Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
1
Nr 232.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omreglering av
folkskolinspektionsområdena samt löne- och pensionsreglering
m. m. för folkskolinspektörer; given Stockholms
slott den 11 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå
riksdagen
dels besluta,
att avlöningen till folkskolinspektör skall från och med år 1920 utgöra
5,300 kronor, därav 3,500 kronor lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500
kronor, dock att för folkskolinspektör, som av Kungl. Maj:t tillsatts genom
förordnande på viss tid, lönen skall minskas med 200 kronor;
att ortstillägg därjämte skall utgå med 400 kronor till folkskolinspektör,
vars inspektionsområde innefattar Stockholms stad, därest han är där bosatt,
samt med 500 kronor till folkskolinspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen
är förlagt till Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län
och som är där bosatt;
att arvodet till vikarierande folkskolinspektör skall, där Kungl. Maj:t
ej i särskilt fall annorlunda förordnar, utgå med 4,300 kronor för kalenderår
räknat;
att högsta pensionsunderlaget för folkskolinspektör skall utgöra 4,300
kronor; samt
att för expenser skall utgå till ordinarie och av Kungl. Maj:t förordnad
folkskolinspektör ävensom till å ledig befattning vikarierande folkskolinspektör
dels ersättning med 300 kronor för år, dels ock därutöver, så
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 204 höft. (Nr 232.) 1
2
Kungl. MajUs Proposition AV 232.
länge riksdagen för ändamålet beviljar medel, tilläggsersättning med 300
kronor för år, dock att folkskolinspektör, som är tjänstledig, skall av honom
tillkommande ersättning och tilläggsersättning för expenser till sin
vikarie avstå 300 kronor för år räknat, såvida icke Kungl. Maj:t i särskilt
fall bestämmer, att han skall avstå högre belopp;
dels föreskriva, att för åtnjutande av de föreslagna avlöningsförmånerna
skola gälla de villkor och bestämmelser, som i sådant hänseende äro
stadgade i kungörelsen den 9 oktober 1914 (nr 255) angående avlöningsförmåner
åt folkskolinspektörer in. in., dock med följande ändringar och
tillägg:
att, därest statsanställd ordinarie befattningshavare i undervisningsväsendets
tjänst, vilken befordras till folkskolinspektör, i sin föregående
tjänst åtnjutit avlöning med högre belopp än folkskolinspektörs begynnelseavlöning,
honom skola omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg såsom
folkskolinspektör, att hans avlöning i sistnämnda befattning icke kommer
att understiga hans avlöning i den förra tjänsten eller, om avlöningen i
denna varit högre än folkskolinspektörs slutavlöning, befattningshavaren
genast skall erhålla den högsta för folkskolinspektör stadgade avlöningen,
varjämte, där sådan befattningshavare icke såsom folkskolinspektör erhåller
högre avlöning än han i sin föregående tjänst uppburit, honom skall tillgodoräknas
för uppflyttning i högre lönegrad såsom folkskolinspektör den
tid, varunder han innehaft den föregående befattningen, efter det han i
denna senast uppflyttades i högre lönegrad;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;
att semester må, efter därom i varje särskilt fall gjord ansökan, kunna
av skolöverstyrelsen medgivas folkskolinspektör intill högst en och en halv
månad årligen och å tid, då sådant av överstyrelsen prövas kunna ske utan
hinder för göromålens behöriga gång;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han
eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats
att uppehålla befattningen;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år 1920 tillträder befattning
som folkskolinspektör, skall vara pliktig att underkasta sig nyssnämnda
villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande ordinarie folkskolinspektörer, vilka icke före den
3
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
15 november 1919 anmäla, att de vilja underkasta sig de nya avlöningsbestämmelserna
och därvid fästade villkor och förbehåll, och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills
“gällande föreskrifter tillkommande avlöningsförmåner;
dels bestämma, att ordinarie folkskolinspektör skall tillhöra folkskollärarnas
änke- och pupillkassa eller den anstalt för familjepensionering, som
kan komma att ersätta denna, varvid som delaktighetsbelopp skall gälla lönen
i högsta lönegraden; dock med rätt för den, som före tillträdet av inspektörsbefattningen
är delägare i nämnda kassa med högre delaktighetsbelopp
än det, som ”skulle tillkomma folkskolinspektör, att bibehållas vid det högre
delaktighetsbeloppet, under villkor att han erlägger dels den mot det högre
delaktighetsbeloppet svarande pensionsavgiften, dels därutöver en årlig tilllägo-savgift,
motsvarande det statsbidrag, som skulle utgå för skillnaden
mellan folkskolinspektörs delaktighetsbelopp och det högre belopp, med
vilket han är delaktig i kassan; .
dels för anställande i ett från 34 till 52 ökat antal inspektionsområden
av folkskolinspektörer med ovan angivna avlöningsförmåner och ersättning
för expenser samt för bestridande av arvoden åt vikarierande folkskolinspektörer
höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till avlöning
m. m. åt foikskolinspektörer med 188,000 kronor eller från 157,000 kronor
till 345,000 kronor;
dels till bestridande av tilläggsersättning för expenser åt tolkskolinspektörer
anvisa på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag, högst 15,600
kronor *
dels ock höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till resekostnadsersättning
åt folkskolinspektörer med 151,000 kronor eller från
149,000 kronor till 300,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Värner Rydén.
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars
1919.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén anförde:
*2S&5: . Under . åttonde huvudtiteln i årets statsverksproposition har Kungl.
inspektörer; Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att beräkna en ökning av det
TrinS8 På ordinarie stat uPpförda förslagsanslaget till avlöning m. m. åt folkskoltionsområ-
inspektörer å 157,000 kronor med 245,000 kronor. Vidare har Kungl.
dena m. m. Maj:t likaledes på min hemställan föreslagit riksdagen att beräkna en ökning
av det på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till resekostnadsersättning
åt folkskolinspektörer å 149,000 kronor med 151,000 kronor.
I det vid statsverkspropositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 9 januari 1919 omförmälde jag, att den förstnämnda
ökningen vore föranledd av dels ifrågasatt omreglering av de nuva
-
5
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
rande inspektionsområdena och i sammanhang därmed ökning i folkskolinspektörernas
antal, dels ock ifrågasatt löne- och pensionsreglering för
nämnda inspektörer samt att den sistnämnda ökningen vore beroende av
det ökade antal inspektörer, som komine ätt föreslås.
Ytterligare meddelade jag, att dessa ärenden då tarvade ytterligare
beredning. Då sagda beredning nu avslutats, torde jag få på nytt anmäla
berörda ärenden, och anhåller jag då att först få till behandling upptaga
frågan om folkskolinspektörernas antal samt löne- och pensionsreglering
för nämnda inspektörer och att därefter få övergå till frågan om resekostnadsersättning
åt samma inspektörer.
Folkskolinspektörernas antal samt löne- och pensicnsreglering
för inspektörerna.
Med skrivelse den 31 augusti 1917 överlämnade folkskolöverstyrelsen
en av styrelsen för statens folkskolinspektörers förbund till Kungl.
Maj:t ställd framställning angående ny löne- och pensionsreglering för
statens folkskolinspektörer samt höjning av de till folkskolinspektör utgående
expensmedlen. Detta ärende remitterades till föneregleringskommittén,
och har sagda kommitté den 30 oktober 1918 avgivit utlåtande i
detsamma.
Vidare har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 9 oktober 1918 avgivit
nytt förslag dels till löne- och pensionsreglering för nämnda inspektörer,
dels till omreglering av de nuvarande inspektionsområdena och i sammanhang
därmed ökning i folkskolinspektörernas antal.
Innan jag närmare inlåter mig på dessa framställningar, torde jag
få i korthet redogöra för nu gällande bestämmelser rörande folkskolinspektionen.
Frågan angående omreglering av folkskolinspektionen förelädes först
1913 års riksdag (proposition nr 206). Det av Kungl. Maj:t då framlagda
förslaget i berörda avseende grundade sig på ett av folkundervisningskommittén
den 30 januari 1913 avgivet betänkande i ämnet jämte däröver
från vederbörande myndigheter infordrade yttranden. I skrivelse den 30
maj 1913 angående regleringen av utgifterna under riksstat ens åttonde huvudtitel
anmälde riksdagen, att riksdagen av vissa angivna skäl, däribland
att det på grund av propositionens sena avlämnande icke varit möjligt för
riksdagen att ägna propositionen en tillräckligt ingående prövning, icke
bifallit Kungl. Maj:ts nyssnämnda förslag.
ti
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
Till 1914 års senare riksdag avlät Kungl. Maj:t ånyo framställning i
ämnet. I anledning av denna framställning har 1914 års senare riksdag,
bland annat,
dels beslutat, att till fo-lkskolinspektör skulle från och med år 1915
utgå lön i tre lönegrader å 1) 2,700 kronor, 2) 3,050 kronor, 3) 3,400
kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,300 kronor, 1,450 kronor
och 1,600 kronor och därjämte till folkskolinspektör, vars inspektionsområde
innefattade Stockholms stad, därest han vore där bosatt, samt till
folkskolinspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen vore förlagt till
Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län och som där vore bosatt,
ortstillägg å 500 kronor; och skulle därvid iakttagas, att så länge från
landsting ersättning utginge till folkskolinspektör i denna hans egenskap,
avlöningen av statsmedel skulle minskas med ett nämnda ersättning motsvarande
belopp och i följd därav såsom pensionsunderlag tjäna lönen i
vederbörande lönegrad, samt
att till folkskolinspektör skulle utgå ersättning för expenser med 300
kronor;
dels medgivit, att folkskolinspektörsbefattning finge av Kungl. Maj:t
tillsättas medelst konstitutorial eller genom förordnande för viss tid, dock
att i sistnämnda fall den del av avlöningen, som motsvarade lönen, skulle
minskas med 100 kronor;
dels godkänt vissa villkor och bestämmelser för åtnjutande av ifrågavarande
avlöningsförmåner;
dels föreskrivit, att en var, som med eller efter ingången av år 1915
tillträder befattning som folkskolinspektör, skulle vara pliktig att underkasta
sig sagda villkor och bestämmelser;
dels bestämt, att ordinarie folkskolinspektör skulle tillhöra folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, varvid som delaktighetsbelopp skulle gälla lönen
i högsta lönegraden; dock med rätt för den, som före tillträdet av inspektörsbefattningen
vore delägare i nämnda kassa med högre delaktighetsbelopp
än det, som skulle tillkomma folkskolinspektör, att bibehållas vid det högre
delaktighetsbeloppet, under villkor att han erlade dels den mot det högre
delaktighetsbeloppet svarande pensionsavgiften, dels därutöver en årlig tillläggsavgift,
motsvarande det statsbidrag, som skulle utgå för skillnaden
mellan folkskolinspektörs delaktighetsbelopp och det högre belopp, med
vilket han vore delaktig i kassan;
dels ock för anställande i 34 inspektionsområden av folkskolinspektörer
med nyssberörda avlöningsförmåner och ersättning för expenser samt för
beredande av ersättning till vikarie för sjuk sådan inspektör, beräknad efter
högst 3,000 kronor för år, med uteslutande ur riksstaten av det däri å
ordinarie stat uppförda anslaget till arvoden åt folkskolinspektörer å 60,900
7
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 232.
kronor, å samma stat uppfört ett förslagsanslag med titel: Till avlöning
m. m. åt folkskolinspektörer, å 157,000 kronor.
I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t
kungörelse i ämnet den 9 oktober 1914 (nr 255). I sagda kungörelse föreskrevs,
bland annat, att arvode åt vikarie för folkskolinspektör skulle, där
Kung]. Maj:t ej i särskilda fall annorlunda förordnade, utgå med 3,000
kronor för kalenderår räknat. I detta sammanhang torde böra erinras, att
resekostnads- och traktamentsersättning utgår till folkskolinspektör enligt
bestämmelserna för fjärde klassen i gällande resereglemente.
Vidare förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse nyssnämnda dag
(nr 260) angående inspektion av folkskoleväsendet i stad, som ej deltager
i landsting, bland annat, att sådan stad, vilken anställt särskild folkskolinspektör
för ledningen av sitt folkskoleväsen, skulle på ansökan av stadens
skolstyrelse och efter folskolöverstyrelsens hörande kunna av Kungl. Maj:t,
på villkor som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskriva, tills vidare
befrias från inspektion av sitt folkskoleväsen genom statens folkskolinspektör,
dock att sådan befrielse icke skulle gälla granskningen och vitsordandet
av skolstyrelsens ansökningar om statsbidrag.
Ytterligare förordnade Kungl. Maj:t genom beslut samma dag, att riket
skulle från° och med den 1 januari 1915 med avseende å inspektion av
folkskoleväsendet vara indelat i 34 särskilt angivna inspektionsområden
samt att folkskolinspektör skulle hava sin bostad å plats inom inspektionsområdet,
som, med fästat avseende å kommunikationsförhållandena och övriga
för inspektionsverksamhetens främjande betydelsefulla omständigheter, skulle
bestämmas av folkskolöverstyrelsen efter förslag av inspektören, och skulle
därvid beträffande Gottlands och Södertörns inspektionsområde iakttagas,
att inspektören skulle vara bosatt på Gottiand.
Slutligen utfärdade Kungl. Maj:t den 15 december 1914 instruktion
för folkskolinspektörer (Svensk författningssamling nr 489).
I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav 1917
.års riksdag, att tillfällig löneförbättring till statens folkskolinspektörer finge
under år 1918 utgå till av Kungl. Maj:t konstituerad eller förordnad folkskolinspektör
eller° till vikarie å sådan inspektörstjänst, vars ordinarie innehavare
förordnats att med avstående från de med inspektörstjänsten förenade
löneförmånerna bestrida annan befattning i statens tjänst, med 7(10
kronor i första och andra lönegraden samt med 600 kronor i tredje lönegraden
samt till annan vikarierande folkskolinspektör med 400 kronor, varjämte
riksdagen beslöt, att den tillfälliga löneförbättringen skulle utgå till
ordinarie folkskolinspektör i samma ordning som lönen och till vikarierande
folkskolinspektör i samma ordning som denne tillkommande arvode samt
i övrigt enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t kunde finna
8
Omfattningen
av inspektörernas
nuvarande
arbete.
Kungl. Maj-.ls Proposition Nr 232.
gott meddela. För bestridande av kostnaderna för omförmälda löneförbättring
anvisade riksdagen på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag
av 24,600 kronor.
Beträffande tillfällig löneförbättring åt statens folkskolinspektörer för
år 1919 har 1918 års riksdag fattat enahanda beslut.
Jag övergår nu till förberörda framställningar. Dessa avse, såsom
förut nämnts, dels ökning i folkskolinspektörernas antal och omreglering
av inspektionsområdena, dels ny lönereglering för folkskolinspektörerna.
A. Ökning av folkskolinspektörernas antal och omreglering
av inspektionsområdena.
1. Ökning av folkskolinspektörernas antal.
Det nuvarande antalet folkskolinspektörer utgör, såsom i det föregående
omförmälts, 34. I sin förutnämnda skrivelse den 9 oktober 1918 bär folkskolöverstyrelsen
föreslagit ökning av detta antal. Överstyrelsen erinrar
därvid först om innebörden och omfattningen av det arbete, som för närvarande
åligger inspektörerna.
Ser man först på uppgifternas kvalitativa innebörd, framstår det med styrka, att
det är stora krav, som ställas pa en folkskolinspektör. Visserligen skall hans verksamhet
framför allt vara av kontrollerande och rådgivande natur, men det är uppenbart,
att han ^ i mycket måste bliva den ledande i fråga om skolväsendet inom sitt inspektionsområde,
även om det aldrig får förbises, att denna ledning städse bör ske genom
förtroendefullt samarbete med lärarpersonal och lokala skolmyndigheter. I förhållande
till lärarna inom området torde en inspektör i väsentliga avseenden få samma ställning
som en rektor till lärarna vid den läroanstalt, som denne har att leda. I båda fallen
fordras för ett framgångsrikt fullgörande av uppdraget icke blott genom studier och
tjänstgöring förvärvade insikter och erfarenheter utan framför allt vissa rent personliga
egenskaper. Detta har ock fått uttryck i folkskolinspektörsinstruktionen, där i fråga
om de synpunkter, som skola vara bestämmande, då förord vid inspektörsutnämning.
skall till Kungl. Maj:t avgivas, användas i det hela taget samma uttryck som i fråga om
förord vid tillsättning av rektorsbefattning vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk.
Det heter nämligen, att folkskolöverstyrelsen skall förorda den, vilken med hänsyn till
insikter, erfarenhet och övriga för en folkskolinspektör företrädesvis erforderliga egenskaper
finnes lämpligast för befattningen. Insikter, erfarenhet och vissa rent personliga
egenskaper fordras icke blott med hänsyn till inspektörernas verksamhet i förhållande
till lärarpersoualen. De krävas ej mindre, om han skall kunna rätt lösa sina
uppgifter i förhållande till de lokala skolmyndigheterna. I väsentlig grad kommer det
att bero just på folkskolinspektören, hans auktoritet, insikter, skicklighet och takt,
om skolväsendet i de olika skoldistrikten skall präglas av en på samma gång sund och
lugn utveckling. Slutligen må framhållas, att överstyrelsen ? sin verksamhet i stor
Eungl. May.ts Proposition Nr 232. ®
utsträckning måste lita till inspektörernas hjälp, och att det därför i åtskilliga avseenden
maste bliva beroende av inspektörerna, om vid denna verksamhet tillbörlig hänsyn
kan komma att tagas till olika bygders och orters lokala förhållanden och behov Aven
för det arbete med folkskoleväsendet., som uttores av domkapitlen och lansstyrelserna,
måste folkskolinspektörerua få stor betydelse, då detta arbete i de flesta tall kommer
att grunda si>r på av inspektörerna avgivna framställningar och yttranden.
Till den betydelsefulla kvalitativa innebörden av folkskolinspektörernas verksamhet
kommer, att de arbetsuppgifter, som tillkomma en folkskoliuspektör, äro till sin omfattning
synnerligen betydande. Den tid, som upptages av inspektionsresor, kan pa
grundval av tillgängliga uppgifter beräknas till i medeltal omkring 170 dagar årligen
för varje inspektör. Härtill kommer em<dlertid ett mycket omfattande och mångskiftande
administrativt arbete. Eu inspektör har att granska och vitsorda alla rekvisitioner
av statsbidrag för olika folkundervisningsäiidamal inom inspektionsområdet Vidare
har han att utföra en tidsödande granskning av de statistiska uppgifterna tran
skoldistrikten. Hans omdöme och godkännande fordras ock i fråga om byggnadstomter
och byggnadsföretag för folkskoländamal. Till folkskolöverstyrelsen och vederbörande
domkapitel skall han inlämna uppgifter och redogörelser av olika slag, och hall bär ock
att svara på ett flertal remisser tran Kungl. Maj:t och från olika myndigheter ävensom
att gå skolstyrelser, lärare och lärjungars målsmän till banda med rad och upplysningar.
sällan måste han taga del i skolrådssamn,anträden och kyrkostämmor. Därtill kommer,
att en verksamhet, som i så stor utsträckning är förenad med resor, ofta under
svåra föiliållanden, måste i fysiskt hänseende ställa mycket stora fordringar pa sin
utövare.
a. Behovet av ett större antal inspektörer.
Överstyrelsen yttrar sig därefter angående behovet av ett större antal
inspektörer.
Redan vid uppgörande av nu gällande indelning yppade sig tvivelsmal, huruvida
det antal inspektörer, som nu tinnes, vore tillräckligt för att inspektörerna tillkommande
uppgifter skulle kuuna ordentligt medhinnas. , .. . .
I sitt över folkundervisningskoniinitténs betänkande om folkskolinspektionen
den 3 mars 1914 avgivna utlåtande yttrade Överstyrelsen angående rikets indelning
i inspektionsområden bland annat följande: »Aven överstyrelsen skulle fauna
det synnerligen fördelaktigt, om mindre områden än de av kommittén föreslagna kumle
erhållas. Härigenom skulle iuspektörerna säkerligen lättare bliva i stånd att fylla sin
uppgift såväl att öva kontroll som att giva råd och ledning. Överstyrelsen huller därför
med hänsyn särskilt tagen till folkmängdens tillväxt och skolväsendets allmänna
utveckling det ligga i sakens natur, ait det antal områden, som nu föreslagits, icke
kan innebära en slutgiltig lösning. Å andra sidan vill dock överstyrelsen instämma
med folkundervisningskommittéii däruti, att, enligt vad erfarenheten givit vid handen,
även med det nu framlagda förslaget eu verksam inspektion kan åstadkommas.» Av
detta utlåtande framgå otvetydigt, att, om än överstyrelsen ansåg sig kunna vänta en
någorlunda effektiv inspektion med det av kommittén föreslagna antalet inspektörer,
överstyrelsen dock hel>t velat föreslå ett större antal.
liihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sam!. 204 höft. (Nr 232.) 2
Föregående
uttal anden i
ämnet
10
Inspektörernas
befattning
med fortsättningeskolorna.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
Frågail om ökning av inspektörernas antal hade överstyrelsen anledning att beröra
redan i sitt den 15 juni 1916 avgivna utlåtande angående folkundervisningskomnnttens
betänkande om fortsättningsskolan. Därvid yttrade överstyrelsen sig nämligen
i förevarande angelägenhet pa följande sätt: »Den erfarenhet, som vunnits under den
korta tid, folkskolinspektionen i sill förändrade gestaltning varit i verksamhet, är visserligeu
för litet omfattande för att överstyrelsen skall hava kunnat bilda si» en bestämd
uppfattning om möjligheten för inspektörerna att fylla de många och betydelsefulla
uppgifter, som enligt deras instruktion åligga dem, men redan nu är det dock
klart for överstyrelsen, att inspektionsområdenas jämförelsevis stora omfattning i detta
hänseende lägger betydande hinder i vägen. Svårigheterna för inspektörerna att hinna
med allt, som tillhör dem, hava givetvis blivit än större på grund av den utveckling
Pa_folkskoleväsendets område, som för närvarande är att iakttaga, en utveckling, som i ej
oväsentlig grad har siu orsak just i den genomförda förändringen i folkskolinspektionen
men också i de nya grunderna för statsbidrag till folk- och småskolor. Skola nu inspektörerna
kunna göra siu tillböiliga insats i den omdaning av fortsättningsskoleväsendet,
som ifragasättes, synes det överstyrelsen vara nödvändigt, att de, om de ej skola tvingas
att åsidosätta andra viktiga uppgifter, erhålla någon minskning i sina områden. Något
bestämt förslag i fråga om ökningen av antalet inspektionsområden anser sig överstyrelsen
för närvarande icke böra framlägga.»
, I det departementschefsyttrande, som åtföljde Kungl. Maj:ts proposition till 1918
ars riksdag angående uppätande av praktiska ungdomsskolor, har föredragande departementschefen
också haft anledning att uttala sig om folkskolinspektörernas antal. Efter
att hava förordat, att inspektionen av de nya fortsättningsskolorna skulle i huvudsak utföras
av folkskolinspektörerna, yttrar han nämligen: »Om sålunda några särskilda fortsättningsskolinspektörer
icke behöva tillsättas utan ifrågavarande inspektion bör kunna
överlämnas åt folkskolinspektörerna, bör detta dock icke fattas så, att några ökade arbetskrafter
på området alls icke skulle behövas. Blir fortsättningsskolan obligatorisk
och erhåller den den utbredning och utveckling, som är att hoppas, kommer tydligen
inspektionen att kräva ett ganska omfattande arbete, om den verkligen skall'' kunna
göra sin insats i den väntade utvecklingen. Såsom folkskolöverstyrelsen framhållit, har
erfarenheten visat, att det antal inspektörer, som fastställdes vid folkskolinspektionens
omorganisation är 1914, snarare var för litet än för stort. Det är endast med ett intensivt
utnyttjande av tid och krafter, som folkskolinspektörerna kunna medhinna det
arbete, som nu påvilar dem. Den ökning i detta aibete, som fortsättuingsskolans väntade
utveckling måste medföra, gör det därför erforderligt, att inspektörernas antal
något ökas, sa att de nu fastställda områdena kunna göras mindre och arbetet därför
lättare medhinnas. I annat fall synes mig hela den betydelsefulla uppgift, som tillkommer
folkskolinspektionen, kunna äventyras.»
Riksdagen uttalar i sin skrivelse om de praktiska ungdomsskolorna sin anslutning
7 . 1 propositionen föreslagits beträffande fortsättuingsskolans inspektion och har
därvid icke haft någon erinran att göra i anledning av departementschefens ovan autorda
yttrande.
I de yttranden, som nu anförts, har ökningen av inspektörernas antal motiverats
med det ökade arbete, som den av arets riksdag beslutade fortsättningsskolreformen
maste komma att tillföra folkskolinspektörerna. Det är tydligt, att man just i detta
har att söka det viktigaste skälet till den nu ifrågasatta ökningeu.
Ytligen bär iråu tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande den 1 juli
1919 stadgats en övergångstid intill utgången av år 1924. Yad som emellertid under
11
Kung}. MajUs Proposition Nr 232.
alla förhållanden redan så fort som möjligt bör sättas i gång är det upplysningsarbete,
som enligt vad föredragande departementschefen framhållit är en av de viktigaste förutsättningarna
för att den beslutade reformens innebörd skall kunna av såväl de unga
och deras målsmän som de lokala skolmyndigheterna rätt uppfattas och för att arbetet
med reformens genomförande snarast möjligt kan komma att taga fart. Det är klart,
att folkskolinspektorerna i väsentlig grad måste tagas i anspråk för denna upplysningsverksamhet.
Man har också anledning att antaga, att på många orter arbetet på de
nya skolornas organisation med det snaraste skall komma i gång. Det är härutinnan
att märka, att stadgande numera föreligger, att arbetet med planläggningen av de nya
fortsättningsskolorna i samtliga skoldistrikt skall vara igångsatt senast år 1922. Vid
detta arbete kommer tvdligtvis folkskolinspektöreruas medverkan i stor utsträckning
att påfordras. Det skall plauläggas, vilka typer av fortsättningsskolor som på olika
platser böra upprättas, och det skall sörjas för att lämpliga lärare för dessa finnas att
tillgå. Reglementen med tillhörande undervisningsplaner skola uppgöras. Vid allt
detta måste inspektörerna komma att medverka både som initiativtagare och som rådgivare.
Särskilt uppmärksamhet måste inspektörerna ägna just åt de första fortsättningsskolorna
enligt den nya ordningen. Det är nämligen på beskaffenheten av dessa,
som allmänhetens förtroende för den betydelsefulla reformen kommer att bero. Och sedan
de nya skolorna kommit till stånd, uppstår för inspektörerna ett i väsentlig grad ökat
arbete med skolornas inspektion, med granskning av statsbidragsrekvisitioner in. m.
Det är dock icke blott arbetet med de nya fortsättningsskolorna, som kräver den
ifrågasatta ökningen. Den påkallas också med hänsyn till inspektörernas befattning
med folkskolorna. Redan i sitt förut omnämuda yttrande deri 15 juni 1916 kunde överstyrelsen
vitsorda, att deu dittills vunna erfarenheten givit vid handen, att inspektionsområdenas
jämförelsevis stora omfattning lagt betydande hinder i vägen för iuspektörerna
att i alla hänseenden fylla de många och betydelsefulla uppgifter, som enligt
deras instruktion åligga dem. Det är uppenbart, att dessa svårigheter skola växa med
den alljämt fortgående utvecklingen av folkskoleväsendet, som tager sig uttryck i ett
för varje år ökat antal skolor, läraravdelningar och undervisningsavdeluingar.
Det är emellertid icke blott själva inspektiousarbetet, som lägger beslag på inspektörernas
lid och krafter. Den pågående reformverksamheten på folkundervisningens
område har bland aunat medfört tillkallande av kommittéer och sakkunniga för olika
uppgifter, och över de av dessa avgivna betänkandena hava sedan folkskoliuspektörerna
i. många fall blivit anbefallda att avgiva utlåtanden. Inspektörernas arbete härutinnan,
vilket tydligen är både maktpåliggande och tidskrävande, har tagit en omfattning, som
man vid den nya ordningens införande icke kunde förutse. Även i andra avseenden
hava inspektörerna i betydligt ökad grad blivit anlitade för avgivande av yttranden i
frågor, som angå folkundervisningen och därmed sammanhängande spörsmål.
Det samarbete mellan folkskolöverstyrelsen och folkskolinspektörerna, som ständigt
måste äga ram, bär medfört, att inspektörerna dels av överstyrelsen tagits i anspiåk
för att biträda med särskilda utredningsarbeten, dels haft att till överstyrelsen
inkomma med uppgifter och upplysningar av olika slag.
Även i andra avseenden har inspektörernas mera administrativa verksamhet alltmer
tillväxt. Detta framgår bland annat av åtskilliga på senare till tillkomna författningsbestämmelser
beträffande folkskoleväsendet. Sä skall hädanefter inspektör yttra
sig, då det är fråga om att låta lärare, som uppnått 60 års ålder, kvarstå i tjänst,
och jämväl den nya ordning för disciplinära åtgärder mot folkskollärare, som tillkommit
Inspektörernas
befattniag
med folkskolorna.
12
Kurtgl. Maj:Is Proposition Nr 232.
genom den nya lydelsen av § 32 i folkskolestadgan, kräver medverkan av folkskolinspektörerna.
Även de förändringar i folkskolestadgan, som genomförts i samband
med frägan om eu förbättrad rättslig ställning för småskollärarkåren, komma att i
olika avseenden tillföra inspektörerna ökat arbete. Enligt vad av riksdagen uttalats
skall från och med nästa år folkskolinspektörs godkännande fordras, för att lärare
skall med sin tjänst få förena annan avlönad befattning.
Särskilt omfattande och tidskrävande är arbetet med granskningen av statsbidragsrekvisitioner,
och detta arbete tillväxer uppenbarligen år för år redan på grund av
folkuu<lervisningsväs°ndets ständigt fortgående utveckling. Men det ökas järnväg genom
särskilda nya författningsbestämmelser, som tillföra inspektörerna nya uppgifter.
Så skedde redan i samband med införandet av de nva grunder för statsbidrag till avlönande
av lärare vid folk- och småskolor, som fastställdes av riksdagen år 1914. Då
stadgades nämligen bland annat, att folkskolinspektör skulle särskilt pröva hehövligheten
av nyinrättad lärartjänst, innan statsbidrag finge utgå till densamma. Ännu flera
nya uppgifter komma att påvila inspektörerna frän och med nästa år, då de ändrade grunder
och villkor för statsbidragens utgående, vilka bestämts i samband med den nva löneregleringen
för lärare vid folk- och småskolor, skola tillämpas. Så skall folkskolinspektörs
godkännande särskilt fordras, för att statsbidrag skall få utgå till tjänstlediga
lärares avlöning och till avlöning åt lärare, som uppnått sådan ålder, att han är skyldig
att avgå från sin befattning, och det skall bero på inspektöi ens särskilda prövning,
om statsbidrag till vikarie får utgå i det fall, att till vikarie antagits redan pensionerad
lärare.
överstyrelsen kan i detta sammanhang icke underlåta att även erinra därom, att
den nya bo-tällsordningen för lärare vid folk- och småskolor jämväl kommer att medföra
ökat arbete för inspektörerna. De måste nämligen vid sin granskning av statsbidiagsrekvisitionerna
särskilt uppmärksamma, huruvida hoställsordningens olika bestämmelser
äro iakttagna, varjämte det skall åligga inspektörerna att å tjäustebostäderna
hälla av- och tillträdessyner.
Det är tydligt, att med den väsentliga ökning i statsbidragets storlek, som kommer
att äga rum, statens intresse av att villkoren för dessa bidrags åtjutande äro
uppfyllda och att det med dem avsedda syftet på bästa sätt främjas, måste bliva synnerligen
stort. Det ansvarsfulla och maktpåliggande uppdraget att tillse, att statens
intresse härutinnan i de särskilda skoldistiikten verkligen tillgodoses, tillkommer närmast
folkskolinspektörerna. Under nästa år komma ju att till folk- och smäskollärares
avlöning utgå över 40,000.000 kronor, eu summa, som sedan kommer att med folkmängdens
tillväxt ökas. Läggas så härtill de väsentligt höjda bidragen till fortsättningsskolor
och högre folkskolor, vidare bidragen till skolväsendet i finnbygden, till
undervisning i slöjd och huslig ekonomi och till undervisning och uppfostran av vanartade
och i sedligt avseende försummade barn och slutligen bidragen till folk- Och
skolbibliotek, så kommer man till det resultatet, att sammanlagda beloppet av de statsbidrag,
angående vilka kontrollen närmast skall åligga folkskolinspektörerna, för år
1919 uppgår till över 43,000 000 kronor.
Då staten sålunda funnit det nödigt att an«lå så betydande belopp åt olika allmänna
uppfostrings- och undervisning-ändamål. måste det också vara för stat*-n synnerligen
angeläget att så långt som möjligt tillse, att samhället för de beviljade medlen
erhåller den valuta, som med dem avses. Skolväsendets tillstånd och utveckling å de
skilda orterna kommer givetvis att framgent som hittills i första hand bliva beroende
av det intresse och det arbete, som däråt äguas av de lokala skolmyndigheterna och
13
Kungl. Maj:ts Proposition AV 232.
av lärarkåren. Detta hindrar dock icke, att staten har en synnerligen viktig uppgift,
då det gäller att sörja för att de gjorda uppoffringarna måtte för vart folk lämna
det utbyte, som åsyftas. Att statsmakterna till fullo insett vikten av denna uppgift
framgår med tydlighet bland annat av de genomgripande^ reformer på folkundervisningens
område, som under de senare åren genomförts, såsom tolKskolöverstyielsens
upprättande, folkskoleseminariernas reformering och folkskolinspektiom-ns omläggning.
Vad angår den statliga tillsynen av folkundervisningsväsendet å de olika orterna i
landet måste uppenbarligen den största insatsen, såsom ovan antytts, komma att göras
just åt folkskolinspektörerna. De skola städse vara redo att sta de lokala skolmyndigheterna
ävensom lärarna till hjälp med råd och anvisningar i fråga om skolväsendets
organisation och verksamhet. Men det är också deras ofrånkomliga plikt att, a
statens falnar kontrollera, att inom skoldistrikten, åt vilka statsunderstödet utgar,
gällande föifattningar angående skolväsendet verkligen iakttagas och att av skoldistrikten
allt, som rimligen kan begära», också göres, för att skorna komma att motsvara
de anspråk, som staten genom sin lagstiftning ställt pa dent. Med hänsyn till
folkskolinspektörernas betydelsefulla uppgift i fråga om användningen av de störa anslag
av statsmedel, som utgå för olika folkbildniugsåndamål, skulle det uppenbarligen
vara en missriktad sparsamhet, om man av kostnadshänsyn icke ansade sig höra tillsätta
folkskolinspektörer till det antal, som eifordras, för att de områden, inom vilka
de skola utöva sin verksamhet, icke måtte bliva större än att inspektörerna kunna
ordentligt medhinna alla de mångskiftande uppgifter, som åligga dem.
b. Den erforderliga ökningen i inspektörernas antal.
[ betraktande av alla de olika nu berörda omständigheter, som måste
tillerkännas inflytande, då det gäller att fastställa inspektörernas antal,
finner folkskölöverstyrelsen uppenbart, att den ökning i detta antal, som
enligt överstyrelsens mening med det snaraste bör företagas, icke kan tilltagas
allt för knappt. Överstyrelsen har beräknat, att sammanlagt omkring
ett 50-tal inspektörer äro behövliga. Härom yttrar överstyrelsen:
Redan de nya fortsättningsskolorua betinga uppenbarligen en icke oväsentlig ökning.
Därtill komma så alla de andra ovan angivna synpunkterna, som måfte beaktas.
Dessutom måste ännu ytterligare en omständighet förtjäna särskild uppmärksamhet.
Man måste taga lärdom av den erfarenhet, som vunnits beträffande den ar 19L4
genomförda indelningen i inspektionsområden. Då tilltogs från början antalet områden
så knappt, att folkskolinspektörerna, såsom departementschefen yttrar i sitt bär
ovan återgivna uttalande, endast med ett intensivt utnyttjande av tid och krafter
kunnat medhinna det arbete, som nu påvilar dem. Och för varje år, som gatt, hava
givetvis svårigheterna att göra detta blivit allt större, något som överstyrelsen genom
sin erfarenhet är i tillfälle att vitsorda. Följden har blivit, att frågan om ökning i
inspektörernas antal, Sven om fortsätta ngsskolreformen icke blivit beslutad, redan ntt
efter blott fem år trängt sig fram på dagordningen. Det ligger emellertid i öppen
dag, att en alltför ofta återkommande förändring i inspektionsomrädesindelningeii måste
medföra avsevärda olägenheter, framför allt för skoldistrikten. Det betyder nämligen,
att på grund av tillkomsten av nya inspektionsområden och den därav följande alt
-
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
manna förskjutningen av områdesgränserna skolväsendet inom stora delar av landet
måste komma att ställas under nja inspektörer, just då de där förut tjänstgörande
natt och jamt hunnit bliva förtrogna med förhållandena och hunnit sätta i gån<r organisationsarbete
pa olika platser. Att täta ombyten av folkskolinspektörer så långt
som möjligt böra undvikas torde ej tarva någon närmare motivering.
Inför nu senast anförda omständighet synes det överstyrelsen vara nödvändigt
att mau denna gång bestämmer sig för ett så stort antal områden, att den nya indelningen
måtte kunna äga bestånd en mera avsevärd tid framåt. Då överstyrelsen
sålunda tagit i övervägande alla olika på frågan inverkande förhållanden, har överstyrelsen
kommit till den bestämda uppfattningen, att för ett tillbörligt tillgodoseende
av inspektionsverksamheten icke blott för tillfället utan även för en god tid framåt
man måste räkna med en utökning av inspektionsområdenas antal till omkring ett
50-tal. ®
2. Omreglering av inspektionsområdena.
a. Synpunkter för den nya indelningen av riket uti inspektionsområden.
\ icl upprättande av sitt förslag till omreglering av inspektionsområdena
har överstyrelsen tagit hänsyn till ett flertal olika faktorer. Härom
har överstyrelsen lämnat följande redogörelse:
, Enligt överstyrelsens erfarenhet är det knappast möjligt att genomföra eu tillfredsställande
indelning av landet i inspektionsområden på det sättet, att man först
namställer ett bestämt antal områden, vilket sedan vid indelningens praktiska genomförande
skall ovillkorligen fastkällas. Visserligen måste man bestämma sig för det
ungefärliga antal man anser sig böra räkna med, men det slutgiltiga antalet kan, så
långt överstyrelsen kunnat finna, svårligen erhållas på annat sätt äu genom eu grundlig
undersökning av huru indelningen lämpligen i verkligheten bör gestalta sig. Vid en
sådan indelning måste nämligen — såsom ock skedde både då folkundervisningskomnutten
ar^ 1913 uppgjorde sitt förslag till indelning och vid de däri av folkskolöverstyrelsen
ar 1914 föreslagna förändringarna — hänsyn tagas till en hel mängd olika
faatorer: arealen, folkmäugdstätheten, kommunikationernas beskaffenhet, skolväsendets
mer eller mindre efterblivna tillstånd, antalet skoldistrikt, skolor, lärare och lärjungar
förekomsten av särskilda kommunala inspektörer. Överstyrelsen har därför för att
kunna föreslå ett bestämt antal områden funnit det nödvändigt att redan nu göra upp
ett i detalj utarbetat förslag till ny indelning av landet i inspektionsområden. Det
ar uppenbart, att det nu uppgjorda förslaget, även om antalet inspektörer blir det av
ovemyrelsen förordade, icke kan vara slutgiltigt från överstyrelsens sida, utan att det
maste sta överstyrelsen Öppet att efter ett eventuellt beslut av riksdagen föreslå
mindre förändringar, som möjligen kunna befinnas vara av nöden. Det uppgjorda
iorslaget linnés såsom bilaga fogat till överstyrelsens förevarande framställning.
... . bilagan hava därjämte angivits olika faktorer, som överstyrelsen tagit hänsyn
till vid förslagets uppgörande, så långt dessa kuunat angivas genom siffror. Som synes
aro dessa faktorer: areal, folkmängd, antalet skoldistrikt, antalet skolor, antalet skolbarn,
antalet undervisningsavdelningar och antalet läraravdelningar, och hava dessa
15
Kung!. NajUs Proposition Nr 232.
faktorer angivits dels med inräknande av skoldistrikt, som hava egna lokalinspektörer,
dels med inräknande av dessa distrikt. Talen avse samtliga år 1917 utom i fråga
om areal, där uppgiften gäller den 31 december 1916. Siffrorna angående arealen
hava hämtats ur statistisk årsbok för år 1917 och angiva areal land. Folkmängdssiffrorna
äro beräknade efter Sveriges officiella statistik beträffande folkmängden inom
administrativa områden den 31 december 1917. Uppgifterna i fråga om skolväsendet
hava erhållits från ecklesiastikdepartementets statistiska avdelning och avse förhållandena
den 30 juni 1917. Om samtliga uppgifter gäller det, att blott själva materialet
kunnat erhållas utifrån men att detta material sedan inom överstyrelsen måst göras
till föremål för eu omfattande bearbetning med vidlyftiga beräkningar.
Även andra faktorer, vilka icke såsom de nyss angivna kunnat uttryckas i siffror,
hava såsom förut framhållits fått öva inflytande på det av överstyrelsen framlagda
förslaget till indelning i inspektionsområden. Särskilt galler detta om folkskoleväsendets
olika tillstånd inom olika delar av landet samt om kommunikationsledernas sträckning
och samfärdsmedlens olika beskaffenhet.
överstyrelsen har vidare berett de nu anställda folkskolinspektörerna tillfälle att
framlägga sina synpunkter och önskemål beträffande den nya indelningen i vad den
skulle komma att beröra de områden, där de för närvarande äro anställda. Överstyrelsen
har, i den män det så varit möjligt, tagit hänsyn till vad sålunda från inspektörerna
framkommit.
För vinnande av åskådlighet har dels uppgjorts en särskild översiktstabell över
de nya områdena, dels å en karta de olika områdena angivits. Dessutom har för att
möjliggöra jämförelse med nuvarande områden tillagts en översiktstabell över de nuvarande
områdena, innehållande i fråga om dessa motsvarande uppgifter till dem, som
återfinnas i översiktstabellen över de nu föreslagna områdena.
överstyrelsen vill vidare särskilt fästa uppmärksamheten därpå, att i de nu gjorda
beräkningarna hava upptagits antalet undervisningsav delningar och läraravdelmugar
för vart och ett av områdena, under det att i de beräkningar, som gjordes vid uppförande
av nu gällande områdesindelning, i stället förekommer antalet lärare. Denna
förändring har sin grund i den nya uppställningen av folkskolestatistiken, vilken upptager
de nya benämningarna undervisningsavdelning och läraravdelning. Undervisningsavdelning
benämnes en avdelning barn, som, oavsett om de tillhöra en eller fFra
årsklasser, på samma timmar hava sin huvudsakliga undervisning av en och samma
lärare. Till eu läraravdelning räknas alla de barn, vilkas undervisning tager eu lärare
med full tjänstgöring i anspråk, vare sig de undervisas samtidigt eller på skilda tider.
Att upptaga antalet för båda dessa olika slag av avdelningar synes överstyrelsen vara
till fördel, enär därigenom möjliggöres en noggrannare uppskattning av.inspektionsarbetets
omfattning, än om man blott erhölle uppgift å antalet lärare. Överstyrelsen
har ansett sig iiven böra intaga uppgift å antalet skolbarn i de olika områdena. Jämväl
denna uppgift lämnar nämligen eu värdefull vägledning vid ifrågavarande uppskattning
av arbetsbördan.
Såsom överstyrelsen upprepade gånger framhållit, är det ett flertal olika faktorer,
som alla var för sig böra fn öva tillbörligt inflytande, då det gäller att avväga
de olika områdenas inbördes storlek. För att dock fa eu bestämd utgångspunkt bär
överstyrelsen vid sina beräkningar närmast tagit hänsyn till antalet läraravdfluingar.
En av folkskolinspektörernas fiämsta uppgifter måste givetvis som hittills bliva att
genom besök i de olika skolorna taga kännedom om det där av lärarna bedrivna ar
-
Lärara vdulningar.
IG
Kungl. Maj:ls Proposition Nr 232.
betet samt därvid lämna lärarna erforderliga råd och anvisningar. Det är givetvis
önskvärt, att in-pektören kunde få tillfälle att besöka varje lärare åtminstone eu gång
om året. Detta mal kommer nog icke, även om den av överstyrelsen föreslagna indelningen
genomföres, att näs i samtliga inspektionsområden. Inspekiionsbesöken böra
nämligen, om de skola erhålla åsyftad betydelse, icke bliva alltför korta. Givetvis
kan man icke för dem angiva någon bestämd längd, som i varje fall skulle iakttagas.
Da det t. ex. gäller en lärare, som inspektören ej förut besökt, kan ju besöket behöva
göras längre än då det är fråga om en lärare, som han mycket väl känner till. Dock
synes det överstyrelsen vara oriktigt att gå ut ifrån att inspektören skulle å samma
dag besöka mer än två å tre lärare. Da mau nu besinnar, att inspektören visst icke
kau använda alla dagar, han kan ägna åt resor, för in<pektionsbesök, utan att åtskillig
tid måste åtgå för själva resorna samt för besiktning av tomter och byggnader, för
besök vid sammanträden och stämmor ävensom för inhämtande av upplysningar, som
erfordras för granskning av statsbidragsrekvisitioner eller för avgivande av infordrade
yttranden, så synes det ö\erstyrel-eu nödvändigt att, om varje läraravdelning skall
hinna att årligen besökas, som det normala utgå ifrån att ett inspektionsområde ej bör,
skoldistrikt med egna lokaliuspektörer frånräknade, innehålla mera än omkring 400
läraravdeluingar. Såsom redan framhållits kan detta tal blott betraktas soin ett .-lags
utgångspunkt för att underlätta jämförelsen de olika områdena emellan. Den lämnade
översikten vi-ar, att detta tal icke i någon större utsträckning kunnat fastbållas. Därtill
hava de övriga faktorer, som måst öva inflytande, varit alltför betydande. Som
synes har lalet i fråga huvudsakligen kommit att tillämpas i fråga om Mälarlandskapen.
Det synes också med hänsyn till såväl skolförhållauden som folk in ängd stäthet
och kommunikationsväsen vara lämpligt att taga just denna del av landet till utgångspunkt.
Bland annat, som motiverar att man så gör, må särskilt påpekas, att inom Mälarlandskapen
antalet läraravdeluingar och antalet uudervisningsavdelniugar temligen
nära sammanfälla med varandra. Detta innebär uppenbarligen, att inom nämnda landskap
halvtidsläsuiug icke förekommer i större utsträckning.
Undervis- Det är tydligt, att vid indelningen i inspektionsområden stark hänsyn måste tagas
ningsavdel- till just antalet uudervisningsavdeluingar. Det kunde ju med fog ifrågasättas, att detta
Tlm?Är antal finge bliva den huvudsakliga utgångspunkten, då ju undervisuingsavdelningen
kau sägas bilda den enhet, som ytterst utgör föremål för iuspektionsverk-amheten. Det
bar emellertid synts överstyrelsen lämpligast att icke låta någon av de nämnda faktorerna,
antalet läraravdelningar och antalet uudervisningsavdeiningar, vara uteslutande
avgörande utan att i stället låta dem båda utöva inflytande på det sättet, att i de
fall, då antalet undervisuingsavdeluiugar betydligt överstiger antalet läraravdelningar,
alltså da balvtidsläsuing i större utsträckning förekommer, antalet läraravdeluingar får
bli lägre men antalet undervisniugsavdelningar högre än där heltidsläsniug är mera
allmänt geuomförd.
Genom eu sådan anordning kommer man också, enligt vad överstyrelsen vid sina
undersökningar funnit, alt få en lämplig fördelning även med hänsyn till en annan
faktor, som givetvis måste tagas med i betraktande, nämligen antalet skolbarn.
Skolbarn. Vid en indelning sådan som den, varom här är fråga, måste man uppenbarligen
så långt det är möjligt taga hänsyn också till de förändringar i fråga om skolväsendet,
som kunna väntas inom den närmaste framtiden. En vägledning i detta avseende
17
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
lämnar det rådande förhållandet mellan antalet läraravdelningar och antalet undervisningsavdelningar.
Om det senare betydlig överstiger det förra, bör man ja kunna
vänta betydande förändringar i den riktningen, att halvtid-däsande skolor komma att
förvandlas till lieltidsläsaude, vilket i många fall måste innebära, att antalet läraravdeluingar
kommer att ökas. Men även barnantalet lämnar en god fingervisning i fråga
om uppkomsten av nya läraravdelniugar. Om barnantalet är jämförelsevis stort i förhållande
till det förefintliga antalet sådana avdelningar, finnes ju utsikt till att nya
avdelningar rätt snart måste komma att upprättas. Det är givet, att om nya läraravdelningar
skola bildas, så måste inspektören komma att tagas i anspråk vid anskaffandet
av lärare för dessa. Men barnantalet lämnar också vägledning på det sättet, att
man måste antaga, att i sådana fall, där barnantalet är jämförelsevis litet och antalet
undervisningsavdelningar i förhållande därtill stort, heltidsläsning bör i manga fall
kunna ersätta halvtidsläsning, utan att nya lärarkrafter därför behöva anställas.
Den lämnade översiktstabellen torde vara ägnad att lämna åskådningsmaterial
till vad som nu anförts.
Tager man t. ex. först i betraktande det område, som i förslaget betecknats som
det tjugofjärde inspektionsområdet och som uppvisar den största skillnaden mellan antalet
undervisningsavdelningar och antalet läraravdelniugar, nämligen 266, finner man
vid en beräkning, att barnantalet i medeltal skulle bliva för undervisningsavdelniug
20,2 och för läraravdelning 36,8. Ett annat område, där också tydligen halvtidsläsnin<r
förekommer i mycket stor utsträckning, är det tjugoåttonde. Där blir medeltalet
för undervisningsavdeluing 18.3 och för läraravdelning 33,2. Vänder man sig sedan
till ett område, där skillnaden i antal mellan undervisningsavdelningar och läranivdelningar
är nästan utjämnad, exempelvis det, som skulle omfatta sydvästra Skane, sa
visar det sig, att motsvarande medeltal — skoldistrikt med särskilda lokalinspektörer
frånräknade — bliva 28,9 och 29,8. Det är tydligt, att man i de båda förstnämnda
områdena måste vänta sig en utveckling just i den riktningen, att läraravdelningarnas
antal visserligen kommer att ökas men också att undervisningsavdelningarnas antal
kommer att ”väsentligen minskas. Det inspektionsområde, som skulle huvudsakligen
utgöras av Blekinge, visar — Karlskrona frånräknat —- ett medeltal barn för läraravdeluing
av 38,i, under det att medeltalet i hela riket utgör 30,7. Det är uppenbart,
att man i nämnda inspektionsområde kan vänta sig en ganska stark ökning i antalet
läraravdelningar. c
Vad antalet skolor beträffar, så visar sig detta, såsom av tabellen framgar, sta
i ganska nära förhållande till antalet skolbarn.
I väsentligt mindre mån än till de nämnda faktorerna har det varit möjligt att
vid indelningen taga hänsyn till skoldistriktens antal. Av rent historiska grunder
ställer det sig ju så, att i vissa delar av landet skoldistrikten äro mycket små, såsom
på Gottland, °i Skåne och Västergötland, i andra delar däremot hava de betydande
storlek, såsom i de norrländska landskapen. Det har därför icke kunnat undgås, att
antalet skoldistrikt inom de olika områdena blivit mycket olika vid den nu föreslagna
indelningen, liksom fallet är vid den indelning, som för närvarande gäller.
Slutligen angivas å tabellen de föreslagna områdenas areal och folkmängd. Det
ligger i öppen dag, att mellan dessa bada faKtorer ett motsatsförhållande maste komma
att äga rum, i det att ju större arealen av ett område är, desto mindre måste dess
folkmängd bliva, det vill med andra ord säga, att i glest befolkade 1 Täkter omradena
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 204 höft. (Nr 232.) 3
Översikts
tabell.
Kommunika
tioner.
Inspektionsområdenas
förhållande
till den administrativa
indelningen.
18 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.
måste få eu stor areal men en jämförelsevis mindre folkmängd, varav följer, att också
antalet skolor och skolbarn där kommer att bliva mindre.
I tabellen bär gjorts skillnad mellan skoldistrikt med och skoldistrikt utan särskild
lokalinspektör. Överstyrelsen finner det nämligen riktigt, att vid den nya indelningen
liksom vid den, som för närvarande gäller, huvudsakligen tages i betraktande
sådana skoldistrikt, där icke särskild kommunal inspektör blivit av distriktet anställd.
I distrikt med sådan inspektör blir ju själva inspektionsverksamheten för statens
inspektör betydligt mindre omfattande, och han kommer där icke heller att i någon
större utsträckning tagas i anspråk för skolväsendets organisation. Hans huvudsakliga
verksamhet kommer där att avse granskning av statsbidragsrekvisitioner. Men även
detta arbete är ju både ansvarsfullt och tidskrävande, varför givetvis vid indelningen
tillbörlig hänsyn bör tagas jämväl till arbetet med de skoldistrikt, det nu gäller.
En viktig synpunkt vid fastställandet av ett inspektionsområdes omfattning måste
vara sträckningen av de kommunikationsleder och beskaffenheten av de samfärdsmedel,
som inom detsamma komma att stå inspektören till buds. Härvidlag komma i första
rummet järnvägarna i betraktande. Ju lättare järnvägsförbindelserna äro, desto mindre
tid erfordras för själva resorna, och desto större antal avdelningar kan därför hinna
inspekteras. Men även sjöförbindelser och landsvägsförbindelser måste tagas i betraktande.
Kommunikationerna måste komma att öva inflytande, då det är fråga om att
fastslå det antal skolor och avdelningar, som ett område bör innehålla. Ju svårare
kommunikationerna äro, desto mindre måste detta antal bliva. Vidare bliva kommunikationerna
också i hög grad bestämmande, då det gäller områdenas lämpliga avgräusning
i förhållande till varandra. Man måste nämligen så långt ske kan tillse,
att områdesindelningen blir sådan, att varje områdes olika delar bliva i kommunikationsbänseende
i möjligaste mån lätt tillgängliga för inspektören. Särskilt denna omständighet
har gjort, att områdena icke kunnat i överstyrelsens förslag bliva så överensstämmande
med varandra i fråga om antal skolor, skolbarn, undervisnings- och läraravdelningar,
som annars varit önskligt.
Eu annan synpunkt, som övat inflytande vid förslagets uppgörande, har varit önskemålet
att låta inspektionsområdena följa den förefintliga administrativa indelningen.
Helt naturligt har icke i något fall ett skoldistrikt delats på två områden. Särskilt
beträffande de delar av landet, där skoldistrikten äro större, hava på grund härav
svårigheter mött att få områdena likställda i fråga om antal skolor in. m. Ävenledes
har överstyrelsen i sitt förslag undvikit att dela ett pastorat på två områden. Vidare
har det varit en strävan att förlägga områdena på sådant sätt, att de ej måtte komma
att tillhöra flera län eller stift. Att i detta avseende ordna det så, att varje inspektör
skulle få med blott ett domkapitel och en länsstyrelse att göra har lika litet nu som
vid den för närvarande rådande indelningen låtit sig göra. Svårigheterna i förevarande
hänseende hava visat sig denna gång vara ännu större. Det har emellertid
lyckats överstyrelsen att få indelningen sådan, att intet område skulle komma att tillhöra
mera än två stift. Det har dock icke lyckats lika bra i förhållande till länsindelningen,
i det att fyra områden kommit att tillhöra tre län.
Ätt inspektionsområdenas gränser i så många fall icke kunnat sammanfälla med
stifts- och^ länsgräuserna beror tydligen därpå, att stifts- och länsindelningen är så
ojämn i fråga om både areal och folkmängd. Hade detta ej varit fallet, hade det ju
kunnat ligga mycket nära till hands att genomföra eu inspektionsområdesindelning på
19
Kungl. Maj:ls Proposition Nr 232.
det sättet, att exempelvis ett stift komme att omfatta fyra inspektionsområden och ett
län två sådana. Nu har det varit nödvändigt, att. i ett fall föreslå ett inspektionsområde
med större omfattning än det län, soin skulle vara dess huvudsakliga beståndsdel.
Detta gäller om det område, som bland annat skulle innefatta Gottland. I ett par
andra fall, nämligen i fråga om Uppsala och Blekinge län, hava inspektionsområden
och län kommit att i det närmaste sammanfalla. Vad däremot vårt nordligaste län
angår, har överstyrelsen funnit det nödigt att föreslå dess uppdelning på ej mindre
än fyra inspektionsområden.
b. Antalet behövliga inspektionsområden.
Angående det resultat, till vilket överstyrelsens undersökning rörande
det behövliga antalet inspektionsområden lett fram, yttrar överstyrelsen:
Som synes av bilagorna har överstyrelsen vid sina undersökningar stannat vid
ett antal av 52 inspektionsområden. _ ..... ., „
Överstyrelsen hade gärna önskat, att antalet 50 ej hade behövt överskridas. Det
bär emellertid visat sig, att om tillbörlig hänsyn skulle tagas till alla de olika faktorer,
som i det föregående angivits, det ej vore möjligt att komma till just detta
antal. Särskilt har undersökningen ådagalagt, att man i sadant fall i ännu betydligt
större utsträckning skulle komma att bryta mot de fastställda administrativa gränserna
och att man skulle få åtskilliga områden, som vore synnerligen olämpliga med hänsyn
till kommunikationerna. Det är tydligt, att olämpliga kommunikationsförhållanden, pa
samma gång de utgöra ett hinder för ett ordentligt utnyttjande av inspektörens tid
och krafter, måste medföra ökning i resekostnader. Den besparing, som skulle vinnas
crenom en liten minskning i områdenas antal, komme därför enligt överstyrelsens mening
säkerligen att i väsentlig mån uppvägas genom de högre resekostnaderna.
I överstyrelsens förslag augives icke nagra namn pa de särskilda omradena, utan
i stället användes blott beteckning med nummer. Det är dock icke överstyrelsens
mening, att en sådan beteckning i verkligheten skulle gälla även sedau den nya områdesindelningen
blivit definitivt fastställd. Tvärt om finner överstyrelsen det nödvändigt,
att även framgent särskilda namn på områdena komma till användning.
Vid övervägande av alla de olika omständigheter, som enligt överstyrelsens förmenande
böra tagas i betraktande vid uppgörande av en ny indelning av landet i
inspektionsområden, har överstyrelsen sålunda kommit till den slutsatsen, att det vore
lämpligast med en indelning i 52 områden i huvudsaklig anslutning till det av överstyrelsen
framlagda förslaget.
Överstyrelsen får därför förorda en ökning i folkskolinspektörernas antal med 18
eller från 34 till 52.
Når 1914 års senare riksdag fattade beslut angående folkskolinspektionens
omreglering enligt Kungl. Maj-.ts på folkundervisningskommitténs förutnämnda
betänkande grundade förslag och beviljade medel för anställande
av folkskolinspektörer inom 34 inspektionsområden, var det givetvis icke
Inspektions
områdenas
beteckning.
Överstyrelsens
förslag.
Departe
mentschefen.
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
möjligt att med bestämdhet förutse, huruvida nyssnämnda antal inspektörer
skulle bliva tillräckligt. Anledning fanns till tveksamhet i sagda
avseende, och sådan tveksamhet hade även kommit till uttryck från olika
håll. Sålunda hade vissa myndigheter, som yttrat sig över folkundervisningskommitténs
förslag, anmärkt, att inspektörsområdena, särskilt vissa
av dem, tilltagits allt för stora, för att en tillfredsställande inspektion
skulle kunna bliva möjlig, och då frågan om folkskolinspektionens omläggning
under år 1913 första gången förelädes riksdagen, yttrade dåvarande
departementschefen, att det icke torde kunna förnekas, att särskilt
i fråga om vissa distrikt fog förelåge för de från åtskilliga håll framställda
anmärkningarna mot distriktens allt för stora omfattning. Ur flera
synpunkter ansåge departementschefen önskvärt, att inspektionsområdena
bleve flera och sålunda mindre än folkundervisningskommittén föreslagit,
men då kommitténs förslag som helhet betraktat i allt fall innebure"en
högst betydande, förbättring av inspektionen, syntes man böra avvakta
reformens verkningar, innan man ginge vidare. När sedermera folkskolöverstyrelsen
den 3 mars 1914 på grund av remiss yttrade sig över förberörda
betänkande, anförde överstyrelsen, att det enligt överstyrelsens mening
skulle varit synnerligen fördelaktigt, om mindre områden kunnat erhållas,
samt att det läge i sakens natur, att det antal områden, som då föreslagits,
icke kunde innebära en slutgiltig lösning. Även 1914 års senare
riksdag hyste tvivelsmål i nu nämnda avseende. I sin skrivelse i ämnet
den 11 augusti 1914 (nr 135) förklarade riksdagen sig för sin del icke
vilja underlåta att framhålla, att vissa inspektionsområden syntes tilltagna
väl stora.
I nu berörda avseende vidtog emellertid riksdagen ingen ändring.
Inspektionsområdena fastställdes, såsom förut nämnts, till 34, vadan inspektörernas
antal sålunda också blev 34. Givetvis var det vid den tidpunkten
också riktigast att härutinnan gå försiktigt fram och, såsom departementschefen
uttryckte sig år 1913, avvakta reformens verkningar.
De gångna årens erfarenhet har emellertid med fullständig tydlighet
ådagalagt, att de nuvarande inspektionsområdena äro alldeles för omfattande,
för att inspektörerna skola kunna motsvara alla de krav, som måste
ställas på dem. Sagda erfarenhet har dock sin grund icke blott däri, att
nämnda områden blivit från början för stort tilltagna. Den är också i
mycket hög grad en följd av den hastiga och starka utveckling inom
folkskoleväsendet, som under de senaste åren ägt rum. För sin väsentliga
uppgift, den rådgivande och ledande verksamheten i pedagogiskt
avseende, hava inspektörerna kommit att tagas i anspråk till en utsträckning,
som knappast kunnat väntas, detta särskilt vid skolväsendets omor
-
21
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
ganisation i olika skoldistrikt, Deras administrativa åligganden hava
år efter år allt mera ökats — på grund av riksdagens beslut i vissa
frågor och därav följande nya författningar hava inspektörerna alltjämt
erhållit nya uppgifter, somliga i hög grad tidskrävande —
deras kontrollerande verksamhet, särskilt i fråga om statsbidragsrekvisitionerna,
har erhållit större omfattning, och esomoftast måste från dem
infordras uppgifter, yttranden och utredningar, som taga en icke oväsentlig
del av deras tid. Jag hänvisar i dessa avseenden till den av folkskolöverstyrelsen
avgivna utförligare utredning, som i det föregående återgivits.
Till det nu nämnda kommer under den närmaste framtiden ytterligare
en betydande ökning i inspektörernas arbetsuppgifter, i samma mån
som de av 1918 års riksdag beslutade obligatoriska fortsättningsskolorna
komma att sättas i gång. Redan i mitt anförande till det statsrådsprotokoll
över ecklesiastikärenden, som åtföljde Kungl. Maj:ts proposition (nr 96)
till 1918 års riksdag angående upprättande av praktiska ungdomsskolor,
fäste jag uppmärksamheten härpå, då jag yttrade att, om fortsättningsskolan
bleve obligatorisk och erhölle den utbredning och utveckling, som
vore att hoppas, inspektionen av densamma tydligen komme att kräva ett
ganska omfattande arbete, om den verkligen skulle kunna göra sin insats
i den väntade utveckligen. Jag uttalade samtidigt såsom min mening,
att, även om icke några särskilda fortsättningsskolinspektörer behövde tillsättas,
utan inspektionen av fortsättningsskolorna kunde överlämnas åt folkskolinspektörerna,
detta dock icke borde fattas så, att ökade arbetskrafter
på området icke skulle behövas. För den, som har en närmare kännedom
om de mångfaldiga och olikartade göromål, som under nuvarande förhållanden
och för framtiden måste åligga en folkskolinspektör, är det uppenbart,
att dessa göromål omöjligen kunna väntas bliva i fortsättningen
med omsorg utförda, om icke en väsentlig minskning av inspektionsområdenas
storlek och en motsvarande ökning av inspektörernas antal kommer
till stånd.
Beträffande det antal inspektörer, som nu är behövligt, har folkskolöverstyrelsen
verkställt utredning och i sammanhang därmed undersökt,
huru inspektionsområdena lämpligen böra regleras. Överstyrelsen har därvid
tagit hänsyn dels till sådana faktorer, som kunna angivas genom
siffror, nämligen areal, folkmängd, antalet skoldistrikt, skolor, skolbarn, undervisningsavdelningar
och läraravdelningar, dels ock till folkskoleväsendets
olika tillstånd inom olika delar av landet, kommunikationsleder och samfärdsmedel
samt landets administrativa indelning. Jag torde här höra
bringa i erinran vad överstyrelsen meddelat rörande begreppen undervisningsavdelning
och läraravdelning. Fn undervisningsavdelning omfattar
sålunda det antal årsklasser och barn i en skola, som undervisas tillsam
-
22
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.
mans på samma tid, och en läraravdelning det antal undervisuingsavdelningar,
som komma på en och samma lärare. En halvtidsläsande skola
har således två undervisningsavdelningar men blott en läraravdelning.
Enär inspektörernas huvuduppgift är den pedagogiska, har överstyrelsen
i första hand utgått från det antal läraravdelningar, som lämpligen
skulle kunna tilldelas en inspektör, utan att dock försumma de övriga
synpunkter, som böra inverka vid bestämmandet av inspektionsområdenas
antal. Eftersom sådana skoldistrikt, som hava egna kommunala inspektörer,
förutsättas kräva jämförelsevis ringa arbete för statens inspektörer,
hava emellertid dessa skoldistrikt icke medtagits vid beräknandet av det
antal läraravdelningar inom ett inspektionsområde, som varit bestämmande
för överstyrelsens förslag.
Med tanke på önskvärdheten av att inspektören kunde besöka varje
lärare en gång om året har överstyrelsen ansett, att ett inspektionsområde
icke borde innehålla mer än omkring 400 läraravdelningar. I det av överstyrelsen
upprättade förslaget till rikets uppdelning i inspektionsområden
har dock detta tal icke kunnat fasthållas i någon större utsträckning.
Hänsyn till övriga förutnämnda faktorer har nämligen tvingat till modifikationer
på olika sätt, såsom framgår av den vid överstyrelsens framställning
fogade översiktstabellen över de föreslagna inspektionsområdena,
vilken tabell såsom bilaga torde få fogas jämväl till detta protokoll. Den
verkställda undersökningen har lett till ett antal av 52 inspektionsområden,
varför överstyrelsen förordat en ökning av inspektörernas antal från
34 till 52.
Jag har tagit under allvarligt övervägande, huruvida icke någon nedsättning
skulle kunna göras i detta antal. Vid en ingående granskning
av överstyrelsens framställning har jag dock icke kunnat finna skäl till
sådan anmärkning, som skulle föranleda minskning av sagda antal. Överstyrelsen
har visserligen uttalat såsom önskvärt, att inspektionsområdena
icke tilltoges större än att inspektören kunde besöka varje lärare en gång
om året, men vid upprättande av sitt förslag till rikets indelning i inspektionsområden
har överstyrelsen uppenbarligen själv avstått från förverkligandet
av detta önskemål. Beräknar man nämligen, såsom överstyrelsen
gjort, att en inspektör kan i medeltal ägna 170 dagar om året åt
tjänsteresor och att han i regel icke lämpligen kan besöka mer än två
lärare på samma dag samt att en del resdagar måste avses för andra
honom åliggande uppgifter än inspektionsbesök hos lärarna, finner man
lätt, att i ett normalområde med omkring 400 lärare, sådant som överstyrelsen
tagit till utgångspunkt för sina beräkningar, ungefär ett och ett hälft
år i medeltal eller kanske ännu mera kommer att förflyta mellan inspek
-
23
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
tionsbesöken hos varje lärare, och detta under förutsättning att inspektören
endast har folkskolorna att taga befattning med. Kommer så härtill
en betydande faktor, som överstyrelsen visserligen haft för ögonen men
helt naturligt på grund av ännu bristande material icke kunnat siffermässigt
införa i sina beräkningar, nämligen de nya fortsättningsskolorna, vilka,
såsom jag förut framhållit, komma att av inspektören kräva ett synnerligen
maktpåliggande och omfattande arbete, torde det tryggt kunna sägas,
att det, även med de nu föreslagna inspektionsområdenas storlek, i allmänhet
kommer att förflytta inemot två år mellan inspektionerna av samma
läraravdelning i folkskolan. Men att nu göra inspektionsområdena så
stora, att inspektionsfrekvensen bleve ännu mindre än den nyss nämnda,
kan jag så mycket mindre anse tillrådligt, som lärarpersonalen i det följande
utan tvivel kommer att hava större behov av inspektörens råd och
anvisningar, då det nu gäller att, i den mån omständigheterna medgiva,
lägga om undervisningen i riktning av större tidsenlighet och bättre tillgodoseende
av det praktiska livets krav.
Såsom jag redan nämnt, har överstyrelsen i förevarande avseende utgått
från ett normalområde med omkring 400 läraravdelningar, utan att detta
tal dock kunnat fasthållas i någon större utsträckning, enär hänsyn måst
tagas även till andra faktorer, såsom areal, antal skoldistrikt, skolor, skolbarn
och undervisningsavdelningar, kommunikationer in. in. Dessa faktorer
hava medfört ganska starka skiftningar med avseende på inspektionsområdenas
omfattning. Så hava exempelvis läraravdelningarna i ett Sinålandsområde
blivit endast 332, medan undervisningsavdelningarna i detta
område uppgår till icke mindre än 538. I de skånska inspektionsområdena
hava läraravdelningarna upptagits till omkring 500, beroende tydligen
på den stora folktätheten och de goda kommunikationerna; å andra
sidan hava läraravdelningarna i de vidsträckta områdena inom Norrlands
glest befolkade trakter med svåra kommunikationsförhållanden fått gå ned
under 300. Jag har emellertid icke kunnat finna annat än att det inflytande
överstyrelsen låtit nu nämnda faktorer utöva på förslaget till
inspektionsområden varit i stort sett tillbörligt, vilket givetvis icke utesluter,
att mindre jämkningar kunna visa sig lämpliga vid en slutlig prövning.
Denna prövning torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t.
Vare sig jag betraktar frågan med hänsyn till den utgångspunkt
överstyrelsen valt för sina beräkningar eller jag tager hänsyn till dessa
beräkningar i deras helhet, har jag sålunda funnit ådagalagt, att någon
anledning icke föreligger till ökning av de föreslagna inspektionsområdenas
storlek och därmed icke heller till nedprutning av de föreslagna inspektörernas
antal.
24
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
Folkskolinspektörsförbundets
framställning
år 1917.
Folkskoluverst
vrelsen
år 1917.
B. Löne- och pensionsreglering för folkskolinspektörerna.
I skrivelse den 23 augusti 1917 har styrelsen för statens folkskolinspektörers
förbund hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga
förslag dels om en löne- och pensionsreglering för statens folkskolinspektörer
i huvudsaklig överensstämmelse med vissa i skrivelsen angivna
grunder, dels om höjning till 600 kronor av de till folkskolinspektör utgående
expensmedlen.
1. Behovet av ny lönereglering''.
I skrivelsen erinras till en början om de grundsatser, som varit bestämmande
vid fastställandet av nu gällande avlöningsförmåner för folkskolinspektörerna,
likaså om den lönereglering, som vid tidpunkten för
skrivelsens avlämnande föreslagits för lärarpersonalerna vid de allmänna
läroverken och folkskoleseminarierna.
Härefter anföres i skrivelsen följande:
Att en effektiv lönereglering för de lärarkårer, om vilka i skrivelsen talats, vore
av oavvisligt behov påkallad syntes vara höjt över allt tvivel. Men enligt den uppfattning,
som gjort sig gällande bland statens folkskoliuspektörer, och åt vilken styrelsen
för nämnda inspektöiers förbund nu ville giva uttryck, vore det icke mindre
behövligt, att en dylik lönereglering komme till stånd jämväl för folkskolinspektörerna.
Visserligen fastställdes de nuvarande avlöningsbeloppen för inspektörerna så sent som
år 1914, men då dessa lönesatser bestämdes efter mönstret av löner, vilka måste betraktas
som låga, och då så gott som omedelbart efter löneregleringen en allmän
oerhörd pris>tegring inträdde, syntes det vara i enlighet med rättvisans och billighetens
krav, att eu ny lönereglering genomfördes, som, så vitt görligt vore, motsvarade
de ändrade tidsförhållandena.
Inspektörsförbundets framställning blev, såsom förut nämnts, av folkskolöverstyrelsen
med eget utlåtande den 31 augusti 1917 överlämnad till
Kungl. Maj:t. I sagda utlåtande uttalar överstyrelsen såsom sin mening,
att ny lönereglering för folkskolinspektörerna vore redan då av behovet
påkallad, och anför härom:
Med hänsyn därtill att de för olika grupper av lärare stadgade löner, vilka fått
tjäna till utgångspunkt, da folkskolinspektörernas avlöning år 1914 bestämdes, numera
allmänt erkänts som alldeles otillräckliga, och framställningar till 1917 års riksdag
för den skull gjorts om beredande under år 1918 av tillfällig löneförbättring åt olika
lärarkårer, faun sig överstyrelsen föranlåten att i skrivelse den 3 mars 1917 göra
hemställan om tillfällig lönefötbättring även åt folkskoliuspektörerna.
25
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
Redan i sagda skrivelse hade överstyrelsen anledning betona, att den avlöning,
som år 1914 fastställdes för folkskolinspektörerua, måste anses som jämförelsevis lag,
enär de löner, som dä tinno tjäna som mönster, voro avvägda med hänsyn till förhållanden,
vilka läge flera ar tillbaka i tiden. Särskilt hänvisade överstyrelsen till de
löner, som närmast tagits till föredöme, nämligen läroverks- och semiuarieadjunkternas
löner, vilka blivit reglerade så långt tillbaka som år 1904. Sedan Kungl. Magt, i
enlighet med överstyrelsens hemställan, hos liksdagen gjort framställning om tillfällig
löneförbättring jämväl åt folskolinspektörerna och sådan i samband med beslut om
liknande förbättring åt lärare vid olika slag av läroanstalter av riksdagen beslutats,
torde det få anses vara av statsmakterna erkänt, att folkskolinspektöreruas löner lika väl
som lönerna för lärare vid statens och kommunernas skolor böra snarast möjligt bliva
föremål för en definitiv reglering. Överstyrelsen bar därför ansett sig, samtidigt som
överstyrelsen gör framställningar om definitiv lönereglering för lärare vid folkskolesemininarier,
småskoleseminarier, folkskolor och småskolor samt högre folkskolor, jämväl
böra hemställa om dylik reglering för statens folkskolinspektörer.
I sin förberörda skrivelse den 9 oktober 1918 erinrar folkskolöverstyrelsen
om vad överstyrelsen i sitt nyssnämnda utlåtande år 1917 anfört
och fortsätter därefter i fråga om behovet av lönereglering för ifrågavarande
befattningshavare:
Då Kungl. Maj:t icke fann sig böra framlägga förslag om sådan lönereglering,
på samma gång som förslag gjordes om reglering av lärarlönerna, syne-; det överstyrelsen,
att ifrågavarande reglering icke bör längre uppskjutas. Inspektörerna komma
ändock att få sina löner reglerade ett år senare än de tjänstemän, med vilka de i
lönehänseende äro närmast att likställa.
Redan i det nu anförda torde föreligga tillräckliga skäl för att beslut om lönereglering
för folkskolinspektörerna fattas vid 1919 års riksdag. Någon ytterligare utredning
om behovet av att lösningen av frågan om förbättrade löner för ifrågavarande
befattningshavare icke ytterligare uppskjutes torde knappast vara erforderliga. Tydligen
lida de lika väl som andra löntagare under den rådande dvrtidens tryck. Givetvis
kännes det särskilt svårt för dem, då de få nöja sig med en jämförelsevis blygsam
tillfällig löneförbättring, under det att de befattningshavare, med vilka de av statsmakterna
jämställts i lönehänseende, fått sin ekonomiska ställning mera definitivt ordnad.
Därtill kommer, att den rese- och traktamentsersättning, som för närvarande utgår
till inspektörerna, under nu rådande förhållanden är alldeles otillräcklig, och då de ju
av sin tjänstgöring tvingas att tillbringa större delen av sin tid på resor, blir deras
ekonomiska belägenhet därigenom ännu mera bekymmersam. Det är att befara, att,
därest icke inspektörernas avlöning och ersättning i övrigt med det snaraste förbättras,
svårigheter skola möta att för ifrågavarande viktiga befattningar förvärva personer
med de förutsättningar, som erfordras.
2. Avlöningsbelopp och pensionsunderlag.
Enligt nu gällande bestämmelser utgår, såsom förut nämnts, till folkskolinspektör
lön i tre lönegrader ål) 2,700 kronor, 2) 3,050 kronor, 3) 3,400
kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,300 kronor, 1,450 kronor
Bihang till riksdagens protokoll 101!). 1 sand. 204 haft. (Nr 232). 4
Folkskolöverstyrelsen
år 1918.
Nuvarande
bestämmelser.
Iospektöis
förbundet.
Folkokolurerstvrelaen
år 1917.
26 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
och 1,600 kronor. Tjänstepension erhålla inspektörerna enligt lag den 11 oktober
1909 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vadan pensionsunderlaget
alltså utgöres av lönen.
Styrelsen för inspektörsförbundet erinrar, dels att för de tjänstemannakategorier,
från vilka goda inspektörskandidater företrädesvis vore att
påräkna, så gott som undantagslöst avsevärda löneförhöjningar beslutats
eller ställts i utsikt, dels att icke så få bland de kommunala folkskolinspektörerna
dåinera åtnjöte löneförmåner, som väsentligt överstege ej
allenast vad statsinspektörerna för det dåvarande uppbure, utan ock vad
som föreslagits för seininarielärarna.
Utan att angiva några bestämda belopp uttalar styrelsen det önskemålet,
att en blivande löne- och pensionsreglering för statens folkskolinspektörer
måtte bliva sådan, att löne- och pensionsbeloppen icke komme
att understiga de belopp, som i sådant hänseende komme att fastställas
för de manliga ämneslärarna vid folkskoleseminarierna.
Då det gäller att avväga de lönebelopp, som vid en lönereglering skola
fastställas, måste man, enligt folkskolöverstyrelsens mening, givetvis taga
hänsyn till betydelsen och omfattningen av den verksamhet, som åligger
vederbörande befattningshavare, överstyrelsen har därför erinrat om innebörden
och omfattningen av sagda verksamhet och därvid anfört i huvudsak
detsamma, som i det föregående återfinnes å sid. 8 och 9. Vidare
finner överstyrelsen ett annat krav stå i nära sammanhang med nämnda
synpunkter, nämligen att man så avväger lönebeloppen, att därigenom
skapas förutsättningar för en lämplig rekrytering av kåren i fråga, överstyrelsen
yttrar härom i sitt förutnämnda utlåtande bland annat:
Från både den ena och den andra synpunkten läge det nära till hands att söka
vinna ledning genom eu jämförelse med avlöningsförhållandena för andra tjänstemannakårer.
Så skedde då nu gällande löner för folkskolinspektörerna fastställdes; då togs
hänsyn till de avlöningsförmåner, som voro bestämda för de tjänstemannagrupper, från
vilka man kunde vänta att förvärva sökande till inspektörstjänster. Närmast var det
då seminarie- och läroverkslärarnas löner, som fingo tjäna till mönster.
Den överensstämmelse mellan ifrågavarande lärares och folkskolinspektörernas
löner, som sålunda bragtes till stånd, fick vara bestämmande jämväl i fråga om de
belopp, som fastställdes för den vid 1917 års riksdag åt inspektörerna beviljade tillfälliga
löneförbättringen. Huru angelägen man var att vidmakthålla denna överensstämmelse
framginge därav, att riksdagen, som ansåg sig böra gå något utöver vad
Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om tillfällig löneförbättring åt seminarie- och läroverksadjunkter,
beslutade en motsvarande förhöjning i de för folkskolinspektörerna
föreslagna beloppen. Då det blott var fråga om en provisorisk anordning, var det
27
KungL Maj:ts Proposition Nr 232.
helt naturligt, att man sökte så nära som möjligt ansluta sig till gällande förhållanden
för att icke föregripa den definitiva regleringen.
Det vore uppenbart — säger överstyrelsen vidare -— att det, i betraktande av
nu angivna omständigheter, förefunnes stark anledning att, såsom styrelsen för inspektörsförbundet
i sin framställning gjort, fortfarande som mönster för folkskolinspektörernas
löner använda de löner, som ifrågasatts för ämneslärarna vid folkskoleseminarierna.
Det syntes emellertid överstyrelsen, som om man med hänsyn till det
ändrade läge, vari seminariernas lönefråga för det dåvarande befunne sig, knappast
kunde.hålla så starkt fast vid den då rådande överensstämmelsen.
Överstyrelsen syftade härvidlag närmast därpå, att från såväl lärarlönenämnden
som överstyrelsen då förelåge förslag om helt ändrade grunder för avlöningen åt ämneslärarna
vid folkskoleseminarierna, ett förslag som vunnit starkt understöd i de över
lärarlönenämudens betänkande avgivna utlåtandena. Detta förslag ginge ut på att
folkskoleseminariernas ämneslärare borde, för att folkskoleseminarierna skulle i tävlan
med de allmänna läroverken kunna förvärva de lärare, de i egenskap av fackutbildningsanstalter
behövde, tillerkännas lika höga löner som de allmänna läroverkens
lektorer.
Samma synpunkter syntes icke kunna anföras beträffande folkskolinspektöreruas
löner. Erfarenheten kunde icke sägas hava ådagalagt, att det närmast vore under
konkurrens med de allmänna läroverken, som folkskolinspektörskåren blivit rekryterad
under de år, som gått, sedan en ny ordning för densamma blivit genomförd. Överstyrelsen
hade emellertid med det nu anförda icke velat säga, att man icke skulle vid
fastställandet av folkskolinspektörernas löner taga hänsyn till önskvärdheten av att
som inspektörer kunna förvärva för inspektörsuppdraget lämpliga lärare vid seminarierna
och de allmänna läroverken.
Huru stor ökningen av inspektörernas nuvarande lön jämte tillfällig löneförbättring
borde vara, syntes överstyrelsen knappast kunna avgöras efter rent objektiva
grunder. Överstyrelsen hade för sin del ansett en ökning av 500 kronor såsom skälig
och ville därför föreslå, att avlöningen i första lönegraden skulle utgöra 5,200 kronor.
Till nämnda grundlön skulle vidare komma tvä ålderstillägg å 500 kronor efter
respektive fem och tio års tjänstgöring. Lönegraderna skulle alltså bliva 5,200, 5,700
och 6,200 kronor.
1 fråga om avlöningens uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar
borde, enligt överstyrelsens mening, anordningen med olika belopp för
tjänstgöringspenningarna i de särskilda lönegraderna enligt överstyrelsens
förmenande icke längre bibehållas, överstyrelsen anför härom:
1 andra fall, då avlöningen utginge i blott tre lönegrader, vore tjänstgöringspenningarna
fastställda till ett och samma belopp i samtliga lönegrader. Så vore till
exempel förhållandet beträffande de för andra gradens tjänstemän i de centrala ämbetsverken
och för yrkesinspektörerna fastställda tjänstgöringspenningarna. Då folkskolinspektörerna
skulle hava blott tre lönegrader, syntes tjänstgöringspenningarna för
dem böra fastställas till samma belopp i alla tre lönegraderna. Med hänsyn till vad
i sådant avseende gällde för andra gradens tjänstemän och för yrkesinspektörer funne
sig överstyrelsen böra förorda, att folkskolinspektörs tjänstgöringspenningar måtte fastställas
ti f l 1,700 kronor i samtliga lönegrader. Hel pension skulle då för honom
komma att utgöra 4,500 kronor.
28
Löneregle
ringskom
mittén.
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 232.
Den i det föregående förordade avlöningen skulle utgå till ordinarie
folkskolinspektör. För inspektör, som tillsattes av Kungl. Maj:t genom
förordnande, borde enligt överstyrelsens mening, liksom för närvarande
den del av avlöningen, som motsvarade lönen, minskas med ett belopp,
motsvarande ordinarie folkskolinspektörs avgift för egen pensionering, och
syntes detta belopp skäligen böra sättas till 200 kronor.
Löneregleringskommittén har i sitt förenämnda utlåtande den 30 oktober
1918 för lolkskolinspektörerna föreslagit en begynnelseavlöning av
5,300 kronor, varav 3,500 kronor skulle utgöra lön och 1,800 kronor
tjänstgöringspenningar, samt därutöver två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 500 kronor. Till stöd för detta sitt förslag anför kommittén:
Då fråga år 1914 förelåg om lönereglering för statens folkskolinspektörer, hade
under ärendets förberedande behandling vissa jämförelser uppdragits mellan folkskolinspektörerna
och andra befattningshavare med en i stort sett motsvarande utbildning.
De lönebelopp, som då föreslogos och jämväl av riksdagen godkändes, voro beräknade
med hänsyn till avlöningsförmånerna för tjänstemannakårer, från vilka antingen folkskolinspektörerna
för det dåvarande i allmänhet rekryterades eller man kunde vänta
att förvärva lämpliga personer för inspektörsbanan. Närmast torde till grund för bestämmandet
av inspektörernas avlöningsförmåner hava legat de lönesatser, som då tillkommo
manliga adjunkter vid de allmänna läroverken och vid folkskoleseminarierna.
Denna överensstämmelse mellan bemälda lärares och folkskolinspektörernas avlöningar
var ävenledes bestämmande vid fastställande av den tillfälliga löneförbättring, som av
1917 och 1918 års riksdagar, på sätt i det föregående erinrats, beviljats inspektörerna.
Manliga läroverks- och seminarieadjunkter åtnjöto år 1914 en avlöning av 3,000
kronor, vartill kunde komma fyra ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, efter respektive
5, 10, 15 och 20 år. Då folkskolinspektörs avlöning bestämdes till 4 000 kronor,
vartill kunde komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, motsvarade sålunda
inspektörs begynnelseavlöning den avlöning, som en adjunkt efter intjänande av två
ålderstillägg kunde hava uppnått, varjämte inspektörs slutavlöning var till beloppet
lika med den slutavlöning, som tillkom läroverks- eller seminarieadjunkt.
I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har nu 1918 års riksdag
för manlig läroverksadjunkt ävensom för manlig adjunkt å övergångsstat vid folkskoleseminarium
fastställt en avlöning av 4,300 kronor, därav 2,700 kronor lön och
1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen,
vart och ett å 500 kronor. Ämneslärarbefattningarna vid folkskoleseminarierna hava
vidare av samma års riksdag ansetts böra förvandlas till lektorstjänster med eu avlöning
av, vad angår manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900
kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 500 kronor.
Pa sätt av den förut lämnade redogörelsen framgår, göres av styrelsen för statens
folkskolinspektörers förbund den uppfattningen gällande, att löne- och pensionsbeloppen
för inspektörerna icke borde understiga de belopp, som komme att fastställas för de
manliga ämneslärarna vid folkskoleseminarierna.
29
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.
Kommittén — som finner billigt, att folkskolinsppktöretnas avlöningsförhållanden
regleras, såsom senast här förut skett, med hänsyn tagen till de avlöningsbelopp, vilka
utgå till lärarpersonal vid omförmälda läroanstalter — anser sig dock icke kunna
förorda det önskemål, som sålunda från inspektörernas sida framställts. Enligt kommitténs
mening har folkskolöverstyrelsen rätt, då den — med tanken fästad på det
av densamma då förordade och av riksdagen sedermera godtagna förslaget om förvandling
av adjunktstjänsterna vid folkskoleseminarierna till lektorsbefattningar —-säger
sig anse, att med hänsyn till det ändrade läge, vari seminariernas lönefråga befunne
sig, man dåmera knappast kunde hålla så starkt fast vid den nu rådande överensstämmelsen.
Kommittén håller för sin del före, att vid bestämmande av de avlöningsbelopp,
som skäligen må böra tillerkännas statens folkskolinspektörer, man bör söka i möjligaste
måu bibehålla den relation, som hittills i avlöningshänseende förefuuuits mellan
dessa inspektörer och adjunkter vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier.
Utgår man sålunda därifrån, att för närvarande — frånsett tillfällig löneförbättring
— folkskolinspektörs begynnelseavlöning är till beloppet lika med den avlöning,
som läroverks- eller semiuarieadjunkt efter intjänande av två ålderstillägg åtnjuter,
skulle, med hänsyn tagen till de av 1918 års riksdag för adjunkter vid de allmänna
läroverken och adjunkter å övergångsstat vid folkskoleseminarierna beslutade
avlöningsförmåner, begynnelseavlöningen för folkskolinspektör böra sättas till 5,300
kronor. A v detta belopp torde 3.500 kronor böra utgöra lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenuingar,
varjämte till lönen skulle kunna komma två ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, efter respektive fem och tio år. Slutavlöningen för folkskolinspektör
skulle vid bifall härtill motsvara den avlöning, som lektor vid högre allmänt läroverk
eller folkskoleseminarium efter intjänande av ett ålderstillägg kan hava uppnått.
Godkännes detta förslag, skulle enligt sedvanliga regler högsta pensionsunderlaget
för folkskolinspektör komma att utgöra 4,500 kronor. Nu har emellertid 1918
års riksdag i samband med lönereglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken
och folkskoleseminarierna fastställt, att för manlig lektor högsta pensionsunderlaget
skall utgöra 4,600 kronor och för manlig adjunkt å övergångsstat vid folkskoleseminarium
ävensom för manlig adjunkt vid allmänt läroverk 4.000 kronor. I
betraktande härav synes kommittén skäligt, att för folkskolinspektör högsta pensionsunderlaget
begränsas till 4.300 kronor.
För folkskoliuspektör, som av Kung! Maj:t tillsättes genom förordnande på viss
tid, föreslår folkskolöverstyrelsen själva lönens minskning med ett belopp, motsvarande
ordinarie folkskolinspektörs avgift för egen pensionering, vilket belopp enligt överstyrelsens
mening borde bestämmas till 200 kronor (i stället för nuvarande beloppet
100 kronor).
Mot förslaget i detta hänsende har kommittén ansett sig icke böra göra någon
erinran.
I nu förevarande avseende har folkskolöverstyrelsen i sin skrivelse
den 9 oktober 1918 frångått sitt förutnämnda år 1917 framställda förslag.
Under de ändrade förhållanden, som inträtt genom 1918 års riksdags
beslut angående ny lönereglering för vissa lärargrupper, har överstyrelsen
ansett, att begynnelseavlöningen för folkskolinspektörerna borde bestämmas till
Folkskolöverstyrelsen
år 1918.
30
Kung!. May.ts Proposition AV 232.
5.800 kronor, varav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar,
samt att därtill borde komma två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 500 kronor.
Som skäl för denna sin ändrade ståndpunkt i frågan åberopar överstyrelsen
först riksdagens beslut rörande avlöningen för folkskolseminariernas
åmneslärare:
Redan i sin framställning den 31 augusti 1917 betonade överstyrelsen, att starka
skäl kunde åberopas för att den rådande likställigheten i avlöningsförhållanden mellan
seminariernas ämneslärare och folkskolinspektörerna alltjämt måtte bibehållas. Överstyrelsen
kunde emellertid icke underlåta att framhålla, att frågan om en sådan likställighet
måste anses i viss mån komma i ett annat läge, därest ämneslärarna vid
seminarierna, såsom lärarlönenämnden föreslagit och överstyrelsen livligt förordat,
bleve i avlöuingsbänseeude likställda icke med de allmänna läroverkens adjunkter
utan med dessas lektorer. Det skäl, som anförts för en sådan förändring i seminarielärarnas
ställning, nämligen att seminarierna eljest icke skulle i tävlan med de allmänna
läroverken kunna förvärva de lärare, de i egenskap av fackutbildningsanstalter
behöva, kunde — framhöll överstyrelsen — icke göras gällande beträffande folkskolinspektörernas
löner. Erfarenheten kunde nämligen icke sägas hava ådagalagt, att
det närmast vore under konkurrens med de allmänna läroverken, som folkskolinspektörskåren
blivit rekryterad under de år, som gått, sedan en ny ordning för densamma
blivit genomförd. Vad sålunda anförts får emellertid icke tydas så, att man vid fastställandet
av inspektörernas avlöning icke skulle taga hänsyn till möjligheten att som
inspektörer kunna förvärva för inspektörsuppdraget lämpliga personer med den utbildning
och den erfarenhet, som är att finna hos de vid seminarierna och de allmänna
läroverken anställda lärarna. Tvärt om anser överstyrelsen, att det skulle vara
till skada för folkundervisningen, om ej denna möjlighet bleve i tillräcklig grad tillgodosedd.
Eu svårighet för överstyrelsen, då det gällde att föregående år föreslå bestämda
lönebelopp för folkskolinspektörerna, låg däri, att man då ej kunde veta, vilka
belopp, som skulle fastställas för seminariernas ämneslärare. Principen, att seminariernas
ämneslärare skulle bliva lektorer, var då ännu icke av Konung och riksdag godtagen,
och vilka lönebelopp som i den väntade löneregleringen för ifrågavarande lärare skulle
bestämmas kände man icke. Från lärarlönenämnden förelåg visserligen ett förslag i
avseende på lönernas belopp, men det var allmänt erkänt, att dessa belopp voro alltför
låga. Överstyrelsen hade också för sin del uttalat sig för högre belopp, men hela
löneregleringsfrågan för lärarna var, då överstyrelsen framställde sitt föregående förslag
angående folkskolinspektörernas avlöning, för närmare utredning överlämnad till
löneregleringskommittéu, vars betänkande i ämuet dock ännu icke förelåg. Då det i
alla fall var nödvändigt för överstyrelsen att föreslå bestämda belopp, kunde överstyrelsen
blott uttala som en förhoppning, att dessa måtte befinnas vara så avvägda, att
de komme att stå i lämpligt förhållande till de löner, som kunde bliva fastställda för
seminariernas lärare.
I det avseende, som nu berörts, ligger saken helt annorlunda. På grund
av den utav 1918 riksdag beslutade löneregleringen hava ämneslärartjänsterna vid
seminarierna blivit förvandlade till lektorat, och för dessa tjänster har fastställts
en avlöning i tre lönegrader med 5,800 kronor i första, 6.300 kronor i andra och
6.800 kronor i tredje lönegraden. Då så är förhållandet, ligger det tydligen när -
3i
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
mast till hands att taga i övervägande, om ej dessa avlöuingsbelopp skulle lämpligen
kunna bestämmas även för folkskolinspektörerna. Om så skedde, skulle uppenbarligen
rekryteringsfrågan från den nyss angivna synpunkten vara bäst tillgodosedd.
Vidare förklarar överstyrelsen, att även andra synpunkter hava föranlett
överstyrelsens ändrade förslag rörande avlöningsbeloppen. Sådana
synpunkter äro hänsynen till avlöningsförhållandena särskilt för kommunala
folkskolinspektörer, folkskollärare i ledande ställning inom folkskoleväsendet
samt rektorer vid högre folkskolor och kommunala inellanskolor.
överstyrelsen yttrar härom:
Överstyrelsen måste vid övervägande jämväl av övriga synpunkter, som bär böra
tagas i betraktande, finna de angivna beloppen för lektorslönerna vara lämpliga även
för inspektörerna. Detta gäller nämligen också med hänsyn till inspektörskårens rekrytering
från andra båll än ovan antytts. Såsom överstyrelsen i sin nämnda framställning
den 31 augusti 1917 framhöll, gäller det tydligen framför allt att ordna det så,
att man för uppdraget kan erhålla personer, som äro skickade att intaga en ledande
ställning på folkskoleväsendets område. I betraktande härav synes det, såsom ock inspektörsförbundets
styrelse i sin skrivelse framhållit, vara lämpligt, att vid lönernas
fastställande göra eu jämförelse med de löner, som de kommunala folkskolinspektörerna
hava att uppbära. Med hänsyn till vad ovan blivit anfört om arten och omfattningen
av folkskolinspektörernas verksamhet torde man ingalunda kunna säga, att en
statsinspektörs uppgift, arbete och ställning skulle i någon mån stå tillbaka för vad
som i dessa avseenden tillkommer en kommunal inspektör. Tvärt om torde det vara
uppenbart, att i viktiga avseenden större anspråk ställas på den förre. Visserligen
kan man nog icke tänka på att för statsinspektörerna komma upp till så höga löner
som dem, vilka de kommunala folkskolinspektörerna i våra allra största städer åtnjuta,
men det må icke anses för mycket begärt, att de förra i ekonomiskt hänseende bleve
likställda med de medelstora städernas kommunala inspektörer. Lönerna tör dessa
sistnämnda äro emellertid för närvarande ganska olika. Enligt vad överstyrelsen inhämtat
växla dessa löner, oberäknat för närvarande utgående särskilda dyrtidstillägg,
mellan en begynnelselön av 4,500 kronor och en slutlön av 9,000 kronor.
Nu är det emellertid att märka, att dessa belopp icke kunna anses vara vägledande,
då det gäller eu lönereglering, som skall träda i kraft först år 1920. Det
är nämligen att vänta, att med anledning av den av 1918 års riksdag beslutade löneregleringen
för de kommunalt anställda lärarna, städerna skola redan år 1918 företaga
eu väsentlig höjning av de vid deras folkskoleväsen anställda befattningshavarnas
löner och då jämväl de lokala folkskolinspektörernas.
Enligt vad som meddelats överstyrelsen föreligger redan förslag i sådant avseende
från skolrådet i eu medelstor stad, som för stadens folkskolinspektör föreslagit
eu begynnelselön av 7,500 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor.
Det är givet, att vid bestämmande av de kommunala folkskolinspektörernas
löner de nya folkskollärarlönerna komma att öva inflytande. Dessa löner böra enligt
överstyrelsens förmenande tagas i betraktande även vid bestämmandet av lönerna för
statens folkskolinspektörer. Det torde icke av någon bestridas, att eu folkskolinspektörs
avlöning bör stå avsevärt över folkskolläraravlöniugen. Detta betingas av folkskolinspektörens
verksamhet, av hans ställning som chef inom folkskoleväsendet och
av hänsyn till kårens ändamålsenliga rekrytering. Jämförelse synes närmast böra göras
32
Kung!. Maj:ts Proposition AV 232.
jäst med folkskollärarlönerna i våra större och medelstora städer. Där utgår i regel
folkskollärarnas avlöning, liksom fallet är med folkskolinspektörernas, i form av kontanta
medel utan naturaförmåner, och det är på dylika orter, som folkskolinspektörernas
bostadsorter i regel äro förlagda. I dylika städer är folkskolornas åiliga undervisningstid
i regel nio månader. Då detta skrives, är visserligen icke känt, huru städernas
löneregleringar för folkskollärarna komma att gestalta sig. Så mycket torde
dock kunna antagas, att slutlönen i åtskilliga fäll måste komma att uppgå till minst
5.000 kronor. Den kontanta lönen skulle enligt riksdagens beslut inberäknad ersättning
för en månads övertidsläsning bliva 3.275 kronor, och därtill kommer så ersättning
för 3 rum och kök samt för nödigt bränsle därtill. Visserligen är detta en
slutlön, som uppnås först efter femton års tjänstgöring. Det synes emellertid vara
riktigt, att just med denna jämföra folkskolinspektörs begynnelseavlöning. Folkskollärarna
erhålla nämligen på grund av rådande lärarbrist ordinarie anställning jämförelsevis
tidigt, under det att eu person i regel först i medelåldern kan påräkna att
bliva folkskolinspektör. Han måste nämligen, särskilt om han har väsentligen folkskollärarmeriter
att bygga på, ha omfattande erfarenhet att åberopa och i allmänhet
hunnit på sitt område förvärva eu ledande ställning, i vilken han kan hava ådagalagt
sig vara i besittning av de egenskaper, som särskilt fordras av en folkskohuspektör.
Även om man i stället utgår från folkskollärarens tredje lönegrad, synes icke
en begyunelseavlöuiug av 5,800 kronor för eu folkskoliuspektör vara för högt tilltagen.
Jämförelsen bör nämligen enligt överstyrelsens förmenande icke göras med folk.-kollärare
i allmänhet utan såsom ovan antytts med folkskollärare, som erhållit en ledande
ställning, som blivit överlärare eller kommunal inspektör. Redan en överlärare erhåller
ju utöver den egentliga folkskollärarlöneu ett särskilt arvode. Då detta belopp
är mycket växlande på olika platser och ifi ågavaraude arvoden ännu icke hunnit bliva
anpassade efter den frän och med år 1919 i kraft trädande löneregleringen, kan överstyrelsen
icke angiva några bestämda siffror. Överstyrelsen vill blott erinra därom,
att överlärarna vid Stockholms folkskolor sedan flera är tillbaka uppbära ett särskilt
arvode av 2,200 till 2,600 kronor om året.
Såsom förut antytts, kunna skäl anses föreligga för att med avseende på arbetets
art och läggning också jämföra folkskolinspektörerna med skolornas rektorer, enär
jämväl folkskolinspektörerna äro att betrakta som skolchefer. Även för rektorer vid
olika slag av skolor har 1918 års riksdag reglerat avlöningen.
För rektor vid en fyrklassig högre folkskola bestämdes ett särskilt arvode av
800 kronor. Då ju rektor i detta fall i regel är ordinarie ämneslärare, blir hans
kontanta avlöning, om han är anställd vid en allmän högre folkskola, 3,600 kronor,
om han är i första, och 4,800 kronor, om han är i högsta lönegraden, och, om han har
anställning i en yrkesbestämd skola, 3.900 kronor i första och 5.100 kronor i högsta
lönegraden. För rektor vid kommunal mellauskola blir rektors sammanlagda kontanta
avlöning 4,300 kronor i första och 5,500 kronor i högsta lönegraden. Det är emellertid
att märka, att till denna kontanta avlöning skall i varje fall komma bostad.
Enligt av särskilda sakkunniga uppgjort förslag till boställsordning skulle sådan bostad
i regel innehålla minst fem rum och kök, varjämte rektor skulle erhålla för bostadens
uppvärmning erforderligt bränsle Erhållas icke dessa förmåner in natura, skulle motsvarande
ersättning etter ortens pris lämnas. Det torde icke vara orimligt, om man
anser de nu senast nämnda förmånerna vara så mycket värda, att sammanlagda avlöningen
för de ifrågavarande rektorerna, åtminstone för rektor vid yrkesbesbestämd
33
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 232.
högre folkskola eller kommunal mellanskola, kommer att i många fall uppgå till och
stundom överstiga avlöniugen för folkskolinspektör, om denne erhölle lönegraderna:
5,800, 6.300 och 6,800 kronor. Man bör emellertid komma ihåg, att de skolor, vilkas
ledning des-a rektorer skola hava om hand, icke omfatta mera än fyra klasser, så att
det antal lärare, för vilka en sådan rektor skall vara chef, ofta blir jämförelsevis
litet, varför hans huvudsakliga sysselsättning blir lärartjänstgöringen. Såsom av det
föregående framgår skulle en folkskolinspektör hava att utöva tillsynen och ledningen
av folkskoleväsendet inom ett område med i medeltal omkring 400 lärare.
Slutligen sammanfattar överstyrelsen sitt förslag och sin motivering
derför på följande sått:
Vid sin granskning av de olika synpunkter, som enligt vad överstyrelsen nu
anfört synas böra tagas i betraktande vid bestämmandet av beloppen lör folkskolinspektörernas
löner, har överstyrelsen alltså, så''Om redan angivits, kommit till den bestämda
uppfattningen, att samtliga dessa synpunkter bliva på tillbörligt sätt beaktade,
om des''a belopp få bliva desamma, som enligt senaste lönereglering fastställts för
seminariernas lektorer. Därigenom bibehalles den grundsats beträffande förhållandet
mellan de båda nämnda tjäu.stemannagruppernas avlöning, som kommit till uttryck vid
föregående beslut i fråga om folkskoliuspektöreruas avlöningsförhållanden, därigenom
skulle folkskolinspektörerna vidare erhålla en avlöniDg, sona i tillbörlig grad motsvarar
betydelsen och omfattningen av deras verk-amhet och som står i lämpligt förhållande till
de lönebelopp, som av Konung och riksdag bestämts för andra till den allmänna folkundervisningen
börande befattningshavare, därigenom skulle också slutligen skapas utsikter
till en god rekrytering av kåren.
Då det gäller att bedöma den höjning i folkskolinspektörernas avlöning, som
skulle bliva en följd av överstyrelsens förslag, bör tagas i betraktande, att med inräknande
av den tillfälliga löneförbättringen utgår för åren 1818 och 1919 till folkskolinspektör
4,700 kronor i första, 5.200 kronor i andra och 5,600 kiouor i tredje lönegraden,
vadan ökningen skulle bliva 1,100 kronor i de två lägsta och 1,200 kronor i
högsta lönegraden.
Då överstyrelsen sålunda ansett sig böra förorda likställighet i lönehänseende
mellan folkskolinspektör och seminarielektor, får detta givetvis icke förstas sä, att
över.-tyrelsen skulle anse överensstämmelse råda mellan nämnda befattningshavare i
fråga om utbildning eller verksamhet. Att en sådan överensstämmelse icke förefinnes
framgår otvetydigt av den föregående framställningen. Det är i väsentliga hänseenden
helt andra insikter och erfarenheter, som kiävas av eu folkskolinspektör än av
en lektor, och detta gäller även om vissa personliga egenskaper. Genom den motivering,
överstyrelsen i det föregående anfört, har överstyrelsen velat visa, att folkskolinspektör
både med hänsyn till arbetet och till rekryteringen bör erhålla en avlöning av
ungefär samma storlek som den, vilken tillerkänts lektor, och det är då givetvis ändamålsenligt
att stanna vid samma lönesatser, enär därigenom vinues den fördelen, att
inspektörs avlöning kommer att bestämmas i enlighet med en reglerad lönetyp, som
redan vunnit tillämpning på närbesläktade områden.
Genom likställigheten med lektorerna vinues också, att folkskolinspektörernas avlöning
framgent som hittills uppdelas på blott tre löuegrader. Eu sådan anordning
betingas av det förut angivna förhållandet, att folkskolinspekiörerna i regel först efter
en längre föregående verksamhet erhålla sina befattningar.
Bihang till riksdagens protokoll 1219. 1 sand. 204 käft. (Nr 232.)
5
34
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 232.
överstyrelsen tillåter sig här framhålla, att de av överstyrelsen förordade lönerna
icke uppgå till fullt så stora belopp, som sedan flera år tillbaka tillerkänts en annan
grupp av statstjiinare, med vilken det med hänsyn till verksamhetens art synes fore''''aga
stärka skal att här göra en jämförelse, nämligen yrkesinspektörerna.
Den av överstyrelsen förordade överensstämmelsen med den för seminarielektor
stadgade avlöningen bör givetvis också gälla avlöningens uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar.
Detta innebär, att tjänstgöringspenningarna för folkskolinspektör
skulle utgöra 1,900 kronor i varje lönegrad.
Liksom för lektor bör emellertid högsta pensiousunderlaget icke utföra lönen i
högsta lönegraden utan ! stället fastställas till 4,600 kronor.
Den i det föregående förordade avlöningen skulle utgå till ordinarie folkskolinspektörer.
För inspektör, som tillsättes av Kungl. Maj:t genom förordnande, bör
liksom för närvarande den del av avlöningen, som motsvarar lönen, minskas med ett
belopp motsvarande ordinarie folkskolinspektörs avgift för egen pensionering, och synes
detta belopp skäligen böra sättas till 200 kronor. Alltså skulle sådan inspektörs be°ynnelseavlöning
komma att utgöra 5,600 kronor. °
3. Bidrag från landsting till folkskolinspektörs avlöning.
regering*- Löneregleringskommittén har erinrat om den nuvarande bestämmelsen,
kommittén, att, så länge från landsting ersättning utginge till folkskolinspektör i denna
lians egenskap, avlöningen av statsmedel skulle minskas med ett nämnda
ersättning motsvarande belopp och i följd därav såsom pensionsunderlag
tjäna lönen i vederbörande lönegrad, samt förordat, att, därest och så
länge sådan ersättning fortfarande utginge, avlöningen av statsmedel skulle
minskas med ett nämnda ersättning motsvarande belopp och i följd därav
såsom pensionsunderlag tjäna lönen i vederbörande lönegrad, dock hö^st
4,300 kronor. '' B
Folkskolöverstyrelsen
år 1918.
Härom anför överstyrelsen bland annat:
Detta stadgande har uppenbarligen tillkommit på grund därav, att, innan folkskolinspektörernas
löner ordentligt reglerats, vissa landsting lämnade avlöningstillägg.
Det var ju att vänta, att den här ovan återgivna bestämmelsen skulle få till följd, att
bidragen från landstingen skulle komma att indragas. Så har också skett. Enligt vad
överstyrelsen från inspektörerna inhämtat, erhåller numera icke någon av dem särskilt
avlöningstillägg från landsting. Vid sådant förhållande synes det överstyrelsen lämpligast,
att här ifrågavarande stadgande uteslutes ur avlöningsbestämmelserna.
4. Ortstillägg.
be^tammdMr ^ folkskolinspektör, vars inspektionsområde infattar Stockholms stad.
därest han där är bosatt, samt till folkskolinspektör, vars inspektionsområde
huvudsakligen är förlagt till Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens
län och som där är bosatt, utgår för närvarande ortstillägg å 500 kronor.
35
Kung!. Maj:ts Proposition Kr 232.
Folkskolöverstyrelsen har ansett, att dessa ortstillägg borde fortfarande
utgå.
O
Löneregleringskommittén har däremot föreslagit en nedsättning av
beloppen till 300 kronor och som skäl härför anfört:
Då fråga senast förelåg om reglering av avlöningsförhållandena för lärare vid de
allmänna läroverken och folkskoleseminarierna, hade såväl av den s. k. lärarlöuenämnden
i dess den 31 oktober 1914 avgivna betänkande som av vissa kårer och myndigheter
yrkats på ortstillägg med närmare angivna belopp åt lärare i Västerbottens och Norrbottens
län.
I sitt den 21 februari 1918 avgivna utlåtande över lärarlöuenämndens omförmälda
betänkande in. m. (delen LV av kommitténs tryckta betänkande]]) erinrade
kommittén i förevarande fråga, hurusom, enligt vad kommittén hade sig bekant, såväl
socialstyrelsen som en särskild kommission för det dåvarande vore sysselsatta med
undersökningar till utrönande, i vad mån de olika höga levnadskostnaderna inom
landet3 skilda delar kunde betinga ortstillägg för vissa grupper statstjänare. När resultatet
av dessa undersökningar förelåge, komme tilläveutyrs frågan om ortstillägg
att upptagas till behandling för statens befattningshavare i gemen och således även
för de till undervisningsväsendet hörande.
Vid sådant förhållande hade kommittén — som visserligen ansett skäl kunna
åberopas till förmån för nämndens förslag —- icke funnit sig böra för det dåvarande
förorda, att rätt till ortstillägg infördes för ifrågavarande befattningshavare.
Kungl. Maj:ts i ämnet till 1918 års riksdag avlåtna proposition upptog ej heller
förslaget om ortstillägg åt vissa lärargrupper i de norrländska länen; och fastän inom
riksdagen motiomvis yrkanden framställdes om ortstillägg åt ifrågavarande befattningshavare,
godkände riksdagen Kungl. Maj:ts i överensstämmelse med kommitténs förslag
i denna punkt avfattade framställning.
Med nu anförda omständigheter för ögonen har kommittén icke kunnat underlåta
att ställa sig synnerligen tveksam inför frågan, huruvida de till vissa tolkskolinspektörer
nu utgående ortstilläggen böra vid en blivande lönertglering bibehållas. Då
emellertid ortstillägg ansetts vid andra av 1918 års riksdag beslutade löneregleringar
böra bibehållas, t. ex. i fråga om vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,
och dä dessutom det föreliggande spörsmålet blivit så pass sent som vid 1914
års senare riksdag behandlat, tiar kommittén icke ansett sig böra förorda den ifrågavarande
avlöningsformens indragning för vederbörande folkskolinspektörers vidkommande.
Det må dock erinras, dels att enligt hittills tillämpade regler ortstillägg till befattningshavare
i vissa norrländska län ansetts böra utgå med ett belopp, utgörande
hälften av vad i samma hänseende tillkommer motsvarande befattningshavare i Stockholm,
dels ock att för tjänstemän vid centrala ämbetsverk i Stockholm av andra och
första normalgraderna ortstillägget utgör allenast 400 respektive 300 kronor.
Såväl med hänsyn härtill som ock i betraktande av den avlöningsförhöjning, som
vid bifall till kommitténs förslag i allt fall skulle tillkomma folkskolinspektör, har
kommittén funnit — även med bibehållande av den vissa folkskoliuspekt.örer nu tillkommande
rätt till ortstillägg — skäl kunna anföras för en begränsning av dessa
ortstillägg till 300 kronor; och då i förevarande avseende någon skillnad hittills ej
ansetts böra förefinnas mellan folkskolinspektör, vars inspektionsområde innefattar
Folkskolöverstyrelsen
år 1017.
Lönc
reglerings
kommittén.
Foikskol•■verrtyrelsen
år 1916.
Nuvarande
*<es timme! ser.
Falkskoloveistyrelsen
år 1917.
36 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.
Stockholms stad och .som är där bosatt, samt folkskolinspektör, vars inspektionsområde
huvudsakligen är förlagt till Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län och som
är där bosatt, har kommittén icke velat ifrågasätta någon ändring härutinnan, utan
torde ortsi illägget till en var av nämnda tolkskolinspektörer böra utgå med sagda
belopp, 300 kronor.
En av kommitténs ledamöter, Aug. Nilsson i Kabbarp, har i fråga
om ortstillägg till folkskolinspektörer hyst en från kommitténs flertal avvikande
mening och i sådant avseende anfört:
Att.tilldela vissa folkskolinspektörer ortstillägg finner jag ej vara av nu föreliggande
omständigheter tillräckligt motiverat.
Frågan om ortstillägg är ganska omtvistad och torde, även om man gärna accepterar
principen, ej kunna ordnas eller tillämpas på tillfredsställande sätt, förrän den
statistiska utredning, som i berörda hänseende pågätt och pågår, blivit framlagd.
Under nuvarande ovissa förhållanden och jämväl med hänsyn till storleken av
den löneförbättring, som kommittén i övrigt här föreslagit, bör efter min mening avlöningsformen
ortstillägg ej tillgripas, liksom sådant tillägg ej utgår enligt den av 1918
års lagtima riksdag beslutade lönereglering för lärarpersonalen, varur kåren av inspektörer
plägar rekryteras.
Vill man dock, trots dessa betänkligheter, tillerkänna inspektörerna i Stockholm
och de tre nordligaste länen ortstillägg — vilket då måste ske i anslutning till de så
kallade statskontors- och landstatstyperna — så tycks det mig uppenbart, att man får
stanna för de bolopp, som utgå antingen till första eller andra gradens tjänsteman,
eller något belopp däremellan, alltså för i Stockholm bosatt inspektör lägst 300 och
högst 400 kronor samt för inspektör, bosatt i något av de tre nordligaste länen, lägst
150 och högst 200 kronor. Det av kommittén föreslagna beloppet av 300 kronor för
alla dessa inspektörer synes mig mera godtyckligt valt.
Folkskolöverstyrelsen har i sin skrivelse den 9 oktober 1918 vidhållit
sitt förut gjorda förslag, att ortstilläggen måtte utgå med samma belopp
som hittills, eller med 500 kronor.
5. Vikariatsarvode.
Beträffande ersättning till vikarie för sjuk folkskolinspektör gäller för
närvarande, att sådan ersättning skall beräknas efter högst 3,000 kronor
för år. Härjämte har Kungl. Maj:t föreskrivit, att arvode åt vikarie för
folkskolinspektör skulle, där Kungl. Maj:t ej i särskilda fall annorlunda
förordnade, utgå med 3,000 kronor för kalenderår räknat.
Folkskolöverstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse år 1917 föreslagit
en höjning av vikariatsarvodet till 4,000 kronor ävensom bibehållande av
rätt för Kungl. Maj:t att i visst fall föreskriva högre arvode.
37
Kungi. Maj:ts Proposition Kr 232.
Ifrågavarande bestämmelse har kommittén uppfattat så att, då till
vikarie för folkskolinspektör, som är tjänstledig på grund av sjukdom,
arvode skall utgå efter högst 3,000 (respektive 4,000) kronor för år, härvid
skola i första hand ifrågakomma den tjänstlediges tjänstgörings penningar
och att vad därutöver erfordras till uppbringande av arvodesbeloppet
till ”högst 3,000 (respektive 4,000) kronor efter år räknat skall utgå av
förslagsanslaget till avlöning m. m. åt folkskolinspektörer; i de fall, då
arvode åt vikarie för folkskolinspektör, som är tjänstledig av annan anledning
än styrkt sjukdom, skall utgå efter högst 3,000 (respektive 4,000)
kronor för kalenderår eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande. i varje
särskilt fall, efter högre belopp, förutsätter kommittén, att härvid skola
lända till efterrättelse den i vederbörande avlöningsvillkor lämnade föreskriften
i fråga om förpliktelse för den, som är tjänstledig av annan anledning
än styrkt sjukdom, att under tjänstledigheten avstå av sin avlöning
mera än tjänstgöringspenningarna.
Under uttalande härav finner sig kommittén kunna tillstyrka vad i
nämnda hänseende föreslagits.
I sin merberörda skrivelse år 1918 har folkskolöverstyrelsen hemställt,
att ifrågavarande arvode måtte fortfarande sättas till 1,000 kronor lägre
än ordinarie folkskolinspektörs begynnelseavlöning. Detta förslag innebär
alltså, att arvodet för vikarierande folkskolinspektör skulle fastställas till
4,800 kronor. Som skäl härför anför överstyrelsen:
överstyrelsen anser sig i detta sammanhang särskilt böra framhålla ett skäl för
att vikariearvodet icke sättes för lånt. Såsom framgår av vad överstyrelsen förut
anfört, krävas av en inspektör särskilda insikter och speciella personliga egenskaper.
Bä''ta tillfället att pröva, huruvida dessa hos en person äro för hauden, är tydligen,
om denne får någon tid tjänstgöra som inspektör. En möjlighet härtill erbjuder just
vikariatstjänstgöring, och det är därför av vikt ur rekryteringens synpunkt, att arvodet
för sådan tjänstgöring ej sättes lägre än att väl kvalificerade personer kunna utan
att behöva befara minskning i sina inkomster åtaga sig densamma.
6. Expenser.
Såsom förut nämnts bestämdes i samband med 1914 års lönereglering
för folkskolinspektörerna, att till folkskolinspektör skulle utgå ersättning
för expenser med 300 kronor. Ifrågavarande expensmedel vore avsedda
att täcka kostnader för expeditionsrum, telefon, skrivmaterialier, tryckning
av cirkulärskrivelser, renskrivningsarbete och dylikt.
Beträffande dessa expensmedel anför inspektörsförbundets styrelse:
Löneregleringsk
o mmitt én.
1’olkskolSverstyrelsen
år 1918.
Nuvarande
bestämmelser,
Inspektörs
förbundet.
38
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.
. ■^>a Sr4Q<^ av c^eQ valdsamma prisstegringen och nödvändigheten för inspektörerna,
åtminstone i de större inspektionsområdena, att i rätt stor utsträckning anlita skrivhjälp
hade den nämnda ersättningen befunnits icke på långt när tillräcklig. Från 20
inspektörer hade inkommit meddelanden angående de årliga utgiftsbelopp, som för
andäraälet av dem använts. Av dessa meddelanden franuringe, att i medeltal omkring
tia kr0no°r ar**^en åtgätfc att täcka de kostnader, för vilka expensbidraget vore avsett
Under sadana förhållanden syntes en höjning av nämnda bidrag från 300 kronor till
det dubbla beloppet icke få anses oskälig.
överstyrelsen ^ ^ anförda skal tillstyrker folkskolöverstyrelsen, att berörda ersättning
år 1917. måtte få utgå med 600 kronor.
reglerings- Löneregleringskommittén har härom anfört följande:
kommittcn. Uppenbarligen maste orsaken till de ökade kostnaderna för expenser främst vara
att söka i de^ starka prisstegringarna på materialier av allehanda slag m. m. En
höjning av ifrågavarande belopp torde fördenskull under nuvarande förhållanden vara
befogad. Dock synes den ifrågasatta ökningen kunua begränsas till 200 krouor, och
torde anslag för sadant. ändamål böra såsom tilläggsanslag tills vidare utgå å extra
stat. Givetvis bär ersättning för expenser även utgå till den, som vikarierar å vakant
eller ledig inspektörstjänst.
överstyrelsen k olkskolöverstyrelsen har i sin skrivelse den 9 oktober 1918 ifråga -år 1918. satt, att ersättningen till expenser skulle höjas till 800 kronor förgår,
och som skäl härför anfört:
Då det nu utgående beloppet år 1914 bestämdes, både man tydligen svårt att
grunda detsamma pa nagra exakta beräkningar beträffande de kostnader, som därmed
skulle bestridas. Inspektörsförbundets styrelse hade gjort undersökning angående vad
som verkligen erfordrats lör täckande av de kostnader, för vilka expensauslaget är
avsett, och i detta avseende erhållit uppgifter från 20 inspektörer. Enligt dessa upp
£1™!*’
s'')m närmast avse år 1916, uppgingo de ifrågavarande kostnaderna i medeltal
till 625 kronor.
Det torde vara uppenbart, att med de prisförhållanden, som man numera bär att
räkna med, varken 300 eller 600 kronor kunna räcka till de olika ändamål, varom här
är fråga, hör förvarande av arkiv och för mottagande av besökande behöver inspektör
?!.sRJ?nera etk särskilt expeditionsrum med värme och belysning, och kostnaderna ensamt
härför torde väl i många fall uppgå till inemot 600 kronor. Härtill kommer, att telefouavgifterna,
blivit höjda och att priset på -papper och andra skrivmaterialier stigit i
hog grad. För att inspektörens viktigare uppgifter ej skola åsidosättas för rent mekaniska
göromål, är det av vikt, att han för ren-krivningsarbete och vissa slag av granskningsarbeten
kan anlita biträde, men även ersättningen för dylikt arbete har på senare
tid betydligt ökats.
_PeL-kan ^ar nara till hands att göra en jämförelse med huru det i förevarande
hänseende ställer sig för rektorer vid folkskoleseminarier och allmänna läroverk
samt för kommunala inspektörer. Dessa förfoga i regel över särskilt tjänsterum med
varme och belysning, deras utgifter för telefon, skrivmaterialier och dylikt tillgodoses
38
Kung1. Maj.is Proposition Nr 232.
från läroanstaltens eller skoldistriktets stat, och ersättning åt skrivbiträde bestrides
från andra anslag än dem, som utgå till befattningshavarens avlöning. Till belysning
må här nämnas, att anslag för skrivbiträde utgår i fråga om folkskoleseminarium med
150 kronor för år vid enkelseminarium och med 250 kronor vid dubbelspminarium; vid
de allmänna läroverk, för vilka sådant anslag utgår, nämligen de högre läroverken
och de större realskolorna, växlar det mellan 250 och 800 kronor. Det är emellertid
att märka, att det är ifrågasatt, att en höjning skall ske av sagda anslag, vilka dock
skola täcka blott en mindre del av de kostnader, som motsvara folkskolinspektörs
expensutgifter. Av 1918 års riksdag har nämligen begärts utredning beträffande denna
angelägenhet.
Vad angår yrkesinspektionen, med vars förhållanden det ju också kan vara belysande
att göra eu jämförelse, är motsvarande angelägenhet, efter vad överstyrelsen
inhämtat, så ordnad, att till de olika inspektionsdistriktens expeditioner från ett särskilt
anslag, som disponeras av socialstyrelsen, utgå medel, som täcka sådana kostnader, som
skola bestridas av folkskolinspektörs expensanslag, så att vederbörande tjänstemän icke
själva behöva göra några utgifter för dylika ändamål.
I betraktande av de förhållanden, överstyrelsen nu berört, har överstyrelsen
kommit till den övertygelsen, att folkskolinspektörs ersättning för expenser, därest den
verkligen skall motsvara de kostnader, den skall täcka, och därest folkskolinspektör
icke skall komma att på sin avlöning vidkännas avdrag, som icke drabba andra tjänstemän,
icke kan sättas till lägre belopp än 800 kronor. Överstyrelsen anser sig därför
böra förorda, att ersättningen i fråga från och med år 1920 måtte utgå med nämnda
förhöjda belopp.
Folkskolöverstyrelsen bär vidare ansett eu bestämmelse om medel till
ersättning för expenser åt vikarierande folkskolinspektör vara behövlig och
föreslagit, att sådana medel skulle beredas därigenom, att den tjänstledige
inspektören av sina expensmedel avstode eu viss del. (Iverstyrelsen yttrar
härom:
Det har under den gångna tiden inträffat, att villrådighet gjort sig gällande i
fråga om vikarierande inspektörs rätt att uppbära expensersättning. Då anslaget på
grund av sin natur synes böra tillhöra befattningen, torde vara klart, att vikarie å
ledig befattning bör äga att erhålla ifrågavarande ersättning. Likaledes synes expensanslaget
i det fall, att befattningens innehavare med avstående av egna löneförmåner
förordnats att bestrida annan befattning i statens tjänst, böra utgå till den, som förordnats
att uppehålla inspektörsbefattningen. Åt annan vikarie för tjänstledig inspektör
torde icke något särskilt expensanslag behöva utgå. Sådan vikarie bör givetvis äga
tillgång till inspektörsexpeditionens lokal med därtill hörande telefon, journaler, liggare
och arkiv. För vissa nödiga utgifter, såsom för skrivmaterialier, för renskrivning eller
dylikt, behöva visserligen medel stå till vikariens förfogande. Men då motsvarande
utgifter inbesparas på innehavarens expensanslag, torde sagda medel lämpligen utgå
frän detta. Tjänstinnehavaren skulle alltså förpliktas att avstå viss del av sina expensmedel
åt vikarien, och vill överstyrelsen såsom lämpligt belopp i detta hänseende
föreslå 300 kronor för år räknat.
I anslutning till vad överstyrelsen nu senast anfört synes det överstyrelsen, att
frågan om ersättning för expenser åt vikarierande inspektör lämpligen löses på det
sättet, att vikarie, som uppehåller ledig inspektörsbefattning, skall uppbära samma
Nuvarande
bestämmelser.
40 Kung!. MajUs Proposition Nr 232.
expensersättning som ordinarie folkskolinspektör och att folkskolinspektör, som är
tjänstledig, skall av honom tillkommande ersättning för expenser till sin vikarie avstå
300 kronor för år räknat, så vida icke Kungl. Maj:t i särskilt fall bestämmer, att
han skall avstå högre belopp.
7. Avlöningsvillkor.
Nu gällande villkor och bestämmelser för åtnjutande av folkskolinspektörs
avlöningsförmåner äro enligt kungörelsen den 9 oktober 1914
(nr 255) angående avlöning åt folkskolinspektörer m. m. följande:
att folkskolinspektör skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden samt reglering av tjänstgöringsområde eller förflyttning
till annat område, som vid en möjligen inträdande förändring i folkskolinspektionens
organisation eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende
vara pliktig att, med bibehållande av den avlöning han innehar, i enlighet med
nya eller förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromålen;
att med ordinarie befattning såsom folkskolinspektör icke må förenas annan tjänst
å rikets, riksdagen eller kommuns stat;
att med folkskoliuspektörsbefattning ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj
försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej folkskolöverstyrelsen,
uppå därom gjord framkallning och efter prövning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjän-tebefattning ej må anses inverka hederligt för tjänstgöringen såsom
folkskolinspektör, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare
bibehållas;
att tjänstgöringspeuningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen
tjänstgjort, men skola för den tid, han varit från tjänstgöringen befriad, utgå
till den, som uppehållit befattningen;
att den, som av sjukdom hiudras att förrätta sin befattning, äger uppbära hela lönen
eller den del av avlöningen, som anses motsvara lönen, jämte ortstillägg, då sådant utgår,
men att den, som uudfär ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgörings
}>enningar
avstå så mycket av lönen eller den del av avlöningen, som anses motsvara
önen, eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit sig
från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna
styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen,
den del av hans avlöning, som icke av folkskolöverstyrelsen prövas böra användas till
befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej folkskolöverstyrelsen
finner skäligt lata honom uppbära något därav;
41
Ku)igl. ilaj:ts Proposition Nr 232.
att uppflyttning från lägre till hö^re lönegrad må äga ram efter förloppet av
fem år, under villkor att tjänstinuehavaren under mera än fyra femtedelar av den
tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda uppflyttning, med gott vitsord bestritt
sin egen befattning, vare sig såsom ordinarie innehavare eller på grund av förordnande,
eller ock, på grund av förordnande, bestritt annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, under iakttagande av att vid uppflyttning till högre lönegrad den
högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det,
varunder deD stadgade tjämtald jrn blivit uppnådd; skolande i fråga om tjänstursberäkning
för uppflyttning till högre lönegrad gälla, dels att i tjänst varande statens folkskolinspektör,
vilken innehaft sin befattning såsom huvudsyssla, må vid övergång till den
nya lönestaten äga tillgodoräkna sig den tid, under vilken han innehaft förordnande
såsom statens folkskoliuspektör, dels oek att, därest ordinarie adjunkt vid
minarium eller allmänt läroverk, vilken befordras till folkskolinspektör, redan intjänat
högre avlöning än folkskolinspektörs begynnelseavlöning, honom skola omedelbart tillgodoföras
sä mänga ålderstillägg som folkskolinspektör, att hans avlöning i sistnämnda
befattning blir lika hög som dmi avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt, varjämte,
där adjunkt vid befordran till folkskolinspektör icke erhåller högre avlöning äu den,
han som adjunkt uppburit, honom tillgodoräknas för uppflyttning till närmast högre
lönegrad såsom folkskolinspektör den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen,
efter det han i denna befattning senast uppflyttades i högre lönegrad;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,
redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar honom till pension,
icke må tillträda samma förhöjning;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall
själva lönen eller del av avlöningen, som anses motsvara lönen, ävensom ortstilllägg,
där sådant tillhör befattningen, skola utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till
pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare
av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat; samt
att den, som tillträder de nya avlöningsförmånerna, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.
1 sitt utlåtande år 1917 ifrågasatte folkskolöverstyrelsen icke några
egentliga ändringar i nyssnämnda villkor. Överstyrelsen erinrade visserligen
om avlöningsvillkoren för adjunkt vid folkskoleseminarium eller allmänt
läroverk, vilken befordrades till folkskolinspektör, och tänkte sig möjligheten
av en ändring i dessa villkor, men då överstyrelsen icke ägde
kännedom om de blivande lönerna för ämneslärare vid berörda läroanstalter,
kunde överstyrelsen icke avgiva något förslag i nämnda avseende.
Löneregleringskommittén fann de nu gällande avlöningsvillkoren i stort
sett kunna äga giltighet även efter ny lönereglering. Endast i ett par
hänseenden ansåg kommittén sig böra göra vissa erinringar.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 204 höft. (Nr 232.)
Folkskolöverstyrelsen
år 1917.
Lönereg lerings kommittén -
6
42
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.
Beträffande avlöningsvillkoren för sådan adjunkt vid folkskoleseminavium
eller allmänt läroverk, som befordras till folkskolinspektör, erinrar
kommittén om nu gällande, i det föregående återgivna bestämmelser och
vttrar därom:
j
Det var framför allt med hänsyn till seminarieadjuukter, vilka skulle vilja övergå
till inspektörsbefattning, som en bestämmelse av angivna innebörd befanns av förhållandena
påkallad. Enär emellertid läroverksadjunkter varit fullkomligt jämställda med
seminarieadjunkter i fråga om såväl kompetens som avlöningsförmåner, ansågs ett medgivande
av nämnda art böra omfatta även dem.
Då nu adjunktsbefattningarna vid folkskoleseminarierna skola förvandlas till lektorat
och då vidare sagda bestämmelse väl näppeligen torde hava någon egentlig betydelse
för läroverksadjunkter, vilka endast i särskilda undantagsfall kunna tänkas vilja
övergå till inspektörstjänstgöring, torde det kunna ifrågasättas, huruvida en bestämmelse
av angivna innebörd bör bibehållas. Vid det förhållande emellertid, att vid
folkskoleseminarierna tills vidare torde komma att finnas ad junkter å övergångsstat och
dessa ad junkter äro i avseende å kompetens och avlöningsförmåner likställda med läroverksadjunkter,
har kommittén icke ansett sig böra förorda bestämmelsens upphävande.
Den torde dock böra erhålla en förändrad avfattning av ungefärligen följande
innehåll: Därest ordinarie manlig adjunkt å övergångsstat vid folkskoleseminarium
eller ordinarie manlig adjunkt vid allmänt läroverk vid befordran till folkskolinspektör
redan intjänat det sista ålderstillägget såsom adjunkt, skall honom omedelbart tillgodoföras
ett ålderstillägg såsom folkskolinspektör; skolande, därest adjunkt vid befordran
till folkskolinspektör icke erhåller högre avlöning än den, han som adjunkt uppburit,
honom tillgodoräknas för uppflyttning till närmast högre lönegrad såsom folkskolinspektör
den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna
befattning senast uppflyttades i högre lönegrad.
I avseende å avlöningsvillkoren anser kommittén det vidare böra föreskrivas,
i likhet med vad riksdagen i en hel del fall vid senare löneregleringar
beslutat, att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid förehållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma
förhöjning.
loiiukoi- I sin merberörda skrivelse den 9 oktober 1918 uttalar folkskoiöver
.
werstyreisen styre]sen fortfarande såsom sin mening, att nu gällande villkor och bestämmelser
för löneförmånernas åtnjutande torde i de flesta avseenden kunna
bibehållas oförändrade. Men i ett par punkter anser överstyrelsen sig
böra framställa särskilda förslag. Sålunda anser överstyrelsen nu, att en
bestämmelse motsvarande den, som nu gäller för adjunkt vid folkskoleseminarium
eller allmänt läroverk, som befordras till folkskolinspektör, bör
fortfarande finnas samt att den bör utsträckas att gälla även för vissa andra
fall. Härom yttrar överstyrelsen:
48
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
Överstyrelsen anser, att eu motsvarande bestämmelse allt fortfarande bör finnas.
Då folkskolinspektörerna med den av överstyrelsen föreslagna avlöningen skulle jämställas
med seminariernas och de allmänna läroverkens lektorer, följer tydligen, att
bestämmelsen i stället skulle tillämpas på lektor. Det synes emellertid överstyrelsen
föreligga skäl för att stadgandet far något större räckvidd. Då rätt att räkna föregående
ordinarie tjänstgöring för uppflyttning i högre lönegrad vid allmänt läroverk
och folkskoleseminarium tillkommer lektor vid högre teknisk skola, torde det vara
riktigast, att även sådan befattningshavare finge liknande förmån, om han erhölle
eu folkskolinspektörstjänst. Även skulle det ju kunna tänkas, att exempelvis en ledamot
av skolöverstyrelsen eller en setninarierektor överginge till inspektörsbefattning,
fastän han i sin föregående tjänst hade rätt till högre avlöning än den slutavlöning,
som folkskoliuspektör skulle erhålla. Det vore givetvis orimligt, om denna i sådant
fall skulle som folkskolinspektör börja i lägsta lönegraden. Överstyrelsen vill med
hänsyn till vad nu anförts förorda, att stadgandet i fråga erhåller följande lydelse:
Statsanställd ordinarie befattningshavare i undervisningsväsendets tjänst, vilken befordras
till folkskolinspektör, äger, därest han i sin föregående tjänst åtnjutit avlöning med
högre belopp än folkskolinspektörs begynueNeavlöning, att såsom folkskolinspektör
omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg, att hans avlöning icke kommer att
understiga hans avlöning i deu förra tjänsten eller, om avlöningen i denna varit högre
än folkskolinspektörs slutavlöning, genast erhålla den högsta för folkskoliuspektör stadgade
avlöningen, varjämte, där sådan befattuipgshavare icke såsom folkskoliuspektör
erhäller högre avlöning äu han i sill föregående tjänst uppburit, honom skall tillgodoräknas
för uppflyttning i högre löuegrad såsom folkskolinspektör den tid, varunder
han innehaft den föregående befattningen, efter det han i deuna senast uppflyttades i
högre 1 megrad.
Enligt överstyrelsens förmenande föreligga starka skäl för att den nu nämnda
förmånen bleve utsträckt att nälla jämväl kommunal folkskolinspektör, som erhölle befattning
som statens folkskolinspektör. Det skulle obestridligen vara till stor fördel
för folkskolinspektionen, om man för densamma kunde förvärva personer med den särskilda
erfarenhet, vilken måste vara tilifiuuandes hos den, som haft tillsynen och ledningen
av folkskoleväsendet inom ett stort skoldistrikt om hand. Utsikten därtill är
tydligen ringa, därest, såsom även med de av överstyrelsen för statens inspektörer förordade
lönerna ofta bleve fallet, eu dylik övergång bleve förenad med en allt för stor
löneminskning.
Vidare förmäler överstyrelsen i sin sistberörda skrivelse, att överstyrelsen
i samband med frågan om de närmare villkor och bestämmelser,
som skola gälla för avlöningens åtnjutande, haft att till behandling upptaga
ett spörsmål, som bragts under överstyrelsens prövning på grund av
en från styrelsen för statens folkskolinspektörers förbund till överstyrelsen
ingiven och till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse, vari hemställes, att
överstyrelsen måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning därom, att ratt
till åtnjutande av semester måtte tillerkännas statens folkskolinspektörer.
Som motivering för sin hemställan hänvisar överstyrelsen i främsta rummet
till det omfattande och krävande arbete, som inspektörerna ha att utföra,
ett arbete, som består dels i synnerligen ansträngande inspektionsresor
44
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
under större delen av året, dels i trägen expeditionsverksamhet under årets
alla månader. Överstyrelsen har inhämtat yttrande i frågan från övriga inspektörer
och meddelar, att 27 inspektörer avgivit sådant yttrande samt
att alla dessa med få undantag vitsordat behovet av semesterledighet. Av
sagda yttranden återgiver överstyrelsen, bland andra, följande:
En inspektör uppgiver, att inom hans inspektionsområde arbetet för närvarande
och långt framåt vore så omfattande, att Sven med den största arbetsförmåga hos inspektören
ej den minsta tid under någon del av året gåves till vila eller ro vare sig
helgdag eller vardag. En annan inspektör talar om det ihärdiga och stränga arbetet,
som utan någon årlig ledighet för inspektörerna omsider måste leda till deras överansträngning.
Enligt en tredje inspektör verkade de många resorna i längden tröttande,
och besöken i skolorna, där det givetvis gällde att hålla uppmärksamheten spänd, likaså.
De dagar, då man icke vore ute på resor, hade man en mycket omfattande expedition.
För att medhinna denna såge sig nämnde inspektör nödsakad att i regel ta större eller
mindre del av söndagen till hjälp. Under julferierna finge man icke någon ledighet,
och under sommarferierna vore förhållandet likartat.
Aven av ett annat skäl är det, säger överstyrelsen, för inspektörerna i
hög grad önskligt, att de måtte komma i åtnjutande av den förmån, som en
årlig semester innebär. Under en synnerligen lång tid av året, nämligen
då skolorna äro i gång, måste inspektören vara ute på tjänsteresor, skild
från hemmet och familjen. Och även under den korta tid av sommaren,
då skolorna allmänt ha ferier, blir det föga tid och tillfälle för honom att
ägna sig åt sin familj. Att detta innebär en uppoffring både för honom
och familjen säger sig själft.
Den fråga det här gäller bör emellertid enligt styrelsens mening ses
ej blott ur synpunkten av vad som är behövligt och önskligt för inspektörerna
själva och deras familjer, utan jämväl och framför allt ur synpunkten
av de uppgifter inspektörerna hava att fylla och den sak de ha
att tjäna, med ett ord ur skolväsendets synpunkt. Det gäller då att överväga,
huruvida och i vad mån en årligen återkommande semesterledighet
för inspektörerna låter sig förena med skolväsendets välförstådda intresse.
Härom yttrar överstyrelsen:
I avseende härpå torde först böra erinras därom, att ett ansträngande och jäktande
arbete utan behövlig vila är ägnat att skada ej allenast den arbetande personen
utan ock den sak hans verksamhet avser. En uttröttad arbetare utför i regel icke
något gott verk. Har hau däremot fått tid till nödig vila, kan han sedan med stärkta
krafter och ökad arbetshåg och följaktligen även med bättre arbetsresultat gripa sig
an med föreliggande uppgifter. Ur denna synpunkt vågar styrelsen hålla före, att en
årlig semester för folkskolinspektörerna skulle långt ifrån att skada tvärtom vara till
avsev&t gagn för den sak de ha att främja.
Aven på ett annat sätt skulle en regelbunden semester för inspektörerna bli ifill
nytta för skolan. Av största vikt är, att inspektörerna på det område, där de verka,
45
Kungl. Mnj:ts Proposition Nr 232.
söka att följa med sin tid. Skola de kunna råda andra i fräsra om på dagordningen
stående pedagogiska spörsmål, måste de själva grundligt känna till dem. Men detta är icke
möjligt, om de icke alltjämt arbeta på sin fortsatta utbildning. Den nyare pedagogiska
litteraturen får följaktligen icke vara främmande för dem. Och utvecklingen på skolans
område inom andra länder böra de söka att följa med. Men huru skida de kunna
gorå detta, om de ständigt äro bundna av tjänsteresor eller expeditionella göromål?
En årlig fritid, då de vore fullt lediga från tjänstegöromål, skulle därför även ur denna
synpunkt kunna gagna skolväsendet.
Vidare erinrar styrelsen, att de allra flesta ämbete- och tjänstemän
äga rätt till årlig semester. Och detta gäller icke blott de i statens tjänst
anställda utan också dem, som anställts i kommunal eller enskild tjänst.
Särskilt förtjänar att beaktas, säger överstyrelsen, att alla inom undervisningsväsendet
anställda — lärare och lärarinnor, kommunala folkskolinspektörer in. fl. — med
få undantag äga förmånen av en i de flesta fall ganska lång årlig ledighet, en ledighet,
som åtminstone vad lärare och lärarinnor beträffar, sammanfaller med respektive
skolors ferier. De enda i skolans tjänst anställda, som utgöra undantag från denna
allmänna regel, äro, så vitt styrelsen har sig bekant, statens folkskolinspektörer samt
rektorerna vid vissa läroanstalter, såsom de allmänna läroverken och statens folkskoleseminarier.
Åt sistnämnda kategori av ämbetsmän torde dock rätten till semester snart
nog komma att tillerkännas, att döma av de uttalanden, som med avseende härpå gjorts
i 1918 års proposition angående löne- och peusionsreglering för läroverks-och semir.arielärare
m. fl. Då så är och då förmånen av semester under de senaste åren tillerkänts
allt flera ämhets- och tjänstemän, är det tydligt, att folkskolinspektörernas uteslutande
även för framtiden från denna förmån skulle för inånga bland dem kännas tungt och
te sig obilligt.
Beträffande semestertidens längd förordar överstyrelsen, att eventuell
semester för folkskolinspektörerna måtte omfatta minst en månad, helst en
och en halv månad.
Folkskolöverstyrelsen finner den sålunda gjorda framställningen förtjänt
av synnerligt beaktande. Som skäl härför anför överstyrelsen:
Att frågan om semester för folkskolinspektörerna icke blev löst, da den nya ordningen
för folkskolinspektionen år 1914 fastställdes, torde väl närmast berott därpå,
att folkskolinspektörerna sedan gammalt icke varit tillerkända förmånen av sällan ledighet
och att man ville låta erfarenheten utvisa, huruvida någon ändring i detta hänseende
efter den genomförda omregleringen bleve nödvändig. Den redogörelse, som i
det föregående lämnats för omfattningen av folkskolinspektörernas arbete och för de
ökade arbetsuppgifter, som kunna väntas med det snaraste tillkomma, torde nogsamt
ådagalägga, att inspektörerna lika väl som alla andra befattningshavare i statens tjänst
måste anses vara i verkligt behov att erhålla någon tids ledighet årligen för vederkvickelse
och vila. Den tanken bär möjligtvis funnits, att inspektörerna skulle ändock
kunna få erforderlig vila under sommaren, då skolorna hava ferier. Erfarenheten har
emellertid visat, att så icke kan bliva fallet. För det första falla ferierna så olika i
de olika skolorna i ett inspektionsområde, att inspektionsresor behövas även under sommaren.
Men ett betydligt större hinder för att inspektörerna skulle under nämnda
Nuvarande
beslammelser.
46 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
tid kunna känna sig jämförelsevis lediga från arbete, ligger i de många göromål av
administrativ natur, för vilka i det föregående redogörelse lämnats. Eu stor del av
dessa måste nämligen skötas under sommaren, då tiden icke fullt så mycket upptages
av inspektionsresor. Därtill kommer, att inspektören under alla omständigheter rnäste
bliva bunden vid sin bostad för att kunna besvara alla de förfrågningar, som genom
post eller telefon komma till hans expedition.
Om inspektören finge någon tids semester, komme denna tid antagligen, såsom
ock i inspektörsförbundets skrivelse frambålles, att blott i ringa mån kunna ägnas åt
fullständig vila. För att kunna fylla sin uppgift i en ledande ställning på undervisningsväsendets
område bör inspektören tydligen äga tillfälle att genom studier vidga sina
insikter eller att genom en resa utanför området taga kännedom om folkskoleväsendet
på andra orter. Särskilt kräves detta nu, då så många viktiga uppfostrings- och uudervisniugsspörsmål
tränga sig fram på dagordningen. Men det blir då också nödigt för
honom att kunna fä någon ro för de mångskiftande dagliga göromål, som följa med
inspektörsbefättuingen.
I fråga om bestämmelserna rörande semesterledighet för folkskolinspektör
yttrar överstyrelsen:
Av inspektörsförbundets skrivelse framgår, att det stora flertalet bland inspektörerna
anse behov av semester för inspektörerna föreligga men också, att ett par inspektörer
intagit en annan ståndpunkt Det är självfallet, att semesterledighet skall
komma i fråga, endast då inspektör själv så ömkar. Sådan ledighet bör å andra sidan
icke tillkomma inspektörerna såsom en rättighet, på vilken de under alla omständigheter
skulle kunna göra anspråk. För inspektör bör tydligen liksom för andra tjänstemän
gälla, att semester får åtnjutas endast under förutsättning att sådant kan ske
utan hinder för göromålens behöriga gång. Om möjlighet till semesterledighet tillerkännes
inspektörerna, bör därför den ordningen genomföras, att ansökan om sådan
lediuhet skall insändas till folkskolöverstyrelsen, som skall pröva, huruvida ledigheten
med hänsyn till tjänstens tillbörliga skötande bör medgivas. Vad angår den tid, som
semesterledigheten skall kunna omfatta, synes det överstyrelsen vara riktigast, med
hänsyn till vad som gäller för åtskilliga andra befattningshavare med den avlöning,
som här ovau förordats, att semester må kunna av folkskoliuspektör åtnjutas under
högst en och en halv månad årligen. Att inspektör icke under semesterledighet bör
avstå något av sin avlöning till vikarie torde vara självfallet.
8. Familjepenslonering.
Vad beträffar familj epensioneringen för folkskolinspektör gäller för
närvarande, att ordinarie folkskolinspektör skall tillhöra folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, varvid som delaktighetsbelopp skall gälla lönen i
högsta lönegraden, dock med rätt för den, som före tillträdet av inspektörsbefattningen
är delaktig i nämnda kassa med högre delaktighetsbelopp
än det, som skulle tillkomma folkskolinspektör, att bibehållas vid det högre
delaktighetsbeloppet, under villkor att han erlägger dels den mot det högre
delaktighetsbeloppet svarande pensionsavgiften, dels därutöver en årlig till
-
47
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
läggsavgift, motsvarande det statsbidrag, som skulle utgå för skillnaden
mellan folkskolinspektörs delaktighetsbelopp och det högre belopp, med
vilket han är delaktig i kassan.
I nu anförda bestämmelse syntes överstyrelsen icke någon ändring Foikskoiöverbehöva
vidtagas. De avlöningsbelopp, överstyrelsen förut förordat, skulle trTfm’
medföra en höjning av delaktighetsbeloppet i änke- och pupillkassan. Denna
höjning måste tydligen också medföra en ökning i det statsbidrag till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, som på grund av folkskolinspektörernas
delaktighet i nämnda kassa utginge. Angående storleken av det belopp,
som i detta avseende skulle erfordras, om en lönereglering genomfördes,
syntes det tillkomma direktionen över nämnda kassa att verkställa beräkning.
Löneregleringskommittén anser sig böra förorda bibehållandet av den L6nenuvarande
bestämmelsen i fråga om familjepensionering för folkskol- kommittén".
inspektör.
I sin skrivelse år
förslag.
1918 vidhåller folkskolöverstyrelsen ovannämnda Foikskoiöver
styrelser!
år 1918.
9. Kostnadsberäkning.
1 sin skrivelse den 9 oktober 1918 har överstyrelsen till sist sökt
angiva de ökade kostnader, som skulle följa av ökningen i inspektörernas
antal och av löneregleringen.
Att exakt angiva dessa kostnader, säger överstyrelsen, är givetvis
omöjligt. Man vet icke på förhand, huru många inspektörer som år 1920
äro ordinarie och huru många som äro tillsatta på förordnande, ej heller
huru många, som skulle befinna sig i de olika lönegraderna. Därtill kommer,
att man icke kan förutse, i vilken utsträckning vikarierande inspektörer
komma att behöva anställas, överstyrelsen har emellertid gjort vissa
beräkningar för att kunna någorlunda noggrant angiva beloppet av det
anslag, som erfordras. Om dessa beräkningar yttrar överstyrelsen:
Då man kan utgå ifrån att de 18 nya inspektörer, som skulle tillkomma för år
1920, till att börja med tillsättas genom förordnande, skulle avlöningen för var och
en av dessa utgöra 5.600 kronor. Samma avlöning synes kunna beräknas för 3 andra
inspektörer. Övriga 31 inspektörer skulle då antagas vara ordinarie, och av dem skulle,
så långt man för närvarande kan döma, 3 befinna sig i första, 18 i andra och 10 i
tredje lönegraden. Avlöningen för de 52 inspektörerna skulle alltså beräknas uppgå
till 316,400 kronor. Därtill skulle komma särskilda ortstillägg till 10 inspektörer med
l>eparte
ments
riiffon.
Behovet av
ny lönereglering.
Avlöningsbelopp
och
pensionsunflcrlag.
48 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
sammanlagt 5.000 kronor. Om varje inspektör erhölle semester under en och en halv
månad, skulle till semestervikarier utgå sammanlagt 6 V2 årsarvoden eller 31,200 kronor.
Huru mycket som därutöver skulle erfordras till arvoden åt vikarier är givetvis
omöjligt att nu angiva. Det synes emellertid överstyrelsen vara tillräckligt, om man
beräknar, att tillsammans med arvodena åt semestervikarier skulle erfordras tillhopa 8
ursarvoden för vikarier. Den nyssnämnda summan, 31,200 kronor, skulle då ökas
till 38,400 kronor. Efter 800 kronor för år skulle ersättningen för expenser till 52
inspektörer utgöra 41,600 kronor. Hela kostnaden skulle enligt de gjorda beiäkningarua
bliva 401,400 kronor eller avrundat 402,000 kronor. Dä anslaget till avlöning
m. m. till folkskoliuspektörer i riksstaten för ar 1019 är upptaget till 157.000 kronor,
skulle alltså deu av ökningen i inspektörernas antal och av löneregleringen förorsakade
höjningen bliva 245,000 kronor. I verkligheten skulle dock höjningen icke bliva eå
så stor som den nyss augivna. För år 1919 utgår nämligen utöver det ordinarie anslaget
å extra stat ett förslagsanslag, högst, av 24 600 kronor till beredande av tillfällig
lönetöibättring åt folkskolinsnektöreina. Den verkliga höjningen från år 1919
till ar 1920 skulle alltså bliva 220,400 kronor.
Beträffande ny löne- och pensionsreglering för statens folkskolinspektörer
förelägga, såsom i det föregående omförmälts, utom en hemställan i ämnet
från styrelsen för statens folkskolinspektörers förbund tre olika förslag, avgivna
av folkskolöverstyrelsen den 31 augusti 1917, av löneregleringskommittén
den 30 oktober 1918 och av folkskolöverstyrelsen den 9 oktober 1918.
Behovet av en sådan löne- och pensionsreglering synes vara uppenbart
och icke tarva någon särskild motivering.
\ ad angår de avlöningsbelopp och därav följande pensionsunderlag, som
böra fastställas för ifrågavarande tjänstinnehavare, har styrelsen för inspektörsförbundet
hemställt, att löne- och pensionsbeloppen icke måtte komma att understiga
de belopp, som koinme att fastställas för manliga ämneslärare vid
folkskoleseminarierna. Folkskolöverstyrelsen föreslog år 1917 för ordinarie
folkskolinspektör en avlöning i tre lönegrader å respektive 5,200, 5,700
och 6,200 kronor, varav 1,700 kronor skulle utgöra tjänstgöringspenningar
i alla löuegrader, samt såsom högsta pensionsunderlag 4,500 kronor. Löneregleringskommittén
har för samma tjänstinnehavare föreslagit en avlöning
i tre lönegrader å respektive 5,300, 5,800 och 6,300 kronor, varav 1,800
kronor skulle utgöra tjänstgöringspenningar i samtliga lönegrader, samt såsom
högsta pensionsunderlag 4,300 kronor. Slutligen harfolkskolöverstyrelsen
år 1918 föreslagit en avlöning i tre lönegrader å respektive 5,800, 6,300
och 6,800 kronor, varav 1,900 kronor skulle utgöra tjänstgöringspenningar i
alla lönegrader, och såsom högsta pensionsunderlag 4,600 kronor. Anledningen
till att överstyrelsen frångått sitt förslag år 1917 och år 1918 föreslagit
högre belopp är, såsom förut nämnts, det ändrade läge, i vilket frågan
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232. 49
kommit genom 1918 års lagtima riksdags beslut angående ny lönereglering
för vissa lärargrupper.
I fråga om avlöningen har folkskolöverstyrelsen enligt min uppfattning
anfört tungt vägande skäl för sitt senast avgivna förslag, som avser
att jämställa folkskolinspektörerna med seminariernas lektorer. Så
maktpåliggande och svåra äro de arbetsuppgifter, som i våra dagar —
och detta gäller givetvis icke minst i och med genomförandet av fjolårets
stora skolreform — påvila folkskolinspektörerna såsom skolchefer, att det
måste bli förenat med avsevärda svårigheter att för lägre lönebelopp förvärva
för uppdraget fullt lämpliga personer. Erfarenheten har givit vid
handen, att för inspektörsuppdraget hågade och väl kvalificerade krafter
i främsta rummet måst sökas inom följande grupper: seminarielärare,
rektorer vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor, kommunala
folkskolinspektörer och överlärare vid folkskolor. Beträffande seminarielärarna
har man i främsta rummet att tänka på lektorerna. För dessa
äro, såsom redan nämnts, lönegraderna 5,800, 6,300 och 6,800 kronor.
Vad angår rektorer vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor
har folkskolöverstyrelsen erinrat om att deras avlöning numera, om
naturaförmånerna inräknas, komma att i många fall uppgå till och stundom
överstiga nyssnämnda belopp. Beträffande den under år 1919 utgående
avlöningen åt kommunala folkskolinspektörer och överlärare har ordföranden
i styrelsen för statens folkskolinspektörers förbund insänt uppgifter,
i fråga om kommunala folkskolinspektörer från 21 städer och i
fråga om överlärare från 14 städer och 2 andra samhällen. Enligt dessa
uppgifter utgår begynnelseavlöningen för kommunal folkskolinspektör, dyrtidstillägg
oberäknat, endast i två städer med mindre belopp än 6,000
kronor. I 18 städer växlar den mellan 6,000 och 9,000 kronor. Slutavlöningen,
dyrtidstillägg oberäknat, växlar mellan 7,000 och 7,500 kronor
i 5 städer, mellan 8,000 och 8,900 kronor i 6 städer och mellan 9,000
och 9,500 kronor i 9 städer. Slutavlöningen för överlärare, dyrtidstillägg
oberäknat, uppgår till 6,300 kronor i Göteborg och överstiger 6,300 kronor
i 6 städer, nämligen Härnösand, Trollhättan, Malmö, Visby, Stockholm
och Euleå.
Folkskolöverstyrelsen har sålunda, som jag nyss uttalade, anfört vägande
skäl för sitt här berörda förslag. Då jag icke dess mindre i min
framställning till riksdagen anser mig böra frångå detsamma, beror detta
i främsta rummet på statsfinansiella hänsyn. Den omorganisation av och
lönereglering för folkskolinspektionen, som här föreslås, kräver förhållandevis
stora belopp, och då därtill kommer att lönereglingskoinmittén
med sin stora sakkunskap på hithörande områden varit fullt enig med
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 204 höft. (Nr 232.) 7
50
Bidrag från
landsting.
OrtttiUigg.
Kurtgl. Maj:(s Proposition Pr 232.
avseende å de av kommittén föreslagna lönebeloppen, har jag ansett mig
böra stanna vid att förorda kommitténs förslag. Skulle kommande tiders
erfarenhet giva vid handen, att val kvalificerade inspektörer ej stå att erhålla
utan ytterligare höjningar av lönebeloppen, så torde framställningar
i detta syfte ej utebliva. Jag förordar alltså, att avlöningen för ordinarie
folkskolinspektör sättes till 5,300 kronor, därav 1,800 kronor böra utgöra
tjänstgöringspenningar. Därtill böra komma två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 tjänstår. Högsta pensionsunderlaget
bör, på sätt löneregleringskommittén föreslagit, utgöra 4,300
kronor.
För inspektör, som tillsättes av Kungl. Maj:t genom förordnande, torde
den del av avlöningen, som motsvarar lönen, höra minskas med 200 kronor
och begynnelseavlöningen således bliva 5,100 kronor.
Rörande den nu gällande bestämmelsen, att så länge ersättning till
folkskolinspektör utgår från landsting, inspektörens avlöning av statsmedel
skall minskas med ett ersättningen motsvarande belopp, har folkskolöverstyrelsen
upplyst, att sådan ersättning numera icke utgår till någon enda
inspektör. Under sådana omständigheter kan tydligen nämnda stadgande
nu uteslutas från avlöningsbestämmelserna.
Vad beträffar ortstillägget, som för närvarande utgår med 500 kronor
till inspektör, vars inspektionsområde innefattar Stockholms stad och som
är där bosatt, samt till inspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen
är förlagt till Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län och som°är
där bosatt, har löneregleringskommittén ifrågasatt, att sagda tillägg skulle
nedsättas till 300 kronor. Kommittén har därvid erinrat, dels att 1918
års riksdag icke bifallit motionsvis gjorda yrkanden angående ortstil lägg
åt vissa lärargrupper inom de norrländska länen, dels att ortstillägg utgår
till tjänstemän vid centrala ämbetsverk i Stockholm av första oclf andra
normalgraderna med 300, respektive 400 kronor samt till befattningshavare
i vissa norrländska län med hälften av det belopp, som tillkommer
motsvarande befattningshavare i Stockholm.
Vtid angår ortstillägget för den inspektör, till vars område Stockholm
hör, ansluter jag mig till löneregleringskominitténs förslag, dock med den
jämkning, att ortstillägget bör bestämmas till 400 kronor eller samma belopp,
varmed prtstillägg utgår till andra gradens tjänstemän i Stockholm.
Däremot kan jag icke finna skäl till någon nedprutning av det nu utgående
ortstillägget för inspektörerna i de tre nordligaste länen. Den jämförelse,
löneregleringskommittén gjort såväl med vissa lärargrupper som med vissa
statens befattningshavare av första och andra graden i dessa län, ärnäm
-
51
Klingl. Maj:ts Proposition Nr 232.
ligen enligt min mening ganska missvisande. Sålunda hava t. ex. länsstyrelsernas
tjänstemän sin tjänstgöring förlagd till vederbörande stad, och
enahanda är förhållandet med t. ex. läroverkslärarna, under det att en folkskolinspektör
måste större delen av året och särskilt under vintern vistas på
resor under högst ogynnsamma förhållanden, även ekonomiskt sett. Särskilt
resorna i lappmarkerna kräva av inspektören bland annat en kostsam utrustning,
för så vitt han skall undgå att duka under för de svårigheter, som där
möta honom. Och enahanda är förhållandet i Jämtlands län. Billigheten
kräver, att inspektören erhåller tillbörlig kompensation för de merkostnader,
som vållas honom på grund av nyssnämnda förhållanden. Redan nu
är det förenat med svårigheter att för de fysiskt och psykiskt ansträngande
befattningarna i nordligaste Sverige få lika väl kvalificerade sökande
som för motsvarande tjänster i sydligare belägna delar av landet. En
nedsättning av nu utgående ortstillägg kan jag därför ej tillråda, utan
hemställer, att detsamma även framdeles må utgå med 500 kronor.
Ersättning till vikarie för sjuk folkskolinspektör beräknas nu efter
högst 3,000 kronor för år. Härjämte har Kungl. Maj:t föreskrivit, att arvode
åt vikarie för folkskolinspektör skall, där Kungl. Maj:t ej i särskilt
fall annorlunda förordnar, utgå med 3,000 kronor för kalenderår räknat.
Högre arvode än 3,000 kronor för år har hittills utgått endast i två fall.
I dessa båda fall har den tjänstledige inspektören varit förordnad att uppehålla
annan befattning i statens tjänst och under tiden avstått samtliga
sina avlöningsförmåner såsom inspektör. Nu har folkskolöverstyrelsen
först föreslagit en höjning av vikariatsarvodet till 4,000 kronor ävensom
bibehållande av rätt för Kungl. Maj:t att i visst fall föreskriva högre arvode,
och löneregleringskommittén har, under uttalande av sin uppfattning
rörande nämnda bestämmelse, tillstyrkt bifall till detta förslag. Sedermera
har folkskolöverstyrelsen i sammanhang med sitt förslag om högre
avlöningsbelopp åt folkskolinspektör med hänsyn till önskvärdheten, att
väl kvalificerade personer, som överstyrelsen ansåge böra prövas i inspektörstjänst,
skulle kunna åtaga sig vikariat utan att behöva riskera minskning
i sina inkomster, föreslagit vikariatsarvodet, till 4,800 kronor. Jag
uppskattar till fullo de skäl, överstyrelsen anfört för sitt senast angivna
förslag, men hyser den uppfattningen, att det av överstyrelsen åsyftade
ändamålet kan vinnas även med ett något lägre vikariatsarvode. för min
del anser jag, att man i berörda avseende kan stanna vid ett belopp av
4,300 kronor. Kungl. Maj:ts rätt att i visst fall medgiva högre arvode
torde emellertid böra bibehållas.
Vikariftts
nrvoiJe.
52
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
Krattning för
expenser.
För närvarande erhåller folkskolinspektör ersättning för expenser med
300 kronor om året. Styrelsen för inspektörsförbundet har gjort framställning
om ersättningens höjande med 300 kronor. Löneregleringskommittén
har ansett en höjning av beloppet befogad men ifrågasatt, att höjningen
skulle begränsas till 200 kronor. Folkskolöverstyrelsen har däremot
i sin senaste skrivelse i ärendet hemställt om beloppets höjning till
800 kronor. Av skäl, som överstyrelsen anfört, finner även jag en°höjning
av ersättningen för expenser påkallad, och synes mig sagda höjning
skäligen böra bestämmas till 300 kronor. Då inspektörernas ökade kostnader
för expenser äro en följd av de under senare år inträdda prisstegringarna
och således möjligen endast av tillfällig beskaffenhet, ansluter
jag mig till löneregleringskommitténs mening, att anslag för bestridande
av nyssnämnda förhöjning bör uppföras på extra stat.
.1 f''råga om ersättning för expenser till vikarierande folkskolinspektör
vill jag förorda folkskolöverstyrelsens förslag.
''yiHkår25 * fråga om de nu gällande avlönings vill koren hava vissa ändringar
föreslagits. Sålunda har löneregleringskornmittén ansett, att bestämmelsen
angående uppflyttning i högre lönegrad för sådan adjunkt vid folkskoleseminarium
eller allmänt läroverk, som befordras till folkskolinspektör,
borde erhålla en väsentligen formell omredigering, varvid det dock skulle
angivas, att bestämmelsen avsåge endast manlig ordinarie adjunkt. Folkskolöverstyrelsen
bär däremot, med tanke på att bestämmelsen borde kunna
tillämpas även på lektor vid folkskoleseminarium, allmänt läroverk och
teknisk läroanstalt, seminarierektor och ledamot av skolöverstyrelsen, velat
utsträcka densamma till att gälla för statsanställd ordinarie befattningshavare
i statens tjänst i allmänhet och med hänsyn därtill föreslagit
den ändrade lydelse, som återfinnes å sid. 43. Då en sådan ändring av
ifrågavarande bestämmelse som den av överstyrelsen angivna synes °mi<:
vara motiverad, biträder jag detta överstyrelsens förslag.
Vidare har löneregleringskornmittén såsom nytt avlöningsvillkor föreslagit,
att löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av
löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder* vid vilken han enligt beåminelserna
i la^en angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är
skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning. Jagförordar
detta kommitténs förslag.
Slutligen har folkskolöverstyrelsen hemställt, att en bestämmelse om
semesterledighet för inspektörerna måtte intagas i avlöningsvillkoren. Mot
en sådan åtgärd talar visserligen den omständigheten, att inspektörerna
icke hava en författningsenligt bestämd daglig tjänstgöringstid, men folk
-
53
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
skolöverstyrelsen bär anfört så starka skäl för sitt förslag, att ett undantag
från den vanliga regeln i berörda avseende här synes vara på sin plats.
Inspektörens arbete är, såsom överstyrelsen påvisat, av den beskaffenhet,
att det sällan lämnar honom någon ledighet, och jag har förvissat mig
om riktigheten av överstyrelsens framställning härutinnan. Det egentliga
inspektionsarbetet pågår, så länge skolorna inom inspektionsområdet äro i
verksamhet, och, då skolornas ferier falla på olika tider inom olika skoldistrikt,
blir den tid, då inspektören är befriad från nämnda inspektionsarbete,
mycket kort; i allmänhet inskränker den sig till omkring en månad eller
sex veckor under sommaren och tre veckor vid jul och nyår. Under
skolornas lästid är inspektören visserligen icke alla dagar stadd på resa,
men då han under vissa kortare perioder håller sig hemma, är det för
utförande av vissa administrativa göromål, för avfattande av promemorior
till skolråd och av yttranden på grund av remisser eller annan anledning,
för granskning av statsbidragsrekvisitioner m. in. dylikt, som ovillkorligen
måste uträttas, och är han då av sådana göromål fullt upptagen. Under
nyssnämnda korta tid på sommaren, då inga skolor pågå, måste han vara
sysselsatt med granskning av lärarpersonalens och skolrådens statistiska
uppgifter, återsändande av dem, som äro felaktiga, och förnyad granskning
av dem, sedan de återkommit, vilken granskning kräver i det
närmaste en månads träget arbete, vidare med inspektion av folkbibliotek
och skolköksundervisning, besiktning av skollokaler, besök vid skolrådssammanträden,
utarbetandet av sin årsberättelse in. in., och under julferierna
har han att granska alla de rekvisitioner av statsbidrag för
undervisning i manlig och kvinnlig slöjd, huslig ekonomi, folkbibliotek
och fortsättningsskolor, som då hopa sig. Aret igenom har han att sköta
eu vidlyftig tjänstekorrespondens. Såväl under resor som eljest är han
upptagen av sin tjänst dagen igenom. Någon till vissa timmar begränsad
arbetsdag kan han på grund av arbetets natur icke påräkna.
Nu kan invändas, att någon lättnad i arbetet kommer att beredas inspektören
under förutsättning av bifall till mitt i det föregånde gjorda
förslag rörande omreglering av inspektionsområdena. Dessa äro emellertid
även i det nu framlagda förslaget så pass tilltagna, att, i den mån de nya
ibrtsättningsskolorna komma till stånd, arbetet får en sådan omfattning,
att det icke lämnar honom erforderlig ledighet för att han skall kunna
på ett tillfredsställande sätt följa med strävandena å skolans område.
Därest icke inspektören till skada för skolan skall stanna i sin personliga
utveckling eller ock i förtid utslitas, lärer semesterledighet böra beredas
honom, så vitt detta låter sig göra. Jag delar emellertid folkskolöverstyrelsens
uppfattning, att sådan ledighet icke bör tillerkännas inspektö
-
54
Famiijepen
spoliering
Kostnads
beräkning.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
renta såsom en rättighet, på vilken de under alla omständigheter skulle
kunna göra anspråk, utan att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i
varje särskilt fall pröva, huruvida sådan ledighet kan medgivas utan hinder
för göromålens behöriga gång. Tiden för ledigheten torde böra bestämmas
till högst en och en halv månad årligen. Givetvis bör dylik ledighet icke
medföra någon minskning i inspektörens avlöningsförmåner.
Med avseeende på familjepensionering tillhör ordinarie folkskolinspektör
folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Gällande bestämmelser i fråga om
hans delaktighetsbelopp i nämnda kassa äro i det föregående angivna å
sid. 46 och 47. Någon ändring i dessa bestämmelser är icke ifrågasatt.
Till frågan om höjning av statsbidraget till folkskollärarnas änke- och
pupillkassa till följd av den nu förordade löne- och pensionsregleringen
för folkskolinspektörerna samt ökningen av dessas antal torde jag senare
få tillfälle att återkomma i annat sammanhang.
Enligt överstyrelsens beräkningar skulle hela kostnaden för genomförande
av överstyrelsens förslag uppgå till 401,400 kronor. De avvikelser
från sagda förslag, som jag förordat, skulle föranleda minskning
av nyssnämnda summa med 26,000 (52 X 500 kronor för inspektörernas
avlöning, 100 kronor för ortstillägg till den statens folkskolinspektör, vars
inspektionsområde innefattar Stockholms stad, 4,000 (8 X 500) kronor för
semestervikarier och 10,400 (52 X 200) kronor för expenser, eller med tillhopa
40,500 kronor, vadan hela kostnaden enligt mitt förslag skulle uppgå till
360,900 kronor. Av detta belopp skulle 15,600 kronor avses för höjning
av expensersättningen till inspektörerna och uppföras på extra stat. Återstoden,
345,300 kronor, utgör således det belopp, till vilket det nuvarande
anslaget bör höjas. Beloppet torde emellertid böra avrundas till 345,000
kronor. Det nuvarande anslaget, 157,000 kronor, behöver alltså ökas med
188,000 kronor. Då emellertid ett förslagsanslag av 24,600 kronor för
tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörer är uppfört i 1919 års riksstat,
inskränker sig den verkliga ökningen till 163,400 kronor.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
55
Resekostnadsersättning åt folkskolinspektörerna.
I framställningar den 30 september 1916 och den 31 augusti 1917
har folkskolöverstyrelsen på anförda skäl hos Kungl. Maj:t hemställt om
åtgärders vidtagande för att folkskolinspektörerna måtte erhålla resekostnads-
och traktamentsersättning efter tredje klassen i gällande resereglemente
i stället för som nu är bestämt efter fjärde klassen.
I sin skrivelse den 31 augusti 1918 angående anslag till folkundervisningen
under budgetåret 1920 har överstyrelsen, under hänvisning till
att resekostnadsersättningens belopp måste i väsentlig grad bliva beroende
av antalet inspektörer och att frågan om detta belopps storlek alltså stode
i samband med utredningen om ökningen i inspektörernas antal, hemställt,
att Kungl. Maj:t i avbidan på närmare förslag från överstyrelsen måtte
vid uppgörande av statsverkspropositionen till 1919 års riksdag beräkna
en höjning av det på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till resekostnadsersättning
åt folkskolinspektörer med 151,000 kronor eller från 149,000
kronor till 300,000 kronor.
Beträffande nämnda resekostnadsersättning yttrar folkskolöverstyrelsen
i sin merberörda skrivelse den 9 oktober 1918:
Vid de beräkningar av det behövliga anslasrsbeloppet för resekostnadsersättning
åt folkskolinspektörer har överstyrelsen gått ut ifrån att inspektörernas antal skulle
vara 52, att förrättningsdagarnas antal för varje inspektör kunde i medeltal uppskattas
till 170 om året samt att rese- och traktamentsersättning skulle utgå efter tredje klassen
i nu gällande resereglemente med den provisoriska höjning av traktamentsersättningen
till 14 kronor om dagen, som av senaste riksdag medgivits, varjämte hänsyn
tagits till nu gällande hiljettpriser ävensom till vad som för ifrågavarande ändamål
verkligen åtgått för år 1917.
Aven om man fasthåller vid de nämnda utgångspunkterna, måste givetvis beräkningarna
angående kostnaderna för inspektörernas resor under år 1920 under nuvarande
förhållanden ställa sig synnerligen osäkra. Härtill kommer ytterligare en viktig
omständighet. Efter vad överstyrelsen har sig känt, hava särskilda sakkunniga tillkallats
för att framlägga förslag till resereglementets omarbetning. Man torde därför
kunna förvänta, att under år 1920 andra grunder för rese- och traktamentsersättningen
än de, som nu gälla, komma att tillämpas.
överstyrelsen vill uttala den bestämda förhoppningen, att vid sagda frågas ordnande
ersättningen för folkskolinspektörerna måtte bliva så tillmätt, att den kan fullt
täcka de utgifter, för vilka den är avsedd, så att inspektörerna icke måtte behöva såsom
för närvarande tillgripa sin avlöning för att bestrida en del av resekostnaderna.
Inspektörernas verksamhet är sådan, att de måste tillbringa en mycket stor del av året på
resor, om de skola med framgång kunna fullgöra sitt uppdrag. Det måste därför vara
synnerligen angeläget, att frågan om folkskolinspektörernas resekostnadsersättning
snarast möjligt ordnas på ett tillfredsställande sätt.
56
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
mentaehefén. ^ör närvarande utgår resekostnads- och traktamentsersättning åt folkskolinspektörerna
efter fjärde klassen i gällande resereglemente. När frågan
rörande omreglering av folkskolinspektionen behandlades av 1914 års senare
riksdag, yttrade riksdagen i sin skrivelse i ämnet, nr 135, att, om än vissa
skäl kunde anföras för en uppflyttning av inspektörerna till högre klass i -resereglemente^ någon tids erfarenhet dock borde avvaktas, innan någon
rubbning i sagda avseende skedde. Sådan erfarenhet har nu vunnits, och
denna har tydligt givit vid handen, att inspektörerna icke kunnat få sina
utgifter för resekostnader och vivre täckta genom den nuvarande ersättningen.
Från inspektörerna framföres en samfäld klagan, att de nuvarande
reseersättningarna, särskilt med avseende på dagtraktamentena, ej förslå
till bekostande av de ej minst å landsbygden oerhört stegrade reseutgifterna,
och det kan ej vara rimligt att av personer, som tillbringa hälften
av året på resor, påfordra personliga tillskott för resekostnadernas bestridande.
Det torde därför böra anses billigt, att resekostnads- och traktamentsersättning
får utgå till dem på sätt folkskolöverstyrelsen upprepade
gånger ifrågasatt. Under förutsättning härav skulle det för ändamålet på
ordinarie stat uppförda förslagsanslaget böra höjas med 151,000 kronor eller
från 149,000 kronor till 300,000 kronor.
Hemställan. På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen
dels besluta,
att avlöningen till folkskolinspektör skall från och
med år 1920 utgöra 5,300 kronor, därav 3,500 kronor
lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å
500 kronor, dock att för folkskolinspektör, som av
Kungl. Maj:t tillsatts genom förordnande på viss tid,
lönen skall minskas med 200 kronor;
att ortstillägg därjämte skall utgå med 400 kronor
till folkskolinspektör, vars inspektionsområde innefattar
Stockholms stad, därest han är där bosatt, samt med
500 kronor till folkskolinspektör, vars inspektionsområde
huvudsakligen är förlagt till Jämtlands, Västerbottens
eller Norrbottens län och som är där bosatt;
att arvodet till vikarierande folkskolinspektör skall,
där Kungl. Maj:t ej i särskilt fall annorlunda förordnar,
utgå med 4,300 kronor för kalenderår räknat;
57
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
att högsta pensionsunderlaget för folkskolinspektör
skall utgöra 4,300 kronor; samt
att för expenser skall utgå till ordinarie och av
Kungl. Maj:t förordnad folkskolinspektör ävensom till
å ledig befattning vikarierande folkskolinspektör dels
ersättning med 300 kronor för år, dels ock därutöver,
så länge riksdagen för ändamålet beviljar medel, tillläggsersättning
med 300 kronor för år, dock att folkskolinspektör,
som är tjänstledig, skall av honom tillkommande
ersättning och tilläggsersättning för expenser
till sin vikarie avstå 300 kronor för år räknat, så vida
icke Kungl. Maj:t i särskilt fall bestämmer, att han skall
avstå högre belopp;
dels föreskriva, att för åtnjutande av de föreslagna
avlöningsförmånerna skola gälla de villkor och bestämmelser,
som i sådant hänseende äro stadgade i kungörelsen
den 9 oktober 1914 (nr 255) angående avlöningsförmåner
åt folkskolinspektörer m. m., dock med följande
ändringar och tillägg:
att, därest statsanställd ordinarie befattningshavare
i undervisningsväsendets tjänst, vilken befordras till folkskolinspektör,
i sin föregående tjänst åtnjutit avlöning
med högre belopp än folkskolinspektörs begynnelseavlöning,
honom skola omedelbart tillgodoföras så många
ålderstillägg såsom folkskolinspektör, att hans avlöning
i sistnämnda befattning icke kommer att understiga hans
avlöning i den förra tjänsten eller, om avlöningen i
denna varit högre än folkskolinspektörs slutavlöning, befattningshavaren
genast skall erhålla den högsta för folkskolinspektör
stadgade avlöningen, varjämte, där sådan
befattningshavare icke såsom folkskolinspektör erhåller
högre avlöning än han i sin föregående tjänst uppburit,
honom skall tillgodoräknas för uppflyttning i högre lönegrad
såsom folkskolinspektör den tid, varunder han innehaft
den föregående befattningen, efter det han i denna
senast uppflyttades i högre lönegrad;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den
levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är
Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 204 höft. (Nr 232.) 8
58
Kungl. Maj.is Proposition Nr 232.
skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma
förhöjning;
att semester må, efter därom i varje särskilt fall
gjord ansökan, kunna av skolöverstyrelsen medgivas folkskolinspektör
intill högst en och en halv månad årligen
och å tid, då sådant av överstyrelsen prövas kunna ske
utan hinder för göromålens behöriga gång;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för
den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats
att uppehålla befattningen;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år
1920 tillträder befattning som folkskolinspektör, skall
vara pliktig att underkasta sig nyssnämnda villkor och
bestämmelser; samt
att de förutvarande ordinarie folkskolinspektörer,
vilka icke före den 15 november 1919 anmäla, att de
vilja underkasta sig de nya avlöningsbestämmelserna
och därvid fästa de villkor och förbehåll, och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna
vid dem enligt dittills gällande föreskrifter tillkommande
avlöningsförmåner;
dels bestämma, att ordinarie folkskolinspektör skall
tillhöra folkskollärarnas änke- och pupillkassa eller den
anstalt för familjepensionering, som kan komma att ersätta
denna, varvid som delaktighetsbelopp skall gälla
lönen i högsta lönegraden; dock med rätt för den, som
före tillträdet av inspektörsbefattningen är delägare i
nämnda kassa med högre delaktighetsbelopp än det,
som skulle tillkomma folkskolinspektör, att bibehållas
vid det högre delaktighetsbeloppet, under villkor att han
erlägger dels den mot det högre delaktighetsbeloppet
svarande pensionsavgiften, dels därutöver en årlig tillläggsavgift,
motsvarande det statsbidrag, som skulle utgå
för skillnaden mellan folkskolinspektörs delaktighetsbelopp
och det högre belopp, med vilket han är delaktig
i kassan;
59
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
dels för anställande i ett från 34 till 52 ökat antal
inspektionsområden av folkskolinspektörer med ovan angivna
avlöningsförmåner och ersättning för expenser samt
för bestridande av arvoden åt vikarierande folkskolinspektörer
höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till avlöning m. in. åt folkskolinspektörer med 188,000
kronor eller från 157,000 kronor till 345,000 kronor;
dels till bestridande av tilläggsersättning för expenser
åt folkskolinspektörer anvisa på extra stat för
år 1920 ett förslagsanslag, högst 15,600 kronor;
dels ock höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer
med 151,000 kronor eller från 149,000 kronor till 300,000
kronor.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan biföll Hans Maj:t Konungen; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
ävlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.
60
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.
Över
de
föreslagna nya folk -
1. |
2. |
3. |
4. |
5. |
7. |
|||
Inspektions- område. |
Stift, vilka |
Län, vilka |
Uppgifter angående inspektionsområden, |
|||||
Areal land i hektar. |
Folkmängd. |
Antal skol- distrikt. |
Antal skolor. |
Antal skolbarn. |
||||
N: |
3 1............ |
Ups. Str. |
Sth. |
152,605 |
498,199 |
33 |
182 |
40,874 |
7> |
2............. |
Ups. |
Sth. Ups. |
— |
— |
— |
— |
— |
» |
3............. |
» |
Sth. Ups. Vstm. |
506,519 |
134,201 |
89 |
348 |
15,094 |
7> |
4............. |
Str. |
Sml. |
— |
— |
— |
— |
— |
Tf |
5............. |
Str. Lkp. |
Sml. Östg. Vstm. |
445,976 |
128,484 |
39 |
322 |
15,396 |
t |
6............. |
Lkp. |
Östg. Kim. |
414,117 |
139,305 |
52 |
287 |
16,234 |
7............. |
$ |
Östg. |
361,528 |
130,308 |
81 |
288 |
15,455 |
|
8............. |
Lkp. Vxö. |
Östg. Kim. |
— |
— |
— |
— |
— |
|
» |
9............. |
» » |
Östg. Jkp. Kim. |
— |
— |
— |
— |
— |
10............. |
Vxö. Sk. |
Jkp. |
468,703 |
115,686 |
55 |
257 |
13,980 |
|
11............ |
Vxö. |
Jkp. Krb. |
— |
— |
— |
— |
— |
|
12............. |
» |
Krb. |
— |
— |
— |
— |
— |
|
13............. |
» |
Kim. |
534,225 |
122,741 |
69 |
328 |
15,359 |
|
14............. |
Str. Vby. |
Sth. Sml. GU. |
449,521 |
103,913 |
104 |
285 |
11,584 |
|
> |
15............. |
Lnd. |
Blk. |
271,504 |
135,563 |
35 |
291 |
18,492 |
16............. |
» |
Blk. Krst. |
355,001 |
128,919 |
67 |
364 |
17,059 |
|
» |
17............. |
» |
Kret. Mlh. |
221,800 |
176,036 |
84 |
423 |
22,065 |
» |
18............. |
» |
$ » |
245,033 |
128,755 |
107 |
440 |
16,874 |
» |
19............. |
Mlh. |
164,964 |
250,669 |
115 |
408 |
31,684 |
|
20............. |
Lnd. Gbg. |
Krst. HU. |
348,746 |
118,369 |
56 |
340 |
15,385 |
|
21............. |
Gbg. |
Hll. Älvb. |
— |
— |
— |
— |
— |
|
22............ |
Gbg. |
178,865 |
302,953 |
45 |
272 |
32,752 |
||
23............ |
» |
» |
221,938 |
99,237 |
44 |
281 |
14,244 |
|
) |
24............. |
Gbg. Kst. |
Gbg. Älvb. |
— |
— |
— |
— |
— |
25............. |
Gbg. Sk. |
Älvb. Skb. |
— |
— |
— |
— |
— |
|
* |
26............. |
» » |
» » |
492,317 |
114,068 |
97 |
291 |
13,563 |
27............. |
Sk. |
Skb. |
— |
— |
— |
— |
— |
|
» |
28............. |
» |
— |
— |
— |
— |
— |
|
> |
29............. |
Kst. |
Älvb. Vrml. |
— |
— |
— |
— |
— |
Kungl. Majts Proposition Nr 232.
61
Sikt av Bilaga.
skolinspektionsområdena.
8. |
9. |
10. |
11. |
12. |
13. |
14. |
15. |
16. |
|
där skol-finnas. |
Uppgifter angående inspektioiÄ&mrådena med frånräknande |
av skoldistrikt |
|||||||
Antal under- visningg- avdel- ningar. |
Antal lärar- avdel- ningar. |
Areal land i hektar. |
Folkmängd. |
Antal skol- distrikt. |
Antal skolor. |
Antal skol-barn. |
Antal under- visnings- avdel- ningar. |
Antal lärar- avdel- ningar. |
|
1,398 |
1,387 |
139,415 |
85,036 |
32 |
161 |
9,596 |
357 |
347 |
1. |
_ |
— |
481,532 |
98,409 |
65 |
339 |
11,571 |
443 |
401 |
2. |
534 |
503 |
504,981 |
106,342 |
88 |
346 |
13,086 |
464 |
433 |
3. |
_ |
_ |
402,420 |
100,387 |
64 |
295 |
12,250 |
448 |
402 |
4. |
563 |
511 |
437,533 |
97,984 |
38 |
307 |
11,718 |
444 |
392 |
5- |
704 |
503 |
404,232 |
81,151 |
50 |
265 |
10,058 |
514 |
318 |
6. |
644 |
471 |
355,457 |
104,378 |
80 |
282 |
12,954 |
558 |
385 |
7. |
_ |
_ |
496,168 |
98,728 |
36 |
278 |
11,946 |
562 |
374 |
8. |
_ |
_ |
517,012 |
90,386 |
62 |
292 |
10,782 |
563 |
354 |
9. |
615 |
455 |
463,975 |
86,888 |
54 |
250 |
10,988 |
515 |
355 |
10. |
_ |
_ |
553,922 |
86,410 |
56 |
293 |
11,051 |
538 |
332 |
11. |
_ |
_ |
549,945 |
102,882 |
52 |
312 |
12,500 |
561 |
371 |
12. |
579 |
434 |
533,441 |
106,063 |
68 |
326 |
13,730 |
523 |
378 |
1 3. |
418 |
402 |
447,488 |
89,434 |
103 |
283 |
10,098 |
371 |
355 |
14. |
566 |
503 |
270,475 |
107,466 |
34 |
286 |
15,780 |
477 |
414 |
15. |
578 |
529 |
353,534 |
116,377 |
66 |
360 |
15,886 |
536 |
488 |
1 3 |
744 |
730 |
217,616 |
113,211 |
81 |
393 |
15,140 |
616 |
501 |
17. |
576 |
539 |
243,954 |
117,127 |
106 |
438 |
15,597 |
536 |
499 |
18. |
1,048 |
1,033 |
157,838 |
104,098 |
112 |
366 |
14,453 |
500 |
485 |
19. |
568 |
498 |
347,255 |
99,413 |
55 |
332 |
13,219 |
499 |
429 |
20. |
_ |
_ |
358,167 |
103,676 |
79 |
307 |
13,508 |
584 |
408 |
21. |
1,159 |
1,038 |
173,644 |
105,959 |
44 |
256 |
13,693 |
568 |
454 |
22. |
628 |
378 |
219,267 |
85,599 |
43 |
274 |
12,708 |
577 |
327 |
2 3. |
_ |
— |
436,858 |
83,924 |
49 |
297 |
11,932 |
590 |
324 |
24. |
_ |
_ |
278,799 |
109,352 |
79 |
240 |
12,774 |
573 |
386 |
25. |
685 |
423 |
482,679 |
86,669 |
96 |
286 |
10,600 |
579 |
319 |
2 6. |
_ |
_ |
314,523 |
97,116 |
89 |
243 |
11,044 |
495 |
336 |
27. |
_ |
— |
364,822 |
108,444 |
97 |
307 |
11,980 |
571 |
370 |
28. |
— |
— |
547,943 |
| 84,371 |
40 |
296 |
9,835 |
583 |
347 |
2 9. |
62
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.
Över
de
föreslagna nya folk -
1. |
2. |
3. |
4. |
5. |
6. |
7. |
|
Inspektions- område. |
Stift, vilka |
Län, vilka |
Uppgifter angående inspektionsområden, |
||||
Areal land i hektar. |
Folkmängd. |
Antal skol- distrikt. |
Antal skolor. |
Antal skolbarn. |
|||
N:o 30............ |
Kst. |
Vrml. |
534,011 |
116,114 |
36 |
331 |
14,249 |
» 31.......... |
» |
Vrml. Örb. |
— |
— |
__ |
_ |
_ |
» 32............ |
Str. Kst. |
Örb. |
388,401 |
137,571 |
41 |
311 |
16,156 |
» 33............. |
Vstå. |
Örb. Vstm. |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
» 34............ |
Ups. Vstå. |
Vstm. |
485,015 |
126,721 |
53 |
338 |
15,426 |
» 35............. |
Vstå. |
Kpb. |
— |
— |
— |
_ |
_ |
» 36............. |
> |
» |
334,471 |
99,519 |
22 |
267 |
12,591 |
» 37............. |
Ups. Vstå. |
Kpb. Gvb. |
— |
— |
— |
— |
_ |
» 38............. |
541,299 |
115,126 |
16 |
261 |
14,351 |
||
» 39............. |
» >> |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
|
» 40............. |
Ups. |
Gvb. |
— |
_ |
_ |
||
» 41............. |
Hsd. |
Vstn. |
— |
_ |
|||
» 42.......... |
5> |
» |
— |
_ |
_ |
_ |
|
» 43............. |
Hsd. Llå. |
Vstn. Vbt. |
— |
_ |
_ |
__ |
|
» 44............ |
Hsd. |
Jmtl. |
2,509,354 |
76,330 |
39 |
277 |
9,526 |
» 45....... |
» |
Vstn. Jmtl. |
— |
_ |
_ |
||
» 46............. |
Llå. |
Vbt. |
_ |
_ |
|||
» 47............. |
» |
» |
— |
_ |
_ |
||
» 48............. |
» |
— |
_ |
_ |
_ |
||
» 49............. |
Nbt. |
_ |
_ |
||||
» 50............. |
» |
» |
— |
_ |
_ |
||
» 51............ |
» |
— |
_ |
_ |
|||
» 52............. |
» |
» |
— |
— |
— |
— |
— |
Anm. Arealen avser år 1916, folkmängden den M/u 1917 och skolförhållanden den a>/6 1917.
Kungl. May.ts Proposition Nr 232.
63
sikt av
skolinspektionsområdena. (Forts.)
8. |
9. |
1°. |
11. |
12. |
13. |
14. |
15. |
16. |
|
där skol-finnas. |
Uppgifter angående inspektionsområdena med frånräknande |
av skoldistrikt |
|||||||
Antal under- visnings- avdel- ningar. |
Antal lärar- avdel- ningar. |
Areal land i hektar. |
Folkmängd. |
Antal skol- distrikt. |
Antal skolor. |
Antal skol-barn. |
Antal under- visnings- avdel- ningar. |
Antal lärar- avdel- ningar. |
|
658 |
470 |
531,869 |
97,222 |
35 |
329 |
12,294 |
592 |
404 |
SO. |
— |
— |
764,520 |
79,093 |
25 |
244 |
10,445 |
487 |
338 |
st. |
566 |
536 |
386,239 |
102,904 |
40 |
306 |
12,611 |
458 |
428 |
32. |
— |
— |
501,308 |
95,319 |
32 |
323 |
11,762 |
480 |
433 |
33. |
541 |
518 |
478,694 |
98,150 |
50 |
329 |
12,329 |
448 |
425 |
34. |
— |
— |
891,005 |
73,297 |
15 |
257 |
9,562 |
378 |
362 |
35. |
481 |
447 |
333,214 |
87,306 |
21 |
261 |
11,574 |
446 |
412 |
86. |
— |
— |
1,544,949 |
67,077 |
15 |
267 |
8,277 |
377 |
353 |
37. |
544 |
501 |
535,371 |
78,444 |
15 |
247 |
10,278 |
413 |
371 |
38. |
— |
— |
569,882 |
80,569 |
18 |
257 |
10,884 |
474 |
345 |
39. |
— |
'' — |
761,843 |
76,420 |
22 |
262 |
9,790 |
487 |
327 |
40. |
— |
— |
704,348 |
104,716 |
19 |
263 |
13,383 |
492 |
417 |
41. |
— |
— |
584,804 |
88,914 |
28 |
275 |
11,976 |
498 |
358 |
42. |
— |
— |
1,019,016 |
68,884 |
17 |
262 |
9,485 |
470 |
297 |
43. |
465 |
343 |
2,508,504 |
63,714 |
38 |
275 |
8,663 |
434 |
312 |
44. |
— |
— |
2,483,473 |
59,933 |
25 |
265 |
7,826 |
440 |
290 |
45. |
— |
— |
2,000,271 |
63,322 |
13 |
260 |
9,523 |
475 |
324 |
46. |
— |
— |
2,077,317 |
54,002 |
9 |
255 |
8,504 |
443 |
278 |
47. |
— |
— |
1,352,497 |
49,144 |
6 |
196 |
7,430 |
339 |
238 |
48. |
— |
— |
2,342,173 |
40,001 |
6 |
183 |
6,324 |
304 |
220 |
49. |
— |
— |
2,212,334 |
47,942 |
5 |
187 |
7,102 |
325 |
279 |
50. |
— |
— |
3,829,802 |
46,365 |
5 |
169 |
7,323 |
336 |
297 |
51. |
— |
— |
1,481,700 |
42,977 |
u |
217 |
6,684 |
322 |
264 |
52. |