Kungt. Maj:ts Proposition Nr 296.
1
Nr 296.
Kung!.. Majds proposition till riksdagen angående pension
för postmästaren av klass 1 B Johan Louis Westerståhl;
given Stockholms slott den 18 mars 1919.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
ått postmästaren av klass 1 B Johan Louis Westerståhl må från
och med månaden näst efter den, då avsked från postmästart|änsten beviljats
honom, under sin återstående livstid, utöver honom tillkommande
pensioner från post- och telegrafverken å tillhopa 4,600 kronor, tillika å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp av 390
kronor.
De till ärendet höljande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. t samt. 262 käft. (Nr 296—297.) noo 19 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 296.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 18
mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
I en till Kungl. Maj:t ställd, av generalpoststyrelsen med skrivelse
den 21 februari 1919 överlämnad ansökan har postmästaren av klass 1 B
Johan Louis Westerståhl anhållit, att han måtte förklaras berättigad att
efter avgång ur postverkets tjänst, utöver honom från post- och telegrafverken
jämlikt 16 § mom. 3 i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension den 11 oktober 1907 tillkommande pensioner, å allmänna
indragningsstaten få uppbära en årlig pension till belopp motsvarande
två tredjedelar av hans pension från telegrafverket.
Enligt vad generalpoststyrelsen i nämnda skrivelse meddelat, antogs
Westerståhl, som är född den 25 augusti 1851, den 2 mars 1874 till
3
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 296.
extra ordinarie kontorsskrivare i postverket samt befordrades den 6 december
1881 till postexpeditör, den 25 september 1906 till kontrollör
och den 9 november 1909 till postmästare av klass 2 A med placering
vid postkontoret Stockholm 3.
^ \ Genom brev den 31 december 1914 har Kungl. Maj:t förklarat, att
det konstitutorial, som senast utfärdats för Westerståhl, skulle från 1915
års ingång gälla såsom konstitutorial å postmästareänst av klass 1 B.
\hdare
skyldighet att avgå från tjänsten stadgade levnadsåldern, genom Kungl.
Maj:ts brev den 8 november 1918 berättigats kvarstå i tjänsten till utgången
av januari 1919.
Såsom postmästare av klass 1 B har Westerståhl från innevarande
års början åtnjutit en fast avlöning av 7,000 kronor, av vilket belopp
4,600 kronor utgöra lön.
Enligt vad generalpoststyrelsen vitsordar, innehar Westerståhl alltså
de levnads- och tjänstår, vilka enligt 5 § i förenämnda pensionslag i allmänhet
berättiga befattningshavare av ifrågavarande grad att komma i
åtnjutande av hel pension. I föreliggande fall skulle sådan pension
jämlikt 3 och 4 §§ av lagen utgå med nyssnämnda belopp 4,600
kronor.
Alltsedan november 1906 åtnjuter Westerståhl emellertid pension
för statstjänst, å vilken nämnda lag icke äger tillämpning. Westerståhl,
som under ett flertal år jämte sin posttjänst innehade befattning såsom
telegrafassistent, fick nämligen vid avgången från denna befattning sig
tillerkänd en årlig pension av 1,149 kronor.
I följd härav är Westerståhl icke berättigad att erhålla hel pension
såsom postmästare. I 16 § mom. 3 av förenämnda lag stadgas nämligen,
att för den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera
erhåller pension för statstjänst, å vilken denna lag icke äger tilllämpning,
pension för den förra tjänsten må utgå med en tredjedel av
det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom de båda
pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp, pensionen
må ökas med vad som motsvarar skillnaden.
Westerståhl skulle alltså i enlighet med dessa bestämmelser vara
berättigad att för postmästartjänsten erhålla pension med allenast 3,451
kronor.
I föreliggande ausökau har Westerståhl huvudsakligen anfört följande: -
Ansökan av
po»tmä»t.aren
Westcrsl&hl.
4
Kung!. Majäs Proposition Nr 296.
Efter att år 1869 hava ingått i telegrafverkets tjänst, befordrades Westerståhl
där vid 25 års ålder till ordinarie assistent, varmed följde obligatoriskt delägarskap
i dess pensionsinrättning. Första pensionsunderlaget var 960 kronor, för
vilket Westerståkl ålades en årlig avgift av 72 kronor 84 öre eller i det närmaste
7,6 % av dess belopp. Med denna avgift skulle — enligt de matematiska grunderna
för pensionsinrättningen — erläggas 2/3 av den försäkringstekniskt beräknade
kostnaden för grundpensionen. Genom intjänta ålderstillägg efter 6, 11
och 16 års ytterligare tjänstgöring hade Westerståhl vunnit höjning i pensionsunderlaget
med 120 kronor varje gång mot erläggande av dels motsvarande proportionella
höjningar i avgiften, dels ock varje gång en summa av 50 kronor,
avsedd att retroaktivt utgöra ersättning för de icke erlagda avgiftsförhöjningarna
under de nämnda tidsperioderna. Om dessa retroaktivsummor kunde med visshet
sägas, att den första mer än uppvägt, de båda senare däremot icke till fullo
uppvägt de fyllnadsavgifter, de bort ersätta.
Efter intjänandet av nämnda trenne ålderstillägg hade således Westerståhls
pensionsunderlag uppgått till 960 4- 360= 1,320 kronor, varav blott för de sist tillkomna
två förhöjningarna å tillsammans 240 kronor således skulle komma att
förelinnas ett underskott — och det mycket obetydligt — i för dem erlagda avgifter.
När Westerståhl år 1906 — ett och ett tredjedels år i förväg — lämnat
telegrafverkets tjänst, tillerkändes han från dess pensionsinrättning avkortad pension,
som — utgörande det matematiska värdet då av hela pensionen, 1,320 kronor,
vid full pensionsålder — uppgått till 1,149 kronor. I det allra närmaste två
tredjedelar av detta belopp kunna alltså betraktas såsom en livränta, som Westerståhl
genom erläggandet under mer än 30 års tid av erforderliga avgifter, beräknade
efter försäkringstekniska grunder, förvärvat. Rättvisligen borde det således
ej komma i fråga att vid tillträdandet av pension från postverket fråntaga Westerståhl
större del av de sammanslagna pensionernas belopp än den återstående
tredjedel av telegrafpensionen,. som bekostats av statsmedel. Redan denna inskränkning
i de blivande pensionsförmånerna, mot vars befogenhet intet vore att
säga, innebure dock en missräkning, ty när Westerståhl lämnat telegrafverket
för att helt ägna sig åt postverkets tjänst, hade ännu icke 1907 års pensionslag
med dess ovan berörda bestämmelser förefunnits.
Det hade varit den under 1870-talet på allvar upptagna frågan om postoch
telegrafverkens sammanslagning och behovet därvid av en stam tjänstemän,
förtrogna med arbetet inom båda verken, som framkallat medgivandet för tjänsteman
att innehava samtidig ordinarie anställning i båda verken — visserligen
blott i lägsta graden — men med obeskuren rätt till ålderstillägg och pensioner
enligt de för vartdera verket därom gällande bestämmelser. Ett litet fåtal tjänstemän
hade därav låtit förleda sig att under avvaktan på sammanslagningen år
efter år avstå från yppade möjligheter till befordran inom ena eller andra verket
i förvissning att erhålla sådan i det sammanslagna. När så frågan om sammanslagningen
slutligen efter mer än 20-årigt förhalande definitivt bragts ur världen,
hade de — hunna till tämligen hög ålder — kvarstått i obefordrad ställning och hade
förbigåtts av yngre kamrater. Genom de kort därefter under 1902 utfärdade nya
avlöningsreglementena för båda verken hade ifrågavarande tjänstemän fortfarande
förhindrats vinna befordran inom ena verket med bibehållen anställning i det
andra, på samma gång fortsatt kvarstannande vid båda befattningarna bestraffats
med utestängande från de genom samma reglemente väsentligt höjda avlönings
-
5
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 296.
och pensionsförmåner, som skulle komma övriga telegrafassistenter och postexpeditörer
till del. Då detta blivit vinsten av deras beredvillighet att ställa
ställa sig statsmakternas avsikter till efterrättelse, hade intet annat återstått än
att söka befordran. Westerståhl hade därvid varit hänvisad till postverket, ehuru
han fem år längre stått i telegrafverkets tjänst, men där han försuttit utsikterna
att hinna upp till högre befattningar. Det hade visserligen icke varit honom
obekant, att han genom befordran i postverket skulle hemfalla under den bestämmelse
i dess förenämnda avlöningsreglemente av 1902, enligt vilken en var, som
tillträdde däri fastställda lönestat, vore underkastad de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunde varda stadgade, men ingenting hade förekommit,
som låtit befara, att han framdeles skulle berövas den i hans tidigare lämnade
befattning dyrt förvärvade pensionsrätten.
Den uppenbara obillighet, som läge häri, hade redan en gång förut i ett
nästan enahanda fall behjärtats av Kungl. Maj:t och föranlett åtgärd till mildrande
av densamma.
I sin skrivelse den 21 februari 1919 har generalpoststyrelsen tillstyrkt,
att ifrågavarande ansökning åtminstone i viss män tillmötesgås.
I ett den 12 mars 1919 i ärendet avgivet utlåtande framhåller statskontoret,
att beträffande sökanden samma omständigheter förelåge, som
på Kungl. Maj:ts framställning föranlett 1914 års senare riksdag (se propositionen
nr 117 samt riksdagens skrivelse nr 10 punkten 24), att åt
postmästaren B. F. Wennqvist bevilja tilläggspension från allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande en tredjedel av pensionen för
tjänsten vid telegrafverket. Genom tilläggspensionen hade det ordnats
så, at,t postmästaren Wennqvist skulle få i sammanlagda pensionsförmåner
åtnjuta ett belopp, motsvarande det högre av de pensionsbelopp,
som eljest skolat utgå, ökat med en tredjedel av det lägre, allt i enlighet
med den i 16 § mom. 2 av civila pensionslagen meddelade bestämmelse
för det fall, att de båda pensionerna utginge enligt nämnda lag.
För egen del funne statskontoret skäl föreligga att bereda sökanden en
motsvarande förmån, d. v. s. en tilläggspension, motsvarande en tredjedel
av 1,149 kronor, eller efter avrundning, 390 kronor, att utgå från
allmänna indragningsstaten. .
På sätt statskontoret anmärkt, föreligga beträffande Westerståhl i
huvudsak samma omständigheter, vilka föranledde beviljande av tilläggspension
till postmästaren Wennqvist. Under hänvisning till departementschefens
yttrande till statsrådsprotokollet i sistnämnda ärende får jag därför
på grund av vad i föreliggande ärende förekommit hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
General
poststyrelsen.
Statskontoret.
Departements
chefen.
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 296.
att postmästaren av klass 1 B Johan Louis Westerståhl
må från och med månaden näst efter den, då
avsked från postmästartjänsten beviljats honom, under
sin återstående livstid, utöver honom tillkommande pensioner
från post- och telegrafverken å tillhopa 4,6<>0
kronor, tillika å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension till belopp av 390 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Ediv. Wetterling.