Kungl. Maj:ts proposition Nr 323.
1
Nr 323.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående restitution i
vissa fall av erlagda tobakslicensavgifter; given Stockholms
slott den 18 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
för sin del medgiva,
att, där sänkning av priskurantpris, som vid införseln till riket
åsätta importerad tobaksvara, ägt rum, restitution må, i fall då sådant
kan anses av billigbetsskäl särskilt påkallat, efter Kungl. Maj:ts närmare
beprövande åtnjutas i avseende å skillnaden mellan å ena sidan det
belopp, som jämlikt 22 § i förordningen den 15 december 1914 angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket i licensavgift för varan erlagts,
och å andra sidan det belopp, som, därest det sänkta priskurantpriset
lagts till grund för licensavgiftens bestämmande, i dylikt hänseende
skulle hava utgått.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.
GUSTAF.
Östen Undén.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 286 höft. (Nr 323.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 323.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18
mars 1919.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén.
Tillförordnade departementschefen, statsrådet Undén anförde:
Fråga har väckts om vidtagande av sådan ändring i förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket, att restitution av i förordningen omförmäld licensavgift i visst
fall skulle kunna medgivas. Jag ber med anledning härav till en början
få redogöra för förorduingens bestämmelser angående sådan avgift.
Det pris, som tobaksvara skall betinga vid försäljning till allmänheten,
det s. k. priskurantpriset, äger jämlikt 17 § i nämnda förordning
monopolets utövare bestämma i enlighet med vad i förordningen
stadgas jämte av Kungl. Maj:t godkända grunder. Enligt 18 §
skall i varje tobaksvaras priskurantpris ingå skatt med ett belopp, mot
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 323.
svarande viss procenta priskurantpriset. k ör tobaksvara, som av enskild
tobakshandlare jämlikt 22 § införes till riket, skall, vare sig varan direkt
förtullas eller uttages från tullager, enligt 2 mom. av sistnämnda paragraf
jämte den å varan enligt tulltaxan belöpande tull erlaggas en licensavgift,
som utgöres av den å varan enligt 18 § belöpande skatt avensom
av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare pålägger tobaksvara
med samma priskurantpris för täckande av sina omkostnader och
vinst. Enligt samma moment bestämmes priskurantpriset, i vilket licensavgiften
skall inberäknas, av monopolets utövare till det belopp, importören
önskar erhålla för varan, och uträknas licensavgiftens belopp
av monopolets utövare efter framställning av importör i den ordning,
som av Kungl. Maj:t bestämmes. Därest importör anser, att licensavgiften
beräknats för hög, äger han att hos Kungl. Maj:t begära fastställande
av avgift.
Jämlikt 22 § 3 mom. skall tobaksvara, som av handlande enligt
samma paragraf till riket införes, vara förpackad, och äger importören,
innan förpackningen på hans bekostnad försetts med kontrollstämpel
och åsätta priskurantpris samt visat blivit, att importören behörigen
erlagt den på varan belöpande licensavgiften, icke att förfoga över
dylik vara.
Enligt av Kungl. Maj:t den 6 december 1918, med anledning
av en utav vissa tobakshandlare gjord framställning om fastställande
av licensavgift för importerade tobaksvaror, meddelat beslut utgör, med
nu gällande skattesatser för tobaksvaror, licensavgiften för dylika varor
i procent av priskurantpriset räknat:
för cigarrer och cigarrcigarretter
» cigarretter..................................
» karvad tobak ............................
» spinn-, press- och rulltobak
» snus.............................................
28 procent
43 »
33 »
33 »
38 »
Landsföreningen för Sveriges tobakshandlare och Sveriges tobakshandlares
riksförbund hava nu i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift
gjort framställning i syfte att restitution av erlagda licensavgifter lör importerade
tobaksvaror i vissa fall måtte medgivas.
Av handlingarna i detta ärende inhämtas bl. a. följande:
Vid sammanträde den 7 februari 1916 beslöt styrelsen för aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet, att bolaget icke skulle motsätta sig
sänkning av priskurantpris, som åsatts importerade tobaksvaror, men
att därvid någon återbetalning av erlagd licensavgift icke skulle ifråga
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 323.
komma. I enlighet med detta beslut har på framställning av vederbörande
importör sänkning av priskurantpris, som åsatts importerade
tobaksvaror, vid olika tillfällen ägt rum.
Berörda sammanslutningar av tobakshandlare fäste i en till styrelsen
för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet den 14 december 1918 avlaten
skrivelse styrelsens uppmärksamhet på de förhållanden, som under
senare år föranlett stegrade priser på importerade tobaksvaror, såsom
varuknapphet, stegrad efterfrågan samt de höga exportavgifter, som av
holländska myndigheter uttogos vid utförsel av cigarrer. På senare
tiden hade emellertid — framhölls i skrivelsen vidare — inträtt en
allmän prissänkning å importerade tobaksvaror genom en av fredsutsikterna
betingad sänkning av kostnaden för deras utförsel från
Holland. De firmor, som kalkylerat sina varor efter de högre inköpspriserna
och sålunda måst erlägga vederbörlig licensavgift, beräknad
efter de därav föranledda höjda priskurantpriserna, kunde nu ej finna
avsättning för dessa varor till samma priser, utan nödgades åsätta
varorna lägre priser. Sammanslutningarna anhöllo därför, att i samband
med nedsättning av priskurantpriserna å redan importerade tobaksvaror
jämväl återbetalning av därvid erlagd licensavgift måtte äga rum.
Enligt beslut vid sammanträde den 16 december 1918 förklarade
sig styrelsen för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, med hänsyn till
innehållet i 22 § 2 och 3 mom. av förordningen angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, lagligen förhindrad att medgiva återbetalning
av erlagd licensavgift för importerade tobaksvaror.
I sin nu till Kungl. Maj:t ingivna framställning meddela ifrågavarande
sammanslutningar, att enligt från Kungl. Maj:ts beskickning i
Haag ingången underrättelse de holländska myndigheterna med hänsyn
till de inträdande fredsutsikterna ansett, att läget så förändrats, att
exportavgifterna för cigarrer icke längre kunde bibehållas. På grund
härav hade avsevärt lägre sådana avgifter fastställts, varjämte bestämts,
att de lägre exportavgifterna skulle avse alla cigarrpartier, som utförts
under den tid, de högre exportavgifterna varit gällande, till följd varav
restitution av exportavgift finge äga rum. När importörerna åsatte de
från Holland importerade cigarrerna priskurantpris, både de givetvis
räknat med av dem betalade exportavgifter, men när dessa nu bortfallit,
måste försäljningspriserna nedsättas till de priser, som motsvarade de
verkliga inköpspriserna, och, på grund av det allmänna fallande marknadsläget,
även under dessa. Sammanslutningarna, som ansåge, att licensavgiften
skulle utgå efter det tobaksvaran sist åsätta priskurantpriset,
ville framhålla, att restitution av redan erlagd licensavgift icke komme att
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 323.
bereda importörerna ökad vinst utan allenast minskad förlust. Det vore
sålunda önskvärt, om lagstiftningen kunde förtydligas genom uttryckliga
bestämmelser om restitution av licensavgift. På grund av vad sålunda
förekommit hemställde sammanslutningarna, att aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet måtte förständigas att i sammanhang med medgivande
av nedsättning i prisknrantpris, som åsatts importerade tobaksvaror,
restitutionsvis återbetala skillnaden mellan de licensavgiftsbelopp, som
erlagts för varorna ifråga, och de licensavgiftsbelopp, som med tillämpning
av de nedsatta priskurantpriserna för varorna skulle hava utgått.
Över ifrågavarande framställning hava infordrade utlåtanden avgivits
av styrelsen för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet den 11
februari 1919, kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt
den 1 mars 1919, statskontoret den 11 mars 1919 samt justitiekanslersämbetet
den 14 mars 1919.
Styrelsen för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet anför bland
annat följande.
»Såsom framgår av ett vid den underdåniga framställningen fogat utdrag av
protokoll, hållet vid styrelsesammanträde i tobaksmonopolet den 16 december 1918,
har tobaksmonopolet alltid tillmötesgått från importörernas sida framställda önskningar
om sänkning av priskurantpris, som vid införtullandet åsatts importerade
tobaksvaror, men däremot funnit sig, med hänsyn till innehållet i 22 § 2 och 3 av
förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket, icke vara lagligen berättigad att därvid medgiva återbetalning av någon
del av de erlagda licensavgifterna.
Att tobaksmonopolet icke äger befogenhet att medgiva restitution i fråga om
de i licensavgifterna ingående skattebeloppen torde utan vidare vara uppenbart. Över
de av tobaksmonopolet uppburna och sedermera till statskontoret inlevererade
skattebeloppen har tobaksmonopolet påtagligen ingen som helst rätt att förfoga.
Men även den del av licensavgifterna, som stannar hos tobaksmonopolet, lärer icke
kunna utan uttryckligt medgivande från statsmakternas sida av tobaksmonopolet
helt eller delvis restitueras. Licensavgiften är nämligen en avgift, som enligt uttryckligt
stadgande i en av Kungl. Maj:t och riksdagen antagen förordning, skall
erläggas för alla importerade tobaksvaror samtidigt med den på varorna belöpande
tullen; och lika litet, som tobaksmonopolet äger rätt att vid varornas införtullande
efterskänka denna avgift eller någon del därav, lika litet torde tobaksmonopolet
vara befogat att sedermera till varuägaren helt eller delvis restituera avgiften,
vilken ju är avsedd att komma staten till godo till en del direkt i form av skatt
och till en del indirekt i form av utdelning å statens aktier i bolaget.
Om det sålunda torde förhålla sig så, att tobaksmonopolet enligt bestämmelserna
i nu gällande lagstiftning icke är berättigat att medgiva restitution helt
eller delvis av erlagda licensavgifter, så återstår i allt fall att besvara frågan,
huruvida en ändring i dessa bestämmelser i av sökandena antydd riktning kan anses
önskvärd eller lämplig. Enligt tobaksmonopolets mening måste emellertid, sär
-
SSyrelsen föiaktiebolaget
Svenska
lobaksmono~
polet.
fi Kungl, Maj:ts proposition Nr 323.
skilt med hänsyn till den konsumerande allmänhetens intressen, bestämda skäl anses
tala mot en dylik författningsändring. Följden härav skulle säkerligen bliva,
att importörerna i förlitande på allmänhetens betalningsvillighet komme att vid
varornas införtullande i stor utsträckning åsätta varorna högsta möjliga pris. Till
dessa höga pris komme väl alltid någon del av de importerade varupartierna att
kunna försäljas, varefter priserna undan för undan komme att sänkas — på försök
så att säga, för att utröna, huru långt allmänhetens betalningsvillighet sträckte sig.
Härigenom skulle påtagligen hela det i monopollagstiftningen fastslagna systemet
med fixa priskurantpris förryckas, varförutom hart när oövervinnerliga svårigheter
skulle uppstå vid de ständigt återkommande omstämplingarna och restitutionerna.
Tobaksmonopolet får sålunda för sin del bestämt avstyrka varje ändring av
nu gällande författningsbestämmelser i den riktning, som här ovan angivits; och
vill tobaksmonopolet gentemot de skäl, som från handlandehåll kunna anföras för
en dylik åtgärd, särskilt framhålla, att det vid kalkylerandet av varornas priskurantpris
för importörerna icke borde vålla större svårighet att räkna med ett fixt
licensavgiftbelopp än med de till beloppet bestämda kostnader för inköp, frakt
och tull m. in., från vilka importörerna vid sina prisberäkningar alltid hava
att utgå.
Huruvida beträffande de från Holland importerade varupartier, som i den
underdåniga framställningen närmast åsyftas, förhållandena äro sådana, att särskilda
åtgärder av billighetsskäl kunna anses påkallade för möjliggörande av restitution
av någon del av de erlagda licensavgifterna, anser sig tobaksmonopolet icke
med bestämdhet kunna uttala sig om. Att vissa importörer komma att å de senast
inkomna varupartierna få vidkännas förluster, torde kunna anses såsom tämligen
säkert. Under de gångna krisåren hava emellertid för importörerna synnerligen
goda konjunkturer varit rådande; och dessa hava nog också i allmänhet av importörerna
vederbörligen utnyttjats.
Skulle Eders Kung!. Maj:t nu anse skäligt att bispringa importörerna genom
att medgiva restitution av erlagda licensavgifter, torde i varje fall rätten till dylik
restitution böra, i den mån sådant är möjligt, begränsas till vissa särskilda fall
och inskränkas till att gälla endast för viss tid.»
Kommerskollegium
och
generaltullstyrelsen.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen yttra bland annat:
»Av monopolbolagets yttrande framgår, att även om bolaget starkt betonar
priskurantprisernas i regel fasta karaktär, bolaget dock medgiver sänkningar i desamma.
Huruvida bolaget skulle vara förhindrat att på ett eller annat sätt vidtaga
en sänkningen motsvarande restitution av licensavgiften, synes med hänsyn till
avfattningen av monopolförordningens 18 § vara åtminstone tveksamt. Det förtjänar
i detta sammanhang anmärkas, att, enligt vad kommerskollegium inhämtat, då
importör vid licensbehandlingen ej haft tillfälle att se varorna och desamma sedermera
visa sig skadade eller ej fulltaliga, monopolbolaget, såsom även rättvisan synes
fordra, restituerar den erlagda licensavgiften genom en returnota, som får användas
såsom tillgodohavande vid erläggande av senare licensavgift.
Under förutsättning emellertid att lagändring verkligen är erforderlig för
beredande av möjlighet att vid nedsättning av priskurantpriset ernå nedsättning i
7
Kungl. Maj.ts proposition Nr 323.
licensavgift, synas, utan särskilt avseende å de just nu föreliggande fallen, beträffande
vilka monopolbolaget likväl medgiver, att för vissa importörer förluster äro
sannolika, dock billighetsskäl tala för, att sådan lagändring vidtages.
Därvid bör emellertid tillses, att densamma ej medför de olägenheter, monopolbolaget
förmält sig befara.
i i Att oavsett innebörden av förutnämnda stadganden en prissättning, avseende
allmänhetens uppskörtande, ej bör gynnas genom att med varje prissänkning förbinda
restitution av licensavgift torde vara självfallet.
En rent automatisk reglering av dessa förhållanden kan därför ej vara lämplig.
Däremot böra dessa frågor kunna hänskjutas till en mindre nämnd av sakkunniga
personer, som för varje särskilt fall kunde med hänsyn tagen till billighetens
fordringar och övriga föreliggande synnerligen behjärtansvärda omständigheter
avgöra, huruvida och i vilken mån restitution bör beviljas.
Vid nämndens sammansättande bör beaktas, att restitution kan böra beviljas
ej allenast importör, utan, där denne redan hunnit avyttra varan till annan tobakshandlare,
nämnde köpare i stället för importören.
Som ordförande kunde lämpligen tänkas en av Eders Kungl. Maj:t eller möjligen,
enligt nådigt uppdrag, av kommerskollegium eller statskontoret utsedd opartisk
person, varjämte en ledamot borde utses av monopolbolaget och två av sökandena
Av sistnämnda två ledamöter skulle den ene vara importör och den andre
detaljhandlare, och av dem skulle den förre tjänstgöra i nämnden, då importör sökte
restitution, och den andre, då detaljhandlare vore sökande.
Restitutionen kunde lämpligen ordnas genom returnotor, tjänande som tillgodohavande
vid kommande inbetalningar av licensavgifter. Vid restitution till detaljhandlare
skulle vederbörande importör kunna förmedla återbetalningen. Kontanta
återbetalningar från statsverket skulle sålunda aldrig erfordras.
Med ett restitutionssystem efter dessa eller ungefär likartade principer torde
de olägenheter av restitutionen, som monopolbolaget befarat, icke vara förbundna,
men likväl sökandenas berättigade intressen kunna tillgodoses.»
Statskontorets utlåtande lyder som följer:
»Statskontoret, som endast lärer hava att yttra sig beträffande frågan, huruvida
importör av tobaksvara, vilken erhåller nedsättning i varan åsatt priskurantpris,
är berättigad till motsvarande restitution av erlagd licensavgift eller, om så
icke är fallet, rörande sättet för beredande åt honom av en sådan förmån, får i
förstnämnda hänseende i underdånighet anföra, att statskontoret delar den uppfattning,
som ligger till grund för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets ställning till
frågan, eller att någon laga rätt till restitution icke kan anses för importören föreligga.
Intet i § 22 av monopolförordningen den 15 december 1914, vilken paragraf
innehåller bestämmelsen om licensavgift, giver stöd för befintligheten av en dylik
rätt, och ej heller innehåller förordningen några som helst bestämmelser om restitutionsförfarande
— något som väl skulle hava varit fallet, därest det varit förutsatt.,
att ett sådant förfarande normalt kunde behöva komma till användning. Den till
stöd för en motsatt uppfattning åberopade bestämmelsen i § 18, att i värjo tobaksvaras
priskurantpris skatt skall ingå med visst belopp, lärer icke rimligen kunna
avse annat än det först åsätta priset.
Statskontoret.
8
Justitiekansler
stim betet.
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 323.
Om man alltså vill bereda importör eller annan möjlighet till erhållande av
restitution, lärer det vara nödvändigt, att härom meddelas särskild bestämmelse, och
en dylik bestämmelse synes icke, vare sig i ett speciellt fall eller mera generellt,
kunna utfärdas annat än efter riksdagens hörande. Att vidtaga en lagändring,
varigenom en dylik rätt ovillkorligen skulle medgivas, kan emellertid statskontoret,
på de av monopolbolaget och de i ärendet hörda ämbetsverken anförda skäl, icke
tillstyrka. Därest Eders Kung], Maj:t i anledning av den föreliggande framställningen
skulle finna, att över huvud taget någon som helst åtgärd för vinnande av
ifrågavarande ändamål bör vidtagas, torde därför en sådan åtgärd böra inskränkas
till utverkande av riksdagens medgivande av rätt för Eders Kungl. Maj:t att under
den form, Eders Kung], Maj:t kan finna lämplig, i särskilt fall bevilja restitution
av licensavgift.»
Det av justitiekanslersämbetet avgivna utlåtandet liar nedanstående
lydelse:
»Att döma av innehållet i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket den 15 december 1914 hava lagstiftarne icke tänkt sig, att
nedsättning i ett en gång åsatt priskurantpris skulle ifrågakomma, och följaktligen
ej heller, att på grund av dylik nedsättning restitution av erlagd licensavgift
skulle äga rum. I varje fall innehåller förordningen icke några bestämmelser
härom.
Emellertid hava förhållandena gestaltat sig så, att monopolets utövare för
att tillgodose rättvisans eller billighetens krav icke allenast städse beviljat begärd
nedsättning i åsatt priskurantpris utan även, enligt vad i ärendet blivit upplyst, vid
olika tillfällen restituerat erlagd licensavgift genom returnotor, som fått användas
såsom tillgodohavande vid erläggande av senare licensavgift.
Förfarandet av monopolets utövare att nedsätta åsatt priskurantpris står
visserligen icke i uppenbar strid med förordningen, men det saknar dock uttryckligt
stöd av densamma, och enär monopolets utövare icke i förordningen eller eljest
tillerkänts rätt att restituera erlagd licensavgift, i vilken ju ingår en skatt till
staten, lärer monopolets utövare få anses sakna befogenhet medgiva en dylik
restitution.
Vid dessa förhållanden och då erfarenheten visat, att rättvisa och billighet
kunna kräva, att nedsättning av priskurantpris och därav föranledd restitution av
licensavgift äger rum, synes det justitiekanslersämbetet, att bestämmelser böra meddelas
om den ordning, i vilken dylik nedsättning och restitution må kunna ske.
Dessa bestämmelser kunna naturligtvis erhålla sin plats i ovannämnda förordning,
men då den i licensavgiften ingående skatten till staten redan av riksdagen
fastställts till vissa procent av priskurantpriset och bestämmelserna i övrigt synas
vara av övervägande administrativ natur, lärer riksdagen kunna antagas vilja medgiva
Kungl. Maj:t rätt att i administrativ väg utfärda bestämmelserna. Ett dylikt
medgivande kan åstadkommas antingen genom ändring av eller tillägg till meranämnda
förordning eller ock lämnas särskilt för sig.
Utfärdas bestämmelserna i administrativ väg, vinnes den fördelen, att riksdagen
icke behöver besväras för var gång någon mindre jämkning i bestämmelserna
visar sig önskvärd.
9
Kungi. Maj:ts proposition Nr 323.
Om innehållet i de ifrågasatta bestämmelserna lärer det icke tillkomma
justitiekanslersämbetet att för närvarande vidare yttra sig.»
Av de i ärendet inhämtade yttrandena framgår, att styrelsen för Dep^^Hts''
aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet samt statskontoret och justitiekanslersämbetet
hysa den uppfattningen, att monopolets utövare saknar
befogenhet att vid nedsättning av priskurantpris, som åsatts importerad
tobaksvara, medgiva restitution av erlagd licensavgift, under det kommerskollegium
och generaltullstyrelsen med hänsyn till avfattningen av
monopolförordningens 18 § ställa sig tveksamma i frågan. För egen
del är jag böjd för att ansluta mig till den åsikt, som av styrelsen
för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet samt statskontoret och justitiekanslersämbetet
uttalats.
Den i ärendet förebragta utredningen giver emellertid vid handen,
att fall kunna förekomma, då billigheten måste anses kräva, att i samband
med sänkning av åsatt priskurantpris återbetalning av en del av den
erlagda licensavgiften äger rum. Att medgiva generell rätt till erhållande
av dylik restitution i alla de fall, då importör kan finna med
sin fördel förenligt att få det en gång åsätta pris-kurantpriset sänkt,
torde emellertid, med hänsyn till de av styrelsen för aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet framhållna olägenheter, som därav skulle bliva en följd,
knappast böra ifrågakomma. Tvärtom synes det mig böra fasthållas
vid, att endast där alldeles särskilda skäl föreligga, återbetalning av
rätteligen erlagd licensavgift bör få äga rum. Huruvida restitution av
licensavgift i anledning av vidtagen sänkning av priskurantpris bör få
åtnjutas eller icke, torde under sådana omständigheter böra bliva föremål
för prövning i de enskilda fallen. Då jag emellertid icke nu
är beredd att närmare uttala mig om, huru denna angelägenhet i sina
detaljer bör ordnas, anser jag mig, i anslutning till vad av statskontoret
anförts, böra förorda, att avgörande härutinnan framdeles må kunna
träffas i administrativ väg samt att alltså hos riksdagen nu endast
äskas generellt medgivande till, att dylik restitution må, där sådant
kan anses av billighetsskäl särskilt påkallat, efter Kungl. Maj:ts
närmare beprövande få åtnjutas i sådana fall, varom nu är fråga. I
detta sammanhang anser jag mig böra framhålla, att, därest närmare
föreskrifter rörande själva sänkningen av de en gång åsätta priskurantpriserna
skulle visa sig erforderliga, dylika föreskrifter lära kunna utan
vidare av Kungl. Maj:t i administrativ ordning utlärdas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen för sin del medgiva,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 286 höft. (Nr 323.)
2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 323.
att, där sänkning av priskurantpris, som vid införseln till riket
asatts importerad töbaksvara, ägt rum, restitution må, i fall då sådant
av billighetsskal kan anses särskilt påkallat, efter Kungl. Mairts närmare
beprovande åtnjutas i avseende å skillnaden mellan å ena sidan det
belopp, som jämlikt 22 § i förordningen den 15 december 1914 angående
statsmonopol^ å tobak still verkningen i riket i licensavo-ift för
varan erlagts, och å andra sidan det belopp, som, därest def sänkta
priskurantpriset lagts till grund för licensavgiftens bestämmande, i dvlikt
hänseende skulle hava utgått.
Vad tillförordnade departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bil.
litt. . . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Grip.
STOCKHOLM. I6AAC MAKOUS'' BOKTBtfOKBKi-AKTIEBOLAG, 1919.