den 6 mars
1919 avgivit utlåtande; och har ämbetsverket därvid, efter samråd med
chefen för marinstaben och chefen för kustartilleriet, vilka avlämnat en
promemoria i ämnet, anfört huvudsakligen följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 303 käft. (Nr 340.) 105119 2

Löneförbättring
för manekapet
vid
marinen.

Marinför valtningen.

10

Departementschefen.

Kung1. Maj:ts proposition Nr 340.

De för armén föreslagna löneskalorna syntes till sina tidsintervaller
i huvudsak sammanfalla med tiden för manskapets befordran till högre
tjänsteställning på grund av vunnen högre kompetens. Så bleve däremot
icke fallet med de för marinen föreslagna löneskalorna. Vad särskilt
flottan beträffade förelåge ett uppenbart behov att tillförsäkra manskapet
en väsentlig löneförbättring vid rekapitulation efter fyra tjänstår.
Härtill hade förslaget icke tagit hänsyn. Det uppdrag de sakkunniga
erhållit att beakta korpralernas ställning syntes de icke hava lyckats
utföra på ett tillfredsställande sätt. Alldeles särskilt gällde detta de
ekonomiska påföljderna för menig, som visat sig olämplig såsom korpral
och därför måste återgå till förut innehavd beställning, däri han även
senare borde bibehållas på grund av vunnen yrkesskicklighet.

För förslaget att borttaga anställnings- och rekapitulationspremierna
kunde marinförvaltningen icke finna övertygande skäl förebragta. Då
ämbetsverket icke hunnit inhämta erforderliga uppgifter från vederbörande
befälhavare angående anställningspremiernas praktiska verkningar,
. måste marinförvaltningen antaga, att erfarenheterna från den
korta tid nämnda premier verkat sannolikt icke kunde berättiga till ett
avgörande omdöme, att de vore olämpliga. Och den princip, varpå de
vilade, torde jämväl efter genomförande av en löneförbättring, vare sig
tilltällig eller definitiv, äga sin fulla giltighet. Skulle nämligen, såsom
man syntes hava skäl antaga, den föreslagna löneförbättringen icke medföra
en effektiv rekrytering av manskapsstyrkan, förelåge ju alltjämt
behovet att med tillhjälp av andra medel fylla vakanserna, ett behov
som vore större eller mindre allt efter vakansernas antal. För dess tillgodoseende
syntes annat medel icke finnas mera lämpat än ifrågavarande
premier, vilkas storlek växlade med vakansernas antal. Uppstode besparingar
å avlöningsmedlen till följd av vakanserna, syntes det också
rimligt att öka utgifterna för deras fyllande.

Marinförvaltningen kunde icke förbise, att de sakkunnigas förslag
innebure en väsentlig ökning av manskapets avlöning. En sådan ökning
funne ämbetsverket synnerligen önskvärd. För en definitiv lönereglering
för manskapet torde emellertid iakttagande av de nu framförda
synpunkterna vara en ovillkorlig förutsättning ur försvarets egen
synpunkt. Jämväl vid en tillfällig lönereglering syntes det nödvändigt
att iakttaga dessa synpunkter i sådan utsträckning, att genom den tillfälliga
löneförbättringen en definitiv lönereglering enligt nu angivna riktlinjer
icke föregrepes eller hindrades.

Av vad chefen för lantförsvarsdepartementet förut i dag anfört
framgår, att det icke befunnits lämpligt att för närvarande framlägga

Kung!. Muj:ts proposition Nr 340.

11

förslag om tillfällig löneförbättring för manskapet vid armén enligt de
av de sakkunniga föreslagna riktlinjerna. Med hänsyn till de ändrade
förhållanden, som numera inträtt beträffande ordnandet av vårt försvarsväsen,
har det nämligen ansetts tveksamt, huruvida sådana förändringar
i avseende å manskapets löneförhållanden, som de sakkunnigas
förslag innebure, nu borde bringas till utförande. Det kunde visserligen,
enligt vad chefen för lantförsvarsdepartementet anförde, icke bestridas,
att ett system med ålderstillägg för vissa beställningshavare, på
sätt de sakkunniga föreslagit, kunde innebära beaktansvärda fördelar, och
som de nuvarande anställnings- och rekapitulationspremierna vid armén
icke motsvarat förväntningarna, vore förslaget om deras avskaffande förtjänt
av allvarlig prövning. Intill dess en mera fullständig omläggning av manskapets
avlöningsförhållanden kunde genomföras, syntes det dock lämpligast
att bibehålla dessa premier. Under dessa förhållanden ville chefen
för lantförsvarsdepartementet inskränka sig till att föreslå, att, med bibehållande
i övrigt av nu gällande bestämmelser, någon höjning i dagavlöningen
måtte från och med det anställningsår, som toge sin början den 1
november 1919, beredas beställningshavare i de olika manskapsgraderna.

Då härjämte, såsom jag förut anfört, de sjömilitära myndigheterna
haft vissa erinringar att framställa mot det av de sakkunniga uppgjorda
förslaget om tillfällig löneförbättring för marinens manskap, särskilt i
vad detsamma avser borttagandet av anställnings- och rekapitulationspremier,
har jag icke ansett mig för närvarande kunna föreslå, att berörda
förslag lägges till grund för en framställning i ärendet till riksdagen.
Då jag likväl finner mig böra föreslå en tillfällig höjning av dagavlöningen
för marinens manskap i 2.—4. lönegraderna, är det av det skälet att tillfällig
löneförbättring redan beretts såväl befäl och underbefäl som manskap
i 1. lönegraden, varför det synes mig orättvist, om icke något nu åtgjordes
för manskap i förstnämnda tre lönegrader, i all synnerhet som
inom desamma inrymmes ett stort antal gifta korpraler, vilkas ekonomiska
ställning under den långvariga kristiden blivit särskild bekymmersam.

För arméns manskap har i förut nämnda proposition föreslagits,
att dagavlöningen måtte höjas

för furir av 1. klassen från 50 öre till 1 krona
» » » 2. » » 50 » » 1 »

» korpral........................ » 40 » »75 öre

» vicekorpral ............... » 30 » » 50 »

» menig volontär......... » 20 » » 50 »

Såsom motiv för den föreslagna höjningen för beställningshavare i de
lägre tjänstegraderna har därvid särskilt anförts, att den till dessa beställ -

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 340.

ningshavare utgående dagavlöningen icke borde understiga det penningbidrag
å 50 öre för dag, som enligt gällande regler tillkomme värnpliktiga.
Detta motiv synes äga giltighet även i fråga om marinens
manskap i 4. lönegraden.

Vid bestämmandet av beloppet av de förhöjningar i dagavlöningen,
som böra tillkomma marinens manskap i 2. och 3. lönegraderna, har
jag utgått därifrån, att i stort sett manskap i 2. lönegraden kan jämnställas
med furirer vid armén och manskap i 3. lönegraden med korpraler
vid armén. I enlighet härmed anser jag mig böra föreslå, att
dagavlöningen måtte höjas

för manskap i 2. lönegraden från 60 öre till 1 krona.

» » » 3. » )> 50 » »75 öre

» » » 4. » » 30 » » 50 »

Härigenom skulle visserligen manskapet i 2. lönegraden komma

att uppbära dagavlöning med högre belopp än det ännu kvarstående
manskapet i 1. lönegraden (underofficerskorpralerna), men då sistnämnda
manskap genom beslut av 1918 års lagtima riksdag redan tillerkänts
löneförbättring med belopp, som i allmänhet torde överstiga
den av mig för manskapet i 2. lönegraden här föreslagna förhöjningen
i dagavlöningen, synes nämnda förhållande ej böra möta några betänkligheter.

Jag anser mig böra anmärka, att, vid bifall till det av mig nu
framlagda förslaget, sjöavlöning till marinens manskap fortfarande bör
utgå enligt för närvarande gällande bestämmelser.

Kostnaden för den sålunda föreslagna avlöningsförhöjningen skulle,
därest samtliga beställningar vore besatta, för år 1920 uppgå till i runt tal

400.000 kronor för flottans och 110,000 kronor för kustartilleriets manskap
samt för november och december 1919 till Ve därav eller omkring

67.000 kronor respektive 18,000 kronor. Med hänsyn till det stora
antalet vakanser — enligt vad jag inhämtat utgjorde det bland korpraler
och meniga inom flottans sjömanskår den l5 december 1918 32.5
procent och bland motsvarande personal vid kustartilleriet den 31 december
1918 mer än 40 procent — komma emellertid de verkliga kostnaderna
att uppgå till avsevärt mindre belopp; och torde besparingarna
å vederbörliga avlöningsanslag lämna tillgång till bestridande av ifrågavarande
kostnader.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kung!. Maj:ts proposition Nr 340. 13

att tillfällig förhöjning i dagavlöningen må för
tiden den 1 november 1919—den 31 december 1920
utbetalas till nedannämnda manska]) vid marinen,
nämligen: till manskap i 2. lönegraden med 40 öre,
till manskap i 3. lönegraden med 25 öre och till
manskap i 4. lönegraden med 20 öre; samt

att berörda förhöjning i dagavlöningen må bestridas
för flottans manskap från anslaget till avlöning
för flottans kårer och stater samt för kustartilleriets
manskap från anslaget till avlöning för
kustartilleriets personal.»

Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Ridderstad.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 303 käft. (Nr 340.)

1051 19 3