Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.
1
Nr 291.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 och 35 §§ i lagen den 23 oktober
1891 angående väghållningsbesvårets utgörande på landet;
given Stockholms slott den 14 mars 1919.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och ]agrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse
av 1 och 35 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919.
1 samt. 258 käft. (Nr 291.)
1
2
Kund. Maj:ts proposition Nr 291.
Förslag
till
Lagom
ärnlrad lydelse av 1 och 35 §§ i lagen den 23 oktober 1891
angående väghällniugsbesvärets utgörande på landet.
Härigenom förordnas, att 1 och 35 §§ i lagen den 23 oktober
1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet skola i nedan
angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
1 §■
Det väghållningsbesvär, — — — två slag:
a) landsväg, — — — ställe;
b) bygdeväg, — — — jämförlig väg.
Under allmän väg inbegripes i de avseenden, om vilka i II—IX
kap. denna lag förmäles, jämväl ödebygdsväg, där ej annat föranledes
av vad om sådan väg är särskilt stadgat.
35 §.
Årligen skall — — — därav.
På vägstämma — — — sagts.
Kungörelse — — — besiktigas.
Vid vägsyn — — — avhjälpande.
Inom varje socken skall utdrag av det vid vägsynen förda protokollet
sist från och med andra söndagen efter syneförrättningens slut
hållas för de väghållningsskyldiga tillgängligt å det ställe, som för ändamålet
utses av kommunalstämma, varjämte landsfiskalen skall inom
samma tid tillställa vägstyrelsen utdrag av protokollet i vad rör vid
synen befunna brister i det vägunderhåll, som åligger vägkassan. Kun
-
3
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 291.
görelse om att protokollsutdrag finnes för de väghållningssbyldiga å
angivet ställe tillgängligt skall uppläsas i socknens kyrka sist å nämnda
söndag eller, om gudstjänst då ej hålles, å först därefter infallande med
gudstjänst förenad söndag och, där kommunalstämma så beslutar, anslås
å viss plats inom kommunen. Sådan kungörelse må tillika, där vägstyrelsen
så beslutar, på vägkassans bekostnad införas i den eller de
tidningar inom orten, vägstyrelsen bestämmer. I kungörelsen utsättes
viss dag, ej tidigare än åtta dagar från kungörelsens uppläsande, då
det åligger väghållare eller vägfogde att hava bristerna botade vid
äventyr, om sådant underlåtes, av böter enligt 77 § samt påföljd därjämte
att bristerna emot lega avhjälpas.
Skall formlig efterbesiktning äga rum, intages i kungörelsen,
jämte tillkännagivande om viss dag, ej tidigare än åtta dagar från kungörelsens
uppläsande, då sådan besiktning skall hållas, föreläggande för
väghållare eller vägfogde att till dagen för denna förrättning hava
bristerna botade vid äventyr, som nyss är sagt.
Vid formlig efterbesiktning — — — uppskattas.
Kan ej för kostnad — — —- utförande.
Stanna vid vägsyn — — — landsfiskalens.
Nämndeman, som — — — statsmedel.
Tillfälliga — — — skadan.
Kostnad för väglagning, — — — godkänner.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.
Motion vi i
IV18 års lagtima
riksdag.
35 § väglagen.
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den S
november 1918.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern EDEN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:
I eu vid 1918 års lagtima riksdag väckt motion hemställdes, att
riksdagen ville besluta sådan ändring i 35 § i lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891, att kungörelsen
om de vid vägsynerna befunna bristerna och de föreslagna åtgärderna
för deras avhjälpande icke behövde uppläsas i kyrkan, utan endast tillkännagivande
ske därom, att vägsyneprotokollet funnes tillgängligt å det
ställe, som för sådant ändamål av kommunalstämma utsåges.
Omförmälda 35 § i väglagen är enligt dess lydelse genom lagen
den 14 juni 1917 i nu förevarande delar av följande lydelse:
Kungl. Maj:ts proposition Nr 291. 5
»Årligen skall — — — därav.
På vägstämma — -- -- sagts.
Kungörelse —---besiktigas.
Vid vägsyn föres protokoll, vari antecknas för varje väglott befunna brister
i vägunderhållet med angivande av det sätt för deras avhjälpande, som synemännen
finna lämpligast, och det penningbelopp, vartill kostnaderna för bristernas avhjäl''
pande uppskattas; dock att, där formlig efterbesiktning skall äga rum, protokollet
vid vägsynen allenast skall innehålla anteckning om bristerna och om lämpligaste
sättet för deras avhjälpande.
Underrättelse om de vid vägsynen befunna bristerna och de föreslagna åtgärderna
för deras avhjälpande meddelas de väghållningsskyldiga genom kungörelse,
som skall uppläsas sist å andra söndagen efter syneförrättningens slut eller, om
gudstjänst då ej hålles, å först infallande med gudstjänst förenad söndag samt därefter
vara tillgänglig å det ställe inom socknen, som för sådant ändamål av kommunalstämma
utses; skolande landsfiskalen därjämte inom samma tid tillst alla
vägstyrelsen utdrag av kungörelsen, i vad den rör vid synen befunna brister i det
vägunderhåll, som åligger vägkassan. I kungörelsen utsättes viss dag, ej tidigare
än åtta dagar trån kungörelsens uppläsande, då det åligger väghållare eller vägfogde
att hava bristerna botade vid äventyr, om sådant underlåtes, av böter enligt 77 §
samt påföljd därjämte, att bristerna emot lega avhjälpas.
Skall formlig efterbesiktning äga rum, intages i kungörelsen föreläggande för
väghållare eller vägfogde att till dagen för denna förrättning hava bristerna botade
vid äventyr, som nyss är sagt.
Vid formlig efterbesiktning — — — — —--- — — — — uppskattas.
Kan ej för kostnad — — — — — — — — — — — — — utförande.
Stanna vid vägsyn —-------—------landsfiskalens.
Nämndeman, som —---- — — —-------statsmedel.
Tillfälliga —--------------------skadan.
Kostnad för väglagning-----—----— — godkänner.»
I skrivelse nr 94 den 6 april 1918 har riksdagen med anledning
av förenämnda motion anfört:
»Uppläsning från predikstolen av kungörelser i världsliga angelägenheter är
ett i vårt land sedan århundraden tillbaka brukat publikationssätt. Sedan vid olika
tillfällen klagomål anförts, särskilt från kyrkomötets sida, över omfattningen av
dessa kungörelser, började genom lagen den 1 juni 1894 inskränkningar vidtagas
härutinnan. Genom nådigt cirkulär till Kungl. Maj:ts befallningshavande den 2»
maj 1897 meddelades föreskrifter i syfte att åstadkomma ytterligare inskränkande
av detta kungörelseförfarande. Sedermera har riksdagen i skrivelse den 31 mars
1905 i anledning av väckt motion anhållit om åtgärders vidtagande för ytterligare
inskränkning i nämnda avseende.
Till stöd för denna hemställan anförde riksdagen bland annat följande:
''Enligt riksdagens mening finnas goda skäl för att ytterligare inskränka det
föga tidsenliga uppläsandet i kyrkorna av en mängd olikartade kungörelser. Från
allmänt medborgerlig och kommunal synpunkt måste detta sätt att bringa kungörelser
till allmänhetens kännedom numera anses blott ofullständigt fylla sitt,
Riksdagens
skrivelse den
(T april 1918.
6
Kungl. Maj.ts proposition Nr 291.
ändamål. Till statskyrkan icke hörande medborgare och ett stort antal av hennes
egna medlemmar betjänas icke därav. På många håll står kyrkan merendels tom,
under det att offentliggörandet sker av vad staten har att tillkännagiva och påbjuda.
På grund av svårigheten att rätt fatta och minnas åtminstone ett något
utförligare muntligt meddelande äro jämväl de kyrkobesökande redan nu i många
fall hänvisade till att på annat sätt erhålla närmare kännedom om mera viktiga
ärenden. — Vidare synes det brukliga kungörelseförfarandet ur kyrklig synpunkt
vara synnerligen olämpligt, då det icke allenast är främmande för gudstjänstens idé,
utan tillika störande för det religiösa livet.’
Vid 1906 års riksdag väcktes motion om helt avskaffande av världsliga kungörelsers
uppläsande i kyrkorna, men blev motionen av riksdagen avslagen under
hänvisning till 1905 års riksdagsskrivelse.
Vidare har 1914 års riksdag anhållit, att Kungl. Maj:t, i sammanhang med
behandlingen av 1905 års riksdags berörda skrivelse, täcktes taga under omprövning,
huruvida bestämmelserna i 23 § av förordningen om kommimalstyrelse på
landet angående kommunalstämmoprotokolls uppläsande i kyrkan kunde inskränkas
eller helt borttagas.
I anledning av 1905 och 1914 års riksdagars skrivelser avlät Kungl. Maj:t
proposition i ämnet till nästlidet års riksdag. På grund härav samt med anledning
av väckt motion beslöt riksdagen, på sätt i motionen angivits, bland annat, att
kyrkostämmo-, kyrkoråds- samt kommunalstämmo- och kommunalfullmäktiges protokoll
ej vidare behövde uppläsas från predikstolarna utan endast tillkännagivande äga
rum därom, att protokollen blivit justerade. '')
Såsom av vad sålunda blivit anfört framgår, har riksdagen vid flera tillfällen
ställt sig tillmötesgående mot framställningar om inskränkning av kungörelseuppläsandet
från predikstolarna samt år 1905 uttryckligen uttalat sig för ett mera
allmänt inskränkande av detta kungörelseförfarande. På grund härav och då enahanda
skäl, som anförts för de skedda inskränkningarna av uppläsandet från predikstolarna
i kyrkorna av kungörelser i världsliga angelägenheter, gälla även för uppläsande
på sådant sätt av protokoll över hållen vägsyn, anser riksdagen, att en
liknande inskränkning bör äga rum jämväl i nu förevarande avseende. Det med
kungörandet avsedda syftet synes riksdagen lämpligen kunna nås genom ett tillkännagivande
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen föreslagits. Till
förhindrande av att avlägsna kyrkobesökande tilläventyrs skola nödgas företaga
särskilda resor för att taga del av vägsyneprotokollet torde, i händelse förslaget
genomföres, höra utfärdas särskild bestämmelse därom, att protokollet skall hållas
tillgängligt å i tillkännagivandet bestämt ställe i närheten av kyrkan omedelbart
efter tillkännagivandets uppläsande.
Enligt vad riksdagen inhämtat har den s. k. vägkommissionen till Kungl.
Maj:t avgivit ett den 15 december 1916 dagtecknat betänkande med förslag till lag
om allmänna vägar på landet, vari återfinnas liknande bestämmelser om uppläsande
av kungörelser angående vägunderhållet. De i motionen angivna synpunkterna
synas därför lämpligen böra tagas under övervägande i samband med behandlingen
av kommissionens berörda förslag eller, därest detta skulle befinnas lämpligare, redan
dessförinnan.
x) 1 anledning härav utfärdades särskilda lagar den 29 juni 1917
n
Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anhålla, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t efter verkställd utredning taga här ovan angivna synpunkter under
övervägande, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill detta övervägande
kan föranleda.»
Med anledning av denna riksdagsskrivelse infordrades utlåtanden
från samtliga länsstyrelser och domkapitel. I nästan alla dessa utlåtanden
tillstyrkes lagändring i det av riksdagen angivna syftet, varvid anföres,
att det nuvarande kungörelsesättet är föråldrat och föga effektivt, särskilt
i trakter, där jordstyckningen drivits långt och antalet väglotter är
stort. Endast länsstyrelsen i Blekinge län avstyrker ändring och anför,
att på landsbygden mångenstädes den äldre generationen ännu vore
van att på det nuvarande sättet förskaffa sig del av allmänna meddelanden
i varjehanda ämnen. Då därjämte det offentliga kungörandet
i kyrkan av de vid vägsyn befunna bristerna kunde tänkas åtminstone
i någon mån bidraga till ett bättre fullgörande av vägunderhållet, har
denna länsstyrelse ansett anledning icke föreligga att vidtaga någon
ändring i förevarande bestämmelser, så mycket mindre som nu gällande
väglag finge antagas snart nog komma att avlösas av en ny lagstiftning,
vilken byggde på helt nya grunder.
Länsstyrelserna i Kronobergs län samt i Göteborgs och Bohus län
hava funnit lagändringen önskvärd men ifrågasatt, om icke med frågans
avgörande borde anstå, till dess vägkommissionens förslag till ny väglag
komme under behandling. Länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,
Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län tillstyrka däremot uttryckligen
frågans framläggande redan för 1919 års riksdag, varvid framhålles,
att det vore ovisst, hur snart den tillämnade nya väglagen kunde bliva
utfärdad.
Vad det sakliga innehållet i den föreslagna lagändringen angår
har motionärens förslag med det av riksdagen ifrågasatta tillägg, att
protokollet skulle hållas tillgängligt å i tillkännagivandet bestämt ställe
i närheten av kyrkan omedelbart efter tillkännagivandets uppläsande, i
allmänhet utan vidare tillstyrkts. I åtskilliga fall hava dock framställts
vissa erinringar samt tilläggsförslag.
Länsstyrelsen i Stockholms län finner det sålunda vara bättre, att
protokollet efter tillkännagivandet förvaras på det ställe, som för sådant
ändamål utsetts av kommunalstämman, än att det just skulle förvaras i
närheten av kyrkan, eftersom de väghållningsskyldiga nog vore bättre
betjänta med att hava protokollet där de redan vore vana att söka detsamma.
I vissa utlåtanden föreslås, att protokollet skall vara tillgängligt å
plats inom socknen, som av kommunalstämman utses, under det att från
Utlåtanden.
8
Kung i. May.ts proposition Nr 29x.
andra håll förordas, att den förvaringsplats, som kommunalstämman må
bestämma, skall vara belägen i närheten av kyrkan. Länsstyrelsen i
Norrbottens län synes förorda, att protokollet må hållas tillgängligt dels
i närheten av kyrkan omedelbart efter tillkännagivandets uppläsande
och dels eljest å av kommunalstämman bestämt ställe, som kan vara
beläget annorstädes i socknen. Därjämte föreslår sistnämnda länsstyrelse
en föreskrift, att anslag om var protokollet finnes skall genom synelörrättarens
försorg göras å kommunens anslagstavla.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser föreskrift behövlig, att
protokollet skall vara å bestämt ställe tillgängligt rédan då tillkännagivandet
sker från predikstolen.
I flera utlåtanden göres- gällande, att jämväl tillkännagivande i
eu eller flera om stidningar bör äga rum och att kostnaden härför bör
utgå av vägkassan. Sådant yrkande framställes av länsstyrelserna i
Södermanlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västmanlands
och Västernorrlands län. Såsom motiv härför anföres, att detta
sätt torde vara det mest effektiva och att det vore viktigt, att väghållarna
icke riskerade att vara i ovetskap om de anmärkta bristerna, enär detta
kunde komma att förorsaka dem betydande ekonomisk förlust Länsstyrelsen
i Örebro län hänvisar till de i 16 § av förordningen om kommunalstyrelse
på landet meddelade bestämmelserna om tillkännagivande
av tid och ställe för kommunalstämma.
Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att liksom nu särskild
underrättelse bör lämnas vederbörande vägstyrelseordförande angående
brister i det underhåll, som åligger vägkassa.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att det i kyrkan upplästa
tillkännagivandet tillika bör innefatta föreläggande om bristernas botande
samt att det bör hållas tillgängligt tillsammans med protokollet. Länsstyrelsen
i Värmlands län finner det nödigt, att redan i vägsyneprotokollet
angives den tid, inom vilken vid vägsyn befunnen brist skall vara
avhjälpt.
I yttrandena från länsstyrelserna i Uppsala och Östergötlands län
ifrågasättes, att det tillkännagivande, som skulle uppläsas i kyrkan, jämväl
borde innehålla uppgift å de särskilda väglotter, där brister befunnits.
Härigenom skulle vinnas, att de väghållningsskyldiga, å vilkas väglotter
någon brist icke anmärkts, icke behövde taga del av protokollet. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser, att i det tillkännagivande,
som skulle införas i ortstidning, borde offentliggöras, å vilkas väglotter
brister förefunnits.
9
Kungl. Maj ds proposition Nr 291.
Eu förändring i väglagen i det uti riksdagens skrivelse angivna Departwnentssyfte
finner jag vara önskvärd. I betraktande av att det är ganska ohefm.
ovisst, vid vilken tidpunkt eu förändrad lagstiftning angående det allmänna
vägväsendet på landet kan komma till stånd och träda i tillämpning
— på grund av åtskilliga omständigheter måste en dylik tilllämpning
bestämmas till en icke alltför kort tid efter det en ny lag i
ämnet antagits — anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att uppskjuta
genomförandet av den nu föreslagna ändringen, vars önskvärdhet nästan
enhälligt vitsordats.
Vad angår de från olika håll framställda detalj förslagen synes mig
till en början en bestämmelse, att protokollet skall omedelbart efter tillkännagivandet
i kyrkan hållas tillgängligt å plats i närheten av kyrkan
dels. icke vara erforderlig, enär det väl får antagas, att kommunalstämman
härvidlag anordnar så bekvämt som möjligt för allmänheten, och dels
kunna medföra olägenhet och misstag, ifall protokollet skulle å olika
tidpunkter vara tillgängligt å skilda ställen.
Kungörelsens införande i en eller flera ortstidningar synes mig
visserligen kunna vara till gagn, men jag anser icke, att obligatorisk
föreskrift därom bör utfärdas, utan bör en sådan åtgärd ankomma på
beslut av vägstyrelsen. Kommun torde böra äga besluta, att kungörelsen
skall anslås å viss plats inom kommunen.
Då den tid, inom vilken bristerna skola vara avhjälpta, torde böra
räknas från kungörelsens publicerande genom uppläsandet i kyrka, vilket
kan inträffa å olika tider i skilda kyrkor, lärer viss sådan tid icke kunna
bestämmas redan i vägsyneprotokollet.
Att i kungörelsen skall meddelas uppgift å de väglotter, å vilka
brister befunnits, anser jag icke böra stadgas.
I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit inom jordbruksdepartementet
upprätta förslag till lag om ändrad lydelse av 35 § i lagen angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891.
Sedan departementschefen uppläst det sålunda omförmälda lagförslaget,
vilket finnes såsom bilaga fogat vid detta protokoll, hemställde
han, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att lagrådets yttrande över förslaget
måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas
medelst utdrag av protokollet.
Häri instämde statsrådets övriga ledamöter och
behagade Hans Magt Konungen härtill lämna bifall.
Ur protokollet:
Joih.s G. Thygesen.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. I samt. 258 höft. (Nr 291.)
2
10
Kungl. Maj.ts proposition Nr 291.
Förslag
till
Lag
om
ändrad lydelse av 35 § i lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Härigenom förordnas, att 35 § i lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet skall i nedan angivna
del erhålla följande ändrade lydelse:
Årligen skall — — — därav.
På vägstämma — — — sagts.
Kungörelse — — — besiktigas.
Vid vägsyn — — — avhjälpande.
Utdrag av det vid vägsynen torda protokollet skall sist från och med
andra söndagen efter syne förrättningens slut hålla-; tilgängligt för de väghållningsskyldiga
inom vederbörande socken å det ställe inom socknen,
som för sådant ändamål utses av kommunalstämma, samt inom samma
tid av landsfiskalen tillställas vägstyrelsen i vad rör vid svnen befinna
brister i det vägunderhåll, som åligger vät-kassan. Kungörelse om att
sådant protokollsutdrag finnes för de väghållningsskyldiga å angivet
ställe tillgängligt stall uppläsas i socknens kyrka sist å nämnda söndag
eller, om gudstjänst då ej hålles, å först därefter infallande med gudstjänst
förenad söndag och, där kommunalstämma så beslutar, anslås å viss plats
inom kommunen. Sådan kungörelse må tillika, där vägstyrelsen så beslutar,
på vägkassans bekostnad införas i den eller de tidningar inom orten, vägstyrelsen
bestämmer. 1 kungörelsen utsätles viss dag, ej tidigare än åtta dagar
från kungörelsens uppläsande, då det åligger väghållare eller vägfogde att
hava bristerna botade vid äventyr, om sådant underlåtes, av böter enligt 77
§ samt påföljd därjämte att bristerna emot lega avhjälpas. Skall formlig
efterbesiktning äga rum, intages i kuugörelsen föreläggande för väghållare
11
Kungl. Maj.tx proposition Nr 291.
eller vägfogde att till dagen för denna förrättning hava bristerna botade
vid äventyr, som nyss är sagt.
Vid formlig efterbesikining — — — uppskattas.
Kan ej för kostnad — — — utförande.
Stanna vid vägsyn — — — landsfiskalens.
Nämndeman, som — — — statsmedel.
Tillfälliga--— skadan.
Kostnad för väglagning — — — godkänner.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919.
12
Kung!,. Maj:ts proposition Nr 291.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd torsdagen
den 6 mars 1919.
Närvarande:
Justitieråden Gullstrand,
von Seth,
Wedberg,
Regeringsrådet PLANTING-GYLLENBÅGA.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över jordbruksärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 8 november
1918, hade Knngl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 35 § i lagen den 23 oktober
1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av revisionssekreteraren friherre Magnus af Ugglas.
Lagrådet yttrade:
Förslaget synes icke i och för sig giva anledning till anmärkning.
Emellertid har förevarande lagrum redan ‘förut varit föremål för
ändringar, särskilt genom lagen den 17 juni 1908. Då infördes bland
annat i densamma stadganden om s. k. formlig efterbesiktning.
Under ärendets behandling i riksdagen fullständigades de av Kungl.
Maj:t föreslagna bestämmelserna i ämnet med den i nuvarande sjätte
stycket förekommande bestämmelsen att, om formlig efterbesiktning skall
äga rum, i kungörelsen om vad som förekommit vid vägsynen skall intagas
föreläggande för väghållare eller vägfogde att till dagen för denna
förrättning hava bristerna botade, vid äventyr, som förut i paragrafen
är sagt.
Vid granskningen i högsta domstolen av det av riksdagen för
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.
dess del antagna förslaget anmärktes beträffande nyssnämnda bestämmelse,
att det icke med tydlighet angåves vare sig att, såsom syntes
avsett, uti den i femte stycket omförmälda kungörelsen borde för den
händelse, att formlig efter besiktning skulle äga rum, utsättas viss dagför
efterbesiktningen eller att sådan efterbesiktning ej finge hållas tidigare
än åtta dagar efter kungörelsens uppläsande i kyrkan.
Det synes som om, då paragrafen nu ändå skall underkastas förändringar,
jämväl berörda av högsta domstolen påpekade oegentlighet borde
undanröjas.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
14
Kung!,. Maj.ts proposition Nr 291.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chelen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anmälde
ett inom jordbruksdepartementet uppgjort förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 och 35 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet och anförde därvid följande:
Den nu ifrågasatta ändringen av 1 § i allmänna väglagen står i
samband med det förslag till lag om ödebygdsvägar, beträffande vilket
Kungl. Maj:t tidigare denna dag beslutat proposition till riksdagen.
På sätt jag vid anmälan av sistnämnda lagförslag redan framhållit,
har lagrådet i sitt den 6 mars 1919 avgivna utlåtande över det till
lagrådet den 7 februari 1919 remitterade förslaget till lag om ödebygdsvägar
erinrat, bland annat, att i samband med förslagets genomförande
borde i allmänna väglagen införas en bestämmelse av innehåll, att i de
avseenden, varom förmäldes i 5 och följande §§ sistnämnda lag, inbe
-
15
Kungi. Maj:ts proposition AV 291-
grepes under allmän väg även ödebygdsväg, i den mån ej annat föranleddes
av vad om sådan väg vore särskilt stadgat.
Med anledning av vad lagrådet sålunda anfört har inom jordbruksdepartementet,
under förutsättning att förslaget till lag om ödebygdsvägar
varder av riksdagen antaget, uppgjorts förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 § i 1891 års väglag.
Vad därefter angår 35 § i allmänna väglagen har lagrådet i sitt
vid detta protokoll fogade utlåtande den 6 mars 1919 över det den 8
november 1918 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad
lydelse av 35 § i lagen den 23 oktober 1891 angående vägliållningsbesvärets
utgörande på landet, jämte det lagrådet lämnat förslaget i
och för sig utan anmärkning, tillika uttalat, att, då paragrafen nu i allt
fall skulle underkastas föi ändringar, syntes paragrafen i samband därmed
böra i viss del, som icke berördes av det remitterade förslaget, erhålla
ett förtydligande i av lagrådet angiven riktning.
I anslutning härtill har jag låtit inom jordbruksdepartementet upprätta
förslag till ändring i berörda paragraf, därvid jämväl det ursprungliga
förslaget undergått vissa redaktionella ändringar.
Departementschefen uppläste därefter det inom jordbruksdepartementet
uppgjorda förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 och 35 §§
• i lagen den 23 oktober 1891 samt hemställde, att lagförslaget måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition förläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Magt Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga. . . . vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Joh.s Thygesen.