Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
1
Nr 225.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillägg och
dyrtidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst m. m.;
given Stockholms slott den 14 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
tinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
1) att godkänna bilagda förslag till kungörelse med allmänna grunder
för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i statens
tjänst;
2) att i avseende å dyrtidstillägget och dyrtidshjälpen för år 1919
dels medgiva, att till befattningshavare vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar, statens vattenfallsverk, statens domäner, postsparbanken,
flottans pensionskassa samt folkskollärarnas pensionsinrättning
dyrtidstillägg och dyrtidshjälp må utgå av de medel, av vilka
verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas;
dels för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp
åt befattningshavare vid nedannämnda verk och institutioner å
tilläggsstat för år 1919 anvisa
under sjätte huvudtiteln:
för försäkringsinspektionen ett reservationsanslag å kronor 34,900,
att av bidrag till försäkringsinspektionen direkt Utgå;
för statens biografbyrå ett reservationsanslag å...... kronor 16,900,
att av avgifter för granskning av biografbilder direkt utgå;
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Nr 225.) 1
2
Kungl. Maj ds proposition Nr 225.
under sjunde huvudtiteln:
anslag ä
för mynt- och justeringsverket ett reservations
>
& .................................................................................... kronor 62,200,
att av inkomst av myntning och justering direkt utgå;
för patent- och registreringsverket ett reservationsanslag
å ....................................................................................... kronor 313,200,
att av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters medel
direkt utgå; samt
för bankinspektionen ett reservationsanslag å ...... kronor 22,900,
att av bidrag till bankinspektionen direkt utgå;
dels ock till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp
åt befattningshavare vid verk och institutioner, som icke kär
ovan särskilt angivits, å tiiläggsstat för år 1919 såsom förslagsanslag
anvisa
under |
andra huvudtiteln ........... |
............ kronor |
3,595,000 |
tredje » ............ |
........ » |
528,000 |
|
» |
fjärde » ............ |
............ » |
28,400,000 |
» |
femte » ............ |
............ » |
18,695,000 |
)) |
sjätte » ............ |
............ » |
10,250,000 |
» |
sjunde » ........... |
............ » |
11,250,000 |
åttonde » ............ |
............ » |
11,770,000 |
|
nionde » ............ |
............ » |
2,582,000 |
samt
3) att i avseende å dyrtidstillägget och dyrtidshjälpen för år 1920
dels till bestridande av kostnaderna för dylika förmåner åt statens
befattningshavare och pensionärer m. fl. vid sidan av huvudtitlarna
såsom avsättning å 1920 års riksstat anvisa ett förslaganslag,
högst ............................................................. kronor 116,000,000,
dels ock förklara, att under år 1920 tillsvidare och intill dess
definitivt, beslut fattats rörande de medel, av vilka för sagda år kostnaderna
för dyrtidstillägg och dyrtid sb julp åt befattningshavare i statens
tjänst skola bestridas, härför erforderliga belopp skola ut<iå
beträffande befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar, statens vattenfallsverk, statens domäner, postsparbanken,
flottans pensionskassa, folkskollärarnas pensionsinrättning, försäkringsinspektionen,
statens biografbyrå, mynt- och justeringsverket, patent- och
registreringsverket samt bankinspektionen av de medel, av vilka verkets
eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas, samt
3
Kungl. Majds proposition Nr 225.
beträffande befattningshavare vid övriga verk och institutioner
av de medi 1, vilka för beredande av dyrtidstillägg och dyrtidshjälp
under år 1920 kunna varda å riksstaten för sagda år särskilt avsatta.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Förslag
till
kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare
i statens tjänst.
§ I
Mom.
1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit
av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av
riksdagen prövade grunder, äga, där ej i samband med reglering av
avlöningsförmånerna annorlunda må varda bestämt, med nedan i denna
författning angivna begränsningar och undantag uppbära dyrtidstillägg
å följande i avlöningen ingående slag av kontanta förmåner, nämligen:
lön och lönetillägg;
tjänstgöringspenningar;
ortstillägg, dyrorts ti Hägg och kallortstillägg;
arvode;
ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;
ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;
inkvarterings- och servisbidrag;
dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt
portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre
per dag;
krigslö n;
docentstipendium vid statens högskolor;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg;
tillfällig löneförbättring;
til 1 fäl ligt lönetillägg;
härad skrivares och landsfiskals förvaltningsbidrag; samt
5
Kungl. Maj.ts proposition Nr 225.
uppbördspro vision vid telegrafverket, beräknad efter den för nästföregående
år utgående provisioneu, dock högst å så stort belopp, som
svarar mot de tjänstgöringspenningar, vederbörande tjänsteman skolat
uppbära, om han i enlighet med härför i gällande avlöningsreglemente
givna bestämmelser hänförts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen
i avlöningsskalan för icke provisionsavlönade tjänstemän, samt
lägst å stadgat minimibelopp av uppbördspro vision.
Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. I omförmäles,
i och för tjänsten efter vederbörande myndighets bestämmande beklädnadsersättning
eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan ersättning
dyrtidstillägg utgå, om och i den mån myndigheten, med
hänsyn särskilt till efter ingången av augusti månad 1914 till följd av
stegringen i levnadskostnaderna beviljad förhöjning av ersättningen,
prövar sådant av omständigheterna påkallat.
§ 2.
Dyrtidstillägget utgår, i enlighet med vad i § 3 närmare stadgas,
i visst förhållande till ett grundtal, som av Kungl. Maj:t fastställes.
Grundtalet bestämmes sålunda, att sedan, med ledning av genom
socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar rörande den efter ingången
av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader,
av Kungl. Maj:t fastställts det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen,
nämnda tal minskas med en femtedel därav, varefter
1 förekommande fall det då erhållna talet jämnas, därest det med högst
2 Va understiger närmast högre 5-tal, till sagda 5-tal men eljest till
närmast lägre 5-tal.
Allt efter som .inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna
läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t, med ledning
av de av socialstyrelsen senast verkställda beräkningar rörande ökningen
i levnadskostnader, nytt grundtal att äga tillämpning från och med det
kvartal, under vilket Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till det kvartal,
under vilket Kungl. Maj:t må komma att på grund av ånyo inträdd förändring
fastställa annat grundtal.
Närmare föreskrifter angående de beräkningar rörande ökningen av
levnadskostnader, som skola av socialstyrelsen verkställas, meddelas av
Kungl. Maj:t.
§Q
o.
Dyrtidstillägget utgår å avlöningsförmåner, som icke överstiga
100 kronor för månad, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Överstiga avlöningsförmånerna 100 kronor för månad, utgår dyrtidstillägg
för den del därav, som utgör 100 kronor för månad, på sätt
nyss sagts samt för den del, som överstiger 1<)0 kronor men icke 600
kronor iör månad, efter ett procenttal, som motsvarar fyra tiondedelar
av grundtalet. A del, som överstiger 600 kronor för månad, utgår icke
dyrtidstillägg.
§ 4.
Dyrtidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå av
statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra
medel, beräknas dyrtidstilläjg endast å den del därav, som utgår av
statsmedel; dock att dels dyrtidstillägg åt befattningshavare vid universiteten,
de allmänna läroverken och navigationsskolorna beräknas å
hela det belopp, vartill i § 1 angivna slags avlöningsförmåner författningsenligt
uppgå, utan avseende därå att till bestridande av nämnda
läroanstalters utgifter användas jämväl andra medel än statsmedel, dels
ock till förste notarie i domsaga, vikarie för förste notarie och den,
som förordnats att förvalta häradshövdingämbete, dyrtidstillägg bestrides
av statsmedel även å den del av utgående arvode, som goitgöres statsverket
genom avdrag å häradshövdingens avlöningsmedel.
Om häradshövdings avlöningsförmåner av de i § 1 mom. 1 angivna
slag icke uppgå till det belopp, vara dyrtidstillägg högst må
beräkuas, likställes med avseende å dyrtidstillägg så stor del av hans
övriga inkomster i tjänsten, som motsvarar skillnaden, med berörda slags
avlöningsförmåner, och äger han att jämväl därå uppbära dyrtidstilläp-gav
statsmedel.
Dyrtidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings-
och servisbidrag, som gäldas av andra medel än statsmedel.
Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet
åtnjuta dock icke dyrtidstillägg å hyresersättuing.
§ 5.
Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller
för sjukdom eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig
tjänstledighet, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära det dj^rtidstillägg,
som eljest skolat tillkomma honom. För den, som har tjänstledighet
av annan anledning, minskas dyrt!»Istillägget i samma proportion
som förhållandet mellan den under ledigheten uppburna avlöningen
. Kungl. Maj:ts proposition Nr 225. 7
och den avlöning, som skolat utgå, därest befattningshavaren icke åtnjutit
dylik ledighet.
§ 6-
Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas dyrtid stillägg under iakttagande i
tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.
* § 7.
Till innehavare av * sådan befattning i statens tjänst, för vilken
avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av
Kungl. Magt och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder,
skall den myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna dynidstillägg,
därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt till
efter ingången av augusti månad 1914 till följd av ökningen i levnadskostnader
beviljad avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna
påkallat, därvid de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande
tillämpning med iakttagande tillika, att till sådana icke ordinarie
befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade
gratifikationer eller flitpenningar, dyrtid stil lägg må utgå med högst
hälften av vad dyrtidstillägg å dem tilldelade belopp enligt berörda
bestämmelser skolat utgöra.
§ 8.
Dyrtidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om han
vid årets ingång var gift, dels för husföreståndarinna, vid samma tidpunkt
anställd hos befattningshavare, som var änkling, änka eller frånskild
och underhöll barn under 15 års ålder, och dels för barn under
15 års ålder, vilka befattningshavare vid samma tidpunkt underhöll, utgår,
med här nedan angivna undantag och förbehåll,
till befattningshavare i statens tjänst, som vid årets ingång innehade
ordinarie anställning, samt
till sådana i statens tjänst anställda icke-or dinar ie befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som vid årets ingång innehade
anställning med en daglig arbetstid, i medeltal — oavsett ferier,
semester och därmed jämförlig ledighet — icke understigande vad som
8
Kung! Maj.ts proposition Nr 225.
för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution
är såsom minimum i allmänhet stadgat.
Dyrtidshjälp för barn, vars föräldrar vid nämnda tidpunkt båda
innehade anställning som nu är sagd, utgår endast till fadern, eller, om
föräldrarna icke sammanleva, till den av dem, som har vårdnaden om
barnet. För hustru, som själv åtnjuter dyrtidstillägg såsom befattningshavare,
samt för husföreståndarinna eller barn, som själv åtnjuter dyrtidstillägg
såsom befattningshavare eller pensionär, utgår icke dyrtidshjälp.
Dyrtidshjälp får tillgodonjutas följsamma tid, för vilken rätt till
dyrtidstillägg äger rum, dock att för tid, u utför vilken befattningshavare
på grund av inkallelse till militär tjänstgöring är förhindrad uppehålla
befattningen, dyrtidshjälp utgår, även om dyrtidstillägg därunder icke
må uppbäras.
§ 9.
Dyrtidshjälpen utgår, för år räknat, så länge det i § 2 omförmälda
grundtal överstiger 125, med följande belopp, nämligen:
då det beräknade belopp, för vilket befattningshavaren under närmast
föregående år haft att erlägga skatt enligt förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt (äkta makars taxeringar sammanräknade),
utgör
högst 1.000 kronor: med 225 kronor för hustru eller husföreståndarinna
och med 112 kronor 50 öre för varje barn;
från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 180 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 90 kronor för varje barn;
från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 135 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 67 kronor 50 öre för varje barn; samt
från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 90 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 45 kronor för varje barn.
Befattningshavare, som under närmast föregående år enligt nämnda
förordning haft att erlägga skatt för beräknat belopp av mera än 6,000
kronor (äkta makars taxeringar sammanräknade), äger icke tillgodonjuta
dyrtidshjälp.
Nedgår grundtalet till 125 men icke till 50, skall dyrtidshjälpen
utgå
vid ett grundtal av 125 intill 100 med tre fjärdedelar,
» » » » 100 » 75 b hälften samt
» b » » 75 » 50 » en fjärdedel,
allt av ovan angivna belopp.
9
Kungl. Alaj.ts proposition Nr 225.
Nedgår grundtalet till 50 eller därunder, skall dyrtidshjälp icke utgå.
Nytt grundtal äger tillämpning från och med det kvartal, under
vilket Kungl. Maj:ts beslut därom kungjorts, till det kvartal, under
vilket Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat grundtal.
§ 10.
För befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller
arvode för två eller flera befattningar, beräknas dyrtidstillägget å de
sammanlagda avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning, som
medför högsta avlöningen eller, därest avlöningarna äro lika, vid den
befattning, till vilken han först blivit befordrad. Dyrtidshjälp utgår endast
för en av befattningarna, nämligen den, vid vilken dyrtidstillägget utbetalas.
Sammanlagda beloppet av dyrtidstillägg och dyrtidshjälp enligt
denna kungörelse må icke i något fall överstiga det belopp, vartill dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst högst får uppgå.
§ 11-
Mom. 1. Från åtnjutande av såväl dyrtidstillägg som dyrtidshjälp
undantagas:
l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för
nya linjer, dubbelspårsauläggningar och därmed jämförliga företag; samt
2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.
Mom. 2. Avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
medför icke rätt till dyrtidstillägg eller dyrtidshjälp enligt denna kungörelse.
§ 12.
Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska
skolan i Eskilstuna må tilldelas dyrtidstillägg och dyrtidshjälp efter de
grunder, som i denna kungörelse äro fastställda; dock med iakttagande
att dyrtidstillägg skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner, som
äro för vederbörande befattningshavare å stat uppförda, utan även å
den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk lönereglering eller
tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom bidrag av stat och kommun
eller från enskild donation, samt under villkor, att halva kostnaden för
dyrtidstillägg och dyrtidshjälp bestrides av vederbörande kommun.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Nr 225.)
2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
§ 13-
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till dyrtidstillägg och dyrtidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa
och folkskollärarnas pensionsinrättning samt indelt manskap vid
krigsmakten.
§ 14-
Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande
dyrtidstillägg och dyrtidshjälp till fullo utbetalts, övergår hans
rätt härutinnan till stärbhuset.
§ 15-
Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.
§ 16.
Dyrtidstillägget utbetalas månadsvis och dyrtidshjälpen kvartalsvis
i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen,
enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
samt gäller till och med den 30 juni 1920; dock att enligt
de i kungörelsen meddelade bestämmelser dyrtidstillägg och dyrtidshjälp
skola utgå även för den del av år 1919, som förflutit innan kungörel-#
sens ikraftträdande, varjämte skall iakttagas, att för de två första kvartalen
av samma år det i § 2 omförmälda grundtal skall vara 135.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
11
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande:
Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande
av fortsatta dyrtidsbidrag åt befattningshavare i statens tjänst,
Till en början ber jag därvid att få erinra om vad jag till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 9 januari 1919 vid anmälan, av
frågorna rörande regleringen av utgifterua a tilläggsstaten till riksstaten
för samma år under rubriken: »lör flera huvudtitlar gemensam
fråga» anförde rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp åt stalens befattningshavare
och pensionärer under år 1919. Jag yttrade därvid
följande:
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
»Vad beträffar krigstidstillägg och krigstidshjälp för är 1919, så är frågan
härom överlämnad till utredning åt vissa sakkunniga, som jämlikt bemyndigande
den 13 september 1918 av mig för ändamålet tillkallats. Då dessa sakkunniga
ännu icke avgivit något förslag, kan för riksdagen nu icke framläggas proposition
i ämnet. För närvarande torde de för ändamålet erforderliga anslagen böra å förslaget
till tilläggsstat för år 1919 allenast beräknas. I detta avseende vill jag till
en början erinra, att 1918 års lagtima riksdag för ifrågavarande ändamål såsom
förslagsanslag, högst, avsatt 57,000,000 kronor. Detta belopp bör givetvis i första
hand tagas i anspråk för ändamålet. Också har jag vid uppgörande av förslag till
tilläggsstat för år 1919 å inkomstsidan upptagit nämnda belopp såsom i anspråk
tagen kapitaltillgång. Enligt upplysning från de sakkunniga kommer emellertid
beloppet icke att bliva tillräckligt. Allt som allt torde för ändamålet erfordras
ungefär följande belopp, nämligen:
beträffande de affärsdrivande verken ........................................... kronor 108,000,000
beträffande sådana verk som försäkringsinspektionen, statens
biografbyrå, mynt- och justeringsverket, patent- och registreringsverket,
bankinspektionen m. fl. ............................ » 1,000,000
samt beträffande övriga verk och inrättningar........................... » 116,000,000.
Givetvis äro dessa siffror tämligen osäkra vad beträffar fördelningen av den
totala kostnaden, 225 miljoner kronor, å olika slag av verk och inrättningar, men
i brist på säkrare uppgifter torde de få läggas till grund för den ifrågavarande
beräkningen.
Vad angår de affärsdrivande verken samt sådana verk som försäkringsinspektionen
m. fl., förutsätter jag, att eventuella dyrtidstillägg komma att av riksdagen
anvisas att utgå av vederbörande verks inkomster. Å tilläggsstaten skulle sålunda
behöva beräknas allenast det för övriga verk och inrättningar erforderliga
belopp eller 116,000,000 kronor. Närmare förslag om de på varje huvudtitel belöpande
anslagsbelopp torde vid behandlingen av de olika huvudtitlarna få framställas
av vederbörande departementschefer, därvid jag emellertid vill framhålla,
att uppdelningen huvudtitlarna emellan av totalbeloppet. 116,000,000 kronor, i ärendets
nuvarande läge måste bliva högst approximativ.»
Beträffande befattningshavarna i statens tjänst, varom nu närmast
är fråga, föreslog Kungl. Maj:t därefter i propositionen om tilläggsstat
till riksstaten för år 1919 riksdagen att, i avvaktan på proposition angående
krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1919 åt nämnda befattningshavare,
för ändamålet såsom förslagsanslag beräkna
under |
andra huvudtiteln ......... |
......... kronor 3,700,000 |
|
» |
tredje |
» .......... |
........ » 500,000 |
fjärde |
.» .......... |
........ » 29,800,000 |
|
» |
femte |
» ......... |
........ » 19,800,000 |
sjätte |
» .......... |
........ » 10,000,000 |
|
» |
sjunde |
» ......... |
........ » 11,300,000 |
» |
åttonde |
)) .......... |
....... » 20,675,000 |
nionde |
» ......... |
........ » 2,500,000. |
13
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 225.
jag anhåller vidare att få bringa i erinran vad jag vid anmälan
av de frågor, som rörde statsregleringen för år 1920, till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 9 januari 1919 yttrade rörande krigstidstillägg
och krigstid shjälp -för år 1920 åt statens befattninghavare och
pensionärer. Efter att hava anmärkt, att det syntes mig ganska påtagligt,
att jämväl för år 1920 sådana dyrtidsbidrag måste beredas vederbörande,
anförde jag i nu ifrågavarande avseende följande:
»Däremot är jag icke nu beredd att uttala min mening om, till vilket belopp
och efter vilka närmare grunder detta tillägg för nämnda^år bör utgå. Medel
böra likväl under alla förhållanden finnas jämväl för detta år i beredskap, och i
mina beräkningar över det finansiella läget för statsverket i avseende å samma år
har jag även tagit nödvändigheten härav i betraktande. Jag förutsätter givetvis,
att, därest en sänkning av prisnivån skulle komma att äga rum, dyrtidstilläggen
för kommande år skola utgå med lägre belopp än för innevarande år. I saknad
av någon säkrare utgångspunkt har jag emellertid ansett mig böra räkna med
samma belopp för ändamålet som de, vilka nu beräknats a tilläggsstat för ar 1919.
I fråga om de affärsdri vande verken och sådana verk som försäkringsinspektionen,
statens biografbyrå, mynt- och justeringsverket, patent- och registreringsverket,
bankinspektionen m. fi. förutsätter jag, att eventuella dyrtidstillägg komma
att av riksdagen anvisas att utgå av verkets inkomster. För övriga verk och inrättningar
skulle erfordras ett belopp av sammanlagt omkring 116 miljoner kronor,
därvid jämväl tagits i betraktande, att dyrtidstillägg som hittills kunna komma i
fråga även åt vissa utanför den egentliga statsförvaltningen stående kategorier avpersoner.
Innan beslut fattats om avlåtande av definitiva framställningar till riksdagen
angående dyrtidstillägg för år 1919, torde jämväl det för 1920 avsedda beloppet
få på riksstaten bland utgifterna allenast beräknas som en avsättning.»
I enlighet med min därom gjorda hemställan föreslog Kungl.
Maj:t därefter i den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen
riksdagen att i avbidan på den proposition om avsättning
av medel för ändamålet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till beredande
av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1920 åt vissa befattningshavare
och f. d. befattningshavare i statens tjänst samt deras
änkor och barn ävensom åt vissa utanför den egentliga statsförvaltningen
stående för år 1920 såsom förslagsanslag, högst, beräkna en avsättning
å 116,000,000 kronor.
Då jag nu går att inför Kungl. Maj:t framlägga förslag i nu
förevarande ämne, anhåller jag att till eu början få lämna en kortfattad
redogörelse för vad tidigare i liknande avseende från statens
sida åtgjorts.
Historik.
14
1916 års
riksdag.
1917 års
riksdag.
1918 års
lagtima
riksdag.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Redan vid 1916 års riksdag disponerades omkring 4,000,000
kronor för att i form av understöd, benämnt krigstidshjälp, utdelas till
sådana befattningshavare, som på grund av försörjningsplikt underböllo
barn under 15 års ålder och som hade att under samma år erlägga
inkomst- och förmögenhetsskatt för högst 2,000 kronor. Krigstidshjälpen
utgick med 30—80 kronor för vart och ett av barnen till och
med det femte.
År 1917 beräknades för dyrtidstillägg ett belopp av omkring
30,000,000 kronor. -Dyrtidstillägget utgick dels under benämningen
krigstidstillägg med 15 procent av befattningshavarnas kontanta avlöningsförmåner
av vissa uppräknade slag, dock lägst med 250 och
högst med 800 kronor för år räknat, och dels under benämningen krigstidshjälp
till befattningshavare, som för år 1917 hade att erlägga inkomst-
och förmögenhetsskatt för högst 3,000 kronor, med 30—50
kronor för vart och ett av befattningshavaren underhållet minderårigt
barn till och med det femte samt med 60—100 kronor för befattningshavares
hustru. Krigstidstillägg utgick till befattningshavare allenast
med så stort belopp, att detta tillhopa med hans från en eller flera
befattningar i statens tjänst härflytande inkomster av vissa uppräknade
slag icke översteg 9,800 kronor. Ingen fick åtnjuta krigstidstillägg för
mer än en befattning. Åven i övrigt stadgades åtskilliga undantag från
den allmänna regeln om femton procents krigstidstillägg.
Det belopp, som av 1918 års lagtima riksdag beräknades för krigstidstillägg
och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst för
berörda år, utgjorde 94,000,000 kronor.
I en den 18 januari 1918 till nämnda riksdag avlåten proposition,
nr 10, hade Kungl. ÅJaj:t föreslagit riksdagen att för ifrågavarande
ändamål dels anvisa eller beräkna erforderliga medel dels godkänna
vissa allmänna grunder för krigstidstilläggs och krigstidshjälps
utgående.
Efter det riksdagen fattat beslut i frågan, därvid riksdagen gjort
vissa ändringar i och tillägg till det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget,
utfärdade Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med riksdagens beslut, den
22 mars 1918 kungörelse i ämnet (Svensk författningssamling nr 138)
och fastställde därvid följande allmänna grunder för krigstidstilläggs och
krigstidshjälps utgående under nämnda år:
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
15
A. Krigstidstillägg till befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen
prövade grunder.
§ 1-
Mom. 1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit
av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av
riksdagen prövade grunder, äga, med nedan i §§ 2, 3, 5, 13, 14, 15
och 16 augivna begränsningar och undantag, uppbära krigstidstillägg
med en tredjedel av följande i samma avlöning ingående slag av kontanta
förmåner, nämligen:
lön och lönetillägg;
tj änstgöringspenningar;
ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;
arvode;
ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;
ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;
inkvarterings- och servisbidrag;
dagavlöuing och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt
portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre
per dag;
krigslön;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg;
tillfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg;
häradsskrivares förvaltningsbidrag; och
uppbördsprovision vid telegrafverket, beräknad efter den för år
1917 utgående provisionen, dock högst så stort belopp, som svarar
mot de tjänstgöringspenningar vederbörande tjänsteman skolat uppbära,
om han i enlighet med härför i gällande avlöoingsreglemente givna
bestämmelser hänförts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen
i avlöningsskalan för icke provisionsavlönade tjänstemän, samt lägst å
stadgat minimibelopp av uppbördsprovision.
16
Kungl. Maj:t$ proposition Nr 225.
Mom. 2. Å beklädnadsersättning, som icke till siffran bestämts
av Konung och riksdag och ej heller utgår efter av riksdagen prövade
grunder, må krigstidstillägg utgå med högst en tredjedel av ersättningens
belopp, om och i den mån vederbörande myndighet, som äger bestämma
ersättningens storlek, prövar sådant av omständigheterna påkallat.
Mom. 3. En var till krigstidstillägg eldigt mom. 1 berättigad
befattningshavare — krigsmän av manskaps grad utom de underofficerskorpraler
vid marinen, vilka åtnjuta inkvarteringsbidrag, undantagna —
som vid årets början innehade stadigvarande anställning
antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester,
ferier och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad som
för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution
är såsom minimum i allmänhet stadgat,
eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra
grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,
äger dessutom uppbära krigstidstillägg med 365 kronor.
§ 2.
Krigstidstillägg enligt § 1 mom. 1 och 2 beräknas endast å avlöningsförmåner,
som utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels
av statsmedel och dels av andra medel, beräknas samma krigstidstillägg
endast å den del därav, som utgår av statsmedel; dock att dylikt krigstidstillägg
åt befattningshavare vid universiteten, de allmänna läroverken
och navigationsskolorna beräknas å hela det belopp, vartill ovan angivna
slags avlöningsförmåner författningsenligt uppgå, utan avseende därå
att till betydande av nämnda läroanstalters utgifter användas jämväl
andra medel än statsmedel, varjämte enahanda krigstidstillägg även
beräknas å författningsenligt utgående inkvarterings- och servisbidrag,
som gäldas av andra medel än statsmedel.
Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet
åtnjuta dock icke krigstidstillägg å hyresersättning.
§ 3.
Krigstidstillägg till sådan i § 1 mom. 3 avsedd befattningshavare,
som av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två eller flera befattningar,
utgår endast för en av dessa, nämligen för den, som medför
högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, för den av dessa
befattningar, till vilken han först blivit befordrad; dock att befattnings
-
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
havare, som på förordnande uppehåller annans befattning, äger uppbära
krig.-tidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning förenad
avlöning utav de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet får
behålla.
§ 4.
Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller
för sjukdom eller som åtnjuter semester, ferier eller därmed jämförlig
tjänstledighet, skall under sådan ledighet icke vidkännas något avdrag
å honom tillkommande krigstidstillägg.
Befattningshavare må icke på grund av annan tjänstledighet vid
årets början, som ej sträckt sig över längre tid än januari månad, förlora
rätt till krigstidstillägg enligt § 1 mom. 3.
§ 5.
Oberäknat i § 1 mom. 3 avsedda, till vissa befattningshavare utgående
305 kronor, må ingen befattningshavares krigstidstillägg överstiga
4 kronor 50 öre per dag.
B. Krigstidstillägg åt andra befattningshavare.
§ 6.
Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande i
tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.
§ r ''
.Till andra befattningshavare i statens tjänst skall, med nedan i
§§ 8, 13, 14, 15 och 16 angivna begränsningar och undantag, den
myndighet, som äger bestämma befattningshavarnas avlöning, lämna
krigstidstillägg, därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt
till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad
avlönings förhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat; och
utgår dylikt krigstidstillägg, under iakttagande i tillämpliga delar av de
i 1—5 meddelade bestämmelserna:
a) till befattningshavare, som vid årets början innehade stadigvarande
anställning
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Nr 225.) 3
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester,
ferier och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad som
för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution
är såsom minimum i allmänhet stadgat,
eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra
grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,
med högst de belopp, som angivas i § 1;
b) till befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta
så kallade gratifikationer eller flitpenningar, med högst en tredjedel av
dem tilldelade belopp; samt
c) till övriga befattningshavare med högst en tredjedel av deras
kontanta avlöningsförmåner utav de i § 1 angivna slag.
§ 8.
Krigstidstillägg till sådan i § 7 a) avsedd befattningshavare, som
av statens medel åtnjuter avlöning för två eller flera befattningar,
må icke utgå för mer än en av dessa, nämligen för den, som medför
högsta avlöningen, eller, om avlöningarna äro lika, för den av dessa
befattningar, till vilken han först blivit befordrad; dock att befattningshavare,
som på förordnande uppehåller annans befattning, må kunna
tillerkännas krigstidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning
förenad avlöning av de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet
tilläventyrs får behålla.
C. Krigst idshjälp.
§ 9.
Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om
han vid årets ingång var gift, dels för husföreståndarinna, vid samma
tidpunkt anställd hos befattningshavare, som var änkling och underhöll
barn under 15 års ålder, och dels för barn under 15 års ålder,
vilka befattningshavare vid samma tidpunkt underhöll, utgår, med här
nedan i §§ 10, 13, 14, 15 och 16 angivna undantag och förbehåll,
till befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1918
innehade sådan ordinarie anställning, som avses i § 1 mom. 3; samt
till sådana i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari
1918 innehade och omedelbart dessförinnan under minst sex månader
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.
vid statsinstitution innehaft stadigvarande anställning med eu daglig
arbetstid, i medeltal — oavsett semester, ferier och därmed jämförlig
ledighet — icke understigande vad som för den ordinarie personalen
vid samma eller jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet
stadgat.
§ 10:
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas:
l:o) befattningshavare, som jämlikt den taxering till inkomstoch
förmögenhetsskatt, vilken under år 1918 äger rum, har att erlägga
dylik skatt för högre belopp än 4,000 kronor, äkta makars taxeringar
sammanräknade;
2:<>) kvinnlig befattningshavare, som vid årets ingång var gift,
såvida ej med intyg utav två trovärdiga personer styrkes, att hennes
man under år 1917 haft högst 600 kronor inkomst;
3:o) befattningshavare, som utan pension lämnar statstjänsten före
den dag, då kungörelse om krigstidshjälpens utbetalande träder i kraft;
och
4:o) icke-ordinarie befattningshavare, som under år 1917, oavsett
semester, ferier och därmed jämförlig ledighet, åtnjutit mer än en månads
tjänstledighet av annan orsak än sjukdom, offentligt uppdrag eller inkallelse
till militär tjänstgöring.
§ 11-
Mom. 1. Krigstidshjälpen utgår, då det beräknade belopp, för
vilket befattningshavaren under år 1918 har att erlägga skatt enligt
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt (äkta makars taxeringar
sammanräknade), utgör
högst 1.000 kronor: med 150 kronor för hustru eller husföreståndarinna
och med 75 kronor för vart barn;
från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 120 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 60 kronor för vart barn;
från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 90 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 45 kronor för vart barn; samt
från 3,000 till och med 4,000 kronor: med 60 kronor lör hustru
eller husföreståndarinna och med 30 kronor för vart barn.
Mom. 2. Utöver ovan angivna krigstidshjälp äga furirer och
korpraler, en var om han vid årets början var änkling och underhöll
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
barn under 15 års ålder eller var gift, uppbära eu särskild krigstidshjälp
med 180 kronor.
Denna särskilda krigstidshjälp tillkommer dock icke befattningshavare,
som avses i § 10.
§ 12.
Befattningshavare, som avgått med pension under tiden 1 januari
31 maj 1917 och icke kommit i åtnjutande av krigstidshjälp under
år 1917, må, under förutsättning att lian under år 1918 icke har att
erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 3,000 kronor,
äkta makars taxeringar sammanräknade, uppbära, utöver vad som enligt
förestående bestämmelser må tillkomma honom, ett så stort belopp, som
under år 1917 skulle hava såsom krigstidshjälp tillfallit honom, om han
innehaft sin befattning efter den 31 maj 1917 och under det året haft
att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för samma belopp, som under
år 1918 för honom fastställts.
Gemensamma bestämmelser.
§ 13-
Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg
och krigstidshjälp under året må icke överstiga 2,007 kronor 50 öre.
§ 14.
Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp enligt
här angivna grunder undantagas:
l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för
nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag;
2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk; samt
3:o) befattningshavare, som — oavsett pension, pensionstillägg och
understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913
— vid årets ingång ägde åtnjuta pension eller därmed jämförligt årligt
understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd pensionsanstalt.
Avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet
medför icke någon rätt till krigstidstillägg eller krigstidshjälp.
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
§ 15.
Lärare vid statens blindundervisningsanstalter, vilka under År 1918
åtnjuta tillfällig löneförbättring enligt kungl. kungörelsen den 11 december
1917 (Svensk författningssamling nr 851), skola vid uppbärande av
krigstidstillägg och krigstidshjälp vidkännas ett mot berörda tillfälliga
löneförbättring och därå belöpande krigstidstillägg svarande avdrag.
§ 16-
Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska
skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg och krigstidslijälp efter
enahanda grunder, som gälla för befattningshavare i statens tjänst; dock
med iakttagande att krigstidstillägg skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner,
som äro för vederbörande befattningshavare å stat
uppförda, utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk
lönereglering eller tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom
bidrag av stat och kommun eller från enskild donation, samt under
villkor, att halva kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp
bestrides av vederbörande kommun.
§ 17-
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans
pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning, innehavare av
docentstipendier vid statens högskolor samt indelt manskap vid krigsmakten;
skolande vid beräkning av nämnda docenters krigstidstillägg
dem tillkommande docentstipendier anses likställda med de i § 1
uppräknade avlöningsförmånerna.
§ 18-
Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande
krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts, övergår
hans rätt härutinnan till stärbhuset.
§ 19-
Krigstidstillägget och krigstidshjälpen utbetalas i den ordning,
som av Kung]. Maj:t bestämmes.
22
årt urriktdag.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Den utomordentliga ytterligare stegring i levnadskostnaderna, som
inträdde efter det 1918 års lagtima riksdag fattat sitt ovanberörda
beslut och särskilt under sommaren och början av hösten samma år,
föranledde därefter Kungl. Maj:t, sedan ett flertal framställningar från
sammanslutningar av statens befattningshavare och pensionärer inkommit,
att kalla riksdagen till urtima sammanträde i Stockholm deri 30 oktober
1918 för att mottaga framställningar angående extra tillägg till de
särskilda anslag, som av 1918 års lagtima riksdag beviljats att utgå till
ifrågavarande befattningshavare och pensionärer.
I en till den urtima riksdagen den 25 oktober 1918 avlåten proposition,
nr 1, föreslog Kung], Maj:t riksdagen, dels att för beredande
av extra krigstidstillägg för tiden från och med den 1 juli till och med den
31 december 1918 åt sådana befattningshavare, som avsåges i kungörelsen
den 22 mars 1918 angående krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst, anvisa erforderliga
anslag m. m., dels ock godkänna vissa allmänna grunder för det extra
krigstidstilläggets utgående.
Efter det riksdagen fattat beslut i frågan, därvid riksdagen gjort
vissa ändringar i och tillägg till det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget,
bland annat sålunda, att riksdagen införde bestämmelser även
om extra krigstidshjälp, utfärdade Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med
riksdagens beslut, den 3 december 1918 kungörelse i ämnet (Svensk författningssamling
nr 922), däri förordnades,
1) att till sådana befattningshavare, som avsåges i kungörelsen
den 22 mars 1918 (nr 138) angående krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst, skulle för tiden
från och med den 1 juli till och med den 31 december 1918 utgå
extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp enligt följande grunder:
a) det extra krigstidstillägget skulle till varje befattningshavare
utgå dels med en tredjedel av de å 1918 års senare hälft belöpande
avlöningsförmåner, varå krigstidstillägg beräknades, eller, där beloppet
enligt denna beräkningsgrund skulle understiga 1 krona 75 öre om
dagen, med sistnämnda belopp, dock med iakttagande av att ingen finge
uppbära mera än 4 kronor 50 öre per dag, dels ock därutöver med 1
krona om dagen,
dock att det sammanlagda extra krigstidstillägget ej finge överstiga,
i fråga om ogift personal, som ägde åtnjuta fri kost i full utsträckning,
hälften av de avlöningsförmåner, varå krigstidstillägget
beräknades, därest ej Kungl. Maj:t på vederbörandes framställning
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
förordnade, att det extra krigstidstillägget finge utgå,med högre belopp,
dock ej överstigande tre fjärdedelar av samma avlöningsförmåner, samt
beträffande övrig personal tre fjäidedelar av de avlöningsförmåner, varå
krigstidstillägget beräknades;
b) den extra krigstidshjälpen skulle till befattningshavare eller,
om han avlidit efter juni månads utgång, till hans stärbhusdelägare utgå,
då det beräknade belopp, för vilket befattningshavaren under år 1‘J18
hade att erlägga skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
(äkta makars taxeringar sammanräknade), utgjorde
högst 1,000 kronor: med 75 kronor för hustru eller husföreståndarinna
och med 37 kronor 50 öre för vart barn;
från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 60 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 30 kronor för vart barn;
från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 45 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 22 kronor 50 öre för vart barn; samt
från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 30 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 15 kronor för vart barn;
2) att i fråga om det extra krigstidstillägget och den extra krigstidshjälpen
skulle i övrigt i tillämpliga delar gälla vad i ovan berörda
kungörelse funnes stadgat, med iakttagande,
att den i § 9 stadgade tidpunkten ändrades till den 1 juli 1918,
att för befattningshavare, som av statens medel åtnjöte lön eller
arvode för två eller flera befattningar, ovan stadgade minimi- och maximibelopp
för det extra krigstidstillägget skulle avse den sammanlagda
avlöning, som han uppbure, samt att det oberoende av avlöningens
storlek utgående extra krigstidstillägget av en krona för dag skulle
utgå för endast en av befattningarna, nämligen den som medförde
högsta avlöningen eller, därest avlöningaima vore lika, för den av
dessa befattningar, till vilken befattningshavaren först blivit befordrad,
samt
att sådan lärare vid statens läroanstalt, som icke ägde åtnjuta
avlöning under ferier, finge jämväl för den tid efter den 1 juli, under
vilken han på grund härav icke uppbure avlöning, åtnjuta det extra
krigstidstillägget av en krona för dag, för så vitt antingen han erhållit
förordnande å sin befattning före början av höstterminen år 1918 och
förordnandet avsåge hela terminen eller han eljest tjänstgjort under
densamma i dess helhet.
Kostnaderna för det extra krigstidstillägget och den extra krigstidshjälpen
beräknades av riksdagen till sammanlagt 50,000,000 kronor.
24
Sammanfattning
ov de
för dr VIS
gällande bestämmelserna
om dijrtxds
bidrag d* statens
befattningshavare.
Katigt. Maj:ts proposition Nr 225.
De för år 1918 gällande bestämmelserna rörande dyrtidsbidrag åt
statens befattningshavare kunna alltså i korthet sammanfattas sålunda:
Enligt kungörelsen den 22 mars 1918 utgick krigstidst (Hägg med
en tredjedel av de kontanta avlöningsförmånerna av vnsa närma! e uppräknade
slag samt därutöver med ett belopp av 365 kronor till sådana
befattningshavare, som vid 1918 års början innehade stadigvarande anställning
antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett ferier,
semester och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad
som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution
var såsom minimum i allmänhet stadgat, eller, där sådan minimiarbetstid
ej fanus föreskriven, på andra grunder avsedd att utgöra befattningshavarens
huvudsakliga verksamhet. Därest en befattningshavare
uppbar denna s. k. grundplåt, ägde han ej rätt att uppbära krigstidstillägg
å mer än eu befattning. I fråga om tjänstledighets inverkan
på krigstidstillägget stadgades, att befattningshavare, som var tjänstledig
för offentligt uppdrag eller för sjukdom eller som åtnjöt ferier, semester
eller därmed jämförlig tjänstledighet, skulle under sådan ledighet icke
vidkännas något''avdrag å honom
befattningshavaren icke på grund av annan tjänstledighet vid årets
början, som ej sträckt sig över längre tid än januari månad, skulle förlora
rätt till grundplåten å 365 kronor.
Krigstidshjälp utgick enligt kungörelsen den 22 mars 1918 till
befattningshavare, som för år 1918 hade att erlägga skatt enligt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt för ett beräknat belopp
av högst 1,000 kronor, med 150 kronor för hustru eller husföreståndarinna
och med 75 kronor för vart barn, för ett beräknat belopp från
1,000 till och med 2,000 kronor med 120 kronor för hustru eller husföreståndarinna
och med 60 kronor för vart barn, för ett beräknat belopp
irån 2,000 till och med 3,000 kronor med 90 kronor för hustru
el''er husföreståndarinna och med 45 kronor för vart barn samt för ett
beräknat belopp från 3,000 till och med 4,000 kronor med 60 kronor
för hustru eller husföreståndarinna och med 30 kronor för vart barn.
Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg och
krigstidshjälp under året fick icke överstiga 2,007 kronor 50 öre? Från
åtnjutande av dessa förmåner voro bland annat undantagna befattningshavare,
som vid årets ingång ägde åtnjuta pension eller därmed jämförligt
understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd
pensionsanstalt, samt befattningshavare, som åtnjöt avlöning från allmänna
indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet. Enär förstnämnda
grupp av befattningshavare ansågs härigenom hava blivit ställd i en
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
alltför ogynnsam ställning, anvisades sedermera ett särskilt anslag, varav
gratifikationer tilldelats dessa befattningshavare på sådant sätt, att de
erhållit det belopp, de såsom befattningshavare skulle hava åtnjutit i
krigstidstillätfg, minskat med det i egenskap av pensionär uppburna
krigstidst illägget.
För senare hälften av år 1918 utbetalades därefter på grund av
kungörelsen den 3 december 1918 extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp
enligt följande grunder: Det förra utgick dels med en tredje
del
av de å 1918 års senare hälft belöpande avlöningsförmåner av en
eller flera befattningar, varå krigstidstil lägg beräknades, eller, där beloppet
enligt denna beräkningsgrund skulle understiga 1 krona 75 öre
om dagen, med sistnämnda belopp, dock med iakttagande av att ingen
fick. uppbära mera än 4 kronor 50 öre för dag, dels ock därutöver med
1 krona om dagen. För ogift personal, som ägde åtnjuta fri kost i
full utsträckning, infördes den begränsningen i rätten till krigstidstillägg,
att tillägget ej fick överstiga hälften av de avlöningsförmåner, å vilka
det beräknades, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fäll annorlunda förordnade.
För övriga befattniugshavare fick krigstidstillägget ej överstiga
tre fjärdedelar av samma avlöningsförmåner. Den extra krigstidshjälpen
utgick med hälften av de belopp, som beviljats såsom krigstidshjälp
enligt kungörelsen den 22 mars 1918, samt utsträcktes att utgå
jämväl till befattuingsbavare, som hade att erlägga skatt enligt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt för ett beräknat belopp
av till och med 6.000 kronor. Därest befattningshavare åtnjöt krigstidstillägg
å flera befattningar, utgick tillägget av 1 krona om dagen endast
för eu befattning.
Till belysande av, med vilka belopp dyrtidsbidrag för senare hälften
av år 1918 utgått till statens befattningshavare inom olika avlöningsklasser,
torde jag fä hänvisa till följande tablå, upprättad inom 1918
års urtima riksdags vederbörande utskott. Till förklaring av tablån
tillåter jag mig påpeka, att den upptager sammanlagda beloppen av
såväl vid lagtima riksdagen beviljade krigstidstillägg (jämte grundplåt)
och krigstidshjälp som av urtima riksdagen beslutade extra krigstidstillägg
och extra krigstidshjälp, allt för tiden juli—december 1918.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Nr 225.)
4
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Belopp %
Fast årlig lön 1,000 kronor: ogift ...................................... 724:— 145
gift......................................... 874:— 175
» med 3 barn ............. 1,099: — 220
Fast årlig lön 1,500 kronor: ogift .................................... 939: — 125
gift....................................... 1,059:— 140
» med 3 barn .................. 1.239: — 165
Fast årlig lön 2,000 kronor: ogift .................................... 1,033: — 103
gift......................................... 1,153: — 115
» med 3 barn .................. 1,333: — 133
Fast årlig lön 3,000 kronor: ogift....................................... 1,367:— 91
gift.......................................... 1,457:— .97
» med 3 barn .................. 1,592: — 106
Fast årlig lön 4,000 kronor: ogift..................................... 1,700:— 85
gift......................................... 1,760:— 88
» med 3 barn .................. 1,850: — 93
Fast årlig lön 5,000 kronor: ogift ....................................... 2,016: — 81
gift....................................... 2,046:— 82
» med 3 barn .................. 2,091: — 84
Fast årlig lön 6,000 kronor: ogift ....................................... 2,016:— 67
gift.......................................... 2,046: — 68
» med 3 barn................. 2,091: — 70
Fast årlig lön 8,000 kronor: ................................................ 2,016: — 50
Fast årlig lön 10,000 kronor: ............................................... 2,016: — 40
Slutligen må i detta sammanhang erinras om, att i fråga om
krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående för tiden efter 1918 års
utgång, i överensstämmelse med av riksdagen fattat beslut, genom kungörelse
den 23 december 1918 (Svensk författningssamling nr 1,013)
förordnats, bland annat, att såsom förskott i avräkning å det krigst,idstillägg,
som kunde varda befattningshavare i statens tjänst för år 1919
beviljat, skulle under nämnda år, intill dess kungörelse om sådant krigstidstillägg
utfärdats och trätt i kraft, utbetalas vad som enligt kungörelserna
den 22 mars 1918 (nr 138) angående krigstidstillägg och
krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst och
den 3 december 1918 (nr 922) angående extra krigstidstillägg och extra
27
Kungl. Maj.ts proposition Nr 225.
krigstidshjälp för senare halvåret 1918 åt befattningshavare i statens
tjänst skolat till respektive befattningshavare vid utgången av varje avlöningsperiod
utbetalas i procentuellt såväl krigstidstil 1 ögg som extra krigstid
still ägg, därest samma kungörelser gällt även för år 1919, med iakttagande
att befattningshavare skulle uppbära minst så stort belopp, att
till honom å 1919 åis krigstidstillägg utbetalade förskott uppginge till
sammanlagt 3 kronor 50 öre om dagen, dock att härigenom ingen finge
i förskott å 1919 års krigstidstillägg uppbära tillhopa mera än avlöningens
belopp samt att dylikt förskott jämväl skulle utbetalas åt befattningshavare.
som i anledning därav, att han åtnjöte pension eller
därmed jämförligt årligt understöd av statsmedel eller från någon av
staten understödd pensionsanstalt, jämlikt stadgandet i § 14 punkt 3 av
förberörda kungörelse den 22 mars 1918 undantagits från åtnjutande
av krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt sagda kungörelse.
Efter denna kortfattade redogörelse för de bestämmelser rörande
krigstidstillägg och krigstidshjälp, som i avseende å statens befattningshavare
hittills varit gällande, ber jag att få nämna, att. inom socialstyrelsen
i början av detta år verkställts en på ett omfattande statistiskt
material grundad jämförande undersökning av löneförmånernas stegring
under kristiden för å ena sidan stats- och å andra sidan privatanställda.
Resultatet av denna undersökning föreligger i tvenne promemorior med
därvid fogade tabeller, vilka av socialstyrelsen under hand till mig överlämnats.
Ehuru de vid undersökningen framkomna siffrorna, med hänsyn
till de oerhört skiftande anställnings- och avlöningsförhållandena m. in.,
givetvis icke i alla avseenden äro direkt jämförbara, måste det likvisst
sägas, att den verkställda undersökningen, såsom ägnad att giva en i
det stora hela dock någorlunda riktig föreställning om det sätt, varpå
staten i jämförelse med de privata arbetsgivarna under kristiden tillgodosett
sina befattningshavare, erbjuder så stort intresse, att den väl
förtjänar att i nu förevarande sammanhang bliva föremål lör närmare
uppmärksamhet. Jag tillåter mig därför hemställa, att ovannämnda
promemorior med därvid fogade tabeller måtte få såsom bilagor fogas
till dagens protokoll. Utan att här ingå på någon redogörelse för eller
granskning av innehållet i berörda promemorior, vilka bäst torde tala
för sig själva, anser jag mig för egen del till desamma endast böra
anknyta den reflexionen, att det, efter de upplysningar, som vid den
verkställda undersökningen framkommit, icke lärer kunna sägas annat,
än att det sätt, varpå staten under kristiden genom avlönings förbättringar
och dyrtidstillägg sörjt för sina befattningshavare, åtminstone
Socialstyrelsens
undersökningar
rörande avlöningsförhållandena
mder
kristiden.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
icke står tillbaka för vad som från de privata arbetsgivarnas sida i motsvarande
hänseenden åtgjorts, då det gällt deras personal.
Till belysande av, huru avlöningsförmånerna för statens befattningshavare
under krisåren ökats, bär jag, med ledning av socialstyrelsens
ovannämnda promemorior och tabeller, låtit upprätta tvenne sammanställningar,
utvisande dels för statsförvaltningen i dess helhet oeh dels
särskilt för de affärd rivande verken den procentuella avlöningsförhöjningen
under kristiden i jämförelse med den procentuella ökningen av antalet
befattningshavare. För de affärsdrivande verken har därjämte i särskilda
kolumner angivits den genomsnittliga avlöningsökningen per befattningshavare
räknat. Dessa sammanställningar, vilka än ytterligare äro ägnade
att bekräfta riktigheten av vad jag nyss anfört rörande det sätt, varpå
staten under kristiden i avlöningshänseende sörjt för sina befattningshavare,
torde lämpligen här få återgivas.
Statsförvaltningen i dess helhet.
'' i. |
Antal befatt-ningshavare |
Ökning i för-hållande till |
Avlöning Kronor |
Ökning i för-hållan le till |
. |
ärför beräkna! |
1913.................. 1916......... |
84,302 93,437 98,234 98,843 |
10.5 16.6 17.2 |
127,119,068 158,244,474 202,099,353 206,441,5941) |
24.5 59.0 116.5 |
||
1917 .................. 1918 .................. |
||||||
l) Siffran för år 1918 avser endast tiden 1/i—s(l/a. Procenttalet för Statens affärsverk. |
sagda år är i |
|||||
Å r |
Antal befattnings- havare |
Ökning i för-hållande till |
Avlöning Kronor |
Ökning i för |
Medel-avlöning per |
Ökning i för-hållande till |
1913 .................. |
33,603 |
53,904,000 |
1,514 |
|||
1916 .................. |
42,052 |
18.1 |
70,181,000 |
30.2 |
1,669 |
10.2 |
1917 .................. |
48,535 |
36.3 |
100,234,600 |
86.0 |
2,065 |
36.4 |
1918 a)1) ............ |
51,248 |
43.9 |
133,568,100 |
147.S |
2,606 |
72.1 |
1918 b)............... |
» |
» |
160,968,100 |
198.6 |
3,141 |
107.4 |
*) Siffrorna för år 1918 avse: under a) förhållandena med hänsyn tagen endast till de av lagtima
riksdagen beviljade dyrtidsförmånerna samt under b) förhållandena, om hänsyn tages jämväl till de enligt
urtima riksdagens beslut utgående extra dyrtidsbidragen.
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Då jag ansåg det. önskvärt, att frågan angående dyrtidsbidrag för
år 1919 åt statens befattningshavare och pensionärer, innan den törelades
riksdagen, bleve föremål för noggrann och allsidig utredning, utverkade
jag den 13 september 1918 Kungl. Maj:ts bemyndigande att
tillkalla högst fem sakkunniga för att inom finansdepartementet verkställa
utredning och avgiva förslag till bestämmelser i ifrågavarande avseende.
På grund av berörda bemyndigande tillkallade jag den 7 oktober
1918 regeringsrådet J. H. H. Palmgren, stutskommissarien friherre C.
G. E. Leijonhuvud, ledamoten av riksdagens första kammare, direktören
C. A. Stålberg samt ledamöterna av riksdagens andra kammare, godsägaren
A. W. T. von Sneidern och material förvaltaren A. J. Bärg; och
uppdrog jag åt regeringsrådet Palmgren att vara de sakkunnigas ordförande.
Med en till mig ställd skrivelse den 18 februari 1919 hava de
sakkunniga nu överlämnat betänkande och förslag angående krigstidstillägg
och krigstidshjälp under år 1919 till befattningshavare och f. d.
befattningshavare i statens tjänst ävensom till vissa andra pensionärer.
För närmare kännedom om innehållet i kommittérades förslag tillåter
jag mig hänvisa till betänkandet, vilket för sådant ändamål torde i sin
helhet få såsom bilaga fogas till dagens protokoll. Jag anhåller emellertid
att här få lämna en kortfattad översikt av betänkandets innehåll,
särskilt så vitt detsamma rör befattningshavarna i statens tjänst, om
vilka ju nu närmast är fråga.
Sedan kommitterade till eu början i korthet redogjort för behandlingen
av frågorna om krigstidstillägg och krigstidshjälp vid 1910, 1917
och 1918 års riksdagar samt mer eller mindre utförligt berört de till
kommitterade antingen av Kungl. Maj:t överlämnade eller direkt inkomna
framställningarna från tjänstemannasammanslutningar och enskilda
personer, ingå kommitterade på frågan om behovet av särskilda dyrtidsbidrag
åt statens befattningshavare och pensionärer även under innevarande
år. Denna fråga ägnas av kommitterade en utförlig behandling,
som återfinnes å sidorna 24—26 i betänkandet.
I fråga om den kostnadsram, inom vilken kommitterade vid fullgörandet
av sitt uppdrag hade att hålla sig, erinra kommitterade i detta
sammanhang, att jag till ledning för kommitterade meddelat, att större
belopp än tillhopa omkring 215 miljoner kronor icke kunde beräknas
Tillkallande
av sakkunniga
för behandling
av
frågan om
dyrtidsbidrag
under år 1919.
Kommftterades
förslag.
Systemet med
glidande
skala.
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
stå till förfogande att användas till dyrtidsbidrag åt såväl de befattningshavare
som de pensionärer, om vilka här vore fråga, samt att
dyrtidsbid råget för år 1919 åt befattningshavare i statens tjänst syntes böra
icke väsentligen överstiga vad i sådant avseende för år 1918 utgått enligt
beslut vid samma års lagtima och urtima riksdagar, i det att jämte en
grundplåt, fördelad såsom dagtillägg, borde beräknas ett procentuellt tillägg
av 6 6 73 procent med ett maximibelopp å bidraget av omkring 5,000 kronor.
Vid utarbetande av sina förslag hava kommitterade också, enligt vad
de framhålla, utgått ifrån, att dyrtidsbidragen borde så avvägas, att
den sålunda uppställda kostnadsramen icke i någon väsentligare mån
överskredes.
Härefter övergå kommitterade å sidorna 26 och 27 i betänkandet till
en kritik av det under åren 1917 och 1918 i avseende å dyrtidsbidragens
bestämmande tillämpade systemet. Detta innebar, att krigstidstillägg utgick
dels i form av en s. k. grundplåt med ett för alla därtill berättigade till
siffran fixerat belopp dels ock i form av ett procentuellt tillägg, likaledes
till ett och samma för hela året fastställt procenttal av avlöningen, vartill
för vissa familjeförsörjare bland befattningshavarnas grupp kom krigstidshjälp,
vars belopp icke heller kunde utan statsmakternas förnyade
beslut under året ändras. Med detta system följde, framhålla kommitterade,
att dyrtidsbidraget förblev oförändrat ända till dess riksdagen kom
i tillfälle att fatta nytt beslut, d. v. s. i regel under ett helt år. Under
året inträdda förändringar i prisläget, om än så stora, inverkade sålunda
icke utan vidare på bidragets storlek. Då detta givetvis medförde
avsevärda olägenheter, borde enligt kommitterades mening systemet
för dyrtidsbidragets utgående så omläggas, att man på lämpligt sätt
kunde möta den eventualiteten, att levnadskostnaderna under år 1919
väsentligen ökades eller minskades.
Kommitterade framlägga också i dylikt syfte ett av dem utarbetat
förslag till lösning av dyrtidstilläggsfrågan med tillämpning av systemet
med s. k. glidande skala. Såsom alternativ hava de sakkunniga
därjämte utarbetat ett förslag för dyrtidsbidragets utgående, som i allt
väsentligt grundar sig på de hittills tillämpade principerna. De båda
systemen hava av kommitterade utformats i alternativa författa in gsförslag,
betecknade det förstnämnda såsom alternativ I och det sistnämnda
såsom alternativ II.
Vidkommande till en början systemet med s. k. glidande slcala —
en benämning, som, ehuru icke fullt adekvat, av de sakkunniga upptagits,
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
då den syntes dem hava vunnit burskap — så innebär detsamma, såsom
förut antytts, att dyrtidsbidraget avpassas i förhållande till den efter
krigsutbrottet inträdda ökningen i levnadskostnaderna på det sätt, att,
sedan denna ökning periodvis konstaterats, bidraget utgår i visst förhållande
till det tal, som befunnits beteckna ökningen.
Huru kommitterade tänkt sig den närmare utformningen av detta
system, framgår av kommitterades uttalanden å sidorna 28—31 i betänkandet,
vilka uttalanden, såsom belysande för de principer, på vilka
kommittéförslaget är byggt, bär torde få in extenso återgivas. Kommitterade
yttra i nu ifrågavarande hänseende följande:
»Som bekant har i socialstyrelsen under dyrtidens fortgång tid efter annan
och sedan ett par år tillbaka kvartalsvis verkställts beräkning angående ökningen i
levnadskostnader i jämförelse med samma kostnader före krigets början. Denna
beräkning resulterar i en dyrtidsindex, ett tal som minskat med 100, d. v. s. den
siffra som angiver prisläget vid utgångspunkten, då normala förhållanden ansågos
råda, betecknar levnadskostriadsökningen eller nedgången i penningens köpkraft.
Beräkningen grundar sig på uppgifter från ett stort antal skilda orter rörande levnadskostnaderna
för en normalfamilj (man, hustru och två barn) med en årsbudget
i maj 1914 av 2,000 kronor. Använd på det sätt kommitterade komma att föreslå,''
synes en sådan beräkning kunna tjäna till underlag för bestämmande av dyrtidsbidrag
även för befattningshavare med lägre eller högre avlöning än den som motsvarar
en sådan budget. Socialstyrelsen har vid dera tillfällen beträffande dess
dyrtidsindex framhållit, att densamma är beräknad med försiktighet och innebär en
minimisiffra. Under nuvarande förhållanden grundar den sig i stor utsträckning på
pris å varor, som falla under åsätta maximipris och därför endast i ringa män
finnas att tillgå i den allmänna marknaden utan måste ersättas med andra dyrare
och odrygare varor. Indextalet är vidare beräknat såsom ett medeltal för städer
och stadsliknande samhällen och är därför antagligen relativt något för högt för
landsbygden i allmänhet och något för lågt för större städer och särskilt för Stockholm.
Men såsom ett medeltal torde detsamma dock kunna anses tjänligt att användas
för nu ifrågavarande ändamål. Det berättigade härutinnan hänför sig även till den
omständigheten, att redan avlöningarna äro i viss mån reglerade efter skilda
orters prisförhållanden genom särskilda tillägg (ortstillägg, dyrortstillägg, kallortstillägg).
Dyrtidsökningen, som enligt socialstyrelsens beräkning i slutet av september
1918 uppgick till 142 procent och enligt därefter verkställda preliminära beräkningar
befunnits hava stigit i slutet av oktober till lö6 procent och i slutet av
november till 161 procent, har vid årsskiftet, då enligt numera föreliggande beräkning
socialstyrelsen funnit dyrtidsindex uppgå till 267, alltså ytterligare stigit till
167 procent.
I förhållande till det sålunda uträknade procenttal, som betecknar den inträdda
fördyringen, bör krigstidstillägget utgå. Av förut antydda statsfmansiella
skäl och för att giva utrymme åt den allt hitintills hävdade uppfattningen, att
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
statens alla befattningshavare måste själva bara någon del av dyrtidens tryck,
synes man icke kunna undgå att vid tillämpningen i viss mån minska detta procenttal,
och kommitterade föreslå i sådant avseende, att minskningen vid varje tidpunkt
bestämmes till en tiondedel därav. Fördyringstalef, minskat med en tiondedel och
i förekommande fall avjämnat till närmast lägre hela tal, skulle således utmärka det
procenttal, efter vilket krigstidstillägget må beräknas. Det torde vara lämpligt
att för det sålunda uppkomna talet använda eu särskild benämning, och då detta
tal är avsett att läggas till grund för beräkningen, hava kommitterade såsom sådan
benämning tänkt sig termen grundtal.
I författningen synes höra bestämmas det grundtal, som skall vara gällande
från årets början. Då fördyringen vid årsskiftet utgjort 167 procent, blir detta
grundtal således 150 (167—16.7).
Anpassningen efter de växlande prisförhållandena under året torde lämpligast
kunna vinnas på det sätt, att åt Kungl. Maj:t inrymmes befogenhet att efter prövning
av omständigheterna höja eller sänka grundtalet och således, allt efter som
under året inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna läge därtill giva
anledning, med ledning av den dyrtidsindex, som av socialstyrelsen senast uträknats,
fastställa nytt grundtal. Detta bör i fråga om krigstidstillägg åt befattningshavare
tillämpas från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts,
till den månad, under vilken Kung!. Maj:t må komma att på grund av ånyo inträdd
förändring fastställa nytt grundtal o. s. v. Om förändring ej inträffar, gäller
det senast bestämda grundtalet till årets slut.
Då nu förhållandena icke medgiva, att det sålunda beräknade, efter prisläget
glidande grundtalet utan någon reduktion tillämpas å avlöningen vid alla befattningar
i statens tjänst, varigenom således avlöningens realvärde eller köpkraft skulle
blivit i det närmaste återställd, har det gällt att så modifiera systemet, att med
bibehållande av dess smidighet och anpassningsförmåga vinnes ovan angivna önskemål,
att befattningshavare och pensionärer med lägre förmåner tillgodoses i någon
mån bättre än befattningshavare och pensionärer med högre förmåner. Kommitterade
hava funnit detta önskemål kunna på lämpligaste sätt vinnas genom en
anordning, som verkar som en glidande grundplåt. Befattningshavare med avlöning
intill visst belopp och pensionär med pension intill visst belopp erhålla dyrtidsbidrag
efter ett procenttal, motsvarande grundtalet, och få således i det närmaste full
ersättning för dyrtidens verkningar. Befattningshavare och pensionärer med högre
avlöning eller pension erhålla utöver denna grundplåt ett procentuellt tillägg, som
beräknas å den överskjutande delen av avlöningen intill visst belopp, efter ett
väsentligt lägre procenttal än det nyss o nämnda, men alltjämt satt i förhållande
till det efter prisläget rörliga grundtalet. A därefter återstående del av avlöningen
beräknas icke krigstidstillägg. Härigenom fastställes även ett glidande maximibelopp
för dyrtidsbidraget. Systemet innebär alltså, att procenttalet, grundplåten
och maximibeloppet äro rörliga i likhet med grundtalet och bliva till sitfror bestämda
genom grundtalets fixerande.
Vid bedömandet av tillräckligheten eller otillräckligheteten av krigstidstillägg
enligt dessa grunder kan man icke alldeles bortse från att stora grupper av befattningshavare
från och med år 1919 enligt fattade eller väntade beslut komma i
åtnjutande även av viss löneförbättring. Denna har visserligen icke karaktären av
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
dyrtidsbidrag utan är avsedd allenast att bringa de löner, som reglerats efter förhållandena
omkring år 1905, till överensstämmelse med det allmänna prisläge, som
var rådande år 1914 eller vid kristidens inträde. Men den innebär i allt fall ett
tillskott, som befattningshavarna nu få till förfogande för bestridande av levnadskostnaderna.
I detta sammanhang anse sig kommitterade böra meddela, att enligt uppgifter,
som från socialstyrelsen lämnats kommitterade och som avse tiden till den
l oktober 1918, de dyrtidsbidrag, vilka utgått till de inom den privata veiksamheten
anställda, i allmänhet förhållandevis understigit de krigstidstillägg, som år
1918 beviljats statens befattningshavare. Efter nämnda dag hava emellertid å flera
områden av den privata verksamheten inträffat icke oväsentliga förändringar i detta
avseende, vilkas inverkan kommitterade icke varit i tillfälle att bedöma.
Anordnas krigstidstillägget enligt sålunda angivna grunder, så att befattningshavare
med lägre avlöning följaktligen erhålla i det närmaste full ekvivalent för
dyrtidsökningen, bortfaller anledningen att vidare använda den hittills tillämpade
metoden att vid sidan av krigstidstillägget bevilja dem bland de lägst avlönade,
som hava skyldighet att försörja andra, det särskilda familjetillägg, som utgått
under benämningen krigstidshjälp. Enligt kommitterades mening bör det fasthållas,
att den lönefylIliad, som av dyrtiden betingas, lika väl som själva lönen är gottgörelse
för utfört arbete och så vitt möjligt icke bör till någon del hava karaktären
av understöd. Om således ersättning beredes för den en gång fastställda
avlöningens minskade realvärde, så bör krigstidstilläggets uppgift anses vara fylld.
Nu kan under för handen varande förhållanden full gottgörelse för dyrtidsökningen
visserligen icke äga rum. Men detta behöver icke utgöra hinder för det
bortfallande av krigstidshjälpen, som bör följa av införande av ett system med
glidande skala, om blott krigstidsbidraget enligt detta system i genomsnitt giver
förhållandevis lika stor lönefyllnad som ett system med fasta belopp enligt därför
uppställda utgångspunkter kan bereda. Så blir också fallet enligt det av kommitterade
uppgjorda förslaget, i det att som nämnt befattningshavare med låg avlöningerhålla
i det närmaste full ersättning för lönevärdets fall samt de befattningshavare,
som i avlöningshanseende befinna sig på mellanstadiet, där f. n. jämväl utgår krigstidshjälp
åt familjeförsörjare, vid det grundtal, vartill nuvarande prisläge föranleder,
erhålla ungefär samma dyrtidsbidrag, som vid tillämpning av systemet med fasta
belopp skulle tillkomma en medelstor familj (man, hustru och två barn). Att krigstidshjälpen
nu bortfaller, anse kommitterade innebära en fördel även med avseende
på kommande löneregleringar. Därigenom blir man vid den verkliga lönereglering
som ovillkorligen förr eller senare måste genomföras, mera obunden vid frågans
bedömande och kan således även, utan att framkalla i viss mån berättigat missnöje,
låta familjeförsörjningsbidraget falla.» 1
1 avseende ä tillämpningen av det system, vars grundlinjer sålunda
angivits, å den kategori personer, varom nu närmast är fråga, nämligen
befattningshavarna i statens tjänst, anföra kommitterade vidare följande:
»Det system för tilldelande av krigstidstillägg efter glidande skala, som
kommitterade förorda, innebär, beträffande befatinm/xhavare, att krigstidstillägget
Bihang till riksdagens protokoll Bild. 7 samt. 7.97 höft. (Nr 225.) 5
Det s. k. jkva
systemet.
34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
utgår å avlöning, som icke överstiger 100 kronor för månad, med ett procenttal,
motsvarande grundtalet, d. v. s. vid början av året med 150 procent, att om avlöningen
överstiger 100 kronor för månad, krigstidstillägget för den del av avlöningen.
som utgör 100 kronor för månad, utgår på sätt nyss sagts samt för den
del, som överstiger 100 kronor men icke 550 kronor för månad, efter ett procenttal,
motsvarande Vin av grundtalet, d. v. s. vid början av året 60 procent, samt
att kngstidstillägg icke utgår å del, som överstiger 550 kronor för månad.»
Huru detta system verkar vid olika avlöningsbelopp, framgår
närmare av den vid betänkandet fogade, å sid. 121 intagna tabellen
bil. A.
Här torde endast böra framhållas, att enligt kommittérades förslagför
befattningshavare med årsavlöning av 1,200 kronor eller därunder
krigstidstillägget skulle ugå å hela beloppet av avlöningen efter eu grundtalet
motsvarande procentsats, alltså vid närvarande prisläge 150 procent,
eller å 1,200 kronor med 1,800 kronor, samt att vid högre årsavlöning
den genomsnittliga procentsatsen småningom skulle sjunka, så att den
med det av kommitterade föreslagna begynnelsegrnndtalet skulle utgöra
vid årsavlöning å 2,400 kronor 105 procent, vid årsavlöning å 4,800
kronor 82.5 procent, vid årsavlöning å 6,600 kronor, där maximibeloppet
skulle uppnås, 76.4 procent och vid årsavlöning av 10,800 kronor 46.7
procent, utvisande vid nuvarande prisläge ett krigstidstillägg för år
räknat av resp. 2,520, 3,960, 5,040 och 5,040 kronor. Den sålunda
förordade skalan överensstämmer, enligt vad kommitterade framhålla,
väsentligen med den, som enligt Stockholms stadsfullmäktiges beslut
tills vidare skall vinna tillämpning med avseende på krigstidstillägg åt
befattningshavare i huvudstadens tjänst.
För det sätt, varpå systemet med s. k. glidande skala tillämpats
å f. d. befattningshavare i statens tjänst ävensom å änkor och barn
efter avlidna statstjänare, torde jag framdeles under dagens lopp få
lämna en närmare redogörelse.
O
Såsom jag ovan nämnde, hava kommitterade — förutom det på
den glidande skalan grundade förslaget — i avseende å såväl befattningshavare
som de olika kategorierna av pensionärer såsom alternativ
framlagt ett annat förslag, byggt på fixa tillägg och nära överensstämmande
med de för år 19 i8 i nu ifrågavarande avseende gällande
grunderna.
Vad nu befattningshavarna beträffar skulle enligt detta förslagkrigstids
tillägget utgå i dels en för alla befattningshavare lika grund
-
35
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
plåt och dels ett procentuellt tillägg å avlöningen med begränsning för
de högst avlönade. Vidkommande först den s. k. grundplåten föreslå
kommitterade efter en å sidan 33 i betänkandet förebragt motivering,
att densamma icke måtte, såsom skeft enligt kungörelsen den 22 mars
1918, utgå med ett belopp på en gång utan i överensstämmelse med
föreskrifterna i kungörelsen den 3 december samma år utgå med visst
belopp per dag. I sådant hänseende förorda kommitterade, att grundplåten,
under benämning dugtillägg, måtte bestämmas att utgå till varje
till procentuellt krigstidstillägg berättigad befattningshavare med en
krona 75 öre om dagen eller för helt år 638 kronor 75 öre. — Det
procentuella tillägget borde i överensstämmelse med förhållandet under
1918 års senare hälft utgå med 66 Vs procent av de avlöningsförmåner,
å vilka det beräknades.
Kommitterade framhålla vidare, att de av dem föreslagna dagtillläggens
jämförelsevis betydliga storlek skulle i vissa fall kunna medföra
den påföljden, att det samlade krigstidstillägget. komme att uppgå
till oskäligt belopp. Till förhindrande härav föreslå kommitterade, i enlighet
med vad å sidorna 34—36 närmare utvecklas, en bestämmelse av
innehåll, att krigstidstilläggets sammanlagda belopp icke finge för varje
period, för vilken avlöning utbetalades, överstiga 120 procent av de
avlöningsförmåner, å vilka krigstidstillägg för samma period beräknades.
Härefter övergå de sakkunniga å sid. 36 i betänkandet till frågan
om krigstidshjälp. Härom anföres till en början följande.
»Vid en sådan procentuell begränsning, som ju håller den sammanlagda
avlöningen icke oväsentligt under det läge, som betingas av dyrtidsökningen,
måste otvivelaktigt särskild åtgärd vidtagas för att därutöver
bereda de lägre avlönade befattningshavare, som hava försörjuingsskyldighet,
ökade existensmedel, och det krigstidsbidrag, som hitintills
utgått i form av krigstidshjälp, lärer med denna metod icke kunna undvaras.
Den procentuella begränsningen kommer därför att hava sin
huvudsakliga betydelse med avseende på ogifta befattningshavare. I
fråga om krigstidshjälpens belopp föreslå kommitterade, att detsamma
må bestämmas till summan av vad som i sådant hänseende utgått för
år 1918 enligt de båda för nämnda år gällande kungörelserna och i den
omfattning beträffande därtill berättigade grupper av befattningshavare,
som fastställts genom kungörelsen den 3 december 1918. Härigenom
kommer det visserligen i särskilda fall med avseende å lågt avlönade
befattningshavare att inträffa, att krigstidstillägg och krigstidshjälp sam
-
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
manlagt överstiga den avlöningsförliöjning, som skulle betingas allenast
av dyrtidsökninyen. Men detta synes icke kunna förekommas vid tilllämpuing
av systemet med fasta bidrag och har därjämte i talrika fall
ägt rum enligt 1918 års bestämmelser. Det inträffar företrädesvis i fråga
om befattningshavare med stora familjer. Att begränsa krigstidshjälpen
till ett visst högsta antal barn lärer emellertid med hänsyn till 1918
års riksdags beslut ej kunna ifrågakomma, och en sådan begränsning
skulle ej heller hava nämnvärd finansiell betydelse.»
Enligt kom mitterad es förslag skulle krigstidshjälpen utgå, för år
räknat, då det beräknade belopp, för vilket befattningshavaren under
år 1918 haft att erlägga skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
(äkta makars taxeringar sammanräknade) utgjorde
högst 1,000 kronor: med 225 kronor för hustru eller husföreståndarinna
och med 112 kronor 50 öre för varje barn;
från 1,<)00 till och med 2,000 kronor: med 180 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 90 kronor för varje barn;
från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 135 kronor för hustru
eller huslöreståndarinna och med 67 kronor 50 öre för varje barn; samt
från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 90 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 45 kronor för varje barn.
Befattningshavare, som under år 1918 enligt nämnda förordning
haft att erlägga skatt för beräknat belopp av mera än 6,000 kronor
(äkta makars taxeringar sammanräknade), skulle icke äga tillgodonjuta
krigstidshjälp. ''
Kommitterade framhålla vidare, att rätten till krigstidshjälp måste,
i huvudsaklig överensstämmelse med hittills tillämpade grunder, förbehållas
allenast åt de befattningshavare, som vid årets början innehade
ordinarie anställning eller eljest vid samma tidpunkt hade sin huvudsakliga
verksamhet i statens tjänst. Vidare föreslå kommitterade, att krigstidshjälpen
måtte få beräknas och utbetalas periodvis i likhet med krigstidstidstillägget
och ej, såsom hittills skett, med hela beloppet på en
gång.
I fråga om det absoluta maximum för dyrtidsbidraget enligt det
s. k. fixa systemet föreslå kommitterade, att detta måtte bestämmas
till 13 kronor 70 öre för dag eller 5,000 kronor 50 öre för år
räkuat. Detta maximum skulle enligt kommitterades förslag uppnås
vid en årsavlöning av 6,600 kronor.
Huru systemet med fasta belopp i dess här återgivna gestaltningskulle
verka i olika avlöningsgrupper för ogifta och för familjeförsörjare
Kungi. Maj:ts proposition Nr 225. 37
med intill tre barn framgår av den vid betänkandet fogade, a sidorna
122 och 123 intagna tabellen bil. B.
Både systemet med glidande skala och det fixa systemet hava i
kommitterades förslag utformats så, att befattningshavarna under första
delen av året skulle få ungefär lika stort dyrtidsbidrag, vare sig det
ena eller andra systemet kornme till användning, dock med den avsevärda
modifikationen, att alla befattningshavare, tillhörande viss avlöningsgrnpp,
enligt systemet med glidande skala skulle få ungefär lika
mycket i dyrtidsbidrag som enligt systemet med fasta belopp tilikomme
eu samma avlöningsgrnpp tillhörande familjelörsörjare med hustru och
två barn. Huruvida det ena eller andra systemet i för!sättningen skulle
bliva fördelaktigare eller ej, beror på prisförhållandenas utveckling. Enligt
den glidande skalan skulle bidrag givas i förhållande till prisläget.
Enligt det andra systemet däremot skulle bidrag''-t under hela året stå
fast vid sitt förhållande till prisläget vid årets början.
För belysande av kommittéförslagets båda alternativ tillåter jag
mig hänvisa till en å sidan 39 i betänkandet intagen tabell, däri de
båda systemen jämföras, sådana de till sina verkningar skulle framträda
vid årets början, vartill fogats en beräkning enligt systemet med
glidande skala, under förutsättning att prisläget skulle så förändras, att
grundtalet bleve fastställt till 120.
Beträffande nu de närmare beräkningar, som av kommitterade
verkställts rörande kostnaderna för dyriidsbidragen åt befattningshavarna
enligt kommitterades båda alternativ, anföra kommitterade å sid.
38—40 i betänkandet därom följand e
»Vid beräkningen av kostnaderna för dyrtidsbidraget under år 1919 hava kommitterade
tagit hänsyn till såväl de löneförbättringar, vilka redan genomförts före
1919 års början, som ock den tillfälliga löneförbättring till vissa befattningshavare,
vilken ställts i utsikt från och med nämnda år. Om därvid det fasta systemet, så
utformat som ovan angivits, skulle bliva tillämpat, hava kostnaderna beräknats uppgå
till omkring 199 miljoner kronor, därav omkring 14 miljoner kronor skulle belöpa
å krigstidshjälpen. Tillämpning av den glidande skalan enligt kommitterades förslag
medför givetvis högre kostnad, om prisläget under hela året skulle giva anledning
till att bibehålla grundtalet vid 150, men då man synes kunna räkna med
att, även om någon obetydlig höjning av prisnivån icke är utesluten under den allra
närmaste tiden, en avsevärd nedgång av prisläget likväl skall under årets lopp inträffa,
hava kommitterade ansett sig kunna utgå från det antagandet, att tillämpningen
av den av kommitterade förordade glidande skalan icke kommer att medföra
större kostnad än den ovan för det fasta systemet angivna. Om grundtalet
Kostnad* -beräkningar.
38
Kung!. Maj:ts proposition Nr 225.
150 skulle bliva gällande under hela året 1919, skulle dyrtidsbidraget enligt systemet
med glidande skala draga eu kostnad av i Tunt tal 210 miljoner kronor. Därest
grundtalet för förra halvåret 1919 bleve 150 men för senare halvåret nedsattes till
120, skulle kostnaden för hela året belöpa sig till ungefär 189 miljoner kronor.
Skulle prisläget gestalta sig så, att, sedan grundtalet 150 gällt under årets första
kvartal, grundtalet bleve för vårkvartalet 165, för tredje kvartalet 14<> och för
fjärde kvartalet 120, skulle kostnaden för hela året uppgå till omkring 197 miljoner
kronor.
Därest de av kommitterade föreslagna bestämmelserna rörande krigstidstilllägg
enligt den glidande skalan varit gällande under år 1918, beräknas, att kostnaden
med de olika prislägen, som då varit rådande, skulle hava utgjort omkring
139 miljoner kronor. Med det system, som då tillämpats, torde kostnaden hava
uppgått till omkring 144 miljoner kronor.»
Å sid. 40—43 i betänkandet hava kommitterade till behandling
upptagit frågorna dels om sättet för dyrtidstilläggsbeloppens bestämmande
i vissa fall dels ock om rättnu för befattningshavare att uppbära
dylikt tillägg å två eller liera befattningar. Beträffande såväl kommitterades
uttalanden i dessa frågor som den av kommitterade å sid. 67
och följande i betänkandet framlagda specialrnotiveringen till förslagen,
torde det tillåtas mig att hänvisa till vad betänkandet därom innehåller.
“uti?'' Genom remiss den 22 februari 1919 har socialstyrelsen anbefallts
iande. att avgiva yttrande i fråga om lämpligheten och genomförbarheten av
det i kommittébetänkandets alternativ I upptagna förslaget, att dyrtidsbidragen
skulle bestämmas med ledning av de av socialstyrelsen verkställda
dyrtid sindexberäkningarna.
I anledning härav bär socialstyrelsen i utlåtande den 28 februari
1918 au fört följande:
»De av socialstyrelsen kvartalsvis publicerade indextal, som angiva de procentuella
förskjutningarna i den allmänna levnadskostnadsnivån med utgångspunkt från år
1914, hava under kristiden i allt större utsträckning kommit till användning som norm
vid fastställandet av dyrtidstillävg. För närvarande torde nämnda indextai spela
en större eller mindre roll vid flertalet dylika löneregleringar inom olika verksamhetsområden.
I många fall har man härvid tagit steget fullt ut och tillämpat metoden
med s. k. glidande skala, d. v. s. lönetilläggen regleras med vissa mellanrum
automatiskt i anslutning till den aktuella indexsiffran. Så bär, enligt vad som
kommit till socialstyrelsens kännedom, ägt rum vid ett stort antal kommunala verk
och arbeten, vidare vid en del industriella företag inom olika yrkesgrenar, inom
målerifacket, vid vissa banker o. s. v.
Även staten har förut vid bestämmandet av krigstiastillägg tagit viss hänsyn
till socialstyrelsens levnadskostnadsindex, och i nu föreliggande förslag har
Kungl. Maj-ts proposition Nr 225. 39
man ansett sig kunna gå än längre och alternativt föreslå tillämpandet av glidande
skala.
Det måste under sådana omständigheter givetvis vara en sak av den största
praktiska betydelse, att vid framräknandet av ifrågavarande indexsiffra de bästa
metoder komma till användning, så att densamma för varje gång giver ett i stort
sett tillförlitligt uttryck för levnadskostnadernas verkliga förändringar. Lämpligheten
av dess användande för krigstidstilläggens beräknande sammanhänger uppenbarligen
på det intimaste härmed. För belysande av frågan, i vad mån de av
socialstyrelsen hittills använda metoder och utförda beräkningar kunna anses i berörda
hänseende tillfredsställande, rnå här först lämnas en kortfattad redogörelse
för tillvägagångssättet.
Som utgångspunkt för beräkningarna har valts en normalfamiljs (man, hustru
och två barn) budget maj 1914, slutande på en total utgiftssumma av 2,000 kronor
per år. Denna budget har, i enlighet med resultaten av 1913 -1914 års omfattande
och ingående levnadskostnads- och bostadsundersökningar, fördelats på sex
olika huvudposter sålunda
kronor |
procent |
|
födo- och njutningsämnen.. |
.............................. 876 |
43.7 |
hostad ................................. |
............................. 300 |
15.o |
bränsle och lyse.................. |
.............................. 97 |
4.9 |
beklädnad.......................... |
.............................. 219 |
11.0 |
skatter................................. |
............................ 122 |
6.i |
övriga utgifter..................... |
.............................. 386 |
19.3 |
Summa utgifter 2,000 |
100.o |
Genom att vid olika tidpunkter fastställa den procentuella förändring, som
var och en av dessa poster varit underkastad sedan år 1914, erhållas för de särskilda
posterna nya utgiftsbelopp och för posterna tillsammans en ny utgiftssumma,
soin sättes i relation till den ursprungliga (2,000 kronor), vilken härvid för enkelhetens
skull antages lika med 100. Den sålunda framräknade siffran utgör indextalet
för levnadskostnadernas totala förskjutning från mitten av 1914 intill den tidpunkt
undersökningen i varje fall avser, under förutsättning att förbrukningen varit
i huvudsak oförändrad.
Beräkningarna för fastställandet av de olika huvudposternas procentuella förändringar
tillgå i stora drag på följande sätt.
Den utan jämförelse viktigaste posten avser födo- och njutningsämnen, som
ingå i ovan angivna normalbudget med 44 procent eller om jämväl bränsle och
lyse, såsom vanligen sker, hiträknas, med nära 50 procent. Inhämtandet av prisuppgifter
å hithörande varuslag sker genom socialstyrelsens ombud å 44 orter
(städer och stadslikuande samhällen), representerande olika delar av riket. Med
ledning av noggrant utarbetade instruktioner upptagas vecko- och månadsvis prisnoteringar
å bestämda kvaliteter från ett stort antal affärer å varje ort. Inom
socialstyrelsen framräknas sedan på grundvalen av dessa noteringar månatliga medelpris
för varje ort samt vidare för riket i dess helhet. Riksmedelpriserna representera
sålunda det genomsnittliga värdet av stundom flera hundra noteringar från
skilda orter och förtjäna därför att tillmätas de allra starkaste vitsord såsom mätare
av det allmänna prisläget vid olika tidpunkter. Genom 1913—1914 års lev
-
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
nadskostnadsundersökningar känner man i detalj de kvantiteter, som av eu normalfamilj
årligen förbrukas, och genom en multiplikation för varje varuslag av
kvantitetstalet med det vid ett visst tillfälle rådande priset samt genom en addition
av dessa belopp erhålies den sammanlagda kostnaden för livsmedel, lyse och
bränsle vid tillfället i flaga. Härigenom kan slutligen den procentuella förändringen
i nämnda kostnad från 1914- till senare tidpunkter konstateras, naturligtvis
under förutsättning av ungefär likartad förbrukning.
För mätande av bostadshyrornas växlingar var man till en början hänvisad
till ungefärliga uppskattningar, baserade på rapporter från kommunala myndigheter
eller socialstyrelsens ombud i orterna. Numera införskaffas uppgifter i förevarande
hänseende från rikets hyresnämnder, vilka genom 1917 års hyresstegringslag kommit
att i viss mån utgöra centralorgan för bostadsmarknadens övervakande och
reglering var å sin ort. De sålunda inhämtade uppgifterna angiva för varje nytt
hyresår dels den procentiska hyresökningen respektive hyresminskningen med utgångspunkt
från hyresåret 1914 1915 för de av nämnderna reglerade lägenheterna,
dels, för såvitt ifrågavarande procentsiffra med avseende å viss ort icke kunnat
anses som representativ för den allmänna hyresstegringen (— minskningen), noggrannast
möjliga upplysningar rörande dennas ungefärliga storlek. Inom socialstyrelsen
tages sedan genomsnitt för samtliga orter och lägenhetskategorier efter deras
relativa betydelse, varigenom erhålies ett ungefärligt mått, uttryckt i procent,
å den förändring, bostadshyrorna i allmänhet undergått under kristiden i stadssamhällena.
Med avseende å utgiftsposten för beklädnad hava däri skeende förändringar
beräknats med ledning av de prisuppgifter å tyger och garner, olika slag av kläder
och skodon m. in., som regelbundet för varje kvartal inhämtas genom styrelsens
ombud i orterna. Att få på ett fullt tillförlitligt sätt konstaterat, i vilken grad
ifrågavarande prisförändringar inverkat på hithörande utgifter för det enskilda hushållet,
är givetvis en vansklig sak, då man ej i detalj känner, i vilken utsträckning
de olika beklädnadsartiklarna ingå i en normalbudget. Med ledning av dels de
vid 1913 — 1914 års levnadskostnadsundersökning förda hushållsböckerna dels på annat
sätt inhämtade uppgifter har man emellertid erhållit vissa mått å respektive artiklars
ungefärliga andel i budgeten, varefter man med större säkerhet kunnat framräkna
de procenttal, som angiva den ungefärliga storleken av de under kristiden
inträdda förändringarna i ett normalhushålls utgifter för beklädnad.
De för mätande av >kattep"steiis procentuella förändringar under krisåren använda
procenttalen kunna göra anspråk på mera exakt giltighet, beräknade som de
äro, efter orternas relativa betydelse, på grundvalen av officiella uppgifter rörande
de under år 1914 och respektive undersökningsår erlagda skattebeloppen.
Under rubriken örriga utgifter hava sammanförts en mängd mindre betydande
utgiftsposter, vilkas procentuella höjning respektive minskning delvis befunnits mycket
svår att närmare fastställa. Det material, SQm härvid stått till förfogande, har utgjorts
dels av inhämtade prisuppgifter från vissa ledande firmor inom respektive
branscher, dels av före och under krisperioden förda och till styrelsen insända hushållsböcker
för ett antal familjer å olika orter. Vid det genomsnittliga procenttalets
framräknande har i regel följts den principen, att posterna vägts med hänsyn
till den andel de haft i normalfamiljens budget. Vid sidan av nu anförda beräkningsmetod
har man emellertid även använt sig av en annan, som synes hava
41
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 225.
tillämpats vid eu del utländska undersökningar av motsvarande slag, i det man
nämligen uträknat den procentuella förändringen i genomsnitt för de fem första
huvudgrupperna, vilka tillsammans utgöra över 80 procent av normalbudgeten, och
sedan antagit samma procenttal gälla för den sjätte huvudgruppen, övriga utgifter».
Det har vid anställda jämförelser visat sig, att skillnaden mellan ifrågavarande
två slag av beräkningsmetoder icke utövat något större inflytande på resultatet.
De synas därför med fördel kunna användas för ömsesidig kontroll.
Den föregående översikten torde hava givit vid handen, att socialstyrelsens
levnadskostnadsindex icke kan göra anspråk på att till alla sina delar grunda sig
på fullt exakta beräkningar, utan att man i vissa hänseenden fått åtnöja sig med
allmänna uppskattningar, vilka dock inhämtats från så många olika håll, att de
kunna anses tillsammans giva ett ganska rättvisande resultat. Beträffande ifrågavarande
index och sättet för dess fastställande hava emellertid framkommit vissa
andra erinringar, vilka här nedan skola upptagas till behandling.
Levnadskostnadsberäkningarna äro, såsom ovan påpekats, verkställda med
utgångspunkt från en familj med 2,000 kronors utgiftsstat före kriget. Beräkningarna
kunna därför sannolikt icke tillämpas i detalj, då det gäller att mäta
fluktuationen i levnadskostnaderna för familjer med avsevärt högre inkomster, beroende
på att de olika huvudposterna helt visst i dessa familjers budget haft ett
mer eller mindre olikartat inbördes förhållande. Då emellertid den här använda
normalbudgeten framkommit som ett genomsnitt av levnadsförhållandena hos familjer
med en inkomst mellan 1,500 — 3,000 kronor, torde åtminstone inom dessa gränser
beräkningarna äga, praktiskt taget, full tillämpning. Det vill synas, som om de i
allt väsentligt kunna få anses gälla även för personer med 1,000—-2,000 kronors
högre inkomster. Visserligen hava för bedömande av denna sak endast några få
budgeter för högre löntagare stått till buds, men på grundvalen härav utförda beräkningar,
jämförda med motsvarande beräkningar från utländska undersökningar,
giva vid handen, att ovanstående antagande om indexsiffromas vidsträcktare tilllämpning
är riktigt. Skillnaden mellan indextalen för lägre och högre inkomstgrupper
(1,200—5,000 kronor) har nämligen visat sig vara relativt liten, om ock
en bestämd tendens gjort sig gällande till något lägre indextal i mån av högre budget
eller med andra ord, att levnadskostnadsstegringen varit något mindre kännbar
för högre än för lägre inkomsttagare.
Vidare må erinras om vad redan i det föregående särskilt påpekats, nämligen
att man vid framräknandet av de procentuella förskjutningarna i budgetens
olika huvudposter alltid utgått från de i 1914 års normalbudget fastställda grundbeloppen
och följaktligen bortsett från de omläggningar av och inskränkningar i
förbrukningen, vilka givetvis framkallats av dyrtiden och även kunnat konstateras
genom socialstyrelsens under åren 1916, 1917 och 1918 företagna dyrtidsundersökningar.
Med avseende å de invändningar, som låta sig göra och även gjorts mot
detta tillvägagångssätt, må framhållas följande. Man bör givetvis skilja på tvenne
föreliggande problem. Det ena är att erhålla en mätare på den förhöjning av levnadskostnaderna,
som med bibehållande av en oförändrad standard till olika tidpunkter
ägt rum sedan krisens början. En sådan mätare är tydligen lämplig att
användas vid bedömandet av nedgången i lönernas köpkraft, d. v. s. i vilken grad
reallönen reducerats. Den levnadsstandard en normalfamilj intog före kristiden
Bihang till riksdagens protokoll 19 VA. 1 sand. 197 höft. {Nr 225.) 6
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
torde nämligen kunna betecknas såsom den typiskt sociala nivå, som hithörande
familjer alltjämt söka upprätthålla. Det må ju även ur kulturell och social synpunkt
anses önskvärt, att denna allmänna standard kan få bibehållas eller i allt
fall icke sänkas. Det andra problemet är att undersöka, huru man under de
härskande abnorma förhållandena sökt omlägga sin budget för att foga denna efter
den reducerade reallönen. Även åt detta problem har socialstyrelsen ägnat sin uppmärksamhet
genom ovannämnda dyrtidsundersökningar.
I fråga om beräkningarna av den procentulla förskjutningen i budgetens olika
huvudposter äro jämväl vissa erinringar att framställa. Vad först beträttår posterna
livsmedel, lyse och bränsle, hava. särskilt under det senast förflutna året, vissa
svårigheter yppat sig att fullfölja dessa beräkningar på grund därav, att flera varuslag,
som tidigare ingått i budgeten, mer eller mindre fullständigt försvunnit ur
marknaden. Genom att beräkna prisförändringen å närmast jämförbara ersättningsvaror
hava emellertid dessa svårigheter kunnat väsentligen avhjälpas. Större vansklighet
bereda ifrågavarande beräkningar, i den mån gällande maximipriser överskridas.
Det har nämligen av flera skäl icke varit möjligt för socialstyrelsen att
taga hänsyn till andra priser än sådana, som grunda sig på fullt lojal handel. Då
det numera allmänt synes råda den uppfattningen, att i skilda delar av landet en
omfattande försäljning skett och fortfarande sker av åtskilliga viktiga varuslag till
priser, som vida överstiga gällande maximipriser, torde nog de beräknade indextalen
för livsmedelsfördyringen, under förutsättning av helt oförändrad levnadsstandard,
få betraktas som minimital. Av socialstyrelsen gjorda undersökningar rörande dessa
förhållanden hava dock utvisat, att dylik handel först under det senaste året varit
av mera omfattande betydelse för de samhällslager, som här närmast avses. Det
må jämväl erinras, att de lägre priser (hänförande sig till rabatter o. s. v.), för vilka
en stor del av de mindre bemedlade fått köpa vissa varuslag, icke komma till något
uttryck i indextalet. Med hänsyn till nu anförda omständigheter synes nämnda tal,
om ock utgörande en minimisiflra, likväl ej böra anses som någon utpräglad sådan,
utan åtminstone i fråga om de mindre bemedlade såsom rätt nära motsvarande det.
verkliga genomsnittet. I ännu högre grad torde detta bliva förhållandet, i samma
mån som varuknappheten minskas, maximipriserna bortfalla och den fria prisbildningen
åter får göra sig gällande. Härvid kan emellertid en höjning av utgifterna
för vissa livsmedel uppstå, som delvis blir att tillskriva den omständigheten, att
ifrågavarande utgifter förut beräknats efter maximipriserna och följaktligen väl lågt.
Något mera störande inflytande på beräkningarna av levnadskostnadernas totala
belopp lärer dock ej härav vara att befara, särskilt om den statliga regleringen på
hithörande område icke på en gång upphör, utan successive avvecklas.
De anmärkningar, som eljest framställas mot socialstyrelsens prisnoteringar,
såsom de publiceras i »Sociala Meddelanden», grunda sig ofta på en missuppfattning,
nämligen den, att de skulle utgöra faktiskt betalade priser. Så är emellertid, enligt
vad som framgår av den förut lämnade redogörelsen för prisuppgifternas bearbetande,
i allmänhet icke fallet, i det att ifrågavarande noteringar framkomma som resultatet
av en på grundvalen av ett flertal faktiska priser verkställd medeltalsberäkning. De
åt» rgiva sålunda den för respektive varuslag gällande genomsnittliga prisnivån,
genom givetvis erliålles den tillförlitligaste mätaren på livsmedelsprisernas storlek
vid olika tidpunkter och å olika orter.
Det torde jämväl i detta sammanhang böra nämnas, att särskilda indexserier.
43
Kungl. ''proposition Nr 225.
belysande såväl livsmedelskostnadernas stegring under kristiden (tidsindex) som deras
storlek å olika orter (ortsindex), månatligen publiceras i »Sociala Meddelanden».
Förstnämnda index, som även omfattar kostnaderna för bränsle och lyse samt i en
del fall (t. ex. av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, Allmänna svenska elektriska
bolaget o. s. v.) användes som norm vid bestämmandet av dyrtidstilläggen, sammanblandas
ofta med den allmänna levnadskostnadsindexen, men utgör i enlighet med
vad här framhållits endast en del därav, om ock den väsentligaste.
Med avseende å den del av levnadskostnadsbudgeten, som utgöres av beklädnadsposten,
må bär endast anmärkas, att vid prisuppgifternas avgivande hänsyn
i allmänhet ej torde hava kunnat tagas till under kristiden inträffade kvalitetsförsämringar,
varför den beräknade procentuella stegringen i beklädnadskontot måhända
bör betecknas såsom något för lag.
Vid fastställandet av skatteposten har man ansett sig böra utgå från ett
oförändrat inkomstbelopp, 2,000 kronor. Den framräknade skatteökningsprocenten
har sålunda uteslutande varit ett resultat av den förhöjning, som skattesatserna i
och för sig varit underkastade under kristiden. En stor del av den allmänhet, som
ur avlöningssynpunkt är eller kan bliva beroende av förevarande beräkningar, har
emellertid under de senaste åren i större eller mindre omfattning fått sina inkomster
förökade, varför det med skäl kan ifrågasättas att taga vederbörlig hänsyn jämväl
till denna faktor. I sådant fåll finge den procentuella stegringen av skatteposten
sättas ej oväsentligt högre, men levnadskostnadsindexen i dess helhet skulle enligt
senast utförda beräkningar härigenom endast komma att höjas med några få enheter.
Såsom förut påpekats, grunda sig socialstyrelsens levnadskostnadsberäkningar
på uppgifter, inhämtade från styrelsens ombudsorter, och kunna följaktligen endast
göra anspråk på att belysa förhållandena i stud1'')'' och städs! Hettande simhall en. Det
torde emellertid finnas ''anledning förmoda, att prisbildningen även å landsbygden i
stort sett följt samma lagar som i de agglomererade samhällena.
Trots det ''ingående och detaljerade arbete, som enligt vad ovanstående redogörelse
utvisar ägnas åt här ifrågavarande beräkningar, och trots det rika material,
varå de äro grundade, måste indextalen likväl betraktas såsom allenast ungefärliga
och genomsnittliga uttryck för det allmänna läget. Man må emellertid besinna, att
hithörande statistik ännu är relativt ny och alltjämt stadd i utveckling. Såvitt man
kan döma. synas dock levnadskostnadsberäkningarna i vårt land utföras med större
grundlighet och omsorg, både i fråga om primärmaterial och bearbetning, än som
vanligen sker i andra länder. Med hänsyn till sakens stora praktiska betydelse
lärer ock socialstyrelsen särskilt komma att vinnlägga sig om, att mer och mer förbättra
såväl primärmaterialet som beräkningsmetoderna.
Redan nu torde i allt fall socialstyrelsens levnadskostnadsindex, ehuru beräknad
med försiktighet och säkerligen innebärande en minimisiffra, få anses utgöra
en tillräckligt vägledande mätare på den allmänna fördyring, som, under förutsättning
av oförändrad standard, inträtt i levnadskostnaderna från världskrigets utbrott
och vartill ju vederbörlig hänsyn måste tagas vid dyrtidstilläggens bestämmande.
Vissa andra indextal torde, ehuru beräknade på grundvalen av helt annat och vida
mindre material samt delvis avseende andra förhållanden, likväl kunna anföras såsom
i sin mån ägnade att belysa tillförlitligheten av den allmänna levnadskostnadsindexen.
Sålunda hava av socialstyrelsen, till ytterligare belysning av dyrtidens
inverkan på levnadskostnaderna, från styrelsens ombudsorter årligen införskaffats
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
uppgifter rörande inack»rderingspri>er för arbetare (»Sociala Meddelanden» 1918, h.
10), varjämte från arbetsförmedlingsanstallerna erhållits vissa uppgifter rörande
värdet, av kost och b">ta<t för kvinnliga tjänare å olika orter åren 1914, 1917 och
1918 (»Sociala Meddelanden» 1918, h. 7 och 1919, h. 1). Sammanställas dessa
uppgifter med levnadskostnadsuppgifterna och sättes 1914 års siffra lika med 100.
erhållas följande indextal :
1914 1917 1918
Levnadskostnader................................................ 100 162 238
Inackorderingspriser (måltid och husrum) ............ 100 150 225
Värdet av kost och bostad ................................... 100 168 242
Överensstämmelsen mellan ovanstående indexserier, vilka dock endast delvis
avse samma förhållande och dessutom beräknats på olika sätt, är alltför påtaglig
för att kunna bero av någon tillfällighet.
Beträffande särskilt livsmedelspriserna (inklusive priserna å bränsle och lyse)
publiceras månatligen i »Sociala Meddelanden» en indexserie, avseende aritmetiska
medeltal av priserna å respektiva varuslag, vilken serie av professor G. Cassel
plägar sättas i jämförelse med en av honom beräknad indexserie rörande den s. k.
relativa sedelcirkulationen. Här nedan återgivas dessa båda serier jämte Svensk
Handelstidnings s. k. generalindex (avseende grosshandelspriser å livsmedel och vissa
viktigare industrivaror):
Minuthandelspriser å livsmedel |
1914 ''juli) ....... 100 |
1915 126 |
1910 157 |
1917 208 |
1918 319 |
Relativ sedelcirkulation................ |
(1910—13) ........ 100 |
133 |
155 |
207 |
298 |
Grosshandelspriser å livsmedel |
0/7 1913— och ........ 100 |
145 |
185 |
244 |
339 |
Även i fråga om dessa indexserier är överensstämmelsen, som synes, påfallande,
ehuru man vid deras beräknande utgått från något olika tidpunkter.
På grund av vad sålunda anförts får styrelsen uttala som sin uppfattning,
att den av styrelsen framräknade levnadskostnadsindex må kunna anses lämplig att
använda som norm för krigstidstilläggsbeloppens reglerande. Dock vill styrelsen
tillika framhålla, att det icke vore lämpligt att därvid följa varje skiftning i prisnivån,
som kommer till uttryck i indexsiffran. Även med hänsyn till dennas genomsnittliga
värde synes det vara riktigast, att densamma tillämpas först sedan den
givit ett mera deciderat utslag i ena eller andra riktningen. Ej heller torde det av
praktiska skäl vara lämpligt eller av behovet påkallat att verkställa indexberäkningarna
oftare än såsom nu sker, nämligen för varje kvartal. Endast under förutsättning
att indexsiffran under det tilländalupna kvartalet, eventuellt halvåret ökats
eller minskats med ett visst antal enheter, utgörande t. ex. minst 10 procent av
dess belopp vid kvartalets (halvårets) början, synes man böra skrida till en motsvarande
ökning respektive minskning av krigstidstilläggen.
Med avseende å den tidpunkt, vid vilken kvartalsberäkningama kunna vara
45
Kumjl. Majis proposition Nr 225.
avslutade cell den nya indexsiffran färdig att tagas i bruk, får styrelsen påpeka,
att detta, av hittills gjorda erfarenheter att döma, bör kunna ske senast den sista
i varje månad efter det kvartal, för vilket föregående indexsiffra varit gällande,
alltså den 30 april, 31 juli, 31 oktober och 31 januari.
Med hänsyn till den betydelse, som numera allmänt tillmätes socialstyrelsens
indexberäkningar rörande levnadskostnaderna och vilken betydelse ytterligare skulle
ökas, därest ifrågavarande beräkningar, på sätt föreslagits, skola läggas till grund
för krigstidstilläggen åt statens befattningshavare, kommer styrelsen givetvis att
vid deras fullföljande söka såvitt möjligt tillförsäkra sig ett ännu rikare primärmaterial,
särskilt beträffande posterna beklädnad och »övriga utgifter», ävensom att
i större utsträckning införskaffa vissa kontrolluppgifter. Det torde också för anförda
ändamål visa sig erforderligt, att eu styrelsens tjänsteman beredes tillfälle att genom
resor till de olika ombudsorterna utöva en mera direkt kontroll på ombudens uppgifter.
Då stor vikt ligger uppå att hava lämpliga ombud, må erinras om nödvändigheten
av att ombuden redan från och med innnevarande ar erhålla ökade
arvoden jämlikt Eders Kung!. Maj:ts förslag till årets riksdag. Slutligen skulle det
otvivelaktigt vara till stor" nytta, om medel anvisades för sammankallande av ombuden
till gemensam konferens inför socialstyrelsen. Visserligen finnas synnerligen
detaljerade instruktioner utfärdade för ombuden rörande införskaffandet av prisuppgifter
å de olika varuslagen, varjämte frågeformulären äro mycket noga preciserade.
och visserligen stål1 styrelsen genom skriftväxling i livlig kontakt med ombuden,
men en dylik konferens, varvid personliga erfarenheter finge utbytas, skulle
säkerligen i hög grad bidraga till erhållande av ännu mera likformiga och säkra
uppgifter.
Den i det föregående avhandlade levnadskostnadsindexen är en »tidsinrlex»,
d. v. s. en mätare av levnadskostnadernas växlingar från en tidpunkt till en
annan. Vid sidan av denna förekommer emellertid även en »orisinder.», som mäter
levnadskostnadernas inbördes storlek å olika orter för avvägande av de s. b. dyrortstiiläggen.
Ehuru strängt taget anledning icke förefinnes att i detta sammanhang
ingå på frågan om indexberäkningaina för sistnämnda slag av lönetillägg,
anser sig dock styrelsen böra i korthet vidröra jämväl denna fråga under hänvisning
i övrigt till en i »Sociala Meddelanden» 1916, h. 9 förekommande uppsats
med titel »Förslag till anordnandet av regelbundet återkommande levnadskostnadsundersökningar
och dyrortsgrupperingar». Därest nämligen där föreslagna undersökningar
komma till stånd — vilket för övrigt torde bliva nödvändigt med hänsyn
till de ortsgrupperingar, som krävas dels för bestämmande av dyrortstilläggen vid
statens affärsdrivande verk och eventuellt även för befattningshavare i annan statstjänst,
dels för fastställande av det bevillningsfria avdragets storlek å olika orter —
skulle ett ännu rikare primärmaterial erhållas för bedömande jämväl av levnadskostnadernas
periodiska växlingar.
Ovannämnda förslag utgöres av en till statsrådet och. chefen för civildepartementet
i december år 1913 avgiven promemoria rörande anordnandet av regelbundet
återkommande levnadskostnadsund ersökningar och därpå grundade dyrortsgrupperingar,
varvid en moderniserad markegångssättning spelar en viss roll. Det framhålles
för övrigt, att ifrågavarande undersökningar eventuellt skulle kunna tjäna
som grundval även för periodiska löneregleringar.
Det är särskilt den i förslaget förekommande anordningen för införskaffande
46 Kungl. Maj ts proposition Nr 225.
av prisuppgifter å livsmedel m. in. från alla landets kommuner, varpa styrelsen
här vill fästa uppmärksamheten. Efter att hava erinrat om alt det i vårt land
redan funnes eu urgammal institution, till vilken man i förevarande fall lämpligen
kunde anknyta, nämligen den s. k. markegångssättningen, fortsattes sålunda:
»Det åligger alltså sedan långliga tider tillhaka de kommunala myndigheterna
io stad och på land att årligen meddela uppskattade medelpriser för vissa varuslag.
Åtskilliga av dessa varuslag äro desamma som de, å vilka socialstyrelsens ombud
lämna prisuppgifter, t. ex. smör, ost, ägg, ärter, rågmjöl, havregryn, bröd, kött,
fläsk, olika sorters fisk, dricka, ved, kol o. s. v. De personer, som medverka vid
markegångssättningen, torde jämväl i allmänhet äga god erfarenhet och kunskap
om de å respektive orter rådande prisförhållanden. Det vill under sådana förhållanden
synas lämpligast att, för erhållande av de vid dyrortsutredningarna erforderliga
prisuppgifterna, det ålades de kommunala myndigheterna i alla de orter, som
skola undersökas, och helst i rikets samtliga städer, köpingar, municipalsamhällen
och egentliga, landskommuner att årligen, i samband med avgivandet av uppgifterna
till markegångstaxan. även meddela minuthandelspriser å vissa varuslag enligt av
socialstyrelsen fastställda formulär samt genast efter upprättandet av denna priskurant
insända densamma till socialstyrelsen. En sådan anordning hade den fördelen,
att den anknöte till redan bestående förhållanden och sålunda ej innebure
någon egentlig nyhet för vederbörande. Det ökade besvär, som härigenom tillfördes
de kommunala myndigheterna, bestående i att sätta priser å ett något större
antal ‘persedlar’ än förut, torde val även icke behöva kännas så särskilt betungande,
helst som, enligt vad ovan påpekats, de personer, som deltana i markegångssättningen,
i allmänhet kunna antagas vara val förtrogna med prisförhållandena
ä respektive orter.»
Efter en närmare redogörelse för den praktiska tillämpningen av ovannämnda
anordning, varigenom man alltså skulle erhålla ett hela riket omfattande
statistiskt material angående livsmedelspriser m. m., framhålles slutligen såsom
både naturligt och ändamålsenligt »att för detta ändamål använda sig av den
ärevördiga markegångsinstitutionen samt gjuta nytt liv i denna genom att giva den
nya uppgifter, visserligen av samma natur som de gamla men lämpade efter eu
modernare tids krav».
Styrelsen har, som sagt, endast velat fästa uppmärksamheten på nu anförda
möjlighet att ytterligare fördjupa och utvidga prisstatistiken, och får styrelsen i
detta sammanhang jämväl meddela, att styrelsen har för avsikt att inom den närmaste
framtiden inkomma till Eders Kungl. Maj:t med förslag till undersökningar av
ovan angivet slag i och för dyrortsgrupperingar.
Med avseende å formuleringen av § 2 i det första alternativet till kungörelse
om krigstidstillägg åt befattningshavare får styrelsen framhålla följande.
Såsom i det föregående angivits, utgår styrelsens indexserie från prisläget i
juli 1914, d v. s. tidpunkten omedelbart före krigsutbrottet. Ehuru ordalagen i
första momentet av nämnda paragraf torde åsyfta, att ökningen i levnadskostnader
skall räknas från anförda tidpunkt, kunde det synas lämpligt att i paragrafen bestämt
angiva densamma.
Enligt tredje momentet i samma paragraf skall med ledning av den dyrtidsindex,
som av styrelsen senast uträknats, nytt grundtal fastställas att äga tillämpning
från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut härom kungjorts.
47
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Styrelsen har emellertid i det föregående framhållit, att indexen icke lämpligen kan
beräknas oftare än för varje kvartalsskifte samt att den icke kan med säkerhet
föreligga fixerad förrän vid slutet av nästföljande månad. Med bibehållande av den
föreslagna formuleringen skulle alltså eventuellt nytt grundtal icke kunna tillämpas
förrän med andra månaden i respektive kvartal. För undvikande härav lärer en
omformulering av ifrågavarande moment höra ske, vilket åter skulle medföra, att
dyrtidstilläi.get för den första månad, för vilken nytt grundtal fastställes, icke kan
utbetalas förrän under loppet av den nästföljande.
Till sist önskar styrelsen framhålla, att styrelsen i anledning av förevarande
remiss ansett sig böra, såsom här ovan skett, endast yttra sig om lämpligheten
och genomförbarheten av att till grund för krigstidstilläggens beräknande enligt
systemet med glidande skala lägga av styrelsen uträknad levnadskostnadsindex.
Vad åter beträffar själva systemets lämplighet och här föreslagna utformning samt
dess eventuella företräde framför det s. k. fixa systemet, en sak varom ju meningarna
som bekant äro delade, har styrelsen som sagt saknat skäl att ingå härpå. För att
taga ståndpunkt till denna fråga hade för övrigt erfordrats väsentligt längre tid än
som nu stått styrelsen till buds.»
Att även för innevarande år åtgärder måste vidtagas för beredande
av särskilda dyrtidsbidi ag åt statens befattningshavare och pensionärer
är, med hänsyn till det alltjämt rådande prisläget, så uppenbart,
att jag icke torde behöva närmare utveckla de skäl, som föranleda
mig att nu framlägga förslag i ämnet. I dylikt hänseende torde
det vara tillräckligt att hänvisa till — förutom de allmänt kända förhållandena
å ifrågavarande område — den utredning, som innefattas i
kommittébetänkandet, och särskilt de framställningar från sammanslutningar
av stat stjänare och andra, som i kommittébetänkandet omnämnas
och mer eller mindre utförligt behandlas. Statsmakternas under
fjolåret fattade beslut om rätt för statstjänare att tills vidare under år
1919 förskottsvis uppbära vissa belopp såsom kr i gs t i d stil 1 n gg och extra
krigstidstillägg, innebär ju för övrigt eu förhand sutfästelse, att även
för detta år särskilda dyrtidsbidrag i en eller annan form skola beredas
stat stjänarna. Det galler sålunda nu att avgöra icke huruvida utan
efter vilka c/runder dylika dyrtidsbidrag skola utgå.
Vad man vid besi ammandet av dessa grunder först har att undersöka
är, synes det mig, huru stort sammanlagt belopp som, med hänsyn
till det nuvarande statsfinansiella läget och andra inverkande faktorer,
högst kan disponeras för här ifrågavarande ändamål. På sätt i
kommitté betänkandet framhålles, gav jag redan på ett tidigt stadium
av kommittéarbetet såsom min uppfattning tillkänna, att det högsta belopp,
som för innevarande år kunde avses för krigstidstillägg och krigstidahjälp
åt de kategorier av anställda och pensionärer, som omfattades
Departe mentschefen -
48
Kungl. Mapis proposition Nr 225.
av kommitterades uppdrag, var 215 miljoner kronor. Och då jag den
9 nästlidna januari hade att anmäla frågorna rörande regleringen av
utgifterna ä 1919 års tilläggsstat, räknade jag, såsom förut nämnts,
för krigstidstillägg och krigstidshjälp med eu sammanlagd utgift av
225 miljoner kronor, däri emellertid med 9 å 10 miljoner kronor ingingo
dylika förmåner för personer, som icke innefattades i kommitterades
uppdrag. Av nyssnämnda be''opp, 225 miljoner kronor, skulle enligt
beräkningarna deri ojämförligt största delen, 198 miljoner kronor, belöpa
sig å den persongrupp, varom nu närmast är fråga, nämligen befattningshavare
i statens tjänst.
Vid utarbetandet av de nu framlagda alternativa förslagen till
krigstidstillägg och krigstidshjälp för innevarande år hava kommitterade,
på sätt av betänkandet framgår, haft till ögonmärke, att den
sålunda uppställda kostnadsramen icke finge — åtminstone icke i någon
väsentligare män — överskridas. Det har också lyckats kom initierade
att så avväga sina förslag, att kostnaderna kunnat beräknas komma
att vid bifall till förslagen stanna vid ungefärligen de av mig angivna
maximibeloppen — enligt det såsom alternativ I betecknade förslaget
dock endast under förutsättning, att man för årets senare kvartal finge
räkna med någon sänkning av den nu gällande prisnivån.
För egen del vill jag redan nu uttryckligen framhålla, att vad
som å det statsfinansiella området inträffat, sedan jag verkställde mina
ovan återgivna beräkningar, icke givit mig anledning att i någon mån
frångå den åsikt, jag då uttalade i fråga om maximum av det belopp,
som staten under innevarande år kan disponera för nu ifrågavarande
ändamål. Redan detta belopp är så högt, att det för dess täckande
lärer bliva nödvändigt att anlita statsverkets kassafond i eu omfattning,
som med hänsyn till fondens ändamål och dess nuvarande behållning
icke medgiver någon som helst ytterligare utsträckning. Jag anser det
sålunda vara av omständigheterna oundgängligen betingat att vid bestämmandet
av grunderna för dyrtidsbidrag åt statens befattningshavare
och pensionärer under innevarande år noga aktgiva på, att kostnaderna
komma att hålla sig inom ovan angivna belopp, vilka så att säga synas
mig markera gränsen för statens förmåga att för närvarande ekonomiskt
komma sina befattningshavare och pensionärer till hjälp i dyrtidens
svårigheter. Den sålunda angivna utgångspunkten kommer i det
följande att av mig strängt fasthållas.
Under sådana omständigheter och då det, enligt vad kommitterade
beräknat, för att bereda endast befattningshavarna full kompensation
för den rådande dyrtiden, vid eu genomsnittlig ökning av levnads
-
49
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
kostnaderna med 150 procent, skulle åtgå ett sammanlagt belopp av
icke mindre än 275 miljoner kronor om året, är det tydligt, att dylik
full gottgörelse för avlönings- eller pensionsförmånernas till följd av dyrtiden
minskade realvärde icke för närvarande kan beredas alla dem,
som av staten åtnjuta dylika förmåner. Lika med kommittérade och i
full överensstämmelse med de principer, som i nu ifrågavarande avseende
hittills följts, anser jag det då riktigast att låta de reduktioner
i dyrtidskompensationen, som sålunda bliva nödvändiga, i starkare grad,
procentuellt räknat, gå ut över personer i högre avlönings- eller pensionsklasser
än över personer i lägre dylika klasser. Det förhåller sig
ju så, att de lägre avlönings- och pensionstagarna i regeln också äro
de mindre ekonomiskt bärkraftiga; för dem, som redan förut befunno
sig på eller i närheten av existensminimum måste varje minskning i
avlönings- eller pensionsförmånernas realvärde bliva alldeles särskilt
kännbar. Det synes mig under sådana omständigheter vara en självklar
gärd av billighet och rättvisa, att, nu liksom förut, i första hand
sörja för, att de svagast ställda befattningshavarna och pensionärerna
bliva genom skäliga dyrtidsbidrag vederbörligen tillgodosedda.
Men jämväl de i avlönings- och pensionshänseende något bättre
ställda persongrupperna synas mig ha grundade anspråk på att, så långt
det stats finansiella läget medgiver, komma i åtnjutande av effektiva
dyrtidsbidrag. Åven för dem har säkerligen i det övervägande flertalet
fall dyrtid strycket känts mycket hårt; många av dem ha sedan studieoch
extraordinarieåren att dragas med en betungande skuldbörda, och
särskilt för familjeförsörjarna har det nog icke sällan varit förenat med
stora svårigheter att under den rådande dyrtiden få inkomsterna att
räcka till för de oundgängliga utgifterna för hem och familj. Vad nu
särskilt befattningshavarna beträffar synas mig de synpunkter, som utvecklas
i de i kommittébetänkandet återgivna framställningarna från
cheferna för de centrala ämbetsverken m. fl., vara värda allvarligt beaktande.
Åven om det under förhandenvarande förhållanden icke rimligtvis
svnes mig kunna påfordras, att full kompensation för den inträdda
dyrtiden skall kunna beredas vederbörande, lärer det å andra sidan böra
erkännas, att icke heller för befattningshavarna av högre grader de för
normala tider avpassade avlöningarna i regel äro så tilltagna, att vederbörande
i längden kunna finna sig tillfreds med en alltför stor minskning
i deras realvärde. Icke minst med hänsyn till statens eget intresse
av att kunna för statstjänsten förvärva och behålla liögre kvalificerad,
duglig arbetskraft — svårigheter i dylikt hänseende hava, såsom i kommittébetänkandet
framhålles, under krisåren icke saknats — anser jag
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Nr 225.) 7
50
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
det under sådana omständigheter angeläget att nu i något större utsträckning
än hittills söka för befattningshavarna av högre grader genom
dyrtidstillägg uppväga de ordinarie avlöningsförmånernas minskade värde.
Såsom jag i det följande skall närmare utveckla, synes detta också —
utan eftersättande av de lägre funktionärernas förhandsrätt — kunna i
skälig omfattning ske inom den av mig uppställda kostnadsramen.
Efter dessa allmänna anmärkningar övergår jag till en närmare
behandling av kommitterades förslag.
Det av kommitterade avgivna betänkandet innefattar, såsom jag
redan förut nämnt, alternativa förslag till frågans lösning, det ena grundat
på systemet med s. k. glidande skala och det andra, liksom hittills tilllämpade
grunder, upptagande fixa avlöningstillägg. Vid en jämförelse
mellan de båda förslagen, för vilkas innehåll jag ovan, i anslutning till
kommittébetänkandet, lämnat en kortfattad redogörelse, faller det genast
i ögonen, att systemet med s. k. glidande skala, på sätt kommitterade
också själva påpeka, i flera hänseenden erbjuder avsevärda fördelar
framför det hittills tillämpade, i kommitterades alternativ II upptagna
s. k. fixa systemet. Givetvis måste det, särskilt under en tid som den
närvarande, då prisnivån är underkastad tätt återkommande starka växlingar,
erbjuda stora svårigheter att på förhand för ett helt år framåt
binda krigstidstilläggen vid vissa för olika avlöningsbelnpp bestämt fastslagna
siffror. Olägenheterna hos det hittills tillämpade systemet hava
också i det föregående vid olika tillfällen starkt framträtt, och särskilt
under år 1918, då prisnivån befann sig i så gott som oavbruten stegring,
voro klagomålen över de bristande möjligheterna till anpassning
efter de undan för undan ändrade förhållandena både många och högljudda.
Också blev det ju, för att bringa dyrtidsbidragen i bättre överensstämmelse
med vad som av omständigheterna betingades, på senhösten
länder nämnda år nödvändigt att tillgripa en så utomordentlig
åtgärd som inkallandet av riksdagen till urtima sammanträde.
Med tillämpning av systemet med s. k. glidande skala skulle här
ovan antydda svårigheter i väsentlig grad minskas. Företrädet hos
nämnda system ligger just däri, att det giver möjlighet till att, sedan
ökuingen eller minskningen i levnadskostnaderna periodvis konstaterats,
anpassa dyrtidsbidraget i visst förhållande till det tal, som befunnits
beteckna ökningen eller minskningen. Vare sig man går till mötes en
period av stigande pris eller, såsom man nu har anledning hoppas, har
att motse en tid, då prisfluktuationerna i huvudsak komma att gå i
motsatt riktning, innebär det givetvis en bestämd fördel att till grund
51
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 225.
för dyrtidsbidragens utgående hava ett system, som lämnar tillfälle att
utan alltför stor omgång reglera bidragen efter levnadskostnadernas tid
efter annan växlande höjd. Att man under sådana omständigheter
därest med tillämpning av den glidande skalan ett även ur andra synpunkter
tillfredsställande förslag till lösning av dyrtidstilläggsfrågan kan
åstadkommas — bör stanna vid denna utväg, anser jag i likhet med
kom mitt erade uppenbart.
Härvid uppställer sig då först och främst den fragan, huruvida
det är möjligt att finna en så tillförlitlig mätare av levnadskostnadernas
höjd vid olika tillfällen, att densamma kan läggas till grund för regleringen
av dyrtidsbidragens belopp. Enligt kommitterades mening föreligger
en dylik mätare i den beräkning, som av socialstyrelsen tid efter
annan verkställes angående ökningen i levnadskostnader i jämförelse med
samma kostnader vid krigets början. Denna beräkning resulterar i en
dyrtidsindex, ett tal, som minskat med 100, d. v. s. den^ siffra, soro
angiver prisläget vM utgångspunkten, då normala förhållanden ansågos
råda, betecknar levnadskostnadsökningen eller nedgången i penningens
köpkraft. Enligt kommitterades åsikt böra dessa indexberäkningar, använda
på sätt av kommitterade föreslås, kunna tjäna såsom underlag
för dyrtidsbidragens bestämmande. I samma riktning uttalar sig,-såsom
av det förut sagda framgår, socialstyrelsen själv.
Även jag anser, att man på socialstyrelsens indexberäkningar bör
kunna grunda ett system, som möjliggör dyrtidsbidragens bestämmande
efter s. k. glidande skala. Jag anser mig i dylikt hänseende böra
erinra om, att dessa beräkningar redan tidigare, då det. gällt att
fastställa grunderna för krigstidstillägg åt statens befattningshavare
och pensionärer, fått tjäna till underlag vid bedömande av den vid
varje tillfälle inträdda levnadskostnadsökningen. Härtill kommer, att
beräkningarna av åtskilliga kommuner och enskilda arbetsgivare,
vilka plägat halvårs- eller kvartalsvis reglera dyrtidstilläggen föi sina
befattningshavare, tagits till utgångspunkt vid de sålunda skedda regleringarna
och alltså inom den kommunala förvaltningen och den enskilda
affärsvärlden redan i viss omfattning givits en användning, analog med
den, som enligt kommittébetänkandets alternativ I skulle komma beräkningarna
till del. Utan att här närmare ingå vare sig på det sätt,
varpå beräkningarna hittills verkställts, eller på de förändrade metoder
för primärmaterialets uppsamlande och bearbetning, som till äventyrs
för framtiden böra komma till användning, anser jag mig emellertid
redan nu böra uttryckligen framhålla, att det — med hänsyn till vikten
av att beräkningarna, om de skola läggas till grund för bestämmandet
52
Kungl. Maj.ts proposition Nr 225.
av dyrtidsbidTagen åt statens befattningshavare och pensionärer, bliva
i möjligaste mån rättvisande — torde böra noggrant undersökas, huruvida
icke genom förbättrade anordningar i ett eller annat hänseende än större
trygghet än hittills kan vinnas för, att det resultat, som ur beräkningarna
framgår, blir ett korrekt uttryck för den verkliga levnadskostnadsökningen.
Huru kommitterade med utgångspunkt från socialstyrelsens indexberäkningar
tänkt sig systemet med s. k. glidande skala för bestämmandet
av dyrtidsbidragen genomfört, framgår av innehållet i §§ 2 och
3 i kommittéförslagets alternativ I, jämfört med kommitterades''uttalanden
å sid. 27 och följande i betänkandet. Förslaget, sådant det av
kommitterade utformats, torde, såvitt jag kan finna, fylla även högt
ställda anspråk på enkelhet och klarhet,'' och särskilt anser jag det vara
en betydande förtjänst, att, på sätt jag senare under dagen torde få
tillfälle att närmare beröra, enhetliga grundsatser kunnat i huvudsak
tillämpas i avseende a befattningshavare och de olika kategorierna av
pensionärer och understödstagare. Icke minst med hänsyn till sistnämnda
efter min mening utomordentligt betydelsefulla förhållande
anser jag förslaget utgöra en värdefull grund för en på systemet med
s. k. glidande skala fotad lösning av dyrtidstilläggsfrågan.
Emellertid är jag, beträffande nu närmast befattningshavarna i
statens tjänst, av den uppfattningen, att, i åtskilliga väsentliga hänseenden
jämkningar och modifikationer i förslaget, sådant det i sina
detaljer föreligger i kommitterades utformning, lämpligen böra vidtagas.
Till en början anser jag mig därvid böra framhålla, att — för
undvikande av det under innevarande år i avseende å dyrtidstilläggen
tillämpade, ur flera synpunkter mindre lämpliga förskottsförfärandet —
bestämmelserna synas mig böra avfattas så, att de komma att äga giltighet
även under någon del av år 1920. ’ Visserligen kan det ifrågasättas,
huruvida man icke till äventyrs borde gå än längre och kanske till
och med alldeles underlåta att stadga någon tidsbegränsning för den
i ämnet. utkommande författningens tillämplighet; men då det, med
hänsyn till svårigheten att nu bedöma, huru förhållandena i olika hänseenden
kunna komma att utveckla sig, i varje fall synes mig lämpat,
att 1920 års riksdag beredes tillfälle att, med de erfarenheter, som
då stå till buds, ånyo uttala sig i frågan, har jag ansett mig böra
stanna vid att föreslå, att bestämmelserna tillsvidare givas giltighet
till den 1 juli 1920. I sammanhang därmed vill jag i förbigående
53
Kungl. Majits ''proposition Nr 225.
anmärka, att det, med hänsyn till de förhoppningar, som kunna hysas
om ett under året inträffande fredsslut, torde vara på sin plats att nu
utbyta de hittills använda benämningarna å dyrtidsbidragen, »krigstidstillägg»
och »krigstidshjälp» mot de för sådant fall lämpligare beteckningarna
»dyrtidstillägg» och »dyrtidshjälp». Vid bifall till vad jag
sålunda ifrågasatt torde åtskilliga redaktionella jämkningar böra vidtagas
i förlattningsförslagets olika paragrafer.
Till författningsförslagets § 1 synes mig vidare ett tillägg vara
av behovet påkallat. Vid samtliga de under krisåren hittills genomförda
löneregleringarna för olika grupper av befattningshavare, Bom beröras
av det nu föreliggande förslaget, torde det hava förfarits så, att
vid bestämmandet av avlöningsförmånerna någon hänsyn icke tagits till
den efter världskrigets utbrott inträdda sänkningen av penningvärdet.
Befattningshavarna hava med andra ord genom löneregleringarna erhållit
kompensation endast för den intill mitten av år 1914 inträdda
prisstegringen, men däremot icke för den ökning av levnadskostnaderna,
som efter nämnda tidpunkt ägt rum. Nu låter det emellertid
tänka sig, att vid framdeles skeende regleringar av avlöningsförhållandena
för en eller annan grupp av nu ifrågavarande befattningshavare
ett annat förfaringssätt kan komma att tillämpas, så att redan i den
ordinarie avlöningen i större eller mindre utsträckning inräknas gottgörolse
jämväl för under krisåren inträdd levnadskostnadsökning. Så
skulle exempelvis bliva fallet vid tillämpning av det förslag till lönereglering
för kommunikationsverken, som framlagts i det av lönekommittén
för sagda verk den 20 februari innevarande år avgivna betänkandet.
Om befattningshavare på dylikt sätt i annan ordning än genom
dyrtidstillägg beredes ersättning för efter ingången av augusti månad
1914 inträffad prisstegriug, bör tydligen vid dyrtidstilläggets beräknande
nödig hänsyn tagas till den kompensation för dyrtiden, vilken
sålunda redan erhållits. Detta lärer lämpligen böra ske i samband med
själva löneregleringen. Jag anser mig därför böra förorda, att i 1
mom. av författningsförslagets § 1, som angiver, å vilka avlöningsförmåner
dyrtidstillägg skulle få beräknas, inskjutas orden: »där ej i
samband med reglering av avlöningsförmånerna annorlunda må varda
bestämt.»
Mot avfattningen av författningsförslagets § 2 har jag vidare
en del erinringar att göra. Sålunda anser jag det med fog kunna
ifrågasättas, huruvida det, såsom kommitterade tänkt sig, kan vara riktigt
att utan vidare giva de av socialstyrelsen verkställda indexberäk
-
54
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
ningarna ovillkorligt vitsord, då det gäller att bedöma den vid en viss
tidpunkt efter världskrigets utbrott inträdda ökningen i levnadskostnaderna.
Jag anser tvekan i detta hänseende så mycket mera kunna
hysas, som några i författningsväg eller annorledes av Kungl. Maj:t
utfärdade närmare föreskrifter rörande sättet för verkställande av dessa
beräkningar icke förefinnas utan desamma hittills av styrelsen utförts
efter de grunder och med anlitande av det primärmaterial, som styrelsen
själv bestämt. Riktigast synes mig under sådana omständigheter vara
att så avfatta här ifrågavarande stadgande, att åt Kungl. Maj:t överlämnas
att med ledning av de av socialstyrelsen verkställda indexberäkningarna
fastställa det tal, som vid varje tillfälle skulle anses motsvara
den inträdda levnadskostnadsökningen, varjämte, med hänsyn till det
viktiga ändamål, beräkningarna i allt fall skulle komma att tjäna, uttrycklig
föreskrift torde böra meddelas om, att beräkningarna skola,
utföras i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t
kunna komma att utfärdas. Samtidigt torde lämpligen, på sätt socialstyrelsen
i sitt utlåtande också antyder, det i författningstexten förekommande
uttrycket »den på grund av krigstillståndet inträdda ökningen
i levnadskostnader» böra förändras därhän, att någon tvekan icke
kan uppstå om, att i detta sammanhang hela den efter världskrigets
utbrott inträdda ökningen i levnadskostnader skall tagas i betraktande
och icke tilläventyrs endast den del därav, som direkt härleder sig från
rådande krigstillstånd.
Enligt § 2 i nu förevarande författningsförslag skulle vidare, där
nytt grundtal av Kungl. Maj:t fastställts, detsamma äga tillämpning från
och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till
den månad, under vilken annat grundtal kunde komma att bestämmas.
Det förutsättes sålunda, att nytt grundtal till äventyrs skulle kunna
komma att fastställas flera gånger under ett och samma kvartal. Detta
står emellertid icke rätt väl tillsammans med motsvarande stadganden i
kommitterades förslag till grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
samt änkor och barn, däri det heter, att krigstidstillägget skall
beräknas med ledning av det i avseende å befattningshavarna fastställda
grundtalet samt att nytt grundtal skall äga tillämpning från och med
det kvartal, under vilket Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till det kvartal,
under vilket annat grundtal fastställts. Därest nu i avseende å befattningshavarna
grundtalet skulle komma att under något kvartal flera
gånger växla, skulle med tillämpning av de av kommitterade föreslagna
bestämmelserna tvekan uppstå, huru för samma kvartal dyrtidstillägget
till f. d. befattningshavare samt änkor och barn skulle beräknas. Under
55
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
sådana omständigheter är en ändring av här ifrågavarande bestämmelser
påtagligen av behovet påkallad. Då det, med hänsyn till den vidlyftiga
apparat, som i och med fastställandet av nytt grundtal måste sättas i
rörelse, knappast lärer böra ifrågakomma att oftare förändra grundtalet
än exempelvis fyra gånger under ett och samma år, synes någon olägenhet
knappast behöva befaras, därest, till rättelse av här ovan berörda
förhållanden, föreskrift meddelas om att, lika för alla kategorier av tilläggsberättigade,
nytt grundtal skall äga tillämpning från och med det kvartal,
under vilket Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till det kvartal, under
vilket nytt grundtal fastställts. För att i avseende å befattningshavarna
dyrtidstillägget liksom hittills skall kunna utbetalas i efterskott för varje
månad, lärer det, därest nu förevarande författningsstadgande avfattas
på sätt jag nyss ifrågasatt, böra tillses, att beslut om nytt grundtal
kungöres, innan kvartalets första månad tilländalupit. Förutsättningen
för att detta skall kunna ske är givetvis, att socialstyrelsens beräkning
rörande indextalet vid kvartalsskiftet föreligger färdig något tidigare än
hittills plägat vara fallet. Då det emellertid icke torde vara omöjligt
att ordna saken så, att berörda beräkning bliver tillgänglig redan under
loppet av kvartalets första månad, anser jag mig icke böra tveka att
föreslå, att tiden för tillämpligheten av nytt grundtal bestämmes på sätt
jag ovan angivit.
I avseende å kommittéförslagets § 2 anser jag mig ytterligare böra
anmärka, att då de grunder för dyrtidsbidragens utgående, som bliva av
Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda, enligt mitt förslag skulle gälla för
längre tid framåt oberoende av det s. k. grundtalets växlingar, det knappast
synes mig lämpligt, att i dessa grunder inrycka bestämmelse om det
grundtal, som nu tills vidare skall gälla. Så snart nytt grundtal fastställts,
skulle ju ifrågavarande bestämmelse komma att sakna tillämplighet.
Föreskriften om det grundtal, som till en början skall gälla,
synes mig därför lämpligen böra utgå ur ifrågavarande § 2 och i stället
såsom en övergångsbestämmelse fogas till det stadgande om den i ämnet
utkommande författningens ikraftträdande, varmed kommitténs förslag
torde böra kompletteras. Då det, med hänsyn till den tid, som åtgår
för behandlingen av den föreliggande frågan i riksdagen in. m., icke
lärer kunna förväntas, att författningen i ämnet kan utfärdas förrän ett
stycke in på andra kvartalet av innevarande år, lärer — vid bifall till vad
jag ovan föreslagit i fråga om tidpunkten för tillämpligheten av nytt grundtal,
som av Kungl. Maj:t fastställes — i en dylik övergångsbestämmelse
föreskrift böra intagas om grundtal för såväl det första som det andra
av årets kvartal. För båda dessa kvartal torde grundtalet böra anknytas
56
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225,
till det vid socialstyrelsens senaste indexberäkningar framkomna tal för
levnadskostnadsökningen, från vilket kommitterade i sina beräkningar
rörande begynnelsegrundtalet utgått, eller 167. Då enligt mitt förslagför
framtiden skulle så förfaras, att redan under det löpande kvartalets
första månad bestämdes det grundtal, som för hela kvartalet skulle tilllämpas,
anser jag mig icke behöva tveka att nu, då årets första kvartal
redan lider mot sitt slut, på dylikt sätt föreslå, att avgörande träffas
om grundtalet för nästa tremånadersperiod.
I fråga om storleken av begynnelsegrundtalet hyser jag emellertid
en från kommitterades mening avvikande åsikt. Jag har nämligen för
avsikt att föreslå ytterligare en ändring i bestämmelserna i kommittéförslagets
§ 2, en ändring, som skulle verka därhän, att grundtalet i
förhållande till levnadskostnadsökningen vid varje tillfälle skulle komma
att ställa sig något lägre än vad kommitterade tänkt sig. Då detta mitt
förslag emellertid sammanhänger med och föranledes av en annan i
principiellt hänseende viktig ändring, som jag finner mig böra förorda
i de av kommitterade föreslagna grunderna till dyrtidsbidrag åt befattningshavarna
i statens tjänst, torde jag först få redogöra för skälen för
och innebörden av sistberörda ändring.
Av en jämförelse mellan å ena sidan den å sid. 121 i kommittébetänkandet
intagna tabellen rörande beloppen av de dyrtidsbidrag, som
vid det av kommitterade antagna begynnelsegrundtalet av 150 skulle
tillgodokomma befattningshavare i olika avlöningsklasser, och å andra
sidan sammanlagda beloppen av de till befattningshavarna under år 1918
utgivna dyrtidsbidragen framgår, att för särskilt de barnrikare familjeförsörjarna
inom de lägsta avlöningsklasserna dyrtidsbidragen enligt kommittéförslaget
skulle komma att understiga vad som under år 1918 enligt
samma års båda riksdagars beslut i dylikt hänseende till befattningshavarna
faktiskt utgått. An sämre utfaller i avseende å dessa befattningshavare
jämförelsen, om man — i stället för de under år 1918 faktiskt uppburna
beloppen — tager till utgångspunkt vad som, med tillämpning för helt
år av de under senare halvåret 1918 gällande grunderna, till dem skulle
hava utgått. Sålunda skulle exempelvis en gift befattningshavare med 3
barn och en årslön av 1,000 kronor enligt kommittéförslaget vid ett
grundtal av 150 i dyrtidsbidrag erhålla 1,500 kronor om året, medan
han under år 1918, inklusive krigstidshjälp, i dylikt hänseende faktiskt
uppburit 1,638 kronor 83 öre och, därest de för senare halvåret gällande
grunderna tillämpats även under förra hälften av året, skulle hava uppburit
nära 2,200 kronor.
57
Kungl. Maj ds proposition Nr 225.
Att på dylikt sätt minska dyrtidsbidragen för de lägst avlönade
familjeförsörjarna samtidigt med att bidragen för de ogifta befattningshavarna
inom alla avlöningsklasser, icke minst de högre, skulle avsevärt
ökas, synes mig — särskilt med hänsyn till den gynnade ställning,
som riksdagen städse i nu ifrågavarande avseende velat bereda just
dessa familjeförsörjare — icke rimligt. I denna del torde sålunda vissa
jämkningar krävas i kommitterades förslag. Vid övervägande av de
utvägar, som i dylikt hänseende stå till buds, har det lämpligaste sättet
att — utan alltför starkt avsteg från kommitterades principer — råda bot
för här berörda missförhållande synts mig vara att komplettera stadgandena
om dyrtid stillägg i kommittébetänkandets alternativ I med bestämmelser
om särskild dyrtidshjälp för familjeförsörjare inom de lägre
inkomstklasserna.
Härvid synas mig de i kommittébetänkandets alternativ II i dylikt
hänseende förordade bestämmelserna lämpligen kunna tagas till utgångspunkt.
Då det emellertid är av vikt, att även bestämmelserna om dyrtidshjälp
så avfattas, att de icke vid eu inträffande sänkning av den nu
rådande prisnivån behöva underkastas ändringar, torde det vara lämpligt,
att jämväl i avseende å detta slag av dyrtidsbidrag i en eller annan
form använda sig av systemet med s. k. glidande skala. Jag anser mig
därför böra föreslå, att dyrtidshjälpen bestämmes att utgå med de i
kommitterades alternativ II upptagna belopp endast så länge det s. k.
grundtalet håller sig över 125, men att, därest grundtalet nedgår till
nämnda siffra eller därunder, dyrtidshjälpen skall utgå vid ett grundtal
av 125 intill 100 med 3/i av nvssberörda belopp, vid ett grundtal av
100 intill 75 med hälften av samma belopp och vid ett grundtal av
75 intill 50 med 1ji av beloppen i fråga, för att vid en sänkning av
grundtalet till 50 eller däruuder helt upphöra. I motsats mot vad
kommitterade synas hava åsyftat, anser jag emellertid lämpligt att låta
utbetalningen av dyrtidshjälpen ske icke månadsvis utan med vissa
större mellanrum, exempelvis kvartalsvis, därvid liksom i avseende å
dyrtidstilläggen ett tilläventyrs sänkt eller höjt grundtal skulle tillämpas
från och med det kvartal, under vilket Kungl. Maj:ts beslut om ändringen
av grundtalet kungjorts.
Att det med bestämmelser om särskild dyrtidshjälp lärer kunna
inträffa, att dyrtidstiHägg och dyrtidshjälp sammanlagt något överstiga
den avlöningsförhöjning, som skulle betingas allenast av dyrtiden,
kan visserligen synas oformligt, men då samma fel vidlådde de under
år 1918 tillämpade grunderna och dylik dyrtidstrycket överskjutande
avlöningsförhöjning i allt fall knappast skulle komma andra än barnBiliang
till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 käft. (Nr 225.) 8
58
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
rikare familjeförsörjare inom de lägsta inkomstklasserna till godo,
anser jag den av mig föreslagna utvägen icke vara ägnad att väcka
allvarligare betänkligheter och i alla händelser vara att föredraga framför
den för just dessa familjeförsörjare ofördelaktiga lösning, som kommittébetänkandets
alternativ I i oförändrat skick innebär.
I analogi med vad i kommittébetänkandets alternativ II föreslagits,
lärer emellertid den begränsningen böra stadgas, att dyrtidstillägg och
dyrtidshjälp sammanlagt icke må överstiga det belopp, vartill dyrtidstillägg
till befattningshavare i statens tjänst vid varje tillfälle högst
må utgå.
Kostnaderna för dyrtidshjälp enligt ovan angivna grunder hava
av kommitterade uppskattats till omkring 14 miljoner kronor. Då
emellertid kommitterade, på sätt jag senare skall närmare omnämna,
beräknat enbart kostnaderna för dyrtidstillägg vid tillämpning av alternativ
1 till ett belopp, som något överstiger det av mig förut angivna, till
dyrtidsbidrag för innevarande år disponibla maximibeloppet, lärer det, i
händelse av bifall till vad jag ifrågasatt rörande särskild dyrtidshjälp
för familjeförsörjare, vara nödvändigt att genom ändringar i bestämmelserna
om dyrtidstillägg på ett eller annat sätt nedbringa kostnaderna
för detta slag av dyrtidsbidrag. Detta synes mig med den minsta olägenheten
kunna ske genom en sänkning av det av kommitterade omförmälda
grundtalet sålunda, att den för levnadskostnadsökningen uträknade
siffran minskas med — i stället för en tiondedel därav — en femtedel av
samma siffra, därvid, för vinnande av mera avrundade siffror, det sålunda
erhållna talet lämpligen torde kunna avjämnas, därest det med högst
2 Va understiger närmast högre 5-tal, till detta tal men eljest till närmast
lägre 5-tal.
Begynnelsegrundtalet skulle under sådana omständigheter nedgå
från 150 till 135, vilket med andra ord skulle innebära en sänkning i
de av kommitterade beräknade dyrtidstilläggsbeloppen med 10 procent.
I valet mellan att antingen ställa de lägst avlönade familjeförsörjarna i
en relativt så ogynnsam ställning, som en tillämpning av kommittéförslaget
i oförändrat skick skulle medföra, eller att, på sätt nyss sagts,
genomgående något minska dyrtidstilläggens belopp och i stället, såsom
hittills, bereda dessa familjeförsörjare en efter försörjningspliktens tyngd
avpassad särskild dyrtidshjälp, anser jag det senare alternativet vara
att föredraga. Kommittéförslaget gör i avseende å dyrtidsbidragens
belopp icke ens inom de alka lägsta inkomstklasserna någon skillnad
mellan familjeförsörjare och ogifta; mitt förslag åter innebär i stort sett,
att familjeförsörjarna skulle något bättre tillgodoses, även om det därvid
59
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
icke kan undvikas, att de ogifta få underkasta sig någon minskning i
de dyrtidstilläggsbelopp, som enligt kommittéförslaget tillämnats dem.
Eu omständighet, som alldeles särskilt talar till förmån för det av mig
förordade alternativet är, att enligt detta samtliga befattningshavare, sålunda
även de ogifta, skulle, under förutsättning av oförändrad prisnivå, under
detta år erhålla icke oväsentligt högre dyrtidsbidrag än under nästföregående
år, medan enligt kommittéförslaget just den kategori, som kanske
allra bäst är i behov av dylika bidrag nämligen de lägst avlönade barnrika
familjeförsörjarna skulle i jämförelse med nästföregående år få vidkännas
en verklig minskning i dyrtids förmånernas belopp.
Det bör emellertid ej förbises, att även om, vid bifall till vad jag
ovan föreslagit, familjeförsörjarna inom de lägsta avlöningsklasserna i
enlighet med förslagets syfte skulle få sin ställning icke oväsentligt förbättrad,
ett motsatt förhållande skulle inträda i avseende å särskilt de
familjeförsörjare, vilka till följd därav, att de nå över den för dyrtidshjälpens
utgående uppdragna 6,000-kronors gränsen, icke skulle komma
i åtnjutande av dylik hjälp. I synnerhet för dem, vilka icke alltför
mycket höja sig över nämnda gräns — jag tänker därvid särskilt på de
talrika befattningshavare, vilka hava eller, enligt vad jag har för avsikt
att under dagens lopp föreslå, kunna komma att få sina avlöningsförmåner
bestämda till 6,800 kronor för år — skulle säkerligen den minskning
i det av kommitterade föreslagna dyrtidstilläggsbeloppet, som skulle
föranledas av en sänkning av grundtalet i enlighet med vad ovan sagts,
i många fall bliva högst kännbar. Härtill kommer, att, i betraktande av
de relativt låga procenttal, med vilka dyrtidskompensationen i allt fall
skulle utgå å högre avlöningsbelopp, den sänkning av dyrtidstilläggets
maximum från 5,040 kronor till 4,536 kronor, som en förändring av
begynnelsegrundtalet från 150 till 135 skulle medföra, enligt mitt förmenande
måste anses väl stor.
För motverkande av här ovan antydda olägenheter har jag föranletts
att upptaga tanken på att något förlänga den av kommitterade i
författningsförslagets § 3 uppställda dyrtidst.illäggsskalan. Enligt denna
skulle å den del av månadsavlöningen, som överstege 100 men ej 550
kronor, dyrtidstillägget utgå efter ett procenttal, som motsvarade 4/io av
grundtalet, medan å överskjutande avlöningsbelopp dyrtidstillägg icke
skulle få beräknas. Detta innebär, med andra ord, att maximum av
dyrtidstillägget skulle uppnås vid en årsavlöning av 6,600 kronor. Jag
har nu tänkt mig, att skalan skulle kunna förändras därhän, att dyrtidstillägg
enligt nyss angivna procent, 4/io av grundtalet, skulle få åtnjutas
å en avlöning av ytterligare 50 kronor i månaden eller alltså högst å
60
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
en månadsavlöning av 600 kronor. Maximum av dyrtidstillägget skulle
under sådana omständigheter uppnås vid en årsavlöning av 7,200 kronor
och alltså vid ett grundtal av 135 bliva 4,860 kronor, ett belopp, som
med endast 180 kronor skulle understiga maximum enligt kommitterades
förslag.
Det gäller nu att undersöka, huruvida ur kostnadssynpunkt några
hinder kunna anses möta för genomförande av de av mig här ovan förordade
förändringarna i kommitteförslaget. Om man därvid först utgår
ifrån, att den av kommittérade i författningsförslagets § 3 uppställda
dyrtidstilläggsskalan bibehålies oförändrad, så visar det sig, att medan
enligt kommitterades beräkningar, under förutsättning att grundtalet 150
bleve gällande för hela året, kostnaderna för dyr tid stillägget skulle belöpa
sig till omkring 210 miljoner kronor, skulle däremot med ett för
hela året gällande grundtal av 135 kostnaderna komma att nedbringas
till cirka 189 miljoner kronor. Läggas härtill dels kostnaderna för dyrtidshjälpen,
14 miljoner kronor, dels oek de kostnader, som skulle föranledas
av den av mig förordade förlängningen av dyrtidstilläggsskalan,
approximativt beräknad till en miljon kronor, skulle sammanlagda årsutgifterna
för dyrtidsbidrag åt befattningshavarna i statens tjänst utgöra
omkring 204 miljoner kronor. Då kommitterade emellertid ansett sig
kunna räkna med, att prisnivån under året skulle komma att sänkas så,
att kostnaderna för dyrtidstilläggen enligt kommitterades alternativ I, av
kommitterade, på sätt nyss sagts, vid oförändrad prisnivå beräknade till
210 miljoner kronor, icke skulle komma att överstiga de enligt alternativ
II beräknade utgifterna för dyrtidsbidrag, 199 miljoner kronor,
lärer man alltså med så mycket större sannolikhet kunna antaga, att
vid tillämpning av det kombinerade system, som av mig förordats, kostnaderna
skola komma ätt hålla sig inom sist angivna belopp.
Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att dyrtidsbidragen till statens
befattningshavare bestämmas att utgå, dyrtidslilläggen enligt de grunder,
som i kommittébetänkandets alternativ I upptagas, så jämkade som av
mig här ovan angivits, och dyrtidshjälpen enligt bestämmelserna i
kommittébetänkandets alternativ II, omformade på sätt som betingas av
användandet av den av mig föreslagna glidande skalan.
Huru med tillämpning av de av mig förordade grunderna dyrtidsbidragen
vid ett grundtal av 135 skulle komma att ställa sig för befattningshavare
i olika avlöningsklasser i jämförelse med dels de under
år 1918 faktiskt åtnjutna dyrtidsbidragen dels ock de bidrag, som vid
tillämpning av kommitterades olika alternativ skulle utgå, framgår av
nedanstående sammanställning:
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Dyrtidsbidrag åt befattningshavare under helt år.
1 |
Faktiska dyrtids- bidrag under 1918 kr. |
% |
Med tillämpning av de sak-kunnigas förslag |
Departements-chefens för-slag |
% |
||||||||
fixa sy-stemet kr |
% |
glidande systemet kr. |
% |
||||||||||
Fast årlig lön |
1,000 kr. |
ogift......... |
1,073.33 |
107.3 |
1,200— |
120 |
1,500— |
150 |
1,350— |
135 |
|||
» |
* |
» |
gift ........ |
1,298.33 |
129.8 |
1,425— |
142.5 |
1,500— |
150 |
1,575— |
157.6 |
||
» |
» m. 3 barn |
1,638.83 |
163.9 |
1,762.50 |
176.3 |
1,500— |
150 |
1,912.50 |
191.8 |
||||
1 » |
1,500 |
» |
ogift ...... |
1,371.— |
91.4 |
1,638.7 5 |
109.3 |
1,980— |
132 |
1,782— |
118.8 |
||
» |
» |
» |
gift........ |
1,551.— |
103.4 |
1,818.7 6 |
121.3 |
1,980— |
132 |
1,962— |
130.8 |
||
i > |
» |
» |
» m. 3 barn |
1,821.— |
121.4 |
2,088.75 |
139.3 |
1,980— |
132 |
2,232— |
168.8 |
||
1 * |
2,000 |
ogift ...... |
1,549.- |
77.4 |
1,972.08 |
98.6 |
2,280— |
114 |
2,052.— |
102.6 |
|||
i * |
» |
» |
gift......... |
1,729.— |
86.4 |
2,152.08 |
107.6 |
2,280— |
114 |
2,232— |
111.6 |
||
* |
> |
» |
» |
» m. 3barn |
1,999.- |
99.0 9 |
2,422.08 |
121.1 |
2,280— |
114 |
2,502— |
125.1 |
|
i * |
» |
3,000 |
ogift ...... |
2,049.— |
68.3 |
2,638.7 6 |
88 |
2,880— |
96 |
2,592— |
86.4 |
||
gift......... |
2,184— |
72.6 |
2,773.75 |
92.5 |
2,880— |
96 |
2,727— |
90.9 |
|||||
! * |
» |
» |
» |
> m. 3 barn |
2,386.50 |
79.6 |
2,976.25 |
99.2 |
2,880— |
96 |
2,929.50 |
97.7 |
|
» |
» |
4,000 |
» |
ogift ...... |
2,549— |
63.7 |
3,305.41 |
82.6 |
3,480— |
87 |
3,132— |
78.3 |
|
» |
» |
» |
gift......... |
2,639— |
67.: |
3,395.41 |
84.9 |
3,480— |
87 |
3,222— |
80.6 |
||
» |
» |
» |
» |
»m. 3 barn |
2,774— |
69.4 |
8,530.41 |
88.3 |
3,480— |
87 |
3,357.— |
83.9 |
|
» |
» |
5,000 |
ogift ...... |
3,019.50 |
60.4 |
3,972.os |
79.4 |
4,080— |
81.6 |
3,672— |
73.4 |
||
» |
» |
» |
gift......... |
3,049.50 |
61 |
4,062.08 |
81.2 |
4,080— |
81.6 |
3,762— |
75.2 |
||
» |
» |
» |
» |
» m.3barn |
3,094.50 |
62.9 |
4,197.08 |
83.9 |
4,080— |
81.6 |
3,897— |
77.9 |
|
» |
» |
6,000 |
ogift ..... |
3,019.50 |
50.3 |
4,638.7 5 |
77.3 |
4,680— |
78 |
4,212— |
70.2 |
||
» |
» |
» |
» |
gift......... |
3,049.5 0 |
50.8 |
4,728.7 5 |
78.» |
4,680— |
78 |
4,302— |
71.7 |
|
» |
» |
» |
» |
» |
» m.3barn |
3,094.6 0 |
51.6 |
4,863.7 5 |
81.1 |
4,680— |
78 |
4,437— |
74 |
» |
» |
8,000 |
» |
3,019.50 |
37.7 |
5,000:50 |
62.5 |
5,040— |
63 |
4,860— |
60.8 |
||
> |
» |
» |
10,000 |
» |
3,019.50 |
30.2 |
5,000.50 |
50 |
5,040— |
50.4 |
4,860— |
48.6 |
|
» |
15,000 |
3,019.50 |
20.1 |
5,000. so |
33.3 |
5,040.— |
33.6 |
4,860— |
32.1 |
Oavsett nu dyrtidsbidragens belopp, företer kommitteförslagets båda
alternativ, i huvudsak sammanstämmande, åtskilliga olikheter mot hittills
gällande bestämmelser rörande dyrtidsbidrag åt statens befattningshavare.
Oå jag icke har något att erinra mot vad kommitterade härutinnan föreslår,
anser jag mig kunna inskränka mig till'' att — för närmare känne
-
62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
dom om innebörden i de ifrågasatta ändringarna — hänvisa till, förutom
själva författningstexten, kommitterades uttalanden å sid. 40—43 samt
67 85 i betänkandet. Visserligen erfordras i anledning av den av
mig förordade kombinationen av kommitterades båda alternativa förslag
åtskilliga ändringar i paragraferingen ävensom en del smärre jämkningar
i författningstexten, men dessa ändringar och jämkningar torde
icke vara av större betydenhet, än att trots desamma motiveringen till
de olika stadgandena lätt återfinnes i kommittébetänkandet.
Är Jag övergår nu tin att något närmare beröra dels frågan angående
m. m. kostnaderna för dyrtidsbidragen åt statens befattningshavare vid tillämpning
av det av mig förordade förslaget dels ock spörsmålet om beredande
av de för kostnadernas bestridande erforderliga medel m. m.
Vad därvid till en början beträffar år 1919, torde man, såsom jag
i det föregående nämnt, kunna utgå ifrån, att ifrågavarande kostnader
icke komma att överstiga de enligt kommittéförslagets alternativ II
beräknade utgifterna för dyrtidsbidrag åt statens befattningshavare, tillhopa
199,000,000 kronor. Då det, därest ett system med glidande skala
kommer till användning, icke är möjligt att verkställa någon exaktare
kostnadsberäkning, anser jag mig — såsom kommitterade ju också
gjort vid uppskattandet av kostnaderna för deras på den glidande skalan
grundade förslag — kunna för år 1919 såsom totalbelopp för nu ifrågavarande
kostnader räkna med nyss angivna siffra.
Icke heller i fråga om fördelningen av totalkostnaderna å affärsdrivande
verk och huvudtitlar m. m. har jag funnit mig hava anledning
frångå kommitterades beräkningar. Enligt dessa skulle fördelningen
ställa sig på följande sätt:
1 I 1 Aflarsdri vande verken ................. i 2—9 huvudtitlarna................ |
Krigs tids-tillägg Kronor |
Krigs tids-hjälp Kronor |
Summa Kronor |
102,000,000 82,225,000 975.000 |
8.940.000 4.845.000 |
110,940,000 87,070,000 990,000 |
|
; Postsparbanken m. fl. verk.......... |
|||
Summa |
|||
185,200,000 |
13,800,000 |
199,000,000 |
63
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
För de särskilda affärsdrivande verken skulle det beräknade beloppet
fördela sig sålunda:
Krigs tids-tillägg Kronor |
Krigs tids-hjälp Kronor |
] Summa ■ 1 Kronor |
|
12.700.000 16.200.000 |
900.000 720.000 |
13,600,000 |
|
Telegrafverket............................. |
16,920,000 |
||
Statens järnvägar ....................... |
69,000,000 |
6,900,000 |
75,900,000 |
1.500.000 2.600.000 |
195.000 225.000 |
1,695,000 |
|
Statens domäner ........................ |
2,825,000 |
||
Summa |
102,000,000 |
8,940,000 |
110,940,000 |
Det för 2:a—9:e huvudtiteln beräknade beloppet, sammanlagt
$7,070,000 kronor, skulle utslås å de olika huvudtitlarna på följande sätt:
Krigs tids-tillägg Kr. |
Krigstids- hjälp Kr. |
Summa Kr. |
|
Andra huvudtiteln........................ |
3,400,000 |
195,000 |
3,595,000 |
Tredje » ........................ |
525,000 |
3,000 |
528,000 |
Fjärde » ........................ |
26,900,000 |
1,500,000 |
28,400,000 |
Femte » ........................ |
17,120,000 |
1,575,000 |
18,695,000 |
Sjätte » ........................ |
9,800,000 |
450,000 |
10,250,000 |
Sjunde » ........................ |
10,650,000 |
600,000 |
11,250,000 |
Åttonde > ........................ |
11,380,000 |
390,000 |
11,770,000 |
Nionde » ........................ |
2,450,000 |
132,000 |
2,582,000 |
Summa |
82,225,000 |
4,845,000 |
87,070,000 |
Med avseende å frågan, huru de här ovan angivna kostnaderna för
dyrtidsbidrag åt statens befattningshavare under innevarande år böra
täckas, lärer — vad först angår de affärsdrivande verken — någon tvekan
icke råda därom, att kostnaderna nu liksom förut böra såvitt möjligt,
utgå av de medel, av vilka verkens omkostnader i övrigt bestridas.
Då jag utgick ifrån, att så borde bliva fallet, anmodade jag i särskilda
skrivelser den 25 nästlidna februari styrelserna för de affärsdrivande
verken att meddela upplysning, huruvida, med utgångspunkt
från kommitterades kostnadsberäkningar, erforderliga medel för bestridandet
av utgifterna för dyrtidsbidrag åt de respektive verkens personal
De affärsdrivande
verktn.
64
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
under innevarande år kunde antagas komma att stå till vederbörande
styrelsers förfogande. Å denna min förfrågan hava svar i jakande riktning
nu inkommit från generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen
och domänstyrelsen. Järnvägsstyrelsen däremot har i skrivelse
den 4 innevarande mars anfört följande:
»Vid uppgörandet av förslaget till kostnadsstat för åt- 1919 ha bland utgifterna
inräknats dyrtidstillägg åt personalen i enlighet med i nådiga kungörelsen av
den 22 mars 1918 utfärdade bestämmelser, vilka på sin tid beslutats gälla även
över årsskiftet 1918—1919. Styrelsen har icke ansett sig böra upptaga kostnaderna
för dyrtidstillägg till högre belopp, då det vid tiden för kostnadsstatens uppgörande
var ovisst, vilka beslut om ytterligare dyrtidstillägg kunde komma att fattas vid
1919 års riksdag. Den sålunda uppgjorda kostnadsstaten för år 1919 slutar på ett
totalbelopp av 270,129,000 kronor, i vilket belopp ingår dyrtidstillägg med omkring
38,000,000 kronor eller med 38,000,000 kronor lägre belopp än det av sakkunniga
numera beräknade. Med im åkning av detta senare belopp skulle alltså utgifterna
enligt i övrigt lika beräkning stiga till 308,000,000 kronor.
Vid avgivande den 28 november 1918 av förslag till beräkning av den
behållna inkomsten för år 1920 har styrelsen jämväl företagit en reviderad beräkning
av 1919 års då emotsebara behållning. I denna beräkning ha inkomsterna
under vissa angivna förutsättningar beräknats till 298,000,000 kronor. Vidare ha
utgifterna i första hand beräknats med det i kostnadsstaten föreslagna beloppet av
270,129,000 kronor, men anfördes, att om genom beslut av 1919 års riksdag dyrtidstilläggen
skulle komma att ökas, en driftkostnadsstegring skulle inträda, som då
beräknades under vissa förutsättningar till 29.000,000 kronor. Utgifternas totalbelopp
beräknades alltså då till att utgöra 300,000,000 kronor, och uttalade styrelsen
alltså, att det syntes sannolikast, att för år 1919 icke någon behållen inkomst skulle
erhållas, men att icke heller någon direkt driftförlust av större betydelse behövde
förutses.
Emellertid måste man på grund av erfarenheterna från de senast gångna
månaderna som tämligen visst konstatera, dels att beräknade inkomster icke komma
att uppnås, dels att beräknade utgifter komma att överskridas, och att sålunda
driftresultatet -— oavsett löneändringar och andra eventuella åtgärder, som kunna
inverka på personalkostnadernas storlek — kommer att bliva vida sämre, än vad
som vid anförda tidpunkt ansetts kunna beräknas. Anförda förhållanden skola nedan
något närmare utvecklas.
I samband med konjunkturernas vikande tendens och det allmänna ovisshetstillståndet
på alla ekonomiska områden är trafikomfattningen och härmed även
bruttoinkomsten i tydligt sjunkande. Vad särskilt februari månad beträffar, måste
dess ekonomiska resultat därtill synnerligen menligt påverkas av lokomotivmannastrejken
vid de enskilda järnvägarna, som praktiskt taget stoppat all mera betydande
godstransport i samtrafik. Sammanställningar rörande inkomsternas storlek
föreligga emellertid endast till och med januari och för denna månad endast preliminärt,
och styrelsen behöver ej framhålla den utomordentliga vanskligheten att
under nuvarande förhållanden göra några beräkningar för återstående månader.
Med hänsyn till de stora belopp, man vid nuvarande penningvärde och höga
taxor har att räkna med vid även relativt små variationer i trafikarbetet, håller
65
Kungl. proposition Nr 225.
styrelsen det ingalunda för osannolikt, att om icke någon ändring till det bättre i
trafikrörelsen snart inträffar, den totala minskningen av inkomsterna för året under
det beräknade beloppet kan få beräknas till åtminstone omkring 20,000,000 kronor.
I fråga om utgifterna för år 1919 är det lika vanskligt som i fråga om
inkomsterna att verkställa någon beräkning, på vars hållbarhet anspråk kan göras.
Sålunda äro på materialmarknadens område förhållandena alltjämt mycket ovissa,
och särskilt har styrelsens förhoppningar om sjunkande kolpris ännu icke infriats i
beräknad omfattning. Det har sålunda ännu icke varit styrelsen möjligt att använda
ett lägre konsumtionspris för det utländska kolbränslet än 130 kronor per ton, och
det synes av kända omständigheter mycket osäkert, om det för år 1919 i kostnadsstaten
beräknade enhetspriset av 100 kronor per ton stenkol verkligen skall kunna
erhållas som medeltal för året.
Rörande storleken av det driftunderskott, som skulle kunna beräknas inträda,
såvida dyrtidstillägg beviljas till ovan ifrågasatta belopp, är styrelsen med hänsyn
till de alltjämt på oberäkneligt sätt skiftande växlingarna i alla ekonomiska förhållanden
alltså icke i stånd att utföra några närmare beräkningar. Tages emellertid
hänsyn endast till den ovan såsom icke osannolik antagna inkomstminskningen
och till den ifrågasatta höjningen av dyrtidstilläggen, skulle det ekonomiska resultatet
bliva:
bruttoinkomst ............................ 278 miljoner kronor
utgifter........................................ 308 » »
brist ............................................ 30 » »
Man torde dock tyvärr nödgas befara, att, liksom de järnvägsekonomiska
förhållandena tidigare under kristidens senare skeden städse utvecklats i ogynnsam
riktning, bristen kan komma att bli ännu större än den här angivna. Särskilt
erinras, att bränslekostnaden mycket val kan bli större än den beräknade.
1918 års liksdag har vid behandlingen av frågan om förhöjda provisoriska
tilläggsavgifter å statens järnvägar uttalat, att vid det i nådiga propositionen angivna
förhållande att med bibehållande av de dåvarande tilläggsavgifterna statens
järnvägar under år 1918 skulle komma att uppvisa driftförlust, syntes en ytterligare,
genomgående taxeförhöjning vara ofrånkomlig. Ur rent principiell synpunkt borde
statens järnvägar icke blott bära sina egna driftkostnader utan även lämna överskott
till förräntning av det i statsbanorna såsom helhet betraktade, nedlagda kapitalet.
Under de extraordinära förhållanden, som råda, torde emellertid denna grundsats ej
kunna upprätthållas i full utsträckning. Riksdagen hölle likväl före, att direkt förlust
å driften såvitt möjligt borde förhindras.
Det skulle alltså kunna ifrågasättas, att den sålunda nu väntade bristen med
erforderlig säkerhetsmarginal uttoges genom en allmän höjning av de provisoriska
taxetilläggen. Vid av undertecknad generaldirektör under hand gjord förfrågan
rörande förutsättningarna för en dylik åtgärd har dock vederbörande departementschef
bestämt avböjt tanken på en ytterligare taxeförhöjning, och synes det ej heller
styrelsen gärna möjligt att under nuvarande förhållanden tänka på att genomföra
en sådan.
På den nu av statsrådet framställda frågan, huruvida f ill styrelsens förfogande
kunna antagas komma att stå erforderliga medel till bestridande av till 7 5.o miljoner
kronor beräknade dyrtidstillägg, får styrelsen alltså under hänvisning till det
anförda meddela, att under inga förhållanden medel komma att finnas tillgängliga
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Nr 225.) 9
66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
till högre belopp än som upptagits i årets kostnadsstat eller med omkring 37.9 miljoner
kronor, men att det redan i närvarande stund är möjligt att med tämlig
säkerhet förutse, att icke ens detta belopp skall av trafikmedel kunna utbetalas.
I enlighet med av Kung!. Maj:t framställt äskande beviljade 1918 års lagtima
riksdag ett belopp av högst 30,000,000 kronor att för täckande av driftförlusten
under år 1918 vid statens järnvägar uppföras i tilläggsstaten för samma år
och påföras statens järnvägars kapitalkonto. Beloppet borde efter band återbetalas
av trafikmedel, vilka avsågos att åvägabringas genom tariffernas vidmakthållna höjning
i härför erforderlig utsträckning. På motsvarande sätt bar 1918 års urtima
riksdag för bestridande av den driftförlust, som beräknades ytterligare uppstå på
grund av då fattat beslut om dyrtidstilläggens höjning beviljat en ytterligare kapitalinsats
av högst 19,000,000 kronor. Den sammanlagda driftförlusten under år 1918
utgör emellertid i runt tal 60,300,000 kronor, som med 11,300,000 kronor överstiger
nämnda förslagsanslag om tillhopa 49,000,000 kronor. Med hänsyn till detta förhållande
har styrelsen i underdånig skrivelse den 20 februari 1919 gjort framställning
hos Kungl. Maj:t om framläggande av proposition därom, att å tilläggsstat för
år 1919 under titel »utgifter för kapitalökning, tillfällig försträckning åt statens
järnvägar» måtte för täckande av ifrågavarande del av statens järnvägars driftförlust
under år 1918 anvisas ett förslagsanslag, högst 11,300,000 kronor. Under förutsättning
av bifall härtill kan det således ifrågakomma, att den tillfälliga kapitalinsatsen
i statsbanorna, vilken skall framdeles återbetalas av intjänade trafikmedel,
endast på grund av driftförlusten under år 1918 höjes till 60,300,000 kronor.
Skulle enahanda förfarande tillämpas även i fråga om 1919 års nu emotsebara
driftförlust, är det jämlikt vad ovan anförts att förutse, att nämnda behov av
anslag för tillfällig kapitalökning kommer att växa. Förutsatt att de av kommitterade
ifrågasatta dyrtidstilläggen beviljas, synes statsbanornas skuld vid 1919 års
utgång i sådant fall böra beräknas till minst 100 miljoner kronor.
Det av statsmakterna sedermera tillämpade sättet för finansiering av statsbanornas
driftunderskott har visserligen i avlåten underhandsskrivelse till statsrådet,
och chefen för civildepartementet av den 3 juni 1918 i princip föreslagits av undertecknad
generaldirektör, men har därvid dels ifrågasatts, att inkomstminskning, som
kunde inträda på grund av vikande konjunkturer borde föranleda en häremot svarande
minskning av skulden, dels icke räknats med den driftförlust, som huvudsakligen
på grund av löneförhöjningar uppstått under senare delen av år 1918, dels
slutligen icke befarats och förutsetts en fortsatt driftförlust, även sedan vapenstillestånd
ingåtts mellan de kämpande maktgrupperna.
Så hastigt som prisnivån sedan förskjutits och utgifterna alltså utan motvikt av
samtidiga taxeförhöjningar sprungit i höjden, ha statsbaneförskotten, de redan beviljade
och de vid fortsatt tillämpande av förskottsförfarandet motsebara, kommit att
uppgå till helt andra belopp än dem, varmed styrelsen tidigare haft anledning räkna.
Höjningen över de beräknade beloppen föranledes ock av i viss män andra orsaker
ån den ursprungligen beräknade bristen, nämligen av en förstorad disproportion
mellan driftkostnader och tariffer och av vikande konjunkturer.
Eu fortsatt ackumulering av statens järnvägars löpande skuld genom tillförande
av nya driftunderskott till dess kapitalredovisning synes styrelsen därför kunna
innebära allvarliga vådor för framtiden, i det att skulden kan tänkas stiga till så
avsevärda belopp, att en förräntning och amortering av densamma icke kan av
67
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
trafikmedel verkställas, utan att till allvarlig skada för näringslivet och den rationella
skötseln av taxepolitiken tarifferna under längre tid få hållas vid en de rådande
prisförhållandena icke motsvarande och alltså abnorm höjd.
Kunde sålunda berörda förskottsförfarande anses ändamålsenligt och riktigt,
när fråga var om relativt mindre belopp, så måste det allvarligen ifrågasättas, huruvida
ej förfarandet, när det skall tillämpas på sådana summor, varom fråga tydligen
nu föreligger, innebär en framtida fara, som kan synas böra förebyggas genom eu
mera omedelbar avskrivning åtminstone till den del av förlusterna, som vållas av
de abnorma personalkostnaderna. .
Styrelsen nödgas därför ifrågasätta, att de extra ordinarie personalutgifter,
vilka helt sakna motvikt i en med anledning av dem genomförd taxeförliöjning,
men däremot torde vara av natur att kunna täckas av krigskonjunkturskattemedel,
må i likhet med vad som skett i Danmark och Norge bestridas av sådana skattemedel.
Detta sätt för bestridande av sagda utgifter synes i så. fall kunna ifrågasättas
att böra tillämpas även i fråga om 1918. års utgifter åtminstone till den del,
som överstiger dyrtidstilläggen, beräknade i enlighet med nådiga kungörelsen av den
22 mars 1918.
För år 1918 utgör summan av de extra dyrtidstillägg som i följd av den
urtima riksdagens beslut utbetalats, 19,772,238 kronor. För år 1919 ha de sakkunniga
enligt ovanstående beräknat hela utgiften för krigstidstillägg m. m. till
75,900,000 kronor; vadan, för det fall att dessa kostnader i sin helhet anses böra
täckas av krigskonjunkturskattemedel, ett belopp av i runt tal 95,700,000 kronor
härför erfordras.
Antages åter att av dylika skattemedel skulle under såväl ar 1919 som är
1918 bestridas endast de delar av dyrtidstilläggen, som överstiga i enlighet med
1918 års lagtima riksdags beslut utgående belopp, beräknas härför erfordras en
summa av även i runt tal 57,800,000 kronor.
Skulle slutligen för beredande av medel till täckande av 1919 års dyrtulstillägg
i vad de komma att förorsaka driftunderskott tillämpas det förfaringssätt,
som kommit till användning under år 1918, synes ett förslagsanslag av approximativt
beräknat 40,000,000 kronor böra upptagas i 1919 års tilläggsstat under titel
»Utgifter för kapitalökning, tillfällig försträckning åt statens järnvägar.»
Av järnvägsstyrelsens här ovan återgivna skrivelse framgår sålunda,
att tillräckliga medel för bestridande av de beräknade kostnaderna för
dyrtid sbidrag under innevarande år åt befattningshavarna vid statens
järnvägar icke kunna antagas komma att, med bibehållande av nu gällande
taxor, stå till styrelsens förfogande, utan att fastmera eu. högst
avsevärd brist, av styreisen uppskattad till icke mindre än 40 miljoner
kronor, är att förutse. Vilka åtgärder, som till täckande av berörda
brist från statsmakternas sida böra vidtagas, är jag emelleiiid icke föi
närvarande beredd att uttala mig om. Denna angelägenhet synes för
övrigt lämpligast böra upptagas till övervägande först i samband med
de nya beräkningar rörande statsverkets inkomster, som, så snålt budgetens
utgiftssida klarare kan överblickas, torde böra föreläggas riks
-
Postsparbanken
m.
verk.
68 Kung1. Maj:ts proposition Nr 225.
dagen. Då de ytterligare medel, vilka för täckande av statens järnvägars
omkostnader under innevarande år i en eller annan form kunna
komma att beredas järnvägsstyrelsen, i allt fall torde böra ställas till
styrelsens förfogande på sådant sätt, att de bliva disponibla för rörelsen
i dess helhet och icke endast för bestridande av en del av kostnaderna
för dyrtidsbidragen, synes något hinder icke möta för att — vad nu
beträffar dessa sistnämnda kostnader — i detta sammanhang förklara, att
de för statens järnvägar, liksom för övriga affärsdrivande verk, skola
utgå av de medel, av vilka verkets omkostnader i övrigt bestridas. Jagtillstyrker
alltså, att framställningen till riksdagen i nu förevarande
ämne avfattas på nyss angivet sätt.
Beträffande härefter postsparbanken och de med sagda myndighet
hittills i nu ifrågavarande avseende likställda verk och institutioner uttalade
jag redan i inkomstberäkningarna till den vid årets riksdag
framlagda statsverkspropositionen tvekan om, huruvida icke i budgettekniskt
hänseende vissa andra anoidningar för dvrtidsbidragens bestridande
borde träffas än dem, som hittills i avseende å dessa verk och
institutioner varit gällande. Vid beräkningen av inkomsterna under titeln:
»Patent- och varumärkes- samt registreringsavgiften» framhöll jag nämligen
— i anledning därav att statskontoret ifrågasatt höjning av inkomsttiteln
med hänsyn till de därur utgående dyrtidstilläggen — att spörsmålet,
huruvida dylika utgifter även för sådana verk som patentverket borde
direkt framträda i budgeten, för vilket onekligen starka skäl talade, lämpligen
borde få upptagas, då storleken av utgifterna i fråga med någon
större Enkelhet kunde beräknas. För det dåvarande avstode jag emellertid
— framhöll jag vidare — beträffande såväl patentverket som övriga
därmed i detta hänseende jämförliga verk och institutioner från att taga
hänsyn vid såväl inkomst- som utgiftsberäkningen till de av respektive
inkomsttitlar utgående krigstidstilläggen.
I anledning av Vad jag sålunda anfört fann jag mig, sedan av de
särskilt tillkallade sakkunniga förslag avgivits rörande krigstidstillägg
och krigstidshjälp för år 1919, böra anmoda statskontoret att inkomma
med yttrande och förslag rörande frågan om sättet för den budgetmässiga
behandlingen av dyrtidsbidragen för ovannämnda verk och institutioner.
I en den 28 februari 1919 dagtecknad skrivelse har nu statskontoret
i ifrågavarande avseende anfört följande:
»Då det måste anses mest överensstämmande med de grunder, enligt vilka
budgeten är uppställd, att de belopp, med vilka riksstatens inkomst- och utgifts
-
69
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
titlar upptagas, så nära som möjligt svara mot vad som i verkligheten inflyter
respektive utgives, är det enligt statskontorets förmenande principiellt riktigast, att
i fråga om patent- och registreringsverket och därmed i budgethänseende jämförliga
institutioner, för vilka i riksstaten den å utgiftssidan upptagna anslagssumman
motsvaras av enahanda belopp å inkomstsidan, även utgifter för krigstidstillägg
medtagas vid beräkningen av de till nämnda verk och institutioner utgående anslag
och mot dessa svarande inkomsttitlar.
I enlighet med denna statskontorets uppfattning föreslog ämbetsverket i sin
den 12 sistlidne december till Kungl. Maj:t avlåtna underdåniga skrivelse med inkomstberäkning
för år 1920, att beträffande patent- och registreringsverket hänsyn
skulle tagas till kostnaden för krigstidstillägg, vilket i ej oväsentlig mån påverkade
den inkomst av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter, som borde för
år 1920 beräknas.
För förverkligandet av en dylik tanke möter emellertid vid beräknande av
inkomster och utgifter för år 1920 den svårigheten, att man icke kan med tillräcklig
grad av sannolikhet bedöma, till vilka belopp krigstidstillägg, därest sådant då
kommer att utgå, kan komma att för nämnda år belöpa sig vid här ifrågavarande
verk och institutioner. Även om man emellertid i detta avseende måste röra sig
med approximativa beräkningar, anser sig dock statskontoret böra tillstyrka, att
vid uppgörande av riksstat för år 1920 hänsyn tages till utgifter för nu berörda
ändamål.
Därest man alltså, såsom enligt statskontorets förmenande torde vara riktigast,
för år 1920 räknar med en ökad utgift för patent- och registreringsverket
samt övriga därmed jämförliga verk och institutioner på grund av krigstidstillägg och
följaktligen i riksstaten upptager respektive utgiftsanslag och inkomsttitlar med
belopp, svarande mot de sålunda ökade utgifterna, torde följdriktigheten bjuda, att
även i tilläggsstaten till riksstaten för innevarande år uppföras anslag för krigstidstillägg
för vart och ett av de ämbetsverk och institutioner, som här kunna
komma i fråga, samt däremot svarande inkomsttitlar. Ifrågavarande anslag å tillläggsstaten
för år 1919 torde böra betecknas med samma anslagsnatur som de å
riksstaten för nämnda år för vederbörande verk och institutioner uppförda anslag
med angivande tillika, att anslaget skall av respektive inkomsttitel direkt utgå.
Att för närvarande kunna beträffande innevarande år angiva några belopp
för de kostnader, som krigstidstillägg kan komma att draga i nu förevarande fall,
möter även svårigheter, om ock ej i samma grad, som när det gäller att beräkna
ifrågavarande kostnader för år 1920, alldenstund man ännu icke vet, efter vilka
grunder krigstidstillägg för år 1919 kan komma att utgå. En viss ledning härutinnan
torde man likväl kunna hava i det av inom finansdepartementet tillkallade
sakkunniga utarbetade betänkande och förslag angående krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1919. Nämnda sakkunniga hava där framlagt tvenne alternativa
förslag i nu angivna hänseende, enligt vilka krigstidstillägg skulle utgå antingen
efter en glidande skala eller ock enligt i huvudsak samma grunder, som fastställts
i nådiga kungörelserna angående krigstidstillägg och krigstidshjälp samt extra
krigstidstillägg och extra krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens
tjänst. Enligt vad de sakkunniga anfört torde man emellertid, vare sig det ena
eller det andra av nämnda förslag vinner Kung!. Maj:ts och riksdagens godkännande,
kunna approximativt räkna med samma kostnadsbelopp.
70
Kmgl. Majits proposition Nr 225.
Den korta tid, som stått till statskontorets förfogande för avgivande av yttrande
i förevarande ärende, liar icke medgivit någon mera ingående undersökning
av hithörande förhållanden, och även om så kunnat ske, torde, såsom statskontoret
redan anmärkt, någon fullt exakt beräkning icke kunnat göras angående de belopp,
vartill kostnaderna för krigstidsti 1 lägg vid vart och ett av ifrågavarande verk och
institutioner kunna komma att uppgå under innevarande år. Statskontoret har
emellertid trött sig finna, att därest krigstidstillägg under år 1919 skulle komma
att utgå i enlighet med något av de förslag, som de sakkunniga i sådant hänseende
framlagt, skulle kostnaden härför komma att ungefärligen motsvara 4/.t av vad
som sammanlagt utgått i krigstidstillägg under år 1918. Härvidlag kunna dockolika
omständigheter spela in, som alldeles förrycka beräkningarna.
De ämbetsverk och institutioner, vilka enligt nådiga kungörelsen angående
krigstidstillägg och krigstidshjälp samt extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp
under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst skola avföra kostnaderna
därför å de medel, varifrån vid dessa verk övriga omkostnader bestridas, och vilka
verk och institutioner även de sakkunniga i sina kostnadsberäkningar behandlat
såsom en särskild grupp för sig, därmed antydande, att enahanda förfarande i bokföringshänseende,
som i fråga om dessa verk och institutioner hittills tillämpats,
borde allt fortfarande komma till användning, äro följande: postsparbanken, försäkringsinspektionen,
statens biografbyrå, patent- och registreringsverket, mynt- och
justeringsverket, bankinspektionen, flottans pensionskassa samt folkskollärarnas
pensionsinrättning. Det är emellertid beträffande dessa verk och institutioner att
märka, att något anslag till postsparbanken icke finnes i riksstaten upptaget och
ej heller någon å inkomstsidan beräknad inkomst av den rörelse, som postsparbanken
bedriver. För flottans pensionskassa samt folkskollärarnas pensionsinrättning
äro visserligen i riksstaten anslag upptagna, men dessa utgå allenast såsom
bidrag till ifrågavarande institutioner och motsvaras icke av några å inkomstsidan
upptagna belopp. Postsparbanken, flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning
torde således i detta sammanhang böra lämnas alldeles ur räkningen.
Sistnämnda trenne verk och inrättningar intaga alltså i budgettekniskt hänseende
en helt annan ställning än övriga här ovan uppräknade verk och institutioner, beträffande
vilka den å utgiftssidan anslagna utgiftssumman motsvaras av å vederbörliga
inkomsttitlar uppförda enahanda belopp. Till dessa senare verk torde emellertid
böra jämväl hänföras statens provningsanstalt, åtminstone vad beräknandet
av det till nämnda anstalt utgående anslaget beträffar.
Enligt vad statskontoret inhämtat, hava kostnaderna för krigstidstillägg under
är 1918 vid de till sistnämnda grupp hörande verk och institutioner uppgått till
följande, här avrundade belopp:
Försäkringsinspektionen .......
Statens biografbyrå ...............
Patent- och registreringsverket
Mynt- och justeringsverket ......
Bankinspektionen ......................
kronor 25,000
» 12,700
» 234,900
» 46,700
» 17,200
Enligt den av statskontoret förut angivna grunden för beräknande av krigstidstillägg
för innevarande år skulle motsvarande kostnader för år 1919 komma att
belöpa sig till:
Kung!. Maj;ts proposition Nr 225
71
Försäkringsinspektionen..............
Statens biografbyrå ..................
Patent- och registreringsverket
Mynt- och justeringsverket ......
Bankinspektionen ......................
kronor 34,900
» 16,900
» 313,200
» 62,200
» 22,900
Härvid har emellertid icke någon som helst hänsyn tagits till eventuella
omregleringar vid nu berörda verk och institutioner.
Vad år 1920 beträffar, är det, såsom statskontoret förut antytt, icke möjligt
att nu kunna göra några beräkningar i det avseende, varom här är fråga.
Emot den förhöjning i anslagen till patent- och registreringsverket samt
övriga med detsamma i budgethänseende likställda, här ovan omförmälda verk och
institutioner, som sålunda enligt statskontorets mening bör vidtagas, skulle svara
en liknande höjning i de för respektive inkomsttitlar upptagna belopp. Därvid
skulle dessa komma att i ej oväsentlig män överstiga, vad år 1920 beträffar, de av
statskontoret och Kungl. Maj it i sådant avseende beräknade belopp och, vad innevarande
år angår, de i årets riksstat å vederbörande inkomsttitlar upptagna belopp.
Den möjligheten är ju icke utesluten, att inkomsterna i något fall icke skulle
komma att i verkligheten uppgå till de belopp, som efter vidtagande av en dylik
höjning beräknats. Men även om så skulle bliva händelsen, torde man dock icke
i fråga om den budgetmässiga behandlingen av de inkomst- och anslagstitlar, som
det här gäller, böra frångå vad som är principiellt riktigast. Någon farhåga för,
att även med en sådan förhöjd beräkning av hithörande inkomster, som skulle bliva
en följd av det förfarande, statskontoret i detta fall förordar, brist skulle kunna
uppstå å någon av här ifrågavarande inkomsttitlar, torde dock icke förefinnas annat
än möjligen beträffande försäkrings- och bankinspektionerna. I den män en dylik
brist kan beräknas uppkomma, torde till förebyggande därav en provisorisk höjning
av de till dessa institutioner utgående bidrag höra vidtagas.» 1
1 anledning av vad statskontoret sålunda anfört rörande den budgetmässiga
behandlingen av dyrtidstilläggen för försäkringsinspektionen, statens
biografbyrå, mynt-och justeringsverket, patent- och registreringsverket
samt bankinspektionen, anmodade jag i särskilda skrivelser den 5 inneverande
mars dessa verk att meddela upplysning, huruvida de för dem
under innevarande år tillgängliga medel lämnade tillgång jämväl till
täckande av de av statskontoret beräknade kostnaderna för dyrtidstillägg
åt deras personal. Från samtliga de tillfrågade myndigheterna har nu
meddelats, att erforderliga medel för sådant ändamål funnes till förfogande.
För egen del finner jag de av statskontoret förordade förändrade
anordningarna i den budgetmässiga behandlingen av dyrtidsbidragen
för här sist omförmälda verk och institutioner riktiga och ändamålsenliga,
och ansluter jag mig förty till statskontorets förslag. Medan alltså i
avseende å dyrtidsbidragen för postsparbanken, flottans pensionskassa
samt folkskollärarnas pensionsinrättning lärer böra förfaras på samma
72
Kungl. Maj.ts proposition Nr 22S.
sätt som hittills, d. v. s. förklaras, att bidragen skola utgå av de medel,
ur vilka omkostnaderna för vederbörande institutioner i övrigt bestridas,
torde däremot beträffande försäkringsinspektionen, statens biografbyrå,
patent- och registreringsverket, mynt- och justeringsverket
samt bankinspektionen dyrtidsbidragen för framtiden, i likhet med övriga
omkostnader för verken, böra komma till synes å budgetens utgiftssida,
vilket i sin tur bör föranleda en höjning av motsvarande inkomsttitlar
å budgetens aktivsida. Vad nu närmast beträffar förhållandena
för innevarande år, torde, i enlighet med statskontorets förslag,
saken lämpligast låta sig ordna på sådant sätt, att å tilläggsstatens utgiftssida
för bestridandet av kostnaderna för dyrtidsbidrageu till befattningshavare
i sistberörda fem verk uppföras särskilda reservationsanslag,
att direkt utgå av de från respektive verk inflytande inkomster, till de
belopp,, som i statskontorets förberörda skrivelse angivas, varjämte å inkomstsidan.
uppföras motsvarande belopp såsom tillägg till de i den för
år 1919 fastställda riksstaten upptagna inkomsterna från respektive
verk. För att taga ett exempel skulle sålunda för patent- och registreringsverket,
. till bestridande av dyrtidsbidragen åt verkets befattningshavare,
å tilläggsstatens utgiftssida uppföras ett reservationsanslag av
313,200 kronor, att av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters
medel direkt utgå, medan å statens inkomstsida under titel:
»Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter» skulle upptagas en
post a motsvarande belopp, 313,200 kronor. Vad beträffar den av statskontoret
i detta sammanhang särskilt omförmälda statens provningsanstalt,
vilken icke för närvarande är uppförd å riksstaten och först från
och med år 1920 skulle, vid bifall till en till denna riksdag avlåten proposition
nr 1G5, organiseras såsom en statsinstitution i egentlig mening,
torde dess personal, såsom förhållandena vid anstalten nu äro ordnade,
knappast vara att betrakta såsom befattningshavare i statens tjänst,
och sålunda icke heller för år 1919 vara utan vidare berättigad till dyrtidstillägg
och dyrtidshjälp enligt de grunder, som för dylika befattningshavare
kunna varda stadgade. Då ja_g i fråga om dyrtidsbidrag för personalen
vid nämnda anstalt har för avsikt att senare under dagens lopp
göra särskild framställning, torde emellertid anstalten i detta sammanhang
— såvitt angår år 1919 — kunna lämnas helt åsido.
dill frågan om uppförande å tilläggsstaten för innevarande år av
mot ovannämnda anslag till försäkringsinspektionen m. fl. verk svarande
inkomsttitlar torde jag lå återkomma i samband med avgivande av förslag
till nya beräkningar rörande inkomsterna å ovannämnda tilläggsstat
samt riksstaten för år 1920.
73
Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 225.
Vidkommande slutligen samtliga de statens verk och institutioner, övrin* verk
vilka ii-ke här ovan särskilt omförmälts, torde liksom förut medel för
dyrtidsbidragens bestridande böra beredas genom anvisande under de
olika huvudtitlarna av särskilda för ändamålet avsedda förslagsanslag.
Vid bestämmandet av beloppen av dessa anslag synas mig, såsom redan
förut antytts, de av kommitterade verkställda, här förut återgivna kostnadsberäkningarna
lämpligen kunna följas.
Då man, på sätt jag förut nämnt, med säkerhet torde kunna År 1920.
antaga, att särskilda dyrtidsbidrag komma att bliva erforderliga även
för år 1920, torde i detta sammanhang åtgärder böra vidtagas för att
jämväl för sagda år medel för dylika bidrag komma att stå till förfogande.
Vilket belopp, som för ändamålet kan komma att åtgå, undandrager
sig emellertid för närvarande varje beräkning. Visserligen skulle
enligt mitt förslag de grunda- för dyrt! dsbidrac eris utgående, vilka nu
kunna varda av Kungl. Magt och riksdagen fastställda, bliva tillämpliga
även för första hälften av år 1920, men då dessa grunder äro
bvggda på systemet med s. k. glidande skala och man ju saknar varje
möjlighet att bedöma, huru prisnivån under nämnda år kan komma att
ställa sig, är det givetvis också omöjligt alt nu ens närmelsevis beräkna,
till vilka belopp dyrtidsbidragen för berörda år kunna komma att uppgå.
I den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen beräknades
emellertid, såsom jag förut nämnt, för dyrtidsbidrag åt statens be(attningshavare
och pensionärer m. fl. under år 1920 såsom en avsättning
vid^sidan av huvudtitlarna ett förslagsanslag, högst, å 116,000,000 kronor
eller alltså samma belopp som summan av de anslag, vilka under de
olika huvudtitlarna å tilläggsstaten för år 1919 för enahanda ändamål
beräknades. Utgångspunkten, då förberörda belopp, 116,000,000 kronor,
upptogs i riksstatsförslaget för år 1920, var sålunda det antagandet, att
dyrtidsbidragen för sistnämnda år skulle komma att draga enahanda
kostnad som för år 1919. Nu torde det visserligen vara anledning att
hoppas, att kostnaderna för dyrtidsbidragen under år 1920 till följd av
inträdande sänkningar i levnadskostnaderna skola komma att stanna vid
icke oväsentligt lägre belopp än motsva''ande kostnader under innevarande
år. Med hänsyn till de fullständigt ovissa förhållandena och
särskilt till omöjligheten att nu bedöma, huruvida för år 1920 kostnaderna
för dyrtidsbidragen till befattningshavarna i de alfärsdrivande
verken skola kunna i sin helhet bestridas av verkens egna medel, synes
mig emellertid försiktigheten bjuda att icke vidtaga någon sänkning i
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 197 höft. (5 r 225.) 10
74
Departe
mentschefens
hemställan.
Kungl. Majis proposition Nr 225.
ovannämnda, i riksstatsförslaget för år 1920 för nu ifrågavarande ändamål
beräknade belopp av 116,000,000 kronor.
. häremot synes det mig icke lämpligt att redan nu verkställa uppdelning
av detta belopp å de särskilda huvudtitlarna eller i övrigt träffa
definitivt avgörande om, huru för år 1920 kostnaderna för dyrtidsbidrag
åt statens befattningshavare och pensionärer skola bestridas. Avgörandet
härutinnan torde böra anstå till en tidpunkt, då förhållandena i nu
ifrågavarande. avseende bättre låta sig överblicka, och sålunda förbehållas
1920 års riksdag. Emellertid är det ju nödvändigt att interimistiskt
ordna förhållandena för den del av år 1920, som kan komma
att förflyta, innan riksdagen hinner fatta beslut i ämnet. Härvid synes
mig kunna tillämpas i huvudsak samma förfarande, som följts i avseende
å de för innevarande år utgående förskotten å krigstidsförmånerna.
Beträffande de verk och institutioner, i avseende å vilka kostnaderna
för . dyrtidsbidragen skulle utgå av de medel, av vilka verkets eller
institutionens utgifter i övrigt bestridas — till dessa torde i detta sammanhang
böra hänföras även försäkringsinspektionen, statens biografbyrå,
. mynt- och justeringsverket, patent- och registreringsverket samt
bankinspektionen — torde sålunda böra föreskrivas, att kostnaderna för
dyrtidsbidragen föi ar 1920 tillsvidare skola utgå ur dessa medel, medan
i avseende å samtliga övriga verk och institutioner föreskrift torde böra
meddelas om, att dyrtidsbidragen för år 1920 tillsvidare skola bestridas
av de medel, vilka kunna varda å riksstat^ för år 1920 för dylikt
ändamål särskilt avsatta. Av sistberörda medel skulle alltså, vid bifall
till förslaget om ombildning från och med år 1920 av statens provningsanstalt
till en statsinstitution i egentlig mening, även kostnaderna
för dyrtidsbidrag åt befattningshavarna vid nämnda anstalt under år
1920 tillsvidare bestridas.
Departementschefen, statsrådet Thorsson, föredrog härefter ett i
enlighet med vad av honom förordats upprättat förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare
i statens tjänst samt hemställde, att Ivungi. Maj:t måtte i
proposition föreslå riksdagen
1) att godkänna berörda förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i statens
tjänst;
2) att i avseende å dyrtidstillägget och dyrtidshjälpen för år 1919
dels medgiva, att till befattningshavare vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar, statens vattentallsverk, statens domäner, post
-
75
Ktmjl. Maj:ts proposition Nr 225.
sparbanken, flottans pensionskassa samt folkskollärarnas pen siminrättning
dyrtidstillägg och dyrtidshjälp må utgå av de medel, av vilka verkets
eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas,
dels för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp
åt befattniugshavare vid nedannämnda verk och institutioner å tillläggsstat
för år 1919 anvisa
tender sjätte huvudtiteln:
för försäkringsinspektionen ett reservationsanslag å kronor 34,900,
att av bidrag till försäkringsinspektionen direkt utgå;
för statens biografbyrå ett reservationsanslag å...... kronor 16,900^
att av avgifter för granskning av biografbilder direkt utgå;
under sjunde huvudtiteln:
för mynt- och iusteringsverket ett reservationsanslag
å ......................''.....................................................;....... kronor 62,200,
att av inkomst av myntning och justering direkt utgå;
för patent- och registreringsverket ett reservationsanslag
å ..................................................................................... kronor 313,200,
att av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters medel
direkt utgå;
samt
för bankinspektionen ett reservationsanslag å ...... kronor 22,900,
att av bidrag till bankinspektionen direkt utgå;
dels och till bestridande av kostnaderna, för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp
åt befattningshavare vid verk och institutioner, som icke här
ovan särskilt angivits, å tilläggsstat för år 1919 såsom förslagsanslag
anvisa
under |
andra huvudtiteln ............... |
......... kronor |
3,595,000 |
|
B |
tredje |
B ............... |
........ B |
528,000 |
B |
fjärde |
B ............... |
......... B |
28,400,000 |
B |
femte |
B ............... |
....... B |
18,695,000 |
B |
sjätte |
B .............. |
......... B |
10,250,000 |
B |
sjunde |
B .............. |
......... B |
11,250,000 |
B |
åttonde |
B .............. |
........ B |
11,770,000 |
B |
nionde |
B .............. |
......... B |
2,582,000; |
samt
3) att i avseende å dyrtidstillägget och dyrtidshjälpen för år 1920
dels till bestridande av kostnaderna för dylika förmåner åt statens
76
KungL ''Maj. ts proposition Nr 2251
befattningshavare och pensionärer m. fl. vid sidan av huvudtitlarna såsom
avsättning å 1920 års riksstat anvisa ett förslagsanslag,
högst .......................................................... kronor 116,000,000,
. <?els och förklara, att under år 1920 tillsvidare och intill dess
definitivt beslut fattats rörande de medel, av vilka för sagda år kostnaderna
för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i statens
tjänst skola bestridas, härför erforderliga belopp skola utgå
beträffande befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar, statens vatten falls verk, statens domäner, postsparbanken,
flottans, pensionskassa, folkskollärarnas pensionsinrättning, försäkringsinspektionen,
statens biografbyrå, mynt- och justeringsverket, patentoch
registreringsverket samt bankinspektionen av de medel, av vilka
verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas, samt
beträffande befattningshavare vid övriga verk och institutioner av
de medel, vilka för beredande av dyrtidstillägg och dyrtidshjälp under
åf; 1920 kunna varda å riksstaten för sagda år särskilt avsatta.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta
protokoll utvisar.
Vid protokollet:
r Birger Looström.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.
Kung!.. Maj:ts proposition Nr 225.
1
Bilaga till Nungl. Maj:ts proposition nr 225
vid 1919 års lagtima riksdag.
Löneförhållandena under kristiden.
Preliminär sammanfattning av inom socialstyrelsen verkställda
löneundersökningar.
I.
Summarisk översikt av lönestegringen inom industri, handel och andra
näringsgrenar.
Genom nådigt brev den 18 oktober 1918 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen
att i huvudsaklig överensstämmelse med en inom styrelsen utarbetad plan
omedelbart igångsätta och skyndsammast möjligt utföra en utredning av löneförhållandena
inom olika verksamhetsområden, avseende bland annat en summarisk
översikt av lönernas stegring under kristiden.
Under erinran om att beträffande jordbruk, skogshantering, hantverk, husligt
arbete samt hotell- och restaurangrörelse visst lönestatistiskt material redan funnes
tillgängligt,1) hade socialstyrelsen i förenämnda plan gjort gällande, att utredningen
borde omfatta industri, handel och varulager, samfärdsel, statliga och kommunala
arbeten samt banker, försäkringsinrättningar o. d. Uppgifternas inhämtande skulle
ske genom utsändande till vederbörande arbetsgivare av särskilda frågeformulär.
Något åläggande för arbetsgivarna att avgiva uppgifterna syntes ej böra ifrågakomma,
utan förutsattes, att erforderligt material på frivillighetens väg skulle
kunna åstadkommas. Ett visst stöd, för den händelse några betänkligheter från
arbetsgivarhåll skulle yppa sig mot den anordnade utredningen, ansåge sig styrelsen
också kunna påräkna från de ledande arbetsgivarorganisationerna inom olika
näringsområden, vilkas representanter före undersökningens igångsättande blivit
satta i tillfälle att taga del av och yttra sig över den uppgjorda planen och de för
uppgifternas inhämtande avsedda formulären.
Vid formulärens utsändande har man i huvudsak använt sig av från ifrågavarande
organisationer tillhandahållna medlemsförteckningar och adresslistor. Sålunda
hava uppgifter bland annat inhämtats från samtliga till Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges allmänna handelsförening, Svenska järnvägsföreningen och Sveriges
redareförening anslutna arbetsgivare samt från ett urval arbetsgivare inom
bageriyrket och byggnadsbranschen, efter anvisningar från Sveriges bageriidkare
'')
Jfr Social» Meddelanden, årg. 1919, h. 1, sid. 13—27.
Bihang till riksdagms protokoll 1919. 1 samt. 197 käft. (Bilaga till Nr 225.)
1
2
Ku n;il. Maj t» ■proposition AV 225.
förening och Centrala arbetsgivareförbundet. Beträffande kommunala arbeten, banker.
försäkringsanstalter och tidningar har hänvändelse skett till i den officiella statistiken
eller andra tillgängliga källor redovisade företag. Vidkommande åter företag
i statsdrift har parallellt med här ifrågavarande undersökning en särskild utredning
verkställts, på grundval av material, som införskaffats genom finansdepartementet
och av detta ställts till styrelsens förfogande (se sid. 5).
Med hänsyn till undersökningens summariska karaktär och brådskande be
skaffenhet kunde det givetvis ej bliva fråga om att inhämta några mera ingående
uppgifter. Huvudsyftet var att erhålla ett tillräckligt representativt material för
bedömande i störa drag av lönenivåns förskjutning under kristiden för större grupper
av förvaltningspersonal och arbetare. För förvaltningspersonalen upptogo formulären
enligt uppställningen i industristatistiken fyra särskilda grupper, nämligen
föreståndare, teknisk personal, kontorspersonal och butikspersonal. Å de för arbetare
avsedda formulären begärdes uppgifter angående antalet vid respektive företag
anställda arbetare i medeltal under vart och ett av åren 1913—1917 samt
tiden 1 januari—30 september 1918, med fördelning å män, kvinnor och minderåriga,
ävensom angående antalet utgjorda dagsverken (eventuellt arbetstimman
samt totalsumman till arbetarna utbetalad avlöning under berörda tidsperioder.
Beträffande förvaltningspersonalen efterfrågades likaledes antalet anställda (manlig»
och kvinnliga) samt motsvarande lönesummor; däremot ansågs obehövligt att här
redovisa antalet dagsverken eller göra åtskillnad mellan vuxna och minderåriga.
Oaktat det i många fall säkerligen rätt betydande arbete och besvär, som
undersökningen åsamkat vederbörande arbetsgivare, hava dessa i allmänhet ägnat
densamma stort intresse och beredvilligt lämnat de äskade uppgifterna. Undersökningen
har därför också kunnat bygga på ett synnerligen omfattande och representativt
material.
Såsom ett första resultat av undersökningen hava i efterföljande tab. 1
(förvaltningspersonal) och 2 (arbetare) sammanställts uppgifter angående de genomsnittliga
löneinkomsterna och deras stegring inom olika näringsgrenar. Det må
med avseende på hithörande siffror redan från början särskilt framhållas följande.
För det första äro siffrorna att betrakta såsom preliminära. Särskilt gäller detta
talen för de enskilda industrigrenarna, vilka tal måhända kunna komma att undergå
en eller annan ändring, innan den definitiva redogörelsen hinner publiceras. Vidare
bär, beträffande arbetarna, tiden ännu ej medgivit ett särskiljande av män och
kvinnor, äldre och minderåriga, utan avse lönesiffrorna samt ida arbetare inom
respektive industrigrenar, oavsett ålder och kön. Kompletterande uppgifter i berörda
avseende skola emellertid sedermera lämnas. Slutligen omfatta uppgifterna
i fråga om år 1918 endast tiden till den I oktober. De löneförhöjningar, som ägt
rum under nämnda års sista kvartal, komma alltså icke till uttryck i 1918 års
siffra. Det är dock fråga om att även härutinnan söka komplettera undersökningen.
Med nu avgivna reservationer lämnas här en kortfattad redogörelse för undersökningens
huvudresultat. 1
1. Förvaltningspersonal. Vid de företag, från vilka uppgifter erhållits för
samtliga i undersökningen ingående år, sysselsattes en förvaltningspersonal av tillsammans
29,949 personer år 1913 och 39,601 år 1918. Av den sistnämnda år an
-
8
Kungl. Muj-.ts proposition AV 225.
ställda personalen hänfördes 6,125 till teknisk personal (ingenjörer o. d), 27,359
till kontorspersonal och 6,167 till butikspersonal. Den fjärde å formulären upptagna
personalgruppen, föreståndare o. d., har åtminstone tills vidare icke ansetts
böra göras till föremål för statistisk bearbetning, detta särskilt med hänsyn därtill,
att de för tiden 1 januari-30 september 1918 uppgivna löneinkomsterna i regel
icke utan vidare kunnat jämföras med föregående års siffror, beroende huvudsakligen
på förekomsten av tantiem och liknande förmåner, som för hithörande befattningshavares
inkomstförhållanden äro av i mårtga tall avgörande betydelse, méii
vilka i allmänhet kunna beräknas och utbetalas först vid slutet av varje år. Att
1918 års inkomster av tantiem o. d. sålunda i regel ej kunnat i statistiken redovisas,
torde även i fråga om övriga grupper av förvaltningspersonal hava utövat
visst-inflytande på de erhållna siffrorna, om ock ej i tillnärmelsevis samma grad
»om för direktörer, disponenter och andra företagsledare.
Lönenivåns genomsnittliga stegring för förvaltningspersonalen framgår av
nedanstående sammanställning, soin utvisar löneinkomsternas ökning i procent från
1913 till 1917 respektive januari september 1918.
• - '' 1913—It»!7 1913— januari/septomber fälb
Män |
Kvinnor |
Tillsamman |
Män |
Kvinnor |
Tillsamman |
|
Teknisk personal... |
36 % |
25 % |
33 % |
62 * |
60 % |
61V |
Kontorspersonal |
35 % |
32 % |
34 % |
68 % |
73 "4" |
66 % |
Butikspersonal |
45 % |
37 % |
43 % |
79 % |
71 % |
74 % |
För butikspersonalens vidkommande synes lönestegringen genomgående hava
Varit större för de manliga än för de kvinnliga löntagarna. Detsamma är förhållandet
med den tekniska personalen, där kvinnorna dock varit alltför fåtaligt repreSenterade,
för att några mera generella slutsatser skulle kunna dragas av de erhållna
genomsnittstalen. Annorlunda ter sig utvecklingen i fråga om den talrikaste
gruppen, kontorspersonalen. Den relativa lönestegringen för kvinnorna var här
under perioden 1913-1917 i det närmaste lika stor som för männen och under
1918 försköts lönenivån så, att kvinnorna kommo till en högre ökningsprocent än
männen. Särskilt vid banker och försiikringsanstalter synes utvecklingen hava gått
t en för de kvinnliga löntagarna gynnsam riktning. Inom gruppen handel och
Varulager företedde åter lönestegringen från 1913 till 1918 för båda könen alldeles
samma procenttal (79- procent), och inom de två industrier, som sysselsatte den
talrikaste kontorspersonalen — metall- och beklädnadsindustrierna — visade sig
också ökningen vara ungefär lika stor för män som för kvinnor (6o 68 procent):
Det till synes egendomliga förhållandet, att den genomsnittliga lönestegringen
för manlig och kvinnlig kontorspersonal tillsammans är lägre än för män och
kvinnor var för sig, finner sin förklaring däruti, att relativa antalet inom gruppen
redovisade kvinnor från 1913 till 1918 ökats, vilket med kvinnornas i stort sett
lägre avlöning kommit att i någon mån motverka den allmänna höjningen av
lönenivån.
2. Arbetare. För arbetarnas vidkommande har, såsom redan ovan påpe:
Rats, något särskiljande av män, kvinnor och minderåriga ännu ej hunnit utföras,
utan avse de hittills erhållna siffrorna snmtliga arb-hire, oavsett ålder och kön. Vid
jämförelse mellan de för olika industrigrenar angivna genomsnittsinkomsterna måste
4
Kungl. Maj itu proposition Nr 225.
för den skull hänsyn städse tagas till det inflytande, som den mer eller mindre
talrika förekomsten av kvinnliga eller minderåriga arbetare utövat på de olika
gruppernas siffror.
Arbetarnas löneinkomster hava, såsom tabell 2 utvisar, beräknats dels per
månad, dels per dagsverke eller arbetstimme.
De genomsnittliga månadsinkomsterna hava, på samma sätt som beträffande
förvaltningspersonalen, erhållits genom att dividera de uppgivna totala lönesummorna
med medelantalet arbetare. Att härvid genomgående räknats med månader
i stället för hela år har sin givna grund däri, att uppgifterna för 1918 endast
avsett a/,( år och följaktligen ej utan vidare kunnat jämföras med föregående
års siffror.
Att materialet sålunda ej omfattat hela det senaste kalenderåret har, som
iedan ovan beträffande förvaltningspersonalen framhållits, obestridligen varit
agnat att försvåra beräkningarna, särskilt av de genomsnittliga löneinkomsterna
per månad. Inom näringsgrenar, där säsongarbete förekommer, är det uppenbarligen
långt ifrån säkert, att arbetarnas inkomster under månaderna januari— september
motsvara ;i/4 av hela årsinkomsten. Ett värdefullt regulativ mot de oegentligheter,
som på sä sätt kunna hava uppkommit, får man dock genom att jämföra
den uträknade lönestegringen per månad med motsvarande procenttal för tim- eller
dagsinkomsterna. Sistnämnda siffror hava erhållits genom sammanställning av arbetsgivarnas
uppgifter angående utbetalad avlöning samt antalet utgjorda dagsverken
respektive arbetstimmar. Ursprungligen både avsikten härvid varit att i
de fall, där någon arbetsgivare enligt formulärets medgivande uppgivit antalet
arbetstimmar i stället för antalet dagsverken, som i första hand avsetts, omräkna
det angivna antalet timmar till motsvarande antal arbetsdagar. Under normala
konjunkturer, såsom t. ex. år 1913, skulle en dylik omräkning icke vållat någon
nämnvärd svårighet. Under de senaste krisåren och särskilt år 1918 har emellertid
den dagliga arbetstiden inom många näringsgrenar varit underkastad ganska
avsevärda fluktuationer av tillfällig eller bestående art (övertidsarbete, driftsinskränkningar,
övergång till åttatimmarsdagj, vilket vid val av reduktionstal icke
Ange lämnas ur räkningen. Med hänsyn härtill har åtminstone vid den preliminära
bearbetning, \ ars resultat nu framlagts i tabell 2. någon dylik omräkning icke verkställts,
utan hava samtliga redovisade företag uppdelats i tvä grupper, allt efter
som den fullgjorda arbetstiden räknats i timmar eller dagar. En jämförelse mellan
dessa båda grupper giver vid hand, att den genomsnittliga lönestegringen, där arbetstiden
redovisats per timme, i de flesta fall varit större än där den redovisats
per dag, ett förhållande, som väl i många fall kan bero pa, att materialet härrör
sig från skilda, under olika konjunkturer arbetande företag, men som jämväl ådagalägger
vikten av, att en eventuell omräkning av arbetstimmarna till dagsverken
åtminstone ej företages utan efter ingående prövning av de reduktionstal. som i
varje fäll böra komma till användning.
En jämförelse mellan den beräknade lönestegringen per månad och per arbetsdag
giver för samtliga näringsgrupper tillsammantagna ett ganska samstämmigt
resultat: 44 respektive 47 procent för tiden 1913- 1917 och 91 respektiye
»6 procent för tiden 1913—1918. Inom en del enskilda industrigrenar äro dock
skiljaktigheterna mera framträdande. I vissa fall beror detta uppenbarligen endast
därpå, att beräkningarna angående arbetarnas dagsinkomster, som nyss sagts, ej
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225. 5
grunda sig på hela det föreliggande materialet, utan endast hava avseende å sådana
företag, som redovisat antalet utgjorda dagsverken. I andra fall förklaras skiljaktigheten
av växlingar i fråga om genomsnittliga antalet arbetsdagar under de
olika åren. Särskilt framträder detta förhållande inom textil- och beklädnadsindustrien
(spinnerier och väverier) samt kemisk-teknisk industri (tändsticksfabriker).
Med avseende å lönestegringen inom de större yrkesgrupperna hänvisas till
tabellen, varvid dock ännu en gång må erinras om ovan gjorda reservationer och
särskilt om den omständigheten, ..att siffrorna omfatta samtliga arbetare, sålunda
även kvinnor och minderåriga. Aven för de speciella yrkesgrenarna hava liknande
beräkningar utförts, men hava dessa ansetts först höra underkastas ytterligare
kontroll, innan de publiceras.
IT.
Löneinkomsternas ökning för befattningshavare i statens tjänst
För en summarisk undersökning av löneförhållandena under kristiden för bebefattningshavare
i statens tjänst, hade statsrådet och chefen för finansdepartementet
den 8 oktober 1918 hos övriga departementschefer anhållit om införskaffande av
uppgifter från respektive departement samt därtill hörande stater och kårer angående
dels hela antalet anställd personal (ordinarie och extra) den 1 januari under
vart och ett av åren 1913—1918, med fördelning efter olika grupper av befattningshavare,
varvid manlig personal skulle redovisas för sig och kvinnlig för sig, dels
ock totalsumman under respektive år (för 1918 under januari—september) utbetalad
avlöning i kontant och in natura (inberäknat krigstidstillägg och krigstidshjälp samt
utan avdrag för pensionsavgifter) till varje sålunda redovisad grupp av befattningshavare
(med fördelning såvitt möjligt A manlig och kvinnlig personal).
6
Kungl. Mctj:ts proposition Nr 225.
De sålunda erhållna uppgifterna överlämnades sedermera från linansdeparte-*
mentet till socialstyrelsen för bearbetning. Såsom resultat av denna bearbetning
kunna i första hand framläggas följande: siffror, utvisande antalet inom statsförvaltningen
redovisad personal år 1918 samt totalsumman till berörda personal
utbetalad avlöning under sagda års tre första kvartal.
f1 j k j Ämbetsverk. stater och kårer |
Manliga befattningshavare '') |
Kvinnliga befattnings- havare |
Hela an-talet |
Totalsumma |
||||
av högre grad |
av lägre grad |
|||||||
ordin. |
extra |
ordin. |
extra |
ordin. |
extra |
|||
I Centrala ämbetsverk......... |
900 |
879 |
202 |
259 |
537 |
662 |
3,439 |
9,850,000 |
i Statens affärsverk............ |
3,730 |
559 |
21,876 |
15,075 |
2,677 |
7,325 |
’) 51,248 |
s)102,789,000 |
1 Beskickningar och konsulat |
82 |
2 |
— |
_ |
— |
— |
84 |
915,000 |
1 Lokalförvaltningen ........ |
2.300 |
2,127 |
4,048 |
2,663 |
121 |
1,518 |
12,783 |
27.281,000 |
Anställer för vetenskapligt |
||||||||
arbete ........................ |
87 |
51 |
24 |
6 |
15 |
23 |
206 |
610,000 |
Undervisningsanstalter...... |
J ,958 |
967 |
Ilo |
102 |
199 |
224 |
3,590 |
11,879,000 |
Armén och marinen......... |
3,370 |
It |
18,641 |
4,526 |
24 |
406 |
27,038 |
49,343,000 |
Riksdagens verk ............ |
31? |
10 |
64 |
10 |
33 |
26 |
455 |
1,775,000 |
. |
12,751 |
4,606 |
44.995 |
22,641 |
3,606 |
10,244 |
*, 98,843 |
;‘)204,442,000 |
Motsvarande siffror för de föregående år undersökningen omfattar, framgå
av bifogade tab. 3.
Till de i nämnda tabell redovisade statsinstitutionerna vore, för erhållande av
hela antalet inom statsförvaltningen anställd personal, ytterligare att lägga de s. k.
kristidskommissionerna. Antalet vid dessa ansiällda befattningshavare uppgick under
år 1918 i genomsnitt till 4,960, varav cirka 1.100 dock endast hade partiell sysselsättning.
Totalsumman utbetalad avlöning under månaderna januari—september utgjorde
9.212,400 kronor.
Uppgifterna angående antalet befattningshavare skulle som nämnt egentligen
avse ställningen vid varje års början. Beträffande åtskilliga personalgrupper, där
antalet anställda under olika årstider varit underkastat mer avsevärda växlingar,
hava emellertid vederbörande ämbetsverk självmant eller efter särskild anmodan
lämnat uppgifter angående medeltalet anställda under de olika åren, och hava dessa
medeltal i sådana fall lagts till grund för de verkställda beräkningarna angående
ifrågavarande löntagares genomsnittliga löneinkomster.
Vad de utbetalade lönebeloppen beträffar, hava de från olika ämbetsverk
inkomna uppgifterna icke alltid varit fullt jämförbara, enär vissa verk uppenbar^-,
ligen utan vidare sovring redovisat de i räkenskaperna upptagna siffrorna för av
personalen uppburna och utkvitterade löner, medan andra verk däremot vid beräk
*)
Under beteckningen befattningar av högre grad innefattas i huvudsak sådana tjänster
för vilka såsom grundläggande kompetensvillkor fordr-is realskoleexamen eller högre examen,
^Statens järnvägars tillfälliga personal ej medräknad.
8) Uppgifter saknas beträffande statens vattenfallsverk (lönesumma för år 1917 pirka t */a
miljoner kronor.)
7
Kungl. Maj ts proposition Nr 225.
ningen av nämnda belopp närmast synas hava utgått från gällande lönestatei.
Skiljaktigheterna mellan dessa beräkningssätt framträda särskilt i sådana fall, där
ett eller annat lönebelopp inbesparats till statsverket till löljd av vakans, tjänstledighet
eller dylik orsak. Då emellertid inom varje särskilt verk de olika årens
lönesummor i regel givetvis redovisats enligt enahanda grunder, kunna nu berörda
skiljaktigbeter icke tillmätas någon nämnvärd betydelse för föreliggande statistik,
i vad den avser att belysa lönenivåns förändringar under de olika åren.
Den anbefallda fördelningen efter olika grupper av befattningshavare har av
vissa ämbetsverk fullföljts tämligen in i detalj, sa att samtliga förekommande
tjänste- och lönegrader var för sig specificerats, medan däremot i andra fall endast
mera summariska siffror kunnat erhallas. I regel bar dock åtminstone manlig och
kvinnlig samt ordinarie och extra personal redovisats var för sig. I den mån det
inkomna materialet så medgivit, hava sedermera för de olika grupperna av befattningshavare
uträknats dels de genomsnittliga löneinkomsterna för vart och ett av
åren 1913—1918, dels ock lönenivåns höjning eller sänkning under vält och ett av
ifrågavarande år, med utgångspunkt tran 1913. I tab. 4, där resultaten av dessa
beräkningar framlagts, hava emellertid siffrorna för aren 1914 1916 uteslutits
såsom med hänsyn till utredningens praktiska syften mindre betydelsefulla. De
variationer, som lönenivån under åren 1914 och 1915 företer, äro åtminstone beträffande
å stat uppförda befattningshavare i regel att tillskriva rena tillfälligheter,
enär någon reglering av statstjänstemannens löner med hänsyn till krigstidsförhällandena
under dessa år ej förekom. Den för år 1916 beviljade krigstidshjälpen
kom också endast ett begränsat antal löntagare (familjeförsörjare inom de lägsta
inkomstgrupperna) till godo. Först i och med de av 1917 års riksdag beslutade
krigstidstil läggen är det, som en genomgående höjning av lönenivån framträder.
Beträffande de i tab. 4 under rubriken »antal befattningshavare» anförda
siffrorna är att mål ka, att dessa siffror kunna tillmätas betydelse allenast för att
bedöma, hur stort material i varje fall ligger till grund för de verkställda medeltalsberäkningarna.
Däremot utvisa de.-sa sifiror icke alltid hela antal''t i statsförvaltningen
anställda personer inom respektive grader, enär vid materialets sammanställning
uppgifterna från en eller annan myndighet stundom mast lämnas ur räkningen
på grund av otillräcklig specificering eller andra bristfälligheter. Med hänsyn
därtill att inga medeltal ansetts böra beräknas annat än för sådana grupper,
som kunnat betraktas som någorlunda homogena och representativa, hava vidare
måst lämnas å sido åtskilliga befattningshavare, som icke för sig synts kunna
redovisas som särskilda grupper och ej heller lämpligen sammanföras med andra
grupper.
Nyssnämnda hänsyn till materialets homogenitet har även föranlett, att befattningshavare,
tillhörande skilda stater och karer, ej kunnat i den omfattning,
som ur överskådlighetens synpunkt varit önskvärt, sammanföras i större grupper.
Särskilt inom lokalförvaltningen bar det med hänsyn till de väsentligen olikartade
lönelyper, som på olika områden förekomma, i regel befunnits lämpligast att redovisa
de särskilda staterna och karerna var tör sig. Do centrala ämbetsvoi ken.
vilkas löner numera äro i huvudsak enhetligt reglerade, hava däremot utan olägenhet
ansetts kunna behandlas såsom en enda grupp.
I För erhållande av medeltal, avseende den genomsnittliga lönenivån inom
»tatsförvaltningens samtliga grupper, hava emellertid de olika, i tab. 2 redovisade
8 Kungi. Maj:ts proposition Nr 225.
kategorierna av befattningshavare sammanförts i vissa större huvudgrupper, såsom
av nedanstående sammanställning framgår:
j _ Genomsnittlig löneinkomst per månad |
Ökning i % från 1913 |
till |
||||||||
j 1913 |
1914 |
1915 |
1916 |
1917 |
1918 |
1914 |
1915 |
1916 |
1917 |
1918 |
! 1 Manliga, ordinarie |
||||||||||
| av högre grad .......,..........j 340 |
343 |
348 |
350 |
400 |
515 |
1 |
2 |
3 |
18 |
61 |
101 |
no |
119 |
151 |
205 |
3 |
12 |
21 |
54 |
109 |
|
Manliga, extru |
||||||||||
av högre grad ............... 101 |
105 |
106 |
108 |
134 |
180 |
4 |
5 |
- |
33 |
78 |
» lägre » ..................: 86 |
87 |
93 |
108 |
144 |
202 |
1 |
8 |
26 |
67 |
135 |
i Kvinnliga ordinarie ...............i 129 |
130 |
132 |
134 |
156 |
216 |
1 |
2 |
4 |
21 |
67 |
» extra.....................j 46 |
50 |
53 |
56 |
73 |
no |
9 |
15 |
22 |
59 |
139 |
Samtliga grupper 124 |
126 |
132 |
139 |
171 |
232 |
2 |
12 |
38 |
87 |
Sedan de här ifrågavarande uppgifterna i oktober 1918 infordrades från de
olika ämbetsverken, tillkom urtima riksdagens beslut om extra krigstidstillägg och
krigstidshjälp, vilket för samtliga befattningshavare medförde en avsevärd ökning
av löneinkomsterna, utöver vad förut kunnat beräknas. För ett riktigt bedömande
av statsfunktionärernas inkomstförhållanden under år 1918 måste dessa extra tillägg
givetvis tagas med i räkningen. Att till samtliga ämbetsverk göra en ny hänvändelse
för erhållande av kompletterande uppgifter i detta hänseende hade med
hänsyn till den knappa tid, som stått till buds för utredningens utförande, icke
varit möjligt, utan har socialstyrelsen för bedömande av den ytterligare förhöjning
av 1918 års lönenivå, som blev en följd av urtima riksdagens beslut, fått inskränka
sig till en representativ undersökning, avseende tre av de största tjänstemannakårerna,
nämligen post- och telegrafverkens samt statens järnvägars personal.
Denna specialundersöknings huvudresultat föreligga i efterföljande sammanställning,
där de nyssnämnda kommunikationsverkens personal sammanförts i vissa grupper,
av vilka de tre första ungefärligen kunna anses motsvara de centrala ämbetsverkens
tredje, andra och första lönegrader.x).
'') Med hänsyn till undersökningens avsedda, representativa karakter hava i tablån ej med
tagits vissa personalgrupper, vilkas löneinkomster i väsentlig grad bero av andra faktorer än
övriga statsfunktionärers, såsom telegrafverkets provisionsberättigade tjänstemän (kommissarier)
och växelstationsföreståndare, verkstads- och linjearbetare vid telegrafverket och statens järnvägar
samt järnvägarnas tillfälliga personal.
Kungl. Maj:ts proposition AV 225.
y
Antal befatt-ningshavare |
Genomsnittlig löne-inkomst per år |
Lönestegring |
Lönestegring |
||||
1913 |
1918 |
1913 |
1918 |
||||
utan |
med |
utan | |
med |
||||
inräknande av extra krigs-tidstillägg och krigstidshjälp |
|||||||
44 |
55 |
7,881 |
10,386 |
11,392 |
32 |
45 |
10 |
192 |
239 |
6,157 |
8,186 |
9,177 |
33 |
49 |
12 |
419 |
477 |
4,993 |
6,878 |
7,863 |
38 |
58 |
14 |
632 |
859 |
3,981 |
5,746 |
6,575 |
44 |
65 |
14 |
1,694 |
1,913 |
2,860 |
4,171 |
4,958 |
46 |
73 |
19 |
2,981 |
3,543 |
3,684 |
5,285 |
6,125 |
44 |
66 |
16 |
15,854 |
21,777 |
1,577 |
2,983 |
3,575 |
89 |
127 |
20 |
281 |
381 |
1,620 |
3,022 |
3,690 |
87 |
128 |
22 |
1 5,119 |
8,803 |
877 |
1,979 |
2,469 |
126 |
182 |
25 |
1 1,911 |
2,667 |
1,575 |
2,475 |
2,961 |
57 |
88 |
20 |
! 2,151 |
4,480 |
801 |
1,792 |
2,208 |
124 |
176 |
23 |
Personalgrupper vid kommunikationsverken -
Ordinarie tjänstemän av högre grad:
Byråchefer och likställda (post-, telegraf-
och trafikdirektörer m. fl.)
Sekreterare, överkontrollörer, telegraf-
och trafikinspektörer o. d.
ter o. d..................................
Förste postexpeditörer, förste stationsskrivare
o. d...................
Postexpeditörer, telegrafassistenter,
stationsskrivare o. d................
Föreslående tjänstemannagrupper
tillsammantagna .....................
Extra tjänstemän av högre grad.
» » » lägre »
extra .....
Enligt vad av tabellen framgår, medförde urtima riksdagens beslut om extra
dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åtminstone för kommunikationsverkens vidkommande
en genomsnittlig förhöjning av löneinkomsterna under år 1918 med 10—20 procent
för ordinarie manliga tjänstemän av högre grad och 20—25 procent för övriga
grupper av befattningshavare.
På grund av undersökningens summariska karaktär och skyndsamma bedrivande
har det givetvis icke kunnat bliva fråga om att med den här lämnade
översikten åstadkomma en verklig lönestatistik på hithörande område utan endast
att erhålla ett siffermässigt uttryck för lönenivåns förskjutningar under kristiden
för olika grupper av befattningshavare. De framräknade genomsnittliga löneinkomsterna
per månad och år kunna uppenbarligen icke göra anspråk på full exakthet,
men tordo dock i stort sett giva ett tillräckligt troget uttryck för lönestandarden
inom respektive grupper.
liihang till riksdagens protokoll lull). 1 samt. 197 höft. i Bilaga till Nr 225.)
10
Kungl. Majds proposition Nr 225.
Tab. 1. Löneinkomsternas stegring1 för förvaltningspersonal inom
i | 2 |
1 3 |
! * |
| 5 |
I 6 |
1 7 |
1 8 |
I » |
|
1 |
M ä |
11 |
||||||
! Antal |
j------ |
— |
||||||
j före- |
j Medeltal |
Genomsnittlig lönein- |
Ökning i % |
|||||
I ta? |
; anställda |
komet per män ad |
från 1913 till |
|||||
f |
1913 |
j 1918 |
1913 |
1917 |
1 1918 |
1917 |
( 1918 |
|
Teknisk förvaltningspersonal. |
'' |
1 |
| i |
f |
||||
1 |
Malmbrytning och metallindustri...... 2251 1 97.'' |
j 2 835 |
235 |
322 |
387| 37 |
65 |
||
1 2 |
Jord- och stenindustri .................J4j 143! 137 |
284 |
353 |
438 |
2i |
52 |
||
1 3 |
Träindustri.................................... 26 83? 86 |
220 |
299 |
376! 36 |
i 64 |
|||
i 4 |
Pappers- och grafisk industri ......... 75 |
208; 245 |
365 |
503! 561 |
QC |
54 |
||
5 |
Livsmedelsindustri ....................... 831 292| 301 |
314 |
414 |
482! 32 |
54 |
|||
i 6 |
Textil- och beklädnadsindustri......... 108 |
325 |
! 323 |
284 |
460 |
479 |
62 |
69 |
1 7 |
Läder-, hår- och gummivaruindustri 25 |
71 |
1 81 |
277 |
449 |
518 |
62 |
87 |
8 |
Kemisk-teknisk industri.................. 08 |
178| 246 |
323 |
480 |
509 |
58 |
||
9 |
Byggnadsverksamhet ..................... 15 |
42; 65 |
229 |
3511 450 |
97 |
|||
10 |
Kraft-, belysnings-och vattenverk m.m. 74! 597! 714 |
234 |
292| 405 |
25 |
73 |
|||
11 |
Handel och varulager..................... 26 |
79; 86 |
312 |
404 |
474 |
52j |
||
12 |
Järnvägsdrift................................ 38 1491 179 |
277 |
362 |
476 |
31 |
72 |
||
13 |
Annan land- och sjötransport ......... |
13 |
14 |
291 |
296 |
434 |
2 |
49 |
ld |
Försäkringsanstalter .................... i |
28! 29 |
419 |
571 |
685; 36 |
63 |
||
1 15 |
Summa |
4183 |
5 341 |
261 |
354 |
424 |
36 |
62 |
Kontorspersonal. |
||||||||
16 |
Malmbrytning och ■ metallindustri...... 277 |
1 842! 2 802 |
171 |
229 |
284 |
34 |
66 |
|
11 |
Jord- och stenindustri.................... 73 |
281 292 |
187 |
230 |
270 |
23 |
44 |
|
118 |
Träindustri.................................... 90 |
311 |
351 |
178 |
250 |
306 |
40 |
72 |
19 |
Pappers- och grafisk industri ......... 131 |
711 |
867 |
215 |
279 344 |
30 |
60 |
|
i 20 |
Livsmedelsindustri ........................ 167 |
704! 672 |
218 |
292 |
364 |
34 |
67 |
|
i*j |
Textil- och beklädnadsindustri......... 184 |
i 001 |
984 |
171 |
243 |
287 |
42 |
68 |
22 |
Läder-, hår- och gummivaruindustri 62 |
260 |
282 |
174 |
282 |
299 |
62 |
72 |
2a |
Kemisk teknisk industri.................. 78 |
337 |
441 |
210 |
267 |
338 |
27 |
61 |
2 4 |
Byggnadsverksamhet ..................... 25 |
42 55 |
137 |
192 |
222 |
40 |
62 |
|
25 |
Kraft-, belysnings- och vattenverk m. m.: 88 |
619 927 |
173 |
202 |
281 |
17 |
62 |
|
26 |
Handel och varulager..................... 747 |
2 9141 3 077 |
186 |
296 |
333 |
69 |
79 |
|
2 7 |
Järnvägsdrift................................ 66 |
2 319 |
2 730 |
179 |
229 |
295 |
28 |
65 |
28 |
Annan land- och sjötransport......... 36 |
176 |
217 |
182 |
319 |
361 |
76 |
98 |
29 |
Banker ...................................... 64 |
2 661 |
4 403 |
210 |
267 |
350 |
27 |
67 |
30 |
Försäkringsanstalter .................... 58 |
710 |
969 |
258 |
307 |
380 |
19 |
47 |
31 j |
Summa '' 2146 |
14 888 |
19 069 |
192 |
260 |
322 |
35 |
68 |
i 82] |
Butikspersonal 1211 |
2 617 |
2 771 |
no |
160 |
197 |
45 |
79 |
Kungl. Majits proposition Nr 225.
11
olika näringsgrupper under perioden 1913—januari/september 1918.
10 1 |
11 |
12 |
13 1 |
14 ] |
15 |
16 |
17 | |
18 ! 10 I |
20 | 21 | |
22 1 |
28 |
'' |
K v |
n n |
o r |
Tills |
ammans |
||||||
Medeltal |
Genomsnittlig lönein- |
Ökning i % |
Medeltal i Genomsnittlig lönein- |
Ökning i % |
|||||||
anställda |
komet per månad |
från 1913 tiU |
anställda j konist per månad |
från 1913 till |
|||||||
1913 |
1918 |
1913 |
1917 |
1918 |
1917 |
1918 |
1913 |
1918 | 1913 |
1917 | 1918 |
1917 |
1918 |
. •28 |
75 |
95 |
116 |
137 |
22 |
44\ |
2159 |
3 474 227 |
^ '' 1 303: 372! |
34 |
64 |
_ |
_ |
_ |
143 |
137; 284 |
353! 438 |
24 |
54 |
||||
1 |
l |
_ |
_ |
_ |
_ |
I |
S4 |
87! 219 |
297 373 |
36 |
70 |
! — |
1 |
_ |
__ |
— |
_ |
— |
210 |
248! 362 |
500 556 |
38 |
54 |
6 |
7 |
91 |
117 |
149 |
29 |
64 |
298 |
308! 310 |
408 475 |
32 |
53 |
i 46 |
44 |
103 |
131 |
172 |
27 |
67 |
370 |
374! 262 |
419! 436 |
60 |
66 |
i 13 9 |
15 |
92 |
102 |
144 |
11: 57 |
100 |
116: 242 |
364; 435 |
50 |
SO |
|
18 |
94 |
122 |
175 |
30 |
86 |
187 |
264 312 |
453! 486 |
45 |
56 |
|
_ |
_ |
_ |
— |
42 |
65; 229 |
351 450 |
53 |
97 |
|||
j 30 5 |
25 |
no |
144 |
205 |
31\ 86 |
627 |
739; 228 |
287; 398 |
26 |
75 |
|
4 |
93 |
160 |
156 |
72 68 |
84 |
90 299! 390; 460 |
30 |
54 |
|||
1 |
1 |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
150 |
180 276 |
361 475 |
31 |
72 |
_ |
_ |
__ |
_ |
_ |
13 |
14! 291 |
296! 434 |
2 |
49 |
||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
28 |
29| 419| 5711 685 |
36 |
63 |
||
138 |
191 100 |
125 |
160 |
25‘ 60 t |
4496 |
6125* 252 |
336 406 j |
33 61 |
|||
334 |
636! 97 |
128 |
162 |
32 |
. 67 |
2 741 |
4 499! 162 |
| 217! 276 |
34 |
70 |
|
49 |
73 |
91 |
121 |
.141 |
33 |
55 |
347 |
368! 175! 210! 244 |
20 |
39 |
|
i 53 |
84i 92 |
116 |
154 |
26 |
67 |
364 |
439! 1661 226; 276 |
36 |
66 |
||
! 208 |
314! 112 |
126 |
175 |
13 |
56 |
962 |
1274: 189| 239| • 297 |
27 |
57 |
||
j 178 |
203! 94 |
132 |
171 |
40 |
82 |
906 |
900; 191! 255; 318 |
34 |
67 |
||
465 |
557 83 |
in |
137 |
34 |
83 |
1 510 |
1585 144 |
1981 234 |
38 |
63 |
|
[ 158 |
177 |
87 |
127 |
159 |
46 |
443 |
490'' 141 |
2241 244 |
59 |
73 |
|
135 |
170 |
91 |
140 |
182 |
55 |
100 |
472 |
647 176: 242! 296 |
38 |
68 |
|
I 12 |
19 |
107 |
143 |
197 |
34 |
84 |
55 |
75] 130| 179! 215 |
38 |
65 |
|
140 |
272 |
106 |
131 |
171 |
24\ 61 |
759 |
1 209; 161 |
188; 256 |
17 |
59 |
|
i 1 088 |
1 288 |
96 |
136 |
172 |
42 |
79 |
4 278 |
4 907! 159) 241! 276 |
52 |
74 |
|
49 |
59 |
124 |
161 |
213 |
30 72 |
2 368! 2 789! 178! 228; 293 |
28 |
65 |
|||
t 33 59 |
99 |
189 |
211 |
9 It 113 |
219 |
2871 168 |
288| 326 |
71 |
94 |
||
793 |
1 528 |
120 |
153 |
211 |
28 78 |
3 454 5 9311 189 |
2391 314; 26 |
66 |
|||
j 5551 908 |
132 |
163 |
201 |
23 |
52 |
1 323 |
1 959] 199 |
2391 291 |
20 |
46 |
|
4 250 |
6347 |
105 |
139 |
182 |
32 |
73 |
20 201 27 8591 172 1 |
230 286 |
34 |
66 |
|
2 080 |
2 285 |
78 |
100 |
125 |
37 71 |
5 253 |
0107 »7 139 lfttt |
43 74 |
i
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
11
15
16
17
18
I 9
20
21
22
23
24
26
26
27
28
2 9
30
31
32
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225-
Tab. 2. Löneinkomsternas stegring för arbetare inom olika
1 |
* |
* |
5 |
6 |
i |
1 » |
|||
i |
Samtliga företag |
||||||||
Näringsgrenar |
Antal |
Medeltal |
Genomsnittlig |
löne- |
Ökning (%) |
||||
företag |
inkomst per |
månad |
från 1913 till |
||||||
1913 |
1918 |
1913 |
1917 |
1918 |
1917 |
1918 |
|||
1 |
Malmbrytning och metallindustri ... |
326 |
62,850 |
71,111 |
102 |
150 |
194 |
47 |
90 |
2 |
Jord- och stenindustri .................. |
93 |
13,984 |
11,664 |
83 |
116 |
161 |
41 |
96 |
8 |
Träindustri ................................. |
113 |
15,055 |
15,017 |
83 |
121 |
158 |
46 |
91 |
4 |
Pappers- och grafisk industri......... |
142 |
19,084 |
20,403 |
98 |
135 |
181 |
38 |
86 |
5 |
Livsmedelsindustri........................ |
245 |
11,700 |
9,666 |
96 |
136 |
163 |
43 |
71 |
6 |
Textil- och beklädnadsindustri ...... |
231 |
23,717 |
18,963 |
61 |
81 |
98 |
33 |
61 |
7 |
Läder-, hår- och gummivaruindustri |
88 |
7,010 |
6,199 |
77 |
109 |
153 |
42 |
99 |
8 |
Kemisk-teknisk industri ............... |
79 |
9,913 |
11,329 |
75 |
107 |
139 |
43 |
87 |
9 |
Byggnadsverksamhet..................... |
70 |
2,911 |
2,286 |
129 |
174 |
230 |
36 |
78 |
10 |
Kraft-, belysnings- o. vattenverk m.m. |
118 |
10,109 |
12,000 |
107 |
154 |
215 |
44 |
101 |
11 |
Handel och varulager .................. |
543 |
4,159 |
4,627 |
91 |
130 |
165 |
43 |
82 |
12 |
Land- och sjötransport................. |
112 |
18,316 |
20,769 |
99 |
141 |
197 |
41 |
98 |
13 |
• Summa |
2,163 |
198,808! 204 034 |
91 |
131 |
174 |
44 |
91 |
1 Av hänsyn till det ringa antalet arbetare har någon beräkning av genomsnittsinkomsterna ej verkställt*
Kung!. Maj:ts proposition Nr 225.
ia
näringsgrupper under perioden 1913—januari/september 1918.
10 |
ii |
12 |
13 |
14 1 |
15 |
16 |
i? |
18 |
19 |
20 |
21 j |
|
Företag med redovisat antal dagsverken |
Företag med r |
edovisat |
antal arbetstimmar |
|||||||||
Medeltal arbetare 1918 |
Genomsnittlig löneinkomst |
Ökning (%) |
Medeltal arbetare 1918 |
Genomsnittlig löne-inkomst per timme |
Ökning {%) |
|||||||
1913 |
1917 |
1918 |
1917 |
1918 |
1913 |
1917 |
1918 |
1917 |
1918 |
|||
52,743 |
4.85 |
6.41 |
8.18 |
J 47 |
88 |
18,368 |
0.44 |
0.72 |
0.94 |
64 |
114 |
L |
11,222 |
3.52 |
5.08 |
7.02 |
44 |
99 |
442 |
0.8 7 |
0.51 |
0.69 |
38 |
86 |
2r 1 |
13,783 |
3.76 |
5.68 |
7.47 |
50 |
99 |
1,234 |
0.40 |
0.69 |
0.79 |
48 |
98 |
3 |
18,392 |
4.10 |
5.68 |
7.51 |
39 |
83 |
2,011 |
0.40 |
0.57 |
0.72 |
43 |
80 |
4 |
8,023 |
3.80 |
0.84 |
6.4 8 |
4t |
71 |
1,643 |
0.46 |
0.69 |
0.84 |
50 |
83 |
5 |
15,918 |
2.56 |
3.81 |
4.76 |
49 |
86 |
3,045 |
0.26 |
0.89 |
0.52 |
50 |
100 |
6 |
5,668 |
3.82 |
4.65 |
6.61 |
40 |
99 |
531 |
0.81 |
0.43 |
0.68 |
26 |
85 |
7 |
11,295 |
3.12 |
4-71 |
6.92 |
Öl |
122 |
''34 |
— |
— |
— |
—; |
— • |
s: |
1,006 |
5.41 |
7.91 |
10.14 |
46 |
87 |
1,280 |
0.56 |
0.71 |
1.06 |
27 |
89 |
9 |
10,281 |
4.12 |
6.io |
8.86 |
48 |
103 |
1,719 |
0.66 |
0.77 |
1.09 |
38 |
95 |
10 |
4,627 |
3.82 |
5.41 |
7.17 |
42 |
88 |
— |
— |
1 |
— |
! |
~ |
11; i- |
19,038 |
3.86 |
6.52 |
7.61 |
i 43 |
97 |
1,731 |
0.61 |
0.8 0 |
1.82 |
_£1 |
116 |
H |
171,996 |
3 80 |
5.(8 |
7 45 |
47 |
96 |
82,038 |
0 48 |
0.67 |
! 0 96 |
! 56 |
! 109 |
ia! |
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225-
Tab. 3. Antal redovisade befattningshavare och till dem utbetalad avlöning inom
:
t!
9 j 10 j 11
13 | 18
Ämbetsverk, stater
och kårer
ordinarie
Manliga befattningshavare
av högre grad av lägre grad
extra
Kvinnliga befattningshavare
ordinarie
extra
ordinarie
extra
1 |
| 1913 J 1918 j 1913 |
1918 |
|||
i 1 i |
Centrala ämbetsverk |
| 6631 |
| 900 |
790 |
I 879 |
! o |
Högsta domstolen......... |
66- |
741 |
8 |
1 ii |
? 3 |
Regeringsrätten............ |
7« |
é |
||
! 4 |
J ustitiekanslärsämbetet... |
3 |
3 |
O |
9 |
1 5 |
Justitiedepartementet ... |
9 |
ii! |
3 |
3 |
i o |
Utrikes *> - |
20: |
20: |
5 |
13 |
i 7 |
Lantförsvars » |
9 |
17! |
14 |
6i |
! 8 |
Sjöförsvars » |
5 |
9: |
7 |
|
1 9 |
Civil » |
15 |
28'' |
22 |
12'' |
Ilo |
Finans » |
8 |
16 |
11 |
8 |
In |
Ecklesiastik » |
12 |
221 |
28 |
17! |
j 12 |
Jordbruks » |
7: |
16 |
11 |
8 |
i 13 |
Hovrätterna................. |
86 |
92! |
96 |
97'' |
jl4 |
Fångvårdsstyrelsen ...... |
11 |
13! |
5 |
6! |
■15 |
Arméförvaltningen......... |
321 |
33; |
31 |
31 |
■16 |
Marinförvaltningen ...... |
17 |
19; |
43 |
63 |
117 |
Lotsstyrelsen .............. |
14'' |
16; |
12 |
10 |
jl8 |
Väg-och vattenbyggnads- |
||||
styrelsen ................... |
12! |
121 |
19 |
16. |
|
119 |
Medicinalstyrelsen......... |
18 |
26! |
23 |
40 |
■20 |
Försäkringsrådet ......... |
-1 |
5| |
7 |
|
•21 |
Riksförsäkringsanstalten . |
8 |
32 |
7 |
49 |
f 2 2 |
Socialstyrelsen ........... |
16 |
19! |
13 |
9 |
] 2 3 |
Pensionsstyrelsen ......... |
3! |
371 |
10 |
19 |
;24 |
Försäkringsinspektionen. |
4 |
4 |
3 |
5 |
:25 |
Kammarkollegium......... |
15 |
16! |
24 |
31 |
126 |
Statskontoret ............... |
21 |
23 |
30 |
21 |
j27 |
Mynt- o. justeringsverket |
5 |
5 |
3 |
7 |
12 8 |
Kommerskollegium ...... |
24 |
31! |
22 |
17 |
|2D |
Kammarrätten................ |
39 |
43; |
47 |
47* |
(so |
Generaltullstyrelsen ...... |
31 |
38j |
107 |
88 |
13 |
Statistiska centralbyrån . |
12 |
13! |
9 |
13 |
j S 2 |
Byggnadsstyrelsen......... |
6 |
18! |
31 |
29 |
•33 |
Postsparbanken ............ |
16 |
25! |
6 |
15 |
184 ( |
Patent- och registrerings- |
||||
verket ................... |
16 |
40| |
48'' |
31 |
|
•35 |
Bankinspektionen ......... |
ll |
1 |
6! |
6 |
;36 |
Kontrollstyrelsen ......... |
4 |
10I |
3'' |
9 |
i3 7 |
Riksarkivet.............. |
9: |
9 |
7 |
9! |
;38 |
Kungliga biblioteket...... |
13 |
13| |
8 |
6| |
3 9 |
Statenshistoriska museum |
4 |
41 |
5 |
41 |
:40 |
Nationalmuseum............ |
4 |
51 |
4 |
8! |
41 |
Läroverksöverstyrelsen... |
7 |
9| |
5 |
5! |
42 |
Skolöverstyrelsen ......... |
-1 |
10! |
_ |
16i |
43 |
Domänstvrelsen____ |
17 |
18 |
9 |
10; |
44 |
Lantbruksstvrelsen |
5 |
6 |
2 |
4! |
1913 { |
1918 j 1913 j |
1918 j |
1913 |
1918 |
j 1913 |
1918 |
|
167 |
202 |
232 |
259 |
182 |
337 |
( 330 |
662 |
8 |
9 |
—; |
— |
12 |
12 |
i 2 |
4 |
2 |
2 |
—; |
— |
— |
_ |
||
1 |
1 |
1 |
1, |
— |
| |
1 |
l |
2 |
3 |
2: |
l! |
2 |
3 |
||
6. |
8 |
4 |
4 |
— |
12 |
11 |
14 |
2 |
3 |
2 |
2 |
— |
4) 3 |
_ |
|
i |
2 |
— |
-! |
— |
2! - |
_ |
|
5 |
8 |
7* |
Öl |
— |
9 |
! 7 |
1 |
2 |
4 |
5" |
2 |
— |
7 |
2 |
3 |
a |
5 |
21 |
n |
16! — |
_ |
||
2 |
3 |
V |
1 |
— |
4! 4 |
_ |
|
17'' |
17 |
2 |
1 |
18 |
19; 3 |
12 |
|
3 |
3 |
—1 |
1 |
2 |
— |
3 |
|
7 |
T |
3 |
3 |
14 |
26 |
3 |
18 |
7- |
7 |
5 |
8: |
4 |
5 |
7 |
17 |
3 |
31 |
1 |
1 |
2 |
2 |
— |
— |
3: |
3: |
_1 |
_. |
5 |
5 |
2 |
3 |
4 |
7 |
6 |
11 |
— |
12 |
7 |
13 |
—• |
1 |
— |
1 |
— |
2'' — |
_ |
|
2 |
5j |
-1 |
—! |
— |
63 |
12 |
127 |
2 |
—! |
1 |
u |
24! 39 |
26 |
||
. —1 |
5: |
3 |
4; |
— |
92! 7 |
122 |
|
i |
1 |
—i |
-i |
1 |
1 |
_ |
1 |
6 |
5 |
21 |
3 |
3 |
3 |
1 |
12 |
7 |
7" |
—; |
-'' |
3 |
3 |
8 |
13 |
— |
-i |
126: |
145 |
— |
— |
1 |
3 |
4 |
4 |
-1 |
—! |
10 |
14 |
15 |
22 |
0 |
5 |
— |
_i |
6 |
13 |
7 |
10 |
8 |
8 |
15j |
14 |
2 |
20 |
23 |
23 |
2 |
3 |
2 |
—: |
- |
28 |
68 |
48 |
2 '' |
2 |
3 |
5 |
— |
4 |
2 |
2 |
O 1 |
6 |
2; |
4: |
53 |
t>7 |
34 |
74 |
4! |
5 |
0 |
6 |
1 |
17 |
13 |
11 |
1 |
1 |
il |
2 |
— |
_ |
1 |
|
1: |
3! |
-i |
— |
L |
15 |
||
4: |
4; |
3! |
3: |
2 |
3 |
||
5" |
51 |
41 |
6 |
1 |
1 |
10 |
9 |
2j |
21 |
8i |
8l |
1 |
1 |
8 |
11 |
15'' |
15) |
12! |
121 |
— |
— |
4 |
3 |
1 |
lj |
—! |
1! |
3 |
3 |
— |
1 |
—! |
2! |
—i |
-1 |
— |
6 |
_ |
1 |
3! |
3 |
2; |
2'' |
9 |
16 |
8 |
17 |
V |
2 |
-1 |
—! |
4 |
11 |
— |
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
olika grenar av statsförvaltningen under perioden 1913 -januari/september 1918.
■ 14 1 |
15 |
16 |
is [ |
in H no |
21 T o t a 1 s u m 1914 |
22 |
23 |
24 | |
25 |
||
Hela 1913 |
intalet 1914 |
redovisade befattningshavare , , ■ Hi~ 1915 i 1916 i 1917 j 1918 i! 1913 1 i 1 il |
ma utbetalad a 1915 j 1916 1 |
visning 1917 |
■/.—co/o 1918 |
||||||
2,364 |
i 2,591 |
] 2,85ö\ |
3,097 |
3,169 |
3,439 |
6,748,462 |
7,314,830] |
7,922,200 |
8,465,268 |
9,858,647 |
9,850,197 |
96 |
97 |
981 |
102 |
109 |
no) |
616,848 |
618,685 |
619,489 |
663,441 |
715,537 |
644,354 |
9 |
91 |
9 |
9 |
9 |
91 |
93,700 |
93,700, |
93,800 |
94,140 |
94,730 |
82,972 |
8 |
8! |
81 |
8 |
8 |
8! |
26,151. |
26,096! |
25,911 |
26,298 |
29,517 |
26,932 |
18 |
18 |
16 |
17 |
18 |
21 |
83,195 |
81,445 |
68,595 |
69,645 |
78,939 |
99,189 |
46 |
49 |
55 |
59 |
68 |
71 |
162,221 |
L66,337 |
175,212 |
188,529 |
241,418 |
257,941 |
30 |
31 |
31 |
27 |
30 |
32 |
93.965 |
95,5881 |
101,598 |
102,136 |
126,737 |
141,402 |
13 |
13 |
14 |
14 |
15 |
18 |
55,770 |
55,770 |
58/270 |
57,270 |
66,825 |
85,127 |
56 |
61 |
70 |
66 |
64 |
63j |
218,358 |
220,464 |
229,018 |
235,501 |
254,289 |
281,927 |
28 |
28 |
29 |
31 |
34 |
40 |
93,396 |
95,741 |
95,474 |
98,544 |
120,768 |
118,298 |
56 |
53 |
5o" |
57 |
66 |
60 |
169,276 |
159,774 |
173,944 |
184,785 |
212,535 |
222,370 |
i 23 |
21 |
24 |
28 |
31 |
32 |
88,306 |
89,528; |
90,489 |
95,736 |
108,567 |
133,704 |
222 |
220 |
220 |
230 |
235 |
238 |
835,131 |
826,706! |
832,657 |
876,052 |
1,015,880 |
660,305 |
20 |
20 |
23 |
25 |
25 |
27 |
84,655 |
84,875; |
96,550 |
98,330 |
110,315 |
107,082 |
90 |
101 |
108 |
114 |
117 |
118 |
256,049 |
265,563 |
293,655 |
318,774 |
358,570 |
•346,465 |
83 |
103 |
105 |
in |
116 |
119 |
218,079 |
236,558 |
276,115 |
298,084 |
360,335 |
336.429 |
32 |
32 |
31 |
31 |
30 |
32 |
108,518 |
101,018! |
105,546 |
115,636 |
126,931 |
111,746 |
41 |
44 |
40 |
39 |
39 |
39 |
136,510 |
141,060! |
129,970 |
126,087 |
147,395 |
141,637 |
58 |
65 |
75 |
86 |
97 |
109 |
191,927 |
208,130! |
252,506 |
283,915 |
344,801 |
350,658 |
_ |
16 |
_ |
-! |
— |
— |
— |
81,390 |
||||
1 29 |
33 |
39 |
42 |
108 |
276 |
77,944 |
84,684, |
97,009 |
111,426 |
275,445 |
602,305 |
81 |
81 |
86 |
83 |
80 |
81 |
161,329 |
187,386! |
197,974 |
206,234 |
237,500 |
242,352 |
23 |
108 |
222 |
276 |
247 |
279 |
20,189 |
258,794! |
436,434 |
510,948 |
531,938 |
568,398 |
9 |
10 |
9 |
11 |
11 |
12 |
37,046 |
42,2561 |
38,837 |
43,629 |
48,940 |
44,302 |
51 |
55 |
60 |
73 |
72 |
70 |
160,024 |
165,959; |
172,433 |
201,246 |
245,727 |
233,044 |
69 |
71 |
69 |
67 |
66 |
67 |
185,398 |
203,3151 |
197,405 |
201,660 |
228,355 |
216,316 |
135 |
139 |
143 |
152 |
154 |
160 |
113,590 |
115,362! |
127,205 |
153,276 |
179,113 |
182,614 |
75 |
85 |
87 |
92 |
88 |
88 |
236,106 |
270,009, |
276,864 |
284,873 |
313,321 |
301,856 |
104 |
104 |
no |
120 |
in |
118 |
303,555 |
305,133 |
317,555 |
341,186 |
373,661 |
414,695 |
186 |
201 |
209 |
233 |
236 |
191 |
310,418 |
329,565 |
380,795 |
101,581 |
464,052 |
452,595 |
93 |
112 |
196 |
153 |
105 |
105 |
1 151,114 |
178,149 |
183,615 |
190,178 |
211,856 |
222,004 |
1 44 |
45 |
45 |
45 |
44 |
60 |
63,898 |
66,364j |
79,684 |
78,265 |
85,578 |
135,447 |
116 |
121 |
148 |
199 |
210 |
191 229,061 |
241,242! |
273,649 |
.348,8071 422,912 |
419,824 |
||
87 |
92 |
103 |
99 |
101 |
no |
268,935 |
292,839! |
361,056 |
358,677 |
421,912 |
381,955 |
9 |
8 |
9 |
8 |
9 |
n |
35,060 |
39,733 |
39,558 |
40,067 |
44,042 |
46,221 |
9 |
9 |
14 |
16 |
27 |
37 |
33,437 |
33,020 |
: 17,650 |
50,964 |
76,785 |
81,712 |
26 |
26 |
27 |
28 |
27 |
27 |
74,203 |
74,782| |
76,458 |
76,402 |
81,501 |
79,540 |
41 |
39 |
39 |
40 |
40 |
10 |
97,460 |
99,006 |
103,606 |
100,438 |
122,146 |
119,200 |
28 |
28 |
30 |
32 |
28 |
30 |
56,617 |
57,292! |
58,065 |
57,927 |
67,960 |
61,844 |
39 |
40 |
40 |
41 |
41 |
43 |
60,860 |
63,410 |
67,198 |
67,682 |
80,820 |
92,319 |
16 |
17 |
20 |
21 |
20 |
20 |
60.627 |
67,023; |
74,499 |
75,324 |
82,701 |
82,392 |
_ |
24 |
27 |
28 |
29 |
35 |
— |
77,788! |
84,607 |
85,181 |
99,446 |
103,132 |
48 |
51 |
50 |
54 |
61 |
66 |
155,830 |
165,790 |
160,990 |
172,670 |
203,320 |
119,360 |
12 |
13 |
17 |
18 |
22 |
23 |
55,760 |
59,935'' |
64,380 |
71,330 |
88,641 |
87.715 |
j.
i
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
2 0
21
22
>3
24
25
26
2 7
28
29
30
31
32
33
34
3 5
3 6
37
38
39
40
41
4 2
1 43
i 44 :
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
TAB. 3. (forts.). ANTAL REDOVISADE BEFATTNINGSHAVARE OCH TILL DEM UTBETALAD AVLÖNING
; 1 j i |
1 |
1 » |
1 B |
1 * |
1 5 |
1 « |
I 1 |
1 8 |
1 9 |
10 |
1 it |
1 12 |
1 13 |
Ämbetsverk, stater |
Manliga beta av högre grad |
ttningskavare av lägre grad |
Kvinnliga befattningshavare |
||||||||||
| ordinarie |
1 extra |
ordinarie |
extra |
ordinarie |
extra |
||||||||
1913 |
| 1918 |
1913 |
1918 |
1913 |
1918 |
1913 |
| 1918 |
1913 |
1918 |
1913 |
1918 |
||
Centrala ämbetsverk. |
! |
| |
| |
1 |
| |
| |
|||||||
(forts.) |
|||||||||||||
i |
Stuteriöverstyrelsen ...... |
2 |
C |
10 |
— |
1 |
1 |
_ |
_ |
1 |
1 |
||
2 |
Lantmäteristyrelsen ...... |
! 7 |
7 |
12 |
11 |
2 |
2 |
1 |
1 |
3 |
3 |
4 |
9 |
3 |
Sveriges geologiska un- |
| |
|||||||||||
dersökning ............... |
12 |
12 |
13 |
3c |
2 |
3 |
— |
— |
5 |
7 |
|||
4 |
Flottans pensionskassa... |
6 |
5 |
3 |
3 |
! |
1 |
_ |
! - |
2 |
2 |
||
6 |
Folkskollärames pen- |
||||||||||||
sionsinrättning ......... |
4 |
4 |
3 |
2 |
1 |
1 |
i |
— |
i |
2 |
i |
1 |
|
6 |
Statens biografbyrå ...... |
2 |
2 |
1 |
4 |
2 |
3 |
— |
i |
1 |
i |
1 |
|
7 |
Statens affärsverk.1 |
3,071 |
3,736 |
403 |
559 |
15,922 |
21,876 |
10,089 |
15,075 |
1,911 |
2,677 |
4,207 |
7,325 |
8 |
Postverket .................. |
1,335 |
1,414 |
44 |
147 |
2,314 |
2,834 |
343 |
217 |
334 |
388 |
9 |
141 |
9 |
Telegrafverket ............ |
287 |
331 |
49 |
86 |
439 |
609 |
1,981 |
3,260 |
1,364 |
1,952 |
3,979 |
6,710 |
Statens järnvägar: |
|||||||||||||
ordinarie och extra |
|||||||||||||
do |
personal .............. |
1,440 |
1,952 |
188 |
148 |
13,102 |
18,267 |
7,589 |
11,307 |
213 |
327 |
194 |
405 |
11 |
tillfällig personal ...... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
5,209 |
8 _ |
_ |
_ |
48 |
3 _ |
12 |
Statens vattenfallsverk .. |
9 |
39 |
122 |
178 |
67 |
166 |
176 |
291 |
— |
10 |
25 |
69 |
13 |
Lokalförvaltningen. |
2,210 |
2,306 |
2,478 |
2,127 |
3,927 |
4,048 |
2,466 |
2,663 |
121 |
121 |
1,241 |
1,518 |
14 |
Justitiestaten å landet... |
121 |
123 |
||||||||||
15 |
Krigsrätterna ............... |
6 |
1 |
43 |
94 |
— |
_ |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
|
16 |
Fångvårdsstaten ......... |
97 |
98 |
10 |
9 |
474 |
486 |
46 |
82 |
71 |
70 |
18 |
21 |
17 |
Lotsverket .................. |
13 |
13 |
4 |
3 |
1,514 |
1,473 |
— |
— |
13 |
10 |
3 |
3 |
18 |
Landsstaten.................. |
1,006 |
979 |
203 |
198 |
49 |
49 |
2 |
2 |
36 |
40 |
4 |
21 |
19 |
Väg- och vattenbyggnads- |
||||||||||||
staten ..................... |
14 |
14 |
— |
23 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
__ |
1 |
||
20 |
Vårdanstalter för sinnes- |
||||||||||||
sjuka........................ |
118 |
129 |
— |
— |
— |
— |
1,224 |
1,356 |
_ |
_ |
1,189 |
1,394 |
|
21 |
Yrkesinspektionen ...... |
20 |
18 |
2 |
3 |
18 |
18 |
_ |
_ |
1 |
1 |
1 |
|
22 |
Bergsstaten................. |
12 |
12 |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
|||
23 |
Tullstaten .................. |
462 |
504 |
333 |
338 |
1,374 |
1,417 |
880 |
921 |
_ |
|||
24 |
Kontrollstaten ............ |
— |
— |
1,505 |
1,096 |
_ |
_ |
||||||
26 |
Fartygsinspektionen..... |
— |
— |
— |
21 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
|||
26 |
Ecklesiastikstaten |
||||||||||||
(konsistorierna) ......... |
13 |
13 |
17 |
17 |
_ |
_ |
13 |
13 |
_ |
9 |
11 |
||
27 |
Folkskoleinspektionen ... |
— |
29 |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
||||
28 |
Landsarkiven ............... |
4 |
4 |
9 |
10 |
6 |
7 |
_ |
1 |
_ |
_ |
1 |
3 |
29 |
Skogsstaten.................. |
112 |
154 |
115 |
87 |
422 |
539 |
298 |
286 |
_ |
_ |
17 |
|
30 |
Lantbruks- och fiskeri- |
||||||||||||
administrationen ...... |
36 |
38 |
16 |
25 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
||||
31 |
Stuteristaten ............... |
10 |
11 |
— |
_ |
70 |
59 |
3 |
2 |
1 |
1 |
||
82 |
Veterinärstaten ............ |
32 |
32 |
_ |
,_ |
_l |
|||||||
88 |
Lantmäteristaten ......... |
134 |
134 |
2211 |
203 |
—j |
— |
- |
— |
— |
— |
16 |
451 |
1 Den tillfälliga personalen vid statens järnvägar är i vidstående summor ej medräknad.
17
Kungl. Maj;ts proposition Nr 225.
INOM OLIKA GRENAR AV STATSFÖRVALTNINGEN UNDER PERIODEN 1913-JANUARl/SEPTEMBER 1918.
j 1* |
15 |
16 |
17 |
la |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 J |
24 | |
25 |
|
1 | Hela i 1; |
antalet |
redovisade befattningshavare |
Totalsumma utbetalad a |
ridning |
||||||||
i 1913 |
1914 |
1915 |
1916 |
1917 |
1918 |
1913 |
1914 |
1915 |
1916 |
1917 |
*/i—3%1918 |
|
13 |
13 |
13 |
13 |
13 |
14 |
16,830 |
17,000 |
17,800 |
18,040 |
23,373 |
15,765 |
1 |
29 |
30 |
30 |
31 |
31 |
33 |
94,729 |
97,367 |
105,008 |
110,054 |
121,230 |
112,889 |
2 |
32 |
32 |
40 |
35 |
45 |
57 |
76,635 |
74,519 |
92,469 |
91,585 |
112,693 |
108,358 |
3 |
11 |
11 |
11 |
11 |
11 |
11 |
25,683 |
25,690 |
25,825 |
25,980 |
32,913 |
31,302 |
4 |
11 |
11 |
11 |
12 |
11 |
11 |
35,988 |
35,988 |
35,934 |
36,243 |
42,127 |
36,741 |
5 |
7 |
9 |
10 |
10 |
10 |
11 |
18,081 |
18,392 |
18,839 |
20,492 |
24,550 |
24,072 |
6 |
35,603 |
36,810 |
38,892 |
42,052 |
48,535 |
51,248 |
53,904,003 |
56 345,667 |
61,642,178 |
70,181035 |
100,234.602 |
‘‘102,788,578 |
7 |
4,379 |
4,419 |
5,094 |
5,033 |
5,122 |
5,141 |
9,962,260 |
10,610,460 |
11,569,460 |
12,249,532 |
14,544,370 |
14,635,293 |
8 |
8,099 |
8,559 |
9,347 |
10,105 |
11,594 |
12,948 |
8,644,348 |
9,417,372 |
10,223,792 |
11,474,865 |
15,959,031 |
18,725,544 |
9 |
J 22,726 |
23,393 |
23,958 |
26,394 |
31,182 |
32,406 |
34,478,595 |
35,342,335 |
38,763,826 |
45,285,938 |
68,063,301 |
69,427,741 |
10 |
5,257 |
5,294 |
6,070 |
7,834 |
5,988 |
8 _ |
6,085.656 |
6,499,001 |
7,169,924 |
10,101,268 |
10,171,404 |
11 |
|
399 |
439 |
493 |
520 |
637 |
753 |
818,800 |
975,500 |
1,085,100 |
1,170,700 |
1,667,900 |
12 |
|
12,443 |
12,547 |
12,828 |
13,076 |
12,992 |
12,783 |
18,234.682 |
18,623,066 |
21,896 693 |
23,823.957 |
28,219,529 |
27,281,156 |
13 |
121 |
121 |
121 |
122 |
122 |
123 |
739,000 |
739,000 |
739,000 |
746,500 |
841,930 |
759,552 |
14 |
49 |
48 |
46 |
95 |
95 |
95 |
40,203 |
38,347 |
37,035 |
111,350 |
131,471 |
149,551 |
15 |
716 |
731 |
733 |
728 |
732 |
766 |
1,172,466 |
1,201,381 |
1,326,902 |
1,377,293 |
1,627,204 |
1,770,440 |
16 |
1,547 |
1,522 |
1,523 |
1,489 |
1,487 |
1,502 |
916,830 |
933,585 |
3,037,999 |
3,944,109 |
4,434,863 |
2,770,874 |
17 |
1,300 |
1,317 |
1,315 |
1,319 |
1,341 |
1,289 |
4,120,057 |
4,252,288 |
4,264,309 |
4,278,011 |
4,895,542 |
4,933,586 |
18 |
14 |
21 |
22 |
27 |
35 |
38 |
30,000 |
62,700 |
68,400 |
86,400 |
126,630 |
136,462 |
19 |
2,531 |
2,565 |
2,732 |
2,814 |
2,861 |
2,879 |
1,802,911 |
1,892,824 |
2,056,255 |
2,154,491 |
2,941,398 |
3,760,120 |
20 |
41 |
41 |
42 |
43 |
42 |
4i |
143,475 |
143,022 |
146,425 |
151,199 |
170,031 |
187,265 |
21 |
12 |
12 |
12 |
12 |
12 |
12 |
39,625 |
39,625 |
41,625 |
41,612 |
47,201 |
48,975 |
22 |
3,019 |
3,082 |
3,120 |
3,072 |
3,193 |
3,180 |
5,416,400 |
5,495,130 |
6,084,055 |
6,507,324 |
7,565,513 |
7,519,459 |
28 |
1,505 |
1,485 |
1,427 |
1,402 |
1,286 |
1,096 |
955,286 |
877,915 |
783,225 |
804,403 |
740,344 |
464,278 |
24 |
22 |
22 |
22 |
21 |
— |
— |
81,585 |
81,437 |
97,476 |
87,525 |
25 |
||
52 |
53 |
53 |
63 |
54 |
54 |
99,598 |
101,319 |
104,737 |
104,853 |
124,272 |
130,757 |
26 |
29 |
29 |
29 |
29 |
— |
— |
133,864 |
133,571 |
150,678 |
158,054 |
27 |
||
20 |
21 |
25 |
25 |
25 |
25 |
45,097 |
47,887 |
50,066 |
50,701 |
59,106 |
59,780 |
2 8 |
947 |
965 |
1,020 |
1,261 |
1,085 |
1,083 |
1,732,288 |
1,768,231 |
1,850,053 |
2,190,535 |
3,021,620 |
2,923,446 |
29 |
52 |
52 |
57 |
59 |
60 |
63 |
184,805 |
183,070 |
199,960 |
205,210 |
240,537 |
249,720 |
30 |
84 |
78 |
77 |
75 |
76 |
73 |
104,155 |
99,236 |
96,117 |
99,190 |
126,671 |
133,432 |
31 |
32 |
32 |
32 |
32 |
32 |
32 |
96,621 |
97,347 |
96,628 |
99,041 |
113,123 |
110,023 |
32 |
371 |
| 401 |
420 |
397 |
403 |
382 |
595,865 |
650,159 |
698,453 |
653,727 |
763,919 |
927,856 |
33 |
! Uppgift saknas för vattenfallsverken. 8 Uppgift saknas.
Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 197 höft. (Bilaga till /Vr 225.) 15
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
TAB. 3 (forts.). ANTAL, REDOVISADE BEFATTNINGSHAVARE OCH TILL DEM UTBETALAD AVLÖNING
1 |
1 2 |
3 |
5 |
« |
7 |
8 |
9 |
10 |
ii |
12 |
13 |
||
Ämbetsverk, stater |
Manliga befattningshavare |
Kvinnliga befattningshavare |
|||||||||||
av högre grad |
av lägre grad |
||||||||||||
ordinarie |
extra |
ordinarie |
extra |
ordinarie |
extra |
||||||||
1913 |
1918 |
1913 |
1918 |
1913 |
1918 |
1913 |
1918 |
1913 |
1918 |
1913 |
1918 |
||
1 |
Statsanstalter för ve- |
||||||||||||
tenskapligt arbete . |
78 |
87 |
41 |
Öl |
12 |
* |
5 |
6 |
10 |
15 |
13 |
23 |
|
2 |
Nautisk-meteorologiska |
||||||||||||
byrån ..................... |
3 |
4 |
14 |
18 |
2 |
2 |
— |
- |
— |
— |
— |
||
tf |
Meteorologiska central- |
||||||||||||
anstalten.................. |
3 |
5 |
3 |
6 |
1 |
1 |
2 |
2 |
— |
1 |
9 |
14 |
|
4 |
Naturhistoriska riksmu- |
||||||||||||
12 |
17 |
_ |
2 |
13 |
_ |
— |
— |
4 |
— |
— |
|||
5 |
Rikets allmänna kartverk |
43 |
40 |
10 |
11 |
2 |
2 |
— |
— |
8 |
8 |
— |
— |
1 6 |
Statens skogsförsöksan- |
||||||||||||
stalt ........................ |
4 |
7 |
— |
— |
— |
1 |
2 |
3 |
2 |
2 |
2 |
||
f 7 |
Hydrografiska byrån...... |
— |
— |
5 |
7 |
— |
— |
i |
1 |
— |
— |
2 |
5 |
8 |
Centralanstalten för för- |
||||||||||||
söksväsendet på jord- |
|||||||||||||
bruksområdet............ |
13 |
14 |
9 |
9 |
5 |
5 |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
|
0 |
Undervisningsanstal- |
||||||||||||
ter ........................ |
1,835 |
1,958 |
881 |
967 |
116 |
140 |
90 |
102 |
178 |
199 |
175 |
224 |
|
10 |
Universiteten, karolinska |
||||||||||||
o. tandläkareinstituten |
188 |
205 |
241 |
237 |
83 |
87 |
— |
— |
— |
— |
15 |
23 |
|
11 |
Allmänna läroverk ...... |
1,242 |
1,280 |
304 |
356 |
— |
— |
— |
— |
94 |
97 |
36 |
38 |
12 |
Högre lärarinneseminariet |
11 |
10 |
11 |
6 |
1 |
1 |
1 |
1 |
12 |
13 |
12 |
13 |
13 |
Folkskoleseminarier ...... |
126 |
147 |
39 |
68 |
— |
— |
21 |
22 |
63 |
76 |
23 |
53 |
14 |
Blindinstitut och skolor |
3 |
7 |
14 |
10 |
2 |
2 |
7 |
7 |
— |
1 |
41 |
43 |
15 |
Tekniska högskolan ...... |
49 |
73 |
49 |
541 7 |
17 |
— |
— |
4 |
7 |
— |
— |
|
16 |
Chalmers tekniska institut |
10 |
18 |
32 |
29 |
6 |
8 |
5 |
5 |
— |
— |
— |
2 |
17 |
Övriga tekniska skolor... |
104 |
101 |
66 |
79 |
— |
21 |
21 |
— |
— |
26 |
26 |
|
18 |
Gymnastiska centralin- |
1 |
|||||||||||
stitutet..................... |
7 |
7 |
7 |
6 |
2 |
2 |
— |
— |
2 |
2 |
5 |
4 |
|
19 |
Farmaceutisk^ institutet |
6 |
6 |
6 |
6 |
2 |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
20 |
Barnmorskeundervis- |
||||||||||||
ningsanstalterna......... |
4 |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
— |
— |
|
21 |
Lantbruks-, skogs- och |
||||||||||||
veterinärhögskolorna,.. |
33 |
46 |
37 |
40 |
12 |
20 |
29 |
40 |
— |
— |
9 |
13 |
|
22 |
Navigationsskolorna ...... |
20 |
22 |
48 |
53 |
1 |
1 |
3 |
3 |
— |
— |
1 |
1 |
23 |
Konstakademien............ |
9 |
9 |
9 |
9 |
— |
— |
3 |
3 |
— |
— |
— |
— |
24 |
Musikaliska akademien... |
23 |
23 |
18 |
14 |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
7 |
8 |
25 |
Armén och marinen... |
3,238 |
3,370 |
7 |
11 |
23,230 |
18,641 |
3,047 |
4,526 |
21 |
24 |
402 |
466 |
26 |
Beskickningar och |
||||||||||||
konsulat ............... |
66 |
82 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||
27 |
Riksdagens verk ...... |
252 |
312 |
114 |
10 |
61 |
64 |
10 |
10 |
2 |
33 |
8 |
26 |
28 |
Riksbanken.................. |
239 |
293 |
114 |
10 |
56 |
55 |
10 |
10 |
— |
12 |
8 |
26 |
29 |
Riksgäldskontor......... |
13 |
19 |
— |
- |
5 |
9 |
— |
— |
2 |
21 |
— |
|
30 |
Summa |
11,413 |
12,751 |
4,714j |
4,606 43,435 |
44,995 |
15,939 22,611 |
2,425 |
3,606| |
6,376 |
10,244 |
'') Uppgift saknas för statens vattenfallsverk (totalsumma utbetalad avlöning &r 1917 cirka V/a miljoner kronor).
19
Kungl. Maj;ts ''proposition Nr 225.
INOM OLIKA GRENAR AV STATSFÖRVALTNINGEN UNDER PERIODEN 1913—JANUARl/sEPTEMBER 1918.
1 11 1 |
15 ! |
16 | |
17 | |
18 | |
19 1 |
20 | |
21 | |
22 | |
23 ! |
24 | |
2 5 |
j : |
Hela antalet redovisade befattningshavare j - |
Total-summa utbetalad a |
visning |
||||||||||
1913 |
1914 |
1915 | |
1916 |
1917 j |
1918 |
1913 |
1914 ; |
1915 |
1916 |
1917 | |
Vi—S0/9 1918 |
|
159 |
180 |
192 |
203 |
200 |
206 |
421,223 |
492,823 |
523,463 |
547,415 |
636654 |
609,992 |
1 i |
19 |
19 |
21 |
23 |
23 |
24 |
16,431 |
16,858 |
17,587 |
18,577 |
21,735 |
20,544 |
2 |
18 |
24 |
23 |
28 |
23 |
29 |
26,861 |
40,360 |
43,750 |
48,355 |
54,988 |
59,537 |
3 |
14 63 |
28 62 |
35 62 |
35 62 |
34 62 |
34 61 |
76,400 169,599 |
99,350 189,214 |
118,200 188,363 |
118,200 193,452 |
127,945 227,021 |
118,878 213,185 |
4 5 |
OO 00 |
8 9 |
8 12 |
11 12 |
15 13 |
15 18 |
27,275 26,954 |
28,200 30,152 |
28,600 35,225 |
37,560 35,399 |
55,520 38,927 |
53,902 40,777 |
6 7 |
29 |
30 |
31 |
32 |
30 |
30 |
77,703 |
88,689 |
91,738 |
95,872 |
110,518 |
103,169 |
8 |
'' 3,275 |
3,341 |
3,387 |
3,473 |
3,527 |
3,590 |
9,264,425 |
9,580,886 |
9,860,232 |
10,119,589 |
11,647,131 |
11,879 063 |
p |
i ! 527 1 1,676 I 48 j 272 109 |
535 1,719 51 283 68 in 57 216 |
537 1,710 48 329 68 113 58 220 |
544 1,725 48 348 68 125 64 217 |
557 1,745 45 352 69 130 61 229 |
552 1,771 44 366 70 151 62 227 |
1,836,420 5,435,604 106,283 543,605 74,520 282,208 132,265 319,586 |
1,859,689 5,614,204 102,223 639,763 80,762 297,934 130,644 320,140 |
1,873,245 5,688.622 113,134 725,909 82,554 335,411 159,200 321,824 |
1,887,111 5,782,975 113,735 756,423 85,331 355,961 168,628 329,270 |
2,134,232 6,675,822 132,074 908,612 101,038 402,905 190,558 364,547 |
1,930,027 7,083,118 132,039 1,038,424 101,153 369,368 161,624 369,201 |
10 11 12 13 14 15 16 17 |
23 14 |
20 14 |
22 14 |
24 14 |
22 14 |
21 14 |
48,475 38,450 |
46,087 38,450 |
48,530 38,450 |
48,604 38,450 |
56,197 46,275 |
39,047 43,118 |
18 19 |
6 |
6 |
6 |
6 |
6 |
6 |
25,600 |
25,600 |
25,600 |
25,600 |
29,500 |
26,804 |
20 |
120 73 21 49 |
123 74 21 43 |
124 75 21 42 |
149 76 21 44 |
153 77 21 46 |
158 | 80 | 46 |
117,830 163,664 59,175 80,740 |
118,896 163,675 61,725 81,094 |
139,243 165,226 61,750 81,534 |
216,755 166,043 62,650 82,053 |
248,018 189,838 71,983 95,632 |
262,267 178,289 61,642 82,942 |
21 22 23 24 |
29,945 |
29,946 |
31,549 |
31,025 |
29,236 27,038 |
36,163,284 |
1 36,785,194 |
40,324,233 |
42,335,221 |
48,457,959 |
49,343,314 |
25 |
|
66 |
73 |
73 |
73 |
76 |
84 |
970.209 |
1,160,270 |
1,126,133 |
1,146,576 1,164,783 |
914 754 |
26 |
|
44 7 |
436 43: |
433 |
440 456 |
1,412.780 |
1536,099 |
1,621,353 |
1626413 1880 049 |
1,774,546 |
2 7 |
|||
427 |
415 21 |
413 1 21 |
•408 31 |
400 401 40'' 49 |
1,346,680 66,100 |
1,466,456 69,641 |
1,547,587 73,761 |
1,545,014) 1,750,069 80 3991 129,980 |
1,623,311 |
2 8 2 9 |
||
84,301 |
185 923 90,210 93,437 |
98,175| 98,843 127,119,0681134,828,885 144,916,484)158,244,474 202,099,3O3/204,441,691 |
3 0 |
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Tab. 4. Löneinkomsternas ökning för olika grupper av befattningshavare
i statens tjänst under perioden 1913—januari/september 1918.
(1918 års siffror avse utbetalad avlöning under tiden 1 januari—30 september; av urtima riksdagen
beviljade extra krigstidslillfigg och krigstidshjälp äro sålunda ej medräknade.)
1 |
2 |
3 |
* |
5 |
8 |
1 |
a |
Grupper av befattningshavare |
Antal be-fattnings* |
Genomsnittlig löne-inkomst per månad |
Ökning i %\ |
||||
1913 |
1918 |
1913 |
1917 |
1918 |
1917 |
1918 |
|
I. Centrala ämbetsverk. |
I |
||||||
(utom affärsverkens styrelser) |
|||||||
Manliga ordinarie: |
|||||||
Chefer och likslällda ................................. |
84 |
94 |
1,002 |
1,022 |
1.168 |
2 |
17 |
Tjänstemän av 3:dje graden .................... |
166 |
246 |
628 |
68 L |
786 |
8 |
26 |
» » 2:dra graden ....................... |
141 |
193 |
488 |
555 |
673 |
14 |
38 |
» » l:sla graden ........................ |
242 |
328 |
376 |
411 |
523 |
9 |
39 |
» » lägre grad.......................... |
170 |
199 |
no |
139 |
224 |
26 |
104 |
Manliga extra av högre grad........................ |
724 |
801 |
149 |
192 |
242 |
29 |
62 |
» > » lägre grad........................ |
217 |
237 |
54 |
78 |
120 |
44 |
122 |
Kvinnliga ordinarie.................................... |
185 |
539 |
133 |
154 |
212 |
16 |
58 |
» extra.......................................... |
317 |
637 |
84 |
116 |
156 |
38 |
86 |
II Statens affärsverk. |
|||||||
Postverket. |
|||||||
Manliga ordinarie: |
|||||||
Byråchefer, postdirektörer ........................... |
11 |
10 |
636 |
750 |
855 |
18 |
34 |
Postmästare kl. 1, sekreterare m. £1............. |
46 |
53 |
531 |
617 |
719 |
16 |
35 |
» kl. 2 — 4, notarier m. fl............. |
288 |
291 |
418 |
492 |
593 |
18 |
42 j |
Förste postexpeditörer................................. |
144 |
171 |
352 |
415 |
510 |
18 |
45 |
Postexpedilörer ......................................... |
845 |
888 |
251 |
330 |
380 |
32 |
51 |
Tjänstemän av lägre grad.......................... |
2,314 |
2,834 |
137 |
190 |
274 |
39 |
100 |
Manliga extra av högre grad........................ |
44 |
147 |
132 |
144 |
22ö |
9 |
71 |
» » » lägre grad........................ |
343 |
217 |
97 |
118 |
204 |
22 |
no |
Kvinnliga ordinarie.................................... |
334 |
388 |
171 |
181 |
254 |
6 |
49 |
» extra.......................................... |
9 |
141 |
120 |
124 |
198 |
3 |
65 |
Telegrafverket. |
1 |
||||||
Manliga ordinarie: |
|||||||
Byråchefer, telefon-, telegraf- och linjedirektörer |
17 |
17 |
662 |
784 |
911 |
18 |
38 |
Byrätjfinstemän av högre grad, telegrafinspek-! |
|||||||
törel’, linje- och verksladsingenjörer ......... |
33 |
42 |
456 |
546 |
651 |
20 |
43 |
Övriga byråtjänstemän, kontrollörer o. d....... |
27 |
52 |
388 |
435 |
532 |
12 |
37 |
Telegrafkommissarierl) .............................. |
66 |
66 |
398 |
491 |
615 |
23 |
55 |
j Provisionsberättigade tjänstemän.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 225. 21
TAB. 4 (fortS.). LÖNEINKOMSTERNAS ÖKNING FÖR BEFATTNINGSHAVARE I STATENS TJÄNST.
Grupper av befattningshavare * i * 3
2 1 |
3 |
* 1 |
5 1 |
6 |
7 1 |
a |
Antal be-fattnings-havare |
Genomsnittlig löne-inkomst per månad |
Ökning i % |
||||
1913 | |
1918 |
1913 | |
1917 |
1918 |
1917 |
1918 |
141 |
150 |
1 238 |
1 285'' |
366 |
20\ |
1 I ! 54'' |
438 |
608 |
161 |
208 |
275 |
29 |
« |
49 |
86 |
146 |
189 |
284 |
30 |
95 | |
391 |
692 |
44 |
79 |
106 |
80 |
14l\ |
1,388 |
2,070 |
122 |
185 |
267 |
52 |
119 |
384 . |
486 |
112 |
198 |
267 |
77 |
138 \ |
554 |
727 |
147 |
176 |
240 |
20 |
63 |
810 |
1,225 |
99 . |
126 |
177 |
27 |
79 |
188 |
404 |
89 |
120 |
172 |
35 |
93 |
1,760 |
3,521 |
63 |
88 |
147 |
40 |
133 |
1,978 |
2,700 |
22 |
29 |
31 |
32 |
41 |
53 |
85 |
60 |
124 |
152 |
107 |
153 |
5 |
9 |
842 |
885 |
1,073 |
5 |
27 |
16 |
28 |
665 |
748 |
861 |
13 |
30 |
113 |
144 |
523 |
586 |
694 |
12 |
33 |
104 |
134 |
417 |
478 |
584 |
15 |
40 |
488 |
688 |
326 |
385 |
484 |
18 |
49 |
708 |
j 875 |
224 |
274 |
350 |
22 |
56 |
13,102 |
| 18,335 |
129 |
191 |
247 |
48 |
92 |
188 |
148 |
133 |
199 |
274 |
50 |
106 |
4,385 |
7,894 |
74 |
125 |
169 |
69 |
128 |
3,204 |
I 3,404 |
108 |
186 |
240 |
72 |
122 1 |
1,107 |
Bl,844 |
77 |
lOöl — |
36 |
_ |
|
1,9581,76C |
90 |
139 — |
54 |
— |
||
2,142 i)2,314 |
114'' 175 |
— |
54 |
— |
||
189 i 261 |
15t- |
1 208 273 |
36 |
78 |
||
24| 67| 109! 153 i 20C |
40 |
84 |
Telegrafverket (forts.).
; Assistenter................................
Tjänstemän av lägre grad...........
‘ Manliga extra:
Tjänstemän av högre grad...........
! Vaktmästare, telegrambärare o. d.
| Linjearbetare .............................
i Verkstadsarbetare.......................
; Kvinnliga ordinarie:
Telegraf- och kontorspersonal .....
i Telelonpersonal..........................
j Kvinnliga extra:
j Telegraf- och kontorspersonal .....
i Telefonister, telegram bild m. fl. ..
Växelstalionsföreståndare ...........
| Verkstadsarbeterskor .................
Statens järnvägar.
| Manliga ordinarie:
Överdirektörer, överingenjörer, distriktschefer
! Byråchefer, maskin-, trafik- och bandireklörer
Byrådirektörer, sekreterare, trafik- och överinspektörer
m. fl.....................................
1 och 2 kl. stalionsinspektorer, notarier och
byråassistenter m fl...............................
3 och 4 kl. stationsinspektorer, expeditionsföreståndare,
förste bokhållare, bokhållare...
Telegrafister, ritare, kontors- och stationsskri
vare ..................... ..............................
Tjänstemän av lägre grad...........................
| Manliga extra:
Tjänstemän av högre grad..........................
» » lägre grad...........................
Verkstadsarbetare o. d. ............................
Manliga tillfälliga:
Trafikpersonal ............................ .........
Bnnarbetare o. d.......................................
Nybyggnadsarbetare...................................
! Kvinnliga ordinarie av högre grad..............
» * » lägre grad ..............
'') De angivna siffrorna avse
hava ej kunnat erhållas.
antalet befattningshavare år 1917. Uppgifter för år 1918
22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
TAB. 4 (forts.). LÖNEINKOMSTERNAS ÖKNING FÖR BEFATTNINGSHAVARE I STATENS TJÄNST.
i 1 |
1 2 |
3 |
* |
5 |
6 |
7 |
8 |
; Grupper av befattningshavare |
Antal be-fattnings-havare |
Genomsnittlig löne-inkomst per månad |
Ökning i % |
||||
. |
1918 |
1918 |
1913 |
1917 |
1918 |
1917 |
1918 |
Statens järnvägar (forts.). |
48 |
! 53 |
110 |
145 |
208 |
32 |
i 1 89 |
» » » lägre grad..................... |
146 |
361 |
62 |
104 |
135 |
68 |
118 |
» tillfälliga....................................... |
50 |
*) 70 |
51 |
72 |
41 |
—! |
|
Statens vattenfal Isverk. |
|||||||
1 Manliga, ordinarie och extra: |
|||||||
Överingenjörer och driftchefer ..................... |
3 |
’) 6 |
889 |
932 |
— |
6 |
|
Kontorschefer............................................. |
12 |
*) » |
552 |
716 |
— |
30 |
3 |
Distriktsingenjörer....................................... |
22 |
354 |
542 |
— |
53 |
-i |
|
Kontrollörer, kassörer, revisorer .................. |
50 |
*) 84 |
248 |
306 |
— |
23 |
_ 4 |
Bokhållare ................................................ |
43 |
'') 86 |
154 |
201 |
— |
31 |
-1 |
Tjänstemän av lägre grad........................... |
243 |
*) 346 |
114 |
164 |
— |
44 |
- J |
1 Kvinnliga ................................................... |
25 |
J) 77 |
Ilo |
135 |
— |
23 |
- i |
III. Lokalförvaltningen. Justitiestaten å landet. |
|||||||
| Häradshövdingar .......................................... |
121 |
123 |
509 |
575 |
686 |
13 |
35 J |
Krigsrätterna. ; Krigsdomare .............................................. |
s) 24 |
24 |
*) 98 |
109 |
160 |
8) 11 |
j •) 631 |
i Auditörer...................................................... |
49 |
39 |
68 |
164 |
245 |
141 |
260 1 |
Fiskaler ..................................................... |
5) 32 |
32 |
*) 47 |
61 |
101 |
8) 30 ,8) U5 | |
|
Fångvårdsstaten. ! Manliga ordinarie: |
j |
||||||
Direktörer ................................................ |
25 |
23 |
375 |
457 |
580 |
22 |
55 |
Övriga av högre grad................................. |
43 |
44 |
221 |
257 |
348 |
16 |
58 |
Tjänstemän av lägre grad........................... |
474 |
486 |
113 |
163 |
236 |
44 |
109 |
i Manliga extra av högre grad........................ |
7 |
5 |
164 |
223 |
308 |
36 |
88 |
» » » lägre grad........................ |
46 |
82 |
98 |
141 |
208 |
44 |
112 |
Kvinnliga ordinarie .................................... |
70 |
69 |
71 |
99 |
146 |
39 |
106 |
» extra......................................... |
18 |
21 |
54 |
83 |
116 |
54 |
115 |
Lotsverket. Manliga ordinarie: av högre grad ............... |
13 |
13 |
379 |
516 |
563 |
36 |
49 |
» » » lägre grad ............... |
1,514 |
1,473 |
46 |
248 |
203 |
4) 439 |
") 341 |
» extra » högre grad ............... |
4 |
3 |
113 |
123 |
155 |
9 |
37 |
Landsstaten. Manliga ordinarie: Landshövdingar.......................................... |
23 |
23 |
1,107 |
1,106 |
1,273 |
0 |
1 15 |
Landssekreterare och landskamrerare............ |
46 |
461 |
608 |
687 |
795 |
13 |
31 \ |
*) De angivna siffrorna avse antalet befattningshavare år 1917. Uppgifter för år 1918
hava ej kunnat erhållas.
s) De angivna siffrorna avse år 1915.
3) ..» » » » lönestegringen från 1915 till 1917 resp. 1918.
4) Ökningen står i samband därmed, att de personalen tillkommande lotspenningarna från
år 1915 delvis indragits.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
2S
TAB. 4 (forts.). LÖNEINKOMSTERNAS ÖKNING FÖR BEFATTNINGSHAVARE I STATENS TJÄNST.
Grupper av befattningshavare
Antal be-fattnings-havare |
Genomsnittlig löne-inkomst per månad |
ökning i %j 1 |
||||
1913 |
1918 |
1913 | |
1917 |
1918 |
1917 |
1918| |
80 |
107 |
322 |
374 |
502 |
1 16 |
56 |
107 |
164 |
181 |
216 |
319 |
19 |
76 |
113 |
23 |
425 |
490 |
613 |
15 |
44 |
113 |
115 |
368 |
430 |
612 |
17 |
66 |
498 |
472 |
230 |
275 |
446 |
20 |
94 |
47 |
47 |
101 |
129 |
194 |
28 |
92 |
168 |
160 |
93 |
132 |
209 |
42 |
125 |
2 |
2 |
46 |
60 |
101 |
SO |
120 |
35 |
38 |
104 |
127 |
184 |
22 |
77 |
3 |
17 |
46 |
95 |
138 |
107 |
200 |
6 |
6 |
250 |
288 |
374 |
15 |
50 |
8 |
8 |
125 |
146 |
207 - |
17 |
66 |
118 |
129 |
258 |
335 |
441 |
30 |
71 |
729 |
757 |
66 |
106 |
180 |
61 |
173 |
450 |
470 |
62 |
98 |
166 |
58 |
168 |
744 |
805 |
38 |
52 |
106 |
37 |
179 |
376 |
408 |
29 |
42 |
84 |
45 |
190 |
9 |
9 |
541 |
641 |
! 794 |
19 |
47 |
11 |
9 |
293 |
330 |
! 525 |
13 |
79 |
18 |
18 |
184 |
216j 393 |
17 |
114 |
|
6 |
6 |
429 |
513 |
s 700 |
20 |
63 |
6 |
6 |
122 |
142 i 207 |
16 |
70 |
|
72 |
71 |
512 |
604 |
’ 710 |
18 |
i 39 |
123 |
137 |
390 |
488 |
596 |
25 |
53 |
267 |
296 |
279 |
33t |
436 |
20 |
56 |
1,374 |
1,417 |
159 |
201 |
271 |
26 |
70 |
333 |
338 |
119 |
178 |
224 |
50 |
88 |
880 |
921 |
i 39 |
88 |
124 1 |
120 |
218 |
224 |
9f |
tv 145 |
i 97 155 |
—33 |
5 |
|
1,011 |
734 |
21 |
20] 2( |
— 5 |
— 5 |
|
270 |
26c |
97 |
1 103! 85 |
6 |
—16 |
Landsstaten (forts.).
Lftnsassessorer, lanträntmästare, länsnotarie^
länsbokhållare ..:..................... .............
Landskanslister, landskontorister, skrivbiträden
Lands- och kronofogdar ..............................
j Häradsskrivare ............................*...........
Länsmän och landsfiskaler...........................
Tjänstemän av lägre grad..........................
i Manliga extra av högre grad........................
» » » lägre grad........................
j Kvinnliga ordinarie....................................
» extra .........................................
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
Distriktschefer .............................................
Distriktsingenjörer .....................................
Vårdanstalter för sinnessjuka.
I Manlig sjukvårdsbetjäning ......................
i » ekonomibetjäning.........................
[ Kvinnlig sjukvårdsbetjäning ...................
> ekonomibetjäning .....................
Yrkesinspektionen.
i Yrkesinspektörer ..........................................
j Assistenter...................................................
| Underinspektörer ..........................................
Bergsstaten.
[ Bergmästare ................................................
Gruvingenjörer .............................................
Tullstaten.
! Manliga ordinarie:
Tullförvaltare kl. 1—3 och likställda...........
» kl. 4—5 » » ...... .....
Kammarskrivare .......................................
Tjänstemän av lägre grad...........................
Manliga extra av högre grad........................
» » » lägre grad........................
Kontrollstaten.
Kontrollörer vid brännvinstillverkning och dena.
| turering ...................................................
{ Kontrollörer vid multdryrkstill verkning............
» vid sockertillverkning ..................
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
TAB. 4 (forts.). LÖNEINKOMSTERNAS ÖKNING FÖR BEFATTNINGSHAVARE I STATENS TJÄNST.
i________: ...... 1 ... |
1 2 |
1 3 |
4 |
1 6 |
1 6 |
7 |
1 » |
j Grupper av befattningshavare |
! Antal be-fattnings-havare |
Genomsnittlig löne-inkomst per månad |
Ökning i % |
||||
i |
1913 |
1918 |
1913 |
| 1917 |
| 1918 |
1917 |
| 1918 |
[ Fartygsinspektionen. j Förste inspektörer ............................. |
1 x)« |
i 6 |
‘) 495 |
: j 577 |
672 |
*) 17 |
1 *) 36 |
Andre > .................... |
>) 16 |
15 |
■) 239 |
291 |
379 |
*) 22 |
'') 09 |
Ecklesiastikstaten. |
|||||||
i Manliga ordinarie (konsistorienotarier) ......... |
13 |
13 |
361 |
433 |
603 |
20 |
67 |
» extra: |
|||||||
Amanuenser ........................... |
11 |
11 |
153 |
174 |
234 |
14 |
53 |
Skrivbiträden..................... |
6 |
6 |
59 |
87 |
106 |
48 |
80 |
Vaktmästare .................................. |
13 |
13 |
78 |
109 |
161 |
40 |
no |
Kvinnliga extra..................................... |
9 |
11 |
61 |
79 |
122 |
30 |
100 |
Folkskoleinspektionen. |
|||||||
Inspektörer ................................................... |
‘) 29 |
29 |
'') 385 |
433 |
606 |
a) 13 |
3) 57 ] |
Landsarkiven. Manliga ordinarie: |
4 |
4 |
476 |
587 |
705 |
23 |
481 |
Tjänstemän av lägre grad.................... |
6 |
7 |
116 |
144 |
221 |
24 |
911 |
Manliga extra (amanuenser o. d.).................. |
9 |
10 |
119 |
126 |
165 |
6 |
39[ |
Skogsstaten. Manliga ordinarie av högre grad.................. |
112 |
151 |
441 |
541 |
687 |
23 |
56 |
* » » lägre grad .................. |
422 |
539 |
108 |
166 |
216 |
54 |
100 |
» extra av högre grad ....................... |
115 |
84 |
232 |
288 |
401 |
24 |
74 |
» » » lägre grad ........................ |
298 |
286 |
76 |
170 |
230 |
124 |
203 |
Lantbruks- och fiskeriadministrationen. A stat uppförda tjänstemän .......................... |
36 |
38 |
340 |
400 |
513 |
18 |
i Öl |
Stipendiater och övrig extra personal ........... |
16 |
25 |
197 |
221 |
330 |
12 |
68 |
Stuteristaten Manliga ordinarie av lägre grad.................. |
70 |
59 |
74 |
109 |
170 |
47 |
130 |
Veterinärstaten. Länsveterinärer............................................ |
32 |
32 |
252 |
295 |
382 |
17 |
52) |
Lantmäteristaten. Manliga ordinarie: Förste lantmätare....................................... |
24 |
24 |
519 |
615 |
714 |
19 |
säl |
Distriktslantmälare .............................. |
no |
no |
189 |
243 |
388 |
29 |
105 |
Manliga extra av högre grad........................ |
221 |
203 |
67 |
75 |
183 |
12 |
17 3 |
Kvinnliga extra ........................................ |
16 |
45 |
93 |
123 |
138 |
32 |
481 |
*) De angivna siffrorna avse år 1915.
3) » 1 » » » lönestegringen från 1915 till 1917 resp. 1918.
25
Kungl. Mapts proposition Nr 225.
TÄB. 4 (forts.). Löneinkomsternas ökning för bhfattningshavare i statens tjänst.
Grupper av befattningshavare IV. V.
2 | » |
4 1 |
6 1 |
6 |
’ 1 |
8 |
|
Antal be-fattnings-havare |
Genomsnittlig löne-inkomst per månad |
Ökning i % |
||||
1913 |
1918 |
1913 |
1917 | |
1918 |
1917 |
1918 |
17 |
16 |
592 |
693 |
789 |
17 |
33 |
5 |
8 |
373 |
544 |
637 |
46 |
71 |
56 |
62 |
259 |
335 |
445 |
29 |
72 |
12 |
24 |
62 |
129 |
183 |
108 |
195 |
41 |
51 |
131 |
176 |
205 |
34 |
67 |
5 |
6 |
82 |
138 |
184 |
68 |
124 |
10 |
15 |
139 |
160 |
237 |
In |
71 |
13 |
23 |
57 |
87 |
129 |
53 |
126 |
156 |
183 |
625 |
664 |
lob |
6 |
21 |
20 |
28 |
519 |
563 |
649 |
9 |
25 |
61 |
60 |
502 |
574 |
734 |
14 |
46 |
216 |
232 |
414 |
470 |
615 |
14 |
49 |
586 |
615 |
340 |
396 |
557 |
17 |
64 |
155 |
144 |
145 |
182 |
276 |
26 |
90 |
172 |
189 |
154 |
£54 |
32( |
65 |
108 |
39 |
45 |
52 |
54 |
86 |
4 |
64 |
42 |
38 |
146 |
206 |
319 |
41 |
119 |
38 |
4( |
104 |
131 |
215 |
26 |
107 |
B |
4 |
63 |
112 |
234 |
78 |
271 |
9 |
1 |
85 |
98 |
131 |
15 |
60 |
It |
1! |
44.'' |
53'' |
m |
21 |
55 |
4( |
4: |
301 |
361 |
52» |
21 |
72 |
31 |
3< |
1 12-d |
19( |
27 |
1 63 |
125 |
It |
2 |
i 20- |
25( |
39 |
26 |
92 |
1 |
1 |
i b: |
12! |
19 |
1 62 |
128 |
It |
5 |
95 |
13'' |
17 |
7 49 |
92 |
IV. Statsanstalter för vetenskapliga
ändamål.
Manliga ordinarie:
Föreståndare, intendenter o. d..................
Meteorologer, byråiitgenjörer o. d............
Assistenter o. d....................................
Tjänstemän av lägre grad....................
Manliga extra av högre grad...................
> » » lägre grad .................
Kvinnliga ordinarie................................
» extra........................... .......
V. Undervisningsanstalter.
Universite och högskolor.
Professorer av högte lönegrad
» » lägre lönegrad
Allmänna läroverk.
Manliga ordinarie:
Rektorer ..............
Lektorer
Adjunkter .........
Övningslärare .......
Manliga extra:
Ämneslärare ...........
Övningslärare...........
Kvinnliga ordinarie:
Ätnneslärarinnor .....
Övningslärarinnor.....
Kvinnliga extra:
Ämneslärarinnor ....
Övningslärarinnor ....
Folkskoleseminarier.
Manliga ordinarie:
Rektorer ..........................................
Adjunkter .........................................
Övningslärare ................................
Övningssknllärare...........................
Vaktmästare o. d...........................
Manliga extra lärare.............................
Riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Bilaga till Nr 225.)
26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
TAB. 4 (forts.). LÖNEINKOMSTERNAS ÖKNING FÖR BEFATTNINGSHAVARE I STATENS TJÄNST.
1 |
2 |
1 « |
1 4 |
6 |
1 ö |
7 |
I « |
Grupper av befattningshavare |
Antal be-fattnings-havare |
Genomsnittlig löne-inkomst per månad |
Ökning i % |
||||
1913 |
1918 |
1913 |
1917 |
1 1918 |
1917 |
1918 |
|
Folkskoleseminarier (forts.). |
|||||||
Kvinnliga ordinarie: |
|||||||
Ailjunkter ............................................. |
13 |
11 |
23( |
291 |
433 |
23 |
84 |
Övningslararinnor .................................... |
31 |
& |
IIP |
179 278 |
50 |
134 |
|
Övningsskollärarinnor................................. |
16 |
27 |
162 |
171 |
30, |
6 |
86 |
Kvinnliga extra ....................................... |
9 |
2r |
6^ |
134 |
232 |
109 |
263 |
Tekniska elementarskolor. |
|||||||
Lärare ................................................... |
20 |
22 |
430 |
478 |
638 |
11 |
48 |
Navigationsskolor. |
|||||||
Lärare .................................................... |
17 |
19 |
381 |
401 |
560 |
5 |
47 |
VI. Armén och marinen. Generaler, flaggman, överslår och kommendörer |
76 |
81 |
871 |
903 |
1,069 |
4 |
23 |
Överstelöjtnanter, majorer och kommendörkap-tener................................... |
213 |
271 |
589 |
644 |
797 |
9 |
■ 1 35 1 |
1 Kaplener och ryttmästare ........................... |
809 |
939 |
416 |
482 |
627 |
16 |
51 |
Snbalternofficerare .............................. |
1,598 |
1,551 |
214 |
249 |
368 |
16 |
72 |
Underofficerare ......................... |
3,182 |
3,333 |
169 |
207 |
330 |
23 |
96 |
Manskap vid armén .............................. |
14,362 |
9,771 |
52 64 |
72 |
23 |
39 |
|
» » marinen.............................. |
4,807 |
4,60t |
69 |
101 |
147 |
46 |
113 |
j Månadslönare vid marinen............ |
187 |
269 |
170 |
217 |
318 |
28 |
87 |
Manliga arbetare vid armén ................. |
587 |
1,130 |
117 |
163 |
236 |
3T |
102 |
* » » marinen..................... |
2,449 |
3,376 |
85 |
144 |
231 |
69 |
172 |
1 Kvinnliga arbetare vid armén .................... |
334 |
381 |
52 |
99 |
123 |
90 |
137 |
» » » marinen..................... |
50 |
'' 73 |
72 |
121 |
161 |
68 |
124 |
VII. Riksdagens verk. |
\ |
||||||
Riksbanken |
'' |
||||||
Manliga ordinarie: Direktörer, tjänstemän av 4:de och 3:dje graden |
45 |
47 |
606 |
709 |
811 |
17 |
34'' |
Öriga ordinarie tjänstemän .................. |
194 |
24i. |
309 |
405 |
479 |
31 |
65 [ |
Vaktmästare ......................... |
56 |
55 |
138 |
188 |
255 |
36 |
85 |
Manliga extra; |
|||||||
Tjänstemän ... ..................... |
114 |
10 |
138 |
152 |
212 |
10 |
54 1 |
Vaktmästare ................... |
10 |
10 |
65 |
no |
147 |
69 |
126 \ |
Kvinnliga............................ |
8 |
38 |
107 |
159 |
179 |
49 |
67 |
Riksgäldskontor. Manliga ordinarie: |
|||||||
Tjänstemän .................................... |
13 |
19 |
363 |
382 |
617 |
6 '' |
70 |
Vaktmästare ................. |
5 |
9 |
103 |
149 |
174 |
46 1 |
69 |
Kvinnliga ....................... |
2 |
21 |
138 |
181 |
168 |
311 |
22 |
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.
Bilaga till f(ungl. Maj.ts proposition Nr 225
vid 1919 års lagtima riksdag
BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG
ANGÅENDE
KRIGSTIDSTILLÄGG OCH KRIGSTIDSHJÄLP
UNDER ÅR 1919
TILL BEFATTNINGSHAVARE OCH F. D. BEFATTNINGSHAVARE
I STATENS TJÄNST ÄVENSOM TILL VISSA
ANDRA PENSIONÄRER
AVGIVET AV -
INOM KUNGL. FINANSDEPARTEMENTET
TILLKALLADE SAKKUNNIGA
STOCKHOLM 1919
ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
*•
INNEHÅLL
SID.
Skrivelse till chefen för finansdepartementet ............................................... 5
Betänkande
Krigstidstillägg och krigstidshjälp under åren 1916—1918 ................ 7
Inkomna framställningar ................................................................................. 11
Allmän motivering...................................... 16
Befattningshavare i statens tjänst ................................................................... 16
F. d. befattningshavare i statens tjänst .......................................................... 43
Pensionerade lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor m. fl. undervisningsanstalter
............................................................................................... 52
Pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst 53
Pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas änke
och
pupillkassa ............................................................................................ 60
Pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och
pupillkassa ................................................................................................... 6 b
Pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas
understödstagare............................................................................................ 63
Kostnadsberäkning................................................................................................ 65
Speciell motivering............................................................................................... 67
Pörfattningsförslag
Alternativ 1......................................................................................................... 61
Alternativ II........................................................................................................ 165
Bilagor ............................................................................................................................ 11 6
Till herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.
Genom nådigt beslut den 13 september 1918 har Kungl. Maj:t
bemyndigat herr statsrådet att tillkalla högst fem sakkunniga för att
inom finansdepartementet verkställa utredning och avgiva förslag till
bestämmelser rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1919
till befattningshavare och f. d. befattningshavare i statens tjänst ävensom
till vissa andra pensionärer samt att bland de tillkallade sakkunniga
utse en person att i egenskap av ordförande närmast leda arbetet.
Tillika har Kungl. Maj:t berättigat de sakkunniga att, därest så erfordrades
för tillgodoseende av speciell sakkunskap inom skilda områden,
efter anmälan hos chefen för finansdepartementet tillkalla särskilda sakkunniga
vid behandlingen av de till dylika områden hörande frågorna
ävensom att tillkalla lämplig person att i egenskap av sekreterare biträda
vid arbetet.
Sedan herr statsrådet i anledning härav den 7 oktober 1918 behagat
tillkalla undertecknade Palmgren, Leijonhufvud, Stålberg, von
Sneidern och Bärg att verkställa utredning och avgiva förslag i omförmälta
avseende och därvid uppdragit åt undertecknad Palmgren att
vara de sakkunnigas ordförande, hava vi första gången sammanträtt
den 11 berörda oktober. Till sekreterare hava vi då utsett t. f. förste
kanslisekreteraren i kungl. ecklesiastikdepartementet greve A. Ehrensvärd.
Under fortgången av utredningsarbetet visade det sig erforderligt
att erhålla sakkunnigt biträde beträffande det tekniska utförandet av de
olika system för krigstidsbidragets beräknande, varom förslag förelågo,
och har enligt herr statsrådets medgivande direktören för Stockholms
6
stads statistiska kontor filosofie doktorn J. Guinchard för sådant ändamål
tillkallats.
Enligt begäran hava representanter för åtskilliga sammanslutningar
bland befattningshavare i statens tjänst fått inför oss muntligen framföra
befattningshavares önskemål i förevarande fråga.
Efter fullbordat arbete få vi härmed överlämna betänkande med
utredning och förslag till bestämmelser om krigstidsbidrag under år
1919 åt befattningshavare och f. d. befattningshavare i statens tjänst
ävensom åt vissa andra pensionärer. Av skäl, som i betänkandet angivas,
hava vi uppgjort alternativa förslag, alternativ i, enligt vilket
krigstidstillägg beräknas med tillämpning av s. k. glidande skala, varigenom
en närmare anslutning till inträffande förändringar i det allmänna
prisläget vinnes, och alternativ //, som innebär, att krigstidsbidraget
utgår med fasta belopp i huvudsaklig överensstämmelse med vad i sådant
avseende gällt under år 1918.
Stockholm den 18 februari 1919.
HERMAN PALMGREN.
C. A:SON LEIJONHUFVUD. AUG. STÅLBERG.
AXEL YON SNEIDERN. A. J. BÄRG.
A. Ehrensvärd.
7
Det kommitterade givna uppdraget omfattar verkställande av utredning
och avgivande av förslag till bestämmelser rörande krigstidstillägg
och krigstidshjälp under år 1919 åt befattningshavare och f. d.
befattningshavare i statens tjänst ävensom vissa andra pensionären De
personalgrupper, uppdraget avser, äro följande: befattningshavare i statens
tjänst, f. d. befattningshavare i statens tjänst, pensionerade båtsmän
och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare,
pensionerade lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor m. fl.
samt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens
tjänst, efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och efter
delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa.
Kommitterade få till eu början meddela en översikt av de huvudgrunder,
som fastställts för de dyrtidsbidrag, som hittills under nu rådande
dyrtid beviljats sådana befattningshavare och pensionärer, om
vilka här är fråga.
År 1916 utgick understöd, benämnt krigstidshjälp, endast till be- Krjf^sfattning
skärare, som på grund av försörjningsplikt underhöllo barn under uns—lits.
15 års ålder och som hade att under samma år erlägga inkomst- och
förmögenhetsskatt för högst 2,000 kronor. Hjälpen utgick med SO—80
kronor för vart och ett av barnen till och med det femte.
År 1917 utgick dyrtidsbidrag dels under benämning krigstidstilllägg
med 15 procent av befattningshavarnas kontanta avlöningsförmåner,
dock lägst med 250 kronor och högst med 800 kronor för år räknat,
och dels under benämning krigstidshjälp till befattningshavare, som för
är 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högst
3,000 kronor, med 60—100 kronor för befattningshavares hustru samt
med 30—50 kronor för vart och ett av befattningshavaren underhållet
minderårigt barn till och med det femte. Krigstidstillägg utgick till
befattningshavare allenast med så stort belopp, att detta tillhopa med
hans från en eller flera befattningar i statens tjänst härflytande inkomster
av vissa uppräknade slag icke översteg 9,800 kronor. Ingen
fick åtnjuta krigstidstillägg för mer än en befattning.
8
Under år 1918 har utgått dels krigstidstillägg och krigstidshjälp
för hela året och dels extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp för
senare halvåret. Det av 1918 års lagtima riksdag beslutade krigstidstillägget
har enligt kungörelsen den 22 mars 1918 utgått med en tredjedel
av de kontanta avlöningsförmånerna av vissa närmare uppräknade
slag samt därutöver med ett belopp av 365 kronor till sådana befattningshavare,
som vid 1918 års början innehade stadigvarande anställning
antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett ferier, semester
och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad som
för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution
var såsom minimum i allmänhet stadgat, eller, där sådan minimiarbetstid
ej fanns föreskriven, på andra grunder avsedd att utgöra befattningshavarens
huvudsakliga verksamhet. Därest en befattningshavare uppbar
denna s. k. grundplåt, ägde han ej rätt att uppbära krigstidstillägg å
mer. än en befattning. 1 fråga om tjänstledighets inverkan på krigstidstillägget
stadgades, att befattningshavare, som var tjänstledig för
offentligt uppdrag eller för sjukdom eller som åtnjöt ferier, semester
eller därmed jämförlig tjänstledighet, skulle under sådan ledighet icke
vidkännas något avdrag å honom tillkommande krigstidstillägg, samt att
befattningshavaren icke på grund av annan tjänstledighet vid årets
början, som ej sträckt sig över längre tid än januari månad, skulle förlora
rätt till grundplåten å 365 kronor.
Krigstidshjälpen utgick till befattningshavare, som för år 1918
hade att erlägga skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett beräknat belopp av högst 1,000 kronor, med 150 kronor
för hustru eller husföreståndarinna och med 75 kronor för vart barn,
för ett beräknat belopp från 1,000 till och med 2,000 kronor med 120
kronor för hustru eller husföreståndarinna och med 60 kronor för vart
barn, för ett beräknat belopp från 2,000 till och med 3,000 kronor med
90 kronor för hustru eller husföreståndarinna och med 45 kronor för
vart barn samt för ett beräknat belopp från 3,000 till och med 4,000
kronor med 60 kronor för hustru eller husföreståndarinna och med 30
kronor för vart barn. Sammanlagda beloppet av en befattningshavares
krigstidstillägg och krigstidshjälp under året fick icke överstiga 2,007
kronor 50 öre. Från åtnjutande av dessa förmåner voro bland annat
undantagna befattningshavare, som vid årets ingång ägde åtnjuta pension
eller därmed jämförligt understöd av statsmedel eller från någon
av staten understödd pensionsanstalt, samt befattningshavare, som åtnjöt
avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet.
Enär förstnämnda grupp av befattningshavare ansågs härigenom
9
hava blivit ställd i en alltför ogynnsam ställning, anvisades sedermera
ett särskilt anslag, varav Kungl. Maj:t tilldelat gratifikationer åt dessa
befattningshavare på sådant sätt, att de erhållit det belopp, de såsom
befattningshavare skulle hava åtnjutit i krigstidstillägg, minskat med
det i egenskap av pensionär uppburna krigstidstillägget.
Då de sålunda beviljade dyrtidsbidragen visade sig alltför otillräckliga
under senare delen av året med dess starka stegring av levnadskostnaderna,
framlade Kungl. Maj:t för den inkallade urtima riksdagen
framställning om förhöjda tillägg. För senare hälften av år 1918
utbetalades därefter på grund av kungörelsen den 3 december 1918
extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp enligt följande grunder.
Det förra utgick dels med en tredjedel av de å 1918 års senare hälft
belöpande avlöningsförmåner av en eller flera befattningar, varå krigstidstillägg
beräknades, eller, där beloppet enligt denna beräkningsgrund
skulle understiga 1 krona 75 öre om dagen, med sistnämnda belopp,
dock med iakttagande av att ingen flak uppbära mera än 4 kronor 50
öre för dag, dels ock därutöver med 1 krona om dagen. För ogift
personal, som ägde åtnjuta fri kost i full utsträckning, infördes den
begränsningen i rätten till krigstidstillägg, att tillägget ej fick överstiga
hälften av de avlöningsförmåner, å vilka det beräknades, därest ej Kungl.
Maj:t i särskilt fall annorlunda förordnade. För övriga befattningshavare
fick krigstidstillägget ej överstiga tre fjärdedelar av samma avlöningsförmåner.
Den extra krigstidshjälp en utgick med hälften av de belopp,
som beviljats såsom krigstidshjälp enligt kungörelsen den 22 mars 1918,
samt utsträcktes att utgå jämväl till befattningshavare, som hade att
erläo-o-a skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett beräknat belopp av till och med 6,000 kronor. Därest befattningshavare
åtnjöt krigstidstillägg å flera befattningar, utgick tillägget
av 1 krona om dagen endast för en befattning.
Till /. d. befattningshavare i statens tjänst utgick för år 1917 krigstidshjälp
med 150 kronor, dock att denna hjälp samt pensions- och
understödstörmånerna ej fingo tillhopa överstiga 1,500 kronor för år
räknat samt att från åtnjutande av hjälpen undantogos f. d. befattningshavare,
som under 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeiingai sammanräknade.
För år 1918 utgick krigstidstillägg till denna grupp med 200
kronor jämte en tredjedel av pensions eller understöds årsbelopp, dock
tillhopa'' högst med 700 kronor. Av 1918 års urtima riksdag beviljades
extra krigstidstillägg för senare halvåret 1918 med 100 kronor jämte
en tredjedel av vad å denna del av år 1918 belöpte av den pension
Krigstidstilläggssäkkunniga.
10
eller det årliga understöd, vara krigstidstillägg beräknades, dock högst
med 350 kronor.
Till pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i
statens tjänst utgick för år 1917 krigstidshjä''p med följande belopp: till
anka med 100 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna tillhopa
icke fingo överstiga 600 kronor för år räknat; till änka med nnnderåriga
barn med 100 kronor till änkan och 50 kronor för vart pensionsberättigat
barn, dock att hjälpen och pensionsförmånerna tillhopa icke
finge överstiga 900 kronor för år räknat; till minderårigt barn utan
pensionsberättigad moder med 50 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna
tillhopa icke fingo överstiga för ett barn 300 kronor, för
två syskon 600 kronor och för tre eller flera syskon 900 kronor, allt
för år räknat, samt till annan pensionär med 50 kronor, dock att hjälpen
och pensionsförmånerna tillhopa icke fingo överstiga 3()0 kronor för år
räknat. För år 1918 erhöll ifrågavarande grupp av pensionärer krigstidstillägg
med följande belopp, nämligen änka 125 kronor jämte en
tredjedel av pensionsförmånernas för året bestämda belopp, dock högst
med tillhopa 300 kronor; änka med minderåriga barn 125 kronor till
änkan och 75 kronor för vart barn jämte en tredjedel av änkans och
barnens för året bestämda pensionsförmåner, dock högst med tillhopa
350 kronor för änka med 1 barn, 400 kronor för änka med 2 barn,
450 kronor för änka med 3 barn, 500 kronor för änka med 4 barn
o. s. v.; barn utan pensionsberättigad moder 75 kronor jämte en tredjedel
av pensionsförmånernas för året bestämda belopp, dock att tillägget
icke fick överstiga för 1 barn 250 kronor, för 2 syskon 300 kronor,
för 3 syskon 350 kronor, för 4 S}cskon 400 kronor o. s. v.; samt annan
pensionär 75 kronor jämte en tred jedel av pensionsförmånernas för året
bestämda belopp, dock högst med tillhopa 250 kronor. Tillägget fick
dock ej överstiga pensionsförmånernas för året bestämda belopp i annat
fäll än då detta årsbelopp var lägre än grundbeloppet (125 kronor för
änka, 200 kronor för änka med 1 barn, 275 kronor för änka med 2
barn o. s. v.), i vilket fall endast en mot samma grundbelopp svarande
summa skulle utgå såsom krigstidstillägg. För senare delen av år 1918
utgick därtill enligt beslut av urtima riksdagen extra krigstidstillägg
med hälften av ovanstående fasta belopp och med en tredjedel av pensionsförmånernas
för halvåret bestämda belopp, därvid motsvarande
maximigränser tillämpades.
Dessutom har k rastid sti Hägg utgått till vissa andra personalg1
upp er.. Under år 1918 utgingo sålunda såväl krigstidstillägg som
extra krigstidstillägg till pensionerade lärare och lärarinnor vid folk- och
11
småskolor m. fl. i överensstämmelse med grunderna för krigstidstillägg
till f. d. befattningshavare i statens tjänst samt till pensionsberättigade
änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och
efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa enligt samma grunder
som till änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst.
Till pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena lcrigsmanshuskassas
understödstagare utgick krigstidstillägg för år 1918 med
ett belopp av 100 kronor och extra tillägg för senare delen av samma
år med 75 kronor.
På kommitterades begäran har av chefen för finansdepartementet
infordrats yttranden från åtskilliga ämbetsverk, huruvida och i vilka
avseenden, utom beträffande själva beloppen, andra bestämmelser angående
krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens
tjänst än de, som meddelats genom kungörelsen den 22 mars 1918,
vid samma kungörelses tillämpning visat sig vara av behovet för framtiden
påkallade. Sådana yttranden hava avgivits och överlämnats till
kommitterade från arméförvaltningen, marinförvaltningen, lotsstyrelsen,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, läroverksöverstyrelsen,
folkskolöverstyrelsen och domänstyrelsen. För de avgivna
yttrandenas innehåll, i den mån detsamma haft betydelse för kommitterades
förslag, lämnas här nedan redogörelse vid behandlingen av de
särskilda frågor, som yttrandena röra.
Till kommitterade hava därjämte överlämnats till Kung! Maj:t
ingivna framställningar från ämbetsverk, sammanslutningar av nuvarande
eller f. d. statstjänare och särskilda befattningshavare eller f. d.
befattningshavare berörande frågan om krigstidstillägg för år 1919, för
att tagas i övervägande vid fullgörande av det åt kommitterade givna
uppdraget. Vidare har till kommitterade omedelbart inkommit ett stort
antal skrifter i ämnet. För samtliga dessa framställningar få kommitterade
här lämna en kortfattad redogörelse.
Cheferna för de centrala ämbetsverken hemställa i eu här nedan
införd gemensam underdånig skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt
vidtaga åtgärder för att giva statstjänstemännen effektiv hjälp i
deras svåra betryck och sålunda avvända de faror, som i följd av detta
betryck hotade att förlamande inverka på statsförvaltningens behöriga
drivande.
Inkomma
^ r artist äViningar.
12
Den år 1918 församlade statstjänstemannakongressen hemställer i
en skrift, som i vissa delar jämväl är här nedan intagen, att för år
1919 måtte beviljas dyrtidstillägg, som icke i något fall understege det
procenttal, vartill enligt socialstyrelsens beräkningar den under krigstiden
inträdda stegringen av de allmänna levnadskostnaderna uppginge
vid tiden för framläggandet av förslag i ämnet till riksdagen eller eventuellt
vid tiden för riksdagens beslut i ärendet, att motsvarande förmåner
måtte utverkas för pensionsberättigade f. d. tjänstehavare samt
änkor och barn efter tjänstemän samt att särskilda medel måtte utverkas
till Kungl. Maj:ts förfogande för beredande åt statstjänstemän
och pensionärer av det ytterligare dyrtidstillägg för år 1919, som kunde
finnas av omständigheterna påkallat.
Ett möte av statstjänare i Malmö uttalar den önskan, att krigstidsersättningen
för år 1919, utformad efter ungefär samma grunder
som för år 1918, till sina sammanlagda belopp måtte fullständigt täcka
kristidens verkningar vid tiden för dess beviljande, samt att åtgärder
måtte vidtagas för att ersättningens belopp vid lämpliga kortare mellanrum
måtte ökas i motsvarighet till ytterligare prisstegringar.
Skrivbiträden vid hovrätten över Skåne och Blekinge framhålla nödvändigheten
av ett tillräckligt stort krigstidstillägg.
Föreningen extra lantdomare har begärt, att dyrtidstillägg under
år 1919 åt vice häradshövding måtte utgå av statsmedel icke blott å
det fasta arvodet utan jämväl å det arvode, som skulle utbetalas av den
ordinarie häradshövdingens avlöningsmedel.
Styrelsen för föreningen Sveriges krig sdomare och auditörer hemställer,
att den hittills stadgade begränsningen i rätt till krigstidstillägg
för den, som innehade två eller flera befattningar, måtte bortfalla.
Fångvårdsstyrelsen föreslår, att krigstidstillägg måtte utgå till
samtliga tillsyningsman vid kronohäkten, oberoende av om de innehade
annan statstjänst.
Generalkonsuln i disponibilitet A. Berencreutz anhåller, att den s. k.
grundplåten måtte utgå även till i disponibilitet varande tjänstemän å
staten för beskickningar och konsulat.
Styrelsen för svenska under officers förbundet hemställer, att Kungl.
Maj:t i samband med framläggande av förslag om förhöjning av
krigstidstillägget för befattningshavare i statens tjänst även täcktes däri
inbegripa underofficerare med vederlikar i aktiv tjänst vid armén och
marinen samt pensionerad underofficerspersonal.
A. Thorin för indelt underbefäl vid Värmlands regemente anhåller,
att krigstidshjälp måtte få utgå till de indelta soldater, som tjänstgjorde
13
utöver regementsövningarna, med det belopp, som svarade mot deras
tjänstgöringstid.
F. Eng lind och H. Fredholm såsom representanter för pensionerade
underofficerare, som äro rullföring sbiträden, anhålla om krigstidstillägg
efter samma grunder som underofficerare på stat eller efter sådana
grunder, att tillägget bättre än hittills motsvarade deras, arbete.
I. von Gerber in. fl. reservofficerare i flottan, vilka fullgjort längre
tjänstgöring i en följd, anhålla att bliva förklarade berättigade att erhålla
såväl grundplåt som krigstidshjälp.
G. Johansson in. fl. reservofficorsaspiranter vid flottan anhålla om
dyrtidstillägg.
I underdånig ansökan har lotsverkets personalföremng anhalht om
krigstidstillägg för år 1919, som fullt kompenserade dyrtiden, att krigstidstillägg
jämväl måtte utgå på andelen av lotspenningar^ i vissa
fall, att krigstidstillägg i någon form vid vissa fall måtte utgå till
lotsar, kvarstående å gammal stat, att den extra personalen måtte komma
i åtnjutande av krigstidstillägg utan avseende å beskaffenhet eller benämning
av den avlöning, hyra o. d., som de åtnjöte, samt att åldersgränsen
för erhållande av krigstidshjälp för barn måtte höjas till 18 år.
Föreningen Sveriges kronofogdar anhåller, att åt de på indragningsstat
överförda kronofogdarna måtte beredas krigstidstillägg och krigstidshjälp
efter enahanda grunder som övriga statens ämbets-och tjänstemän
eller, därest detta icke kunde bifallas, efter samma grunder som
statens pensionstagare.
Styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler hemställer, att landsfiskalerna
måtte tillerkännas krigstidstillägg jämväl å till dem utgående
förvaltning sbidrag. _
Föreningen Sveriges lantbrevbärare anhåller om krigstidstillägg åt
lantbrevbärare vid postverket. Generalpoststyrelsen har i yttrande över
ansökningen anfört, att arvodena till denna personal numera blivit reglerade,
varför ansökningen icke syntes böra lör närvarande föranleda
vidare åtgärd.
Järnvägsstyrelsen hemställer, att krigstidstillägg måtte utgå även
å de tilläggsarvoden, s. k. seglingspenningar, som atnjötes av befälhavare,
förste och andre styrman samt av övermaskinist och maskinist
å statens järnvägars ångfärjor, när de tjänstgjorde såsom befälhavare
resp. övermaskinist. ... .
Trafiktjänstemännens riksförbund har ingivit en framställning, som
även är delvis införd i kommitterades betänkande. Däri begäres, att
kommitterade måtte förorda, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
14
att anvisa medel lör ett dyrtidstillägg till statens tjänstemän under år
1919, svarande mot minskningen i penningvärdet,'' att utgå enligt eu
viss och för alla tjänstemän lika procent av senast fastställda ordinarie
avlöning, att medgiva Kungl. Maj:t att utan riksdagens särskilda hörande
utanordna fyllnadstillägg, i den mån levnadskostna fsstegringen
kunde komma att överskjuta en viss av riksdagen angiven gräns, samt
att anvisa medel för dyrtidstillägg och fyllnadstillägg enligt lämpliga
grunder jämväl till pensioner åt i. d. befattningshavare i statens tjänst
ävensom till änkor och barn efter sådana befattningshavare.
Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse har hemställt, att till
alla befattningshavare vid statens järnvägar med sammanlagda avlöningsförmåner
intill 2,000 kronor '' för år måtte under år 1919 utgå
krigstidstillägg rand belopp, som fullt motsvarade levnadskostnadernas
stegring under kristiden, att till befattningshavare, vilkas sammanlagda
avlöningsförmåner överstege 2,000 men icke 4,000 kronor för år och
för vilka lull ersättning för levnadskostnadsstegringen icke ifrågasattes,
måtte utgå krigstidshjälp efter i huvudsak enahanda grunder som för
år 1918, samt att vad sålunda föreslagits måtte äga giltighet även
under år 1920 intill dess nytt beslut i frågan då fattats.
J. A. A. Gustafsson m. fl. kust uppsyningsman och kustroddare å
indragningsstat anhålla om krigstidstillägg för'' år 1919 å till dem utgående
avlöning.
Kontrollörerna vid råsockerfabriken i Hasslarp S. Stensson och J.
Holmström anhålla om krigstidstillägg å deras inkomster såsom kontrollörer
och f. d. underofficerare.
De större akademiska konsistorierna vid universiteten i Uppsala och
Lund hava i likalydande skrivelser, som delvis återgivas här nedan,
framhållit önskvärdheten av att krigstidst illägget för år 1919 måtte i
görligaste mån motsvara den verkliga ökning i levnadskostnader, som
krigstiden föranlett, samt att tillägget icke genom maximibestämmelser
bleve alltför begränsat.
Vetenskapsakademin anhaller, att intendenterna vid naturhistoriska
riksmuseum måtte beredas samma löneförbättring som professorerna vid
universiteten i Uppsala och Lund.
t Musikaliska akademin hemställer om krigstidstillägg för år 1919
åt på akademins stat upptagna ämbetsmän och betjänte samt lärarna
vid musikkonservatorium enligt samma grunder som för statens ämbetsoch
tjänstemän i allmänhet.
Bibliotekarien, sekreteraren och kamreraren vid karolinska institutet
anhålla, att sådan ändring måtte vidtagas i stadgade villkor för erhål
-
15
lande av krigstidstillägg, att kinder ej mötte för dem att, ehuru ordinarie
innehavare av annan statstjänst, komma i åtnjutande av på deras
avlöningar vid karolinska institutet belöpande krigstidstillägg.
Kansler sä m betet för rikets universitet hemställer, att den s. k. grundplåten
måtte få utgå till amanuenserna vid universitetsbiblioteket i
Uppsala.
I ingiven ansökan har läroverkslärarnas riksförbunds deputeradeförsamling
gjort hemställan av i huvudsak samma innehåll som statstjänstemannakongressen.
Direktionen för folkskollärarnas pension sinrättning hemställer, att
bestämmelser måtte meddelas, varigenom direktionens medlemmar erhölle
rätt att komma i åtnjutande av krigstidstillägg.
F. d. rektorn J. E. Centerwall in. fl. pensionerade statstjänare hemställa,
att krigstidstillägget för år 1919 måtte utgå till pensionerade
statstjänare ävensom till änkor och barn efter sådana med ett förhöjt
belopp på det sätt, att procenttalet bestämdes lika för pensionärerna
och för de i tjänst varande stats tjänarna, att grundplåten för pensionärerna
bestämdes till åtminstone 70 procent av det belopp, som föresloges
för de i tjänst varande, ävensom att det belopp, vartill krigstidstillägg
för år högst finge till pensionärerna utgå, jämväl bestämdes till
lägst 70 procent av vad som tillerkändes i tjänst varande statstjänare.
Föreningen pensionerade officerare anhåller om krigstidstillägg för
pensionerade officerare efter samma grunder som för i tjänst varande
officerare samt för änkor och barn efter officerare efter samma grunder
som för änkor och barn efter övriga statens tjänsteman.
Pensionerade styckjunkaren A. F. Norstedt anhåller, att krigstidshjälp
för hustru och barn måtte utgå jämväl till pensionerade underofficerare.
Pensionerade underofficerare med vederlikar vid marinen göra samma
framställning.
A. J. Karlsson m. fl. pensionerade daglönare vid flottans varv i
Karlskrona anhålla om krigstidstillägg jämväl för år 1919.
P. d. kronofogden C. A. Jansson anhåller om förhöjd pension.
Generalpoststyrelsen hemställer, i anledning av en ansökning av
f. d. poststationsföreståndaren Erika Holmstedt om förhöjning av utgående
understöd, att sådana f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare,
som Irånträtt sina befattningar före år 1918 års ingång och
vilka åtnjöte understöd för sin återstående livstid av det å postverkets
stat för driftskostnader upptagna anslaget till understöd in. in. åt personer,
som vore eller varit anställda i postverket eller anlitats i dess
16
Krigstids ■
bidrag till
befattningshatare.
ärenden, måtte erhålla dyrtidstillägg å dem tillerkänt understöd med 35
procent för år att utgå från och med år 1918.
F. d. postmästaren U. Zachrisson m. fl. pensionerade posttjänstemän
av högre och lägre grad anhålla om reglering av nu utgående pensionsbelopp.
I avgivet utlåtande häröver har statskontoret hemställt, att
ansökningen icke måtte till annan åtgärd föranleda än att densamma
toges i övervägande vid uppgörande av förslag rörande krigstidstillägg
för år 1919 åt pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst.
S. Kronvall m. fl. pensionerade järnvägsmän framlägga samma önskningar
som ovan omnämnda pensionerade statstjänare.
F. d. lokomotivreparatören P. E. Jederlund, vilken i anledning av
olycksfall under tjänstgöring erhållit ett understöd av 1,300 kronor om
året, anhåller om förhöjning av detta understöd.
Ledamoten av riksdagens första kammare G. Bosén anhåller, att
förslag måtte framläggas om krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare,
vilka på grund av svårare olycksfall under tjänsteutövning blivit oförmögna
till statstjänst och därför tillerkänts skadestånd eller understöd.
F. d. stationsinspektor en vid Mora—Vänerns järnväg J. G. Berg
anhåller om krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare vid nämnda av
staten övertagna järnväg.
Vattenfallsstyrelsen hemställer, att krigstidstillägg för år 1919
måtte tillkomma jämväl sådana pensionärer, som övertagits från Nya
Trollhätte kanalbolag, Göteborgs hamnstvrelses bogseringsanstalt StrömIvarslund
samt Södertälje kanal- och slussverksaktiebolag.
P. H. Söderbaum m. fl. pensionerade lärare vid de allmänna läroverken
hemställa om förhöjt krigstidstillägg för år 1919.
Pensionären A. Andersson, som erhåller pension från civilstatens
pensionsinrättnings tjänstemannafond, anhåller om krigstidstillägg å sin
pension.
De under åren 1916—1918 från statens sida vidtagna åtgärderna
för att bereda befattningshavarna i dess tjänst ökade avlöningsförmåner
i syfte att hjälpa dem att motstå dyrtidens tryck hava förnämligast
präglats av strävandet att i första hand tillgodose de lägre avlönade
befattningshavarna. Enligt kommitterades mening måste också detta
mål alltjämt i främsta rummet hållas i ögonsikte. Givetvis drabbas
dessa befattningshavare hårdast av dyftidens verkningar. Av deras inkomst
måste en jämförelsevis större del användas till de egentliga
17
levnadskostnaderna, och gränsen för deras förmåga att utstå en höjning
av dylika kostnader är därför snarare uppnådd.
Genom de under år 1918 i form av dyrtidsbidrag beviljade avlöningstilläggen
torde de lägst avlönade befattningshavargrupperna hava
erhållit ett tillskott, som i det närmaste ersatt de genom krigstidsförhållandena
ökade kostnaderna. I vissa fall har genom den särskilda
krigstidshjälpen tillskottet till och med inneburit en större förhöjning av
avlöningen än som betingats enbart av den allmänna prisökningen. En
naturlig följd härav är också, att från dessa grupper inkommit jämförelsevis
få framställningar, vilka därjämte till det mesta rört detaljfrågor.
Från de högre avlönade befattningshavarna, vilka hitintills endast
i mindre mån kunnat erhålla dyrtidsbidrag till gottgörande av avlöningarnas
minskade värde, har däremot inkommit ett stort antal kraftigt
framförda och utförligt motiverade framställningar om höjda krigstidstillägg.
Och då billigheten synes kräva, att de framlagda skälen komma
till deras kännedom, hos vilka avgörandet ligger, hava kommitterade
ansett sig böra här inrymma en mera fullständig redogörelse därför.
Härvid vilja kommitterade till eu början fästa uppmärksamheten därå,
att i åtskilliga av ifrågavarande framställningar med styrka framhållits
de menliga följderna icke blott för den enskilde tjänstinnehavaren utan
främst för statens egen verksamhet därav att den avlöning, som tillkommer
befattningshavare i statens tjänst, numera i stor utsträckning
icke längre har det realvärde, som vid avlöningens fastställande åsyftats,
varjämte i desamma erinrats, att skillnaden mellan de olika tjänsterna i
vidsträckt mån förryckts genom det sätt, varpå dyrtidsbidraget utdelats
under krigstiden.
I sådant avseende må först erinras om den av cheferna för statens
centrala ämbetsverk till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelsen av den 19 september
1918, vari anförts:
»Penningvärdets oerhörda fall har vållat, att tjänstemännens löner blivit till
sitt värde högst betydligt reducerade, och den krigstidsersättning, som för närvarande
utgår, är ingalunda tillräcklig att ens närmelsevis utjämna skillnaden. De
flesta statstjänstemännen sakna egen förmögenhet och äro ej heller i tillfälle att
genom arbete utom tjänsten skaffa sig avsevärda extra inkomster. De, som sålunda
äro hänvisade till sina avlöningar av staten, äro, åtminstone om de hava familj,
under nuvarande förhållanden nödsakade till svåra försakelser. Ofta torde det ej
vara möjligt för dem att ens med de största inknappningar draga sig fram på sina
inkomster; de måste skuldsätta sig för att kunna bereda uppehälle åt sig själva och
sina familjer.
Att staten ej kan med likgiltighet åse detta förhållande, är uppenbart. Det
är icke staten värdigt att lämna sina tjänare i en sådan belägenhet. I statens intresse
ligger ock, att så ej sker. Det ekonomiska tryck, som så hårt vilar på
Krigstidstilläggssakkunnxga.
Cheferna för
statens centrala
ämbetsverk.
18
tjänstemännen, inverkar naturligen i hög grad på deras arbete. Detta lider därav
att tjänstemännens omtanke måste ägnas åt att bekämpa de svårigheter, de hava
att skaffa det nödvändiga åt sig och de sina. En följd av ställningen blir ock, att
särskilt mera dugande personer i allt större omfattning draga sig från statstjänsten.
För personer med den utbildning, som av tjänstemännen fordras, finnas dels i privata
företag dels ock hos de under krigstiden tillsatta talrika kommissionerna och
övriga kristidsinstitutioner rikliga tillfällen till anställning med avlöningar av den
storlek, som betingas av de rådande ekonomiska förhållandena. Åtskilliga fast anställda
tjänstemän hava av sådan anledning under senare åren lämnat statstjänsten.
Men allra tydligast visa sig följderna i fråga om de extra ordinarie tjänstemännen.
Tillgången på dessa har på senaste tiden i allmänhet varit ytterst ringa, och från
vissa änmetsverk hava de nästan helt försvunnit. Detta medför ej blott svårighet
vid bediivandet av arbetet inom verken, det föranleder ock, att ämbetsverken sakna
dugliga ersättare för de tjänstemän, som avgå eller av en eller annan anledning åtnjuta
tjänstledighet. Denna svårighet i avseende å rekryteringen är ägnad att ingiva
de största bekymmer.
Av nu angivna förhållanden torde framgå, att, om ej ämbetsverken skola
bliva ur stånd att fullgöra sina viktiga funktioner, det är alldeles nödvändigt, att
tjänstemännens avlöningar höjas väsentligt utöver vad nu bestås dem. En sådan
avi öningsf örhöjning erfordras så för högre som för lägre graders tjänstemän, för
ordinarie som för extra. Vad de senare angår, är det icke längre att förvänta, att
den unge mannen, sedan han genomgått sin utbildningskurs, under avsevärd tid tjänstgör
i statens verk huvudsakligen för att sålunda vinna utsikt att framdeles erhålla
ordinarie befattning, lian gör anspråk på att omedelbart erhålla ersättning för sitt
arbete. Detta är ock billigt, i den män arbetet har värde. Men framför allt ligger
det makt uppå, att de ordinarie tjänstemännens löneförhållanden tillfredsställande
ordnas. Det är dessa tjänstemän, som utföra det mest krävande arbetet. Och om
deias löner ej bestämmas så, att det för dugliga personer verkligen kan vara eftersträvansvärt
att erhålla en dylik anställning, uppkommer såsom nu brist på
aspiranter till anställning i statens tjänst; åtminstone kan det förväntas, att de
dugligare elementen söka sig annan verksamhet. Vilken fara för statsverksamhetens
behöriga uppehållande detta innebär, säger sig självt.
Da ingen utsikt lär finnas, att de ekonomiska förhållandena inom en överskådlig
framtid skola återtaga samma gestaltning, som de hade vid krigets början,
är helt visst en allmän lönereglering nödvändig.
Att åtgärder för en sådan snarast vidtagas, är således av omständigheterna
i hög grad påkallat. Men då en lönereglering ej lär kunna omedelbart beslutas och
nöden är trängande, synes ovillkorligen erforderligt, att för den närmaste tiden vidtauas
provisoriska åtgärder, varigenom tjänstemännens avlöningsförmåner väsentligen
höjas, så att de någorlunda komma att motsvara de stegrade levnadskostnaderna.
I känslan av det ansvar, som åligger oss såsom chefer för vederbörande
ämbetsveik, hava vi ansett oss pliktiga fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på de av oss framhållna förhållandena och tillåta oss i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t, med behjärtande av den i hög grad allvarliga ställningen’
måtte skyndsamt vidtaga åtgärder för att giva statstjänstemännen effektiv hjälp i
deras svåra betryck och sålunda avvända de faror, som i följd av detta betryck
hota att förlamande inverka på statsförvaltningens behöriga bedrivande.»
19
Att de sålunda skildrade svåra förhållanden, som under nuvarande Universidyrtid
inträtt, emellertid icke äro en företeelse, som är särskilt om än k0n9igtorier.
i "högre grad för ämbetsverken i huvudstaden utmärkande, framgår av
de lika lydande framställningar, som till Kungl. Maj:t inkommit från de
båda universitetens konsistorier. Däri anföres bland annat följande:
»Genom lönernas nedbringande till ett värde, som högst väsentligt understiger
deras ursprungliga avsedda köpkraft, har under det allra sista året för dessa universitetets
lärare och tjänstemän delvis uppstått ett verkligt nödläge, som konsistoriet
ansett sig böra bringa till Eders Kungl. Maj:ts kännedom. Det är konsistoriets
övertygelse, att dessa ekonomiska bekymmer i längden skola inverka menligt på
utövande av universitetets lärares och tjänstemäns kall. Att särskilt den vetenskapliga
forskningen, i vilken varje universitetslärare bör se sin främsta uppgift,
skall lida därav att dess utövare är upptagen av svåra bekymmer för sin och sin
familjs existens, är ju påtagligt.
Det kan icke vara staten likgiltigt, om dess tjänare icke äro i stånd att med
arbetsglädje och under frihet från de mest tryckande näringsbekymmer förrätta sin
tjänst, ej heller kan det vara staten värdigt att låta sina tjänare sakna de nödvändiga
medel för sin utkomst, som staten en gång avsett att tilldela dem och
genom emoitagandet av deras tjänster är moraliskt förbunden att giva.» — - —.
»Konsistoriet anser sig icke kunna underlåta att framhålla den synnerliga önskvärdheten
av — — — att det krigstidstillägg, som statsmakterna torde komma att bestämma
för år 1919. måtte i görligaste mån motsvara den verkliga ökning i levnadskostnader,
som krigstiden föranlett Det synes även konsistoriet vara av vikt, att icke
genom maximibestämmelser eller andra särskilda föreskrifter den beviljade krigstidsersättningen
blir alltför begränsad för universitetets ordinarie lärare och med
dem likställda tjänstemän. Det kan icke anses berättigat att genom dylika bestämmelser
alldeles rubba det inbördes förhållande med avseende på löner och därav
betingad levnadsstandard, som för olika ämbeten och tjänster varit bestämt och
som måste förefinnas, om de högre platserna, som kräva större förutsättningar i
omfattande förberedelser och i erfarenhet, skola kunna uppehållas av tillräckligt
dugande och skolade krafter. Rättvisan av att en mot penninglönens värdefall svarande
tillökning gives även dessa löntagare är uppenbar liksom ock nödvändigheten
därav, för så vitt de icke skola nedpressas från den sociala ställning, som de hittills
kunnat intaga och som varit från statens sida avsedd.»
Vid den tjänstemannakongress, som i september 1918 samman- Statstjänsteträdde
i Stockholm och bestod av utsedda representanter för ett stort k“gr“99en.
antal tjänstemannaföreningar, behandlades ett flertal väckta motioner i
fråga om krigstidstillägg, varvid, enligt, vad i kongressens skrivelse
till Kungl. Maj:t meddelats, under överläggningarna anföits, att staten
vid bestämmandet av sina tjänstemäns avlöning icke uteslutande både
att tillgodose det oavvisliga behovet för eu nödtorftig bärgning, utan
även hade att taga hänsyn därtdl, att själva statsintresset, vdket tjänstemännen
såsom statens representanter och organ hade att befordra,
icke vedervågades genom den nedsättning av tjänstemännens duglighet,
20
som måste bliva en följd av för knappt tillmätta löneförmåner. Statstjänstemannen
både berättigade anspråk å god och tillräcklig avlöning
för att kunna upprätthålla sin egen och därmed även statens auktoritet
och värdighet, och genom beviljandet av sådan avlöning uppfyllde staten
endast en plikt mot sig sjäiv.
I skrivelsen anfördes vidare:
»Kongressen har vid behandlingen av de väckta motionerna funnit varje framställning
beaktansvärd såsom föranledd, ej av någon självisk åstundan, utan av det
verkligen föreliggande behovet för statstjänstemannen av ökade inkomster för att
utan allt för stor fortsatt skuldsättning kunna för sig och sina familjer anskaffa
livets nödtorft. Detta behov är så allmänt känt och erkänt, att vidare bevisning
därom ej erfordras. Det ådagalägges tillräckligt av de numera av socialstyrelsen,
efter verkställda undersökningar, för varje kvartal uppgivna siffermässiga uttryck
eller indextal för stegringen av levnadskostnaderna sedan år 1914.»___
»Dessa beräkningar äro uppgjorda under förutsättning, att levnadsstandarden i
huvudsak blir oförändrad och att de olika varuslagen ingå i hushållsbudgeten på
samma sätt som före kriget. Men verkliga förhållandet är dock ej sådant. Å ena
sidan hava dyrare varuslag måst utbytas mot billigare, å andra sidan hava varuknappheten
och de många maximiprisen samt de därav följande ransoneringsåtgärderna
utövat en menlig inverkan å penningens köpkraft. Det kan därför med
säkerhet påstås, att för en penningsumma med tillägg av den angivna ökningen
icke nu kan erhållas fullt samma valuta som för samma penningsumma utan ökning
före kriget. De genom utredningarna framkomna procenttalen måste alltså, under
förutsättning av en helt oförändrad levnadsstandard, anses såsom absoluta minimital.
» — — —
»De beräknade procenttalen, angivande ökningen av levnadskostnaderna, äro
ägnade att visa,
att statstjänstemännen hittills beviljade krigstidstillägg och krigstidshjälp
inf1- i r m^n®a uPPgått till en sjättedel av ökningsprocenten, varit långt ifrån
tillräckliga 5
att _ fastmera det stora flertalet av tjänstemän måst av egna medel eller genom
skuldsättning fylla vad som brustit;
att följaktligen någon avprutning för krigstidstillägg och krigstidshjälp å den
verkliga stegringen av levnadskostnaderna icke längre kan av tjänstemännen utnarcias
j
samt att en fortsatt bestämmelse om ett maximibelopp för krigstidstillägg
och krigstidshjälp understigande stegringsbeloppet skulle innebära en obillighet och
orättvisa. °
En dylik bestämmelse skulle hava fog endast under den förutsättningen att
lönerna för år 1914 varit för höga, vilket emellertid, såsom ovan framhållits, ingalunda
är fallet.
. dyrtidstillägg åt tjänstemännen fortfarande skall utgå under formerna
krigstidstillägg och krigstidshjälp, måste rätten till sådant tillägg eller sådan hjälp
högst väsentligt utsträckas och alla nu befintliga begränsningar av rätten bortfalla.
» — — —
21
»Kongressen har dock för sin del ansett sig icke böra fasthålla vid de angivna
formerna av krigstidstillägg och krigstidshjälp, utan allenast velat framhålla
behovet av dyrtidstillägg för år 1919 till den omfattning, att det täcker de i följd
av prisstegringen ökade utgifterna, beräknade efter socialstyrelsens indextal vid
tiden för propositionens avlämnande till riksdagen eller vid tiden för riksdagens
beslut i ärendet.
Emellertid manar erfarenheten under innevarande år till sådana åtgärder, att
möjlighet förefinnes för beviljandet av ett tillägg till det dyrtidstillägg, som kommer
att beslutas, därest detta genom en fortsatt prisstegring skulle visa sig otillräckligt.
Sådan möjlighet synes kunna beredas därigenom, att riksdagen beviljar
ett kreditiv å visst belopp till Kungl. Maj:ts förfogande, för att efter omständigheterna
anlitas för angivna ändamål.»
Att en uppfattning liknande den, som sålunda funnit uttryck i
sistnämnda skrivelse, gör sig gällande även bland tjänstemännen vid
de affärsdrivande verken, framgår av förutnämnda från trafiktjänstemännens
riksförbund i oktober 1918 ingivna skrift, däri anförts bland
annat följande:
»Trafiktjänstemännens riksförbund, företrädande flertalet av trafikverkens tjänstemän
i den ställning, vilken plägar betecknas såsom högre grad, anhåller att inför
herrar sakkunniga härigenom få framlägga dessa tjänstemannagruppers anspråk beträffande
krigstidstillägget för år 1919, varvid säkerligen återgives uppfattningen
jämväl hos flertalet övriga statstjänstemän i motsvarande ställning.
Redan före krigsutbrottet hade penningvärdet befunnit sig i sjunkande.
Tjänstemännens avlöningar hade dock i stort sett bibehållits oförändrade sedan löneregleringarna
omkring år 1905. De voro i varje fäll icke tillmätta enligt sådana
grunder, att tjänstemännen vid avsevärd ytterligare nedgång i penningvärdet kunde
bevara sin levnadsställning orubbad i jämförelse med andra samhällsklasser. Det
framstod därför redan år 1914 vid inträdet av den hastiga valutaförsämringen som
en bjudande nödvändighet, att de nämnda befattningshavarna ofördröjligen gottgjordes
för minskningen i reallönerna. Så skedde emellertid först sent och i ofullständig
mån. Praktiskt taget hava samtliga nu ifrågavarande tjänstemän måst själva
bära 1914, 1915 och 1916 års fördyring. Först med föregående och innevarande
års krigstidstillägg hava de erhållit nämnvärt bistånd.
De grunder, enligt vilka statstjänstemännens dyrtidsfråga hittills behandlats,
hava icke ingivit tjänstemännen ett tryggt förlitande på statsmakternas verksamma
hjälp Beviljat krigstidstillägg har mera erinrat om ett understöd med karaktären
av allmosa till nödlidande än om en löneform avsedd att jämte grundlönen utgöra
skälig ersättning för ett utfört arbete. Genom fördelning efter den s. k. behovsprincipen
— d. v. s. den principen att en gift tjänsteman bör ha högre avlöning än
en ogift — av en för alla personalgrupper otillräcklig gottgörelse för penningvärdets
nedgång har skillnaden mellan å ena sidan utgiftsstegringen, vilken procentuellt
räknat bär drabbat alla befattningshavare lika, och å andra sidan denna gottgörelse
blivit orimligt stor för de högre tjänstemännen, utan att dock de lägre tjänstemännen
därmed fått sina behov ens tillnärmelsevis tillgodosedda. Det betraktelsesätt,
som bär kommit till uttryck i denna fördelningsgrund, finner riksförbundet icke vara
berättigat eller påkallat av föreliggande omständigheter. — — —
Trafiktjänste
männens
riksförbund.
22
Av förestående tabell1 framgår, att den genomsnittliga ersättningen för penningvärdets
fall till tjänstemän av högre grad utgör ungefär 40 procent av avlöningen,
medan levnadskostnadsökningen enligt kungl. socialstyrelsens senast meddelade
uppgift för tiden maj 1914—oktober 1918 belöper sig till minst 142 procent.
Dessa siffror utvisa, att den del av dyrtidsbördan, som tjänstemännen i denna ställning
hittills hava måst bära, är oskäligt stor.
Förestående tablå ger även vid handen, hurusom lönefyllnaden för högre
lönegrader procentuellt räknat har tillmätts betydligt snävare än för lägre lönegrader.
Vid den gjorda jämförelsen har likväl ej kommit i betraktande, att mindre inkomsttagare
åtnjuta viss företrädesrätt och viss rabatt vid livsmedelsinköp, en icke oväsentlig
förmån, som Övriga inkomsttagare sakna.
Den svenska tjänstemannaklassen har av ålder ansetts vara en betydelsefull
faktor för samhällslivets sunda utveckling och har åtnjutit rykte för redbarhet och
nit i sitt kall såsom samhällets tjänare. De genom penningvärdets häftiga nedgång
alstrade förhållandena hava medfört förändringar härutinnan. Den bildade tjänstemannaklassen
ser sig knappast längre i stånd att uppehålla sin ställning i samhället
utan bisysslor till statstjänsten och kan därför icke i samma grad som hittills ägna
sina krafter åt det allmänna. Det kan icke förnekas, att det ekonomiska betryck,
för vilket tjänstemännen sedan länge varit utsatta, även moraliskt sett bär medfört
betänkliga följder, i det att tjänstemännens uppfattning om förpliktelserna mot samhället
har undergått en påtaglig förändring och vissa tänkesätt vunnit insteg, som
återverka ogynnsamt icke blott på arbetsprestationernas beskaffenhet utan även på
befälsförhållandena inom statsverken. För trafiktjänstemännens vidkommande hava
krigstidens svårigheter vant förenade med eu till ytterlighet stegrad arbetsbörda,
något som även bidragit till nu rådande misstämning.
Trafiktjänstemännens riksförbund tillåter sig, med tanke på nu skildrade beklagliga
förhållanden, giva uttryck åt den förhoppningen, att herrar sakkunniga vid
verkställande av sin utredning och avgivande av sitt förslag måtte lyckas anvisa
utvägar att stilla nu rådande misströstan och oro.
Det är förnämligast två invändningar, som pläga anföras mot önskemålen
om en tillfyllestgörande ersättning för penningvärdets nedgång. Det säges, dels att
även statstjänstemannen skola bära sin andel av dyrtidsbördan, närmast väl då den
del, som är att tillskriva rådande varuknapphet, dels att staten ej är i tillfälle att
fullt betala sina tjänstemän på grund av statsinkomsternas otillräcklighet.
De här ifrågavarande tjänstemannagrupperna vilja ingalunda göra gällande,
att övriga medborgare skola bära deras andel av dyrtidsbördan, men finna sig å
andra sidan böra bestämt framhålla, att de icke anse sig vara pliktiga att bära
större andel av densamma än övriga medborgare. Detta har hittills otvivelaktigt
varit fallet Inom riksförbundet gör sig den meningen gällande, att statstjänstemännen,
så länge deras löneförmåner avsevärt understiga förmånerna för motsvarande
löntagare i enskild tjänst, i verkligheten bära större andel i dyrtidsbördan än
övriga medborgare.
I detta sammanhang må särskilt beröras olikheten mellan den ståndpunkt,
som intages av trafiktjänstemännens riksförbund, och vissa grundsatser, som från
1 Denna tabell, som innehåller uppgifter å krigstidslillågg och krigstidsbjälp, som med till -låmpning av 1918 års lagtima riksdags beslut ulgått vid olika avlöningsbelopp, ävensom dessa förminers
procentuella förhållande till avlöningen, har här uteslutits.
23
annat håll tidigare hava hävdats. Riksförbundet håller före att, för den händelse
statsfinansernas nuvarande tillstånd anses lägga hinder i vägen för gottgörelse till
samtliga statstjänstemän i samma mån, som penningvärdet sjunkit, och för den
händelse statsverkets beräknade tillgångar anses kunna täcka blott en del av denna
sänkning, detta förhållande möjligen bör föranleda höjning i skattebeloppen, men
icke nedsättning i lönebeloppen i form av maximigränser eller fallande procenttal
för krigstidstilläggen.
Genom sistnämnda förfaringssätt drabbas nämligen statstjänarna av en beskattning
i förtäckt form, vilken icke pålägges övriga medborgare. I stället bör
samtliga statstjänare genom löneförhöjningar gottgöras hela den del av valutaförsämringen,
som täckes av stegringen i lönerna på den allmänna arbetsmarknaden
under den tidsperiod, då de reglerade lönerna skola utgå. Därest statsverkets beräknade
tillgångar icke äro tillräckliga härtill, böra ytterligare behövliga medel anskaffas
på sådant sätt, att denna återstod rättvist utjämnas på alla samhällsgrupper
och i större utsträckning uttages av de i ekonomiskt hänseende bärkraftigare såväl
statstjänstemannen som övriga medborgare, men icke lägges enbart på statstjänstemannen.
I sistnämnda fäll utsättas dessa, som nyss sades, för en dubbel beskattning,
i det staten först innehåller en del av den lön, som rätteligen bort utgå. om
arbetet skulle hava ersatts till sitt fulla värde, och därefter det oaktat utkräver
lika hög skatt av tjänstemännen som av sådana medborgare, vilka icke förut hava
till staten avstått någon del av sin arbetsförtjänst.
Mot den andra invändning, som gjorts, eller att statsfinanserna ej skulle tilllåta
ett skäligt krigstidstillägg, kan anföras, att statsfinansernas ställning icke påverkas
av det sätt, varpå det för ändamålet erforderliga beloppet fördelas mellan
olika samhällsgrupper, och att beloppets anskaffande på ett eller annat sätt givetvis
är möjligt, så länge staten är att anse såsom solvent. Arten och omfattningen
av de åtgärder, som böra vidtagas för avhjälpande av tjänstemännens betryck, bero
givetvis i första rummet på, i vad mån den härför erforderliga statsutgiften må
anses vara nödvändig. Att tjänstemännens bibehållande vid en levnadsstandard,
motsvarande den som intages av socialt likställda löntagare i enskild tjänst, är ett
för staten vitalt intresse, ådagalägges av erfarenheterna under mer än fyra års krigsoch
kristid.
Förut har framhållits, att åtminstone de högre tjänstemännen hittills hava
erhållit en så ringa hjälp, att de sannolikt själva fått bära största delen av dyrtidens
tryck.
Det är således betingat ej blott av billighet och rättvisa, utan även av klokhet
och förutseende att nu på ett planmässigt och verksamt sätt bereda gottgörelse
åt tjänstemännen för den gångna dyrtidens uppoffringar och för lönernas alltjämt
fortgående minskning i köpkraft genom tillmätande redan från nästkommande års
början av ett dyrtidstillägg, som för en var tjänsteman återställer lönens före kriget
innehavda realvärde.
I detta sammanhang må anmärkas, att huvudstadens myndigheter funnit sig
höra för sina arbetare och tjänstemän kvartalsvis reglera lönerna med ledning av
kungl. socialstyrelsens uppgifter över levnadskostnadsfördyringen. Vad angår statstjänstemannen,
har sammankallandet av stundande urtima riksdag ådagalagt det trängande
behovet av en motsvarande anordning. Det är således önskvärt, att man
vid fastställandet av krigstidstillägget för år 1919 även sörjer för, att detta må
24
mitttrade.
kunna genom åtgärd av Kungl. Maj:t utan riksdagens särskilda hörande under årets
lopp vid behov regleras.»
Aven om vad i sistintagna skrift anförts i vissa delar kan vara
ägnat att möta gensaga, så framgår dock såväl av nämnda skrift som
av övriga här ovan återgivna uttalanden likasom av de upplysningar,
som lämnats av tjänstemannaföreningars representanter, vilka på begäran
fått tillfälle att inför kommitterade yttra sig, att den långvariga
dyrtiden icke blott för den enskilde statstjänaren, i den mån han genom
krigstidstillägg och krigstidshjälp erhållit ersättning endast för en
mindre del av ökningen i levnadskostnaderna, medfört en börda så tung,
att förmågan att bära densamma botar att svikta, utan även visar sig
för statsverksamheten leda till betänkliga följder, i det att dels dugliga
arbetskrafter i många fall söka sig bort från innehavd statstjänst till
annan och mera löuande verksamhet, dels och i synnerhet rekryteringen
i hög grad försvårats. Att ett liknande om ej än svårare läge råder
inom den militära förvaltningen, är en allmänt känd sak, ehuru här
jämväl andra omstäudigheter, som icke hava med avlöningsförmånerna
att göra, i icke oväsentlig mån torde spela in.
Dessa förhållanden måste, såväl då man ser dem från befattningshavarnas
synpunkt som i betraktande av statens eget intresse, anses
vara av deh allvarliga beskaffenhet, att effektiva åtgärder till missförhållandenas
undanröjande måste vidtagas. Visserligen har, sedan ovan
omförmälda skrivelser ingåvos, 1918 års urtima riksdags beslut om
ytterligare krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1918 och krigstidstillägg
under år 1919 intill dess kungörelse om sådant krigstidstillägg
utfärdats och trätt i kraft tillkommit och medfört åtminstone en viss
lättnad för befattningshavarna. Visserligen har dessutom en tillfällig
lönereglering trätt i kraft för stora grupper av befattningshavare,
och enligt vad kunnigt är förberedes framställning till 1919 års riksdagom
beredande av dylik förmån, räknat från och med år 1919, även åt
vissa övriga befattningshavargrupper, allt i syfte att höja avlöningen
till det belopp, den med hänsyn till prisläget bort hava närmast före
krigstidens inträde; och därvid har förutsatts, att på sålunda höjda löner
krigstidstillägg skulle beräknas. Men stegringen av levnadskostnaderna
har alltjämt fortgått. Utsikterna till förbättrad rekrytering inom stora
tjänstemannagrupper lära icke te sig ljusare, och det synes vara fara
värt, att denna angelägenhet icke låter sig på tillfredsställande sätt
ordna annorledes än genom en effektiv lönereglering eller genom beredande
av ökade krigstidstillägg inom alla tjänstemannagrupper. För
genomförande av en verklig lönereglering är emellertid den nuvarande
25
tidpunkten givetvis icke lämplig, sa osäkert som till och med för den.
närmaste framtiden man kan bedöma utsikterna till återgång till mera
stabilt prisläge. Däremot skulle denna osäkerhet i bedömandet av prisförhållandena
icke i och för sig behöva utgöra hinder för beviljandet av
krigstidstillägg till sådan utsträckning, att detsamma täcker ökningen i
levnadskostnaderna under förutsättning att, såsom kommitterade vilja förorda,
krigstidsti 1 lägget så anordnas, att detsamma automatiskt eller i allt
fall utan riksdagens särskilda ingripande följer växlingen i levnadskostnaderna
vid såväl stegling som minskning, sådan denna växling
framgår av tid efter annan verkställda beräkningar.
Redan då kommitterade började sin utredning av förevarande spörsmål,
beräknades, att ökningen av levnadskostnaderna utgjorde inemot
150 procent av motsvarande kostnader före krigstillståndets inträdande.
Kostnaderna för full ersättning för denna ökning uppskattades då till
omkring ''275 miljoner kronor, oberäknat krigstidstillägg åt pensionärer.
Kommitterade hava av lätt insedda skäl icke kunnat utgå från att belopp
av sådan storlek skulle kunna för ändamålet vara att tillgå. Sedermera
har statsrådet och chefen för finansdepartementet, till ledning vid
kommitterades fullföljande av uppdraget, meddelat, att större belopp än
tillhopa omkring 215 nul|oner kronor icke kund1'' beräknas sta till förfogande
att användas till dyrtidsbidrag åt såväl de befattningshavare som
de pensionärer, om vilka här är fråga, samt att dyrndsbidiaget för år 1919
åt befattningshavare i statens tjänst syntes böra icke väsentligen överstiga
vad i sådant avseende för är 1918 utgått enligt beslut-vid samma
års lagtima och urtima riksdagar, i det att jämte en grundplåt, föidelad
såsom dagtillägg, borde beräknas ett procentuellt tillägg av 6(> 7s
procent med ett maximibelopp å bidraget av omkring 5,000 kronor. Vid
sådant förhållande har det givetvis icke kunnat komma i fråga att söka
bereda alla befattningshavare en mera fullständig kompensation för den
inträdda ökningen i levnadskostnader. Vad som i ärendet förekommit
talar emellertid för att, ju längre dyrtiden varar, utan att statens samtliga
funktionärer tillgodoses med avlöning, som står i skålig öveieusstämmelse
med den inträdda ökningen i levnadskostnaderna, desto mer
växer famn för att statens verksamhet tager allvarlig skada därav.
Då kommitterade således haft att räkna med ett begränsat belopp
för dyrtidsbidrag under år 1919 åt befattningshavare, hava kommitterade,
med ‘förseende från den uppfattningen, att krigstidstillägget bör anses
vara ersättning för avlöningens minskade realvärde och på sådan giund
bör för alla befattningshavare tillmätas i samma proportion till avlöningen,
Krigst idstillägyssakkunniy a, 4
26
System för
dyrtidsbidragets
bestämmande.
i enlighet med vad förut anförts funnit sig böra i främsta rummet taga
hänsyn till individens behov av hjälp, sådant detta behov framgår av
avlöningens storlek. Det större eller mindre behovet har måst bliva i
viss mån avgörande vid fördelningen av det tillgängliga beloppet. Befattningshavare
med lägre avlöning och pensionärer med lägre pension
måste alltså enligt kommitterades mening under för handen varande
•omständigheter fortfarande som hittills bättre tillgodoses än befattningshavare
med högre avlöning och pensionärer med högre pension. Huru
kommitterade tänkt sig denna reglering genomförd, framgår av de förslag,
kommitterade här framlägga.
Innan kommitterade närmare ingå på frågan om dyrtidsbidragets
belopp, måste till omprövning upptagas spörsmålet, huruvida det hittills
tillämpade systemet för dyrtidsbidragets bestämmande kan anses böra
alltjämt bibehållas eller om icke detsamma bör i viss mån omläggas, i
syfte att på lämpligt sätt möta den eventualiteten, att levnadskostnaderna
under loppet av år 1919 väsentligen ökas eller minskas.
Det nuvarande systemet innebär, att dyrtidsbidraget utgår dels i
form av en s. k. grundplåt med ett för alla därtill berättigade till siffran
fixerat belopp dels ock i form av ett procentuellt tillägg, likaledes till
ett och samma för hela året fastställt procenttal av avlöningen, vartill
för vissa familjeförsörjare bland befattningshavarna kommer krigstidshjälpen,
vars belopp icke heller kan utan statsmakternas förnyade beslut
under året ändras. Med detta system följer därför, att dyrtidsbidraget
förbliver oförändrat ända till dess riksdagen blir i tillfälle att fatta nytt
beslut, d. v. s. i regel under ett helt år, och under året inträdda
förändringar i prisläget om än så stora inverka icke utan vidare på
bidragets storlek. Denna brist på anpassningsförmåga hos systemet
framträdde redan under år 1917. Det för nämnda år bestämda dyrtidsbidriget
visade sig snart för knappt tillmätt, sedan en väsentlig prisförhöjning
inträtt. Rättelse härutinnan kunde dock ske först genom
beslut av den riksdag, som i januari 1918 sammanträdde. Den för år
1918 beviljade s. k. grundplåten torde delvis hava varit avsedd att utgöra
ersättning för bristen i 1917 års bidrag. Ännu större olägenhet
medförde detta system med fasta belopp under år 1918. Det av riksdagen
i mars samma år beviljade dyrtidsbidraget avpassades med fästat
avseende å prisläget vid årets början. Emellertid stego levnadskostnaderna
under pålöljande vår och sommar till en sådan höjd och oron för
det bekymmersamma läget inom stora kretsar av statens befattningshavare
växte till den grad, att utomordentliga åtgärder till avhjälpande
27
av nödläget befunnos nödvändiga, och. för sadant ändamål måste riksdagen
sammankallas till urtima möte.
Med avseende på prisläget under år 1919 synes visserligen anledning
förefinnas till antagande, att, om än en prisökning i början av
året måhända icke är utesluten, en sänkning av levnadskostnaderna är
att förvänta under årets lopp. I varje fall är ett kvarstående vid det
prisläge, som råder vid årets början, icke mycket sannolikt. Huru förhållandena
i detta hänseende må komma att utveckla sig, är emellertid
synnerligen vanskligt att bedöma. Om ett system med fasta belopp för
dyrtidshjälpen, tilltagna efter prisförhållandena vid årets början, fastställes
jämväl för år 1919, är det därför icke omöjligt, att enahanda åtgärder,
som under år 1918 blevo nödvändiga för utökande av redan beviljad
dyrtidshjälp, komma att visa sig erforderliga jämväl under år 1919.
Därest åter en väsentlig prissänkning inträffar, kommer ändock samma
krigstidstillägg att utgå under hela året. Om detta än kunde med visst
fog av befattningshavarna betraktas såsom en skälig ersättning för att
dyrtid sbi drag kom dem till godo törst sedan dyrtiden gjort sig under en
längre tid gällande, gynes dock frågan böra om möjligt så ordnas, att
krigstidstillägget vid varje tidpunkt star i skäligt förhållande till det
allmänna prisläyret.
För att förebygga ett återupprepande av de åtgärder, som den
betydliga ökningen i levnadskostnader framkallade under hösten 1918,
har från olika håll föreslagits, att 1919 års riksdag skulle, utöver anslag
till dyrtidsbidrag, bemyndiga Kungl. Maj:t att tilldela ökat sådant
bidrag, i händelse förhållandena därtill giva anledning._ Denna utväg
synes visserligen böra tagas i övervägande, om man icke kan vinna
samma mål på annat lämpligare sätt. Ett sadant tro sig kommitterade
hava funnit i ett system med s. k. glidande skala.
Redan i början av sitt utredningsarbete funno sig kommitterade
av ovan angivna orsaker böra undersöka de olika sätt, varpå man skulle
kunna anordna dyrtidsbidraget i syfte att bidraget skulle kunna med
tillämpning av en gång givna bestämmelser i möjligaste mån smidigt
anpassas efter växlingarna i prisläget. I sådant avseende hava kommitterade
företagit ingående undersökningar och verkställt jämförelser
mellan resultaten vid tillämpning av olika glidande skalor.
h;,,j Ett system med s. k. glidande skala — en benämning, som val
icke är fullt adekvat men som bär upptagits, då den syues hava vunnit
burskap — innebär, såsom förut antytts, att dyrtidsbidraget avpiissas
i förhållande till den under krigstillståndet inträdda ökningen i levnadskostnader
på det sätt, att, sedan denna ökning periodvis konstaterats,
Glidande
skala.
28
bidraget utgår i visst förhållande till det tal, som befunnits beteckna
ökningen.
Som bekant har i socialstyrelsen under dyrtidens fortgång tid
efter annan och sed-in ett par år tillbaka kvartalsvis verkställts beräkning
angående ökningen i levnadskostnader i jämförelse med samma
kostnader före krigets början. Denna beräkning resulterar i en dvrtidsindex,
ett tal som minskat med 100, d. v. s. den siffra som angiver
prisläget vid utgångspunkten, då normala förhållanden ansågos råda,
betecknar levnadskostnadsökningen eller nedgå"geu i penningens köpkraft.
Beräkningen grundar sig på ^uppgifter från ett stort antal skilda
orter rörande levnadskostnaderna för en normalfamilj (man, hustru och
två barn) med en årsbudget i maj 1014 av 2,00<> kronor. Använd på det
sätt kommitterade komma att föreslå, synes eu sådan beräkning kunna
tjäna till under ag för bestämmande av dyrtidsbidrag även lör befattningshavare
med lägre eller högre avlöning än den som motsvarar en
sådan budget. Socialstyrelsen har vid derå till i ällen beträffande dess
dyrtidsindex framhållit, att densamma är beräknad med försiktighet
och innebär en minimisitfra. Under nuvarande förhållanden grundar
den sig i stor utsträckning på pris å varor, som fälla under åsätta
maximipris och därför endast i ringa mån finnas att tillgå i den allmänna
marknaden utan måste ersättas med andra dyrare och odrygare
varor. Indextalet är vidare beräknat såsom ett medeltal för städer
och stadsliknande samhällen och är därför antagligen relativt något
för högt för landsbygden i allmänhet och något för lå^t för större städer
och särskilt för Stockholm. Men såsom ett medeltal torde detsamma
dock kunna anses tjänligt att användas för nu ifrågavarande ändamål.
Det berättigade härutinnan hänför sig även till den omständigheten, att
redan avlöningarna äro i viss mån reglerade efter skilda orters prisförhallanden
genom särskilda tillägg (ortstillägg, dyrortstillägg, kallortstillägg).
Dyrtidsökningen, som enligt socialstyrelsens beräkning i slutet av
september 19IS uppgick till 142 procent och enligt därefter verkställda
preliminära beräkningar befunnits hava stigit i slut* t av oktober till
156 procent och i slutet av november till 161 procent, bär vid årsskiftet,
då enligt numera föreliggande beräkning socialstyrelsen funnit dyrtidsiudex
uppgå till 267, alltså ytterligare stigit, till 167 procent.
1 förhållande till det sålunda uträknade procenttal, som betecknar
den inträdda fördyringen, bör krigstidstillägget utgå. Av förut antydda
st ^finansiella skäl och för att giva utrymme åt (ien allt hitintills hävdade
uppfattningen, att statens alla befattningshavare måste själva bära
29
någon del av dyrtidens tryck, synes man icke kunna undgå att vid
tillämpningen i viss mån minska detta procenttal, och kommitterade
föreslå i sådant avseende, att minskningen vid varje tidpunkt bestämmes
till en tiondedel därav. Fördyringstalet, minskat med en tiondedel och
i iörekommande fall avjämnat till närmast lägre hela tal, skulle således
utmärka det procenttal, efter vilket krigstidstillägget må beräknas. Det
torde v.ira lämpligt att för det sålunda uppkomna talet använda en
särskild benämning, och då detta tal är avsett att läggas till grund för
beräkningen, hava kommitterade såsom sådan benämning tänkt sig termen
grundtal.
I författningen synes böra bestämmas det grundtal, som skall
vara g ältande från årets början. Då fördyringen vid årsskiftet utgjort
167 procent, blir detta grundtal således 150 (167 —16.7).
Anpassningen efter de växlande prisförhallaudena under aret torde
lämpligast kunna vinnas på det sätt. att åt Kung!. Magt inrymmes befogenhet
att efter prövning av omständigheterna höja eller sänka grundtalet
och således, allt efter som under året inträffade förändringar i
levnadskostnadernas allmänna läge därtill giva anledning, med ledning
av den dvrtidsindex, som av sociaDtvrelsen senast uträknats, fastställa
lo tt grundtal. Detta bör i fråga om krigstidstillägg åt befattningshavare
tillämpas från och med den månad, under vilken Kung! Maj:ts beslut
kungjorts, till den månad, under vilken Kungl. Maj:t mä komma att på
grund av ånvo inträdd förändring fastställa nytt grundtal o. s. v. Om
förändring ej inträffar, gäller det senast bestämda grundtalet till årets slut.
Då nu förhållandena icke medgiva, att det sålunda beräknade, efter
prisläget glidande grundtalet utan någon reduktion tillämpas å avlöningen
vid alla befattningar i statens tjänst, varigenom således avlöningens realvärde
eller köpkraft skulle blivit i det närmaste återställd, bär det gällt
att så modifiera systemet, att med bibehållande av dess smidighet och
anpassningsförmåga vinnes ovan angivna önskemal, att befattningshavare
och pensionärer med lägre förmåner tillgodoses i någon män
bättre än befattningshavare och pensionärer med högre förmåner. Kommitterade
hava funnit detta önskemål kunna på lämpligaste sätt vinnas
genom en anordning, som verkar som en glidande grundplåt. Befattningshavare
med aflöning intill visst belopp och pensionär med pension intill
visst belopp erhålla dyrtidsbidrag efter ett. procenttal, motsvarande grundtalet,
och få således i det närmaste full ersättning för dyrtidens verkningar.
Befattningshavare och pensionärer med högre avlöning eller
pension erhålla utöver denna grundplåt ett procentuellt tillägg, som
beräknas å den överskjutande delen av avlöningen intill visst belopp,
30
efter ett väsentligt lägre procenttal än det nyss nämnda, men alltjämt
satt i förhållande till det efter prisläget rörliga grund talet. Å därefter
återstående del av avlöningen beräknas icke krigstidstillägg. Härigenom
fastställes även ett glidande maximibelopp för dyrtidsbidraget. Systemet
innebär alltså, att procenttalet, grundplåten och maximibeloppet äro
rörliga i likhet med grundtalet och bliva till siffror bestämda genom
grundtalets fixerande.
Vid bedömandet av tillräckligheten eller otillräckligheten av krigstidstillägg
enligt dessa grunder kan man icke alldeles bortse från att
stora grupper av befattningshavare från och med år 1919 enligt fattade
eller väntade beslut komma i åtnjutande även av viss löneförbättring.
Denna har visserligen icke karaktären av dyrtidsbidrag utan är avsedd
allenast att bringa de löner, som reglerats efter förhållandena omkring
år 1905, till överensstämmelse med det allmänna prisläge, som var
rådande år 1914 eller vid kristidens inträde. Men den innebär i allt
fall ett tillskott, som befattningshavarna nu få till förfogande för bestridande
av levnadskostnaderna.
I detta sammanhang anse sig kommitterade böra meddela, att enligt
uPPSifteri som från socialstyrelsen lämnats kommitterade och som avse
tiden till den 1 oktober 1918, de dyrtidsbidrag, vilka utgått till de inom
den privata verksamheten anställda, i allmänhet förhållandevis understigit
de krigstidstillägg, som år 1918 beviljats statens befattningshavare. Efter
nämnda dag hava emellertid å flera områden av den privata verksamheten
inträffat icke oväsentliga förändringar i detta avseende, vilkas inverkan
kommitterade icke vant i tillfälle att bedöma.
Anordnas krigstidstillägget enligt sålunda angivna grunder, så att
befattningshavare med lägre avlöning följaktligen erhålla i def. närmaste
full ekvivalent för dyrtidsökningen, bortfaller anledningen att vidare
använda den hittills tillämpade metoden att vid sidan av krigstidstillägget
bevilja dem bland de lägst avlönade, som hava skyldighet att försörja
andra, det särskilda familjetillägg, som utgått under benämningen krigstidshjälp.
Enligt kommifterades mening bör det fasthållas, att den lönefyllnad,
som av dyrtiden betingas, lika väl som själva lönen är gottgörelse
för utfört arbete och så vitt möjligt icke bör till någon del hava
karaktären av understöd. Om således ersättning beredes för den en
gång fastställda avlöningens minskade realvärde, så bör krigstidstilläggets
uppgift anses vara fylld.
Nu kan under för handen varande förhållanden full gottgörelse
för dyrtidsökningen visserligen icke äga rum. Men detta behöver icke
31
utgöra hinder för det bortfallande av krigstidshjälpen, som bör följa av
införande av ett system med glidande skala, om blott krigstidsbidraget
enligt detta system i genomsnitt giver förhållandevis lika stor lönefyllnad
som ett system med fasta belopp enligt därför uppställda utgångspunkter
kan bereda. Så blir också fallet enligt det av kommitterade
uppgjorda förslaget, i det att som nämnt befattningshavare med låg
avlöning erhålla i det närmaste full ersättning för lönevärdets fall samt
de befattningshavare, som i avlöningshänseende befinna sig på mellanstadiet,
där f. n. jämväl utgår krigstidshjälp åt familjeförsörjare, vid
det grundtal, vartill nuvarande prisläge föranleder, erhålla ungefär
samma dyrtidsbidrag, som vid tillämpning av systemet med fasta belopp
skulle tillkomma eu medelstor familj (man, hustru och två barn). Att
krigstidshjälpen nu bortfaller, anse kommitterade innebära en fördel även
med avseende på kommande löneregleringar. Därigenom blir man vid
den verkliga lönereglering, som ovillkorligen förr eller senare måste
genomföras, mera obunden vid frågans bedömande och kan således även,
utan att framkalla i viss mån berättigat missnöje, låta familjeförsörjningsbidraget
falla.
Det system för tilldelande av krigstidstillägg efter glidande skala,
som kommitterade förorda, innebär, beträffande befattningshavare, att
krigstidstillägget utgår å avlöning, som icke överstiger 100 kronor för
mån.id, med ett procenttal, motsvarande grundtalet, d. v. s. vid början
av året med 150 procent, att, om avlöningen överstiger 100 kronor
för månad, krigstidstillägget för den del av avlöningen, som utgör 100
kronor för månad, utgår på sätt nyss sagts samt för den del, som
överstiger 100 kronor men icke 550 kronor för månad, efter ett procenttal,
motsvarande 4/J0 av grundtalet, d. v. s. vid början av året 60
procent, samt att krigstidstillägg icke utgår å del, som överstiger 550
kronor för månad.
Med systemets karaktär lärer visserligen icke stå i god överensstämmelse,
att ett om än rörligt maximibelopp på sådant sätt fastställes,
och kommitterade hava haft under övervägande, om icke ett dylikt
maximum borde ersättas med en bestämmelse, att vid det avlöningsbelopp,
där maximum sålunda vore avsett att inträda, i stället skulle vidtaga
en beräkning efter ett ytterligare sänkt procenttal, exempelvis motsvarande
V3o av grundtalet. Ehuru en sådan anordning ur kostnadssynpunkt
icke skulle hava nämnvärd betydelse, hava kommitterade dock
ansett sig böra låta tanken härpå falla, enär, huru lågt än detta procenttal
bestämmes, krigstidstillägget dock därigenom i vissa fall givetvis
32
Kx»
systemet.
komme att väsentligen överstiga vad som enligt kommitterade given
anvisning högst må såsom krigstidstdlägg utgå.
Huru systemet ''erkar vid olika avlöningsbelopp, framgår närmare
av tabellen bil. A. Här må endast framhållas, att befattningshavare
med årsavlöning av 1,200 kronor eller därunder erhålla i det, närmaste
full ersättning för dyrtidens verkningar, i det att krigstidstillagget å
hela b'' loppet av aviöningen utgår efter eu grundtalet motsvarande
procentsats, alltså vid närvarande prisläge 150 procent, eller å 1,200
kronor med 1,800 kronor, samt att vid högre årsavlöning den genomsnittliga
procentsatsen småningom sjunker, så att den med nu föreslå.''et
grundtal utgör vid årsavlöning å 2,400 kronor 105 procent, vid årsavlöning
å 4,J''00 kronor 82.5 procent, vid årsavlöning å 6,600 kronor,
där maximibeloppet uppnås, 76.4 procent och vid årsavlöning av in,800
kronor 46.7 procent, utvisande vid nuvarande prisläge ett krigstidstillägg
för år räknat av resp. 2,520, 3,960. 5,040 och 5,040 kronor.
Den sålunda förordade skalan överensstämmer väsentligen med
den, som enligt Stockholms stadsfullmäktiges beslut tills vidare skall
vinna tillämpning med avseende på krigstidstillägg åt befattningshavare
i huvudstadens tjänst. Dock utgår där krigstidstillägg å avlöning t.
o. m. 10,000 kronor för år, i följd varav med nuvarande prisläge det
högsta krigstidst il 1 ägget uppgår till ej mindre än 7,080 kroma-, därvid
dock visserligen är att märka, att de reglerade avlöningarna i Stockholm
hänföra sig till prisförhållandena år 1911 (1909). Åvm i Stockholms
dyrtidshjälpsbestämmelser bär det särskilda familjeförsörjningsbidraget
bortfallit, o<-h i det av vederbörande nämnder avyivi.a betänkande,
som ligger till grund för stadsfullmäktiges beslut i ämnet,
motiveras detta med »önskvärdheten av att underlätta övergången från
dyrt idsh julp till en definitiv lönereglei ing, som icke torde kunna uppskjutas
alltför län^e».
barder systemet med glidande skala antaget till tillämpning för
statens befättning-havare, böra givetvis genom Kung!. Maj:ts försorg
fastställas och utlärdas tabeller, som med hänsyn till det grundtal, sota
vid va>je tidpunkt är gällande, för varje helt krontal, vartill avlöningsförmåner
för månad kunna uppgå, utvisar krigstidstilläggets belopp.
Härigenom skulle varje anmärkning om systemets svårtillämplighet
komma att sakna fog.
Eldigt kommitterade lämnat direktiv hava kommitterade emellertid
uppgjort även förslag till bestämmelser angående krigstidstillägg med
tillämpning av det hittills använda systemet med för hela året fastställda
33
fixa belopp. Dessa skulle bestå i dels eu för alla befattningshavare
lika grundplåt och dels ett procentuellt tillägg å avlöningen med begränsning
för de högst avlönade. _ .
Vad först beträffar den s. k. grundplåten, få kommitterade erinra,
att sedan stora grupper av befattningshavare för vinnande av någon
lättnad i dvrtidens alltmera tyngande börda i början av år 1918 erhållit
förskott ft det dyrtidsbidrag, som kunde varda beviljat, Kungl. Maj:t i
proposition till 1918 års lagtima riksdag föreslog en grundplåt av 200
kronor att utgå på eu gång åt dem, som den 1 januari 1918 innehade
anställning i statens tjänst av viss närmare angiven beskaffenhet, och
ämnad att utgöra erforderlig fyllnad i dyrtidsbidraget i syfte främst att
o-iva ett för de lägst avlönade kraftigt verkande bidrag men tillika att
dels därigenom bereda ersättning för det laga bidraget under senare
delen av är 1917 dels ock bereda sådan fyllnad i dyrtidsbidraget för år
1918, att de, som bekommit förskott, likväl skulle ytterligare få, uppbära
något bidrag efter avdrag av vad de i förskott erhållit. Grundplåtens
”belopp höjdes emellertid av riksdagen till 365 kronor utan
ändring i övrigt av bestämmelserna rörande beloppets åtnjutande.
Åven om med hänsyn till föreliggande omständigheter en dylik
anordning av grundplåten vid nämnda tillfälle kunde anses vara lämplig,
har ”det, såsom av myndigheternas yttranden framgår och erfarenheten
i övrigt ådagalagt, visat sig, att åtskilliga olägenheter därav följt.
På denna punkt hava också de anmärkningar, som framställts mot 1918
års krigstidstilläggsbestämmelser, med största enstämmighet riktat sig.
Det har synts olämpligt, att befattningshavare, som lämnat sin anställning
i början av året, dock erhållit grundplåtens hela belopp. Å andra
sidan bär det väckt missnöje, att befattningshavare, som inträtt i statens
tjänst först efter årets början, om också blott en eller få dagar därefter,
eller åtnjutit viss tjänstledighet utöver januari månad, på grund härav
gått miste om värjo fördel av grundplåten. I vissa fall har grundplåtens
belopp också synts oskäligt högt, t. ex. beträffande personal vid
arméns kokinrättningar, vilken i kontant årslön uppburit avsevärt mindre
belopp än grundplåten. Vidare synes med skäl kunna göras den invändningen,
att don omständigheten att grundplåten utbetalats pa en gång i
många fall varit ägnad att motverka nödig sparsamhet. Slutligen har den
grundläggande föreskriften om vilka befattningshavare skulle komma i
åtnjutande av grundplåten, en. föreskrift, vars avfattande givetvis mött stola
vanskligheter med avseende på den skiftande mångfalden i anställningssätt
och arbetsvillkor, vid'' tillämpningen vållat stor villrådighet, något som
frameår av det stora antal besvärsmål, som uppkommit i fråga därom.
O
Kriysfi(lstill<i(igs8(ikkunm{ia.
34
Helt visst var det också insikten härom, som föranledde, att i de
bestämmelser, som meddelats angående extra krigstidstillägg för senare
hälften av år 1918 och som också upptaga tillägg i form av grundplåt,
åt denna givits den anordningen, att grundplåten utgått i form
av ett visst belopp för dag eller enligt den terminologi, som kommitterade
anse önskvärt att införa, ett dagtillägg. Härmed måste säkerligen
också frågan anses vara avgjord i samma riktning för år 1919.
Kommitterades förslag angående krigstidstillägg enligt det fixa
systemet upptager därför en grundplåt i form av dagtillägg. Vad be°PPet
angår, föreslå, med hänsyn till vad såsom grundplåt under år
U18 utgått, kommitterade, att detsamma må bestämmas till 1 krona
7° öre för dag, vilket för år motsvarar 638 kronor 75 öre. Det har
aven tagits i övervägande att föreslå dagtillägget till 2 kronor för daceller
samma belopp, som skulle kunna anses belöpa på dag under 1918
ars senare hälft enligt för detta år gällande bestämmelser. Härvid är
dock att märka, att någon del av den för hela året beviljade grundplåten
av 365 kronor bör betraktas såsom avseende år 1917. På grund
harav och av hänsyn till kostnaden, som genom en sådan ökning skulle
stiga med omkring 5 miljoner kronor, hava kommitterade funnit sioböra
stanna vid förutnämnda förslag.
Det procentuella tillägget bör enligt kommitterade lämnad anvisninooeV
överensstämmelse med förhållandet under 1918 års senare hälft
utgå med 66 */s procent av de avlöningsförmåner, å vilka det beräkna®
Utom den begränsning i fråga om maximibeloppet av krigstidstillägg,
vartill kommitterade senare skola återkomma, synas beträfnDdt
da«t,,lag^et lcke några inskränkande bestämmelser vara av nöden
Det bör utgå till alla befattningshavare, som äga åtnjuta krigstidstilllagg,
ordinarie såväl som icke ordinarie personal med arvode eller timavlöning
e. d., och för den tid, för vilken vederbörliga avlöningsförmåner
a uppbaras. Det bör i allmänhet likasom tjänstgöringspenningar upphora,
då tjänstgöringen upphör, och börja att utgå, då tjänstgöringen
tagel- sm början Den, som för tjänstgöring hela året uppbär ett arvode,
bor fa beräkna dagtillägg för hela året, under det att den, vilken såsom
t ex. vissa extra lärare i navigationsskolorna bär tjänstgöringsskyldighet
allenast en viss del av året och därför erhåller ett arvode, låt vara anslaget
för ar, bor få dagtillägg endast för den tid, tjänstgöringen pågår.
• , Hn garanti emot att krigstidstillägget på grund av det jämförelse
vis
betydliga dagtillägget uppgår till oskäligt belopp är emellertid
otvivelaktigt av noden. Vid en kontant årlig avlöning av några hundratal
kronor, okad med ett procentuellt tillägg av två tredjedelar därav.
35
skulle ett dagtillägg å 638 kronor 75 öre för år innebära en förhöjning,
som icke vore av omständigheterna påkallad. Vid bedömandet av sådana
fäll bör hänsyn tagas till det förhållandet, att avlöningens låga belopp
i regel beror antingen därpå att befattningshavaren åtnjuter även naturaförmåner
eller därpå att befattningen är att anse allenast såsom en bisyssla.
I 1918 års författningar angående krigstid stil lägg sökte man
den erforderliga garantin på olika sätt, i kungörelsen den 22 mars genom
att binda rätten till grundplåten vid viss beskaffenhet hos anställningen
och i kungörelsen den 3 december genom att stadga ett relativt maximum
för hela krigstidstillägget, olika för befattningshavare, som åtnjöto
fri kost i full utsträckning, och för andra befattningshavare. Enligt
kommitterades mening bör garantin vinnas efter i huvudsak den senare
förebilden.
Att binda rätten till dagtillägg vid viss beskaffenhet hos anställningen
har, såsom ovan antytts, visat sig vara förenat med stora vanskligheter
på grund av statsanställningarnas växlande art och skulle därjämte
föranleda till att krigstidstillägget, som, om dagtillägget bortfölle,
skulle begränsas till det procentuella tillägget, i flertalet fall komme
att bliva otillräckligt. Kommitterade anse sig ej heller kunna förorda,
att någon särskild inskränkning i rätten till dagtillägg göres för dem,
som åtnjuta vissa naturaförmåner. Åven därvid synes frågan lämpligast
lösas genom bestämmande av ett enhetligt maximum i förhållande till
avlöningens belopp. Förmånen kan nämligen i många fall för befattningshavaren
vara av ett så omstritt värde, att eu särskild inskränkning
i krigstidstillägget verkar obilligt. Säkerligen föranleddes även härav
bestämmelsen i kungörelsen den 3 december 1918, att Kungl. Maj:t
skulle äga att i särskilda fall medgiva utvidgning av rätten till krigstidstillägg
för dem, som åtnjöto fri kost i full utsträckning och vilka i
motsats till övriga befattningshavare, som i krigstidstillägg erhöllo
intill tre fjärdedelar av de avlöningsförmåner, å vilka tillägget beräknades,
i regel ej skulle få uppbära mera än hälften av samma förmåner.
Det synes därjämte icke vara tillräckligt skäl att bland de befattningshavare,
som åtnjuta naturaförmåner, sätta dem, som erhålla fri kost i full
utsträckning, i en undantagsställning. Åven beträffande andra dylika
befattuingsliavare kunde i sådant fäll anledning föreligga att genomföra
någon jämkning. Det är t. ex. i avlöningsbestämmelserna vid statens
järnvägar föreskrivet, att vissa befattningshavare, som icke erhålla fri
bostad, i stället skola äga uppbära kontant bostadsersättning, exempelvis
med 40 procent av arvodets belopp. Om arvodet är bestämt till
2,000 kronor, utgår således bostadsersättning med 800 kronor. På denna
36
Kxigstads
hjälp.
ersättning åtnjutes krigstidstillägg, följaktligen efter 66 Va procent med
516 kronor 67 öre, varigenom ersättningen stiger till 1,316 kronor 67
öre. Den, som har fri bostad, måste då givetvis anse, att bostadsförmånen
för honom drager en kostnad motsvarande sistnämnda belopp,
och då manga befattningshavare i denna ställning skulle kunna anskaffa
bostad för lägre kostnad, finna de sig obilligt behandlade. En utjämning
av dylika förhållanden har emellertid icke skett och kan ej heller gärna
ifrågasättas. Man synes böra i det ena som det andra fallet finna sig
i att vid ordnandet av denna angelägenhet endast en tämligen summarisk
rättvisa kan skipas.
Kommitterade föreslå därför, att dagtillägg må i regel åtnjutas av
alla oefattningshavare och att för undvikande av att krigstidstillägget
överstiger lämpliga gränser det bestämmes, att krigstidstilläggets sammanlagda
. belopp icke må för varje period, för vilken avlöning utbetalas,
överstiga viss procent av de avlöningsförmåner, å vilka krigstidstillägg
för samma period får beräknas. Denna procentsats synes skäligen böra
bestämmas till 120 procent. Härigenom vinnes en för alla fäll användbar
metod. En skälig begränsning genomföres med avseende på krigstidstillägg
å de till lägre belopp uppgående avlöningarna. Detsamma
gäller i fråga om vikariatsersättningar, som också med den uppställda
regeln obeskuren skulle kunna bliva för höga. Likaså behöves ej någon
särskild bestämmelse beträffande avlöning för sådan statsanställning, som
är att anse såsom bisyssla bredvid enskild tjänst eller privat verksamhet,
i fråga varom det eljest skulle vara av nöden att meddela föreskrift i
syfte att hålla krigstidstillägget nere vid jämförelsevis mindre belopp.
Åven i sistnämnda fall torde nämligen en förhöjning med 120 procent under
närvarande förhållanden icke böra anses såsom oskälig.
Vid en sådan procentuell begränsning, som ju håller den sammanlagda
avlöningen icke oväsentligt under det läge, som betingas av dyrtidsökningen,
måste otvivelaktigt särskild åtgärd vidtagas för att därutöver
bereda de lägre avlönade befattningshavare, som hava försörjningsskyldighet,
ökade existensmedel, och det krigstidsbidrag, som hitintills
utgått i form av krigstidshjälp, lärer med denna metod icke kunna undvaras.
Den procentuella begränsningen kommer därför att hava sin
huvudsakliga betydelse med avseende på ogifta befattningshavare. I
fråga om krigstidshjälpens belopp föreslå kommitterade, att detsamma
må bestämmas till summan av vad som i sådant hänseende utgått för
år 1918 enligt de båda för nämnda år gällande kungörelserna och i den
omfattning beträffande därtill berättigade grupper av befattningshavare,
som fastställts genom kungörelsen den 3 december 1918. Härigenom
37
kommer det visserligen i särskilda fall med avseende å lågt avlönade
befattningshavare att inträffa, att krigstidstillägg ocn krigstidshjälp sammanlagt
överstiga den avlöningsförhöjning, som skulle betingas allenast
av dvrtidsökuingen. Men detta synes icke kunna förekommas vid tillämpning
av systemet med lasta bidrag och har därjämte i tallika fall
ägt rum enligt 1918 års bestämmelser. Det inträffar företrädesvis i fråga
om befattningshavare med stora familjer. Att begränsa krigstidshjälpen
till ett visst högsta antal barn lärer emellertid med hänsyn till 1918
ars riksdags beslut ej kunna ifrågakomma, och en sådan begränsning
skulle ej heller hava nämnvärd finansiell betydelse.
Rätten till krigstidshjälp måste emellertid i huvudsaklig överensstämmelse
med hittills tillämpade grunder förbehållas allenast åt de befattningshavare,
som vid årets början innehade ordinarie anställning eller
eljest vid samma tidpunkt hade sm huvudsakliga verksamhet i statens
tjänst. Att gå härutöver skulle leda för långt. Man kan således häividlag
icke komma ifrån de olägenheter, som, enligt vad förut framhållits,
ur andra synpunkter äro förenade med att binda rätten till dyrtidsbidrag
vid anställningens beskaffenhet, utan måste nöja sig med att
hittills gällande bestämmelser, i den in ån de bibehållits, genom tillämpningen
vunnit eu viss stadga.
Krigstidshjälpen har hitintills för varje år utbetalats pa eu gång.
Härutinnan föreslå kommitterade den förändringen, att belöpande del
av krigstidshjälpen må beräknas och utbetalas periodvis i likhet med
krigstidstillägget. Genom en sådan anordning skulle behörig sparsamhet
befordras och bidraget säkerligen i flertalet fall komma till större gagn.
Därav anse dock kommitterade icke behöva följa förändring i den föreskrift,
varigenom rätten till krigstidshjälp bundits vid försörjningsplikten
vid årets ingång'', utan bör beloppet således bero av antalet personel,
som vederbörande hade att försörja den 1 januari 1919. Minskning eller
ökning i antalet familjemedlemmar må icke föranleda ändring i krigstidshjälpens
belopp, likasom den, som t. ex. först eftei arets ingång
bildat familj, icke varder berättigad till krigstidshjälp. _ En sådan föreskrift
torde vara nödvändig för att befordra enkelhet vid tillämpningen.
Eljest skulle det vara av nöden att för varje utbetalning kräva bevis om
antalet underhållna personer. Med den ifrågasatta anordningen faller det
av sig själv, att, om anställningen under årets lopp upphör, rätten till
krigstidshjälp bortfaller för tiden därefter.
Vad vidkommer frågau om ett absolut maximum för krigstidsbidrag,
bör detta enligt kommitterade lämnad anvisning bestämmas till
38
Kostnader.
omkring- 5,000 kronor. Ju längre dyrtiden varar, desto svårare blir det för
befattningshavare med högre avlöning, vilka hitintills endast i ringare
man fått ersättning för ökningen i levnadskostnader, att bära dyrtidens
tryck. Det måste därför anses vara av behovet oundgängligen påkallat
att i någon man bättre tillgodose denna grupp av befattningshavare.
Därvidlag bör det ej heller förbises, att ökat krigstidstillägg åt dessa
befattningshavare statsfinansiellt har en jämförelsevis mycket ringa inverkan.
Kommitterade föreslå således, att krigstidstilläggets maximibelopp,
med inräknande av krigstidshjälp, där sådan utgår, må bestämmas
till 13 kronor 70 öre för dag eller 5,000 kronor 50 öre för år räknat.
Hrnu systemet med fasta belopp i dess här föreslagna gestaltningverkar
i olika avlöningsgrupper för ogifta och för familjeförsörjare med
intill tre barn, framgår av tabellen bil. B.
Både systemet med glidande skala och det fixa systemet hava i
kommitterades förslag utformats så, att befattningshavarna få under
första delen av året ungefär lika stort dyrtidsbidrag, vare sig det ena
eller andra systemet kominer, till användning, dock med den avsevärda
modifikationen, att alla befattningshavare, tillhörande viss avlöningsgrupp,
få enligt systemet med glidande skala ungefär lika mycket i°dyrtidsbidiag
som enligt systemet med fasta belopp tillkommer en samma
avlöningsgrupp tillhörande familjeförsörjare med hustru och två barn.
Huruvida det ena eller andra systemet i fortsättningen blir fördelaktigare
ellei ej, beror pa prisförhallandenas utveckling. Enligt den glidande
skalan gives bidrag i förhållande till prisläget. Enligt det andra systemet
däremot står bidraget under hela året fast vid sitt förhållande till prisläget
vid årets början. r
I omstående tabell jämföras de båda systemen, sådana de till
sina verkningar skulle framträda vid årets början, vartill fogats en beräkning
enligt systemet med glidande skala, under förutsättning att prisläget
skulle så förändras, att grundtalet bleve fastställt till 120.
Vid beräkningen av kostnaderna för dyrtidsbidraget under år 1919
liava kommitterade tagit hänsyn till såväl de löneförbättringar, vilka redan
genomförts före 1919 ars början, som ock den tillfälliga löneförbättringtill
vissa befattningshavare, vilken ställts i utsikt från och med nämnda
år; Om därvid det fasta systemet, så utformat som ovan angivits, skulle
bliva tillämpat, hava kostnaderna beräknats uppgå till omkring 199
miljoner kronor, därav omkring 14 miljoner kronor skulle belöpa å
krigstidshjälpen. Tillämpning av den glidande skalan enligt kommitté
-
39
Års- | avlöning |
Dyrtidsbidrag enligt |
|||||||
Glidande skala (om |
System med fasta belopp |
Glidande skala (om |
||||||
För alla befattnings-havare |
För icke familje-försörjare |
För familjeförsörjare |
För alla befattnings-havare |
|||||
kr. |
kr. |
% |
kr. |
% |
kr. |
O/ /o |
kr. |
% ! |
600 |
900 |
150 |
720 |
120 |
1,170 |
195 |
720 |
120 |
1,000 |
1,500 |
ISO |
1,200 |
120 |
1,650 |
165 |
1,200 |
120 |
1,200 |
1,800 |
150 |
1,438.75 |
119.0 |
1,798.75 |
149.9 |
1,440 |
120 |
1,500 |
1,980 |
132 |
1,638.7 5 |
109.2 |
1,998.7 5 |
133.2 |
1,584 |
105.6 |
1,800 |
2,160 |
120 |
1,838.7 5 |
102 2 |
2,198.75 |
122.2 |
1,728 |
96 |
2,100 |
2,340 |
111.4 |
2,038.7 5 |
97.1 |
2,308.75 |
109.9 |
1,872 |
89.1 |
2,400 |
2,520 |
105 |
2,238.75 |
93.3 |
2,508.7 5 |
104.5 |
2,016 |
84 |
3,000 |
2,880 |
96 |
2,638.7 5 |
88.1 |
2,908.7 5 |
97 |
2,304 |
76.8 |
3,600 |
3,240 |
90 |
3,038.7 5 |
84.1 |
3,218.75 |
89.4 |
2,592 |
72 |
4,200 |
3,600 |
85.7 |
3,438.75 |
81.9 |
3,618.7 5 |
86.2 |
2,880 |
68.6 |
4,800 |
3,960 |
82.5 |
3,838.7 5 |
80 |
4,018.7 5 |
83.7 |
3,168 |
66 |
5,400 |
4,320 |
80 |
4,238.7 5 |
78.5 |
4,418.75 |
81.8 |
3,456 |
64 |
6,000 |
4,680 |
78 |
4,638.50 |
77.3 |
4,818.7 5 |
80.3 |
3,744 |
62.4 |
6,600 |
5,040 |
76.1 |
5,000.50 |
75.8 |
5,000. so |
75.8 |
4,032 |
61.1 1 |
7,200 |
5,040 |
70 |
5,000.50 |
69.4 |
5,000. so |
69.4 |
4,032 |
56 |
7,800 |
5,040 |
64.6 |
5,000. so |
64.1 |
5,000.50 |
64.1 |
4,032 |
51.7 |
8,400 |
5,040 |
60 |
5,000.60 |
59.5 |
5,000.5o |
59.5 |
4,032 |
48 |
9,000 |
5,040 |
56 |
5,000.50 |
55.6 |
5,000.50 |
55.6 |
4,032 |
44.8 |
9,600 |
5,040 |
52.5 |
5,000.50 |
52 |
5,000.50 |
52 |
4,032 |
42 |
10,200 |
5,040 |
49.1 |
5,000.50 |
49 |
5,000.50 |
49 |
4,032 |
39.5 j |
10,800 |
5,040 |
46.7 |
5,000.5o |
46.3 |
5,000. so |
46.3 |
4,032 |
37.3 : |
12,000 |
5,040 |
42 |
O o ö C iC |
41.7 |
5,000.5 0 |
41.7 |
4,032 |
33.6 | |
13,200 |
5,040 |
38.2 |
5,000. so |
37-s |
5,000.50 |
37.8 |
4,032 |
30.5 i |
24,000 |
5,040 |
21 |
5,000.50 |
20. s |
5,000.50 |
20. s |
4,032 |
16.8 |
rades förslag- medför givetvis högre kostnad, om prisläget under hela
året skulle giva anledning till att bibehålla grundtalet vid 150, men då
man synes kunna räkna med att, även om någon obetydlig höjning av
prisnivån icke är utesluten under den allra närmaste tiden, en avsevärd
nedgång av prisläget likväl skall under årets lopp inträffa, hava kommitterade
ansett sig kunna utgå från det antagandet, att tillämpningen
av den av kommitterade förordade glidande skalan icke kommer att
40
Krigstidsn!
läggets bestämmande.
medföra större kostnad än den ovan för det fasta systemet angivna.
Om grundtalet 150 skulle bliva gällande under hela året 1919, skulle
dyrtidsbidraget enligt systemet med glidande skala draga en kostnad
av i runt tal 210 miljoner kronor. Därest grundtalet för förra halvåret
1919 bleve 150 men för senare halvåret nedsattes till 120, skulle kostnaden
för hela året belöpa sig till ungefär 189 miljoner kronor. Skulle
prisläget gestalta sig så, att, sedan grundtalet 150 gällt under årets
första kvartal, grundtalet bleve för vårkvartalet 165, för tredje kvartalet
140 och för fjärde kvartalet 120, skulle kostnaden för hela året uppgå
till omkring 197 miljoner kronor.
Därest de av kommitterade föreslagna bestämmelserna rörande krigstidstillägg
enligt den glidande skalan varit gällande under år 1918,
beräknas, att kostnaden med de olika prislägen, som då varit rådande,
skulle hava utgjort omkring 139 miljoner kronor. Med det system, som
då tillämpats, torde kostnaden hava uppgått till omkring 144 miljoner
kronor.
• I hitintills gällande författningar om krigstidstillägg har rätten till
krigstidstillägg för befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen
prövade grunder eller vilkas avlöning till siffran bestämts av Kungl.
Maj:t, omedelbart fastslagits i författningen. Det skäl, som legat till
grund härför, lärer väl hava varit, att i hithörande fall avlöningsförmånerna
undantagslöst bestämts efter prisförhållanden, som rådde före
krigstillståndet, och således utan hänsyn till'' den prisförhöjning, som
därefter inträtt. Vid sådant förhållande har krigstidstillägg förklarats
utan vidare skola utgå å dessa avlöningsförmåner. Beträffande åter
andra befattningshavare i statens tjänst, med avseende å vilka avlöningsbeloppens
fastställande överlämnats åt vederbörande ämbetsmyndigheter,
hava så växlande förhållanden varit rådande, att det icke utan bedömande
av varje särskilt fall kunnat avgöras, om och i sådant fall med vilket
belopp krigstidstillägg skäligen borde utbetalas. På detta område har
i många fall avlöningens bestämmande ägt rum under friare former och
därför under dyrtiden i vidsträckt omfattning kunnat rättas efter förhållandena
å den allmänna arbetsmarknaden. Då det icke kimde komma
i fråga att å sålunda höjda avlöningar lämna krigstidstillägg efter samma
grunder, som skulle tillämpas å avlöningar, vilka fastställts före dyrtidens
inträde, har det hänskjutits till de myndigheter, som äga bestämma
befattningshavarnas avlöning, att lämna krigstidstillägg inom
angivna gränser, därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt
41
till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad
avlönings förhöjning, ansett sådant av omständigheterna påkallat.
Så vitt kommitterade kunna finna, måste på grund av sakens beskaffenhet
denna anordning alltjämt upprätthållas. Visserligen har försports
missnöje emot densamma, i det att man sökt göra gällande, att myndigheter
icke beviljat krigstidstillägg i den utsträckning, som varit åsyftad.
Emellertid torde det med skäl kunna påstås, att det meddelade stadgandet
är klart avfattat och icke bör kunna lämna rum för olika tolkning.
Och då avlöningsförhöjningar redan i många fall beviljats på grund av
dyrtiden samt detta skett efter växlande grunder, låter det sig icke gorå
att i eu allmän föreskrift fastslå vad som därutöver må böra i krigstidstillägg
utgå. Enligt vad kommitterade inhämtat, hava besvär emot
myndigheternas tillämpning av ifrågavarande stadgande anförts till högsta
instansen i endast ett ytterligt ringa antal fall, och i intet fall har ändring
blivit föreskriven, något som väl måste anses tala för, att den vidtagna
anordningen verkat på ett i stort sett nöjaktigt sätt.
1 ett annat avseende synes däremot en ändring i hithörande bestämmelser
lämpligen böra genomföras. Nu gällande författning uppdelar
med hänsyn till reglerna för krigstidstilläggs utgående befattningshavarna
i två huvudgrupper, nämligen dels befattningshavare, vilkas
avlöning blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest
utgår efter av riksdagen prövade grunder, och dels »andra» befattningshavare.
Under sistnämnda grupp falla befattningshavare, vilkas avlöning
till siffran bestämts av Kung!. Maj:t, och sådana, för vilka avlöningen
fastställts av vederbörande ämbetsmyndighet. Beträffande deri förstnämnda
huvudgruppen bestämmes, att krigstidstillägg får åtnjutas å
vissa uppräknade slag av kontanta förmåner, som ingå i den av Konung
och riksdag till siffran bestämda eller efter av riksdagen prövade grunder
eljest utgående avlöningen. På dessa och inga andra förmåner av tjänsten
må krigstidstillägg av sådan befattningshavare uppbäras. De föreskrifter,
enligt vilka krigstidstillägg i övrigt må utgå, avse nämligen allenast
»andra» befattningshavare. Denna tolkning torde vara så mycket vissare,
som det ansetts nödigt att för den förstnämnda huvudgruppen göra ett
undantag, beträffande beklädnadsersättning, varom stadgas, att krigstidstillägg
därå må kunna efter vederbörande myndighets beprövande utgå,
ehuru ersättningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag och
ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder. Om således eu
befattningshavare inom den förstnämnda huvudgruppen för göromål,
som han i tjänsten utför, av vederbörande ämbetsmyndighet erhåller
särskild ersättning, där sådant lagligen kan äga rum, så äger lian icke
KrigstidsHllärigsiialrliiinniga. *’
42
Två eller
(lera befattningar.
åtnjuta krigstidstillägg därå, med undantag endast för bekläduadsersättning.
I sitt yttrande angående tillämpningen av 1918 års författning
angiver t. ex. generaltullstyrelsen några fall, där särskild ersättning för
extra arbete tilldelats vissa befattningshavare. I den mån sådan ersättning
bestämts av styrelsen, utan att grunderna därför prövats av riksdagen,
kan krigstidstillägg därå författningsenligt icke beviljas. Denna
ståndpunkt anse kommitterade icke böra upprätthållas. Om ersättningens
belopp bestämts under normalt prisläge, synes densamma nu böra utfyllas
på grund av rådande prisförhållanden, och lika väl som det överlämnats
åt myndigheten att fastställa ersättningens belopp, torde det
kunna anförtros åt densamma att avgöra, om och i vad mån krigstidstillägg
därå bör utgå efter de grunder, som för sådant tillägg i allmänhet
fastslagits.
I kungörelsen den 29 maj 1917 angående krigstidstillägg för år
1917 medgavs beträffande dem, som av statens medel åtnjöto lön eller
arvode för två eller flera befattningar, krigstidstillägg endast å avlöningen
för den befattning, som borde anses såsom den huvudsakliga. Genom
kungörelsen den 22 mars 1918 vidgades rätten till krigstidstillägg, så
att de, som innehade allenast befattningar, vilka var för sig borde anses
såsom bisysslor, fingo beräkna krigstidstillägg å avlöningarna för
båda eller alla befattningarna, och i kungörelsen den 3 december 1918
bortföll varje inskränkning i detta hänseende, i följd varav krigstidstillägg
skulle utgå å den sammanlagda avlöningen såsom ett helt. Kommitterade
anse, att krigstidstillägg för år 1919, vare sig det kommer att
utgå efter glidande skala eller med fasta belopp, bör få beräknas å de
sammanlagda avlöningsförmånerna. Det skäl, som anförts för den motsatta
ståndpunkten, eller att det icke skulle ligga i statens intresse att
uppmuntra till mångsyssleri, torde knappast kunna i regel fasthållas, då
det i fråga om flertalet av ifrågavarande befattningar från början förutsatts,
att de skulle upphållas av personer, som därjämte innehade annan
befattning, samt avlöningen bestämts med hänsyn därtill. Å andra sidan
måste man ihågkomma, att även denna avlöning på grund av penningvärdets
fall behöver utfyllas för att bättre motsvara den gottgörelse, som
därmed varit avsedd. Givetvis böra dock, om systemet med fasta belopp
väljes, dagtillägg och i förekommande fall krigstidshjälp utgå allenast
vid en befattning. För att upprätthålla bestämmelserna om fallande
krigstidstillägg resp. fastställt maximibelopp erfordras beträffande dem,
som innehava befattningar under olika myndigheter, särskilda föreskrifter
i syfte att antingen hela krigstidstillägget utbetalas av endera myndig
-
43
heten eller ock att dessa myndigheter meddela sig med varandra angående
det belopp, som må utbetalas. Vid användning av systemet med
glidande skala bör den förra utvägen anlitas, vid det fixa systemet
torde dylika föreskrifter kanna meddelas i de tillämpningsstadganden,
som komma att av Kungl. Maj:t uttärdas.
Vad kommitterade i övrigt ansett sig böra erinra i fråga om krigstidstillägget
till befattningshavare anföra kommitterade i den speciella
motiveringen under de särskilda paragraferna av författningsförslagen.
Det förslag angående krigstidstillägg till /. ä. befattningshavare i Krigstid»-statens tjänst, som kommitterade framlägga, är i tillämpliga delar fotat
på samma grunder som förslaget om krigstidstillägg till befattnings- bärare.
havarna, med tillämpning i fråga om beloppen av den proportion, som
gällt år 1918. I flera av de från pensionärer inkomna framställningarna
har begärts förhöjning av krigstidstillägget, så att likasom pension i
allmänhet utginge med 70 procent av lönen, även krigstidstillägget med
hänsyn till såväl grund för tilldelningen som maximum måtte bestämmas
till 70 procent av krigstidstillägget till befattningshavare. Huru behjärtansvärt
än kommitterade för sin del finna anspråket från dessa
förutvarande statstjänare på ökade existensmedel för att kunna i någon
män bättre möta dyrtidens krav, hava dock kommitterade med avseende
å de anslagsbelopp, som stå till förfogande, icke funnit det vara möjligt
att frångå den proportion, som hittills varit antagen.
Kommitterade föreslå emellertid i andra hänseenden ändring i de
bestämmelser, som år 1918 varit gällande, i syfte att bringa ifrågavarande
föreskrifter i överensstämmelse med de regler, som enligt kommitterades
mening böra vinna tillämpning i fråga om befattningshavarnas
krigstidstillägg.
1 1918 års författningar har rätten till krigstidstillägg i huvudsakvarit
begränsad till de f. d. befattningshavare, som vid årets ingång
resp. den 1 juli voro berättigade till pension eller därmed jämförligt
understöd. De, som därefter under årets lopp erhållit avsked med pension,
hava icke fått åtnjuta krigstidstillägg annat än i mycket inskränkt omfattning.
Krigstidstillägg har i sådant fall utgått endast för att förekomma,
att en person, som vid årets början resp. den 1 juli var i tjänst
och sedermera erhöll pension, skulle i krigstidstillägg få ett mindre
belopp än den, som under hela året resp. senare halvåret uppbar pension.
Denna ståndpunkt har otvivelaktigt åtminstone i viss man berott därpå,
44
Avlöning på
indragningsstat.
att krigstidstillägget år 1918 till f. d. befattningshavare utbetalats i eu
summa. Om, såsom kommitterade ämna förorda, krigstidstillägget till
f. d. befattningshavare uppdelas på de utbetalningsterminer, som gälla
i fråga om själva pensionen, och då ej heller befattningshavare, som
sedermera under året avgår, får före avgången uppbära något för hela
året beräknat belopp, föreligger ej vidare skäl att vidhålla berörda
stadgande.
Enligt 1918 års bestämmelser skulle således den, som under året
resp. senare halvåret i egenskap av befattningshavare uppburit krigstidst
il lägg till så stort belopp, som skulle tillkommit honom såsom pensionär,
icke efter avskedstagandet erhålla krigstidstillägg å pensionen. Så vitt
kommitterade kunna finna, innebär detta en stränghet, som torde kunna
uppgivas. Övergången från lön till pension medför i allt fäll en så stor
ekonomisk inskränkning, att det måste te sig som en obillig skärpning.
om därmed även förenas förlust av det krigstidstillägg, som är avsett
att på grund av dyrtiden utfylla pensionen. Kommitterade föreslå därför,
att den, som under årets lopp övergår till pensionsstat, må, oavsett
det krigstidstillägg lian uppburit såsom befattningshavare, få åtnjuta
krigstidstillägg å pensionen för den tid, sådan till honom utgår. I konsekvens
härmed bör med avseende å pensionär, som under året avlider,
krigstidstillägget upphöra samtidigt med pensionen.
Likasom kommitterade hemställt, att den, som åtnjuter lön eller
arvode för två eller flera befattningar, skall äga åtnjuta krigstidstillägg
a _ avlöningsförmånernas sammanlagda belopp, föreslå kommitterade
vidare, att där, såsom i enstaka fall förekommer, någon uppbär pension
eller understöd från mera än ett håll, krigstidstillägget må beräknas ä
summan av dessa förmåner. Detta synes vara en ofrånkomlig följd av
krigstidstilläggets uppgift att så vitt möjligt ersätta pensionsförmånernas
minskade värde. Härvid bör även fästas avseende å att i de fall, dä
samma person äger uppbära två eller flera pensioner, dessa i regel
var för sig lära uppgå till jämförelsevis låga belopp. I
I hittills gällande föreskrifter hava de, som åtnjuta avlöning på
mdragnirigsstat utan tjänstgöringsskyldighet, varit uteslutna från krigstidstillägg.
Till kommitterade hava överlämnats underdåniga framställningar,
däri grupper av personer i sådan ställning anhållit, att åt dem
måtte utverkas krigstidstillägg i likhet med befattningshavare eller åtminstone
såsom pensionärer. Så hava på indragningsstät överflyttade kustöveruppsyningsmän,
kustuppsyningsmän och kustroddare inom Göteborgs
och Bohus län samt Hallands län hemställt om tillfälligt lönetill
-
45
lägg efter enahanda grunder som fastställts vid beviljandet av sådant
tillägg åt personalen i övrigt inom tullverket. I häröver avgivet yttrande
har statskontoret anfört bland annat:
»Visserligen skulle det kunna synas, som om den, vilken i likhet med sökandena
fått på grund av tjänstens indragning åtnöja sig med ett avlöningsbelopp,
som icke är större än vad lian vid avgång från tjänsten skulle erhålla i pension,
med visst fog kunde begära krigstidstillägg åtminstone i likhet med vad i sådant
avseende beviljats pensionerade statstjänare. Emellertid torde till grund för sådana
befattningshavares uteslutande från delaktighet av ifrågavarande förmån ligga den
tanken, att dessa i själva verket blivit väl tillgodosedda, då de redan före uppnådd
pensionsålder och alltså medan de måste antagas ännu vara arbetsföra få,
utan att något arbete för statens räkning av dem begäres, uppbära avlöning motsvarande
pensionsbeloppet. Ännu i en ålder, då de kunna med enskilt arbete bereda
sig existensmedel, få de utan tjänstgöringsskyldighet för statens räkning åtnjuta
avlöning av statsmedel. På grund härav---får statskontoret framhålla, att
förevarande underdåniga ansökning icke synes kunna bifallas.
Emellertid synas billighetsskäl åtminstone i vissa fall tala för att någon
hjälp under rådande dyrtid beredes järn va! i statens tjänst anställda befattningshavare,
som överflyttats å indragningsstat; och skulle statskontoret därför vilja
hemställa, att ansökningen måtte tagas i övervägande vid utarbetande av förslag
til! 1919 års riksdag rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp för nämnda år.»
Vidare hava kommitterade fått emottaga liera framställningar från
»föreningen Sveriges kronofogdar», däri hemställts om krigstidstillägg
å den avlöning, kronofogdarna uppbära på indragningsstat.
Med allt erkännande av de skäl, som i ovannämnda yttrande åberopats
emot beviljande åt ifrågavarande befattningshavare av ökade förmåner
från statsverkets sida, hålla dock kommitterade före, att den avvisande
hållning, som hitintills iakttagits, icke längre bör upprätthållas.
Åven om man antager, att de på indragningsstat försatta personerna
efter förmåga och möjlighet sekt skatta sig nya arbetstillfällen, är det
emellertid påtagligt, att sådant långt ifrån alltid varit möjligt. Såsom i
en av framställningarna från nämnda förening erinrats, är utsikten därtill
mjmket begränsad på landsbygden och i mindre städer. Härvid spela
även ålder och andra omständigheter in. I( öljden härav är, att kanske
flertalet är för sin existens hänvisat till den avlöning, som åtnjutes på
indragningsstat. Denna avlöning liar nu icke det värde, som därmed
avsetts, och anspråket på förbättring därav under rådande dyrtid synes
därför icke oskäligt. Vid bedömandet av förevarande fråga torde ej
heller böra bortses från att de åsyftade befattningshavarna i regel tvångsvis
försatts i sin nuvarande ställning Kommitterade anse sig emellertid
ej kunna förorda, att krigstidstillägg får utgå till dem enligt de
grunder, som gälla för befattningshavare i statens tjänst, men finna sig
46
Skadestånd
från statens
järnvägar.
Enskilt företag
övertaget
av staten.
böra föreslå, att de matte erhålla krigstidstillägg i likhet med pensionärer,
med vilka de synas närmast kunna jämföras.
Jämväl ett par andra kategorier anse kommitterade böra i fråga
om rätt till krigstidstillägg jämnställas med f. d. befattningshavare.
Dylik rätt bör enligt kommitterades mening tillkomma sådana f. d.
befattningshavare hos statens järnvägar, som enligt lagen den 12 mars
1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift uppbära
ersättning för skada, som adragits under förrättandet av arbete i statens
järnvägars tjänst. I sådant avseende hava inkommit två framställningar,
vilka kommitterade således förorda, Dessa ersättningstagare, vilka hittills
icke erhållit något bidrag för ersättningarnas uppbringande till det
avsedda, men genom dyrtiden förminskade värdet, synas i allt väsentligt
kunna jämnställas med pensionärer, och billigheten talar därför för att
krigstidstillägg får till dem utgå. Enligt inhämtade upplysningar utgår
invaliditetsersättning till 103 personer med tillhopa omkring 50,000
kronor. Härjämte utgå i 187 fall sammanlagt omkring 67,000 kronor
till änkor och barn efter personer, som omkommit under sådana omständigheter,
att nämnda lag varit å dem tillämplig. I en del av dessa fall
har olycksfallet drabbat personer, som icke därvid varit anställda i
statens järnvägars tjänst, och om dem är således här icke fråga. Beträffande
änkor och barn efter personer, som omkommit under arbete i
statens järnvägars tjänst, förorda kommitterade motsvarande krigstidstillägg
på sätt längre fram omförmäles. Av de anförda siffrorna framgår,
att saken i det hela rör sig om ett jämförelsevis ringa belopp.
Somliga av ifrågavarande invalider uppbära utom invaliditetsersättning
även en avkortad pension. Å den sistnämnda hava de således
redan fått åtnjuta krigstidstillägg. Vinner kommitterades förslag bifall,
böra i förevarande hänseende givetvis ersättningen och pensionen betraktas
såsom ett helt och krigstidstillägg beräknas å det sammanlagda
beloppet.
Den andra kategorin omfattar f. d. befattningshavare hos enskilt
företag, som numera övertagits av staten. Genom särskilda beslut har
Kung). Maj:t bemyndigat vattenfallsstyrelsen att för åren 1917 och 1918
utbetala understöd, motsvarande krigstidstillägg, åt pensionerade f. d.
befattningshavare vid Nya Trollhätte kanalbolag, Göteborgs hamnstyrelses
bogseringsanstalt Ström-Ivarslund och Södertälje kanal- och slussverksaktiebolag.
I den underdåniga skrivelse, däri vattenfallsstyrelsen
tillstyrkt dylikt understöd, har styrelsen tillika hemställt, att krigstids
-
47
tillägg för år 1919 måtte få utgå till ifrågavarande personer. Vidare
har en f. d. befattningshavare vid den av staten från och med år 1917
övertagna Mora—Vänerns järnväg gjort framställning om beviljande av
krigstidstillägg å den pension, han uppbär. I anledning av en i samma
syfte år 1918 gjord framställning anförde järnvägsstyrelsen i skrivelse
till chefen för civildepartementet den 22 februari 1918, att förmånen av
krigstidstillägg av statsmedel i regel borde inskränkas att tillkomma
pensionärer, som antingen själva vid sin avgång ur tjänsten innehaft
befattning i statens järnvägars tjänst eller vore i åtnjutande av pension
såsom efterlevande efter dylika befattningshavare. 1918 års bestämmelser
angående krigstidstillägg äro också byggda på denna uppfattning, i det
att krigtid stillägg då medgavs åt f. d. befattningshavare av ifrågavarande
slag endast om de vid avgång från sin befattning stått i statens järnvägars
tjänst. Beträffande pensioner från enskilda järnvägarnas pensionskassa
eller med denna jämförlig pensionsinrättning gjordes dock det
medgivandet, att f. d. befattningshavare vid statens järnvägar fingo
räkna krigstidstillägg även å sådana pensioner.
Kommitterade hålla emellertid före, att, där såsom i förevarande
fall den enskilde arbetsgivaren, sedan företaget övertagits av staten, upphört
att finnas till, staten icke bör undandraga sig att oavsett tiden för
avgång ur tjänsten bereda pensionärerna den dyrtidsersättning, som följaktligen
icke kan hos annan utfås. Och även om den enskilde, som
överlåtit företaget till staten, fortfarande finnes till, synes staten böra
åtaga sig krigstidstillägget, i fall staien förbundit sig att utbetala pensionen
eller understödet. Detta sistnämnda torde i regel kunna lastställas
såsom kännemärke i förevarande hänseende, så att rätt till krigstidstillägg
i likhet med pensionerade f. d. befattningshavare i statens
tjänst må tillkomma f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som
numera övertagits av staten, därest han genom statens försorg uppbär
pension eller understöd såsom sådan f. d. befattningshavare. Dock mäste
ett undantag göras från regeln. Till f. d. befattningshavare vid västkustbanan
och ett par andra av staten övertagna järnvägar utgå pensioner
från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller liknande pensionsanstalt,
och de torde icke kunna på sådan grund sättas i sämre ställning
än de, som på grund av kontrakt eller eljest erhålla sin pension genom
statens försorg. Därför bör lön skriften i § 5 av kungörelsen den 22
mars 1918 angående krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens
tjänst icke blott bibehållas utan även utsträckas att gälla f. d. befattningshavare,
som redan före den övertagna järnvägens övergång i statens
ägo avgått med pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller
48
med denna jämförlig pensionsinrättning. De personer, som frågan i
sistnämnda hänseende gäller, utgöra ett ytterst ringa fåtal.
I vissa fall äger f. d. befattningshavare hos enskild järnväg, som
numera övertagits av staten, att uppbära invaliditetsersättning enligt lagen
den 12 mars 1886, och där sådan ersättning utbetalas genom statens
försorg, bör givetvis motsvarande regel gälla, att krigstid stillägg av
statens medel därå får utgå.
lCrigstidt,-till äggets
belopp.
Såsom förut erinrats, bär krigstidstiliägget åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst under år 1918 utgjort enligt kungörelsen den 22
mars 1918 ett grundbelopp av 200 kronor jämte en tredjedel av pensionens
eller understödets belopp, dock tillhopa högst 7o0 kronor, och
enligt kungörelsen den 3 december 1918 för senare halvåret 1918 hälften av
vad enligt förstnämnda kungörelse sålunda beviljats. Krigstidstiliägget
enligt vardera kungörelsen har till vederbörande utbetalats på en gång.
Kommitterade hava ovan uttalat sin uppfattning, att krigstidstillägget
till f. d. befattningshavare icke vidare bör utbetalas i eu summa
utan uppdelas på samma utbetalningsterminer som det pensions- eller
understödsbelopp, vartill det utgör tillägg. Enahanda skäl gälla här
som i fråga om grundbeloppet och krigstidshjälpen till befattningshavare,
att bidraget på sådant sätt i regel torde komma till större nytta
och nödig sparsamhet befrämjas. På grund härav och med hänsyn till
vad som under år 1918 utgått i krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare
i jämförelse med vad som då tillkommit och nu föreslagits för
befattningshavare, anse kommittarade, att man vid beräkning av motsvarande
förmån till f. d. befattningshavare bör utgå från ett belopp,
som utgör 66 2/s procent av pensionen eller understödet för samma period
jämte ett dagtillägg av 1 krona lör dug. Vad maximibeloppet beträffar,
synes, i överensstämmelse med den föreslagna höjningen av maximum
i fråga om krigstidstiliägget åt befattningshavare, det högsta belopp,
vartill krigstidstiliägget åt f''. d. befattningshavare må uppgå för hela I
året räknat, lämpligen böra utgöra omkring 1,800 kronor . 700Y
& ’ \2,000 ;
Med dessa utgångspunkter hava kommitterade utarbetat alternativa
förslag, det ena, som kommitterade av förut angivna skäl anse hava
företrädet, enligt systemet med glidande skala och det andra enligt det
hittills tillämpade systemet med fästa belopp.
I systemet med glidande skala ingår, såsom förut utvecklats, att
ett grundtal fastställes med ledning av i socialstyrelsen tid efter annan
49
uträknad dyrtidsindex. Det sålunda fastställda grundtalet skall äga
tillämpning beträffande krigstidstillägget även åt f. d. befattningshavare.
Då pension eller därmed jämförligt understöd i regel utbetalas
kvartalsvis, har det ansetts lämpligt att i bestämmelserna enligt detta
system hänföra sig till kvartalsbeloppet. _ Kommitterade föreslå därför,
att krigstidstillägget skall å pension eller understöd, som icke överstiger
125 kronor för kvartal, utgå efter ett procenttal, som motsvarar gruudtalet,
att, om pensionen eller understödet för kvartal överstiger nämnda
belopp, krigstidstillägget skall för den del, som utgör 125 kronor för
kvartal, utgå på sätt nyss sagts och för den del, som överstiger 125
kronor men icke 575 kronor för kvartal, utgå efter ett procenttal, som
motsvarar fyra tiondedelar av grundtalet, samt att krigstidstillägg icke
skall utgå å den del av pension eller understöd, som överstiger 575
kronor för kvartal.
Maximibeloppet, som alltså inträder vid pension eller understöd
av 2,300 kronor för år räknat, skulle vid tillämpning av dessa regler
och av ett grundtal av 150, utgöra 1,830 kronor för år. Sänkes grundtalet,
kommer tillägget att i motsvarande mån sjunka.
Enligt det fixa systemet, som icke utan särskilt beslut av riksdagen
medgiver ändring under årets lopp, vare sig höjning eller
sänkning, bör krigstidstillägget utgå med dels ett procentuellt tillägg
av 66 2/ä procent å pensionen eller understödet och dels därutöver ett
tillägg av 1 krona för dag (dagtillägg). Begränsningen sker genom
eu bestämmelse, att det procentuella tillägget icke må utgöra mera än
4 kronor för dag, motsvarande 1,460 kronor för år. Lägges härtill
dagtillägget, för år räknat 365 kronor, framgår maximibeloppet 1,825
kronor. Av skäl, som ovan beträffande krigstidstillägget åt befattningshavare
anförts, lärer även vid nu ifrågavarande krigstidstillägg enligt
detta system vara erforderligt att bestämma en ytterligare begränsning,
så att icke pensionärer med mycket små pensioner få i förhållande till
prisläget oskäligt stort krigstidstillägg. Kommitterade föreslå därför eu
bestämmelse av innehåll, att krigstidstillägg för varje utbetalningsperiod
icke må i sin helhet överstiga 150 procent av pensionens eller understödets
belopp för samma period. Härigenom kommer krigstidstillägget
å mycket små pensioner visserligen att understiga vad i sådant avseende
utgått under år 1918, men kommitterade hava ansett en avvikelse från
då tillämpade grunder böra så mycket hellre ske, som dessa små pensioner
icke kunna vara beräknade såsom pensionstagarnas enda försörjningsmedel.
Å andra sidan har skälig hänsyn till 1918 års förhållanden
föranlett kommitterade att föreslå begränsningen vid eu så hög procentKriy
stilist illäyyssaklcunniy a. 7
50
sats som 150 procent, ehuru motsvarande begränsning för befattningshavare
satts vid 120 procent. En sådan skillnad synes härjande kunna
i viss mån försvaras därmed, att det bland befattningshavare huvudsakligen
är ogilta personer, som drabbas av begränsningen, under det
att vissa av ifrågavarande pensionärer säkerligen hava försörjningsskyldighet.
För utredning, huru de båda systemen verka vid olika pensionsbelopp,
hänvisas till bil. C och D, varjämte för jämförelse meddelas
nedanstående tabell, däri tillika intagits uppgifter å beloppen för krigstidstillägget
enligt den glidande skalan under förutsättning att prisläget
så förändras, att grundtalet fastställes till 120.
[Pension för ftr |
Dyr |
tidsbidj |
a g enl |
1 S t |
. |
|
! Glidande skala (om grund-talet = 150) |
i I System med fasta belopp i ...... |
Glidande skala (om grund-talet = 120) |
||||
kr. |
kr. |
% |
kr. |
X |
kr. |
% |
■ 50 |
75 |
150 |
75 |
150 |
60 |
120 [ |
100 |
150 |
150 |
150 |
150 |
120 |
120 j |
200 |
300 |
150 |
300 |
150 |
240 |
120 |
300 |
450 |
150 |
450 |
150 |
360 |
120 |
400 |
600 |
150 |
600 |
150 |
480 |
120 |
500 |
750 |
150 |
698.33 |
139.7 |
600 |
120 |
] 000 |
810 |
135 |
765 |
127.5 |
648 |
108 |
700 |
870 |
124.3 |
831.6 7 |
118.8 |
696 |
99.4 |
800 |
930 |
116.3 |
898.33 |
112.3 |
744 |
93 ! |
900 |
990 |
no |
965 |
107.2 |
792 |
88 |
1,000 |
1,050 |
105 |
1,031.67 |
103.2 |
840 |
84 |
1,500 |
1,350 |
90 |
1,365 |
91 |
1,080 |
72 |
2,000 |
1,650 |
82.5 |
1,698.33 |
84.9 |
1,320 |
66 |
2,300 |
1,830 j |
79.6 |
1,825 |
79.8 |
1,464 |
63.6 |
3,000 |
1,830 |
61 |
1,825 |
60.s |
1,464 |
48.3 |
4,000 |
1,830 |
45. s |
1,825 |
45.6 |
1,464 |
36.6 |
0,000 |
1,830 |
30.5 |
1,825 |
30.4 |
1,464 |
24.4 |
Om prisnivån under år 1919 håller sig ungefär oförändrad vid
nuvarande läge, skulle kostnaderna vid tillämpning av de båda systemen
för krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare ställa sig ungefär lika
eller till omkring 9 miljoner kronor. Skillnaden i kostnad de båda
Bystemen emellan synes nämligen icke överstiga 150,000 kronor. Denna
skillnad, som är systemet med glidande skala till last, skulle emellertid,
51
under antagande att prisnivån nämnvärt sjunker under loppet av
år 1919. förbytas till en fördel för detta system även i kostnadshänseende.
Beträffande befattningshavare, som tillika äger uppbära pension
såsom f. d. befattningshavare, anse kommitterade i enlighet med de
grunder, på vilka kommitterades förslag i allmänhet är byggt, att krigsitidstillägg
bör få beräknas både å avlöningen såsom befattningshavare
och å pensionen såsom 1. d. befattningshavare. Likasom det är avsett,
att den som har två befattningar skall erhålla krigstidstillägg å båda
avlöningarna, synes den, som åtnjuter avlöning såsom befattningshavare
och därå erhåller krigstidstillägg, icke därför böra vara avstängd från
att få även pension, som han må äga uppbära, utfylld på grund av det
nedgångna penningvärdet. Dock måste givetvis — även detta såsom
fallet är med den som har två befattningar — avlöningen och pensionen
vid krigstidstilläggets beräknande ses i sammanhang. Såsom maximum
bör bestämmas det belopp, som högst ma utgå till befattningshavare i
statens tjänst. Och den förmån, som är beredd genom en relativt högre
beräkning av krigstidstillägg å den avlöning eller pension, som understiger
ett visst belopp, bör få åtnjutas allenast en gång.. Vid tillämpning
av den glidande skalan är föreslaget, att krigstidstillägg får utgå
efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet, å avlöning till och med
1,200 kronor och å pension till och med 500 kronor för år samt å överskjutande
del av avlöning eller pension intill en viss gräns efter ett
procenttal, som utgör 4/io av grundtalet. Den, som fatt .beräkna krigstidstillägg
å avlöning efter det högre procenttalet, bör icke tå åtnjuta
krigstidstillägg å pension efter detta tal utan endast efter det lägre
procenttalet. Blott i det tall att avlöningen understiger det belopp,
å vilket fullt krigstidstillägg å pension får beräknas, d. v. s. 500 kronor
för år, bör krigstidstillägg efter det högre procenttalet iå utgå även å
pensionen i viss utsträckning, nämligen högst å det belopp, varmed avlöningen
understiger 500 kronor. Om avlöningen utgör 200 kronor och
pensionen överstiger 500 kronor för år, bör krigstidstillägg å pensionen
efter det högre procenttalet (150 %) få beräknas å 300 kronor och å
pensionen i övrigt intill 2,300 kronor för år etter det lägre (60 %).
Uppgå avlöning och pension vardera till 250 kronor, utgar fullt krigstidstillägg.
Antages det fixa systemet till användning, utgår dagtillägg
till avlöningen, och dagtillägg till pensionen bör då ej ifrågakomma
utan krigstidstillägg å pensionen inskränkas till det procentuella
tillägget.
Befattningshavare
och
pensionär.
52
Pensionerade I huvudsak samma grunder, som fastställts att gälla för krigs
iäiarekm''fl.
^dstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, hava kommit till
tillämpning jämväl för dylik förmån åt pensionerade lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor m. fl. undervisningsanstalter. Sålunda har
dyrtidsbidrag enligt dessa grunder utgått till följande personalgrupper,
nämligen åt sådana f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre
folkskolor eller kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre
folkskolor, f. d. biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskolor, f. d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier
förenade övningsskolor, vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier,
vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks
skolor, vid enskilda skolor och barnhem ävensom vid av
landsting eller städer inrättade skyddshem, vilka åtnjuta pension från
folkskollärarnas pensionsinrättning eller understöd från småskollärares
in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt..
Genom kungörelserna den 31 juli 1917 och den 31 maj 1918
angående krigstidstillägg åt ifrågavarande pensionärer hava emellertid
lör sådana f. d. lärare och lärarinnor, som enligt särskilda medgivanden
av riksdagen erhållit understöd av statsmedel utöver vederbörande
eljest tillerkända pensions- eller understödsförmåner, vissa inskränkande
bestämmelser stadgats, varigenom dyrtidsbidraget antingen, där det särskilda^
understödet uppgått till samma belopp som nämnda bidrag eller
överstigit samma bidrags belopp, helt frånkänts vederbörande eller, där
så icke varit fallet, bestämts att utgå efter avdrag för det särskilda
understödets belopp. När emellertid frågan om extra krigstidstillägg
för senare halvåret 1918 åt ifrågavarande pensionerade lärare och
lärarinnor förelädes den urtima riksdagen i proposition n:r 6, framhölls*
att ett sådant förfarande som dittills tillämpats icke skäligen syntes böra
tillämpas i fråga om det då förevarande extra krigstidstillägget, att de
extra krigstidstilläggen nämligen vore avsedda att under dåvarande synnerligen
tryckande dyrtid minska de svårigheter, vari befattningshavare
och f. d. befattningshavare samt deras etterlevande befunne sig-, ävensom
att det därför syntes vara tillbörligt, att jämväl de f. d. lärare, för
vilka den beviljade pensionsförbättringens belopp torde hava ansetts skäligt
oavsett dyrtiden, komme i åtnjutande av hela det extra krigstidstillägg,
som skulle tillkomma dem, därest den inskränkande bestämmelsen icke
tunnes. Berörda inskränkning uteslöts alltså i Kungl. Maj:ts förslag,
och i detta avseende godkändes förslaget av riksdagen.
Sådan pensionsförbättring-, som sålunda enligt de i kungörelsen
den 31 maj 1918 fastställda grunderna för krigstidstillägget åt ifråga
-
.53
varande f. d. lärare och lärarinnor föranledde uteslutande från delaktighet
i eller avdrag*''å krigstidstillägget, har beviljats även för år 1919,
i det att understöd för sistnämnda år må enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, tillerkännas dels äldre
behövande folkskollärare, som öförvitligt skött sin tjänst men därifrån
erhållit avsked före år 1867, till belopp av 800 kronor dels ock sådan
behövande lärare eller lärarinna vid småskola eller mindre folkskola
samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola,
som efter oförvitlig tjänstgöring under sammanlagt minst femton års
tid avgått från tjänsten före utgången av år 1891 samt uppnått en
levnadsålder av minst femtiofem år, till belopp av 400 kronor.
Då emellertid, såsom i förenämnda proposition till 1918 års urtima
riksdag anförts, nämnda pensionsförbättring måste antagas hava ansetts
skälig utan hänsyn till dyrtiden, anse sig kommitterade sakna anledning
föreslå, att bland bestämmelserna rörande nu ifrågavarande krigstidstillägg
upptagas ovanberörda inskränkande stadganden.
Enär därefter bestämmelserna om krigstidstillägg åt ifrågavarande
personal bliva fullständigt analoga med föreskrifterna om krigstidstillägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, vare sig tillägget
skall utgå efter glidande skala : eller med fixa belopp, lärer det icke
vara erforderligt att vidare utfärda särskilda författningar om krigstidstillägg
för de båda grupperna av pensionärer, utan synas stadgandena
för enkelhetens skull lämpligast böra meddelas i en författning.
Huru de båda systemen verka, framgår av den tabell, som intagits
bär ovan vid behandlingen av frågan om krigstidstillägg under år 1919
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, till vilken tabell (sid. 50) kommitterade
få hänvisa för jämförelse mellan verkningarna av de båda förslagen.
i - Vad beträffar kostnaderna vid tillämpning av det ena eller det
andra av de båda förslagen, är att märka, hurusom, under antagande
att prisläget under hela år 1919 icke undergår sådan förändring, att
annat grundtal än det från årets början föreslagna eller 150 blir fastställt,
de båda förslagen torde i det närmaste medföra lika stor kostnad
eller omkring 2.3 miljoner kronor. Såsom förut anförts, lärer man
emellertid kunna räkna med någon sänkning av prisnivån under loppet
av år 1919, och, om så blir fallet, har givetvis förslaget enligt systemet
med glidande skala ur kostnadssynpunkt företräde.
Enligt förut meddelad redogörelse för det år 1918 beviljade
krigstids t ii lägget åt pensionsberättigade, änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst har detta dyrtidsbidrag på grund av kungörelsen
Pensions -berättigade
änkor och barn
efter befattningshavare
i
statens tjänst.
51
den 22 mars 1918 utgått med dels ett procentuellt tillägg av 33 V*
procent av pensionen eller understödet och dels följande grundbelopp,
nämligen
till ensam änka ................................................ 125 kronor
» änka med barn, för änkan.................... 125 »
och för vart barn...... 75 »
» minderårigt barn utan pensionsberät
tigad
moder ............................................ 75 »
» annan pensionär........................................... 75 »
Dock fick ej det procentuella tillägget tillsammans med grundbeloppet
överstiga
lör
»
»
»
»
»
»
i»
ensam änka ............................... 300 kronor
änka med 1 barn ................................... 350 »
» » 2 » 400 »
» » 3 )> 450 )»
» » 4 » .......................v............ 500 y> o. s, v.
1 barn utan pensionsberättigad moder 250 »
2 syskon » » » 300 »
B » » » » 350 »
4 » » » » 400 » o. s. v.
annan pensionär ....................................... 250 »
Krigstidstillägget fick ej heller överstiga pensionsförmånernas för året
bestämda belopp i annat fall än då detta belopp var lägre än förenämnda
i varje fall angivna grundbelopp, i vilket fall grundbeloppet
fick utgå.
Genom kungörelsen den 3 december 1918 beviljades ett extra
krigstidstillägg med hälften av vad som utgått enligt förstnämnda kungörelse.
Vad sålunda under år 1918 beviljats i krigstidstillägg hava kommitterade
tagit till utgångspunkt, när det gällt att för år 1919 föreslå
krigstidstillägg åt änkor och barn, och förslaget bar i övrigt upprättats
med användning i tillämpliga delar av de grunder, på vilka förslagen
om krigstidstillägg åt befattningshavare och f. d. befattningshavare i
statens tjänst äro byggda.
Då jämväl de pensioner och understöd, som utgå till änkor och
barn, i allmänhet utbetalas kvartalsvis, har det sålunda synts lämpligt,
55
att även krigstidstillägg till dem, i likhet med vad som föreslagits
beträffande krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare, utbetalas icke i eu
summa på en gång utan periodvis i sammanhang med pensionen eller
understödet. Likaså föreslå kommitterade, att rätten till krigstidstillägg
icke inskränkes endast till dem, som vid årets ingång ägt åtnjuta pension
eller understöd, utan må för återstående del av året tillkomma
även dem, som under årets lopp tillträda dylik förmån. Såsom skäl
härför åberopas vad som anförts i fråga om motsvarande anordning med
avseende å krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare.
Vidkommande krigstidstilläggets belopp förorda kommitterade en
sådan förhöjning, att ifrågavarande pensionärer erhålla en i allmänhet
förhållandevis lika stor tillökning av dem eldigt kungörelsen den 22
mars 1918 beviljade krigstidstillägg, som befattningshavare och f. d.
befattningshavare skulle få å dem tilldelade belopp. Maximum för
krigstidstillägget har således sökts vid en gräns, som ungefär motsvarar
5/2 av maximum enligt nämnda kungörelse. För lägre pensionsbelopp
måste däremot enligt kommitterades uppfattning uppställas en
starkare begränsning av krigstidstillägget än som skedde år 1918.
Det synes nämligen kommitterade ofrånkomligt att vid krigstidstllläggets
utmätande åtminstone i huvudsak fasthålla vid dess uppgift
att ersätta den minskning i pensionens köpkraft, som är en följd av
penningvärdets fall under kristiden. Avviker man för långt därifrån,
kommer man utanför krigstidstilläggets område. Enligt 1918 års bestämmelser
erhöll en ensam änka med pension å belopp intill 50 kronor
— fall förekomma, då pensionen icke utgör mera än omkring 7 kronor —
krigstidstillägg med 187 kronor 50 öre eller minst 375 procent, och om
hon hade t. ex. fem minderåriga barn, utgick krigstidstillägget med ej
mindre än 750 kronor, d. v. s. 1,500 procent, Skulle denna proportion
bibehållas år 1919, komrne en änka i motsvarande ställningar att få
krigstidstillägg med respektive 312 kronor 50 öre och 1,250 kronor,
d. v. s. respektive 625 och 2,500 procent av pensionens belopp. Da
fördyringen på grund av kristiden beräknas till 167 procent, anse kommitterade,
att krigstidstillägg efter angivna mått icke kunna försvaras.
Huru behövligt det än i många fall må vara, att de åsyftade personerna
erhålla förbättring av sina försörjningsmöjligheter, torde sådan dock icke
böra sökas i denna ordning. Man synes ej böra bortse från att ifrågavarande
små pensionsbelopp icke kunna vara beräknade att utgöra vederbörandes
enda existensmedel, och fasthåller man detta, lärer det icke
vara lämpligt att genom krigstidstillägg uppbringa pensionerna till ur
andra synpunkter tilläventyrs önskvärd höjd.
56
Om det därför beredes en höjning av pensionsbeloppet med 150
procent, synes för ifrågavarande personer likasom för befattningshavare
och f. d. befattningshavare under nuvarande prisförhållanden vad skäligen
kan begäras vara gjort på krigstidstilläggets väg.
Vore det nu förhållandet, att en änka med minderåriga barn icke
erhölle större pension än om försörjningsplikt icke ålåge henne, så vore
det möjligen även ur principiell synpunkt riktigt, att, såsom hittills skett,
änka med barn lillgodosåges genom beräkning av krigstidstillägget efter
ett högre procenttal eller genom särskilda tillägg. Men i själva verket
är änke- och pupillpensioneringen så ordnad, att till änka med minderåriga
barn utgå över änkepensionen särskilda pensioner eller pupilltillägg
för de minderåriga barnen. Vid sådant förhållande kan det med
skäl ifrågasättas, huruvida utöver den ökning av krigstidstillägget, som
barnpensionerna utan vidare medföra, ytterligare höjning bör beredas
genom högre procenttal eller särskilda tillägg. Om exempelvis eu änka,
som från civilstatens änke- och pupillkassa åtnjuter pension av 200
kronor, har två minderåriga barn, ökas familjens pension med 50 procent
eller 100 kronor, och sammanlagda pensionsförmånen uppgår alltså till
300 kronor. Redan genom beräkning av krigstidstillägg efter samma
procenttal, 150 procent, i båda fallen, ökas därför krigstidstillägget till
familjen från 300 kronor till 450 kronor, så att ensam änka får uppbära
i pension och krigstidstillägg sammanlagt 500 kronor, under det
att änka i samma ställning med två minderåriga barn får tillhopa 750
kronor.
Med avseende därpå att under år 1918 utgått dyrtidsbidrag, som
väsentligt överskjutit nämnda gräns, är det emellertid måhända nödvändigt
att gå något längre än till 150 procent beträffande änkor med
minderåriga barn, och detsamma torde böra vara failet med två eller
flera minderåriga syskon utan pensionsberätt.igad moder. På sådan grund
tillstyrka kommitterade, att beräkningen av krigstidstillägget såväl som
det relativa maximum i någon män höjes för varje minderårigt barn och
för varje syskon över ett, ehuru härigenom krigstidstillägget kan komma
att överstiga det belopp, som betingas av penningvärdets förändring.
Åven i fråga om krigstidstillägg åt änkor och barn anse kommitterade
av förut anförda orsaker systemet med glidande skala vara att
förorda, och häva kommitterade därför främst upprättat förslag till
bestämmelser i enlighet med detta system.
Detta förslag innehåller till en början, att grundtalet, som skall
tills vidare utgöra 150, följer samma förändringar, som på grund av
ändrade prislägen kunna komma att fastställas med avseende å grund
-
57
talet för beräkning av krigstidstillägg under år 1019 åt befattningshavare
i statens tjänst.
Vid avpassande av de belopp, som med tillämpning av detta system
skulle tillkomma änkor och barn, har tillsetts, att bästa möjliga överensstämmelse
kommer att råda mellan resultaten av de båda systemen,
så att, vilketdera än kommer till användning, tillägget blir i stort sett
lika för samma pensionär under första delen av året. Med den glidande
skalan följer eventuellt en anpassning efter sedermera ändrat
prisläge. .
Åven detta krigstidstillägg skall enligt förslaget intill visst belopp
av pension eller understöd beräknas efter ett procenttal, motsvarande
grundtalet, och å den del av pension eller understöd, som överskjuter
nämnda belopp intill viss gräns, efter ett procenttal, motsvarande endast
Vic av grundtalet.
Detta gäller ensam änka och ensamt minderårigt barn utan pensionsberättigad
moder. Det anspråk på hänsyn till behovsprincipen, som
må böra tillgodoses, synes lämpligen kunna tilltredsställas på det sätt,
att sedan den sammanlagda änke- och barnpensionen i den mån som
nyss nämnts korrigerats för penningvärdets fall, på densamma för varje
barn lägges en barnhjälp utgående med 10 procent av den uppreglerade
pensionen. Härigenom blir barnhjälpen även ställd i beroende av dyrtidsindex.
På samma sätt förfares med pupillpension enbart, så att. sedan
krigstidstillägg å den sammanlagda barnpensionen beräknats enligt den
antydda grunden, för varje syskon över ett tillägges 10 procent av det
belopp, som utgör summan av pensionen och berörda krigstidstillägg.
Själva skalan är så uppgjord, att änka erhåller krigstidstillägg
efter ett procenttal, motsvarande grundtalet, å pension eller understöd,
som för kvartal icke överstiger 80 kronor, och efter ett procenttal,
motsvarande Vio av'' grundtalet, a den del av pension eller understöd,
som överstiger 80 kronor men icke 187 kronor 50 öre för kvartal,
samt att krigstidstillägg icke utgår å den del av pension eller understöd,
som för kvartal överstiger sistnämnda belopp. För minderårigt
barn utan pensionsberättigad moder och för annan pensionär äro motsvarande
belopp respektive 75 kronor och 150 kronor.
På grund av den tillämpade metodens karaktär kan för änka eller
för minderårigt barn utan pensionsberättigad moder samt löi annan
pensionär krigstidstillägget vid ett grundtal av 150 icke komina att
överstiga 150 procent av pensionen eller understödet. I syfte a''t förekomma,
att krigstidstillägget i andra fall överskjuter eu enligt kommitterades
förut anförda uppfattning skälig gräns, föreslås ytterligare,
8
Krigstidstilläggssakkunniga.
58
att krigsti(istillägget vid ett grundtal av 150 ej må överstiga för änka
med ett barn 160 procent, för änka med två barn 170 procent o. s. v.,
för två minderåriga syskon utan pensionsberättigad moder 160 procent,
för tre minderåriga syskon 170 procent o. s. v., allt av pensionens eller
understödets belopp. Vid ett grundtal av 120 böra motsvarande begränsningar
bliva resp. 130, 140, 150 procent, o. s. v.
Verkningarna av detta system framgå av bil. E.
När det därefter gällt att utforma bestämmelser om ifrågavarande
krigstidstil lägg med tillämpning av nu gällande system med fasta belopp,
har det likasom beträffande andra grupper av till krigstidstillägg
berättigade visat sig ändamålsenligt, att åt grundbeloppet gives formen
av ett dagtillägg. Enligt kommitterades förslag skall därför krigstidstiHägget
enligt detta system utgå med dels ett procentuellt tillägg av
66 Va procent å pensionen eller understödet och dels därutöver ett tilllägg
till änka med 70 öre, till minderårigt barn med 40 öre och till
annan pensionär likaledes med 40 öre för dag (dagtillägg). Högsta
maximibelopp i varje fall har fastställts å ena sidan genom stadgande,
att det procentuella tillägget icke må utgöra mera än 1 krona 35 öre
för dag för änka ensam eller tillsammans för änka med barn samt 1
krona 25 öre för ett eller sammanlagt för två eller flera minderåriga
barn utan pensionsberättigad moder eller för annan pensionär. Det
ökade krigstidstillägoet åt änka med barn eller åt flera syskon ligger
i dylika fall således i ökat antal dagtillägg. Å andra sidan har även här med
avseende å pension eller understöd till lägre belopp pålagts den restriktionen,
_ att krigstidstillägget i sin helhet ej må för varje utbetalningsperiod
i förhållande till pensionens eller understödets belopp överstiga
do procenltal, respektive 150, 160, 170 o. s. v., som angivits i författnings
förslaget.
Tabellen bil. F utvisar i detalj, huru detta förslag verkar vid olika
pensionsbelopp.
I omstående tabell hava för underlättande av jämförelsen sammanförts
vissa uppgifter å beloppen av krigstidstillägg, som komma att
utgå vid tillämpning av de båda systemen i det prisläge, som råder i
början av år 1919, vartill fogats motsvarande uppgifter med tillämpning
av den glidande skalan vid ett prisläge, som föranlett grundtalets fastställande
till 120.
Kostnaderna vid tillämpning av systemet med glidande skala under
första delen av år 1919, då ett grundtal av 150 skulle bliva gällande,
beräknas i det närmaste överensstämma med kostnaderna för tillämpning
av förslaget enligt det fixa systemet. Sistnämnda förslag skulle
59
I) y
rtidsbidrag åt
Pension I
för år I
Ensam änka
Änka med två barn
Glidande
skala (om
grundtalet
= 150)
System med (Glidande skalajGlidande skala
fasta
belopp
(om grundtalet
= 120)
(om grundtalet
= 150
kr. j |
kr. |
O/ /O |
kr. |
% 1 |
kr. |
0/ /O | |
100 |
150 |
150 |
150 ! |
150 : |
120 |
120 |
150 |
225 |
150 |
225 |
150 |
ISO |
120 |
200 : |
800 |
150 |
300 • |
150 : |
240 |
120 |
250 |
375 |
150 |
375 |
150 |
300 |
120 |
.100 |
450 |
150 |
450 |
150 |
360 |
120 |
820 i |
480 |
150 |
468.83 |
146.5: |
384 |
120 |
850 ! |
498 |
142.3 |
488.83 |
139.7 |
398.40 |
113.8 |
400 5 |
528 |
132 |
522.7 7 |
130.7 |
422.40 |
105.6 |
450 |
558 |
124 |
555.50 |
123.4 |
446.40 |
99.2 |
500 |
588 |
1 17.6 |
588.83 |
J 17.8 j |
470.40 |
94.1 |
550 |
(i 18 |
112.4 |
622.17 |
113.1 |
494.10 |
89.o |
000 |
648 |
108 |
655.50 |
109.3: |
518.40 |
86.4. |
H50 i |
678 |
104.3 |
688.83 |
106 . |
542.40 |
83.1 |
700 |
708 |
101.1 |
722.17 |
103.2 |
566.40 |
80. o: |
750 |
738 |
98.4 |
748.25 |
99.8 |
590.40 |
78.71 |
800 |
738 |
92.3 |
748.25 |
93.5 |
590.4.0 |
73.8] |
1,000 |
738 |
73.s |
748.25 |
74.8 |
590.40 |
59 |
1,200 ; |
738 |
61.5 |
748.25 |
62.4 |
590.40 |
49.2 |
System med
fasta
belopp
[Glidande skala''
i (om grund- [
; talet = 120) j
kr. |
0/ /O |
kr. |
% i kr. |
% |
|
170 |
170 |
170 '' |
170 |
140 |
140 j |
255 |
170 |
255 |
170 |
210 |
140 j |
340 |
170 |
340 |
170 |
280 |
140 '' |
425 |
170 |
425 |
170 |
350 |
140 j |
510 |
170 |
510 |
170 |
420 |
140 I |
544 |
170 |
544 |
170 |
448 |
140 i |
595 |
170 |
595 |
170 |
490 |
140 j |
680 |
170 |
680 |
170 |
560 |
140 ( |
759.65 |
168.s |
765 |
170 |
625.68 |
139.3 |
805.60 |
161.1 |
850 |
170 |
664.48 |
132.9'' |
851.60 |
154.8 |
914.17 |
166.2 |
703.28 |
127.9 |
897.60 |
149.6 |
947.50 |
157.9 |
742.08 |
123.7; |
943.60 |
145.3 |
980.88 |
150.9 |
780.88 |
120.1 |
989.60 |
141.4 |
1,014.17 |
144.9'' |
819.68 |
117.1 |
1,035.6 0 |
138.1 |
1,040.25 |
138.7 |
858.4 8 |
114.5 |
1,035.60 |
129.5 |
1,040.25 |
130 |
858.48 |
107.3 |
1,035.60 |
103.6 |
1,040.25 |
104 |
858.48 |
85.8 |
1,035.60 |
86.3 |
1,040.2 5 |
86.7 |
858.48 |
71.5 |
Dyrtidsbidrag åt
Pension
för åt''
Ensamt barn
Tre syskon
Glidande j
skala (om
grundtalet
==150)
System med (Glidande skalajGlidande skala; System med (Glidande skala
fasta '' (om grund- (om grund- fasta (om grund
belopp
talet = 120) talet = 150) belopp talet = 120)
''
kr. |
ltr. |
% |
kr. |
% i |
kr. |
. % . |
100 |
150 |
150 |
1 150 |
150 |
120 |
120 |
150 |
225 |
150 |
225 |
150 |
180 |
120 |
200 |
300 |
150 |
279.83 |
139.7 . |
240 |
120 |
250 |
375 |
150 |
312.67 |
125.1 |
300 |
120 |
300 |
450 |
ISO |
346 |
115.s |
360 |
120 |
320 |
462 |
144.4 |
359.83 |
112.3 |
5H9.öO| llo.5 |
|
350 |
480 |
137.1 |
379.33 |
108.4 |
384 |
109.7 |
400 |
510 |
127.5 |
412.07 |
103.2 |
408 |
102 |
450 '' |
540 |
120 |
446 |
99.1 |
432 |
96 : |
500 |
570 |
114 |
479.3 3 |
95.9, |
455 |
91.2 |
5 50 '' |
600 |
109.1 |
512.67 |
93.2 |
480 |
87.3 |
600 |
630 |
105 |
546 |
91 |
504 |
84 |
650 |
630 |
96.9 |
579.33 |
89.1 |
504 |
77.5 |
700 |
630 |
90 |
602.25 |
86 . |
504 |
TA |
750 |
630 |
84 |
602.2 5 |
80.3 |
504 |
67.2 |
800 |
630 |
78.6 |
602.25 |
75.8 |
504 |
63 |
1,000 |
630 |
63 |
602.25 |
60.2 |
504 |
60.4 |
1,200 |
630 |
52.6 |
602.25 |
50.2 |
504 |
42 |
kr. |
0/ /o |
kr. |
O/ /O |
kr. |
o/ 7o |
170 |
170 • |
170 |
170 ; |
140 i |
140 |
255 |
170 |
255 ; |
170 |
210 | |
140 |
340 |
170 |
340 |
170 |
280 1 |
140 |
425 |
170 |
425 |
170 |
350 1 |
140 |
5IO |
170 |
510 |
170 |
420 |
140 |
544 |
170 |
544 |
170 |
448 |
140 |
595 |
170 |
595 |
170 |
490 |
140 |
680 |
170 |
680 |
170 |
560 |
140 |
738 |
164 |
738 |
164 |
608.40 |
135.2 |
784 |
156.6 |
771.33 |
154.3 |
647.20 |
129.4 |
830 |
150.9 |
804.6 7 |
146.3 |
686 |
124.7 |
870 |
146 |
838 |
139.7, |
724.80 |
120.8 |
876 |
134.8 |
871.3 8 |
134.1 |
724.80 |
111.6 |
876 |
125.1 |
894.25 |
127.8 |
724.80 |
103.5 |
876 |
1 116.8 |
894.2 5 |
119.2, |
724.80 |
96.6- |
876 |
i 109.6 |
894.25 |
111.8, |
724.80 |
90.6 |
870 |
87.6 |
894.2 5 |
89.4 |
724.80 |
72.6 i |
870 |
73 |
894.25 |
74.6 |
724.80 |
60.4 |
60
b;1’ hela året medföra eu kostnad av omkring 3.8 miljoner kronor. Därest
vid tillämpning av den glidande skalan grundtalet 150 komme att bliva
gällande under hela året, skulle alltså även förslaget enligt sistnämnda
system komma att draga eu motsvarande kostnad. Såsom förut framhållits,
törne kunna antagas, att prisläget under årets lopp kan föranleda
till sänkande av grundtalet, och under förutsättning av sådan nedsättning
skulle kostnaden vid tillämpning av förslaget enligt detta system
i motsvarande mån minskas.
berättigade Beträffande dyrtidsbidrag åt pensionsberättigade änkor och barn efter
ankarochbam delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa är först att märka,
Giraff11* \urusom riksdagen genom beslut år 1916, som sedermera upprepats och
således gäller även för år 1919, anvisat medel å extra stat under riksstatens
tionde huvudtitel i ändamål att sådana behövande folkskollärarankor
med eller utan barn, vilka från folkskollärarnas änke- och pupillkassa
åtnjuta lägre pension än 300 kronor, skulle erhålla understöd till
så stort belopp, att pensionen och understödet tillsammans uppgå till
300 kronor.
Enligt kungörelsen den 31 maj 1918 tillerkändes åt pensionsbelättigade
ankor och barn efter delägare i nämnda kassa krigstidstillägg
under år 1918 enligt väsentligen samma grunder, som tillämpades beträffande
krigstidstillägg till änkor och barn efter befattningshavare i
statens tjänst. Därvid stadgades emellertid den inskränkande bestämmelsen,
att änka med eller utan barn, vilken erhölle sådant understöd
för år 1918, som ovan omförmälts, skulle undantagas från åtnjutande
av krigstidstillägg för samma år, dock att sådan änka med eller utan
barn, som ägde uppbära dylikt understöd till mindre belopp än som
skulle tillkomma henne såsom krigstidstillägg enligt härför stadgade
grunder, skulle i krigstidstillägg erhålla belopp, motsvarande skillnaden
mellan berörda understöd och krigstidstilläggets belopp.
När sedermera enligt kungörelsen den 6 december 1918 extra
krigstidstillägg för senare halvåret 1918 beviljades även till pensionsberättigade
änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas änke- och
pupillkassa och därvid fortfarande tillämpades samma grunder, som
fastställts för motsvarande förman åt änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst, borttogs berörda inskränkande bestämmelse.
Någon anledning synes icke föreligga att beträffande krigstidstillägget
för år 1919 åt nu ifrågavarande pensionärer avvika från den
hittills tillämpade grundsatsen om likställighet i avseende å krigstidstillägg
mellan dem samt änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst.
61
I fråga om bibehållande eller borttagande av ovanberörda inskränkande
bestämmelse kan emellertid en viss tvekan råda. Att det understöd,
som alltsedan år 1916 beviljats och som skall utgå även under
år 1919 åt behövande folkskolläraränkor, huvudsakligen måste vara att
anse såsom ett tillfälligt dyrtidsbidrag, synes framgå av den motion vid
1916 års riksdag (A. K. n:r 91), som efter gemensam votering föranledde
beviljande av medel för ändamålet. Däri åberopas nämligen såsom skäl
för förslaget den svåra ställning, vari dessa pensionärer råkat till följd
av dyrtidens verkningar. Den omständigheten, att denna inskränkande
bestämmelse icke upptogs i grunderna för det extra krigstidstillägget
under senare halvåret 1918, kan förklaras därav, att dels i de fall, däi
understödet icke uppgått'' till så stort belopp, vartill krigstidstillägg
enligt kungörelsen den 31 maj 1918 belöpte sig, avdrag för understödsbeloppet
redan skett vid utbetalande av samma krigstidstillägg, dels
ock i fråga om de fall, där understödet överstigit beloppet av krigstidstillägget
och något sådant tillägg alltså icke utgått, skillnaden dock
varit så obetydlig, att densamma icke ansetts böra föranleda avdrag å
det extra krigstidstiliäggets belopp. Vad 1919 års krigstidstillägg beträffar,
kan därför visserligen ställningen anses vara densamma, som
förelåg vid 1918 års lagtima riksdags beslut om krigstidstillägg åt nu
ifrågavarande pensionärer, och i följd därav berörda inskränkande stadgande
synas böra upptagas bland bestämmelserna om krigstidstillägg
under år 1919 åt samma peusionärer; och skulle så ej ske, komma dessa
pensionärer i ett. gynnsammare läge än övriga änkor, vilka från annan
kassa åtnjuta lika små pensioner.
Kommitterade hava emellertid ansett sig icke böra i detta avseende
föreslå bibehållande av den i kungörelsen den 31 maj 1918 bestämda
inskränkningen i samma års krigstidstillägg till dessa pensionärer. De
skäl, som åberopats i berörda av riksdagen bifallna motion, synas giv a
vid handen, att med riksdagens beslut avsågs icke blott att bevilja ett
tillfälligt dyrtidsbidrag utan även att i viss mån åstadkomma ett slags
pensionsreglering, och det torde icke lida tvivel, att även om dyr tiden
skulle upphöra, understödet ändock fortfarande kommer att utgå, oavsett
huruvida andra pensioner av samma storlek bliva reglerade eller icke.
Det lärer dessutom näppeligen finnas andra änkor, som fått sina pensioner
bestämda efter så låga delaktighetsbelopp som de ifrågavarande.
Kommitterade föreslå därför, att omförmälda änkor må få å sin pension
från änke- och pupillkassan uppbära krigstidstillägg utan avdrag för
det dem beviljade uuderstödet.
62
Pensions- Järn vill till pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i präster
bZkor9otn
skaPfts änke- och pupillkassa har enligt kungörelsen den 6 juni 1918
barn efter utgått krigstidstillägg, varjämte även extra krigstidstillägg för senare
xrälteZlplts hälften .av samma år anvisades åt dessa pensionärer enligt kungörelsen
änke- oeh den f) december 1918, och tillämpades härvid samma grunder, som fastpitpajkassa.
ställts i fråga om enahanda förmåner åt änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst.
Ej heller härutinnan synes någon anledning förefinnas att beträffande
krigstidstillägget under år 1919 avvika från den sålunda tillämpade grundsatsen
om likställighet mellan de båda grupperna av pensionärer.
Kommitterade föreslå alltså, att änkor och barn efter präster må
erhålla samma krigstidstillägg som föreslagits i fråga om änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst. Pensionerna från prästerskapets
änke- och pupillkassa utgå visserligen för ecklesiastikår (Vs-—30/4),
men detta förhållande synes icke utgöra hinder för att krigstidstillägget
för år 1919, likasom skedde lör år 1918, beräknas lör kalenderåret.
Bestämmelserna enligt systemet med glidande skala hänföra sig till
kalenderkvartal, och krigstidstillägget skall alltså vid tillämpning av detta
system utgå såsom tillskott till det belopp, som på sådant kvartal belöper
av den vederbörande tillkommande pensionen, oavsett att krigstidstillägget
i detta fall kommer att likasom pensionen utbetalas i en summa
på en gång.
Med avseende å den föreslagna överensstämmelsen i grunderna
för krigstidstillägg åt ifrågavarande tre grupper av pensionsberättigade
änkor och barn synes det kommitterade vara lämpligast att sammanföra
bestämmelserna i en enda författning, likasom kommitterade föreslagit-,
att föreskrifterna om krigstidstillägg till delägare i folkskollärarnas
pensionsinrättning in. fl. skola meddelas i sammanhang med stadgandena
om krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst.
Beträffande verkningarna vid tillämpning av den glidande skalan
-eller det fixa systemet kunna kommitterade således hänvisa till tabellerna
bil. E och F ävensom till den jämförelsetabell, som finnes intagen här
ovan vid behandlingen av frågan om krigstidstillägg åt änkor och barn
efter befattningshavare i statens tjänst.
Vad angår kostnaden, beräknas densamma för genomförande av
det fixa systemet uppgå till 460,000 kronor för krigstidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas änke- och
pupillkassa samt till 750,000 kronor för krigstidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa.
Vid tillämpning av systemet med glidande skala skulle kost
-
63
»aden bliva ungefär lika stor, under förutsättning att prisläget under
år 1919 icke giver anledning till förändring av det efter nuvarande prisförhållanden
bestämda grundtalet av 150. Därest, såsom synes antagligt,
det genomsnittliga grundtalet under året bliver lägre, kommer detta förslag
att föranleda i samma mån minskade kostnader.
1 kommitterades framlagda förslag till bestämmelser rörande krigstidstillägg
under år 1919 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst hava
från delaktighet i sådan förmån fortfarande såsom hittills undantagits
pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas
under stödstag are. Anledningen till att dessa pensionärer satts i en undantagsställning
framgår av Kungl. Maj:ts proposition n:r 264 till 1917 års
riksdag. Såsom av en i nämnda proposition intagen redogörelse förvissa
nu gällande pensioneringsbestämmelser närmare inhämtas, är underhållet
från Vadstena krigsmanshuskassa att betrakta mera såsom ett tillskott
till livsuppehället än såsom eu pension i vanlig mening. Den
tjänstgöring, kassans understödstagare såsom indelta soldater fullgjort,
har i allmänhet icke upptagit dem större del av året än att de kunnat
ägna sig åt annan verksamhet. De hava därför på grund av sin tjänstgöring
icke ansetts berättigade till en verklig pension, tillräcklig för
deras uppehälle vid avgången ur tjänsten. Båtsmännen eller det indelta
manskapet vid flottan hava i avseende på anställning och avlöningsförmåner
varit väsentligen likställda med arméns indelta soldater. De
hava i medeltal tjänstgjort endast fyra månader om året. Att bereda
dem vid uppnådd föreskriven levnads- och tjänstålder pension i egentlig
mening har icke varit av statsmakterna avsett. Ifrågavarande underhållstagare
hava i allmänhet uppburit den huvudsakliga ersättningen för sin
tjänst vid armén eller flottan icke av staten utan av vederbörande rustoch
rotehållare, och deras anställning har i huvudsak vilat på avtal
mellan dem samt rust- och rotehållarna.
På grund av nu angivna omständigheter och då understöden,
som i regel höjas vid uppnådd högre levnadsålder, icke ens vid uppnådda
60 levnadsår uppgå till högre årsbelopp än 100 å 200 kronor,
hava dessa understödstagare ansetts icke böra i avseende å dyrtidsbidrag
likställas med f. d. befattningshavare i statens tjänst. Emellertid hava
under åren 1917 och 1918 de bland dessa understödstagare, som vid
årets ingång uppnått eu levnadsålder av 60 år eller däröver, kommit i
åtnjutande av hjälp i form av krigstidstillägg enligt särskilda grunder.
Sedan sådana understödstagare enligt 1918 års lagtima riksdags beslut
fått sig tilldelat ett krigstidstillägg för samma år till belopp av 100
Pensionerade
båtsmän m. fl
61
kronor, föreslog Kungl. Maj.t i en till urtima riksdagen samma år avlåten
proposition n:r 4, att ett extra krigstidstillägg för senare halvåret
1918 till belopp av 50 kronor skulle beviljas sådan understödstagare,
som vid ingången av år 1918 uppnått förenämnda levnadsålder och varit
i livet vid juli månads ingång. Riksdagen, som beträffande såväl befattningshavare
som f. d. befattningshavare och övriga pensionärer fastställde
det extra krigstidstillägget för senare halvåret 1918 till hälften
av vad vid lagtima riksdagen beviljats såsom krigstidstillägg till motsvarande
grupper, bestämde emellertid det extra krigstidstillägget åt nu
ifrågavarande understödstagare till 75 kronor för senare halvåret 1918
eller alltså till tre fjärdedelar av vad enligt lagtima riksdagens beslut
utgått i krigstidstillägg för hela året.
Att för år 1919 höja krigstidstillägget för dessa understödstagare
utöver det belopp av 175 kronor, som sålunda under år 1918 sammanlagt
utgått, synes betänkligt i betraktande av att redan detta belopp är
vid nuvarande prisläge högt i förhållande till do understöd, vartill dyrtidsbidraget
skall utgöra tillägg. Såsom ovan nämnts, uppgå dessa
understöd till 100 å 200 kronor. Sistnämnda belopp tillkommer endast
ett ringa fåtal understödstagare, födda före år 1847; övriga åtnjuta i
regel 100 kronor, vartill för f. d. korpraler kommer ett tillägg å 25
kronor. På grund härav vill det synas kommitterade, som om krigstidstillägget
för år 1919 åt ifrågavarande understödstagare bör bibehållas
vid ett belopp av 175 kronor.
Aven här skulle det kunna ifrågasättas att tillämpa systemet med
glidande skala och alltså bestämma, att detta belopp skall utgå för tid,
varunder grundtalet 150 bliver gällande, för att sedermera höjas eller
sänkas i förhållande till grundtalets ökning eller minskning. Detta
skulle emellertid föranleda till krigstidstilläggets fördelning till utbetalning
i flera omgångar, en anordning, som med hänsyn till det stora
antalet av dessa understödstagare skulle medföra avsevärda olägenheter,
besvär och kostnader. På grund härav och då grundtalets eventuella
växlingar under år 1919 icke torde kunna väntas bliva så betydliga,
att därigenom skulle förorsakas några mera avsevärda förändringar uti
ifrågavarande i och för sig låga tilläggsbelopp eller några större förändringar
av kostnaderna för statsverket för bestridande av detta krigstidstillägg,
hålla kommitterade före, att övervägande praktiska skäl tala
till förmån för bibehållande i detta fall av hittills tillämpat system.
Till bestridande av krigstidstillägg och extra krigstidstillägg under
år 1918 hava av riksdagen anvisats tillhopa 1,650,000 kronor. Med hänsyn
till å ena sidan den starka avgången bland understödstagare i de
65
högsta åldersklasserna och å andra sidan tillkomsten vid 1919 års ingång
av en ny grupp, som uppnått 60 års ålder, torde det erforderliga anslaget
för år 1919 kunna beräknas uppgå till samma belopp som beviljats
för år 1918.
På grund av vad sålunda anförts få kommitterade hemställa, att
förslag förelägges riksdagen att dels för beredande av krigstidstillägg för
år 1919 åt pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena
krigsmanshuskassas understödstagare, vilka vid ingången av år 1919
uppnått en levnadsålder av 60 år eller däröver, anvisa ett förslagsanslag
å 1,650,000 kronor, dels förklara, att krigstidstillägget skall till varje
dylik vid årets ingång till pension eller därmed jämförligt understöd
från statsverket, statsunderstödd pensionsinrättning eller Vadstena krigsmanshuskassa
berättigad f. d. befattningshavare utgå med ett belopp
av 175 kronor, dels och medgiva, att krigstidstillägget må till vederbörande
f. d. befattningshavare eller, om han under året avlidit, till
hans stärbhus på en gång utbetalas i den ordning, som av Kungl. Maj:t
bestämmes.
Kommitterade hava ovan vid behandlingen av de olika grupper av
befattningshavare och pensionärer, som synas böra erhålla krigstidstillägg
under år 1919, angivit de ungefärliga belopp, som krävas för genomförande
av kommitterades förslag. Här nedan lämnas en sammanfattning
av dessa kostnadsberäkningar.
Såsom förut framhållits, är det icke möjligt att angiva kostnaden,
därest det av kommitterade förordade alternativ I, d. v. s. förslaget med
krigstidstillägg utgående i förhållande till dyrtidsindex, genomföres. I
sådant fall kommer kostnaden att ställa sig avsevärt olika, om ökningen
i levnadskostnaderna alltjämt kommer att fortgå eller om en minskning
däri inträder. Emellertid torde väl kunna antagas, att någon lättnad
skall ske under årets lopp. Under sådana förhållanden synes, såsom
förut anförts, krigstidstillägg enligt systemet med glidande skala åtminstone
icke ställa sig för staten dyrare än systemet med fixa belopp.
Vid beräkningen av kostnaderna torde man därför kunna utgå från
de utgifter, det senare systemet skulle föranleda.
För befattningshavare i statens tjänst erfordras för krigstidstillägg
och krigstidslijälp enligt alternativ II ett belopp av omkring 199,000,000
kronor. Enligt av kommitterade verkställda beräkningar skulle detta
belopp fördela sig på följande sätt:
s
Kostnad!-
teräkningar.
Krigstidstilläggssakkunniga
66
i '' / ■ i Aifärsdrivande verken ....................................... 2—9 huvudtitlarna............................................ Postsparbanken m. fl. verk........................... Summa För de särskilda affärsdrivande |
Krigs tids-tillägg Kronor |
Krigstids- hjälp Kronor |
Summa Kronor |
102,000,000 82,225,000 975,000 |
8.940.000 4.845.000 |
110,940,000 87,070,000 990,000 |
|
185,200,000 | 18,800,000 verken fördelar sig de |
199,000,000 t beräknade |
||
| ; Postverket......................... ........... Telegrafverket........................... Statens järnvägar ................................. ; Statens vattenfallsverk...................... Statens domäner..................................... |
Krigstids- tillägg Kronor |
Krigstids- hjälp Kronor |
Summa Kronor |
12.700.000 16.200.000 1.500.000 2.600.000 |
900.000 720.000 6,900,000 195.000 225.000 |
13.600.000 16.920.000 75.900.000 1.695.000 2.825.000 | |
|
Summa! 102,000,000 j 8,940,000 De under 2:a—9:e huvudtitlarna beräknade beloppen, |
110,940,000 | sammanlagt |
||
Krigstids- |
Krigstids- |
||
tillägg |
hjälp |
Summa |
|
1 . .'' . |
Kronor |
Kronor |
Kronor j |
Andra huvudtiteln.......................... |
3,400,000 |
195,000 |
'' i 3,595,000 |
Tredje » .......... |
525,000 |
3,000 |
528,000 |
; Fjärde » .j ........... |
26,900,000 |
1,500,000 |
28,400,000 |
| Femte » ......... ............ |
17,120,000 |
1,575,000 |
18,695,000 |
i Sjätte » |
9,800,000 |
450,000 |
10,250,000 |
1 Sjunde » |
10,650,000 |
600,000 |
11,250,000 |
t Åttonde » ...... |
11,380,000 | |
390,000 | |
11,770,000 |
1 Nionde » |
2,450,000 | |
132,000 | |
2,582,000 |
Summa |
82,225,000 I |
4,845,000 |
87,070,000 i |
67
Den för postsparbanken m. fl. verk ovan uppförda summan, 990,000
kronor, utgör det belopp, som erfordras för krigstidstillägg och krigstidshjälp
åt befattningshavare vid de mindre verk och institutioner, där
sådant tillägg utgår av de medel, av vilka verkets eller institutionens
omkostnader i övrigt bestridas. Dessa verk äro postsparbanken, försäkriugsinspektionen,
försäkringsrådet, statens biografbyrå, patent- och registreringsverket,
mynt- och justerings verket, bankinspektionen, flottans
pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.
För krigstidstillägg åt de olika grupperna av pensionärer erfordras
följande belopp: |
kronor |
9,000,000 |
F. d. befattningshavare i statens tjänst........................ Pensionerade lärare och lärarinnor vid folk- och små- |
||
skolor m. fl...................................................................... Pensionsberättigade änkor och barn efter befattnings- |
» |
2,300,000 |
havare i statens tjänst................................................... Dito dito efter delägare i folkskollärarnas änke- och |
» |
3,800,000 |
pupillkassa........................................................................... Dito dito efter delägare i prästerskapets änke- och |
» |
460,000 |
pupillkassa........................................................................... Pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vad- |
» |
750,000 |
stena krigsmanshuskassas understödstagare ........... |
» |
1,650,000 |
Summa kronor 17,960,000 |
I allt erfordras således ett belopp av 216,960,000 kronor.
Kommitterade övergå härefter till att i en speciell motivering under Speciell
förslagens särskilda paragrafer anföra de erinringar rörande detalj före- motivering
skrifterna, vartill omständigheterna ansetts böra föranleda. Härvid skulle
kommitterade funnit det önskvärt att mera utförligt redogöra för den
tillämpning, som givits hitintills gällande föreskrifter i ämnet, men på
grund av den begränsade tid, som stått till förfogande för kommitterades
arbete, har sådant kunnat ske allenast i mycket ringa omfattning.
Förslaget till kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt befattningshavare
i statens tjänst.
§ 1 (båda alternativen).
Det skulle utan tvivel vara lämpligt att närmare bestämma omfattningen
av begreppet »befattningshavare i statens tjänst», varom, såsom
68
ett flertal förda besvärsmål utvisar, vid tillämpningen i många fall rått
ej ringa tveksamhet. En sådan bestämning synes emellertid möta synnerligen
stora svårigheter. Den genom flera års tillämpning tolkningsvis
vunna utformningen av begreppets räckvidd lärer också innebära
nöjaktig vägledning vid avgörande av möjligen uppkommande nya tveksamma
fall.
Föreskrifterna om krigstidstilläggets belopp hava kommitterade
ansett lämpligast att överföra till en särskild paragraf. I § 1 kvarstå
därefter endast bestämmelserna om de avlöningsförmåner, därå krigstidstillägg
må åtnjutas av befattningshavare i statens tjänst, vilkas
avlöning blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest
utgår efter av riksdagen prövade grunder.
I uppräkningen av dessa avlöningsförmåner anse kommitterade
böra göras ett tillägg. Lika väl som härads skrivare erhålla krigstidstillägg
å förvaltningsbidrag, synas landsfiskalerna böra få åtnjuta sådant tillägg
å dem tillkommande förvaltningsbidrag, och en bestämmelse härom har
därför införts. Kommitterade hava haft under övervägande att föreslå,
att även de av häradshövdingarna, som uppbära förvaltningsbidrag,
skulle förklaras berättigade till krigstidstillägg därå. Denna fråga härpå
grund av den lönegräns, där maximum av krigstidstillägg uppnås,
funnits äga praktisk betydelse endast för ett fåtal fall, därest den emotsedda
tillfälliga löneförbättringen kommer att utgå. För dessa fall skulle
ändock ett stadgande av ifrågasatt innehåll vara av behovet påkallat.
Emellertid hava kommitterade funnit anledning att i vidsträcktare grad
upptaga frågan om krigstidstillägg till häradshövdingarna.
Dessas tjänsteinkomster utgöras, förutom av förvaltningsbidrag i
de 22 domsagor, för vilka sådant utgår, av lön, tjänstgöringspenningar
och extra inkomster, huvudsakligen av expeditionslösen. Å de extra
inkomsterna har krigstidstillägg icke fått beräknas, då de ej utgå av
statsmedel, lika litet som de äro av Konung och riksdag till siffran bestämda
eller eljest utgå efter av riksdagen prövade grunder. Detta förhållande
har hitintills haft ringa betydelse, enär den lönegräns, där det
högsta medgivna krigstidstillägget uppnåtts (4,927 kronor 50 öre), med
undantag för två fall täckts endast av häradshövdingarnas lön och tjänstgöringspenningar.
Om nu enligt kommitterades förslag maximigränsen
höjes till omkring 6,600 kronor, kommer ungefär halva antalet häradshövdingar
icke att med lön, tjänstgöringspenningar och tillfällig löneförbättring
nå denna gräns. Deras allmänna tjänsteställning är emellertid
utan allt tvivel av beskaffenhet att böra jämställas med de flesta befattningshavares,
vilka åtnjuta till krigstidstillägg berättigande avlönings
-
69
förmåner av den storlek, att det högsta föreslagna kngstidstillagget far
till dem utgå. Härtill kommer, att häradshövdingarna med sina extra
inkomster skola bestrida omkostnader för domsagornas förvaltning samt
att dessa omkostnader stegrats högst avsevärt, utan att motsvarande
inkomstökning ägt rum, varav följden även blivit, att häradshövdingämbetena
icke vidare anses så fördelaktiga som tillförene. All möj ig
billighet synes därför kommitterade tala för att, därest häradshövdings
avlöningsförmåner av de i § 1 mom. 1 angivna slagen understiga det
belopp, varå krigstidstillägg högst må beräknas, därmed må likstalla»
så stor del av hans extra inkomster, som motsvarar skillnaden, samt
att även därå krigstidstillägg av statsmedel må utgå. Kommitterade
föreslå därför ett stadgande i sådant syfte, och torde detta lämpligast
få sin plats i § 4 alt. 1 resp. § 3 alt. II. . 101ft
Å docentstipendier vid statens högskolor har redan under ar 1918
utgått krigstidstillägg jämlikt eu särskild föreskrift i § 17 av kungörelsen
den 22 mars 1918, enligt vilken med befattningshavare i statens
tjänst likställdes innehavare av docentstipendier vid statens högskolor
och förklarades, att docentstipendierna skulle vid beräkning av krigstidstillägg
anses lika med de i § 1 uppräknade avlöningsförmånerna. Va.
kommitterade finna det påtagligt, att docenter vid statens högskolor utan
vidare äro att anse såsom befattningshavare i statens tjänst, hava kommitterade
uteslutit nämnda föreskrift i § 17 och i stället i uppräkningen
i 8 1 upptagit jämväl docentstipendium vid statens högskolor.
I sitt yttrande angående tillämpningen av 1918 års bestämmelser
har marin förvaltningen erinrat, att de i staten för marinläkarkåren upptagna
10 stipendierna å 900 kronor utgjorde den fasta delen av den till
marinläkarstipendiaterna utgående avlöningen och således icke, såsom
benämningen skulle kunna föranleda till antagande, vore en tillfällig
löneförmån utan hade naturen av årsarvoden. Fältläkarkårens motsvarande
befattningshavare, fältläkarstipendiaterna, åtnjöte motsvarande
årliga fasta belopp, men detta benämndes arvode i vederbörande stat
under fjärde huvudtiteln. Då bland de avlöningsförmåner, å vilka krigstidstillägg
finge beräknas, upptoges arvode men icke stipendium, både
fältläkarstipendiaterna fått åtnjuta krigstidstillägg å arvodet medan detta
ej varit fallet med marinläkarstipendiaterna i fråga om deras såsom
avlöningsform fullt likartade stipendium.
Med avseende å berörda förhållande har Kungl. Maj:t foreslagi ,
att i riksstaten för år 1920 benämningen stipendier för marinläkarstipendiaterna
måtte utbytas mot arvoden.
70
Kommit terade finna det på grund av vad sålunda blivit upplyst
uppenbart, att marinläkarstipendierna äro att anse såsom arvoden och
att krigstidstillägg å dem följaktligen bör utgå. Med avseende härå
synes ett upptagande av stipendium till marinläkarstipendiat i uppräkningen
av de avlöningsförmåner, å vilka krigstidstillägg må åtnjutas,
näppeligen vara av nöden, då även därförutan en sådan tillämpning
lärer vara att emotse.
Arvode torde vara den bland de i § 1 uppräknade avlöningsförmånerna,
om vars innebörd den största tveksamheten gjort sig gällande
vid tillämpningen. Myndigheterna hava, av en naturligtvis mycket
befogad försiktighet, i allmänhet, för att krigstidstillägg skulle få* utgå
å avlöningsförmån av arvodes karaktär, fordrat, att densamma i vederbörande
avlön i ngsbestämmelser också utan vidare uttryckligen betecknats
med benämningen arvode. I flera till den högsta ‘instansen förda besvärsmål
har emellertid en vidsträcktare tolkning tillämpats, därvid den
meningen synes hava trängt igenom, att det avgörande vore, om förmånen
till sin beskaffenhet vore att anse såsom arvode eller icke. SåJ’mda
bar ex- krigstidstillägg beviljats å den gottgörelse av 600 kronor
för år, som utgår till underläkare och amanuenser vid garnisonssjukhuset
för undervisning av därstädes tjänstgörande manskap, ehuru denna gottgörelse
i avlöningsföreskriften benämnes ersättning och icke arvode. I
en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har järnvägsstyrelsen hemställt, att
krigstidstillägg måtte få utgå å det tilläggsarvode, som enligt avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar befälhavare, förste och
andre . styrman ^ samt övermaskinist och maskinist å statens järnvägars
ångfärjor äga åtnjuta, när de tjänstgöra såsom befälhavare resp. övermaskinist.
Styl elsen anför, att detta tilläggsarvode, s. k. seglingspenningar,
utgjorde en del av vederbörande personals avlöningsförmåner,
vilka tillkommit för att lämna tjänstgörande befälhavaren och övermaskimsten
en mot deras ansvarsfulla tjänst svarande avlöning. Anledningen,
varför styrelsen icke ansett sig kunna bevilja krigstidstillägg
härå, har uppenbarligen varit, att förmånen betecknats icke såsom arvode
utan. såsom tilläggsarvode. Ivommitterade hålla före, att en så
snäv tolkning icke behöver givas åt uttrycket arvode, och anse, att
krigstidstillägg bör utgå å avlöningsförmån av ifrågavarande slag, då
den .. har karaktären av arvode, även om den betecknats med någon
bestämning utöver den enkla benämningen arvode eller t. o. m. erhållit
an.naJ. jamning. Eq annan uppfattning skulle, för att krigstidstillägg
må .få åtnjutas å alla hithörande förmåner, som enligt kommitteradee
mening böra berättiga därtill, leda till en ytterligt minutiös uppräkning,
71
som tvivelsutan ändock ej kunde bliva uttömmande. Att krigstidstillägg
ej bör utgå å t. ex. missräkningspenningar, som ej innefatta gottgörelse
för arbete, och ej heller å sportler, provision e. d., där annat ej är föreskrivet,
är uppenbart.
Med avseende å förenämnda s. k. seglingspenningar må erinras,
att de synas erbjuda stor likhet med den del av de-till lokomotivpersonalen
vid statens järnvägar utgående milpenningarna, som betecknas
såsom lokomotivtjänstpenningar, samt att å denna del av milpenningarna,
vilka till siffran bestämmas av Kungl. Maj:t, särskilt krigstidstillägg
beviljats enligt Kungl. Maj:ts beslut.
Arméförvaltningen har i avgivet yttrande anfört bland annat:
»Bland de avlöningsförmåner, å vilka enligt § 1 av nämnda nådiga kungörelse
krigstidstillägg må utgå, nämnes ej dagarvode. Dylik förmån tillkommer emellertid
vissa militärläkare under tjänstgöring, på sätt framgår av § 43 av fredsavlöningsreglementet
för armén, sådant detta författningsrum lyder enligt Kungl. Maj:ts
nådiga kungörelse den 24 oktober 1916. Genom av Kungl. Maj:t i regeringsrätten
den 4 juni 1918 meddelat utslag på besvär av bataljonsläkaren vid fältläkarkåren O.
Nordlander har sådan tolkning kommit till uttryck, att ifrågavarande till bataljonsläkare
vid fältläkarkåren utgående dagarvode finge anses såsom avlöningsförmån,
vara krigstidstillägg jämlikt grunderna för nådiga kungörelsen den 29 maj 1917
angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i
statens tjänst skulle utgå. Härigenom torde väl få anses fastslaget, att krigstidstillägg
skall utgå å dagarvode åt bataljonsläkare vid fältläkarkåren även enligt
nådiga kungörelsen den 22 mars 1918, men för undanröjande av tvekan härutinnan
ävensom huruvida krigstidstillägg må utgå å dagarvode även åt andra militärläkare,
exempelvis fältläkarstipendiaterna, torde en komplettering av § 1 erfordras. Arméförvaltningen,
som anser, att krigstidstillägg bör få beräknas å det såväl till militärläkare
som militärveterinärer utgående dagarvodet, föreslår därför, att bland de
förmåner, varå krigstidstillägg må beräknas, upptages jämväl ''dagarvode åt militärläkare
och militärveterinärer enligt § 34 av fredsavlöningsreglementet för armén.
Vad däremot beträffar det enligt sistnämnda författningsrum utgående arvodet åt
läkare, som icke innehar anställning inom lantförsvaret, kan detta icke bilda grundval
för krigstidstilläggs utgående, därför att dylik läkare i denna egenskap ej kan
betraktas såsom befattningshavare i statens tjänst eller såsom militärläkare. Några
skäl att beräkna krigstidstillägg å detta arvode synas ej föreligga, utan torde det
få bero på andra åtgärder för arvodets höjning, därest högre ersättning befinnes
behöva utbetalas; och får ämbetsverket därvid erinra om, att Kungl. Maj:t genom
nådigt brev den 12 april 1918 medgivit, att utan hinder av § 43 i avlöningsreglementet
en ersättning av 11 kronor för dag finge utbetalas till dylika läkare vid
tjänstgöring, varigenom ifrågavarande dagarvode böjts med 3 kronor, motsvarande
den enligt nådiga kungörelsen den 26 februari 1918 medgivna höjningen av de enligt
resereglemente! utgående dagtraktamentena.»
I det flertal besvärsmål angående krigstidstillägg å dagarvoden,
som avgjorts i högsta instansen, synes den meningen hava gjort sig
gällande, att dagarvode borde anses lalla under den i uppräkningen
72
upptagna avlöningsförmånen arvode och krigstidstillägg därå således
få åtnjutas, för den händelse dagarvodet utginge för tjänstgöring och
icke vore att anse såsom dagtraktamente. På sådan grund har krigstidstillägg
beviljats å dagarvoden, som utgå till sockerkontrollörer m. fl.
För sin del omfatta kommitterade en sådan mening och finna därför
det av arméförvaltningen ifrågasatta tillägget icke vara erforderligt.
Stadgandet i mom. 2 har ändrats i syfte att, såsom i den allmänna
motiveiingen anförts, till befattningshavare, vilkas huvudsakliga avlöning
blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter
av riksdagen prövade grunder, vederbörande myndighet må kunna lämna
krigstidstillägg, utom å beklädnadsersättning, även å annan kontant
ersättning, som myndigheten författningsenligt beviljat befattningshavaren
för särskilt arbete i tjänsten. Ett exempel på sådan ersättning
är den särskilda gottgörelse, som må beviljas de lärare vid provårsläroverk,
som hava sig anförtrodd ledningen av lärarkandidater. Givetvis
kunna fall förekomma, då ifråga av förevarande beskaffenhet avgörandet
om krigstidstillägg skall utgå eller icke ankommer på Kungl. Maj:t,
nämligen då den särskilda ersättningen bestämts av Kungl. Maj:t.
Genom vad kommitterade sålunda föreslagit löses frågan, om och
i vad mån krigstidstillägg må utgå å dagavlöning, som tillkommer lotsverkets
personal under tjänstgöring vid kustsignalväsendet, likasom också
den i en inkommen framställning från riksbibliotekarien upptagna frågan
om krigstidstillägg å ersättning till vakthavande personal för eftermiddagstjänstgöring
vid kungl. biblioteket.
Vidtagande av åtgärder för beredande av krigstidstillägg å lotspenningar
anse sig kommitterade icke kunna mot lotsstyrelsens avstyrkande
förorda. Enligt vad styrelsen upplyst, uppgå dessa i vissa fäll
till så betydande belopp, att krigstidstillägg icke kan anses erforderligt.
I andra fall synes möjligen ett tillägg till lotspenningarna vara av behovet
påkallat, men förhållandena äro så växlande, att en bestämd regel
svårligen kan givas. Enligt kommitterades mening skulle därför den
lämpligaste lösningen av denna fråga vara, att genom ett särskilt anslag
oller eljest tillfälle öppnades att bereda de lotsar, som åtnjuta ringare
inkomst av lotspenningar, den tillökning, som efter prövning i varje
fall kan anses skälig.
§§ 2 och 3 alt. I.
§ 2 alt II.
I flera av de inkomna framställningarna göres hemställan, att det
särskilda krigstidstillägget å 365 kronor måtte få utgå till befattnings
-
73
havare, som enligt 1918 års bestämmelser varit därifrån uteslutna. Sådan
hemställan göres av marinförvaltningen beträffande reservpersonal, som
inkallats till längre tjänstgöring, samt i fråga om underofficerskorpraler
vid kustartilleriet, vilka år 1918 icke erhållit inkvarteringsbidrag utan
tilldelats bostad in natura. Likaså uttalar läroverksöverstyrelsen önskvärdheten
av att grundplåt måtte få tilldelas vikarierande lärare ävensom
samtliga ordinarie övningslärare.
Kommer krigstidstillägg att innevarande år utgå efter de av kommitterade
föreslagna bestämmelserna, vare sig detta sker med tillämpning
av systemet med den glidande skalan eller det fixa systemet, förlora
dessa frågor relevans. Enligt det förra systemet beräknas krigstidstillägg
efter den fastställda skalan i regel å alla därtill berättigande
avlöningsförmåner under månaden, enligt den senare utgår dagtillägg
för tjänstgöringstiden jämte procentuellt tillägg med den fastställda begränsningen
till 120 procent av de avlöningsförmåner, å vilka krigstidstillägg
för avlöningsperioden får beräknas.
Enligt systemet med glidande skala skall krigstidstillägget beräknas
å avlöningen för månad. Följden härav är, att om en befattningshavare
uppbär avlöning för endast en del av en månad, krigstidstillägget
skall utgå med den del av krigstidstillägg för hel månad, som
belöper å den tid, för vilken avlöning åtnjutes. Om avlöningen å eu
tjänst är 200 kronor för månad och en person för en halv månads
tjänstgöring således uppbär 100 kronor, skulle han efter nuvarande grundtal
äga att uppbära krigstidstillägg, icke med 150 kronor utan med
hälften av krigstidstillägg å 200 kmnor, d. v. s. med 105 kronor.
Beträffande eventuell tillämpning av det fixa systemet erinra kommitterade
om sitt i den allmänna motiveringen gjorda uttalande, att
dagtillägg bör utgå för den tid, för vilken vederbörliga avlöningsförmåner
få uppbäras. Det är emellertid påtagligt, att frågan om dagtilllägg
i särskilda fall kan komma att föranleda tvekan. För att söka
klarlägga sin uppfattning hänvisa kommitterade till två typiska fall. Det
är förut framhållet, att vissa extra lärare vid navigationsskolor för ett
anslaget arvode hava att fullgöra undervisningsskyldighet under viss tid,
t, ex. tre månader. Efter tjänstgöringens avslutande utbetalas hela
arvodet. En sådan befattningshavare bör erhålla dagtillägg endast för
den tid, tjänstgöringen pågått, d. v. s. tre månader. Under den övriga
delen av året, då han ej heller uppbär arvode, kan han rimligtvis icke
gorå anspråk på dagtillägg. Personal på reservstat vid armén eller
marinen har sig ålagd endast en begränsad tjänstgöringsskyldighet, som
ibland ej utkräves under ett helt års förlopp, men är skyldig att efter
Krigstid st illäggssakku tint g a 1(1
74
inkallelse tjänstgöra under vissa förhållanden och uppbär som andra
tjänstemän avlöning månadsvis. Till dylika befattningshavare bör dagtillägg
utgå för hela året, om de under tiden tillhöra reservstaten.
Likaså bör personal, som avlönas för dag eller timme, få åtnjuta dagtillägg
för varje dag under avlöningsperioden, som anställningen varat.
Systemet är i det hela uppbyggt på den förutsättningen, att dagtillägg
i allmänhet skall utgå för varje dag och att nödig garanti emot att
krigstidstillägget överstiger skäligt belopp vinnes genom föreskriften,
att detsamma ej må utgöra mera än 120 procent av de avlöningsförmåner,
å vilka krigstidstillägg för avlöningsperioden får beräknas. I § 4
alt. II angives ett undantagsfall, där dagtillägg må utgå även för tid,
för vilken avlöningsförmåner i övrigt ej få uppbäras.
Av vad här ovan anförts torde framgå, att dagtillägg enligt kommitterades
mening bör utgå till i disponibilitet varande tjänstemän å
staten för beskickningar och konsulat, varom en av de inkomna framställningarna
h.mdlar. Likaså lärer universitetskanslerns framställning
i fråga om krigstidstillägg till biblioteksamanuenser få anses vara besvarad
genom kommitterades förslag.
§ 4 alt. I.
§ 3 alt. II.
Dessa paragrafer hava sin motsvarighet i S 2 av kungörelsen den
22 mars 1918.
»Föreningen extra lantdomare» har i en ingiven skrift hemställt,
att dyrtidstillägg under år 1919 åt vice häradshövding måtte få utgå
av statsmedel icke blott å det fasta arvodet utan jämväl å det arvode,
som skall utbetalas av den ordinarie häradshövdingens avlöningsmedel.
Lnligt stadgan den 20 juni 1918 med vissa föreskrifter angående
domsagornas förvaltning äger vice häradshövding av statsmedel uppbära
ett arvode av 2,400 kronor om året. Förordnas han att förvalta häradshövdingämbete
antingen i dess helhet eller allenast med visst undantag,
äger han i allmänhet åtnjuta arvode efter resp. 2,800, 3,200 eller 3,600
kronor för år, allt efter som domsagan är att hänföra till första, andra
eller tredje klassen. Avser förordnandet endast att hålla särskilt tingssammanträde
eller är det eljest av viss ringare omfattning, utgör vikariatsarvodet
resp. 1,800, 2,000 eller 2,200 kronor för år. Vikariatsarvode
utbetalas till vikarien av Kungl. Maj:ts befallningshavande av statsmedel,
men drabbar, med undantag av arvode åt vikarie under semester för
häradshövding i domsaga av första eller andra klassen, häradshövdingen
75
på det sätt, att avdrag göres å de avlöningsmedel, vilka från Kungl.
Maj:ts befallningshavande utbetalas till häradshövdiugen, allt efter som
dylika medel bliva tillgängliga.
Vidare innehåller stadgan, att förste notarie skall åtnjuta i ärligt
arvode resp. 1,800, 2,000 eller 2,200 kronor, beroende av dom
sagans
klass. Härav utgå resp. 1,400, 1,200 och 1,000 kronor av statsmedel,
men den återstående delen bestrides av häradshövdingen. Arvodet
utbetalas av Kungl. Majits befallningshavande, därvid för belopp, som
häradshövdingen har att vidkännas, avdrag göres å de avlöningsmedel,
som till honom utbetalas från statsverket. För tid, då vikarie förordnats
för förste notarie, som helt eller delvis förvaltar häradshövdingämbetet
i domsagan, och vikarien således uppbär notariearvodet, äger
förste notarien på grund av häradshövdingförordnandet uppbära vikariatsarvode
till enahanda belopp, som skulle tillkommit honom såsom förste
notarie. Åven detta vikariatsarvode drabbar häradshövdingen genom
avdrag å hans avlöningsmedel.
Enligt § 2 i kungörelsen den 22 mars 1918 skulle krigstidstil lägg
få uppbäras å omförmälda vikariatsarvoden endast i den mån de utgå
av statsmedel, vilket är fallet endast med avseende å arvode under viss
semester för häradshövdingen på sätt nyss är sagt. Att ålägga häradshövdingen
att bestrida krigstid stillägg å det vikariatsarvode, som ban
får vidkännas, kan icke ifrågasättas. Det skulle emellertid vara obilligt,
om vikarierna under nuvarande dyrtid måste åtnöjas med de i stadgan
fastställda beloppen, vilka blivit tilltagna med avseende å normalt prisläge.
Och man kan icke annat än tillerkänna ett starkt berättigande åt
vad ovannämnda förening i sm skrift anför därom, att ett sadant resultat
skulle framstå som än mera obilligt, om hänsyn toges till det förhållandet,
att en vice häradshövding vida mera än flertalet andra tjänstemän syntes
hava känning av rådande prisförhållanden. Hans tjänstebefattning vore
nämligen av den art, att han ofta nog måste för kortare tid flytta från
en plats till en annan, och han bleve under resor och vistelsen på
främmande platser tvingad att för erhållande av bostad och kost anlita
hotell och restauranter med deras under nuvarande förhållanden för en
statens tjänsteman ruinerande priser.
Kommitterade anse sig därför böra föreslå, att krigstidstillägg å
ifrågavarande vikariatsarvoden må utgå av statsmedel. Samma skäl tala
om °också ej med lika styrka för att förste notarierna må få åtnjuta
krigstidstillägg å sina arvoden även till den del, de bestridas med häradshövdingens
avlöningsmedel, och kommitterade hava därför i sitt förslag
upptagit stadgande jämväl därom, att sådant krigstidstillägg skall utgå
76
av statsmedel. Det är uppenbart, att häradshövdingen ej därför bör lida
minskning i det honom tillkommande krigstidstillägget.
§ 4 alt. II.
Från kungörelsen den 3 december 1918 är här upptagen den undantagsbestämmelse,
enligt vilken åt sådan lärare vid statens läroanstalt,
som icke äger åtnjuta avlöning under ferier, under angiven förutsättning
beredes förmånen att få uppbära dagtillägg jämväl för tid, under
vilken avlöning sålunda icke utgår. Av stadgandets formulering torde
utan vidare följa, att därunder icke faller exempelvis lärare med sådan
tjänstgöring som de extra lärare vid navigationsskola, vilka förut omförmälts.
Kommer alternativ I till användning, erfordras icke den föreskrift,
varom här är fråga.
§ 5 (båda alternativen).
Bestämmelserna om krigstidstillägg åt befattningshavare under
ledighet hava i flera av de från myndigheterna inkomna yttrandena
varit föremål för erinringar och ändringsförslag.
Kommitterade tillstyrka bibehållande av den i första stycket av
§ 4 i kungörelsen den 22 mars 1918 uppställda huvudregeln, att befattningshavare,
som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller för sjukdom
eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig tjänstledighet,
skall äga att utan hinder av sådan ledighet uppbära det krigstidstillägg,
som skolat tillkomma honom, därest han varit i utövning av tjänsten.
I detta avseende uttalar järnvägsstyrelsen, att det syntes kunna
ifrågasättas, om ej bestämmelsen, att vid tjänstledighet för offentligt
uppdrag krigstidstillägget skulle utgå oavkortat, borde modifieras. Om
en person vore förpliktad att vid dylik tjänstledighet avstå hela sin
avlöning, syntes det knappast vara riktigt, att krigstidstillägg åt honom
skulle under tiden utgå från den institution, som icke droge gagn av
hans arbete. Fn person kunde t. ex. innehava en väl avlönad plats i
en kristidskommission och samtidigt uppbära fullt krigstidstillägg från
det statens verk, han tillhörde men för vars räkning han icke utförde
arbete.
Domänstyrelsen yttrar sig i samma riktning. Statstjänsteman, som
erhölle anställning hos någon av kristidskommissionerna med högre
avlöning än den han åtnjöte i statens tjänst men med villkor att avstå
77
samtliga de löjieförmåner, som vore förenade med denna tjänst,
syntes icke böra erhålla krigstidstillägg under tjänstledighet för sådant
ändamål.
Det lärer vara sannolikt, att om en befattningshavare, som har
tjänstledighet av angivna orsak, berövades krigstidstillägg, han skulle
erhålla gottgörelse därför av den kommission, i vars tjänst han inträtt,
och att kostnaden således i allt fall i regel komme att drabba statsverket.
Och även om fog givetvis icke saknas för önskemålet, att kostnaden
icke måtte falla på ett verk, som ej drager nytta av hans arbete,
torde det dock icke vara tillräcklig anledning att för de fall, varom
fråga är och som efter hand lära bliva allt fåtaligare, göra undantag
från den uppställda regeln.
Vattenfallsstyrelsen anför, att de i § 4 intagna bestämmelserna
syntes alltför mycket avvika från gällande grunder för avlönings utgående
och torde höra ersättas med eu föreskrift, att varje av tjänstledighet
föranlett avdrag å den normala avlöningen jämväl skulle medföra
ett proportionellt avdrag å krigstidstillägget. Denna uppfattning, emot
vars principiella riktighet icke mycket synes vara att erinra, står emellertid
beträffande tjänstledighet av ovan omförmälda anledningar i
bestämd strid emot de grunder, som av statsmakterna fastställts för
krigstid stilläggs utgående.
Rörande krigstidstillägg under tjänstledighet äro föreskrifterna i
§ 4 av kungörelsen den 22 mars 1918 så till vida ofullständiga, att
ingen direkt bestämmelse gives för annan tjänstledighet än sådan, som
beviljats på grund av offentligt uppdrag eller sjukdom eller som beror
av ferier, semester eller därmed jämförliga omständigheter. Visserligen
måste av stadgandet anses framgå, att under annan tjänstledighet krigstidstillägg
skolat utanordnas å de avlöningsförmåner, som den tjänstledige
fått behålla, men den antydda ofullständigheten har dock, såsom
särskilt arméförvaltningen och läroverksöverstyrelsen framhållit, vållat
ovisshet om huru det skulle förfaras med det procentuella tillägget i
andra fall än de i § 4 omförmälda.
Kommitterade anse emellertid, att frågan bör lösas på ett annat
sätt. Enligt deras mening bör krigstidstillägget vid sådan tjänstledighet,
som här avses, minskas i samma proportion som förhållandet mellan
den under ledigheten uppburna avlöningen och den avlöning, som skolat
utgå, därest befattningshavaren icke åtnjutit dylik ledighet. Det synes
nämligen vara riktigt, att krigstidstillägget undergår samma relativa
nedsättning som själva avlöningen. Denna regel har också införts i Stockholms
städs nu gällande bestämmelser om dyrtidshjälp.
78
I detta sammanhang synes kunna upptagas den i ett av de avgivna
utlåtandena uppställda frågan, huruvida vid förordnande att uppehålla
annans tjänst den vikarierande äger rätt till krigstidstillägg å de tjänstgöringspenningar,
han uppbär under förordnandet. Enligt kommitterades
förslag är denna rätt uppenbar. De föreslagna grunderna leda
till att exempelvis, om en befattningshavare erhåller ledighet för offentligt
uppdrag med skyldighet att avstå alla med befattningen förenade avlöningsförmåner
och den som förordnas att uppehålla tjänsten får uppbära
samtliga avlöningsförmånerna, båda bliva berättigade att uppbära
fullt krigstidstillägg å dessa förmåner.
Uttalanden hava framkommit till förmån för att befattningshavare,
som är tjänstledig för fullgörande av värnplikt eller utkallad för rikets
försvar, må i likhet med den, som har tjänstledighet för fullgörande
av offentligt uppdrag, få uppbära krigstidstillägg oavkortat. Ett förslag''
i denna riktning förklarade sig lagtima riksdagen 1918 icke kunna bifalla,
och såsom skäl därför anfördes, att befattningshavaren under ifrågavarande
ledighet åtnjöte ej blott större delen av sina avlöningsförmåner
med därå belöpande krigstidstillägg utan även fri kost och bostad m. m.
samt i vissa fall fri beklädnad, särskild avlöning och understöd för
familjen. Emot vad sålunda förekommit kunna kommitterade icke förorda,
att ändrade bestämmelser i förevarande avseende varda genomförda.
§ 7 (båda alternativen).
I den allmänna motiveringen hava kommitterade givit uttryck åt
sin uppfattning, att den i denna paragraf uttalade, allt hitintills hävdade
regeln, att avgörandet om och till vilket belopp inom de i allmänhet
angivna gränserna krigstidstillägg må utgå till de befattningshavare,
vilkas avlöning bestämts av vederbörande ämbetsmyndighet, ankommer
på denna myndighet, fortfarande måste upprätthållas. Kommitterade
hava därför vidtagit allenast den omformulering av paragrafen, som
påkallas av den i §§ 1—5 föreslagna ändrade metoden för krigstidstilläggs
beräknande, och således även ersatt de i nuvarande § 7 förekommande
detaljerade föreskrifterna om krigstidstilläggets maximum
under olika förutsättningar med en förklaring, att de i föregående
paragrafer meddelade stadgandena skola äga motsvarande tillämpning.
Allenast med avseende å s. k. gratifikationer eller flitpenningar lärer
en särskild föreskrift vara erforderlig. Vid tillämpning av systemet
med glidande skala synes i sådant avseende en begränsning till
hälften göra till fyllest. Kommer det fixa systemet till användning,.
79
Bör i förevarande fall givetvis dagtillägg icke få utbetalas utan maximum
-bestämmas till det procentuella tillägget av 66 2/3 procent.
Bland de fall, i vilka det ankommer på ämbetsmyndighet att bestämma
om krigstidstillägg, torde frågan om fastställande med hänsyn
till dyrtidsförhållandena av avlöning, som utgår för ackordsarbete, tillhöra
de mest svårlösta.
Sedan arbetare vid flottans varv i en till Kungl. Maj: t ingiven framställning
begärt att erhålla krigstidstillägg jämväl å avlöning, som utgår
för ackordsarbete, yttrade chefen för finansdepartementet vid framläggandet
av proposition om krigstidstillägg till 1918 års lagtima riksdag,
att då betydande praktiska svårigheter förefunnes att i den föreslagna
formen tillmötesgå framställningen, bemälda arbetares intressen
borde tillgodoses därigenom att vid ackord suppgörelsen hänsyn toges
till att arbetarna icke erhölle krigstidstillägg å inkomst av ackordsarbete,
varför ackordet borde tillmätas på sådant sätt, att motsvarighet
till andra befattningshavares krigstidstillägg bereddes dem.
Med anledning av motioner, som inom riksdagen väckts i syfte
att trygga befattningshavares rätt till krigstidstillägg enligt denna paragraf,
anförde det särskilda utskott, som handlade ärendet, att enär det
vid avlönings utbetalande enligt ackord ibland torde möta avsevärda
svårigheter att finna en lämplig norm för beräknande av krigstidstillägg,
vederbörande i dylika fall borde tillse, att ackordsuppgörelserna tillförsäkrade
befattningshavarna en avlöning, motsvarande vad som inberäknat
krigstidstillägg tillgodokomme med dem jämförliga, efter andra grunder
avlönade befattningshavare.
Enligt vad för kommitterade uppgivits, lärer utskottets sistnämnda
uttalande på något håll hava uppfattats så, att utskottet därmed åsyftat
fastställande av ett maximum för ackordsbetalning på det sätt, att
sådan betalning icke skulle få överskrida vad en timavlönad arbetare
med inberäknande av krigstidstillägg fått uppbära. Så vitt kommitterade
kunna finna, föreligger här en missuppfattning, i det att utskottet måste
antagas hava avsett allenast att framhålla, att en ackordsavlönad arbetare
borde erhålla åtminstone så mycket som en efter andra grunder, d. v. s.
för timme avlönad arbetare. Skulle maximum i detta fall sättas vid
timavlöning jämte krigstidstillägg därå, bortfölle den eggelse till ökad
arbetsprestation, som ackordssystemet avser att framkalla. Såsom förut
framhållits, äro förhållandena på detta område så växlande, att en bestämd
regel icke kan fastställas. Men med en viss allmängiltighet
synes böra gälla, att ackordsavlönade arbetare må erhålla sådan förhöjning
i avlöningen, att densamma, vare sig genom förhöjt ackords
-
80
pris eller krigstidstillägg, kommer i samma proportion till avlöningen,
inberäknat krigstidstillägg, för andra motsvarande arbetare, som rådde
mellan de båda grupperna före dyrtidens inträde.
§§ 8 och 9 alt. IT.
Om det fixa systemet för beräknande av krigstidstillägg även under
år 1919 bibehålies, kan, såsom förut anförts, det särskilda familj eförsörjningsbidrag,
som utgått under namn av krigstidshjälp, svårligen undvaras.
Förut är också framhållet, att kommitterade anse rätlen till krigstidshjälp
fortfarande böra vara bunden vid försörjningsplikten vid årets
ingång. I en del detaljföreskrifter föreslå emellertid kommitterade vissa
ändringar.
Vidkommande beskaffenheten av den anställning, som må medföra
rätt till krigstidshjälp, synes sådan rätt böra tillkomma samtliga befattningshavare
i statens tjänst, som den 1 januari 1919 innehade ordinarie
anställning. Kommitterade hålla före, att den ytterligare bestämning,
som förut gällt och hänfört sig till viss omfattning av arbetet, beträffande
dessa befattningshavare har mindre betydelse och därför kan i
enkelhetens intresse, såsom särskilt statskontoret föreslagit, uppgivas.
I fråga om icke-ordinarie befattningshavare lärer däremot fordran på
en viss minimiarbetstid för dag, hänförande sig till förhållandet vid
årets början behöva uppehållas. Därmed torde också nödig garanti
vara vunnen. Kommitterade förorda således upphörande av de hittills
ytterligare uppställda förutsättningarna, att anställningen skulle
vara stadigvarande och hava innehafts en viss tid omedelbart före årets
ingång. Begreppet stadigvarande anställning har vid tillämpningen visat
sig icke hava den differentierande innebörd, som därmed åsyftats, och
fordran på en viss föregående anställning har i särskilda fall vållat ett
uteslutande från krigstidshjälp, som verkat obilligt. Med 1918 års metod
att utbetala krigstidshjälpen i en summa hade sistnämnda fordran därjämte
en större vikt än om, såsom i detta förslag förutsättes, även krigstidshjälpen
utbetalas periodvis och således upphör, då anställningen frånträdes.
Krigstidshjälp för husföreståndarinna var enligt kungörelsen den
22 mars 1918 medgiven endast åt befattningshavare, som var änkling
och underhöll barn under 15 års ålder. Generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen
hava erinrat, att även frånskild under motsvarande förhållanden
vore i behov av krigstidshjälp för husföreståndarinna. Samma
styrelser hava tillika påpekat, att i deras verk vore anställda änkor, som
försörjde barn under 15 års ålder och av sådan anledning hade hus
-
81
föreståndarinna hos sig anställd, samt att samma billighetskäl talade för
att krigstidshjälp i sådant fall utginge. Kommitterade, som biträda vad
sålunda hemställts, hava i sitt förslag upptagit de ändringar, som därav
påkallas.
Järnvägsstyrelsen har vidare anfört, att fall kunde förekomma,
då såväl fadern som modern vore befattningshavare och gjorde anspråk
på krigstidshjälp för samma barn. Vore föräldrarna gifta, hindrade
antagligen bestämmelserna i § 10 mom. 2 dubbel utbetalning, men vore
de icke gifta, syntes hinder därför ur formell synpunkt icke kunna anses
föreligga. Då krigstidshjälp väl icke borde utgå två gånger för samma
barn, vore likväl ett formligt förbud på sin plats.
Kommitterade hava i anledning härav infört det stadgandet, att
krigstidshjälp för barn, vars föräldrar båda den 1 januari 1919 innehade
anställning, som berättigar till sådan hjälp, utgår endast till fadern eller,
om föräldrarna icke sammanleva, till den av dem, som har vårdnaden
om barnet. Givetvis kan kontrollen mot sådant missbruk, som detta
stadgande avser att förebygga, ibland mota'' vissa svårigheter.
Det förekommer i många fall, att barn under 15 år själva äro
befattningshavare i statens tjänst och i sådan egenskap uppbära krigstidstillägg.
För sådant barn bör enligt kommitterades mening krigstidshjälp
icke utgå. Likaså bör rätten till krigstidshjälp vara utesluten
för barn, som själv åtnjuter krigstidstillägg såsom pensionär. I förslaget
är bestämmelse i sådant syfte införd. Att upptaga föreskrift om att
krigstidshjälp icke må utgå för barn, som äger viss inkomst, t. ex. av
kapital, hava kommitterade icke ansett vara av behovet påkallat, med
hänsyn till såväl den sannolika fåtaligheten av de tall, där detta är förhållandet,
som ock det besvär, som skulle förorsakas vederbörande befattningshavare
och de utbetalande myndigheterna genom utredning,
huruvida sådan inkomst förefinnes.
Under ledighet för militär tjänstgöring bör befattningshavare,
såsom förut angivits, vidkännas viss minskning i eller mistning av
krigstidstillägget. Däremot förorda kommitterade, i överensstämmelse
med vad som gällt år 1918, att krigstidshjäipen i sådant fall må utgå
oavkortad.
Slutligen hemställa kommitterade, att rätten till krigstidshjälp
och krigstidshjälpens belopp sättas i förhållande till den år 1918 verkställda
taxeringen. Detta sammanhänger med förslaget, att krigstidshjäipen
skall utbetalas periodvis. Skulle resultatet av 1919 ars taxering
avvaktas, kunde krigstidshjälp icke till någon del bliva utbetalad förrän
Krigstidstilläggssakkunniga- 11
82
vid mitten av året. Om också den av kommitterade föreslagna anordningen
må antagas leda till att krigstidshjälpen kommer att utgå i
flera fall och delvis efter högre skala, än om 1919 års taxeringar skulle
läggas till grund, i det att sistnämnda taxeringar i allmänhet torde på
grund av år 1918 åtnjutna avlöningstillägg bliva högre än 1918 års,
lärer detta icke böra förhindra denna anordning, som ur andra synpunkter
synes vara att bestämt förorda.
Till denna paragraf har för sammanhangets skull överförts den
bestämmelse, som förut var intagen i § 10 l:o), därom att krigstidshjälp
ej tillkommer befattningshavare, vilkens taxering överskrider det
i detta avseende antagna beloppet.
Övriga i § 10 av kungörelsen den 22 mars 1918 stadgade undantag
från rätten till krigstidshjälp anse kommitterade kunna bortfalla.
Detta följer beträffande de i tredje och fjärde punkterna av nämnda paragraf
upptagna undantagen utan vidare av kommitterades förslag, att
krigstidshjälp skall utgå periodsvis.
Det stadgande, som innehålles i paragrafens andra punkt, utesluter
från krigstidshjälp »kvinnlig befattningshavare, som vid årets ingång var
gift, såvida ej med intyg utav två trovärdiga personer styrkes, att hennes
man under år 1917 haft högst 600 kronors inkomst».
I den mån detta stadgande avsett att ordna frågan beträffande
kvinnliga befattningshavare, vilkas män själva hade befattning i statens
tjänst, vinnes detta syfte genom den föreskrift i ämnet, som kommitterade
föreslagit till införande i § 8.
Vidkommande andra fall gäller vad särskilda utskottet vid 1918
års lagtima riksdag anförde, då utskottet yttrade, att ifrågavarande bestämmelse
vållat rätt störa svårigheter vid tillämpningen. Det hade
nämligen i en del fall visat sig omöjligt att bedöma storleken av mannens
inkomst, vilken ju icke framginge av skattetaxeringen.
Enligt vad kommitterade inhämtat, har det inträffat, att kvinnlig
gift befattningshavare, vilkens man uppehållit sig utomlands eller på
okänd ort, icke kunnat erhålla krigstidshjälp på den grund att hon icke
varit i stånd att förebringa någon utredning alls om mannens inkomst.
I varje fäll hava mannens inkomstförhållanden i dylik händelse icke haft
någon betydelse för hustruns försörjningsmöjlighet. Visserligen kan, om
stadgandet bortfaller, krigstidshjälp komma att utgå även i vissa fall,
då sådan strängt taget icke vore erforderlig, eller med för högt belopp,
men övervägande skäl synas dock kommitterade tala för att ifrågavarande
bestämmelse helt utgår.
83
§ 8 alt. I.
§ 10 alt. II.
Om systemet med glidande skala genomföres, måste det beträffande
befattningshavare, som uppbär lön eller arvode för två eller flera befattningar,
tillses, att krigstidstillägget beräknas å den sammanlagda avlöningen
såsom en helhet. För sådant ändamål kan man, om befattningarna
lyda under olika myndigheter, tänka sig en kommunikation emellan
myndigheterna i syfte att exempelvis vardera myndigheten av krigstidstillägget
utbetalar den andel, som efter förhållandet mellan de olika
avlöningarna belöper på avlöningen å denna myndighets stat. Enklare
och lämpligare synes dock vara, att den ena myndigheten utbetalar
hela krigstidstillägget, och denna myndighet bör då vara den, under
vilken den befattning lyder, som medför högsta avlöningen eller, därest
avlöningarna äro lika, den befattning, till vilken befattningshavaren först
blivit befordrad. Härigenom uppkommer väl en viss förskjutning av
kostnaden för krigstidstillägg de olika myndigheterna emellan, men med
avseende å de jämförelsevis få fall, varom fråga är, torde detta förhållande
icke böra få eu förhindrande verkan. Eventuellt kunna åtgärder
anvisas för beredande åt den utbetalande myndigheten av gottgörelse
från den andra för den andel av krigstidstillägget, som belöper på avlöningen
därifrån.
Vid användning av det fixa systemet synes meddelandet av erforderliga
föreskrifter till förekommande i hithörande fall av att krigstidstillägg
utbetalas med för stort belopp kunna ske i sammanhang med de
tillämpningsstadganden, som Kungl. Maj:t utfärdar.
I inkomna framställningar, särskilt en från vissa befattningshavare
vid karolinska institutet, har hemställts, att vid förening av två. eller
flera befattningar krigstidstillägg måtte få beräknas särskilt å avlöningen
för de olika befattningarna var för sig och alltså oberoende av det fastställda
maximum. Om en befattningshavare med t. ex. avlöning för sm
huvudsakliga befattning å 8,700 kronor, vid vilket belopp maximum av
krigstidstillägg är uppnått, innehar eu bisyssla, avlönad med 2,000
kronor, skulle han således få beräkna ytterligare krigstidstillägg å sistnämnda
belopp. Kommittei’ade hava redan uttalat sin uppfattning, att
krigstidstillägget bör beräknas efter den sammanlagda avlöningen, och
kunna icke finna det med rättvisa överensstämmande, att såsom i det
anförda exemplet en befattningshavare, vilken för två befattningar uppbär
tillhopa 10,700 kronor, erhölle större krigstidstillägg än den befatt
-
84
ningshavare, som för allenast en befattning åtnjuter avlöning till samma
eller högre belopp.
•Genom kommitterades förslag i förevarande paragrafer äro besvarade
de framställningar, som gjorts av styrelsen för föreningen Sveriges krigsdomare
och auditörer samt av fångvårdsstyrelsen om rätt till krigstidstillägg
å avlöning för två eller flera befattningar.
Av inkomna handlingar och avgjorda besvärsmål hava kommitterade
funnit, att en del myndigheter ansett förening av två befattningar
vara för handen i fall, då enligt kommitterades mening endast en befattning
förelegat. Så är t. ex. fallet med ambulerande lärarinnor vid
lotsbarnsskolor, vilka, om de än tjänstgöra å två lotsplatser under olika
delar av året, dock måste anses innehava endast en befattning. Liknande
är förhållandet med lotskapten i fråga om hans med tjänsten förenade
befattning med kustsignalväsendet, med det förordnande, som meddelas
lots att vara lotsförman o. s. v. Då emellertid krigstidstillägg föreslås
att utgå å avlöning för två eller flera befattningar, har denna fråga
upphört att hava någon betydelse i förevarande hänseende.
§ 9 alt, I.
§ 11 alt. II.
Ur denna paragraf, som motsvarar § 14 i kungörelsen den 22
mars 1918, har uteslutits tredje punkten, enligt vilken pensionärer undantagits
från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp i egenskap
av befattningshavare. Kommitterades förslag är byggt på den
uppfattningen, att befattningshavare, som tillika är pensionär, bör erhålla
krigstidstillägg å sin avlöning oavkortat, samt att den minskning, som
må böra äga rum, skall göras å det honom såsom pensionär tillkommande
krigstidstillägget. Härom meddelas föreskrifter i förslagen angående
krigstidstillägg åt pensionärer.
I den allmänna motiveringen är anfört, att den, som åtnjuter avlöning
på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, enligt kommitterades
mening bör i fråga om rätt till krigstidstillägg likställas med
pensionär. 1 förevarande paragraf har därför allenast utsagts, att dylik
avlöning icke medför rätt till krigstidsbidrag enligt denna kungörelse.
§§ 10—14 alt. I.
§§ 12—15 alt. II.
Dessa paragrafer motsvara i huvudsak §§ 16—19 i kungörelsen
den 22 mars 1918.
85
Nämnda kungörelse inneböll i § 15 en föreskrift om att lärare vid
statens blindundervisningsanstalter, vilka under år 1918 åtnjöte tillfällig
löneförbättring enligt kungörelsen den 11 december 1917, skulle vid
uppbärande av krigstidstillägg och krigstidshjälp vidkännas ett mot berörda
tillfälliga löneförbättring och därå belöpande krigstidstillägg svarande
avdrag. Liknande löneförbättring utgår visserligen för år 1919
enligt kungörelsen den 22 november 1918 (Svensk föriattningssamlmg
ivr 900). Kommitterade anse emellertid i likhet med folkskolöverstyrelsen,
som härom gjort framställning, att dylik löneförbättring billigt™ icke
bör avräknas å krigstidsbidraget, lika litet som detta ifrågasatts med avseende
å den tillfälliga löneförbättring, som redan är beviljad eller ar
avsedd att innevarande år beviljas stora grupper av andra befattningshavare,
och hava därför icke i sitt förslag upptagit ifrågavarande stadgande.
Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning har hemställt,
att även direktionens medlemmar måtte komma i åtnjutande av krigstidstillägg.
Då dessa icke lära i denna sin egenskap kunna likställas
med befattningshavare i statens tjänst, samt det skulle leda till vidsträckta
konsekvenser att i fråga om krigstidstillägg gå utöver donna
ram, hålla kommitterade före, att den arvodesförbättring på grund av
dyrtiden, som må befinnas vara nödig, bör beredas direktionens medlemmar
och med dem jämnställda i annan torm. _ o
Kommitterade hava ansett lämpligt att i bil. G giva ett exempel pa
huru de å sid. 32 omförmälda, i § 13 alt. 1 föreskrivna tabellerna till hjälp
vid krigstidstilläggs uträkning enligt den glidande skalan skulle te sig.
Slutligen är att framhålla, att såväl krigstidstillägg som extra
krigstidstillägg enligt i huvudsak de procentuella grunder, som gällt år
1918 såsom förskott i avräkning å det krigstidstillägg, som kan varda
befattningshavare i statens tjänst för år 1919 beviljat, utbetalas under ar
1919 intill dess kungörelse om sådant krigstidstillägg utfärdats och trätt
i kraft. Det kunde ifrågasättas att i 1919 års kungörelse införa eu erinran
om den avräkning, som således skall äga rum, men kommitterade
hava, då tydlig föreskrift därom redan meddelats, ansett en sådan erinran
icke vara av behovet påkallad.
Förslaget till kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt /. rf.
befattningshavare i statens tjänst m. .rf. pensionärer.
§ 1 (båda alternativen).
Med anledning av en vid 1918 års lagtima riksdag väckt motion
om att personer, som av riksdagen beviljats pension från allmänna in
-
86
dragningsstaten, måtte erhålla krigstidstillägg enligt bestämmelserna om
krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, gjorde det
särskilda . utskottet ett uttalande av innebörd att sådana personer, utan
att särskilt stadgande därom erfordrades, borde erhålla krigstidstillägg
i likhet med f. d. befattningshavare i statens tjänst. I ett i högsta instansen
avgjort besvärsmål förklarades också förutvarande direktören för
åkerbrukskolonin å Hall, vilken ägde uppbära pension från allmänna
indragningsstaten, berättigad att å denna pension åtnjuta krigstidstillägg
enligt kungörelsen, den 22 mars 1918 angående krigstidstillägg åt f. d.
befattningshavare i statens tjänst. Med tillämpning härav hava sedermera
flera personer, vilka icke haft befattning i statens tjänst, såsom
detta begrepp eljest fattats, av statskontoret fått uppbära krigstidstillägg
såsom f. d. befattningshavare i statens tjänst på den grund, att de åtnjuta
pension från allmänna indragningsstaten. Kommitterade, som icke
hava något att erinra häremot, hava med avseende på den antagna
tillämpningen i denna fråga, i likhet med särskilda utskottet, vid sådant
förhållande ansett särskild föreskrift i ämnet icke vara erforderlig. Detsamma
svnes emellertid också utan vidare böra gälla änkor och barn,
som erhålla »beneficier och. benådningar» från allmänna indragningsstaten,
så att de komma i åtnjutande av krigstidstillägg i likhet
med pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i
statens tjänst.
I ett annat läge befinner sig frågan om vissa f. d. lasarettsläkare
och f. d. . extra provinsialläkare, vilka på grund av för hög ålder ej
kunnat vinna inträde i de för sådana tjänstemän bildade pensionskassorna
och av sådan anledning genom statens försorg erhållit pension i särskild
ordning. Denna utgår icke från allmänna indragningsstaten utan från
ett särskilt anslag och ersättes statsverket till hälften av vederbörande
stad eller landsting. Ifrågavarande personer hava uppenbarligen icke
innehaft befattning i statens tjänst. Att ändock medgiva dem krigstidstillägg
av statsmedel skulle leda till att sådant borde utgå även till andra
gruppen av pensionärer, till vilkas pensioner staten endast lämnar bidrag.
Men sådant har hittills ansetts endast undantagsvis böra ske. Givetvis
invecklas, även frågan av den omständigheten, att krigstidstillägg från
statens sida borde motsvaras av liknande tillägg å den del av pensionen
som utgår från annat håll.
Den i en inkommen skrift gjorda framställningen, att f. d. befattningshavare,
som åtnjuta pension från civilstatens pensionsinrättnings
tjänstemannafond, även måtte erhålla krigstidstillägg å sådan pension,
anse sig kommitterade icke kunna understödja, Dylika pensioner, som
87
utgå till personer, vilka i förtid lämnat sin statstjänst, kunna sägas
närmast utgöra livräntor, och till deras åstadkommande har staten åtminstone
icke i nämnvärd mån bidragit. Skulle krigstidstillägg beviljas
å dessa pensioner, borde så ske även med avseende å liknande pensioner,
som tillkomma f. d. befattningshavare å en del andra förvaltningsområden.
Över generalpoststyrelsens hemställan om dyrtidstillägg åt vissa
förutvarande poststationsföreståndare och lantbrevbärare med 35 procent
å dem tillerkäuda understöd avgiva kommitterade särskilt yttrande.
§ 2 alt. I.
Under det att enligt motsvarande bestämmelse angående krigstidstillägg
åt befattningshavare (§ 2) nytt grundtal skulle gäda från och
med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut därom kungjorts,
föreslås bär, att det nya grundtalet skall äga tillämpning från och med
det kvartal, under vilket kungörandet skett. Om således nytt grundtal
bestämmes t. ex. under maj månad och gäller andra kvartalet ut, inträffar
det, att befattningshavare få krigstidstillägg under samma kvartal
enligt det äldre grundtalet för en månad och enligt det nya lör två
månader, medan f. d. befattningshavares krigstidstillägg för hela kvartalet
beräknas efter det nya grundtalet. Av praktiska skäl synes en
sådan anordning böra upprätthållas, och det torde så mjmket hellre
kunna ske, som de prisberäkningar, vilka skola ligga till grund för
grundtalets bestämmande, avse förhållandena vid kvartalsskifte.
§ 2 alt. II.
För den, som under årets lopp tillträder pension, är det naturligtvis
avsett, att dagtillägget till pensionen skall börja utgå från och med
samma dag som pensionen, d. v. s. i regeln från och med månaden
näst efter det avskedet från tjänsten ägt rum.
§ 4 alt. I.
§ 3 alt. II.
Om på grund av föreskriften om det högsta belopp, vartill krigstidstillägg
å avlöning och pension sammanlagt må uppgå, reduktion
skall äga rum av krigstidstillägg, som eljest bort beräknas, bör detta
88
ske å krigstidstillägget till pensionen, så att detta efter förhållandena
minskas eller bortfaller. De föreskrifter, som till tryggande härav erfordras,
torde lämpligast meddelas i de av Kungl. Maj:t utfärdade tilllämpningsbestämmelserna.
Detsamma är förhållandet med avseende å det fall, att någon uppbär
pension från mera än ett håll. Vid tillämpning av den glidande
skalan synes då lämpligen krigstidstillägget böra utbetalas av den myndighet
eller den pensionskassa, från vilken det större pensions- eller
understödsbeloppet utgår. Enligt det fixa systemet behöver tillses, att
det procentuella tillägget sammanlagt icke överstiger mera än 4 kronor
för dag, och bestämmelse meddelas om å vilkendera pensionen minskning
eller indragning av krigstidstillägget i förekommande fall skall ske.
§ 5 alt I.
§ 4 alt. II.
Med avseende å dessa paragrafers innehåll hänvisas till den allmänna
motiveringen å sid. 44—48.
§ 9 alt. I.
§ 7 alt. II.
Såsom förut anförts, anse kommitterade, att krigstidstillägget åt f. d.
befattningshavare icke vidare bör utbetalas i en summa utan periodvis
i sammanhang med pensionen eller understödet. Detta bör gälla icke
blott f. d. befattningshavare i statens tjänst utan även de enligt § 5
resp. § 4 med dem likställda personalgrupperna. Beträffande pensionstagare
skulle således utbetalningen i regel ske kvartalsvis och i fråga
om dem, som åtnjuta avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet,
månadsvis, därest dessa, såsom vanligen är fallet, uppbära
avlöningen för månad. Skadeståndstagare. enligt 1886 års lag lyfta sina
ersättningsbelopp i regel kvartalsvis, men i vissa fall för andra terminer,
såsom halvår eller månad. Sådan anordning av utbetalningen skulle
lända till efterrättelse jämväl med avseende å krigstidstillägget. Sker
beräkningen efter systemet med glidande skala, föranledes härav i de
fall, då utbetalningen ej göres kvartalsvis, en särskild uträkning av det
på kvartal belöpande krigstidstillägget, eftersom skalan är lagd på
kvartalsbelopp. Vid månadsutbetalning utfaller då en tredjedel av krigstidstillägget
för ett kvartal o. s. v.
89
Förslaget till kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt
pensionsberätligade änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst m. fl.
§ 1 (båda alternativen).
Att enligt kommitterades mening änkor och barn, som erhålla
understöd från allmänna indragningsstaten, skola förevarande avseende
likställas med pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst, är ovan anfört å sid. 86. ^ ....
Enligt § 6 i kungörelsen den 22 mars 1918 skall sådan likställighet
åtnjutas även av pensionsberättigade änkor och barn efter innehavare
av docentstipendier vid statens högskolor. Då kommitterade,
såsom å sid. 69 angivits, hysa den uppfattningen, att docenter vid statens
högskolor utan vidare äro att anse såsom befattningshavare i statens
tjänst, har motsvarande föreskrift icke i förslaget upptagits.
§ 2 (båda alternativen).
§ 4 alt. I.
§ 3 alt. II.
Vad som ovan å sid. 87 yttrats angående hithörande paragrafer
i förslaget om krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst
äger motsvarande tillämpning även å förevarande förslag. Tillika hänvfsas
till den allmänna motiveringen å sid. 51. Härtill må beträffande
innehållet i andra stycket av § 4 alt. I läggas, att den där stadgade
reduktionen bör, för det fall att fråga är om eu familjepension (änka
med minderåriga barn, syskon utan pensionsberättigad moder), inträda
med avseende å hela pensionen, därest någon av de i densamma delaktiga
åtnjuter avlöning såsom befattningshavare eller pension såsom
f. d. befattningshavare.
Teoretiskt skulle här vara erforderlig eu föreskrift jämväl om
maximum av krigstidstillägg lör det fall, att samma person åtnjöte avlöning
såsom befattningshavare och pension såsom änka efter befattningshavare,
så att krigstidstillägget ej komme att sammanlagt överstiga
5,040 kronor efter nuvarande grundtal enligt alt. I respektive 5,000
kronor 50 öre enligt alt. II, för år räknat, något som uppenbarligen
är förslagets innebörd. Som det emellertid icke lärer förekomma något
Krigstidstilläygssakkunniya 12
90
fall, då en pensionsberättigad änka innehar befattning med så hög avlöning,
att en dylik föreskrift komme till tillämpning, har införandet
därav ansetts icke böra äga rum.
§ 5 alt. I.
§ 4 alt. II.
Beträffande de i 2:o) och 3:o) omförmälda grupperna hänvisas till
sid. 60—62, och i fråga om de i 4:o)—6:o) upptagna grupperna åberopas
framställningen å sid. 46—48.
§ 10 alt. 1.
§ 8 alt. 2.
Med avseende å dessa paragrafer hänvisas till kommitterades
yttrande angående § 9 alt. I och § 7 alt. II i förslagen angående krigstidstillägg
åt f. d. befattningshavare statens tjänst.
ALTERNATIV I.
#
*
93
Alt. 1.
Förslag
till
kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt befattningshavare
i statens tjänst.
§ I
Mom.
1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit
av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår etter av
riksdagen prövade grunder, äga, med nedan i denna författning angivna
begränsningar och undantag, uppbära krigstidstillägg å följande i samma
avlöning ingående slag av kontanta förmåner, nämligen:
lön och lönetillägg;
tj änstgöringspenningar;
ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;
arvode;
ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;
ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;
inkvarterings- och servisbidrag;
dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt
portionsersättmng för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre
per dag;
krigslön;
docentstipendium vid statens högskolor;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg;
tillfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg;
häradsskrivares och landsfiskals förvaltningsbidrag; samt
uppbördsprovision vid telegrafverket, beräknad efter den föi åi
1918 utgående provisionen, dock högst å sa stort belopp, som svaiar
mot de tjänstgöringsponningar vederbörande tjänsteman skolat uppbära,
94
Alt. I.
om lian i enlighet med härför i gällande avlöningsreglemente givna
bestämmelser hänförts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen
i avlöningsskalan för icke provisionsavlönade tjänstemän, samt lägst å
stadgat minimibelopp av nppbördsprovision.
Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. 1 omförmäles, i
och för tjänsten efter vederbörande myndighets bestämmande beklädnadsersättning
eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan ersättning
krigstidstillägg utgå, om och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt
till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad
förhöjning, prövar sådant av omständigheterna påkallat,
'' § 2-
I förhållande till den på grund av krigstillståndet inträdda ökningen
i levnadskostuader, såsom denna ökning framgår av den dyrtidsindex,
som av socialstyrelsen uträknas, bestämmes krigstidstillägget på det sätt*
att den sålunda för levnadskostnadsökningen uträknade siffran, minskad
med en tiondedel därav och i förekommande fall därefter avjämnad till
närmast lägre hela tal, lägges till grund för krigstidstilläggets beräknande.
Det sålunda uppkomna talet kallas här nedan grundtalet.
Tills vidare och intill dess annat grundtal enligt stadgandet i denna
paragraf må varda gällande utgör grundtalet 150.
Allt efter som under året inträffade förändringar i levnadskostnadernas
allmänna läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t med ledning
av den dyrtidsindex, som av socialstyrelsen senast uträknats, nytt grundtal
att äga tillämpning från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts
beslut kungjorts, till den manad, under vilken Kungl. Maj:t må komma
att på grund, av ånyo inträdd förändring fastställa annat grundtal, eller,
där sådant ej sker, till årets slut.
§ 3.
Krigstidstillägget utgår å avlöningsförmåner, som icke överstiga
100 kronor för månad, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.
Överstiga avlöningsförmånerna 100 kronor för månad, utgår krigstidstillägg
för den del därav, som utgör 100 kronor för månad, på sätt
nyss sagts samt för den del, som överstiger 100 kronor men icke 550
kronor för månad, efter ett procenttal, som motsvarar fyra tiondedelar
av grundtalet. Å del, som överstiger 550 kronor för månad, utgår icke
krigstidstillägg.
95
Krigs tid stillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå av
statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra
medel, beräknas krigstidstillägg endast å den del därav, som utgår av
statsmedel; dock att dels krigstidstillägg åt befattningshavare vid universiteten,
de allmänna läroverken och navigationsskolorna beräknas å
hela det belopp, vartill i § 1 angivna slags avlöningsförmåner författningsenligt
uppgå, utan avseende därå att till bestridande av nämnda
läroanstalters utgifter användas jämväl andra medel än statsmedel, dels
ock till förste notarie i domsaga, vikarie för förste notarie och den,
som förordnats att förvalta häradshövdingämbete, krigstidstillägg bestrides
av statsmedel även å den del av utgående arvode, som gottgöres
statsverket genom avdrag å häradshövdingens avlöningsmedel.
Om häradshövdings avlöningsförmåner av de i § 1 mom. 1 angivna
slagen icke uppgå till det belopp, varå krigstidstillägg högst må
beräknas, likställes med avseende å krigstidstillägg så stor del av hans
övriga inkomster i tjänsten, som motsvarar skillnaden, med berörda slags
avlöningsförmåner, och äger han att jämväl därå uppbära krigstidstillägg
av statsmedel.
Krigstidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings-
och servisbidrag, som gäldas av andra medel än statsmedel.
Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet
åtnjuta dock icke krigstidstillägg å hyresersättning.
§ 5.
Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller
för sjukdom eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig
tjänstledighet, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära det krigstidstillägg,
som eljest skolat tillkomma honom. För den, som har tjänstledighet
av annan anledning, minskas krigstidstillägget i samma proportion
som förhållandet mellan den under ledigheten uppburna avlöningen
och den avlöning, som skolat utgå, därest befattningshavaren icke åtnjutit
dylik ledighet.
§ 0.
Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande
i tillämpliga delar av de i §§ 1 — 5 meddelade bestämmelserna.
Alt. I.
96
§ 7.
Till innehavare av sådan befattning i statens tjänst, för vilken
avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av
Kungl. Maj:t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder,
skall den myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna krigstidstillägg,
därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt till
efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad
avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat, därvid
de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning
med iakttagande'' tillika, att till sådana icke ordinarie befattningshavare,
som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer
eller flitpenningar, krigstidstillägg må utgå med högst hälften
av vad krigstidstillägg å dem tilldelade belopp enligt berörda bestämmelser
skolat utgöra.
§ 8.
För befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller
arvode för två eller flera befattningar, beräknas krigstidstillägget å de
sammanlagda avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning, som
medför högsta avlöningen eller, därest avlöningarna äro lika, vid den
befattning, till vilken han först blivit befordrad.
§ 9.
Mom. 1. Från åtnjutande av krigstidstillägg undantagas:
l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för
nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag; samt
2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.
Mom. 2. Avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
medför icke rätt till krigstidstillägg enligt denna kungörelse.
§ io.
Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska
skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg efter de grunder,
som i denna kungörelse äro fastställda; dock med iakttagande att krigstidstillägg
skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner, som äro för
97
vederbörande befattningshavare å stat uppförda, utan även å den höjning
i avlöningen, som i form av provisorisk lönereglering eller tillfällig
löneförbättring tillerkänts dem genom bidrag av stat och kommun eller
från enskild donation, samt under villkor, att halva kostnaden för krigstidstillägg
bestrides av vederbörande kommun.
§ 11-
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidstillägg befattningshavare vid flottans pensionskassa och
folkskollärarnas pensionsinrättning samt indelt manskap vid krigsmakten.
§ 1».
Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande
krigstidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan
till stärbhuset.
§ 13-
Till hjälp vid krigstidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.
§ 14-
Krigstid stillägget utbetalas månadsvis i den ordning, som av Kungl.
Maj:t bestämmes.
in
Alt. I.
Krigatidstilläggssakkunniga
98
Alt. 1.
Förslag
till
kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer.
§ I
F.
d. befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän och
marinsoldater samt Vadstena krigsmansliuskassas understödstagare därunder
icke inbegripna — vilka äro berättigade till pension eller därmed
jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till siffran bestämts
eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, äga med
här nedan angivna begränsningar uppbära krigstidstillägg till pensionen
eller understödet.
§ 2.
Krigstidstillägget beräknas med ledning av det grundtal, som är
gällande . enligt kungörelsen om krigstidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst. Grundtalet utgör således tills vidare 150. Nytt grundtal
äger tillämpning från och med det kvartal, under vilket Kungl. Maj:ts
beslut därom kungjorts, till det kvartal, under vilket Kungl. Alaj:t må
komma att fastställa annat grundtal, eller, där sådant ej sker, till årets slut.
§ 3.
Krigstidstillägget utgår å pension eller understöd, som icke överstiger
125 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.
Överstiger pensionen eller understödet 125 kronor för kvartal,
utgår krigstidstillägg för den del därav, som utgör 125 kronor för
kvartal, på sätt nyss sagts samt för den del, som överstiger 125 kronor
men icke 57o kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar
fyra tiondedelar av grundtalet. Å den del av pension eller understöd,
som överstiger 575 kronor för kvartal, utgår icke krigstidstillägg.
99
För den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd
som i § 1 omförmäles, lägges berörda förmåners sammanlagda
belopp till grund för den i § 3 angivna beräkningen av krigstidstillägget.
Åtnjuter pensionär krigstidstillägg såsom befattningshavare i statens
tjänst, äger han uppbära krigstidstillägg enligt denna kungörelse allenast
efter ett procenttal, som motsvarar fyra tiondedelar av grundtalet; därest
emellertid hans avlöning såsom befattningshavare understiger 500 kronor
för år, må han åtnjuta krigstidstillägg efter ett procenttal, motsvarande
grundtalet, dock högst å det belopp, varmed avlöningen understiger 500
kronor för år. Krigstidstillägg å avlöning och pension må sammanlagt
ej överstiga det belopp, vartill krigstidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst högst får uppgå.
§ 5-
Krigstidstillägg enligt här ovan för f. d. befattningshavare i statens
tjänst stadgade grunder utgår jämväl till:
l:o) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet;
2:o)
f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor eller
kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor, f. d.
biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, f. d.
lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade övningsskolor,
vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier, vid privata
småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks skolor, vid enskilda
skolor och barnhem ävensom vid av landsting eller städer inrättade
skyddshem, vilka äro berättigade till pension från folkskollärarnas pensionsinrättning
eller understöd från småskollärares m. fl. alderdomsunderstödsanstalt;
3:o)
f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt
lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av
järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under
förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst; samt
4:o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits
av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller
understöd i sådan egenskap;
och beräknas därvid krigstidstillägget i fall, som avses i l:o), å den
utgående avlöningen, i de i 2:o) och 4:o) omförmälda fallen å pensionen
eller understödet samt i fall, som angives i 3:o), å. ersättningens belopp.
100
Alt. 1.
§ 6.
Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner
från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig
pensionsinrättning likställas i här ifrågavarande avseende med
pension av i § 1 angivet slag. Detsamma gäller beträffande dylik pension,
som utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen
järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen
redan innan den övertagits av staten.
§ 7.
Om till krigstidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,
innan honom tillkommande krigstidstillägg till fullo utbetalts, övergår
hans rätt härutinnan till stärbhuset.
Krigstidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken
pension eller understöd får uppbäras.
§ 8.
Till kjälP vid krigstidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.
§ »•
Krigstidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd
enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.
101
Att, ].
Förslag
till
kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt pensionsberättlgade änkor
och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.
§ 1-
Krigstidstillägg tillkommer sådana änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst, som äga åtnjuta ^ pension eller därmed
jämförligt understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd
anstalt för pensionering av dylika befattningshavares änkor och
barn, från Lunds universitets änke- och pupillkassa, Irån vaktbetjänmgens
vid Uppsala universitet pensionsinrättning för änkor och barn eller Iran
enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning.
§ 2.
Krigstidstillägget beräknas med ledning av det grundtal, som är
gällande enligt kungörelsen om krigstidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst. Grundtalet utgör således tills vidare 150. Nytt grundtal
äger tillämpning från och med det kvartal, under vilket Kung .
]\Iaj:ts beslut därom kungjorts, till det kvartal, under vilket Kung.
Maj:t må komma att fastställa annat grundtal, eller, där sådant ej sker,
till årets slut.
§ 3.
Krigstidstillägg till änka samt till änka med ett eller flera minderåriga
barn utgår å pension eller understöd, som icke överstiger 80 kronor
för&kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.
102
Alt. L
. Överstiger pensionen eller understödet 80 kronor för kvartal, utgår
krigstid stil lägg för den del därav, s«m utgör 80 kronor för kvartal, på
sätt nyss sagts samt för deri del, som överstiger 80 kronor men icke
187 kronor 50 öre för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar fyra
tiondedelar av grundtalet. A den del av pension eller understöd, som
överstiger 187 kronor 50 öre för kvartal, utgår icke krigstidstillägg.
1 ill änka med ett eller flera minderåriga barn ökas krigstidstillägget
för varje sa dant barn med en tiondedel av samman av pensionen, till den
del krigstidstillägg å densamma beräknas, och därå utgående krigstidstillägo-.
Krigstidstillägg till ett eller flera minderåriga barn utan pensionsberättigad
moder eller till annan pensionär utgår efter enahanda grunder
som ovan stadgats rörande krigstidstillägg till änka med eller utan barn,
dock att motsvarande gränser för beräkningen därvid äro 75 kronor
och 150 kronor för kvartal.
Tfll två eller flera minderåriga syskon utan pensionsberättigad
moder ökas krigstidstillägget för varje syskon över ett med en tiondedel
av summan av pensionen, till den del krigstidstillägg å densamma
beräknas, och därå utgående krigstidstillägg.
Krigstidstillägg må dock i sin helhet för varje utbetalningsperiod
i förhållande till pensionens eller understödets belopp icke utgå efter
högre procenttal än som motsvarar för änka med ett barn grundtalet
ökat med 10, för änka med två barn grundtalet ökat med 20, för änka
med tre barn grundtalet ökat med 30 o. s. v. samt för två minderåriga
syskon utan pensions! »erättigad moder grundtalet ökat med 10. för tre
minderåriga syskon grundtalet ökat med 20 o. s. v.
§ 4.
För den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd,
som x § 1 omförmäles,. lägges berörda förmåners sammanlagda
belopp till grund för den i § 3 angivna beräkningen av krigstidstilllägget.
Åtnjuter pensionär, som i § 1 avses, krigstidstillägg såsom befattningshavare
i statens tjänst, utgår krigstidstillägg å pensionen allenast
etter ett procenttal, som motsvarar fyra tiondedelar av grundtalet; därest
ernellemd avlöningen såsom befattningshavare understiger 320 kronor
för år, utgår krigstidstillägg å pensionen efter ett procenttal, motsvarande
grundtalet, dock högst, å det belopp, varmed avlöningen understiger 320
kionor för år. "Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning,
därest pensionär åtnjuter krigstidstillägg såsom f. d. befattningshavare
i statens tjänst.
103
Krigstidstilln gg enligt kungörelsen om krigstid stillägg åt 1. d. Alt. 1.
befattningshavare i statens tjänst och denna kungörelse må sammanlagt
ej överstiga det belopp, vartill krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare
högst får uppgå.
§ 5.
Krigstidstillägg enligt här ovan för pensionsberättigade änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst stadgade grunder utgår
jämväl till: ,
l:o) pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
vid flottans pensionskassa eller folkskollärarnas pension sinrättning;
2:o) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa;
3:o) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa;
4:o) änkor och barn efter sådan f. d. befattningshavare vid statens
järnvägar, som dödats under förrättandet av arbete i statens järnvägars
tjänst, och till vilka på denna grund utgår ersättning enligt lagen den
i2 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift;
5:o) änkor och barn efter f. d. befattningshavare hos enskilt företag,
som numera övertagits av staten, därest de genom statens försorg
uppbära pension eller understöd i sådan egenskap; samt
6;o) till pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller
med denna jämförlig pensionsinrättning berättigade änkor och barn
efter sådan f.’ d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg,
vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan
den övertagits av staten; ... . .
och beräknas därvid krigstidstillägget i fall, som avses i 1:0;
3:o) och 6:o), å pensionen, i fall, som angives i 4:o), å ersättningens belopp
samt i det i 5:o) omförmälda fallet å pensionen eller understödet.
§ 6.
Om till krigstidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,
innan vederbörande tillkommande krigstidstillägg till fullo utbetalts, inträder
stärbhuset i den avlidnas rätt.
Krigstidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, lör vilken
pensionen eller understödet far uppbäras.
104
Alt. I.
§ 7.
Med minderårigt barn avses här sådant barn, som icke uppnått
den ålder, då enligt de särskilda pensionskassornas reglementen eller
eljest givna föreskrifter dess rätt till pension i allmänhet upphör.
§ 8-
. . Deib som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården,
ma icke komma i åtnjutande av ifrågavarande krigstidstillägg.
§ 9.
Till hjälp vid krigstidstilläggets uträkning utfärdar Kung! Mai:t
nödiga tabeller. J
§ io.
Krigstidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd
enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj.t meddelas.
ALTERNATIV II.
Krigatidstilldygssakkunnign
107
Alt. il.
Förslag
till
kungörelse om krigstidstillägg och krigstidslijälp under år 1919 åt
befattningshavare i statens tjänst.
§ 1-
Mom 1 Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit
av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av
riksdagen prövade grunder, äga, med nedan x denna författning angivna
begränsningar och undantag, uppbära krigstidstillägg å följande i samma
avlöning ingående slag av kontanta förmåner, nämligen,
lön och lönetillägg;
tjänstgöringspenningar;
örtstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;
arvode; . ... ......
ålderstillägg och därmed jämförlig avlönings förhöjning;
ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;
inkvarterings- och servisbidrag;
dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt
portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 ore
per dag;
krigslön;
docentstipendium vid statens högskolor;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg;
tillfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg; .
häradsskrivares och landsfiskals förvaltningsbidrag, samt
uppbördsprovision vid telegrafverket, beräknad, efter den for ar
1918 utfående provisionen, dock högst å så stort belopp, som svarar
mot de tjänstgöringspenningar vederbörande tjänsteman skolat uppbara,
108
A JmV..hai1 \ enll8’het “ed härför i gällande avlöningsreglemeute givna
bestämmelser hanforts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen
i jivlonmgsskalan for icke provisionsavlönade tjänstemän, samt lägst å
stadgat minimibelopp av uppbördsprovision.
Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. 1 omförmäles,
iv°i j tjan.8ten efter vederbörande myndighets bestämmande beKladnadsersattning
eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan
ersättning krigstidstillägg utgå, om och i den mån myndigheten med
hänsyn särskilt till efter ingången av augusti månad 1914 såsom
dyrtidshUagg beviljad förhöjning, prövar sådant av omständigheterna
§ 2.
Krigstidstillägg utgår med dels ett belopp, motsvarande sextiosex
och tva tredjedels procent av befattningshavares i § 1 mom. 1 omormalda
avlöningsförmåner (procentuellt tillägg), och dels därutöver 1
krona 75 öre för dag (dagtillägg).
Krigstidstillägg å ersättning, som avses i § 1 mom. 2, må bestammas
högst till sextiosex och två tredjedels procent av ersättningens
§ 3.
Krigstidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utfå av
statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra
medel, beräknas krigstidstillägg endast å den del därav, som utgår av
statsmedel; dock att dels krigstidstillägg åt befattningshavare vid univeisiteten,
de allmänna läroverken och navigationsskolorna beräknas å
lida det belopp, vartill i § 1 angivna slags avlöningsförmåner författningsenligt
uppgå, utan avseende därå att till bestridande av nämnda
läroanstalters utgifter användas jämväl andra medel än statsmedel, dels
ock till förste notarie i domsaga, vikarie för förste notarie och den, som
törordnats att förvalta häradshövdingämbete, krigstidstillägg bestrides av
statsmedel även å den del av utgående arvode, som gottgöres statsverket
genom avdrag a häradshövdingens avlöningsmedel.
Om häradshövdings avlöningsförmåner av de i § 1 mom. 1 angivna
slagen icke uppgå till det belopp, varå krigstidstillägg högst må
beraknas, likställes med avseende å krigstidstillägg så stor del av hans
Övriga inkomster i tjänsten, som motsvarar skillnaden, med berörda slags
109
avlöningsförmåner, och äger han att jämväl därå uppbära krigstids- Alt. ll.
tillägg av statsmedel.
Krigstidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings-
och servisbidrag, som gäldas av andra medel äu stål smedel.
Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet
åtnjuta dock icke krigstidstillägg å hyresersättning.
§ 4.
Sådan lärare vid statens läroanstalt, som icke äger åtnjuta avlöning
under ferier, må uppbära dagtillägg jämväl för den tid, länder
vilken han på grund härav icke åtnjuter avlöning, vad första halvåret
beträffar, under förutsättning att antingen han erhållit förordnande å
befattniugen före början av vårterminen och förordnandet avser hela
terminen eller han eljest tjänstgjort under densamma i dess helhet, samt
i fråga om andra halvåret under ''förutsättning att motsvarande förhållande
med avseende å höstterminen äger ruin. Dagtillägg för tid, varom här
är fråga, utgår utan hinder av den begränsning, som är stadgad i § 10
andra stycket.
§ 5-
Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller
för sjukdom eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig
tjänstledighet, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära det krigstidstillägg,
som eljest skolat tillkomma honom. För den, som har tjänstledighet
av annan anledning, minskas krigstidstillägget i samma proportion
som förhållandet mellan den under ledigheten uppburna avlöningen
och deri avlöning, som skolat utgå, därest befattningshavaren
icke åtnjutit dylik ledighet.
§ 6-
Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, ntbetaias krigstidstillägg under iakttagande i
tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.
§ 7-
Till innehavare av sådan befattning i statens tjänst, för vilken
avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av
no
Alt. ii. Kungl. Maj:t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder,
skall den myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna krigstidstillägg,
därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt till
efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad avlöningsförhöjning,
auser sådant av omständigheterna påkallat, därvid de
1 §§ 1—5 meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning
med iakttagande tillika, att till sådana icke ordinarie befattningshavare,
som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer eller
flitpenningar, krigstidstil lägg å dem tilldelade belopp må utgå med hö^st
sextiosex och två tred jedels procent.
§ 8.
Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om
han vid årets ingång var gift, dels för husföreståndarinna, vid samma
tidpunkt anställd hos befattningshavare, som var änkling, änka eller frånskild
och underhöll barn under 15 års ålder, och dels för barn under
15 års ålder, vilka befattningshavare vid samma tidpunkt underhöll, utgår,
med här nedan angivna undantag och förbehåll,
till befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1919
innehade ordinarie anställning, samt
till sådana i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari 1919 innehade
anställning med en daglig arbetstid, i medeltal — oavsett ferier,
semester och därmed jämförlig ledighet — icke understigande vad som
för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution
är såsom minimum i allmänhet stadgat.
Krigstidshjälp för barn, vars föräldrar vid nämnda tidpunkt båda
innehade anställning som nu är sagd, utgår endast till fadern eller, om
förfil di ärna icke sammanleva, till den av dem, som har vårdnaden om
barnet, hör hustru, som själv åtnjuter krigstidstillägg såsom befattningshavare,
samt för husföreståndarinna eller barn, som själv åtnjuter
krigstidstillägg såsom befattningshavare eller pensionär, utgår icke krigstidshjälp.
Krigstidshjälp får tillgodonjutas för samma tid, för vilken rätt till
krigstidstillägg äger rum, dock att för tid, under vilken befattningshavare
på grund av inkallelse till militär tjänstgöring är förhindrad
uppehålla . befattningen, krigstidshjälp utgår, även om krigstidstillägg
därunder icke må uppbäras.
in
Krigstidshjälpen utgår, för år räknat, då det beräknade belopp,
för vilket befattningshavaren under år 11)18 haft att erlägga skatt enligt
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt (äkta makars
taxeriugar sammanräknade), utgör
högst 1,000 kronor: med 225 kronor för hustru eller husföreståndarinna
och med 112 kronor 50 öre för varje barn;
från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 180 kronor för hustru
eller husföresiåndarinna och med 90 kronor för varje barn;
från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 135 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 67 kronor 50 öre för varje barn; samt
från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 90 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 45 kronor för varje barn.
Befattningshavare, som under år 1918 enligt nämnda förordning
haft att erlägga skatt för beräknat belopp av mera än 6,000 kronor
(äkta makars taxeringar sammanräknade), äger icke tillgodonjuta krigstidshjälp.
§ io.
Till befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller
arvode för två eller flera befattningar, utgår dagtillägg och krigstidshjälp
för endast en av befattningarna, nämligen den, som medför högsta
avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, för den befattning, till
vilken han först blivit befordrad.
Krigstidstillägg, däri inberäknad avlöningsförhöjning, som omförinäles
i § 1 mom. 2 och § 7, må för varje avlöningsperiod icke överstiga
etthundratjugo procent av de avlöningsförmåner, å vilka krigstidstillägg
för samma period får beräknas.
Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg
och krigstidshjälp må icke i något fall utgöra mera än 13 kronor 70
öre för dag.
§ 11-
Mom. 1. Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp
undantagas:
l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för
nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag; samt
112
2:r>) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.
Mom. 2. Avlöning på indragningsstat utan tjäristgöringsskyldighet
medför icke rätt till krigstidstillägg eller krigstidshjälp enligt denna
kungörelse.
§ 12.
Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tek
niska skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg och krigstidshjälp
efter de grunder, som i denna kungörelse äro fastställda; dock med
iakttagande att krigstidstillägg skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner,
som äro för vederbörande befattningshavare å stat uppförda,
utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk löneleglermg
eller tilllällig löneförbättring tillerkänts dem genom bidrag av
stat och kommun cdler från enskild donation, samt under villkor, att
halva kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp bestrides av vederbörande
kommun.
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans
pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning samt indelt manskap
vid krigsmakten.
§ 14.
Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande
krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts, övergår hans
rätt härutinnan till stärbhuset.
§ lö.
Krigstidstillägget och krigstidshjälpen utbetalas i den ordning,
som av Kungl. Maj:t bestämmes.
113
Alt. II.
Förslag
till
kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer.
§ I
F.
d. befattningshavare i statens tjänst avskedade båtsmän och
marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder
icke inbegripna — vilka äro berättigade till pension eller darmed
jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till siöran bestämts
eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, aga med
här nedan angivna begränsningar uppbära krigstidstillägg till pensionen
eller understödet.
§ 2-
Krio-stidstillägget utgår med dels ett belopp, motsvarande sextiosex
och två ^tredjedels procent av pensionen eller understödet (procentuel t
tillägg), och dels därutöver en krona för dag (dagtillägg).
§ 3.
Det procentuella tillägget må icke utgöra mera än fyra kronor
f**!* dst
afill den, som åtnjuter pension eller understöd från mera än ett håll,
utgår dagtillägg endast å en dylik förmån, nämligen den som utgor
det största beloppet. ^ 0 , e..
Dao-tillägg å pension eller understöd far icke utgå tor tid, loi
vilken dagtillägg av vederbörande åtnjutits såsom befattningshavare i
statens tjänst. . . •
Krigstidstillägg å pension eller understöd ma i sin helhet tor varje
Kriystidstitläggssakkuniiiga -
Alt. It.
114
utbetalningsperiod icke överstiga etthundrafemtio procent av pensionens
eller understödets belopp för samma period.
Sammanlagda beloppet av krigstidstillägg och krigstidshjälp å avlöning
såsom befattningshavare i statens tjänst samt av krigstidstillägg
å pension eller understöd må icke i något fall utgöra mera än 13 kronor
70 öre för dag.
§ 4.
Krigstidstillägg enligt här ovan för f. d. befattningshavare i statens
tjänst stadgade grunder .utgår jämväl till:
• 1^,en’ SOm åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänst
göringsskyldighet;
2:o)
f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor
eller kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor,
• biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolorI.
d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade övningsskolor,
vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier, vid
privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks skolor, vid
enskilda skolor och barnhem ävensom vid av landsting eller städer inrattade
skyddshem, vilka äro berättigade till pension från folkskollärarnas
pensionsinrättning eller understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;
3:o)
f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt
lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs
drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under förrättandet
av arbete i statens järnvägars tjänst; samt
4.o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits.
av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller
understöd i sådan egenskap;
och beräknas därvid det procentuella tillägget i fall, som avses i
l:o), å den utgående avlöningen, i de i 2:o) och 4:o) omförmälda fallen
a pensionen eller understödet samt i'' fall, som angives i 3:o), å ersättningens
belopp.
§ 5.
Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner
från. enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig
pensionsinrättning likställas i här ifrågavarande avseende med
115
pension av i § 1 angivet slag. Detsamma gäller beträffande dylik pen- Alt. U.
sion, som utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten
övertagen järnväg, vilken med pension avgatt från tjänst vid järnvägen
redan innan den övertagits av staten.
§ 6.
Om till krigstidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,
innan honom tillkommande krigstidstillägg till fullo utbetalts, övergår
hans rätt härutinnan till stärbhuset.
Krigstidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, föi vilken
pension eller understöd får uppbäras.
§ 7.
Krigstidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd
enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.
116
Alt. II.
Förslag
tm
kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.
§ 1.
Krigstidstillägg tillkommer sådana änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst, som äga åtnjuta pension eller därmed jämförligt
understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd anstalt
för pensionering av dylika befattningshavares änkor och barn, från Lunds
universitets änke- och pupillkassa, från vaktbetjaningens vid Uppsala
universitet pensionsinrättning för änkor och barn eller från enskilda
järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning.
§ 2.
Krigstidstillägget utgår med dels ett belopp, motsvarande sextiosex
och två tredjedels procent av pensionen eller understödet (procentuellt
tillägg), och dels därutöver till pensionsberättigad änka 70 öre, till pensionsberättigat
minderårigt barn 40 öre och till annan pensionär likaledes
40 öre för dag (dagtillägg).
§ 3.
Det procentuella tillägget må icke utgöra mera än 1 krona 35
öre för dag för pensionsberättigad änka eller tillsammans för pensionsberättigad
änka med pensionsberättigade minderåriga barn samt 1 krona
25 öre för dag för ett eller sammanlagt för två eller flera pensionsberättigade
minderåriga barn utan pensionsberättigad moder eller för
annan pensionär.
117
Till den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd
som i § 1 sägs, utgår dagtillägg endast å en dylik förmån, nämligen
den som utgör det största beloppet.
Krigstidstillägget må i sin helhet för varje utbetalningsperiod icke
i förhållande till pensionens eller understödets belopp överstiga, tor anka
150 procent, för änka med ett barn 160 procent, för änka med tva
barn 170 procent, för änka med tre barn 180 procent o. s. v., för
minderårigt barn utan pensionsberättigad moder 150 procent, för tva
minderåriga syskon utan pensionsberättigad moder 160 procent, tor tre
minderåriga syskon 170 procent o. s. v. samt för annan pensionär 150
Dagtillägg enligt denna kungörelse får dock icke utgå för tid,
för vilken dagtillägg åtnjutits av pensionsberättigad änka såsom befattningshavare
eller f. d. befattningshavare i statens tjänst. Vad sålunda
stadgats äger motsvarande tillämpning beträffande annan pensionär.
Sammanlagda beloppet av* krigstidstillägg enligt kungörelsen angående
krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst och
denna kungörelse må tillhopa icke i något fall överstiga 5 kronor
för dag.
Alt. II.
§ 4.
Krigstidstillägg enligt här ovan för pensionsberättigade änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst stadgade grunder utgar
järnväg tm.^^o^berättigade Qch barn efter befattningshavare
vid flottans pensionskassa eller folkskollärarnas pensionsinrättning,
2;o) pensionsberättigade änkor och barn etter delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa;
3:o) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa; . , .. ,
Do) änkor och barn efter sådan f. d. befattningshavare vid statens
lära väg ar, som dödats under förrättandet av arbete i statens jarnvagars
tjänst, och till vilka på denna grund utgår ersättning enligt lagen den
12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järn vägs drift,
5:o) änkor och barn efter f. d. befattningshavare hos enskilt företag,
som numera övertagits av staten, därest de genom statens försorg
uppbära pension eller understöd i sådan egenskap, samt
6:o) till pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller
med denna jämförlig pensionsinrättning berättigade änkor och barn etter
118
Alt. II.
sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg,
vilken med pension avgatt från tjänst vid järnvägen redan innan den
övertagits av staten;
och beräknas därvid krigstidstillägget i fall, som avses i l:o)—
3:o) och 6:0), å pensionen, i fall, som angives i 4:o), å ersättningens
belopp samt i det i 5:o) omförmälda fallet å pensionen eller understödet.
§ 5.
Om till krigstidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,
innan vederbörande tillkommande krigstidstillägg till fullo utbetalts, inträder
stärbhuset i den avlidnas rätt.
Krigstidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken
pensionen eller understödet får uppbäras.
§ 6.
Med minderårigt barn avses här sådant barn, som icke uppnått
den ålder, då enligt de särskilda pensionskassornas reglementen eller
eljest givna föreskrifter dess rätt till pension i allmänhet upphör.
§ 7.
Den, som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården,
må icke komma i åtnjutande av ifrågavarande krigstidstillägg.
§ 8.
Krigstidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd
enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.
BILAGOR
121
Bil. A.
(sid. 82.)
Krigstidstillägg åt befattningshavare enligt alternativ I (om grundtalet = 150).
AvlöniDg kr. |
Avlöning kr. |
Krigs tids-tillägg kr. |
Summa av-löning och |
Krigstids-tillägg kr. |
Summa av-löning och |
Krigstids-tillägg i % |
600 |
50 |
75 |
125 |
900 |
1,500 |
150 |
1,000 |
83.33 |
125 |
208.33 |
1,500 |
2,500 |
150 |
1,200 |
100 |
150 |
250 |
1,800 |
3,000 |
150 |
1,500 |
125 |
165 |
290 |
1,980 |
3,480 |
132 |
1,800 |
150 |
180 |
330 |
2,160 |
3,960 |
120 |
2,100 |
175 |
195 |
370 |
2,340 |
4,440 |
111.4 |
2,400 |
200 |
210 |
410 |
2,520 |
4,920 |
105 |
3,000 |
250 |
240 |
490 |
2,880 |
5,880 |
96 |
3,600 |
300 |
270 |
570 |
3,240 |
6,840 |
90 |
4,200 |
350 |
300 |
650 |
3,600 |
7,800 |
85.7 |
4,800 |
400 |
330 |
730 |
3,960 |
8,760 |
82.5 |
5,400 |
450 |
360 |
810 |
4,320 |
9,720 |
80 |
6,000 |
500 |
390 |
890 |
4,680 |
10,680 |
78 |
6^600 |
550 |
420 |
970 |
5,040 |
11,640 |
76.4 |
7,200 |
600 |
420 |
1,020 |
5,040 |
12,240 |
70 |
7''800 |
650 |
420 |
1,070 |
5,040 |
12,840 |
64-e |
8,400 |
700 |
420 |
1,120 |
5,040 |
13,440 |
60 |
9,000 |
750 |
420 |
1,170 |
5,040 |
14,040 |
56 |
9,600 |
800 |
420 |
1,220 |
5,040 |
14,640 |
52.5 |
10,200 |
850 |
420 |
1,270 |
5,040 |
15,240 |
49.4 |
10,800 |
900 |
420 |
1,320 |
5,040 |
15,840 |
46.7 |
12,000 |
1,000 |
420 |
1,420 |
5,040 |
17,040 |
42 |
13,200 |
1,100 |
420 |
1,520 |
5,040 |
18,240 |
38.2 |
24,000 |
2,000 |
420 |
2,420 |
| 5,040 |
29.040 |
21 |
KrigsUdstilläggssakkunniga.
l(i
122
Bil. B.
(sid. 38.)
KrlgstidstillSgg och krigstidshjälp åt befattningshavare enligt alternativ II.
Avlöning för år kr. |
Krigstids-tillägg kr. |
! Krigstids-hjälp kr. |
Summa krigs-tidstillägg och kr. |
Summa av-löning, krigs-tidstillägg och kr. |
Krigs tids-tillägg och % |
||||
600 ogift |
720 |
720 |
1,320 |
120 |
|||||
med |
mstru .... |
720 |
225 |
945 |
1,545 |
157.5 |
|||
» |
» |
och |
1 |
barn |
720 |
337.50 |
1,057.50 |
1,657.50 1 |
176.3 |
» |
» |
» |
2 |
» |
720 |
450 |
1,170 |
1,770 |
195 |
» |
» |
3 |
» |
720 |
562.50 |
1,282.50 |
1,882.50 |
213.8 |
|
1,000 ogift |
1,200 |
_ |
1,200 |
2,200 |
120 |
||||
med hustru .... |
1,200 |
225 |
1,425 |
2,425 |
142.5 |
||||
» |
» |
och |
1 |
barn |
1,200 |
337.50 |
1,537.50 |
2,537.50 |
153.8 |
» |
» |
» |
2 |
» |
1,200 |
450 |
1,650 |
2,650 |
165 |
» |
» |
» |
3 |
» |
1,200 |
662.50 |
| 1,762.50 |
2,762.50 |
''176.8 |
1,200 ogift |
1,438.75 |
_ |
1,438.75 |
2,638.75 |
119.9 |
||||
med hustru |
och |
1,438.7 5 |
180 |
1,618.75 |
2,818.7 5 |
[ 134.9 |
|||
» |
» |
1 |
barn |
1,438.7 5 |
270 |
1,708.75 |
2,908.75 |
142.4 |
|
» |
» |
» |
2 |
» |
1,438.75 |
360 |
1,798.75 |
2,998.75 |
149.9 |
» |
» |
* |
3 |
» |
1,438.75 |
450 |
1,888.75 |
3,088.7 5 |
157.4 |
1,500 ogift |
1,638.7 5 |
— |
1,638.75 |
3,138.7 5 |
109.2 |
||||
med hustru |
och |
1,638.7 5 |
180 |
1,818.75 |
3,318.7 5 |
121.2 |
|||
» |
1 |
barn |
1,638.75 |
270 |
1,908.75 |
3,408.7 5 |
127.2 |
||
» |
» |
» |
2 |
» |
1,638.7 5 |
360 |
1,998.7 5 |
3,498.75 |
133.2 |
» |
» |
» |
3 |
» |
1,638.75 |
450 |
2,088.75 |
3,588.75 |
139.2 |
1,800 ogift |
1,838.7 5 |
_ |
1,838.7 5 |
3,638.7 5 |
102.2 |
||||
med hustru |
1,838.75 |
180 |
2,018.75 |
3,818.75 |
112.2 |
||||
» |
» |
och |
1 |
barn |
1,838.75 |
270 |
2,108.75 |
3,908.75 |
117.2 |
» |
» |
» |
2 |
» |
1,838.75 |
360 |
2,198.7 5 |
3,998.75 |
122.2 |
» |
» |
T> |
3 |
* |
1,838.75 |
450 |
2,288.7 5 |
4,088.7 5 |
127.2 |
2,100 ogift . |
...... |
2,038.75 |
_ |
2,038.75 |
4,138.75 |
97.1 |
|||
med hustru |
2,038.7 5 |
135 |
2,173.75 |
4,273.7 5 |
103.5 |
||||
» |
» |
och |
1 |
barn |
2,038.75 |
202.50 |
2,241.25 |
4,341.25 |
106.7 |
» |
» |
» |
2 |
» |
2,038.75 |
270 |
2,308.7 5 |
4,408.75 |
109.9 |
» |
» |
3 |
» |
2,038.75 |
337.50 |
2,376.25 |
4,476.25 |
113.2 |
|
2,400 ogift . |
2,238.75 |
_ |
2,238.75 |
4,638.75 |
93.3 |
||||
med hustru |
2,238.75 |
135 |
2,373.7 5 |
4,773.75 |
98.9 |
||||
» |
och |
1 |
barn |
2,238.75 |
202.50 |
2,441.25 |
4,841.25 |
101.7 |
|
» |
» |
2 |
» |
2,238.75 |
270 |
2,508.7 5 |
4,908.7 5 |
104.5 |
|
» |
» |
» |
3 |
» |
2,238.75 |
337.50 |
2,576.25 |
4,976.25 |
107.3 |
3,000 ogift . |
..... |
2,638.75 |
— |
2,638.75 |
5,638.75 |
88.1 |
|||
med hustru |
2,638.75 |
135 |
2,773.75 |
5,773.7 5 |
92.4 |
||||
» |
» och |
1 |
järn |
2,638.75 |
202.50 |
2,841.25 |
5,841.25 |
94.7 |
|
» |
» |
» |
2 |
* |
2,638.75 |
270 |
2,908.7 5 |
5,908.7 5 |
97 |
» |
» |
3 |
» |
2,638.75 |
337.50 |
2,976.25 |
5,976.25 |
99.2 |
123
Avlöning för år
kr.
Krigstids-tillägg kr. |
Krigstids-hjälp kr. |
Summa krigs-tidstillägg och kr. |
Summa av-löning, krigs-tidstillägg och kr. |
Krigstids - tillägg och % |
3,038.7 5 |
3,038.75 |
6,638.7 5 |
84.4 |
|
90 |
3,128.75 |
6,728.75 |
86.9 |
|
3,038.7 5 |
135 |
3,173.7 5 |
6,773.75 |
88.2 |
3,038.75 |
180 |
3,218.75 |
6,818.75 |
89.4 |
3,038.75 |
225 |
3,263.75 |
6,863.7 5 |
90.7 |
3,438.7 5 |
_ |
3,438.75 |
7,638.75 |
81.9 |
3,438.75 |
90 |
3,528.7 5 |
7,728.7 5 |
84 |
3,438.75 |
135 |
3,573.75 |
7,773.7 5 |
85.1 |
3,438.7 5 |
180 |
3,618.75 |
7,818.7 5 |
86.2 |
3,438.7 5 |
225 |
3,663.7 5 |
7,863.75 |
87.2 |
3,838.7 5 |
_ |
3,838.75 |
8,638.7 5 |
80 |
3,838.7 5 |
90 |
3,928.7 5 |
8,728.75 |
81.8 |
3,838.75 |
135 |
3,973.7 5 |
8,773.7 5 |
82.8 |
3,838.7 5 |
180 |
4,018.7 5 |
8,818.7 6 |
83.7 |
3,838.75 |
225 |
4,063.75 |
8,863.7 5 |
84.7 |
4,238.75 |
_ |
4,238.7 5 |
9,638.7 5 |
78.5 |
4,238.7 5 |
90 |
4,328.7 5 |
9,728.7 5 |
80.2 |
4,238.7 5 |
135 |
4,373.7 5 |
9,773.7 5 |
81 |
4,238.75 |
180 |
4,418.7 5 |
9,818.7 5 |
81.8 |
4,238.7 5 |
225 |
4,463.7 5 |
9,863.75 |
82.7 |
4,638.75 |
_ |
4,638.7 5 |
10,638.7 5 |
77.3 |
4,638.75 |
90 |
4,728.7 5 |
10,728.75 |
78.8 |
4,638.7 5 |
135 |
4,773.7 5 |
10,773.7 5 |
79.6 |
4,638.7 5 |
180 |
4,818.75 |
10,818.75 |
80.3 |
4,638.7 5 |
225 |
4,863.7 5 |
10,863.75 |
81.1 |
4,998.7 5 |
4,998.7 5 |
11,538.75 |
76.4 |
|
5,000.50 |
_ |
5,000.50 |
11,600.50 |
75.8 |
5,000.50 |
_ |
5,000.50 |
12,200.50 |
69.4 |
5,000.50 |
_ |
5,000. so |
12,800.60 |
64.1 |
5,000. so |
_ |
5,000.50 |
13,400.50 |
59.5 |
5^000.50 |
_ |
5,000.5 o |
14,000.50 |
55.6 |
5,000.5 0 |
_ |
5,000. so |
15,000.50 |
50 |
5,000. so |
_ |
5,000.50 |
16,000.50 |
45.4 |
5,000.50 |
_ |
5,000.50 |
17,000.50 |
41.7 |
5,000.50 |
_ |
5,000.50 |
18,000.5o |
38.6 |
5,000.60 |
— |
5,000.50 |
24,000.60 |
26.8 |
5,000. so |
— |
5,000. so |
31,000.50 |
19.2 |
B,600 ogift........................
med hustru...............
» » och 1 barn
» » » 2 »
» » » 3 »
4,200 ogift ........................
med hustru...............
» » och 1 barn
» » » 2 »
> » » 3 »
4,800 ogift........................
med hustru...............
» » och 1 barn
» » » 2 »
» » » 3 »
5,400 ogift ..........
med hustru .
och 1 barn
2 »
3 »
6,000 ogift...........
med hustru .
och 1 barn
2 »
3 »
6,540 ....
6,600 ....
7,200 ....
7,800 ....
8,400 ....
9,000 .
10,000 .
11,000 .
12,000 .
13.000 .
19.000 .
26.000 .
Bil. C.
(sid. 50.)
Krigstidstillägg it f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer enligt alternativ I (om grundtalet = 150).
— - --
Pension eller kr. |
Krigstidstillägg kr. |
Summa pension |
Krigstidstillägg % |
50 |
75 |
125 |
150 |
100 |
150 |
250 |
150 |
200 |
300 |
500 |
150 |
300 |
450 |
750 |
150 |
400 |
600 |
1,000 |
150 |
500 |
750 |
1,250 |
150 |
600 |
810 |
1,410 |
135 |
700 |
870 |
1,570 |
124.S |
800 |
930 |
1,730 |
116.3 |
900 |
990 |
1,890 |
no |
1,000 |
1,050 |
2,050 |
105 |
1,500 |
1,350 |
2,850 |
90 |
2,000 |
1,650 |
3.650 |
82.5 |
2,800 |
1,830 |
4,130 |
79.6 |
3,000 |
1,830 |
4.830 |
61 |
4,000 |
1,830 |
5,830 |
45. s |
6,000 |
1,830 |
7,830 |
30.5 |
Bil. D.
(sid. 50.)
Krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer enligt alternativ II.
Pension eller kr. |
Krigstidstillägg kr. |
Summa pension |
Krigstidstillägg % |
50 |
75 |
125 |
150 |
100 |
150 |
250 |
150 |
200 |
300 |
500 |
150 |
300 |
450 |
750 |
150 |
400 |
600 |
1,000 |
150 |
440 |
658.33 |
1,098.33 |
149.6 |
500 |
698.33 |
1,198.33 |
139.7 |
600 |
765 |
1,365 |
127.5 |
700 |
831.67 |
1,531.67 |
118.8 |
800 |
898.3 3 |
1,698.3 3 |
112.3 |
900 |
965 |
1,865 |
107.2 |
1,000 |
1,031.6 7 |
2,031.6 7 |
103.2 |
1,500 |
1,365 |
2,865 |
91 |
2,000 |
1,698.33 |
3,698.33 |
84.» |
2,190 |
1,825 |
4,015 |
83.3 |
3,000 |
1,825 |
4,825 |
60.s |
4,000 |
1,825 |
5,825 |
45.6 |
6,000 |
1,825 |
2,825 |
30.4 |
Bil. B.
(sid. 58.)
KrlgstldstillBgg åt änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. enligt alternativ I
(om grnndtalet = 150.)
Pension |
— |
K r |
i g s t |
i d s |
tillägg |
f ö |
r å |
r åt |
|||||||||||
ensam änka |
änka med 1 barn! |
änka med 2 barn |
änka j med 3 barn |
änka med 4 barn |
änka med 5 barn |
ensamt barn |
2 syskon |
3 syskon |
4 sy |
skon |
|||||||||
kr. |
kr. | % | |
kr. |
% |
kr. |
% ! |
kr. |
% 1 |
kr. |
% |
kr. |
% |
kr. |
% |
kr. |
% |
kr. % |
kr. |
% |
|
100 |
150 150 |
160 |
160 |
170 |
170 |
180 |
180 |
190 |
190 |
200 |
200 |
ISO |
150 |
160 |
160 |
170 |
170 |
180 |
180 |
150 |
225 150 |
240 |
160 |
255 |
170 |
270 |
180 |
285 |
190 |
300 |
200 |
225 |
150 |
240 |
160 |
255 |
170 |
270 |
180 |
200 |
300 - ISO |
320 |
160 |
340 |
170 |
360 |
180 |
380 |
190 |
400 |
200 |
300 |
150 |
320 |
160 |
340 |
170 |
360 |
180 |
250 |
375 150 |
400 |
160 |
425 |
170 |
450 |
180 |
475 |
190 |
500 |
200 |
375 |
150 |
400 |
160 |
425 |
170 |
450 |
180 |
300 |
450 450 |
480 |
160 |
510 |
170 |
540 |
180 |
570 |
190 |
600 |
200 |
450 |
150 |
480 |
160 |
510 |
170 |
540 |
180 |
320 |
480 150 |
512 |
160 |
544 |
170 |
576 |
180 |
608 |
190 |
640 |
200 |
462 |
144.4 |
512 |
160 |
544 |
170 |
576 |
180 |
350 |
498 142.3 |
560 |
160 |
595 |
170 |
630 |
180 |
665 |
190 |
700 |
200 |
480 |
137.1 |
560 |
160 |
595 |
170 |
630 |
180 |
400 |
528 132 |
620.80 |
155.2 |
680 |
170 |
720 |
180 |
760 |
190 |
800 |
200 |
510 |
127.5 |
601 |
150.3 |
680 |
170 |
720 |
180 |
450 |
558 Il24 |
658.80 |
146.4 |
759.60 |
168.8 |
810 |
180 |
855 |
190 |
900 |
200 |
540 |
120 |
639 |
142 |
738 |
164 |
810 |
180 |
500 |
588 117.0 |
696.8 0 |
139.4 |
805.60 |
161.1 |
900 |
180 |
950 |
190 |
1,000 |
200 |
570 |
114 |
677 |
135.4 |
784 |
156.8 |
891 |
178.2 |
550 |
618 412.4 |
734.80 |
133.6 |
851.60 |
154.8 |
968.40 |
176.1 |
1,045 |
190 |
1,100 |
200 |
600 |
109.1 |
715 |
130 |
830 |
150.9 |
945 |
171.8 |
600 |
648 408 |
772.80 |
128.8 |
897.60 |
149.6 |
1,022.40 |
170.4 |
1,140 |
190 |
1,200 |
200 |
630 |
105 |
753 |
125.5 |
876 |
146 |
999 |
166.5 |
650 |
678 104.3 |
810.80 |
124.7 |
943.60 |
145.2 |
1,076.4 0 |
165.6 |
1,209.20 |
186 |
1,300 |
200 |
630 |
96.9 |
753 |
115.8 |
876 |
134.8 |
999 |
153.7 |
700 |
7081101.1 |
848.80 |
121.3 |
989.60 |
141.4 |
1,130.40 |
161.5 |
1,271.20 |
181.6 |
1,400 |
200 |
630 |
90 |
753 |
107.6 |
876 |
125.1 |
999 |
142.7 |
750 |
738 | 98.4 |
886.80 |
118.2 |
1,035.60 |
138.1 |
1,184.40 |
157.9 |
1,833.20 |
177.8 |
1,482 |
197.6 |
630 |
84 |
753 |
100.4 |
876 |
116.8 |
999 |
133.2 |
800 |
738 92.3 |
886.80 |
110.9 |
1,035.60 |
129.5 |
1,184.40 |
148.1 |
1,333.20 |
166.7 |
1,482 |
185.3 |
630 |
78.8 |
753 |
94.1 |
876 |
109.5 |
999 |
124.9 |
1,000 |
738! 73.s |
886.80 |
88.7 |
1,035.60 |
103.6 |
1,184.40 |
118.4 |
1,333.20 |
133.3 |
1,482 |
148.2 |
630 |
63 |
753 |
75.8 |
876 |
87.6 |
999 |
99.9 |
1 1,200 |
738: 61.5 |
886.80 |
73.9 |
1,035.60 |
i 86.3 |
1,184.40 |
98.7 |
1,333.20 |
lll.i |
1,4821123.5 |
630 |
52.6 |
753 |
62.8 |
876 |
73 |
999 |
83.8 |
Bil. F.
(sid. 58.)
bo
&
Krigstidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.
enligt alternativ II.
Pen-sion kr. |
K r i g s t |
i d s t |
1 1 |
a g g |
för |
å r |
å t |
|||||||||||||
ens än kr. |
am ka |
än |
ra barn |
änka med 2 barn |
änka med 3 barn |
änka med 4 barn |
änka med 5 barn |
ensamt barn |
2 syskon |
3 syskon |
r j 4 syskon |
|||||||||
% |
kr. |
% |
kr- 1 % |
kr. |
% |
kr. |
% |
kr. |
% |
kr. |
1 % |
kr. |
°/r, |
kr. 1 |
kr. \ \ |
|||||
100 |
150 |
150 |
160 |
160 |
170 |
170 |
180 |
180 |
190 |
190 |
200 |
200 |
L50 |
150 |
160 |
160 |
170 |
170 |
180 |
180 |
150 |
225 |
150 |
240 |
160 |
255 |
170 |
270 |
180 |
285 |
190 |
300 |
200 |
225 |
150 |
240 |
160 |
255 |
170 |
270 |
180 |
200 |
300 |
150 |
320 |
160 |
340 |
170 |
360 |
180 |
380 |
190 |
400 |
200 |
279.33 |
139.7 320 |
160 |
340 |
170 |
360 |
180 : |
|
250 |
375 |
150 |
400 |
160 |
425 |
170 |
450 |
180 |
475 |
190 |
500 |
200 |
312.6 7 |
125.1400 |
160 |
425 |
170 |
450 |
180 |
|
300 |
450 |
150 |
480 |
160 |
510 |
170 |
540 |
180 |
570 |
190 |
600 |
200 |
346 |
115.3 480 |
160 |
510 |
170 |
540 |
180 1 |
|
350 |
488.83 |
139.7 |
560 |
160 |
595 |
170 |
630 |
180 |
665 |
190 |
700 |
200 |
379.33 |
108.4''525.33 |
150.1 |
595 |
170 |
630 |
180 |
|
400 |
522.17 |
130.7 |
640 |
160 |
680 |
170 |
720 |
180 |
760 |
190 |
800 |
200 |
412.67 |
103.2 558.6 7 |
139.7 |
680 |
170 |
720 |
180 |
|
450 |
555.6 0 |
123.4 |
701.50 |
155.9 |
765 |
170 |
810 |
180 |
855 |
190 |
900 |
200 |
446 |
99.1 |
592 |
131.6 |
738 |
164 |
810 |
180 ! |
500 |
588.83 |
117.8 |
734.83 |
147 |
850 |
170 |
900 |
180 |
950 |
190 |
1,000 |
200 |
479.33 |
95.9 |
625.33 |
125.1 |
771.33 |
154.3 |
900 |
180 1 |
550 |
622.17 |
113.1 |
768.17 |
139.7 |
914.17 |
166.2 |
990 |
180 |
1,045 |
190 |
1,100 |
200 |
512.6 7 |
93.2 |
658.6 7 |
119.8 |
804.6 7 |
146.3 |
950.6 7 |
172.8 |
600 |
655.50 |
109.3 |
801.50 |
133.6 |
947.50 |
157.9 |
1,080 |
180 |
1,140 |
190 |
1,200 |
200 |
546 |
91 |
692 |
115.3 |
838 |
139.7 |
984 |
164 |
650 |
688.83 |
106 |
834.83 |
128.4 |
980.83 |
150.9 |
1,126.83 |
173.4 |
1,235 |
190 |
1,300 |
200 |
579.33 |
89.1 725.33 |
111.6 |
871.33 |
134.1 |
1,017.33 |
156.5 |
|
700 |
722.17 |
103.2 |
868.17 |
124 |
1,014.17 |
144.9 |
1,160.17 |
165.7 |
1,306.17 |
186.6 |
1,400 |
200 |
602.2 5 |
86 |
748.25 |
106.9 |
894.25 |
127.8 |
1,040.25 |
148.6 |
750 |
748.3 6 |
99.8 |
894.25 |
119.2 |
1,040.25 |
138.7 |
1,186.25 |
158.2 |
1,332.25 |
177.6 |
1,478.25 |
197.1 |
602.25 |
80.3 748.25 |
99.8 |
894.25 |
119.2 |
1,040.25 |
138.7 |
|
800 |
748.25 |
93.5 |
894.25 |
111.8 |
1,040.25 |
130 |
1,186.2 5 |
148.3 |
1,332.25 |
166.5 |
1,478.35 |
184.8 |
602.25 |
75.31748.25 |
93.5 |
894.26 |
111.8 |
1,040.25 |
130 |
|
1,000 |
748.35 |
74.8 |
894.25 |
89.4 |
1,040.2 5 |
104 |
1,186.25 |
118.6 |
1,332.2 5 |
133''2 |
1,478.25 |
147.8 |
602.25 |
60.2 748.25 |
74.8 |
894.25 |
89.4 |
1,040.25 |
104 |
|
1,200 |
748.2 5 |
62.4l894.25 |
74.5 |
1,040.2 5 j |
86.7 |
1,186.25 |
98.9 |
1,332.2 5 |
in |
1,478.2 5 |
123.2 |
602.25 |
50.2 748.25 |
62.4] |
894.2 5 |
74.6 |
1,040.25 |
86.7 |
127
Bil. G.
(sid. 85.)
Tabell för uträkning nr krigstldstillägg åt befattningshavare i statens tjänst (om grundtalet —150).
Månads- j avlöning |
Krigstids- tillägg |
Månads- avlöning |
Krigstids- tillägg |
Månads- avlöning |
Krigstids- tillägg |
Månads- avlöning |
, Krigstids- tillägg |
Månads- avlöning |
Krigstids- tillägg |
Månads- avlöning |
Krigs tids- tillägg |
Månads- avlöning |
Krigs tids- tillägg |
Månads- avlöning |
Krigstids- tillägg |
Månads- avlöning |
*S l=J(W Cfi |
|
kr. |
kr. |
kr. |
kr. | |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
|
10 |
31 |
46.50 |
52 |
78 |
73 |
109.50 |
94 |
141 |
115 |
159 |
136 |
171.60 |
157 |
184.20 |
178 |
196.80 |
||
IT |
16.50 |
32 |
48 |
53 |
79.50 |
74 |
in |
95 |
142.50 |
116 |
159.60 |
137 |
172.20 |
158 |
184.80 |
179 |
197.40 |
|
12 |
18 |
33 |
49.5 0 |
54 |
81 |
75 |
112.50 |
96 |
144 |
117 |
160.20 |
138 |
172.80 |
159 |
185.40 |
180 |
198 |
|
13 |
19.50 |
34 |
51 |
55 |
82.50 |
76 |
114 |
97 |
145.50 |
118 |
160.80 |
139 |
173.40 |
160 |
186 |
181 |
198.60 |
|
H |
21 |
35 |
52.50 |
56 |
84 |
77 |
115.50 |
98 |
147 |
119 |
161.40 |
140 |
174 |
161 |
186.60 |
182 |
199.20 |
|
15 |
22.50 |
36 |
54 |
57 |
85.50 |
78 |
117 |
99 |
148.50 |
120 |
162 |
141 |
174.6 0 |
162 |
187.20 |
183 |
199.80 |
|
16 |
24 |
37 |
55.5 0 |
58 |
87 |
79 |
118.50 |
100 |
150 |
121 |
162.60 |
142 |
175.20 |
163 |
187.80 |
184 |
200.4o! |
|
17 |
25.50 |
38 |
57 |
59 |
88.50 |
80 |
120 |
101 |
150.60 |
122 |
163.20 |
143 |
175.80 |
164 |
188.40 |
185 |
201 |
|
18 |
27 |
39 |
58.50 |
60 |
90 |
81 |
121.50 |
102 |
151.20 |
123 |
163.80 |
144 |
176.40 |
165 |
189 |
186 |
201.60 |
|
19 |
28.50 |
40 |
60 |
61 |
91.50 |
82 |
123 |
103 |
151.80 |
124 |
164.40 |
145 |
177 |
166 |
189.60 |
187 |
202.2 0 |
|
20 |
30 |
41 |
61.50 |
62 |
93 |
83 |
124.50 |
104 |
152.40 |
125 |
165 |
146 |
177.60 |
167 |
190.2 0 |
188 |
202.80 |
|
21 |
31.50 |
42 |
63 |
63 |
94.50 |
84 |
126 |
105 |
153 |
126 |
165.60 |
147 |
178.20 |
168 |
190.80 |
189 |
203.40 |
|
22 |
33 |
43 |
64.50 |
64 |
96 |
85 |
127.50 |
106 |
153.60 |
127 |
166.2 0 |
148 |
178.30 |
169 |
191.40 |
190 |
204 |
|
23 |
34.50 |
44 |
66 |
65 |
97.50 |
86 |
129 |
107 |
154.20 |
128 |
166.80 |
149 |
179.40 |
170 |
192 |
191 |
204.60 |
|
24 |
36 |
45 |
67.50 |
66 |
99 |
87 |
130.50 |
108 |
154.80 |
129 |
167.40 |
150 |
180 |
171 |
192.6 0 |
192 |
205.20 |
|
25 |
37.50 |
46 |
69 |
67 |
100. so |
88 |
132 |
109 |
155.40 |
130 |
168 |
151 |
180.60 |
172 |
193.20 |
193 |
205.8 0 |
|
26 |
39 |
47 |
70.50 |
68 |
102 |
89 |
133.50 |
no |
156 |
131 |
168.00 |
152 |
181.20 |
173 |
193.80 |
194 |
206.4 0 |
|
27 |
40.50 |
48 |
; 72 |
69 |
103.50] 90 |
135 |
in |
156.60 |
132 |
169.20 |
153 |
181.80 |
174 |
194.40 |
195 |
207 |
||
28 |
42 |
49 73.50 |
70 |
105 |
91 |
136.50 112 |
157.20 |
133 |
169.80 |
154 |
182.40 |
175 |
195 |
196 |
207.60 |
|||
29 |
43.50 |
50'' 75 |
71 |
106.50! 92 |
138 |
113 |
157.80 |
134 |
170.40 |
155 |
183 |
176 |
195.60 |
197 |
208.20 |
|||
30 |
45 |
51'' 76.50 |
72 |
108 |
93 |
139.5o! 114 |
158.40 |
135 |
171 |
156 |
183.00 |
177 |
196.20 |
198 |
208.80 |
|||
862 307.2 0 |
383: 319.80 |
404 |
332.40 |
425 |
345 |
446 357.60 |
467 |
370.20 |
488 |
382.8 0 |
509 |
395.40 |
530 |
408 |
||||
363 |
307.80 |
384! 320.40 |
405 |
333 |
426 |
345.6 0 |
447 |
358.20 |
468 |
370.80 |
489 |
383.4 0 |
510 |
396 |
531 |
408.6 0 |
||
364 |
308.40 |
385 321 |
406 |
333.6 0 |
427 |
346.20 |
448 |
358. so |
469 |
371.40 |
490 |
384 |
511 |
396.6 0 |
532 |
409.2 0 |
||
365 |
309 |
386! 321.60 |
407 |
334.2 0 |
428 |
346.80 |
449! 359.4 0 |
470 |
372 |
491 |
384.6 0 |
512 |
397.20 |
533 |
409.80 |
|||
366 |
309.6 0 |
387 322.2 0 |
408 |
334.80 |
429 |
347.40 |
450 |
360 |
471 |
372.60 |
492 |
385.20 |
513 |
397.80 |
534 |
410.40 |
||
367 |
310.20 |
388; 322.80 |
409 |
335.40 |
430 |
348 |
451 |
360.6 0 |
472 |
373.2 0 |
493 |
385.8 0 |
514 |
398.40 |
535 |
411 |
||
368 |
310.80 |
389 323.40 |
410 |
336 |
431 |
348.6 0 |
452 |
361.20 |
473 |
373.80 |
494 |
386.40 |
515 |
399 |
536 |
411.60 |
||
369 |
311.40 |
390'' 324 |
411 |
336.60 |
432 |
349.20 |
453 |
361.80 |
474 |
374,4 0 |
495 |
387 |
516 |
399.60 |
537 |
412.20 |
||
370 |
312 |
391 324.6 0 |
412 |
337.20 |
433 |
349.8 0 |
454 |
362.40 |
475 |
375 |
496 |
387.6 0 |
517 |
400.20 |
538 |
412.so |
||
371 |
312.60 |
392 325.21 |
413 |
337.80 |
434 |
350.4 0 |
455 |
363 |
476 |
375.60 |
497 |
388.2 0 |
518 |
400.80 |
539 |
413.40 |
||
372 |
313.20 |
393! 325.80 |
414 |
338.40 |
435 |
351 |
456 |
363.60 |
477 |
376.20 |
498 |
388.80 |
519 |
401.40 |
540 |
414 |
||
373 |
313.80 |
394 326.40 |
415 |
339 |
436 |
351.60 |
457 |
364,20 |
478 |
376.80 |
499 |
389.40 |
520 |
402 |
541 |
414.60 |
||
374 |
314.40 |
395 327 |
416 |
339.6 0 |
437 |
352.2 0 |
458 |
364.8 0 |
479 |
377.40 |
500 |
390 |
521 |
402.6 0 |
542 |
415.20 |
||
375 |
315 |
396! 327.60 |
417 |
340.2 0 |
438 |
352.80 |
459 |
365.4 0 |
480 |
378 |
501 |
390.6 0 |
522 |
403.2 0 |
543 |
415.80 |
||
376 |
315.60 |
397 328.2 0 |
418 |
340.80 |
439 |
353.40 |
460 |
366 |
481 |
378.60 |
502 |
391.2 0 |
523 |
403.so |
544 |
416.40 |
||
377 |
316.2 0 |
398 328.80 |
419 |
341.4 0 |
440 |
354 |
461 |
366.00 |
482 |
379.2 0 |
503 |
391.80 |
524 |
404.40 |
545 |
411 |
||
378 |
316.80 |
399 329.4 0 |
42( |
342 |
441 |
354.60 |
462 |
367.2 0 |
483 |
379.80 |
504 |
392.4 0 |
525 |
405 |
546 |
417.60 |
||
379 |
317.40 |
400 330 |
421 |
342.6 0 |
442 |
355.20 |
463 |
367.8 0 |
484 |
380.4 0 |
505 |
393 |
526 |
405.6 0 |
517 |
418.20 |
||
380 |
318 |
401 330.6 c |
422 |
343.20 |
■ 443 |
355.80 |
464 |
368.40 |
485 |
381 |
506 |
393.6 0 |
527 |
406.20 |
518 |
418.8 0 |
||
381 |
318.60 |
402 331.20 |
423 |
343.8 0 |
‘444 |
356.4 0 |
465 |
369 |
486 |
.381.0 0 |
507 |
394.20 |
528 |
406.8 0 |
549 |
419.40 |
||
382 |
319.2 0 |
403 331.8 c |
424 |
344.40 |
445 |
357 |
466 |
369.6 0 |
487 |
382.20 |
508 |
394.80 |
529 |
407.40 |
550 |
420 |
För månadsavlöning över 560 kronor utgår krigstidstillägget med 420 kronor.