Kungl. Majds Proposition Nr 216.

1

Nr 216.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt
förre eldaren och maskinisten vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm G. S. Stenius; given Stockholms
slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att förre eldaren och maskinisten vid högre latinläroverket å Norrmalm
i Stockholm Gustaf Salomon Stenius i Södertälje må från och med
den 1 januari 1919 under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
ett årligt understöd till belopp av 200 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 188 höft. (Nr 216.)

1

2

Kung!. Maj ds Proposition Nr 216.

Undemöd|åt
förre eldaren
och maskinisten
G. S.”
Stenins.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern'' för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

I en till Kung!. Maj:t ställd, av åtskilliga bilagor åtföljd ansökning,
som läroverksöverstyrelsen med utlåtande av den 6 februari 1919 överlämnat
till Kungl. Maj:t, har förre vaktmästaren Gustaf Salomon Stenius
i Södertälje, med förmälan att han från och med december 1884 till och
med juli 1905 tjänstgjort såsom eldare och maskinist vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm för en årlig lön av 800 kronor, anhållit
om pension såsom hjälp under den nuvarande dyrtiden.

Ansökningen var åtföljd dels av åldersbetyg, utvisande att sökanden
är född den 1 juli 1838, dels ett av förre rektorn vid sagda läroverk C.
Lundberg den 7 oktober 1905 utfärdat intyg av innehåll, att Stenius alltifrån
december 1884 till och med utgången av juli 1905 varit anställd
vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm såsom eldare och ma -

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 216.

skinist, att Stenius under sin tjänstgöring städse visat sig nykter och ordentlig,
redbar och pålitlig och på samvetsgrannaste sätt fullgjort alla sina
ålia-°-anden, samt att han fört en hedrande vandel, dels ock av ett av pastoratsådjunkten
i Södertälje, C. Stenbeck utfärdat intyg, utvisande att Stenius
årligen uppbure en av honom själv inköpt livränta å 800 kronor samt
130 kronor i ränta å ett litet kapital, att han vore änkling och icke hade
nåo-ra barn samt hade eget hushåll och avlönade en hushållerska, att det
under nuvarande förhållanden vore mycket knappt för honom samt att han
vore en synnerligen aktningsvärd man.

Läroverksöverstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att överstyrelsen
vant i tillfälle att kontrollera den av Stenius lämnade uppgiften i fråga om
storleken av hans vid läroverket uppburna lön. Därefter yttrar överstyrelsen: Med

hänsyn därtill, att riksdagen uti åtskilliga fall beviljat pension åt vaktmästare
vid allmänt läroverk, samt till de sakförhållanden, som framgå av handlingarna, synes
pension även uti ifrågavarande fall böra beviljas. Beträffande det eventuella beloppet
av pensionen erinrar överstyrelsen därom, att överstyrelsen, i skrivelse den 12 september
1911 angående styrelsens för Sveriges allmänna läroverks vaktmastarföremng ansökning
i frå”a om vissa ändringar i de för vaktmästarna vid de allmänna läroverken
gällande bestämmelser om anställning i tjänst in. m., för vaktmästare av den pensionsklass,
sökanden skulle hava tillhört, föreslagit ett årligt pensionsbelopp av 1,000 kronor,
detta under förutsättning, bland annat, att kostnaden för sådan vaktmastares pensionering
bestritts, förutom genom bidrag av statsmedel, även genom pensionsavgifter av
pensionstagaren själv och av vederbörande läroverk. För nu i tjänst varande vaktmästare
av nämnda klass beräknas, att den av statsmedel utgående delen av den pension,
som skall tillfalla dem efter uppnådda 65 levnadsår och 30 tjaustar, skall beträffande
samtliga tjänstinnehavare utom de yngsta årsklasserna utgöra 500 kronor, till
minst detta belopp, 500 kronor, har även pensionsbeloppet bestämts vid de tillfallen, da
riksdagen förut tillerkänt pension åt vaktmästare vid högre allmänt läroverk, som vant
att hänföra till samma pensionsklass som sökanden. Då nu sökanden endast ager att
tillgodoräkna sig en tjänstetid av 20 år, skulle, med tillämpning av de i överstyrelsens
meranämnda skrivelse föreslagna bestämmelserna och i analogi med föreskrifterna
i la^en angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, sökanden
vara berättigad till avkortad pension i förhållande till det mindre antalet
tjänstår. Under förutsättning att 500 kronor läggas till grund för pensionens beräknande,
skulle sökanden alltså erhålla ett belopp av 2%0 av 500 kronor, d. v. s. 333
kronor 33 öre och med avrundning uppåt 340 kronor.

Redan en pension på 500 kronor synes överstyrelsen synnerligen blygsam och
torde icke tåla vid någon avknappniog, om den skall kunna bereda sökanden någorlunda
dräi,li<ra levnadsvillkor. En konsekvent tillämpning av ovannämnda beräkningsgrund
skulle” emellertid, såsom ovan visats, leda till en pension så ringa, att den, särskilt
med hänsyn till den stegring i levnadskostnaderna, som under de senaste aren
ä<rt rum, icke torde kunna betraktas såsom skälig för eu person, som bär bakom sig
ett så långvarigt och väl vitsordat arbete i ett läroverks tjänst som sökanden Härtill
kommer ock, att sökanden på grund av hög ålder torde vara fullständigt oförmögen

Departe mentschefen.

4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 216.

att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle, varför hans ställning måste säcras
vara i särskild grad behjartansvärd. Slutligen torde den omständigheten, att sökanden
under mer an 13 av efter avgangen från sin befattning varit i avsaknad av vane statspension,
tala for att sökanden nu av allmänna medel tillerkännes ersättning till så
stort belopp, att den sätter honom i stånd att någorlunda bekymmerfritt fä framleva
sina återstående dagar.

Överstyrelsen föreslår därför, att sökanden måtte komma i åtnjutande

u!nPe jS1°n t1!1, bel°PP av 500 kronor årligen och hemställer, under framhållande
av sökandens höga ålder, att proposition i ämnet måtte om möjligt
avlåtas redan till 1919 års riksdag.

Ö

På grund av remiss har statskontoret den 18 februari 1919 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid yttrat följande: ö

Ehuru avlöningen till vaktmästare och övrig betjäning vid de allmänna läroverken
icke utgar av statsmedel,_ har dock pension av statsmedel i åtskilliga fall av riksdagen
beviljats åt dylik befattningshavare, under förutsättning att han under lång tid tjänstgjort
i sådan egenskap och till följd av ålder eller sjuklighet icke längre kunnat vid
befattningen bibehållas samt vant för sin utkomst hänvisad till sin arbetsförtjänst. I
allmänhet bär därvid fordrats en tjänstetid av omkring 30 år, men i ett fall har, såsom
framgår av 1918 ars lagtima riksdags beslut om pension åt vaktmästaren vid realskolan
i Arvika O R Goranson, pension på grund av ömmande omständigheter beviljats,
ehuru tjänstetiden icke ens uppgått till 20 år.

on ° Ef -gtJ.Vad. av handlingarna i nu förevarande ärende framgår har sökanden efter
20 ars tjänstgöring såsom eldare och maskinist vid högre latinläroverket å Norrmalm i
fetockholm och vid uppnådd ålder av 67 år avgått från sin befattning redan år 1905
Vid sadant förhållande och da anledningen därtill, att vid hans avgång icke ifrågasattes
att åt honom bereda någon pension av statsmedel, givetvis är att söka däri, att
han såsom handlingarna utvisa, varit i tillfälle att med egna medel bereda sig underhall
pa ålderdomen, vill det synas statskontoret, som om beredande av pension av
statsmedel i detta fall icke borde förekomma, därvid statskontoret icke vill underlåta
att framhålla, hurusom det föreslagna pensionsbeloppet, utökat med krigstidstilläo-oicke
kan anses sta i skäligt förhållande vare sig till sökandens jämförelsevis korta
tjenstetid eller det benov av understöd, som i detta fall föreligger. Att sökanden nu
gjort framställning om pension av statsmedel synes bero därpå, att hans egna medel
under nu radande dyrtid icke fullt förslå till hans uppehälle och att han vid sin höga
ålder icke längre kan med arbete bidraga därtill. Med hänsyn härtill håller statskontoret
före att ett understöd för en gång i detta fall skulle kunna anses billigtvis böra
beredas sökanden såsom hjälp under nu rådande förhållanden; och skulle statskontoret
vilja föreslå, att ett belopp av 200 kronor anvisas att till sökanden utbetalas från
det under nksstatens åttonde huvudtitel uppförda reservationsanslaget till extra utgifter.
°

Såsom jag omnämnt, har sökanden Stenius tidigare tjänstgjort såsom
eldare och maskinist vid ett allmänt läroverk och således innehaft en befattning,
som kan och brukar likställas med vaktmästarbefattningar vid

O

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 216.

dylika läroverk. Vad läroverksvaktmästarna beträffar, har jag för ej länge
sedan haft tillfälle att inför Kungl. Maj:t erinra om dessa befattningshavares
pensionsförhållanden i samband med avlåtandet till 1919 års riksdag
. av åtskilliga framställningar om anslag under riksstatens tionde huvudtitel.
Jag hade då även att anmäla ett par ansökningar avseende pension
åt läroverksvaktmästare och alltså av ungefär samma art som den nu
ifrågavarande. Jag omnämnde då, att frågan om läroverksvaktmästarnas
allmänna pensionering varit föremål för behandling av vederbörande myndigheter,
. av vilka läroverksöverstyrelsen avgivit förslag om inrättandet av
en särskild, för ifrågavarande befattningshavare avsedd pensionsanstalt, men
att nämnda fråga nära sammanhängde med spörsmålet om en centralisering
av de av staten understödda pensionsanstalterna, varom på riksdagens
år 1912 framställda begäran en allsidig utredning igångsatts. Till de sakkunniga,
som haft till uppdrag att åstadkomma denna utredning, har frågan
om läroverksvaktmästarnas pensionering remitterats. De sakkunniga
hava i sitt den 3 november 1917 avgivna betänkande behandlat även frågan
om nämnda vaktmästares pensionering. Ärendet är emellertid ännu
icke i det skick, att förslag i ämnet kan föreläggas riksdagen.

Den nu föreliggande ansökningen skiljer sig från de flesta andra dylika,
vilka kommit under riksdagens prövning, därutinnan, att sökanden
sedan åtskilliga år haft avsked från sin forna anställning vid högre latinläroverket
å Norrmalm och under denna tid ej uppburit någon pension
eller offentligt understöd. Att ansökning om pension ej tidigare gjorts av
sökanden torde, såsom statskontoret påpekar, hava berott därpå,°att han
ej varit alldeles medellös utan kunnat hittills själv sörja för sitt uppehälle.
Av handlingarna i ärendet framgår emellertid, att Stenius med tilltagande
ålder och på grund av den under senare år allt svårare dyrtiden kommit
i mer behövande omständigheter.

Det mångåriga och plikttrogna arbete, som Stenius utfört, synes mig
tala för att något understöd av statsmedel nu beredes honom, synnerligast
som han vid sin höga ålder uppenbarligen ej är i stånd att genom egen
arbetsförtjänst öka sina inkomster. Ej heller synes mig den omständigheten,
att Stenius ej kan sägas vara alldeles medellös, böra utgöra ett hinder
för att staten nu såsom i så många andra fall genom beviljande av
understöd visar sig uppskatta ett i det allmännas tjänst utfört arbete, även
om viss hänsyn torde böra tagas till nyssnämnda omständighet, då det
gäller att bestämma storleken av dylikt understöd. Jag anser mig därför
böra förorda den gjorda framställningen, ehuru jag av skäl, som jag nyss
antytt, ej funnit mig kunna tillstyrka understöd till så högt belopp, som
av läroverksöverstyrelsen föreslagits. Å andra sidan anser jag ej heller den

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 216.

av statskontoret förordade utvägen böra tillgripas. Såsom torde framgå av
vad jag förut yttrat, finner jag det billigt, att Stenius erhåller ett årligt
understöd och ej enligt statskontorets förslag allenast ett belopp för en gång.
Det belopp av 200 kronor, som statskontoret tänkt sig böra för en gång tillerkännas
Stenius, synes mig emellertid vara lämpligt avvägt såsom årligt
understöd, och jag tillstyrker alltså framställning till riksdagen om beviljande
av nämnda belopp. Med hänsyn ej minst till sökandens höga ålder
anser jag mig böra tillstyrka, att understödet må utgå från och med år
1919.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag alltså, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att förre eldaren och maskinisten vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm Gustaf Salomon Stenius
i Södertälje må från och med den 1 januari 1919
under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
ett årligt understöd till belopp av 200 kronor.

Yad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt
behagade Hans Maj:t Konungen, på hemställan
av statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

Stockholm 1919, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

180771