Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 306.
I
Nr 306.
*
Kungl Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel för underhåll och vård under år 1019 av de s. k
Drottningholmsbroarna; given Stockholms slott den 7
mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att för underhåll och vård under år 1910, i enlighet med vad
i ovannämnda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden närmare
angivits, av de s. k. Drottningholmsbroarna å tilläggsstat för samma
år under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag, högst, av 42,200
kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 19JO.
I sand. 211 höft. (Nr 306.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 306.
Kostnads -beräkningar.
Utdrag av protokollet över finan särenden, hållet inför Hans Maja
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars
1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena Hellner.
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter
:
I skrivelse den 14 november 1918 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
med stöd av kungl. brevet den 1 februari 1859 angående underhåll
av Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar på vägen
mellan Stockholms stad och Drottningholms slott i Stockholms län, för
Kungl. Magt anmält fråga om beredande av medel till nämnda broars
underhåll under år 1919.
Vid sin berörda skrivelse har styrelsen fogat ett av tillsyningsmannen
för nämnda broar, kaptenen R. Åkerdahl avgivet »betänkande
rörande underhållet av Drottningholmsbroarna år 1919» av följande
lydelse:
»Liksom de närmast föregående åren har det visat sig nödvändigt att även
för år 1919 begära högre anslag till Drottningholmsbroarnas underhåll än under det
närmast förflutna året, beroende på material- och arbetsprisens hastiga ökning.
Kuvgl. Maj:ts proposition AV 306..
3
För året har ur sparsamhetssynpunkt föreslagits inläggning av något mindre
än den normala virkesmängden i broarna. Kostnaderna härlör hava beräknats efter
de pris, som under innevarande år måst betalas för virke och arbete, vilka pris emellertid
med omkring 25 procent överstiga de i kostnadsförslaget för år 1918 beräknade.
För erforderlig reparation och justering av rullbroarna vid Traneberg och
Nockeby har ett högre belopp än vanligt begärts, särskilt med hänsyn till önskvärdheten
av förbättring av lageranordningarna vid Nockeby. Detta större belopp
är dock mindre beroende av att broarna skulle vara mer än vanligt i behov av reparationer
utan fastmer av de alldeles häpnadsväckande priser, som de mekaniska
verkstäderna begära för ganska enkla arbeten.
Arvodet åt tillsyningsmannen har beräknats till samma belopp som för år 1918.
I övrigt hänvisas till bilagda trenne kostnadsförslag, som upptaga en kostnad
för underhållet av
Tranebergs bro................................................ av 15,900 kronor
Nockeby » » 16,700 »
Drottningholms bro ........................................ » 9,600 »
eller tillsammans 42,2u0 kronor.
De av tillsyningsmannen åberopade, av honom uppgjorda kostnadstorslagen
innehålla följande, nämligen
beträffande Traneberg sbro:
Virke:
timmer 0.20x0.25 m. till flytvirke SO kbm. ä 180:— 3,900: —
plank 0.062x0.175 » » körbanan 30 » å 100:— 3,000: —
sparrar O.isxO.ts » » underslag 5 » ä 100:— 500: —
» 0.123x0.123 » » handräcke 2 » å 100:— 200:— kr. 7,600:
Arbetskostnad för inläggning av samma
virke .................................... 67 kbm. å 40: — * 2,680: —
Hopdymling och hopskrapning av undre virkeslagren i flottorna, småreparationer,
tjära, spik, smide, verktyg och transporter.................... » 2,000: —
Reparation av rullbron ................................................................................ » 1,000: —
Arvode åt tillsyningsmannen....................................................................... » 400: —
Oförutsedda utgifter omkring 15 procent av ovanstående » 2,2JO: —
Kronor
15,900
beträffande Nockeby bro:
Virke: timmer 0.20x0.25 |
in. till flytvirke 35 |
kbm. |
cl |
130: — |
4,550 |
plank 0.062x0.17 5 |
» » körbanan 20 |
» |
ä |
100: - |
2,000 |
sparrar 0.15 x 0.15 |
» » underslag 4 |
» |
å |
100: — |
400 |
» 0.123 y 0.1 23 |
» » handräcke 2 |
» |
å |
100: - |
200 |
Arbetskostnad för inläggning av sam- |
|||||
ma virke ........... |
......................... 61kbm. |
å |
40: — |
Hopdymling och hopskruvning av undre virkeslagren i flottbron, småreparationer,
tjära, spik, smide, verktyg och transporter....................
kr. 7,150:
» 2,440: —
» 1,500: -
4
Väg- och
valtenbyqgnadstyrelsen.
Statskontoret.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 306.
Reparation av r ull bron .........................................................
Arvode åt tillsyningsmannen................................................
Oförutsedda utgifter omkring 15 procent av ovanstående
samt beträffande Drottning hohnsbron■:
Virke:
kr. 3.000: -* 400:—
Kronor
» 2,210: —
16,700: —
timmer 0.20x0.25 in. till flytvirke 25 kbm. å 130:— 3,250: —
plank 0.1 62 *0.175 » » körbana 15 » å 100:— 1,500: —
sparrarO 15x0.15 » » underslag 3 » å 100:— 300: —
» 0.123 x0.123 » »handräcke 2 » å 100:— 200:— kr. 5,250; —
Arbetskostnad för inläggning av samma
virke ..................................... 45 kbm. å 40: — » 1,800: —
Hopdymling och hopskruvning av undre virkeslagren i flottbron, småreparationer,
tjära, spik, smide, verktyg och transporter....................... » 900: —
Arvode åt tillsyningsmannen ................................................................... » 40O:—
Oförutsedda utgifter omkring 15 procent av ovanstående .................. » 1,250: -
Kronor 9,600: —
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin ovannämnda skrivelse
den 14 november 1918 anfört, att styrelsen icke hade något att erinra
mot den av tillsyningsmannen gjorda kostnadsberäkningen, varför styrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till underhåll under år 1919 av
Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar anvisa ett belopp av
42,200 kronor.
Ärendet har remitterats till statskontoret, som i utlåtande den 31 december
1918 anföit:
»Underhållskostnaderna för ifrågavarande broar hava hittills i allmänhet bestritts
under förskottstitel och sedermera ersatts, endera från av riksdagen för
ändamålet anvisat anslag eller, såsom skett enligt nådiga brevet den 23 december
1918, från anslaget till oförutsedda utgifter eller ock slutligen från den av statskontoret
förvaltade Drottningholms broars arrendemedels fond. I några fall hava
kostnaderna anvisats att utgå direkt från fonden. För år 1918 har Eders Kungl.
Maj:t enligt nådigt brev den 19 april samma år anbefallt statskontoret att utanordna
kostnaderna, beräknade till ett belopp av 32,400 kronor, från nämnda fond
samt att, i den mån den odisponerade behållningen å fonden därtill icke lämnade
tillgång, förskjuta det felande beloppet och framdeles hos Eders Kungl. Maj:t anmäla
förskottet till ersättande. Fondens behållning vid 1918 års ingång utgjorde kronor
27,459: 43. Dess hos statskontoret bokförda inkomster och utgifter under året hava
uppgått till respektive kronor 7.742: so, därav förslagsvis beräknad ränta 500 kronor,
och 14,177: 27, vadan alltså behållningen denna dag skulle utgöra kronor 21,024: 96.
Härvid är emellertid att märka, att bland utgifterna icke äro upptagna de av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen enligt ovanberörda nådiga brev den 14 april 1918
bestridda underhållskostnader, uppgående enligt vad statskontoret inhämtat, till ett
5
Kungl. Maj.ts proposition Kr SOU.
belopp av kronor 32,116: 2 8, vilket ännu icke av styrelsen i vanlig ordning till
statskontoret inrapporterats såsom utgift för fonden. Fondens hela kapital til Igång
har sålunda under året förbrukats och dessutom uppstått eu brist, som, efter avräknande
av en i styrelsen influten, till statskontoret likaledes ej inrapporterad
inkomstpost å kronor 618: io, uppgår till kronor 10,473:22.
Till bestridande av det för år 1919 erforderliga beloppet, 42,200 kronor,
står sålunda fonden, vilken numera faktiskt upphört, icke vidare till buds, vid vilket
förhållande och då Eders Kungl. Maj:t efter 1918 års riksdags beslut om förskottsväsendets
avveckling icke lärer vilja för ändamålet anlita förskottsvägen samt anslaget
till oförutsedda utgifter ej nu torde böra tagas i anspråk, annan utväg ic|*e
synes återstå än att av riksdagen äska nödigt anslag. I detta sammanhang vill
statskontoret erinra därom, att väckt fråga om .övertagande av Stockholms stad
och vederbörande väghållningsdistrikt av underhållet av ifrågavarande broar för närvarande
är beroende på Eders Kungl. Maj:ts prövning. En fullständig redogörelse
för detta ärende åter tinnes i kammai kollega advokatfiskalsämbetes underdåniga utlåtande
den 9 april 1918 angående då föieliggande framställning om anvisande av
medel till underhållskostnaderna under år 1918, till vilket utlåtande statskontoret
tillåter sig hänvisa. Då det torde kunna antagas, att ett sådant övertagande inom
en jämförelsevis snar framtid kommer till stånd, lärer alltså den av statskontoret
förordade anordningen med anvisande av anslag å stat för underhållskostnaderna
icke länge behöva tillämpas.
Hur än denna angelägenhet må komma att utveckla sig, vill det emellertid
synas som om, sedan numera Drottningholms broars arrendemedels fond förbrukats,
skål icke förefinnes att ånyo fondera från broarne inflytande inkomster. Fonden
bildades på grund av nådigt brev den 1 februari 1859, vari föreskrevs, bland annat,
att broavgifterna skulle användas till en särskild fond för bestridande av broarnas
framtida vård, underhåll och nybyggnad samt att uppbörden vid broarna skulle
utarrenderas genom statskontorets försorg. För nävarande utgör arrendesumman,
för Drottningholms och Nockeby broar 5.100 kronor och för Tranebergs bro 2,500
kronor. Arrendemedlen hava emellertid hittills nästan alltid visat sig otillräckliga
att bestrida underhållskostnaderna och med de belopp, vartill dessa kostnader under
de senaste åren uppgått, hava samma medel endast i mycket ringa mån kunnat fylla
sitt ändamål, ett förhållande, som väl åtminstone under de närmaste åren torde
komma att fortfara. Under sådana omständigheter synes det skäligen ändamålslöst
att ånyo påbörja en fondbildning, utan torde de från broarna inflytande medel
böra ingå bland statsverkets övriga inkomster och tagas till uppbörd under titeln
''diverse inkomster’.
På grund av vad sålunda anförts, får statskontoret i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Magt dels i nådig proposition föreslå liksdagen att
för bestridande av undeihållskostnader under år 1919 för de s. k. Droitningholmsbroarna
å tilläggsstat för samma år anvisa ett förslagsanslag, högst, 42,200 kronor,
de s ock med upphävande av de i nådiga brevet den t februari 1859 meddelade
bestämmelser, i vad de avse fonderande av arrendeavgifterna för broarna, förklara,
att nämnda avgifter jämte de inkomster i övrigt, som må från broarna inflyta,
skola från och med år 1919 tagas till uppbörd under titel ''diverse inkomster’.»
Frågan om
underhåll*■
skyldigheten.
(i Kungl. Maj.ts proposition Nr 306.
Innan jag ingår på att närmare yttra mig över den förevarande,
av väg- och vattenbyggnadsstvrelsen gjorda framställningen om anvisande
av medel till Drottningholmsbroarrias vård och underhåll under
innevarande år, ber jag att få anföra ytterligare följande.
Jag får då till eu början erinra därom, att frågan, huruvida statsverket
eller vederbörande väghållningsdistrikt liar skyldighet att bestrida
underhållet av ifrågavarande broar, för närvarande är beroende på regeringsrättens
prövning, bör en allsidig belysning av berörda fråga
torde jag få meddela efterföljande redogörelse. Därvid stöder jag m?g
i allt väsentligt på en av advokatfisknlsämbetet hos kammarkollegium
i utlåtande den 9 april l!) 18 lämnad utredning i anledning av från
väg- och vattenbyggnadsstyr» Isen gjord framställning om beredande av
medel för bestridande av kostnaderna för ifrågavarande broars vård
och underhåll under sistnämnda år.
Med skrivelse den 24 oktober 190G överlämnade väg- och vattenbyggQäd^styrelsen
ett av vederbörande tillsyningsman för broarna vid
Traneherg, Nockeby och Drottningholm upprättat förslag till de underhållsarbeten,
som lör år 1907 borde verkställas å nämnda broar ävensom
en utav samma tillsyningsman till styrelsen ingiven skrift, däri
denne anfört utom annat, att ifrågavarande broar dåniera befunne sig
i en icke ringa grad av förfall, beroende därpå, att broarnas underhåll
under eu lång tid varit knapphändigt, att eu grundlig reparation
då vore nödvändig för att broarna skulle kunna bevaras, vadan utförandet
av den av tillsyningsmannen då ingivna arbetsplanen krävde
ett penningbelopp betydligt överstigande det, vartill broarnas årliga
underhåll eljes uppgått, samt att årliga underhållet av broarna sannolikt
pa grund av deras ålder för framtiden komme att bliva än dyrare
än dittills.
Över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning avgav bland
annat kammarkollegium underdånigt utlåtande, däri kollegium, undererinran
om innehållet av de i kungl. brevet den 1 februari 1859 i avseende
å ifrågavarande broar meddelade bestämmelser, ävensom om
tidigare angående broarna lämnade föreskrifter meddelade, att av den
s. k. Drottningliolmsvägen den del, som folie inom Färentuna härads
väghållningsdistrikt, intagits i vägdelning och sålunda fördelats till
underhåll å vederbörande väghållningsskyldiga under det att kostnaden
lör underhållet av återstående delen av berörda väg eller vägsträckan
från Nockeby bro till Tranebergsbro bestredes av statsverket och utginge
från anslaget till allmänna byggnader i landsorten, varjämte kollegium
7
Kungl. Maj ds proposition Nr 306-
tillika anförde hurusom av vad i ärendet förekommit syntes framgå, att
statsverket påtagit sig skyldigheten att underhålla såväl ifrågavarande
broar som den s. k. Drottningholmsvägen samt att i följd härav statsverket
jämlikt 19 § i gällande väglag syntes vara pliktigt att fortfarande
bestrida underhållet av såväl broarna som vägsträckan mellan
Nockebybro och Tranebergsbro intill dess i den ordning, som i 4 §
nämnda lag föreskreves samma broar och vägsträcka prövades böra,
till underhåll av vederbörande väghållningsdistrikt övertagas.
Genom kungl. brev den 15 mars 1907 fann Kungl. Maj:t gott
anvisa visst belopp för verkställande av de arbeten å förenämnda broar,
vilka enligt de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen insända förslagen
vore för år 1907 erforderliga, varjämte emellertid Kungl. Maj;t uppdrogåt
advokatfiskal hos kammarkollegium att å kronaus vägnar hos vederbörande
i behörig ordning väcka fråga, huruvida icke sådana omständigheter
dåmera förelåge, att väghållningsbesväret, såvitt anginge
ej mindre broar vid Traneberg, Nockeby och Drottningholm än även
väg mellan Traneberg och Nockeby borde förklaras skola utgöras av
vederbörande väghållningsdistrikt.
Med föranledande av det advokatfiskalsämbetet sålunda givna
uppdrag avlät ämbetet den 11 juni 1907 skrivelse till länsstyrelsen
i Stockholms län, däri ämbetet anförde huvudsakligen följande.
I äldre tider syntes förbindelsen mellan Färentuna härad, inom vilket Drottningholms
slott vore beläget, och Stockholms stad, hava, liksom fortfarande vore
fallet, i stor omfattning uppehållits sjöledes, men därjämte förmedlades samfärdseln
mellan dessa orter av tre vägar med därtill hörande färjor. Av dessa vägar ledde
en genom Solna och Bromma socknar förbi Bällsta bro och Bromma kyrka till
torpet Tyska Botten, därifrån färjförbindelse med Boven fanns. Fn förgrening av
nämnda väg förde till Lövsta, därifrån man å en större färja kunde färdas till
Svartsjö slott och Svartsjölandet. Den tredje vägen ledde över fastlandet söder
om Mälaren genom en del av Botkyrka socken och därifrån vidare medelst färja
över till Rösten i Ekerö socken. Under mitten av 1700-talet hade emellertid kammarherren
6. Polhem upprättat förslag till anläggning av en flottbrygga över sundet
mellan Drottningholm och Kersön. Denna flottbrygga skulle utgöra en länk i den
nya väg till Drottningholm, som då var avsedd att byggas från viss punkt å förstnämnda
genom Solna och Bromma socknar ledande väg till Nockeby, därifrån en
bro skulle förmedla förbindelsen över sundet till Kersön. Frågan om denna nya
förbindelseled förevar i riksrådet den 7 augusti 1759, då ärendet remitterades till
kammarkollegium, men syntes berörda fråga därefter hava kommit att vila under
många år. Först under slutet av 1700-talet torde frågan hava ånyo upptagits och
vann då sin slutliga lösning. Konung Gustaf 111 fastställde nämligen den 15 mars
1780 en av överintendenten friherre Adlercrantz uppgjord plan till ny förbindelseled
mellan Stockholm och Drottningholm, såvitt berörda plan avsåge, att en bro
8
Kurujl. Slaj.ts proposition Nr 306.
pa stenpelare skulle byggas mellan Lovön och Kersön. Arbetet pa denna bro börjades
även men syntes framskrida alltför sakta och dessutom bliva för kostbart,
varför friherre Adlercrantz genom nådigt brev av den 24 februari 1783 anbefalldes
att i fortsättning av den påbörjade bron bygga en provisionel! flottbrygga, vilken
längre fram, i tall den tilltänkta nya vägen från Drottningholm till Stockholm
komme att byggas över Äkeshovs och Ulvsunda ägor till Traneberg, skulle kunna
flyttas och användas att förmedla förbindelsen mellan Traneberg och Kungsholmslandef.
Genom nådigt brev den 17 juni 1783 förordnade Gustaf III vid valet mellan
tre olika förslag till vägar mellan Stockholm och Drottningholm, att vägen skulle
Gyggas över Traneberg till Kungsholmslandet med flottbro av trä vid Traneberg,
ävensom att vägarbetet skulle verkställas av arbetsmanskap från armén. Planen
till en på stenpelare vilande bro övergavs sedermera helt och hållet och i stället
föreskrevs genom nådigt brev den 4 september 1783, att permanenta flottbroar av
trä samtidigt skulle byggas mellan Drottningholm och Kersön samt mellan Kersön
och fästa landet vid Nockeby, samt att arbetet med anläggningen av den nya
landsvägen även skulle fortsättas och bringas till slut. Till bestridande av kostnaderna
för hela företaget anslogs en summa av 70,755 riksdaler, men då en del
därav redan blivit använd på, bland annat, uppförandet av ett antal stenpelare enligt
den år 1780 fastställda planen, så anvisades nu endast återstoden 40,396 riksdaler,
att utgå av de medel, vilka genom riksens ständers biavsked den 26 januari
1779 anslagits till faddergåva åt kronprinsen. Konungens avsikt syntes hava varit,
att dessa medel skulle ersättas genom årliga avbetalningar från Drottningholms
slottskassa, och till en del hade så även skett, men det hade ej kunnat utrönas,
huruvida hela det förskjutna beloppet blivit till faddergåvofonden erlagt. År 1787
blevo såväl den nya vägen som broarna fullbordade samt öppnade för allmän trafik.
Totalkostnaden för företaget hade då stigit till ett belopp av 98,112 rdr 21
sk. 5 rst., som utanordnats av faddergåvofondens medel. Sedermera föreskrevs
genom nådigt brev den 6 september 1791, att till bestridande av kostnaderna för
vägens och broarnas underhåll skulle bildas en särskild fond, till vilken årligen från
Drottningholms slottskassas medel skulle inbetalas 1.200 kronor, därav l.OdOkronor
beräknats motsvara kostnaden för årliga underhållet av broarna. Sedan större delen
av slottskassans inkomster genom nådiga brevet den 23 augusti 1810 blivit från 1811
års början till statsverket indragen, underhöllos likväl förfarande vägen och broarna
intill 1813 års utgång av kassans medel.
Den kommitté, som blivit tillsatt att reglera hushållningen vid Drottningholms
och Svartsjö slott, anmälde emellertid i underdånig skrivelse av den 5 maj
1813, att underhållet av den nya vägen med tillhörande broar ej vidare kunde av
slottskassan bestridas. I följd därav bestämdes genom nådigt brev den 26 april
1814, att kostnaden för såväl vägens som broarnas underhåll skulle av statsmedel
utgå och tills vidare utanordnas av besparingarna på riksstatens första huvudtitel,
men vid nästa riksdag anmälas till ersättning och beräknas under anslaget för allmänna
byggnader å landet; varjämte Drottningholms slottskassa skulle från första
huvudtitelns anslag erhålla ersättning för de belopp, som för vägens och broarnas
underhåll från och med 1810 års början från nämnda kassa u!betalts. Sedermera
hade kostnaderna för broarnas och vägens underhåll alltjämt bestritts av statsmedel,
men hade till statsverket i stället ingått de från broarna härflytande inkomster.
Från och med år 1803 hade nämligen personer, som färdats över Tranebergs och
9
Kungl. Maj:t proposition Nr HO ti.
Nockeby broar, erlagt vissa fastställda broavgifter, vilka till eu början uppburit*
och redovisats av vid samma broar anställda brovakter. I syfte att underlätta korn*
trollen å nämnda avgifter och därjämte för att tillförsäkra kronan en större inkomst
av broarna föreskrevs emellertid genom nådigt brev den 2 februari 1819, att rättigheten
att uppbära berörda broavgifter skulle för sex års tid varje gång på arrende
upplåtas åt (ten högstbjudande samt auktioner för sådant ändamål anställas. 1 mitten
av förra århundradet råkade broarna i nästan fullständigt förfall och måste ombyggas,
för vilket ändamål Rikets Ständer beviljade nödiga medel. Därefter blev
genom nådigt brev den 1 februari 1859 i avseende å ifrågavarande broar föreskrivet:
att broavgifterna skulle i enlighet med Rikets Ständers beslut, meddelade i
underdåniga skrivelser den 20 augusti 1851, den 11 oktober 1854 och den 16
februari 1858, vid beviljandet av anslag till broarnas ombyggnad användas till eu
särskild fond för bestridande av broarnas framtida vård, underhåll och nybyggnad:
att denna fond, vilken till en början skulle utgöras av de behållna broarrendena,
räknade från den 1 oktober 1855 eller begynnelsen av då gällande arrenden angående
Tranebergs och Nockeby broar och vars behållningar skulle göras fruktbärande
genom utlåning, borde tills vidare förvaltas av statskontoret, vilket ämbetsverk
även för tiden från det dåvarande arrendekontrakt tilländaginge, skulle
äga att med biträde av Konungens befallningshavande i Stockholms län besörja
utarrenderingen av uppbörden vid broarna på kort uppsägningstid enligt kontrakt,
vartill förslag skulle uppgöras i samråd med styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
i riket, och varigenom arrendatorn tillförbundes att enligt lämnade föreskrifter
sköta broarna; att styrelsen för väg- och vattenbyggnader borde övertaga
broarnas vård samt antaga lämplig tillsyningsman, som jämte uppgift att övervaka,
huru arrendatorn fullgjorde sina åligganden, skulle ombesörja smärre lagningar och
tillse, vilka reparationer vore erforderliga; att då större reparationsarbeten befunnes
nödiga, anmälan därom borde göras hos Kungl. Maj:t, som ville pröva de förslag,
vilka för sådant ändamål blivit upprättade; samt att de medel, som för broarnas
vård och underhåll erfordrades, finge av styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
rekvireras från statskontoret, dit behörig redovisning för medlens användande
borde avgivas för att ingå i räkningen över brouppbördsarrendet och därefter
hos kammarrätten i behörig ordning granskas.
Av don så kallade Drottningholmsvägen hade den del, som folie inom Färentiina
härads väghållningsdistrikt intagits i vägdelning och sålunda fördelats till
underhåll å vederbörande väghållningsskyldiga. Återstående delen av berörda väg
eller vägsträckan från Nockeby bro till Tranebergs bro underhölles däremot fortfarande
av statsverket och bestredes årliga kostnaden därför av anslaget till allmänna
byggnader i landsorterna.
Den så kallade Drottningholmsvägen med därå varande broar vore numera
för allmänna samfärdseln högst nödig, och förelåge nu ej längre de omständigheter,
som eu gång varit föranledande till, att underhållet av samma väg med broar
kom att bestridas av statsverket. På grund härav och jämlikt föreskrift i ovannämnda
nådiga brev till kammarkollegium den 15 mars 1907 anhöll advokatfiskalsämbetet,
å Kungl. Maj ts och kronans vägnar, att väghållningsbesväret, så vitt anginge
ej mindre Drottningholmsbron och Nockeby bro samt den del av Tranebergs
bro, som ej folie inom Stockholms stads område, än även den del av DrottningBihtinii
till riktningens pntolcoll 1UW. t samt. 971 höft, (Nr HOd.) 2
10
Kungl. Maj:t proposition Nr 806.
holmsvägen, som ej än blivit till underhåll å vederbörande vägbållningsskyldiga
fördelad, måtte förklaras skola utgöras av vederbörande väghållningsdistrikt.
Lti en samtidigt till överståthållarämbetet ingiven framställningyrkade
advokatfiskalsämbetet, att underhållet av den inom Stockholms
stad belägna delen av Tranebergs bro måtte övertagas av staden.
Sedan övei den till länsstyrelsen ingivna ansökningen de vägh
ål In in g sskyldiga och vägstyrelserua i Sollentuna och Färentuna härads
särskilda väghållningsdistrikt ävensom kronofogden i orten blivit hörda
meddelade länsstyrelsen den 30 april 1009 utslag i anledning av kammaradvokatfiskalsämbetets
hos läns-fyndsen väckta yrkande. Kammarkollegium,
där utslaget överklagades, fann emellertid i utslag den 22
december 1910 fragorna om övertagande till allmänt underhåll av å ena
sidan ifrågavarande väg med därå belägna Drottningholms och Noc-keby
broar ävensom den inom Stockholms läu belägna del av Tram-bergs bro
samt å andra sidan den del av sistnämnda bro, som folie inom Stockholms
städs område, stå till varandra i det sammanhang, ait de borde
av länsstyrelsen och överståthållarämbetet gemensamt avgöras; och
blev på grund härav, med upphävande av det överklagade utslaget,
målet visat åter till länsstyrelsen, som hade att gemensamt med överståthållarämbetet
företaga detsamma och därmed vidare laoljp-en
förfara. ° 6
Över den av kammaradvokatfiskalsämbetet till överståthållarämbetet
ingivna ansökningen i fråga om framtida underhållet av den inom
Stockholms stad belägna delen av Tranebergs bro hade överståthållarämbetet
hört stadsfullmäktige, vilka i avgiven förklaring bestritt det
framställda yrkandet; och hade vidare, sedan överståthållarämbetet jämlikt
25 kapitlet bvggningabalken och § 2 av nådiga kungörelsen angående
vissa föreskrifter i anledning av cad om jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov är vordet förordnat den 27 november 1845
anmodat Stockholms rådhusrätt att i vederbörandes närvaro undersöka
behovet och nyttan av den ilrågavarande bron, rådhusrätten i skrivelse
den 31 oktober 1910, med överlämnande av i ärendet förda protokoll,
avgivit det utlåtande, att rådhusrätten med hänsyn till förebragt utredning
om kör- och persontrafiken över bron funne bron vara behövlmoch
nyttig för samfärdseln. Vid vad sålunda i ärendet åtgjorts hade
överståthållarämbetet, som fatt kännedom om länsstyrelsens utslag och
att detsamma. genom besvär dragits under kaminarkollegii prövning,
tills vidare låtit bero i avvaktan på utgången av samma besvärsmål.
-v 9 december 1911 sammanträdde länsstyrelsen och överståthållarämbetet
för gemensam behandling av ärendet. Då nämnda myn
-
u
Kungl. Maj:ts proposition Nr 306-
digheter emellertid icke kunde förena sig i en mening, underställdes,
med tillämpning av grunderna i andra stycket av § 56 i landshövdingeinstruktionen,
Irågan Kungl. Maj ts prövning, varefter Kungl. Maj:t
genom beslut den 16 oktober 1912 förklarade, att i det skick samma
fråga då hos Kungl. Maj:t förekommit, överståthållarämbetets och länsstyrelsens
gemensamma beslut skulle avfattas i enlighet med den av
överståtbållarämbetet vid nyssberörda sammanträde uttalade mening.
Till följd härav meddelade länsstyrelsen och överståthållarämbetet
den 15 januari 1913 gemensamt utslag i målet, däri myndigheterna —
enär vägen från Stockholm till Drottningholm över Traneberg och
Nockeby med däri befintliga broar utgjorde för hela Färentnna härad
enda och för södra delen av Bromma socken i''Sollentuna härad närmaste
landsvägsförbindelse med Stockholm, dess hamn och järnvägsstationer,
samt vägen vid sådant förhållande vore för allmänna samfärdseln
nyttig och nödig; alltså och då Kungl Magt och kronan icke
hade någon skyldighet att underhålla ifrågavarande väg eller broar,
och inskränkning av vägens dåvarande bredd icke syntes kunna utan
olägenhet medgivas — prövade, jämlikt 25 kapitlet 8 § byggningabalken
samt 1 och 2 §§ väglagen, skäligt förklara, att vägen med därmed
sammanhängande broar skulle såsom landsväg med bibehållande
av den bredd, den innehade, till underhåll övertagas av vederbörande
väghållningsdistrikt, samt i följd därav ålägga, dds Stockholms stad och
Sollentuna härads väghållningsdistrikt, till hälften vardera, att genast,
intill dess annan behörigen godkänd förbindelse mellan Stockholms stad
och Brommalandet kunde varda anordnad, övertaga underhållet av den
nuvarande flottbron vid Traneberg, dels Sollentuna härads väghållningsdistrikt
att genast till underhåll övertaga vägen mellan Traneberg och
Nockeby, dels Sollentuna härads väghållningsdistrikt och Färentuna
härads väghållningsdistrikt, till hälften vardera, att genast, intill dess
annan behörigen godkänd förbindelse mellan Brommalandet och Kersön
vid Nockeby kunde varda anordnad, till underhåll övertaga den nuvarande
flottbron vid Nockeby, dels ock Färentuna härads väghållningsdistrikt
att genast till underhåll övertaga ej mindre vägen över Kersön
till Drottningholm än även, intill dess annan behörigen godkänd förbindelse
mellan Kersön och Lovön kunde varda anordnad, den nuvarande
flottbron vid Drottningholm.
Over sistberörda utslag anfördes underdåniga besvär ej mindre av
Stockholms stad, Hilleshögs, Adelsö och Spånga kommuner samt Sundbybergs
köping, än även av Färentuna och Sollentuna häraders väghållningsskyldiga.
12
Departements chefen -
Kungl. Maj:ts proposition Nr HOti.
Besvären, som tillhörde jordbruksdepartementets föredragning, föredrogos
i regeringsrätten den 17 februari 1915; och prövade Kungl. Maj:t
— enär tillfredsställande utredning icke i målet ägt rum beträffande vare
sig trafikens omfattning å ifrågavarande väg med tillhörande broar i vad
densamma folie iuom Färentuna och Sollentuna härader och särskilt
vad anginge Drottningholms och Nockebv broar jämte den sannolika
årliga kostnaden för underhåll av sistnämnda broar eller beskaffenheten
och den ungefärliga kostnaden för de andra anordningar, som tilläventyrs
kunde finnas ägnade att utan eftersättande av trafikens berättigade krav
ersätta samma broar — skäligt uppdraga åt länsstyrelsen i Stockholms
län att i nämnda hänseende införskaffa behörig utredning samt därefter
och sedan vederbörande beretts tillfälle att ånjo yttra sig i målet inkomma
med det förnyade underdåniga utlåtande, vartill utredningen
kunde föranleda.
Enligt vad jag ur en av landssekreteraren i Stockholms län avgiven
promemoria inhämtat, har nämnda remiss, som till länsstyrelsen inkommit
den 24 mars 1915, först den 3 juni 1918 föranlett någon åtgärd från länsstyrelsens
sida, då styrelsen nämnda dag, hos såväl väg- och vatteubyggnadsstyrelsen
som kronofogden i Svart=jö fögderi begärt verkställande av
vissa utredningar. Sedan svar härå till länsstyrelsen ingått remitterades
ärendet den 10 augusti 1918 till landsfiskalen i Färentuna distrikt, med
anmodan att bereda vägstämman i Färentuna härads väghållningsdistrikt
ävensom kommunalstämmorna i Hilleshögs, ålunsö och Adelsö
socknar tillfälle att ånyo yttra sig i ärendet, dels ock skyndsamt inkomma
med remissakten och de yttranden, som kunde komma att avgivas.
Svar å denna remiss inkom till länsstyrelsen den 3 innevarande
mars månad, varefter styrelsen samma dag remitterat ärendet till överståthållarämbetet
för yttrande efter hörande av drätselnämndens första
avdelning.
Enligt vad bemälde landssekreterare vidare upplyst torde, sedan
svar från överståthållarämhetet inkommit, ad vokatfiskalsämbetet hos
kammarkollegium lämnas tillfälle att. yttra sig. Därefter skall länsstyrelsen
avgiva det infordrade utlåtandet. Sålunda har länets styrelse
icke ännu, efter en tid av något mera än fyra år. avgivit det från styrelsen
infordrade förnyade utlåtandet i ärendet.
Det är visserligen att beklaga, att frågan om väghållningsdistriktens
övertagande av underhållsskyldigheten beträffande ifrågavarande broar
ännu icke efter tolv år vunnit sin slutliga lösning. Emellertid lärer
statsverket, till dess den högsta instansen fattat beslut i ärendet, även
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 306.
för år 1919 böra vidkännas ifrågavarande underhållskostnad. Med stöd
av den härovan lämnade utredningen torde man emellertid kunna hysa
berättigad, förhoppning, att ärendet inom en jämförelsevis snar framtid
kommer att företagas till avgörande samt att statsverket kommer att
befrias från bördan av broarnas vidare underhåll.
Såsom statskontoret i dess ovan intagna utlåtande erinrat, hava
underhållskostnaderna för ifrågavarande broar hittills i allmänhet bestritts
under förskottstitel och sedermera ersatts, endera från av riksdagen för
ändamålet anvisat anslag eller, såsom skett genom Kungl. Maj:ts beslut
den 23 december 1918, från anslaget till oförutsedda utgifter eller ock
slutligen från den av statskontoret förvaltade Drottningholms broars
arrendemedels fond. Då de utvägar, som förut stått Kungl. Maj.t
till buds för anvisande av medel till täckande av ifrågavarande kostnader,
icke längre, på sätt statskontoret framhållit, kunna eller lämpligen
böra beträdas, lärer Kungl. Maj:t nu böra hos riksdagen anhålla om
för ändamålet erforderliga medel.
Till kostnaderna för vård och underhåll av Drottningsholmsbroarna
hava under nedannämnda år anvisats följande belopp, nämligen
för år 1914 till 15,100 kronor
» » 1915 » 15,700 »
» » 1916 » 15,800 »
» » 1917 » 25,450 » samt
» » 1918 » 32,400 »
Som jag förut nämnt begäres för innevarande år för ändamålet i
fråga ett belopp av 42,200 kronor. Kostnadsstegringen är i jämförelse
med föregående år visserligen avsevärd men den torde dock förklaras
av de särskilt under år 1918 oerhört stegrade arbets- och materialpriserna.
För min del har jag i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke
någon erinran att framställa mot berörda av tillsyningsmannen för
broarna beräknade kostnad.
Den av statskontoret väckta frågan om upphävande av bestämmelserna
i nådiga brevet den 1 februari 1859 i vad de avse fonderande
av arrendeavgifterna för broarna torde icke böra företagas till prövning,
förrän frågan om underhållsskyldigheten i avseende å broarna blivit av
Kungl. Maj:t i regeringsrätten slutligen avgjord.
Under åberopande av vad jag härovan anfört, far jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att, för underhåll och vård
under år 1919, i enlighet med vad jag här ovan närmare angivit,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 271 höft. (Nr 306.) 3
14
Kungl. Maj.ts proposition Nr 306.
av de s. k. Drottningholmsbroarna å tilläggsstat för samma år under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag,'' högst, av 42,200 kronor.
Vad föredragande departementschefen hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämde, fann Hans
Maj:t Konungen gott bifalla; och skulle till riksdagen
avlåtas proposition av den lydelse, bil. litt. ... vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Lidholm.
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1919.