Kurujl. Maj:ts Proposition Nr 335.
1
Nr 335.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den medicinska
undervisningen vid universitetet i Lund; given Stockholms
slott den 11 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att för universitetet i Lund på extra stat för år 1920 anvisa ett
förslagsanslag, högst 17,500 kronor att utgå till arvoden
dels åt en klinisk laborator och biträdande lärare i medicin med högst
6.000 kronor, under föreskrift att med nämnda arvode icke må förenas
docentstipendium,
dels åt den, som förordnas att leda en ny, fjärde kurs i fysikalisk
diagnostik, med högst 1,000 kronor,
dels åt en biträdande lärare vid sagda fjärde kurs med högst 500
kronor,
dels åt den, som förordnas att leda en ny, fjärde kurs i icke-fysikaliska
undersökningsmetoder, med högst 1,000 kronor,
dels åt den, som förordnas att leda fyra vederbörliga kurser i sjukvårdsteknik,
med högst 1,000 kronor,
dels åt en föreståndare för en ortopedisk klinik och poliklinik vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, med den undervisningsskyldighet
under åtta månader, som av Kungl. Maj:t bestämmes, med högst
4.000 kronor, under förutsättning ej mindre att länets landsting till avlönande
av föreståndaren för år 1920 tillskjuter ett belopp av 3,000 kronor,
så att hans arvode sammanlagt uppgår till 7,000 kronor, än även att fullt
lämplig person för undervisningens meddelande firmes att tillgå, och med
föreskrift tillika att med nämnda arvode icke må förenas docentstipendium,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 298 käft. (Nr 330.) 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 335.
dels ock åt den, som förordnas att under fyra kurser meddela kostnadsfri
propedeutisk undervisning i allmän kirurgi, med högst 4,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Kungl. Maj:ts Proposition 335.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
mars 1919.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Föredragande departementschefen, statsrådet Ryden anförde:
Då ja* den 9 januari 1919 anmälde de frågor, som tillhörde regleringen
av riksstatens åttonde huvudtitel för år 1920, hemställde jag under
punkt 102, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på proposition
angående vissa anslag för den medicinska undervisningen vid universitetet
i Lund för ändamålet beräkna under åttonde huvudtiteln på extra
stat för år 1920 ett belopp av 15,000 kronor. Kungl. Maj:t biföll mitt
förslag härom. , ..
Jatr anhåller nu att få återkomma till detta ärende och skall då till
D
Deri medicinska
under -visningen vid
universitetet i
Lund.
4
Kungl. Maj:s Proposition Nr 335.
en början lämna några upplysningar rörande vissa bestämmelser i gällande
medicinska examensstadga av den 28 juni 1907.
Efter avlagd medicine kandidatexamen har den studerande före
undergående av medicine licentiatexamen att först genomgå propedeutisk^
kurser och därefter fullgöra så kallade grundläggande tjänstgöringar.
Vidare skola före tentamen i varje examensämne vissa för
varje sådant angivna undervisningskurser genomgås och vissa tjänstgöringar
fullgöras — så kallade fortsatta tjänstgöringar. De propedeutiska kurserna,
vilka enligt stadgan skola genomgås vid ettdera universitetets medicinska
och kirurgiska kliniker under en tid av sammanlagt två månader, givas i
de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna — dels fysikalisk diagnostik,
dels ock icke-fysikaliska undersökningsmetoder — i allmän kirurgi och i
allmän sjukvårdsteknik. Därefter har den studerande att under en tid av
fyra månader samtidigt fullgöra grundläggande tjänstgöring ar vid samma
universitets medicinska och kirurgiska kliniker samt patologiskt-anatomiska
institution.
Så följa de tentamina i de särskilda ämnena föregående undervisningskurserna
och de fortsatta tjänstgöring ärna. Rörande dessa kurser och
tjänstgöringar kan jag av anledning, som framgår av det följande, i detta
sammanhang inskränka mig till att omförmäla vad som gäller i fråga om
ämnena medicin, kirurgi samt patologisk anatomi.
I fråga om medicin föreskrives: fyra månaders tjänstgöring vid karolinska
institutets medicinska klinik; samtidigt eller därefter två månaders
kurs i nevrologi vid karolinska institutet; två månaders assistenttjänstgöring
vid ettdera universitetets eller karolinska institutets medicinska klinik;
samt en månads assistenttjänstgöring vid epidemisjukhus.
Beträffande kirurgi fordras: fyra månaders tjänstgöring vid karolinska
institutets kirurgiska klinik; två månaders kurs i otiatri, rhinologi och
laryngologi vid ettdera universitetet eller karolinska institutet; samt en
månads assistenttjänstgöring vid ettdera universitetets eller karolinska institutets
kirurgiska klinik.
Vid nyss berörda tjänstgöringar i medicin och kirurgi skall undervisning
meddelas varannan dag å klinik och varannan dag å poliklinik.
I avseende åter å patologisk anatomi kräves följande: fyra månaders
tjänstgöring vid karolinska institutets patologiska institution samtidigt
med tjänstgöringen å institutets medicinska klinik; två månaders tjänstgöring
vid ettdera universitetets eller karolinska institutets patologiska institution
samtidigt med assistenttjänstgöringen å medicinsk klinik; samt
ytterligare två månaders tjänstgöring valfritt vid ettdera universitetet eller
karolinska institutet.
5
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 335.
Som man finner, skola de propedeutiska kurserna och den grundläggande
tjänstgöringen fullgöras vid universiteten; med vissa undantag äro
medicine kandidaternas kurser och fortsatta. tjänstgöringar i medicin,
kirurgi och patologisk anatomi enligt stadgan förlagda uteslutande till
karolinska institutet.
Den uppdelning på de olika läroanstalterna av den medicinska undervisningen,
som sålunda för närvarande består, har man på senare tid velat
upphäva. Yrkanden hava från olika håll framkommit, gående ut på att de
3 medicinska fakulteterna skulle var för sig kunna giva den fullständiga
utbildningen åt våra läkare, åtminstone såvitt angår obligatoriska ämnen.
Det har ej varit allenast självständighetstanken, som legat bakom dessa
yrkanden. Man har därvid även haft i sikte de studerandes bästa. Särskilt
har man numera starkt för ögonen att kunna, såsom önskligt är,
bereda plats för ökat antal klinikanter. Medicinska fakulteten vid universitetet
i Lund, som nyss fått färdiga präktiga, väl utrustade sjukhus, har
visat särskilt intresse för en reform på detta område.
En fullständig omstöpning i berörda hänseende torde dock tills vidare
få lämnas ur räkningen, enär moderna och tillräckligt omfattande sjukvårdsinrättningar
för närvarande ej stå undervisningen till buds i Stockholm
och Uppsala. Ett steg i den antydda riktningen har dock, försöksvis
och provisoriskt, redan tagits. Efter en av kanslern för rikets universitet
understödd framställning från medicinska fakulteten vid universitetet i Lund
har Kungl. Maj:t den 26 juli 1918 förklarat, att, utan hinder av bestämmelserna
i gällande examensstadga, vid medicinska kliniken i Lund under
tiden från och med den 1 september 1918 till och med den 31 december
1919 och vid den kirurgiska kliniken därstädes under kalenderåret 1919
studerande till det antal, som av kanslern på fakultetens förslag bestämmes,
må fullgöra följande tjänstgöringar, vilka enligt examensstadgan
skola genomgås efter den grundläggande tjänstgöringen, nämligen dels fyra
månaders tjänstgöring i medicin och samtidigt fyra månaders tjänstgöring
i patologisk anatomi, dels ock fyra månaders tjänstgöring i kirurgi.
Denna anordning har vidtagits med anlitande av medel, som kanslern
anvisat ur Lunds universitets reservfond. Man har emellertid icke velat
stanna vid denna, som sagt, blott interimistiska anordning. Förslag har
väckts om dess vidmakthållande tills vidare medelst anslag av statsmedel.
Detta förslag, som av universitetskanslern med skrivelse den 16 augusti 1918
framburits till Kungl. Maj:t, har legat till grund för min ovannämnda
hemställan om beräknande av 15,000 kronor på extra stat för år 1920.
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 335.
I detta sammanhang vill jag ytterligare erinra, att sedan tanken på
berörda fortsatta utvidgning av den medicinska undervisningen i Lund —
avseende medicin, kirurgi'' och patologisk anatomi — blivit väckt, Kungl.
Maj:t den 11 juni 1918 på förslag av universitetskanslern bemyndigat
chefen för ecklesiastikdepartementet att för beredning inom departementet
av frågan om denna utvidgning samt vissa andra den medicinska undervisningen
angående spörsmål tillkalla högst fem sakkunniga. De sakkunniga
— f. d. professorn J. Berg, rektorn vid karolinska institutet, professorn
F. Lennmalm, professorerna vid universitetet i Uppsala U. Quensel och
R. Friberger samt professorn vid universitetet i Lund K. Petrén — började
sitt arbete i september 1918; detta är ännu ej till fullo slutfört.
De anslagsbehov, vilka skola tillgodoses ur ovannämnda beräknade
belopp av 15,000 kronor, sakna ej motsvarighet å de senare årens extra
stat under åttonde huvudtiteln.
Till en början har till arvode åt biträdande lärare i medicin vid universitetet
i Lund extra anslag beviljats alltifrån år 1908. Arvodet utgör
för närvarande ett belopp av 3,000 kronor, därav 500 kronor utgå till ersättning
åt en person, som meddelar undervisning i allmän sjukvårdsteknik.
Biträdande läraren i medicin har för närvarande till åliggande att
å medicinska polikliniken meddela undervisning för medicine kandidaterna
samt att lämna den undervisning i de icke-fysikaliska undersökningsmetoderna,
som ingår i de propedeutiska kurserna.
För anordnande av kostnadsfri propedeutisk undervisning i allmän
kirurgi vid sagda universitet hava medel uppförts å extra stat för åren
1906—1919. Den lärare, som åtnjuter detta arvode, för närvarande utgörande
2,500 kronor, har till uppgift att tre gånger årligen giva en två
månaders propedeutisk kurs i ämnet.
Såsom bidrag till arvode åt en föreståndare för en ortopedisk poliklinik
vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund har för vart och ett av
åren 1915—1919 på extra stat anvisats ett belopp av 1,500 kronor, under
förutsättning att Malmöhus läns landsting bidroge till avlöningen åt
föreståndaren med minst lika stort belopp samt att fullt lämplig person
för undervisningens meddelande funnes att tillgå.
Poliklinikföreståndaren är skyldig att hålla poliklinisk mottagning för
ortopediska fall minst tre dagar i veckan samt därvid lämna de medicine
kandidater, som anmäla sig, undervisning och praktisk handledning i ortopediska
undersökningsmetoder och i ortopedisk behandling, särskilt i anläggande
av enklare gipsförband. Han är ock skyldig att biträda i behandlingen
av sådana på klinikerna intagna fall, som kräva specialortopedisk
7
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 335.
vård, och därvid tillhandagå klinikernas underläkare och amanuenser med
undervisning och praktisk handledning i speciell ortopedisk förbandsteknik.
Ovannämtfda av universitetskanslern med skrivelse den 16 augusti
1918 överlämnade förslag är såsom antydningsvis framgår av det föregående
tillkommet under inflytande av behovet att öka antalet medicine kandidaterna
till buds stående klinikantplatser i de viktiga ämnena medicin
och kirurgi (och giva tillträde för ökat antal deltagare i den patologiskanatomiska
undervisningen). Å de medicinska och kirurgiska klinikerna i
Stockholm, dit enligt examen sstadgan den fortsatta kliniska tjänstgöringen
i sagda ämnen är förlagd, kunna högst 120 klinikanter årligen mottagas.
En besvärande stagnation har uppstått genom den nödtvungna fixeringen
av klinikanternas antal. Enligt vad i ärendet upplysts har på senare tid
flertalet eller alla måst underkasta sig flera månaders väntetid för att
komma in på den medicinska kliniken. Därest, såsom för närvarande
synes vara förhållandet, tillströmningen till den medicinska studiebanan
är stor och om tillträdet till de propedeutiska kurserna ej begränsas till
ett visst antal, måste stockning bland dem, som skola börja fortsättningstjänstgöring,
naturligen uppstå. Det är för att lätta denna stockning,
som fortsättningstjänstgöringen införts i Lund. *
Med hänsyn till det växande tilloppet till läkarbanan och behovet av
ökat antal läkare i hälsovårdens och hygienens tjänst är det uppenbarligen
önskvärt, att denna anordning får fortsätta. Den bör, sedd i samband
med ett av kanslern år 1918 fattat beslut, småningom kunna göra slut
på den nuvarande stagnationen vid inträdet å medicinsk klinik. Genom
nämnda beslut föreskrevs, att antalet deltagare i de sex årliga propedeutiska
kurserna — tre vid vartdera universitetet — skulle vara högst 20 i
varje kurs. Därest fortsättningstjänstgöringen i Lund upprätthålles, torde
15Ö medicine kandidater årligen kunna börja tjänstgöring å medicinsk klinik.
Antalet av dem, som stå och vänta på inträde därstädes, måste då komma
att minskas. Samtidigt skall emellertid vid den fortsatta starka tillströmningen
av medicine studerande i stället stagnationen bliva tillbakaflyttad till
inträdet å de propedeutiska kurserna. Detta är naturligen lika beklagligt.
Huru man vill råda bot härför framgår av det följande.
Då jag nu efter denna översikt av förhållandena rörande omförmälda
delar av den medicinska undervisningen övergår till en redogörelse för de
föreliggande framställningarna, kommer jag först till universitetskanslerns
meranämnda skrivelse den 16 augusti 1918 med därvid fogade handlingar.
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 335.
I det ärende, som sålunda förelädes Kung]. Maj:t till prövning, hemställde
det större akademiska konsistoriet i Lund — på begäran av medicinska
fakulteten och under åberopande av en utredning, som förebragts
av föreståndarna för de kirurgiska och medicinska klinikerna vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund, professorerna J. Borelius och K.
Petrén — att kanslern måtte utverka proposition till 1919 års riksdag om
beviljande på ordinarie stat av följande anslag, nämligen 3,000 kronor
att utgå till biträdande lärare i kirurgi, 3,000 kronor såsom bidrag till
arvode åt en föreståndare för den vid universitetets kliniker å berörda
sjukvårdsinrättningar anordnade ortopediska kliniken1) och polikliniken,
under föi utsättning att Malmöhus läns landsting med minst lika stort
belopp bidroge till föreståndarens avlöning, 6,000 kronor till en klinisk
laborator och biträdande lärare i medicin samt 500 kronor till den person,
som förordnas att meddela föreskriven undervisning i allmän sjukvårdsteknik.
Till grund för denna framställning låg en förutsättning, att Kungl.
Maj:t skulle i sinom tid förordna om fullföljande av den interimistiskt
anordnade fortsättningstjänstgöringen vid universitetet i Lund. Med anledning
av framställningen tillstyrkte kanslern proposition till 1919 års
riksdag i enlighet med konsistoriets förslag.
Ur den av konsistoriet åberopade, av Borelius och Petrén förebragta
utredningen må följande anföras:
Borelius framhöll, att förslaget om den utvidgade undervisningen i kirurgi ej
krävde nya lärarkrafter. Men ett ökat arbete måste åläggas professorn i kirurgi samt
den biträdande läraren i kirurgi och ett betydligt ökat arbete komme att fordras av
föreståndaren för den ortopediska kliniken och polikliniken, vilken sistnämnde skulle
övertaga en del av undervisningen vid den grundläggande tjänstgöringen.
Den biträdande läraren skulle utom sina nuvarande skyldigheter deltaga i den
föreskrivna polikliniska undervisningen och en dag i veckan hålla poliklinisk föreläsning.
Hans arvode borde höjas från nu utgående 2,500 kronor till 3,000 kronor.
Föreståndaren för den ortopediska kliniken och polikliniken skulle utom sina
nuvarande skyldigheter hålla klinisk föreläsning med demonstrationer 3 dagar i veckan,
2 timmar varje gång, under 6 månader årligen; han skulle utom sin poliklinhka
tjänstgöring svara för en klinisk avdelning, tills vidare förlagd inom den kirurgiska
kliniken. Med hänsyn till det väsentligt ökade arbete, som komme att åligga honom,
borde hans arvode fördubblas, så att därtill komme att av statmedel utgå 3.000 kronor.
fortfarande under förutsättning att Malmöhus läns landsting med samma belopp,
3,000 kronor, bidroge till hans avlöning.
Beträffande den medicinska fortsatta tjänstgöringen framgår av vad professor
Petrén anfört följande.
1 Befattningshavaren skall numera bliva föreståndare både för klinik och poliklinik.
9
KunglXAfajits Proposition Nr 335.
För anordnande av densamma skulle krävas upprättandet av en befattning som
klinisk laborator och biträdande läiare i medicin jämte det fortfarande en person förordnades
att meddela föreskriven kurs i sjukvårdsteknik.
Den kliuiske laboratorn och biträdande läraren skulle det åligga att uppehålla
undervisningen på polikliniken, i vilken numera lägges så stor vikt vid de studerandes
utbildning i praktisk medicin, vidare att årligen giva tre propedeutiska kurser i
de icke fysikaliska undersökningsmetoderna (s. k. laborationskurserna) samt slutligen
att årligen göra en för äldre studerande i medicin avpassad laborationskurs till de
interna sjukdomarnas diagnostik och terapi. Denna kurs skulle bliva av mycket stor
betydelse för de studerandes utbildning i medicin; till densamma gives för närvarande
ej någon motsvarighet i Lund, men väl i någon mån i Stockholm.
Arvodet till ifrågavarande befattningshavare borde sättas till 6,000 kronor, enligt
Petréus åsikt det minsta belopp, som kunde utgöra skälig ersättning för den maktpåliggande
och omfattande undervisningsbörda, vilken skulle vila på befattningshavaren.
Såsom särskilt skäl för att ej gå under detta belopp erinrar Petrén om att sagda
belopp vid 1918 års riksdag av Kungl. Maj:t föreslagits och av riksdagen godkänts
såsom ersättning för akademisk lärare, som samtidigt åtnjöte docentstipendium och
särskild ersättning för akademisk undervisning.
Av det hittills till arvode åt biträdande lärare i medicin utgående extra anslaget
å 3,000 kronor hade 500 kronor använts till ersättande av den person, som förordnats
att meddela undervisning i sjukvårdsteknik. Detta belopp borde fortfarande avses till
sådan ersättning.
I förbigående vill jag nämna, att vid medicinska fakultetens i Lund
behandling av detta ärende fakultetens majoritet uttalat sig för att vissa
ändringar i den medicinska examensstadgan skulle vidtagas i samband med
anordnandet av fortsatt tjänstgöring i medicin m. m. vid universitetet i
Lund. På frågan härom har jag ej anledning att nu ingå.
Med en den 1 mars 1919 till Kungl. Maj:t avgiven skrivelse har universitetskanslern
till Kungl. Maj:t överlämnat en av vederbörande större
konsistorium tillstyrkt, den 17 februari 1919 till kanslern avlåten framställning
från medicinska fakulteten i Lund, vilken framställning bör av
mig i detta sammanhang anmälas.
I denna framställning har fakulteten anhållit, att kanslern måtte utverka
att Kungl. Maj:ts beslut av den 26 juli 1918 angående fortsättningstjänstgöring
i medicin m. m. vid universitetet i Lund måtte få provisoriskt
gälla även för år 1920;
att jämlikt fakultetets tidigare framställning 6,000 kronor må anvisas
på extra stat för år 1920 till den kliniske laboratorn och biträdande läraren
i medicin;
att vidare på extra stat för år 1920 må anvisas:
1,200 kronor till den, som förordnas att giva en ny (fjärde) kurs i
fysikalisk diagnostik,
Bitning till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 298 käft. (Nr 335.) 2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 335.
500 kronor till en biträdande lärare vid samma kurs,
1,200 kronor till den, som förordnas att giva en ny (fjärde) kurs i
icke-fysikaliska undersökningsmetoder,
1.000 kronor till den, som förordas att giva 4 årliga kurser i sjukvårdsteknik,
4.000 kronor till föreståndaren för den ortopediska polikliniken vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, vars kliniska undervisning
skulle utsträckas till att omfatta 8 månader per år, samt
4,000 kronor till den, som förordnas att meddela propedeutisk undervisning
i allmän kirurgi, vilket skulle ske medelst 4 kurser per år.
Fakultetens framställning grundar sig huvudsakligen på skriftliga uttalanden
och förslag av Petrén och Borelius.
Ur Petréns anförande i ämnet torde jag få återgiva följande:
I statsverkspropositionen till årets riksdag finnes uppfört för Lunds universitet
ett anslag under rubriken »undervisning i medicin m. m,» å 15,000 kronor, vilket anslagskrav
ej är specificerat. Som skäl härför antöres, att statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet avvaktar »eu utredning av vis<a med Kungl. Maj:ts medgivande
av nrig tillkallade sakkunniga, i vilkas uppdrag förevarande frågas förberedande
behandling ingått».
Undertecknad tillhör de nämnda sakkunniga, och det har ur vårt arbete framgått,
att någon sådan utredning ej kan hinna att av dessa sakkunniga framlämnas inom
den tidpunkt, som är nödvändig, för att Kungl. Magt må hinna ingiva förnyad proposition
med specificerade anslag-yrkanden i frågan till innevarande års riksdag. Vid
sådant förhållande synes det mig vara oundgängligt, att fakulteten gör framställning
i frågan, för att på denna väg de erforderliga uppgifterna för den förnyade propositionen
må kunna föreligga inom den tid, som kräves.
Till de propedeutiska kurserna och den därefter följande tjänstgöringen kunna
för närvarande vid vardera av medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund mottagas
60 lärjungar per år fördelade på 3 kurser med 20 i varje kurs. Då under allra senaste
tid emellertid ett större antal avlagt medicine kandidatexamen per år har »spärr»
inträtt omedelbart efter medicine kandidatexamen, och eu del av de studerande få
vänta på att vinna inträde å dessa kurser, vilken väntan faller på en tidpunkt av
studierna, som för de studerande är synnerligen oläglig.
Fortsättningstjänstgöringarna vid serafimerlasarettets medicinska och kirurgiska
kliniker kunna jämlikt den ordning, som råder sedan ett antal år, passeras av 120
studerande per år.. Enligt en ordning, som provisoriskt införts genom Kungl. Majrts
beslut av den 26 juli 1918, kunna även vid Lunds universitets medicinska och kirurgiska
kliniker för närvaiande mottagas 30 studerande per år till de nämnda fortsättningstjänstgöringarna.
Det antal studerande, som sålunda kan fullgöra fort>ättningstjänstgöringen
i landet per år, utgör 150, vilket är ett fullt tillräckligt antal.
Den förändring, som med hänsyn till de anförda förhållandena närmast är erforderlig,
är alltså att bereda plats för ytterligare 30 studerande per år vid de propedeutiska
kurserna och den grundläggande tjänstgöringen. Ordnandet av denna fråga
har också av de ovan nämnda sakkunniga betraktats som den viktigaste eller åtminstone
den mest brådskande uppgift, som ålegat dem.
11
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 335.
Efter att hava diskuterat vissa ifrågasatta möjligheter för att under
medverkan av karolinska institutet råda bot för de ifrågavarande svårigheterna,
vilka möjligheter emellertid av anförda skäl måst lämnas å sido,
fortsätter Petrén:
Då det trängande kravet kvarstår att snarast möjligt komma till sådan lösning av
den föreliggande frågaD, att den inträdda spärren omedelbart etter medicine kandidatexamen
måtte kunna hävas så snart som möjligt, hava de båda fakulteternas representanter
inom de sakkunniga sins emellan rådgjort och hava stannat''vid det förslaget,
att som en provisorisk lösning för tiden, till dess att nybyggnad av akademiska ^okhuset
i Uppsala skulle kunna bliva utförd, föreslå, att det vid vardera fakulteten måtte
inrättas en fjärde propedeutisk kurs på aret. förslaget har formats därhän, att denna
fjärde kurs skulle i Uppsala mottaga 20 studerande men i Lund endast 10, eftersom
antalet tjänstgörande i Lund är större på grund därav, att även mottagandet av furtsättuingstjänstgörande
där är medgivet.
Införandet av en fjärde dylik kurs är förvisso förbundet med stora olägenheter
av skrida slag, men då de studerandes intresse kiäver, att en lösning omedelbart må
komma till stånd, och något förslag till lösning ej kunnat vinnas genom samarbetet
med ämnesrepresentanterna vid karolinska institutet, sa har jag dock ansett det vara
miu plikt alt inför fakulteten framställa detta förslag, ehuru jag väl vet, att jag
därigenom framställer ökade krav på vissa läiares undervisningsarbete.
Därest en dylik fjärde kurs skulle givas innebär detta, att dessa kurser skulle givas
oavbrutet utan uppehåll frän den 1 december till den 31 maj. Vad augar ämnet medicin,
kunna därför dessa kurser icke läggas på de nuvarande läi arkrafterna. Givandet av
en dylik fjärde kurs blir sålunda endast möjligt, däie.^t särskilda anslag kunna beredas
såväl åt dem, vilka skola giva kurserna i fråga, som ock åt en biträdande lärare i
fysikalisk diagnostik för denna fjärde kurs. Vad angår arbetets omfattning för dessa
sålunda erforderliga nya lärarkrafter må anföras, att själva kursgivarnas arbete, vilket
till väsentlig del består i föreläsningar, ej kommer alt avsevärt minskas därigenom,
att kursdeltagarnas antal blir mindre, men att däremot den biträdande läraren i fysikalisk
diagnostik kommer att få en något mindre arbetsbörda därigenom, att kursdeltagarnas
antal är mindre.
Det minsta belopp, för vilket dylika lärare torde kunna erhållas, torde vara 1,200
kronor för den, vilken skall giva den fjärde nya kursen i fysikalisk diagnostik, samt
1,200 kronor för den, som ger kursen i icke fysikaliska undersökningsmetoder, ävensom
500 kronor för biträdande läraren i fysikalisk diagnostik. Jag vill i detta sammanhang
särskilt framhålla, att kursgivaren i icke-fysikaliska undersökningsmetoder, såsom
denna kurs härstädes är genomtörd, 1 ar alt fullgöra ett, arbete, vilket pa intet sätt är
mindre än vad gäller den lärare, vilken ger kursen i fysikalisk diagnostik.
Åven i sjukvårdsteknik skulle det hållas en ny fjärde kurs. Då denna kurs ej
har samma omfattning som de båda övriga, vilka tillföra medicinens område, torde ny
lärarkiaft, härför icke vara erforderlig. Tydligt är emellertid, titt det ökade arbetet
kräver ökad ersättning. 11 äitill kommer emellertid, att denna kurs. vilken hittills
givits 3 gånger årligen, betalats rm d ett arvode, som varit alldeles otillräckligt (blott
167 kronor för vardera kursen å enka 12 föreläsningstimmar) och ingalunda motsvarat
den ersättning, vilken kommer öviiga läraruppdrag inom lakulteten till del.
På anförda skäl far jag således föreslå, att fakulteten framställer löt slag, att er -
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 335.
sättningen för kurserna i sjuk vårdsteknik, som hittills utgått med 500 kronor för 3
kurser, måtte höjas till 1,000 kronor för de erforderliga 4 kurserna.
För övrigt föreslår jag, att fakulteten vidhåller sin föregående framställning i
ärendet, vilken avgivits bland årets så kallade riksdagspetita, således även att Kungl.
Maj:ts. medgivande av den 26 juli 1918, att fortsättningstjänstgöring i medicin och
kirurgi må fullgöras även vid Luuds universitet, må stadgas att provisoriskt gälla
även för år 1920; samt vidare att förslaget om anslaget av 6.000 kronor per år till arvode
för kliniske laboratorn och biträdande läraren i medicin måtte vidhållas.
. Rörande laborationskursen till interna sjukdomars diagnostik och terapi, vilken
det jämlikt fakultetens föregående framställning skulle åligga kliniske laboratorn och
biträdande läraren i medicin att meddela, och vilken uuder februari 1919 gives för
första gången, må i detta sammanhang upplysas, att då det vid denna endast kan
mottagas 10 studerande på grund av de omfattande laborationer, som vid densamma
skola bedrivas, och då kursen visat sig synnerligen begärlig för de äldre studerande i
medicin, såsom assistenter och dem, som låsa på tentamen, så har utrymme för desamma.
ej kunnat beredas för de fortsättningstjänstgörande. (Då ett par äldre studerande
i sista stund blevo hindrade av tillfällig anledning att jämlikt sin avsikt få deltaga
i kursen, sa har en bland de fortsättningstjänstgörande kunnat mottagas.) Kursens
gagn blir också större därigenom, att den begagnas av de studerande på ett senare
stadium av studierna. Det framgår således härav, att behovet av denna kurs ej är
beroende av det förhållandet, att fortsättningstjänstgöring tinnes anordnad i Lund.
Jag begagnar tillfället att understryka, att jag anser gagnet av denna kurs, sådan den
här organiserats och genomtänkts, kunna för de studerande bliva synnerligen stor, detta
särskilt när den förlägges till rätta tidpunkten av studierna, alltså till deras sista del.
Borelius förenämnda uttalande är av följande lydelse:
I anslutning till vad professor Petrén anfört och varav framgår, att en fjärde
kurs i allmän kirurgi med därefter följande grundläggande tjänstgöring synes behövlig
och bör inrättas för år 1920, får jag härmed meddela, att en sådan fjärde kurs kan
anordnas vid kirurgbka kliniken härstädes, men att den pålägger mig och de båda
biträdande lärarna i kirurgi en ej obetydligt ökad arbetsbörda och sålunda för de båda
biträdande lärarnas del ej kan införas utan motsvarande ökning av de arvoden, som
till dem utgå.
Då den lärare, som giver den propedeutiska undervisningen i allmän kirurgi och
handleder på polikliuiken, för närvarande genom tilläggsanslag ur reservfonden har
och enligt ingivet förslag skulle för år 1920 erhålla ett arvode av 3.000 kronor per år,
men bau enligt det föreliggande förslaget av professor Petrén skulle giva 4 kurser för året
i stället för nuvarande 3, bör hans arvode höjas till 4,000 kronor, alltså med 1,000 kronor.
Den andre biträdande läraren — föreståndaren för ortopediska kliniken och polikliniken
— vilken giver klinisk undervisning i extremitetkirurgi under de två första
månaderna a,v de studerandes grundläggande tjänstgöring, alltså för tre grupper årligen,
6 månader på året, uppbär därför under detta år — genom fyllnadsanslag ur
reservfonden — från universitetet 3,000 kronor, uuder villkor att samma arvode, 3,000
kronor, utgår från Malmöhus läns landsting som ersättning för hans arbete inom
sjukvården, och framställning är gjord, att arvode av denna storlek skall till honom
utgå för år 1920.
Då nu genom den föreslagna fjärde kursen hans undervisning skulle utsträckas
till 8 månader på året i stället för 6 månader, så bör hans arvode från universitetet
13
Kungl. Maj.is Proposition Nr 335.
i motsvarande grad ökas, d. v. s. från 3,000 till 4 000 kronor. Någon ökning av landstingets
anslag kan icke påräknas, då ändringen uteslutande betingas av undervisningens
och ej av sjukvårdens krav. Hans arvode för år 1920 skulle alltså bli 4,000 kronor, under
förutsättning att Malmöhus läns landsting till hans avlöning bidrager med 3.000 kronor,
vilken summa landstinget i år lämnar. Även för denna biträdande lärare i kirurgi
medför alltså den föreslagna fjärde kursen en ökad kostnad av 1,000 kronor.
Med dessa ökade anslag och under förutsättning, att de beviljas, tillstyrker jag
den ifrågasatta fjärde kursen.
I universitetskanslerns nyss omförmälda, den 1 mars 1919 avlåtna
skrivelse anföres:
Då det, för undvikande av stockning vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,
torde bliva nödvändigt att under år 1920 likasom under år 1919 vid universitetet i Lund
anordna fullständig klinisk undervisning i medicin och kirurgi, får jag, med anledning
av fakultetens av konsistoriet biträdda framställning i denna del, hemställa,
det täcktes Kungl. Maj:t förklara, att, utan hinder av gällande bestämmelser i
stadgan angående medicinska examina den 28 juni 1907, studerande till det antal,
som av kanslern för rikets universitet på medicinska fakultetens vid universitetet förslag
bestämmes, må under kalenderåret 1920 vid de medicinska och kirurgiska klinikerna
vid universitetet i Lund fullgöra följande tjänstgöringar, vilka enligt examensstadgan
skola genomgås efter den grundläggande tjänstgöringen, nämligen dels fyra månaders
tjänstgöring i medicin och samtidigt därmed fyra månaders tjänstgöring i patologisk
anatomi, dels ock fyra månaders tjänstgöring i kirurgi.
Det av medicinska fakulteten framlagda förslaget om anordnande vid universiteten
av eu fjärde propedeutisk kurs för medicine kandidater har jag däremot icke för
närvarande funnit skäl biträda. Behovet av en sådan kurs under är 1920 har enligt
min meuing icke blivit tillräckligt styrkt. Vid de kurser av denna art, vilka hittills
hållits med början i september och i december 1918, samt vid de kurser, som taga
sin början den 1 mars 1919, hava visserligen anmält sig ett antal kandidater utöver
det, som ansetts kunna mottagas vid kurserna, nämligen tjugu vid vartdera universitetet.
Men det överskjutande antalet — vid septemberkurserna fjorton, vid decemberkurserna
elva och vid de nu inom kort börjande kurserna endast en — synes icke
giva vid handen, att en fjärde kurs under vårterminen 1920 kommer att visa sig
oundgängligen nödvändig.
Skulle, efter det vederbörande myndigheter vid universitetet i Uppsala ävensom
ovahnämnda sakkunniga blivit i tillfälle att yttra sig i frågan, det längre fram under
år 1919 visa sig erforderligt, att under vårterminen 1920 ytterligare en propedeutisk
kurs anordnas vid vartdera universitetet, lärer framställning kunna göras till 1920 års
riksdag om beviljande för detta ändamål av nödiga medel på tillägg-stat för år 1920.
Jag inskränker mig för närvarande alltså till att i nu förevarande punkt vidhålla min
i skrivelse den 16 augusti 1918 gjorda hemställan, dock med den jämkning, att jag
icke har något att erinra mot att de begärda anslagen, tillhopa 12,500 kronor, hos
riksdagen äskas på extra stat för år 1920.
Efter erhållen del av kanslerns förberörda skrivelser med därvid fogade
handlingar hava omförmälda sakkunniga i skrivelse den 4 mars 1919 anfört,
att då de framställda anslagskraven vore avsedda att föreläggas 1919 års
riksdag, de sakkunniga trott sig böra avgiva utlåtande rörande dessa
14
Kangl. Maj:ts Proposition Nr 335.
anslagsfrågor, ehuru deras betänkande rörande övriga dem till utredning
anförtrodda ärenden icke blivit utarbetat. De sakkunniga yttra härefter:
Vad först angår spörsmålet om anordnande av fortsättningstjänstgöring i medicin,
kirurgi och patologisk anatomi vid universitetet i Lund även under år 1920, i vilket
avseende den gjorda framställningen av kanslersämbet.et tillstyrkts, vilja de sakkunniga,
med hänsyn till önskvärdheten av att fullständig undervisning i berörda ämnen så snart
ske kan må kunna meddelas vid samtliga de medicinska högskulorna, livligt tillstyrka,
att framställningen i dessa delar måtte vinna beaktande. De anslag, som krävas för
anordnandet av dylik fortsättningstjänstgöring, hava för höstterminen 1918 samt för
kalenderåret 1919 bestritts ur universitetets egna medel i förhoppning att Kungl. Maj:t
skulle av riksdagen äska de belopp, som voro eifordeiliga för det fortsatta anordnandet
av denna tjänstgöring efter ingången av år 1920, och då det icke kan förväntas, att
medel för ändamålet för längre tid än som skett kunna av universitetet ställas till förfogande,
få de sakkunniga tillstyrka, att de begärda anslagen, vilka icke synas för högt
beräknade, må för ändamålet utverkas av riksdagen.
Vad beträffar förslaget att anordna en tjärde propedeutisk kurs i medicin och
kirurgi vid universitetet i Lund, har kanslersämbetet anfört, att det överskjutande antal
medicine kandidater, som sökt inträde vid dessa propedeutiska kurser — vid kursen,
som började i september 1918: 14 studerande, vid kursen den 1 december 1918
11 men vid kursen i mars 1919 allenast 1 — »icke synes giva vid handen, att en
tjärde kurs under vårterminen 1920 kommer att visa sig oundgängligen nödvändig*.
De sakkunniga få härtill anföra, att enär dylik propedeutisk kurs enligt nu gällande
ordning vid vardera fakulteten börjar 10/fl, 1/12 oeh 1/e, ett vida längre tidsavstånd
således förflyter från mars- till septemberkursen än mellan de övriga kurserna. Detta
medför, såsom erfarenheten från många föregående år nogsamt lärt, att det till septemberkursen
alltid finnes vida större tillströmning av studerande än till de båda senare
kurserna under läsåret. Detta förhållande, som är fakulteterna väl bekant, har emellertid
icke framhållits i något av de yttranden, som åtfölja förslaget från fakulteten i
Lund.
För att möjliggöra ett säkrare bedömande av det antal studerande, som under de
närmast kommande åren kunna förväntas avlägga medicine kandidatexamen (efter vilken
examen de studerande skola börja sina kliniska studier med genomgående av dessa kurser),
hava de sakkunniga inhämtat uppgifter rörande det antal medicine studerande,
som under senare år blivit inskrivna vid de olika medicinska högskolorna. Denna utredning
har givit följande resultat (varvid är att märka, att de studerande, vilka först
som medicine kandidater blivit nyinskrivna vid en högskola, ej medräknats).
Nyinskrivna med. studerande vid
Läsår. |
univ. i |
UDiv. i Lund. |
karol. inåt. i |
S:a, |
1914—1915 ... |
50 |
45 |
67 |
162 |
1915-1916 ... |
44 |
34 |
76 |
154 |
1916-1917 ... |
65 |
46 |
98 |
209 |
1917—1918 ... |
38 |
45 |
81 |
164 |
Kungl. Mnjits Proposition Nr 335. 15
Även om man tager hänsyn därtill, att ej alla studerande, som inskrivas vid
medicinsk högskola, genomföra sina studier ända till med. kand. examen, så är dock
antalet av dem, som avgå, ej stort. Det framgår således tydligt av dessa siffror, att
man otvivelaktigt har att motse, att under de närmast följande läsåren mer än 120
studerande skola per år avlägga med. kand. examen och sålunda söka vinna inträde
vid kurserna ifråga.
Då emellertid för närvarande endast sammanlagt 60 per år kunna mottagas vid
vardera fakulteten till dessa propedcutiska kurser, finna således de sakkunniga, att den
av dem verkställda utredningen är väl ägnad att klart visa behovet av en fjärde propedeutisk
kurs under våren 1920.
Det ligger tydligtvis nära att här gorå den anmärkningen, att anordnandet av
en fjärde kurs under våren 1920 ej kan förebygga inträdandet av »spärr» vid kuisen
i september 1919. Inträdandet av den sistnämnda eventualiteten torde ock vara oundvikligt.
Däremot lärer man kunna hoppas, att en fjärde kurs under våren 1920 skall
vara ägnad att motverka inträdandet av »spärr» vid kursen i september 1920. De anförda
siff rorna ådagalägga emellertid, att eu ny kurs med tio deltagare, såsom förslaget
från medicinska fakulteten i Lund avser, ej är tillräcklig for att möta den tillströmning,
vilken jämlikt de av de sakkunniga förebragta siffrorna är att motse. I detta sammanbang
må emellertid anföras, att undertecknade Quensel och Friberger hava för avsikt
att inom vederbörande fakultet väcka förslag av innehåll, att sådan fjärde kurs på högst
20 studerande måtte, om det skulle visa sig erforderligt, anordnas vid universitetet i
Uppsala under våren 1920 samt att anslag därför måtte utverkas av 1920 års riksdag
på tilläggsslåt för samma år. De sakkunniga vilja framhålla, att det under alla förhållanden
vore en fördel, att en fjärde kurs bleve anordnad i Lund under våren 1920.
Då fakulteten i Lund ansett sig redan år 1919 böra göra framställning om utverkande
av anslag av åiets riksdag för denna kurs under år 1920, tillåta sig de sakkunniga
erinra därom, att den nya kursen visserligen skulle taga sm början först den V4,
men att införandet av sådan kurs med nödvändighet betingar, att den kurs, som enligt
nu gällande ordning börjar den i/8, förliigges till att börja redan den i/2 (enär kursen
sträcker sig over eu tid av två mänader). Vidare må erinras, att eu dylik ändrad förläggning
av en kurs, som under derå år givits på bestämd tidpunkt, tydligtvis måste
tillkännagivas för de studerande åtskillig tid innan kursen skall taga sin början. Dylikt
tillkännagivande borde helst äga rum redan före slutet av föregående hösttermin,
men måste under alla förhållanden ske senast vid början av vårterminen eller den 18/,
1920. Vid sådant förhållande är uppenbarligen synnerligen önskvärt, därest det låter
sig så ordna, att de erfoiderhga anslagen för dylik ny kurs, avsedd att givas år 1920,
beviljas redan av riksdagen år 1919.
De sakkunniga hava även till prövning upptagit frågan om de anslagskrav för
anordnande av ny kurs, som framställts av fakulteten i Lund. Etter överläggning hava
de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att arvodena till dem, som skola giva dels kui sen
i fysikalisk diagnostik, dels kursen i icke-fysikaliska undersökningsmetoder, måtte sättas
allenast till 1,000 kronor för vardera (mot 1,200 kronor, som föreslagits av fakulteten
i Lund) vilket förslag även undertecknad Petrén, förslagsställare i frågan inom fakulteten
i Lund, biträtt. De sakkunniga hava vid detta sitt beslut kunnat stöd|a sig på
•nVnmfJÖIUe’ SOIn uttalats av undertecknad Friberger, vilken tidigare själv vid olika
tillfällen gi vit båda dessa kurser. Genom denna förändring av fakultetens förslag vinner
man ock bättre överensstämmelse mellan de anslag, som utgå till lärarna vid de olika
kurserna.
16
Eungl. Maj:ts Proposition Nr 335.
Efter det dessa ändringar i de begärda anslagen vidtagits, få de sakkunniga på
det livligaste tillstyrka framställningen från fakulteten i Lund. De vilja dock på samma
gång betona, att den ordning, som sålunda skulle komma till stånd, kommer att bliva
i liera avseenden betungande för lärarne och icke mindre för det kliniska materialet
och därför endast bör vara provisoriskt i avvaktan på att frågan om ordnandet av
propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring i medicin, kirurgi och patologisk
anatomi bliver på annat sätt löst. Å andra sidan är det uppenbart, att efter som den
tillströmning av studerande, vilken föranlett framställningen om anordnandet av en
Ijärde kurs, med säkerhet kan förväntas fortfaia även de följande åren, behovet av en sådan
fjärde kurs kommer att, därest icke lämpligare anordning kan träffas, göra sig gällande
även efter år 1920. De sakkunniga anse sig emellertid så mycket, hellre böra tillstyrka
förslaget ifråga för år 1920, som under den diskussion, vilken förts med professorerna
i medicin och kirurgi vid karolinska institutet under deras adjunktion i de sakkunnigas
arbete, dessa förklarat, att de för de närmaste åren icke såge sig i stånd att vid institutet
utöver den nu där förlagda fortsättningstjänstgöringen anordna piopedeutiska
kurser och grundläggande tjänstgöring.
De sakkunniga vilja till sist uttala, att de anslag, som för ovan berörda ändamål
erfordras, synas böra erhålla karaktär av »förslagsanslag, högst» och utgå enligt de
närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott meddela.
Dn schefén Att åtminstone för närvarande råder en tillströmning till läkarbanan,
mntscbe en. gtörre än att ^ medicinska läroanstalterna mäkta i tid bereda sina alumner
platser vid föreskrivna tjänstgöringar och kurser, torde få anses utrett genom
vad i ärendet förekommit, framför allt genom de uppgifter, som de sakkunniga
lämnat. Det bör ligga i samhällets intresse att i den mån så lämpligen
kan ske undanröja dessa svårigheter för dem, som sträva att utbilda sig
för läkarens kall. För detta ändamål lärer framställning om nödiga anslags
beviljande böra göras till riksdagen, på sätt ock i statsverkspropositionen
bebådats. Det var därvid ursprungligen fråga blott om beredande
av medel för anordnande av fortsatt tjänstgöring vid vederbörande kliniker
i Lund. Nu har man funnit nödigt att vidga frågan till att avse även den
förberedande undervisningen för de medicine kandidaterna. Och av skal,
som torde framgå redan av vad jag i det föregående anfört, finner jag
mio- nu böra understödja även det i avseende härå framställda förslaget.
Det är ju tydligt, att svårigheterna endast på ett mycket otillfredsställande
sätt bliva avhjälpta genom att man söker motarbeta stockningen vid tillträdet
till den fortsatta tjänstgöringen å klinikerna; förflyttar man stagnationen
till tiden omedelbart efter medicine kandidatexamens avläggande,
synes densamma rent av bliva till större olägenhet för de studerande.
Fördenskull bör man, såsom nu föreslås, även vidtaga åtgärder för att på
denna punkt inskrida mot stagnation. Att det därvid ej är tillfyllest att
möjliggöra ökat tillträde till de propedeutiska kurserna i Lund år visat.
FrågaiT om motsvarande åtgärder beträffande dessa kurser i Uppsala kommer°
såsom i ärendet antytts, att framdeles upptagas. Det hade varit
17
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 335.
önskligt, att denna fråga kunnat redan nu, samtidigt med motsvarande
fråga beträffande Lund, föreläggas riksdagen. I saknad av nödig utredning
kan detta ej äga rum, utan framställning härutinnan lärer böra ske
vid äskande av anslag å tilläggsstat för år 1920. Då den nya kursens
början synes komma att förläggas till den 1 april, bör det vara möjligt
att i tillräckligt god tid få nödiga penningmedel anvisade för en fjärde
propedeutisk kurs i Uppsala år 1920. Ett liknande uppskov i fråga om
anslagsäskande rörande en fjärde propedeutisk kurs i Lund har jag med
hänsyn till det nära sammanhang, som i anslagsväg låder mellan ökande
av de propedeutiska kursernas antal och anordnandet av fortsatt tjänstgöring
i Lund, ej trott mig böra ifrågasätta. Till denna min ståndpunkt
har även bidragit vad de sakkunniga anfört om vikten därav, att de
studerande i god tid erhålla underrättelse om de ändrade tidpunkter för
kursernas början, vilka torde komma att föranledas genom ökningen av
de propedeutiska kursernas antal.
Vad jag nu anfört gäller den nuvarande situtationen med stark tillströmning
till de medicinska studierna. Tilloppet till läkarbanan har hittills
gått i kurvor, och det är ej osannolikt, att detta kommer att upprepas.
Såsom jag redan i mitt anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll
den 9 januari 1919 anmärkt, böra också de anslag, varom nu är fråga,
tills vidare uppföras å extra stat, ej å ordinarie stat, såsom vederbörande
begärt.
Härvid vill jag emellertid anmärka, att de ifrågavarande anordningarna
av annan anledning än den rådande stagnationen tilläventyrs kunna
komma att upprätthållas. Jag syftar därvid på strävandena att till fromma
för de studerande göra de särskilda medicinska läroanstalterna självständiga
i sin undervisning så till vida, att de var för sig kunna meddela den
fullständiga läkarutbildningen, åtminstone så vitt gäller sådana undervisningsämnen,
som böra vara obligatoriska. Att universitetet i Lund med
sina modernt utrustade nya kliniker och med sitt, i förhållande till Uppsala
universitet, vida rikligare material för undervisningen kan hava anspråk
på att därvid komma i särskild åtanke synes mig vara naturligt.
I fråga om de framställda anslagskraven, såsom de av de sakkunniga
i vissa delar modifierats, anser jag mig icke kunna framställa någon erinran.
— Jag påminner om vad professor Borelius anfört rörande anledningen
till att man ifråga om föreståndaren för den ortopediska kliniken och
polikliniken ej kan fasthålla vid att, såsom hittills, av Malmöhus läns landsting
kräva bidrag till hans avlöning, lika stort som det staten skulle lämna.
Det torde vara självfallet, att med arvode för någondera av dessa
båda befattningar icke bör få förenas docentstipendium.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 298 höft. fNr 335.)
3
18
Kungl. Maj:ls Proposition Nr 335.
Summan av de särskilda anslagsposter, som skola äskas, utgör 17,500
kronor. Detta belopp överskjuter med 2,500 kronor det, som, på sätt jag
nämnt, Kungl. Magt i statsverkspropositionen föreslagit riksdagen att beräkna
på extra stat för år 1920, eller 15,000 kronor. Medel till täckande
av skillnaden lära emellertid bliva att tillgå genom inskränkningar å andra
under åttonde huvudtiteln för år 1920 beräknade anslagsbelopp.
Sedan riksdagen beslutit i anslagsfrågan, böra nödiga föreskrifter rörande
den utsträckta medicinska undervisningen i Lund under år 1920 i
sinom tid meddelas av Kungl. Maj:t.
Under åberopande av vad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att för universitetet i Lund på extra stat för år
1920 anvisa ett förslagsanslag, högst 17,500 kronor att
utgå till arvoden
dels åt en klinisk laborator och biträdande lärare i
medicin med högst 6,000 kronor, under föreskrift att
med nämnda arvode icke må förenas docentstipendium,
dels åt den, som förordnas att leda en ny, fjärde
kurs i fysikalisk diagnostik, med högst 1,000 kronor,
dels åt en biträdande lärare vid sagda fjärde kurs
• med högst 500 kronor,
dels åt den, som förordnas att leda en ny, fjärde
kurs i icke-fysikaliska undersökningsmetoder, med högst
1,000 kronor,
dels åt den, som förordnas att leda fyra vederbörliga
kurser i sjukvårdsteknik, med högst 1,000
kronor,
dels åt en föreståndare för en ortopedisk klinik och
poliklinik vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i
Lund, med den undervisningsskyldighet under åtta månader,
som av Kungl. Maj:t bestämmes, med högst 4,000
kronor, under förutsättning ej mindre att länets landsting
till avlönande av föreståndaren för år 1920 tillskjuter
ett belopp av 3,000 kronor, så att hans arvode
sammanlagt uppgår till 7,000 kronor, än även att fullt
lämplig person för undervisningens meddelande finnes
att tillgå, och med föreskrift tillika att med nämnda
arvode icke må förenas docentstipendium,
dels ock åt den, som förordnas att under fyra kur -
19
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 335.
sér meddela kostnadsfri propedeutisk undervisning i allmän
kirurgi, med högst 4,000 kronor.
Vad föredragande departementschefen, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, sålunda tillstyrkt
biföll Hans Maj:t Konungen; och skulle proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.