Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

1

Nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyr tid stillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst m. fl.; given Stockholms slott den 14
mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
tinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter
befattningshavare i statens tjänst m. fl.,

dels för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg under år
1919 åt de i ovannämnda författningsförslag omförmälda änkor och barn
å tilläggsstat för år 1919 under tionde huvudtiteln såsom förslagsanslag
anvisa ett belopp av 4,500,000 kronor,

dels ock förklara, att under år 1920 tillsvidare och intill dess
definitivt beslut fattats rörande de medel, av vilka under nämnda år
kostnaderna för dyrtidstillägg åt ovan omförmälda änkor och barn skola
bestridas, desamma skola utgå av de medel, vilka för beredande av dyrtidstillägg
och dyrtidshjälp under år 1920 kunna varda å riksstaten för
sagda år särskilt avsatta.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

1<\ V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 199 höft. (Nr 227.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Förslag

till

kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.

§ I Dyrtidstillägg

tillkommer sådana änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst, som äga åtnjuta pension eller därmed jämförligt
understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd anstalt
för pensionering av dylika befattuingshavares änkor och barn, från Lunds
universitets änke- och pupillkassa, från vaktbetjäningens vid Uppsala
universitet pensionsinrättning för änkor och barn eller från enskilda
järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning.

§ ^

Dyrtid stillägget beräknas med ledning av det grundtal, som fastställts
för bestämmande av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst. Nytt grundtal äger tillämpning från och med det kvartal, under
vilket Kungl. Majits beslut därom kungjorts, till det kvartal, under
vilket Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat grundtal.

§ 3.

Dju-tidstillägg till änka samt till änka med ett eller flera minderåriga
barn utgår å pension eller understöd, som icke överstiger 80
kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.

överstiger pensionen eller understödet 80 kronor för kvartal, utgår
dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 80 kronor för kvartal, på

3

* Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

sätt nyss sagts samt för den del, som överstiger 80 kronor men icke
187 kronor 50 öre för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar fyra
tiondedelar av grundtalet. Å den del av pension eller understöd, som
överstiger 187 kronor 50 öre för kvartal, utgår icke dyrtidstillägg.

Till änka med ett eller flera minderåriga barn ökas dyrtidstiilägget
för varje sådant barn med en tiondedel av summan av pensionen, till
den del dyrtidstillägg å densamma beräknas, och därå utgående dyrtidstillägg.

Dvrtidstillägg till ett eller flera minderåriga barn utan pensionsberättigkd
moder eller till annan pensionär utgår efter enahanda grunder,
som ovan stadgats rörande dyrtidstillägg till änka med eller utan barn,
dock att motsvarande gränser för beräkningen därvid äro 75 kronor
och 150 kronor för kvartal.

Till två eller flera minderåriga syskon utan pensionsberättigad
moder ökas dyrtidstiilägget för varje syskon över ett med en tiondedel
av summan av pensionen, till d»n del dyrtidstillägg å densamma beräknas,
och därå utgående dyrtidstillägg.

Dyrtidstillägg må dock i sin helhet för varje utbetalningsperiod
i förhållande till pensionens eller understödets belopp icke utgå efter
högre procenttal än som motsvarar för änka med ett barn grundtalet
ökat med 10, för änka med två barn grundtalet ökat med 20, för änka
med tre barn grundtalet ökat med 30 o. s. v. samt för två minderåriga
syskon utan pensionsberättigad moder grundtalet ökat med 10, för tre
minderåriga syskon grundtalet ökat med 20 o. s. v.

§ 4.

För den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd,
som i § 1 omförmäles, lägges berörda förmåners sammanlagda
belopp till grund för den i § 3 angivna beräkningen av dyrtidstiilägget.

Åtnjuter pensionär, som i § 1 avses, dyrtidstillägg såsom befattningshavare
i statens tjänst, utgår dyrtidstillägg å pensionen allenast
efter ett procenttal, som motsvarar fyra tiondedelar av grundtalet; därest
emellertid avlöningen såsom befattningshavare understiger 320 kronor
för år, utgår dyrtidstillägg å pensionen efter ett procenttal, motsvarande
grundi alet, dock högst å det belopp, varmed avlöningen understiger 320
kronor för år. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning,
därest pensionär åtnjuter dyrtidstillägg såsom f. d. befattningshavare i
statens tjänst.

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 227. *

Dyrtidstillägg enligt kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
och . denna kungörelse må sammanlagt ej överstiga det belopp, vartill
dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare högst får uppgå.

§ 5.

Dyrtidstillägg enligt här ovan för pensionsberättigade änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst stadgade grunder utgår
jämväl till:

l:o) pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
vid flottans pensionskassa eller folkskollärarnas pensionsinrättning;

2:o) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa;

3:o) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa;

4:o) änkor och barn efter sådan befattningshavare vid statens järnvägar,
som dödats under förrättande av arbete i statens järnvägars tjänst,
och till vilka änkor och barn på denna grund utgår ersättning enligt
lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av
järnvägs drift;

5:o) änkor och barn efter befattningshavare hos enskilt företag,
som numera övertagits av staten, därest de genom statens försorg uppbära
pension eller understöd i sådan egenskap; samt

6:o) till pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller
med denna jämförlig pensionsinrättning berättigade änkor och barn efter
sådan befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg,
vilken antingen avlidit eller med pension avgått från tjänst vid järnvägen
redan innan den övertagits av staten;

och beräknas därvid dyrtidstillägget i fall, som avses i l:o)—3:o)
och 6:o), å pensionen, i fall, som angives i 4:o), å ersättningens belopp
samt i det i 5:o) omförmälda fallet å pensionen eller understödet.

§ 6.

Om till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,
innan vederbörande tillkommande dyrtidstillägg till fullo utbetalts, inträder
stärbbmet i den avlidnas rätt.

Dyrtidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken pensionen
efter understödet får uppbäras.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

5

§ 1-

Med minderårigt barn avses här sådant barn, som icke uppnått
den ålder, då enligt de särskilda pensionskassornas reglementen eller
eljest givna föreskrifter dess rätt till pension i allmänhet upphör.

§ 8.

Den, som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården,
må icke komma i åtnjutande av ifrågavarande dyrtidstillägg.

§ 9-

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.

§ io.

Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd
enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
samt gäller till och med den 30 juni 1920; dock att enligt
de i kungörelsen meddelade bestämmelser dyrtid>tillägg skall utgå även
för den del av år 1919, som förflutit innan kungörelsens ikraftträdande,
varjämte skall iakttagas, att för de två första kvartalen av samma år
det i § 2 omförmälda grundtal skall vara 135.

6

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 227.

Historik.

Pensionsberättigade

änkor och barn
efter befattningshavare
i
statens tjänst.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
mars 1919.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande:

Förut denna dag har jag för Kungl. Maj:t anmält frågorna om
fortsatta dyrtidsbidrag åt befattningshavare och f. d. befattningshavare
i statens tjänst. Nära förknippat med dessa frågor är spörsmålet om
dyrtidstillägg jämväl åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst och vissa med dem jämställda pensionärer.

Redan vid 1917 års riksdag sökte man bereda dessa grupper av
pensionärer lättnad i de ekonomiska svårigheter, som den alltjämt fortgående
prisstegringen medfört. Den av nämnda års riksdag åt dem
beviljade krigstidshjälpen skulle utgå, till pensionsberättigad änka med

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

100 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna icke finge tillhopa
överstiga 600 kronor för år räknat; till pensionsberättigad änka
med pensionsberättigade minderåriga barn med 100 kronor till änkan och
med 50 kronor för vart pensionsberättigat barn, dock att hjälpen jämte
pensionsförmånerna icke finge tillhopa för änka och barn överstiga 900
kronor för år räknat; till pensionsberättigat minderårigt barn utan pensionsberättigad
moder med 50 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna
icke finge tillhopa överstiga för ett barn 300 kronor, för två
syskon 600 kronor och för tre eller flera syskon 900 kronor, allt för år
räknat; samt till annan pensionär med 50 kronor, dock att hjälpen och
pensionsförmånerna tillhopa icke finge överstiga 300 kronor för år räknat.

I en den 18 januari 1918 dagtecknad proposition, nr 13, föreslog
Kungl. Maj:t'' samma års lagtima riksdag att bevilja väsentligt ökade
anslag för ifrågavarande ändamål. Riksdagen beslöt ytterligare någon
förhöjning av de utav Kungl. Maj:t föreslagna beloppen, varjämte riksdagen
jämväl i övrigt gjorde vissa jämkningar i fråga om de av Kungl.
Maj:t föreslagna grunderna för krigstidstilläggets utgående. Den 22
mars 1918 utfärdade därefter Kungl. Maj:t kungörelse (Svensk författningssamling
nr 140) angående krigstidstillägg under år 1918 åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst.
I överensstämmelse med riksdagens beslut lastställdes därvid följande

Allmänna grunder för krigstidstilläggets utgående:

§ I Krigstidstillägg

tillkommer sådana änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst, som vid ingången av år 1918 ägt åtnjuta
pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel eller från någon
av staten understödd anstalt för pensionering av dylika befattningshavares
änkor och barn, från Lunds universitets änke- och pupillkassa, från
vaktbetjäningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning för änkor
och barn eller från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna
jämförlig pensionsinrättning.

§ 2-

Krigstidstillägget utgår

till pensionsberättigad änka med 125 kronor jämte en tredjedel av

8 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 227.

pensionsförmånernas för året bestämda belopp, dock högst med tillhopa
300 kronor;

till pensionsberättigad änka med pensionsberättigade minderåriga
barn med 125 kronor till änkan och med 75 kronor för vart pensionsberättigat
barn jämte en tredjedel av änkans och barnens för året bestämda
pensionsförmåner, dock högst med tillhopa 350 kronor för änka
med ett pensionsberättigat barn, 400 kronor för änka med 2 pensionsberättigade
barn, 450 kronor för änka med 3 pensionsberättigade barn,
500 kronor för änka med 4 pensionsberättigade barn o. s. v.;

till pensionsberättigat minderårigt barn utan pensionsberättigad
moder med 75 kronor jämte en tredjedel av pensionsförmånernas för
året bestämda belopp, dock att krigstidstillägget icke må överstiga för
1 barn 250 kronor, för 2 syskon 300 kronor, för 3 syskon 350 kronor,
för fyra syskon 400 kronor o. s. v., samt

till annan pensionär med 75 kronor jämte en tredjedel av pensionsförmånernas
för året bestämda belopp, dock högst med tillhopa 250
kronor;

allt dock under iakttagande, att krigstidstillägget icke får överstiga
pensionsförmånernas för året bestämda belopp i annat fall, än då detta
årsbelopp är lägre än ovan angivna grundbelopp (125 kronor för änka,
200 kronor för änka med 1 pensionsberättigat barn, 275 kronor för änka
med 2 pensionsberättigade barn o. s. v.), i vilket fall endast en mot
samma grundbelopp svarande summa skall såsom krigstidstillägg utgå.

§ 3.

Om till krigstidstillägg av nu ifrågavarande slag berättigad änka
eller barn under år 1918 avlidit, inträder stärbhnset i den avlidnas rätt.

§ 4.

Med minderårigt barn avses här sådant barn, som icke uppnått
den ålder, då enligt de särskilda pensionskassornas reglementen eller
eljest givna föreskrifter dess rätt till pension i allmänhet upphör.

§ 5.

Den som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården
må icke komma i åtnjutande av ifrågavarande krigstidstillägg.

Kungl. Maj: tu proposition Nr 227.

9

§ 6.

Pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare vid
flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning samt efter
innehavare av docentstipendier vid statens högskolor likställas i avseende
å nu ifrågavarande krigstidstillägg med pensionsberättigade änkor
och barn efter befattningshavare i statens tjänst.

§ 7.

Krigstidstillägget utbetalas på en gång i den ordning, som av
Kungl. Maj:t bestämmes.

De bekymmersamma förhållanden, vari nu ifrågavarande grupper
av statens pensionärer och understödstagare försatts genom den alltjämt
fortgående prisstegringen å de till livets nödtorft hörande förnödenheterna,
föranledde Kungl. Maj:t att jämväl i fråga om dessa pensionärer
och understödstagare göra framställning till 1918 års urtima
riksdag om beredande av ett extra krigstidstillägg för senare hälften av
samma år. I en till den urtima riksdagen den 25 oktober 1918 avlåten
proposition, nr 3, föreslog Kungl. Maj:t nämligen riksdagen att dels
för beredande av extra krigstidstillägg för tiden från och med den 1
juli till och med den 31 december 1918 åt sådana pensionärer och
understödstagare, som avsåges i Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 mars
1918 angående krigstidstillägg under år 1918 åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst, anvisa erforderligt
belopp, dels och fastställa vissa allmänna grunder för det extra
krigstidstilläggets utgående.

Sedan riksdagen anmält sitt beslut i anledning av Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition, utfärdade Kungl. Maj:t därefter den 3 december
1918 kungörelse (Svensk författningssamling nr 935) angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret 1918 åt pensionsberäitigade änkor
och barn efter befattningshavare i statens tjänst, däri i överensstämmelse
med riksdagens beslut förordnades,

1. att det extra krigstidstillägget, som för tiden från och med
den 1 juli till och med den 31 december 1918 skulle utgå till sådana
pensionärer och understödstagare, som avsåges i kungörelsen den 22
mars 1918 angående krigstidstillägg under år 1918 åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst, skulle
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 199 höft- (Nr 227.) 2

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

utan annan begränsning- med avseende å beloppet än nedan angives, till
vederbörande pensionär eller understödstagare eller, därest denne efter
juni månads utgång avlidit, till stärbkusdelägarna utgå med följande
belopp, nämligen

till pensionsberättigad änka med 62 kronor 50 öre jämte en tredjedel
av pensionsförmånernas för halvåret bestämda belopp, dock högst
med tillhopa 150 kronor;

till pensionsberättigad änka med pensionsberättigade minderåriga
barn med 62 kronor 50 öre till änkan och med 37 kronor 50 öre för
vart pensionsberättigat barn jämte en tredjedel av änkans och barnens
för halvåret bestämda pensionsförmåner, dock högst med tillhopa 175
kronor för änka med ett pensionsberättigat barn, 200 kronor för änka
med två pensionsberättigade barn, 225 kronor för änka med tre pensionsberättigade
barn, 250 kronor för änka med fyra pensionsberättigade
barn o. s. v.;

till pensionsberättigat minderårigt barn utan pensionsberättigad
moder med 37 kronor 50 öre jämte en tredjedel av pensionsförmånernas
för halvåret bestämda belopp, dock att det extra krigstidstillägget
icke finge överstiga för ett barn 125 kronor, för två syskon
150 kronor, för tre syskon 175 kronor, för fyra syskon 200 kronor
o. s. v.; samt

till annan pensionär med 37 kronor 50 öre jämte en tredjedel av
pensionsförmånernas för halvåret bestämda belopp, dock högst med tillhopa
125 kronor;

allt dock under iakttagande att det extra krigstidstillägget icke
finge överstiga pensionsförmånernas för halvåret bestämda belopp, i
annat fall än då detta belopp vore lägre än ovan angivna grundbelopp
(62 kronor 50 öre för änka, 100 kronor för änka med ett pensionsberättigat
barn, 137 kronor 50 öre för änka med två pensionsberättigade
barn o. s. v.), i vilket fall endast en mot samma grundbelopp svarande
summa skulle såsom extra krigstidstillägg utgå; samt

2. att i fråga om det extra krigstidstillägget skulle i övrigt i
tillämpliga delar gälla vad i kungörelsen den 22 mars 1918 funnes
stadgat.

De av mig här ovau återgivna bestämmelserna rörande krigstidstillägg
och krigstidshjälp under år 1918 åt pensionsberättigade änkor
och barn efter befattningshavare i statens tjänst kunna alltså sammanfattas
sålunda:

Enligt 1918 års lagtima riksdags beslut erhöll ifrågavarande grupp

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

av pensionärer krigstidstillägg med följande- belopp, nämligen änka 125
kronor jämte en tredjedel av pensionsförmånernas för året bestämda
belopp, dock högst med tillhopa 300 kronor; änka med minderåriga
barn 125 kronor till änkan och 75 kronor för vart barn jämte en
tredjedel av änkans och barnens för året bestämda pensionsförmåner,
dock högst med tillhopa 350 kronor för änka med 1 barn, 400 kronor
för änka med 2 barn, 450 kronor för änka med 3 barn, 500 kronor
för änka med 4 barn o. s. v.; barn utan pensionsberättigad moder 75
kronor jämte eu tredjedel av pensionsförmånernas för året bestämda
belopp, dock att tillägget icke fick överstiga för 1 barn 250 kronor,
för 2 syskon 300 kronor, för 3 syskon 350 kronor, för 4 syskon 400
kronor o. s. v.; samt annan pensionär 75 kronor jämte en tredjedel av
pensionsförmånernas för året bestämda belopp, dock högst med tillhopa
250 kronor. För senare delen av år 1918 utgick därtill enligt beslut
av urtima riksdagen extra krigstidstillägg med hälften av ovanstående
fasta belopp och med en tredjedel av pensionsförmånernas för halvåret
bestämda belopp.

Vid bestämmandet av krigstidstillägg och extra krigstidstillägg
skulle emellertid iakttagas, att krigstidstillägget respektive extra krigstidstillägget
icke finge överstiga pensionsförmånernas för året respektive
halvåret bestämda belopp i andra fall, än då dessa belopp vore lägre än
grundbeloppen (125 kronor respektive 62 kronor 50 öre för änka, 200
kronor respektive 100 kronor för änka med ett pensionsberättigat barn,
275 kronor respektive 137 kronor 50 öre för änka med två pensionsberättigade
barn o. s. v.), i vilka fall endast en mot samma grundbelopp
svarande summa skulle såsom krigstidstillägg respektive extra krigstidstillägg
utgå.

Kostnaderna beräknades för krigstidstillägget till sammanlagt

2.000. 000 kronor och för det extra krigstidstillägget till sammanlagt

1.000. 000 kronor.

Beträffande dyrtidsbidrag åt pensionsberättigade änkor och barn efter
delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa är först att märka,
hurusom riksdagen genom beslut år 1916, som sedermera upprepats och
således gäller även för år 1919, anvisat medel å extra stat under riksstatens
tionde huvudtitel i ändamål, att sådana behövande folkskolläraränkor
med eller utan barn, vilka från folkskollärarnas änke- och pupillkassa
åtnjuta lägre pension än 300 kronor, skola erhålla understöd till
så stort belopp, att pensionen och understödet tillsammans uppgå till
300 kronor.

%

Pensionsberättigad
j
änkor och barn
efUr folkskollänrc.

12

Pension»-berättigade
änkor och
barn efter
delägare i
prästerskapet»
änke- och
pupillkassa.

#

Kommitterades
förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Enligt kungörelse den 31 maj 1918 (Svensk författningssamling,
nr 393) tillerkändes åt pensionsberättigade änkor och barn efter delägare
i nämnda kassa krigstidstillägg under år 1918 enligt väsentligen samma
grunder, som tillämpades beträffande krigstidstillägg till änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst. Därvid stadgades emellertid
den inskränkande bestämmelsen, att änka med eller utan barn,
vilken erhölle sådant understöd för år 1918, som ovan omförmälts,
skulle undantagas från åtnjutande av krigstidstillägg för samma år,
dock att sådan änka med eller utan barn, som ägde uppbära dylikt
understöd till mindre belopp än som skulle tillkomma henne såsom krigstidstillägg
enligt härför stadgade grunder, skulle i krigstidstillägg erhålla
ett belopp, motsvarande skillnaden mellan berörda understöd och krigstidstilläggets
belopp.

När sedermera enligt kungörelse den 6 december 1918 (Svensk
författningssamling, nr 976) extra krigstidstillägg för senare halvåret 1918
beviljades även till pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa och därvid fortfarande tillämpades
samma grunder, som fastställts för motsvarande förmån åt änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst, borttogs emellertid berörda
inskränkande bestämmelse.

Kostnaderna beräknades för krigstidstillägget till 230,000 kronor
och för det extra krigstidstillägget till 145,000 kronor.

Jämväl till pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i
prästerskapets änke- och pupillkassa har enligt kungörelse den 6 juni
1918 (Svensk författningssamling, nr 415) utgått krigstidstillägg, varjämte
även extra krigstidstillägg för senare hälften av samma år anvisades
åt dessa pensionärer enligt kungörelse den 6 december 1918
(Svensk författningssamling, nr 967). Såväl krigstidstillägget som det
extra krigstidstillägget utgick efter samma grunder, som fastställts i
truga om enahanda förmåner åt änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst.

Kostnaderna beräknades för krigstidstillägget till 360,000 kronor
och för det extra krigstidstillägget till 200,000 kronor.

Såsom jag redan förut i dag vid anmälan av frågan om beredande
av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst haft tillfälle erinra,
innefattar det betänkande, som av inom finansdepartementet tillkallade
sakkunniga avgivits i dyrtidstilläggsfrågan, förslag rörande dylika tillägg
även åt de pensionsberättigade änkorna och barnen efter avlidna stats -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227. 13

tjänare. För närmare kännedom om kommitterades förslag tillåter jag
mig hänvisa till innehållet i betänkandet, vilket såsom bilaga fogats till
den förut i dag beslutade propositionen rörande befattningshavarnas
dyrtidstillägg. Här nedan torde jag emellertid få lämna en kortfattad
redogörelse för betänkandet, i vad detsamma rör de pensionsberättigade
änkorna och barnen.

Kommitterades förslag innehåller i nu förevarande avseende, liksom
i fråga om befattningshavarna och de f. d. befattningshavarna i
statens tjänst, två alternativ. Det första alternativet, vilket innebär tilllämpning
av systemet med s. k. glidande skala, äger även här kommitterades
förord. Det andra alternativet är byggt på systemet med
fixa tillägg. I fråga om innebörden av de båda olika systemen får jag hänvisa
till vad jag vid anmälandet av frågan om ctyrtidstillägg till befattningshavarna
i statens tjänst därom anfört.

Beträffande beloppen av de dyrtidstillägg, som enligt kommitterades
mening skäligen böra tillgodokomma här ifrågavarande kategorier av
pensionärer innehåller kommittébetänkandet å sidorna 55 och 56 en del
uttalanden, vilka såsom väl ägnade att belysa kommitterades ståndpunkt
i frågan torde få in extenso här återgivas. Kommitterade yttra i dylikt
hänseende följande :

»Vidkommande krigstidstilläggets belopp förorda kommitterade eu sådan förhöjning,
att ifrågavarande pensionärer erhålla en i allmänhet förhållandevis lika
stor tillökning av dem enligt kungörelsen den 22 mars 1918 beviljade krigstidstillägg,
som befattningshavare och f. d. befattningshavare skulle få å dem tilldelade
belopp. Maximum för krigstidstillägget har således sökts vid en gräns, som ungefär
motsvarar r’/2 av maximum enligt nämnda kungörelse. För lägre pensionsbelopp
måste däremot enligt kommitterades uppfattning uppställas en starkare begränsning
av krigstidstillägget än som skedde år 1918.

Det synes nämligen kommitterade ofrånkomligt att vid krigstidstilläggets
utmätande åtminstone i huvudsak fasthålla vid dess uppgift att ersätta den minskning
i pensionens köpkraft, som är en följd av penningvärdets fall under kristiden.
Avviker man för långt därifrån, kommer man utanför krigstidstilläggets område.
Enligt 1918 års bestämmelser erhöll eu ensam änka med pension å belopp intill 50
kronor — fall förekomma, då pensionen icke utgör mera än omkring 7 kronor —-krigstidstillägg med 187 kronor 50 öre eller minst 375 procent, och om hon hade
t. ex. fem minderåriga barn, utgick krigstidstillägget med ej mindre än 750 kronor,
d. v. s. 1,500 procent. Skulle denna proportion bibehållas år 1919, komme en änka
i motsvarande ställningar att få krigstidstillägg med respektive 312 kronor 50
öre och 1,250 kronor, d. v. s. respektive 625 och 2,500 procent av pensionens
belopp. Då fördyringen på grund av kristiden beräknas till 167 procent, anse kommitterade,
att krigstidstillägg efter angivna mått icke kunna försvaras. Huru behövligt
det än i många fall må vara, att de åsyftade personerna erhålla förbättring
av sina försörjningsmöjligheter, torde sådan dock icke böra sökas i denna ordning.

14

Kungi. Maj:ts proposition Nr 227.

Man synes ej böra bortse från att ifrågavarande små pensionsbelopp icke kunna
vara beräknade att utgöra vederbörandes enda existensmedel, och fasthåller man
detta, lärer det icke vara lämpligt att genom krigstidstillägg uppbringa pensionerna
till ur andra synpunkter tilläventyrs önskvärd höjd;

Om det därför beredes en höjning av pensionsbeloppet med 150 procent,
synes för ifrågavarande personer likasom för befattningshavare och f. d. befattningshavare
under nuvarande prisförhållanden vad skäligen kan begäras vara gjort på
krigstidstilläggets väg.

Vore det nu förhållandet, att en änka med minderåriga barn icke erhölle
större pension än om försörjningsplikt icke ålåge henne, så vore det möjligen även
ur principiell synpunkt riktigt, att, såsom hittills skett, änka med barn tillgodosåges
genom beräkning av krigstidstillägget efter ett högre procenttal eller genom
särskilda tillägg. Men i själva verket är änke- och pupillpensioneringen så ordnad,
att till änka med minderåriga barn utgå över änkepensionen särskilda pensioner
eller pupilltillägg för de minderåriga barnen. Vid sådant förhållande kan det med
skäl ifrågasättas, huruvida utöver den ökning av krigstidstillägget, som barnpensionerna
utan vidare medföra, ytterligare höjning bör beredas genom högre procenttal
eller särskilda tillägg. Om exempelvis en änka, som från civilstatens änkeoch
pupillkassa åtnjuter pension av 200 kronor, har två minderåriga barn, ökas
familjens pension med 50 procent eller 100 kronor, och sammanlagda pensionsförmånen
uppgår alltså till 300 kronor. Redan genom beräkning av krigstidstillägg
efter samma procenttal, 150 procent, i båda fallen, ökas därför krigstidstillägget
till familjen från 300 kronor till 450 kronor, så att ensam änka får uppbära i
pension och krigstidstillägg sammanlagt 500 kronor, under det att änka i samma
ställning med två minderåriga barn får tillhopa 750 kronor.

Med avseende därpå att under år 1918 utgått dyrtidsbidrag, som väsentligt
överskjutit nämnda gräns, är det emellertid måhända nödvändigt att gå något längre
än till 150 procent beträffande änkor med minderåriga barn, och detsamma torde
böra vara fallet med två eller flera minderåriga syskon utan pensionsberättigad
moder. På sådan grund tillstyrka kommitterade, att beräkningen av krigstidstilllägget
såväl som det relativa maximum i någon mån höjes för varje minderårigt
barn och för varje syskon över ett, ehuru härigenom krigstidstillägget kan komma
att överstiga det belopp, som betingas av penningvärdets förändring.»

Systemet med
glidandeskala.

Från de sålunda angivna utgångspunkterna hava kommitterade i
det på den glidande skalan grundade alternativet utformat sitt förslag
på följande sätt.

Till grund för dyrtidstilläggets bestämmande skall läggas det
grundtal, som enligt kommitterades förslag med ledning av socialstyrelsens
dyrtidsindexbcräkningar skall fastställas i och för bestämmandet av
dyrtidstillägget åt befattningshavarna i statens tjänst. Med det av kommitterade
föreslagna sättet för grundtalets bestämmande skulle detta
alltså till eu början komma att utgöra 150.

Enligt förslaget skall sedermera dyrtidstillägget intill visst belopp
av pension eller understöd beräknas efter ett procenttal, motsvarande

15

Kung!. Maj:ts proposition Nr 227.

grandtalet, och å den del av pension eller understöd, som överskjuter
nämnda belopp intill viss gräns, efter ett procenttal, motsvarande endast
7,o av grandtalet.

Detta gäller ensam änka och ensamt minderårigt barn utan pensionsberättigad
moder.

I fråga om krigstidstilläggets beräknande för pensionsberättigad
änka med ett eller flera barn och för två eller flera pensionsberättigade
syskon yttra kommitterade å sid. 57 i betänkandet följande:

»Det anspråk på hänsyn till behovsprincipen, som må böra tillgodoses, synes
lämpligen kunna tillfredsställas på det sätt, att sedan den sammanlagda änke- och
barnpensionen i den mån som nyss nämnts korrigerats för penningvärdets fall, på
densamma för varje barn lägges en barnbjälp utgående med 10 procent av den uppreglerade
pensionen. Härigenom blir barnhjälpen även ställd i beroende av dyrtidsindex.
På samma sätt förfares med pupillpension enbart, så att sedan krigstidstillägg
å den sammanlagda barnpensionen beräknats enligt den antydda grunden,
för varje syskon över ett tillägges 10 procent av det belopp, som utgör summan
av pensionen och berörda krigstidstillägg.»

Själva skalan är av kommitterade så uppgjord, att änka erhåller
krigstid stillägg efter ett procenttal, motsvarande grundtalet, å
pension eller understöd, som för kvartal icke överstiger 80 kronor, och
efter ett procenttal, motsvarande Vio av grundtalet, å den del av pension
eller understöd, som överstiger 80 kronor men icke 187 kronor 50 öre
för kvartal, samt att krigstidstillägg icke utgår å den del av pension
eller understöd, som för kvartal överstiger sistnämnda belopp. För
minderårigt barn utan pensionsberättigad moder och för annan pensionär
äro motsvarande belopp respektive 75 kronor och 150 kronor.

På grund av den tillämpade metodens karaktär , kan för änka eller
för minderårigt barn utan pensionsberättigad moder samt för annan
pensionär krigstidstillägget vid ett grundtal av 150 icke komma att
överstiga 150 procent av pensionen eller understödet. I syfte att förekomma,
att krigstidstillägget i andra fall överskjuter en enligt kommitterades
förut anförda uppfattning skälig gräns, föreslås ytterligare,
att krigstidstillägget vid ett grundtal av 150 ej må överstiga för änka
med ett barn 160 procent, för änka med två barn 170 procent o. s. v.,
för två minderåriga syskon utan pensionsberättigad moder 160 procent,
för tre minderåriga syskon 170 procent o. s. v., allt av pensionens eller
understödets belopp. Vid ett grundtal av 120 böra motsvarande begränsningar
bliva respektive 130, 140, 150 procent o. s. v.

En å sid. 125 i betänkandet införd tabell, bil. E., utvisar närmare,
huru enligt detta system vid ett grundtal av 150 dyrtidstilläggsbeloppen
skulle ställa sig inom olika pensionsklasser.

1«

Det a. k. fixa
systemet.

Kostnads berttkninq.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 227.

Vad därefter alternativet med fasta belopp beträffar hava kommitterade
föreslagit, att krigstidstillägget enligt detta system skulle utgå
med dels ett procentuellt tillägg av 66 2/3 procent å pensionen eller
understödet och dels därutöver ett tillägg till änka med 70 öre, till
minderårigt barn med 40 öre och till annan pensionär likaledes med
40 öre för dag (dagtillägg). I syfte att förebygga, att krigstidstilläggen
med tillämpning av nu angivna grunder komma att uppgå till för högd
belopp i förhållande till respektive pensioner eller understöd hava kommitterade
emellertid föreslagit åtskilliga inskränkningar och begränsningar,
för vilka en närmare redogörelse återfinnes å sid. 58 i betänkandet.

Vid betänkandet har å sid. 126 såsom bil. F fogats en tabell, utvisande
huru detta förslag verkar vid olika pensionsbelopp.

För underlättande av jämförelsen mellan de båda alternativen hava
kommitterade vidare i en å sid. 59 intagen tabell, till vilken jag tillåter
mig hänvisa, sammanfört vissa uppgifter å beloppen av de krigstidstillägg,
som skulle komma att utgå vid tillämpning av det ena eller
andra systemet under nu rådande prisförhållanden, vartill fogats motsvarande
uppgifter med tillämpning av den glidande skalan vid ett
prisläge, som föranlett grundtalets fastställande till 120.

Kostnaderna vid tillämpning av systemet med glidande skala under
första delen av år 1919, med ett föreslaget grundtal av 150, beräknas
av kommitterade i det närmaste överensstämma med kostnaderna för
tillämpning av förslaget enligt det fixa systemet under samma tid. Sistnämnda
förslag skulle för hela året medföra en kostnad av omkring
3.8 miljoner kronor. Därest vid tillämpning av den glidande skalan
grundtalet 150 korame att bliva gällande under hela året, skulle alltså
även förslaget enligt sistnämnda system komma att draga eu motsvarande
kostnad. Kommitterade framhålla emellertid, att det torde
kunna antagas, att prisläget under årets lopp kan föranleda till sänkande
av grundtalet, varför under förutsättning av sådan nedsättning kostnaderna
vid tillämpning av förslaget med glidande skala skulle i motsvarande
mån minskas.

beräuTade 1 fråga om de pensionsberättigade änkorna och barnen efter folk änkorochbarn

skollärare anföra kommitterade — efter erinran om att i avseende å dem
''^larare^h'' ^igare gällt vissa av mig ovan berörda inskränkningar i rätten till
ett<ra?cMgare krigstidstillägg, vilka inskränkningar emellertid vid 1918 års urtima

17

Kungl. May.ts proposition Nr 227.

riksdag fått bortfalla beträffande det då beslutade extra krigstidstillägget
— å sid. 61 i betänkandet följande:

»I fråga om bibehållande eller borttagande av ovanberörda inskränkande bestämmelse
kan emellertid en viss tvekan råda. Att det understöd, som alltsedan
år 1916 beviljats och som skall utgå även under år 1919 åt behövande folkskolläraränkor,
huvudsakligen måste vara att anse såsom ett tillfälligt dyrtidsbidrag,
synes framgå av den motion vid 1916 års riksdag (A. K. nr 91), som efter gemensam
votering föranledde beviljande av medel för ändamalet. Däri aberopas nämligen
såsom skäl för förslaget den svåra ställning, vari dessa pensionärer råkat till
följd av dyrtidens verkningar. Den omständigheten, att denna inskränkande bestämmelse
icke upptogs i grunderna för det extra krigstidstillägget under senare
halvåret 1918, kan förklaras därav, att dels i de fall, där understödet icke uppgått
till så stort belopp, vartill krigstidstillägg enligt kungörelsen den 31 maj 1918 belöpte
sig, avdrag för understödsbeloppet redan skett vid utbetalande av samma
krigstidstillägg, dels ock i fråga om de fall, där understödet överstigit beloppet av
krigstidstillägget och något sådant tillägg alltså icke utgått, skillnaden dock varit
så obetydlig, att densamma icke ansetts böra föranleda avdrag å det extra krigstidstilliiggets
belopp. Vad 1919 års krigstidstillägg beträffar, kan därför visserligen
ställningen anses vara densamma, som förelåg vid 1918 års lagtima riksdags
beslut om krig-tidstillägg åt nu ifrågavarande pensionärer, och i följd därav berörda
inskränkande stadgande synas böra upptagas bland bestämmelserna om krigstidstillägg
under år 1919 åt samma pensionärer; och skulle så ej ske, komma dessa
pensionärer i ett gynnsammare läge än övriga änkor, vilka från annan kassa åtnjuta
lika små pensioner.

Kommitterade hava emellertid ansett sig icke böra i detta avseende föreslå
bibehållande av den i kungörelsen den 31 maj 1918 bestämda inskränkningen i
samma års krigstidstillägg till dessa pensionärer. De skäl, som åberopats i berörda
av riksd .gen bifallna motion, synas giva vid handm, att med riksdagens beslut
avsågs icke blott att bevilja ett tillfälligt dyrtidsbidrag utan även att i viss
mån åstadkomma ett slags pensionsreglering, och det torde icke lida tvivel, att
även om dyrtiden skulle upphöra, understödet ändock fortfarande kommer att utgå,
oavsett huruvida andra pensioner av samma storlek bliva reglerade eller icke. Det
lärer dessutom näppeligen finnas andra änkor, som fatt sina pensioner bestämda
efter så låga delaktighetsbelopp som de ifrågavarande. Kommitterade''föreslå därför,
att om förmälda änkor må få å sin pension från änke- och pupillkassan uppbära
krigstidstillägg utan avdrag för det dem beviljade understödet.»

i fråga om pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i
prästerskapets änke- och pupillkassa, vilka förut varit i krigstidstilläggsavseende
likställda med änkor och barn efter befattningshavare i slatens
tjänst, förorda kommitterade, att berörda likställighet alltjämt bibehålies.

Vad angår kostnaderna för krigstidstilläggen åt nu ifrågavarande två
kategorier av pensionsberättigade änkor och barn, hava desamma av kommitterade
vid tillämpning av det fixa systemet beräknats uppgå till 400,000
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 199 höft. (Nr 227.) 3

i prästerskakets
änkeoch pupillkassa.

Social''

styrelsens

utlåtande.

Departe mentschefen,

18 Kungl. Ma jäs proposition Nr 227.

kronor för krigstidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter
delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa samt till 750,000 kronor
för kriastidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter delägare
i prästerskapets änke- och pupillkassa. Vid tillämpning av systemet
med glidande skala skulle kostnaderna enligt ko remitterades beräkning
bliva ungefär lika stora, under förutsättning att prisläget under år 1919
icke gåve anledning till förändring av grundtalet. Därest, såsom syntes
antagligt, det genomsnittliga grundtalet under året bleve lägre, komme
emellertid detta förslag, enligt vad kommitterade framhålla, att föranleda
i samma mån minskade kostnader.

Med avseende å den av kommitterade förordade överensstämmelsen
i grunderna för dyrtidstillägg åt samtliga här ovan om förmälda kategorier
av änkor och barn föreslå kommitterade, att bestämmelserna
härom nu sammanföras i en gemensam författning. I avseende å detaljbestämmelserna
i de av kommitterade utarbetade alternativa författningsförslagen,
tillåter jag mig hänvisa till den specialmotivering, varmed
kommitterade beledsaga förslagen.

Vid anmälandet av frågan om beredande av fortsatta dyrtidsbidrag
åt befattningshavare i statens tjänst redogjorde jag för det utlåtande
rörande tillämpligheten av systemet med s. k. glidande skala,
som på grund av remiss av socialstyrelsen avgivits. Denna redogörelse
får jag här åberopa.

I fråga om behovet av fortsatta dyrtidsbidrag även åt änkorna
och barnen efter avlidna statstjänare och de med dem jämställda pensionärerna
torde jag kunna inskränka mig till att hänvisa till — förutom
den i kommittébetänkandet lämnade utreduingen — vad jng förut idag
till statsrådsprotokollet över finansärenden i dylikt hänseende anfört vid
anmälan av frågorua om fortsatta sådana bidrag åt befattningshavare
och f. d. befattningshavare i statens tjänst. Någon närmare motivering
för, att jag nu går att framlägga förslag till ordnande av dyrtidstillläggsförhållandena
jämväl för här ifrågavarande änkor och barn, torde
jag alltså ej behöva förebringa.

Även beträffande dessa änkor och barn hava, såsom av det förut
sagda framgår, de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande för behandling
av dyrtidstilläggsfrågan tillkallade särskilda sakkunniga avgivit, alternativa
förslag, det ena byggt på systemet med s. k. glidande skala och
det andra, mera i överensstämmelse med hittills följda grunder, uppta -

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

gande fixa tillägg. Det förra alternativet baserar sig på i huvudsak
samma principer som de, varpå de av kommitterade, med tillämpning av
den s. k. glidande skalan, utarbetade förslagen till grunder för bestämmandet
av dyrtidstilläggen åt statens befattningshavare och f. d. befattningshavare
äro byggda. Till dessa förslag, visserligen i åtskilliga
väsentliga hänseenden ändrade, kompletterade och modifierade, har jag
förut i dag givit min anslutning, därvid jag såsom en av fördelarna
med förslagen särskilt framhöll, att de bärande grundsatserna i huvudsak
läte sig tillämpa i fråga om icke blott befattningshavare och f. d.
befattningshavare utan även de nu ifrågavarande änkorna och barnen.
Under sådana omständigheter är det klart, att jag även i avseende å
denna sistnämnda personkategori giver mitt förord åt det alternativ i
kommittéförslaget, som är byggt på systemet med s. k. glidande skala.

I det på sistberörda system grundade författningsförslag, som av
kommitterade utarbetats, äro emellertid, i anledning av de ändringar,
som jag förut i dag ansett mig böra förorda i de av kommitterade
föreslagna grunderna för dyriidstillägg åt befattningshavarna, vissa jämkningar
av behovet påkallade.

Sålunda torde till en början även de nu ifrågavarande bestämmelserna
böra så avfattas, att de kunna givas tillämplighet jämväl för tiden
efter utgången av innevarande år intill den 1 juli 1920. Samtidigt
torde också här benämningen krigstidstillägg böra utbytas mot den vid
inträdande fredsförhållandeu lämpligare beteckningen dyrtidstil!ägg.

Enligt kommitterades förslag skulle det i avseende å befattningshavarna
fastställda grundtalet äga tillämplighet även då det gällde att
bestämma dyrtidstilläggen åt nu ifrågavarande änkor och barn. Detta
torde också ur enhetlighetens synpunkt vara riktigt och nödvändigt. Då
jag emellertid av skäl, för vilka jag tidigare redogjort, ansett mig höra
förorda eu ändring i de rörande sättet för grundtalets beräknande föieslagna
bestämmelserna därhän, att grundtalet skulle komma att något
sänkas, med nu rådande prisförhållanden från 150 till 135, skulle givetvis
också de av kommit!erade för änkorna och barnen beräknade dyrtidstilläggen
— under förutsättning av bibehållande av den av kommitterade
föreslagna dyrtidstilläggsskalan, mot vilken jag för min del icke
funnit anledning till erinran — komma att genomgående i någon mån
minskas. Detta torde emellertid icke vara ägnat att uppväcka alltför
stål ka betänkligheter redan av den anledningen, att även med det av
mig föreslagna grundtalet dyrtidstilläggen till änkorna och barnen, under

20

Kungl. Maj:ts preposition Nr 227.

förutsättning av oförändrade pris förhållanden, i flertalet fall skulle komma
att utgå med avsevärt högre belopp än under föregående år.

I en del fall, särskilt där pensionsbeloppen äro låga samtidigt som
fråga är antingen om änkor med många barn eller om flera syskon, skulle
emellertid en minskning i de under fjolåret uppburna dyrtidstilläggsbeloppen
inträda. Detta skulle emellertid, ehuru i något mindre omfattning,
bliva förhållandet även med det av kommitterade föreslagna begynnelsegrundtalet
och har också varit av kommitterade icke blott förutsett utan
t. o. m. åsyftat. De under fjolåret gällande bestämmelserna om fasta grundtillägg
såval lör änka som för varje barn ledde nämligen, såsom kommitterade
påpeka, understundom till det rent orimliga resultatet, att dyrtidsiilllägget
kom att uppgå till många hundra procent av pensionens belopp,
i enstaka fall t. o. in. ända upp till 1,500 procent av pensionsbeloppet.
Då tillägget ju under sådana omständigheter helt förlorar den avsedda
karaktären att utgöra en kompensation för den inträdda prisfördyringen,
måste det, såvitt jag kan finna, vara riktigt att tillse, att dylika levnadskostnadsökniugen
vida överstigande dyrtidstillägg icke vidare ifrågakomma,
även om det därvid icke kan undvikas, att vissa enskilda personer få
sina dyrtidsförmåner minskade under de belopp, som tidigare till dem
utgått. Härtill kommer, att, såsom kommitterade påpeka, änke- och
pupiilpensioneringen i själva verket är så ordnad, att till följd av särskilda
barnpensioner det till familjen utgående sammanlagda beloppet
växer i förhållande till barnantalet — en omständighet, som ju i sin tur
för större familjer medför en automatisk ökning av dyrtidstillägget och
också föranlett kommitterade att uttala tvekan, huruvida utöver den ökning
i dyrtidstillägget, som barnpensionerna utan vidare medföra, ytterligare
höjning överhuvud taget bör beredas genom högre procenttal eller särskilda
tillägg. Då jag emellertid, lika med kommitterade, stannat vid
att föreslå dylika särskilda tillägg för varje barn, tror jag mig kunna
hävda den uppfattningen, att även med det av mig föreslagna begvnnelsegrundtalet
de barnrikare änkorna och större syskonkullarna
komma att erhålla dyrtidstillägg till belopp, som med hänsyn till förhandenvarande
förhållanden måste anses fullt skäliga.

Bortsett nu från här ovan särskilt berörda fall, torde de minskningar
i de under fjolåret uppburna dyrtidstilläggens belopp, som enligt såväl
mitt som kommitterades förslag inom vissa pensionsklasser skulle inträda,
icke vara av den betydenhet, att de, föranledda som de äro av ett enhetligt
genomfört system för dyrtidstilläggens bestämmande, böra tillmätas
avgörande betydelse vid bedömande av frågan om sj^s-temets
antaglighet.

21

Kungl. Moj.ts proposition Nr 227.

Huru vid ett grundtal av 135 dvrtidstilläggen skulle ställa sig
inom olika pensiousklasser och vid olika barnantal i jämförelse med dels
de under fjolåret faktiskt uppburna krigsiidstilläggsbeloppen dels ock
de belopp, som vid tillämpning av kommittéförslagets olika alternativ
i krigstidstiHägg skulle komma att utgå, framgår av de å sid. 22 och
23 här nedan införda tabellerna.

I avseende å den av kommitterade föreslagna författningstexten
må vidare framhållas, att av skäl, vilka jag på tal om befattningshavarnas
d}7rtidstillägg närmare utvecklat, föreskriften om det grundtal, som till
en början skall gälla, torde böra utgå ur förslagets § 2 och i stället såsom
en övergångsbestämmelse fogas till det stadgande om den i ämnet utkommande
författningens ikraftträdande, varmed kommitterades förslag
lärer böra kompletteras. Liksom i fråga om befattningshavare och f. d.
befattningshavare av mig föreslagits, torde i en dylik övergångsbestämmelse
föreskrift böra meddelas om grundtal för såväl det första som det
andra av innevarande års fyra kvartal. Detta grundtal lärer, i enlighet
med vad jag förut anfört, böra fastställas till 135.

I punkterna 4—6 av kommittéförslagets 5 § äro —i överensstämmelse
med vad som i motsvarande hänseende beträffande f. d. befattningshavare
föreslagits — upptagna bestämmelser i syfte att tillförsäkra vissa
grupper av pensionärer, vilka hittills icke kommit i åtnjutande av dyrtidstillägg
å sina pensioner, dylik förmån. Mot den tankegång, som legat
till grund för kommitterades ifrågavarande förslag, synes mig intet vara
att erinra. Beträffande avfattningen av stadgandena i ovannämnda författniugsrum
anser jag mig emellertid böra anmärka, att orden »änkor
och barn efter f. d. befattningshavare» — i konsekvens med det i författningsförslaget
eljest använda uttryckssättet — torde böra utbytas
mot orden »änkor och barn efter befattningshavare».

Vad särskilt beträffar punkt 6 i ifrågavarande paragraf vill jagvidare
påpeka, att med den formulering, förtattningsrummet enligt kommitterades
förslag skulle erhålla, dyrtidstillägg visserligen skulle få atnjutas
av till pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna
jämförlig peusionsinrättning berättigade änkor och barn efter sådan f. d.
befattningshavare vid numera av staten övertagen enskild järnväg, vilken
med pension avgått från tjänst vid järnvägen, redan innan den övertagits
av staten, men däremot icke av sådana på ovan angivet sätt pensionsberättigade
änkor och barn, som redan före järnvägens övertagande av
staten till följd av befattningshavarens frånfälle direkt inträtt i sin pensionsrätt.
Då detta svårligen kan hava varit avsett, torde ifrågavarande

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Tabell I.

Pension för år

E

n 8 a m

ä n k

a

Ä n k

a me

d 1 barn

Dyrtids-

tillägg

1918

Enligt sakkunnigas
förslag

Departe-

ments-

chefens

förslag

Dyrtids-

tillägg

1918

Enligt sakkunnigas
förslag

Departe-

ments-

chefens

förslag

glidande

fixa

glidande

fi?a

100 ...........................

187.50

ISO

150

135

300

160

160

145

200 ...........................

287.50

300

300

270

300

320

320

290

300 ..........................

337.50

450

450

405

450

480

480

435

400 ...........................

387.50

528

522.17

475.20

500

620.80

640

562.7 2

500 ............................

437.50

588

588.83

529.20

525

696.8 0

734.83

632.12

600 ...........................

450

648

655.50

583.20

525

772.80

801.50

701.52

700 ...........................

450

708

722.17

637.20

525

848.80

868.17

770.02

800 ...........................

450

738

748.25

664.20

525

886.80

894.25

805.62

1,000 ...........................

450

738

748.2 5

664.2 o

525

886.80

894.2»

805.6 2

1,200 .........................

450

738

748.25

664.20

525

886.80

894.25

805.6 2 1

Tabell II.

Pension för år

E

n s a m

t b a i

n

Två s

C

O

M

09

t»-.

Dyrtids-

tillägg

1918

Enligt sakkunnigas
förslag

Departe-

ments-

chefens

förslag

Dyrtids-

tilläjg

1918

Enligt sakkunnigas
förslag

Departe-

ments-

chefens

förslag

glidande

fixa

glidande

fixa

100 ...........................

150

150

150

135

150

160

160

145

200 ...........................

212.50

300

279.33

270

300

320

320

290

300 ...........................

262.50

450

346

405

375

480

480

435

400 ...........................

312.50

510

412.67

459

425

601

558.6 7

544.90

500 ..........................

362.50

570

479.33

513

450

677

625.33

614.30

600 ...........................

375

630

546

567

450

753

692

683.70

700 ...........................

375

630

602.25

567

450

753

748.25

683.70

800 ...........................

375

630

602.26

567

450

753

748.26

683.7 o

1,000 ...........................

375

630

602.2 5

567

450

753

748.2 5

683.70

1,200 ...........................

375

630

602.25

567

450

753

748.25

683.70

Kungl. Muj:ts proposition Nr 227.

23

Ä n

ka me

d 3 kärn

Änka med

5 b a

r n

Dyrtids-

tillägg

1918

Enligt sakkunnigas
förslag

Departe-

ments-

chefens

förslag

Dyrtids-

tillägg

1918

Enligt sakkunnigas
förslag

Departe-

ments-

chefens

förslag

glidande

fixa

glidande |

fixa

525

180

180

165

750

200

200

185

525

360

360

330

750

400

400

370

525

540

540

495

750

600

600

555

600

720

720

660

750

800

800

740

675

900

900

825

750

1,000

1,000

925

675

1,022.40

1,080

938.68

825

1,200

1,200

1,110

675

1,130.40

1,160.17

1,037.36

825

1,400

1,400

1,295

675

1,184.40

1,186.2 5

1,088.46

825

1,482

1,478.25

1,371.30

675

1,184.40

1,186.25

1,088.46

825

1,482

1,478.25

1,371.30

675

1,184.40

1,186.25

1,088.46

825

1,482

1,478.25

| l,371.ao

Tre s

s k o n

Fem s

j s k o n

Dyrtids-

tillägg

1918

Enligt sakkunnigas
förslag

Departe-

ments-

chefens

förslag

Dyrtids-

tillägg

1918

Enligt sakkunnigas
försåg

Departe-

ments-

chefens

förslag

glidande

fixa

glidande

fixa

150

170

170

155

150

190

190

175

300

340

340

310

300

380

380

350

450

510

510

465

450

570

570

525

525

680

680

620

600

760

760

700

525

784

771.33

650.8 0

675

950

950

875

525

876

838

800.4 0

675

1,122

1,186.25

1,033.30

525

876

894.25

800.40

675

1,122

1,186.25

1,033.80

525

876

894.25

800.40

675

1,122

1,186.25

1,033.80

525

876

894.25

800.40

675

1,122

1,186.25

1,033.80

525

876

894.25

| 800.4 0

675

1,122

1,186.25

1,033.80

24

Kostnads beräkningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

stadgande böra något omredigeras, så att även sistnämnda kategori av
änkor och barn bliva berättigade att uppbära dyrtidstillägg å sina pensioner.
°

De skäl, som av kommitterade anförts för, att änkor och barn efter
delägare i folkskollärarnas äuke- och pupillkassa nu böra i avseende å
dyriidstillägg fullt likställas med övriga pensionärer av här ifrågavarande
kategori, synas mig övertygande; och biträder jag förty kommittéförslaget
i deuna del. Bestämmelserna om dyrtidstillägg för samtliga de av kommitterade
omförmälda kategorierna av änkor och barn torde under sådana
omständigheter, på sätt kommitterade förordat, lämpligen böra sammanföras
i en gemensam författning.

I de bär ovan av mig ej särskilt berörda bestämmelserna i kommittéförslaget,
såvitt angår nu ifrågavarande kategorier av pensionärer,
har jag icke någon ändring att föreslå. I avseende å dessa bestämmelser
anser jag mig därför kunna inskränka mig till att hänvisa till författningstexten
och den i kommittébetänkandet anförda motiveringen

ö

Kostnaderna för dyrtidstillägg åt nu ifrågavarande grupper av
pensionärer och understödstagare hava för år 1919 av kommitterade,
under förutsättning att för hela året ett grundtal av 150 skulle bliva
gällande, beräknats till sammanlagt 5,010,000 kronor, därav skulle belöpa
å änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
460,000 kronor och å änkor och barn efter delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa 750,000 kronor. Då emellertid enligt
mitt förslag grundtalet redan från början skulle bliva något lägre fn
kommitterade förutsatt och man därjämte torde kunna våga räkna med
en under året luträdande sänkning av den allmänna prisnivån, vilket
skulle föranleda ytterligare nedgång av grundtalet för åtminstone någon
del av året, torde ovan angivna kostnadsbelopp, 5,010,000 kronor, kunna
minskas, förslagsvis till 4,500,000 kronor. Detta skulle alltså utgöra
beloppet av det anslag, som, gemensamt för alla här ifrågavarande
kategorier av pensionärer och understödstagare, bör hos riksdagen äskas
för bestridande av dyrtidstilläggeu under år 1919.

För år 1920 torde i avseende ä kostnaderna för dvrtidstillägg åt
nu behandlade persongrupper lämpligen böra förfaras på" enahanda sätt,
som av mig föreslagits beträffande motsvarande kostnader för befattningshavare
vid statens icke affärsdrivande verk ävensom för de f. d. befattningshavarna
i statens tjänst. Föreskrift synes mig alltså böra meddelas
om, att tillsvidare och intill dess definitivt beslut fattats rörande
sättet för kostnadernas bestridande, desamma skola utgå av de medel,

25

Kungl. Maj:ts proposition AV 227.

vilka för beredande av dyrtid stil lä gg och dyrtidshjälp under år 1920
kunna varda å riksstaten särskilt avsatta.

Departementschefen, statsrådet Thorsson, föredrog härefter ett i mentschefens
enlighet med vad av honom förordats upprättat förslag till kungörelse hemställan.
med allmänna grunder för dyrtid stillägg åt pensionsberättigade änkor
och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. samt hemställde,
att Kungl. M«j:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna förberörda förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter
befattningshavare i statens tjänst m. fl.,

dels för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg under år 1919
åt de i ovannämnda författningsförslag omförmälda änkor och barn å
tilläggsstat för år 1919 under tionde huvudtiteln såsom förslagsanslag
anvisa ett belopp av 4,500,000 kronor,

dels ock förklara, att under år 1920 tillsvidare och intill dess
definitivt beslut fattats rörande de medel, av vilka under nämnda år
kostnaderna för dyrtidstillägg åt ovan omförmälda änkor och barn skola
bestridas, desamma skola utgå av de medel, vilka för beredande av
dyrtidstillägg och dyrtidshjälp under år 1920 kunna varda å riksstaten
för sagda år särskilt avsatta.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta
protokoll utvisar.

Vid protokollet:
Birger Looström.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 199 höft. (Nr 227.)

4