Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

1

Nr. 221.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk
lönereglering åt tjänstemän vid de ecklesiastiska konsistorierna;
given Stockholms slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels medgiva, att provisorisk lönereglering under år 1920 må enligt
följande grunder gälla i fråga om notarier och amanuenser vid de ecklesiastika
konsistorierna, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
föreskrifter, som för tillämping av dessa grunder må befinnas erforderliga:

1) Det provisoriska avlöningstillägget utgår med följande belopp för
hela året räknat:

a) till notarie vid domkapitel med 2,500 kronor, dock att avlöningstillägget
icke må utgå med högre belopp än att detsamma jämte den
inkomst, vederbörande på grund av gällande lönereglering åtnjuter av
sportler, uppgår till beträffande notarien vid Visby domkapitel sammanlagt
högst 2,500 kronor och beträffande notarie vid annat domkapitel
sammanlagt högst 2,700 kronor;

b) till notarien vid Stockholms stads konsistorium med 1,800 kronor;

c) till amanuens vid domkapitlen i Uppsala och Luleå med 1,700
kronor, vid domkapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs, Växjö och Lund
med 1,500 kronor samt vid domkapitlen i Västerås, Göteborg, Karlstad
och Härnösand med 1,000 kronor.

2) Av det provisoriska avlöningstillägget till notarie utgöra två
tredjedelar lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar. För amanuens
utgår avlöningstillägget i samma ordning som arvodet;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 193 höft. (Nr 221.)

1

2

Kungl. Ma,j:ts Proposition Nr 221.

dels ock för bestridande av kostnaderna för omförmälda provisoriska
lönereglering anvisa på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag av.
41,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Kung!. May.ts Proposition Nr 221.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Majrfc
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

I mitt yttrande till det vid statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag i utdrag fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
hemställde jag under punkten 46, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående provisorisk lönereglering åt tjänstemän
vid de ecklesiastika konsistorierna, för ändamålet beräkna på extra
stat för år 1920 såsom förslagsanslag ett belopp av 47,000 kronor, och
blev denna min hemställan av Kungl. Maj:t bifallen.

Det ärende, varom framställning till riksdagen sålunda ställts i utsikt,
anhåller jag att ånyo få anmäla inför Kungl. Maj:t.

Provisorisk
lönereglering
åt tjänsteman
vid de ecklesiastika
konsistorierna.

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

På Kungl. Maj:ts framställning medgav 1917 års riksdag, att tillfällig
löneförbättring under år 1918 finge enligt nedan angivna grunder
utgå till notarier och amanuenser vid de ecklesiastika konsistorierna, med
rätt för Kung]. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning
av dessa grunder kunde befinnas erforderliga:

1) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande belopp för
hela året räknat:

a) till notarie, som i begynnelseavlöning enligt stat åtnjuter 4,500
kronor, med 500 kronor; till notarie, som i begynnelseavlöning enligt
stat åtnjuter 3,800 kronor, med 600 kronor; samt till notarie, som i begynnelseavlöning
enligt stat åtnjuter 3,000 kronor eller 2,000 kronor, med
700 kronor; dock att den tillfälliga löneförbättringen icke må utgå med
högre belopp än att densamma jämte den inkomst, vederbörande på grund
av gällande lönereglering åtnjuter av sportler, uppgår till sammanlagt
högst 1,000 kronor;

b) till amanuens, med undantag för den vid domkapitlet i Lund anställde,
med 300 kronor.

2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår till befattningshavare i
samma ordning som lönen vid tjänsten eller, där avlöningen vid tjänsten
utgår i form av arvode, i samma ordning som detta.

För bestridande av kostnaderna för omförmälda tillfälliga löneförbättring
anvisades på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag av 9,000
kronor.

Närmare föreskrifter i ämnet utfärdade Kungl. Maj:t, efter statskontorets
hörande, genom kungörelse den 5 mars 1918 (Svensk författningssamling
nr 115). Härvid bestämdes i avseende å den under 1) a) upptagna
begränsningen, att den tillfälliga löneförbättringen icke finge utgå
med högre belopp än att densamma jämte den inkomst, som under år
1917 å vederbörande tjänster uppburits av sådana avlöningsbidrag och
sportler, vilka jämlikt cirkuläret den 13 juni 1902 angående fastställande
av avlöningsstat för tjänstemännen vid de ecklesiastiska konsistorierna m. m.
fortfarande finge utgå till konsistorienotarie, uppginge till sammanlagt 1,000
kronor. Beträffande den under mom. 2) angivna föreskriften skulle iakttagas,
att den på redan tilländagången del av år 1918 belöpande tillfälliga
löneförbättringen skulle utbetalas så fort ske kunde, vad notarie
anginge dock först sedan uppgift lämnats angående de sportelinkomster,
vilka enligt vad nyss föreskrivits skulle tagas i beräkning vid bestämmande
av löneförbättringens belopp. Statskontoret och vederbörande länsstyrelser
skulle på rekvisition tillhandahålla vederbörande konsistorier de medel, som
erfordrades för den tillfälliga löneförbättringens utbetalande.

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

Tillfällig löneförbättring till enahanda belopp och enligt samma grunder
har jämväl för år 1919 av 1918 års lagtima riksdag beviljats notarier och
amanuenser vid de ecklesiastika konsistorierna, dock med den ändringen,
att den vid domkapitlet i Uppsala anställde amanuensen i likhet med
amanuensen vid Lunds domkapitel undantagits från åtnjutande av nämnda
förmån. Genom kungörelse den 22 juli 1918 (Svensk författningssamling
nr 635) hava närmare föreskrifter i ämnet meddelats, i tillämpliga
delar motsvarande vad genom ovanberörda kungörelse den 5 mars 1918
stadgats i avseende å den tillfälliga löneförbättringen för år 1918.

I en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet ställd
skrivelse hava nu samtliga konsistorienotarier anhållit om åtgärders vidtagande
antingen till åvägabringande av en ny lönereglering utan avbidan
på lösningen av frågan om domkapitlens omorganisation eller för åstadkommande
av en tillfällig löneförhöjning redan från och med år 1919 av
den storlek, att den gåve ett verkligt vederlag för den förhöjning i löneförmåner,
som skulle hava tillförts dem genom en av förhållandena fördröjd
lönereglering. I sistnämnda avseende hemställes, att, i avbidan på ny
lönereglering och utan avseende å eventuellt krigstidstillägg, åt samtliga
konsistorienotarier och konsistorieamanuenser måtte beredas en tillfällig
löneförbättring, uppgående för konsistorienotarierna till 50 procent samt för
amanuenserna till 75 procent av de tjänstemännen vid de ecklesiastika
konsistorierna genom 1902 års lönereglering tillagda grundlöner och
tjänstgöringspenningar, respektive arvoden.

Till stöd för detta äskande anföres i skrivelsen följande:

Frågan om lönereglering för tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna
har sedan länge stått på dagordningen. Behovet av förbättrade löner för dessa tjänstemän
har även upprepade gånger erkänts av förutvarande chefer för ecklesiastikdepartementet
samt kommit till uttryck i statsrådsprotokoll och i propositioner till riksdagen.

En återblick på frågan visar följande.

Kungl. Magt föreslog inför 18Ö5 års riksdag att, med indragning av praktiskt
sett alla förut till konsistorienotarierna utgående provisioner och sportler, grundlönerna
för konsistorienotarierna måtte fastställas till

för konsistorienotarierna i Uppsala, Lund, Göteborg och Härnösand: lön 4,000
kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor;

för konsistorienotarierna i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö och
Karlstad: lön 3.500 kronor, tjänstgöringspenningar 1,300 kronor;

för konsistorienotarierna i Kalmar och Visby: lön 2,500 kronor, tjänstgöringspenningar
1,000 kronor; och

för konsistorienotarien vid Stockholms stads konsistorium: lön 1,500 kronor,
tjänstgöringspenningar 1,000 kronor.

Någon lönereglering kom emellertid icke till stånd år 1895.

6

Kungl. Majds Proposition Nr 221.

Kungl. Maj:t föreläde ånyo frågan i samma skick inför 1902 års riksdag, då
även lönereglering åvägabragtes. I sitt anförande till statsrådsprotokollet både statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet yttrat, att, såsom redan av statskontoret
erinrats, de föreslagna avlöningarna med den betydande prisstegring å livsförnödenheter,
som ägt rum efter år 1895, icke kunde betraktas såsom fullt tillräckliga. Icke
förty fastställde riksdagen grundlönerna att utgå med belopp, som för alla konsistorienotarier
utom för notarierna i Kalmar, Visby och Stockholm med 1,000 kronor understego
de i Kungl. Maj:ts omförmälda båda förslag upptagna och som tillika i flera fall
avsevärt understego de avlöningsförmåner, som redan därförut utgått till konsistorienotarierna.

Genom sedermera föranstaltad statsreglering har notarietjänsten i Kalmar upphört
och en notarietjänst tillkommit vid det nyinrättade domkapitlet i Luleå, vilken
tjänst i löneavseende jämställts med konsistorienotariebefattningarna i Uppsala, Lund,
Göteborg och Härnösand.

Efter år 1902 har fråga om ny lönereglering förj de ecklesiastika konsistoriernas
tjänstemän icke förelagts riksdagen.

Enligt den för konsistorienotarierna fortfarande tillämpade lönereglering utgå
följaktligen grundlöner, som för oss alla, med undantag för notarierna vid domkapitlet
i Visby och vid Stockholms stads konsistorium — för vilka skillnaden utgör 500 kronor
— med 1,000 kronor understiga vad som för nära 17 år sedan av Kungl. Maj:t ansetts
icke ens för dåtida förhållanden fullt tillräckliga.

Första gången år 1907 och sedermera år 1913 och år 1916 hava vi petitionerat
om förbättrade lönevillkor, dock utan annan följd än att på framställning av Kungl.
Maj;t 1917 års riksdag beviljade oss eu tillfällig löneförhöjning, som från och med år
1918 med viss inskränkning utgår till belopp av 500 kronor för notarie med begynnelsesavlöning
av 4,500 kronor, 600 kronor för notarie med begynnelseavlöning av
3,800 kronor samt 700 kronor för notarie med begynnelseavlöning av 3,000 eller
2,000 kronor.

Icke heller genom denna tillfälliga löneförbättring av år 1917 har sålunda för
det stora flertalet av oss grundlönen höjts ens till paritet med 1895 års förslag.

Sedan 1895 hava levnadskostnaderna fördyrats därhän, att, om man tår i betraktande
förballandena före ar 1915, peuuingens köpkraft under de 20 åren reducerats
med allra minst 25 °/g. Ett stort antal under senare tider genomförda löneregleringar
för andra kategorier av befattningshavare i statens tjänst visar även, att man tagit
tillbörlig hänsyn härtill. Få om ens någon av statens tjänstemannakårer torde numera
såsom vår hava sina avlöningsförmåner bestämda av en så åldrig lönereglering som av
år 1902. Hurusom världskrisen nu förorsakat en våldsam minskning i penningvärdet,
som anses motsvara minst 50 % av värdet före år 1915, behöver bär icke "särskilt
erinras.

Gång efter annan har av vederbörande departementschef, även utan föregången
hänvändelse från vår sida, för oss ställts i utsikt en ny lönereglering, vilken gör större
rättvisa åt vart ansvarsfulla och alltjämt ökade arbete, ett arbete, som likvisst ansetts
vara av den beskaffenhet, att såsom villkor för erhållande av konsistorienotarietjäust
föreskrivits juridisk ämbetsexamen och förfarenhet i domarvärv. Men frågan om denna
ostridigt behövliga lönereglering har alltjämt undanskjutits i avbidan på lösningen av
en annan, likaledes sedan länge aktuell fråga, nämligen den om domkapitlens omorganisation.
Under sådana förhållanden och dä berörda omorganisation, beträffande vilken,
oss veterligen, ännu ej ens förslag föreligger av den i november 1914 tillsatta s. k.

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

domkapitelskommittén, torde under avsevärd tidrymd bliva fördröjd, må det icke väcka
förundran, att vi härmed drista ånyo påkalla uppmärksamhet på det tryckta läge, i
vilket vår till numerären oansenliga och därför även i viss mån undanskymda kär befinner
sig. Några befordringsmöjligheter äga vi icke, och att söka anställning inom
annat område av statsförvaltningen eller övergå till privat verksamhet är för oss för
sent. Vi äro fördenskull oåterkalleligen hänvisade till att söka en förbättring i den
ställning vi redan intaga.

Lika bebjärtansvärd, som vår ställning bör anses vara, lika ömmande är amanuensernas,
vilka ha att närmast biträda oss och vid förfall för oss träda i vårt ställe i
tjänsten. Dessa tjänstemän, som icke ens äga ordinarie anställning, sakna såsom följd
härav rätt till tjänstårsberäkning och ålderstillägg samt till semester och äro, i trots
av det kvalificerade arbete, som av dem utkräves, beträffande avlöningsförmåner — det
reglerade arvodet uppgår för de bäst avlönade till 1,800 kronor — avsevärt sämre
lottade än många tjänstemän av lägre grad inom de aftärsdrivande verken.

Under åberopande av vad nu blivit anfört samt jämväl av ovan omförmälda av
oss år 1907, år 1913 och år 1916 gjorda framställningar om förbättrade löneförmåner
för tjänstemännen vid de ecklesiastiska konsistorierna drista vi härmed vördsamt hemställa,
att herr statsrådet, med behjärtande av vårt trängande behov av en mot vår
utbildning, tjänsternas art och tidsförhållandena bättre svarande avlöning, måtte vidtaga
åtgärder, ledande därtill, antingen att ny lönereglering för oss genomföres snarast
möjligt och utan avbidan på en lösning av frågan om domkapitlens omorganisation,
eller att, så framt dessa frågor fortfarande anses böra i ett sammanhang föreläggas
statsmakternas prövning, intill dess så må kunna ske, en tillfällig löneförhöjning tillförsäkras
oss att åtnjutas redan från och med år 1919 samt av den storlek, att den
skänker oss ett verkligt vederlag för den förhöjning i löneförmåner, som skulle tillförts
oss genom en av förhållanden, som icke kunna av oss på något sätt påverkas,
fördröjd lönereglering.

Efter det domkapitelskommittén anbefallts inkomma med utlåtande
över omförmälda framställning, har kommittén i skrivelse den 23 januari
1919 avgivit förslag i ämnet.

Kommittén erinrar till en början om nu gällande avlöningsförhållanden
och anför härutinnan följande:

Den för notarierna och amanuenserna vid de ecklesiastika konsistorierna nu
gällande ordinarie avlöningsstaten har, frånsett vissa anordningar med anledning av
tillkomsten utav Luleå stift samt föreningen av Växjö och Kalmar stift, ägt tillämpning
allt ifrån den 1 januari 1903.

Denna avlöningsstat upptager för konsistorienotarierna följande belopp:

vid domkapitlen i Uppsala, Växjö, Lund, Göteborg,
Härnösand och Luleå ......................

vid domkapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs,

Västerås och Karlstad .................................

vid domkapitlet i Visby .......................................

vid Stockholms stads konsistorium........................

Lön.

Kronor.

Tjänst görings-penningar.
Kronor.

Summa.

Kronor.

3,000: —

1,500: -

4,500: —

2,500: —

1,300: —

3,800: —

2,000: —

1,000: —

3,000: —

1,200: —

800: —

2,000: —

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

varjämte notarierna äga rätt att efter fem års väl vitsordad tjänstgöring åtnjuta ett
ålderstillägg till lönen å 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan tjänstgöring
ett andra ålderstillägg likaledes å 500 kronor.

Amanuenserna uppbära enligt den ordinarie avlöningsstaten arvoden å följande
belopp:

vid domkapitlen i Uppsala, Växjö, Lund, Göteborg, Härnösand och

Luleå ................................................................................................... 1,800 kronor

vid domkapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås och Karlstad
...................................................................................................... 1,600 »

Åt amanuensen i Lund har årligen från och med år 1914 samt åt amanuensen
i Uppsala för år 1919 å extra stat beviljats en löneförhöjning å 1,200 kronor. Dessutom
uppbär amanuensen vid domkapitlet i Lund enligt Kungl. Maj:ts brev den 18
juni 1910 från äldre pastoraliefonden 300 kronor.

Enligt gällande lönereglering för tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna
äga konsistorienotarierna vidare rätt till viss sportelinkomst. Denna utgöres av

1) lösen för expeditioner, som part eller annan erhåller på egen begäran eller
eljest icke författningsenligt är pliktig att lösa,

2) arvode för förvaltning och redovisning av prästerskapet enskilt tillhöriga
fonder och kassor samt av sådana fonder, som på grund av enskildas förordnande blivit
ställda under konsistoriernas förvaltning, samt

3) tills vidare arvode för utdelning av från allmänna barnhuset i Stockholm utgående
fosterlöner till underhåll av barn utom barnhuset.

Kommittén meddelar vidare, hurusom enligt uppgifter, som kommittén
införskaffat eller vilka eljest varit för kommittén tillgängliga, inkomsterna
av dessa sportler för närvarande torde kunna vid de olika konsistorierna
beräknas till ungefärligen följande belopp:

vid domkapitlet

i

Uppsala

till...........

................ 1,100 kronor

>

Linköping

» ...........

................ 1,400

» »

»

Skara

> ...........

................ 400

»

» »

>

Strängnäs

» ...........

................ 1,200

» »

Västerås

> ...........

................ 400

» »

»

Växjö

» ...........

................ 1,100

» »

»

Lund

» ..........

................ 500

» »

Göteborg

» ...........

................ 700

)

> »

Karlstad

» ...........

............... 400

>

> »

Härnösand

» ..........

................ 300

Luleå

» .......

................ 200

Visby

» ...........

................ 100

» Stockholms stads konsistorium

» ...........

................ 200

>

Konsistorienotariernas tjänstinkomster enligt gällande lönereglering
gestalta sig således på sätt följande av kommittén uppgjorda översikt utvisar,
varvid stiften ordnats efter inkomstens storlek:

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

9

Begyn-

nelseav-

löning.

Kronor.

Extra

inkomst.

Kronor.

Summa

besryn-

nelse-

inkomst.

Kronor.

Slntav-

''löning.

Kronor.

Extra

inkomst.

Kronor.

Samma

högsta

inkomst.

Kronor.

Vid domkapitlet

i

Uppsala.........

4,500

1,100

5,600

5,500

1,100

6,600

> >

»

Växjö...........

4,500

1.100

5,600

5,500

1,100

6.600

> 2-

»

Linköping ...

3,800

1,400

5.200

4.800

1.400

6.200

Göteborg......

4,500

700

5.200

5,500

700

6.200

» »

Strängnäs ...

3,800

1,200

5.000

4.800

1,200

6.000

Lund ............

4,500

500

5.000

5,500

500

6.000

» »

»

Härnösand ...

4,500

300

4,800

5,500

300

5,800

»

Luleå............

4,500

200

4.700

5,500

200

5,700

> »

»

Skara............

3 800

400

4,200

4,800

400

5.200

» »

Västerås ......

3,800

400

4200

4,800

400

5.200

» >

Karlstad ......

3.800

400

4.200

4,800

400

5,200

> >

Visby............

3.000

100

3,100

4.000

100

4,100

» Stockholms stads konsistorium

2,000

200

2,200

3,000

200

3,200

Därjämte åtnjuter konsistorienotarien i Linköping på grund av enskild donation förmånen
av fri bostad.

Konsistorieamanuenserna uppbära i denna sin egenskap icke några sportelinkomster.

Kommittén erinrar vidare om den för år 1919 beviljade tillfälliga
löneförbättringen för konsistorienotarier och amanuenser samt meddelar,
hurusom med ledning av vad i det föregående anförts konsistorienotariernas
tjänstinkomster för år 1919, med inberäknande av tillfällig löneförbättring
och sportelinkomster men med utlämnande av ålderstilläggen,
sålunda kunna beräknas till ungefärligen följande belopp:

vid domkapitlet

i

Uppsala

till...............

» »

Växjö

» ...............

............ 5.600

»

2>

Lund

» ..............

............ 5,500

» »

»

Göteborg

» ...............

............. 5.500

» »

»

Härnösand

» ..... .........

............. 5.300

»

» »

»

Linköping

f> ............ ...

............ 5.200

»

Luleå

» ...............

............. 5.200

>

Strängnäs

» ...............

............. 5 000

»

» »

Skara

» ..............

............ 4.800

»

> >

Västerås

» ...............

............. 4.800

» »

Karstad

» ..............

............ 4,800

>

» »

$

Visby

» ..............

............. 3 800

» Stockholms stads konsistorium » ...............

............. 2.900

>

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 193 käft. (Nr 221.)

2

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

Konsistorieamanuensernas avlöningsförmåner uppgå enligt det förut
sagda för år 1919 till följande belopp:

vid domkapitlet i Lund ........................................................................ till 3,300 kronor

> » > Uppsala .................................................................. » 3,000 »

» domkapitlen » Växjö, Göteborg, Härnösand och Luleå ............... > 2,100 »

» » » Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås och Karlstad.
.......................................................................... » 1,900 »

Slutligen åtnjuta konsistorienotarier och konsistorieamanuenser i samma
omfattning som andra statstjänstemän krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Kommittén övergår härefter till frågan om en mer effektiv provisorisk
lönereglering för ifrågavarande befattningshavare och anför i detta avseende
följande:

Det torde ligga i öppen dag, att notarierna och amanuenserna vid de ecklesiastika
konsistorierna äro allt för svagt avlönade med hänsyn såväl till arten och omfattningen
av dem åliggande arbetsuppgifter som till de krav, vilka ställas på dessa
befattningshavares utbildning och kvalifikationer i övrigt. De avlöningar, som finnas
upptagna i den år 1902 antagna lönestaten, synas hava redan med hänsyn till dåvarande
förhållanden varit väl knappt tillmätta. Den till nyssnämnda års riksdag
avlåtna propositionen i ämnet — vilken för övrigt upptog enahanda lönesatser, som
föreslagits i en uti samma fråga till 1895 års riksdag framlagd proposition — ställde
sig sålunda i vissa avseenden för befattningshavarna gynnsammare än den sedermera
av riksdagen beviljade löneregleringen. Erinras må även, att departementschefen vid
löneregleringsfrågans föredragning i statsrådet den 11 januari 1902 framhöll, att de
föreslagna avlöningarna väl dåmera, med den betydande prisstegring å livsförnödenheter,
som under de senare åren ägt rum, ej kunde betraktas såsom fullt tillräckliga.
Men då vederbörande ämbetsverk och myndigheter anbefallts att var för sin förvaltningsgren
inkomma med utredning, huruvida — under förutsättning att de förhållanden,
som framkallat behov av dyrtidstillägg, komme att fortfara någon längre tid framåt —
för tiden efter år 1902 ändringar i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum,
syntes det departementschefen ej vara lämpligt att för det dåvarande bestämma konsistorietjänstemännens
löneförmåner annorlunda än i förhållande till vad andra statens
tjänstemän då åtnjöte.

Ifrågavarande befattningshavare hava sedermera tid efter anuan framställt krav
på förbättring i sina avlöningsförhållanden, och det trängande behovet av en dylik
förbättring har vid skilda tillfällen framhållits jämväl av vederbörande departementschef.
^ Sålunda må erinras om ett uttalande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1913
av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet vid anmälan av de frågor, som tillhörde
regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel för år 1914. Departementschefen
anförde därvid bland annat:

Sedan under de senare åren löneregleringar genomförts för det stora flertalet av
statens verk och inrättningar, löneregleringar, varigenom tjänstemännens ställning
ansenligt förbättrats, framstode den år 1902 antagna, ännu gällande avlöningsstaten
för de ecklesiastika konsistorierna såsom förhållandevis synnerligen knappt tillmätt.
Frågan om utverkande av förbättrade avlöningsförmåner för sistberörda tjänstemän

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

kunde därför sägas vara ganska trängande och skulle säkerligen redan hava upptagits,
därest den ej fått vila i avbidan på lösningen av ett större spörsmål, det om domkapitlens
omorganisation. Så som förhållandena gestaltat sig, torde man dock kunna
säga, att för det dåvarande tyvärr ingen bestämd tidpunkt kunde skönjas, då detta
senare spörsmål kunde antagas vara löst. Vid sådant förhållande torde det icke få
anses med rättvisa och billighet förenligt, att alltjämt undanskjuta frågan om lönereglering
för tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna. Departementschefen
vore också betänkt på att i en närmare framtid för Kungl. Maj:t framlägga förslag
om åtgärder i sådan riktning.

Att frågan om en effektiv lönereglering för tjänstemännen vid de ecklesiastika
konsistorierna sedermera icke upptagits till behandling torde hava sin grund dels i den
av världskriget framkallade ovissheten i penningvärdets framtida läge och dels i det
förhållandet, att det ansetts lämpligt att avvakta resultatet av den år 1914 anbefallda
utredningen av frågan om de kyrkliga konsistoriernas omorganisation. Såsom i det
föregående nämnts, har emellertid för åren 1918 och 1919 en tillfällig löneförbättring
medgivits åt ifrågavarande befattningshavare, varjämte Kungl. Maj:t, såsom likaledes
förut antytts, förklarat sig hava för avsikt att för 1919 års riksdag framlägga proposition
angående provisorisk lönereglering åt dessa tjänstemän.

Beträffande först den provisoriska löneregleringen för konsistorienotarierna torde
av det föregående framgå, att, om man bortser från konsistorienotarierna i Stockholm
och Visby, ifrågavarande befattningshavares tjänsteinkomster i stort sett växla mellan
avlöningen i första och i andra normalgraden för tjänstemän inom centralförvaltningen.
Att detta icke är med rättvisa och billighet förenligt, synes för kommittén uppenbart.
Vid den ingående undersökning av konsistorienotariernas arbetsuppgifter, som kommittén
haft att företaga, har det för kommittén blivit mer och mer tydligt, att dessa tjänstemän
med hänsyn till de uppgifter och det ansvar, som åvila dem, närmast äro att
jämföra med befattningshavare inom tredje normalgraden. Särskilt vill kommittén
framhålla, att'' något bärande skäl svårligen synes kunna anföras för att konsistorienotarierna
beträffande tjänsteställning och avlöning skulle ställas på ett lägre plan än
expeditionssekreterarna hos justitiekanslersämbetet, justitieombudsmannen och militieombudsmannen.

Ehuru kommittén, såsom av det nu sagda framgår, är av den bestämda uppfattningen,
att konsistorienotarierna rättvisligen böra i avlöningshänseende närmast jämställas
med befattningshavare inom tredje normalgraden, inser kommittén likväl, att
det möter svårighet att vid den nu ifrågasatta provisoriska löneregleringen bereda
konsistorienotarierna sådana avlöningsförmåner, som skulle kunna anses befogade,
därest fråga vore om en definitiv lönereglering. Emellertid synas de löneförhöjningar,
som genom den provisoriska löneregleringen skola beviljas, böra bestämmas till avsevärt
högre belopp än de nu utgående tillfälliga löneförbättringarna.

Vid bestämmandet av nyssnämnda belopp torde till en början få tagas för givet,
att notarien vid Stockholms stads konsistorium icke bör i förevarande avseende likställas
med notarierna vid domkapitlen. Det synes nämligen utan vidare vara uppenbart,
att notariebefattningen vid sagda konsistorium måste anses avsevärt mindre betungande
än övriga konsistorienotarietjänster.

Beträffande notarierna vid domkapitlen torde en viss tveksamhet kunna råda,
huruvida löneförhöjningen bör bestämmas till samma belopp för alla dessa tjänstemän
eller huruvida beloppen böra sättas olika för de olika löneklasserna. Kommittén har

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

emellertid ansett sig böra förorda det förstnämnda förfaringssättet. Den nuvarande
klassindelningen torde nämligen ur flera synpunkter vara olämplig och obillig. Erinras
må för övrigt, att löneregleringskommittén i sitt den 20 november 1918 avgivna betänkande
rörande tillfällig lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen,
centrala ämbetsverk, hovrätterna m. m. föreslagit samma löneförhöjning för såväl andra
som tredje normalgradens befattningshavare.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår kommittén, att begynnelseavlöningen
för konsistorienotarie vid domkapitel höjes med 2,300
kronor och för konsistorienotarien vid Stockholms stads konsistorium med
1,800 kronor. Nämnda löneförhöjning å 2,300 kronor borde till 1,600
kronor anses tillhöra lönen och till 700 kronor tjänstgöringspenningarna.
Enligt enahanda beräkningsgrund skulle av löneförhöjningen å 1,800 kronor
1,200 kronor tillföras lönen och 600 kronor tjänstgöringspenningarna.

Beträffande frågan, huruvida åtnjutandet av den för konsistorienotarierna
föreslagna provisoriska löneregleringen skall i likhet med den medgivna
tillfälliga löneförbättringen i viss omfattning göras beroende av
vederbörandes sportelinkomster, anför kommittén:

Enligt kommitténs uppfattning bör emellertid denna anordning icke komma till
tillämpning vid den nu ifrågasatta provisoriska löneregleringen. Dels torde nämligen
dessa sportelinkomster icke böra anses uppgå till så betydande belopp, att berörda anordning
verkligen är av behovet påkallad, och dels synes icke böra bortses från att
samma inkomster till den övervägande delen bestå av arvoden för förvaltning och
redovisning av donationsmedel och således måste anses utgöra ersättning för ett vid
sidan av den egentliga tjänsten utfört arbete, som ofta kräver mycken tid och dessutom
är förenat med ekonomiskt ansvar. Även må erinras om att löneregleringskommittén
i sitt förutnämnda betänkande icke ifrågasatt, att landssekreterares och
landskamrerares sportelinkomster skulle inverka på dessa befattningshavares rätt att
komma i åtnjutande av den för dem föreslagna löneförhöjningen.

Kommittén berör till sist frågan om amanuensernas avlöningsförhållanden.
I detta avseende anför kommittén:

Beträffande härefter den provisoriska löneregleringen för konsistorieamanuenserna
synes en viss skillnad böra göras mellan å ena sidan de amanuensbefattningar, vilka
giva sina innehavare full sysselsättning, och å andra sidan de, vilka endast innehavas
såsom bisyssla.

För vinnande av utredning härutinnan har kommittén från de domkapitel, hos
vilka amanuens finnes anställd, begärt uppgift, dels huru lång daglig arbetstid krävdes
av den hos domkapitlet anställde amanuensen, och dels huruvida samma amanuens jämte
amanuensbefattningen innehade annan avlönad tjänst eller uppdrag, och, i så fall,
vilka dessa vore.

Med ledning av de inkomna uppgifterna har kommittén ansett böra till första
gruppen eller de amanuensbefattningar, vilka giva sina innehavare full sysselsättning,
hänföras amanuenstjänsterna vid domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs,
Växjö, Lund och Luleå. Till andra gruppen eller de amanuensbefattningar, vilka
innehavas såsom bisysslor, skulle åter vara att räkna amanuenstjänsterna vid domkapitlen
i Västerås, Göteborg, Karlstad och Härnösand.

13

Kungl. Maj ds Proposition Nr 221.

Av de till första gruppen hänförda befattningarna intaga, såsom av det föregående
framgår, amanuenstjänsterna i Uppsala och Lund i avlöningshänseende en särställning,
vilken enligt kommitténs uppfattning bör i viss man bibehållas.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åvila konsistorieamanuenserna, samt till
de avlöningar, dessa befattningshavare nu uppbära, har kommittén ansett sig höra
föreslå en förböjning av amanuensarvodeua med: 2,100 kronor för amanuenserna vid
domkapitlen i Uppsala och Lund, 1,800 kronor för amanuenserna vid domkapitlen i
Linköping, Skara, Strängnäs, Växjö och Luleå samt 1,100 kronor för amanuenserna
vid domkapitlen i Västerås, Göteborg, Karlstad och Härnösand.

Slutligen yttrar sig kommittén i fråga om kostnadsberäkning m. m.
och anför:

Av de siffror, som i det föregående anförts, framgår, att kostnaderna^för de av

kommittén föreslagna löneförhöjningarna skulle utgöra:

för löneförhöjning åt 12 konsistorienotarier å 2,300 kronor............... 27.600 kronor

» > »1 konsistorienotarie » 1,800 » ............... 1.800 »

» > »2 konsistorieamanuenser » 2,100 » ............... 4 200 »

, , » 5 » » 1,800 » ............... 9.000 *

» > » 4 » » 1,100 » ............... 4 400 »

Summa 47,000 kronor.

I sin förutnämnda skrivelse den 19 december 1918 uttalade sig kommittén jämväl
för att en förhöjning borde beredas i den för år 1919 redan beviljade löneförbättringen
åt konsistorienotarier och konsistorieamanuenser. Då emellertid, enligt vad
kommittén inhämtat, för nämnda ändamål erforderligt belopp icke beräknats i tilläggs—
staten för år 1919, har kommittén ansett sig icke böra avgiva vidare utlåtande i berörda
avseende.

Tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna hava sä till vida Depanefått
sin ekonomiska ställning av riksdagen beaktad, att dem. tillerkänts ment8Ceen
en tillfällig löneförbättring under åren 1918 och 1919. Möjligheten att
för dem genomföra en definitiv lönereglering har ansetts utesluten på
grund av frågans samband med spörsmålet om konsistoriernas omorganisation.
Detta spörsmål står ännu öppet, och osäkert torde vara, när detsamma
kan nå sin lösning. Att i avvaktan härpå låta konsistoriel änstemännen
bibehållas vid deras nuvarande, med skäl såsom allt för otillräckliga
betecknade avlöningsförmåner, även om därtill kommer en tillfällig löneförbättring
av det slag, som för närvarande utgår, finner jag icke stå i
överensstämmelse med billighetens fordringar, i all synnerhet vid aktgivande
å de löneregleringar och löneförbättringar, som på senaste tid beslutats
för stora kategorier av statens befattningshavare. Jag tillåter mig i övrigt
hänvisa till de skäl, som av domkapitelskommittén anförts för ett kraftigare
bistånd från statens sida. Omständigheterna synas mig följaktligen tala
för att den nuvarande tillfälliga löneförbättringen efterträdas av en provisorisk
lönereglering, som bättre än den förra tillgodoser konsistoriernas tjänstemän.

Vad då först beträffar konsistorienotarierna, har domkapitelskommittén

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

velat hävda den uppfattningen, att konsistorienotariernas arbetsuppgifter närmast
jämställde dem med befattningshavare av den s. k. tredje normalgraden.
Kommittén hav dock icke ansett denna jämförelse böra vara grundläggande
vid bedömande av en provisorisk lönereglering, varom nu är fråga. I avseende
å beloppet av nu ifrågasatt löneförhöjning förordar kommittén, att
detsamma bör, bortsett från Stockholms stads konsistorium, bestämmas lika
för alla tjänstemän oavsett de nuvarande löneklasserna. Detta belopp föreslås
av kommittén för notarie vid domkapitel till 2,300 kronor, därav
1;600 kronor lön och 700 kronor tjänstgöringspenningar, och för notarien
vid Stockholms stads konsistorium till 1,800 kronor, därav 1,200 kronor
lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar. Vidare har kommittén ansett, att
någon begränsning med hänsyn till vederbörandes sportelinkomster, på sätt
skett beträffande den tillfälliga löneförbättringen, icke nu bör ifrågakomma.

_I likhet med kommittén anser jag, att, bortsett från Stockholms stads
konsistorium, i förevarande avseende någon hänsyn icke bör tagas till den
nuvarande klassindelningen, dock med viss modifikation beträffande Visby
domkapitel, vartill jag i det följande återkommer. Vad däremot beträffar
frågan, huruvida åtnjutandet av den nu ifrågasatta provisoriska löneregleringen
skall i likhet med den tillfälliga löneförbättringen i viss omfattning
göras beroende av vederbörandes sportelinkomster, hyser jag en från
kommittén avvikande uppfattning. Frånsett den omständigheten, att en
sådan anordning för närvarande tillämpas i fråga om nu utgående löneförbättring,
vill jag erinra därom, att vid nästan samtliga de löneregleringar
av vare sig definitiv eller provisorisk natur, vilka under senare
tider beslutats för olika kategorier av statstjänstemän, en allmän tendens
gjort sig gällande att antingen indraga förekommande sportelinkomster
eller ock taga behörig hänsyn härtill vid lönebeloppens bestämmande.
För att icke möjligen föregripa en blivande definitiv reglering för konsistorierna
har jag ansett en begränsning i löneförhöjningen med hänsyn
till förekommande sportler nu vara befogad.

Med aktgivande å vad senast anförts vill jag föreslå, att det provisoriska
avlöningstillägget för konsistorienotarierna vid samtliga domkapitel
bestämmes till 2,500 kronor, dock att avlöningstillägget icke må utgå med
högre belopp än att detsamma jämte den inkomst, vederbörande på"grund
av gällande lönereglering åtnjuter av sportler, uppgår till sammanlagt
2,700 kronor eller vad angår Visby domkapitel 2,500 kronor. På sätt av
nedanstående tablå framgår, skulle notarie, som i begynnelseavlöning enligt
stat åtnjuter 4,500 kronor, sålunda med tillämpning av angivna regel
erhålla en begynnelseavlöning av 7,200 kronor. Om ock vissa betänkligheter
kunna resas mot fastställande av en så pass hög begynnelseavlöning,
torde dessa betänkligheter dock böra vika, om man tager i betraktande,

15

Kungl. Maj:t» Proposition Nr 221.

att konsistorienotarierna ej, enligt vad man tänkt sig, skulle bliva delaktiga
av den tillfälliga löneförbättring för år 1919, varom framställning
till riksdagen ställts i utsikt. Utan att därmed vilja uppdraga någon jämförelse
i övrigt vill jag vidare allenast erinra, att sistnämnda belopp motsvarar
nuvarande avlöning till befattningshavare av den s. k. tredje normalgraden
utom Stockholm, minskad med en mot vederbörande pensionsavgift
svarande summa. Genom en anordning av nu angiven art skulle
dessutom enligt min mening — om man aktgiver å de högst växlatide
sportelinkomsterna vid olika domkapitel — ett ändamålsenligare avlöningssystem
vinnas, i sin mån ägnat att utjämna övergången till en blivande
definitiv reglering, än som skulle ernås vid ett bifall till kommitténs
förslag:. Beträffande notarien vid Stockholms stads konsistorium anser
jag avlöningstillägget böra bestämmas till 1,800 kronor. Då det belopp,
som skulle tillkomma de olika konsistorienotarierna i provisoriskt avlöningstillägg,
enligt mitt förslag skulle växla allt efter vederbörandes sportelinkomster,
synes det icke vara lämpligt bestämma, att visst fixt belopp därav
skall betraktas såsom lön och återstoden såsom tjänstgöringspenningar utan
torde i stället böra föreskrivas, att av det provisoriska avlöningstillägget
skola två tredjedelar utgöra lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar.

Ett bifall till mitt nyss angivna förslag beträffande konsistorienotarierna
skulle visa följande siffror:

Begynnelse-

avlöning.

Kr onor.

Sportel-inkomster
(enl. av dom-kapitels-kommittén
lämnade
uppgifter).
Kronor.

Föreslaget

provisoriskt

avlönings-

tillägg.

Kronor.

Summa
sportel-inkomster
och provi-soriskt
avlönings-tillägg.
Kronor.

Summa

föreslagen

begynnelse-

inkomst.

Kronor.

Vid domkapitlet

i Uppsala ...

4,500

1,100

1,600

2,700

7,200

»

» Linköping

3,800

1,400

1,300

2,700

6,500

2>

>

» Skara .....

3,800

400

2,300

2,700

6,500

»

»

» Strängnäs

3,800

1,200

1,500

2,700

6,500

>

» Västerås...

3,800

400

2,300

2,700

6,500

»

» Växjö ......

4,500

1,100

1.600

2,700

7,200

»

»

» Lund.........

4,500

500

2.200

2,700

7,200

>

X>

» Göteborg...

4,500

700

2,000

2,700

7,200

» Karlstad ...

3,800

400

2,300

2,700

6,500

»

»

» Härnösand

4,500

300

2,400

2,700

7,200

»

»

» Luleå ......

4.500

200

2,500

2,700

7,200

>

>

» Visby ......

3,000

100

2,400

2,500

5,500

»

Stockholms

sistorium

stads kon-

2,000

200

1,800

2,000

4,000

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

I fråga om konsistorieamanuenserna har domkapitelskommittén gjort
en skillnad mellan å ena sidan de amanuensbefattningar, vilka giva sina
innehavare full sysselsättning, och å den andra de, vilka endast innehavas
såsom bisyssla. Till första gruppen hänför kommittén amanuenstjänsterna
vid domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Växjö, Lund och
Luleå och till den senare motsvarande tjänster vid domkapitlen i Västerås,
Göteborg, Karlstad och Härnösand.

• Kommittén erinrar vidare, hurusom amanuenserna vid domkapitlen i
Uppsala och Lund intaga i avlöningshänseende en särställning. Till en
var av dessa befattningshavare utgår nämligen ett tilläggsarvode å 1,200
kronor av det extra anslaget till domkapitlens expeditioner, varjämte amanuensen
vid domkapitlet i Lund åtnjuter ett belopp av 300 kronor från
äldre pastoraliefonden.

I avseende å avlöningstilläggen till förevarande amanuenser förordar
kommittén ett belopp av 2,100 kronor till en var av amanuenserna vid
domkapitlen i Uppsala och Lund, 1,800 kronor till en var av amanuenserna
vid domkapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs, Växjö och Luleå samt
1,100 kronor till en var av amanuenserna vid domkapitlen i Västerås,
Göteborg, Karlstad och Härnösand.

De amanuenstjänster, vilkas innehavare redan nu äro i åtnjutande av
särskilda tilläggsarvoden k 1,200 kronor, äro, såsom nämnt, befattningarna
vid domkapitlen i Uppsala och Lund. En motsvarande anordning har även
föreslagits i fråga om amanuenstjänsten vid domkapitlet i Luleå. Vid min
anmälan den 9 januari 1919 av frågan om anslag å extra stat till förstärkande
av det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner erinrade
jag, att sistnämnda domkapitel gjort framställning om avlöningsförbättring
med 1,200 kronor till den vid domkapitlet anställde, med 1,800 kronor
avlönade amanuensen. Denna fråga borde enligt min mening upptagas
till skärskådande i samband med nu förevarande spörsmål om provisorisk
lönereglering, och vill jag därför nu något dröja därvid.

Domkapitlet har som motiv för sitt förslag anfört, att amanuensbefattningen
måste betraktas som huvudsyssla och reellt sett vore av ordinarie
tjänsts natur samt jämförlig med amanuenstjänsterna vid domkapitlen
i Lund och Uppsala. I sitt över förslaget avgivna utlåtande förklarade
sig statskontoret finna framställningen befogad och tillstyrkte bifall till
densamma. Dock erinrade statskontoret, att ifrågavarande amanuens,
därest den föreslagna avlöningsökningen komme till stånd, icke borde
bliva delaktig av tillfällig löneförbättring för år 1920, om dylik förmån
för nämnda år skulle komma att medgivas för vissa andra vid domkapitelsexpeditionerna
anställda amanuenser.

Amanuenserna vid domkapitlen i Uppsala och Lund, vilka för när -

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

varande åtnjuta en var, frånsett förenämnda till amanuensen vid domkapitlet
i Lund utgående anslag från äldre pastoraliefonden, ett sammanlagt
arvode av 3,000 kronor, äro icke delaktiga av den tillfälliga löneförbättringen
för år 1919. Vad den sistnämnde beträffar, skulle vid bifall
till mitt under punkten 45 i bilagan åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition
framlagda förslag om en extra andre notarie vid Lunds
domkapitel det nu utgående tilläggsarvodet å 1,200 kronor icke utgå för
år 1920. Vidkommande däremot amanuensen vid Uppsala domkapitel
ävensom amanuensen vid Luleå domkapitel, vilken sistnämnde jag finner
böra bättre tillgodoses än hittills och vars jämställande med motsvarande
befattningshavare i Uppsala jag finner befogad, kan ifrågasättas, huruvida
dessa med sammanlagda arvoden av 3,000 kronor böra komma i åtnjutande
av provisoriskt avlöningstillägg. Jag anser därför lämpligast, att
berörda tilläggsarvoden k 1,200 kronor nu såsom sådana bortfalla, och att
ifrågavarande amanuenser böra erhålla del av det provisoriska avlöningstillägg,
varom nu är fråga. Jag tillåter mig erinra därom, att det i årets
statsverksproposition äskade extra anslaget å 20,380 kronor till förstärkande
för år 1920 av det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner
beräknats, under förutsättning att omförmälda tilläggsarvoden å sammanlagt
2,400 kronor icke skola till vederbörande utbetalas.

Beträffande sistnämnda tillägg för konsistorieamanuensernas vidkommande
ansluter jag mig till domkapitelskommitténs förslag så till vida, att
jag anser den av kommittén gjorda grupperingen av de olika tjänsterna
vål grundad. I avseende å själva beloppen finner jag kommitténs förslag
väl högt tilltaget, i all synnerhet om man tager i betraktande den av mig
förordade avlöningen till en extra andre notarie vid Lunds domkapitel,
vilken avlöning föreslagits till 3,700 kronor. Jag vill föreslå, att det
provisoriska avlöningstillägget utgår till en var av amanuenserna vid domkapitlen
i Uppsala och Luleå med 1,700 kronor, till en var av amanuenserna
vid domkapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs, Växjö och Lund
med 1,500 kronor samt till en var av amanuenserna vid domkapitlen i
Västerås, Göteborg, Karlstad och Härnösand med 1,000 kronor. Sammanlagda
arvodet skulle vid bifall härtill bliva för amanuens av första gruppen
3,500 kronor, för amanuens av andra gruppen i Linköping, Skara och
Strängnäs 3,100 kronor och i Växjö och Lund 3,300 kronor samt för
amanuens av tredje gruppen i Västerås och Karlstad 2,600 kronor och i
Göteborg och Härnösand 2,800 kronor.

Av de siffror, som i det föregående anförts, framgår, att kostnaderna
för den av mig föreslagna provisoriska löneregleringen skulle utgöra:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 193 höft. (Nr 221).

3

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

för samtliga konsistorienotarier
» två konsistorieamanuenser. .
» fem »

» fyra »

............... 26,200 kronor

............... 3,400 *

............. 7,500

............... 4,000

Summa 41,100 kronor.

För ändamålet torde alltså erfordras ett till 41,000 kronor avjämnat
belopp, vilket anslag bör äga förslagsanslags natur.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att provisorisk lönereglering under år
1920 må enligt följande grunder gälla i fråga om notarier
och amanuenser vid de ecklesiastika konsistorierna,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,
som för tillämpning av dessa grunder må befinnas
erforderliga:

1) Det provisoriska avlöningstillägget utgår med
följande belopp för hela året räknat:

a) till notarie vid domkapitel med 2,500 kronor,
dock att avlöningstillägget icke må utgå med högre belopp
än att detsamma jämte den inkomst, vederbörande
på grund av gällande lönereglering åtnjuter av sportler,
uppgår till beträffande notarien vid Visby domkapitel
sammanlagt högst 2,500 kronor och beträffande notarie
vid annat domkapitel sammanlagt högst 2,700 kronor;

b) till notarien vid Stockholms stads konsistorium
med 1,800 kronor;

c) till amanuens vid domkapitlen i Uppsala och
Luleå med 1,700 kronor, vid domkapitlen i Linköping,
Skara, Strängnäs, Växjö och Lund med 1,500 kronor
samt vid domkapitlen i Västerås, Göteborg, Karlstad och
Härnösand med 1,000 kronor.

2) Av det provisoriska avlöningstillägget till notarie
utgöra två tredjedelar lön och en tredjedel tjänstgörings -

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 221.

penningar. För amanuens utgår avlöningstillägget i
samma ordning som arvodet;

dels ock för bestridande av kostnaderna för omförmälda
provisoriska lönereglering anvisa på extra stat
för år 1920 ett förslagsanslag av 41,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.