Kungl. Maj.is Proposition Nr 274.
1
Nr 274.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillfällig
löneförbättring åt öververkmästaren J. F. Engblom; given
Stockholms slott den 14 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att till öververkmästaren J. F. Engblom må från och med innevarande
år utgå tillfällig löneförbättring med så stort belopp, att hans
sammanlagda avlöning såsom öververkmästare icke understiger den avlöning,
däri inräknat den tillfälliga löneförbättringen, som han skulle
ägt uppbära, därest han kvarstått i den tidigare beställningen såsom
besiktningsrustmästare.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 244 haft. (Nr 274.)
1031 li)
2
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 274.
Utdrag av protokollet över lantför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
ScHOTTE,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:
»Den 5 mars 1918 avgåvo särskilt tillkallade sakkunniga betänkande
och förslag rörande tillfällig löneförbättring för viss personal vid armén
och marinen.
Uti häröver den 6 april 1918 avgivet utlåtande anförde arméförvaltningen,
att det vid befordran av viss personal skulle kunna inträffa,
att denna efter befordran finge mindre avlöning än den förut
innehaft. För undanröjande av de olägenheter, som kunde vara förenade
härmed, syntes i de av de sakkunniga föreslagna grunderna böra införas
ett stadgande av innehåll, att därest efter ingången av år 1918 militär
beställningshavare erhölle civilmilitär beställning eller innehavare av civilmilitär
beställning befordrades till annan sådan samt avlöningsförmånerna
för den senast erhållna beställningen, med inräknande av därför bestämd
3
Kungi. May.ts Proposition Nr 274.
löneförbättring, skulle uppgå till lägre belopp, än som tillkommit löntagaren,
därest han kvarstått i den tidigare beställuingen, han skulle
äga uppbära tillfällig löneförbättring till så stort belopp, att hans sammanlagda
avlöning å den nya beställningen icke komme att understiga den
avlöning, däri inberäknat den tillfälliga löneförbättringen, som han skulle
ägt uppbära, därest han kvarstått i den tidigare beställningen.
Ett stadgande av sådan lydelse blev också med riksdagens samtycke
infört i § 4 mom. 2 i kungl. kungörelsen den 20 juni 1918 angående
grunder för tillfällig löneförbättring under åren 1918 och 1919 för viss
personal vid armén.
Den 5 april 1917 befordrades dåvarande besiktningsrustmästaren vid
artilleriets fabriker och tyganstalter J. F. Engblom till öververkmästare.
Såsom besiktningsrustmästare hade Engblom uppburit följande avlöningsförmåner:
lön 1,200 kronor, ålderstillägg 500 kronor, dagavlöning 912
kronor 50 öre, servisbidrag 12 kronor samt ersättning för ljus och ved
130 kronor, summa 2,754 kronor 50 öre. Såsom öververkmästare erhöll
Engblom följande avlöningsförmåner: lön 1,500 kronor, dagavlöning
1,095 kronor samt eervisbidrag 24 kronor, summa 2,619 kronor.^ Eugblom
fick alltså vidkännas en löneminskning av 135 kronor 50 öre.
Genom befordran erhöll Engblom dock utsikt att erhålla två ålderstillägg
å 500 kronor efter 5 respektive 10 års väl vitsordad tjänst.
Enligt kungörelsen den 20 juni 1918 utgår tillfällig löneförbättring
åt besiktningsrustmästare med 1,088 kronor och åt öververkmästare med
826 kronor. Därest Engblom kvarstått såsom besiktningsrustmästare,
skulle han alltså hava kommit i åtnjutande av tillhopa (2,754: 50 + 1,088 =)
3,842 kronor 50 öre. Såsom öververkmästare uppbär han nu tillsammans
(2,619 + 826 =) 3,445 kronor eller 397 kronor 50 öre mindre, än om
han kvarstått i sin förra befattning.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1919 har nu Engblom
anhållit att från och med 1919 intill dess definitiv lönereglering för armén
bleve genomförd erhålla ett personligt lönetillägg, som minst motsvarade
skillnaden mellan det belopp, som han skulle hava uppburit, därest han
vunnit befordran efter den 1 januari 1918 och således bestämmelserna
i § 4 mom. 2 av kungörelsen den 20 juni 1918 varit å honom tillämpliga,
och det belopp, som han nu enligt gällande bestämmelser vore berättigad
att uppbära, ävensom att detta personliga lönetillägg måtte
likställas med tillfällig löneförbättring, så att krigstidstillägg måtte på
detsamma få utgå, eller ock att lönetillägget sattes till sådant belopp,
Framställning
av
J. F. Engblom.
Yttrande av
styresmannen
för am mun itionsfabriken.
Yttrande av
arméförvaltningens
artilleri- och
civila
departement.
4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 274.
att han icke erhölle mindre än verkmästare av första klassen (besiktningsrustmästare).
Till stöd för denna sin framställning har Engblom framhållit, att
fordringarna ställdes betydligt högre på öververkmästarbeställningen än
på beställning som besiktningsrustmästare och verkmästare av första
klassen. Avlöningen för den förra beställningen borde därför vara större
och icke såsom nu mindre än för de senare beställningarna.
Styresmannen för ammunition sfabriken har uti den 4 februari 1919
avgivet yttrande tillstyrkt den gjorda ansökningen.
Med skrivelse den 20 februari 1919 hava arméförvaltningens artillerioch
civila departement överlämnat Engbloms ansökning till Kungl. Maj:t
samt därvid för egen del anfört följande:
Stadgandet i § 4 mom. 2 av kungörelsen den 20 juni 1918 omfattade
endast sådan personal, som överginge från en beställning till en
annan efter 1918 års ingång. Då Engblom redan före sistsagda tid
befordrats till sin nuvarande beställning, vore nämnda stadgande icke
på honom tillämpligt. I detta sammanhang ville departementen erinra
om, att förenämnda avlöningssakkunniga framhållit, att för en del av
de personalgrupper — t. ex. viss teknisk personal vid såväl armén som
marinen — eu avsevärt större löneförbättring, än de sakkunniga med
hänsyn till givna förutsättningar kunnat ifrågasätta, knappast syntes
kunna undvikas, därest kompetent och i övrigt lämplig personal skulle
kunna för ifrågavarande befattningar förvärvas. I sammanhang med en
definitiv lönereglering borde givetvis tillses, vilka åtgärder av mera ingripande
natur i detta avseende borde på ena eller andra området vidtagas.
Skulle — hade de sakkunniga yttrat — innan eu dylik lönereglering
komme till stånd, allt för stora svårigheter möta för personalens
rekrytering, syntes Kung]. Maj:t icke underlåta att hos riksdagen göra
de framställningar, som i särskilda fall kunde befinnas av förhållandena
påkallade.
I sitt förenämnda utlåtande den 6 april 1918 hade arméförvaltningen
i denna angelägenhet yttrat, att det vore att beakta, att särskilt
den tekniska personalen måste snarast möjligt erhålla eu avsevärd löneförbättring,
emedan i annat fall fullt kvalificerad arbetskraft ej kunde
erhållas; och hade arméförvaltningen ansett, att eu viss ökning uti den
av de sakkunniga föreslagna tillfälliga löneförbättringen för ifrågavarande
personal borde genomföras redan från och med år 1918. Ökningen hade
föreslagits till 5 procent.
5
Kung!. Majds Proposition Nr 274.
Uti det vid Kungl. Maj:ts proposition, nr 361, till 1918 års riksdag
angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén fogade utdrag
ur statsrådsprotokollet hade statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
anfört följande:
»Beträffande därefter de bestiillningshavare, som, på sätt nyss är nämnt, av
arméförvaltningen ansetts böra erhålla tillfällig löneförbättring till något högre
belopp än av de sakkunniga föreslagits — viss personal vid artilleriets fabriker
och tyganstalter m. fl. — ställer det sig utan tvivel så, att särskilt undei nu
rådande förhållanden synnerligen stora svårigheter möta att, i konkurrens med
den enskilda företagsamheten, för statens verksamhet på ifrågavarande område
förvärva och där kvarhålla duglig personal. Efter vad arméförvaltningen vitsordat,
har det ock förekommit, att kvalificerade sökande icke anmält sig till ledigförklarade
befattningar; icke ens till eu utbildningskurs, med vilken avsetts att
,röra deltagarna behöriga till viss teknisk beställning, hava några elever kunnat
erhållas. Äiren de sakkunniga hava framhållit, att i särskilda fall mera ingripande
åtgärder torde A7ara av nöden för att säkerställa rekryteringen. I alla händelser
torde det vara erforderligt att i samband med en definitiv lönereglering taga under
övervägande, vilka särskilda anordningar må kunna vidtagas, för att det allmannas
intresse att på ifrågavarande platser kunna erhålla väl kvalificerad personal ma
bliva vederbörligen tillgodosett. Ett steg i rätt riktning vore emellertid, synes
det att bereda befattningshavare inom de av arméförvaltningen angivna grupperna
nå^on förhöjning i den tillfälliga, löneförbättringen, utöver vad av de sakkunniga
föreslagits. I jämförelse med de belopp, som skulle utgå till vissa andra personalgrupper,
torde emellertid nyssnämnda höjning böra, på sätt arméförA7altnmgen
hemställt, begränsas till 5 procent.»
Det hade sålunda förut framhållits, att i särskilda fall framställningar
behövde göras till riksdagen i och för beredande åt teknisk personal av
löneökning, utöver vad som enligt de mera allmänt gällande grunderna
kunde personalen tillkomma. Förevarande ärende syntes innebära ett
sådant fall. Departementen ansåge på grund härav och med hänsyn till
omständigheterna i övrigt, att fullgoda skäl förelåge för beredande åt
sökanden av någon avlöningsförhöjning. Då fallet i och för sig torde
vara enastående, syntes denna löneförhöjning böra utgå i form av en personlig
tillfällig löneförbättring. Med avseende å löneförbättringens storlek
syntes den böra sättas till så högt belopp att sökandens sammanlagda
avlöning såsom öververkmästare icke komme att understiga den
avlöning, däri inberäknat den tillfälliga löneförbättringen, som han
skulle ägt uppbära, därest han kvarstått såsom besiktningsrustmästare.
Å den personliga tillfälliga löneförbättringen borde krigstidstil lägg
få beräknas. . .
På grund av vad sålunda anförts, hemställde artilleri- och civila
departementen, att Kungl. Maj:t i samband med avlatande av proposition
om tillfällig löneförbättring under år 1920 för viss personal vid armén
6
Arméns och
marinens
avlöningssakkunniga.
Kungl. Maj: is Proposition Nr 274.
måtte föreslå riksdagen, att till sökanden måtte, utöver den enligt eljest
fastställda grunder till öververkmästare utgående tillfälliga löneförbättringen,
från vederbörligt anslag till tillfällig löneförbättring för viss
personal vid armén få under åren 1919 och 1920 utbetalas en personlig
tillfällig löneförbättring med så stort belopp, att hans sammanlagda avlöning
såsom öververkmästare icke komme att understiga den avlöning,
däri inberäkna! den tillfälliga löneförbättringen, som han skulle ägt uppbära,
därest han kvarstått såsom besiktningsrustmästare, samt att riksdagens
medgivande måtte inhämtas därtill, att krigstidstillägg måtte få
beräknas på den personliga tillfälliga löneförbättringen.
Uti den 7 mars 1919 avgivet yttrande hava arméns och marinens
avlöningssaklcunniga anfört, att enär sökandens befordran från besiktningsrustmästare
till öververkmästare skett under ar 1917 eller året närmast
före det, från vars ingång tillfällig löneförbättring medgivits personal i
beställning av ifrågavarande slag, och då, enligt vad arméförvaltningens
artilleri- och civila departement framhållit, liknande framställningar rörande
ökad löneförbättring till utjämnande av genom befordran uppkommen
minskning i avlöningsförmåner icke torde vara att förvänta från andra
löntagare vid armén, funne de sakkunniga sig böra tillstyrka avlåtande
av framställning till riksdagen i det av departementen angivna syftet.
Den ifrågasatta förmånen åt sökanden syntes emellertid icke böra
givas formen av en särskild personlig löneförbättring. En dylik form
för löneförbättringen skulle nämligen göra det erforderligt att förnya
framställningen för varje år, intill dess sökanden, efter att hava intjänat
det första av de i vederbörlig stat för öververkmästare medgivna två
ålderstilläggen å 500 kronor vartdera, uppnått högre avlöning än som
skulle tillkommit honom, därest han kvarstått i beställning såsom besiktningsrustmästare.
Därjämte skulle den av departementen föreslagna formen
för löneförbättringens beredande, på sätt även av departementen
förutsatts, betinga särskild framställning till riksdagen om medgivande
därtill, att krigstidstillägg Unge beräknas på ifrågavarande förmån.
Till undvikande härav ville de sakkunniga lör sin del i stället hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att tillfällig
löneföibättring finge från och med år 1919 utgå till sökanden med så
stort belopp, att hans sammanlagda avlöning såsom öververkmästare icke
komme att understiga den avlöning, däri inräknat den tillfälliga löneförbättringen,
som han skulle ägt uppbära, därest han kvarstått i den
tidigare beställningen såsom besiktningsrustmästare.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 274. <
Under åberopande av vad i ärendet förekommit och i anslutning
till vad avlöningssakkunniga föreslagit får jag hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att till öververkmästaren J. F. Engblom må från och med innevarande
år utgå tillfällig löneförbättring med så stort belopp, att hans
sammanlagda avlöning såsom öververkmästare icke understiger den avlöning,
däri inräknat den tillfälliga löneförbättringen, som han skulle
ägt uppbära, därest han kvarstått i den tidigare beställningen såsom
besiktningsrustmästare.»
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täckteé Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
A. Lindman.
Departe
ments
chefen.