Kiingl. Maj ds proposition Nr 238.

1

Nr 238.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning till
Västerås stad av visst område av kronoegendomen Johannisbergs
kungsladugård nr 1—7 med Gränsta nr 1 och 2
i Västmanlands län; given Stockholms slott den 14
mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels medgiva, att till Västerås stad må för en köpeskilling av 475,000
kronor försäljas ett i statsrådsprotokollet närmare omförmält område av
kronoegendomen Johannisbergs kungsladugård nr 1—7 om 7 mantal med
underlydande Gränsta nr 1 och 2 om 2 mantal i Västerås stad, vilket
område angives i det av uppskattningsmännen såsom alternativ II betecknade
styckningsförslag, med tillägg av därå belöpande andel i avkastning
från häradsallmänning, under villkor

att köpeskillingen vid tillträdet kontant inbetalas till länsstyrelsen
i länet;

att tillträdet äger rum vid utgången av nuvarande arrendetid den
14 mars 1925 eller den tidigare tidpunkt, varom staden må överenskomma
med egendomens arrendator;

att staden förbinder sig att, därest tillträdet äger rum den 14 mars
1925, till egendomens arrendator som lösen för honom tillhöriga byggnader
m. in. erlägga ett belopp av 35,365 kronor;

att nuvarande innehavarna av Kapelltorp, Grindtorp och Lövudden
ävensom, därest de äro gifta, deras hustrur berättigas att under sin
återstående livstid bruka och bebo den av eu var av dem innehavda
lägenheten mot erläggande av skälig arrendeavgift till staden;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 210 höft. (Nr 238.)

1

2

Kungi. Maj:ts proposition Nr 238.

att staden ensam skall vidkännas de med det inköpta områdets
avskiljande och lagfart å fånget förenade kostnader;

dels ock besluta, att detta anbud icke står staden öppet längre
än till utgången av innevarande år. ''

De till ärendet hörande handlingar och kartor skola tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 238.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Kronoegendomen 7 mantal Johannisbergs kungsladugård nr 1—7
jämte 2 mantal Gränsta nr 1 och 2 i förutvarande Lundby socken av
Västmanlands län, numera införlivad med Västerås stad, är utarrenderad
till den 14 mars 1925 mot ett årligt arrende av 4,600 kronor. Egendomen,
som ligger sydväst om stadens planlagda område, mellan Mälaren
och järnvägen från Västerås till Köping, och vars huvudbyggnad är
belägen 3 kilometer från själva staden, innehåller en sammanlagd areal
av 638.9292 hektar, därav 13.7 127 hektar tomt, trädgård och park,
260.5600 hektar åker, 13.8835 hektar äng och fräkenslog, 140.1770
hektar hagar och skogsmark, 6.9 6 50 vägar och avloppsdiken samt
203.63 10 hektar vatten av Mälaren.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift den 11 mars 1918 har Västerås
stad anhållit att få förvärva ifrågavarande egendom antingen i dess

Framställning
från
Västerås
stadsfullmäktige.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 238.

helnet eller om detta icke kunde bifallas till den del av egendomen,
som läge norr och öster om en å ett ansökningen bifogat exemplar
av ekonomiska kartverkets kartblad »Västerås» streckad röd linje.

Denna skrivelse är av följande lydelse:

»Stadsfullmäktige i Västerås hava vid den förberedande behandlingen av
frågan rörande ombyggnad av Södertälje kanal i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t
förklarat sig villiga tillförbinda Västerås stad att inom den tid, då Södertälje kanals
ombyggnad blivit fullbordad för ett seglationsdjup av 5.5 meter och farleden genom
Mälaren upp till Västerås blivit uppränsad för samma seglationsdjup, hava på stadens
bekostnad anordnat med järnvägsförbindelse försedda kajer för 5.5 meter djupgående
fartyg.

Sedan staden i avbidan på slutförandet av den därefter igångsatta utredningen
av stadens djuphamnsfråga förskaffat sig ett lämpligt beläget område för det första
utbyggandet av en djuphamn, har under den senaste tiden framförts det förslaget,
att ifrågavarande anläggning skulle redan från början med hänsyn till de större
trafikintressen, som förväntades kunna anknytas till densamma, utföras efter ett
större program än som tidigare varit avsett.

Enligt ett av Västerås stads byggnadschef kaptenen Gösta Smitt uppgjort
preliminärt förslag till hamnanläggningens utförande, varav kopia bifogas, skulle
denna förläggas å markområden, som ägas dels av Västerås stad och dels av allmänna
svenska elektriska aktiebolaget. Men bvggnadsplanen sträcker sig även
över en del av den Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga egendomen Johannisbergs
kungsladugård i Lundby socken, vilken socken från och med innevarande år är
införlivad med Västerås stad.

• i Själva hamnanläggningen kommer visserligen ej att beröra mer än en mindre
del av egendomen, men då det, vid det förhållandet att hamnanläggningar som
sådana, enligt vad erfarenheten bär i landet givit vid handen, icke äro någon vinstgivande
affär, är en nödvändig förutsättning för hamnbyggnadsföretagets realiserande,
att hamnens ägare har möjlighet att även i andra hand draga nytta av hamnanläggningen
i ekonomiskt hänseende, i vilket avseende fordras tillgång till tillräckliga
utrymmen intill hamnanläggningen för upplagsplatser, magasins- och förrådsbyggnader
samt industriella anläggningar ävensom för arbetarbostäder, samt då av de närmare
den egentliga staden belägna områdena endast den mark, som ligger söder om järnvägen,
är lämplig att tagas i anspråk för upplags- och magasinstomter samt industriella
anläggningar, måste planen för ordnande av områdena för dylika anläggningar
med anslutning till hamnen omfatta även avsevärda delar av Johannisbergs egendom.
Särskilt skulle dessa inom Johannisberg fallande områden såsom mera avlägset
belägna och mindre värdefulla väl lämpa sig för upplag av sådana varor —
framförallt trävaror — som kräva stora utrymmen i förhållande till sitt värde. Då
härtill kommer, att kronoegendomens åbyggnader hava sådant läge, att de efter
hamnens fulla utbyggande knappast kunna bibehållas på sin nuvarande plats samt
då Johannisbergs södra gräns sammanfaller med gränsen för stadens jurisdiktionsområde,
har det synts stadsfullmäktige lämpligast, om hela kronoegendomen kunde
förvärvas för ovanberörda ändamål, ss

Oaktat det ligger i sakens natur, att hela hamnbyggnadsprojektet ej kan
genomföras på en gång, vadan alltså någon avsevärd del av Johannisberg icke åt -

5

Kungl. Maj.ts proposition Nr 238.

minstone genast skulle behöva tagas i anspråk för företaget, är det dock redan vid
företagets planerande nödvändigt att veta, huruvida företaget kan räkna med ett
förvärv av egendomen eller en del av densamma, enär det är av synnerlig betydelse
att kunna visa de blivande trafikanterna och de industrier, som kunna hava intresse
av att göra anläggningar i hamnens närhet, vilka fördelar och utvecklingsmöjligheter,
hamnen i olika hänseenden kan erbjuda.

En förutsättning för inköp av Johannisberg för ifrågavarande ändamål är
även, att priset på egendomen blir rimligt. Så vanskligt i ekonomiskt hänseende
detta företag, som i stor utsträckning måste planeras endast efter mer eller mindre
tillförlitliga sannolikhetsberäkningar i avseende på trafik in. m., uppenbarligen måste
vara, vore det att bereda företaget onödiga svårigheter, om ett allt för högt pris
på egendomen skulle omöjliggöra dess förvärvande eller binda ett allt för stort
kapital vid jordförvärvet. Det är stadsfullmäktiges förhoppning, att statsmakterna
särskilt i betraktande av det statsintresse, som även måste anses ligga i utvecklingen
av Västerås hamn, då ju staten är ägare till Södertälje kanal, måtte behjärta
även denna sida av saken och icke lägga hinder i vägen för hamnens utveckling
genom ett allt för högt pris på ifrågavarande egendom.

Det är stadsfullmäktige bekant, att ett antal för förevarande fråga intresserade
personer dels här ifrån samhället och dels representerande de industriella
och trafikintressen, som kunna anknytas till hamnanläggningen, planerat ett aktiebolag,
som skulle utföra hamnanläggningen och driva verksamheten därstädes,
ävensom att dessa personer möjligen komma att hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning
om förvärv av egendomen Johannisberg. I detta bolag skulle utom staden,
vilken tänktes bliva den störste delägaren, ingå som delägare blivande större trafikanter
i hamnen. Emellertid hava stadsfullmäktige ännu icke tagit ståndpunkt till
frågan, huruvida en sådan form för företagets realiserande bör anses från stadens
synpunkt lämplig, och utan stadens- medverkan lärer icke ett dylikt bolag kunna
komma till stånd. Och vidare har det synts kunna ifrågasättas, om icke statsmakterna
hellre skulle vilja sälja egendomen till stadskommunen än till nämnda
bolag.

Därför hava stadsfullmäktige beslutat för stadens vidkommande göra framställning
om egendomens förvärvande.

Skulle, "under förutsättning att ifrågavarande hamnbyggnadsföretag kommer
att under stadens medverkan realiseras genom ett aktiebolag, staten på grund av
sitt intresse för utvecklingen av sjöfarten på Mälaren vilja gå in som delägare i
bolaget med värdet av Johannisbergs egendom eller den del därav, som anses böra
avstås för företaget, har Västerås stad intet att erinra häremot, och torde även
övriga intressenter häri endast se en fördel för företaget, men synes dock denna
fråga ej böra förknippas med försäljningsfrågan, enär det är synnerligen angeläget,
att denna senare blir så snart som möjligt avgjord.

Då det ligger i sakens natur, att hela hamnbyggnadsprojektet oj kan genomföras
på en gång, utan utbyggnaden kommer att ske under en längre tid med början
från stadssidan, skulle ett eventuellt förvärv av Johannisberg icke på åtskilliga år
behöva rubba där nu bestående förhållanden. Men det är dock nödvändigt för företaget
att veta, huruvida företaget kan räkna med ett förvärv av egendomen eller
en del av densamma. Staden å sin .sida måste naturligtvis vara beredd att åtaga,

6 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 238.

sig alla de förpliktelser till egendomens arrendator, som kunna följa av ett förvärv
av egendomen.

Stadsfullmäktige få med stöd av det ovan anförda i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes redan till innevarande års riksdag ingå med proposition
därom, att kronoegendomen Johannisberg med underlydande i förutvarande
Lundby socken, numera Västerås stad mätte få försäljas till Västerås stad antingen
i dess helhet, eller om detta icke kan bifallas, till den del av egendomen, som ligger
norr och öster om en å bifogade karta streckad röd linje.»

Sedan domänstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande över denna
framställning, har nämnda styrelse anmodat länsstyrelsen i Västmanlands
län att föranstalta, att saluvärdering bleve i stadgad ordning ofördröjligen
verkställd av dels hela egendomen och dels den del av densamma,
som staden enligt ansökningen eventuellt önskade förvärva.

Med skrivelse den 14 januari 1919 har länsstyrelsen överlämnat
instrumentet över den anbefallda värderingen jämte övriga till ärendet
hörande handlingar, däribland 3 kartor, ävensom av stadsfullmäktige avgivet
yttrande över vad vid nämnda förrättning förekommit jämte yttrande
i frågan av kronoegendomens arrendator, varjämte bifogats till
Kungl. Maj:t ställda ansökningar från J. E. Löf, C. A. Fernström, C.
A. Juhansson-Staf, Wallentin Gustafsson och Oscar Carlsson om friköpande
av de lägenheter de innehade under egendomen.

Med skrivelse den 27 februari 1919 har domänstyrelsen till Kungl.
Maj:t överlämnat berörda handlingar jämte infordrade yttranden av
över jägmästaren i bergslagsdistriktet samt domänintendenten i länet.

Av värderingsinstrumentet inhämtas, bland annat, följande.

Kronodomänens karaktärsbyggnad av sten i två våningar, av ganska monumentala
mått och med ståtlig belägenhet, är förlagd å västra sluttningen å en i Mälaren
utspringande bergig och dominerande udde, vilken med i söder invidliggande områden
i övrigt upptages av park och trädgårdar. Västligt om karaktärsbyggnaden och
utmed den allé, vilken leder till stora landsvägen mellan Västerås och Köping, befinnes
— med undantag för vissa torp, lador och utstugor — domänens hela åbyggnad,
bestående av ladugård och stall, arbetarbostäder, magasin, smedja, redskapshus
in. m.

Trädgården, innehållande 601 fruktträd och 833 bärbuskar samt två arrendatorn
tillhörande växthus, är täckdikad och ganska stort anlagd samt, icke minst
på grund av närbelägenhet till staden, rikt avkastande.

I västlig huvudriktning från åbyggnaderna utbreder sig domänens övriga ägovälde,
av vilket tre stenfria, jämna och ganska väl formade åkerområden kunna iakttagas,
förenade med tre, mindre välbegränsade, av backar, stenrös och inskjutande skogsmarkspartier
sprängda områden av samma ägoslag. Ett väl avvägt och tillräckligt
ägovägssystem förmedlar förbindelse med egendomens skilda delar och huvudgården,
ytterligare underlif älpt medelst den genom egendomens västra delar från KungsBarkarö
socken mot stora landsvägen ledande bygdevägen.

7

Kungi. Maj:ts proposition Kr 238.

Åkerjorden utgöres nära nog överallt av mycket godartad lermylla på leralv
med i allmänhet taget fullt tillfredsställande villkor i fråga om tillgänglighet för sol och
torkande vindar. Genom Mälarens närbelägenhet och genom slutförandet av »Långängarnas
och Kapellbäckens vattenavledningsföretag», varav domänen i hög grad
röner inverkan, förefinnes numera möjlighet för domänens torrläggning till erforderligt
djup, med undantag för vissa lågt belägna delar. — En stor del av domänens
åkerjord är numera täckdikad

De lägre belägna betesängarna i Sjöängen medgiva ett tidigt och gott bete
och jämväl i domänens hagmarker finnas goda beten.

I norra delen av domänen äro belägna torplägenheterna Västra Saltängstorpet,
Östra Saltängstorpet, Grindtorpet, Kapelltorpet, Modelltorpet samt i södra
delen därav Mjölnartorpet. Dessa torp äro under nuvarande arrendeperiod utlämnade
utan åliggande dagsverksskyldighet vid huvudgården. Samtliga äro försedda
med tillräckliga åbyggnader och tillfredsställande brukade.

Kronodomänens fiskevatten är tillskiftat densamma och vitsordas såsom

givande. „

A den söder om huvudgården i Mälaren utskjutande udde, som benämnes
Fogdeholmen, finnes en sommarbostad, tillhörande byggmästaren J. A. Löf i Väs i/6Fcis Med

undantag för vissa lågt belägna stranddelar är hela stranden mot Mälaren
i övrigt högt belägen och i synnerhet i söder om Sjöängsviken utmärkt genom
ovanlig naturskönhet, med rik och hög skogsvegetation omväxlande med lövängar och
betesslätter, utan tvivel de skönaste och för privatbyggnader mest efterstävansvärda
strandpartier vid Mälaren inom — från trafiksynpunkt praktiskt taget — tillgängliga
delar av Västerås stads omnejd.

Hävden visade sig, i stort sett, ganska tillfredsställande. Visserligen hade
det icke undgått värderingsnämnden, att vissa områden företedde en ojämn och
mindre välplanerad markyta och att kulturen här och var bort framstå på ett gynnsammare
sätt än vad fallet vore, men det borde ock rättvisligen erkännas, att arbetet
med bortförskaffandet av de störa dikessträngarna efter vattenavlednmgen hade vant
i hög grad tidskrävande och att endast ett trädesbruk därefter icke kunde vara tillfyllest
för att medföra önskvärd jämnhet i markens yta, och likaså att verkningarna
efter de ganska omfattande täckdikningsarbetena icke inom närmaste tid kunde
framstå till deras fulla värde. Att arrendatorn emellertid vinnlagt sig om åkerns
förbättring med avsevärda uppoffringar och härutinnan även lyckats, ansåge värderingsnämnden
obestridligt. .

Uppskattningsmännen hava anfört, att egendomen genom sill betydande areal,
bördiga jordmån, naturskönhet och de möjligheter, vilka dess osedvanligt gynnsamma
belägenhet kunde erbjuda, vore en synnerligen värdefull possession och att endast
mäktigt bjudande omständigheter borde kunna förmå kronan att avhända sig densamma.
, , . „ ,,

Beträffande sättet för värderingen hava uppskattningsmännen tramhallit, att
de uteslutande fäst avseende vid sådant, som enligt deras mening borde beaktas från
kronans sida såsom säljare av egendomen, och utan att i prisnedsättande riktning
låta i någon mån påverka sig av i stadens framställning angivna motiv för egendomens
förvärvande för ett samhälleligt ändamål.

När således Västerås stad gjorde framställning om åtkomst av Johanmsbergs

8 Kungl. Maj ds proposition Nr 238.

kungsladugård för att därstädes, bland annat, anlägga en djuphamn, för vilket egendomen
ansåges innehava framstående förutsättningar, måste enligt deras mening
denna egenskap hos egendomen avsevärt inverka vid värdesättningen därav, utan
f"e ansRäSe S1f kunna ffsta avseende vid, att anläggandet av en djuphamn av
staden angåves såsom ett för hela riket viktigt intresse. En prismoderation av
denna anledning tillkomme, efter uppskattmngsmännens uttryckliga förmenande, icke
dem. Köpeskillingens storlek åter kunde ju bliva en annan sak.

Det kunde emellertid enligt uppskattmngsmännens förmenande icke väcka
annat an uppmärksamhet, att djuphamnsanläggningen och därav eventuellt resulterande
industriella och andra anläggningar, bostäder, m. m. skulle föranleda behov
av förvarande av en egendom av närmare 900 tunnlands areal förutom cirka 400
tunnlands vattenyta, detta dess mera, som staden framhölle, att hela hamnprojektet
icke kunde komma att beröra mera än en mindre del av egendomen och att detta
icke torde kunna på en gång genomföras. Det syntes värderingsnämnden, som om
det skulle vara för kronan förmånligare att nu avstå ett endast för hamnbyggnaden
omedelbart nödigt område och att i fråga om dispositionen av det övriga ägoväldet
invänta vad utvecklingen kunde medföra.

Stadens alternativa framställning att få förvärva viss angiven del av egen-t
aomen avstyrkte uppskattningsmännen, enär genom en avstyckning i sådan omfatta
mng egendomen skulle berövas den vitala delen av sin åbyggnad: karaktärshus,
ladugård, Övriga ekonomihus samt arbetarbostäder.

i v Ppskattmngsmärmen hava upprättat saluvärdering över dels egendomen i
dess helhet, (alternativ I), och dels det område av egendomen, som staden anhållitatt
eventuellt få forvarva (alternativ II).

Alternativ I.

Med avseende fästat vid egendomens i stort sett särdeles bördiga åkeriord
och göda ^dikning, dess belägenhet i stadens så gott som omedelbara närhet samt
nu gällande höga egendoms-, tomt- och virkesvärden, samt till de utvecklingsmöjligheter,
vilka i dessa hänseenden stå att påräkna, hava uppskattningsmännen värderat
egendomen sålunda:

Torpen ................................................

Huvudgårdens trädgård, med fruktträd
och bärbuskar ......................

Hustomter............................................

Åker:

Den bästa, täckdikad ........................

Den bästa, icke täckdikad ................

Lågtbelägen ........................................

Äng och fräkenslog ........................

Park in. m.........................................

Skarphagen ........................................

Villaområde ...............................

Areal ä pris

hektar kronor

Krön

o r

24.0731

48,240: —

2.8693

5.7742 600: —

15,000: -3,464: 52

100.5 ooo 2,000: —
97.6993 1,200: —

44.1835 800: —

11.2427 300: —

3.5635

3.65 61 150: -

31.7022 3,500: —

å 4,500: —

201,000: —
117,239: is
35,346: so

353,585: 9 6
3,372: si
7,000: —
548: 42
92,ISO: 20

9

Kungl. Maj ds proposition Nr 238.

Areal å pris

hektar kronor

Kronor

Egnahems- och bostadsområde.......

Övrig mark av beteshagar, skogsplantering,
skogsmark och backar
Vägar och avloppsgravar ...............

Vatten av Mälaren:

För värdet av fiskevatten: arrendator
avkomst av detsamma: 150
kronor per år kapitaliserad å 5

procent ............................................

För vattenområdets användbarhet
såsom hamnplats, reservationsvis,
För värdet av å domänen befintlig

skogsväxt ......................................

För värdet av tillkommande allmänningsutsyning
kapitaliserad å 5
procent ............................................

19,4002 1,200: —

93.6591 100: —

6 9650

203.6310

23,280: 2 4
9,365: 9i

3,000: —

100,000: - 103,000: —
106,400: —

9,000: -

Summa hektar 638.9292 Kronor 774,378:06

eller i rundat tal 774,380 kronor. Arrendevärdet har uppskattats till 9,425 kronor.

Beträffande den reservationsvis upptagna värderingen av vattenområdets
användbarhet till hamnplats hava uppskattningsmännen anmärkt, att enär de för
värdebestämmande av nämnda egenskap hos domänen ansett tillkallande av sakkunnig
person nödig, länsstyrelsen efter framställning härom förordnat kaptenen vid
väg- och vattenbyggnadskåren B. Delin i Västerås att såsom sådan biträda dem
samt att Delin efter besiktning å platsen överlämnat utlåtande, varav framginge,
att han förmenade med hamnanläggningen förenade omständigheter icke giva fogtill
värdesättning av kronodomänen med särskild hänsyn till dess lämplighet i detta
hänseende. Uppskattningsmännen bestrede emellertid kategoriskt denna Delins uppfattning
av saken, alldenstund dels hamnanläggningen utgjorde den primära och
måhända bärande orsaken till Västerås stads framställning om kronodomänens inköp,
dels den planerade hamnanläggningen med cirka 85 procent av kajlängden vore
avsedd att falla inom domänens område, dels ock skifteslagstiftningskommittén i
sitt betänkande särskilt framhölle, att ett vattenområde skulle uppskattas även
efter den nytta, vilken på grund av användbarhet i nu förevarande hänseende kunde
anses därav dragas — allt förhållanden, vilka icke syntes i vederbörlig grad hava
rönt den sakkunniges beaktande.

Kronoegendomens torp hava åsatts följande saluvärden:

Grindtorpet........................... kronor 10,400 Modelltorpet........................ kronor 7,000

Östra Saltängstorpet............ » 11,640 Kapelltorpet........................ » 6,160

Västra Saltängstorpet ........ » 7,215 Mjölnartorpet .................... » 5,825

eller tillhopa 48,240 kronor. Hembudsrätt har förordats för innehavarna av Grindtorpet,
Östra Saltängstorpet, Kapelltorpet och Mjölnartorpet.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sarnl. 210 höft. (Nr 238.)

2

10

Kungl. Maj;ts proposition Nr 238.

Alternativ II.

Beträffande värderingen enligt detta alternativ hava uppskattningsmännerr
erinrat, att de i det föregående framhållit, att en avstyckning från domänen i enlighet
med Västerås stads förslag skulle beröva den återstående delen därav nära
nog all för skötseln därav nödig åbyggnad och härförutom på ett, ekonomiskt taget,
synnerligen betänkligt sätt störande ingripa i jordbruksdriften därå genom skiftesläggningens
sönderdelande och växtföljdens rubbning och att detta förslag av dessa
och härmed samhörande orsaker vore att avstyrka.

Dessa omständighetér hade vid styckningslottens värdesättning sålunda beaktats,
att sedan enligt det föregående domänens enbara åkerjordsvärde per hektar
uträknats genom byggnadsvärdets fråndragande från åkervärdet, betraktat såsom
bebyggt, och detta belopp tillämpats på styckningslottens åkerjordsinnehav samt
härtill blivit lagt värdet av samtliga å styckningslotten befintliga byggnader, det
härvid funna resultatet betraktats såsom densammas värde i fråga om åkerjord
och tillhörande byggnader. Härtill borde emellertid visst belopp läggas för
den behållna lottens förseende med nödiga byggnader ävensom visst belopp för motvägande
av förluster, som skulle uppkomma under de första åren efter avstyckningen,
innan nybyggnad och ny cirkulation, nya vägar m. m. hunnit motsvara
behovet.

Styckningslotten skulle enligt karthandlingarna utgöras av följande ägoslag,
vilka värderats sålunda:

Areal

hektar

å pris
kronor

K r o

n o r

Hustomter............................................

6-5394

600: —

3,923: 6 4

Huvudgårdens trädgård ....................

2-8693

15,000: —

18,923: 64

Åkerjordens värde, obebyggd...........

83.6828

880: —

73,640: 8 6

Styckningslottens åbyggnad ............

139,515: —

Ang och fräkenslog...........................

5.3629

300: —

1,608: 87

Park m. in.........................................

3.5 6 35

7,000: -

Skarphagen ........................................

3.6 5 61

150: -

548: 42

Av villaområdet ................................

1.1570

3,500: -

4,049: so

Egnahems- och bostadsområdet.......

Övrig mark av beteshagar, skogs-

19.4002

1,200: -

23,280: 2 4

mark och backar ..........................

21.2221

100: -

2,122: 21

Yägar och avloppsgravar ................

2.2506

Vatten av Mälaren ............................

Av fiskets avkomst, approximativt
För vattenområdets användbarhet

159.8614

2,000: —

såsom hamnplats, reservationsvis
För värdet av å styckningslotten

100,000: —

102,000: —

befintlig skogsväxt ........................

Andelen i allmänningsutsyningen före-slås reserverad ...............................

Kostnaden för nybyggnad av kvar-

40,075: —

varande lotten ................................

100,000: —

För betäckande av diverse förluster

50,000: —

Summa

309.5653

562,763: 74

eller i rundat tal 562,765 kronor.

11

Kungl. Maj.ts proposition Nr 238.

I anledning av denna saluvärdering infordrade länsstyrelsen yttrande
från stadsfullmäktige i Västerås, vilka i skrivelse den 27 december
1918 anfört huvudsakligen följande:

Då stadsfullmäktige funnit den uppskattningssumma, som åsatts egendomen,
allt för hög, kunde de icke underlåta att ingå på en kritik av den gjorda förrättningen
såväl i avseende å de principer, vilka därvid följts, som beträffande värderingens
detaljer.

Hela värderingsinstrumentet bure vittne om, att förrättningsmännen tagit till
sin uppgift att söka med begagnande av varje därtill tjänlig omständighet komma
till högsta möjliga värde å egendomen, sålunda icke till egendomens marknadsvärde,
sådant detta skulle ställa sig för att i en eventuell köpares hand lämna honom
skälig avkomst å det för egendomens förvärvande använda kapitalet, utan till ett
värde, som kunde anses lämpligt för en köpare, som av omständigheternas makt
vore tvingad att med snart sagt vilken uppoffring som helst söka förvärva fastigheten.
Varje möjligt eller sannolikt framtidsvärde vore i värderingen väl tillvarataget
för säljarens räkning. Det borde icke förvåna, om köparen, som behövde
egendomen för ett allmännyttigt ändamål, icke gärna såge, att samhällets uppoffring
för detta allmänna ändamål bleve större, än som borde anses skäligt, i all synnerhet
som hamnföretaget i och för sig icke vore avsett att eller torde kunna bliva
inkomstbringande för staden.

Vad anginge värderingens detaljer, så mötte nästan vid varje post anmärkningsvärt
höga priser.

Trädgården, som i allmänhet vid försäljning av egendomar ej plägade särskilt
upptagas i värde, hade här upptagits till ett mycket högt sådant.

Åkerjorden syntes också mycket högre uppskattad, än vad en spekulant i
allmänhet skulle vara hågad giva för jord av här ifrågavarande beskaffenhet, vars
hävd lämnade mera övrigt att önska, än vad värderingsinstrumentets reservationer
i denna riktning kunde låta den med förhållandena på platsen okände förmoda. En
genomsnittssiffra av 1,200 kronor per hektar för all åkerjorden syntes vara, ehuru
även den hög, ett värde, som närmade sig det antagliga.

Parken, som, ehuru vackert belägen, icke syntes hava varit föremål för några
särskilda kostnader eller omsorg, hade beräknats, även den mot vad som vore vanligt
vid uppskattning av lantegendomar, till ett högt värde.

I fråga om värderingen av de två såsom villaområde samt egnahems- och
bostadsområde upptagna särskilda delarna av egendomen ville stadsfullmäktige med
bestämdhet påstå, att de icke kunde anses betinga de höga värden, som förrättningsmännen
åsatt dem. Oaktat arrendatorn av egendomen tydligen icke hade
något emot upplåtelser av det slag, som skett i ett fall, hade det enda villabyggnadsföretaget
tydligen icke lockat till efterföljd och detta av det naturliga skäl,
att alla områdena icke vore så lockande för bebyggande, som förrättningsmännen
sökt göra gällande. Stranden vore nämligen i hög grad stenig och bottnen närmast
stranden bestode eljes av lera eller dy. Det vore ju möjligt, att utsikten att
kunna få köpa tomter med äganderätt skulle locka flera spekulanter, men det skulle
ändock säkerligen dröja ansenligt länge, innan någon större livaktighet härutinnan
uppstode, då länge andra vida lämpligare områden i stadens omgivningar stode till
buds. I värjo fall läge ett dylikt exploaterande för närvarande och torde även för

Stadtfullmäktige
i
Välteråt

2,/i» 1918

12

Kungl. Maj.ts proposition Nr 238.

framtiden ligga utom stadens intresse, då ifrågavarande områden i stadens hand
måste reserveras för andra och viktigare ändamål. Det vore förresten ej riktigt
att för ett helt stort område, som vore avsett till styckning, räkna samma pris,
som tilläventyrs och i bästa fall kunde erhållas för närvarande för någon enda av
de bäst belägna tomterna, enär det läge i sakens natur, att det måste dröja lång
tid, innan samtliga tomter kunde realiseras. Ifrågavarande områden borde därför
endast upptagas till det värde, de betingade såsom ingående delar av lantegendomen.

Beträffande det upptagna värdet av vattenområdet såsom hamnplats hänvisade
stadsfullmäktige till kapten Delins utlåtande och hävdade, att något särskilt
värde ej borde i detta avseende beräknas.

Vad slutligen anginge ståndskogen framhölle stadsfullmäktige, att densamma
vore i och för sig för högt beräknad, och åberopade härutinnan ett av länsjägmästaren
Nyblom avgivet utlåtande, enligt vilket totalvärdet å ståndskogen borde
upptagas till 71,230 kronor. Men då det gällde att komma till det verkliga värdet
av en lantegendom, vilken såsom med den ifrågavarande vore fallet ej på långt när
hade skog till eget husbehov, kunde man icke upptaga avverkningsvärdet å all
befintlig ståndskog. Icke ens den mest ekonomiskt anlagde köpare, och allra minst
ett samhälle, som måste tillvarataga andra intressen än de rent ekonomiska, skulle
komma på den tanken att hugga bort varje träd på hela egendomen för att till det
yttersta uttaga de värden, som kunde erhållas ur densamma. En sådan åtgärd
skulle dessutom även ekonomiskt sett vara mycket oklok, då den uppenbarligen
endast vore ägnad att ytterligt nedsätta egendomens värde i övrigt. Staden vore
av den uppfattningen, att ståndskogen och vad som i övrigt kunde avverkas å
egendomen borde värderas genom den naturliga avkastningens kapitalisering.

Med anledning av det sålunda anförda ansåge stadsfullmäktige, att värderingen
borde kunna göras sålunda:

Hustomter och trädgårdar samt park

Åker..................................................

Äng och fräkenslog .........................

Beteshagar och skogsmark ................

Fiskevatten.......................................

Värdet av skogsfång.........................

Allmänningsutsyning............................

13.7 128 hektai
260.5600 »

13.8835 »

140.1 770 >

15.5 kbm. ä 12
36 » » 12

■ å 1,000: —

» 1,200: -» 300:—

» 110: —

so kap. å5 %
5 0 » »5 %

er. 13,712: so
» 312,672: —

» 4,165:0 5

» 15,419:47

» 3,000: —

» 3,875: -

» 9,000: —

r. 361,844: 32.

Härtill kunde framhållas, att sistnämnda värdesumma, ehuru även den hög,
närmare överensstämde med det i instrumentet angivna arrendevärdet efter nuvarande
arrendeperiods utgång, 9,425 kronor.

Vad beträffade den alternativt till inköp föreslagna delen av egendomen
borde värdet reduceras i enlighet med de sålunda angivna grunderna.

Vidkommande de torplägenheter, ifråga om vilka värderingsmännen förklarat
de nuvarande innehavarna värda att åtnjuta hembudsrätt, ville stadsfullmäktige
framhålla, att det på grund av det ändamål, för vilket staden önskade förvärva
egendomen, läge i sakens natur, att sådan hembudsrätt icke borde medgivas, enär
friköpandet av dessa i egendomen insprängda brukningsdelar skulle bliva hinderligt
för egendomens framtida användning. Särskilt gällde detta de lägenheter, som vore
belägna närmast intill den planerade hamnanläggningen. Däremot hade staden intet

13

Kungi. Maj:ts proposition Kr 238.

emot, att dessa lägenheter upplätes med nyttjanderätt till innehavarna på livstid,
möjligen under förbehåll av lösningsrätt från stadens sida på vissa villkor, för den
händelse utvecklingen tidigare än nu kunde bedömas skulle kräva ett ingrepp i
innehavarnas förfoganderätt.

Då egendomens arrendator ännu ej avgivit yttrande över stadens framställ''
ning att få förvärva egendomen, ville stadsfullmäktige ånyo tillkännagiva stadens
benägenhet att åtaga sig de förpliktelser till arr end atorn, som kunde bliva en följd
av egendomens förvärvande, och i detta hänseende förklara sig vilja ikläda sig alla
skyldigheter, som skulle åligga kronan vid eget övertagande av egendomen från
arrendator^ ävensom att ersätta honom hans havda kostnader för övertagande, uppförande
och förbättring av egna byggnader å egendomen.

Enär byggmästare J. E. Löfs område knappast ägnade sig såsom egnahemslägenhet,
då det bestode av en stenbunden och skogbeväxt backe, utan endast lämpade
sig till det ändamål, vartill det nu användes, eller såsom sommarbostad, samt
i anslutning till vad stadsfullmäktige yttrat om torplägenheterna avstyrkte de bifall
till Löfs ansökning.

Egendomens arrendator har i avgivet yttrande anfört bl. a. följande.

I förvissning att få begagna den honom enligt gällande arrendekontrakt medgivna
optionsrätt vid egendomens förnyade utarrendering hade han icke blott utfört
ett kostsamt arbete för förbättrande av jordens hävd utan även i övrigt å densamma
nedlagt högst avsevärda kostnader, vilka han avsett att genom ett fortsatt arrende
få så småningom amorterade. Skulle nu egendomen försäljas utan att han bleve i
tillfälle att själv förvärva densamma, ginge han miste om optionsrätten. Därmed
förlorade han ock möjligheten att erhålla gottgörelse för dessa sina kostnader, därest
icke samtidigt med försäljningen fixerades de ersättningsbelopp, som en eventuell
köpare hade att utgiva. Skulle det nämligen överlåtas åt köparen att efter köpet
träffa uppgörelse med honom, vore han mot denne så gott som rättslös, eftersom
köparen genom att vägra honom ersättning för de gjorda anläggningarna kunde tvinga
honom att avstå desamma så gott som utan lösen. Han hade för staden framlagt
olika förslag till uppgörelse, men staden hade helt kategoriskt förklarat, att anledning
till underhandlingar i ärendet icke förelåge.

Arrendatorn har för den händelse försäljning skulle äga rum hemställt, att
med köpet skulle förenas det villkor, att staden förpliktades att till honom utgiva
ersättning med följande belopp:

För arrendatorn tillhöriga byggnader, terassanläggning, vatten -

och värmeledningar ....................................................................... kronor 31,165: —

För täckdikning enligt åren 1913 och 1914 uppgjord plan ........ » 14,220: 98

För år 1912 utförd täckdikning utan fastställd plan ................... » 4.200: —

Summa kronor 49,585: 9 8

Länsstyrelsen i Västmanlands län har i avgivet yttrande den 14
januari 1919 anfört följande:

»Då staden avser att å mark, belägen intill och å sagda egendom, anlägga
en djuphamn, vilken kommer att draga högst betydande kostnader, är det tydligt,

Egendomens

arrendator.

Lttnestyrehen
i Västmanlands
län.

Överjäymästaren
i
Bergslags6
(attik fet.

14 Kung}. Maj.ts proposition Nr 238.

att för en ändamålsenlig planläggning av detta omfattande företag det icke kan
vara nog att disponera jämt och nätt det område, som skulle erfordras för själva
hamnanläggningen med vad därtill hörer, utan att därjämte krävas avsevärda utrymmen
för blivande industrianläggningar och dylikt. Skulle staden sakna möjlighet
att erbjuda sådana, inskränkes därmed självfallet också möjligheten att nedlägga
kostnader på själva djuphamnen, vilken i varje fall näppeligen kan beräknas
bliva ekonomi-kt givande.

Beträffande det pris, som av värderingsnämnden åsatts egendomen, synes det
befallningshavanden uppenbart, att nämnden av sitt nit att tillvarataga kronans
intressen låtit sig föras väl långt. Redan det inledande yttrande, vari nämnden
angiver sina utgängssynpunkter, vittnar härom, och nämnden har icke dragit sig
för att konsekvent fullfölja desamma. Resultaten hava därför, såsom stadsfullmäktige
närmare påvisat, i åtskilliga hänseenden blivit nog så drastiska. Kronan har
av naturliga skäl icke deltagit i det hänsynslösa vandlande med jordegendomar, som
på senare tiden förekommit och som kommit jordvärdena att för en tid springa i
höjden på ett oroväckande vis. Någon anledning att här, då det gäller en köpare,
vilken med sitt köp avser att, utan att kunna påräkna egen ekonomisk vinning,
främja allmännyttiga ändamål, i något som helst avseende frångå denna princip,
synes befallningshavanden icke föreligga. Det nuvarande taxeringsvärdet å egendomen
är 115,600 kronor, medan den föreslagna försäljningssumman utgör 774,380
kronor; den nuvarande arrendesumman är 4,600 kronor, medan den blivande
efter arrendeperiodens utgång — är satt till 9,425 kronor. Dessa siffror synas
befallningshavanden i och för sig utgöra tillräcklig grund för en avsevärd reducering
av den föreslagna köpesumman, och hemställer befallningshavanden förty, att
vid densammas fixerande största möjliga hänsyn tages till de erinringar, som i
stadsfullmäktiges bilagda skrivelse gjorts mot värderingsnämndens uppskattning.

Då staden har behov av att snarast få veta, huruvida den vid planläggningen
av djuphamnen skall kunna räkna med Joliannisbergs mark, men däremot
icke synes hava ifrågasatt egendomens tillträdande före arrendeperiodens
utgång den 14 mars 1925 och staden sålunda vid köpet lärer förpliktas ikläda sig
kronans rättigheter och skyldigheter gent emot avträdande arrendator^ lära dennes
nu framställda ersättningsanspråk först i samband med egendomens avträdande kunna
komma under prövning.

Vad angår de gjorda framställningarna i fråga om friköpande av vissa lägenheter
å egendomen torde dessa böra enligt stadens förslag endast på sådant sätt
bifallas, att lägenhetsinnehavarna berättigas att för sin livstid bruka lägenheterna
mot årlig avgäld.

.Slutligen tillåter sig Konungens befallningshavande erinra, att då staden enligt
åtagande bör hava sin djuphamnsfråga ordnad år 1921, det är av synnerlig vikt,
att det föreslagna inköpet må komma att underställas 1919 års riksdag.»

Över jägmästaren i Bergslagsdistriktet har överlämnat ett av vederbörande
skogstaxator efter granskning av de olika värderingsinstrumenten
beträffande ståndskogen avgivet yttrande i denna fråga samt instämt
i det slut, vartill skogstaxatorn kommit. Ståndskogen å egendomen i
dess helhet har härvid uppskattats till 71,846 kronor, varifrån borde

15

Knngl. Maj:ts proposition Nr 238.

avdragas kapitalvärdet av skatter samt för förvaltnings- och skogscdlingskostnader,
så att nettovärdet bleve i runt tal 63,890 kronor. Å styckningslotten
har ståndskogen värderats till 27,664 kronor, varifrån för
kapitaliserade värdet av förvaltningskostnader och skatter borde dragas

1,000 kronor, så att ett nettovärde av i runt tal 26,660 kronor återstode.

Domänintendenten har i avgivet yttrande bestritt varje hänsyn till
stadsfullmäktiges beräkningar samt anfört, att i enskild persons hand
egendomen säkerligen skulle betingat en miljon kronor.

I sin förberörda skrivelse den 27 februari 1919 har domänstyrelsen
anfört följande:

»Med hänsyn till egendomens läge och beskaffenhet håller styrelsen i likhet
med uppskattningsmännen före, att det vore för kronan fördelaktigast att för hamnbyggnaden
i fråga toges i anspråk för närvarande allenast den nordostligaste delen
av egendomen, varigenom huvudsakliga delen av dess åbyggnad lämnades orörd.
Då emellertid stadsfullmäktige, enligt vad anförts å deras sida, anse sig ej kunna
åtnöjas härmed och ej kunna påbörja anläggningen i fråga utan att nu erhålla
bestämt besked, huruvida vad för byggnadsplanens utförande i dess helhet av egendomen
erfordras kan få förvärvas, vill styrelsen med hänsyn till det planerade företagets
allmännyttighet tillstyrka, att den del av egendomen, som i ansökningen
alternativt avses och vara egendomens huvudsakliga åbyggnad är belägen, av kronan
avstås, och biträder styrelsen länsstyrelsens yttrande i anledning av de gjorda framställningarna
om lägenheters friköpande.

Vad värdet av nämnda del av egendomen beträffar, så synes väl fullt fog
föreligga för värdering av det därtill hörande vattenområdet på sätt som skett, ej
blott såsom givande avkomst av fiske och dylikt utan jämväl för sådan användning,
som enligt ansökningen därmed avses. Men i förevarande fall, då den ifrågasatta
anläggningen står i visst sammanhang med och måste anses innebära ett fullföljande
av eu statlig anläggning, torde från kronans sida anspråk på ersättning i sistberörda
del kunna eftergivas. Vad uppskattningsvärdet i övrigt beträffar synes det styrelsen
olämpligt att, såsom uppskattningsmännen förfarit, här upptaga gottgörelse för
bebyggande av den lott av egendomen, som enligt styrelsens förslag skulle bibehållas
åt kronan, likasom ett belopp för betäckande av vissa förluster i anledning av berörda
lotts särskilda disposition. I stället bör den jord, som avstås, åsättas ett
skäligt värde med hänsyn till dess läge intill en stad, som är stadd i stark utveckling,
vilken synes gå åt just detta håll; och då utan tvivel staden kommer att
använda stora delar av jorden till upplåtelser för olika ändamål, varpå staden kommer att
förtjäna, anser styrelsen, att ett pris av 2,000 kronor per hektar i genomsnitt bör
vara det minsta, från vilket värdesättningen bör utgå. På grund härav och dä
markområdet i jämnat tal utgör 150 hektar, får styrelsen föreslå ett markvärde

av ............................................................................................................ kronor 300,000

Härtill bör läggas dels det av uppskattningsmännen beräknade och
jämväl av styrelsen såsom skäligt ansedda beloppet av värdet
av egendomens åbyggnad.................................................................... » 139,515

Domäninten denten.

Domänstyr elsen -

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 238.

dels skogens värde, upptaget efter skogstaxatorns uppskattning

med uteslutande av »avgående poster» i runt tal ........................ kronor 28,00(1

dels ock avkomst av fiske .................................................................. » 4,000

eller sammanlagt kronor 471,515,

som utjämnas uppåt till 472,000 kronor, vilket utgör det värde, under vilket enligt
styrelsens mening området i fråga ej bör avhändas kronan.

Denna köpeskilling bör kontant gäldas senast å tillträdesdagen till länsstyrelsen
i länet.

Därest staden önskar tillträda fastigheten före nu löpande arrendeperiods
utgång, har staden givetvis att träffa överenskommelse därom med egendomens
arrendator.

Avses åter att tillträda egendomen först vid arrendetidens slut, får styrelsen
hemställa, att de av egendomens nuvarande arrendator framhållna synpunkter måtte
belijärtas och i så måtto tillgodoses, att staden tillförbindes att ersätta arrendatorn
med av honom fordrat belopp, dock minskat med 14,220: 9 8 kronor, utgörande upptagen
kostnad för täckdikning, vartill kronan bidragit med ersättning för rör och
varav arrendatorn torde vinna gagn under sin arrendetid.»

Departe mentschefen.

Att Västerås stad bör beredas tillfälle att för sin djuphamnsanläggning
förvärva någon del av ifrågavarande egendom synes mig vara till
fullo ådagalagt av de skäl, som framförts såväl av stadsfullmäktige som
av länsstyrelsen och domänstyrelsen. Svårare torde det däremot vara
att avgöra, huru stort område, som därvid bör ifrågakomma. Vad av
uppskattningsmännen anförts mot eu styckning av egendomen enligt
alternativ II kan icke frånkännas visst fog. Lika med uppskattningsmännen
och domänstyrelsen anser även jag, att det vore för kronan
förmånligast, om allenast ett mindre område i egendomens nordostligaste
del för närvarande upplätes åt staden. Då emellertid stadsfullmäktige ansett
sig ej kunna åtnöjas därmed och ej kunna påbörja hamnanläggningen
utan att erhålla bestämt besked, huruvida staden kunde förvärva vad som
av egendomen erfordrades för byggnadsplanens utförande i dess helhet,
anser jag mig böra tillstyrka alternativ II.

Vad priset beträffar hava synnerligen varierande beräkningar framkommit.
Den av stadsfullmäktige framlagda kalkylen, som utmynnar i
ett pris av allenast ej fullt 362,000 kronor för hela egendomen, finner
jag icke kunna under några omständigheter godkännas. Uppskattningsmännen
hava för den nu ifrågavarande styckningslotten kommit till ett
pris av 562,765 kronor och domänstyrelsen har angivit dess värde till

472,000 kronor. I uppskattningsmännens värdering hava stora belopp
upptagits för vattenområdets värde samt såsom gottgörelse för byggnaders
uppförande å den i kronans hand behållna lotten och för förlust
å dennas brukande under första tiden efter avstyckandet. Då jag i lik -

17

. Kung!. Majds proposition Nr 238.

het med domänstyrelsen anser något särskilt värde å vattenområdet —
mer än såsom fiskevatten — icke i nu förevarande fall böra beräknas samt
att ej heller nyssnämnda gottgörelser böra upptagas till särskilda värden
och då därtill kommer, att skogsvärdet numera funnits böra nedsättas under
det av uppskattningsmännen upptagna beloppet, måste jag anse uppskattningsmännens
värdering hava givit för hög köpeskilling, ehuruväl å
andra sidan de av dem upptagna markvärdena synas mig vara alltför
låga. Domänstyrelsen har uppskattat hela arealen fastmark efter 2,000
kronor för hektar, oberoende av dess natur och kulturgrad, samt tillagt
värdena för åbyggnader, skog och fiske. I betraktande av att marken
torde komma att huvudsakligen användas för industriellt ändamål samt till
bostadslägenheter, möjligen delvis till villasamhälle, svnes även mig en
dylik värdesättning fullt befogad. Jag vill erinra, att riksdagen i fjol
i enlighet med uppskattningsmännens förslag bestämde försäljningspriset
å kronoegendomen Vallby norr om Västerås, vilken staden önskat köpa,
till ett värde, som efter avdrag för byggnader och växande skog motsvarade
i medeltal 1,900 kronor för hektar. En tredjedel av arealen
uppskattades där dock blott till omkring 100 kronor för hektar men återstoden
desto högre. Det vill synas mig, som om Johannisberg med sitt
utmärkta läg''e vid Mälaren och sina utvecklingsmöjligheter borde med
fullt skäl betinga ett något högre markpris i genomsnitt. De i domänstyrelsens
kalkyl upptagna värden å byggnader, växande skog och fiske
synas kunna godtagas. Jag tillstyrker alltså domänstyrelsens förslag,
dock med det tillägg att, då ägolotten torde komma att åsättas mantal,
andel i allmänningsutsyning lärer böra tillkomma densamma, till följd
varav köpeskillingen torde böra höjas till 475,000 kronor.

Vid försäljningen bör staden tillförbindas att, därest tillträdet sker
först vid slutet av nuvarande arrendetid, ersätta egendomens arrendator
med 35,365 kronor, motsvarande det av honom fordrade belopp minskat
med 14,220 kronor 98 öre, på sätt domänstyrelsen föreslagit. Sker tillträdet
tidigare än den 14 mars 1925, må staden träffa enskild överenskommelse
med arrendatorn.

I det område, som sålunda torde böra försäljas till staden, ingå
torpen Kapelltorp, Modelltorp och Grindtorp samt byggmästare Löfs
lägenhet Lövudden. Beträffande Kapelltorp och Grindtorp samt lägenheten
Lövudden bör förbehåll göras för dessa lägenheters innehavare,
ovanbemälda Fernström, Gustafsson och Löf, ävensom, därest de äro gifta,
deras hustrur, att under sin återstående livstid bruka det innehavda
torpet eller lägenheten.

Jag vill framhålla, att tiden för tillträdet av egendomen synes kunna få
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand 210 håft. (Nr 238.) 3

18 Kungi. Maj:ts proposition Nr 238.

bliva beroende av stadens önskan, dock att den icke må sättas senare än till
arrendetidens utgång den 14 mars 1925. I varje fall bör anbudet från
kronans sida icke stå staden öppet längre än till utgången av innevarande
år.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att till Västerås stad må för en köpeskilling av

475,000 kronor försäljas det område av kronoegendomen Johannisbergs
kungsladugård nr 1—7 om 7 mantal med underlydande Gränsta nr 1
och 2 om 2 mantal i Västerås stad, som angives i det av nppskattningsmännen
såsom alternativ II betecknade styckningsförslag, med tillägg
av därå belöpande andel i avkastning från häradsallmänning, under villkor:

att köpeskillingen vid tillträdet kontant inbetalas till länsstyrelsen
i länet;

att tillträdet äger rum vid utgången av nuvarande arrendetid den
14 mars 1925 eller den tidigare tidpunkt, varom staden må överenskomma
med egendomens arrendator;

att staden förbinder sig att, därest tillträdet äger rum den 14 mars
1925, till egendomens arrendator som lösen för honom tillhöriga byggnader
m. m. erlägga ett belopp av 35,365 kronor;

att nuvarande innehavarna av Kapelltorp, Grindtorp och Lövudden
ävensom, därest de äro gifta, deras hustrur berättigas att under sin
återstående livstid bruka och bebo den av envar av dem innehavda
lägenheten mot erläggande av skälig arrendeavgift till staden;

att staden ensam skall vidkännas de med det inköpta områdets
avskiljande och lagfart å fånget förenade kostnader;

dels ock besluta, att detta anbud icke står staden öppet längre än
till utgången av innevarande år.

Till vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter förenade
sig, behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnade, att proposition i ämnet skulle till riksdagen
avlåtas så lydande, som bil. till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.