Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den
30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt; given Stockholms
slott den 21 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
tinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj: t härmed föreslå riksdagen
antaga bilagda förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt.

De till ärendet börande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 228 höft. (Nr 258.)

Kungl. Alaj:ts proposition Nr 258.

Förslag

till

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen don 30 jnni 1916 om krigskonj
u u k tur skaf t.

Härigenom förordnas, att 2, 3, 6, 8, 11 och. 16 §§ samt 21 § 1
mom. i förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt skola
i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

Med vinst, som i 1 § sägs, förstås av krigstillståndet föranledd
ökning uti — — — — tantiéme.

Inkomstökning, som uppkommit på grund därav, att skattskyldig
efter ingåugen av år 1919 börjat utnyttja nya eller utvidgade anläggningar
för utövande av rörelse eller yrke, är ej att anse såsom av
krigstillståndet föranledd vinst.

3 §.

För skattskyldighet förntsättes:

a) att den skattskyldige för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av minst 10,000 kronor;

b) ----och 1914;

c) att därjämte, vad angår inländskt aktiebolag och solidariskt
bankbolag, bohigets för året till inkomstskatt taxerade inkomst överstiger
5 procent av bolagets kapital, sådant det vid årets taxering beräknats;
samt

d) att skattskyldig under något av åren 1915 till och med 1919
varit taxerad till krigskonjunkturskatt.

Kungi. Maj.ts proposition Nr 258.

6 §•

Det belopp — — — — beskattningsbar merinkomst.

Skattskyldigs beskattningsbara merinkomst må icke bestämmas till
högre belopp än det, vartill densamma vid taxering under något av
åren 1915 till och med 1919 högst blivit för honom fastställd. Ej
heller må såsom beskattningsbar merinkomst upptagas högre belopp än
den matematiska merinkomsten, minskad med 20 procent av inkomstens
medeltal.

8 §•

Krigskonjunkturskatt beräknas — — — — 100 kronor.

Vid taxering år 1920 eller därefter skall det enligt 1 mom.
beräknade skattebeloppet minskas

a) i fråga om här i riket mantalsskriven svensk medborgare med
20 procent av samma skattebelopp;

b) i fråga om inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag, därest
bolagets till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst understiger
100 procent av bolagets kapital, sådaut detsamma vid årets taxering
beräknats,

för varje fall tiondel, varmed den enligt 19 § i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade inkomstprocenten

understiger 100 men ej 60 procent med 0.01 procent av ovannämnda
skattebelopp,

understiger 60 men ej 30 procent med 0.0 3 procent av ovannämnda
skattebelopp,

understiger 30 med 0.0 5 procent av ovan nämnda

skattebelopp.

Till ledning vid uträknandet av i detta moment omförmäld minskning
av skattebeloppet utfärdar Kungl. Maj it erforderliga tabeller.

11 §•

Har skattskyldig endast under ettdera av åren 1913 och 1914
varit till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad för inkomst, varom i
2 § och 5 § andra stycket sägs, uträknas den matematiska merinkomsten
genom järn förese med den under det året taxerade inkomsten av
nämnda slag. För sådan skattskyldig må såsom beskattningsbar merinkomst
icke upptagas högre belopp än sagda matematiska merinkomst,
minskad med 20 procent av den för sistnämnda år taxerade inkomsten.

4 Kungl. May.ts proposition Nr 258.

Hav skattskyldig icke under någotdera av åren 1913 och 1914
varit taxerad för sådan inkomst, som i 2 § och 5 § av andra stycket
omlörmäles, anses den under löpande året taxerade inkomsten av ifrågavarande
slät»- i sin helhet såsom matematisk merinkomst. För sådan

O t

skattskyldig må den matematiska merinkomsten upptagas såsom beskattningsbar
merinkomst endast om ocli i den mån densamma överstiger,
i det fall att skattskyldig nedlagt kapital i företag för utövande
av rörelse eller yrke, varom fråga är, och visar till vilket belopp
kapital sålunda blivit av honom nedlagt, 10 procent av berörda kapital
och i andra fall ett belopp av 5,000 kronor.

16 §.

Konungens befallningshavande — — — — skattskyldiga.

I denna längd — — — — uträknad skatt. För inländskt aktiebolag
och solidariskt bankbolag angivas därjämte bolagets kapital och
inkomstprocent enligt det löpande årets taxering. Härutöver skola i
längden antecknas kända särskilda förhållanden, som kunna inverka på
taxeringen.

21 §.

1 mom. Skattskyldig, som för året taxerats till inkomst- och
förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp av minst 10,000 kronor och
därvid beskattats för tantiöme, skall avgiva särskild deklaration om
tantiéme.

Denna deklaration — — — —.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920; dock att
bestämmelserna i 3 § c) och 16 § skola äga tillämpning vid taxering
till krigskoujuukturskatt jämväl år 1919.

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 258.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:

I förordningen den 30 juni IDIG om krigskonjunkturskatt stadgas
uti förordningens 15 §, att taxering enligt förordningen skall äga rum
år IDIG och sedermera årligen till och med året efter det, under vilket
genom kungörelse tillkännagivits, att krigstillståndet skall anses hava
upphört.

Såvitt man nu kan bedöma torde sådan kungörelse kunna utfärdas
under loppet av innevarande år. Taxering till krigskoniuuktnrskatt
skall således i varje fäll ske under nästkommande år. Men eller all
sannolikhet kommer sådan taxering icke, frånsett vissa särskilda undantagsfall,
att ifrågakomma senare.

Utrednings arbeten.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 258.

Inkomst av krigskonjunkturskatt har följaktligen beräknats i riksstatsfors!aget
för år 1920. Vid avlåtandet av sagda förslag uttalade
jag mig härom till statsrådsprotokollet för den 9 januari innevarande
år vid beräkningen av statsverkets inkomster. Etter att först hava
redogjort för vissa förslag till omläggning av den allmänna inkomstbeskattningen
anförde jag därvid, hurusom i överensstämmelse med
gällande förordning även för år 1920 krigskonjunkturskatt vore att upptaga,
vilken emellertid, ifall fred skulle inträda under inne''arande år,
därefter skulle upphöra. Jag framhöll därefter, att de starka anmärkningar,
som gjorts mot denna skattereform, skulle ha föranlett igångsättande
av en genomgripande revision, syftande såväl till lindringar i
vissa avseenden som till skärpningar i andra, därest skatten skolat i
ännu måhända flera år ha utgått. Alen då numera syntes vara tydligt,
att frågan begränsade sig till 1920 års krigskonjunkturskatt, Ange
givetvis den förberedda revisionen mera karaktären av jämkningar lör
att råda bot på särskilt skarpt framträdande olägenheter.

Jag påpekade vidare, att mellan inkomst- ocii förmögenhetsskattens
samt krigskonjunkturskattens förändringar ett visst sammanhang måste
finnas. Avsevärd lättnad beträffande krigskonjunkturskatten måste givetvis
föranleda ökad belastning å den allmänna beskattningen av inkomst
och förmögenhet.

Till den sålunda i statsverkspropositionen antydda frågan om viss
revision av krigskonjunkturskatten anhåller jag nu att lå återkomma,
sedan ärendet blivit inom finansdepartementet slutberett.

Jag torde nu först få omnämna vilka utredningsarbeten, som
igångsatts i syfte att vid framläggande av förslag rörande ändrade bestämmelser
om krigskonjunkturskatt äga tillgång till så fullständigt
material för frågans bedömande, som omständigheterna medgivit att
anskaffa.

Sålunda har extra byråchefen Sam Larsson haft i uppdrag att,
liksom under de tvenne nästföregående åren verkställa en bearbetning
av senast tillgängliga krigskonjunkturskattelängder lör år L''18. Utredningsarbetet
har omfattat undersökning av de taxerade merinkomsternas
fördelning på storleksgrupper, vidare av fördelningen utav aktiebolag
och solidariska baukbolag med hänsyn till vinstens storlek i förhållande
till aktiekapitalet samt av samma bolags fördelning på olika verksamhetsgrenar;
slutligen har ock i utredningen ingått att på grundval av
det sålunda föreliggande materialet och med användande av offentligen

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 258.

tillgängliga uppgifter rörande aktiebolagens affärsresultat för år 1917
söka göra en uppskattning av intäkten utav krigskonjunkturskatten för
innevarande år. Utredningsresultatet — av vilket nu föreligger en första
preliminärdel — har av byråchefen Larsson sammanfattats i en till mig
den 11 mars 1919 ingiven promemoria, vilken som bilaga torde få åtfölja
protokollet i detta ärende (bil. 1).

För att kunna bedöma de praxis, som utbildat sig i avseende å
krigskonjunkturskatteförordningens tillämpning, har därjämte av aktuarien
S. Runemark utlörts en specialundersökning av skattelängderna för några
mindre områden (se bil. 2).

Till övervägande inom departementet har därjämte förelegat en
av landskamreraren O. V. Landén på uppdrag avfattad promemoria angående
vissa med en revision av krigskonjunkturskatten sammanhängande
spörsmål. Denna promemoria torde få bifogas, (bil. 3).

Till Kungl. Maj:t hava inkommit vissa framställningar, som beröra Tionde
den nu föreliggande frågan. Sålunda har uti en den 12 september 1918 ZZuutill
Kungl. Maj:t inkommen skrivelse tionde svenska handelskam mar- kammarmtM.
mötet i Göteborg hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes omedelbart igångsätta utredning angående
en genomgående revision av förordningen om krigskonjunkturskatt eller,
om så funnes erforderligt, utbytande av nämnda skatt mot mera rationella
skatteformer,

att det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, måtte
om möjligt föreläggas 1919 års riksdag,

att de personer, som finge sig utredningen anförtrodd, jämväl
matte få i uppdrag att verkställa utredning och utarbeta förslag till
särskilda föreskrifter rörande rätt till avdrag vid taxering för avskrivningar
under rådande kristid, samt

att representanter för handel, industri och sjöfart måtte beredas
tillfälle att vid utredningen medverka.

I skrivelsen hänvisas till ett därvid fogat utdrag av mötets protokoll
över behandlingen av frågan om skattelagstiftningen och kristiden
ävensom till de synpunkter, som framhållits under överläggningen i
sagda fråga.. Av det åberopade protokollsutdraget framgår, att överläggningen
inletts med ett anförande av vice häradshövdingen Gustaf
Sandström. Vice häradshövdingen Sandströms anförande var av följande
lydelse:

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 258.

När handelskammarmötets bestyrelse uppställt detta ämne till överläggning
vid mötet, så har syftet härmed givetvis icke varit att söka åstadkomma en kritisk
granskning av kristidens skattelagstiftning ur skattetekniska synpunkter utan blott
att bereda tillfälle för de närvarande representanterna för näringslivet att uttala de
önskemål i fråga om denna lagstiftning, som, enligt vad erfarenheten givit vid banden,
äro påkallade av hänsyn till handelns, industriens och sjöfartens berättigade
intressen. Det är också därför, som jag, som på intet sätt är någon expert på
skattefrågor, vågat åtaga mig uppdraget att inleda diskussionen i ämnet,

Dessa önskemål torde, att döma av hittills framkomna uttalanden från representativa
håll inom näringslivets område, i huvudsak och i varje fall i främsta
rummet avse för det första den mest betydande av de under kristiden införda skatterna,
krigskonjunkturskatten, för d vid taxering för värdeminskning å industriella anläggningar, maskiner och inventarier,
och för det tredje sättet för skatteförslagens förberedande behandling.

Som vi alla känna, har det pågående världskriget med därmed sammanhängande
förhållanden hos oss liksom i övriga neutrala länder — och givetvis i ännu
högre grad i de krigförande — icke kunnat undgå att i utomordentlig grad stegra
statens skattebehov. Redan värnet av rikets neutralitet har medfört högst betydande
utgifter. På samma sätt med folkhushållningen, som i allt högre grad krävt statens
ingripande och ställt allt större anspråk på statskassan. Genom det fall i penningevärdet,
som inträtt under krigstiden med därav följande behov av löneregleringar
och krigstidstillägg, hava vidare de ordinarie statsutgifterna stegrats i hög grad.
Ä andra sidan har det visserligen visat sig, att krigskonjunkturerna åtminstone
hittills medlört högst betydligt stegrade inkomster för en mängd affärsföretag, de
s. k. krigsvinsterna, vilket medfört avsevärd stegring av den statens inkomstkälla,
som ligger i inkomst- och förmögenhetsskatten. Denna ökning har emellertid varit
otillräcklig för de nya skattebehovens fyllande, och man måste därför redan i krigets
första skede se sig om efter nya skattekällor.

Då sålunda en och samma orsak, kriget med därmed sammanhängande förhållanden,
på samma gång medförde betydligt stegrade statsutgifter och betydligt
ökade inkomster för vissa enskilda och affärsföretag, låg den tanken onekligen nära
till hands, att de ökade statsutgifterna i främsta rummet borde bestridas genom en
särskild skatt på de av kriget föranledda merinkomsterna, en krig.-kornunkturskatt.

Så skedde också, så väl i vårt land liksom i de flesta andra länder, de
neutrala lika väl som de krigförande. Man torde nog insel t, att en dylik skattetyp
på intet sätt motsvarade de fordringar, som man har rätt att ställa på en
väl avvägd skatt: att den skall vara noga avpassad efter skatteförmågan, verka
jämnt och rättvist. Men skattebehovet måste omedelbart tillfredsställas, och tiden
medgav icke grundligare utredning om bästa sättet att tillgodose detsamma. Och
man tänkte sig säkerligen vid krigskonjunkturskattens första införande, att den
skulle bliva blott en engångsskatt, upptagen för ett snart övergående abnormt nödläge.
Det var vid sådana förhållanden i viss mån förklarligt, att skatten kom till
införande trots de påtagliga brister, som vidlådde så val själva skattetypen, som
den speciella formen för dess anordnande i vårt land.

Det visade sig emellertid snart, att de abnorma förhållanden, som föranlett
krigskonjunkturskattens införande, ingalunda voro av den övergående natur, som

Kung!. Maj ds proposition Nr 258. 9

man vid beslutet om dess påläggande antagit. Kriget fortfor, och statens skattebehov
minskades icke, utan stegrades tvärtom i allt högre grad. Det synes då,
som om en grundlig utredning bort omedelbart igångsättas om tillgodoseende av
skattebehovet på ett mera rationellt sätt. Men så skedde icke. Man inskränkte
sig i stället till att förnya krigskonjunkturskatten utan att i något väsentligt avseende
söka avhjälpa dess brister. Förändringarna hava i huvudsak inskränkt sig
till utvidgning av skattens tillämplighetsområde och till upprepade stegringar av
skatteskalan. När krigskonjunkturskatten ursprungligen infördes, år 1915, avsåg
densamma att uttagas endast åren 1915 och 1916. Skatteskalan började med 12
procent å den genom kriget uppkomna mervinsten och slutade med 18 procent.
År 1916 antogs en ny förordning om krigskonjunkturskatt att ''mila från och med
1916 till och med det år, då Kungl. Maj:t tillkännagivit, att krigstillståndet skall
anses hava upphört. Skatteskal an höjdes därvid, så att högsta skattesatsen blev
25 procent av merinkomsten. År 1917 höjdes skalan ytterligare intill 32 procent,
och genom beslut av innevarande års riksdag har som bekant en ytterligare höjning
skett intill 40 procent.

Under samma tid har införts en annan extraordinär skatt, den extra inkomstoch
förmögenhetsskatten. Dess progressiva skatteskala stiger enligt beslut av innevarande
års riksdag till en högsta skattesats av 12 procent för enskild skatteskyldig
och 10 procent för aktiebolag. Lägger man härtill den ordinarie inkimstoch
förmögenhetsskatten och kommunalskatten, så lär det icke kunna bestridas, att
bördan av den direkta beskattningen å de större affärsföretagen under rådande förhållanden
är synnerligen tyngande.

Redan vid sitt första införande led krigskonjunkturskatten av två grundfel,
båda ägnade att vålla orättvisa och ojämnhet i beskattningen. Det ena och huvudsakligaste
låg däri, att själva grunden för beskattningen, skillnaden mellan den skattskyldiges
medelinkomst under 1912 och 1913, å ena sidan, och hans inkomst under
krigsåren, å andra sidan, icke utgjorde någon tillförlitlig måttstock för den skattskyldiges
inkomstökning i följd av kriget. Om ett företag under 1912 eller 1913
eller ettdera av dessa år haft tillfälliga spekulationsvinster, som betydligt ökat dess
inkomst, så låg häri ett säkert skydd mot krigsvinstbeskattning för även betydande
vinst i följd av krigskonjunkturen. Ett företag åter, som under 1912 eller 1913
haft olyckan att lida förluster, som försämrat resultatet av dess verksamhet, blev
utsatt för krigskonjunkturbeskattning även för en obetydlig vinstökning under krigsåren.
Det tillfälliga förhållandet av gott eller dåligt resultat under 1912 eller 1913,
vilket ju i och för sig icke har något med krigskonjunkturen att skaffa, fick på
detta sätt ett obehörigt inflytande på beskattningens storlek. Och detta i orätt
rii.tninq, så att av två i övrigt likställda företag, av vilka det ena haft lyckan av
osedvanligt gott resultat under 1912 och 1913 och det andra oturen av ett dåligt
resultat under samma år, det senare blir strängare beskattat än det förra, ehuru
dettas skatteförmåga är större. Denna orättvisa har man i utlandet sökt i görligaste
mån förebygga genom att till grund för mervinstens beräknande taga medelinkomsten
för ett större antal år före kriget. Sålunda utgick man i Frankrike, Danmark
och Holland från medeltalet för tre år före kriget, ocli i Tyskland från
medeltalet för de fem sista åron före kriget, sedan det bästa och det sämsta året
utmönstrats. Det är uppenbart, att härigenom uppnås ett bättre och rättvisare
bihang till riksdagens protokoll 7.919. I samt. 228 käft. (Nr 258.) 2

Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

resultat, än genom den hos oss tillämpade beräkningen. Att denna i många fall
föranlett uppenbara orättvisor i beskattningen, är av erfarenheten bekräftat.

Nu är det ju visserligen så, att den matematiska merinkomsten — skillnaden
mellan 1912 och 1913 års medelinkomst och krigsårets inkomst — icke under alla
förhållanden skall läggas til! grund för krigskonjunkturbe-kattningen, i det så stor
del av denna merinkomst skall undantagas från beskattningen, som kan av den
skattskyldige visas hava berott på annan orsak än det av kriget framkallade läget.
Men det har i praktiken visat sig, att en dylik bevisning är mycket svår — ofta
omöjlig — att fullgöra, och det inträffar därför i otaliga fall, att beskattningen
sker efter en merinkomst, som till större eller mindre del beror på annan orsak
än krigsläget.

Det andra grundfelet hos krigskonjunkturskatten låg däri, att densamma utgick
efter progressiv skatteskala allt efter mervinstens absoUUa storlek och utan någon
hänsyn till den skattskyldiges subjektiva skatteförmåga. Denna brist, som i viss män,
dock ingalunda med nödvändighet, sammanhänger med själva skattetypen, medför,
att en person, som har större merinkomst än en annan, får betala krigskonjunkt urskatt
efter högre procentsats än denne, även om den senares inkomst i sin helhet
och därmed hans skatteförmåga är mångdubbelt större. Om det icke varit möjligt
att göra skatten progressiv efter skatleförmågan, så hade det efter min mening
varit riktigare att göra densamma proport.onelL efter mervinsten, såsom också
ursprungligen föreslogs.

Men ännu betänkligare var att den progressiva skatteskalan även för aktiebolagen
tillämpades efter mervinstens absoluta storlek. Detta gör att evempelvis
en stor aktieägare i ett mindre bolag får genom bolagets beskattning vidkännas en
krigskonjunkturskatt efter vida lägre procentsats, än de små aktieägarne i ett stort
bolag, därför att dettas merinkomst efter sakens natur i sin helhet uppgår till ett
högre belopp. För inkomst- och förmögenhetsskattens vidkommande har man sökt
i möjligaste mån undvika dylika orättvisor genom att göra skatteskalan progressiv
allt efter vinstens relativa storlek i förhållande till bolagets kapital. Att så kunnat
ske även beträffande krigskonjunkturskatten är givet. Så har man också tillvägagått
flerstädes i utlandet.

De brister, som sålunda vidlådde krigskonjunkturskatten vid dess första införande,
hava sedermera icke blivit i någon mån avhjälpta. I stället hava genom
skattens utvidgande till att omfatta nya slag av inkomster och genom den progressiva
skatteskalans skärpning de skadliga verkningarna av dessa brister fått betydligt
ökad räckvidd.

Härtill kommer emellertid vidare, att sedan skatten övergått till att bliva
en årligen återkommande permanent skatt, nya omständigheter tillkommit, som
medfört den verkan, att skattens fortsatta tillämpning är ägnad att drabba ännu
mera orättvisst och ojämnt, än om den blivit begränsad till en engångsskatt för
1915 och 1916.

Härvid är först att märka, att själva grunden för krigskonjunkturskattens
påförande — skillnaden mellan medelinkomsten 1912 och 1913 och inkomsten
för respektive krigsår — den s. k. mrrnästan blivit väsentligen rubbad genom
skattens fortsatta uttagande. Detta redan därför, att enligt hos oss gällande bestämmelser
skatter till kronan icke få avdragas vid inkomsttaxeringen, utan inräk -

Kungl: Maj ts proposition Nr 2£8.

nas i den beskattningsbara inkomsten. När krigskonjunkturskatt första gången
uttogs efter skillnaden mellan 1912 och 191-1 års medelinkomst, å ena sidan, och
1914 års inkomst, å andra sidan, så voro nämnda inkomster med varandra jämförliga.
De innehöllo båda ungefär lika stora imaginära skattemoment och kunde
sålunda sågas vara i huvudsak lika effektiva. Men i de följande årens taxerade
inkomster hava de imaginära skattemomenten allt mera ökats, dels genom den alltjämt
ökade kiigskonjimkturskalten, dels genom den under krigstiden tillkomna
extra inkomst- och förmögenhetsskatten. Den taxerade inkomsten bar därför för
varje, år blivit allt mindre effektiv och allt mindie jämförbar med 19i2 och 1913
års i huvudsak effektiva inkomster. Den mervinst, som numera lägges till grund
för skattens påläggande, är följaktligen, till mycket betydande de], icke längre en
mervinst i reel och verklig mening och de procentsatser, efter vilka skatten enligt
skalan skall utgå,, bliva missvisande, i det skattens procent av den effektiva inkomst
bet åkningen i verkligheten är vida högre ån de i skatteföi fattningen angivna
procents-t^erna. Att avhjälpa denna oegentlighet är naturligtvis möjlig, då härför
endast, e fordras att vid taxeringen medgives rätt till avdrag för utbetald krigskoi
ju ikt urskatt och extra inkomst- och förmögenhetsskatt. Att härigenom det
skal tebelopp, som genom krigskonjunkturen tillföres statskassan, skulle avsevärt
reduceras är givet. Men även om denna minskning skulle kompletteras genom
skatteprocentens ökning, så skulle med ändringen vara vunnen större reda och
klaihat i beskattningen.

Av ännu större betydelse för krigskonjunkturskattens verkningar och berättigande
är emellertid en annan företeelse, som väsentligen inträffat efter skattens
införande, nämligen penningvärdets full. Det är utan vidare klart, att ju mera
penningens värde fallit, desto mindre jämförbara hava de taxerade inkomsterna
under krigsåren blivit med medelinkomsten för åren 1912 och 1913, och desto mera
underminerad blir den s. k. merinkomsten såsom grundval för beskattning. Om
man antager, att penningvärdet sedan 1913 fallit så, att en inkomst år 1913 å

100.000 kronor i realvärde motsvarar en inkomst under nuvarande förhållanden av

150.000 kronor — i själva verket torde penningvärdets fall hava varit avsevärt
större — så innebär detta att en person eller ett företag, som från 1913 — under
i övrigt lika förhållanden — fått sin inkomst ökad med exempelvis HD procent —
från 100,000 kronor till 130,090 kronor — icke kommit i b ittre ställning genom kriget,
utan tvärtom fått sin ställning försämrad. Det kan då icke finnas någon förnuftig
mening i att underkasta honom extra beskattning för vinst i följd av kriget. Staten
har ju till följd av penningvärdets fal! nödgats i stor utsträckning gf nom löneregleringar
och extra k ristids til lägg höja sina befattningshavares inkomster med belopp,
som uppgått till 30 procent och därutöver. Tjänstemän i enskild tjänst och arbetare
hava i många fall fått sina löner höjda med 50 h MK) procent. Men icke kan det
därför falla någon in, att dessa personer nu befinna sig i eu bättre ställning än
före kriget, så att de borde underkastas en särskild krigsvins: beskattning. Men om
en näriuqsidknre under kriget fått sin inkomst höjd med 3i> procent, så anses det
riktigt att pålägga honom extra beskattning, ehuru hans ställning genom kriget
försämrats precis på samma sätt som en befattningshavares med samma inkomstökning.
Detta innebär, såvitt jag förstår, icke blott eu inkonsekvens, utan en olikhet
inför sköttel g, som icke kan försvaras. Då själva huvudgrunden för krigskonjunkturskattcns
berättigande är, att densamma skall utgå för och vara avpassad efter

Kungl. Muj:ts proposition Nr 258.

den vinst och fördel, den skatteskyldige haft av krigskonjunkturerna i jämförelse
med förhållandet före kriget, följer därav som en ofrånkomlig konsekvens, att
skatten icke får uttagas av sådana skattskyldige, vilkas inkomst under kriget stigit
i mindre grad än penningens värde fallit, och att den av övriga skattskyldige ej
får uttagas i vidare mån än som motsvarar deras verkliga inkomstökning, med
tagen hänsyn till penningvärdets fall. Det måste därför betecknas snm en fundamental
brist i den gällande författningen om krigskonjunkturskatt, att den endast
fäster sig vid den nominella inkomstökningen, utan att fästa något som helst avseende
vid, om den skattskyldiges realinkomst blivit genom kriget förbättrad eller
försämrad. ...

De brister i krigskonjunkturskatten, som jag i det föregående framhållit, äro
efter min mening så stora och betydelsefulla, att det är en angelägenhet av högsta
vikt — icke minst för utövarne av svensk handel, industri och sjöfart —- vilka
drabbas hårdast av skatten — att förordningen om krigskonjunkturskatt omedelbart
underkastas en genomgående revision för undanröjande i möjligaste mån av dessa
brister. Skulle det, som sannolikt är, visa sig, att bristerna äro till väsentlig del
så sammanhängande med själva skattetypen, att de icke kunna avlägsnas med
dennas bibehållande, synes mig ingen tvekan böra råda därom, att i så fall hela
denna olyckliga skattetyp bör slopas, och statens skattebehov i stället tillgodoses
medelst andra, mera rationella skatteformer.

Sä har redan skett i Danmark, sonr övergivit krigskonjunkturskattetypen och
i stället uttager nödiga skatteintäkter genom tillägg till den vanliga inkomstskatten
och förmögenhetsskatten. Det synes för övrigt, som om en dylik omläggning även
ur synpunkten av statsregleringens intresse snarast möjligt borde ske. _ Det ges
nämligen knappast en mera oberäknelig och variabel grund för beskattning än en
skillnad i inkomst mellan vissa år, en merinkomst. När krigskonjunkturskatten
första gången infördes, beräknades den för åren 1915 och 1916 giva krunor 7,200, Den gav som bekant mångdubbelt mera. Det kan lika lätt inträffa, att beräkningarna
kunna slå fel i motsatt riktning. Och det saknas icke tecken som tyda på,
att den tid snart är inne, då statsverket skulle få föga glädje av krigskonjunkturskattens
bibehållande.

Den skatte utredning, som sålunda under alla förhållanden är oundgänglig,
bör jämväl utvidgas att omfatta en undersökning, huru stora skattebördor vår
handel, industri och sjöfart kan tåla, utan risk, att företagareandan förslappas, och
att den kapitalbildning, som alltid är ett livsvillkor för en konkurrenskraftig industri,
och som i dessa tider är alldeles särskilt av behovet påkallad, skall omöjliggöras.
Att här finnes en gräns, är lika visst, som att denna gräns icke utan störa vådor
kan överskridas. Därvid bör särskilt frågan om aktiebolagens beskattning speciellt
dubbelbeskattningen — upptagas till närmare granskning och övervägande, då
denna fråga är av fundamental vikt särskilt för vår industri och sjöfart, som i
huvudsak är organiserad i aktiebolagsform. Att vid prövningen av dessa frågor
uppmärksamhet måste ägnas åt näringarnas skattebelastning i andra länder är givet,
bland annat för undvikande därav, att den svenska handeln, industrien och sjöfarten
påläggas skattebördor, som alltför mycket försvåra deras ställning gent emot utländsk
konkurrens. Att man emellertid icke utan vidare får taga till mönster de skattesatser,
som gälla i krigförande länder, vilkas statsutgifter uppgå till tiotals och
hundratals miljarder, och vilka av detta och andra skäl icke äro med oss jämförbara,
är självfallet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Därest den nu antydda utredningen kommer till stånd, torde de personer,
som få sig densamma anförtrodd, också lämpligen böra få i uppdrag att behandla
det andra önskemål på beskattningsområdet, som jag i början av mitt anförande
antydde, nämligen behovet av ändrade grunder för rätt till avdrag vid taxering för
beräknad värdeminskning av anläggningar och maskiner m. m. Hittills har i praxis
rätt till dylika avdrag medgivits med belopp, som i allmänhet ej överstigit 5 å 10
procent. Dylika avdrag må i regel hava varit skäliga och tillräckliga under normala
förhållanden, men under rådande abnorma konjunkturer, penningvärde och
priser äro de uppenbarligen i många fall fullständigt otillräckliga. Det inträffar
ofta, att en dyrbar anläggning måste utföras uteslutande för krigskonjunkturens
utnyttjande, en tillverkning igångsättas, vilken vid återinträdande normala förhållanden
åter måste nedläggas, enär behovet därav och framställningen för ekonomisk
drift då upphört. Det ligger icke minst i det aVmännas intresse, att dylika anläggningar
komma till stånd för anskaffande av nödvändiga varor, som under normala
förhållanden erhållas från utlandet. En sund ekonomi kräver, att dy lika anläggningar,
som under rådande kristid betinga flerdubbelt större kostnader än under
normala tider, och vilka så snart den abnorma konjunkturen upphört, förlora större
delen av sitt värde, avskrivas på några få år, stundom på än kortare tid. Och då
dessa avskrivningar representera verklig kostnad för affärsdriften, finnes befogad
anledning att begära, att avdrag för desamma skall medgivas vid taxering. Det
är möjligt, att redan inom ramen av nu gällande skatteförfättningar inrymmes befogenhet
för taxeringsmyndigheterna att i sådana fall som de här angivna medgiva
extraordinära avdrag för beräknad värdeminskning. Men det torde vara föga sannolikhet
för, att så kommer att ske i praxis, om icke uttryckliga föreskrifter härom
givas.

Det sista av de antydda önskemålen gällde skattefrågornas beredning. Såväl
förslaget om krigskonjunkturskatt som förslaget om extra inkomst- och förmögenhetsskatt
samt övriga under kristiden framkomna skatteförslag hava samtliga
utarbetats man någon som helst samverkan med representanter för landets näringar,
som i regel få bära lejonparten av skattebördan — en börda som för nyssnämnda
båda skatters vidkommande uppgått till många hundra miljoner. Detta tillvägagående
stål'' i strid mot den praxis, som under senare åren — till oomtvistlig nytta
— blivit allt mera vanlig inom andra lagstiftningsområden, att på ett tidigt stadium
av lagarbetet söka samarbete med det praktiska livets män. Det torde icke finnas
något skäl till annat förfarande inom skattelagstiftningen. Det är icke mer än
billigt, att representanterna för handel, industri och sjöfart beredas tillfälle att göra
sin röst hörd vid utarbetandet av förslag till skatter, som till huvudsaklig del skola
betalas genom deras verksamhet, och vilkas rationella anordnande för det gynnsamma
resultatet av denna verksamhet är av den allra största betydelse.

Och man vågar väl också saga, att det icke kan vara annat än till gagn
för skattefri rsl agen, om det praktiska livets män även på detta område av lagstiftningen
få tillfälle att framhålla sina synpunkter. Det är anledning att antaga, att
om så fått ske vid krigskonjunkturskatteförslagens utarbetande, åtskilliga av de svåra
brister, som vidlåda dessa förslag, skulle kunnat undanröjas eller väsentligen reduceras.
Det synes mig därför vara ett fullt berättigat önskemål, att representanter
för näringarna beredas tillfälle att deltaga icke blott vid den utredning, som enligt
vad jag förut framhållit bör komma till stånd i fråga om krigskonjunkturskattens

Kungl. Maj:ts proposition Kr 258.

revision eller omläggning till rationellare skatteformer, utan också, där sådant utan
olägenhet kan ske, vid övriga eventuella skatteförslag, som äro av större betydelse
för näringsverksamheten i vårt land.

Över ovanberörda framställning i vad angår frågan om grunderna
för beräknande av avdrag vid taxering för värdeminskning å industriella
anläggningar, maskiner och inventarier, har kammarrätten avgivit
infordrat yttrande. Till detta yttrande återkommer jag senare.

Med skrivelse den 20 september 1918 har vidare Sveriges industriförbund
i samråd med handelskammarmötets kommitté och svenska
bankföreningen till mig riktat en hemställan, att hänsyn vid lagstiftningsarbetet
på skatteområdet måtte tagas till produktionens berättigade
intressen och därvid meddelat, att, då det för vederbörande statsmyndigheter
måste vara till fördel att vid förenämnda lagstiftningsarbete höra
sakkunniga representanter för näringslivet, nämnda tre organisationer
uppdragit åt en gemensam delegation av nio personer att för ändamålet
stå till förfogande.

Sedan inom departementet utarbetats förslag till vissa ändringar
i förordningen om krigskonjuukturskatt har nyssnämnda delegation beretts
tillfälle att därav taga del. Delegationen har därefter inkommit med
en framställning i ärendet, för vilken jag senare torde få redogöra.

Historik över Innan jag nu till behandling upptager spörsmålet om de föränd krigskon^unk

ring''ar 1 krig.-konjunkturbeskattningen, som må anses påkallade, anser
turskatten, jag mig höra redogöra något för den svenska krigskonjunkturskattens
tillkomst och utveckling.

19’.5 åm Genom proposition nr 196 den 30 april 1915 föreslog Kungl. Maj:t

förordning, riksdagen att antaga en förordning om krigskonjunkturskatt. Enligt förslaget
skulle skatten utgå för den ökade inkomst, som tillförts skattskyldig
på grund av det genom närvarande krigstillstånd framkallade
läget. Skatten i fråga skulle eiläggas under ett vart av åren 191ö och
1916. Skattskyldigheten skulle, under de i förordningen angivna villkor,
åligga den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, för sådan
inkomst av arbete, sam avses i 7 § 3:o b), c) och d) i förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt, varvid inkomsten av varje inkomstkälla

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 258.

vore att beräkna för sig. Inkomst av fast egendom, inkomst av kapital
samt inkomst av vanlig arbetsanställuing (7 § l:o, 2:o och 3:o a)) skulle
alltså icke falla under förordningen.^ Krigskonjunkturskatt skulle emellertid
utgå av skattepliktiga inkomstarter blott under följande villkor
(med. taxerad inkomst eller enbart inkomst förstås i det nedanstående
då ej annat namnes, inkomst, som taxerats enligt förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt).

1. Inkomsten skulle för att bliva skattepliktig överstiga medeltalet
av motsvarande inkomst, sådan den beräknats vid taxeringarna
1913 och 1914 eller ettdera året, därest taxering ej skett för bägo-e
o--h skatten skulle utgå å det överskjutande beloppet, merinkomstm.
bör skattskyldiga som ej alls taxerats för inkomst av ifrågavarande sia»-1913 eller 1914 vore hela inkomsten att betrakta som merinkomst. &

2. Den skattskyldiges hela inkomst skulle uppgå till minst 15 000

kronor. ’

3. Därjämte skulle, i fråga om inländska aktiebolag och solidariska
bankbolag, bolagets inkomst dels överstiga 5 procent av bolao-ets
kapital, sådant det vid taxeringen beräknats, dels, beräknad i procent
överstiga inkomstprocentens medeltal enligt taxeringarna 1913 och 1914.’

4. Merinkomsten skulle uppgå till minst 1,000 kronor.

Av den merinkomst, som sålunda vore underkastad skattskyldighet,
skulle skatten utgå med 12 procent.

börslaget till förordning innehöll vidare detaljerade bestämmelser
om taxermgsfö rf arande genom särskilda krigskon junkturskattenämnder
m. m.

Riksdagen anmälde genom skrivelse nr 190 den 26 maj 1915
att riksdagen med vissa förändringar godkänt propositionen om krigskonjunkturskatt.
Bland dessa förändringar, av vilka ingen kan säo-as
ha, berört de principiella grunderna för den föreslagna beskattningen,
ma hår särskilt nämnas följande:

Skattskyldighetsgränsen sänktes av riksdagen till taxerat belopp
om minst 10 000 kronor. Särskilt stadgande (i förordningen infört som
dess 5 §) in fördes till förekommande av försök att kringgå skattebestämmelserna
genom att disponera vinst till oproportionerliga löneförhöjningar
m. m. Som den viktigaste ändringen torde man få betrakta
att enligt riksdagens beslut skatten skulle utgå ej med generellt 12

procent utan enligt följande efter merinkomstens storlek progressiva
skala:

1916 års
förordning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Inkomstgrupp

1.000— 4,900.

5.000— 9,900.
10,000 — 14,900.

15.000— 19,900

20.000— 24,900

25.000— 29,900

30.000— 34,900

35.000— 39,900

40.000— 44,900

45.000— 49,900

50.000— 59,900

60.000— 79,900

80.000— 99,900

Skatteprocent Inkomstgrupp Skatteprocent,

12 100,000—119,900................. 15 V4

12 Vi 120,000—139,900................. 15 Va

.. 12 V, - 140,000—159,900 ................. 15 7i

12 3/i 160,000—179,900................. 16

.... 13 180,000—199,900................ 16 V*

..... 13 Vi 200,000—219,900................. 16 V,

... 13 Va 220,000—239,900.............. 16 7i

...... 13 3/i 240,000—259,900.................. 17

14 260,000—279,900.................. 17 V4

14 Vi 280.000—299,900.................. 17 Va

14 Va 300,000—319,900................ 17 7*

14 7i 320,000 och däröver............ 18

...... 15

Den förordning, som i överensstämmelse med riksdagens beslut
utfärdades den 11 juni 1915 (nr 210), avsåg, såsom förut är nämnt,
allenast åren 1915 och 1916. Med hänsyn härtill framlades för 1916
års riksdag förslag om fortsatt tillämpning av den nya skatteformen.
Kungl. Maj.ts förslag härutinnan, i proposition nr 241 den 5 maj 1916,
innefattade emellertid icke enbart förlängning av den förra förordningens
giltighet utan jämväl vissa ändringar i densamma.

Enligt förslaget skulle taxering till krigskonjunkturskatt äga rum
år 1916 och sedermera årligen till och med året etter det, under vilket
genom kungl. kungörelse tillkännagivits, att krigstillståndet skulle anses
ha upphört. Då 1915 års förordning omfattade åren 1915 och 1916,
stadgades i 1916 års förordning till förebyggande av dubbel beskattning^
att skatt — vilken alltjämt skulle utgå för vinst uppkommen
genom det av dåvarande krigstillstånd framkallade läget — vore att erlägga
f den mån vinsten icke blivit genom taxering år 1915 enligt förordningen
den 11 juni 1915 beskattad. Själva huvudbestämmelsen, varigenom
beskattningen anknöts till det av krigstillståndet framkallade
läget, behölls som synes i det nya förslaget. För att klarare framhäva
dess innebörd gjordes i författningstexten uttryckligen skillnad mellan
den matematiska merinkomsten eller det inkomstbelopp, som framkomme
vid det rent aritmetiska utrönandet av inkomstökningen, och den beskattningsbara
merinkomsten eller den del av förutnämnda matematiska
meriukomst, vars grund vore det genom krigstillståndet framkallade
läget. Metoden att utröna den matematiska merinkomstens storlek före -

Kungl. Maj:t» proposition Nr 258.

slogs vidare ändrad därhän, att som jämförelsetal skulle användas den
högsta inkomsten under ettdera av åren 1913 och 1914, med vilken
bestämmelse även följde motsvarande ändring beträffande bolagens inkomstprocent.
I de under förordningen fallande inkom starterna skulle
jämväl innefattas tantiemer och därmed jämförliga inkomster, hänförliga
under 7 § 3:o a) i inkomstskatteförordningen, till vilket stadgande funnos
fogade särskilda deklarationsbestämmelser. Skattskyldigbetsgränsen var
föreslagen sänkt till minst 8,000 kronor men minsta beskattningsbara
merinkomsten höjd till 2,000 kronor. Slutligen föreslogs följande progressiva
skala:

Beskattningsbar merinkomst	Procenttal	Skattebelopp	Ökning ffir varje fullt hundratal kronor, som faller mellan de i kol. 1
kronor			angivna inkomstbeloppen
	kronor	kronor
2,000	12	240	13
20,000	13	2,600	15
40,000	14	5,600	16
8<),000	15	12,000	17
160,000	16	25,600	19
240,000	17	40,800	21
320,000	18	—	— ■

För merinkomst uppgående till 320,000 eller däröver utgör skatten
18 kronor för varje fulla 100 kronor.

I skrivelse den 15 juni 1916, nr 268, anmälde riksdagen, att riksdagen
antagit förslaget till förordning om krigskonjuukturskatt med
vissa ändringar.

Den av riksdagen beslutade förordningen innebär sålunda för det
första en viktig utvidgning av krigskonjunkturbeskattningens allmänna
ram, så till vida att även inkomst av fast egendom (7 § l;o) i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt) blir beskattningsbar under
lika villkor som inkomst av arbete. I avseende å metoden för merinkomstens
beräknande återgick riksdagen till den medeltalsberäkning för
åren 1913 och 1914, som var stadgad i 1915 års förordning. Av statsfinansiellt
stor betydelse var, att riksdagen med vidhållande av den progressiva
principen skärpte den i propositionen föreslagna skatteskalan.
Riksdagen beslutade nämligen följande tariff:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 228 höft. (Nr 258.)

1917 åni
ändring > förordningen.

Kung!. Maj.ts proposition Nr 258.

Beskattningsbar

raerinkomst

kronor

Procenttal

Skattebelopp

kronor

ökning för varje fullt
hundratal kronor, som
faller mellan de i kol. 1
angivna inkomstbeloppen
kronor

2,000 12

20.000 13

40.000 14

60.000 15

80.000 16

100.000 17

150.000 18

200.000 19

250.000 20

300.000 21

350.000 22

400.000 23

450.000 24

500.000 —

240	13
2,600	15
5,600	17
9,000	19
12,800	21
17,000	20
27,000	22
38,000	24
50,000	26
63,000	28
77,000	30
92,000	32
108,000	34

För merinkomst, som uppgår till 500,000 kronor eller däröver,
utgör skatten 25 kronor för varje fulla 100 kronor.

Förordning i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades

den 30 juni 1916 (nr 260).

Till 1917 års riksdag framlades icke från Kungl. Maj:ts sida något
förslag till ändring i senast nämnda förordning. På enskild motionärs
hemställan beslöt emellertid riksdagen, enligt vad riksdagen i skrivelse
den 5 juni 1917, nr 260, anmält, bland annat att ytterligare skarpa
skatteskalan, på sätt nedanstående tariff närmare utvisar:

Beskattningsbar proce„ttal

merinkomst

kronor
2,000	12
20,000	13
40,000	14
60,000	15
80,000	16
100,000	17
150,000	18.5

Skattebelopp

kronor

Ökning för varje fullt
hundratal kronor, som
faller mellan de i kol. 1
angivna inkomstbeloppen

kronor

240

2,600

5,600

9,000

12,800

17,000

27,750

21.5

24.5

Kungi. Maj,is proposition Nr 258.

Beskattningsbar merinkomst	Procenttal	Skattebelopp	Ökning för varje fullt hundratal kronor, som faller mellan de i kol. 1
kronor			angivna inkomstbeloppen
	kronor	kronor
200,000	20	40,000	27.5
250,000	21.5	53,750	30.5
300,000	23	69,000	33.5
350,000	24.5	85,750	36.5
400,000	26	104,000	36
500,000	28	140,000	40
600,000	30	180,000	44
700,000	—

För merinkomst, som uppgår till 700,000 kronor eller därutöver,
utgör skatten 32 kronor för varje fulla 100 kronor.

Förordning om den sålunda ändrade skattetariffen, ävensom om
viss jämväl i riksdagens beslut ingående ändrad bestämmelse om skatteuppbörden,
utfärdades den 25 juni 1917 (nr 351).

1918 ars riksdag hade att behandla dels två Kungl. Mapts pro- istts års
positioner, dels ock en motion med förslag till ändringar i krigskon- ändrin9ar l
junkturskatteförordningen. förordningen

Sålunda föreslog Kungl. Maj:t i eu den 3 maj 1918 dagtecknad
proposition, nr 101, riksdagen viss ändring i de för taxeringsförfarandet
gällande tidsbestämmelser ävensom uti de i 4 § av ifrågavarande förordning
förekommande avdragsbestämmelserna.

Vidare underställde Kungl. Maj:t i proposition den lö i samma
månad, nr 448, riksdagen vissa förslag till omläggning av den för krigskonjunkturskatten
fastställda, i 8 § av förordningen upptagna tariffen
jämte därmed sammanhängande smärre ändringar i andra av förordningens
paragrafer. Omläggningen av skattetariffen gick ut på följande:
Procenttalen för beskattningsbara merinkomster under ''20,000 kronor
skulle väsentligt sänkas. Å andra sidan skulle tariffen beträffande merinkomster
överstigande 200,000 kronor skärpas progressivt, varjämte
progressionen, som förut stannade vid 700,000 kronor, skulle fortsättas
till mi meiinkomst av 2,000,000 kronor. Den högsta skattesatsen skulle
utgöra 40 procent, medan dittillsvarande maximum vore 32 procent.

Förutom angivna omläggning av tariffen i 8 § föreslogos bestämmelser
uti ett 2 inom. av samma paragraf angående ett särskilt skattetilläggför
de inländska bolagen. Detta tillägg skulle träffa bolag med högre
inkomstprocent, än 10 i form av en procentuoll höjning av skattebeloppet

Kungi. Maj.ts proposition Nr 258.

enligt tariff eu i 1 mom. och beräknas progressivt efter inkom stprocen tens
storlek. Maximum för tillägget skulle vara 50 procent av skattebeloppet.
Slutligen upptogs i förslaget såsom ett 3 mom. i 8 § ett stadgande
om höjning av utländska bolags enligt den allmänna tariffen uträknade
skattebelopp med 30 procent.

I propositionen föreslogs vidare, att det i förordningen stadgade
villkor för bolags skattskyldighet, nämligen att inkomst.rocenten för
det löpande året skulle överstiga inkomstprocentens medeltal till taxeringarna
1913 och 1914, skulle ur författningen utgå.

I ovannämnda motion föreslogs skrivelse till Kungl. Maj:t med
hemställan om skyndsam utredning och förslag till revision i viss riktning
av krigskonjunkturskattelagen.

Riksdagen, som på hemställan av bevillningsutskottet avslog berörda
motion, avlät i anledning av Kungl. Maj.ts förenämnda tvenne
propositioner den 19 juni 1918 till Kungl. Majit skrivelse, nr 449, däri
riksdagen anmälde, att riksdagen bifallit propositionen nr 401 samt i
anledning av propositionen nr 448 — med avslag å samma proposition
i övrigt — beslutat, att 8 § från och med den dag, som av Konungen
bestämdes, skulle erhålla följande ändrade lydelse:

8 §■

Krigskonjunkturskatt beräknas enligt denna

Beskattningsbar

meriukouist

kronor

2,000

20,000

40.000

60.000

80,000

100,000

150.000

200.000

250,000

Procenttal	Tariff. Skattebelopp	Ökning för varje fullt hundratal kronor, som faller mellan de i kol. 1
	kronor	angivna inkomstbeloppen kronor
4	80	14
13	2,600	15
14	5,600	17
15	9,000	19
16	12,800	21
17	17,000	21.5
18.5	27,750	24.6
20	40,000	30
22	55,000	34

Kanyl. M

			Ökning för varje fullt
Beskattningsbar merinkomst	Procenttal	Skattebelopp	hundratal kronur som fuller mellan de i kol. 1 angivna inkomslheloppe»
kronor		kronor	kronor
300,000	24	72.000	38
350,000	26	91,000	42
400,000	28	112,000	38
500,000	30	150,000	42
600,000	32	192,000	46
700,000	34	238,000	50
800,000	36	288,000	46
1,000,000	38	380,000	42
2,000,000	—	—	—

För merinkomst, som uppgår till 2,000,000 kronor eller därutöver,
utgör skatten 40 kronor för varje fulla 100 kronor.

Förordning om de sålunda beslutade ändringarna i krigskonjunkturskatteförordningen
utfärdades den 1 juli 1918 (nr 556).

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t av förslag till ovannämnda
proposition nr 448 till 1918 års lagtima riksdag upptog jag till behandling
frågan om en revision av krigskonjunkturskatten. Jag torde nu
få återgiva vad jag i huvudsak då anförde 1 ill statsrådsprotokollet.

Efter förklaring, att jag mot vad bevillningsutskottet i anledning
av förut nämnda motion uttalat därom, att gällande förordning i åtskilliga
avseenden vore behäftad med brister, icke hade anledning gorå
någon erinran fortsatte jag:

»Jag vill heller icke bestrida, att bristerna kunna bliva mera
framträdande, ju längre tillbaka i tiden de förhållanden komma att ligga,
som i författningen förutsättas som de normala till skillnad från krigskonjunkturen.
Jag måste emellertid tillfoga, att det icke gärna kan låta
sig göra att vid en jämförelse mellan inkomster under krigstiden och
de ''normala inkomsterna avstå från att bestämma dessa senare såsom
på ett eller annat sätt hänförande sig till någon viss period före kriget,
därest själva grundprincipen uti ifrågavarande beskattningeform skall
bevaras.

Vissa av de påtalade bristerna i den svenska krigskonjunkturbeskattningen,
såsom att i enskilda fall tämligen lätt kunna påvisas
exempel på en ej önskvärd ojämnhet i beskattningen, torde vara av den
natur, att det säkerligen erbjuder betydande svårigheter att avlägsna

Revision av
krigs konjunkturskatteu.

Kungl. Majds proposition Nr 258.

dem utan att rubba grundprincipen för krigskonjunkturskatten, dess
karaktär av att vara en merinkomstskatt, som utgår å den till krigskonjunkturen
hänförliga delen av merinkomsten. Också hava inom riksdagen
yrkanden framställts gående ut på en principiell omläggning av
den speciella krigstidsbeskattningen till en allmän merinkomstskatt.
Frågan härom underkastades ingående prövning av föregående års riksdag,
vilken förkastade det framställda förslaget, efter det sakkunnig utredning
verkställts genom bevillningsutskottets försorg, varvid bland
annat framkommit, att jämväl en allmän merinkomstbeskattning bleve
högst ofullkomligt anpassad efter den subjektiva skatteförmågan.

Andra erinringar kunna väl ock göras mot den nuvarande krigs
konjunkturskatten, men vid ett upptagande av spörsmålet om en revision
av ifrågavarande förordning finge man givetvis icke begränsa sig
till anmärkningar mot att beskattningen i det ena eller andra fallet
drabbar hårt eller ojämnt ur skattebetalarnas synpunkt. Det gives också
anledning till erinringar mot att denna beskattning i vissa avseenden
-ej är nog effektiv, till förfång för det allmännas intressen. Av 1916
års riksdag uttalades sålunda, under framhållande särskilt av de utomordentliga
vinster försäljning av fartyg under krigskonjunkturen medfört,
vilka vinster ej bleve beskattningsbara, om fartygen varit i säljarens
hand minst fem år, att på detta område fullt typiska krigsvinster kunde
uppstå, för vilka skatteplikt syntes riksdagen befogad ej blott såsom
konsekvent tillämpning av krigsvinstbegreppet i och för sig utan oek
med hänsyn till kravet på rättvisa i beskattningen. Vidare fäste
samma års riksdag uppmärksamheten å det förhållande, att under krigsåren
utlänningar gjort affärer här i landet med högst betydande vinster
utan att de, såsom i regel ej fyllande förutsättningarna för subjektiv
skatteplikt, behövt utgöra bidrag till det allmänna. Riksdagen uttalade
beträffande de två nu berörda spörsmålen önskvärdheten av att utredning
verkställdes genom Kungl. Maj:ts försorg och att förslag i anledning
av utredningarna måtte framläggas. Beträffande spörsmålet om
utlänningars skatteplikt har ock ett avsevärt utredningsarbete blivit utfört,
ehuruväl förslag i det invecklade och ömtåliga ämnet ej ännu
kunnat föreläggas riksdagen. Jämväl andra spörsmål kunna ha anspråk
på beaktande, därest en ingående granskning av hela krigs konjunkturskatteförordningen
skulle företagas. Ifrågasättas kan bland annat, huruvida
tillräckliga skäl föreligga att principiellt undantaga inkomst av
kapital, vartill enligt inkomstskatteförordningen även är att hänföra utdelningen
å aktier, från de inkomstarter, å vilka krigskonjunkturskatte -

Kungi. Ma):ts proposition Nr 258.

förordningen bör vara tillämplig. Därjämte framställer sig spörsmålet,
om ej krigskonjunkturskatten jämväl borde i eu eller annan form utgå
å den ökade förmögenhet, som krigskonjunkturen föranlett.

Såsom av det nu anförda torde framgå är det en mångfald spörsmål,
vilka anmäla sig, därest en verklig revision av förordningen om
krigskonjunkturskatt skulle företagas. Skulle krigstillståndet komma att
vara ännu någon längre tid, lärer frågan, om en sådan revision må anses
påkallad, böra upptagas till prövning.»

För det dåvarande anslöt jag mig emellertid till bevillningsutskottets
uttalande, att det ej då läte sig göra att ingå på en allmän
revision av hithörande lagstiftning.

Såsom framgår av mitt sålunda återgivna anförande till statsrådsprotokollet
för den 16 maj 1918 vid avlåtande av förutnämnda propositionen
nr 448 ifrågasatte jag igångsättande av en allmän revision av gällande
förordning om krigskonjunkturskatt, därest det skulle visa sig att denna
skatteform komme att behållas ännu i flera år.

Yrkande om en genomgående revision av ifrågavarande förordning
har sedermera framställts, såsom jag redan erinrat, av det senaste handelskammarmötet,
vilket därvid jämväl hemställt, att representanter för
handel, industri och sjöfart måtte beredas tillfälle att vid utredningen
medverka.

Därest det visat sig sannolikt, att den av mig angivna förutsättningen
för upptagande av ett revisionsarbete i större omfattning skullekomma
att föreligga, hade givetvis från min sida anstalter träffats för
åvägabringande av en allsidig utredning, varvid vederbörlig hänsyn
skulle tagits till, jämte andra, de av handelskammarmötet framställda
önskemålen. Jag erinrar beträffande denna ifrågasatta större revision,
att den enligt sakens natur icke hade kunnat begränsas till frågor om
sådana förändringar i bestämmelserna, vilka kunde lätta de skattskyldigas
börda utan givetvis fått taga -sikte jämväl på de luckor
i lagstiftningen, av vilka vissa grupper inkomsttagare nu draga fördel,
och sålunda fått till prövning upptaga spörsmål även om skärpningar
i vissa avseenden av skattelagstiftningen på förevarande område.

Emellertid kunde man redan under senare delen av nästförflutna
är betrakta ett någorlunda nära förestående upphörande av krigstillståndet
som sannolikt. Numera räknar man ju allmänt med fredsslut
under innevarande år. Därmed skulle följa, såsom redan understrukits,
att taxering till krigskonjunkturskatt skulle komma att äga rum, utom

Kumjl. Maj ds proposition Nr - 25».

för innevarande år, för ytterligare allenast ett år, nämligen år 1920.
Vid sådant förhållande har jag- icke funnit tillräcklig anledning föreligga
att söka åstadkomma någon omläggning av huvudgrunderna för
krigskonjunkturbeskattningen att tillämpa under allenast detta sista
taxeringsår.

Utgångspunkten för mina åtgöranden i avseende å beskattningen
av krigskonjunkturens vinster har då måst bliva att tillse vilka jämkningar,
till åstadkommande av större rättvisa de skattskyldiga emellan,
som må på grundval av gällande skatte! örordning kunna genomföras
utan åsidosättande av de utomordentliga statsfinansiella intressen, som
äro förknippade med denna beskattning.

Framkomna yttranden på borttagande utan vidare av hela den
ifrågavarande skatteformen vare sig för nästkommande eller rent av för
innevarande år har jag därvid icke kunnat skänka något beaktande.
Jag tillåter mig erinra därom, att statsbudgetens mer belastning för
innevarande år med direkta kristidsutgifter torde komma att väsentligt
överstiga den intäkt den för året taxerade k ri gskonj u n k tu rs k atten lärer
giva. Med all säkerhet blir så förhållandet, måhända i skärpt grad,
jämväl för nästkommande budgetår. Jag har icke kunnat finna det
möjligt att under sådana förhållanden undvara en särbeskattning av
under kristiden uppkomna merinkomster. Och jag håller före, att det
vore föga billigt att söka i ett slag övervälta hela det mycket betydande
belopp i skattemedel, som krigskonjunkturskatten representerar,
å den allmänna inkomstbeskattningen. Möjligheten att framgå i denna
riktning komme emellertid givetvis att ökas etter genomförande av den
utav mig tidigare i dag förordade omläggningen av sistnämnda skatteform.

Å den andra sidan har jag tagit till ögonmärke vid förberedandet
av nu till prövning föreliggande förslag, att krigskonjunkturbeskattningen
står inför sin avveckling. Jag har därför icke ansett mig böra
upptaga några krav på såd.-Tna utvidgningar av denna beskattnings räckvidd,
som pa goda grunder skulle ha kunnat ifragasättas t. ex.
beträffande aktieinkomster och förmögenhetsökning — därest skattoformen
skulle komma att uti vårt skattesystem kvarstå någon längre tid.

Kristidens extra ordinära förhållanden äro visserligen ännu icke
förbi: en finansiell jätteuppgift återstår att lösa vid den slutliga uppgörelsen
av de stora förluster, kristiden lärer komma att medföra för statsverket.
Huru stora dessa förluster komma att bliva, ser jag mig icke i stånd
att nu bedöma, än mindre vilka extraordinära åtgärder på finansväsendets
område, som därav kunna visa sig påkallade. Jag utgår emellertid ifrån,

Kungl. Majds proposition ■■Nr258. ''35

att förordningen om hrigskonjunkturskatt icke skall tillämpas längre
än vad i själva författningen från början avsetts. j

Härmed blir ock den allmänna riktning bestämd, i vilken gällande
:bestänämelser skola förändras. De höra taga sikte på själva avvecklingen
av skatteformen i fråga och i avseende därå giva klara föreskrifter,
när och i vilken mån uppkommande merinkomster skola upphöra att
betraktas som beskattningsbara krigsvinster. Vidare böra sådana stadgandea
införas, varigenom dep fipansiella avskrivningen av krigskonjuukturskatten
som statsintäkt tagel- sin början redan år 1920. Eljest
skulle de oförmedlat och till hela sin vidd inställa sig under år 1921.
Slutligen finner jag angeläget att, inom ramen för det statsfinansiellt
möjligå. och med beaktande dels av framförda önskemåls praktiska betydelse,
dels av deras genomförbarhet utan djupgående omläggningar
av, taxeringsförfarandet, medverka till åvägabringandet av viss allmän
lättnad för de enligt, krigskonjunktuiskatteförordningen skattskyldiga och
viss utjämning dem emellan av skattebördan.

.Efter övervägande av de olika uppslag, som framgått ur de igångsatta
utredningsarbetena eller eljest bragts till min kännedom har jag
låtit inom departementet utarbeta förslag till vissa ändringar i förordningen
om krigskonjunkturskatt, med tillämpande av de nyss antydda
allmänna riktlinjerna.

Förslagets huvudgrunder kunna sammanfattas sålunda:

1) Skattefrihet för envar, som icke under åren 1914—1918 åtnjutit
krigsvinst och således ej heller därför krigskonjunkturbeskattats
åren 1915—1919.

2) Skattefrihet för den merinkomst, som må ha uppkommit underår
1919, i den mån den överstiger högsta krigskonjunkturbeskattade
merinkomsten under föregående åren.

3) Skattefrihet för inkomstökning på grund av nyanläggningar
eller utvidgning av anläggningar efter ingången av år 1919.

4) Skattegränsen höjes till 10,000 kronor.

5) Villkoret, att bolags inkomstprocent skall vara högre än medelprocenten
1913—1914, borttages.

6) Beskattningsbar merinkomst begränsas, så att den högst får
uppgå till den matematiska merinkomsten, minskad med 20 procent av
medelinkomsten 1913—1914.

7) I fråga om nya skattskyldiga minskas matematiska merinkomsten
med 10 procent av kapitalet, där kapital är nedlagt, eller eljest med

5,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 228 höft. (Nr 258.)

Knuff K Mujtts proposition AV 258.

8) Tariflnedsäfctning åker med i runt tal 20 procent men så, anordnad*
att för bolag nedsättningen främst kommer de svaga bolagen tillgodo.

Den enligt dessa grunder utformade författningstexten både följande
lydelse:

Förslag

till

Förordning

om ändring i »lss* delar av förordningen den SO juni 1916 om krigskonjunkturskatt.

Härigenom förordnas, att 2, 3, 6, 8, 11 och 16 §§ i förordningen den 8»
juni 1916 om krigskonjunkturskatt skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

Med vinst, som i 1 § sägs, förstås av krigstillståndet föranledd ökning
uti —--— — tantiem.

Inkomstökning, som uppkommit på grund därav, att skattskyldig efter ingången
av år 1919 företagit nya eller utvidgat förut befintliga anläggningar för
utövande av rörelse eller yrke. är ej att anse såsom av krigstillståndet föranledd
vinst.

3 8-

För skattskyldighet förutsättes:

a) att den skattskyldige för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av minst 10,000 kronor:

b) — — — och 1914;

c) att därjämte, vad angår inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag,
bolagets för året till inkomstskatt taxerade inkomst överstiger 5 procent av bolagets
kapital, sådant det vid årets taxering beräknats; samt

d) att skattskyldig under något av åren 1915 till och med 1919 vant taxerad
till krigskonjunkturskatt.

6 §•

Det belopp —--beskattningsbar merinlcomst.

Skattskyldigs beskattningsbara merinkomst må icke bestämmas till högre belopp
än det, vartill densamma vid taxering under något av åren 1915 till och med
1919 högst blivit för honom fastställt. Ej heller må såsom beskattningsbar merinkomst
upptagas högre belopp än den matematiska merinkomsten, minskad med
20 procent av inkomstens medeltal.

Kung!. Maj-te proposition Sr 258.

8 §.

t mom. Krigskonjunkturskatt beräknas —---100 kronor.

2 mom. Vid taxering under år 1920 eller därefter skall det enligt 1 mom.
beräknade skattebeloppet minskas.

a) i fråga om här i riket mantalsskriven svensk medborgare med 20 procent
av samma skattebelopp,

b) i fråga om inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag, därest bolagets
till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst understiger 100 procent
av bolagets kapital, sådant detsamma vid årets taxering beräknats,

för varje full tiondel, varmed den enligt 20 § i förordningen om inkomst<>eh
förmögenhetsskatt beräknade inkomstprocenten

understiger 100 men ej 60 procent med O.oi procent av ovannämnda skattebelopp
» 60 » » 30 > » 0.03 » » ■» »

» 30 » » 0.05 > s> » »

Till ledning vid uträknandet av i detta moment omförmäld minskning av
skattebeloppet utfärdar Eungl. Maj:t erforderliga tabeller.

U §

Har skattskyldig endast under ettdera av åren 1913 och 1914 varit till inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerad för inkomst, varom i 2 § och 5 § andra
stycket sägs, uträknas den matematiska merinkomsten genom jämförelse med den
under det året taxerade inkomsten av nämnda slag. För sådan skattskyldig må
såsom beskattningsbar merinkomst icke upptagas högre belopp än sagda matematiska
merinkomst, minskad med 20 procent av den för sistnämnda år taxerade
inkomsten.

Har skattskyldig icke under någotdera av åren 1913 och 1914 varit taxerad
för sådan inkomst, som i 2 § och 5 § andra stycket omförmäles anses den under
löpande året taxerade inkomsten av ifrågavarande slag i sin helhet såsom matematisk
merinkomst. För sådan skattskyldig må den matematiska merinkomsten upptagas
såsom beskattningsbar merinkomst endast om och i den mån densamma överstiger
i det fall att skattskyldig nedlagt kapital i företag för utövande av rörelse
oller yrke, varom fråga är, och visar, till vilket belopp kapital sålunda blivit av
honom nedlagt, 10 procent av berörda kapital och i andra fall ett belopp av

5.000 kronor.

16 §.

Konungens befallningshavande----— skattskyldiga.

I denna längd — — — uträknad skatt. För inländskt aktiebolag och solidariska
aktiebolag angives därjämte bolagets kapital och inkomstprocent enligt dét
löpande årets taxering. Härutöver skola i längden antecknas kända särskilda förhållanden
som kunna inverka på taxeringen.

-Kammar rätt**.

2®f Kiténgh "Maj.is proposition: -N,r :25Bi

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920; dock att bestämmelsen
i d § c) skall äga tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt jämväl för
År 1919. oval t

i fjoll; '' 4 ''! ;e. ; ••

förslaget har, utom i vad angår de i 8 § innehållna bestämmelser
naöm viss nedsättning av skattebeloppet, remitterats till kammarrätten.
för. avgivande av yttrande. Industriförbundets ovan omföyinälda
sfeattedelegation har satts" i tillfälle att taga del av förslaget i dess helhet.

Kammarrätten har i sitt den 13 mars till finansdepartementet inkomna
yttrande anfört:

•i1.’1 Vad angår de lindringar i fråga om skattskyldigheten som förslaget upptager,
har kammarrätten funnit desamma i och för sig vara befogade, men har det
synts kammarrätten höra tagas under övervägande, huruvida icke dels den föreslagna
nedsättningen, enligt 6 §, av den matematiska merinkomsten med 20 procent
av inkomstens medeltal är med hänsyn till den ansenliga nedgången, i penning-,
värdet otillräcklig, dels och från den matematiska merinkomsten bör avdragas skattskyldig
genom taxering under inkomståret påförd krigskonjunkturskatt.

I övrigt föranleder förslaget, i vad det avser berörda lindringar, till följande

särskilda erinringar. ; .

. Uti 2 § synas orden -»företagit nya eller utvidgat förut befintliga anlägg-;
ijingar* böra utbytas mot »börjat utnyttja nya eller utvidgade anläggningar.;*.

Av ändringen i 3 § a) påkallas en motsvarande ändring i 21 § 1 mom.

Stadgandet i 6 §, att skattskyldigs beskattningsbara merinkomst icke må
bestämmas till högre belopp än det, vartill densamma vid taxering under något av,,
åren 1915 till och med 1919 högst blivit för honom fastställt kan medföra, att den,,
som övertagit annans rörelse och icke själv varit taxerad till krigskonjunkturskatt
under något av dessa år eller varit taxerad till lägre belopp än förre innehavaren,
kommer att helt eller delvis undgå sådan skatt för den fortsatta rörelsen.

Därest det föreslagna tillägget till 11 § 2:dra stycket införes, torde ock eu
särskild bestämmelse böra meddelas, huru det skall förfaras, då skattskyldig övertagit
av annan före år 1919 utövad rörelse. <

I 16 § böra orden »solidariska aktiebolag» ändras till »solidariskt bankbolag-..

Vidkommande förslaget att ur 3 § c) utesluta stadgandet, att bolags skattskyldighet
göres beroende därav, att inkomstprocenten under senaste året överstigit
jnkomstprocentens medeltal enligt de vid taxeringarna 1913 och 1914 gjorda
gträkningar av procentens storlek, får kammarrätten åberopa sitt deri 31 januari
1918 avgivna utlåtande.

Enligt tillhandakommet protokollsutdrag anfördes inom kammarrätten
skiljaktig mening av förste kanslisekreteraren Ljungberg, vilken
yttrade:

Kungl. Maj ds proposition Nr -268.

*’: • ''•*Jag'' anser '' mig : icke'' kunna biträda kammarrättens mening i fråga om förslaget
att utesluta den i 3 § c) ■ krigskonjunkturskatteförordningen såsom förutsättning
för inländska aktiebolags och solidariska bankbolags skattskyldighet intagnabestämmelsen,
att bolagets för året beräknade inkomstprocent måste överstiga inkomstprocentens
medeltal enligt de vid taxeringarna åren 1913 och 1914 gjorda uträkningar
av procentens storlek. Det år ett känt faktum, att ökning av aktiebolagens
kapital under kristiden ägt rum i större utsträckning än tidigare varit
fallet och det synes mig kunna ifrågasättas, huruvida icke en i hög grad härtill bidragande
orsak är att söka däri, att man funnit, att det belopp, varmed bolagens
kapital utvidgats, just på grund av de under kristiden rådande förhållandena kunnat
göras ungefär lika räntebärande som det gamla kapitalet. Jag anser mig därför
icke kunna betrakta såsom något normalt, att man ä de stora kapitalökningar,
varom här är fråga, kunnat erhålla lika hög inkomstprocent som å de gamla kapi--talen; och ju högre inkomstprocenten tidigare varit desto större skäl synes mig
föreligga för ett dylikt betraktelsesätt. Härtill kommer, att enskild näringsidkare,-som tillför av honom bedriven rörelse nytt kapital, icke äger någon förmån motsvarande
den bolagen i nu förevarande avseende äger. Under sådana förhållandenoch
då nu gällande bestämmelser i ämnet otvivelaktigt kunna föranleda ett bolag att
öka sitt kapital utan annat särskilt skäl än att därigenom undgå krigskonjunkturbeskattning,
anser jag mig för min del böra biträda det remitterade förslaget till ändrad
lydelse av 3 § c) krigskonjunkturskatteförordningen.»

Deri av mig tidigare omnämnda, av vissa sammanslutningar tillsatta
skattedelegationen, vilken beretts tillfälle att taga del av det ovan återgivna
förslaget bar med anledning av detsamma till mig ingivit följande
framställning:

Sedan Sveriges industriförbund, handelskammareföreningen och svenska bankföreningen
utsett undertecknade att såsom nämnda sammanslutningars delegerade,
granska och avgiva yttranden över förekommande nya skatteförslag, få delegerade,
som erhållit del av ett inom finansdepartementet utarbetat förslag till förordning
om ändringar i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunktur,
skatt, häröver vördsamt avgiva följande yttrande.

De fundamentala brister, som vidlåda krigskonjuukturskatten med hänsyn till
kravet, att en skatt skall vara i möjligaste män rättvist och jämnt avvägd, äro så
påfallande och så ofta framhållna, att något utförligare påvisande av dessa brister
här icke lärer vara av nöden. De delegerade vilja blott i korthet erinra, hurusom
storleken av den skattskyldiges krigskonjunkturbeskattning gjorts i väsentlig grad
beroende på det rent tillfälliga förhållandet, huruvida han under åren 1912 och 1913
haft ett gott eller dåligt vinstresultat, så att den, som under ettdera eller båda
nämnda år råkat få en ovanligt god vinst, därigenom är skyddad mot beskattning
Sven för en betydande krigskonj tinktur vinst, medan den, som under samma år haft
ringa vinst eller förlust å sin verksamhet, blir beskattad för även måttlig vinstökning
under krigsåren. Ytterligare erinras därom, hurusom vid beräknande av
inkomstskillnaden mellan åren 1912 och 1913, å ena, samt vederbörande beskattningsår,
å andra sidan, intet avseende fästes vid det förhållandet, att de år, vilkas''
inkomstförhållanden sålunda jämföras med varandra, efter hand blivit allt mindre

Särskilt yttrande
inom
kammarrätt*** -

Industriförbundets

m. fl. skatledelrtgation.

-JO Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

jämförbara dels pä grund av det alltjämt sjunkande penningvärdet, och dels därigenom,
att genom tillkomsten av nya kronoskatte!- — såsom extra inkomstskatten
och krigskonjunkturskatten själv — vilka icke få vid taxeringen avdragas, det
negativa skattemomentet i den under krigsåren taxerade inkomsten bl ivit allt större
i jämförelse med vad som varit fallet under åren 1912 och 1913. Den nominella
inkomstskillnad, som lagts till grund för krigskonjunkturbeskattningen, utgör därför
numera på intet sätt någon riktig måttstock för den skattskyldiges ökade realinkomst
och därmed för hans ökade skatteförmåga. Det har sålunda redan nu i
många fall inträffat, att krigskonjunkturskatten träffat skattskyldige, vilkas redinkomst
varit lägre än under åren 1912 och 1913. Sedan numera den av kriget
framkallade högkonjunkturen uppenbarligen kulminerat, och- de svenska näringarna
i stor omfattning stå inför nedåtgående konjunkturer och minskade inkomster,
kommer det än oftare att bliva fallet, att den inkomstskillnad, som lägges till grund
för krigskonjunkturbeskattningen, saknar reel betydelse och uteslutande beror på
det minskade penningvärdet. De svårigheter, som redan nu för många företag mött
för anskaffande av medel till gäldande av den betungande krigskonjunkturskatten,
vilken förfaller till betalning först andra året efter det, under vilket den beskattade
inkomsten intjänats, komma med de förändrade konjunkturerna att högst betydligt,
stegras-, och det är de delegerades övertygelse, att det i icke få fall kominer att.
inträffa, att skattens uttagande måste föranleda obestånd och driftsinställelse, liksom
dess bibehållande också i allt starkare grad kommer att verka hindrande på
startande av nya företag.

Då sålunda de förutsättningar, som vid krigskon junkturskatiens ursprungliga
införande må hava givit densamma ett visst berättigande, ej längre äro förhanden
och ojämnheten och orättvisan i denna beskattningsform med de förändrade förhållandena
blivit allt mera påfallande och olycklig i sina verkningar, har bland
representanterna för svenskt näringsliv den uppfattningen blivit allt mera stadgad,
att ett bibehållande av krigskonjunkturskatten fir förenat med allvarlig våda för
vår handel och industri, och att därför statens intresse icke mindre än de skattskyldiges
kräver, att denna skatt snarast avskaffas, samt att det statens extraordinarie
skattebehov. som med skatten är avsett att fyllas, i stället tillgodoses
genom mera rationella skatteformer. Framställningar härom hava icke saknats.
Och de delegerade kunna icke annat än livligt beklaga, att det ifrågavarande förslaget,
förutsätter krigskonjunkturbeskattningens bibehållande icke blott för innevarande
är utan jämväl för år 1920.

Om man emellertid icke anser sig nu kunna helt- och hållet avskaffa krigskonjunkturskatten,
utan i stället vill revidera och lindra densamma, såsom synes
vara avsikten med förslaget, så skulle man hava väntat, att en sådan revision
skulle tagit sikte på de mest påfallande orättvisorna och bristerna hos skatten i
dess nuvarande gestaltning. Detta hade exempelvis kunnat ske genom att i författningen
införa föreskrifter om rätt till avdrag vid taxeringen för utbetalda kronoskatter
ävensom därom att vid jämförelsen med 1912 och 1913 års inkomster
hänsyn skall tagas till det förändrade penningvärdet. Detta senare synes hava
legat desto närmare till hands, som i ett annat inom finansdepartementet utarbetat,
skatteförslag, vilket avser ny progressionsskala för inkomst- och förmögenhetsskatten,
man — med allt fog — fäst det allra största avseende vid penningvärdets
fall.

Kun/jl. Maj tx proposition Nr 258■ SI

Förslaget lämnar emellertid bristerna i krigskonjunkturbeskattningen fullständigt
orubbade och inskränker sig till att föreslå dels vissa reduktioner av
skattebeloppet, dels befrielse från skatten för inkomstökningar, som uppstått genott»
efter ingången av år 1919 verkställda nyanläggningar eller utvidgningar av förutbefintliga
anläggningar. Med erkännande, att varje reduktion av en orättvist avvägd
skatt måste betecknas såsom en fördel så väl ur det allmännas som ur de
skattskyldiges synpunkt, få delegerade såsom sin mening uttala, att reduktionei na
kunnat och bort göras avsevärt mera vittgående, än som skett. Även med den
snäva begränsning, de i förslaget erhållit, komma de emellertid att medföra eu lättnad
för näringslivets skattskyldige, som icke bör underskattas. Men det är efter
delegerades mening att beklaga, att denna lättnad icke är avsedd att omedelbart,
komma de skattskyldige till godo, i det de föreslagna reduktionerna först från och
med 1920 skola träda i tillämpning. Detta innebär, att krigskonjunkturskatt för
innevarande år, trots de förändrade konjunkturerna, skal! påläggas i samma utsträckning
som förut, och att denna krigskonjunkturskatt, som blir att utbetala
under år 1920, kommer att för do skattskyldige bliva synnerligen betungande och
svår att utgöra. De delegerade vilja därför på det eftertryckligaste inskärpa angelägenheten
därav, att de föreslagna lindringarna må redan under innevarande år
träda i tillämpning. Den minskning i beräknad skatteinkomst, som härigenom kan
uppstå, bör täckas genom andra rationella skatteformer.

I ett avseende innebär förslaget emellertid icke en lindring av krigskonjun kturskatten,
utan tvärtom eu avsevärd utsträckning av dess tillämpningsområde.
Genom borttagandet av bestämmelsen, att för aktiebolags skattskyldighet förutsättes,
att bolagets för året till inkomstskatt taxerade inkomst i procent av kapitalet
överstiger inkomstens medeltal enligt taxeringarna 1913 och 1914, komma
hädanefter även de bolag, som i förhållande till kapitalet hava lägre inkomst än
under 1912 och 1913, och som hittills varit befriade från krigskonjunkturbeskattning,
att kunna underkastas sådan beskattning. Även om det kan hava förekommit
ett och annat fall, där den ifrågavarande bestämmelsen medfört befrielse från skattskyldighet
för bolag, som haft verklig krigskonjunkturvinst, synes det vara föga
lämpligt att vid en tidpunkt, då krigskonjunkturema upphört och åtgärder finnas
nödiga för avveckling och reducering av krigskonjunkturskatten, samtidigt utsträcka
dess tillämpning till nya områden. Delegerade hemställa därför, att bestämmelse!
i § 3c måtte bibehållas oförändrad.

Slutligen erinras, att den avfal l ning. som givits 11 2 stycket synes ej göra

stadgandets innehåll alldeles otvetydigt. Där föreskrives nämligen, att skattskyldig,
som ej varit inkomstskattetaxerad under någotdera av åren 1913 och 1914, skall,
såvitt han ej visar beloppet av det kapital, som han för utövande av rörelse eller
yrke nedlagt, få från den matematiska merinkoniston avräkna ett belopp av 5,000
kronor. Stadgandets avfattning kan lätt givas den säkerligen ej avsedda tolkningen,
att den skattskyldige aldrig eller endast för så vitt han företer särskild
bevisning skulle få avräkna mer än nämnda belopp. Detta skulle exempelvis för
utövarna av de s. k. fria yrkena, såsom läkare, advokater, arkitekter in. ii, vilka
hittills i stort sett varit oberörda av krigskonjunkturskatten, även om de börjat sin
verksamhet efter 1913, kunna medföra synnerligen betungande och orättvis beskattning.
Ett förtydligande synes därför vara av nöden. I sammanhang därmed synes
det vara lämpligt att beträffande ifrågavarande kategori av skattskyldiga uttryck -

-Departe ments.

chefen.

to ringt
förfarande!.

32 Kimgl. Maj ds proposition Nr 25#,

ligen föreskrives: atfc när verksamheten börjat efter 1913, den normala inkomsten
skall beräknas med ledning av vad andra personer i jämförlig ställning förtjänt
under åren 1912 och 1913.

Delegerade, vilka såsom förut framhållits, helst skulle sett, att krigskonjunkturskatten
bleve fullständigt borttagen, få i sakens nuvarande läge inskränka sig
.till att hemställa, att vid förslagets . slutliga avfattning de ovan framhållna synpunkterna
måtte vinna behörigt beaktande, särskilt att den ifrågasatta utvidgningen
av krigskonjunkturbeskattningens tillämpningsområde icke måtte äga rum, och att
de föreslagna lättnaderna i skatten måtte ytterligare utvidgas och föreslås att träda
i tillämpning redan under innevarande år. :• t

På jag nu går att angiva, i vilken utsträckning det är mig möjligt
att efter ärendets slutberedning biträda framkomna önskemål om
ändrade bestämmelser i förordningen om krigskonjunkturskatt, torde jag
få sammanföra yrkandena eller uppslagen i vissa grupper. Jag bortser
därvid, såsom förut är angivet, helt från yrkanden, som gå ut på att
författningen skulle omedelbart sättas ur kraft.

Till en grupp av mycket framträdande betydelse sammanför jag
samtliga de yrkatiden, som äro av innebörd att kräva genomgripande
ändringar av taxeringsförfarandet. Till denna grupp hänför jag — förutom
uppslaget att helt omlägga nämnderna till sammansättning och arbetssätt
och att eventuellt inrätta eu övernämnd för hela riket — följande såsom
exempel bland andra valda önskemål: realprövning av vad som skall
förstås med verklig vinst med hänsyn tagen till ändrade lagervärden
eller anläggningskostnader; härmed direkt sammanhängande krav på
ett exceptionellt avskrivningsförfarande; åtskillnad mellan företag, som
icke tillkommit för krigskon jnnkturens utnyttjande, och direkta konjunkturföretag;
taxering med hänsyn tagen till vinstmedels disposition
för utdelning, förbrukning, fundering; hänsyn till den omständigheten,
att merinkomst kan ha sin grund i verkställda utgiftsbesparande driftsomläggningar.

Jag erinrar först beträffande yrkanden av denna typ, att det redan
nu till väsentlig del ligger i taxeringsmyndighetens hand att taga vederbörlig
hänsyn till härovan åberopade omstäudigheter. Det gäller här i
stor utsträckning tillämpningsfrågor. Vad som framför allt skulle erfordras
för att i dessa stycken uppnå ett mera enhetligt och ekonomiskt
rationellt förfarande vore sådan uirustning av taxeringsmyndigheterna,
att de kunde ägna sig åt en verklig realprövning av de särskilda fallen.
Aven om det skulle lyckas att övervinna de mycket stora svårigheterna
att mera i detalj i författningen utforma krigsvinstbegreppet, skulle

Kung!. Majis proposition Nr 258. 33

i praktiken föga vara vunnet utan en omorganisation av skattenämnderna.

Vissa andra av de nyss återgivna önskemålen äro nog däremot
av den art, att de torde kräva särskilda föreskrifter i författningen.

<Åven i avseende å dessa gäller emellertid, att sådana föreskrifter förutsätta
nämnder av annan beskaffenhet och med annat arbetssätt än de
nuvarande. Jag kan som exempel nämna den ifrågasatta uttryckliga rätten
att få vid bestämmande av beskattningsbar inkomst räkna med exceptionella
avskrivningar. För min del håller jag före, att för ett riktigt
bedömande härav skulle krävas ett helt annat fackmässigt förfarande än
vad som kan komma i fråga i de nuvarande nämnderna.

Då jag allt från början av detta utredningsarbete ansett av- sesknvnmgtskrivningsfrågan
förtjäna särskilt övervägande, har handelskammarmötets frå i denna del varit remitterad till kammarrätten. Jag
torde här få återgiva vad kammarrätten i anledning av denna remiss
anfört.

Nu gällande bestämmelser angående avdrag för värdeminskning ä byggnader Kammaroch
inventarier torde egentligen avse värdeminskning, som uppkommit genom bygg- rutten.
nåders och inventariers slitning. Vid bestämmandet av avdrag för värdeminskning
torde dock i vissa fall hänsyn hava tagits jämväl till värdeminskning, som kunnat
beräknas uppstå därigenom, att inventarier blivit omoderna och ej kunde med ekonomisk
fördel längre användas. Däremot syntes enligt gällande bestämmelser
taxeringsmyndigheterna sakna befogenhet att medgiva avdrag för avskrivningar,
som föranleddes därav, att det kunde antagas, att den verksamhet, vari byggnader
och inventarier användes, på grund av konjunkturförändring inom närmaste framtid
måste nedläggas, varigenom byggnaderna och inventarierna skulle förlora större
delen av sitt värde. Det vore givetvis omöjligt att med någon säkerhet på förhand
beräkna, huru länge en konjunktur kunde komma att fortfara. Likaledes
torde det i allmänhet svårligen på förhand kunna avgöras, i vad mån byggnader
och inventarier genom en konjunkturförändring kunde komma att förlora sitt värdo.

Vid sådant förhållande syntes det ej heller böra stadgas rätt till avdrag för beräknad
värdeminskning genom konjunkturförändring.

Vid kammarrättens utlåtande har fogats protokollsutdrag, utvisande,
att kammarrättsrådet John Lvbeck i deu remitterade frågan yttrat
följande särskilda mening:

Lika med kammarrättens pluralitet finner jag, på grund av svårigheten att
på förhand beräkna längden av en konjunkturtid samt i vad mån anläggningar och
inventarier komma att genom konjunkturförändring lida värdeminskning, det icke
böra ifrågasättas, att rätt till avdrag för sådan i framtiden eventuellt inträffande
Bihang till, riksdagens protokoll 1D19. 1 sand. 228 höft. (Nr 258.) 5

Särskilt
yttrande
• nom kammarrätten.

34 Kungi. Maj:ts proposition Nr 258.

värdeminskning skall kunna medgivas. Har åter konjunkturförändringen redan inträtt
och det i anledning därav kan konstateras, att och med vilket belopp anläggningar
och inventarier, som på grund av den ändrade konjunkturen icke vidare äro föremål
för användning, därigenom nedgått i värde, synes det mig rimligt, att avdrag
för dylik värdeminskning, såvitt den ej är att hänföra till kapitalförlust, kommer
den skattskyldige till godo. Avdraget'' i fråga skulle givetvis ske å nästföregående
års inkomst, i den mån den därtill förslår, och med det belopp, som utgör skillnaden
mellan å ena sidan anskaffningsvärdet, minskat med beloppet av de avdrag
för slitning av anläggningarna och inventarierna, som den skattskyldige fått i beskattningsavseende
åtnjuta, samt å andra sidan deras försäljningsvärde. Komma
anläggningarna och inventarierna framdeles i bruk i samma innehavares hand, får
naturligtvis avskrivningsprocenten då icke beräknas å högre värde än det, vartill
desamma förut i beskattningsavseende nedskrivits.

Gällande skattelagar lämna icke någon förklaring å vad som är att hänföra
till kapitalförlust; och å det i 8 § av anvisningarna till bevillningsförordningen
taxeringsmyndigheterna lämnade direktiv att pröva, huruvida förlust utgör kapitalförlust
eller ej, efter, bland annat, rörelsens och förlustens storlek — ett stadgande,
som näppeligen kan i och för sig anses riktigt — lärer i praxis icke fästas vidare
avseende. I det av f. d. kammarrättsrådet E. J. von Wolcker och landskamreraren
G. V. Eiserman avgivna förslag till lag angående kommunal skattskyldighet och
taxering har förlust förklarats icke utgöra kapitalförlust, när förlusten oavsett dess
storlek prövas vara av sådan art, att man med vanlig förtänksamhet skäligen har
att i den förvärvskälla, som i varje särskilt fall är i fråga, räkna med förlust av
sådan beskaffenhet. Med denna anvisningsbestämmelse, emot vilken kammarrätten
vid förslagets granskning icke haft något att erinra, torde följa, att, då anläggningar
och inventarier, som anordnats och anskaffats för utnyttjande av tillfällig
konjunktur, genom konjunkturförändringen nedgå i värde, förlusten icke utgör
kapitalförlust.

Sådan avdragsrätt, varom nu är fråga, kan emellertid icke anses vara medgiven
enligt gällande skattelagstiftning, vadan särskilda bestämmelser om befogenhet
för taxeringsmyndigheterna att i berörda avseende medgiva avdrag skulle erfordras.

Mot kammarrättens pluralitet finner jag mig icke böra ifrågasätta
något särskilt stadgande om avskrivning, så mycket mindre som
jag anser skattenämnderna brista i reell ekonomisk kompetens för utförande
av den tilltänkta prövningen.

En grundlig omdaning av själva taxeringsförfarandet skulle enligt
min mening ha framstått som ett av de framstå önskemålen, därest det
gällt att genomföra den mera vittgående, för flera år framåt verkande
revision, jag i det föregående berört.

För enbart taxeringsåret 1920 anser jag mig icke kunna ifrågasätta
den omstöpning av taxeringsförfarandet, som för antydda yrkandens
genomförande i praxis borde ske.

Kung/.. May.ts proposition Nr 258. 35

Hela deri nu behandlade gruppen av önskemål raäste följaktligen
skjutas åt sidan. I fråga om krigsvinstbegreppets fixerande finner jag
icke någon ändring böra ske i författningen, utöver vad som direkt
föranledes av angelägenheten att klart ange principerna för skattens
avvecklande, dag bestrider ingalunda, att påtagliga olägenheter upp^
trätt vid förtattningens hittillsvarande tillämpning i detta avseende.
Vad jag i övrigt kommer att föreslå skulle emellertid, även om det
icke undanröjer olägenheterna, åstadkomma ett avsevärt minskande av.
deras tryck.

Andra framkomna yrkanden hänföra sig till frågan om den utgångspunkt,
som bör väljas för framräknande av den matematiska merinkomsten.
Härutinnan innebär förordningens stadgande som bekant, att såsom normalinkomst
skall betraktas medeltalet för taxeringarna åren 1913 och 1914
av de inkomster, varom här är fråga. Det har framhållits, att denna
bestämmelse oskäligt hårt drabbar de skattskyldiga, vilka råkat att under
de nämnda åren eller någotdera av dera hava eu ovanligt låg taxerad
inkomst, medan den placerar företag, vilka redan före kriget kunde draga
stor fördel av konjunkturerna, i en gynnad ställning. En mera rättvist
verkande jämförelse skulle erhållas, därest flera år före krigsutbrottet äu
de nu nämnda finge ingå i medeltalsberäkningen. För denna uppfattningföreligga
visserligen goda skål, men den lärer numera icke kunna i tilllämpning
omsättas på grund av rent tekniska hinder. För bevarande
av deklarationer för år före 1913, vilka deklarationer skulle läggas till''
grund för en justerad medeltalsberäkning, hava nämligen inga åtgärder
vidtagits, och enligt taxeringsförordningen bevaras deklarationerna regelrätt
ej längre tid än fem år. Frågan om att på antytt sätt förändra
ntgångsberälcningen får därmed anses vara förfallen.

En åtgärd i denna riktning skulle för övrigt med all sannolikhet
icke medföra någon allmännare skattelättnad för de konjunkturbeskattade.
Vad som är känt rörande inkonjstförhållandena under åren
närmast före 1913 synes nämligen peka på, att medeltalen därvid skulle
komma att i stort sett bliva lägre och därmed den matematiska merinkomsten
komma att upptagas till högre belopp än med tillämpning av
nu gällande grunder. Vad som däremot ovedersägligen hade vunnits
vore eu något större jämnhet i beskattningen de olika skattskyldiga
emellan genom förminskande av den inverkan ett enstaka måhända förvederbörande
alldeles abnormt års resultat nu kan få.

Att beakta är emellertid, att beräkningen av den matematisk^

mate.

/rättika mminknmttfntberäknande -

Bolags inkomstprocent -

36. Kungt. Maj:ts proposition Nr 25tt.

merinkomsten allenast är den första åtgärden för krigsvinstens taxering.
Avgörande betydelse bär bestämmandet av den beskattningsbara merinkomsten.
Härvid lägger förfatlningen intet hinder i vägen för skatte-''
nämnden att taga all vederbörlig hänsyn till sådan förebragt utredning,
genom vilken ådagalägges, att medelinkomsten 1913—1914 icke motsvarar
den skattskyldiges normalinkomst före kriget. Det huvudstadgande,
som måste tillmätas vitsord, är bestämmelsen i förordningens
första paragraf, att skattens objekt är den vinst, som uppkommit
genom det på grund av krigstillståndet framkallade läget.

Det synes mig vara önskvärt att vidtaga de åtgärder, som äro
möjliga för att större jämnhet må bliva iakttagen vid krigsvinstbeskattningens
utmätande. Én åtgärd i det syftet, som icke stöter på tekniska
svårigheter och som skulle, vad aktiebolagen angår, medföra större rättvisa
anser jag böra nu ifrågakomma. Jag åsyftar borttagandet av det
villkoret för bolags skattskyldighet, att bolagets inkomst procent skallöverstiga
motsvarande medelprocent för taxeringarna åren 1913—1914,.
vilket villkor tillfogats bestämmelsen, att bolaget skall hava haft minst
fem procents inkomst på kapitalet, beräknat sådant det vid taxeringen

till inkomstskatt upptagits. . ''

Vid framläggandet av fjolårets förslag till vissa ändringar i torordningen
om krigskonjunkturskatt förordade jag, att nyssnämnda villkoc
beträffande inkomstprocentens storlek i förhållande till motsvarande procenttal
före kriget måtte ur författningen utgå. Jag vidhåller den mening,
jag då uttalade, och anser mig böra återupptaga fjolårets förslag
i denna del. Jag torde få återgiva vad i detta ämne enligt propositionen
nr 448 till fjolårets lagtima riksdag tidigare förekommit.

1 eu till finansdepartementet ingiven skrivelse hade landskamreraren
i Blekinge län Erik Westerlund, såvitt nu är i fråga, anfört i huvudsak
följande: Bestämmelsen i 3 .§ av gällande förordning om krigskonjunkturskatt,
att ett bolags för året taxerade inkomst, beräknad i procent av
kapitalet, skulle överstiga inkomstprocentens medeltal enligt de vid taxeringarna
åren 1913 och 1914 gjorda uträkningarna av procentens storlek,
kunde i flera fall leda till befrielse från krigskonjunkturskatt, ehuru
krigskonjunkturvinst måste anses föreligga.

Efter att hava omnämnt exempel på, hurusom bolags mkomstprocent
nedgått, ehuru inkomsten i verkligheten avsevärt ökats, uttalade
Westerlund som sin övertygelse, att detta sätt att undgå krigskon -

Kung t. Maj:ts proposition Nr 258. 37..

jtmktnrskatt alltmera komme till användning. Han ansåge därför, att
ifrågavarande bestämmelse icke borde vara ovillkorlig utan åtminstone
böra ersättas med ett stadgande, att, därest krigskonjunkturskattenämnden
i särskilda fåll funne, att inkomstprocenten vore missvisande ocli krigskonjunkturvinst
trots lägre inkomstprocent otvivelaktigt förelåge, taxering
till dylik skatt måtte få äga rum.

I anslutning till de i berörda skrivelse framhållna synpunkterna
upprättades inom finansdepartementet ett förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 3 § i förordningen om krigskonjunkturskatt, enligt
vilket förslag nämnda paragraf skulle erhålla följande ändrade lydelse:

För skattskyldighet förutsättes:

ej att därjämte, vad angår inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag,
bolagets för året till inkomstskatt taxerade inkomst överstiger 5 procent av bolagets
kapital, sådant det vid årets taxering beräknats.

Uti infordrat, den 31 januari 1918 dagtecknat utlåtande både
kammarrätten anfört följande:

»Kammarrätten finner det uppenbart, att ifrågavarande hittills stadgade förutsättning
för skattskyldighet till krigskonjunkturskatt i vissa fäll kan föranleda,
att aktiebolag (därunder nu och i det följande inbegripna solidariska hankbolag) icke
bliva taxerade till krigskonjunkturskatt, ehuru de haft ökade vinster, som uppkommit
genom det av krigstillståndet framkallade läget. Detta är givetvis en konsekvens
av lagstiftningen, som, om och i den mån det är möjligt, bör undanröjas, i
all synnerhet om det förhåller sig så, som landskamreraren Westerlund i sin ovan
omnämnda framställning gjort gällande, att bolagen mera allmänt genom ökning av
sitt kapital obehörigen undgå taxering till krigskonjunkturskatt.

Kammarrätten anser sig emellertid böra erinra därom, att icke varje ökning
av kapitalet medför, även om den taxerade inkomsten ökats i förhållande till inkomstens
medeltal, obehörig befrielse från taxering eller skatt. Om t. ex. kapitalet
ökats sedan 1913 och 1914 års taxeringar genom verkliga inbetalningar från delägarna
eller genom överföring till kapitalet av besparade vinstmedel, intjänade efter
är 1913, är en i förhållande till inkomsten av det gamla kapitalet proportionerlig
ökning av inkomsten helt naturlig och synes i regel icke böra föranleda skyldighet
för vederbörande bolag att erlägga någon krigskonjunkturskatt. Under nu gällande
lagstiftning blir ett dylikt bolag påfört matematisk merinkomst endast under förutsättning,
att även inkomstprocenten överstiger inkomstprocentens medeltal. Detta
synes också vara fullt riktigt och överensstämma med de principer, på vilka förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, i fråga om aktiebolags beskattning,
är uppbyggd. Då förordningen om krigskonjunkturskatt nära ansluter sig till nyssnämnda
förordning, synes även där principen om skattens beräkning å inkomsten i
förhållande till kapitalet höra vinna undantagslös tillämpning. Så skulle emellertid
icke bliva fallet, om den föreslagna ändringen genomfördes.

38 Kungi. Majds proposition Nr 258.

En obehörig befrielse från krigskonjunkturskatt synes kunna förekomma i det fall,
att ett aktiebolag ökar sitt kapital genom överförande till aktiekapital eller reservfond
av andra medel, som bidragit till förvärvande av dess åren 1913 och 1914.
taxerade inkomst. Allt efter storleken av dessa medel kan inkomstprocenten nedpressas,
även om den absoluta inkomsten ökas. Det synes emellertid icke kammarrätten
tillrådligt att med hänsyn till en sådan eventualitet bryta med eljest tillämpadeprinciper.

Av här anförda skäl tinner kammarrätten sig icke kunna tillstyrka det framlagda
förslaget till frågans lösning.

För den händelse förslaget det oaktat kommer att läggas till grund för lagstiftning
i ämnet, vill kammarrätten erinra därom, att den ifrågasatta ändringen av
3 § i förordningen om krigskonjunkturskatt torde böra följas av motsvarande ändringar
av 11 och 16 §§ i samma förordning och av krigskonjunkturskattelängden.»

Efter återgivande härav anfördes i förenämnda propositionen nr 448:

»På sätt såväl landskamrerare We3terlund som kammarrätten framhållit
kan ett bolag genom att från andra, mera rörliga fonder överföra
medel till aktiekapitalet eller reservfonden nedbringa inkomstproeentén,''
så att, oaktat en verklig krigskonjunkturvinst föreligger, bolaget likvältill
följd av stadgandet i 3 § av förordningen om krigskonjunkturskatt
går fritt från beskattning enligt nämnda förordning. Denna lucka i,
lagstiftningen skulle otvivelaktigt bliva avhjälpt, därest det till kammarrätten
remitterade förslaget antoges. Då kammarrätten likväl avstyrkt
detta förslag, synes kammarrätten närmast haft för ögonen den föreslagna
bestämmelsens verkan i det fall, att ett bolag, vare sig genom
nyteckning eller genom fondering av vinstmedel ökat sitt kapital samt
att till följd därav bolagets inkomst vuxit i motsvarande grad, ehuru*
själva inkomstprocenten förblivit oförändrad. Kammarrätten erinrar, att
i dylikt fall krigskonjunkturskatt enligt nu gällande bestämmelser icke
skall påföras, men att, därest det remitterade förslaget antoges, skattskyldighet
för bolaget skulle inträda, vilket kammarrätten icke anser,
vara riktigt. Jag kan emellertid icke dela kammarrättens uppfattning
i detta avseende. Tvärtom synes det mig, att det av kammarrätten
framhållna fallet, vilket berörts jämväl av landskamreraren Westerlund, i
främsta rummet påkallar ett ingripande * från lagstiftarens sida. Det
torde nämligen vara synnerligen vanligt, att bolag på dylikt sätt undgå
krigskonjunkturskatt. Det gives visserligen omständigheter, då detta
måste anses riktigt, såsom då ett redan förut givande företag utvecklats
fullt oberoende av de under kristiden rådande särskilda förhållandena
och för rörelsens utvidgande anskaffar nytt kapital genom utsläppande
av nya aktier. Vida vanligare torde det emellertid vara, att utvidg -

Kungl. Matta proposition Nr 258.

ningen av ett företag direkt beror av det genom krigstillståndet framkallade
läget. I dylika fall innebära de nn gällande bestämmelserna
en påtaglig ojämnhet i beskattningsavseende. Under det att ett nybildat
bolag enligt praxis torde få erlägga krigskonjunkturskatt för den del
av inkomsten, som överstiger vanlig ränta å kapitalet, så undgås eu
dylik beskattning, därest penningar i form av nyteckning placeras i ett
äldre bolag, vilket vid taxeringarna till inkomst- och förmögenhetsskatt
åren 1913 och 1914 visat en hög inkomstprocent. Någon anledning''
varför ett äldre bolag skulle i nu förevarande avseende vara gynnsammare
ställt än ett nybildat bolag förefinnes enligt min uppfattning icke.
Föreligger en krigskonjunkturvinst bör den beskattas i såväl det ena
som det andra fallet.

Anmärkas bör dessutom, att gällande bestämmelse i sin tillämpning
innebär följande oegentlighet. Uppgår inkomstprocenten icke fullt till
samma procent som medeltalet för de två jämförelseåren, blir bolaget
helt skattefritt. Överstiger den däremot endast med en obetydlighet
samma medeltal, kan bolaget riskera att få erlägga krigskonjunkturskatt
för hela inkomsten. Ett bolag med ett kapital av 100,000 kronor, hade
t. ex. för åren 1912 och 1913 en inkomst av 10,000 kronor. Inkomstprocenten
var sålunda 10. Kapitalet ökas till 150,000 kronor. Enligt
gällande bestämmelser kan bolaget icke ifrågakomma till krigskonjunkturskatt,
om icke dess taxerade inkomst överstiger 15,000 kronor. I)å
utföres emellertid hela skillnaden mellan 10,000 kronor och den taxerädé
inkomsten såsom matematisk merinkomst. Uppgår däremot den
taxerade inkomsten till jämnt 15,000 kronor kan krigskonjunkturskatt
icke alls förekomma.

Genom den löreslagua författningsändringen har avsetts att bereda
krigskonjunkturskaftenämnderna möjlighet att efter de i varje särskilt
fall föreliggande omständigheterna pröva, huruvida en krigskon junkturvinst
skall anses löreligga. Att för denna prövning uppställa detaljerade
regler, vilkas tillämpning utan hänsyn till de särskilda förhållandena i
varje fall måste medföra ojämnhet bolagen emellan och innehålla ostridig
möjlighet för bolagen att undandraga sig eljest skälig krigskonjunkturskätt,
torde lika litet i detta hänseende böra ifrågakomma som då fråga
är om nybildade bolag eller enskilda skattskyldiga.»

Till vad som sålunda av mig anfördes till statsrådsprotokollet vid
avlåtandet av fjolårets proposition i detta ämne vill jag nu ytterligare
lägga följande. Don nu gällande bestämmelsen förskjuter skattebördan

Penningvärdets
förändring.

40 Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

på ett enligt min mening obilligt sätt från sådana bolag, som haft tillfälle
att av krigstidens vinster verkställa stora fonderingar, till sådana,
som av en eller annan anledning icke i samma utsträckning avsatt medel
till reservfond. Ett exempel torde bäst klargöra vad jag åsyftar.

Antag, att bolagen A och B före kriget vartdera hade ett aktiekapital av
2,000,000 kronor och att inkomstprocenten 1013—1914 för dem bägge utgjort 20
procent. Bolaget A har till följd av stora krigsvinster kunnat öka aktiekapital
och reservfond därhän, att bolaget vid taxering under löpande år redovisar ett
kapital av tillhopa 4,000,000 kronor. Bolaget har en taxerad inkomst av 799,900
kronor, vilket innebär en inkomstprocent av 19.9 9 9 procent. Detta bolag, som har
on matematisk merinkomst om 399,900 kronor, erlägger ingen krigskonjunkturskatt
alls. Bolaget B åter, som endast ökat sitt kapital till 3,000,000 kronor och redovisar
en vinst av 600,100 kronor blir däremot skattskyldig^ enär inkomstprocenten
nu blir 20.003 procent. Det upptages med en matematisk merinkomst av 200,100 kronor.
Erhåller det avdrag med t. ex 8 procent å kapitalökningen eller med 80,000 kronor
skulle det bli beskattat för 120,100 kronor och få erlägga i skatt 21,32L:so. Det
må emellertid ifrågasättas, huruvida det innebär skälig avvägning av skattebördan,
att bolaget A däremot blir helt befriat från utgörande av skatt.

Äro funderingarna åter lika stora, kan tydligen på en högst obetydlig tillfällig
skillnad i inkomstprocent komma att grundas en högst avsevärd skillnad i
beskattningshänseende. Hava båda bolagen ökat sitt kapital till 4,600,000 kronor
och bolaget A redovisar 799,900 kronor i taxerad inkomst, medan bolaget B taxeras
för 800,100 kronor, kommer ojämnheten att bli synnerligen påfallande. Bolaget A
undgår, med en inkomstprocent av 19.9 9 9 procent, helt och hållet beskattning.
Bolaget B åter, vars inkomstprocent blir 20.0 0 2 procent, upptages som skattskyldigt
med en matematisk merinkomst av 400,100 kronor. Efter avdrag med 8
procent å nytillkommet kapital skulle det få erlägga en skatt av 52,030 kronor.

En bestämmelse, som verkar därhän, att företag, vilka haft särskilt
stora vinster under krigstiden, beredas möjlighet att utnyttja dessa
vinster för att helt befria sig från krigskonjunkturskatt, synes mig icke
böra få kvarstå oförändrad. Det torde ock beaktas, hurusom bestämmelsen
särskilt gynnar företag, vilka redan före kristiden hade ovanligt
höga vinster och för vilka det därför är relativt lätt att nedbringa
inkomstprocenten under medelnivån 1913—1914. Åven ur denua synpunkt
är en ändring i autydd riktning ett steg i riktning mot en rättvisare
fördelning bolagen emellan av skattebördan.

Till spörsmålet om den utgångspunkt, som skall väljas för beräkning
av den matematiska merinkomsien, höra jämväl yrkandena på en
sådan höjning av inkomstens medelnivå 1913 — 1914, att densamma
skall kunna betraktas sou) ett likvärdigt led i jämförelsen med det
löpande årets inkomst. Det kräves härutinnan, att hänsyn skall tagas

Kungl. Majds proposition Nr 258. 41

till förändringarna i penningvärdet. För min del finner jag oöverkomliga
svårigheter resa sig i vägen för genomförandet av den principen,
att vid den matematiska merinkomstens bestämmande inkomsterna skola
först reduceras till ett gemensamt penningvärde, vilken princip för övrigt
i så fall måste utsträckas till att jämväl omfatta skattebeloppets fastställande.
Det må erinras, att skatten erlägges cirka två år efter inkomstens
förvärvande och sålunda kan komma att erläggas i ett helt
annat penningvärde än det vid tiden för inkomstens förvärvande förefintliga.
Skulle full rättvisa de skattskyldiga emellan skipas med hänsyn
åll. förändringar i realinkomst torde '' man för övrigt, fä genomföra en
individuell prövning av de olika fallen. Jag betraktar det för min del
som uteslutet att för det återstående taxeringsåret söka genomföra eu
principiellt så genomgripande omläggning som den bär ifrågasatta. Det
enda, som man torde kunna våga sig på i denna riktning, vore att
jämka medelinkomsten uppåt med ett visst procenttal. Denna tankegång
har i förslaget utformats så, att föreskrift givits därom, att som beskattningsbar
merinkomst icke får upptagas högre belopp än den matematiska
merinkomsteii, minskad med 20 procent av inkomstens medeltal 1913 —
1914. Härmed skulle fullständigt undanröjas det i praxis hittills förekommande
förhållandet, att hela den matematiska merinkomsten skattlägga.
Den minskning av skatteintäkten, som skulle vid föreslagets
genomförande uppkomma, blir givetvis högst betydande. Jag kan därför
icke förorda att i större utsträckning än nu ifrågasatts taga hänsyn
till penningvärdets förändring.

I fråga om skattskyldiga, vilka allenast under ettdera av åren
1913 1914 varit taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt, har

enahanda grundsats blivit genomförd, ehuru nu det ena årets inkomst
får träda i stället för merinkomsten.

, Annorlunda ställer sig saken däremot beträffande nya skattskyldiga.
Att just i fråga om sadana nytillkomna, enskilda eller företag, förelegat
verkliga olägenheter med nuvarande praxis lärer icke kunna bestridas.

Angående den praxis, som i regeringsrätten och kammarrättten
utbildat sig i hithörande skattemål, ävensom beträffande behandlingen
av kapitalökning i företag, har jag inhämtat följande:

Angående taxering av nybildade aktiebolag. Vid taxering till krigskonjunkturskatt
av aktiebolag, som bildats under år 1914 eller senare,
och för vilket således författningsenligt bolagets hela inkomst bort
upptagas såsom matematisk merinkomst, har kammarrätten enligt praxis
vid beräkningen av den beskattningsbara merinkomsten från bolagets

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 228 höft. (Nr 258.) 6

42 Kung!.. Maj:ts proposition Nr 258,

inkomst, frånräkna! ett belopp av 6 procent av bolagets kapital. Regeringsrätten
har i något enstaka fall använt samma princip (se till
exempel besvär av aktiebolaget Förenade Svenska tändsticksfabriker
rörande dess taxering år 1915, utslag den 30 augusti år 1918).

Naturligtvis användes detta beräkningssätt allenast i sådana fall,
då utredningen icke hänvisar till någon annan beräkningsgrund, som
kan anses mera rättvis. Då till exempel eu näringsidkare under år
1914 eller därefter ombilda! sitt företag till aktiebolag, har enligt praxis
vid bolagets taxering till krigskonjunkturskatt medeltalet av företagets
åren 1913 och 1914 taxerade inkomst ansetts såsom normalinkomst för
bolaget. (Regeringsrättens årsbok 1918 referat 11 angående taxering
år 1915.)

Angående taxering av aktiebolag, vilkas kapital ökats under dr
1914 eller därefter. Endast ett fåtal sådana mål hava behandlats vid
ovannämnda domstolar, och det är på denna grund knappast möjligt
att angiva någon av praxis tillämpad regel för uppskattning av normalinkomsten
i sådana fall.

Regeringsrätten har i ett fall (besvär av aktiebolaget Sveriges
privata centralbank angående taxering år 1915; utslag den 13 juni
1918), då bolagets år 1913 åtnjutna inkomst av rörelsen motsvarade
7.5 8 4 procent av bolagets kapital samma år, samt kapitalet sedermera
ökats, ansett en del av bolagets inkomst år 1914, som motsvarade 7.584
procent å det ökade kapitalet, ej hava tillförts bolaget på grund av
krigsläget.

Kammarrätten har genom utslag den 18 december 1918 på besvär
av Holmens bruks- och fabriksaktiebolag angående taxering är
1916 från den av krigskonjunkturskattenämnden beräknade beskattningsbara
merinkomsten frånräknat bland annat ett belopp, motsvarande 6 U
procent av skillnaden mellan bolagets kapital vid 1915 års början och
medeltalet av bolagets kapital vid början av år 1912 och 1913. I
sammanhang härmed kan omnämnas ett fall (kammarrättens utslag den
9 augusti 1918 angående aktiebolaget Svenska Kullagerfabrikens i Göteborg
taxering år 1917, då ökningen av bolagets kapital ägt rum redan
under år 1913 och kammarrätten i anledning därav antagit, att skillnaden
mellan bolagets åren 1914 och 1917 till inkomstskatt taxerade
inkomsten motsvarade den beskattninsbara merinkomsten (2 röster mot 1).

Angående taxering av annan rörelseidkare än aktiebolag för inkomst
av rörelse, som under år 1914 eller senare tagit sin början. Åtskilliga
sådana fall hava förekommit i kammarrätten, men klagandena torde i
allmänhet ej hava vunnit nedsättning i taxeringen. I något enstaka

Kunyl. Maj:ts ''proposition Nr 258.

tall har klagandens inkomst av rörelse jämförts med medeltalet av
hans under åren 1918 och 1914 taxerade inkomst av tjänst i liknande
företag (se till exempel kammarrättens utslag den 4 september 1918 på
besvär av A. Johnsson angående taxering år 1916: 2 röster mot 1).

Angående taxering av annan rörelseidkare (in aktiebolag för inkomst
av rörelse, som under år 1914 eller senare utvidgats genom tillskott av
nytt kapital. Uppgift om något sådant mål har ej kunnat erhållas.

På det område nu lämnade uppgifter beröra finner jag förändringar
vara starkt motiverade. De ha av mig utformats i anslutning
till den lättnad skattskyldiga, vilka taxerats redan före kriget, på sätt
jag nyss nämnt, skulle få och givits det innehåll, att, där det konstaterats
att viss mängd kapital nedlagts i ett företag, ett visst procenttal
av det nedlagda kapitalet bör få avdragas vid den beskattningsbara ,
merinkomstens fastställande. Med beaktande av den praxis i fråga om
kapitalökning i äldre företag, som under det sistförflutna året utvecklats,
har jag trott mig, under hänsynstagande jämväl till den nedsättning
med 20 procent av inkomstens medeltal, som här ovan förordats i fråga
om äldre företag, finna en lämplig lösning i ett stadgande, att som
krigsvinst för nya företag blott får beskattas vad som överstiger 10 _
procent å investerat kapital. Kan icke denna regel tillämpas, lärer väl
icke kunna ifrågakomma annat stadgande än att en viss till beloppet
fixerad inkomst förklaras icke falla under krigskonjunkturskatt. Detta
belopp har jag föreslagit till 5,000 kronor. Givetvis kan icke införandet
av bestämmelse härom förhindra skattenämnden att efter eget bedömande
fastställa större belopp såsom normalinkomst. Skattedelegationens farhågor,
att; en misstolkning härutinnan skulle kunna uppstå, kan jag
icke dela. Jag föreslår alltså ingen förändring av författningsförslaget
i förevarande hänseende.

Av statsfinansiella skäl är det vidare efter min mening uteslutet
att tillmötesgå framställda yrkanden, att krigskonjunkturskattens belopp
skulle få avdragas vid bestämmande av beskastningsbar merinkomst.
Som bekant medger nuvarande skatteförordningen icke något avdrag
för kronoutskylder. Ett avsteg från denna princip bör icke ske utan
att man sorgfälligt övervägt konsekvenserna. Därest man i princip ville
övergå till att medge avdrag för kronoutskylder,'' komme detta att få
en synnerligen stor inverkan på de till statsverket inflytande skattebeloppen.
Jag erinrar därom, att ordinarie och extra inkomstskatt, tillläggsskatt
och krigskonjunkturskatt för år 1918 uppgå till över 560
miljoner kronor. Med detta väldiga belopp skulle både den krigskon -

Avdrag far
lerig*•

konjunktur -skatt

JCr.ytkonjunkturbeskattningen»
avveckling.

44 Kungl. Maj;ts proposition AV 25S.

junkturbeskattade och den inkomstbeskattade inkomstsumman komma
att nedgå. Det bör vidare märkas, att beträffande år 1920, som nu
närmast är i fråga, skulle avdraget vid krigskonjunkturbeskattningen
komma att ske från eu inkomstsumma, vilken med all sannolikhet
betydligt understiger det inkomstbelopp, å vilket utgår krigskonjunkturskatt,
såväl för år 1918 som för innevarande år. Tänker man sig, att
krigskonjunkturskatten skulle — liksom kommunalutskylderna — få avdragas
från inkomsten under det år skatten erlägges, komme 1918 års
krigskonjunkturskatt, erlagd å inkomster under år 1917, men uppburen
under år 1919 att få gå i avdrag från inkomsterna under sistnämnda år,
vilka taxeras år 1920. Från den till krigskonjunkturskatt taxerade inkomstsumman
1920 finge alltså avdragas de cirka 300 miljoner, som
innevarande år äro förfallna till betalning. Efter en genomsnittlig skatteprocent
av 28 procent innebure detta eu skatteförlust av ej mindre än
84 miljoner kronor. Klart är, att statsverket då måste beredas kompensation
härför å annat håll, antingen genom höjning av krigskonjunkturskattens
tariff eller genom uttagande av motsvarande belopp å den allmänna
inkomstbeskattningen. Intetdera alternativet synes mig innebära
en acceptabel utväg. Till sist får jag också framhålla, hurusom de
skäl, som må kunna anföras till stöd för antydd avdragsrätt vid en
vanlig inkomstbeskattning, icke kunna utan vidare tillerkännas giltighet
i fråga om eu sådan särbeskattning som krigskonjunkturskatten, vilken
icke har den totala behållna inkomsten till sitt objekt utan vissa
inkomstdelar, soin anses böra på grund av sin natur att vara krigsvinster
bära en alldeles särskild skatt.

Till eu kategori för sig höra vidare de problem, som direkt anknyta
sig till krigskonjunkturbeskattningens avveckling. Skatteformens
objekt är ju viss av krigstillståndet mer eller mindre direkt fiamkallad
inkomstökning. Med den formulering själva huvudstadgandet erhållit
bör det visserligen vara klart, att till krigsvinst ej bör räknas sådan
inkomstökning, vilken uppkommit av efter krigstillståndets upphörande
inträffade nya förhållanden. Det har emellertid synts mig vara angeläget
att på detta område bestämda i lagstiftningen nedlagda föreskrifter
givas, så att i görligaste mån tvekan undanröjes om var gränsen skalldragas
mellan krigsvinst och annan inkomstökning. I det syftet har
jag ansett riktigt att generellt avskära från skatteplikt efter ingången av
detta år uppkomna helt nya inkomster. Detta har utformats sålunda, att
skattskyldig, vilken ej under kristiden haft beskattningsbar krigsvinst
och först under innevarande år erhåller en formellt taxeringsbar mer-:

Kuvgl. Maj.-ts proposition Nr 258.

inkomst blir helt fritagen. Enahanda föreskrift bör då givas i fråga
om inkomst av nyanläggningar ävensom beträffande den ytterligare
inkomstökning, som må hava uppstått under detta år utöver den högsta
inkomst, skattskyldig haft under något år av krigstiden.

Till avvecklingsfrågan hör jämväl spörsmålet om hur förfaras skall
med sådana skattskyldiga, vilkas bokföringsår är så lagt, att inkomst
erhållen under 1919 kommer till taxering först under år 1921. För
sådana fall anvisar gällande förordning den utväg, att särskilda föreskrifter
skola av Konungen utfärdas. Härtill behöver för det närvarande
icke tagas ställning. Jag vill emellertid framhålla, att det torde böra
tagas under övervägande, huruvida för det ringa fåtal, skattskyldiga,
som här komma i fråga, skall bibehållas även under år 1921 hela den
stora apparaten av skattenämnder. Det synes vara att eftersträva att
vid denna särskilda taxering kunna så vitt möjligt förenkla och förbilliga
taxeringsförfarandet.

Till sist har jag att beröra frågor, som angå krigskonjunktur- Skatuutnff*»^
skattetariffen. Särskilt är härvid av intresse det framställda yrkandet,
att hänsyn skall tagas till inkomstens relativa storlek, närmast då i förhållande
till förefintligt kapital. Då det under fjolåret befanns vara av
statsfinansiella skäl erforderligt att skärpa tariffen, fann jag mig böra så
anordna denna skärpning, att den skulle starkast ha drabbat skattskyldiga
med hög inkomstprocent. Då det nu gäller att påbörja krigskonjunkturskattens
avskrivning, har det synts lämpligt att genomföra en tariffsänkning
på i genomsnitt 20 procent. För enskilda skattskyldiga och
med dem jämställda har föreskrivits en proportionell minskning med 20
procent. Men i avseende å aktiebolag har jag, i överensstämmelse med
den uppfattning jag tidigare gett uttryck åt, funnit det vara riktigast att
låta skattelättnaden komma företrädesvis de minst vinstgivande bolagen
till godo. Till den ändan anser jag mig böra föreslå, att skatten minskas
med ett procenttal, som sättes mycket lågt i fråga om de mest givande
företagen, men sedan växer i män som inkomstprocenten sjunker.

För att giva eu föreställning om hur den av mig förordade bestämmelsen
skulle verka vill jag bär återgiva en tablå över den
minskning i skatt, som skulle vid olika inkomstprocent erhållas enligt
mitt förslag:

- Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

I kr afträdande -

Krig skonjunktur skattens nedsättning för bolag.

Bolagets inkomst-procent	Nedsättning av skattebeloppet med	Bolagets inkomst-procent	Nedsättning av skattebeloppet med
100		40	10.0
90	1.0	35	11.5
80	2.0	30	13.0
70	3.0	25	15.5
60	4.0	20	18.0
50	7.o	15	20.5
45	8.0	10	23.0
		5	25.5

Det är ju tydligt, att en sä avsevärd nedsättning av taritfsatserna
samtidigt med att de beskattningsbara merinkomsterna beskäras genom
bestämmelse om ett avdrag med minst 20 procent av medelinkomsten
1913—1914, respektive med 10 procent av kapitalet kommer att verka
en mycket betydande minskning av krigskonj urskatteintäkten. Ytterligare
nedgår den ock genom övriga ändringar, såsom t. ex. stadgandet
om höjd skattegräns.

Till frågan om skatteintäkten skall jag återkomma i annat sammanhang.
Jag nämner här allenast, att då statsverket icke kan undvara det
belopp, som motsvarar sänkningen i fråga, förutsätter jag att beloppet
överflyttas på den allmänna inkomstskatten.

De nya bestämmelserna äro avsedda att tråda i kraft den 1 januari
1920, dock med det undantaget, att den till åstadkommande av större
jämnhet i skattebördan syftande ändringen i 3 § och den därav föranledda
i 16 § bör vinna tillämpning redan å taxeringen innevarande år.
Att i vidare mån låta ändringarna få inverka på årets krigskonj unkturskatt
förbjuder sig enligt min mening bestämt av statsfinansiella skäl.
Förutnämnda skattedelegation, som kraftigt framhållit angelägenheten
av att låta lindringarna träda i kraft omedelbart, har hänvisat statsverket
att lita till »andra rationella skatteformer». Det synes mig uteslutet att,
nu ifrågasätta skattebeloppets uttagande på annan väg än genom direkt
inkomstbeskattnning. För min del finner jag icke tillrådligt att förödet
löpande året uttaga någon ny tilläggsskatt till den ordinarie och
extra inkomstskatten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Med anledning av vad kammarrätten anfört rörande 6 och 11 §§
får jag framhålla, att jag icke finner den fiskaliska betydelsen av bestämmelser
i av kammarrätten antydd riktning vara sådan, att en omredigering
synes erforderlig.

Övriga i det slutliga författningsförslaget vidtagna jämkningar
torde icke erfordra något mitt särskilda yttrande.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett inom
finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt, hemställde
departementschefen att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen antaga
nämnda förslag.

Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
till riksdagen i ämnet avlåtas proposition av den lydelse,
bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Or protokollet:
Gunnar Grip.

BILAGOR

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 228 käft. (Nr 258.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Bilaga 1.

P. M.

angående viss bearbetning av 1918 års krigskonjunkturskattelängder.

Till herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.

Sedan undertecknad erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa viss bearbetning
av 1918 års krigskonjunkturskattelängder, får jag härmed vördsamt överlämna
de preliminära resultaten i fråga om vissa delar av utredningen.

Vid bearbetningen av de vid 1918 års taxering upprättade krigskonjunktuiskattelängderna,
vilka i avskrift ställts till förfogande, hava i stort sett följts samma
principer som tillämpades vid en liknande bearbetning av motsvarande längder för
år 1917. Resultaten av sistnämnda utredning hava publicerats såsom bilaga 1 till
Kungl. Maj:ts proposition nr 448 till 1918 års riksdag.

Avsikten med utredningen har sålunda i år liksom föregående år varit att

utröna,

1) huru de till krigskonjunkturskatt taxerade merinkomsterna fördelade sig
på storleksgrupper,

2) huru aktiebolagen och de solidariska bankbolagen fördelade sig med hänsyn
till vinstens storlek i förhållande till kapitalet, samt

3) huru aktiebolagen och de solidariska bankbolagen fördelade sig på olika
närings- och verksamhetsgrenar.

För de under 1) och 2) här ovan angivna avdelningarna av utredningen
kunna nu preliminära resultat meddelas.

De uppgifter ur krigskonjunkturskattelängderna, som blivit föremål för bearbetning,
äro för samtliga taxerade: medelinkomsten åren 1913—1914, varmed
avses medeltalet av sådan nämnda år till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad
inkomst, som avses i 2 § och 5 § andra stycket i förordningen om krigskonjunkturskatt,
det enligt krigskonjunkturskattenämndens beslut taxerade beloppet av beskattningsbar
merinkomst samt den av nämnden uträknade krigskonjunkturskatten. För
de inländska aktiebolagen och solidariska bankbolagen hava dessutom bearbetats
kapitalet, varmed avses aktiekapitalet jämte reservfonden, inkomstprocenten år 1918.
varmed menas den procent, som det till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1908
taxerade beloppet utgör av kapitalet, samt den matematiska merinkomsten år 1918.

Den preliminära sammanfattningen av utredningsresultaten beträffande fördelningen
av de taxerade efter de till krigskonjunkturskatt taxerade merinkomsternas
storlek meddelas i närslutna tabeller Å—C. En mera ingående behandling av mate -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

rialet eller en diskussion av utredningsresultaten har tiden icke medgivit. Därtill
torde jag få tillfälle att återkomma i den utförligare redogörelse, som jag senare
skall avlämna.

I bilagda tabeller D—G sammanfattas resultaten av bearbetningen beträffande
aktiebolagen och de solidariska bankbolagen med hänsyn till den till inkomst- och
förmögenhetsskatt år 1918 taxerade inkomstens storlek i förhållande till kapitalet.
En närmare behandling av siffrorna i denna tabell, torde likaledes få anstå, till
dess utredningen i dess helhet föreligger färdig.

Stockholm den 11 mars 1919.

Sann Larsson.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Tab. A. Sammandrag i fråga om 1918 års taxering till krigskonj tinktur skatt för en -

Enskilda

	Till krigskonjunkturskatt belopp om:		på landsbygden
	Antal ! taxerade	Medelinkomst åren 1913—1914, kronor	Till krigskon-junkturskatt tax. belopp, kronor	Uträknad krigskonjunk- turskatt, kronor
1	2,000—	9,900 kronor	..................1 7,674	20,565,800	43,007,300	4,515,954
2	10,000-	19,900		.................. 2,368	8,490,000	31,149,000	3,992,156
3	20,000 —	39,900		................j 879	6,033,100	24,177,400	3,273,537
; 4	40,000—	59,900	»	.................. 266	3,322,000	12,847,700	1,865,256
5	60,000—	79,900		..................1 120	1,636,000	8,287,900	1,283,982
6	80,000—	99,900	>	.................. 49	626,400	4,347,100	717,251
7	100,000—	149,900	»	.................. 63	1,760,500	7,472,300	1,324,130
8	150,000—	199,900		.................. 32	1,062,900	5,632,300	1,091,737
9	200,000—	249,900	»	22	707,000	4,869,100	1,020,730
10	250,000—	299,900		.................. ii	534,000	3,038,100	702,954
11	300,000—	349,900	»	..................; il	500,200	3,715,100	951.610
12	350,000—	399,900	»	2	340,200	743,800	200,396
; 13	400,000—	499,900	»	.................. 7	1,412,500	3,204,400	937,784
j 14	500,000—	599,900		................. i	22.400	596,400	190,488
i 15	600,000—	699,900	»''	................. 3	315,300	1,921,100	631,706
16	700,000—	999,900	»	..................\| 4	376,000	3,149,300	1,123,498
17	1,000,000-	1,999,900	»	2	400,900	2,126,700	813,214
1 18	2,000,000-	2,999,900	>	..................1	—	—	—
				Summa 11,514	48,105,200	160,285,000	24.636.383

Summa

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25S.

skilda skattskyldiga, med fördelning efter de taxerade merinkomsternas storlek.

k a t t	skyldig	a
i städerna	på landsbygden och i städerna
Antal taxerade	Medelinkomst åren 1913—1914, kronor	Till krigskon-junkturskatt tax. belopp, kronor	Uträknad krigskonjunk- turskatt, kronor	Antal taxerade	Medelinkomst åren 1913-1914, kronor	Till krigskon-.junkt urskatt tax. belopp, kronor	Uträknad krigskonjunk- turskatt, kronor
7,433	29,724,700	41,312,500	4,289,496	15,107	50,290/500	84,319,800	8,805,450	1
3,181	15,583,200	44,164,000	5,562,832	5,549	24,075,200	75,313,000	9,554,988	2
1,882	13.805,300	52,141,600	7,068,758	2,761	19,838,400	76,319,000	10,342,295	3
341	6,631,400	30,774,500	4,477,051	907	9,953,400	43,622,200	6,342,307	1
324	4,450,500	22,519,700	3.481,695	414	6,086,500	30,807,600	4,765,677	5
207	3,588,300	18,513,900	3,057,786	256	4,214,700	'' 22,861,000	3,775,037	6
268	5,429,400	32,578,900	5,798,906	331	7,189,900	40,051,200	7,123,036	7
no	2,958,100	18.702,500	3,609,915	142	4,021,000	24,334,800	4,701,652	8
83	2,209,000	18,240,500	3,794,216	105	2,916,000	23,109,600	4,814,946	J)
31	1,063,800	8,304,900	1,923,666	42	1,597,800	11,343,000	2,626,620	10
28	1,211,600	9,166,600	2,307,304	39	1,711,800	12,881,700	3,258,914	11
17	569,500	6,558,400	1,804.416	19	909,700	7,302,200	2,004,812	12
19	670,000	8,582,800	2,501,464	26	2,082,500	11,787,200	3,439,248	13 ''
9	722,700	4,852,900	1,498,221	10	745,100	5,449,300	1,688,709	3.4 j
10	513,700	6,215,400	2,031,532	13	829,000	8,136,500	2,663,238	15 j
11	928,200	8,700,600	3,103,532	15	1,304,200	11,849,900	4,227,030	16 i
6	809,500	6,883,600	2,650,272	8	1,210,400	9,010,300	8,463,486	1 7 j
3	296,200	6,720,600	2,688 240 \|	3	296,200	6,720,600 \|	2,688,240 i	1 8
14,263	91,167,100	944,933,900	61,649,302	25.777	139,272,300	505,218,900 ‘	86,285,685

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Talj. B. Sammandrag i fråga om 1918 års taxering till krigskonjunkturskatt för

merinkomster -

1 ! ■	1 Till krigskonjunkturskatt taxerade belopp om:	Inländska
på landsbygden
Antal 1 taxerade j	Medelinkomst åren 1913—1914, kronor	Till krigskon- \| junkturskatt tax. belopp, kronor	Uträknad krigskonjunk- j turskatt, kronor
i l	2,000— 9,900 kronor ............... . ■	1 178 ;	972,300	1,198,600	132,204
! 2	10,000— 19,900 » ..................	163	1,114,200	2,259,300	284,302
! 3	20,000— 39,900 » ..................	131	1,102,900	3,823,100	521,065 \|
4	40,000— 59,900 > ................	66	1,295,100	3,158,600	457,762 \|
5	60,000— 79,900 » ..................	39	632,400	2,679,000	415,410
6	80.000— 99,900 > .................	19	499,600	1,713,900	283,919
7	100,000— 149,900 » ...............	46	1,529,200	5,452,300	967,403
8	150,000— 199,900 » ..................	26	2,362,800	4,640,700	893,972 ;
9	200,000— 249,900 » ..................	29	1,846,700	6,564,300	1,390,390 j
10	250,000— 299,900 » ..................	16	1,015,300	4,361,400	1,002,867
11	300,000— 349,901* » ..................	14	3,955,500	4,420,800	1,091,904 :
12	350,000- 399,900 » ..................	10	665,000	3,742,200	1,011,724 i
13	400,000— 499,900 » ..................	20	2,066,200	8,792,200	2,525,833 j
14	500,000 599.900 » ..................	7	2,721,700	3,720,800	1,142,736 t
15	600,000 699,900 » ...................	3	103,800	2.035,000	684,100
16	700,000 999,900 » ..................	15	3,657,200	11,940,900	4,274,342
17	, 1,000,000 1,999,900 » ..................	21	9,639,200	30,956,000	12,161,520
38	2 OOO 000 2 990,000 » ..................	13	7,153,500	30,209,800	12,034,200
	3 000 000—3,999,900 » ..................
20	4,000,000 4,999,900 » ...............	2	1,162,700	• 9,795,300	3,918,120
21	5,000.000— kronor och däröver ............	4	5,181,200	28,339,100	11,335,640
! 22	Summa	822	48,676,500	169,803,300	56,529,413

Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

inländska aktiebolag och solidariska bankbolag, med fördelning efter de taxerade

nas storlek.

aktie	bolag o	c h solid	a r i s k a	^ankbolag			j
I städerna		På landsbygden och i städerna
Antal \|taxerade	Medelinkomst Till krigskon-åren [ junkturskatt 1913—1914, t tax. belopp, kronor j kronor	Uträknad I krigskonjunk-\| turskatt, kronor	Antal taxerade	! Medelinkomst åren 1913—1914, kronor	Till krigskon-junkturskatt tax. belopp, kronor	Uträknad krigskonjunk- turskatt, kronor
j 458	2,716,200	3,139,200	356,392	636	3,688,500	f ■ 4,337,800	488,596	1
542	2,733,600	7,719,400	973,456	705	3,847,800	9,978,700	1,257,758	2
! 527	4,980,000	15,126,100	2,058,370	658	6,082,900	18,949,200	2,579,435	3
\| 290	4,893,000	14,269,300	2,077,783	356	6,188,100	17,427,900	2,535,545	4
\| 190	4,174,700	13,125,500	2,037,846	229	4,807,100	15,804,500	2,453,256	5
i 144 I	3,100,500	12,661,100	2,145,831	163	3,600,100	14,675,000	2,429,750	6
\| 204	5,703,400	24,622,500	4,375,553	250	7,232,600	30,074,800	5,342,956	7
113	6,987,100	19,646,800	3,797,482	139	9,349,900	24,287,500	4.191,454	8
90	5,169,700	20,036,800	4,211,574	119	7,016,400	26,601,100	5,601,964	9
65	3,084,200	18,005,100	4,069,734	81	4,099,500	22,366,500	5,072,601	10
40	6,223,000	12,947,600	3,240,088	54	10,178,500	17,368,400	4,331,992	11
46	6,259,500	16,828,600	4,498,736	56	6,924,500	20,570,800	5,510,460	12
43	3,372,600	18,940,400	5,477,352	63	5,438,800	27,732,600	8,003,185	13
27	3,596,800	14,706,600	4,556,766	34	6,318,500	18,427,400	5,699,502	14
27	1,904,300	17,380,200	5,726,892	30	2,008,100	19,415,200	6,410,992	15
44	7,501,300	38,589,200	14,028,608	59	11,158,500	50,530,100	18,302,950	16
44	12,167,400	60,343,100	23,542,002	65	21,806,600	91,299,100	35,703,522	17
15	8,868.900	38,649,700	15,459,880	28	16,022,400	68,859,500	27,494,080	18
9 '' i	6,737,000	30,865,700	12,346,280	Ö	6,737,000	30,865,700	12,346,280	19
7	4,829,500	32,071,900 1 1	12,828,760 1	9	5,992,200	41,867,200	16.746,880	20
10 i	27,601.200	83,262,200 \|	33.304,880 j	14	32,782,400	111,601,300	44,640,520	21
2,935 1	132,603,900	513,237,000	161,114,265 \|	3,757 1	181,280,400	683,040,300 1	217,643,678	22 1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Tab. C. Sammandrag i fråga om 1918 års taxering till krigskonjunkturskatt för

	Till krigskonjunkturskatt taxerade belopp om:		E n s k i	Ida s k a t	t s k y 1 d i g
	Pä lan	dsbygden
Antal taxerade	I Medelinkomst Scen 1913—1914, kronor	Till krigskon-junkturskatt tax. belopp, kronor	Uträknad krigskonjunk- turskatt, kronor
1	2,000— 9,900	kronor .......	......... 7,852	21,538,100	44,205,900	4,648,158
	10,000— 19,900	» .......	.......... 2,531	9,604,200	33,408,300	4,276,458
3	20,000— 39,900	» -.......	.......... 1,010	7,136,000	28,000,500	3,794,602
4:	40,000— 59,900	» .......	.......... 332	4,617,100	16,006,300	2,323,018
5	00,000— 79,900	» .......	.......... 159	2,268,400	10,966,900	1,699,392
6	80,000— 99,900	» .......	.......... 68	1,126,000	6,061,000	1,001,170
7 \|	100,000— 149,900	» .......	...........i 109	3,289,700	12,924,600	2,291,533
8	150,000— 199,900	» .......	........... 58	3,425,700	10,273,000	1.985,709
9 1	200,000— 249,900	» .......	........... 51	2,553,700	11.433,400	2,411,120
10	250,000— 299,900	» .......	........... 27	1,549,300	7,399,500	1,705,821
11	300,000— 349,900	» .......	...........j 25	4,455,700	8,135,900	2,043,514
12	350,000- 399,900	» .......	........... 12	1,005,200	4,486,000	1,212,120
13	400,000— 499,900	» .......	........... 27	3,478,700	11,996,600	3,463,617
14	500,000— 599,900	» .......	........... 8	2,744,100	4,317,200	1,333,224
15	000,000— 699,900	» .......	........... f)	419,100	3,956,100	1,315,806
16	700,000— 999,900	» .......	........... 19	4,033,200	15,090,200	5,397,840
17	1,000,000—1,999,900	» _______	........... 23	10,040.100	33.082,700	12.974,734
18	2,000,000—2,999,900	» .......	...........\| 13	7.153,500	30,209,800	12,034,200
19	3,000,000 - 3,999,900	» .......	........... —	—	—	—
20	4,000,000—4,999,900	» .......	........... 2	1,162,700	9,795,300	3,918,120
21	5,000,1»00 kronor och däröver	...........I 4	5,181,200 ;	28,339,100	11,335,640
2 2			Summa 12,336	96,781,700	330,088,300	81,165,796

Kungl, Maj:ts proposition Nr 25S.

samtliga taxerade, med fördelning efter de taxerade merinkomsternas storlek.

samt	inlands	ka aktie	bolag o	C ll so	1 i d a r i s ''	ca bankbolag
Antal taxerade	I städerna		På 1	andsbygd en och i s	t ä d e r n a
Medelinkomst åren i 1913—1914, kronor	Till krigskon-junkturskatt tax. belopp, kronor	Uträknad krigskonjunk- turskatt, kronor	1 Antal \| taxerade	Medelinkomst åren 1913—1914, kronor	Till krigskon-junkturskatt tax. belopp, kronor	Uträknad krigskonjunk. turskatt, kronor
7,891	32,440,900	44,451,700	4,645,888	15,743	53,979,000	88,657,600	9,294,046 l
3,723	18,318,800	51,883,400	6,536,288	6,254	27,923,000	85,291,700	10,812,746 2
2,409	18,785,300	67,267,700	9,127,128	3,419	25,921,300	95,268,200	12,921,730 \| 3
931	11,524,400	45,043,800	H,554,834	1,263	16,141,500	61,050,100	8,877,852 \| 4
514	8,625,200	35,645,200	5,519,541	673	10,893,600	46,612,100	7,218,933 1 5 ]
351	6,688,800	31,475,000	5,203,617	419	7,814,800	37,536,000	6,204,787 «
472	11,132,800	57,201,400	10,174,459	581	14,422,500	70,126,000	12,465,992 7 j
223	9,945,200	38,349,300	7,407,397	281	13,370,900	48,622,300	9,393,106 s ;
173	7,378,700	38,277300	8,005,790	224	9,932,400	49,710,700	10,416,910 1 o \|
93	4,148,000	26,310,000	5,993,400	123	5,697,300	33,709,500	7,699,221 lo
68	7,434,600	22,114,200	5,547,392	93	11,890,300	30,250,100	7,590,906 i ll i
63	6.829,000	23,387,000	6,303,152	75	7,834,200	27,873,000	7,515,272 12 :
62	4,042,600	27,523,200	7.978,816	89	7,521,300	39,519.800	11,442,433 18
36	4,319,500	19,559,500	<>,054,987	44	7.063,600	23,876,700	7.388,211 14 1
37	2,418,000	23,595,600	7,758,424	43	2,837,100	27,551,700	9,074,230 15
55	8,429,500	47,289,800	17,132,140	74	12,462,700	62,380,000	22,529,980 16
50	12,976,900	67,226,700	26,192,274	73	23,017,000	100,309,400	39,167,008 17
18	9,165,100	45,370,300	18,148,120	31	16.318,600	75,580,100	30,182,320 18
9	6,737,000	30,865,700	12,346,280	9	6,737,000	30,865,700	12,346,280 ! 19
7	4,829,500	32,071,900	12,828,760	9	5,992,200	41,867,200	16,746,880 so
10	27,601,200	83,262,200	33,304,880	14	32,782,400	111,601.300	44,640,520 \| 21
17,198	123,771,000	1 858,170.900	222,763,507	'' 29,534	320,552,700	1,188.259,200	303,929,363 vi

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 228 höft. (Nr 258.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Tab. I). Aktiebolag och solidariska bankbolag på landsbygden, fördelade efter
den till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1918 taxerade inkomstens storlek
i förhållande till kapitalet. A. Absoluta tal.

i 1 Pro centgrupper	Antal	Sammanlagt kapital, kronor	Sammanlagd medel-inkomst åren 1913—1914, kronor	Sammanlagd \| Sammanlagd matem. mer-jtaxerad mer-inkomst inkomst år 1918, 1 år 1918, kronor kronor	Sammanlagd uträknad krigskonjunk-turskatt år 1918, kronor
j t. o. m. 5.0 ............	3	1,318,300	63,300	1,042,100	987,700	. j 315,202
5.1— 10. o ...........	54	38,127,100	943,600	2,651,000	1,847,300	300,771
10.1— 15.0 ............	79	90,986,900	3,412,100	8,102,100	5,373,700	1,239,617 i
■ 15.1— 20. o ............	93	84,778,800	4,190,100	11,313,200	8,529,200	2,246,841
20.1— 25.0 ............	79	83,726,100	8,546,000	13,802,100	11,258,600	3,593,397 !
'' 25.1— 30. o ............	74	64,548,800	6,336,900	12,569,500	10,813,400	3,352,836 j
30.1— 35.o ............	64	45,298,100	3,808,000	12,361,700	9,545,900	2,781,991
1 35.1— 40. o ............	53	30,395,300	2,738,200	10,354,400	9,398,800	2,903,560
40.1— 45.0 ............	44	26,221,100	1,840,800	9,870,100	5,986,600	1,667,783 !
45.1— 50.o ............	42	49,285,400	2,761,900	21,419,800	14,846,200	5,416,698 i
50.1— 60. o ............	69	24,826,900	2,092,600	12,421,800	10,958,500	3,237,136 1
60.1— 70.o ............	35	13,642,000	835,400	8,251,500	7,287,700	2,444,557 ;
70.1— 80. o ............	32	12,964,900	1,208,200	8,745,000	7,758,200	2,661,301 ,
80.1— 90. o ............	25	34,283,300	3,981,900	25,255,400	23,506,100	9,059,546
90.1—lOO.o ............	18	8,630,300	960,500	7,383,900	6,917,300	2,457,229
100.1—125.0 ............	21	15,864,400	1,983,200	16,657,900	15,281,100	5,839,713
125.1—150.0 ............	19	11,000,600	1,519,100	14,263,000	11,760,200	4,252,963
150.1—175.0 ............	4	1,997,400	1,013,400	2,615,500	2,320,400	875,200
175.1—200.o ............	4	1,995,300	234,600	3,419,200	3,419,200	1,320,393
200.1—250.o ............	4	383,100	30,000	806,300	798,100	195,859
250.1—300. o ............	3	123,400	—	387,900	342,500	70,365
300. i—400." ............	2	311,800	176,700	987,000	827,900	291,050
400.1—500.o ............j	i	10,000	~ 1	40,200	38,700	5,405
Summa	822	640,719,300 !	48,676,500 1	204,720,600	169,803,300	56,529,413

Kungl. Maj.ts proposition Nr 258.

Tab. E. Aktiebolag och solidariska bankbolag i städerna, fördelade efter den
till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1918 taxerade inkomstens storlek
i förhållande till kapitalet. A. Absoluta tal.

Procentgrupper	Antal	Sammanlagt kapital, kronor	Sammanlagd medel-inkomst Aren 1913—1914, kronor	Sammanlagd matem. mer-i n-konist år 1918, kronor	Sammanlagd taxerad mer-inkomst år 1918, kronor	Sammanlagd ■ uträknad krigskon- ; junkrarskatt i år 1918, '' kronor
t. o. m. 5.0.............	1	6,000,000		300,700	266,700	51,010
5.1— lO.o ..........	J 157	243,278,200	10,432,400	15,258,000	7,872,600	1,818,114
10.1— 15.0 ..........	. 255	683,711,200	30,163,500	63,928,000	35,069,600	11,720,218
15.1— 20. o ..........	. 263	294,416,200	11,927,700	31,374,100	21,896,400	5,928,911
20.1— 25.0 ..........	. 263	142,144,200	9,216,400	23,706,500	17,637,900	4,081,674
25.1— .10.0 ..........	222	170.777,700	9,295,500	.37,516,400	29,318,400	8,999,748
30.1— 35.o ..........	.. 202	158,727,900	10,356,000	44,831,300	32,052,200	10.186,675
35.1— 40. o ..........	. 203	109,157,300	6,603,000	34.793,100	30,455,200	9,216,954
40.1— 45.o ..........	164	108,346,500	7,314,000	.38,464,600	34,684,000	11,126,940
45.1— 50.o ...........	154	144,497,400	8,217,800	60,595,200	52,479,700	18,578,368
50.1— 60.0 ..........	253	136,424,500	9,896,700	63,651,500	55,566,700	18.049,459
60.1— 70.0 ..........	. 147	56,308,800	4,956,400	31,335,900	29,921,300	9,165,977
70.1— 80. o ..........	122	46,906,800	.3,057,200	32,320,800	29,651,800	9,052,675
80.1— 90. o ..........	. 103	45,020,700	3,037,700	36,447,900	.34,026,600	11,569,455
90.1—lOO.o ........''..	64	18,960,900	1,303,900	16,581,500	15,333,000	4,873,543
100.1—125.0 ..........	. 136	23,219,100	1,973,900	23,823,900	22,301,200	6,115,533
125.1—150.0 ..........	65	17,127,000	870,200	21,461,600	20,311,200	6,391,640
150.1—175.0 ..........	41	6,869,800	341,800	10,892,800	10,382,000	3,220,655
175.1—200.0 ..........	. 36	6,022,400	576,900	11,078,300	10 135,300	3,201,265
200.1—250.0 ..........	30	6,869,100	889,700	15,731,900	14,143,900	5,004,616
250.1—300. o ..........	20	1,019,900	66,800	2,794,400	2,293,900	512,484
300.1—400.0 ..........	14	778,000	144,300	2,629,900	2,605,700	783,107
400.1—ÖOO.o ..........	8	445,700	610,400	1,463,600	1,741,800	584,544
500.1 och däröver. ..	■1 12	513,300	1,351,700	3.088,100	3,119.900	880,600
Summa 2,935	2,427,542,600	132,603,900	624,070,000	513,237,000	161,114.265

Kungl. Majds proposition Nr 258.

Tab. F. Aktiebolag: och solidariska bankbolag i städer och på landsbygd, fördelade
efter den till inkomst- och förmögenhetsskatt år 1918 taxerade in -

	konistens storlek i	i förhållande till kapitalet. A.	Absoluta tal.
Procentgrupper	1 Antal ;	Sammanlagt kapital, kronor	Sammanlagd medel-inkomst åren 1913—1914, kronor	Sammanlagd Sammanlagd j matem. mer-\| taxerad mer-; inkomst inkomst år 1918, år 1918, kronor , kronor	Sammanlagd uträknad krigskon junk-turskatt år 1918, kronor
T. o.	ni. 5 ...............	4	7,318,300	j 63,300	1,342,800	1,224,400	366,212
5.1-	- 10. o ............	21L	281,405,300	11,376,000	17,909,000	9,719,900	2,118,885
10.1	— 15.o ............	334	774,698,100	; 33,575,600	72,030,100 i	40,443,300	12,959,835
15.1	- 20. o ............	356	379,195,000	16,1 >7,800 1	42,687,300	30,425,600	8,175,752
20.1-	— 25.o ............	342 .	225,870,300	\| 17,762,400	37,508,600	28,896,500	7,675,071
25.1-	- 30. o ............	296	235,326,500	15,632,400 j	50,085,900	40,131,800	12,352,584
30.1-	— 35.0 ............	266	204,026,000	- 14,164,000 :	57,193,000	41,598,100	12,968,666
35.1-	- 40. o ............	: 256	139,552,600	9,341,200 i	45,147,500	39,854,000	12,120,514
40.1-	— 45.o ............	208	134,567,600	9,154,800	48,334,700	40,670,600	12,794,723
45.1	— 50.o ............	196	193,782,800	10,979,700	82,015,000	67,325,900	23,995,066
50. i	60.0 ............	322	161,251.400	11,989,300	76,073,300	<>6,525,200	21,286,595
60.1	— 70.>> ............	182	69,950,800	5,791,800	39,587,400	37,209,000	11,610,534
70.1	80. o ...........	154	59,871,700	4,265,400	41,065,800	37,410,000 -	11,713,976
80.1-	90. o ............	128	79,304,000	7,019,600	61,703,300	57,532,700 i	20,629,001
90.1	—lOO.o ............	82	27,591.200	2,264,400	23,965,400	22,250,300	7,330,872
100.1	—125.0 ............	157	39,083,500	3,957,100	! 40,481,800	37,582,300	11,955,246
125.1	—150.0 ............	84	28,127,600	2,389,300	35,724,600	32,071,400	10,644,603
150.1	— 175.0 ............	45	8,867,200	1,355,200	13,508,300	12,702,400	4,095,855
175.1	-200. o ............	40	8,017,700	811,500	14,497,500	13,554,500	4,521,658
200.1-	—250. o ............	34	7.252,200	919,700	16,538,200	14,942,000	5,200,475
250.1	—300. o ............	23	1,143,300	66,800	3,182,300 1	2,636,400	582,849
300.1	—400.o ...........	16	1,089,800	321,000	3,616,900	3,433,600	1,074,157
400.1	—500. o ............	9	455,700	610,400	1,503,800	1,780,500	589,949
500.1	och däröver......	12	513,300	1.351,700	3,088,100 ;	3,119,900	880,600
	Summa	3,757	3,068,261,900	181,280,400	828,790,600	683,040,300	217,643,678

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Tab. G. Aktiebolag och solidariska bankbolag på landsbygden, i städerna samt på

är 1918 taxerade inkomstens storlek i

	På landsbygden		1
Procentgrupper	\| Samman-	0 i 0 Samman- Samman- Samman- , . lagd medel-lagd mate-; , , inkomst matiskmer-! ax ra åren 1913 1 inkomst \| . r* , -1914, år 1918, år 1018	Samman-lagd uträk-nad krigs -konjunk turskatt år 1918,	! Samman-
	Antal i . . kapital,	Antal Anfcal \| kapital,
	\| kronor	kronor \| kronor \| kronor	kronor	\| kronor

i1	T. o. m. 5.0...............	0.4	0.2	0.1	0.5	0.6	0.6	O.o	0.8
i 2	5.1— 10. o...............	6.5	6.0	2.0	1.3	i.i	0.6	5.4	lO.o
3	10.1 15.o...............	9.c	14.2	• 7.°	4.0	3.2	2.2	8.7	28.2
4	15.1— 20. o...............	11.6	13.2	8.6	5.5	4.8	4.0	9.0	12.1
5	20.1— 25.0...............	9.6	13.1	17.6	6.8	6.6	6.4	9.0	5.9
6	25.1— 30. o...............	9.0	10.1	13.0	6.1	6.4	5.9	7.6	7.0
7	30.1— 35.0...............	7.8	7.1	7.8	6.0	5.6	4.9	6.9	6.5
	ÄR 1 — 40 0		4 7
9	40.1— 45.0...............	0.3	4.1	3.8	4.8	3.5	3.0	5.6	4.5
10	45.1— 50. o...............	5.1	7-*.	5.7	10.5	8.8	9.6	5.2	5.9
11	50.1— 60.o...............	8.4	3.9	4.3	6.1	6.5	5.7	8.6	5.6
12	60.1— 70.o...............	4.2	2.1	1.7	4.o	4.8	4.3	5.o	2.s
18	70.1— 80.o...............	3.9	2.0	2.4	4.8	4.6	4.7	4.1	1.9
14	80.1— 90. o...............	3.0	5.4	8.2	12.8	13.9	16.0	3.5	1.9
15	90.1—100.o.............		1.8	2 o		4.1		2 2	0.8
16	100.1—125.0...............	2.5	2.5	4.1	8.1	9.0	10.8	i 4.6	1.0
17	125.1—150.o...............	2.3	1.7	3.1	7.0	6.9	7.5	2.2	0.7
18	150.1—175.0...............	0.5	0.8	2.1	1.3	1.4	1.5	\| 1.4	0.3
19	175.1—200.o...............	0.5	0.3	0.4	1.7	2.0	2.3	1.2	0.3
20	200.1—250. o...............	0.5	0.1	0.1	0.4	0.5	0.4	1.0	0.8
21	250.1—300. o...............	0.4	0.0		0.2	0.2	0.1	0.7	O.o
22	300.1—400. o...............	0.2	0.0	0.4	0.5	0.5	0.5	0.5	O.o
23	400.1—500. o...............	0.1	O.o	—	O.o	O.o	O.o	0.3	O.o
24	500.1 och däröyer ......	_	—	—	—	-		0.4	O.o
	Summa	lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o !	lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

landsbygden och i städerna, fördelade efter den till inkomst- och förmögenhetsskatt
förhållande till kapitalet. B. Procenttal.

städa	r n a				På landsbygden och i städerna	I j
, Samman-lagd medel-j inkomst jåren 191S —1914, kronor	Samman-lagd mate-matiskmer-inkomst år 1918, kronor	Samman-lagd taxerad mer-inkomst år 1918, kronor	Samman-lagd uträk-nad krigs-konjunk-turskatt år 1918, j kronor	Antal	j j Samman lagt j kapital, J kronor	Samman- i Samman-lagdmedel-lagd mate-inkomst j matisk mer-åren 1913 ! inkomst —1914, ! år 1918, kronor kronor	Samman-Jagd taxerad mer-inkomst år 1918, kronor	j Samman-lagd uträk-: nåd krigs-; konjunk-J turskatt år 1918, kronor
—	O.o	O.o	O.o	0.1	0.2	O.o	0.2	0.2	0.2	1\|
7.9	2.4	1.6	i.i	5.6	9.2	6.3	2.2	1.4	1.0	21
I 22.7	10.2	6.8	7.3	8.8	25.3	18.5	8.7	5.9	5.9	j 3;
9.0	5.0	4.8	3.7	9.5	12.4	8.9	5.2	4.5	3.7	4 i
6.9	4.o	3.4	2.5	9.1	7.4	9.8	4.5	4.2	3.5	5i
7.0	6.0	5.7	5.6	7.9	7.4	8.6	6.1	5.9	5.7	i 6
7.9	7.2	6.2	6.3	7.1	6.7	7.8	6.9	6.1	5.9	7:
4.9	5.0	5.9	5.7	7.1	4.6	5.2	5.5	5.8	5.6
5.5	6.2	6.8	6.9	5.5	4.4	5.o	5.8	6.0	5.9	»1
6.2	9.8	10.2	11.5	5.2	6.8	6.1	9.9	9.9	ll.o*	10
7.4	10.2	10.8	11.2	8.5	5.8	6.6	9.2	9.7	9.8	11
3.7	■ 5.o	5.8	5.7	4.8	2.3	8.2	4.s	5.5	5.8	12
2.8	5.2	5.8	5.6	4.1	2.0	2.4	4.7	5.5	5.4	18
2.3	5.8	6.0	7.2	3.4	2.6	3.9	7.4	8.4	9.5	14
0.9 i	2.7	3.0	3.0	2.2	0.9	1.8	2.9	3.8	3.4	15
1.5 \|	3.8	4.3	3.8	4.2	1.3	2.2	4.9	5.5	5.5	isj
0.7 j	3.4	3.9	4.0 I	2.2	0.9 ;	1.8	4.3	4.7	4.9	171
0.3 j	1.7 j	2.o	2.0	1.2	o.3 !	0.8	1.6 !	1.9	1.9	18j
0.4 !	1.8 !	2.0	2.0	1.0	0.8 !	0.4	1.8 \|	2.0	2.1	191
0.8 1	2.5	2.7	3.1 !	1.0 !	0.2	0.5	2.o	2.2	2.4	20
O.l \|	0.4	0.4	0.8 i	0.6	0 o	O.o	o.4 i	0.2	0.3	21
0.1	0.4 1	1.0	0.5	0.4	O.o	0.2	0.4	0.6	0.5	2 2
0.6	0.2 1 !	O» i	0.4	0.2	— 1	0.3	0.2	0.2	0.3	2 8
1.0 j	0.5 \|	O.o	0.6 j	0.11	—	0.7	0.4 \|	0.6 i	0.4	2 4
lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o !	lOO.o 1	lOO.o	lOO.o	loo.o !	lOO.o !	lOO.n ''

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Bilaga 2.

F. M.

angående bearbetning av krigskonjunkturskattelängderna för Motala, Göteborgs,
Nora och Vi ysta fögderier samt Örebro stad.

1 de bearbetade krigskonjunkturskattelängderna äro sammanlagt redovisade
949 enskilda och med dem likställda samt 12 L inländska aktiebolag och solidariska
bankbolag. Av dessa voro respektive 815 och 113 taxerade för beskattningsbar

merinkomst. ....

Ett summariskt sammandrag av krigskonjunkiurskattelängdernas viktigaste
data återfinnes i tab. A. Av tabellens siffror framgar efterföljande sammanställning.

Till inkomst- och
förmögenhetsskatt
taxerat belopp
kronor

Enskilda 30,793,300

Aktiebolag 37,221,400

Tillsammans 68,014,700

Matematisk

merinkomst

kronor

21.161,900

31,888,300

53,050,200

Beskattad

Absolut

merinkomst
I proc. av mat.
merinkomst

kronor %

17.646.200 83.4

25,927.400 81.3

43,573,600 82. i

I efterföljande tablå redovisas särskilt de fall, då den beskattade merinkörnsten
överstiger hela det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet.

			Till inkomst- och
		Antal	förmögenhetsskatt
			taxerat belopp
			kronor	kronor
Enskilda ......		27	522,500	618,000
Aktiebolag.....		It	1.715,200	2.044,700
	Tillsammans	38	2,237,700	2,662,700

Vid 4 enskilda samt vid 3 aktiebolag var den beskattade merinkomsten upptagen
till högre belopp än den matematiska merinkomsten. I.

I. Enskilda.

Närmare uppgifter angående de i krigskonjunkturskattelängderna upptagna
enskildas fördelning på gamla och nya skattskyldiga samt med hänsyn till den

Kungi. Maj:ts proposition Nr 258. 65

matematiska och den beskattade merinkomstens inbördes storlek återfinnas i
tab. B.

Den procentuella fördelningen på gamla och nya skattskyldiga angives i

nedanstående tablå.	Antal	Matematisk	Beskattad
	merinkomst	merinkomst
	X	X	X
Gamla skattskyldiga.......................	71.9	67.i	66.9
Nya » ........................	28.i	32.9	33.i
Tillsammans	lOO.o	lOO.o	lOO.o

Den procentuella fördelningen av gamla skattskyldiga med hänsyn till den
matematiska (m) och den beskattade (t) merinkomstens inbördes storlek angives i
nedanstående tablå.

	Antal X	Matematisk merinkomst o/ 7o	Beskattad merinkomst X
m lika med (eller mindre än) t....	56.2	51.5	62.0
m större än t ................................	43.8	48.5	38.o
Tillsammans	lOO.o	lUO.o	lOO.o

Motsvarande uppgifter för nya skattskyldiga angivas i efterföljande sammanställning.

	Antal X	Matematisk merinkomst X	Beskattad merinkomst X
m lika med (eller mindre än) t....	47.2	50.9	60.7
m större än t ................................	52.8	49.i	39.3
Tillsammans	lOO.o	lOO.o	lOO.o

En jämförelse av de båda tablåerna visar, att den beskattade merinkomsten
sammanfaller med den matematiska merinkomsten i nästan lika stor utsträckning
vid nya skattskyldiga som vid gamla skattskyldiga.

Skillnaden mellan den matematiska (m) och den beskattade (t) merinkomsten,
uttryckt i procent av den matematiska merinkomsten, angives i nedanstående tablå.

Skattskyldiga Samtliga

med m större än t skattskyldiga

X X

Gamla skattskyldiga .................................................... 34.9 16.8

Nya » .................................................... 32.9 16.2

Tillsammans 34.2 16.6

Bihang till riksdagens protokoll 1919 1 sand,. 228 höft. (Nr 258.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Även denna sammanställning ger vid handen, att vid fastställandet av den
beskattningsbara merinkomsten ingen hänsyn tagits till den omständigheten, att ett
företag är nystartat.

II. Aktiebolag in. fl.

Närmare uppgifter angående de i krigskonjunkturskattelängderna upptagna
aktiebolagens m. fl. fördelning på gamla och nya skattskyldiga samt med hänsyn
till den matematiska och den beskattade merinkomstens inbördes storlek återfinnas
i tab. B.

Den procentuella fördelningen på gamla och nya skattskyldiga angives i
nedanstående tablå.

	Antal	Kapital	Matematisk	Beskattad
	rnerinkomst	rnerinkomst
	%	%	%	%
Gamla skattskyldiga	71.i	87.7	84.4	84.4
Nya »	28.9	12.3	15.6	15.6
Tillsammans	lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o
Den procentuella fördelningen av	gamla skattskyldiga med hänsyn till den
matematiska (m) och den beskattade (t) merinkomstens inbördes storlek angives
i nedanstående tablå.	Antal	Kapital	Matematisk	Beskattad
	rnerinkomst	rnerinkomst
	%	%	%	%
m lika med (eller mindre än) t	55.8	36.9	26.6	33.8
m större än t................................	44.2	63.i	73.4	66.2
Tillsammans	lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o
Motsvarande uppgifter för	nya skattskyldiga angivas i efterföljande samman-
ställning.	Antal	Kapital	Matematisk	Beskattad
	rnerinkomst	rnerinkomst
	%	%	%	%
m lika med t................................	28.6	21.3	21.o	25.7
m större än t................................	71.4	78.7	79.o	74.3
Tillsammans	lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o

En jämförelse av de båda tablåerna visar, att vid taxeringen den beskattade
merinkomsten fastställts till lägre belopp än den matematiska merinkomsten i
större utsträckning vid nya skattskyldiga än vid gamla skattskyldiga.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 258.

Skillnaden mellan den matematiska (m) och den beskattade (t) merinkomsten,
uttryckt i procent av den matematiska merinkomsten, angives i nedanstående tablå.

Skattskyldiga Samtliga

med m större än t skattskyldiga

X %

..................... 26.8 18.8

...................... 23.2 18.4

Tillsammans 26.2 18.7

Såsom av denna sammanställning framgår, bar i genomsnitt nedsättningen
av den matematiska merinkomsten vid fastställandet av den beskattningsbara merinkomsten
ej varit större vid nya skattskyldiga än vid gamla.

Sättes den matematiska (m) och den beskattade (t) merinkomsten i relation
till kapitalet, erhållas följande siffror till belysning av den matematiska och den
beskattade merinkomstens samt skillnadens relativa storlek.

Gamla skattskyldiga: m lika med (eller mindre än) t m större än t............................	Matematisk merinkomst i proc O/ /O 22.3 36.i	Beskattad merinkomst ent av kapi % 23.1 26.4	Skillnad talet % — 0.8 + 9.7
Tillsammans	3l.o	25.2	+ 5.8
Nya skattskyldiga:
m lika med t............................	40.3	40.3	—
m större än t............................	40.9	31.4	+ 9.5
Tillsammans	40.8	33.3	+ 7.5

Gamla skattskyldiga
Nya »

Skillnaden mellan matematisk merinkomst och beskattad merinkomst uppgår
enligt tablån för gamla skattskyldiga till 5.8 procent och för nya skattskyldiga
till 7.5 procent av kapitalet. Sistnämnda procenttal är endast obetydligt högre än
motsvarande procenttal för gamla skattskyldiga. Härav följer, att vid taxering
av nya skattskyldiga avdrag för vanlig kapitalränta å det i rörelsen insatta egna
kapitalet ej ägt rum i någon större utsträckning. Tablåns detaljsiffror, liksom de
absoluta talen i tab. B, giva tydligt vid handen, att taxeringen av nya skattskyldiga
ägt rum utan vederbörliga hänsyn till en normal förräntning av det egna
kapitalet.

Beträffande gamla skattskyldiga lämnas slutligen i tab. B en fördelning av
de skattskyldiga med hänsyn till den större eller mindre variation i inkomstprocent
åren 1913 och 1914, som skilda bolag uppvisat. I tabellen lämnas särskilda uppgifter
för bolag, som under båda de nämnda åren varit inkomsttaxerade, och bolag,
som endast ett av åren varit inkomsttaxerade. Sistnämnda grupp är givetvis ytterst
heterogen, i det den omfattar utom äldre bolag, som ett av åren ej lämnat någon
beskattningsbar vinst, även nystartade företag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

För båda dessa grupper tillsammantagna lämnas i nedanstående tablå närmare
uppgifter angående den procentuella fördelningen av bolag, kapital, matematisk
och beskattad merinkomst med hänsyn till inkomstprocentens variationer åren 1913
—1914.

Skillnaden i inkomstprocent
åren 1913 och 1914:

Mindre än 2 procent....................

2—5 » ....................

5 » och däröver

Antal

57.o

23.2

19.8

Kapital

32.9

58.9
8.2

Matematisk

merinkomst

39.3

45.8

14.9

Beskattad

merinkomst

41.8

41.7

16.5

Tillsammans

lUO.o

lOO.o

Av tablån framgår, att variationen av inkomstprocenten åren 1913 — 1914
för flertalet bolag understiger 2 procent. Av det sammanlagda kapitalet faller
emellertid huvudparten på bolag med en variation av inkomstprocenten mellan 2
och 5 procent.

Sättes den matematiska och den beskattade merinkomsten i relation till
kapitalet, erhållas följande siffror till belysning av den matematiska och den beskattade
merinkomstens samt skillnadens relativa storlek inom olika grupper.

Skillnaden i inkomstprocent åren 1913—1914:	Matematisk merinkomst i proc	Beskattad merinkomst ent av kap	Skillnad i t a 1 e t
	%	%	%
Mindre än 2 procent .................... 2-5 » .................... 5 » och däröver	37.0 24.1 56.5	32.o 17.8 50.9	+ 5.o + 6.3 + 5.6
Tillsammans	31.o	25.2	+ 5.8

Anmärkningsvärt är, att de stora bolagen (d. v. s. bolag med stort eget
kapital), tillhörande tablåns mellersta grupp, uppvisa den relativt minsta matematiska
merinkomsten (men den största skillnaden mellan matematisk och beskattad
merinkomst). Den fåtaliga bolagsgrupp, för vilken variationen i inkomstprocent
åren 1913—1914 överstiger 5 procent, uppvisar däremot de ojämförligt största
matematiska och beskattade merinkomsterna. Sistnämnda förhållande torde sammanhänga
med att för dessa bolag den uträknade medelinkomsten för åren 1913—
1914 är lägre än den normala årsinkomsten, varigenom också den matematiska
merinkomsten blir onormalt stor. Emellertid synes ingen hänsyn härtill hava tagits
vid taxeringen, då ju enligt tablån skillnaden mellan matematisk och beskattad
merinkomst för denna bolagsgrupp endast obetydligt överstiger motsvarande skillnad
för bolag, tillhörande tablåns första grupp.

Tab. A. Sammandrag av krigskonjunkturskattelängderna för år 1918, avseende Motala, Göteborgs,

Nora och Yivsta fögderier samt Örebro stad.

	Antal \| Kapital, j j kronor	Förevarande är till in-komst- och förmögen-hetsskatt taxerat belopp, kronor	Till inkomst- och förmö-genhetsskatt taxerat be-lopp enligt § 2 och 5 i förordning om krigs-konjunkturskatt	Matematisk merinkomst, kronor	Taxerat be-lopp av be-skattnings-bar mer. inkomst, kronor	Uträknad krigskon- junktur- skatt, kronor
Aren (Förevarande 1913-1914, 1 år, kronor [ kronor
Enskilda. Motala fögderi ............ Göteborgs » ............ Nora » ............	1 158 — 277 96 ! 78\|	2,816,500 11,301,800 2.960.400 2.256.400	! 475,100 \| 2,764,400 I 1,917,300 9,283,700 472,400 2,559,800 110.300 1.105,100	2,388,900 7.383.500 2,132,600 1.056.500	2.083.200 6.517.200 1,522,100 766.900	273,678 1,353,154 231,299 95,821

Tillsammans	609	19,335,100	2,975,100 \| 15,713,000	12,961,500	10,889,400	1,953,952
Örebro stad ..................... .	340 :	11,458,200	2,284,900 j 10,307,000	8,200,400	6,756,800	1,035,205
Summa enskilda	1 949	30,793,300	5,260,000 26,020,000	21,161,900	17,646,200	2,989.157
Aktiebolag m. fl.
Motala fögderi ............	6 i 1,671,100	611,400	53,100 j 650,300	601,100	548,800	120,174
Göteborgs » ............	11 9,896,700	3,868,700	333,500 3,914,400	3,580,900	3,306,000	1,083,718
Nora » ............	17 \| 22,107,900	12,761,100	2,352,900 13,023,100	11,750,100	8,989,800	3,278,549
Vivsta » ...........	21 I 41,867.600	10,910,900	4,848,100 \| 12,792,100	7,975,900	6,242,500	2,039,556
Tillsammans	55 1 75,543,300	28,152,100	7,587,600 30,379,900	23,907,300	19,087,100	6,521,997
Örebro stad .....................	66 i 23,486,700	9,069,300	1,548,700 \| 9,216,000	7,981,000	6,840,300	1,703,316
Summa aktiebolag m. fl.	121 \| 99,030,000	37,221,400	9,136,300 \| 39,595,900	31,888,300	25,927,400	8,225,313
Samtliga	1,070	68,014,700	14,396,300 1 65,615,900	53,050,200	43,573,600	11,214,470 I

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

Tab. B. Matematisk och beskattad merinkomst för gamla och nya skattskyldiga
inom Motala, Göteborgs, Nora och Yivsta fögderier samt Örebro stad.

		\|		] Taxerat be-
			Matematisk	lopp av be-
			merinkomst,	skattningsbar
	Antal	Kapital,		merinkomst,
i			kronor	kronor
j		kronor	m	t
Enskilda	949	i 1 \|	\| 21,161,900	17,646,200

A. Gamla skattskyldiga:				7,324,400
m lika med (eller mindre fin) ............	383	—	7,309,900
m större än t och t större än noll......	213	—	6,233,000	4,486,400
m » » t » t lika med » ......	86	—	656,500	—
Tillsammans	682		14,199,400	11,810,800
B. Nya skattskyldiga:				3,541,100
m lika med (eller mindre än) ............	126	—	3,541,000
m större än t och t större än noll ......	93	—	3,061,300	2,294,300
m » » t » t lika med » ......	48	—	360,200	—
Tillsammans	267	-	6,962,500	5,835,400
Aktiebolag m. fl.
	121	99,030,000	31,888,300	25,927,400
A. Gamla skattskyldiga:
m lika med (eller mindre än) ............	48	32,086,500	7,154,300	7,400,500
m större än t och t större än noll......	34	54,475,100	19,735,600	14,471,700
m » » t » t lika med » ......	4	292,100	31.200
Tillsammans •	86	86,853,700	26,921,100	21,872,200
B. Nya skattskyldiga:				1,043,500
m lika med ...................................	10	2,592,200	1,043,500
m större än t och t större än noll ......	21	8,763,000	3,703,300	3,011,700
m » » t » t lika med » ......	4	821.100	220,400	—
Tillsammans	35	12,176,300	4,967,200	4,055,200
C. Gamla skattskyldiga med taxerad inkomst
häda åren 1913 och 1914.
Skillnaden i inkomslproccnt:			8,415,200	7,140,400
mindre än 2 procent ..................	42	25,921,000
2 • 5 » ..................	19	51,096,400 5,867,300 72,000	12,319,300	9,113,000
5 jo » ..................	9	3,548,700	3,179,300
10 » och däröver..	1	20,800	20,800
D. Gamla skattskyldiga med taxerad inkomst
endast ett av åren 1913 och 1914.
Inkomslproccnt: mindre än 2 procent ..................	7	j 2,668,000	2,165,400	2,001,400
	1	65,200	8,400	—
ty JO » ..................	3	427,000	198,900	172,900
10 » och däröver..	4	736,800	244.400	244,400

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 258.

Bilaga 3.

P. M.

av landskamreraren 0. V. Landén angående vissa till spörsmålet om en
revision av krigskonjunkturskatten hörande frågor.

1915 års förordning om krigskonjunkturskatt avsåg att med särskild beskattning
under ett vart av åren 1915 och 1916 träffa den ökade inkomst, som tillförts
skattskyldig »på grund av det genom närvarande krigstillstånd framkallade läget».
Med inkomst i förordningens mening avsågs endast sådan inkomst av arbete, som
omförmäles i 7 § 3:o), b), c) och d) i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
alltså inkomst av rörelse eller yrke, vinster av tillfällig natur, säärskilt
realisationsvinster, samt all annan inkomst, som ej är att hänföra till inkomst av
fast egendom eller av kapital och ej förut blivit i 7 § särskilt angiven.

Skatten tänktes ursprungligen såsom en objektskatt och föreslogs av Kungl.
Maj:t att utgå med en för alla skattskyldiga enhetlig procent av den beskattningsbara
merinkomstens belopp oberoende av beloppets storlek. Riksdagen beslöt emellertid,
att skatten skall utgå efter en progressiv skala.

För att utröna krigsvinstens storlek skulle man jämföra den under ett krigsår
uppkomna inkomsten av de i förordningen avsedda inkomstkällorna med medeltalet
av motsvarande inkomster under åren 1912 och 1913. Detta förfaringssätt angavs
dock i den kungl. propositionen åsyfta allenast att möjliggöra en teknisk beräkning
av krigsvinsten, när denna icke kunde på annat sätt utrönas. Skattskyldig,
som förmenade, att den på sådant sätt uträknade merinkomsten i sin helhet eller
till någon del icke hade sin grund i det genom krigstillståndet framkallade läget,
hänvisades att hos vederbörande beskattningsmyndighet göra sina erinringar mot
beräkningen, och beskattningsmyndigheterna erinrades i 17 § (= 18 § i 1916 K. F.)
därom, att taxering icke skulle äga rum, därest det av föreliggande handlingar
framginge eller eljest vore för nämnden känt, att merinkomsten i sin helhet eller
till någon del uppstått på grund av omständigheter, vilka icke stått i samband
med krigskonjunkturerna. Inkomsten skulle beräknas av varje inkomstkälla för
sig. Förlust å en inkomstkälla fick icke tagas i betraktande i vidare mån än att
från inkomst, som uppstått på grund av det genom krigstillståndet framkallade
läget, avdrag fick ske för förlust, som uppkommit å annat företag för utnyttjande
av samma läge.

Fn följd av dessa bestämmelser är, att krigskonjunkturskatt kan uttagas för
merinkomst av viss inkomstkälla även i det fall, att merinkomsten uppgår till
högre belopp än den skattskyldiges behållna totala inkomst, och sammanhängde
med förslaget, att skatten skulle väta proportionell. Sedan riksdagen bestämt, att

72 Kuvgl. Mcij:ts proposition Nr 258.

skatten skulle vara progressiv, kvarstodo bestämmelserna såsom en skatteteoretisk
anomali.

Genom stadgandet i 1 §, att skatten skulle drabba allenast sådan inkomstökning,
som tillförts skattskyldig på grund av krigskonjunkturerna, uttalades en
bestämd princip, som intimt var förbunden med den grund, varpå den ifrågavarande
särbeskattningen angavs bygga; och det förutsattes, att taxeringsmyndigheterna
skulle, trots de svårigheter, som utan all fråga ansågos vara förenade med ett
särskiljande av normalinkomst och krigsvinst, vara i stånd att med ledning av den
angivna principen och de upplysningar, som kunde lämnas av de skattskyldiga
själva eller eljest kunde stå taxeringsnämnden till buds, åstadkomma en taxering
i enlighet med förordningens intentioner. Även får det antagas, att man genom
formuleringen av 1 § jämförd med 17 § velat något lindra kravet på den skattskyldiges
bevisning. Emellertid visade det sig, att beskattningsmyndigheterna vid
förordningens tillämpning kommo att i stor utsträckning lägga större vikt vid formuleringen
av det nyss åberopade stadgandet i 17 § än vid det principiella stad- .
gandet i 1 §. Följden blev att i stor utsträckning den rent matematiska mermkomsten
blev beskattad såsom krigsvinst, där ej full bevisning förebragtes därom,
att merinkomsten icke stod i samband med krigskonjunkturerna, en bevisning som
enligt sakens natur i många fall var omöjlig att åvägabringa. Olägenheterna för
de skattskyldiga av denna tillämpning av förordningen skulle bliva allt större i den
mån skatteprocenten höjdes och ju längre tid som skilde krigsåren från de år närmast
före krigsutbrottet, vilka skulle tjäna till jämförelseår för fastställandet av
den matematiska merinkomsten.

Då under år 1916 fråga uppkom att prolongera stadgandena om krigskonjunktursbeskattningen,
och sakkunniga tillkallades för att inom finansdepartementet
utarbeta förslag till ny förordning i ämnet, förelåg en utredning om verkningarna
och tillämpningen av 1915 års förordning under det första år, varunder
den varit i kraft, Av denna utredning framgick enligt åtskilliga myndigheters uttalanden
bland annat, att vissa bestämmelser i förordningen, som kunde försvaras
i fråga om en skatt av mera tillfällig natur, ej ansågos hava samma berättigande,
därest skatten erhölle en mera permanent karaktär.

I fråga om praxis vid förordningens tillämpning framgick av utredningen,
att i det stora flertalet fall det var den matematiska merinkomsten, som ansågs
böra beskattas såsom krigsvinst. I vissa fall hade det till och med betonats, att
taxeringen skett på sådant sätt, även där krigskonjunkturskattenämnden varit övertygad
om att merinkomsten icke haft något samband med krigskonjunkturerna.
Såsom en första följd härav kunde förväntas, att besvär över taxeringsbesluten
komme att anföras i stor utsträckning och att taxeringarna komme att nedsättas.

I utredningen framhålles, att denna tillämpning av förordningen icke borde
tillskrivas förordningens stadganden, som i 1 § voro fullt uttryckliga och ytterligare
underströkes genom det förut åberopade stadgandet i 17 §. Härtill komme,
att tillämpningen icke överensstämde med finansministerns uttalande till statsrådsprotokollet
den 30 april 1915 vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förslaget om införande
av en krigskonjunkturskatt (se särskilt sid. 14—16 i kungl. propositionen

nr 196 år 1915). „

De sakkunniga, som tillkallats för utarbetande av ny förordning om krigskonjunkturskatt,
påpekade ävenledes i en den 31 mars 1916 avgiven promemoria

Kungl. Maj ds proposition Nr 258.

— såsom bilaga fogad vid Kungl. Maj:ts proposition nr 241 år 1916 med förslagtill
förordning om krigskonjunkturskatt — hurusom i den nyss berörda utredningen
framhållits, att länsstyrelserna likasom ock kronoombuden och krigskonjunkturskattenämnderna
i många län syntes hava en oklar uppfattning om vad förordningen
stadgade och avsåge i fråga om grunderna för den beskattningsbara merinkomstens
beräkning, i det att denna merinkomst på många håll ansetts ovillkorligen
böra sättas lika med den matematiskt beräknade merinkomsten. En sådan
uppfattning, säga de sakkunniga vidare, stode givetvis icke i överensstämmelse
med gällande förordning och det kunde synas egendomligt, att förordningens avfattning
kunnat giva anledning till sådant missförstånd. De sakkunniga ansåge
emellertid det vara nödvändigt, att i den nya förordningen tydligare än hittills framhölles
vad man med krigskonjunkturskatten ville träffa och att skillnaden mellan
uträknad merinkomst och beskattningsbar merinkomst skarpt utmärktes. Detta
syfte komme till uttryck bland annat genom den formulering, som i de sakkunnigas
förslag givits åt 1, 2, 6, 7 och 8 §§.

Enligt 1 § skulle krigskonjunkturskatten utgå »för vinst uppkommen genom
det av nuvarande krigstillstånd framkallade läget».

De sakkunniga anförde, hurusom i detta sammanhang kommit under övervägande
frågan, om några särskilda bestämmelser kunde anses nödiga vid taxeringen
av nybörjnde företag, men att sådana ej befunnits erforderliga. Då bestämmelserna
om beskattningens föremål i förslaget blivit avsevärt förtydligade, syntes
det kunna antagas för säkert, att ingen taxeringsmyndighet hädanefter skulle utan
vidare anse den uträknade merinkomsten böra i sin helhet tagas till beskattning,
och att ingen sådan myndighet vid tveksamhet om den beskattningsbara vinstens
storlek skulle underlåta att för dess beräknande anställa erforderliga jämförelser
med andra liknande, tidigare beskattade företag, varvid i fråga om nybildade bolag
ofta nog torde erbjuda sig jämförelse med inkomsten å samma företag, sådant det
förut bedrivits under annan form.

De sakkunniga föreslogo även en omformulering av andra stycket i 17 §
enligt 1915 års förordning motsvarande 18 § i 1916 års förordning, och anförde i
fråga härom, hurusom där meddelade stadgande i sin tidigare lydelse avsett att
ytterligare understryka krigskonjunkturskattenämndens rätt och skyldighet att i
varje fall pröva, om och i vad mån beskattningsbar krigsvinst för den skattskyldige
verkligen förelegat. Det hade dock försports, att stadgandet uppfattats helt annorlunda,
så att man däri velat inlägga en skärpt fordran på bevisning från den skattskyldiges
sida. För att tydligare utmärka stadgandets verkliga syfte, hade detsamma
givits ändrad lydelse.

De sakkunniga föreslogo å andra sidan en utvidgning av inkomstbegreppet
enligt 2 § att omfatta även tantieme, huvudsakligen i syfte att förebygga ett obehörigt
undgående av skatt i vissa fall.

Kungl. Maj:ts proposition om krigskonjunkturskatt till 1916 års riksdagöverensstämde
i sina huvuddrag med de sakkunnigas förslag. Föredragande departementschefen
anförde vid ärendets föredragning i statsrådet bland annat, att en
utsträckning av den objektiva skatteplikten syntes påkallad med hänsyn till ej
blott statens intresse utan även kravet på jämnhet i beskattningen. Vidare hade
det funnits erforderligt, att syftet med denna skatt att i varje fall träffa konjunkturvinstens
verkliga belopp bleve tydligare framhävt iförfattningen, och hade i samBihang
till riksdagens protokoll ]!)19. I samt. 228 höft. (Nr 258.) 10

Kung!. Maj:ts proposition Nr 258.

band härmed en förenkling av sättet för vinstens beräknande, då exakt uppgift om
dess storlek saknades, ansetts ändamålsenlig.

Riksdagen, som i huvudsak anslöt sig till Kungl. Maj:ts förslag, utvidgade
inkomstbegreppet, utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit, ytterligare, så att det kom
att omfatta även inkomst av fast egendom. Därutöver gjorde riksdagen ett uttalande
av rätt så ödesdiger betydelse för en rätt tillämpning hos krigskonjunkturskattenämnderna
av förordningens bestämmelser i fråga om fastställande av vad
som kan anses vara krigsvinst. Uttalandet återfinnes och motiveras i bevillningsutskottets
betänkande nr 40 år 1916 sid. 33 tf. under marginalrubriken »Taxering».

Genom detta uttalande hava krigskonjunkturskattenämnderna påverkats att
tillämpa bestämmelserna om krigsvinstens fastställande på ett vida strängare sätt
än förordningen åsyftar och måhända även strängare än riksdagen själv önskat.
Följden härav har blivit, att den sakliga prövningen av frågan härom i stor utsträckning
av krigskonjunkturskattenämnderna undanskjutits, så att matematisk
meiinkomst utan vidare jämställts med beskattningsbar merinkomst, med givet
resultat att kammarrätten i många fall fått i realiteten såsom första instans pröva
denna fråga. Besvärsmålens antal har ökats och hos de skattskyldiga har yppat
sig ett starkt missnöje med krigskonjunkturskattenämndernas sätt att tillämpa
förordningen, så mycket mera förklarligt, som de nödgas att omedelbart på grund
av dessa nämnders beslut erlägga de ofta nog mycket betydande skattebelopp,
varom här är fråga, och, om de genom besvär hos domstolarna sent omsider vinna
någon rättelse i beskattningen, i allt fall få vidkännas en avsevärd ränteförlust å
de sålunda för mycket erlagda skattebeloppen.

En revision av förordningen om krigskonjunkturskatt synes med hänsyn till
vad nu blivit anfört böra i främsta rummet hava till syfte att närmare bestämma
skatteobjektet, så att detsamma i enlighet med förordningens principer kommer att
vid tillämpningen mera närma sig den verkligt krig svinsten än med nuvarande tilllämpning
— åtminstone inom krigskonjunkturskattenämnderna — kunnat åstadkommas,

Vid utformandet av de kompletterande bestämmelser till beskattningsmyndiglieternas
efterrättelse, som i sådant avseende kunna ifrågakomma, har man
givetvis att kvarstå på den för beskattningen valda utgångspunkten, att skatten
avser att träffa vinst, som uppkommit på grund av det genom krigstillståndet framkallade
läget. Man får sålunda icke bortse från orsaken till inkomstökningen. Även
bör man se till, att sådan inkomstökning, som endast utgör kompensation för ökade
levnadskostnader och eljest stegrade utgifter, som äro att tillskriva krigskonjunkturerna,
undantages från beskattning. Likaså bör tillses och tagas under övervägande,
huruvida icke de ökade risker, som uppstått för företag, som utnyttja
krigskonjunkturerna, äro berättigade att särskilt beaktas vid fastställandet av det
belopp, som kan anses som verklig vinst. I sådant avseende erinras, hurusom lager
av varor och tillverkningar under krigstiden betingat anskaffnings- och tillverkningspris,
som avsevärt torde överstiga de värden de kunna anses motsvara vid
den tidpunkt, då normala förhållanden åter inträda. Hava lagren vid denna tidpunkt
ännu icke hunnit realiseras, har vederbörande företagare att räkna med en
verklig förlust å framtida realisation, beroende därpå att hans självkostnadspris ej
kan ersättas honom. Detta är icke blott en lucrum cessans, utan en verklig
förlust på rörelsen. Detsamma gäller med avseende å anläggningskostnaderna för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

företag, som inrättat^ sig för krigskonjunkturernas fullt lojala utnyttjande. Dessa
kostnader hava uppgått till högre belopp än som kan antagas motsvara anläggningarnas
värde, när krigskonjunkturerna upphört, vilket bör beaktas vid nettovinstens
beräkning. Beskattningsmyndigheterna böra få klart för sig, att de något
stereotypa avskrivningsprinciper, som i praxis tillämpas och som även under normala
förhållanden lämna mycket att önska i fråga om jämlikhet och lämplighet,
icke äro användbara för de exceptionella förhållanden, som uppstått genom krigstillståndet.
De för övergången först från freds- till krigsindustri och efter fredsslutet
åter från krigs- till fredsindustri nödvändiga anstalterna och åtgärderna
skapa exceptionella förhållanden, som noga måste beaktas, därest beskattningen skall
bliva rättvis.

Vid bedömandet av frågan: Vad är krig svin st ? bör man ihågkomma, att

kriget blott är en bland många orsaker till inkomstökningen. Även oberoende av
krigskonjunkturerna inträder, såsom erfarenheten från tiden före krigsutbrottet
nogsamt ådagalägger, i ett flertal företag en jämn inkomststegring år för år, beroende
av företagens ökade utveckling och alltjämt ökade förtroende m. fl. dylika
orsaker. Det är icke riktigt, så som i praxis i särskilda fall förfarits, att lämna
denna på inkomstökningen inverkande faktor helt utom räkningen vid bedömande av
merinkomstens karaktär av krigsvinst eller normal vinst.

Det är ofrånkomligt — och detta måste oförbehållsamt erkännas — att
krigsvinstbegreppets distinkta bestämmande genom lagstiftningen möter synnerligen
stora svårigheter. Det är bland annat därför, lagstiftningen måste i särskilt hög
grad lita till den första taxeringsinstansens sakkunskap och goda omdöme. Denna
instans har inrättats såsom en nämnd, en jury, och har såsom sådan den friare
bevisprövning, som tillkommer en jury i förhållande till domstolarna, vilka ju alltid
äro bundna av de allmänna domarereglerna och det starkare kravet på juridisk
bevisning och formellt riktigt bedömande av frågorna. Men genom riksdagens ingripande
år 1916 till krigskonjunkturskattenämndernas förständigande att strängt
förfara vid krigsvinstens fastställande hava dessa nämnder förlorat en väsentlig del
av de förutsättningar för ett sakligt och skäligt bedömande av frågan, som lagstiftningen
velat utgå från vid överlämnandet till deras prövning av den ömtåliga
frågan: vad är i särskilda fall krigsvinst? Kronoombuden ställa sig ofta på den
rent fiskaliska ståndpunkten och föredraga att på de dömande myndigheterna överflytta
ansvaret för att staten icke får behålla hela den matematiska merinkomsten
såsom eu till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkoinst.

Detta sakernas förhållande kräver antingen en revision av skattelagen i syfte
att åstadkomma mera bestämda direktiv för beskattningsmyndigheterna eller också
en omläggning av beskattningsnämndernas organisation. Möjligen kunde man i
sistnämnda hänseende tänka sig eu påbyggnad på nämnda organisation genom en
övernämnd för hela riket, sammansatt av på hithörande område såväl lag- och
skattetekniskt som kommersiellt och industriellt sakkunniga personer med mera
självständig uppfattning om de frågor, som här beröras, än man kan förvänta hos
krigskonjunkturskattenämnderna efter 1916 års förständigande.

I fråga om särskilda detaljer, för vilkas ordnande erfordras åtgärder i lagstiftningsväg,
får jag, utöver vad som redan antytts i samband med frågan om
krigsvinstbegreppets bestämmande, meddela följande önskemål, som åtminstone till
någon del framställts under den offentliga diskussionen i denna fråga:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

1) Fråga är, om det är möjligt och lämpligt att numera låta merinkomsten
bestämmas genom jämförelse med inkomstens medeltal för åren 1912 och 1913.

Genom penningevärdets hittills allt mera fortgående nedgång har uppkommit
den olägenheten av en sådan jämförelse, att de två inkomstbeloppen icke längre äro
med varandra jämförbara. Den inkomst, som före krigsutbrottet uttrycktes med ett
mindre tal, skulle med nuvarande penningvärde till grund i realiteten motsvara ett
vida högre belopp än siffran angiver. Då detta förhållande icke beaktas vid merinkomstens
beräkning, blir jämförelsen missvisande.

Även andra omständigheter spela härvidlag in, vilka sammanfalla med mitt
redan gjorda uttalade därom, att en icke så obetydlig del av merinkomst som uppkommit
efter de sista fredsåren, är att tillskriva företagens normala utveckling och
sålunda andra omständigheter än krigskonjunkturerna.

2) Vidare har framkastats frågan, huruvida det icke är lämpligt och även
möjligt att vid beskattningen göra någon åtskillnad mellan den vinstökning, som
uppkommit för företag, vilka icke tillkommit för krigskonjunkturernas utnyttjande,
och de vinster, som uppkommit genom den direkt på krigskonjunkturernas utnyttjande
anlagda spekulationen. Dessa senares vinstökning anses kunna och böra i beskattningsavseende
behandlas efter vida strängare grunder än den vinstökning, som tillförts
de under mera normala förutsättningar arbetande företagen.

3) Vid jämförelse mellan inkomstens medeltal och den matematiska merinkomsten
böra såsom norm för den beskattningsbara merinkomstens fastställande
få tjäna icke blott de absoluta inkomstbeloppen, utan har det ansetts vara skäligt,
att hänsyn även tages till inkomstens relativa storlek i förhållande till exempelvis
omsättningsbeloppen och det investerade kapitalets storlek.

4) I fråga om företag som icke varit i verksamhet före krigsutbrottet torde
böra fastställas ett minimibelopp såsom antagen normalinkomst, exempelvis en viss
procent av det i företaget nedlagda kapitalet, detta åtminstone i fråga om företag,
som kunna anses igångsatta för annat ändamål än krigskonjunkturernas utnyttjande.
Likaså torde i fråga om företag, vilkas kapital blivit ökat efter krigsutbrottet,
kunna såsom antagen normalvinst fastställas en viss procent av det ökade kapitalet,
ställd i relation till avkastningen av det tidigare kapitalet.

5) Företag, vilkas ökade vinst använts till utvidgningar av företagets anläggningar,
äro icke i stånd att betala krigsvinstskatt å sin merinkomst efter samma
grunder, som de företag, vilka disponerat vinstmedlen på annat sätt: till förbrukning,
utdelning till delägarna eller fondbildning. Det synes vara lämpligt att
överväga, huru denna skillnad i skatteförmåga kan vinna beaktande vid beskattningen.

6) Den beskattningsbara merinkomsten bör icke få överstiga beloppet av
skattskyldigs totala behållna inkomst. Förlust å en verksamhetsgren bör därför få
avräknas från vinsten å andra grenar utan nu stadgad begränsning. Likaså torde
de allmänna avdragen böra i viss ökad utsträckning få beaktas även vid taxeringen
till krigskonjunkt urskatt.

7) Inkomstberäkningen under jämförelseåren måste för vinnande av ett rätt
resultat av jämförelsen vara byggd.på enahanda beräkningsgrunder som inkomstberäkningen
under varje krigsår. Äro dessa grunder ej likartade, bör justeringfå
ske, så att resultatet för de olika perioderna äro med varandra fullt jämförbara.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

8) Merinkomst, som har sin grund i förenklade arbetsmetoder eller eljest
uppkommen besparing i arbets- och andra driftkostnader, får icke anses såsom
krigsvinst.

9) Vid inkomstberäkningen bör avdrag ske för krigskonjunkturskattens erlagda
belopp såsom för annan driftkostnad. Detta bör gälla även vid beräkning av inkomst
i och för taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

10) Avskrivning å inventarier, som med hänsyn till beräknelig stark värdeminskning
i sammanhang med de nuvarande konjunkturernas upphörande skett till
högre belopp än under normala förhållanden kan anses nödvändigt, bör få avdragas
oberoende av eljest tillämpad praxis i fråga om avskrivningsprocentens
storlek.

11) Önskligt att beslutet om rätt för skattskyldig att vid skattelikvid användas
skattkammarväxlar göres effektivt.

Jag anser mig icke böra ingå på spörsmålen om krigskonjunkturskattebeloppens
storlek och om det berättigade i att låta skatten även av aktiebolagen
utgå efter en skala, som är progressiv i förhållande till inkomstens absoluta belopp.
Det är andra hänsyn än de skatteteoretiska, som gjort sig gällande vid skatteskalornas
utformning och i fråga om skattesatsernas höjd. Men i fråga om de av
mig meddelade synpunkterna i andra avseenden har det ansetts, att endast de
skatteteoretiskt sett riktiga grunderna böra vara bestämmande, om man nämligen
önskar en rättvis och jämlik avvägning av den skattebörda, varom här är fråga.

Ej heller liar här berörts frågan, huruvida det icke kan vara rättvist, att
skattskyldig, som genom domstols beslut befrias från honom av krigskonjunkturskattenämnden
ålagd skattskyldighet, berättigas att vid återbärande av sålunda för
mycket erlagd skatt jämväl erhålla återbetalning av ett belopp, motsvarande den
ränteförlust han lidit genom att betala skatten så att säga i förskott och till högre
belopp än sedermera blivit fastställt. (England har en sådan bestämmelse angående
sin income tax.)

Huru än lagstiftningen kan genom kompletterande bestämmelser fullständigas
i syfte att från den matematiska merinkomsten frånskilja normalvinst och krigsvinst,
är det påtagligt, att bestämmelser icke kunna givas för alla tänkbara fall.
Det synes nödvändigt att vid prövningen av hithörande frågor kravet på fullt juridisk
bevisning icke upprätthålles, utan synes det lämpligt medgiva, att en tillfredsställande
sannolikhetsbevisning tillerkännes vitsord.

Den ifrågavarande beskattningen är enligt sin natur sådan, att dess åläggande
i de särskilda fallen bör vara beroende av sakkunniga och omdömesgilla taxeringsmäns
på övertygelse grundade bedömande. Om denna förutsättning för beskattningens
rättfärdighet icke kan skapas och sedermera lämnas orubbad, blir taxeringen
mycket svår att på ett rättvist sätt genomföra, ty domstolarna äro så
bundna av de formella bestämmelserna, att de i många fall icke kunna åvägabringa
en sakligt riktig taxering.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sarnl. 228 höft. (Nr 258.)