Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

’i‘-V-V V, v.-v:. Nr 199.

\ ''■ iC ’ : ■ • - ■■■ '' ■ •• ''••• :*

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överflyttande
av medel från jämtländska renbetesfjällens skogsfond
till Västerbottens och Norrbottens lappfonder; given
Stockholms slott den 7 mars 1919.

.’ ''T .: : ■,; ■ ’ ; ;; 1‘id r:: -ir■:■ ■■?.. ) ->h r H

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ■
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att ett belopp av 650,000 kronor må, räknat från den 1 januari
1919, uttagas från jämtländska renbetesfjällens skogsfond samt därav
från samma tid läggas till Västerbottens lappfond 260,000 kronor och
till Norrbottens lappfond 390,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF,

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 171 höft. (Nr 199.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199,

Stnbetes dclegtrade.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson ,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde efter gemensam
beredning med cheferna för utrikes- och civildepartementen:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 december 1918 hava de delegerade
för avgivande av förslag till bestämmelser rörande flyttlapparnas
rätt till renbete m. m. gjort framställning om uttagande från jämtländska
renbetesfjällens skogsfond av 650,000 kronor för att läggas till Västerbottens
och Norrbottens läns lappfonder.

Omförmälda skrivelse är i huvudsak av följande lydelse:

»Genom nådigt brev den 13 juni 1913 hava undertecknade förordnats att
efter förhandling med utsedda norska delegerade avgiva förslag till bestämmelser
rörande flyttlapparnas rätt till renbete m. m. Nämnda förhandlingar stå nu inför
sin avslutning. Skulle de leda till en överenskommelse enligt de grunder, som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

under deras gång ifrågasatts, torde vidtagande av åtskilliga åtgärder för den nya
ordningens genomförande bliva av nöden. Kostnaderna för dessa åtgärder, av vilka
en del synas bliva av mera bestående natur, komma att ställa sig ganska avsevärda.

Såvitt angår lapparna i Jämtlands län torde nödiga medel för ändamålet vara
att tillgå i den fond, som under benämningen jämtländska renbetesfjällens skogsfond
bildats för renskötselns understödjande därstädes. Även efter bestridande av de
utgifter, som härvidlag kunna ifrågakomma, torde denna fond i förening med en
annan för liknande ändamål inrättad, benämnd jämtländska lappväsendets fond, vara
mer än tillräcklig för tillgodoseende av den jämtländska renskötselns skäliga behov
av understöd.

För befrämjande av renskötseln inom Västerbottens och Norrbottens län hava
likaledes upprättats särskilda fonder, Västerbottens lappfond och Norrbottens lappfond,
med vilkas ändamål torde väl överensstämma, att de tagas i bruk för åvägabringande
av åtgärder, som äga sammanhang med en eventuell uppgörelse med
Norge. Med hänsyn till de kostnader, dessa åtgärder kunna väntas medföra, torde
dock sistnämnda två fonder näppeligen förslå, om de fortfarande skola kunna på
verksamt sätt tjäna de ändamål, för vilka de upprättats.

I betraktande härav hava undertecknade delegerade ansett sig böra ifrågasätta,
att en del av det kapital, som ingår i jämtländska renbetesfjällens skogsfond,
må avskiljas från fonden för att användas till fromma för renskötseln i Västerbottens
och Norrbottens län.

Till närmare belysning av frågan må framhållas följande.

Syftet med jämtländska renbetesfjällens skogsfond var från början att utvidga
jämtlandslapparnas renbetesområden. I anledning av proposition den 13 maj 1887
medgav riksdagen samma år, att den behållna avkastningen av viss av domänstyrelsen
föreslagen skogsavverkning på de jämtländska renbetesfjällen finge användas
till nämnda ändamål. Genom nådigt beslut den 13 juli 1887 anbefalldes sedermera
domänstyrelsen att utan sammanblandning med övriga skogsförsäljningsmedel till
statskontoret inleverera behållna försäljningsmedlen för försålda skogseffekter från
renbetesfjällen, varjämte statskontoret ålades, att sedan statsverket blivit gottgjort
för meddelade förskott för inköp av mark, förvalta överskottet såsom en särskild
fond under benämning jämtländska renbetesfjällens skogsfond, om vars användande
för de av riksdagen medgivna ändamål Kungl. Maj:t framdeles ville förordna.

Av skogsavverkningen från renbetesfjällen och därtill lagda fastigheter hava
guldits, förutom högst avsevärda belopp för inköp av fastigheter, jämväl, efter
Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fäll, åtskilliga andra utgifter, som tarvats
för fastigheternas förvaltning eller stått i samband därmed. Det oaktat hava fondens
tillgångar varit i stigande. — — —.

I en gemensam skrivelse den 12 februari 1914 hemställde Kungl. Maj:ts befällningshavande
i Västerbottens och Norrbottens län om utbrytande från jämtländska
renbetesfjällens skogsfond av vissa belopp till förmån för renskötseln i Västerbottens
och Norrbottens län samt bildande av s. k. lappfonder för dessa län. — — —.

Efter närmare redogörelse för frågan om nomadernas ställning i Västerbottens
och Norrbottens län särskilt med avseende å förhållandet till den alltmer tilltagande
bosättningen hemställde Kungl. Maj:ts befallningshavande, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen att medgiva, att ur jämtländska renbetesfjällens skogsfond ett
belopp av 500,000 kronor finge uttagas för att efter närmare angivna grunder an -

Kmigl. ■ Maj''M ''proposition ■Nr 199.

vändas till bildande av två fonder, den ena å 300,000 kronor, benämnd Västerbottens
lappfond, och den andra å 200,000 kronor, benämnd Norrbottens lappfond.

Denna framställning framfördes, sedermera i proposition till riksdagen 1), varvid
tillika framlades förslag om sådan ytterligare utökning av de ifrågasatta fonderna,
att till desamma skulle läggas återstoden av ett anslag, som på sin tid beviljats
för beredande av understöd åt lapparna i Jukkasjärvi socken, varigenom fonderna
skulle komma att uppgå, Västerbottens lappfond till 440,000 kronor och Norrbottens
lappfond till 293,647 kronor 42 öre. Fondernas bildande skulle anses hava ägt rum
den 1 januari 1914, och skulle de av statskontoret förvaltas och jämlikt föreskrif•
terna i kungl. brevet den 31 augusti 1877 förräntas i enlighet med vad som gäller
för statskontorets fondförvaltning i allmänhet samt efter Kungl. Maj:ts föreskrifter
eller prövning i särskilda fall användas, Västerbottens lappfond till främjande av
renskötseln i Västerbottens län och Norrbottens lappfond till förmån för enahanda
näring i Norrbottens län, med rätt för Kungl. Maj:t att, därest det framdeles skulle
visa sig behövligt eller lämpligt, överflytta en del av den ena fondens kapitalbelopp
till den andra.

Denna framställning blev av riksdagen bifallen.

Under de gångna åren har en avsevärd del av fondernas inkomster tagits i
anspråk. Genom behållen avkastning Och särskilt tillförda medel hava de emellertid
något ökats, såsom framgår av följande tabell:

Pondens namn ! År	Inkomster	Utgifter	Behållning vid årets , slut
i Västerbottens lappfond .1914	1 12,893 9 7	! 12,000 —	440,393	97;
1 1915	18,119 98	9,050 —	449,463	95
\| 1916	31,883 78	8,888 168	472,459	10
1917	19,784 44	. 12,185 41	480,058	13
j Norrbottens lappfond ...j 1914	8,321 j 8 2		301,969	2 4!
1 1915	12,507 j 7 4	1.	314,476	9S
I 1916	36,402 63	9,191 02	341,688	59
1 1917	14,481 98	8,750 !—	347,420	5 71

Jämtländska renbetesfjällens skogsfond, som vid 1913 års slut uppgick till
1,093,200 kronor 14 öre, har efter utbrytningen av medel till Västerbottens och
Norrbottens lappfonder haft följande ställning:

År	Inkomster	Utgifter	Behållning vid årets slut
1914	I 40,709 >32	88,147	60	545,761	1 86
1915	254,473 jei	85,191	67	715,043	80
1916	303,999 *99	82,768	56	936,275	28
1917	491,407 69	63,556	42	1,364,126	50

*) Nr 62 vid 1914 års senare riksdag.

Kuntfl. Majds proposition Kr 199. 5

Under år 1918 torde fondens inkomster kunna beräknas till omkring 135,000
kronor och utgifterna till omkring 62,000 kronor.

Jämtländska lappväsendets fond uppgick vid utgången av år 1917 till 234,524
kronor 52 öre.

Såsom ovan antytts torde i händelse av en överenskommelse med Norge i
renbetesfrågan avsevärda belopp komma att erfordras till åtgärder för underlättande
av den nya ordning, som därav skulle bliva en följd. De åtgärder, som härvid
närmast skulle komma i fråga, äro uppförande av ett stort antal gärden till förhindrande
av skadegörelse genom renar och underlättande av dessas bevakning.
Härförutom komma att tarvas medel för byggande av broar till flyttningarnas underlättande,
uppröjande av flyttningsvägar och genomförande av viss omorganisation
lappbyarna emellan m. m. Dessa utgifter torde bliva av den omfattning, att om
Västerbottens lappfond och Norrbottens lappfond skulle tagas i anspråk för desamma,
föga skulle bliva övrigt för tillfredsställande av de högst nödvändiga behov, varom
erinrades vid fondernas tillkomst. Skola de räcka härtill samt dessutom till utförande
av de åtgärder, som genom den nya ordningen skulle påkallas, måste de
högst avsevärt förstärkas.

Det belopp av omkring 1,400,000 kronor, vartill jämtländska renbetesfjällens
skogsfond uppgår, torde åter ej i sin helhet vara behövligt för de ändamål, vartill
densamma kan komma att tagas i anspråk, så mycket hellre som fonden även framdeles
har att påräkna betydande inkomster utöver utgifterna. Någon del av denna
fond torde därför kunna användas till förstärkande av Västerbottens och Norrbottens
lappfonder. Undertecknade delegerade hava ansett ett belopp av 650,000 kronor
skäligen kunna i detta avseende ifrågakomma. Ett dylikt tillskott torde ingalunda
överstiga vad som kan komma att erfordras för utgifter sammanhängande med den
eventuella uppgörelsen med Norge, och beloppet skulle enligt undertecknades mening
utan avsevärd olägenhet för renskötseln i Jämtlands län kunna avskiljas från jämtländska
renbetesfjällens skogsfond. Enär de åtgärder, som påkallas för Norrbottenslapparna,
torde komma att bliva av något större omfattning än de, som erfordras
för Västerbottenslapparna, synes av nämnda summa tre femtedelar böra tillföras
Norrbottens lappfond och två femtedelar Västerbottens lappfond. Härvid förutsättes,
att Kungl. Maj:t likasom hittills skall äga rätt att, därest det skulle visa sig
behövligt eller lämpligt, överflytta en del av den ena fondens kapitalbelopp till
den andra.

På grund av vad sålunda anförts få undertecknade delegerade hemställa, att
ur jämtländska renbetesfjällens skogsfond ett belopp av 650,000 kronor måtte,
räknat från den 1 januari 1919, uttagas, och att därav må, likaledes från den 1
januari 1919, tilläggas Västerbottens lappfond 260,000 kronor och Norrbottens lappfond
390,000 kronor.»

Över denna framställning hava utlåtanden avgivits av länsstyrelserna
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län efter hörande av vederbörande
lappfogdar samt av statskontoret.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför bland annat:

»Sedan några år tillbaka har fonden i fråga funnit jämförelsevis ringa användning
för sitt egentliga ändamål, inköp av mark för utvidgning av renbeteslandon.

Uflåtanden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

Detta beror — — — därpå, att man velat tillse, att köpeskillingarna för de till
inköp ifrågasatta fastigheterna icke måtte uppdrivas över dessas skäliga värde, en
strävan som från domänstyrelsens sida till och med drivits så långt, att inköp, som
av länsstyrelsen ansetts jämförelsevis förmånliga och därför hos Eders Kungl. Maj:t
föreslagits, blivit av domänstyrelsen avstyrkta och i enlighet med detta avstyrkande
icke heller av Eders Kungl. Magt bifallits. Åtskilliga av dessa fastigheter hava sedermera
för vida högre köpeskillingar blivit försålda till privatpersoner och torde numera
icke stå att förvärva för kronans räkning utan väsentligt förhöjd kostnad.
Otvivelaktigt skulle det både för kronan och även ur allmän nationalekonomisk
synpunkt varit vida förmånligare, om ett mindre restriktivt tillvägagångssätt härvid
blivit följt.

Under tiden efter världskrigets utbrott har i nämnda hänseende ytterligare
tillkommit, att prisen å skogsegendomar blivit så över hövan uppdrivna, att någon
utsikt att för skäligt pris kunna förvärva sådana för det allmännas räkning icke
förefunnits. Något sådant inköp för utvidgning av renbeteslanden har därför icke
heller under sagda tid kunnat av länsstyrelsen föreslås. Sannolikt är, att detta förhållande
icke heller under den närmaste framtiden kommer att i avsevärd mån
förändras.

Nu angivna förhållanden i förening med de under de gångna krisåren gynnsamma
trävarukonjunkturerna hava gjort, att fondens kapitalbehållning, såsom även

i den förevarande framställningen uppvisas, betydligt förökats. — ---. Det är ock

att antaga att, om såsom sannolikt synes förhållandena på trävarumarknaden fortfarande
under någon tid förbliva gynnsamma, fonden kan komma att rätt väsentligt
ytterligare stiga.

Uppenbart är emellertid, att det ändamål, varför fonden bildats, kan komma
att, såsom ock i lappfogdens yttrande framhålles, kräva dess anlitande i vida större
utsträckning än tidigare ägt rum. Ett tillgodoseende av renbetet i större omfattning
än hittills ägt rum kräves icke blott för lapparnas bruk utan påkallas även
därav, att detta visat sig vara det bästa sättet att främja ett fullt tillgodogörande
av de naturliga tillgångarna i dessa avlägsna, högt belägna trakter. Såsom av länsstyrelsen
tidigare framhållits, saknar det icke heller sin betydelse, att kronan i
dessa trakter sättes i tillfälle att såsom skogsägare ordna skötseln av skogarna i
så stor utsträckning som möjligt efter betryggande principer. Att den inkomst,
som direkt dragés av dessa skogar, icke heller är att förakta, framgår ock nogsamt
av de anförda siffrorna för fondens tillväxt.

Även om framdeles priset å skogbärande egendom inom ifrågavarande områden
kan antagas komma att något nedgå, så att det kan bliva för kronan
förmånligare än nu att söka förvärva sådana, är det dock enligt länsstyrelsens

mening tydligt, att för inköp av fastigheter till renbeteslandens utvidgning -----

erfordras ett vida större belopp, än fonden för närvarande utgör. Härtill kommer,
att länsstyrelsen avser, att ur fonden må kunna beredas medel till ordnande på
ett mera tillfredsställande sätt av bostads- och förvärvsförhållandena för de lappar,
som av en eller annan anledning måste upphöra med renskötseln och vilka nu av
brist på förvärvsmöjligheter i stor omfattning falla den statliga lappfattigvården
till last. I sådant syfte hava förarbeten vidtagits för ordnande av byggnadsoch
odlingsförhållandena vid lappnybygget Jensmessholmen i Offerdals socken; för
detta ändamål torde, såsom lappfogden antyder, åtgå minst 100,000 kronor. Och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

även annorstädes torde bliva nödigt att i liknande syfte vidtaga anordningar, som
måste medföra rätt betydande kostnader; även härför hava förberedande undersökningar
blivit igångsatta.

Då länsstyrelsen saknar kännedom om beskaffenheten av de överenskommelser,
som må hava träffats rörande de jämtländska lapparnas renbetesförhållanden i gränsområdena
till Norge, är länsstyrelsen icke i tillfälle att kunna bedöma, huruvida
härav påkallas anordningar, som medföra utgifter, vilka böra bestridas med den
ifrågavarande fonden. Skulle däri ingå sådana förbindelser i avseende å renbetet,
som medföra nödvändighet att uppföra stängsel i gränslinjerna eller att i avsevärdare
mån förflytta de tillåtna betesområdena längre bort från gränsen, är det
uppenbart, att fondens belastning skulle stiga högre, än att den ens utan minskning
skulle förmå att ensam bära densamma. Då delegerade framhålla, att fonden utan
avsevärd olägenhet skulle kunna minskas med det av dem föreslagna beloppet, torde
det emellertid få förutsättas, att ur denna synpunkt några avsevärdare krav icke
tänkas komma att ställas på densamma.

Av det ovan anförda framgår, att länssstyrelsen anser fonden böra bibehållas
vid en rätt avsevärd storlek för att kunna rätt gagna de syften, som med densamma
avsetts och som fortfarande förtjäna att på ett tillfredsställande sätt tillgodoses.
Emellertid lärer det icke kunna komma i fråga att, vad angår det huvudsakligaste
av dessa syften eller inköp av mark till utvidgning av renbeteslanden — i den mån
sådana anses förmånligen kunna och böra äga rum — forcera desamma under den
närmaste tiden, utan synes man för dem dels böra avvakta mera gynnande förhållanden
dels i allt fall fördela dem på längre tider. Och även övriga bär ovan
angivna ändamål torde ej heller komma i fråga att böra tillgodoses annat än så
småningom i mån av behov och yppade möjligheter. Vid sådant förhållande och
då det torde med visshet kunna antagas, att fondens tillväxt under de närmaste
åren bör komma att ske tämligen raskt, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
icke velat motsätta sig, att för det av delegerade uppgivna, med fondens syfte
nära förbundna ändamålet ur densamma nu uttages ett avsevärt belopp. Om
storleken av detta belopp kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, som saknar
närmare kännedom om de kostnader, som skola därmed bestridas, icke avgiva
något annat yttrande än att det icke bör bliva större, än för tillgodoseende av
det därmed avsedda ändamålet oundgängligen kräves; och skulle Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande i sådant avseende helst se, om det kunde begränsas till den av
lappfogden angivna summan 500,000 kronor. Dock lärer i avssende å summans
bestämmande inom det av delegerade begärda beloppet, vars överskridande Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande under inga förhållanden kan anse tillrådligt, hänsyn
böra tagas till, att det avsedda syftet verkligen ernås, så att något ytterligare anlitande
av fonden härför icke behöver ifrågakomma, utan den kan med säkerhet
påräknas för framtiden få användas för sin egentliga uppgift.»

Länsstyrelsen i Västerbottens län bär icke haft något att erinra
mot framställningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län bär anfört, att de åtgärder, som
betingades av en blivande överenskommelse med Norge i renbetesfrågan,
icke borde föranleda minskning av Norrbottens nuvarande lappfond,

Departementschefen.

8 Kungl. Mai)fa proposition Nr 199.

vilken behövde användas för de med densamma avsedda ändamålen.
Erforderliga medel för ifrågavarande åtgärder borde således anskaffas
på annat sätt. Vad renbetesdelegerade härutinnan föreslagit syntes
särdeles välbetänkt. I saknad av kännedom om vilka kostnader de ifrågasatta
åtgärderna kunde komma att draga, kunde länsstyrelsen emellertid
icke yttra sig om tillräckligheten av de föreslagna beloppen.

Statskontoret har med hänsyn till vad länsstyrelsen i Jämtlands
län anfört funnit sig icke böra göra någon erinran mot framställningen.

Till en början vill jag erinra, att spörsmålet om en överenskommelse
mellan Sverige och Norge i renbetes frågan numera hunnit
därhän, att den 5 februari 1919 en konvention i ämnet undertecknats av
befullmäktigade ombud för svenska och norska regeringarna. Denna
konvention torde dock, innan den kan bliva föremål för ratifikation, böra
underställas de båda ländernas representationer till godkännande; och
lärer densamma under den närmaste framtiden komma att föreläggas
riksdagen. 1 händelse av konventionens genomförande torde det,
såsom renbetesdelegerade framhållit, bliva av nöden att från svensk
sida vidtaga åtskilliga anordningar, vilka torde draga ganska betydliga
kostnader. Det har nu ifrågasatts, att dessa kostnader skulle
bestridas av de olika länens för lappväsendet avsedda fonder, men
att, då fonderna i Västerbottens och Norrbottens län icke äro tillräckligt
stora för att kunna, jämte övriga utgifter, vidkännas även
nu ifrågavarande kostnader, dessa fonder skulle erhålla förstärkning från
jämtländska renbetesfjällens skogsfond. Sistnämnda fond, som vid 1913
ars slut uppgick till ett belopp av 1,093,200 kronor 14 öre, hade vid
1917 års slut uppnått en storlek av 1,364,126 kronor 50 öre, oaktat år
1914 utbrutits ur fonden ett belopp av 500,000 kronor för att tilläggas
Västerbottens och Norrbottens läns lappfonder. Enligt vad länsstyrelsen
i Jämtlands län anfört kan det även antagas, att fonden, om förhållandena
å trä varumarknaden fortfarande under någon tid förbliva gynnsamma,
kan komma att rätt väsentligt ytterligare stiga. Vid sådant
förhållande torde en utbrytning av ytterligare 650,000 kronor ur denna
fond vara ett lämpligt sätt för beredande av den behövliga ökade tillgången
å de bägge andra länens lappfonder.

På grund härav och på de skäl i övrigt, som anförts av såväl
renbetesdelegerade som övriga i ärendet hörda myndigheter, anser jag
mig kunna biträda delegerades framställning, under förutsättning att
avtalet med Norge i renbetesfrågan blir i vederbörlig ordning godkänt
och alltså kommer att träda i tillämpning. Det uttagna beloppet

Kungl. Majds proposition Nr 199.

torde böra mellan de bägge lappfonderna fördelas på sätt delegerade
föreslagit. Åven i fråga om dessa belopp bör givetvis gälla den av
1914 års senare riksdag Kungl. Maj:t tillagda befogenhet att i mån av
behov överflytta en del av den ena fondens kapitalbelopp till den andra
fonden.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att ett belopp av 650,000 kronor må, räknat från den 1 januari
1919 uttagas från jämtländska renbetesfjäll ens skogsfond samt därav
från samma tid läggas till Västerbottens lappfond 260,000 kronor och
till Norrbottens lappfond 390,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Malström.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 171 käft. (Nr 199.)