Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

1

Nr 300.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till arbetslöshetens
bekämpande; given Stockholms slott den 14
mars 1919.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet för
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angivna grunder, anvisa

dels på tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag, högst, 8,000,000
kronor,

dels ock på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag, högst, 2,000,000
kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 265 käft. (_Nr 300.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Anvisade an
slag ocITgällande
bestämmelser.

.Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:

Av 1914 års senare riksdag bemyndigades Kungl. Maj:t att såsom
bidrag till understödjande av arbetslösa använda och av tillgängliga medel,
mot framtida anmälan till ersättande, förskjuta ett belopp av förslagsvis
5,000,000 kronor. Kungörelse i ämnet utfärdades den 28 september 1914
(svensk författningssamling nr 237); och påbörjades redan i oktober 1914
sådan understödsverksamhet, som i kungörelsen avsågs.

Sedan verkställd utredning givit vid handen, att statens andel i de
till den 1 december 1915 utbetalda understöden till arbetslösa kunde beräknas
uppgå i det närmaste till 425,000 kronor, föreslog Kungl. Maj:t
1916 års riksdag att till täckande av berörda kostnader å extra stat för
år 1917 anvisa ett belopp å 425,000 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning
blev av riksdagen bifallen.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

I skrivelse den 13 april 1916, nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande, har riksdagen
anmält, att riksdagen dels medgivit, att med avseende å statens meddelande
av understöd till arbetslösa finge tillämpas vissa ändrade bestämmelser
samt att Kungl. Maj:t tills vidare finge vidtaga nödiga åtgärder
för förebyggande av arbetslöshet i enlighet med av riksdagen angivna
grunder, dels ock bemyndigat Kung]. Maj:t att för nu omförmälda ändamål
använda och av tillgängliga médel mot framtida anmälan till ersättande
förskjuta ett belopp, uppgående jämte redan för understödjande av
arbetslösa under år 1916 förskjutna medel till 5,000,000 kronor.

Genom kungörelse den 19 maj 1918 (svensk författningssamling
nr 139) har Kungl. Maj:t därefter, med upphävande av kungörelsen den
28 september 1914, till efterrättelse fastställt ändrade bestämmelser angående
understöd åt medellösa arbetslösa samt bidrag av statsmedel därtill.

Efter framställning av Kungl. Maj:t har vidare 1917 års riksdag å
extra stat för år 1918 anvisat dels till täckande av kostnader för arbetslöshetens
bekämpande under tiden den 1 december 1915—30 november

1916 ett förslagsanslag, högst, 918,500 kronor, dels ock för bekämpande
av arbetslösheten i huvudsaklig enlighet med av Kungl. Maj:t föreslagna
och av riksdagen godkända grunder ett förslagsanslag, högst, 11,500,000
kronor, med rätt för Kung]. Maj:t att därav förskottsvis redan under år

1917 utanordna erforderligt belopp.

Genom kungörelse den 7 december 1917 (svensk författningssamling nr
865) gjordes vissa ändringar i och tillägg till kungörelsen den 19 maj 1916.

Slutligen har 1918 års lagtima riksdag för berörda ändamål anvisat
dels — utöver av 1917 års riksdag beviljade medel — på tilläggsstat för
år 1918 ett förslagsanslag, högst, 12,000,000 kronor, dels ock för år 1919
ett förslagsanslag, högst, 4,000,000 kronor.

I anslutning till de av 1918 års lagtima riksdag antagna grunderna i
avseende å användande av sistnämnda anslag fastställdes genom kungörelse
den 16 augusti 1918 (svensk författningssamling nr 748) vissa ändringar
i och tillägg till kungörelserna den 19 maj 1916 och 7 december 1917
angående understöd åt medellösa arbetslösa samt bidrag av statsmedel
därtill.

De sålunda gällande bestämmelserna i ämnet åro av huvudsakligen
följande innehåll.

Understöd må utgå dels till svensk medborgare, som fyllt 15 år,
är arbetsför inom sitt yrke samt hos organ för offentlig arbetsförmedling
sökt, men ej erhållit arbete, dels ock till sådan persons familj, allt under
förutsättning, att han under minst sex månader före det ansökan gjorts icke

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

åtnjutit understöd av fattigvården, dock att hänsyn icke skall tagas till sådant
understöd av fattigvården, som varit tillfälligt eller utgått i anledning
av sökandens eller hans familjemedlemmars sjukdom eller tilldelats sökande,
som uppenbarligen efter bästa förmåga sökt försörja sig och de sina, men
till följd av särskilt betungande försörjningsplikt nödgats för familjens
nödtorftiga uppehälle mottaga sådant understöd. Förrän understöd kan
beviljas, skall undersökas, huruvida icke lämpligt tillfälle till utkomst
genom eget arbete kan beredas den arbetslöse. Till understöd bidrager
staten med högst 1 krona 50 öre per dag för man och hustru tillhopa,
1 krona per dag för ensam person, som fyllt 18 år, 60 öre per dag för
ensam person, som fyllt 15 men ej 18 år, samt 30 öre för varje inom eller
utom äktenskapet fött barn. Därest arbete på annan ort än hemorten
beredes manlig familjeförsörjare mot avlöning, som är otillräcklig för att
å hemorten jämväl underhålla familjen, må understöd av statsmedel efter
särskild prövning utgå för familjens å hemorten kvarvarande medlemmar
med tillhopa högst 1 krona för dag eller, där barn finnas och ömmande
omständigheter föreligga, med tillhopa högst 1 krona 50 öre för dag.
För det fäll att den arbetslöse beredes ett för hans utbildning och förutsättningar
främmande arbete och därvid icke från början förmår vinna
rimlig utkomst, må understöd av statsmedel till honom efter särskild prövning
utgå med högst 75 öre för dag och under en tid av högst 90 dagar.
Samtliga dessa understöd av statsmedel utgå under förutsättning i regel,
att minst samma belopp tilldelas den arbetslöse av resp. kommuns eller
landstings medel, dock att enligt Kungl. Maj:ts medgivande undantag härifrån
kan ske. Erhåller den arbetslöse bidrag av arbetsgivare eller arbetslöshetskassa,
må understöd likväl till honom utgå, dock med högst så stort
belopp, att detsamma jämte nämnda bidrag uppgår till 2/3 av den å orten
vanliga avlöningen för jämförlig arbetare. Understödets storlek bestämmes
efter den arbetslöses större eller mindre behov och kan efter omständigheterna
utgå i kontanta medel eller, helt eller delvis, i naturaförmåner.
Understödstagare är vid risk av understödets indragande skyldig föra ett
ordentligt och nyktert levnadssätt, att regelbundet anmäla sig hos den
offentliga arbetsförm edingen samt att mottaga lämpligt arbete, som anvisas
honom. Understödet skall icke äga fattigvårds karaktär eller medföra
fattigvårdens rättsverkningar.

Enligt till socialstyrelsen ingångna uppgifter från de lokala arbetslöshetsorganen
hava för denna under stödsverksamhet från och med den
1 oktober 1914 utbetalats följande belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

5

Antal kommuner

städer och lands-

Understödens

totalbelopp

Statens andel
beräknad
till

köpingar.

kommuner.

kr.

kr.

År 1914 (okt.

—dcc.) ... —

—

182,659

91,330

» 1915 . .

......—

—

680,165

340,083

> 1916 . .

......—

—

80,665

40,333

> 1917 . .

—

266,681

133,341

År 1918:

januari . .

......20

3

54,732

27,366

februari . .

......24

13

236,580

129,371

mars . . .

......25

17

369,330

209,764

april . . .

......27

20

371,222

216,658

maj ... .

......25

20

350,669

209,256

juni . . .

......23

18

253,313

154,719

juli . . . .

......22

18

259,586

157,768

augusti . .

......20

17

265,997

162,671

september .

......17

17

214,304

130,500

oktober . .

......18

17

211,163

137,871

november .

......18

18

257,835

172.468

december .

......22

26

313,812

196,510

Summa 1918 —

—

8,158,543

1,904,922

År 1919:

januari . .

......24

25

406,505

252,288

februari . .

......26

29

367,289

214,365

Kostnaderna för understödsverksamheten hava sålunda under hela
kristiden utgjort omkring 5,i milj. kronor,1) varav omkring 3 milj. kronor
belöpte sig på staten. Enbart för år 1918 uppgingo kostnaderna till

3.158.000 kronor, av vilka på statens andel torde komma omkring 1,9
miljoner kronor. För januari—februari månader innevarande år beräknas
samma kostnader till omkring 774,000 kronor, varav för staren omkring

767.000 kronor.

hör sysselsättande av arbetslösa — företrädesvis sten- och textilarbetare
— har under kristiden anvisats tillhopa i runt tal 14 milj. * 2) kronor.
Däri ingå följande under år 1918 anvisade belopp, nämligen

*) Häri icke inräknade kostnaderna för den särskilda understödsverksamheten för
tobaksarbetare, som blivit arbetslösa i samband med tobaksmonopolets genomförande.

2) Häri icke inräknat anslag till den fond, som jämlikt beslut av 1916 års riksdag
upprättats för utlämnande av lån åt kommuner för inköp av gatsten till förebyggande av
arbetslösheten bland stenarbetarna; å dessa medel torde viss ränteförlust åsamkas staten.

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 300.

Arbetslös hetskommis sionen.

till utbildningskurser för arbetslösa textilarbetare.....kr. 100,000

» anordnande av hjälpfoderinsamling och skogsodling in. m. » 2,000,000

» beredande av ytterligare arbetstillfällen åt arbetslösa i

Göteborgs och Bohus län.............» 700,000

» anordnande av hjälpfoderinsamling och skogsodling in. in. » 1,000,000

» planering av flygfältet å Malmslätt.........» 250,000

» inköp av gatsten för statens räkning........» 2,700,000

» anordnande av hjälpfoderinsamling och skogsodling m. m. » 2,000,000

• utbildningskurser för arbetslösa textilarbetare .... » 50,000

» utförande av vissa automobillinjer i Bohuslän m. in. . » 1,000,000

Sammanlagda beloppet av de för nu angivna arbetsföretag anvisade
statsmedlen utgör 9,8 milj. kronor. Om härtill lägges statens andel i kostnaderna
för understödsverksamheten under tiden mars—december 1918 —
motsvarande kostnader för januari—februari 1918 togos i betraktande i
prop. 259 vid nästlidet års riksdag — erhålles en summa av omkring

11,550,000 kronor, som belastar de till arbetslöshetens bekämpande för år
1918 disponibla statsmedlen. Dessa utgjordes dels av återstående medel,
uppgående till 5,715,000 kronor, å det av 1917 års riksdag å extra stat
för år 1918 anvisade anslaget, dels av det av 1918 års riksdag på tilläggsstat
för samma år beviljade förslagsanslaget, högst, 12,000,000 kronor, eller
tillhopa 19,715,000 kronor. Vid nämnda års utgång återstodo alltså av
de för arbetslöshetens bekämpande tillgängliga medlen odisponerade omkring
8,000,000 kronor, som komma att överföras till statsverkets kassafond.

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition, som
kunde komma att i ämnet avlåtas, för bekämpande av arbetslösheten å
extra stat för år 1920 beräkna ett förslagsanslag, högst, 2,000,000 kronor.
Tillika har Kungl. Maj:t i propositionen angående tilläggsstat för år 1919
föreslagit riksdagen att å nämnda tilläggsstat för ändamålet beräkna ett
förslagsanslag, högst, 8,000,000 kronor. I

I skrivelse den 10 innevarande mars har nu arbetslöshetskommissionen
redogjort för utvecklingen och läget å arbetsmarknaden samt för behovet
av anslag för arbetslöshetens bekämpande. Kommissionen har sålunda
anfört följande.

Läget på arbetsmarknaden har under år 1918 otvivelaktigt försämrats
i jämförelse med de närmast föregående krisåren. Omslaget efter
den exempellösa högkonjunkturen under år 1916 inträffade redan på våren
1917, då avspärrningens och handelskrigets följder blevo mera märkbara

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

7

inom det svenska näringslivet och därmed även på arbetsmarknaden. Den
alldeles övervägande delen av näringslivet kunde emellertid då — liksom
dess bättre också allt framgent — hållas uppe; inom åtskilliga grenar
fortsatte även under 1917 krigskonjunkturen, på sina håll med rent av
stegrad styrka, vilket föranledde oavbrutna driftsökningar och nyanläggningar.
Det därav framkallade behovet av arbetskraft beredde tillfälle
till utkomst för arbetare från de områden, där oöverstigliga hinder började
möta för driftens vidmakthållande. Ehuru sålunda under loppet av
år 1917 exempelvis margarin- och gummiindustrierna helt och hållet
nedlades samt sten- och byggnadsindustrierna bageriyrket, sprithanteringen,
sjöfarten, ävensom i mindre grad textilindustrien, starkt begränsades,
kunde den övertaliga arbetskraften i allmänhet finna annan
användning. Huvudanledningen till att arbetslösheten icke redan under
år 1917 framträdde i mera oroväckande mån, var emellertid, att i
och för landets självförsörjning med bränsle ett långt större antal
arbetare, såväl vid de av staten organiserade vedavverkningarna ute i
skogarna som för lagring, upphuggning och detalj distribution till konsumenterna
i alla större befolkningscentra måste tagas i anspråk. Arbetslöshetskommissionen
har vid ett tidigare tillfälle beräknat, att minst

20,000 eljest arbetslösa under vintern 1917—1918 funnit sin försörjning
genom den omläggning av bränsleanskaffningen, som kolimportens minskning
medförde. Under sådana omständigheter varken borde eller behövde
under år 1917 det allmännas hjälpverksamhet anlitas i större omfattning
än som krävdes för att understödja det mindre antal arbetslösa, som på
grund av ålder eller av särskilda orsaker icke lämpligen kunde användas
inom annat yrke eller utom hemorten.

Under år 1918 hava hithörande förhållanden icke gestaltat sig lika
gynnsamt. Även om Sverige på grund av sina naturtillgångar på råvaror
och kraftkällor icke på långt när blivit så svårt hemsökt av arbetslöshet
som övriga jämförliga neutrala länder i Europa, Schweiz, Holland
och särskilt Danmark, utan i likhet med vårt västra grannland Norge i
stort sett kunnat hålla sitt näringsliv gående, så dämpades dock livaktigheten
inom näringsliv och affärsväsen ju längre kriget fortgick.
Trots den framgång, med vilken såväl det allmänna som enskilda företagare
sökte bereda ersättningsmedel för eljest importerade förnödenheter,
blev bristen på sådana alltmer kännbar, samtidigt som den långvariga
stockningen i exporten icke kunde undgå att verka återhållande på en
mängd företag, vilka sågo sina lager överfyllda. Följden blev en avmattning
av näringslivets arbetstempo, varom bland annat de uppgifter
om arbetsmarknadens läge bära vittne, vilka av socialstyrelsen regelbun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

8]

det kvartalsvis införskaffas från flertalet mera betydande industriföretag
i landet. Dessa uppgifter, som för hela året 1916 angåvo ett osedvanligt
gott affärsläge, hava sedermera ställt sig allt mindre gynnsamma,
såsom framgår av nedanstående sammanställning:

Antal redo-visade arbe-tare.

Arbetare (i %) anställda hos arbets-givare, vilka angivit arbetstillgången
såsom

mycket god

god eller
medelgod

mindre än
medelgod

1916.

4:e kvartalet . .

1917.

277,908

39

56

5

l:a kvartalet . .

281,923

33

53

14

2:a > . .

276,438

29

53

18

3:e > . .

268,604

26

54

20

4:e >

1918.

268,587

17

62

21

l:a kvartalet . .

269,148

10

62

28

2:a »

254,075

12

65

23

3:e »

262,071

14

64

22

4:e >

247,624

9

60

31

Under den här behandlade tidsperioden hade sålunda det relativa
antalet arbetare vid arbetsställen, för vilka arbetstillgången rapporterats
såsom mycket god, minskats från 39 till 9 %, samtidigt med att motsvarande
siffra för mindre än medelgod arbetstillgång ökats från 5 till
31 %. Även inom industrier, som hittills under krisen varit särskilt förmånligt
ställda, såsom malmförädlingsverk och mekaniska verkstäder,
kunde under år 1918 förmärkas bestämda tecken till försämring.

Denna har även tagit sig uttryck i minskad efterfrågan på arbetskraft
vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, såsom ådagalägges
av efterföljande tablå rörande antalet arbetssökande på 100 lediga platser:

Kunc/l. Maj:ts proposition nr 300.

9

t

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

[1913......

97

84

83

66

72

71

77

87

75

77

96

92

1914......

62

77

71

59

71

68

82

95

96

94

116

130

Jord- och
skogsbruk

1915......

100

92

90

80

85

81

95

105

87

75

84

84

1916......

73

68

74

58

55

57

50

70

58

67

66

66

1917......

57

59

64

58

50

46

35

49

47

69

73

79

1918......

70

87

91

77

74

80

88

106

95

85

99

116

1919......

122

95

[1913 ......

170

151

119

108

106

122

116

101

94

108

141

122

1914......

147

144

119

101

98

112

103

156

130

145

217

189

1915......

225

209

165

150

126

147

144

130

119

127

165

119

Övriga nä-ringsgrenar

1916......

160

145

121

101

93

100

96

99

89

102

126

107

1917......

128

150

140

132

no

in

132

119

107

117

133

112

1918......

160

196

184

168

153

175

168

145

124

119

133

143

1919......

192

181

[1902—1912 . . .

182

150

119

104

106

119

118

101

93

104

141

134

1913......

153

133

no

97

99

112

107

96

89

98

129

117

1914......

125

127

107

91

93

104

99

133

121

128

192

182

Samtliga ua-

1915......

202

181

147

125

118

135

134

122

no

no

141

113

ringsgrenar

1916......

138

124

109

90

85

92

82

88

79

87

106

97

1917......

no

124

118

108

93

94

88

83

81

100

115

105

1918......

137

167

158

143

136

156

147

131

115

109

125

139

1919......

179

162

Inom såväl jord- och skogsbruk som näringslivet i övrigt hade sålunda
den relativa tillgången på arbetskraft under hela år 1918 varit avsevärt
större än under de närmast föregående krisåren. Särskilt påfallande
är detta beträffande jord- och skogsbruket, vilket väsentligen beror därpå,
att de forcerade vedavverkningarna i huvudsak upphört under 1918
och att den därvid ledigblivna arbetskraften sökt sig tillbaka till jordbruket.
I samma riktning verkade under våren och sommaren 1918 de
svåra livsmedelsförhållandena i städerna, vilka förmådde de arbetslösa
att i långt större antal, än eljest under normala förhållanden är fallet,
på frivillighetens väg taga anställning inom jordbruket. Denna sällsporda
återströmning till landsbygden — vilken icke försiggick i form
av ett samtidigt massutbud med ty åtföljande tryck på lantarbetarlönerna
Bikung till riksdagens protokoll 1010. 1 sand. 200 höft. (AV 300.) 2

i

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

utan småningom vid stigande lönenivå — i förening med emigrationens
avstannande under krisåren kar på ett gagneligt sätt neutraliserat den
svåra åderlåtning av jordbrukets arbetarstam, som från övriga näringars
sida ägt rum under den föregående högkonjunkturen. Det svenska jordbrukets
behov av arbetskraft kan därför under 1918 sägas ha varit i
huvudsak mättat, och flerstädes lärer blott bristen på bostadsutrymme
hava hindrat jordbrukarna att ytterligare öka sin arbetskraft. Genom
den förbättrade tillgången härå sattes jordbruket i stånd att mer effektivt
fylla sin viktiga uppgift i folknäringens tjänst, på samma gång en
lättnad bereddes för städernas överfyllda arbetsmarknad.

Att icke desto mindre arbetslösheten ökades bland industriarbetarna,
framgår av nedanstående tablå, avseende antalet arbetslösa inom fackföreningarna
i % av hela det redovisade medlemsantalet:

År

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Noy.

Dea

1911......

_

12-0

10-4

6-7

3-5

3 2

2''9

31

2-3

4-3

4-4

1912......

8-5

11-1

8-4

6-5

5-2

3-7

3-3

2-8

2-7

2-9

36

5-7

1913......

8-4

8-9

71

57

40

2''6

2-7

2-5

2-3

2-2

2g

4-4

1914......

7-6

10-4

7-6

6''5

Öl

32

3-1

30

8-1

7-7

81

10-3

1915......

150

14''8

12-0

11-2

8-5

6*7

6-3

4-0

3-6

35

3-8

4-5

1916 . . . . .

7-7

80

6-7

5-2

4-7

3-3

2 7

2-7

2-2

22

2-3

2-2

1917......

5-4

5''9

5-5

7-0

4-4

2-8

3-1

3-3

2-8

2''4

2-8

2-4

1918......

5-8

60

50

4-9

5-0

40

4-6

4-2

3''5

3-7

3-2

3-4

1919......

7-6

De nedgående konjunkturerna avspegla sig icke fullt så tydligt i
arbetslöshetsfrekvensen inom fackorganisationerna, som man kanske skulle
väntat. Anledningen torde vara den stegrade plats- och yrkesrörligheten
hos de arbetslösa, vilken medfört en hos oss hittills ovanlig elasticitet å
arbetsmarknaden, i det att arbetslösa yrkesarbetare under dyrtidens och
livsmedelsknapphetens tryck icke tvekat att antaga vilken anställning
som helst, blott den erbjöd ett betryggande livsuppehälle. En medverkande
faktor härtill var den inträdda stegringen av lönerna för grovoch
lösarbetare till en nivå utöver yrkesarbetarnas, vilken företeelse ur
andra synpunkter kunde vara ägnad att väcka åtskilliga betänkligheter.

Arbetskraftens rörlighet är emellertid, såsom också i det föregående
framhållits, icke obetingad; den har bland annat sin gräns i vederbörande
arbetsgivares självintresse att icke få sin vana arbetarstam förskingrad,

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

11

utan såvitt möjligt hålla åtminstone en kärntrupp samlad på ort och
ställe för att vara till hands vid driftens återupptagande. Ett belysande
exempel härpå erbjuder stenindustrien, vilken genom exportens avstannande
omedelbart efter krigsutbrottet råkade i det nödläge, vari den
sedan alltjämt befunnit sig. Såsom kommissionen i tidigare framställningar
närmare utvecklat, hade redan under de första krisåren genom
restriktiva understödsbestämmelser och de förmånliga villkor, med vilka
nästan hela det övriga näringslivet då lockade, så gott som samtliga
yngre stenarbetare sökt sig andra anställningar. På detta sätt inskränktes
antalet hos gatstensindustrifirmorna kvarstående arbetare till omkring
1U av den normala styrkan. Såväl med hänsyn till angelägenheten av
att icke denna industri för framtiden helt och hållet desorganiserades
genom fullständig brist på yrkesduglig personal som ock av nödig omtanke
om de äldre, försörjningspliktiga och ofta med egna hem försedda
arbetarna och deras i regel mycket talrika familjer vidtogos genom statens
försorg åtskilliga åtgärder för att genom vägbyggnader, utdikningsocli
skogsodlingsarbeten, förmedling av gatstensleveranser till stadskommunerna
och så vidare bereda utkomst åt denna äldre arbetarstam. Då
under hösten 1917 behov gjorde sig gällande av ytterligare arbetstillfällen,
anvisade Kungl. Maj:t på kommissionens hemställan statsmedel till
inköp för vissa statsmyndigheters räkning av 200,000 kvm. gatsten; en liknande
beställning på 300,000 kvm. har även blivit gjord under hösten
1918, varigenom 1,830 stenarbetare (därav 450 i Blekinge, 190 i Halland
och 50 i Kalmar län; de övriga i Bohuslän) beretts tillfälle till nödtorftig
försörjning genom eget arbete i sitt gamla yrke. Arbetet på dessa
statens stenbeställningar avstänges under somrarna, då de arbetslösa sysselsättas
med skogsodling på de bohusländska kalmarkerna, anläggning
av automobilvägar, torvtäkt med mera, vilka arbeten till huvudsaklig del
stå under ledning av en för ändamålet särskilt inrättad arbetsdirektion.
Särskilt för torvtäkt hade Kungl. Maj:t under år 1918 beviljat 700,000
kronor att utgå av arbetslöshetsanslaget.

Genom den minskade införseln av spånadsämnen hava stora svårigheter
uppkommit inom olika branscher av textilindustrien. Kommissionen
har dera gånger haft tillfälle att inför Kungl. Maj:t framlägga de
omständigheter, vilka efter hand ledde därhän, att under hela år 1918
en avsevärd del av den fasta arbetarstammen varit permitterad; särskilt
vid bomullsfabrikerna var sålunda driften under större delen av året så
gott som fullständigt nedlagd. Till en början sökte arbetsgivarna i förhoppning
om en inträdande ljusning med avseende å världsläget och importmöjligheterna
att sammanhålla sina arbetsstyrkor genom lämnande

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

av arbetslöshetsunderstöd, uppgående till 2/3 av den vanliga arbetsinkomsten.
Då emellertid stagnationen inom industrien fortsatte och förvärrades
samt därigenom detta arbetsgivarnas frivilliga åtagande kom att åsamka
dem en utgift på inemot 100,000 kronor i veckan, vilket i längden ansågs
bliva alltför betungande för industrien, vände de sig var i sin ort
till de kommunala myndigheterna med anhållan om igångsättande av
offentlig understödsverksamhet för de arbetslösa textilarbetarna; samma
begäran framställdes jämväl av textilarbetarnas fackorganisation. Efter
överläggningar med alla intresserade parter meddelade arbetslöshetskommissionen
närmare upplysningar rörande kommunernas handhavande av
understödsverksamhet för de arbetslösa textilarbetarna, vilken i allmänhet
tog sin början under januari månad 1918, förnämligast i Borås, Norrköping
samt ett antal mindre industrisamhällen i trakten av Göteborg
och i södra Älvsborgs län. Arbetsgivarna fortsatte att med förminskade
belopp (cirka 30,000 kronor i veckan) utbetala understöd i form av hyresbidrag1
till de arbetslösa.

Även om genom dessa understöd, vilkas sammanlagda belopp enligt
gällande förordning ej fick överstiga 2/3 av den normala arbetsförtjänsten,
nödtorftig bärgning bereddes, kunde dock ej förbises, att en
längre tids sysslolöshet innebar allvarliga faror i moraliskt hänseende för
de yngre arbeterskorna samt de minderåriga. På framställning av kommissionen
beslöt Kungl. Maj:t därför den 31 december 1917 att till kommissionens
förfogande ställa ett belopp av 100,000 kronor att utbetalas
såsom bidrag till de kurser, som av vederbörande kommuner anordnades
för arbeterskornas och de minderårigas utbildning i husliga sysslor, sömnad,
yrkeskännedom och allmänt medborgerlig kunskap. Sådana kurser
blevo sedermera igångsatta i 15 kommuner med över 2,000 deltagare.
Då det beviljade anslaget härigenom blev i det närmaste förbrukat, och
då dylika utbildningskurser jämväl under innevarande vinter ansågos
önskvärda, även med hänsyn till de arbetslösa inom andra yrken, hemställde
arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 19 december 1918 till
Kungl. Maj:t att av arbetslöshetsanslaget ett belopp å ytterligare 50,000
kronor måtte ställas till förfogande för att av kommissionen användas
såsom bidrag till sådana kurser på enahanda villkor som under 1918,
vilken framställning blev av Kungl. Maj:t bifallen den 31 december 1918.
I anledning härav har kommissionen i cirkulär uppmanat hjälpkommittéerna
i de kommuner, där arbetslösa kvinnor och minderåriga mera talrikt
förekomma, att även under denna vinter anordna lämpliga utbildningskurser.

De under fjolårets vinter igångsatta kurserna voro emellertid be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

13

räknade att avslutas under loppet av april månad, då spörsmålet om beredande
av lämplig produktiv sysselsättning sålunda åter skulle bliva
aktuellt. Kommissionen ansåg sig därför pliktig att söka i god tid finna
någon utväg. Efter ingående utredningar hemställde kommissionen
den 28 februari 1918 hos Kungl. Maj:t om anvisande av 2 miljoner
kronor från arbetslöshetsanslaget för anordnande under kommissionens
inseende av lättare jordbruksprodukti va arbeten, såsom ljung- och lövtäkt,
bärplockning, insamling av diverse surrogatmaterial, kottplockning,
ris- och buskröjning samt vissa skogsvårdande arbeten, samtliga företrädesvis
å allmänningsområden stående under skogssällskapets ledning.
Företaget skulle stå under ledning av en särskild, av chefen för civildepartementet
utsedd arbetsdirektion, samverkande med skogssällskapet,
och för arbetenas utförande skulle i första hand användas arbetslösa
textilarbeterskor, vilka icke med fördel kunde beredas arbete direkt i jordbrukets
tjänst eller annan sysselsättning i hemorten. Sedan Kungl. Maj:t
den 8 mars 1918 godkänt kommissionens förslag, utarbetades i samråd
med vederbörande arbetar- och arbetsgivarsammanslutningar organisationen
i detalj samt fastställdes arbetsvillkoren, enligt vilka daglönen för
manlig och kvinnlig arbetare skulle utgöra respektive 2,25 och 2 kronor
(med tillägg av 1 krona för manlig självförsörjare) samt fri förplägnad
och inkvartering, vilka naturaförmåner uppskattades till ett värde av
tillhopa 2,75 kronor per dag och arbetare. De kvinnliga arbetarna försågos
dessutom med kläder och skodon, vilka de fingo tillösa sig genom
ett mindre avdrag av lönen.

Förberedelserna till denna tämligen vidlyftiga och dittills oprövade
organisation hade under senvintern fortskridit så långt, att företaget, som
antagit namnet skogssällskapets statsarbeten (med centralledningen förlagd
till Göteborg) enligt plan redan i april 1918 kunde utsända de första
kolonierna av arbetslösa textilarbetare från Malmö till några under skogssällskapets
förvaltning stående allmänningar i mellersta Skåne. Under
maj månad utryckte de övriga kolonierna, så att hela antalet under sommaren
och hösten utgjorde cirka 40, av vilka flertalet varit förlagda till
västra Sverige, så långt som möjligt i närheten av textilindustriens
centra. En del av dessa kolonier har utgjorts av så kallade dagkolonier
i städernas omnejd, så att arbetarna kunnat bo i sina hem. Hela den
sysselsatta arbetsstyrkan har under året uppgått till sammanlagt 4,300
varav 2,500 kvinnor; under innevarande vinter hava 600 arbetslösa män
varit anställda på ett mindre antal kolonier, huvudsakligen för utdikning
av mossar.

Arbetslöshetskommissionen har vid flera tillfällen inför Kungl. Maj:t

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

haft anledning att närmare redogöra för erfarenheterna och resultaten
av denna statsarbetenas verksamhet. Vid uppgörandet av planen härför
förutsattes, att arbetsföretagen skulle vara produktiva till sin karaktär,
men å andra sidan hade man klart för sig, att de icke kunde bliva vinstgivande
i affärsmässig mening, något som sällan eller aldrig brukar vara
fallet med nödhjälpsföretag av detta slag. I kommissionens förslag framhölls
tvärtom, att kommissionen jämväl räknade med den sannolikheten,
att statens verkliga kostnader skulle komma att ställa sig avsevärt högre
än om arbetslöshetsunderstöd lämnades de arbetslösa. Syftet med ifrågavarande
arbetsföretag var uteslutande av social art, och detta ändamål
anser kommissionen företaget lyckats uppfylla i högre grad, än vad man
med hänsyn till rådande förhållanden vågade förutsätta. Statsarbetena
hava otvivelaktigt genom att under sommaren med nyttigt arbete sysselsätta
inemot 25 % av de arbetslösa textilarbetarna lättat den börda, som
nu under snart ett år påvilat denna industri och dess arbetarstam, samt
givit det allmänna, icke minst vederbörande kommuner, en god hjälp
mot de följder av arbetslösheten, vilka icke kunna botas eller förebyggas
enbart genom understöd i penningar. Företaget har sålunda enligt kommissionens
uppfattning visat sig vara ett i kampen mot arbetslösheten
värdefullt medel, vars användbarhet enligt erfarenhetens vittnesbörd icke
är begränsad till de arbetslösa textilarbetarna, utan som med lika stor
fördel kan brukas för arbetslösa från skilda verksamhetsgrenar. Genom
arten av sin verksamhet och förläggningen till landsbygden vänjas dessa
arbetslösa vid utarbete i skog och mark, samt kunna, vilket också under
förliden sommar på vissa håll varit fallet, vid behov hjälpa till vid brådskande
jordbruksarbete på orten.

Då statsarbetenas verksamhet under sommaren fått en större omfattning
än från början beräknats, blevo de först anslagna medlen förbrukade
redan under september månad 1918; på hemställning av kommissionen
beviljade Kungl. Maj:t den 13 september ytterligare 1 miljon,
och för fortsättandet av statsarbetenas verksamhet även under år 1919
anvisades den 31 december 1918 2 miljoner kronor.1

Till följd av den ökade införsel av spånadsämnen, som möjliggjordes
genom tonnage- och handelsavtalet med de associerade makterna,
kunde visserligen mot slutet av 1918 driften inom textilindustrien ut-* 1

1 För mera detaljerad kännedom om de ovannämnda utbildningskurserna för arbetslösa
samt för skogssällskapets statsarbeten hänvisas till Sociala meddelanden 1918 sid. 1253
—1263 och 1919 sid. 3—8 samt till berättelsen över vad sig i riket tilldragit haver och
d:r Karl Hildebrands årsredogörelse för de svenska statsmakterna och kristidens folkhushållning
1918.

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

15

vidgas och återupptagas på de håll, särskilt vid bomullsfabrikerna, där
den under nästan ett år varit fullständigt nedlagd. Men ännu har textilindustrien
så långt ifrån kunnat utveckla sin fulla produktionskapacitet,
att ett betydande antal textilarbetare, särskilt kvinnliga, alltjämt gå
arbetslösa, oaktat 20 % av arbetarstammen beräknas hava år 1918 sökt
sig till annat yrke eller eljest övergivit sin gamla anställning. Härom
vittnar efterföljande, på grundval av uppgifter från Textilindustriförbundet
utarbetade översikt över arbetslöshetens omfattning inom textilindustrien.

Tidpunkt

Redo-

visade

företag

Antal

arbetare

Därav sysselsatta
med

Arbets-

lösa

%

Av arbets-givare utbe-talt u:ider-stödsbelopp
pr vecka
Kronor

ordinarie

arbete

%

tillfälligt

arbete

%

1 november 1917.........

122

23,305

66-9

7-3

25-8

111,07041

1 februari 1918..........

122

21,679

63-8

6 6

29-6

104,785 13

1 maj > ..........

121

20,426

59-9

8''3

318

47,287-72

1 augusti > ..........

119

18,485

53-8

116

34-6

31,405-82

1 december » ..........

119

19,053

75-7

4-3

20-o

34,537-93

Antalet arbetslösa hade sålunda nedgått från 6,300 den 1 augusti
1918 till 3,817 fyra månader senare. Sedan dess har arbetslösheten
ytterligare förminskats, ehuru fortfarande i Norrköping cirka 700 och i
Borås cirka 1,000 textilarbetare uppbära understöd. Under förutsättning
av normala förhållanden inom landets näringsliv i övrigt synes man
inom textilindustrien hava räknat med att under loppet av instundande
vår kunna återupptaga verksamheten i full omfattning. I varje fall torde
kunna förväntas, att icke längre brist på råvaror kommer att utgöra något
avgörande hinder härför.

Sådant hinder har emellertid uppkommit på grund av den så kallade
fredskrisen. Då därav föranledda rubbningar inom det ekonomiska
livet kunnat förutses, hade arbetslöshetskommissionen för sin del på
hösten 1918 förordat fortsättande av skogssällskapets statsarbeten även
under år 1919 ur den synpunkten, att desamma genom sin användbarhet
för även andra kategorier arbetslösa än textilarbetare utgjorde ett ändamålsenligt
led i den svenska arbetsmarknadens fredsberedskap.

Omedelbart efter vapenstilleståndets avslutande den 11 november
1918 drabbades såväl konfektions- som skoindustrierna av en förlamande
stagnation. Fabrikanternas orderupptagning, vilken ännu under oktober

16

Kungl. Majts proposition nr 300.

månad gått synnerligen tillfredsställande, blev med ens omöjliggjord, och
genom allmänhetens bristande köplust blevo grossister och särskilt detaljister
liggande med sina välfyllda lager av mindervärdiga och dyra
kristidsartiklar. Stockningen inom dessa båda branscher har på sista tiden
förvärrats, sedan förhoppningarna om export, såsom den bekvämaste utvägen
ur det iråkade trångmålet, hittills icke kunnat uppfyllas. Under
februari månad har man begynt permittera personalen, och skulle icke
någon ljusning av läget kunna skönjas under närmast förestående veckor,
lärer under vårens lopp en stor del av den till ett antal av 7 å
8,000 (huvuddelen kvinnor) personer uppgående arbetsstyrkan inom konfektionsindustrien
samt av skofabrikernas cirka 6,000 arbetare (varav
50 % vuxna män, 40 / nästan uteslutande ogifta kvinnor och 10 % minderåriga)
komma att entledigas. Skofabrikanterna hava dessbättre utfäst
sig att regelbundet till sina arbetare utbetala 2/3 av gällande minimilöner,
på grund varav det allmännas understödsverksamhet åtminstone
icke tills vidare här torde behöva träda hjälpande emellan. Konfektionsarbetsgivarna
torde i regel komma att efter textilindustriens förebild bidraga
till sina arbetares utkomst under den förestående arbetslöshetsperioden,
såsom sker i Älvsborgs län, där understödsverksamheten för
konfektionsindustriens arbetslösa, såväl fabriks- som hemarbetare redan
tagit sin början. För att i främsta rummet bereda dessa arbetslösa
lämplig sysselsättning har länshjälpkommittén i Borås — vilken med
stor framgång under hela år 1918 dels organiserat olika slags utbildningskurser
för de arbetslösa textilarbetarna, dels anordnat hjälparbeten
för dem — med fullföljande av därvid vunna erfarenheter anskaffat ett
större parti kasserade klädespersedlar från marinens förråd i Karlskrona,
vilka för omändringsarbete lämnas till de arbetslösa hemarbetarna ute
på landsbygden för att därefter till självkostnadspris tillhandahållas
mindre bemedlade genom livsmedelsnämndernas försorg, varvid medel
från dyrtidsanslaget kunnat användas i rabatteringssyfte. Det förtjänar
även att framhållas, hurusom även vissa arbetsgivare inom konfektionsbranschen
förklarat sig villiga att helt bekosta sina arbetares understöd.

Svårigheterna inom skoindustrien och konfektionen sträcka sina
verkningar till i samband därmed stående industrigrenar. Från läderindustrien
förljudes sålunda, att skofabrikernas förestående driftsinställelse
kommer att tvinga dem till betydande inskränkningar av sin arbetsstyrka,
och det är fara värt, att en alltför långvarig avmattning inom
konfektionen kommer att högst menligt inverka på textilfabrikanternas
förhoppningar att snart se bättre tider randas för sin betryckta näring.

Den plötsligt påkomna depressionen inom konfektions- och sko -

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

industrierna var fredskrisens första yttring på den svenska arbetsmarknaden.
Såsom varit att vänta, torde liknande övergångssvårigheter möta
också inom andra industrier. Överallt inom näringslivet förspörjes också
ovisshet inför framtiden och i följd därav minskad företagsamhet. Särskilt
hårt äro järnmalmsgruvorna drabbade genom exportens avstängande;
de arbetare, som härigenom blivit arbetslösa, ha dock tills vidare absorberats
av skogsarbetet, ehura detta under innevarande vinter i mellersta
och södra Sverige icke på långt när bedrivits i samma omfattning som
under de föregående åren. Vid det norrländska skogsbruket synas arbetstillfällena
i stort sett varit tillräckliga för att giva sysselsättning åt
den förefintliga arbetskraften.

För de mekaniska verkstäderna åter har bakslaget kommit så kraftigt,
att arbetstillgången nästan överallt avsevärt begränsats. Det torde
tyvärr icke heller förefinnas stora utsikter för denna industri att för
framtiden kunna behålla hela den stora arbetsstyrka, för vilken under
de föregående utomordentliga konjunkturerna anställning kunnat beredas.
Sedan 1913 har nämligen antalet arbetare i den mekaniska verkstadsindustrien
ökats från 36,000 till 59,000; från ledande håll inom industrien
synes man hysa farhågor för, att större delen av denna nyintagna
arbetskraft måste avskedas. Detta försiggår också i oroväckande grad,
särskilt vid vissa specialverkstäder; av denna anledning har också understödsverksamheten
i Stockholm, som hittills kunnat begränsas till endast
ett par fack, bageri-, måleri- samt bleck- och plåtslageriarbetare, under
innevarande mars månad utsträckts till att omfatta även arbetslösa järnoch
metallarbetare.

Pappersbruken arbeta ävenledes under tryckta konjunkturer och
hava i flera fall fått permittera delar av sin personal. Genom den tynande
sjöfarten på Östersjön har hamn- och stuveriarbetet blivit lidande
på den svenska ostkusten.

Arbetslöshetskommissionen får i samband härmed såsom sin erfarenhet
framhålla, att den rådande höga lönenivån varit eu bidragande
omständighet till att många arbetsgivare nu tyckas föredraga alt avskeda
sina arbetare i stället för att som under föregående lågkonjunkturer försöka
hålla dem kvar i arbetet och sysselsätta dem på tidlön med förekommande
diversearbeten inom företagen. I Stockholm hava till exempel
åtskilliga firmor inom bleck- och plåtslageribranschen entledigat arbetare,
som de haft i sin tjänst oavbrutet i 20 och 25 år, medan de förut vid
liknande tillfällen låtit dem gå kvar på verkstäderna och för dåvarande
lägre timlön förrätta skrotarbete och dylikt.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 265 käft. (Nr 300.)

3

18

Kungl. Maj-.ts proposition nr 300.

Det nuvarande läget på arbetsmarknaden är sålunda ägnat att ingiva
vissa farhågor för att vårt land vid kristidens slut skall bliva utsatt
för den massarbetslöshet, från vilken det blivit i så hög grad förskonat
under själva kriget. För att närmare utröna ställningen anmodade arbetslöshetskommissionen
under sistlidne februari månad samtliga länshjälpkommittéer
att redogöra för arbetslöshetens nuvarande omfattning
samt meddela, huruvida och inom vilka fack man kunde befara en ytterligare
ökning av densamma. Av länshjälpkommittéernas inkomna yttranden
att döma har arbetslösheten för närvarande otvivelaktigt en större
omfattning än under de närmast föregående åren, men frånsett de för
fredskrisen särskilt utsatta, i det föregående berörda industrierna, anses
situationen icke giva anledning till några allvarligare farhågor. Med
vårens inbrott förväntas de sedvanliga säsongarbetena komma i gång,
varigenom arbetsmarknaden för grov- och lösarbetare antages bliva väsentligt
lättad. Den svåra arbetsbristen inom måleriyrket, som under
snart två år nödvändiggjort understödsverksamhet för städernas måleriarbetare,
hoppas man kunna häva genom den förestående importen av
linolja. Genom brödransoneringens fortgående mildring och avveckling
torde arbetstillfällena inom bageriyrket småningom förbättras. Och vad
till sist jordbruket beträffar, synes visserligen dess behov av arbetskraft
icke vara så stort som under föregående år, på grund av ovannämnda
återinvandring till landsbygden under fjolåret, men vid vårbrukets början
kommer i varje fall att beredas plats för många armar ifrån de överfyllda
stadsmannanäringarna. Det sättes dock därvid ifråga, huruvida
man under innevarande år har att räkna med samma villighet att återvända
till jordbruket. Från arbetsförmedlingsanstalterna förspörjes sålunda,
att den lediga’ arbetskraften, i förhoppning att livsmedelsbristen i
städerna ej skall bliva lika kännbar som i fjol våras, visar mindre lust
att taga anställning som lantarbetare.

Med ledning utav nämnda redogörelse från länshjälpkommittéerna
samt i anslutning till särskilda uppgifter från de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna
har antalet arbetslösa inom våra större städer och arbetarcentra
beräknats uppgå till följande antal:

Stockholm

Uppsala .

Eskilstuna

Norrköping

Linköping

Jönköping

. . . 1,600 män Växjö.........200

. . . 550 Västervik.......170

. . . 160 Kalmar.....minst 300

. . .1,300 Visby......... 50

250 ä 300 Karlskrona.......300

. . . 200 Kristianstad......300

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Malmö.....

Skara . . .

..... 80

Lund.....

.....300

Karlstad . . .

.....200

Landskrona . .

.... 270

Örebro ....

Hälsingborg . .

.....7f>0

Västerås . . .

.....150

Ystad.....

.... 242

Falun ....

..... 60

Trälleborg . . .

.....120

Gävle ....

.....150

Eslöv.....

..... 75

Sundsvall . .

.....400

Halmstad . . .

. . 350 & 400

Östersund . .

..... 50

Göteborg . . .

Umeå ....

. . 150 ä 200

Uddevalla . .

.....120

Lnleå ....

..... 70

Borås ....

.....1,280

Ovanstående siffror äro approximativa och angiva icke heller hela
antalet arbetslösa inom landet. Men de torde dock i stort sett giva en
riktig bild av läget för städernas vidkommande, och det kan tyvärr befaras,
att även om antalet för närvarande arbetslösa byggnads- och grovarbetare
vid vårarbetenas upptagande kommer att minskas, den fortgående
krisen inom sko-, läder-, konfektion- och textilindustrierna samt
måhända även inom de mekaniska verkstäderna kommer att hålla arbetslöshetssiffran
uppe vid samma nivå.

Utgår man från, att läget och utsikterna på arbetsmarknaden i
huvudsak te sig såsom här ovan angivits, måste det allmänna uppenbarligen
alltjämt träda hjälpande till för att minska arbetslöshetsfaran och
mildra dess verkningar. Vid de olika tillfällen, då frågan härom behandlats
av statsmakterna, har full anslutning uttalats till den av arbetslöshetskommissionen
städse hävdade uppfattningen, att offentliga hjälpåtgärder
böra så vitt möjligt vara av förebyggande natur och åsyfta försörjning
genom eget arbete. I sådant syfte har dels kommissionen själv
städse strävat att vidtaga nödiga åtgärder härför, dels uppmanat kommunerna
att i främsta rummet försöka bereda de arbetslösa utkomst genom
anordnande av extra arbeten. Genom skogssällskapets statsarbeten
äger kommissionen ock en lämplig och elastisk organisation för dessa
uppgifter. Såsom förut påpekats hava statsarbetena under fjolåret berett
sysselsättning, förutom åt textilarbetare även åt arbetslösa stenarbetare,
målare och bagare. Det är också arbetslöshetskommissionens avsikt att
låta statsarbetena till våren omhändertaga de arbetslösa kvinnorna inom
sko- och konfektionsiudustrierna enligt samma plan som i fjol tillämpades
för textilarbeterskornas vidkommande och med ledning av därvid vunna
erfarenheter. För de manliga arbetslösa, vilka icke äro lämpade för
jordbruket eller som icke kunna tänkas bliva tagna i anspråk av andra
verksamhetsgrenar, hava vissa större arbeten planerats såsom de fortsatta

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

arbetena med Krokåns reglering och ifrågasatta vägarbeten mellan Kolbättan
och Ödsmål i Bohuslän. På grund av framställningar av de
kommunala arbetslöshetskommittéerna i Stockholm, Oxelösund, Norrköping
och Linköping med hemställan att lämpliga arbetsföretag av produktiv
karaktär måtte igångsättas för de många arbetslösa i städerna på
ostkusten begärde arbetslöshetskommissionen bemyndigande av Kungl.
Maj:t att låta skogssällskapets statsarbeten utföra vissa större vägarbeten
å Mästermyr på Gottland, varigenom cirka 260 arbetslösa skulle kunna
placeras. Sedan Kungl. Maj:t den 21 februari härtill givit sitt bifall,
hava dessa arbeten nu påbörjats. Dessutom hava vid arbeten för flyghamnen
å Malmslätt- beretts anställning för ett 80-tal arbetslösa byggnads-
och grovarbetare från Linköping, för vilket syfte ett särskilt belopp
på 250,000 kronor blivit anvisat av arbetslöshetsanslaget och på vissa
villkor ställt till de militära vederbörandes förfogande. Arbetslöshetskommissionen
har även sin uppmärksamhet riktad på andra liknande
arbetstillfällen inom landet, men vill med avseende å dessa åtgärder av
förebyggande art anmärka, att det på förhand icke kan närmare förutses,
på vilket sätt hjälp i varje särskilt fall lämpligast skall kunna åstadkommas.
Förhållandena under olika årstider, på olika orter och beträffande
olika arbetargrupper kunna vara så olikartade, att det måste få
ankomma på Kungl. Maj:t att efter sig företeende omständigheter träffa
avgörande beträffande såväl arbetenas beskaffenhet som formerna för
deras anordnande.

Även om genom de arbetslösas övergång till anställning hos andra
arbetsgivare eller till statens och kommuners med flera arbetsföretag eller
genom andra dylika förebyggande åtgärder arbetslösheten kan verksamt
bekämpas, är det ställt utom allt tvivel att understödsverksamheten måste
vidmakthållas. Enligt kommissionens uppfattning äro de nu gällande
bestämmelserna för densamma i stort sett tillfredsställande, särskilt sedan
understödsbeloppen genom den kungl. kungörelsen den 16 augusti 1918
bragts upp till en lämplig nivå. Understöd av statsmedel utgår sålunda
alltjämt i regel för en var arbetslös med enahanda belopp, som tilldelats
honom av vederbörande kommun och landsting för ändamålet anvisade
medel. Liksom under föregående år hava landstingen för arbetslöshetens
bekämpande beviljat betydande belopp, för år 1919 uppgående till kronor
2,023,520. Därest emellertid vederbörande kommunala arbetslös hetsorgan
(hjälpkommitté eller kommunalnämnd) undantagsvis på grund av särskild
omständighet anser understöd av statsmedel för understödjande av arbetslösa
erforderligt, fastän bidrag av enahanda belopp icke ställts till
förfogande av kommun eller landsting, kan framställning om högre stats -

Kungl. AJaj:ts proposition nr 300.

21

bidrag än hälften ske hos Kungl. Maj:t. En sådan ansökan med uppgift
å kommunens ekonomi och skatter, dess arbetslöshetsförhållanden,
Vidtagna förebyggande åtgärder mot arbetslösheten samt tidpunkten för
understödsverksamhetens igångsättande, omfattning och kostnader ingives
till vederbörande länshjälpkommitté, vilken har att med eget utlåtande
överlämna densamma till arbetslöshetskommissionen för vidare befordran
till Kungl. Maj:t. På grund av den svårartade arbetslösheten inom textilindustrien
under år 1918, vilken verkat särskilt betungande för dennas
lokala centra i västra Sverige, hava åtskilliga kommuner för första gången
i större utsträckning begagnat sig av den medgivna möjligheten
att erhålla högre statsbidrag än normalt medgivna 50 % av understödsbeloppen,
vilka framställningar med hänsyn till att dessa kommuners
ekonomi nästan övervägande är grundad på ett eller ett par textilindustriella
företag, i regel blivit beviljade med begärda belopp. Dessa kommuner
äro Lyse (9/io statsbidrag), Råda (9/io), Fässberg (*2/3) och Örgryte
(Va) i Göteborgs och Bohus län och i Älvsborgs län Borås stad (3 4),
kommunerna Örby (9/in), Seglora (9/io), Torpa (2/3), Fritsla (9/io), Kinnarumma
(9/io), Kanna (9/10), Skallsjö (3A), Starrkär (2/3), Berghem (9/1<>),
Hajom (9/io), Toarp (3A) samt i Blekinge län Asarums kommun med
(9/io). Genom denna anordning har det för vederbörande kommuner
blivit lättare att visa nödigt tillmötesgående mot de arbetslösa.

Kommissionen anser sig emellertid kunna vitsorda, att kommunerna
undantagslöst iakttagit mycket stor varsamhet vid understödslämnandet.
I flera fall hava också under innevarande vinter en del städer, såsom
Västerås och Eskilstuna, hellre anordnat för innevarande årstid rätt så
kostsamma extra arbeten än igångsatt understödsverksamhet. Till följd
därav att det högre statsbidraget till särskilt betungade kommuner i
regel blott beviljas för tre månader i sänder, och då procentsatsen göres
beroende av det mer eller mindre intresse kommunen visar för att genom
förebyggande åtgärder minska arbetslösheten eller genom anordnande av
utbildningskurser sysselsätta de arbetslösa, stimuleras vederbörande att
driva sin arbetslöshetspolitik i dessa gagneliga riktningar. Å andra
sidan äro länshjälpkommittéerna ålagda att övervaka, att kommun, där
större arbetslöshet förekommer, också fullgör sin skyldighet mot de nödställda
i enlighet med den offentliga understödsverksamhetens principer.
Enligt vad kommissionen på direkt förfrågan hos länshjälpkommittéerna
inhämtat, ha åtskilliga kommuner visserligen ibland under eu tid tvekat,
huruvida kontant understöd skalle behöva lämnas de arbetslösa, men
några påtagliga försummelser synas icke hava förekommit.

På grund av att läget på arbetsmarknaden under år 1918 blivit

22

Kungl. May.ts proposition nr 300.

nästan lika brydsamt som under det första krisåret 1914—1915, har en
lika omfattande understödsverksamhet nu varit anordnad inom ett stort
antal kommuner. Under december 1918 pågick sålunda understödsverksamhet
i 22 städer och 26 landsbygdskommuner för en kostnad av
313,812 kronor, varav statens andel beräknats till 196,510 kronor. För
hela år 1918 uppgick understödskostnaden till en så betydande totalsumma
som 3,158,543 kronor, varav på statens andel belöpte ett beräknat
belopp av 1,904,922 kronor. I jämförelse med förhållandet under år
1917 har inträtt en högst avsevärd stegring, nästan helt förorsakad av
understödet till de arbetslösa textilarbetarna.

Ehuru sålunda kostnaderna för understödsverksamheten så väsentligt
stegrats och med hänsyn till de mörka utsikterna på arbetsmarknaderna
icke lära kunna förväntas att för detta år bliva lägre, och även
om anslag till nödhjälpsarbeten skulle komma att uppgå till ungefär
samma belopp som under 1918, synes det å tilläggsstat för år 1919 beräknade
anslaget av 8 miljoner kronor icke behöva höjas. Det i statsverkspropositionen
för samma ändamål på extra stat för år 1920 äskade
beloppet av 2 miljoner kronor torde likaledes få anses tillräckligt för
den korta tid under samma år, som kan komma att förflyta, intill dess
frågan om eventuellt tilläggsanslag hinner undergå vederbörlig behandling.

Departe- Av arbetslöshetskommissionens nu återgivna redogörelse framgår,

mentschefen. arbetsmarknadens läge under år 1918 uppvisat en fortgående försämring,
beroende framför allt på den utländska samfärdselns allt mera
effektiva avstängning under 1917 och början av 1918. Härav framkallades
nämligen å ena sidan en allt kännbarare brist på vissa råvaror och
nödvändighetsartiklar för produktionen, å andra sidan ökad svårighet för
vissa exportindustrier att vinna avsättning för sina alster. En väl behövlig
lättnad för näringslivet i dessa avseenden bereddes genom den med de
associerade makterna avslutade handelsöverenskommelsen, varigenom den
försämring i läget å arbetsmarknaden, som icke desto mindre framträdde,
dock icke blev av alltför stora dimensioner. I de fall, då vederbörande
arbetsgivare ansågo sig kunna räkna med snar förbättring av läget, visade
de i allmänhet stor villighet att genom tillfälligt anordnade arbeten
bereda sina lediga arbetare annan sysselsättning eller att genom egen
understödsverksamhet lämna dem nödtorftig utkomst. Emellertid hade
under den föregående högkonjunkturen inom vissa industri- och affärsgrenar
intagits ny arbetskraft, som vid affärslägets nu inträdda försämring
till stor del entledigades.

Vid övervägandet av det allmännas åtgärder i anledning av den

23

Kutiffl. May.ts proposition nr 300.

sålunda uppkomna arbetslösheten kunde givetvis icke förbises den trängande
nödvändigheten av att landets självförsörjning av livsmedel och
bränsle icke förhindrades genom brist på arbetskraft. Såsom riktlinje
för statens arbetslöshetspolitik uppställdes därför, att de arbetslösa, som
voro lämpliga för arbete vid jord- och skogsbruk, skulle inriktas på att
taga sådan anställning. Denna strävan från vederbörande myndigheters
sida möttes ock med förståelse från de arbetslösa själva, som av egen
drift och under påverkan av arbetsförmedlingsanstalter och arbetslöshetskommittéer
i mycket stor utsträckning sökte sig ut till landsbygden och
där fingo anställning inom jordbruket, vid torvupptagning, skogsavverkning
o. s. v. Till denna strömning medverkade givetvis i hög grad de
stegrade lönerna och de jämförelsevis goda livsmedelsförhållandena å
landsbygden. Det var väsentligen till följd av denna återflyttning till
landsbygden, som å ena sidan vår självförsörjning av livsförnödenheter
kunde bringas upp på sätt som skett, å andra sidan arbetslösheten icke
blev så omfattande och oroväckande, som eljest varit att befara.

Emellertid kunde uppenbarligen till arbete på landsbygden i enskildas
tjänst övergå allenast sådana arbetare, som hade tidigare förbindelser
dästädes eller på grund av vana vid och användbarhet för där förekommande
arbeten ägde förutsättningar för att bliva nyttiga. Detta
gällde särskilt om grov-, diverse- och transportarbetare o. dyl., men även
ett stort antal verkligt yrkesutbildade funno med sin fördel förenligt att
lämna de av livsmedels- och bostadssvårigheter hårt drabbade industrisamhällena.
Emellertid återstodo naturligen många, som icke lämpade
sig lör eller av ålder och familjeförhållanden hindrades att söka sig ut
till landsbygden. För sådana manliga arbetare yppade sig i industrisamhällena
åtskilliga möjligheter att erhålla tillfällig utkomst, i synnerhet
vid huggning och distribution av ved, vilka arbeten på grund av den
ringa tillgången å kolbränsle krävde långt mera arbetskraft än vanligt.
Om ock härigenom de manliga arbetslösas antal kunde väsentligen begränsas,
så kvarstodo dock många, som måste omhändertagas genom det
allmännas försorg, och i fråga om de kvinnliga yrkesarbetarna mötte som
vanligt större svårigheter för deras användande för andra arbeten än dem,
föi vilka de utbildats. Här tillkom ytterligare den omständigheten, att
för yngre kvinnor sysslolösheten medför särskilda risker i moraliskt avseende.
Det framstod sålunda som ett klart önskningsmål att söka genom
det allmännas försorg bereda dem lämplig sysselsättning och nödig utkomst.
I enlighet med utredningar och förslag av arbetslöshetskommissionen
har därför regeringen vidtagit åtskilliga åtgärder för att närmast

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

för arbetslösa kvinnliga yrkesarbetare anordna speciella arbetsföretag. Beträffande
dessa hänvisar jag till arbetslöshetskommissionens nyss återgivna
redogörelse, av vilken framgår, att på denna väg ett förebyggande arbete
av stor omfattning och med förhållandevis goda resultat kunnat utföras,
särskilt i betraktande av att därigenom sysselsatts textilarbeterskor, vilkas
användbarhet för utearbeten å landsbygden givetvis är ganska begränsad.

Det har därför också visat sig nödvändigt att huvudsakligen för
äldre och familjeförsörjande sådana arbeterskor tillgripa direkt understödsverksamhet.
För att motverka de demoraliserande verkningarna av
densamma hava därmed i allmänhet förknippats utbildningskurser åsyftande
att bibringa ärbeterskorna kunskaper i olika husliga göromål samt
teoretisk yrkeskunskap m. m. Dessa kurser, som omfattats med stort
intresse av arbeterskorna och vederbörande kommunala myndigheter, hava
bekostats av kommunerna med tillskott av de för arbetslöshetens bekämpande
disponibla statsmedlen. . -m

De särskilda svårigheter, som alltifrån krigets utbrott vant rådande
inom stenindustrien, påkallade även under år 1918 fortsatta åtgärder från
statens sida. Dessa hava även nu gatt ut pa att tillhandahålla arbetstillfällen,
vilka beretts genom betydande stenbeställningar från statens
sida och under kontroll av arbetslöshetskommissionen samt statens stenleveranscentral.
Vid ifrågavarande arbeten hava sålunda sysselsatts allenast
sådana äldre stenarbetare, som av ålder eller andra giltiga anledningar
icke skäligen kunnat hänvisas till annat arbete inom eller utanför
hemorten. Trots nu berörda och andra för stenarbetares sysselsättande
vidtagna åtgärder — vägbyggnader, diknings- och vattenavledningsföretag
samt skogsodlingar — har hjälpverksamheten för dem varit så starkt
begränsad, att stenindustrien nu beräknas kunna disponera över endast
högst 74 av den vid krigsutbrottet anställda arbetarstammen, under det att
återstoden, bestående av yngre och mera rörligt folk, efter hand nödgats
övergå till jordbruk, industri, fiske, transportarbete o. s. v.

Såsom arbetslöshetskommissionen framhåller, har läget på arbetsmarknaden
efter världskrigets faktiska avslutande erhållit en väsentligt
annan prägel. Visserligen lida ännu åtskilliga grenar av näringslivet av
den långvariga avstängningen från utländska import- och exportmarknaden,
men därav härflytande svårigheter göra sig allt mindre gällande i
samma mån hindren för den internationella samfärdseln efter hand minskas.
I stället framträda nya svårigheter i samband med de oundgängliga
omläggningar av produktionen i in- och utlandet, som föranledas av återvändandet
till fredliga förhållanden.

25

Kung1. Maj:ts proposition nr 300.

I det jag härom hänvisar till vad arbetslöshetskommissionen anfört
vill jag erinra, att avsevärda rubbningar i näringslivet icke kunna undvikas
redan till följd av den utjämning mellan prisnivåerna i olika länder,
som måste inträda, när nu olika från varandra förut väsentligen
avstängda nationella marknader åter öppnas för internationell konkurrens.
Även om dessa rubbningar på vissa områden bliva rätt så kännbara,
lärer dock kunna förväntas, att näringslivet, som i det stora hela under
kristiden ekonomiskt konsoliderats, skall utan allvarligare skada förmå
bära övergångstidens svårigheter. Inom de näringsgrenar, som hittills
mest drabbats av dem, konfektions- och skofabrikationerna, hava arbetsgivarna
i förhoppning på snar konjunkturförbättring också visat sig villiga
att genom understödsverksamhet för egna arbetare hålla personalerna
samlade.

Frågan om arbetslöshetens blivande omfattning lärer komma att
bliva i viss mån beroende av riksdagens behandling av det förslag till
lagstiftning rörande arbetstidens reglerande inom olika grenar av verksamhet,
vilka i dagarna torde komma att avlåtas. Den avsevärda förkortning
av arbetstiden, som ifråga om åtskilliga yrkesgrenar skulle inträda
med genomförandet av den planerade lagstiftningen på detta område,
kommer visserligen icke att, såsom på sina håll antagits, nödvändiggöra
motsvarande ökning av arbetsstyrkorna. Väsentlig inverkan i denna riktning
kommer densamma dock otvivelaktigt att utöva, i synnerhet under den
första tiden. Vid bifall från riksdagens sida till förslagen ifråga kan man
alltså räkna med, att under instundande höst en ökning av arbetarstammen
skall inträda vid en mängd företag samt att därigenom nya arbetstillfällen
skola erbjudas de arbetslösa.

Under alla förhållanden lärer emellertid arbetsmarknadens och arbetslöshetens
utveckling även i fortsättningen påkalla den största uppmärksamhet
från statsmakternas sida, så att intet underlåtes för att på
lämpligt sätt förebygga arbetslöshet eller hindra verkningarna av sådan.
Arbetslöshetskommissionens nyss meddelade utredningar giva sålunda vid
handen, att arbetslöshet nu förekommer i större utsträckning än vanligt
är vid denna årstid samt att det icke torde kunna förväntas,
att konfektionsfirmorna och skofabrikanterna m. fl. skola själva sörja för
sina arbetare, därest arbetslösheten blir mera långvarig. A andra sidan
hava länshjälpkommittéerna i allmänhet givit uttryck åt den uppfattningen,
att den nuvarande arbetslösheten inom andra yrken delvis är av
säsongkaraktär samt att med vårens inträde ökad livaktighet inom näringslivet
skall inträda och därmed arbetslösheten minskas.

Bihang till riksdagens protokoll 1010. 1 sand. 265 käft. (Nr 300.)

4

26

Kungl. M<tj:ts proposition nr 300.

Klart är, att i det nödläge, som säkerligen jämväl under innevarande
år måste anses föreligga beträffande landets försörjande med livsmedel
och bränsle, den lediga arbetskraften måste i främsta rummet inriktas
på att taga anställning å landsbygden. Även om tillgången å arbetskraft
därstädes till följd av kristidens verkningar torde vara rikligare än
på många år, är det sannolikt, att lantbrukarna skola bereda arbetstillfällen
för ytterligare arbetare för att stegra sin produktion och utnyttja
den ökade möjlighet till nyodlingar och jordförbättringar, som beretts
genom statens särskilda kristidsåtgärder på detta område. Jämväl torvföretagen
lära under den instundande sommaren behöva arbetskraft i stor
utsträckning.

Emellertid måste man nu som tidigare räkna med, att industrisamhällenas
arbetskraft till stor del icke kan tagas i bruk inom lantmannanäringarna,
och möter därför fortfarande spörsmålet om dess skyddande
genom det allmännas försorg. De tidigare under kristidens lopp fastslagna
riktlinjerna för detta samhällets skyddsarbete hava visat sig i stort sett
ändamålsenliga. Allt tydligare har sålunda framgått vikten av förebyggande
verksamhet, så långt möjligt åsyftande de arbetslösas försörjande
genom eget produktivt arbete. Närmast får det anses åligga kommunerna
att för sina arbetslösa medlemmar bereda arbetstillfällen vid egna
företag av ordinarie eller extra ordinarie karaktär. Att kommunerna
också känna denna förpliktelse har framgått vid arbetslöshetskommissionens
genom länshjälpkommittéerna nyligen verkställda undersökning,
enligt vilken de kommuner, där avsevärd arbetslöshet redan uppkommit
eller befaras, allmänt planerat särskilda arbeten för arbetslösas sysselsättande
och anvisat medel härför.

Vad staten angår, hava olika omständigheter — särskilt höga priser
och löner, materialbrist samt även finansiella skäl — under de senaste
åren föranlett en viss begränsning i bedrivandet och igångsättandet av
arbetsföretag, som eljest bort komma till omedelbart utförande. Då avsevärda
belopp finnas för sådana ändamål disponibla eller av riksdagen
nu äskats, kunna emellertid betydande arbetsstyrkor erhålla .sysselsättning
vid arbeten, som bedrivas för statens räkning. Skulle arbetslösheten tillväxa,
torde staten icke av de nuvarande höga kostnaderna få avhållas
från att bedriva dylika arbetsföretag i större utsträckning. Från statens
sida bör också all omsorg ägnas åt, att skyndsam handläggning beredes
frågor om arbetsföretag, till vilka statens medgivande erfordras eller för
vilkas understödjande bidrag av siatsmedel kunna slällas till förfogande.

Såsom redan erinrats, har det under år 1918 visat sig nödvändigt
att till arbetslöshetens förebyggande i betydande grad anordna extra stats -

Klingl. Maj:ts proposition nr 300.

27

arbeten. Dessa arbeten hava fått sin prägel därav, att det gällt bereda
utkomst åt förnämligast kvinnliga arbetslösa. Då man härvid velat vidhålla
principen om deras inriktande på produktivt arbete, hava helt naturligt
betydande svårigheter rest sig. Med skäl kunde ock betänkligheter
möta mot de av arbetslöshetskommissionen framförda planerna att vid skogsodlings-
och lättare jordbruksarbeten sysselsätta kvinnliga yrkesarbetare
från industrisamhällen. Tack vare det tillämpade systemet med organiserade
arbeterskekolonier under både tekniskt och socialt kompetent ledning
hava emellertid dessa betänkligheter visat sig kunna undanröjas.
Arbetarna ifråga hava beretts i olika avseenden nyttigt arbete på landsbygden
och därvid förvärvat bättre utkomst än arbetslöshetsunderstödet
kunnat lämna. Det utförda arbetet har nämligen icke motsvarat kostnaderna
— något som ju icke heller kunnat förväntas — men har i allt
fall lämnat resultat av bestående värde. För det framtida ordnandet av
arbetslöshetsfrågan är därjämte av stor vikt att vinna erfarenhet rörande
arbetslöshetens förebyggande medelst för ändamålet särskilt anordnade
arbetsföretag. Genom sådana arbeten, som skäligen avpassats efter olika
arbetargruppers olika förutsättningar, beredes nämligen möjlighet att pröva,
i vad mån arbetslösheten beror på bristande villighet att antaga annat
lämpligt arbete än inom det egna yrket.

Om också vid de nu gjorda försöken svårigheter givetvis på sina
håll uppkommit, hava dock erfarenheterna av dem i stort sett varit så
uppmuntrande, att ett fortgående på denna väg är att förorda, därest
arbetslösheten i fortsättningen blir så stor och omfattar sådana arbetarkategorier,
att arbeten av mera ordinarie karaktär icke förslå eller lämpa
sig för de arbetslösas omhändertagande.

Vid mera omfattande arbetslöshet kunna de förebyggande åtgärderna
icke ensamma bliva tillräckliga, i synnerhet som såväl manliga
som framför allt kvinnliga arbetare ofta av ålder, kroppslig bräcklighet,
familjeförhållanden eller andra skäl icke kunna förflyttas eller användas
till sådana arbeten, som kunna tillhandahållas. Trots de betydande anordningar,
som i sådant syfte vidtagits, har också direkt understödsverksamhet
— så långt möjligt förknippad med yrkesbetonad, allmänt medborgerlig
eller på husliga göromål inriktad utbildning — måst förekomma
inom ett flertal städer samt vissa industrisamhällen på landsbygden.
Under återstoden av innevarande vinter lärer understödslämnaudet komma
att fortgå i oförminskad omfattning, men kan det förväntas, att även
denna gång med den varmare årstidens inträde en betydande begränsning
härutinnan kan genomföras. Med avseende å de av riksdagen tidi -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

gare prövade grunderna för denna understödsverksamhet torde några förändringar
icke vara påkallade.

Av vad nu anförts lärer framgå, att arbetslöshetens blivande omfattning
är beroende av åtskilliga omständigheter, som icke nu kunna
förutses eller fullt bedömas till sina verkningar. I allt fall lärer skyldig
omtanke kräva, att staten står rustad med erforderliga medel för verksamt
ingripande i de fall då sådant visar sig erforderligt. Väsentligt
stöd lärer också vara att förvänta från kommunerna. Visserligen är
dessas finansiella ställning för närvarande mindre tillfredsställande.
Såsom arbetslöshetskommissionen visat, kan emellertid bistånd lämnas
dem av landstingen, av vilka till arbetslöshetens bekämpande anvisats
omkring 2 miljoner kronor, företrädesvis avsedda att utgå i form av
lån till kommuner. Jag erinrar vidare, att betydande belopp äro anvisade
eller begärda för olika statliga arbetsföretag, till understödjande
av allmännyttiga vägföretag, jordförbättringsarbeten m. m. För statsarbeten
eller med statsmedel understödda arbetsföretag finnas sålunda
disponibla avsevärda summor, vilkas användande kan väsentligen förebygga
arbetslöshet. Uppmärksammas bör därjämte, att av de förut omnämnda
under år 1918 till arbetsföretag för arbetslöshetens bekämpande
anvisade statsmedlen icke mindre än 5 miljoner kronor anvisats under
november och december månader samt att detta belopp nästan helt kommer
till användning först under innevarande år. I betraktande av dessa
olika omständigheter och då av 1918 års lagtima riksdag för år 1919 anvisats
4,000,000 kronor för ifrågavarande ändamål, lärer statens mellankomst
med ytterligare anslag för innevarande år ej behöva äga rum méd högre
belopp än det preliminärt beräknade och av arbetslöshetskommissionen
nu föreslagna, eller 8,000,000 kronor. Såsom tidigare framhållits, torde
den besparing, som skett å för år 1918 anvisade medel och vilken överförts
till kassaförlagsfonden, uppgå till ungefär samma belopp.

Anslagsbehovet för nästkommande år kan av naturliga skäl icke
med större säkerhet bedömas. Då de förhållanden, som föranlett vårt
nuvarande trångmål, kunna förväntas åtminstone i viss mån kvarstå jämväl
under år 1920, torde anspråk komma att ställas på det allmännas
verksamhet för arbetslöshetens bekämpande. Enär det belopp av 2,000,000
kronor, som för ändamålet beräknats å 1920 års riksstat, i allt fäll torde
bliva tillräckligt för att möta de närmaste kraven, innan riksdagen år
1920 kan bliva i tillfälle meddela erforderliga tilläggsanslag, synes anledning
saknas att nu ifrågasätta ändring i detta avseende.

K inuti. M aj:ts proposition nr SOU.

29

På grund av vad nu anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig angivna grunder,
anvisa

dels på tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst, 8,000,000 kronor,

dels ock på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag,
högst, 2,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade
Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet skulle av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.