Kungl. Maj:ts Proposition Nr 325.
1
Nr 325.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till grunder
för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920
åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare
av prästerliga emeritilöner; given Stockholms slott
den 11 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
allmänna grunderna för beviljande av krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret
1919 —1920 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den 30
augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat
samt åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga emeritilöner;
dels
ock medgiva Kungl. Maj:t rätt att, därest det procenttal, varefter
statstjänstemännens krigstidstillägg må beräknas, under år 1919 blir föremål
för sänkning, förordna, att det till prästerna utgående understödet skall undergå
skälig minskning.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens vederbörande
utskott.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 288 käft. (Nr 325.)
1
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 325.
2
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Ma]:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:
understöd I 5 § av lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt
under eckle- präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innesiastik&ret
havare av prästerliga emeritilöner stadgas, att kyrkofonden ej må för något
“° år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd,
kyrkoherdar som i lagen avses, än som motsvarar fondens återstående överskott för näro.
ch ko“mi'' mast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter
mstrar i ny- . ...
reglerade blivit bestridda.
pastorat i sammanhang med utfärdandet av sagda lag har Kungl. Maj:t anbefallt
e^nfordina- kyrkofondskommittén att med iakttagande av berörda föreskrift till Kungl. Maj:t
rie präster, inkomma med utredning och förslag i fråga om tilldelande för ecklesiastikåret
innehavare 1919 — 1920 av krigstidsunderstöd åt de i samma lag omförmälda prästmännen.
av präster- Med anledning härav har kyrkofondskommittén verkställt en omfattande
liga emeriti- undersökning i ämnet, vars resultat kommittén framlagt i ett den 6 mars 1919
löner.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 325. 3
avgivet betänkande, vilket jag anser mig böra i dess helhet föredraga inför
Kungl. Maj:t.
Sedan statsrådet härefter uppläst kyrkofondskommilténs oinförmälda såsom
bilaga till detta protokoll fogade betänkande, fortsa.te han:
Vad nu först angår frågan om prästerskapets behov av krigstidsunderstöd
även för ecklesiastikåret 1919—1920 anser jag i likhet med kyrkofondskommittén,
att någon tvekan icke kan råda därom, att ett dylikt behov kommer
att göra sig gällande. I detta hänseende torde det vara tillräckligt
att hänvisa till det förhållandet, att dyrtidsökningen enligt socialstyrelsens
beräkning uppgick vid senaste årsskiftet till icke mindre än 107 procent.
Även om dyrtiden nu synes hava nått sin kulmen, lärer man icke kunna
hysa någon förhoppning om att prisförhållandena under det närmaste året
skola återgå till ett läge, som mera avsevärt närmar sig det före kriget
normala.
Då det därefter gäller att överväga frågan om måttet av det krigstidsunderstöd,
som för instundande ecklesiastikår bör tillkomma prästerskapet,
måste man enligt min mening taga särskild hänsyn såväl till den omständigheten,
att ett stort antal präster fått sig tillförsäkrad rätten alt från
förutvarande ecklesiastika bostadsboställen mot måttlig ersättning bekomma
vissa naturaprestationer och tjänstbarheter, som ock till det förhållandet, att
flertalet prästmän äro bosatta å landsbygden och härigenom, åtminstone som
regel betraktat, hava bättre tillgång till de viktigaste livsförnödenheterna och
även i övrigt lättare att motstå dyrtidens tryck än invånarna i städer eller
andra tättbebyggda samhällen. Den av kyrkofondskommittén verkställda utredningen
rörande prästernas naturaförmåner och tjänstbarheter har givit vid
handen, att det måste anses så gott som omöjligt att verkställa en matematisk
uppskattning av den lättnad i dyrtidstrvcket, som genom nämnda förmåner
beredes prästerskapet, ävensom att angiva något medeltal härutinnan
för samtliga befattningshavare eller för olika grupper av sådana. Enligt min
mening talar emellertid, såsom även av kommittén framhållits, den gjorda
undersökningen för att nedsältningen i prästernas krigstidsunderstöd i förhållande
till det, som tillkommer statstjänstemannen, icke bör sträckas allt för långt,
och jag ansluter mig därför till kommitténs uppfattning, att det icke tinnes
anledning alt vid bestämmandet av prästernas krigstidsunderstöd för'' ecklesiastikåret
1919—1920 frångå den proportion mellan krigstidsunderstödet för
å ena sidan prästerna ocli å den andra statstjänstemännen, vilken förut tilllämpats.
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 325.
Av skäl, som kyrkofondskommillén andragit, anser jag icke lämpligt att
med hänsyn till rätten alt åtnjuta krigstidsunderstöd indela prästerna i olika
grupper allt eftersom de tillhöra eller icke tillhöra den kategori av prästmän,
som är boende i siad eller stadsliknande samhälle och ej åtnjuter naturaförmåner
eller tjänst barheter från utarrenderat boställe.
Vid bestämmandet av understödets storlek har kyrkofondskommittén utgått
från de dyrtidsbidrag, vilka för år 1919 föreslagits för statstjänstemannen
av de särskilda sakkunniga, som varit tillkallade inom finansdepartementet.
Kommittén har därefter med iakttagande av den proportion, som rått mellan
prästernas krigstidsunderstöd för innevarande ecklesiastikår och det statstjänarna
jämlikt 1918 års lagtima riksdags beslut tillkommande dyrtidsbidraget,
beräknat storleken av det understöd, som bör utgå till prästerskapet för
ecklesiaslikåret 1919 — 1920.
Kommittén föreslår, att krigslidsunderstödet till i tjänst varande prästmän
måtte utgå i form av dels procentuellt tillägg, utgörande 00 procent av avlöningsförmånerna,
dels ock dagtillägg med 1 krona för dag, dels slutligen krigstidshjälp.
Sistnämnda understöd skulle utgå med belopp, motsvarande summan
av de bidrag, vilka under år 1918 såsom krigstidshjälp utgått till statens
befattningshavare jämlikt beslut av samma års lagtima och urtima riksdagar.
Sammanlagda beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp skulle icke
få överstiga 11 kronor 05 öre för dag.
Beträffande innehavarna av prästerliga emeritilöner anser kommittén, att de
böra erhålla dels procentuellt krigstidstillägg, utgörande 062/3 procent av emeritilönen,
dels ock därutöver dagtillägg med 1 krona för dag. Då de nuvarande
prästerliga emeriti, vilka alla äro extra ordinarie prästmän, uppbära eu emeritilön
av 1,500 kronor var, samt vid sådant förhållande de föreskrifter angående
absolut och relativt maximum för tillägget, vilka meddelats i fråga om
statens pensionärer, sakna praktisk betydelse beträffande emeriti, skulle följaktligen
enligt kommitténs mening krigstidstillägget till emeritus komma att utgå
med 1,305 kronor.
Den omfattning, som krigstidsunderstödet skulle erhålla enligt de av kommittén
sålunda föreslagna grunderna, synes mig tillförsäkra prästerskapet
goltgörelse för dyrlidstrycket i den utsträckning, som kan anses skälig med
hänsyn till det krigetidsbidrag, statens befattningshavare kunna påräkna, och
möjlig med hänsyn till kyrkofondens förmåga att även för framtiden fullgöra
fonden åliggande skyldigheter. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag allenast
med den jämkning, att krigstidstillägget till innehavare av prästerliga
emeritilöner torde böra utgå efter samma grunder, som kunna komma att
gälla för statens f. d. befattningshavare, varigenom möjlighet hålles öppen för
dess utgående efter glidande skala.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 325.
5
I detta sammanhang anser jag mig böra fästa uppmärksamheten på en
omständighet, som även berörts i kyrkofondskommitténs betänkande, nämligen
de stora svårigheter, som möta vid beräkning såväl av totalkostnaden för ett
till prästerna utgående krigslidsunderstöd som särskilt av kostnadsbeloppets
fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden. Äro dessa svårigheter mycket
betydande redan med ett system vid fixa tilläggsbelopp, så bliva de praktiskt
taget oöverkomliga vid ett system med glidande skala. Då man ju icke kan
släppa eller på kravet på någorlunda tillförlitliga beräkningar i nämnda hänseenden,
lärer man således, vad angår krigslidsunderstöd till andra präster
är emeriti, vara hänvisad uteslutande till det förstnämnda systemet.
Såsom framgår av den av kyrkofondskommittén lämnade redogörelsen
för de åtgärder, som hittills vidtagits i syfte att bereda krigslidsunderstöd åt
prästerskapet, hava prästerna av särskild anledning icke erhållit något extra
krigstidsunderslöd för senare hälften av ecklesiaslikåret 1918—1919, men
har jag förklarat mig ärna, i ändamål att hålla dem skadeslösa härför, föreslå,
att det krigstidsunderstöd, som kunde komma att beviljas för ecklesiastikåret
1919—1920, skulle bestämmas till sådant belopp, att det innefattade
även skälig ersättning för det uteblivna extra understödet.
För vinnande av sagda resultat bör enligt kyrkofondskommitténs mening
det procentuella tillägget till de i tjänst varande prästmännen förhöjas med
ett belopp, motsvarande 15 procent å avlöningsförmånerna, daglillägget med
25 öre och maximibeloppet för sammanlagda understödet med 2 kronor 35
öre för dag. Krigstidshjälpen bör ökas med de belopp, vilka skulle hava
utgått såsom extra krigstidsbjälp. För emeriti bör krigstidstillägget ökas med
350 kronor.
Den av kyrkofondskommittén sålunda föreslagna förhöjningen i understödets
storlek synes mig bereda prästerskapet den gotlgörelse för det uteblivna
extra krigslidsunderstödet för senare hälften av innevarande ecklesiastikår,
som jag i mitt av kommittén åberopade uttalande avsett. Kommitténs förslag
torde därför böra läggas till grund för beräknande av krigstidsunderstödets
storlek.
I fråga om de grupper av befattningshavare, vilka böra erhålla krigstidsunderslöd,
har jag intet alt erinra mot kyrkofondskommitténs förslag.
Då det gäller att bestämma, vilka prästmän, som höra komma i åtnjutande
av förhöjt krigslidsunderstöd, måste, såsom kommittén anmärkt, det
förhållandet, alt förhöjningen skall hänföra sig till understödet för ecklesiastikåret
1919—1920, givetvis medföra vissa svårigheter. Det synes mig emellertid,
som om den av kommittén föreslagna lösningen av spörsmålet skulle
vara i stort sett tillfredsställande.
G
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 325.
Mot de synpunkter, som av kyrkofondskommittén gjorts gällande i fråga
om dels de löneförmåner, å vilka procentuellt tillägg bör beräknas, dels rätten
att uppbära dagtillägg och krigstidshjälp, dels ock grunderna för understödets
utgående vid förening av tjänster ävensom vid tjänstledighet, synas mig några
vägande invändningar icke kunna göras.
Då det av kyrkofondskommittén insamlade materialet för beräknande av
storleken av de till prästerskapet i nyreglerade pastorat utgående avlöningsförmånerna
samt av de för bestridande av sagda ulgiftsbelopp disponibla prästerliga
avlöningstillgångarna ävensom för bedömande av kyrkofondens ekonomiska
bärkraft lärer vara det fullständigaste och mest tillförlitliga, som för
närvarande står att erhålla, torde de av kommittén i nämnda hänseenden
gjorda beräkningarna, ehuru de, såsom av kommittén kraftigt framhållits, i
vissa delar äro mycket approximativa, likväl vara av beskaffenhet att kunna
läggas till grund för Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i ärendet.
Vad särskilt beträffar spörsmålet, huruvida det i 5 § av lagen om krigstidsunderstöd
den 30 augusti 1918 stadgade villkoret kan anses uppfyllt,
synes kommitténs utredning bereda full visshet därom, alt det i berörda
paragraf avsedda överskottsbeloppet är fullt tillräckligt, för att understöd
skall kunna beviljas enligt de av kommittén föreslagna grunderna.
Jag har i det föregående tillstyrkt, att krigstidsunderstöden till nu ifrågavarande
grupper av präster, med eventuellt undantag för innehavare av
emeritilöner, skola utgå med fixa belopp och icke efter glidande skala. Då
något beslut ännu icke blivit fattat angående grunderna för de krigstidsbidrag,
som för innevarande kalenderår böra tillkomma statens befattningshavare,
måste man emellertid räkna med den eventualiteten, att dessa bidrag, på
grund av inträffat avsevärt prisfall, kunna komma alt utgå etter ett lägre
procenttal under den senare delen av året än under den förra. Vid sådant
förhållande torde möjlighet böra beredas att under loppet av instundande
ecklesiaslikår vidtaga nödiga jämkningar i det prästerna tilldelade krigstidsunderstödet.
Detta torde lämpligen kunna ske på sådant sätt, att riksdagen
medgiver Kungl. Maj:t rätt att, därest det procenttal, varefter statstjänstemännens
krigstidstillägg må beräknas, under året blir föremål för sänkning,
förordna, att det till prästerna utgående understödet skall undergå skälig
minskning. Med hänsyn till det sätt, varpå krigstidsunderstödet till de ordinarie
prästerliga befattningshavarna och de ständiga adjunkterna bestrides, är det förenat
med betydande svårigheter från redovisnings-och kontrollsynpunkt att under
löpande ecklesiastikår alltför ofta vidtaga ändringar i understödets storlek. Det
torde därför knappast böra ifrågakomma att mer än en gång under ecklesia
-
7
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 325.
stikåret, lämpligen då från och med den 1 november 1919, eller möjligen
kvartalsvis företaga dylik ändring.
Enär kyrkofondskommitténs förslag avgivits först den 6 mars 1919, har
tiden icke medgivit infordrande av utlåtande i.ämnet från kammarkollegium
och statskontoret. Då förslaget bygger på i allt väsentligt samma grunder,
som kommit till uttryck i förenämnda kungörelser den 30 augusti 1918, synes
sådant utlåtande i frågans nuvarande läge icke vara med nödvändighet påkallat.
Innan kungörel-er angående krigstidsunderstöd åt ifrågavarande präster
för ecklesiastikåret 1919—1920 av Kungl. Maj:t utfärdas, torde emellertid
yttrande över de i sådant avseende av kommittén uppgjorda förslagen böra
infordras från nämnda ämbetsverk.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, det Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att
dels godkänna de av mig i det föregående förordade
allmänna grunderna för beviljande av krigstidsunderstöd
under ecklesiastikåret 1919—1920 till de prästmän, som
finnas omförmälda i lagen den 30 augusti 1918 angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt
åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga
emeritilöner;
dels ock medgiva Kungl. Maj:t rätt att, därest det
procenttal, varefter statstjänstemannens krigstidstillägg må
beräknas, under år 1919 blir föremål för sänkning, förordna,
att det till prästerna utgående understödet skall
undergå skälig minskning.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.
KYRKOFONDSKOMHITTÉN
v
BETÄNKANDE ANGÅENDE
KRIGSTIDSUNDERSTÖD UNDER ECKLESIASTIKÅRET
1919-1920 ÅT ORDINARIE PRÄSTER I NYREGLERADE
PASTORAT M. FL. PRÄSTMÄN.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 288 käft. (Nr 325.)
2
Till KONUNGEN.
Genom nådigt beslut den 30 augusti 1918 har Eders Kungl. Maj:t, i sammanhang
med utfärdandet samma dag av lag angående krigstidsunderslöd åt
präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och
4
innehavare av prästerliga enierililöner, anbefallt kyrkofondskommittén att med
iakttagande av föreskrifterna i 5 § av sagda lag inkomma med utredning och
förslag i fråga om tilldelande för ecklesiastikåret 1919—1920 av krigstidsunderstöd
åt de i samma lag omförmäla prästmannen.
Med anledning härav får kommittén i underdånighet anföra följande.
Hittills vidtagna åtgärder i syfte att bereda krigstidsunderstöd
åt prästerskapet.
Efter det fråga uppstått att bereda prästerskapet i nyreglerade pastorat
krigstidsunderstöd, varav de i likhet med sfatsljänstemännen ansågos vara i
behov, avgav kyrkofondskommittén enligt Eders Kungl. Maj:ts uppdrag förslag
i ämnet den 17 december 1917. Sedan detta förslag granskats av i ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunniga, framlades proposition i ämnet till 1918
års lagtima riksdag (nr 286), vilken i huvudsak bifölls av riksdagen. Sedan även
kyrkomötet biträtt riksdagens beslut, utfärdades genom nyss otnförmälda lag
bestämmelser i ämnet, vilka innehålla i huvudsak följande.
Lagen den30 . I Ingens 1 § stadgas, atl till kyrkoherdar och komministrar, för vilka löneregaugusti
1U18 ]ering enligt lagen om reglering av präster skåpets avlöning den 9 december 1910 trätt
krigstids- * tillaniPning«. samt till extra ordinarie präster, med avseende å vilkas löneförmåner
understöd, dt föreskrifterna i 12, 13 och 14 §§ samt 25 § första stycket samma lag skola lända till
präster i efterrättelse (d. v. s. ständiga adjunkter och adjunkter i egentlig bemärkelse) må
nyreglerade jämlikt av Korning, riksdag och kyrkomöte beslutade grunder samt enligt av Konungen
pastorat m. fl. utfärdade närmare bestämmelser utgå krigstids!illägg och krigstidshjälp för eeklesiastikprästmän.
åren 1917—1918 och 1918—1919. Samma lags 2 § stadgar, att för tiden efter ecklesiaslikåret
1918—1919 må, där Konungen i enlighet med grunder, som av Konungen och riksdagen
beslutas, förordnar ont tilldelande av krigstidslillägg och krigstidshjälp eller annat
därmed jämförligt understöd åt befattningshavare i statens tjänst, i den mån hinder
ej möter av vad i lagens 5 § finnes stadgat, jämlikt av Konungen och riksdagen beslutade
grunder och enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser utgå krigstidsunderstöd,
efter ecklesiastikår räknat, till de i 1 § omförmälda prästerna. Vidare
förordnas i lagens 3 §, att innehavare av prästerlig emeritilön äger jämlikt för ecklesiastikåret
1918-1919 av Konung, riksdag och kyrkomöte och för tiden därefter av
Konungen och riksdagen fattade beslut samt enligt de närmare bestämmelser, Konungen
meddelar, uppbära krigstidstillägg, ävensom att i fråga om sådant krigstidstillägg
de grunder, som äro eller varda fastställda för krigstidstillägg eller annat dylikt
understöd åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, skola äga motsvarande tilllämpning.
Angående sättet för gäldandet av det sålunda utgående krigstidsunderstödet
föreskrives i 4 §, att dylikt understöd åt kyrkoherdar och komministrar samt s. k.
ständiga adjunkter skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas,
i den mån sådant erfordras, medelst församlingsavgifter och Övriga till prästerskapet
anslagna avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt 19
och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestri
-
5
dande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd flt nu nämnda pj-äster såsom församlingsavgifter
inom ett pastorat utdebiterats sammanlagt större belopp än som motsvarar
C öre för varje helt eller påuörjat t O-tal kronor av pastoratets hela inkomst belopp,
skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet.
Krigstidsnnderstöd åt adjunkter i egentlig bemärkelse ävensom åt inuebavure
av prästerlig emeritilön skall i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.
1 lagens 5 § meddelas den bestämmelsen, att kyrkofonden ej får för något år i
vidsträcktare män tagas i anspråk för gäldande av krigstidsnnderstöd än som motsvarar
fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga
fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda.
Slutligen stadgas i 6 §. att de närmare föreskrifter, som erfordras för lagens
tillämpning, skola meddelas av Konungen.
Med föranledande av bestämmelserna i ovanberörda lag ulfärdades i
överensstämmelse med av riksdagen och kyrkomötet godkända grunder för
krigslidsunderstödets ingående nådiga kungörelser, dagtecknade även de den
30 augusti 1018, dels angående krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1918
—1919 åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt
vissa e. o. präster, dels ock angående krigstidstillägg under sagda ecklesiastikår
åt innehavare av prästerliga emerililöner. Uti förstberörda kungörelse
inlogos tillika med stöd av bestämmelsen i 6 § 8 mom. i lagen om kyrkofond
den 9 december 1910 föreskrifter angående krigstidsunderstöd åt extra
ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå enligt nyssnämnda lagrum (kontraktsadjunkter
m. fl.).
I kungörelsen om krigstidsunderstöd åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster stadgas i fråga om de allmänna
grunderna för understödets utgående, bland annat, följande.
Krigstidstillägg utgår enligt § 1 till nedan angivna prästerliga befattningshavare,
nämligen:
1) kyrkoherdar och komministrar (såväl ordinarie befattningshavare som s. k.
långvakansvikarier), för vilka lönereglering, fastställd enligt lagen om reglering av
prästerskapets avlöning den 9 december 1010 tiätt i tillämpning;
2) i nyreglerade pastorat anställda extra ordinarie prästmän, vilkas avlöningsförmåner
bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag omförmäles (s. k. ständiga
adjunkter);
3) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå jämlikt 1 § 3 mom. i förordningen
den 18 april 1014 angående reglering av det extra ordinarie prästerskapets
avlöning m. m. (adjunkter i egentlig mening); samt
4) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå enligt 6 § 8 mom. i lagen om
kyrkofond den 0 december 1010 (knntraktsadjunkter m. fl.).
Enligt § 2 äga sagda befattningshavare med vissa begränsningar och undantag
uppbära krigstidstillägg med 30 procent å de kontanta avlöningsförmåner av i kungörelsen
särskilt omförmäld beskaffenhet, vilka jämlikt fastställd lönereglering eller
med stöd av gällande författningsbestämmelser utgå till dem under ecklesiuslikåret.
Kungörelserna
den 30
augusti 1918
angående
krigstidsunderstöd
under ecklesiastikdret
1918—1919.
Krigstidsunderstöd
åt
ordinarie
präster i nyreglerade
pastoratsamt
dt vissa extra
ordinarie
prästmän.
6
Detta procentuella krigstidstillågg må dock icke överstiga 1,500 kronor för ecklesia*
stikår räknat. Vissa befattningshavare, nämligen de som vid ecklesiastikårets början
innehade prästerlig beställning av beskaffenhet, som omförmäles i § 1, äga utom det
procentuella tillägget uppbära ytterligare kiigslidstilliigg s. k. grundplåt, med 200
kronor.
Krigstidslillägg beräknas jämlikt § 3 å följande slag av löneförmåner:
1) för kyrkoherdar och komministrar å lön, ålderstillägg, hyresersättning och
skjutsersältning:
2) för ständiga adjunkter å adjunktsarvode (såväl grundbelopp som ålderstilllägg)
och — i den mån domkapitlet vid ersättningsbeloppets bestämmande icke tagit
hänsyn till den rådande dyrtiden — ersättning för bostad och viver;
3) för adjunkter i egentlig bemärkelse å adjunktsarvode ( såväl grundbelopp
som ålderstillägg) och vikariearvode; samt
4) för kontraktsadjunkter m. fl. å av Konungen bestämt arvode.
I § 4 mom. 1 meddelas bestämmelser för det fall, att vederbörande befattningshavare
innehar två tjänster. Vid förening av två tjänster av i § 1 angiven
beskaffenhet utgår krigstidstillågg endast för den ena av dessa befattningar, nämligen för
den högst avlönade eller, om avlöningsförmånerna åro lika, för den befattning till vilken
vederbörande först erhållit befordran eller förordnande. Krigstidstillågg utgår
icke heller å sådan förhöjning i adjunktsarvode, som jämlikt 12 § 3 stycket löncregleringslagen
tillkommer extra ordinarie präst, vilken ijänslgör vid två ordinarie befattningar.
— Innehar i § 1 angiven prästerlig befattningshavare samtidigt annan tjänst, vid
vilken han är berättigad att av statsmedel uppbära krigstidstillågg eller därmed jämförlig
tillfällig löneförbättring, utgår krigstidstillågg enligt här ifrågavarande kungörelse
endast i den mån detta tillägg överstiger det av statsmedel utgående tillägget eller
löneförbättringen.
1 § 4 inom. 2 stadgas, att krigstidstillågg icke beräknas å sådan förhöjning
av lön, som omförmäles i 10 § löneregleringslagen, eller å skjutsbidrag, som ulgår
med stöd av stadgandet i 6 § 9 mom. kyrkofondslagen.
I § 5 lämnas vissa föreskrifter an ående den inverkan, som krigstidstillägget
röner av befattningshavarens tjänstledighet.
Befattningshavare, vilken vid ecklesiastikårets ingång hade hustru i livet eller
underhöll barn under 15 års ålder, äger enligt §§ (1 — 8 under vissa förutsättningar
åtnjuta krigstidshjälp med liknande belopp, som stadgats i fråga om statens befattningshavare.
Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillågg och krigstidshjälp
tär enligt § 9 icke överstiga 1,700 kronor för ecklesiastikår räknat.
1 § 11 meddelas närmare bestämmelser angående krigstidsunderstödets utgående
under tjänst- och nådår.
Rörande utbetalningen av det krigstidsunderstöd, som tillkommer det tjänstgörande
prästerskapet, föreskrives i kungörelsen, bland annat, följande.
Vad först angår krigstidsunderstöd till ordinarie präster och ständiga adjunkter
i nyreglerade pastorat, erinras i § 12 därom, att dylikt understöd skall gäldas av
vederbörande pastorat med samma medel och i enahanda ordning som om lön till
kyrkoherde och komminister är stadgat. Storleken av det belopp, vilket såsom krigstidslillägg
tillkommer dylik befattningshavare skall enligt § 13, så snart ske kan, be*
7
räknas och fastställas av vederbörande domkapitel. Befattningshavare, som anser sig
berättigad till krigstidshjälp bär enligt § 14 ingiva ansökning härom till domkapitlet,
vilken myndighet beräknar och fastställer det belopp, vilket såsom krigstidshjälp tillkommer
en var därtill berättigad sökande.
Underrättelse om storleken av de fastställda krigstidsunderslödsbelnppen skall
enligt § 15 av domkapitlet översändas dels till kyrkorådet i vederbörande pastorat,
dels ock till länsstyrelsen i det län, där pastoratet är beläget.
Därest ett pastorat på grund av det krigstidsnnderstöd, som jämlikt domkapitlets
beslut tillkommer pastoratets prästerskap, behöver i större omfattning än som
annars skulle hava ägt ruin antingen använda avlöningsmedel, å vilka uppkommande
överskott skall enligt 3 § 5 mom. i lagen om kyikofond ingå till nämnda fond, etter
taga i anspråk skogsförsäljningsmedel, vilka utgöra avlöningstillgång i pastorat! t enligt
111 § 4 mom. i lagen om reglering av prästerskapets avlöning, eller göra anspråk
på sådan ersättning för forsa ml banavgifter, vilken utgår jämlikt 21 § i sislnämnda
lag, skall vederbörande kyrkoråd enligt i § 16 lämnad föreskrift upprätta och till kontraktsprosten
för granskning översända uppgift av beskaffenhet, som omförmäles i
kungörelsen den 24 juli 1914 angående utbetalning frän kyrkofonden av vissa anslag
till prästerskapets avlöning och redovisning av vissa för prästerskapets avlöning avsedda
medel, som uppbäras av vederbörande kyrkoråd. Med ledning av denna uppgift
utanordna!- länsstyrelsen de skogsförsäljning-medel ävensom den ersättning för
församlingsavgifter, som kunna tillkomma pastoratet utöver vad förut blivit för ecklesiastikåret
utanordnat.
Vidkommande därefter krigstidsunderstöd till andra extra ordinarie präster än
ständiga adjunkter erinras i § 18, att ifrågavarande understöd utgår ur kyrkofonden.
Dylik befattningshavares befogenhet att uppbära grundplåt ävensom storleken av det
befattningshavaren för varje kvartal tillkommande procentuella tillägget skall enligt §
19 prövas och avgöras, respektive fastställas av domkapitlet Befattningshavares rätt
till krigstidshjälp prövas efter särskild ansökan av domkapitlet (§ 20).
Sedan understödsbeloppen blivit fastställda, skall domkapitlet enligt § 21 hos
länsstyrelsen i det län, där befattningshavaren tjänstgör, göra framställning om beloppens
utbetalning.
Enär emeritilön under ecklesiastikåret 1918—1919 endast utgår till ett antal extra
ordinarie prästmän med ett belopp av 1,500 kronor till en var av dem, föreskrives i
kungörelsen om krigstidstillägg åt emeriti allenast, att dylikt tillägg skall utgå med
700 kronor till varje innehavare av emeritilön (§ 1). Detta belopp innefattar dels en
grundplåt å 200 kronor och dels ett procentuellt tillägg å 500 kronor, utgörande en
tredjedel av emerililönebeloppet. Vidare lämnas i § 2 den föreskriften, att, om innehavare
av emeritilön under ecklesiastikåret avlidit, innan honom tillkommande krigstidstillägs;
utbetalats, stärbhuset inträder i den avlidnes rätt. I § 3 stadgas slutligen,
att krigstidstillägget, vilket utgår ur kyrkofonden, skall utbetalas av statskontoret på
en gång.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, ansluta sig de i kungörelserna
den 30 augusti 1918 stadgade grunderna för beräknandet av det vissa
prästmän tillkommande krigstidsunderstödet i huvudsak till de bestämmelser,
vilka jämlikt beslut av 1918 års lagtima riksdag skulle för nämnda år gälla
Krigstidstillägg
åt
emeriti.
8
Propositionerna
till
1918 års urtima
riksdag
angående
extra krigstidstillägg
åt
statens
befattningshavare.
för krigstidsunderstöd åt statens i tjenst varande och f. d. befattningshavare.
Av de avvikelser, som förekomma, är den viktigaste den, vilken rör krigstidstillägget
till de i tjänst varande prästmännen och består däri, att grundplåten
utgår med ett mindre belopp (200 kronor i stället för 365 kronor) och det
procentuella tillägget efter en lägre procentsats (30 procent i stället för
33 /3) än som fastställts för statsljänstemännen, samt att i samband härmed
maximum för det procentuella tillägget bestämts något lägre än i fråga om
statstjänstemannen (1,500 kronor för år i stället för 1,642 kronor 50 öre).
Efter utfärdandet av förutnämnda kungörelser den 30 augusti 1918 uppkom
fråga om tilldelande av extra krigstidslillägg för år 1918 åt nuvarande
och f. d. befattningshavare i statens tjänst.
I nådiga propositioner (nr 1 och 2) till 1918 års urtima riksdag föreslog
Eders Kungl. Maj:t, att nuvarande och f. d. befattningshavare i statens
tjänst måtte tilldelas ett extra krigstidstillägg för senare halvåret av 1918.
Det extra krigslidstillägget till statens nuvarande befattningshavare skulle
enligt • propositionen tillkomma de befattningshavare, som åsyftades i nådiga
kungörelsen den 22 mars 1918 (Svensk författningssamling nr 138) angående
krigstidstillägg och krigstidshjålp under år 1918 åt befattningshavare i statens
tjänst. I propositionen föreslogs, alt tillägget skulle utgå med en tredjedel
av de å 1918 års senare hälft belöpande avlöningsförmåner, varå krigstidstillägget
beräknades, eller, där beloppet enligt denna beräkningsgrund skulle
understiga 300 kronor för samma tid räknat, med sistnämnda eller däremot
svarande belopp, dock med iakttagande att ingen finge uppbära mera än 4
kronor 50 öre per dag, ej heller mera än hälften av de avlöningsförmåner,
varå krigstidstillägget beräknades. I övrigt skulle enligt propositionen i fråga
om det extra krigstidstillägget i tillämpliga delar gälla vad i nyssherörda
nådiga kungörelse den 22 mars 1918 funnes stadgat angående krigstidstillägg.
Sådana f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilka avsåges i nådiga
kungörelsen den 22 mars 1918 (Svensk författningssamling nr 139) angående
krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befiattningshavare i statens tjänst, skulle
enligt propositionen för tiden 1 juli — 31 december 1918 erhålla extra krigstidstillägg
med en tredjedel av vad å 1918 års senare hälft belöpte av den
pension eller det årliga understöd, varå krigstidstillägg beräknades enligt ovannämnda
nådiga kungörelse, dock med iakttagande att det extra krigslidstilllägget
icke finge överstiga 250 kronor. I fråga om förevarande extra tillägg
skulle i övrigt i tillämpliga delar med vissa angivna undantag gälla vad i
nyssberörda nådiga kungörelse funnes stadgat.
9
Enligt de utdrag av statsrådsprotokollet, som funnos fogade vid de
nådiga propositionerna, hade chefen för finansdepartementet såsom motiv för
de gjorda framställningarna anfört, bland annat, följande.
Vid övervägande av de talrika till Kung!. Maj:t ingivna framställningarna om
förhöjning av för år 1918 utgående krigstidstillägg och krigstidshjälp hade departementschefen
kommit till drn uppfattningen, alt det läge, vari statens befattningshavare
och pensionärer blivit försatta genom den alltjämt fortgående prisstegringen,
vore så allvarligt, att åtgärder till lindrande av deras ekonomiska betryck syntes
höra ulan dröjsmål vidtagas. Nödvändigbeten av dylika åtgärders vidtagande framginge
tydligt därav, att enligt socialstyrelsens undersökningar procenttalet för levnadskostnadernas
stegring från maj 1914, vilket procenttal i januari 1918 uppgick
till 92. den 1 april till 103 och den 1 juli till 119, den 1 oktober stigit till omkring
140. Den prisstegring, som inträffat efter tidpunkten för riksdagens senaste beslut
rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp vore sa stark, att den måste anses
vida överskrida vad som vid ifrågavarande tidpunkt kunde förutses eller förväntas.
Härtill koinine, alt en dyrtid bleve mer och mer kännbar för alla dem, som för sitt
uppehälle vore helt eller i huvudsak hänvisade till fixerade inkomster, ju längre denna
dyrtid varade. Manga utgifter, såsom t. ex. för kläder, vore sålunda av den art, att
de stundom till en tid kunde uppskjutas. Desto kännbarare bleve de ekonomiska
svårigheterna, då dylika förnödenheter sedermera trots allt måste anskaffas. Vidare
torde det i ganska stor utsträckning hava förekommit, alt befattningshavare genom län
förskaffat sig medel till täckande av sina utgifter. Även om det understundom varit
så, att detta skett utan verkligt nödtvång, kunde dock icke förnekas, att skuldsättningen
ofta varit ofrånkomlig. I dylika fall bleve svårigheterna helt naturligt allt
större, ju längre förskjutningen mellan de stegrade levnadskostnaderna och den otillräckliga
inkomsten verkade. När nu såsom under de senaste månaderna varit förhållandet,
prisstegringen bleve starkare än någonsin vid en tidpunkt, då befattningshavare
och pensionärer redan hade flera år av betryck bakom sig, måste ovedersägligen
för dem ett verkligt nödläge inträda, vilket nödvändiggjorde ett omedelbart ingripande
från statens sida, ett ingripande, som påkallades icke blott av omtanke om befattningshavarna
och pensionärerna personligen utan också av hänsyn till statens egen
värdighet och intresse. Vad tjänstemännen anginge, måste staten redan på grund av
de större krav, som ställdes på dessas arbete, tillse, att de bleve avlönade på ett sätt,
som någorlunda tryggade åt dem livets nödtorft, om statsarbetet skulle kunna behörigen
fortgå och erforderlig arbetskraft bibehållas i statens tjänst.
Departementschefen anförde vidare, att han i fråga om principerna för det nya
tillskottet till statens befattningshavares löneförmåner ansett det av förhållandena påkallat
att så nära som möjligt ansluta sig till 1918 års lagtima riksdag-beslut. Redan
med hänsyn till nödvändigheten av frågans snara lösning syntes det icke böra ifrågasättas
att söka utstaka några grunder, som väsentligt skilde sig från de av riksdagen
tidigare under året prövade och fastställda. Departementschefen föreslog därför, att tillskottet
finge formen av en utökning av det redan utgående procentuella krigstidstillågget
samt alt detta extra krigstidstillägg, vilket borde utgå för senare halvåret 1918,
skulle utgöra 33 1 8 procent på varje befattningshavares löneförmåner, d. v. s. en fördubbling
av det krigstidstillägg. som enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag skulle
Bihang till riksdagens protokoll 1911). 1 sand. 288 käft. (Nr 325.) 3
10
Särskilda utskottet
vid
1918 års urtima
riksdag.
Kungörelserna
den 3
december
1918 angående
extra
krigstidsbidrag.
utgå under senare hälften av ifrågavarande år. Dock skulle tillägget varken få understiga
3l''0 kronor för halvår räknat eller överstiga ett belopp av 4 kronor 50 öre per
dag. Tillägget finge ej heller uppslå till mer än 50 procent av den för halvåret utgående
avlöning, varå tillägg beräknades.
Även beträffande det extra krigstidstilläget åt f. d. befattningshavare i statens
tjänst, vilka avgått med pension, förklarade sig departementschefen rörande frågan
om de personer, åt vilka dylikt ökat tillägg borde beredas, ävensom de närmare villkoren
därför anse lämpligast att ej avvika från de grunder, som i förenämnde hänseden
antagits av 1918 års lagtima riksdag. Vad åter anginge spörsmålet om det extra,
krigstidstil äggets storlek och om den tidpunkt, från vilken detsamma boide utgå,
ansåg departementschefen, att den princip, som löljts i fråga om statens nuvarande
befattningshavare, givetvis även borde tillämpas beträffande statens pensionärer, d.
v. s. att dessa f. d. befattningshavare borde för senare halvåret 1918 erhålla ett procenta
llt lika stort extra krigstidstillägg, som för nämnda halvår förut lillkommit dem.
I fråga om de närmare villkoren för det extra krigstidslilläggets utgående syntes de
av 1918 års lagtima riksdag antagna grunderna böra med visst angivet undantag
vinna tillämpning.
Det särskilda utskott vid 1918 års urtima riksdag, som behandlade ärendet
om krigstidsbidrag, förklarade i sitt utlåtande i anledning av förutberörda
nådiga proposition nr 1 (första särskilda utskottets utlåtande nr 1), att utskottet
i fråga om arten och omfattningen av det ifrågavarande extra dyrtidsbidraget
åt befattningshavare i statens tjänst funnit omständigheterna påkalla mera
vittgående åtgärder än som av Kungl. Maj:t föreslagits; och hemställde utskottet
med anledning härav dels om vissa höjningar i fråga om det extra
krigslidstillägget, dels ock om beviljande av extra krigstidshjälp för senare
halvåret 1918 till lägre inkomstlagare med viss försörjningsskyldighet. Jämväl
det i nådiga propositionen nr 2 föreslagna extra krigstidstillägget åt f. d.
befattningshavare i statens tjänst borde enligt utskottets mening förhöjas, och
gjorde utskottet (i sitt utlåtande nr 2) framställning om dylik höjning.
Utskottets berörda förslag godkändes av riksdagen och i överensstämmelse
med dess beslut utfärdades nådiga kungörelser den 3 december 1918
angående extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp för senare halvåret
1918 åt befattningshavare i statens tjänst samt angående extra krigstidstillägg
för senare halvåret 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst. 1
1 kungörelsen angående extra krigstidsbidrag åt statens i tjänst varande befattningshavare
stadgades, att det extra krigstidstillägget skulle utgå dels i form av procentuellt
tillägg med x/s av de å 1918 års senare hälft belöpande avlöningsförmånerna,
dock minst 1 krona 75 öre och högst 4 kronor 50 öre om dagen, dels ock därutöver
såsom dagtillägg med 1 krona per dag d. v. s. samma belopp, som kunde anses belöpa
på varje dag av året av den av lagtima riksdagen flerlalet befattningshavare tilldelade
s. k. grundplåten. För halvåret i dess helhet skulle alltså det extra tilläggets
11
minimum utgöra (184x1,75 + 184,00=) 506 kronor och dess maximum att uppgå till
(184x4.50 + 184.00=) 1,012 kronor. Det sammanlagda tillägget fick icke överstiga 3/*
av de avlöningsförmåner varå det beräknades. I fråga om ogift personal, smil ägde
åtnjuta fri kost i full utsträckning, skulle tillägget i regel vara begränsat till l/2 av
lönebeloppet.
Jämte det extra krigstidstillägget skulle till vissa försörjningspliktiga befattningshavare
även utgå extra krigstidshjulp med hälften av de särskilda belopp, som beslutats
av den lagtima riksdagen i fråga om den då medgivna krisrstidsh jälpen. Rätten
att uppbära dylik hjälp utsträcktes dock att gälla även sådana befattningshavare vilka
enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt erlade skatt för ett beräknat
belopp av över 4,000 men ej över 6,000 kronor.
I kungörelsen om extra krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst
förordnades, att det extra tillägget skulle utgå med 100 kronor jämte 1/8 av det å
1918 års senare hälft belöpande pensions- eller understödsbeloppet, dock med iakttagande
att det extra krigstidstilläggel icke finge överstiga 350 kronor.
I fråga om det extra krigstidstillägget och den extra krigstidsbjälpen till statens
nuvarande och f. d. befattningshavare skulle i övrigt med ett par mindre modifikationer
i tillämpliga delar gälla de bestämmelser som lämnats för det av 1918 års lagtima
riksdag beslutade krigstidsbidraget.
Förslag om extra krigstidsunderstöd jämväl åt prästerna framställdes uti Motionär wt
två vid 1918 års urtima riksdag väckta motioner. tima ritedao
Uli en inom första kammaren väckt motion (nr 8) hemslällde herr K. J. om extra
lekman, att riksdagen ville för sin del besluta, att ett extra krigstidsunderstöd,
motsvarande det som av riksdagen kunde komma att beviljas åt statens befatt- präster
ningsliavare, måtte för ecklesiastikåret 1918—1919 beredas åt de präster, skåpet.
som genom lag den 30 augusti 1918 kommit i åtnjutande av sådant understöd,
att utgå i enlighet med de i nämnda lag och Kungl. Maj:ts samma dag
utfärdade kungörelse stadgade grunder.
Vidare yrkades i en inom andra kammaren av herr Lindman väckt motion
(nr 4), att riksdagen måtte för sin del besluta, att åt de präster, som avsåges
i lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i
nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av
prästerliga emeritilöner, skulle för senare hälften av ecklesiastikåret 1918
1919 utgå extra krigstidstillägg enligt ovan anförda grunder.
I sitt i anledning av dessa motioner avgivna utlåtande (nr 20) har riksdagens
första särskilda utskott anfört följande.
Att de befattningshavare eller f. d. befattningshavare, för vilka extra krigstids1
il lägg uti förevarande tvenne motioner ifrågasattes, under nu förevarande dyrtid vore
i behov av särskilt understöd, det hade redan blivit av riksdagen erkänt, da vid innevarande
års lagtima riksdag för ecklesiastikåret 1918—1919 tillerkänts dem ett krigs- , r:; ''
tidsunderstöd, som utginge efter vissa bestämda grunder. Det vore uppenbart, att
den höjning av levnadskostnaderna, som under är 1918 inträtt och som föranlett det
12
Departementschefens
uttala)! de.
förslag till extra krigstidstillägg för statens befattningshavare i allmänhet, vilket blivit
av Kungl. Magt framlagt för den urtima riksdagen, drabbat och drabbade jämväl de
befattningshavare, om vilka i förevarande motioner vore fråga. Samma skäl, som
talade för ett extra krigstidstillägg åt de förra, syntes därför gälla även för de senare.
Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört skulle utskottet ansett sig böra tillstyrka
ett extra krigstidstillägg för den senare hälften av ecklesiastikåret 1918 —1919,
därest detta icke skulle medfört en olägenhet, som utskottet icke kunnat lämna obeaktad.
Enligt lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i
nvreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner skulle nämligen utgå krigstidstillägg och krigstidshjälp åt ifrågavarande
befattningshavare för ecklesiastikåret 1918—1919 jämlikt av Konung, riksdag
och kyrkomöte beslutade grunder. Ett extra ki igstidsunderstöd för den senare delen
av nämnda år skulle således nödvändiggöra ett särskilt kyrkomöte för frågans behandling.
Detsamma gällde däremot icke för följande ecklesiastikår, enär enligt samma
lag för tiden efter ecklesiastikåret 1918 — 1919 krigstidsunderstöd finge utgå till ifrågavarande
befattningshavare enligt grunder, som beslutades av Konungen och riksdagen
allena.
Med hänsyn härtill hade utskottet funnit det vara önskvärt, om extra krigstidstillägg
för det senare halvåret 1918—1919 skulle kunnat beredas ifrågavarande befattningshavare
utan att ett särskilt kyrkomöte därför behövt avhållas.
Enligt vad utskottet inhämtat av ett utav cbefen för ecklesiastikdepartementet i
ämnet gjort uttalande både jämväl han behjärlat de svåra ekonomiska bekymmer, som
rådde hos en del av prästerskapet, men han hade. huvudsakligen till följd av
nödvändigheten att hålla ett kyrkomöte för frågan, övergivit tanken pä att framlägga
en proposition i ärendet till den urtima riksdagen. Enligt berörda uttalande hade
emellertid regeringen för avsikt att på annat sätt i allt väsenlligt hälla prästerna
skadeslösa för den förlust de konime alt lida, om frågan ej kunde lösas vid den urtima
riksdagen. Eldigt vad departementschefen tänkt sig skulle nämligen i en blivande
proposition till nästa riksdag föreslås sådana belopp för krigstidsunderstödet
under ecklesiaslikåret 1919—1920. att detta innefattade även ersättning för
det uteblivna extra krigstidsunderstödet under ecklesiastikåret 1918—1919.
Utskottet fann delta av departementschefen föreslagna tillvägagångssätt vara.
lämpligt. Härigenom vunnes i huvudsak, att ifrågavarande befattningshavare erhölle
de dyrtidstillägg. varav de så väl vore i behov, och man undginge sammankallandet
av ett särskilt kyrkomöte. Det vore tydligt att ''id beviljandet av krigstidstilläggel
för ifrågavarande halvår hänsyn borde tagas till de grunder för extra krig* idstillägg
och krigstidshjälp, som av den urtima riksdagen bleve beslutade för övriga befattningshavare,
med de modifikationer, som gällt i fråga om grunderna för de vid 1918
års lagtima riksdag beslutade krigstidsunderstöden till ifrågavarande befattningshavare.
På grund av vad utskottet sålunda anlört hemställde utskottet att herrar Ekmans
och Lindmans förevarande motioner icke måtte av riksdagen bifallas.
Utskottets hemställan bifölls sedermera av riksdagen.
En redogörelse för det uttalande av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartemeniet,
som av särskilda utskottet åberopats, återfinnes i Svensk kyrkotidning
för den 27 november 1918 (nr 48), Av denna redogörelse framgår,
att statsrådet tänkt sig, att propositionen i ämnet till 1919 års riksdag skulle
kunna byggas på följande grunder.
Först och främst skulle stoi leken av det krigstidstillägg, som ordinärt
borde utgå för ecklesiastikåret 1919—1920, avvägas. Därnäst skulle man
beräkna, huru stort belopp, som bort utgå i extra krigstidstillägg under sista
halvåret av ecklesiaslikåret 1918 — 1919. Sedan skulle dessa belopp sammanläggas
till en gemensam procentsats eller summa, som formellt skulle
läggas på ecklesiaslikaret 1919—1920. Propositionen borde avlämnas i så
god tid att en eventuell författning kunde träda i kraft den 1 maj 1919, då
det nya ecklesiastikåret började. Ulbetalningen borde sedan kunna äga rum
ganska snart. Naturligtvis måste vid denna propositions utarbetande, liksom i
propositionen till 1918 års lagtima riksdag, tagas hänsyn till alt prästerna i
regel åtnjöte bostad, bränsle och vissa s. k. tjänstbarheter in natura och att
krigstidsunderstödet följaktligen borde avvägas med hänsyn härtill, men enligt
slatsrådets uppfaltni g borde understödets storlek beräknas till precis det
belopp, som sammanlagt skulle utgått, därest extra krigstidstillägg beslutats vid
1918 års urtima riksdag och ordinärt krigstidsunderstöd fastställts för ecklesiastikåret
1919—1920. Fördelen med en sådan anordning vore, att intet
allmänt kyrkomöte behövde väljas och sammankallas, att krigstidstillägget
komme att bestridas efter de grunder, snni år 1918 fastställts av Konung,
riksdag och kyrkomöte gemensamt, samt att den föreskrivna undersökningen
om kyrkofondens bärkraft kunde verkställas innan statsmakterna fattade beslut.
Prästerskapets behov av fortsatt krigstidsunderstöd.
Kommittén övergår härefter till alt söka besvara frågan, huruvida de i
lagen den 30 augusti 1918 omförmälda prästmännen även för ecklesiastikåret
1919—1920 kunna anses hava behov av krigstidsunderstöd samt angående
graden av detta behov.
Beträffande de synpunkter, som vid behandlingen av frågan om krigstidsunderstöd
åt ifrågavarande prästmän under ecklesiastikåren 1917—1919 gjort
sig gällande med avseende å behovet av dylikt understöd, torde kommittén
få hänvisa till den utförliga redogörelse, som återfinnes å sid. 11 —17 i
statsrådsprotokollet till den i ämnet till 1918 års riksdag avlåtna propositionen
nr 286.
Från berörda redogörelse torde här allenast få för sammanhangets skull
erinras om följande.
Synpunkter,
som gjorts
gällande vid
frågans tidt
gare behovd
Ung.
14
Något tvivel yppades vid sistnämnda frågas behandling icke därom, att
ett verkligt behov av krigstidsunderstöd förelåge för prästerna i nyreglerade
pastoral. Däremot ansågs frågan om graden av detta behov kunna vara föremål
för olika meningar. . 1
I detta senare hänseende framhöll departementschefen, hurusom man ej
Unge förbise att i löneavseende full jämnställdhet icke rådde mellan prästerna
och statens befattningshavare, beroende på de naturaförmåner, prästerskapet
åtnjöte. Detta förhållande hade beaktats av de sakkunniga, vilka tillkallats
för att inom ecklesiastikdepartementet biträda vid utredningen av frågan om
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat. Dessa sakkunniga hade
till behandling upptagit frågan, huruvida berörda naturaförmåner kunde anses
vara av sådan betydelse för prästernas ekonomi att krigstidsunderstödet åt
dem borde erhålla mindre omfattning än motsvarande förmåner för statstjänstemannen.
De kommo till det resultatet, att naturaförmånerna visserligen i
allmänhet innebure en förmån för prästerskapet, men dock icke av sådan betydelse,
att det kunde anses rättvist att med hänsyn till dem giva krigstidsunderstödet
åt prästerna mindre dimensioner än det motsvarande understöd,
som för år 1918 i propositionen nr 10 av Eders Kungl. Maj:t föreslagits i fråga
om statens befattningshavare.
Vidare framhöll departementschefen att vid den tidpunkt, då de sakkunniga
hade att behandla ifrågavarande ämne, riksdagens beslut med anledning
av nämnda proposition ännu icke förelåg, samt erinrade därom att, det beslut,
riksdagen sedermera fattat rörande krigstidstil lägg och krigstidshjälp under år
1918 åt befattningshavare i statens tjänst emellertid innebure en icke oväsentlig
höjning av de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppen. Frägan vore då
enligt departementschefens åsikt, om jämväl för prästerskapets del en motsvarande
ökning borde ske.
Departementschefen stannade vid att tillstyrka, att krigstidstillägget och
krigstidshjälpen till prästerskapet för ecklesiastikåret 1918—1919 matte utgå
enligt de grunder i tillämpliga delar, som i propositionen nr 10 utstakats
för motsvarande understöd åt befattningshavare i statstjänst.
Denna sin ståndpunkt motiverade departementschefen i främsta rummet
med saknaden av utredning för ett säkert bedömande av kyrkofondens förmåga
att bära högre krigstidsunderstöd än det av kyrkolöndskommiltén i
överensstämmelse med nämnda grunder föres agna, men han fann denna ståndpunkt
motiverad även av sakliga skäl och yllrade därom följande:
«Den olikställighet mellan prästerskapet och statst jänarna, som härigenom
skulle uppstå i fråga om krigstidsunderslödets omfattning, synes mig även
ur rent sakliga synpunkter kunna försvaras. De naturaförmåner i form av
15
bostad och bränsle in natura, som prästerskapet i stor utsträckning åtnjuter,
bidraga givetvis till en ej oväsentlig lindring i dyrtidens tryck. Ävenledes
lärer det ej kunna bestridas, att de Ijänstbarheler, som i en mängd fall
tillförsäkrats prästerna i arrendekontrakten, i någon män bidraga att göra
kristiden mindre kännbar för prästerna än för de i statens tjänst anställda
befattningshavarna. Jag anser därför, att, vad angår tiden efter ecklesiastikåret
1917—1918, man rättvisligen med avseende på storleken bör göra
någon skillnad mellan det krigstidstiHägg och den krigstidshjälp, statens befattningshavare
erhålla, och det motsvarande understöd, varav prästerna må
komma i åtnjutande. För att bedöma huru långt man härvid bör gå, hade
det väl varit önskligt, alt en mera ingående undersökning rörande värdet av
prästerskapets naturaförmåner förelegat. Då emellertid en dylik undersökning
med säkerhet skulle hava dragit ut på tiden, så att ärendet icke kunnat
framläggas för den nu samlade riksdagen, har jag nödgats avstå därifrån.
Såsom frågan nu ligger, synes det mig, som om den av mig förordade reducering
av prästernas krigstidstillägg och krigstidshjälp i förhållande till statstjänarnas
— även om den av förut angivna skäl ej grundar sig på någon
matematisk uppskattning av ifrågavarande förmåners värde — likväl av såväl
praktiska skäl som ur billighetssynpunkt vore efter omständigheterna tillfredsställande.
Kvarstår behovet av krigstidstillägg och krigstidshjälp för
prästerna jämväl för tiden efter ecklesiastikåret 1918—1919, måste givetvis,
liksom i fråga om statens befattningshavare, för varje år tagas under omprövning,
vilket mått understödet för det året skäligen bör erhålla.»
I enlighet med vad Eders Kung!. Maj:t föreslog, godkände riksdagen de
allmänna grunder, som för krigstidst illäggs och krigstidshjälps utgående till
ifrågavarande präster för ecklesiaslikåret 1918—1919 blivit av departementschefen
förordade.
Prästerskapet i nyreglerade pastorat ävensom de i lagen den 30 augusti
1918 avsedda e. o. prästmännen hava i följd bärav för ecklesiastikåret
1918—1919 kommit i åtnjutande av lägre kr\gsl\(.tetillä g g ån statstjänstemannen
uppburit för året 1918. Krigs! idså;a/pen åter har utgått efter enahanda
grunder för båda grupperna befattningshavare.
Till innehavare av prästerliga emerililöner utgick krigstidstillägg under
ecklesiastikåret 1918—1919 efter samma grunder som till statens pensionärer.
Vad nu angår spörsmålet om prästerskapets behov av krigstidsunderstöd
även för ecklesiastikåret 1919—1920, synas delade meningar knappast kunna
råda därom, alt ett dylikt behov kommer att kraftigt göra sig gällande. Det
torde i detta hänseende vara tillräckligt alt hänvisa till det förhållandet, att
dyrtidsökningen, som enligt socialstyrelsens beräkning i slutet av september
Behovet av
krigstidsuv
derut öd för
ecklesiastik
(kret
1919—l!)''3o.
te
(iraden av
behovet.
Värdet av
prästernas
naturaförmåner
och tjänst
barheter.
1918 uppgick till 142 procent, vid årsskiftet stigit till 167 procent. De
här efteråt omförmälda sakkunniga, vilka haft att bereda frågan om krigstidsbidrag
åt statstjänarna för år 1919, hava även utan tvekan tillstyrkt
beviljandet av ett dylikt bidrag om 66 2/3 procent.
Då kommittén därefter har att överväga frågan om måttet av det krigstidsunderslöd,
som må tillkomma prästerna i nyreglerade pastorat för ecklesiastikåret
1919—1920 —• vilken tid i förevarande hänseende får anses motsvara
kalenderåret 1919 för statstjänstemannen — framställer sig på nytt
frågan om sagda understöd bör på grund av befintligheten av förut berörda
naturaförmåner bestämmas till lägre belopp än det, vartill motsvarande understöd
för statstjänarna må varda bestämt lör år 1919.
Omförmälda naturaförmåner beslå, såsom av ovannämnda redogörelse
närmare framgår, dels däri alt prästerna i nyreglerade pastorat i stor utsträckning
åtnjuta fri bostad med, där hinder ej möter, erforderligt område
till trädgård ävensom, i de fall då tillgång därtill finnes, rätt att avgiftsfritt,
men på egen bekostnad, å löneboställe bekomma ved och bränntorv till husbehov,
och dels däri att vid utarrendering av löneboställe, som är avsett för
jordbruk, arrendatorn plägar, jämlikt 13 § i förordningen den 15 september
1911 angående utarrendering av prästerskapets löneboställen, tillförbindas att
»mot måttlig ersättning» till tjänstinnehavaren utgöra vissa tjänstbarheter,
nämligen skjutsning, leverans av mjölk och smör till Ijänstinnehavarens hushåll,
beredande av den av tjänstinnehavaren för husbehovet anskaffade veden
och, där tjänstinnehavaren äger från bostället bekomma ved och bränntorv,
huggning eller upptagning samt framforsling av dylikt bränsle, ävensom biträde
med renhållning å prästgården och trädgardens skötsel.
Den av departementschefen omförmälda lättnad i dyrtidens tryck, som
den fria bostaden bereder de präster, vilka åtnjuta sådan bostad, har vid
meddelande av hittills gällande bestämmelser om krigslidstillägg beaktats på
det sätt, att k-rigstidstillägget för präster ej beräknats på värdet av den fria
bostaden. Statstjänstemannens flertal, som ju icke har fri bostad, äger åter
beräkna krigslidstillägg jämväl på den del av lönen, som är avsedd att motsvara
hyreskostnaden. Denna grund för bestämmandet av måttet för krigstidstillägget
innebär icke någon fördel för prästen. Den under kriget uppkomna
höjningen i hyreskostnaden är nämligen avsevärt mindre än höjningen
i samtliga levnadskostnader tillsammanlagna. Den förra höjningen är av
socialstyrelsen beräknad hava vid slutet av år 1918 uppgått till allenast
20 %, den senare åter till 167 %. Det procenttal, som anger höjningen i
17
samtliga levnadskostnader, är i följd härav för lågt, då fråga är om höjningen
i levnadskostnaderna med frånräknande av hymn.1)
Icke alla präster åtnjuta fri bostad. Av en verkställd beräkning framgår,
att omkring 15 % av prästerna i hittills nyreglerade pastorat icke åtnjuta
nämnda förmån. I stället uppbära dessa senare hyresersältning, och
då de äga att beräkna krigstid>tillägg å berörda ersättning, äro de i detta
hänseende likställda med statstjänstemannen.
Till belysande av det sagda torde få anföras följande. En komminister
med 3,000 kronors lön och fri bostad torde kunna anses vara i lönehänseende
iikställd med eu statsljänare med omkring 3,750 kronors avlöning.
Krigslidstillägget för den förre uppgick för ecklesiastikaret 1018—1 19 till
1,100 kronor, vartill bör läggas mervärdet å bostadsförmånen, vilken icke
torde kunna sättas till mer än 150 kronor. För eu statstjänsteman med
3,750 kronors lön uppgick krigstid sti I lägget för ar 1918, oavsett det för
senare halvåret beviljade, till 1,615 kronor. I det nu antagna tal let har
komministern alltså i krigstidstilliigg åtnjutit 36,67 % å sin kontanta lön
jämte förmanen alt ej behöva vidkännas ökade kostnader för bostad; statstjänstemannen
åter 43,07 % krigstidslillägg på sin lön.
Befintligheten av trädgård medverkar till lättare och rikligare tillgång
till vissa födoämnen. Mången trädgård är ock till ekonomisk fördel för sin
innehavare. Om flertalet trädgårdar, som ej drivas yrkesmässigt, och till
dessa lära väl i regeln prästgårdarnas trädgårdar höra, torde dock gälla, att
de ej för innehavaren. medföra någon egentlig ekonomisk fördel.
I avseende å det fria bränslet förhåller det sig så, att prästen äger få
ved åt sig kostnadsfritt utstämplad men har att själv bestrida utgifterna för
dess huggning, framforsling och beredning. Förmånens värde motsvarar alltså
vedvirkels rotvärde. I avseende ä denna lönetillgäng är den piäst, som
har tillgång till ved in natura, på det sätt gynnsammare ställd än statstjänstemannen,
att han ej får vidkännas den av dyrtiden föranledda förhöjningen
i vedvirkets rotvärde. Å sin sida hava staWjänstemännen — vilkas
löner torde vara beräknade med hänsyn till att de hava att själva bekosta
sin ved — genom krigstidstillägget bekommit gottgörelse även för en del av
den ökade bränslekostnaden.
Efter vad kommittén inom domänstyrelsen inhämtat, uppgår förhöjningen
i vedvirkets rotvärde, procentuellt, icke till den förhöjning, som inträffat å
'') I det, av socialstyrelsen antagna normalhushållet med 2,000 kronors levnadskostnader före
kriget har fördyringen i sin helhet beräknats till 167 % eller 3,340 kronor. Av ett dylikt hushålls
utgifter lärer hyreskostnaden hava före kriget antagits till 300 kronor. Då fördyringen å
denna post beräknats till 20 %, motsvarande 60 kronor, uppgår fördyringen i avseende på Övriga
levnadskostnader till 3,280 kronor, motsvarande 193 %.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 288 käft. (Nr 325.)
4
18
Övriga levnadskostnader. Denna senare förhöjning beräknas, som nämnt,''vid
senaste årsskiftet till 167 %. Förhöjningen å ved virkets rotvärde åter har
ansetts kunna för södra och mellersta Sverige, dock med någon reservation
för beräkningens osäkerhet, uppskattas till omkring 75 %.
Av verkställd utredning framgår, att omkring 65 % av prästerna i nyreglerade
pastorat åtnjuta ved in natura. Att denna förmån stundom kan
vara av tvivelaktigt värde — exempelvis på grund av avlägsen belägenhet
av den skog, där vedfångsten äger rum — framgår därav, att en del präster
i nyreglerade pastorat begärt och fått rätten att bekomma ved in natura
utbytt mot kontant ersättningsbelopp.
I detta sammanhang torde få framhållas, att många präster i avseende å
bränslekostnaden eljest fått vidkännas mindre tryck av dyrtiden än statstjänslemännen
i allmänhet. Anledningen härtill ligger på ett annat område
än det nu berörda. Enligt vad inom socialstyrelsen inhämtats uppgick vid
1918 års slut den beräknade fördyringen i bränslet ) till 281 %. Då rotvärdets
fördyring, som nämnt, är allenast omkring 75 %, faller bränslets fördyring
till allra största delen på kostnaderna för vedens huggning och forsling.
I detta hänseende intager ett stort antal präster en i jämförelse med
flertalet statstjänstemän gynnsam ställning till följd av kortare transporter.
Många präster åtnjuta jämväl i avseende å vedens huggning förmåner, som
ej tillgodokomma statstjänstemännen i allmänhet, något som är beroende på
de vid löneboslällenas utarrendering betingade arbetsprestationerna, varom i
det täljande närmare förmäles.
Vad angår ovannämnda tjänst b ar heter och naturaförmåner, som vid löneboställes
utarrendering plåga förbehållas prästerna, har befunnits nödigt söka
åstadkomma utredning, huruvida och i vilken omfattning samma tjänstharheter
och naturaförmåner må kunna anses hava gjort dyrlidens tryck mindre
kännbart för den prästerliga tjänstinnehavaren än för andra statens befattningshavare.
För sådant ändamål har kommittén från länsstyrelserna infordrat
upplysning angående de grunder, som vid utarrendering av prästerskapets
lönebostaden plågat av länsstyrelserna tillämpas i avseende å bestämmandet
av ersättning för de naturaförmåner och tjänstbarheter av olika
slag, varom förbehåll till förmån för tjänslinnehavaren göras i arrendekontraktet,
samt angående omfattningen av dessa förmåner. Därjämte har begärts,
bland annat, uttalande, huruvida värdet av de naturaförmåner och tjänstbarheter
i form av skjuts, mjölk och smör m. m., som vederbörande präst
sålunda äger enligt gällande arrendekontrakt tillgodonjuta av arrendator!),
’) I budgeten för det av socialstyrelsen beräknade normalhushållet ingå bränsle och lyse med
tillhopa 97 kronor — således med ej fullt 5 % av samtliga utgifter.
1?
kunda dels under normala prisförhållanden ocli dels under nuvarande prisförhållatiden
i mera avsevärd mån anses understiga förmånernas värde enligt i
orten eljest gängse pris. Tdlika har kommittén från de olika länen införskadat
ett antal enligt 1911 års arrendeförordning upprättade och för den
nu föreliggande frågans bedömande upplysande arrendekontrakt.
Av de sålunda mottagna upplysningarna och inkomna arrendekontrakten
framgår att de förbehåll i avseende å naturaförmåners och tjänstbarheters
åtnjutande, som göras i arrendekontrakten, i regel äro av ekonomiskt värde
för prästen. Den av länsstyrelserna i omförmälda hänseende tillämpade praxis
är emellertid ytterst skiftande. I följd härav är också de betingade förmånernas
värde av väsentligt olika storlek i olika fall. Såsom allmänt omdöme
kan emellertid anföras följande.
Den ersättning, som präst enligt arrendekontraktet skall erlägga till
arrendatorn för skjuts, utgår i allmänhet med (ixa belopp efter kilometer
eller nymil räknat. Dessa belopp synas i regel understiga de i skjutstaxan
även under normala lider angivna. Prästen torde alltså vanligen här undgå
den stegring i utgifter, han måst underkasta sig, därest han nödgats betala
skjutsen efter taxan. Nu berörda förhållande lärer emellertid, så vitt angår
skjuts i tjänstärenden, icke kunna i jämförelse med statstjänstemannen tillgodoräknas
honom såsom en förmån. Statstjänstemannen få i regel sin
resekostnad, där sådan uppstår för dem, fullt ersatt enligt resereglemente!.
Sedd ur prästens synpunkt innebär ifrågavarande förmån allenast att han
genom förbehållet i arrendekontraktet undgått en eljest oundviklig stegring i
sina utgifter i och för tjänsten och således i detta hänseende undsluppit en
av dyrtiden eljest föranledd merutgift, som skulle hava gjort hans behov av
krigstidsunderstöd större än statstjänstemannens.
Något annorlunda ställer det sig med avseende å den enskilda skjutsen.
Det. är dock att uppmärksamma, att denna skjuls är påkallad av prästens
bosättning på landet och således till stor del betingad av hans behov av
tillgång till skjuts för upphandling och hemforsling av hushållsförnödenheter
in. m., ett behov följaktligen, som i regel ej har sin motsvarighet hos statstjänstemannen.
Den omständigheten att prästen på grund av arrendeavtalet
går fri från stegrade kostnader för den enskilda skjutsen innebår alltså i
stort sett endast att han undsluppit en fördyring, som, om den inträtt, skulle
i detta avseende hava ställt honom i ett ännu ogynnsammare läge än statstjänstemannen.
Den förmån av nu ifrågavarande slag, som framför andra kunde för
prästen medföra eu gynnsammare ställning än för statstjänstemannen, är
otvivelaktigt rätten att bekomma mjölk och smör. Det framgår i delta avseende
av länsstyrelsernas redogörelser och av de inkomna arrendekontrak
-
20
ten alt prästen oftast skall enligt de träffade avtalen för dessa förnödenheter
betala »efter orlens pris», «elter gängse pris», efter inköpspriset vid närmaste
mejeri eller dylikt. I dessa fall undgår prästen således ej en dyrtidens
prisförhöjning motsvarande ökning i levnadskostnaderna, om än denna
får anses något understiga motsvarande förhöjning i städer och industrisamhällen.
Där åter, såsom mindre ofta skett, priset för mjölk och smör blivit
fixerat till belopp, som icke överstiger priset före fördyringens inbådande,
undgår givetvis prästen en ganska väsentlig del av den fördyring, som drabbar
statstjänstemannen.
Ersättningen för de dagsverken, som äro erforderliga för renhållning å
prästgården, för trädgårdens brukning och för vedens beredande m. m., torde
oftast vara bestämd till pris, som motsvarar dagsverkenas värde före dyrtidens
inträde. I regel lärer alltså prästen i dessa hänseenden undgå att
till fullo få känna dyrtidens tryck. Dock torde härvidlag få erinras därom,
att renhållningen på präslgårdsområdet är ett onus, som ej har någon motsvarighet
för statstjänstemannen. Vidare torde vara att framhålla, att de
billigare brnkningskostnaderna vid trädgårdsskötseln nog till stor del uppvägas
av inträdd fördyring av omkostnaderna i övrigt för densamma. Däremot
innebär den omständigheten, att ett stort antal präster hava tillgång
till billig arbetskraft för bränslets beredande en förmån, som i denna del
skänker dem en gynnsammare ställning än den statstjänstemannen i allmänhet
intaga.
Med hänsyn till den mycket växlande praxis, som av länsstyrelserna
tillämpas, har det icke befunnits möjligt att till något visst belopp beräkna
värdet å den fördyring, prästerna kunna anses hava undgått genom de villkor
i fråga om naturapreslationer till deras förmån, som göras i arrendekontrakten,
medelst angivande av något medeltal härutinnan för samtliga präster.
Under det att i vissa pastorat — såsom det synes dock mera undantagsvis
— förmånen att åtnjuta vissa naturaprestalioner kan uppskattas
till rätt betydande belopp, kan det däremot beträffande andra pastorat ifrågasättas,
om berörda förmån över huvud kan skattas till något som helst
belopp. En värdeuppskattning i nu ifrågavarande hänseende är för övrigt
beroende på den utsträckning, vari prästen tar ut de för honom betingade
förmånerna. Ej heller bör förbises, att ett stort antal präster tinnes, som ej
äro tillförsäkrade förmåner och tjänstbarheter av nu avsedda slag. Kommitténs
till länsstyrelserna riktade anmodan att om möjligt angiva något värde
å förmånerna i fråga har i regel ej heller kunnat av dem fullgöras. Där
elt värde angivits, innefattar detta för övrigt oftast även värdet å tjänsteskjutsen,
något som ju, såsom förut berörts, för det nu förevarande ändamålet
är missvisande.
21
Frånsett emellertid den lättnad, som för ett stort antal av prästerskapet
uppkommit därigenom att präst på grund av de för honom i arrendekontrakt
betingade förmåner in natura och tjänstbarheter undgått alt få vidkännas i
hela sin vidd den fördyring av levnadskostnaderna, varav statstjänstemannen
i allmänhet drabbats, torde redan den omständigheten, att prästen i allmänhet
är boende på landsbygden, innebära en icke obetydlig förmån. Det lärer vara
oförnekligt, att den på landsbygden bosalte, åtminstone såsom regel betraktat,
halt betydligt lättare att motstå dyrtidens tryck än invånarna i städer eller andra
tättbebyggda samhällen. Häri ligger efter kommitténs tanke den huvudsakligaste
anledningen till att krigstidsunderstödet må kunna sättas till lägre
belopp för prästerna än för statstjänstemannen, vilkas flertal är boende i
städer eller andra tättbebyggda samhällen.
Till besvarande framställer sig då den frågan, i vilken omfattning man
kan anse ovannämnda omständigheter i avseende på lättnad i det tryck,
som dyrtiden utövar, böra för prästerna, i jämförelse med statstjänstemannen,
föranleda minskning i krigstidsunderslödets belopp.
Alt verkställa en matematisk uppskattning av denna lättnad är, såsom
av det anförda framgår, synnerligen vanskligt för att ej säga omöjligt, allra
helst förhållandena ställa sig synnerligen olika vid olika tjänster.
Såsom förut vidrörts, gjordes vid beredande av krigstidstillägg för ecklesiastikåret
1918—1919 för präster och för kalenderåret 1918 för statstjänstemän
den skillnad mellan nämnda grupper befattningshavare, att den så kallade
grundplåten bestämdes för statstjänstemännen till 365 kronor men för prästerna
till 200 kronor (= omkring 55 % av 365 kronor) samt det procentuella
tillägget till 33 1/3 % för de förra men 30 % för de senare, varjämte
maximum sattes för statstjänstemännen till 2,007 kronor 50 öre men för
prästerna till 1,700 kronor (= omkring 85 % av 2,007 kronor 50 öre). Däremot
utgick krigstidshjälpen med samma belopp för prästerna som för statstjänstemännen.
Därvid torde böra fästas uppmärksamheten på att skillnaden mellan
krigstidsunderstödens storlek i själva verket är något större än som framgår
av de angivna siffrorna. Detta sammanhänger med den förut berörda omständigheten.
att den under kriget uppkomna böjningen i hyreskostnaden är
avsevärt mindre än böjningen i övriga levnadskostnader.
Av den förebragta utredningen synes kommittén framgå, att någon nedsättning
i krigstidstillägget skäligen bör äga rum för prästerna i jämförelse
med statstjänstemännen. Till vilket belopp denna nedsättning bör utsträckas
är icke möjligt att exakt angiva. Men kommittén bar vid övervägande av
vad som förekommit angående prästernas ovanberörda förmåner och den lättnad
S2
i dyrtidens tryck dessa förmåner medfört för pimsten fått den bestämda uppfattningen,
att nedsättningen i fråga icke bör sträckas utöver den gräns, som
enligt sammanstämmande beslut av regering, riksdag och kyrkomöte hittills
varit tillämpad. Kommittén anser alltså anledning saknas att vid bestämmande
av krigstidstillägget åt präster i nyreglerade pastorat för ecklesiastikåret 1919
—1920 frångå den proportion mellan krigstidstilläggen för å ena sidan
präslerna och å den andra slatstjänstemännen, vilken förut tillämpats.
Då vissa av de skäl, som tala för att prästerna i jämförelse med statens
befattningshavare erhålla elt lägre krigstidstil lägg, hänföra sig till de å
landet boende prästerna och särskilt till dem bland dem, vilka genom arrendekontrakt
fått sig tillförsäkrade vissa naturaförmåner och tjänstbarheter, har
kommittén lagit under övervägande om ej skäl funnes att prästerna i avseende
på rätten alt tillgodonjuta krigstidstiliägg kunde indelas i två grupper.
Till den ena gruppen, som borde likställas med statens tjänstemän, skulle
då hänföras exempelvis sådana präster, vilka vore bosatta i städer eller andra
sladsliknande samhällen och som ej ålnjöte naturaförmåner och tjänstbarheter
från utarrendera! boställe. Kommittén har dock ej kunnat fullfölja denna
tanke. För åstadkommande av verklig likhet mellan olika präster vore det
nämligen ej tillräckligt med denna tudelning, utan behövde klassificeringen
vidare utföras. Elt indelande av präslerna i elt flertal grupper, inom vilka
krigstidsunderslödet ulginge efter olika grunder, skulle emellertid medföra
oöverkomliga svårigheter vid understödets uträknande.
Ej heller kunde en dylik fördelning sträckas så långt att icke ett större
eller mindre antal präster ändock bleve olika ställda än de övriga. Man
maste nämligen här röra sig med medeltal, och i medeltalets natur ligger
att den, på vilken medeltalet ej passar in, blir antingen gynnad eller missgynnad.
En sådan skillnad, som nämnts, har ej heller gjorts, då fråga varit om
statstjänstemannen, ehuru bland dessa finnas befattningshavare, vilka på grund
av åtnjutna naturaförmåner haft lättare än andra att uthärda dyrtiden.
Beträffande krigstidshjälpen, som för innevarande ecklesiastikår utgått
till präs''erna efter samma grunder som till statstjänstemannen, torde icke
finnas någon anledning att för kommande ecklesiastikår ifrågasätta någon
olikhet mellan de båda tjänstemannagrupperna.
Innehavarna av prästerliga emrritilöner synas, i likhet med vad som
för närvarande är fallet, böra i fråga om krigstidstiliägg jämställas med statens
pensionärer.
Grunderna för krigstidsunderstödets beräknande.
Av vad förut blivit anfört i samband med framställningen om prästerskapets
behov av krigstidsunderstöd framgår, att slorleken av detta understöd
bör fastställas med hänsyn tagen till mättet av det krigstidsbidrag, som
kan komma att för kalenderåret 1919 tillerkännas statens nuvarande och f. d.
befattningshavare. Jämväl i övrigt lära de grunder, som kunna komma att.
fastställas för beräknandet av sistberörda bidrag böra i tillämpliga delar gälla
för det till prästerna utgående krigstidsunderstödet. Förslag till bestämmelser
om krigslidsbidrag åt statens befattningshavare och pensionärer hava utarbetats
av särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, vilka
den 18 februari 1919 avgivit betänkande med förslag i ämnet. Till detta
förslag tillåter sig kommittén hänvisa.
De sakkunniga hava framlagt alternativa förslag till bestämmelser om
krigstidsbidrag. Det ena alternativet utgår från ett system med så kallad
glidande skala, det andra bygger på det hittills använda systemet med för
hela året fastställda fixa belopp. Då de säregna grunder, varefter det ordinarie
prästerskapets löner utmätas, samt de regler, som gälla för besbidandet
av kostnaden för det till sagda prästmän utgående krigstidsunderstödet,
göra det så gott som omöjligt att, vad angår prästernas krigstidsunderstöd,
verkställa några beräkningar, vilka hänföra sig till ett system med glidande
skala, har kommittén ansett sig böra begränsa sin undersökning till enbart
systemet med fixa belopp.
I det följande upptager kommittén till behandling frågan om grunderna
för beräknandet av det till prästerna för ecklesiastikåret 1919—1920 ulgående
krigstidsunderstödet, endast i den mån dessa grunder synas böra avvika från de
bestämmelser, som gälla för understödet under innevarande ecklesiastikår.
Rörande krigstidsbidragets storlek hava förutnämnda sakkunniga föreslagit,
att krigstidslillägget till statens befattningshavare för år 1919 skulle
utgå med dels ett belopp, motsvarande 66 2/3 procent å befattningshavarens
löneförmåner (procentuellt tillägg), dels ock därutöver ett tillägg av 1 krona
75 öre för dag (daglillägg). I fråga om krigstidshjälpen har hemställts, alt
densamma måtte utgå till samma kategorier befattningshavare, som tilldelats
dylik hjälp genom beslut av 1918 års urtima riksdag, samt med belopp,
motsvarande summan av de bidrag, vilka såsom krigstidshjälp utgått under
år 1918 jämlikt beslut av samma års lagtima och urtima riksdagar. Krigstidstillägget
skulle enligt förslaget icke för någon avlöningsperiod få överstiga
120 procent av de avlöningsförmåner, å vilka tillägget för samma period beräknades.
Denna begränsning utövar inverkan allenast, då avlöningen understiger
1,200 kronor för år räknat. Sammanlagda beloppet av en befatlnings
-
Krigstidn
understödets
storlek.
24
havares krigstidstillägg och krigstidshjälp skulle icke i något fall få utgöra mera
än 13 kronor 70 öre för dag (motsvarande 5,000 kronor 50 öre för år räknat).
Denna sistnämnda maximibestämmelse verkar vid en löneinkomst av 6,540
kronor och därutöver.
Till f. d. befuttningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer skulle
enligt de sakkunnigas förslag utgå krigstidstillägg, bestående av dels procentuellt
tillägg å 662/3 procent av dem tillkommande pension eller understöd,
dels ock därutöver dagtillägg med 1 krona för dag. Det procentuella tilllägget
skulle icke få utgöra mera än 4 kronor för dag. Tillägget skulle i
sin helhet för varje utbetalningsperiod icke få överstiga 150 procent av pensionens
eller understödets belopp för samma period. Sammanlagda beloppet
av krigstidstillägg och krigstidshjälp å avlöning såsom befattningshavare i
statens tjänst samt av krigstidstillägg å pension eller understöd skulle icke i
något fall få utgöra mera än 13 kronor 70 öre för dag.
Därest man, med utgångspunkt från de sakkunnigas ovan angivna förslag,
utmäter prästernas krigstidsunderstöd för ecklesiastikåret 1919—1920
med iakttagande av den proportion, som rått mellan understödet för innevarande
ecklesiastikår och det statstjänarna jämlikt 1918 års lagtima riksdags
beslut tillkommande krigstidsbidraget, bör detsamma för instundande ecklesiastikår
utgå med följande belopp.
A. Krigstidsunderstöd till i tjänst varande prästmän.
Procentuellt tillägg: 60 procent av avlöningsförmånerna.
Dagtillägg: 1 krona för dag (55 procent ) av 1 krona 75 öre = 96 öre).
Krigstidshjälp = statens befattningshavare.
Absolut maximum för sammanlagda beloppet av krigstidstillägg och krigstidshjälp:
It kronor 65 öre för dag d. v. s. 4,250 kronor för är (85 procent )
av 13 kronor 70 öre = 11 kronor 64 öre). — Detta maximum börjar utöva
inverkan först vid en lön, som överstiger 6,475 kronor.
Det för statstjänstemannens krigstidstillägg stadgade relativa maximum
av 120 procent å avlöningsförmånerna skulle, vad prästerna beträffar, komma
att utöva inverkan allenast då sagda förmåner understiga 600 kronor för år
räknat, samt saknar följaktligen praktisk betydelse.
B. Krigstidstillägg till prästerliga emeriti.
Detta understöd bör utgå efter samma grunder som krigstidstillågget till
statens pensionärer.
Av deu tidigare lämnade redogörelsen för de åtgärder, som hittills vid -
’) Jämför sid. 21.
25
tagits i syfte att bereda krigstidsunderstöd åt prästerskapet, framgår, att
såväl statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet som urtima riksdagen
år 1918 förutsatt, att det krigstidsunderstöd, som kunde komma att
beviljas prästerskapet för ecklesiastikåret 1919—1920 skulle bestämmas till
sådant belopp, att det innefattade även ersättning för det uteblivna extra
kr igslidsutiderstödet för senare hälften av ecklesiastikåret 1918—1919 och således
utgå med ett däremot svarande förhöjt belopp. Det blir således nödvändigt
att söka utreda frågan om omfattningen av det extra krigstidsunderstöd,
som kunde hava tillerkänts prästerna för senare hälften av ecklesiastikåret
1918—1919.
Vad då först angår de i tjänst varande understödsberättigade prästmannen,
synas dessa, med tillämpning av bestämmelserna i nådiga kungörelserna
den 30 augusti och den 3 december 1918, hava bort såsom extra
krigstidsunderstöd bekomma dels ett procentuellt tillägg, utgörande 30 procent
av de å senare hälften av ecklesiastikåret 1918—1919 belöpande avlöningsförmånerna,
dock högst 750 kronor för halvåret räknat, dels ett dagtillägg, uppgående
för hela halvåret till 100 kronor, dels slutligen krigstidshjälp till samma
belopp som statstjänstemän, tillhörande motsvarande inkomstgrupper.
Vidkommande därefter innehavarna av prästerliga emeritilöner — för
närvarande uteslutande extra ordinarie prästmän med en emeritilön av 1,500
kronor vardera — så borde dessa, med tillämpning av nyssberörda nådiga
kungörelser, såsom krigstidstillägg hava erhållit dels 1/3 av det å tiden 1
november 1918—30 april 1919 belöpande emeritilönebeloppet, dels ock därutöver
100 kronor. Hela tilläggsbeloppet för varje emeritus skulle alltså
hava uppgått till 350 kronor.
Det förhöjda krigstidsunderstöd, som, enligt vad ovan anförts, bör tillerkännas
det i tjänst varande prästerskapet, motsvarar för år räknat en förhöjning
av det procentuella tillägget med 15 procent och av dagtillägget
med 25 öre1) samt av maximibeloppet för sammanlagda undei-stödet med 2
kronor 35 öre för dag2). Krigstidshjälpen torde böra förhöjas med de belopp,
vilka skulle hava utgått såsom extra krigstidshjälp. — De till förhöjt krigstidstillägg
berättigade innehavarna av emeritilöner synas böra få sitt tillägg
för instundande ecklesiastikår ökat med 350 kronor.
Krigstidsunderstöd för ecklesiastikåret 1919 — 1920 torde böra tilldelas
samma grupper befattningshavare som för innevarande ecklesiastikår åtnjuta
dylikt understöd (se §§ 1 och 6 i kungörelsen den 30 augusti 1918).
100 kronor
} -......365 = 27 Öre
750
kronor + 100 kronor
} 365
= 2 kronor 33 öre.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 288 käft. (Nr 825.)
Befattningshavare,
som
böra erhålla
krigstidsunderstöd.
2(i
Löneförmåner
d vilka
procentuellt
tillägg bör
beräknas.
I fråga om den förhöjning av krigstidsunderstödet, som avsetts att inträda
i stället för extra krigstidsunderstöd för senare hälften av ecklesiastikåret
1918—1919, kommer givetvis det förhållandet att denna förhöjning skall
hänföras till krigstidsunderstödet för ecklesiastikåret 1919—1920 att medföra
vissa svårigheter. Således lärer det å ena sidan icke bliva möjligt att
låta dylik förhöjning utgå till sådana tjänstinnehavare, vilka, ehuru de skulle
hava varit berättigade till extra krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1918
—1919, för tiden efter den 1 maj 1919 icke äro berättigade att uppbära
krigstidsunderstöd. Å andra sidan synes det, med avseende å sättet för understödets
utgående, nödigt att, vad beträffar innehavare av ordinarie befattningar
och ständiga adjunktur^'', tillerkänna samtliga dylika prästmän, vilka äro anställda
i pastorat, där ny lönereglering trätt i kraft före den 1 maj 1919,
sådan förhöjning, även om prästmannen i fråga icke skulle hava varit berättigad
till extra krigstidsunderstöd under nu löpande ecklesiastikår. Vad åter
angår de extra ordinarie prästmännen, synes vara lämpligt och icke förorsaka
någon svårighet alt låta allenast dem komma i åtnjutande av förhöjningen,
vilka under någon del av senare hälften av ecklesiaslikåret 1918—1919 varit
enligt kungörelsen den 30 augusti 1918 berättigade till krigstidsunderstöd.
I fråga om de olika slag av löneförmåner, å vilka procentuellt tillägg
skall beräknas, synas ett par mindre modifikationer böra vidtagas i de bestämmelser,
som för närvarande gälla.
Den till ständiga adjunkter utgående ersättningen för bostad och viver
kan — därest densammas belopp icke redan från början blivit bestämt
med hänsyn till den av dyrtiden orsakade prisfördyringen — genom beslut
av domkapitlet i skälig mån förhöjas. Åtminstone i vissa fall lära domkapitlen
även fattat beslut om dylik förhöjning. Vid sådant förhållande torde det
vara lämpligast att, såsom skett beträffande adjunkterna i egentlig bemärkelse,
även i fråga om de ständiga adjunkterna undantaga viverersättningen
från de löneförmåner, som skola läggas till grund för beräknandet av krigstidstillägg.
Av skäl, vilka längre fram angivas, anser kommittén, att en adjunkt,
som tjänstgör vid två ordinarie befattningar, bör få beräkna krigstidstillägg
jämväl å den förhöjning i adjunktsarvodet, som utgår enligt 12 § 3 stycket
prästlöneregleringslagen. För möjliggörande härav torde dylik förhöjning i
arvodet böra uttryckligen angivas bland de avlöningsförmåner, å vilka det
procentuella tillägget skall beräknas.
Rätten till Angående skälen för grundplåtens förvandling till dagtillägg hänvisas till
dagtillägg, ^e sakkunnigas betänkande sid. 33 och 34. Av sagda förvandling följer så -
27
som en konsekvens, att några särskilda villkor icke böra uppställas för rätten
att erhålla dylikt tillägg.
I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit beträffande statstjänstemannen
(se sid. 36 och 37 i de sakkunnigas betänkande) torde även
i fråga om prästerna rätten till krigstidshjälp böra förbehållas allenast de befattningshavare,
som vid ecklesiastikårets början innehava prästerlig beställning
av beskaffenhet att medföra rätt till krigstidstillägg.
Av skäl, som andragits av de sakkunniga (se betänkandet sid. 37), synes
jämväl de prästerliga befattningshavarnas krigstidshjälp böra beräknas och
utbetalas periodvis i likhet med krigstidstillägget.
I fråga om statstjänstemannen hava de sakkunniga i anslutning till bestämmelserna
i kungörelsen den 3 december 1918 hemställt (se betänkandet
sid. 42), att befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller arvode
för två eller flera befattningar, skall få uppbära dagtillägg och krigstidshjälp
för endast en av befattningarna, den högst avlönade, men däremot bekomma
procentuellt tillägg, beräknat å de sammanlagda avlöningsförmånerna såsom
ett helt. Härvid har man utgått ifrån, att i flertalet fall endera av, eventuellt
alla de med varandra förenade befattningarna vore att betrakta såsom
bisysslor, rörande vilka från början förutsatts, att de skulle uppehållas av
personer, som därjämte innehade annan tjänst, och vilkas avlöning bestämts
med hänsyn till nämnda förhållande.
Vad prästerna angår, ställer sig saken något annorlunda. I åtskilliga
fall måste även här endera av de förenade tjänsterna närmast anses såsom
en bisyssla. Detta lärer, åtminstone i regel, vara förhållandet, då en prästerlig
befattningshavare tillika innehar annan tjänst, vid vilken han är berättigad
att av statsmedel uppbära krigstidstillägg och krigstidshjälp eller annan därmed
jämförlig tillfällig löneförbättring: befattning såsom lasaretts-, hospitalseller
fängelsepredikant, regementspastor etc. Vid en dylik förening av tjänster
synes procentuellt tillägg böra få beräknas å avlöningsförmånerna såväl
vid den prästerliga beställningen som vid den tjänst, där krigstidsbidraget
utgår av statsmedel, under det att dagtillägg och krigstidshjälp endast skulle
utgå vid sistnämnda befattning. Med hänsyn till de olika myndigheter och
andra vederbörande, som utbetala avlöningen vid de särskilda befattningarna,
ävensom till de olika betalningsterminerna torde iakttagandet av ett för samtliga
understödsförmåner gällande maximum möta stora praktiska svårigheter.
Det torde för övrigt i fråga om här förevarande prästmän endast rent undantagsvis
inträffa, att de sammanlagda avlöningsförmånerna uppgå till ett så
högt belopp (6,475 kronor), att. bestämmelserna om maximum skulle behöva
Rätten till
krigstids
hjälp
Två eller
flera befattningar
.
28
Befattnings
havares
tf anstötlighet.
träda i tillämpning. Kommittén anser därför, att det procentuella tillägget
vid den prästerliga beställningen bör utgå med fullt belopp, oberoende av
det krigstidsbidrag, som kan komma att bliva beviljat vid den andra tjänsten.
Med hänsyn härtill lärer det bliva nödigt att meddela föreskrift om maximum
.särskilt för det procentuella tillägget.
Även i det fall, att en och samma prästerliga befattningshavare innehar
två tjänster av beskaffenhet, som angives i § 1 av kungörelsen den 30 augusti
1918, har den ena tjänsten stundom karakfären av bisyssla. Detta
synes vara förhållandet, då en extra ordinarie prästman tjänstgör vid två or
dinarie
befattningar. Han bör då vara berättigad att beräkna procentuellt
tillägg såväl å förhöjningen av adjunktsarvodet som å båda vikariearvodena.
Karaktären av bisyssla är även otvetydig i de fall, då en ordinarie be
fattningshavare
förordnats att jämte egen tjänst vikariera för eller biträda
annan ordinarie prästman, liksom även då en kyrkoherde tillika innehar befattning
som kontraktsprost. Då det emellertid med hänsyn till avfaltningen
av 1 § i lagen den 30 augusti 1918 synes vara tveksamt, om krigstidsunderstöd
kan beviljas nämnda prästerliga befattningshavare, har kommittén
icke ansett sig böra ifrågasätta, att procentuellt tillägg skulle beräknas å den
i ovanberörda fall utgående gottgörelsen eller å kontraktsprostarvodet.
Dår en ordinarie prästman i ett nyreglerat pastorat tillika tjänstgör såsom
långvakanskyrkoherde eller långvakanskomminister i samma eller ett angränsande,
likaledes nyreglerat pastorat, eller där eu extra ordinarie präst
samtidigt innehar förordnande att uppehålla två vakanssatta tjänster — i
vilka fall vederbörande befattningshavare äger uppbära båda lönerna oavkortade
— kan det enligt kommitténs mening icke anses lämpligt, att procentuellt
tillägg utgår vid mer än den ena tjänsten, den högst avlönade.
Med hänsyn till den ståndpunkt kommittén sålunda intagit till spörsmålet
om krigstidstilläggets utgående vid förening av två prästerliga tjänster,
har kommittén ansett, att den i § 4 mom. 1 stycket 1 av kungörelsen den
30 augusti 1918 meddelade bestämmelsen borde fortfarande kvarstå såsom
huvudregel och föreskrifterna om utvidgad rätt till bekommande av procentuellt
tillägg intagas såsom ett undantagsstadgande.
De prästerliga befattningshavarna äro vid tjänstledighet skyldiga att i viss
utsträckning bidraga till vikariens avlöning. Däremot äro de berättigade att
oaktat ledigheten själva uppbära samtliga med tjänsten förenade löneförmåner.
Vid sådant förhållande kan krigstidstillägget icke, såsom de sakkunniga
föreslagit i fråga om statstjänstemännen (se betänkandet sid. 77), undergå
nedsättning i samma proportion, som avlöningen minskas, och någon motsvarighet
till den i de sakkunnigas förslag till kungörelse om krigstidstillägg
29
och krigstidshjälp under år 1919 åt befattningshavare i statens tjänst, alternativ
II § 5 intagna bestämmelsen om minskning i krigstidslillägget vid visst
slag av tjänstledighet lärer icke vara av behovet påkallad för prästernas del.
Totala beloppet krigstidsunderstöd för ecklesiastikåret 1919—1920.
För att utröna storleken av det belopp, vartill ett efter förut angivna
grunder utgående krigstidstillågg åt ordinarie präster och ständiga adjunkter
i nyreglerade pastorat sammanlagt skulle komma att uppgå under ecklesiastikåret
1919—1920, har kommittén låtit verkställa särskilda detaljerade
beräkningar. Enligt dessa beräkningar skulle hela beloppet krigstidstillägg för
nämnda befattningshavare komma att belöpa sig till omkring 4,800,000 kronor.
Angående krigstidshjälpen åt nyssberörda prästmän bar en mera summarisk
beräkning verkställts med begagnande i huvudsak av den metod, som
kommittén i sina tidigare undersökningar rörande krigstidsunderstödets storlek
använt, och för vilken en kortfattad redogörelse lämnats i förutberörda
nådiga proposition nr 286 till 1918 års lagtima riksdag, sid. 34. Beräkningen
har givit vid banden, att sammanlagda beloppet krigstidshjälp till här
ifrågavarande befattningshavare torde uppgå till ungefär 220,000 kronor.
Med användande av från domkapitlen särskilt införskaffade uppgifter rörande
antalet adjunkter i egentlig bemärkelse inom varje stift har kommittén
beräknat beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp åt nämnda extra ordinarie
prästmän till respektive 325,000 kronor och 35,000 kronor.
För kontraktsadjunkter och med dem likställda extra ordinarie befattningshavare
torde krigstidstillägget kunna uppskattas till omkring 25,000
kronor och krigstidshjälpen till ungefär 2,000 kronor.
Slutligen torde för innehavarna av prästerliga emeritilöner krigstidstilllägget
kunna beräknas till cirka 20,000 kronor.
Krigstidsunderstödet till samtliga bär ifrågavarande ecklesiastika befattningshavare
skulle således kunna beräknas komma att uppgå till sammanlagt
5,427,000 kronor.
På grund av stadgandet i 4 § av lagen den 30 augusti 1918 skall en
del av krigstidsunderstödet till det ordinarie prästerskapet och de ständiga
adjunkterna i nyreglerade pastorat påvila pastoraten i form av ökade församlingsavgifter.
Återstoden av understödet till nämnda befattningshavare
kommer kyrkofonden att få vidkännas dels i form av minskad inkomst av
arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor, vilka eljest skulle från pastoraten
hava inlevererats till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen dels genom
ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma pastoraten enligt
Kostnadens
fördelning
mellan pastoraten
och
kyrkofonden.
30
19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels ock genom förhöjda bidrag till
pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag.
För att kunna utröna, huru stor del av understödsbeloppet till ordinarie
präster och ständiga adjunkter (tillhopa 5,020,000 kronor) som kan förväntas
komma att bestridas genom ökade församlingsavgifter, och huru stor anpart
därav, som torde komma att belasta kyrkofonden, har kommittén varit nödsakad
utföra särskilda beräkningar för varje nyreglerat pastorat. Sagda kalkyler
hava verkställts med utgångspunkt från de taxeringsvärden och inkomstbelopp,
som fastställts vid 1918 års taxeringar, samt med användande i övrigt
av de senaste uppgifter angående avlöningstillgångarnas storlek, vilka varit
för kommittén tillgängliga. Undersökningen har givit till resultat, att omkring
1,755,000 kronor (1,680,000 kronor av krigstidstillägget och 75,000
kronor av krigstidshjälpen) eller 35 % av berörda understödsbelopp kan beräknas
komma att åvila församlingarna, under det att omkring 3,265,000
kronor (3,120,000 kronor av krigstidstillägget och 145,000 kronor av krigstidshjälpen)
eller 65 % skulle belasta kyrkofonden.
Då krigstidsunderstödet till adjunkter i egentlig bemärkelse, till pastoratsadjunkter
och till emeriti, tillhopa 407,000 kronor, i sin helhet utgår från
kyrkofonden, skulle denna således få att svara för inalles 3,672,000 kronor
av totalkostnaden för understödet.
Nedan intagna tablå innehåller en sammanställning av de här ovan lämnade
uppgifterna angående understödsbeloppens storlek samt deras fördelning
mellan pastoraten och kyrkofonden.
Tablå, utvisande det beräknade beloppet krigstidsunderstöd till olika
grupper prästerliga befattningshavare under ecklesiastikåret 1919—1920.
Av krigstidsunderstödet |
|||
Summa. |
bestrides av |
||
pastoraten. |
kyrkofonden. |
||
Krigstidstillägg åt ordinarie präster och ständiga |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
adjunkter...................... |
4,800,000 |
1,680,000 |
3,120,000 |
Krigstidshjälp åt ordinarie präster och ständiga |
|||
adjunkter...................... |
220,000 |
75,000 |
145,000 |
Krigstidstillägg åt adjunkter i egentlig bemärkelse |
325,000 |
— |
325,000 |
Krigstidshjälp » » » » » |
35,000 |
— |
35,000 |
Krigstidstillägg åt kontraktsadjunkter ...... |
25,000 |
- |
25,000 |
Krigstidshjälp > » |
2,000 |
— |
2,000 |
Krigstidstillägg åt emeriti.............. |
20.000 |
— |
20,000 |
, |
5,427,000 |
1,755,000 |
3,672,000 |
31
Kyrkofondens fömåga att bära den på fonden belöpande andelen av
krigstidsunderstödet för ecklesiastikåret 1919—1920.
Under åren 1914 — 1917 företer kyrkofonden enligt de av statskontoret
publicerade s. k. fondredogörelserna följande utveckling.
År |
Inkomster |
Utgifter |
Behållning |
Ökning |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
1913 |
— |
— |
8,140,883 |
— |
1914 |
1,901,336 |
1,343,480 |
8,698,739 |
557,856 |
1915 |
2,630,744 |
1,745,669 |
9,583,814 |
885,075 |
1916 |
5,231,882 |
2,795,820 |
12,019,876 |
2,436,062 |
1917 |
8,573,796 |
3,643,275 |
16,950,396 |
4,930,520 |
I 5 § av lagen om krigstidsunderstöd den 30 augusti 1918 stadgas,
såsom redan förut framhållits, att kyrkofonden icke må för något år i vidsträcktare
mån tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som
motsvarar fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår,
sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda.
Fullständiga uppgifter rörande kyrkofondens inkomster och utgifter under
sista kvartalet av år 1918 hava ännu icke inkommit till statskontoret från
länsstyrelserna. Någon fullt exakt kännedom om kyrkofondens överskott för
nämnda år kan därför för närvarande icke erhållas. Kommittén har emellertid
med ledning av material, som tillhandahållits av statskontorets fondbyrå,
beräknat fondens inkomster under år 1918 till omkring 9,750,000
kronor och dess utgifter under samma tid — inberäknat utgifterna i anledning
av krigstidsunderstöd — till ungefär 4,000,000 kronor. Överskottet torde
således komma alt uppgå till cirka 5,750,000 kronor. Nyss angivna inkomstoch
utgiftsbelopp hänföra sig till fondens kassakonto och inbegripa följaktligen
ej eventuella fordringar och skulder.
Jämlikt 5 § i lagen om krigstidsunderstöd får till bestridande av kostnaden
för dylikt understöd för ecklesiastikåret 1919 —1920 av kyrkofondens
medel disponeras, förutom ovanberörda överskott 5,750,000 kronor, jämväl
ett belopp, svarande mot fondens utgifter under år 1918 för det under ecklesiastikåren
1917 —1919 utgående krigstidsunderstödet. Då det emellertid
visat sig vara förenat med synnerligen stora svårigheter att med tillhjälp av
förefintligt räkenskapsmaterial beräkna storleken av sagda utgiftspost samt
det belopp, som utgör fondens faktiska överskott för år 1918, är, såsom av
det förut sagda framgår, mer än tillräckligt för att bestrida den på fonden
32
Förhöjda
lönetillskott
till prästerskapet
i oreglerade
pastorat.
belöpande andelen, omkring 3,675,000 kronor, av kostnaden för det ifrågasatta
understödet, har kommittén icke ansett sig behöva verkställa särskild
utredning för utrönande av postens storlek.
Vad kommittén nu anfört, torde giva vid handen, att stadgandet i 5 §
av krigstidsunderstödslagen icke lärer lägga hinder i vägen för ett utmätande
av understödet enligt de grunder, som kommittén i det föregående ansett
böra komma i tillämpning.
Det bör emellertid icke förbises, att rättvisa och billighet fordra, att de
präster, vilkas löner fortfarande utgå enligt äldre löneregleringar, för ecklesiastikåret
1918—1919 tillerkännas lönetillskott i betydligt större omfattning än
tidigare ägt rum, samt att man följaktligen vid bedömande av kyrkofondens
bärighet måste taga hänsyn jämväl till de stora krav, som härigenom komma
att ställas på fonden. Till ett dylikt beaktande har kommittén haft desto
större anledning, som kommittén genom nådigt beslut den 30 augusti 1918
fått sig anbefallt att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de belopp,
som med hänsyn till kyrkofondens ställning syntes kunna för ecklesiastikåret
1918—1919 såsom lönetillskott utgå åt präster i ännu icke nyreglerade
pastorat. Ehuru kommittén hi!tills icke varit i tillfälle att fatta definitiv
ståndpunkt i denna fråga, har kommittén likväl ansett sig böra låta verkställa
en approximativ beräkning av det belopp, som kan anses erforderligt för att
i huvudsaklig anslutning till det system, som hittills tillämpats, genom lönetillskott
uppbringa minimiinkomsten för prästmän i oreglerade pastorat till ett
med hänsyn till dyrtiden skäligt belopp.
Kommittén bar vid denna kalkyl — i överensstämmelse med de principer,
som synas hava under de sista åren följts vid utdelandet av lönetillskott
— utgått ifrån, att man borde söka uppbringa minimiinkomsten för
kyrkoherdar och komministrar i oreglerade pastorat till belopp, som ungefär
motsvarade de i 1910 års prästlöneregleringslag stadgade så att säga normala
minimilönerna för ordinarie befattningshavare.
Härvid har kommittén förutsatt, att man vid bestämmande av tillskottsbeloppens
storlek borde beakta dels det krigstidstillägg, som utgått under
innevarande ecklesiastikår, dels ock det extra krigstidstillägg, som av förut
berörd anledning icke kommit att beviljas för senare hälften av ecklesiastikåret,
men för vilket prästerskapet i de nyreglerade pastoraten skulle beredas
ersättning genom förhöjning i tillägget för ecklesiastikåret 1919—1920, samt
att man med hänsyn härtill borde söka uppbringa minimilönerna för prästerskapet
i oreglerade pastorat till 6,000 kronor för kyrkoherde och 4,000
kronor för komminister (föregående ecklesiastikår 4,500, respektive 3,000
kronor). Kommittén har vidare vid beräkningen utgått ifrån att de för när
-
33
varande utgående ålderstilläggen — till kyrkoherde efter 25 prästerliga
tjänstår 300 kronor samt till komminister efter 20 tjänstår 200 kronor och
efter ännu 5 tjänstår ytterligare 200 kronor — skulle komma att förhöjas
till respektive 500, 300 och 300 kronor.
Kommitténs i överensstämmelse med nu angivna grunder verkställda
kalkyler, vilka dock endast kunna göra anspråk på att vara mycket approximativa,
hava givit vid handen, att för höjningen av lönetillskotten för innevarande
ecklesiastikår kan beräknas komma att erfordras ett belopp av
inemot 1,000,000 kronor.
Även med beaktande av denna utgiftspost är således kyrkofondens överskott
för år 1918 tillräckligt stort för. att bestrida den på fonden belöpande
andelen av de av kommittén föreslagna krigstidsunderstöden för ecklesiastikåret
1919—1920.
Kyrkofondens förmåga att även för framtiden bära utgifter
för krigstidsunderstöd.
Då det gäller att undersöka kyrkofondens förmåga att kunna bära den
ökning av fondens utgifter, som föranledes av krigstidsunderstödet, bör man
emellertid enligt kommitténs mening icke inskränka sig till här närmast förevarande
ecklesiastikår allena. Man synes även böra taga i betraktande den
möjligheten, att det kunde bliva nödvändigt att under ett antal år framåt
tilldela prästerskapet krigstidsunderstöd eller annan därmed jämförlig tillfällig
löneförbättring. Det blir då nödvändigt att pröva, huruvida kyrkofonden förmår
vidkännas de av sådant understöd föranledda ökade utgifterna, även
sedan samtliga pastorat blivit föremål för ny lönereglering, vilket förhållande
praktiskt taget kan anses hava inträtt ecklesiastikäret 1925—1926.
För utredande av nämnda fråga har kommittén låtit verkställa en beräkning
angående sammanlagda beloppet av del krigstidsunderstöd, som skulle
tillkomma prästerskapet, därest samtliga pastorat vore nyreglerade. Kalkylen
utgår ifrån ett procentuellt tillägg av 60 procent, ett dagtillägg å 1 krona
och ett maximibelopp för tillägget av 5,000 kronor för år. Krigstidshjälpeu
har beräknats utgå efter samma grunder som av de sakkunniga föreslagits
för statstjänstemännen under år 1919. Utredningen har givit till resultat, att
hela underslödsbeloppet kan beräknas komma att uppgå till omkring 8,800,000
kronor. Genom särskilda beräkningar för varje pastorat har vidare utrönts,
huru stor del av understödsbeloppet till ordinarie befattningshavare och ständiga
adjunkter, som skulle komma att bestridas medelst ökade försainlingsavgifter,
och huru myckel, som .skulle belasta kyrkofonden. Resultatet av
beräkningarna har sammanförts i nedan inhägna tablå.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 288 käft. (Nr 325.)
(i
34
Tablå, utvisande det beräknade beloppet krigstidsunderstöd till olika
grupper prästerliga befattningshavare under ecklesiastikåret 1925—1926.
Av krigstid sunderstödet |
|||
Summa. |
bestrides av |
||
pastoraten. |
kyrkofonden. |
||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
Krigstidstillägg åt ordinarie präster och ständiga |
|||
adjunkter...................... |
7,950,000 |
3,020,000 |
4,930,000 |
Krigstidshjälp åt ordinarie präster och ständiga |
|||
adjunkter...................... |
325,000 |
125,000 |
200,000 |
Krigstidstillägg åt adjunkter i egentlig bemärkelse |
300,000 |
— |
300,000 |
Krigstidshjälp » » » » » |
25,000 |
— |
25,000 |
Krigstidstillägg åt kontraktsadjunkter....... |
25,000 |
— |
25,000 |
Krigstidshjälp » » ....... |
2,000 |
— |
2,000 |
Krigstidstillägg åt emeriti.............. |
150,000 |
— |
150,000 |
8,777,000 |
3,145,000 |
5,632,000 |
Såsom av tablån framgår, skulle kyrkofonden få att svara för tillhopa
omkring 5,630,000 kronor av förutnämnda understödsbelopp cirka 8,800,000
kronor.
För att söka utröna, huruvida kyrkofonden kan förväntas förmå bära
nyssnämnda utgift, har kommittén verkställt en förnyad granskning av de beräkningar,
som lågo till grund för den av kommittén tidigare uppgjorda, i
förutberörda nådiga proposition nr 286 till 1918 års lagtima riksdag intagna
finansplanen för år 1925. Sagda granskning bar givit vid handen, att fonden
på grund av den utveckling av de ekonomiska förhållandena, som de sista
åren ägt rum, och som är av den art, att den måste komma att medföra en
beståndande förhöjning av åtskilliga inkomstposter — särskilt församlingsavgifter,
som ej återgäldas ur kyrkofonden, skogsförsäljningsmedel samt ränta
och annan vinst å kyrkofondens tillgångar — med största sannolikhet år 1925
skulle kunna bära ovanberörda utgift för krigstidsunderstöd, därest sådant
understöd skulle komma att anses erforderligt. — Kommittén anser sig emellertid
böra framhålla, att en dylik beräkning för framtiden under alla förhållanden
måste bliva ytterst vansklig och osäker. Särskilt kunna vidtagna
ändringar i avseende å beskattningen, exempelvis en mera betydande förhöjning
av det bevillningsfria avdraget, komma att medföra en avsevärd minskning
av församlingsavgifterna, vilket förhållande i sin ordning föranleder ökning
av kyrkofondens utgifter.
35
Författningsbestämmelser.
I överensstämmelse med förut angivna grunder för krigstidsunderstödets
utgående har kommittén uppgjort närslutna förslag till kungörelser dels om
krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster, dels
ock om krigstidstiilägg under nämnda ecklesiaslikår åt innehavare av prästerliga
emeritilöner. Författningsförslagen upptaga tillika nödiga bestämmelser
beträffande utbetalningen av krigstidsunderstöden.
I fråga om motiven till de föreslagna stadgandena, till den del dessa
avvika från bestämmelserna i kungörelserna den 30 augusti 1918, torde vara
tillräckligt att hänvisa till vad kommittén förut anfört.
På begäran av kommittén hava domkapitlen i riket ävensom Stockholms
stads konsistorium givit kommittén del av de erinringar, som enligt domkapitlens
eller konsistoriets mening kunde vara att göra vid tillämpningen av
kungörelsen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret
1918 — 1919 åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt vissa extra ordinarie präster, t. ex. därutinnan att tvekan uppstått
om rätta tolkningen av de i kungörelsen meddelade bestämmelserna, eller
att någon bestämmelse i anseende å genomförandet visat sig mindre ändamålsenlig.
De gjorda erinringarna hava föranlett kommittén att giva vissa i författningsförslagen
intagna bestämmelser en avfattning, som i formellt hänseende
något avviker från motsvarande stadganden i nyssberörda kungörelse
av den 30 augusti 1918.
Stockholm den 6 mars 1919.
Underdånigst
JOHAN WIDÉN.
HUGO TIGERSCHIÖLD. CASTEN von OTTER.
H. Nordström.
Förslag
till kungörelse om krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920
åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt
åt vissa extra ordinarie präster.
Allmänna grunder för krigstidsunderstöds utgående.
§ I
Nedan
angivna prästerliga befattningshavare äga för ecklesiastikåret 1919
— 1920 uppbära krigstidstillägg, nämligen:
1) kyrkoherdar och komministrar (såväl ordinarie befattningshavare som
s. k. långvakansvikarier), för vilka lönereglering, fastställd enligt lagen om
reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, trätt i tillämpning;
2) i nyreglerade pastorat anställda extra ordinarie prästmän, vilkas avlöningsförmåner
bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag omförmäles
(s. k. ständiga adjunkter); »
3) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå jämlikt 1 § 3 mom.
i nådiga förordningen den 18 april 1914 angående reglering av det extra ordinarie
prästerskapets avlöning in. m. (adjunkter i egentlig bemärkelse); samt
4) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå enligt 6 § 8 mom. i
lagen om kyrkofond den 9 december 1910 (kontraktsadjunkter, järnvägspräst).
§ 2-
Mom. 1. Befattningshavare äger med de nedan i denna kungörelse angivna
begränsningar och undantag uppbära krigstidstillägg med dels ett belopp,
motsvarande 60 procent av de kontanta avlöningsförmåner av i § 3 omförmäld
beskaffenhet, vilka jämlikt fastställd lönereglering eller med stöd av gällande
författningsbestämmelser till honom utgå under ecklesiastikåret 1919—1920
(procentuellt tillägg), dels ock därutöver med 1 krona för dag (dagtillägg).
Procentuellt tillägg må icke utgöra mera än 10 kronor 65 öre för dag
räknat.
37
Mom. 2. Är kyrkoherde, komminister eller ständig adjunkt anställd i
pastorat, där ny lönereglering trätt i kraft före den 1 maj 1919, eller har
annan extra ordinarie präst än ständig adjunkt under hela eller någon del
av senare hälften av ecklesiastikåret 1918—1919 varit berättigad till krigstidstillägg
enligt nådiga kungörelsen den 30 augusti 1918, skall det i mom. 1
omförmälda krigstidstillägget förhöjas, det procentuella tillägget med ett belopp,
motsvarande 15 procent å de kontanta avlöningsförmånerna, och dagtillägget
med 25 öre för dag.
Procentuellt tillägg till i detta moment avsedd befattningshavare må icke
utgöra mera än 12 kronor 75 öre för dag räknat.
§ 3.
Mom. 1. Krigstidstillägg beräknas å nedannämnda slag av löneförmåner:
1) för kyrkoherdar och komministrar å
lön;
ålderstillägg;
hyresersättning och
skjutsersättning;
2) för ständiga adjunkter å
adjunktsarvode (såväl grundbelopp som ålderstillägg);
3) för adjunkter i egentlig bemärkelse å
adjunktsarvode (såväl grundbelopp som ålderstillägg och förhöjning i arvode
på grund av tjänstgöring vid två ordinarie befattningar) och
vikariearvode;
4) för kontraktsadjunkter å
av Konungen bestämt arvode.
Mom. 2. Krigstidstillägg beräknas icke å sådan förhöjning av lön, som
omförmäles i 10 § av lagen om reglering av prästerskapets avlöning, eller
å skjutsbidrag, som utgår med stöd av stadgandet i 6 § 9 mom. av lagen
om kyrkofond.
§ 4.
Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om han vid
ecklesiasLikårets ingång är gift, dels för husföreståndarinna, vid samma tidpunkt
anställd hos befattningshavare, som är änkling och underhåller barn
under 15 års ålder, och dels för barn under 15 års ålder, vilka befattningshavare
vid samma tidpunkt underhåller, utgår, med de nedan i denna författning
angivna undantag och förbehåll, till i § 1 omförmäld befattningshavare,
som den 1 maj 1919 innehar tjänst av i samma paragraf angiven
beskaffenhet.
38
Krigstidshjälp får tillgodonjutas för samma tid, för vilken rätt till krigstidstillägg
äger rum, dock att för tid, under vilken befattningshavare på grund
av inkallelse till militär tjänstgöring är förhindrad uppehålla befattningen,
krigstidshjälp utgår, även om krigstidstillägg därunder icke må uppbäras.
§ 5.
Mom. 1. Krigstidshjälpen utgår, för år räknat, då det beräknade belopp,
för vilket befattningshavaren under årl918 haft att erlägga skatt enligt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt (äkta makars taxeringar sammanräknade)
utgör
högst 1,000 kronor: med 225 kronor för hustru eller husföreståndarinna
och med 112 kronor 50 öre för varje barn;
från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 180 kronor för hustru eller
husföreståndarinna och med 90 kronor för varje barn;
från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 135 kronor för hustru eller
husföreståndarinna och med 67 kronor 50 öre för varje barn; samt
från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 90 kronor för hustru eller
husföreståndarinna och med 45 kronor för varje barn.
Mom. 2. Krigstidshjälp till i § 2 mom. 2 avsedd befattningshavare utgår,
för år räknat, då det beräknade belopp, för vilket befattningshavaren
under år 1918 haft att erlägga skatt enligt förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt (äkta makars taxeringar sammanräknade) utgör
högst 1,000 kronor: med 300 kronor för hustru eller husföreståndarinna
och med 150 kronor för varje barn;
från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 240 kronor för hustru eller
husföreståndarinna och med 120 kronor för varje barn;
från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 180 kronor för hustru eller
husföreståndarinna och med 90 kronor för varje barn; samt
från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 120 kronor för hustru eller
husföreståndarinna och med 60 kronor för varje barn.
Mom. 3. I § 4 angiven befattningshavare, vilken under år 1918 enligt
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt haft alt erlägga skatt för
beräknat belopp av mera än 6,000 kronor (äkta makars taxeringar sammanräknade)
äger icke tillgodonjuta krigstidshjälp.
§ 6.
Till befattningshavare, som under hela eller någon del av ecklesiastikåret
samtidigt åtnjuter lön, arvode eller annan i § 3 mom. 1 omförmäld gottgörelse
för två eller flera befattningar av i § 1 angiven beskaffenhet, utgår
39
för ifrågavarande tid krigstidstillägg och krigstidshjälp för endast en av befattningarna,
nämligen den, som medför högsta avlöningen, eller därest avlöningsförmånerna
äro lika, för den befattning, iill vilken han först erhållit
befordran eller förordnande.
Till adjunkt i egentlig bemärkelse, vilken tjänstgör såsom biträde vid
eller uppehåller två ordinarie tjänstebefattningar, utgår dock procentuellt krigstidstillägg
— förutom å den i § 3, mom. 1, 3) omförmäla förhöjningen i
adjunktsarvodet — å det sammanlagda vikariearvodet.
■§ 7.
I § 1 angiven prästerlig befattningshavare, som under hela eller någon
del av ecklesiastikåret samtidigt innehar annan tjänst, vid vilken han är berättigad
att av statsmedel uppbära krigstidstillägg och krigstidshjälp eller
annan därmed jämförlig tillfällig löneförbättring, äger för ifrågavarande tid
icke uppbära dagtillägg eller krigstidshjälp enligt denna kungörelse.
§ 8.
Sammanlagda beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt denna
kungörelse må icke utgöra mera än It kronor 65 öre för dag.
För i § 2 mom. 2 avsedd befattningshavare må sagda belopp dock uppgå
till 14 kronor för dag.
§ 9.
Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp enligt i denna
kungörelse angivna grunder undantagas kyrkoherdar i prebendepastorat.
§ 10.
Om befattningshavare under ecklesiastikåret avlidit, innan honom tillkommande,
på tiden före dödsfallet belöpande krigstidsunderslöd till fullo utbetalts,
övergår hans rätt härutinnan till stärbhuset.
Därest till krigstidsunderstöd berättigad befattningshavare, vars stärbhusdelägare
äga rätt alt under löpande tjänstår uppbära de med befattningen
förenade inkomsterna, under ecklesiastikåret avlider, är stärbhuset berättigat
alt uppbära jämväl det krigstidsunderstöd, som, därest befattningshavaren
levat, skolat tillkomma honom för återstoden av ecklesiastikåret.
Uppbäras under ecklesiastikåret inkomsterna vid eu prästerlig tjänst av
befattningshavarens nådårsberältigade stärbhusdelågare, äga dessa uppbära
även det krigstidsfilfäpp, som skulle hava tillkommit befattningshavaren, därest
han levat.
40
Föreskrifter beträffande utbetalning av krigstidsunderstöd.
/. Krigstidsunderstöd till kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter.
§ 11.
Krigstidsunderstöd åt kyrkoherdar och komministrar samt sådana adjunkter,
varom i 14 § 3 mom. av lagen om reglering av prästerskapets avlöning
förmäles, gäldas av vederbörande pastorat med samma medel och i enahanda
ordning, som om lön till kyrkoherde och komminister är stadgat.
§ 12.
Storleken av det belopp, vilket såsom kvigstidstillägg tillkommer i § 11
omförmäld befaitningsbavare beräknas och fastställes efter ecklesiastikårets
ingång, så snart ske kan, av domkapitlet.
§ 13.
I § 11 omförmäld befattningshavare, som anser sig berättigad till krigs
tidshjälp,
bör före den.......till domkapitlet ingiva ansökning om
dylik hjälp. Denna ansökning, som skall vara upprättad i enlighet med bifogade
formulär, skall innehålla uppgift, huruvida sökanden vid ingången av
ecklesiastikåret 1919—1920 var gitt, ogift eller änkling samt angående antalet
av de barn under 15 års ålder, gent emot vilka han den 1 maj 1919
var försörjningspliktig eller vilka han nämnda dag på grund av frivilligt åtagande
helt underhöll. Ansökningen skall vara åtlöljd av intyg från vederbörande
förrättare av debitering av inkomst- och förmögenhetsskatt eller annan
behörig myndighet angående det beräknade belopp, för vilket sökanden eller,
där han är gift, sökanden och hans hustru tillhopa haft att under år 1918
erlägga dylik skatt.
Här ovan omförmält intyg angående sökandes beräknade inkomstbelopp
skall lämnas utan avgift.
Storleken av det belopp, vilket såsom krigstidshjälp tillkommer en var
därtill berättigad sökande, beräknas och fastställes, så snart efter ansökningens
ingivande ske kan, av domkapitlet.
§ 14.
Sedan de belopp, vilka såsom krigstidstillägg och krigstidshjälp skola utgå
till olika befattningshavare, blivit fastställda, skall domkapitlet översända upp
-
41
gift å samma belopp dels till kyrkorådet i vederbörande pastorat, dels ock
till länsstyrelsen i det län, där pastoratet år beläget.
Uti ifrågavarande uppgifter till länsstyrelsen skall domkapitlet tillika för
en var befattningshavare angiva beloppen av de avlöningsförmåner av olika
slag, å vilka det procentuella krigstidstil lägget beräknats, samt sådana omständigheter,
vilka eljest åro av beskaffenhet alt inverka på tilläggsbeloppets
storlek. Vid sagda uppgifter skola jämväl fogas de ingivna ansökningarna
om krigstidsbjälp ävensom övriga handlingar, vilka kunna ligga till grund
för domkapitlets beslut angående dylik hjälp.
§ 15.
Därest ett pastorat på grund av det krigstidsunderstöd, som jämlikt
domkapitlets beslut tillkommer pastoratets prästerskap, behöver i större omfattning
än som annars skulle hava ägt rum antingen använda avlöningsmedel.
å vilka uppkommande överskott skall enligt 3 § 5 mom. i lagen om
kyrkofond ingå till nämnda fond, eller taga i anspråk skogsförsåljningsmedel,
vilka utgöra avlöningstillgång i pastoratet enligt 19 § 4 mom. i lagen om
reglering av prästerskapets avlöning, eller göra anspråk på sådan ersättning
för församlingsavgifter, vilken utgår jämlikt 21 § i sistnämnda lag, skall
vederbörande kyrkoråd, så snart ske kan, upprätta och till kontraktsprosten
för granskning i två exemplar översända särskild uppgift av beskaffenhet,
som omförmäles i kungörelsen den 24 juli 1914 angående utbetalning från
kyrkofonden av vissa anslag till prästerskapets avlöning och redovisning av
vissa för präslerskapels avlöning avsedda medel, som uppbäras av vederbörande
kyrkoråd. Inkommen uppgift skall utan dröjsmål granskas av kontraktsprosten.
I övrigt lända de i berörda kungörelse under 13. 6 meddelade
bestämmelserna i tillämpliga delar till efterrättelse.
§ 16.
Krigsfidstillägg och krigstidsbjälp utbetalas av kyrkorådet kvartalsvis i
sammanhang med utbetalning av lön eller arvode.
II. Krigstidsunderstöd till andra extra ordinarie präster än
ständiga adjunkter.
§ 17.
Krigstidsunderstöd till andra i § 1 omförmälda extra ordinarie präster
än ständiga adjunkter utgår ur kyrkofonden.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 288 käft. (Nr 325.)
7
42
§ 18.
Storleken av det belopp, vilket såsom krigstidsttZMgrgr tillkommer i § 17
omförmäld befattningshavare, beräknas och fastställes för varje kvartal av
domkapitlet.
§ 19.
Befattningshavare, som anser sig berättigad till krigs!iåshjälp, bör före
den......till domkapitlet ingiva ansökning om dylik hjälp. Denna
ansökning, vilken skall vara upprättad i enlighet med bifogade formulär, skall
innehålla sådan uppgift och vara åtföljd av sådant intyg, varom i § 13
förmå les.
Storleken av det belopp, vilket såsom krigstidsbjälp tillkommer en var
därtill berättigad sökande, beräknas och fastslälles, så snart efter ansökningens
ingivande ske kan, av domkapitlet.
§ 20.
Sedan de belopp, vilka såsom krigstidstillägg och krigstidsbjälp skola
utgå till olika befattningshavare, blivit fastställda, skall domkapitlet hos länsstyrelsen
i det län, inom vilket befattningshavaren tjänstgör, göra framställning
om beloppens utbetalning. Denna framställning skall vara åtföljd av
förteckning å befattningshavarna, upptagande för en var namn och adress
jämte de belopp, som tillkomma honom såsom krigstidstillägg och krigstidshjälp.
Å förteckningen skola tillika för en var angivas beloppen av de avlöningsförmåner
av olika slag, å vilka procentuellt krigstidstillägg beräknats,
samt sådana omständigheter, vilka eljest åro av beskaffenhet att inverka på
tilläggsbeloppets storlek. De ingivna ansökningarna om krigstidsbjälp ävensom
övriga handlingar, vilka kunna ligga till grund för domkapitlets beslut
angående dylik hjälp, skola samtidigt med framställningen om beloppens utbetalning
överlämnas till länsstyrelsen för att bifogas anordningen å medlen.
De av domkapitlet faslslällda beloppen anordnas å kyrkofonden och utbetalas
i den för dylika medelsulbetalningar stadgade ordning.
Krigslidstillägg och krigstidsbjälp utbetalas kvartalsvis i sammanhang
med utbetalning av adjunktsarvodet.
§ 21.
Vad i det föregående är sagt om domkapitel gäller även om Stockholms
stads konsistorium, dock att konsistoriet skall till statskontoret lämna uppgift
å de fastställda underslödsbeloppen eller göra framställning om deras utbetalning.
Formulär.
Ansökning om krigstidshjälp.
Bilaga.
43
Till domkapitlet i .............................................................................................................................................
Under åberopande av nedanstående intyg får undertecknad, som den 1
maj 1919 innehade anställning såsom..................................................................................................
................................................................................................................ härmed anhålla om utbekommande
av krigstidshjälp enligt kungl. kungörelsen den......................................................... 1919.
Den 1 maj 1919 var jag gift — ogift — änkling — hade husföreståndarinna
hos mig anställd. Nämnda dag var jag försörjningspliktig gent emot
barn under 15 års ålder, varjämte jag vid samma tidpunkt på
grund av frivilligt åtagande helt underhöll............................barn under 15 årsålder.
........... den ..................................................... 1919.
Intyg.
Att sökanden haft alt under år 1918 erlägga inkomst och förmögenhetsskatt
för ett beräknat belopp av kronor, äkta makars
taxeringar sammanräknade, intygas.
den
1919.
Förslag
till kungörelse om krigstidstillägg under ecklesiastikåret 1919—1920 åt
innehavare av prästerliga emeritilöner.
§ 1-
Extra ordinarie prästman, vilken under ecklesiastikåret 1919 —1920 är
berättigad att uppbära emeritilön, utgående enligt lagen om emeritilöner för
präster den 9 december 1910, äger för sagda ecklesiastikår bekomma krigstidstillägg,
därest han först den 1 maj 1919 blir berättigad till emeritilön, med
1,365 kronor, men
därest ban från tidigare dag varit berättigad till dylik lön med 1,715
kronor.
§ 2.
Krigstidstillägg får tillgodonjutas för samma tid, för vilken emeritilön
utgår.
8 3.
Om innehavare av emeritilön under ecklesiastikåret avlidit, innan honom
tillkommande krigstidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan
till stärbhuset.
§ 4.
Krigstidslillägget, vilket utgår ur kyrkofonden, skall utbetalas av statskontoret
kvartalsvis i samband med utbetalningen av emeritilön.
Stockholm 1919, Ivar Hfegrpströms Boktryckeri Å. B.
190631