Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

1

Nr 182.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av försäkring sinspektionen m. mi; given Stockholms
slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna ej mindre de av departementschefen i statsrådsprotokollet
framlagda förslagen till avlönings- och omkostnadsstat samt
övergångsstat för försäkringsinspektionen, att tillämpas från och med
år 1920, än även de av departementschefen förordade villkoren och bestämmelserna
för åtnjutande av de i den föreslagna avlöningsstaten upptagna
avlöningsförmånerna;
dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1920 tillträder ordinarie
befattning vid försäkringsinspektionen, skall vara pliktig att
underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser;

att den nuvarande registratorn hos försäkringsinspektionen skall
såsom övertalig med samma tjänstgöringsskyldighet som hittills uppföras
å övergångsstaten;

att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar vid försäkringsinspektionen
— utom nämnde övertalige tjänsteman — vilka icke
före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag anmäla, att de vilja övergå till
den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande
stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola, liksom den nuvarande registratorn hos försäkringsinspektionen,
varda bibehållna vid dem enligt hittills gällande ordinarie
stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat
föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som hittills tillkommit dem; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 156 häjt. (Kr 182.) 8ifi in 1

2

Kungl. 3faj:ts Proposition Nr 183.

att, så länge den nuvarande registratorn hos försäkringsinspektionen
kvarstår vid sin nu innehavande befattning i ämbetsverket, den å den
nya avlöningsstaten uppförda kvinnliga biträdesbefattningen av tredje
lönegraden ej må tillsättas; skolande under tiden den för denna biträdesbefattning
i staten uppförda avlöning besparas;

dels medgiva, att kostnaderna för försäkringsinspektionens verksamhet
enligt fastställd stat må utgå av de bidrag, som enligt lagen om
försäkringsrörelse den 25 maj 1917 och lagen den 24 juli 1903 om utländsk
försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket
skola av försäkringsanstalterna årligen erläggas till bestridande av kostnaden
för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet;

dels besluta, att de pensioner, som med tillämpning av lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension komma att beviljas tjänstinnehavare
vid försäkringsinspektionen, skola utgå av försäkringsanstalternas
förenämnda bidragsmedel;

dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från och med år
1920 höja det å riksstaten uppförda ordinarie reservationsanslaget till
upprätthållande av försäkringsinspektionens verksamhet, att direkt utgå
av bidrag till försäkringsinspektionen, från 59,300 kronor med 25,900
kronor till 85,200 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Kungl. May.ts Proposition Nr 182.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

ScHOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I skrivelse den 1 oktober 1917 framlade försäkringsinspektionen
förslag till omorganisation av inspektionen och ny stat för densamma.
Berörda skrivelse remitterades därefter till löneregleringskommittén för
yttrande.

Efter det sedermera försäkringsföreningen — numera svenska försäkringsföreningen
— lämnats tillfälle att avgiva yttrande över försäkringsinspektionens
ifrågavarande fersing samt den 28 juni 1918 avgivit
sådant yttrande, överlämnades detsamma till löneregleringskommitten
för att tagas i övervägande vid avgivandet av det över försäkringsinspektionens
förslag infordrade utlåtandet.

Da kommitténs utlåtande i ärendet vid tiden för avlåtande av statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag ej inkommit, föreslog

4

Historik.

Förordnande
av en försäkringninspektör

år 1886.

Inrättande av
försäkringsinspaktionen

år 1903.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

Kungl. Maj:t på min hemställan under punkten 109 i sjätte huvudtiteln
av berörda proposition riksdagen att i avvaktan på den proposition, som
kunde komma att i ämnet avlåtas, från och med år 1920 beräkna en
förhöjning av det ordinarie reservationsanslaget till upprätthållande av
försäkringsinspektionens verksamhet, att direkt utgå av bidrag till försäkringsinspektionen,
från dess nuvarande belopp, 59,300 kronor, med
27,100 kronor till 86,400 kronor.

Sedan numera löneregleringskommittén den 8 februari 1919 avgivit
det infordrade utlåtandet i ärendet, anhåller jag att få underställa
detsamma Kungl. Maj:ts prövning.

Till en början torde böra lämnas en kortfattad redogörelse för av
statsmakterna hittills vidtagna åtgärder för utövande av tillsyn över
försäkringsväsendet i riket.

För anordnande inom civildepartementet av kontroll å försäkringsanstalterna
anvisades, på framställning av Kungl. Magt, vid 1886 års
riksdag på extra stat för år 1887 ett belopp av 4,500''kronor.

I sammanhang med utfärdande den 22 oktober 1886 av kungörelser
dels angående anordnande av tillsyn å inländska försäkringsanstalter och
dels angående villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i
riket driva försäkringsrörelse förordnade Kungl. Magt för tiden från och
med 1887 års ingång en person att såsom chefens för civildepartementet
biträde i - egenskap av inspektör över försäkringsanstalterna i riket tills
vidare inom civildepartementet handlägga ärenden rörande försäkringsväsendet.

Försäkringsinspektören jämte en till hans biträde anställd amanuens
avlönades av ovanberörda anslag sålunda, att 3,000 kronor utgingo till
försäkringsinspektören och 1,500 kronor till amanuensen.

För fortsatt uppehållande av ifrågavarande kontroll beviljade riksdagen
anslag till enahanda belopp jämväl för vart och ett av åren
1888—1903.

Sedan 1903 års riksdag i huvudsak antagit Kungl. Maj:ts i ämnet
framlagda förslag, utfärdade Kungl. Maj:t den 24 juli 1903 dels lag om
försäkringsrörelse, dels ock lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att
driva försäkringsrörelse här i riket.

5

Kung1. Maj ds Proposition Nr 182.

Enligt 131 § i lagen om försäkringsrörelse, vilken lag avsåg allenast
inländska försäkringsanstalter, skulle tillsyn över försäkringsbolag
utövas av en för hela riket gemensam försäkringsinspektion, om vars
organisation och verksamhet närmare bestämmelser skulle meddelas av
Konungen.

I 4 § i lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket fanns intagen den bestämmelsen, att utländsk
försäkringsanstalt skulle, innan densamma finge börja drivandet av försäkringsrörelse
här i riket, förvärva särskilt tillstånd därtill av försäkringsinspektionen.

Till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet skulle enligt 133 § i lagen om försäkringsrörelse
och 16 § i lagen beträffande utländsk försäkringsanstalt av
försäkringsanstalt årligen erläggas bidrag enligt bestämmelser, som av
Konungen meddelades, dock under iakttagande att detta bidrag icke i
något fall finge överstiga en femtedels procent av anstaltens hela premieinkomst
för näst föregående kalenderår av föi’säkringar, som tillhörde
anstaltens rörelse här i riket.

Sedan vidare Kungl. Maj:t till 1903 års riksdag framlagt förslag till
organisation av försäkringsinspektionen m. m., anförde riksdagen i skrivelse
den 20 maj 1903, nr 135, att riksdagen ej funnit anledning till någon
anmärkning mot den av Kungl. Maj:t föreslagna organisationen av den
blivande försäkringsinspektionen, mot de ifrågasatta avlöningarna för
dess tjänstemän och betjänte eller mot den gjorda beräkningen av övriga
kostnader för ämbetsverket utan anslöte sig i nämnda hänseenden i
huvudsak till vad föredragande departementschefen anfört på grund av
en utav professorn, nuvarande presidenten A. Lindstedt gjord utredning.

Därjämte medgav riksdagen bland annat, att de bidrag, som enligt
de av riksdagen beslutade lagar om försäkringsrörelse och om utländsk
försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket skulle av
försäkringsanstalter na årligen erläggas till bestridande av kostnaden för
försäkringsinspektionens organisation och verksamhet, finge från och
med år 1904 tills vidare av Kungl. Maj:t användas till bestridande av
avlöningar till försäkringsinspektionens tjänstemän och betjänte samt
expenser vid densamma.

Slutligen anvisade riksdagen till biträde inom civildepartementet
vid beredning av ärenden rörande försäkringsväsendet på extra stat för
år 1904 till Kung]. Maj:ts förfogande ett belopp av 3,000 kronor.

Genom brev den 12 augusti 1903 beslöt Kungl. Maj:t, att den i
131 § av lagen om försäkringsrörelse omförmälda försäkringsinspektion

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

skulle inrättas och med 1904 års ingång träda i verksamhet samt att
chefen för inspektionen skulle benämnas överdirektör.

Tillika förordnade Kungl. Magt, att i försäkringsinspektionen skulle
anställas dels två ledamöter, vilka borde innehava nödig sakkunskap
den ena för bedömande av den säkerhet, de under försäkringsinspektionens
uppsikt stående anstalternas penningplaceringar erbjöde, och därmed
sammanhängande frågor samt den andra för handlägguing av försäkringstekniska
ärenden, dels en juridiskt bildad sekreterare, vilken jämväl
skulle vara ledamot i inspektionen, dels en registrator, vilken jämväl
skulle vara skyldig att biträda vid bearbetningen av det statistiska materialet,
och dels en vaktmästare. Samtliga befattningar skulle tillsättas
på förordnande tills vidare.

Den 31 december 1903 utfärdade Kungl. Maj:t dels kungörelse,
varigenom bestämdes försäkringsanstalternas bidrag till bestridande av
kostnaden för försäkringsinspektionen, dels ock instruktion för inspektionen,
varjämte Kungl. Maj:t samma dag fastställde stat för ämbetsverket
för år 1904 och meddelade föreskrifter beträffande avlöningsvillkor
för befattningar vid försäkringsinspektionen.

Enahanda stat jämte avlöningsvillkor blev genom särskilda kungl.
brev fastställd att gälla för vart och ett av åren 1905—1908.

Genom kungl. brev den 18 december 1908 angående stat för inspektionen
för år 1909 förklarades dåvarande sekreteraren — vilken
med 1908 års utgång varit förordnad i nämnda egenskap under sammanlagt
fem år — berättigad att från och med år 1909 åtnjuta ålderstillägg
å lönen med 500 kronor. Uti staten för år 1909 uppfördes fördenskull
ett belopp av 500 kronor för ålderstillägg åt sekreteraren.

Kungl. Maj:t medgav därjämte genom beslut den 30 juli 1909, att
av de bidrag, som av försäkringsanstalterna skulle erläggas till bestridande
av kostnaderna för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet,
finge för år 1909 till sekreteraren, registratorn och vaktmästaren
hos inspektionen utgå extra lönetillägg i enlighet med de grunder, som
stadgats i kungl. kungörelsen den 5 juni 1909 angående extra lönetillägg
för år 1909 åt en del tjänstemän och betjänte m. m.

Aven åren 1904—1908 åtnjöto vissa tjänstinnehavare hos försäkringsinspektionen
lönetillägg motsvarande de dyrtidstillägg respektive
extra lönetillägg, som beviljats en del tjänstemän och betjänte inom
andra verk.

Samma stat som för år 1909 blev genom kungl. brev den 17 december
1909 fastställd att gälla även för år 1910. De uti nämnda
kungl. brev stadgade avlöniugsvillkoren överensstämde med dittills gällande
villkor.

7

Kungl. Maj ds Proposition Nr 182.

Med anledning av särskilda framställningar av försäkringsinspektionen
den 5 januari och den 13 juli 1909 och sedan löneregleringskommittén
den 25 januari 1910 avgivit betänkande i ämnet, framlade
Kungl. Maj:t i'' proposition nr 73 till 1910 års riksdag på anförda
skäl förslag om försäkringsinspektionens uppförande på ordinarie
stat ävensom till viss omorganisation av och reglering av löneförhållandena
m. m. vid ämbetsverket.

I skrivelse den 6 maj 1910, nr 92, biföll riksdagen förslaget om
försäkringsinspektionens uppförande på ordinarie stat; och godkände
riksdagen följande stat för inspektionen att tillämpas från och med
år 1911:

K r o

n o r.

Tjänst-

Orts-

tillägg.

Lön.

görings-pen-n in gar.

Samma.

A. Avlöningar.

Överdirektören och chefen ........................

6,200

2,800

1,000

10,000

1 ledamot, arvode....................................

_

—

—

3,000

P-

Ö

P-

O

—

—

—

3,000

1 ledamot och sekreterare ........................

3,600

1,800

400

*) 5,800

1 förste aktuarie ...................................

3,600

1,800

400

*) 5,800

1 registrator .........................................

2,200

1,500

300

s) 4,000

1 vaktmästare .......................................

700

350

150

•) 1,200

1) För den ledamot, som tillika är sekreterare, ävensom för förste aktuarien kärn
lönen efter fem är höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor.

2) För registrator}! kan lönen efter fem år höjas med 500 kronor, efter tio åi med
ytterligare 500 kronor och efter femton år med än ytterligare 500 kronor.

8) För vaktmästaren kan lönen efter fem år höjas med 100 kronor och efter tio
år med ytterligare 100 kronor. — Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad
samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå
ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

förslagsvis .....................................................................

B. Omkostnader.

Till vikariatsersättningar, ersättningar till extra tjänstemän och andra biträden,
resekostnads- och traktamentsorsättningar, tryckningskostnader, hyra, kostnader
för belysning, uppvärmning, städning, möbler, böcker, tidningar, kontorsrekvisita
m. m. ävensom till extra ordinarie arbetskrafter vid möjligen förekommande

särskild administration av livförsäkringsbolag, förslagsvis..............................

Summa

32,800

600

33,400

19.600

— | 53,000

Lönereglering
m. m. för
försäkra gsinspektionen

år 1910.

8

1911 åra
riksdag.

1912 års
riksdag.

Ktingl Maj\ts Proposition Nr 182.

Därjämte godkände riksdagen villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i staten för ordinarie tjänstinuehavare upptagna avlöningsförmåner.

Vidare medgav riksdagen, att kostnaderna för försäkringsinspektionens
verksamhet enligt fastställd stat finge utgå av de bidrag, som
enligt lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 och lagen av samma
dag om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här
i riket skulle av försäkringsanstalterna årligen erläggas till bestridande
av kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet.

Slutligen beslöt riksdagen, att de pensioner, som med tillämpning
av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension komme att
beviljas tjänstinnehavare vid försäkringsinspektionen, sladle utgå av försäkringsanstalternas
förenämnda bidragsmedel.

Den 12 augusti 1910 utfärdade Kungl. Maj:t dels kungörelse angående
villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från 1911 års
början fastställda avlöningsförmåner för ordinarie tjänstinnehavare i försäkringsinspektionen,
dels ock ny instruktion för inspektionen.

Efter framställning från Kungl. Maj:t och i enlighet med nya grundsatser
i fråga om riksstatens uppställning uppfördes av 1911 års riksdag
till upprätthållande av försäkringsinspektionens verksamhet å ordinarie
stat ett reservationsanslag av 53,000 kronor, att utgå av försäkringsanstalternas
bidrag till försäkringsinspektionens organisation och verksamhet,
under förutsättning tillika att de å dessa bidragsmedel uppkommande
överskott fortfarande såsom dittills skulle efter vederbörligt
tillstånd användas för det med anslaget avsedda ändamål.

id 1912 års riksdag uppfördes i försäkringsinspektionens stat från
och med år 1913 avlöning till ett kvinnligt biträde med lön 900 kronor,
tjänstgöringspenningar 550 kronor och ortstillägg 150 kronor, vartill
kunde komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 200 kronor, efter
fem och tio år, och bestämdes, att den pension, som med tillämpningav
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension kunde komma att beviljas nämnda biträde, skulle utgå av
försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet.

Vidare föreskrevs, att biträde, som vid ikraftträdandet av ifrågavarande
ändring i försäkringsinspektionens stat var anställt hos nämnda
inspektion och antogs till biträde å denna stat, skulle äga att för åtnjutande
av löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid,
biträdet därförinnan innehaft .stadig anställning hos försäkringsinspektionen.

9

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 182.

För nämnda kvinnliga biträde skulle gälla de i fråga om fasta biträden
hos nedre justitierevisionen av riksdagen beslutade allmänna villkor
och bestämmelser för åtnjutande av deras avlöningsförmåner.

Det i försäkringsinspektionens stat till vikariatsersättningar, ersättningar
till extra tjänstemän och andra biträden m. m. upptagna förslagsauslag
nedsattes från 19,600 till 18,200 kronor att utgå av försäkringsanstalternas
bidrag till försäkringsinspektionens organisation och verksamhet;
och godkändes sådant tillägg till de genom kungl. kungörelsen
den 12 augusti 1910 stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de från 1911 års början fastställda avlöningsförmåner för ordinarie tjänstinnehavare
i försäkringsinspektionen, att vaktmästaren hos inspektionen
finge årligen, i den mån det kunde ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjuta semester under femton dagar.

Vid 1916 års riksdag höjdes

dels det i försäkringsinspektionens stat till ålderstillägg upptagna
förslagsanslag från 600 till 900 kronor att utgå av försäkringsanstalternas
bidrag till försäkringsinspektionens organisation och verksamhet,

dels det i samma stat till vikariatsersättningar, ersättningar till extra
tjänstemän och andra biträden m. m. upptagna förslagsanslag från
18,200 till 24,000 kronor att likaledes utgå av försäkringsanstalternas
bidrag till försäkringsinspektionens organisation och verksamhet,

dels ock i följd därav ordinarie reservationsanslaget till upprätthållande
av försäkringsinspektionens verksamhet, att av nyssnämnda
bidrag till försäkringsinspektionen direkt utgå, från 53,000 till 59,300
kronor.

Slutligen har vaktmästarens vid försäkringsinspektionen ordinarie
avlöning förbättrats i överensstämmelse med beslut av 1918 års lagtima
riksdag. Enligt kungl. kungörelsen den 1 november 1918 angående
avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare och
med dem jämförliga befattningshavare har nämligen ifrågavarande vaktmästares
ordinarie avlöning fastställts till 1,600 kronor, därav 900 kronor
lön, 550 kronor tjänstgöringspenamgar och 150 kronor ortstillägg, jämte
tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 100 kronor, efter respektive
3, 6 och 9 år, varjämte i nämnda kungörelse meddelats bestämmelser
angående vissa vaktmästarens naturaförmåner.

Sedan riksdagen år 1917 antagit av Kung]. Maj:t framlagt förslag till
lag om försäkringsrörelse, har Kungl. Maj:t den 25 maj 1917 utfärdat
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 156 käft. (Nr 182.) 815 19 2

1916 åra
riksdag.

1918 åra
lagtima
riksdag.

Ny lag om
försäkringsrörelse den

86/a 1917.

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

Angående
inrättande
av särskild
nämnd vid
försäkringsinspektionen.

Försäkringsforeningen.

lag om försäkringsrörelse. I berörda lag, genom vilken 1903 års lag i
ämnet upphävts, äro beträffande försäkringsinspektionen och kostnaden
för densamma intagna bestämmelser av liknande innehåll som de ovan
angivna i 1903 års lag.

Genom kungörelse den 21 december 1917 bär bland annat stadgats,
att det i 244 § i lagen om försäkringsrörelse omförmälda försäkringsregistret
skall föras hos försäkringsinspektionen.

Innan jag ingår på frågan angående omorganisation av försäkringsinspektionen
m. m., anser jag mig böra till behandling upptaga ett
spörsmål rörande de privata försäkringsföretagens ställning till statsförvaltningen,
vilket visserligen icke direkt sammanhänger med föreliggande
fråga men dock, åtminstone under vissa förutsättningar, skulle
kunna öva inverkan på densamma.

Berörda spörsmål angår inrättande vid försäkringsinspektionen av en
särskild nämnd, bestående av ett antal ansedda och erfarna försäkringsmän,
d. v. s. inrymmande åt det s. k. lekmannaelementet av ett betydande
inflytande vid inspektionens ämbetsförvaltning.

I detta ämne hava vissa önskemål framställts av försäkringsföreningen.
Föreningen framhåller till att börja med önskvärdheten av att
försäkringsinspektionen helt befrias från det bestyr med beredande, föredragning
och expedition av på Kungl. Maj:ts prövning ankommande
ärenden rörande försäkringsväsendet, som, enligt gällande instruktion
för inspektionen, tillkommer densamma eller någon dess ledamot, och
att detta bestyr i stället anförtros åt befattningshavare inom vederbörande
departement, såsom fallet var före år 1911. Föreningen anför härefter
följande:

»Genom en sådan omläggning, som huvudsakligen skulle avse att betrygga
försäkringsärendenas tillfredsställande behandling i högsta instans av person,
som icke på tidigare stadium med ärendena tagit befattning, vunnes därjämte en
antagligen välhehövlig lättnad i inspektionens arbetsbörda. Men detta innebure
icke bot för vad som med nuvarande organisation hos inspektionen nödvändigtvis
måste brista i sakkunskap. Erforderlig sådan kan icke annat än i sällsynta
undantagsfall vara att påräkna hos den, vilken, såsom förhållandet är med
inspektionens ledamöter på grund av stadgandet i 223 § lagen om försäkringsrörelse,
icke må deltaga i styrelsen av eller vara anställd vid försäkringsbolag
och icke ens må vara aktieägare eller garant i sådant bolag. Det synes försäkringsföreningen
vara i hög grad av behovet påkallat, att på direkt erfarenhet vid
ledning av försäkringsaffär grundad sakkunskap i tid får göra sig hörd vid myndigheternas
behandling av verksamhetens vitala spörsmål. Genom ett intimt och
förtroendefullt samarbete under lagstadgade former emellan inspektionen och
ansedda målsmän för den privata försäkringsverksamheten skulle säkerligen åt -

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

minstone en del av de med den nuvarande organisationen följande olägenheter
kunna övervinnas och inspektionens önskan om frågornas allsidiga och grundliga
behandling’ i avsevärd mån tillgodoses.»

Försäkringsföreningen lämnar härefter en del uppgifter om anordningar,
som vidtagits i vissa främmande länder för ernående av »sakkunnig))
behandling av försäkringsärendena inom statsförvaltningen,
varmed föreningen uppenbarligen åsyftar lekmannaelementets inflytande
vid sagda behandling. Föreningen anför vidare i detta hänsende:

»Ett liknande samarbete med erfarna och ansedda män synes föreningen här
i landet kunna ordnas på det sätt, att till medverkande vid försäkringsinspektionen
inrättas en försäkrings- eller tillsyningsnämnd. Antalet medlemmar i en
sådan nämnd borde icke sättas lägre än att man bland dem kunde påräkna förtrogenhet
med alla slag av försäkringsverksamhet, som vore tillsyn underkastad;
och torde antalet lämpligen kunna bestämmas till minst fem, högst nio. Dessa
borde utses av Kungl. Maj:t för två eller tre år i sänder efter förslag, varmed
styrelserna för de tillsyn underkastade anstalterna genom cirkulärskrivelse eller
kungörelse lämnades tillfälle att var för sig, gruppvis eller samfält inkomma. Så
länge chefens för inspektionen rätt att ensam besluta bibehålies, synes nämndens
befogenhet böra inskränkas till att vara rådgivande. Men man har tänkt
sig, att, efter vunnen erfarenhet, denna befogenhet skulle kunna utsträckas till
att omfatta även deltagande i inspektionens beslut i vissa frågor av större betydelse.
Varje i sammanträde deltagande ledamot av nämnden bör dock låta
till protokollet anteckna sin mening, och ledamot, som är hindrad att personligen
närvara, bör hava rätt att att avgiva skriftligt yttrande. En del ärenden
synes utan olägenhet kunna av inspektionen handläggas och avgöras utan närvaro
av nämnd. Men däremot måste fordras, att ett minimiantal ledamöter av
nämnden, tre eller fem, äro personligen tillstädes vid behandlingen i inspektionen
av frågor, som röra

l:o) Kungl. Maj:ts brev och remisser i frågor av allmän natur samt framställningar
i dylika frågor,

2:o) fråga, som angår endast ett särskilt eller flera särskilda bolag, där frågan
är av principiell innebörd, eller bolag, som frågan rör, begär nämndens
hörande;

3:o) utfärdande av sådana allmänna föreskrifter, som avse verkställigheten av
gällande författningar eller fullgörandet av Kungl. Maj:ts särskilt givna befallningar; 4:o)

meddelande av sådant föreläggande, varom i § 228 i lagen om försäkringsrörelse
förmäles;

5:o) försäkringsinspektionens berättelse och årliga redogörelse för in- och utländska
försäkringsanstalters verksamhet och räkenskaper; och
6:o) andra frågor, som överdirektören finner skäl att göra till föremål för med
nämnden samfäld behandling.

Vad som, enligt lag, gäller såsom jäv emot skiljeman synes böra emot
ledamot av nämnden äga motsvarande tillämpning.

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

Lonercgleringskommittén.

Gottgörelse till ledamot av nämnden synes böra utgå endast med visst
belopp för varje sammanträde, därvid han är personligen närvarande, samt dessutom
med resekostnadsersättning och dagtraktamente åt ledamot, som icke har
hemvist eller huvudsaklig verksamhet i Stockholm.»

Löneregleringskommittén yttrar i frågan följande:

»Visserligen kan lekmannaelementet anses redan under nuvarande förhållanden
hava vunnit visst beaktande vid försäkringsinspektionens organisation, då
ju två av inspektionens ledamöter äro icke tjänstemän i vanlig bemärkelse utan
den egentliga ämbetsmannavärlden utomstående personer med sakkunskap i särskilda
för försäkringsinspektionens verksamhet betydelsefulla avseenden. Men
beträffande dessa ledamöter, liksom i fråga om chefen, sekreteraren och förste
aktuarien, gäller dock, såsom förut nämnts, att de ej få deltaga i styrelsen av
eller vara anställda vid försäkringsbolag eller vid utländsk försäkringsanstalt,
som erhållit tillstånd att här i riket driva försäkringsrörelse, ej heller vara aktieägare
eller garant i sådant företag. Från inflytande i berörda ordning å inspektionens
verksamhet äro således uteslutna alla i den privata försäkringsverksamheten
på ett eller annat sätt intresserade persongrupper eller vad på förevarande
område i främsta rummet torde åsyftas med benämningen lekmän.

Just från dessa kategorier skulle emellertid medlemmarna av den av försäkringsföreningen
föreslagna nya institutionen tagas, vadan inrättandet av denna
väl kan sägas innebära en principiell nyhet på ifrågavarande område.

A åtskilliga andra områden av statsförvaltningen hava däremot redan, särskilt
under de senare åren, institutioner av mer eller mindre utpräglad lekmannakaraktär
införlivats med vederbörande ämbetsverk, nämligen de nu allt vanligare
fullmäktige-, sakkunnige- och rådsinstitutionerna.»

Löneregleringskommittén lämnar därefter en redogörelse angående de
huvudsakligaste av berörda lekmannainstitutioner och de beträffande desamma
gällande bestämmelser. Kommittén anför slutligen:

»Den av försäkringsföreningen ifrågasatta nämnden företer vissa likheter
med nyssberörda institutioner. Från organisatorisk synpunkt torde det därför
icke möta några svårigheter att med försäkringsinspektionen införliva en dylik
nämnd.

Vidkommande behovet av nämnden har löneregleringskommittén icke kunnat
undgå att finna såsom en brist i försäkringsinspektionens nuvarande organisation
frånvaron av på omedelbart och fortgående deltagande i den affärsmässiga försäkringsverksamheten
grundad kännedom om denna verksamhet, då ju inspektionen
har till främsta uppgift att övervaka samma verksamhet.

Om än löneregleringskommittén således måste känna sig tilltalad av försäkringsföreningens
ifrågavarande förslag, ser kommittén sig likväl ej i stånd att
taga slutlig ställning till frågan i ärendets nuvarande skick. Det föreliggande
materialet synes nämligen otillräckligt för ett närmare utformande av den nya
institutionen. Sålunda har t. ex försäkringsinspektionen icke ännu varit i tillfälle
att yttra sig med anledning av försäkringsföreningens förslag. Och då det
synes angeläget, att förevarande ärende, i vad det avser förstärkning av inspektionens
egentliga arbetskrafter, må kunna hinna att bringas till prövning av 1919

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

13

års riksdag, är det för kommittén ej möjligt att förebringa eller föranstalta om
den ytterligare utredning beträffande den föreslagna nämnden, som må vara
erforderlig.

Kommittén håller därför före, att frågan om försäkringsinspektionens utrustande
med ett organ av den beskaffenhet, försäkringsföreningen ifrågasatt, bör
göras till föremål för särskild mera ingående utredning. Vid en sådan utredning
torde, såsom ock framgår av försäkringsföreningens framställning, åtskilliga synpunkter
vara att beakta, såsom institutionens sammansättning, dess befogenheter,
grunderna för ersättningen till dess medlemmar m. m. Yad särskilt sammansättningen
angår, vill kommittén framhålla angelägenheten därav, att icke blott
olika grenar av försäkringsverksamheten bliva vederbörligen representerade utan
att även försäkringstagarintresset bliver behörigen företrätt.

Vidare torde vid en sådan utredning böra tagas under övervägande, vilka
följder inrättandet av en institution av ifrågasatt slag må kunna hava å sammansättningen
av själva inspektionsmyndigheten. Det synes nämligen icke utan
vidare uteslutet, att tillkomsten av en sådan institution skulle kunna utöva inverkan
å antalet av och kompetensen hos försäkringsinspektionens ledamöter och
detta såväl i avseende å egentliga tjänstemannaledamöter som beträffande de nuvarande
s. k. sakkunniga ledamöterna.

I fråga om dessa senare ävensom den föreslagna nya institutionen tillåter
sig kommittén slutligen att i detta sammanhang bringa i erinran, hurusom i
departementalkommitterades den 18 november 1911 gemensamt med kommerskollegiekommittén
avgivna betänkande (II: 3. Civildepartementet 2. sid. 225 och
227) beträffande försäkringsinspektionens organisation dels föreslagits, att förste
aktuarien, liksom förhållandet redan vore med sekreteraren, skulle göras till
ledamot av inspektionen och att de två andra nuvarande ledamöterna bleve fullmäktige
under benämningen försäkringsfullmäktige, dels och meddelats, att under
övervägande varit, huruvida, efter mönstret från flera främmande länder, ett försäkringsråd
(ej att förväxla med den sedermera inrättade myndigheten med
denna benämning) kunde erfordras till inspektionens biträde, men att, då fullmäktiginstitution
föreslagits att här komma till användning, något annat deltagande
av lekmän i förevarande förvaltning icke ansetts för det dåvarande behövligt.
»

Försäkringsföreningens förslag att vid försäkringsinspektionens sida Departementsställa
en nämnd synes förtjänt av beaktande. Genom en dylik anord- cliefenning
skulle inspektionen tillföras eu på omedelbart deltagande i den
affärsmässiga försäkringsverksamheten grundad sakkunskap i försäkringsrörelse,
vilken säkerligen skulle bliva av betydelse vid ärendenas handläggning
inom inspektionen. Såsom anförts, hava också på senare tid
vid åtskilliga ämbetsverk knutits institutioner, i vilka lekmännen i större
eller mindre utsträckning få göra sig gällande.

Skäl synas alltså tala för jämväl försäkringsinspektionens utrustande
med eu dylik institution. 1 likhet med löneregleringskommittén anser
jag mig emellertid ej beredd att nu taga slutlig ställning till denna
fråga. Utom det att försäkringsinspektionen bör beredas tillfälle att

14

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 182.

yttra sig i detta för ämbetsverket så viktiga ämne, synes frågan
höra underkastas en mera grundlig utredning. Vid en sådan utredning
böra de synpunkter, som framställts av försäkringsföreningen
och löneregleriugskommittén, tagas under noggrant och allsidigt övervägande.

På grund av vad sålunda anförts anser jag mig icke böra nu framlägga
något förslag i den av försäkringsföreningen såsom önskvärd
angivna riktning.

Förändringar
i försäkringsinspektionens
organisation.

Allmänna

De förändringar i försäkringsinspektionens organisation, vilka av
inspektionen föreslagits, äro dels förste aktuarie- och sekreterarbefattningarnas
uppflyttande till tjänster av tredje graden, dels ock inrättandet
av nya ordinarie befattningar.

synpunkter.

Försäkrings- Försäkringsinspektionen anför inledningsvis födande:

inspektionen. oj

»I skrivelse den 31 augusti 1915 gjorde försäkringsinspektionen framställning
om bland annat ökning av det i staten för inspektionen uppförda förslagsanslaget
till vikariatsersättningar m. m. från 18,200 kronor till 24,000 kronor. I
motiveringen till ifrågavarande framställning, som vann Kungl. Majits och riksdagens
bifall, anförde försäkringsinspektionen bland annat, att det otvivelaktigt
inom ej allt för lång tidrymd komme att visa sig nödvändigt för inspektionen
att inkomma med förslag till ökning av de ordinarie tjänstemännens antal. För
säkringsinspektionens erfarenhet under den tid, som därefter förflutit, gör, att
inspektionen anser sig icke längre kunna uppskjuta att föreslå sådan ökning.
Och inspektionen finner sig i sammanhang därmed böra föreslå viss ändring i
dess organisation och förbättring av vissa av dess ordinarie tjänstemäns löneförmåner.
»

LierinT Löneregleringskommittén yttrar beträffande behovet av ytterligare

kommittén, arbetskrafter hos försäkringsinspektionen följande:

»Kommittén vill till en början erinra, att, såsom förut omförmälts, en grundläggande
princip vid inrättandet av försäkringsinspektionen var, att dess organisation
borde allenast motsvara de vanliga regelbundna göromålen, utan särskild
hänsyn till förhållanden av mera tillfällig eller ock övergående natur. För mötande
av det ökade arbete, som kunde föranledas av förhållanden av sistnämnda
slag, vilka till följd av den speciella arten av försäkringsinspektionens verksamhet
dock måste inträffa relativt ofta, avsågs att anlita tillfällig, för de särskilda uppgifterna
lämplig personal.

Denna grundsats har iakttagits även vid den utökning av försäkringsinspektionens
stadigvarande sysselsatta arbetskrafter, som hittills ägt rum, och kommittén
finner densamma böra vinna beaktande jämväl vid den utbyggnad av inspektionens
organisation, som nu ifrågasatts.

För att med nämnda utgångspunkt kunna taga ställning till de föreliggande
förslagen är det givetvis av nöden att söka vinna en uppfattning om i vad mån
de vanliga regelbundna göromålen numera tillvuxit.

15

KungL Mcij.is Proposition Nr 182.

I detta avseende tillåter sig kommittén att hänvisa till de av försäkringsinspektionen
i dess skrivelse den 1 oktober 1917 meddelade uppgifterna. Därav
synes framgå såväl att anspråken på inspektionens arbetsförmåga betydligt ökats
som ock att detta främst beror på dels den allmänna med försäkringsväsendets
utveckling sammanhängande ökningen av inspektionens göromål och dels den av
inspektionen efter hand i allt större utsträckning införda, enligt kommitténs mening
synnerligen betydelsefulla ingående detaljgranskningen av de särskilda försäkringsbolagen.

Den ökade belastning, försäkringsinspektionen sålunda fått vidkännas, återspeglas
mer eller mindre fullständigt i de berättelser, inspektionen jämlikt dess
instruktion för varje år avgiver om sin verksamhet under året. Dessa berättelser
för åren 1913—1917 hava varit för kommittén tillgängliga; och vill kommittén
därur till betsande av förevarande ämne meddela följande uppgifter.

På grund av erhållna remisser har försäkringsinspektionen avgivit yttranden
angående stadfästelse å bolagsordning för: år 1913 ett brandförsäkringsbolag
samt ett bolag avsett att driva olycksfalls- och sakförsäkring; år 1914 ett liv-, ett
sjuk- och olycksfalls-, ett brand-, ett garanti- och ett återförsäkringsbolag; år 1915
två liv-, ett brand- och ett återförsäkringsbolag; år 1916 tre transport- och fyra
hästförsäkringsbolag; samt år 1917 tio olycksfalls-, ett skogsbrands-, två transport-,
ett kredit- och garanti-, ett kreaturs- samt två återförsäkringsbolag.

Förslag till ändring i fastställd bolagsordning har varit föremål för inspektionens
yttrande: år 1913 i sexton, år 1914 i tjugutre, år 1915 i sexton, år 1916
i sjutton och år 1917 i trettioen fall.

Yttranden angående fastställelse av grunder hava av inspektionen avgivits:
år 1914 beträffande ett liv-, ett brand- och ett återförsäkringsbolag; år 1915 beträffande
ett livförsäkringsbolag; år 1916 beträffande ett liv- och ett pensionsförsäkringsbolag;
samt år 1917 beträffande åtta försäkringsbolag.

Yttranden angående stadfästelse å ändring i fastställda grunder hava avgivivits
år 1913 i sex, år 1914 i sju, år 1915 i tre, år 1916 i tre samt år 1917 i
nio fall.

Under den femårsperiod ifrågavarande berättelser avse hava åtskilliga försäkringsbolag
trätt i likvidation, vilket medfört en hel del göromål för inspektionen.
Sålunda hava under år 1913 ett liv-, ett sjö- och olycksfalls- samt ett
inbrottsförsäkringsbolag, år 1915 ett olycksfallsförsäkringsbolag, år 1916 ett olycksfalls-
och ett uthyrningsförsäkringsbolag samt år 1917 ett liv-, ett brand- och ett
olycksfallsförsäkringsbolag trätt i likvidation.

Särskilda inspektioner hava verkställts: år 1913 av tre sjöförsäkringsbolag
samt två livränte- och kapitalförsäkringsanstalter; år 1914 av tre liv-, ett brandoch
två kreatursförsäkringsbolag; år 1915 av tre liv-, ett liv- och brand- samt ett
olycksfallsförsäkringsbolag; år 1916 av fem liv-, ett liv- och brand-, ett olycksfalls-,
tre transport-, fyra brand-, ett brand- och sjö-, tre kreaturs- och två återförsäkringsbolag;
samt år 1917 av fem liv-, tre brand-, fyra sjö-, ett hagelskade-och fem
kreatursförsäkringsbolag.

Beträffande försäkringsinspektioneus befattning med utländska försäkringsanstalter,
så har koncession att driva viss försäkringsrörelse meddelats dylik
anstalt, år 1913 i två, år 1914 i ett, år 1915 i nio, år 1916 i åtta och år 1917 i
sex fall.

Antalet till försäkringsinspektionen inkomna ärenden har varit 154 år 1913,
136 år 1914, 174 år 1915, 191 år 1916 och 279 år 1917.

16

Uppflyttande
av
förste aktuarie-
och
sekretera vtj
Kusterna
till tjänster
av tredje
graden.

Försäkrings inspektionen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

Slutligen må antecknas, att försäkringsinspektionen under ifrågavarande
tidsperiod på grund av remiss eller eljest, utöver vad förut nämnts, utfört en
del mera krävande undersökningar och. utredningar, såsom angående inrättande
av en statens brandförsäkringsanstalt; angående den räntefot, som må kunna användas
vid beräkning av premier och premiereserv vid livförsäkring; angående
livförsäkringsbolagens omkostnader; angående dödligheten bland icke läkarundersökta
livförsäkrade; angående möjligheten till ordnande av skogsbrandförsäkringen;
angående det frivilliga avfallet vid livförsäkring; angående nya dödlighetstabeller
m. m.»

Enligt gällande instruktion av den 12 augusti 1910 utgöres försäkringsinspektionen
av en överdirektör och chef samt tre ledamöter.
Den ene ledamoten är tillika sekreterare. De båda andra ledamöterna
tjänstgöra som sakkunniga, den ene i ärenden, som röra penningplaceringar,
den andre i försäkringstekniska frågor, särskilt beträffande andra
slag av försäkring än livförsäkring. Överdirektören är ensam beslutande.
Det åligger ledamot, som icke biträder överdirektörens beslut, att låta
till protokollet anteckna sin avvikande mening.

Försäkringsinspektionen anför nu i ämnet följande:

»Denna sammansättning av försäkringsinspektionen förutsätter, att överdirektören
skall vara sakkunnig på livförsäkringens område. Men när överdirektören
ensam är beslutande — och häri önskar försäkringsinspektionen icke
någon förändring — är det icke nog, att han ensam är sakkunnig på detta område.
Så invecklade som livförsäkringens problem kunna vara, är det ofta icke
möjligt för den, som ej äger speciell utbildning, att bilda sig en självständig
mening om dem. Därför är det en väsentlig brist i försäkringsinspektionens
organisation, att det icke bland ledamöterna finnes någon livförsäkringstekniker
och att sålunda i fråga om livförsäkringen saknas den garanti för frågornas allsidiga
och grundliga utredning, som ligger däri, att förutom överdirektören en
annan sakkunnig person har ansvaret för försäkringsinspektionens beslut, därest
han ej till protokollet anmält sin avvikande mening.

För att avhjälpa denna brist föreslår försäkringsinspektionen, att inspektionen
förstärkes med ännu eu ledamot, som skall hava den kompetens, som erfordras
för att vara aktuarie i livförsäkringsbolag.

Detta kan ske på det sätt, att förste aktuarien blir ledamot. Detta föreslogs
redan av departementalkommitterade i deras den 31 december 1912 avgivna betänkande;
och i däröver avgivet yttrande av den 25 november 1913 har försäkringsinspektionen
för sin del redan uttalat sig för denna förändring.

Departementalkommitterade föroslogo jämväl, att de båda ledamöter, som
nu tjänstgöra som sakkunniga, skulle upphöra att vara ledamöter och i stället
bliva fullmäktige. Försäkringsinspektionen har visserligen i sitt nämnda yttrande
förklarat sig icke hava något att erinra mot denna förändring, men erfarenheten
från de _ år, som sedan förflutit, har förändrat inspektionens uppfattning härvidlag.
Inspektionen önskar alltså icke någon förändring i dessa ledamöters ställning.
Till stöd därför åberopas vad som anförts om angelägenheten av att ledamöterna

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

17

inom försäkringsinspektionen representerade så mångsidig sakkunskap som möjligt
på försäkringsväsendets olika områden.

I fråga om sekreterarens och förste aktuariens löneförmåner anser försäkringsinspektionen,
att desamma nu äro för låga. Tjänsterna äro nu av andra
graden. Försäkringsinspektionen anser, att det behövs tre nya tjänster av andra
graden. Då sekreteraren och förste aktuarien såsom ledamöter av försäkringsinspektionen
komma att i viss mån vara överordnade över de nya tjänsternas
innehavare, synas de redan av detta skäl böra hava högre lön än dessa. Denna
högre lön synes därjämte vara väl motiverad med hänsyn till de krav, som deras
ansvarsfulla åligganden ställa på dem.

Sekreteraren är försäkringsinspektionens jurist. Han skall ej blott ansvara
för, att de löpande ärendena bliva ur juridisk synpunkt korrekt behandlade, utan
även biträda vid tillsynen över bolagen. I sistnämnda avseende är särskilt att
märka tillsyn över bolagens försäkringsvillkor och deras tillämpning. Härtill
kommer, att det| bör åligga honom att med uppmärksamhet följa andra länders
försäkringslagstiftning. Vikten därav har försäkringsinspektionen redan i sin
skrivelse den 5 januari 1909 betonat. Inspektionen har även tänkt sig, att den
hos inspektionen anställde registratorn skulle kunna övertaga eu del av de löpande
expeditionsgöromålen av mindre vikt, vilka nu splittra sekreterarens tid.

Vad förste aktuarien beträffar, skall han bland försäkringsinspektionens
ledamöter representera sakkunskapen på livförsäkringens område. Han skall
jämväl biträda överdirektören vid livförsäkringsärendenas beredning och vid
övande av tillsyn särskilt över livförsäkringsbolagen. Med den stora betydelse,
livförsäkringen har, och med de höga krav, som den nya lagen ställer på dem,
som skola övervaka dess tillämpning, måste fordringarna på förste aktuariens
kompetens och skicklighet vara höga.

Härtill kommer slutligen, i fråga om båda dessa platser, att det redan visat
sig svårt att i konkurrens med den privata verksamheten någon längre tid på dessa
platser behålla dugliga män.»

På grund av det anförda föreslår försäkringsinspektionen, att sekreterar-
och förste aktuarie tjänsterna orabildas till byråchefsbefattningar.

Beträffande ifrågavarande två tjänsters förändring yttrar löneregleringskommittén: »Först

är att märka förslaget att utrusta inspektionen med en ytterligare
ledamot, i det den nuvarande förste aktuarietjänsten ifrågasatts att förändras till
ledamotsbefattning.

Såsom skäl härför har av inspektionen framhållits, att det ej längre vore
nog med att chefen — vilken, enligt vad den nuvarande organisationen förutsatte,
skulle vara sakkunnig på livförsäkringens område — inom styrelsen vore
ensam sakkunnig på detta område, utan att det, för ärendenas allsidiga och
grundliga utredning, även bland ledamöterna borde finnas en livförsäkringstekniker.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 156 htxft. (Nr 182.)

Sekreteraren.

Förste

aktuarien.

Lönereglering
sJcommittén.

Förste

aktuarien.

815 19 3

18

Sekreteraren.

Krmtjl. Maj:ts Proposition Nr 182.

Enligt vad löneregleringskommittén i det föregående antytt, torde emellertid
det sätt, varpå den väckta frågan om inrättande av en sakkunniginstitution vid
försäkringsinspektionens sida löses, kunna bliva mer eller mindre avgörande för
frågan om ledamotskollegiets sammansättning till såväl antal som kvalifikationer.
Med hänsyn härtill och då, efter vad kommittén har anledning antaga, från försäkringsinspektionens
sida fästes mindre vikt vid det nu ifrågavarande förslaget
än vid de övriga, som i förevarande sammanhang framställts, finner kommittén
det böra åtminstone tills vidare anstå med den ifrågasatta förändringen beträffande
förste aktuarie^ änsten.

Vidare har försäkringsinspektionen föreslagit, att sekreterare än sten skulle
förändras till en byråchefstjänst. Inspektionens uppfattning om vikten av denna
tjänst för inspektionen delar kommittén. Innehavaren av befattningen är avsedd
att vara inspektionens juridiskt och administrativt utbildade ledamot. A honom
kommer därför att vila det egentliga ansvaret för de formella och rättsliga momenten
av inspektionens verksamhet. I detta avseende har från försäkringsinspektionen,
bland annat, framhållits angelägenheten därav att nödig omsorg må
kunna ägnas tillsynen över bolagens försäkringsvillkor och deras tillämpning.
Nämnda sidor av försäkringsinspektionens verksamhet få ock givetvis ökad betydelse
i samma mån som den nu allt raskare utvecklingen av försäkringsväsendet
i allmänhet fortgår. Efter hand som tjänstens betydelse ökas, blir det ock av
större vikt, att för täta ombyten av innehavare ej äga rum. Det lärer emellertid
förhålla sig så, att innehavare av ifrågavarande tjänst förhållandevis lätt kan
inom den privata försäkringsverksamheten vinna anställning med vida förmånligare
villkor än de som äro förenade med sekreterartjänsten hos försäkringsinspektionen.

Löneregleringskommittén finner därför skäligt, att ifrågavarande ledamot
beredes en förmånligare ställning i avlöningsväg än han nu innehar. Att därvid
gå så långt som försäkringsinspektionen föreslagit, anser kommittén sig dock,
åtminstone för närvarande, icke kunna tillråda. Kommittén vill härvid erinra,
att frågan om sekreterartjänstens ombildning till byråchefsbefattning, efter det
försäkringsinspektionen därom framställt förslag, år 1910 var föremål för statsmakternas
övervägande, men att tjänsten då ansågs böra bibehållas vid sin dittillsvarande
karaktär. Spörsmålet om ifrågavarande ledamots tjänsteställning
måste ock enligt kommitténs mening i viss mån ställas i sammanhang med frågan
om en ny försäkringsteknisk ledamot av inspektionen; och då kommittén av ovan
anförda skäl ansett sistnämnda fråga böra tills vidare undanskjutas, har kommittén
funnit en viss försiktighet vara att tillråda vid ombildandet av sekreterartjänsten.
»

Efter övervägande av de olika på denna fråga inverkande omständigheterna
har kommittén därför ansett sig böra föreslå, att befattningen
såsom ledamot och sekreterare hos försäkringsinspektionen uppflyttas
till den nu allt vanligare graden mellan andra och tredje normalgraderna,
d. v. s. förenas med en avlöning av 6,800 kronor, därav 4,200 kronor
lön, 2,000 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg,
jämte ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter fem år.

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

Tjänstens benämning anser kommittén i sammanhang därmed lämpligen
höra ändras till ledamot och byrådirektör.

Med förslaget att låta den nuvarande förste aktuarien bliva ledamot Departementsav
försäkringsinspektionen och därmed samtidigt upphöja denna befatt- »heten.
ning till tjänst av tredje graden har inspektionen avsett, att ämbete- akt°"j®n,
verket — förutom överdirektören, som skall vara sakkunnig på livförsäkringens
område — skulle erhålla ytterligare eu ledamot, som vore
förfaren i nämnda synnerligen viktiga gren av försäkringsväsendet. Betydelsen
av att frågorna på detta område erhålla en så grundlig utredning
som möjligt har enligt försäkringsinspektionens förmenande gjort
behovet av en dylik ledamot alltmera kännbart. Åven jag delar inspektionens
uppfattning härutinnan. Innan frågan om inrättandet av den
förut omförmälda nämnden, bestående av män från det praktiska försäkringsväsendets
område, vunnit sin lösning, synes emellertid skäl ej
vara att nu inrätta en ny ledamotsbefattning, som vid ett genomförande
av förslaget om nämnd måhända skulle befinnas obehövlig. Vid sådant
förhållande finner jag mig ej kunna för närvarande tillstyrka den föreslagna
förändringen i fråga om förste aktuariebefattningen.

Vad därefter sekreteraren beträffar, instämmer jag i vad som Sekreteraren,
uttalats om betydelsen för försäkringsinspektionen av denna befattning,
som är den enda, vars innehavare representerar den juridiska och
administrativa sakkunskapen inom ämbetsverket. Vikten av denna tjänst
blir därjämte större, allt eftersom försäkringsinspektionens verksamhet
med försäkringsväsendets hastigt fortgående utveckling ökas. Vid sådant
förhållande och då det synes angeläget att för ifrågavarande tjänst
förvärva eller bibehålla dugande krafter anser jag, att densamma bör
förenas med större avlöningsförmåner än de nuvarande. I likhet med
vad löneregleringskommittén föreslagit vill jag därvid förorda, att
ifrågavarande tjänst förändras till befattning såsom ledamot och byrådirektör,
en lönegrad, som ligger mellan andra och tredje normalgraden
och som finnes vid flera andra ämbetsverk. Avlöningsförmånerna
skulle alltså bliva 4,200 kronor lön, 2,000 kronor tjänstgöringspenningar
och 600 kronor ortstillägg eller tillhopa 6,800 kronor,
vartill skulle komma ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter fem
års tjänstgöring.

I fråga om nya ordinarie tjänster anför försäkringsinspektionen: Nya

ordinarie

»Förutom sekreterare och förste aktuarie äro vid försäkringsinspektionen tjänster,
anställda endast två ordinarie tjänstiuneliavare: en manlig registrator och ett Försäkrings inspektionen.

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

kvinnligt biträde. Dessutom finnas två manliga extra ordinarie tjänstemän med
full tjänstgöring och ett kvinnligt extra biträde likaledes med full tjänstgöring;
och när mera omfattande granskningar företagas av bolag, anställas tillfälliga
extra biträden, vilkas antal variera efter behovet (2—6) och i medeltal under år
1917 och näst föregående år varit 3.

De båda extra ordinarie befattningarna hava, om endast den tid räknas, då
de varit förenade med full tjänstgöring och ett arvode av 3,900 kronor, funnits
sedan februari 1914. Båda dessa tjänstemän, av vilka den ene har praktisk
erfarenhet på brandförsäkringens område och den andre är matematiker, hava
till uppgift att granska och statistiskt bearbeta bolagens årliga uppgifter till försäkringsinspektionen
ävensom att verkställa inspektioner av bolag på ort och
ställe. Det kvinnliga extra biträdet, som funnits sedan 1916, deltager även i det
statistiska arbetet.

Det arbete, som måste utföras av extra tjänstemän, har vuxit betydligt
under de sista åren. Detta beror icke blott på försäkringsväsendets starka utveckling,
de gamla bolagens tillväxt och uppkomsten av många nya bolag. Det
beror framför allt därpå, att försäkringsinspektionen funnit det nödvändigt att
oftare än förut varit möjligt verkställa i detalj gående granskningar av bolagen.

Redan i sin förutnämnda skrivelse den 5 januari 1909 framhöll försäkringsinspektionen,
att det vore önskvärt, att försäkringsinspektionen så organiserades,
att den kunde mer ägna sig åt dylik granskning av bolagen på ort och ställe.
Försäkringsinspektionen hemställde då om tvenne nya ordinarie tjänster, av vilka
den ena beviljades, nämligen den nuvarande förste aktuarietjänsten. Den sålunda
beviljade förstärkningen av försäkringsinspektionens arbetskrafter har visat sig
alldeles för liten.

Förste aktuarien, som det enligt instruktionen åligger att verkställa inspektioner
av livförsäkringsbolag, har mera sällan kunnat hinna med en ingående
detaljgranskning, varför hans granskning i allmänhet fått inskränka sig till att
gälla principiella frågor eller viss fråga, som påkallat försäkringsinspektionens
särskilda uppmärksamhet. Någon ändring däri är icke att vänta.

Emellertid har försäkringsinspektionen dock, tack vare de extra tjänstemän,
som inspektionen anställt, i på sista tiden ökad utsträckning kunnat realisera
sitt program av 1909. Och den erfarenhet, inspektionen därunder gjort,
har ytterligare stärkt inspektionen i sin uppfattning, att detta program måste
genomföras, om inspektionen skall kunna fylla sin uppgift. Det är nödvändigt,
att inspektionen blir i tillfälle att varje år på ett ingående sätt granska ett antal
bolag, även om ingenting synes hava inträffat, som påkallar något ingripande av
försäkringsinspektionen.

På grund av det anförda anser försäkringsinspektionen, att de båda extra
tjänster, som nu bestridas av manliga innehavare, böra förvandlas till ordinarie
och att därutöver krävas ytterligare en ordinarie tjänst med manlig innehavare.
Dessa tre ordinarie tjänstemän, som kunna benämnas förste revisorer, skola hava
samma uppgift som de nuvarande extra ordinarie tjänstemännen, nämligen att
verkställa inspektioner av bolagen och att bearbeta bolagens årliga uppgifter till
försäkringsinspektionen.

Dessa förste revisorer komma att gent emot bolagen intaga ungefär samma
ställning, som assistenterna i bankinspektionen hade gent emot bankerna. Dessa
assistenter åtnjuta för närvarande en avlöning av 7,000 kronor med 2 ålders -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

21

tillägg å 500 kronor vartdera. I betraktande därav och av de fordringar, man
måste ställa på en förste revisors kompetens och skicklighet, böra dessa tjänster
vara andra grads tjänster. Om löneförmånerna skulle ställas lägre, funnes det
ingen utsikt att på dessa platser förvärva eller under någon längre tid behålla
dugliga män.»

Löneregleringskommittén yttrar härutinnan i sitt utlåtande som följer:

»Från inspektionen har kommittén inhämtat, att för närvarande tre e. o.
tjänstemän och ett extra kvinnligt biträde med full tjänstgöringsskyldighet äro
stadigvarande anställda hos ämbetsverket. Dessutom äro anställda två amanuenser
och en del tillfälliga biträden, vilka senare anlitas vid behov för att biträda
vid de mera omfattande detaljgranskningarna av försäkringsbolag och därför
växla till antalet.

De tre stadigvarande anställda e. o. tjänstemännen med full tjänstgöringsskyldighet
uppbära en avlöning av 3,900 kronor för år eller således första normalgradens
avlöning, minskad med ett avrundat, mot ordinarie befattningshavares i
graden avgift för egen pensionering svarande belopp. Av ifrågavarande tre
tjänstemän hava -två varit på nämnda sätt anställda sedan år 1914 och den tredje
sedan början av år 1919.

Det är dessa tre tjänstemäns befattningar, försäkringsinspektionen nu önskar
få uppförda på ordinarie stat med avlöning i andra normalgraden under
benämning av förste revisorer.

Deras uppgifter skulle fortfarande i huvudsak bliva desamma som hittills,
nämligen dels utförandet av detaljgranskningen av de olika försäkringsbolagen,
vilken granskning hittills ej medhunnits i önskad utsträckning, dels och handhavandet
av försäkringsstatistiken, vars utarbetande och offentliggörande, såsom
både försäkringsinspektionen och försäkringsföreningen påpekat, under nuvavarande
förhållanden ej hinner ske så hastigt, som önskligt vore med hänsyn till
de intressen, statistiken främst skall tillgodose.

Granskningen av livförsäkringsbolagen sattes som en uppgift för förste
aktuarien, då denne tjänsteman på sin tid tillfördes försäkringsinspektionen, men
inspektionen har i sin skrivelse den 1 oktober 1917 framhållit, att förste aktuarien
endast mera sällan medhunnit någon detaljgranskning av dessa bolag; hans
granskning hade därför i allmänhet endast varit av principiell natur eller avsett
särskilda frågor, som påkallat inspektionens uppmärksamhet.

Angående de föreslagna nya tjänsternas organisation hava från försäkringsinspektionen
till löneregleringskommittén gjorts en del uttalanden.

Innehavaren av den ena tjänsten skulle det sålunda tillkomma att inspektera
livförsäkringsbolagen, att upprätta statistiken dels, gemensamt med en av
de andra tjänstinnehavarna, över nämnda bolag och dels över de utländska försäkringsanstalterna
samt att verkställa utredningar angående livförsäkringsfrågor.

Den andra tjänstens innehavare skulle hava att inspektera större försäkringsbolag,
som ej meddela livförsäkring, att upprätta statistiken över dessa
bolag samt den livförsäkringsstatistik, soin ej ombesörjdes av den förra tjänstens
innehavare, samt att göra utredningar angående försäkringsfrågor, som ej röra
livförsäkring.

Lönereglering
skommittén.

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

Den tredje tjänsten slutligen skulle avses för inspektion av mindre egendomsförsäkringsbolag,
upprättande av statistiken över dessa bolag samt verkställande
av utredningar i frågor, som falla inom dessa bolags verksamhetsområden.

Statistikens utarbetande skulle emellertid ej uteslutande falla å de föreslagna
revisorerna. I mån av behov skulle dessa därvid i görlig utsträckning
biträdas av registrator^ det ordinarie kvinnliga biträdet och det extra
kvinnliga biträde, som sedan år 1916 varit stadigvarande sysselsatt hos inspektionen,
ävensom av andra hos ämbetsverket anställda extra ^kvinnliga
biträden.

I fråga om den sistnämnda av de nya tjänsterna har från försäkrinspektionen
framhållits, att de mindre bolagen behövde tillsyn och sakkunnig hjälp
för att bättre än hittills kunna fylla sina viktiga uppgifter samt att insikten om
att försäkringsinspektionen därvid kan vara dessa bolag till verkligt gagn vuxit
under de senare åren vid det samarbete, som ägt rum mellan inspektionen och
representanter för bolagen.

Beträffande de nya tjänstemännens kompetens och avlöningsförmåner har
från försäkringsinspektionen gjorts gällande, att revisorerna böra behärska försäkringsbolagens
teknik, var inom sitt område. Den av revisorerna t. ex., som
skulle inspektera livförsäkringsbolagen m. m., borde därför innehava den för
aktuarie i sådant bolag föreskrivna kompetensen. Då personer med de för innehavarna
av de nya tjänsterna avsedda kvalifikationer lätt erhölle förmånlig anställning
i enskild tjänst samt för täta ombyten av innehavare av ifrågavarande
tjänster borde undvikas, har försäkringsinspektionen ansett, att de borde tillhöra
andra normalgraden. Möjligen skulle — har från inspektionen framhållits —
den revisor, som skulle avses för de mindre bolagen, kunna vara av första
graden. Men då de särskilda revisorernas verksamhetsområden ej kunde skarpt
avgränsas från varandra, ansåge inspektionen, att även denne revisor borde tillhöra
den högre graden.

Löneregleringskommittén finner fullgoda skäl vara anförda för inrättandet
av tre nya ordinarie tjänster hos försäkringsinspektionen och, vad två av dem
beträffar, jämväl för deras uppförande i andra normalgraden. Yad däremot den
tredje tjänsten angår, synes det kommittén, att näppeligen skäl föreligga för
dess hänförande till • nämnda grad. Såväl från allmän organisatorisk synpunkt
som med hänsyn till de åligganden, som skulle förenas med tjänsten, håller
kommittén före, att densamma bör tillhöra första normalgraden.

Benämningen å de nya tjänsternas innehavare torde lämpligen böra bliva
för de två av andra graden förste revisor och för den av första graden revisor.»

Löneregleringskommittén har därför hemställt, att å försäkringsinspektionens
stat måtte uppföras dels två förste revisorsbefattningar,
vardera med en avlöning av 5,800 kronor, därav 3,600 kronor lön,
1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg, jämte
två ålderstillägg till lönen å vartdera 500 kronor efter respektive 5 och
10 års tjänstgöring, dels ock en revisorstjänst med en avlöning av 4,000
kronor, därav 2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar

23

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 182.

och 300 kronor ortstillägg, jämte efter respektive 5, 10 och 15 års
tjänstgöring tre ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor.

Enligt den för försäkringsinspektionen gällande instruktion skall Departements
förste aktuarien verkställa inspektioner av livförsäkringsbolag. Emellertid chefen.
har han aldrig medhunnit någon mera ingående detalj granskning av de
olika bolagen, utan har detta arbete måst utföras och utföres av de tre
extra tjänstemän, som finnas anställda vid inspektionen. Av dessa tre
tjänstemän hava två varit anställda sedan år 1914, och ånjuta dessa
jämlikt kungl. brev den 30 juni 1916 arvode av 3,900 kronor för
år. Vad den tredje tjänstemannen beträffar, må erinras, att försäkringsinspektionen
i skrivelse den 10 september 1918 hemställt, att i avvaktan
på de i inspektionens skrivelse den 1 oktober 1917 föreslagna tjänsternas
uppförande på ordinarie stat Kungl. Maj:t måtte från och med
1919 års början ställa medel till förfogande för avlönande av bland
andra ytterligare en extra ordinarie tjänstemän med full tjänstgöring
och med ett arvode av 3,900 kronor. Genom brev den 29 november
1918 har Kungl. Maj:t medgivit, att arvode till en dylik tjänsteman må
tills vidare under år 1919 utgå med högst 3,900 kronor för år räknat.

Ett stadigvarande behov av ifrågavarande extra tjänstemän förefinnes
alltså, vartill kommer, att granskningen av försäkringsbolagen, som
redan vid försäkringsinspektionens tillkomst förutsattes skola bliva en
av de viktigaste grenarna av inspektionens verksamhet, med den alltjämt
fortskridande utvecklingen av försäkringsväsendet kommer att medföra
ett allt mera omfattande arbete för ämbetsverket. Förslaget om
uppförande av ifrågavarande tre extra tjänster på ordinarie stat synes
mig sålunda vara motiverat och finner jag mig böra förorda detsamma.

Med hänsyn till de kvalifikationer, som måste ställas å innehavaren av
två av dessa tjänster — den, som skulle verkställa inspektion m. m. av
livförsäkringsbolagen och den, som skulle taga motsvarande befattning
med huvudsakligen större försäkringsbolag, som ej meddela livförsäkring
— anser jag mig böra tillstyrka, att de uppföras i andra normalgraden,
och torde dessa tjänsters innehavare lämpligen kunna benämnas
förste revisor. Den tredje tjänsten däremot synes med avseende
å beskaffenheten av de med densamma förbundna göromålen —
inspektion m. m. av mindre egendomsförsäkringsbolag — kunna förläggas
till första graden, därvid innehavarens benämning torde bliva
revisor.

24

Övriga

ordinarie

tjänster.

Försäkrings inspektionen.

Lönereglering
skoinmittén.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

Beträffande övriga ordinarie befattningar hos försäkringsinspektionen
har inspektionen icke framställt något förslag i avlöningshänseende.
Med avseende å frågan om förandet av försäkringsregistret, vilket jämlikt
kungl. kungörelsen den 21 december 1917 numera åligger försäkringsinspektionen,
anför inspektionen beträffande registrator!! följande:

»Därest försäkringsinspektionens förslag om inrättande av 3 ordinarie förste
revisorstjänster vinner beaktande, synes registrator!! kunna befrias från en del av
det statistiska arbete, som åligger honom, så att sekreteraren med registratorns biträde
kan föra nämnda register. Något ökat behov av arbetskrafter utöver de
föreslagna uppstår alltså icke därigenom, att registrets förande förlägges till försäkringsinspektionen.
Även under nämnda förutsättning torde registrator! kunna
biträda sekreteraren med en del expeditionsgöromål, varigenom det önskemålet
vinnes, att sekreteraren får mera tid för de större uppgifter, som tillhöra honom.»

Löneregleringskommittén yttrar i förevarande fråga följande:

»Under ärendets behandling i kommittén har från försäkringsinspektionen
uttalats önskvärdheten därav, att registratorsbefattningen vid nästa ledighet
bleve ombildad till en kvinnlig biträdestjänst av tredje graden.

Med hänsyn till beskaffenheten av ifrågavarande registratorstjänst finner
kommittén sig böra tillstyrka den sålunda föreslagna förändringen av tjänsten.
Vid fastställande av ny stat för försäkringsinspektionen bör följaktligen enligt
kommitténs mening den nuvarande tjänstinnehavaren uppföras å övergångsstat
och föreskrift meddelas, att den för registratorsgöromålen avsedda kvinnliga
biträdesbefattningen ej må tillsättas förr än den nuvarande registratorn avgått
från denna befattning.

I årets statsverksproposition har, i huvudsaklig överensstämmelse med
kommitténs i betänkande den 11 november 1918 framställda förslag, ifrågasatts
en reglering av inom statsförvaltningen anställda ordinarie kvinnliga biträdens
avlöningsförmåner m. m. De därvid föreslagna förändringarna i det nuvarande
lönesystemet torde givetvis böra vinna tillämpning även vid ny stat för försäkringsinspektionen.

Beträffande slutligen inspektionens vaktmästare har denne fått sina avlöningsförhållanden
reglerade genom kungl. kungörelsen den 1 november 1918 angående
avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare. I avseende å denne tjänstinnehavare vill
kommittén därför icke ifrågasätta annan ändring än eu mindre jämkning av bestämmelserna
i staten angående eventuella naturaförmåner (förmånen av lyse), i
likhet med vad löneregleringskommittén i vissa av sina senaste utlåtanden
föreslagit.»

Löneregleringskommittén hemställer alltså, att i staten för försäkringsinspektionen
i stället för den nuvarande registratorstjänsten uppföres
en kvinnlig biträdesbefattning av tredje graden, således med avlönina
av 2,400 kronor, därav 1,500 kronor lön, 700 kronor tjänstgöringspenningar
och 200 kronor ortstillägg jämte tre ålderstillägg, vart och

25

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

ett å 200 kronor, därav 100 kronor skola tillhöra lönen och 100 kronor
tjänstgöringspenningarna, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring,
att registratorn uppföres å övergångsstat samt det å nu gällande stat
uppförda kvinnliga biträdets avlöning upptages med 2,000 kronor, därav
1,300 kronor lön, 500 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor
ortstillägg jämte ålderstillägg lika med nyssnämnda kvinnliga biträdesbefattning
av tredje graden.

Mot förslaget att i stället för den nuvarande registratorstjänsten inrätta
en kvinnlig biträdesbefattning av tredje graden bar jag intet att
anmärka, så mycket mindre som i flera andra centrala ämbetsverk
registratorsgöromålen numera omhänderhavas av kvinnliga tjänstemän.
Jag tillstyrker alltså, att i staten uppföres en kvinnlig biträdesbefattning
av tredje graden samt att registratorn överföres på övergångsstat, därvid
samtidigt bör stadgas, att berörda kvinnliga biträdesbefattning ej må
tillsättas, förrän den nuvarande registratorn avgått från sin befattning.

De av löneregleringskommittén föreslagna ändringarna beträffande
det nuvarande ordinarie kvinnliga biträdet och vaktmästaren hava icke
givit mig anledning till erinran.

Å den för försäkringsinspektionen gällande staten är, såsom förut
nämnts, uppfört ett förslagsanslag å 900 kronor till ålderstillägg.

Försäkringsinspektionen anför i sin skrivelse den 1 oktober 1917,
att för det dåvarande utginge till vaktmästaren två ålderstillägg å 100
kronor vartdera, och föreslår inspektionen, att anslaget nedsättes till
200 kronor.

Löneregleringskommittén anför, att kommittén inhämtat, att numera
dels vaktmästaren kommit i åtnjutande av ålderstillägg till belopp av
300 kronor, dels ock registratorn fullgjort villkoren för erhållande av
första ålderstillägget å sin tjänst, 500 kronor. Med hänsyn härtill och
då, enligt vad kommittén jämväl inhämtat, det ordinarie kvinnliga
biträdet med utgången av år 1920 syntes bliva berättigat till ett ålderstillägg,
anser kommittén förslagsanslaget till ålderstillägg böra i staten
upptagas med ett belopp av 1,000 kronor.

Mot vad löneregleringskommittén beträffande ifrågavarande anslag
föreslagit har jag intet att erinra.

Till vikariatsersättningar m. m. bär sedan år 1917 förslagsvis funnits
upptaget ett belopp av 24,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 156 käft. (Nr 182.)

Departements chefen.

Aid erstillägg.

Försäkrings inspektionen.

Löneregle ringskom mittén.

Departements chefen.

O in k o a tn
åder.

815 19 4

26

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 182.

Försäkrings inspektionen.

Försäkringsinspektionen meddelar i sin skrivelse den 1 oktober
1917, att de utgifter, som skulle bestridas genom berörda anslag, under
åren 1912—1916 utgjorde i nedan intagna tablå angivna belopp, i vilken
tablå jämväl upptagas de belopp, vartill, enligt vad senare inhämtats,
motsvarande utgifter uppgått under åren 1917 och 1918:

1912.

1913.

1914.

1915.

1916.

1917.

1018. |

Utgifter.

1

Belysning och uppvärmning ...

665

62

722

12

696

97

784

65

983

85

1,423

31

1,807

Böcker och tidningar ............

1,037

41

1,329

80

918

03

925

06

848

68

956

09

1,33186!-

Diverse ..............................

150

04

229

39

250

46

296

51

323

38

343

10

37439

Administrationskostnader.........

—

—

6,151

28

1,704

99

292

97

1,069

42

601

50

—

_

Försäkri ngslagförslaget............

—

—

2,311

85

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

Hyra ................................

3,400

—

3,400

—

3,400

—

3,400

—

3,400

—

3,641

67

4,200

—

Inventarier..........................

431

40

714

98

2,280

42

18

60

1,095

27

1,116

45

1,213

Kungörelser ........................

—

—

5

10

14

66

4

49

2

20

6

26

455!71

Postavgifter ........................

334

97

424

91

492

73

547

01

1,837

65

2,967

89

727

-

Renskrivning.........................

227

62

222

—

286

90

341

40

343

68

231

80

41057

Resekostnader .....................

498

05

1,398

65

974

78

993

47

925

05

739

73

2,06436

Skrivmateriel........................

599

59

733

89

782

45

714

91

957

19

1,688

77

2,057

14

Telefon och telegram ............

252

67

246

26

255

35

240

75

243

43

261

80

264

02

Tryckning ...........................

5,367

56

4,262

—

4,316

53

5,258

73

8,405

80

6,858

60

8,547

45

Städning...........................

625

—

679

50

678

37

685

—

704

05

922

90

1,291

70

Arvoden och vikariatsersätt-

ningar ........................

6,118

73

4,245

16

9,413

57

9,473

91

11,947

62

15,643

77

14,715

92

Överlåtelse av försäkringsh sstånd

362

75

—

_

Summa

19,708

66

27,07689

26,466|21

23,977 46 33,087 47| 37,766 39

39,460:12

Med ledning av siffrorna för åren 1912—1916 har försäkringsinspektionen
uppgjort följande beräkning av utgifterna från ifrågavarande
anslag:

Arvoden och vikariatsersättningar................................................... kronor 9,000: —

Belysning och uppvärmning.......................................................... » 800: —

Böcker och tidningar........................................................................ » 1,000: —

Diverse................................................................................................ » 300: —

Hyra ................................................................................................ » 4,200: —

Inventarier......................................................................................... » 1,000: —

Postavgifter ....................................................................................... » 500: —

Renskrivning ................................................................................... » 300: —

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182. 27

Resekostnader.................................................................................... kronor 4,000: —

Skrivmateriel .................................................................................. » 800: —

Städning............................................................................................ » 700: —

Telefon och telegram....................................................................... » 300: —

Tryckning .................................................................. » 6,000: —

Summa kronor 28,900: —

Försäkringsinspektionen framhåller, att denna beräkning visade behövligheten
av ett anslag av 29,000 kronor, varvid hänsyn emellertid
ej tagits till en ökning av vissa poster, som betingades av rådande
dyrtid, nämligen belysning och uppvärmning, tryckning och skrivmateriel
samt städning, varför, om ej gällande pris nedginge, anslaget
i fråga syntes komma att överskridas med minst 6,000 kronor.

Beträffande de särskilda posterna anför försäkringsinspektionen i
övrigt följande:

»Posten resekostnader har väsentligt ökats, beroende på, att med den av
inspektionen föreslagna omorganisationen resor i landsorten i och för inspektioner
antagas komma att erfordras i långt större utsträckning än hittills.

Posten arvoden och vikariatsersättningar, som för närvarande kan sättas till
cirka 12,000 kronor, kan, därest inspektionens förslag om inrättande av tre förste
revisorsbefattningar vinner beaktande, minskas med vad som nu utgår som
avlöning åt förutnämnda tvenne extra tjänstemän eller tillhopa 7,800 kronor, men
bör i stället ökas med arvode åt de extra kvinnliga biträden, som skola vara
förste revisorerna behjälpliga med statistiska arbeten; nämnda post är därför i
kalkylen upptagen till 9,000 kronor.

Hyran för ämbetsverkets lokal utgör 3,700 kronor. Då utrymmet redan
nu är synnerligen knappt, har emellertid denna post ökats med 500 kronor.»

Under hänvisning till ovan omförmälda, av försäkringsinspektionen Löneregiegjorda
beräkning av omkostnaderna framhåller löneregleringskommittén,
att vid bifall till de jämkningar i inspektionens förslag beträffande vissa
tjänster, varom kommittén hemställt, beloppet av vikariatsersättningarna
visserligen skulle bliva något lägre än enligt inspektionens förslag,
men då å andra sidan, såsom försäkringsinspektionen framhållit, vid ifrågavarande
beräkning hänsyn ej tagits till av rådande dyrtid betingad ökning
av vissa i anslaget ingående poster, finner kommittén anslaget
lämpligen, särskilt med avseende å dess karaktär av förslagsanslag,
kunna upptagas till ett runt belopp av 30,000 kronor.

Mot vad löneregleringskommittén sålunda föreslagit
funnit något att erinra.

iiai jci^ iujvc uepanememschefen.

Vid bifall till vad jag ovan föreslagit skulle avlönings- och omkostnadsstaten
för försäkringsinspektionen erhålla följande utseende:

Samman fattning.

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

Tjänst-

Lön.

görings-

pen-

ningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

A. Avlöningar,

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Överdirektören och chefen ................

6,200

2,800

1,000

10,000

1 ledamot, arvode ...........................

3,000

3,000

1 d:o d:o ...........................

__

_

_

1 ledamot och byrådirektör................

4,200

2,000

600

6,800

/ Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 600 kr.

1 förste aktuarie..............................

3,600

1,800

400

5,8001

1 Efter 5 år kan lönen

1 förste revisor ..............................

3,600

1,800

400

5,8001

) höjas med 500 kr.
och efter 10 år med

1 d:o ..............................

3,600

1,800

400

5,800J

1 ytterligare 500 kr.
Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kr.,

1 revisor .......................................

2,200

1,500

300

4,000

efter 10 år med yt-terligare 500 kr. och
efter 15 år med än

ytterligare 500 kr.
Efter 5 år kan avlö-

ningen höjas med
200 kr., efter 10 år

1 kvinnligt biträde av tredje graden

med ytterligare 200
kr. och efter 15 år

(registrator).............................

1,500

700

200

2,400\

med än ytterligare

1 kvinnligt biträde av andra graden...

1,300

500

200

2,000 (

200 kr. Av varje
förhöjning skola 100
kr. tillhöra lönen
och 100 kr. tjänst-göringspenningarna.

Efter 3 år kan lönen
höjas med 100 kr.,
efter 6 år med ytter,
ligare 100 kr. och

1 vaktmästare ................................

900

550

150

1,600

—

—

—

50,200

ytterligare 100 kr.

Till ålderstillägg, förslagsvis .............

—

—

—

1,000

51,200

B. Omkostnader.

Till vikariatsersättningar, ersättningar till extra tjänstemän och andra biträden,

resekostnads- och traktamentsersättningar, tryckningskostnader, hyra, kost-nader för belysning, uppvärmning, städning, möbler, böcker, tidningar, kontors-rekvisita m. in. ävensom till extra ordinarie arbetskrafter vid möjligen före-kommande särskild administration av livförsäkringsbolag, förslagsvis...........

30,000

Summa kronor

81,200

* Anmärkning. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats,
anvisas vaktmästaren, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor för år samt för lyse 25
kronor om året. Därest vaktmästaren åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt
bränsle, ävensom då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda
värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för
dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innobär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av elektrisk
ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall vaktmästaren själv bekosta armatur och lampor.
— I övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna
i § 3 av kungl. kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för
vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare (Sv. förf.-saml. nr 836).

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 182.

29

Vidare skulle i samband med den nya avlönings- och omkostnadsstaten
för försäkringsinspektionen jämväl fastställas följande övergångsstat:

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1 registrator.................... ............

2,200

1,500

300

4,000

'' Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr.,
efter 10 år med
ytterligare 500 kr.
och efter 15 år med
än ytterligare 500
kr.

De villkor och bestämmelser, som äro fastställda för åtnjutande av
gällande avlöningsförmåner för ordinarie tjänstinnehavare hos försäkringsinspektionen,
återfinnas dels i kungl. kungörelsen i ämnet den 12
augusti 1910 (Sv. förf.-saml. bih. nr 57) och dels i kungl. kungörelsen
den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år
1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
(Sv. förf.-saml. nr 836), varjämte för det kvinnliga biträdet gälla de för
dylika biträden meddelade allmänna bestämmelser.

För åtnjutande av de avlöningsförmåner, som upptagas i den nya
avlöningsstaten för försäkringsinspektionen, har löneregleringskommittén
föreslagit vissa villkor och bestämmelser.

Kommittén har ansett desamma böra så avfattas, att de komme att
för framtiden gälla samtliga ordinarie befattningshavare i ämbetsverket.
För de nuvarande tjänstinnehavarna skulle dock fortfarande gälla de
genom ovannämnda bestämmelser fastställda avlöningsvillkoren, i den
mån befattningshavare ej, såsom särskilt syntes kunna antagas beträffande
sekreteraren och det kvinnliga biträdet, funne anledning att övergå
till den nya staten.

Emellertid torde, anför kommittén vidare, de nya avlöningsvillkoren
böra på det närmaste ansluta sig till de nu gällande. De avvikelser,
som kommittén anser böra ifrågakomma, vore endast dels sådana, som
omedelbart betingades av vissa tjänsters ombildning och nya tjänsters
tillkomst, och dels sådana, som syntes böra vidtagas för att bringa ifrågavarande
avlöningsvillkor i större överensstämmelse med de avlöningsvillkor,
som fastställts i sammanhang med löneregleringar i allmänhet
under de sista åren.

Avlönings villkor.

Lönereg lerings kommittén -

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

Departementschefen.

Mot de av kommittén föreslagna avlöningsvillkoren har jag icke
funnit något att anmärka.

Följande villkor och bestämmelser skulle alltså stadgas för åtnjutande
av de i den föreslagna nya avlöningsstaten för ordinarie befattningshavare
vid försäkringsinspektionen upptagna avlöningsförmåner, nämligen:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst,
förening av tjänster rn. rabatt
befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av försäkringsinspektionen eller eljest kan varda stadgad,
ävensom därest vissa till försäkringsinspektionen hörande göromål överflyttas
till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande av den
tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändradarbetsordning
sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts
förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnas;

att befattningshavare är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning
uti innehavande grad, där han, till befordrande av arbetets oavbrutna
gång, befinnes vara lämplig och behövlig;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av
den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när
helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan
befattning inom den centrala förvaltningen;

att med ordinarie befattning vid försäkringsinspektionen icke må
förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att chef, byrådirektör, förste aktuarie, förste revisor eller revisor vid
försäkringsinspektionen ej må deltaga i styrelsen av eller vara anställd
vid försäkringsbolag eller vid utländsk försäkringsanstalt, som erhållit
tillstånd att här i riket driva försäkringsrörelse, ej heller vara aktieägare
eller garant i sådant företag; samt

att med ordinarie befattning vid försäkringsinspektionen ej heller
i övrigt må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj
eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag
det vara må, så framt ej, vad angår chef eller byrådirektör, Kungl.
Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, försäkringsinspektionen,
uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

Kungl. Maj:ts ''Proposition Nr 182.

31

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. rabatt
tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
forordnats att uppehålla befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som eljest undfår
ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av
annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så
mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida
ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomsfall, eller när det erfordras för tjänsteresor eller
för beredande av semester, manlig befattningshavare av lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid försäkringsinspektionen,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre
månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället
för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsfall de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar men eljest däremot svarande belopp;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut;
i fråga om ålder stillägg :

att, därest förhöjning av avlöningen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter, vad angår vaktmästaren
tre år samt beträffande annan befattningshavare fem år, under
villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt

32

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av
värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare tre
respektive fem år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare
tre respektive fem år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda avlöningsförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid
början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern
blivit uppnådd;

att därvid bör förste aktuarien, det kvinnliga biträdet av andra
graden samt vaktmästaren tillgodoräknas den tid, som före den nya
statens trädande i kraft förflutit från befattningshavarens tillträde till
innehavande befattning;

att befattningshavare tillika bör tillgodoräknas den tid han inom
samma lönegrad innehaft annan ordinarie tjänst i ämbetsverket; samt
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av avlöningsförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han
enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning; i

fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt;
att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av överdirektören, byrådirektören, förste
aktuarien och förste revisor under en och en halv månad; av revisorn
och kvinnligt biträde under en månad; samt av vaktmästaren under
femton dagar; samt

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya avlöningsstatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:
att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare
skola i övrigt lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna
varda utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla
för de å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda
biträdesbefattningar.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

33

Då de allenast med arvode avlönade ledamöterna icke kunna anses
innehava ordinarie befattning vid försäkringsinspektionen, bliva de
icke underkastade de för sådan befattningshavare i allmänhet stadgade
villkor. Emellertid må härvid framhållas, att, på grund av innehållet i
223 § i lagen om försäkringsrörelse, ej heller sådan ledamot må deltaga
i styrelsen av eller vara anställd vid försäkringsbolag eller vid utländsk
försäkringsanstalt, som erhållit tillstånd att här i riket driva försäkringsrörelse,
ej heller vara aktieägare eller garant i sådant företag.

Därjämte torde böra förklaras:

att en var, som med eller efter ingången av år 1920 tillträder
ordinarie befattning vid försäkringsinspektionen, skall vara pliktig att
underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser;

att den nuvarande registratorn hos försäkringsinspektionen skall
såsom övertalig med samma tjänstgöringsskyldighet som hittills uppföras
å övergångsstaten;

att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar vid försäkringsinspektionen
— utom nämnde övertalige tjänsteman — vilka
icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag anmäla, att de vilja övergå
till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande
stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola, liksom den nuvarande registratorn hos försäkringsinspektionen,
varda bibehållna vid dem enligt hittills gällande ordinarie
stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat
föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

att, så länge den nuvarande registratorn hos försäkringsinspektionen
kvarstår vid sin nu innehavande befattning i ämbetsverket, den å den
nya staten uppförda kvinnliga biträdesbefattningen av tredje lönegraden
ej må tillsättas; skolande under tiden den för denna biträdesbefattning
i staten uppförda avlöning besparas;

att kostnaderna för försäkringsinspektionens verksamhet enligt fastställd
stat må utgå av de bidrag, som enligt lagen om försäkringsrörelse
den 25 maj 1917 och lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket skola av försäkringsanstalterna
årligen erläggas till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet; samt

att de pensioner, som med tillämpning av lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension komma att beviljas tjänstinnehavare
vid försäkringsinspektionen, skola utgå av försäkringsanstalternas förenämnda
bidragsmedel.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 156 käft. (Nr 182.)

815 19 5

34

Ekonomisk

innebörd.

Försäkringsinspektionen• -

Försäkringsföreningen.

Kung!. Maj:is Proposition Nr 182.

Det ordinarie reservationsanslaget till upprätthållande av försäkringsinspektionens
verksamhet, att utgå av försäkringsanstalternas bidrag till
inspektionens organisation och verksamhet, som nu är upptaget till 59,300
kionor, skulle alltså vid bifall till mitt förslag- tdl ny stat för inspektionen
från och med år 1920 höjas med 25,900 kronor till 85,200 kronor.

Beträffande frågan, huruvida berörda försäkringsbolagens bidrag till
försäkringsinspektionens organisation och verksamhet äro tillräckliga
även för tillämpning av den nya staten, framhåller inspektionen i sin
förevarande skrivelse den 1 oktober 1917, att så vore förhållandet enligt
vad som framginge av nedanstående tablå, vilken sedermera kompletterats
med uppgifter rörande år 1917:

A r.

Behållning
från före-gående år.

Bolagens

inbetalda

bidrag.

Statens
utgifter för
inspektionen.

Reservation
till nästa år.

1912 ........................................

113,720

66

72,874

53

52,500

134,095

19

1913 .........................................

134,095

19

76,528

87-

62,700

—

147,924

06

1914 ..........................................

147,924

06

81,360

81

53,500

—

175,784

87

1915 ..........................................

175,784

87

88,057

38

66,000

—

197,842

25

1916 ..........................................

197,842

25

113,402

75

74,450

—

236,795

—

1917 ..........................................

236,904

76

151,994

10

80,746

90

313,007

02

Försäkringsföreningen har jämväl till behandling upptagit frågan
om storleken av försäkringsanstalternas bidrag samt anför härutinnan
följande:

»Lagens bestämmelse angående försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet har uppenbarligen tillkommit
under den förutsättningen, att verksamheten skulle väsentligen hållas inom de
av 1903 års lag bestämda gränser. Genom överflyttande på inspektionens medlemmar
av beredningen inom vederbörande departement av försäkringsärenden
har kostnaden för detta arbete på ett nog så oegentligt sätt blivit överflyttad å
bolagen, detta oaktat — såsom det säges i departementschefens yttrande till
statsrådsprotokollet den 30 januari 1903 -— kostnaden för sådan beredning ’ej
skäligen bör bestridas av de från försäkringsanstalterna utdebiterade medel’.
Befrias nu, såsom föreningen påyrkat, inspektionen från berörda beredningsskyldighet,
bortfaller den påpekade oegentligheten i avseende å sättet för kostnadens
bestridande.

Det bidrag, försäkringsbolag har att årligen lämna till bestridande av kostnaden
för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet, må icke i något
fall överstiga 1/5 % av bolagets hela inkomst av avgifter för nästföregående år

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

35

för försäkringar, som tillhöra bolagets rörelse här i riket, men regleras närmare
genom Kungl. Maj:t. Bidragen utgå sålunda — enligt bestämmelser i kungörelsen
den 21 december 1917, likasom tidigare enligt kungörelsen av den 31 december
1903 — efter Vio % å sagda inkomst och hava, på sätt närmare framgår
av ovan intagna tablå, lämnat avsevärda årliga överskott, vilka lett till en onödig
och olämplig reservbildning. Försäkringsinspektionen har också år 1913 hos
Kungl. Maj:t påyrkat den hittills följda utdebiteringssatsens nedsättning från 1
till % promille. Och framställningar i enahanda syfte hava blivit gjorda: av
svenska livförsäkringsbolags direktörsförening i april 1917, av flertalet större
svenska sak- och olycksfallsförsäkringsbolag i maj samma år och av försäkringsaktiebolaget
Ocean i skrivelse av den 11 maj 1917. Dessa väl motiverade framställningar
tillåter sig försäkringsföreningen biträda. Bidragen, utdebiterade efter
3/4 promille, skulle säkerligen lämna tillräckligt, icke allenast för de av inspektionen
beräknade utgifterna, utan jämväl för gottgörelse till den av föreningen
föreslagna nämnden. De böra icke uttagas efter en beräkningsgrund, som inbringar
mera än vad som för därmed avsedda ändamåls fyllande är nödvändigt.»

Föreningen framhåller därför såsom ett önskemål, att bestämmelserna
angående försäkringsanstalternas bidrag till inspektionen ändrades
därhän, att den nu av dylika bidrag samlade reserven inom ett fåtal år
förbrukades och att tills vidare årligen utdebiterades vad som därutöver
för avsett ändamål vore nödigt.

Löneregleringskommittén, som anser yttrande av kommittén i detta
ämne ej vara påkallat, framhåller, att, ehuru försäkringsanstalternas ifrågavarande
bidrag, såvitt framginge av den av försäkringsinspektionen
meddelade tablån däröver, uppenbarligen hittills utgått med vida större
belopp, än som egentligen erfordrats, förhållandena härutinnan för framtiden
kunde bliva i oberäknelig grad ändrade, även om de nuvarande
bidragsgrunderna fortfarande bestode.

Genom de mer eller mindre tillfälliga avlöningsförbättringar för
inspektionens personal, som nödvändiggjorts av kristiden, ställdes nämligen
nu allt större anspråk på bidragsmedlen. Samma verkan skulle
givetvis den ifrågasatta ökningen av inspektionens arbetskrafter medföra.
Och slutligen vore att märka, att ännu icke någon av inspektionens
befattningshavare blivit pensionsberättigad men att, när så skedde, ytterligare
anspråk komme att ställas på bidragsmedlen, då ju omkring två
tredjedelar av sådan befattningshavares pension skulle utgå av ifrågavarande
medel.

Då det ankommer på Kungl. Maj :t att i förevarande fråga träffa
avgörande, lärer något yttrande därutinnan ej nu vara påkallat. Vid
prövning av de framställningar, som föreligga i ämnet, komma givetvis
de i ämnet framhållna synpunkterna att beaktas.

Löne reglerings kommittén.

Departements

chefen.

36

Beredning av
försäkringsärenden

inom civildepartementet.

Kunql. Maj.t
år 1887.

1903 års
riksdag.

Kungl. Maj:t
den 14/i 1910.

Löneregleringskommittén
den
,5/i 1910.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

Slutligen torde få till behandling upptagas en fråga, vari försäkringstöreningen
framställt önskemål och löneregleringskommittén jämväl
yttrat sig, nämligen frågan om beredande inom civildepartementet av
mål och ärenden, som angå försäkringsväsendet.

Till en början må då erinras, att, såsom förut nämnts, Kungl. Maj:t
för tiden från och med 1887 års ingång förordnade en person att såsom
chefens för civildepartementet biträde i egenskap av inspektör över försäkringsanstalterna
i riket handlägga ärenden rörande försäkringsväsendet.
Denna anordning fortfor till och med år 1903.

I sammanhang med beslut år 1903 om inrättande av försäkringsinspektionen
anvisade riksdagen till biträde inom civildepartementet vid
beredning av ärenden rörande försäkringsväsendet för år 1904 på extra
stat till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av 3,000 kronor.

För samma ändamål anvisade riksdagen på extra stat enahanda
belopp för vart och ett av åren 1905—1910.

I statsverkspropositionen till 1910 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att bevilja motsvarande anslag jämväl för år 1911.

I sitt förenämnda betänkande den 25 januari 1910 anförde löneregleringskommittén
i förevarande fråga följande:

För beredning av ärenden tillhörande försäkringsväsendet vore det givetvis
en fördel för civildepartementet att kunna påräkna en sakkunnig person. Den
hittillsvarande anordningen med ett särskilt förordnat stadigvarande biträde
syntes kommittén emellertid dåmera kunna utbytas mot en anordning liknande
den, som införts beträffande de till kontrollstyrelsens verksamhetsområde hörande
ärendena, vilka bereddes till föredragning av överdirektören uti sistnämnda styrelse
eller den ledamot därstädes, som Kungl. Maj:t i hans ställe därtill förordnade.

Alldenstund dåmera — anförde kommittén vidare — en praxis syntes hava
hunnit utbilda sig beträffande tolkningen av vissa förut tvistiga försäkringsfrågor
och då det stora flertalet försäkringsärenden, som komme under Kungl. Maj:ts
prövning, syntes efter den ingående granskning, försäkringsärenden hade att
undergå inom försäkringsinspektionen, vara av den natur, att de inom civildepartementet
icke fordrade någon särskild försäkringsteknisk behandling eller
ock endast en mera formell sådan, syntes det kommittén, att i regeln det biträde,
som erfordrades för beredning inom civildepartementet av försäkringsärenden,
borde kunna lämnas av chefen för försäkringsinspektionen eller annan
medlem av inspektionen.

Därigenom skulle säkerligen, bland annat, vinnas den fördelen, att ett försäkringsärendes
behandling hos Kungl. Maj:t kunde i många fall ske snabbare,
då det sålunda skulle komma att beredas av en person, som redan handlagt
detsamma.

Kungl. May.ts Proposition Nr 182.

37

Det skulle visserligen gent emot det sålunda föreslagna förfaringssättet
kunna invändas, att en och samma person skulle komma att behandla ett ärende
såväl i den lägre iiistansen såsom beslutande eller i beslutet deltagande som ock
i den högsta instansen såsom i viss mån rådgivande.

I fråga om den liknande behandling inom finansdepartementet av ärenden,
som handlagts av kontroll- och justeringsstyrelsen (dåmera kontrollstyrelsen),
hade emellertid, kommittén veterligt, icke någon olägenhet uppstått av enahanda
anordning.

Kommittén ville dock icke bestrida, att så starka och viktiga principiella
meningsskiljaktigheter i rent försäkringstekniska frågor kunde uppkomma mellan
vederbörande försäkringsanstalt och försäkringsinspektionen, att för ärendets beredning
i högsta instans biträde av en utomstående särskilt sakkunnig person,
kunde bliva önskligt. Då detta emellertid syntes bliva förhållandet endast i
sällsynta undantagsfall, ansåge kommittén hinder icke böra möta att för varje
sålunda förekommande fall anlita en sakkunnig person.

Vid avlåtande av propositionen nr 73 till 1910 års riksdag angående
reglering av löneförhållandena in. in. vid försäkringsinspektionen upptog
föredragande departementschefen till behandling jämväl förevarande fråga.
Under framhållande huvudsakligen av att det i en mängd frågor, där
försäkringsinspektionen och vederbörande bolag förfäktade olika mening,
vore nödvändigt att inom departementet äga tillgång på biträde av en
på samma gång sakkunnig och fullt opartisk person samt svårigheten
att för varje särskilt fall kunna erhålla sådant biträde ansåg departementschefen
den dåvarande anordningen böra bibehållas oförändrad samt
fann sig förty icke böra hemställa om ändring i Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
i ämnet gjorda framställning.

I skrivelse den 6 maj 1910, nr 92, anförde riksdagen bland annat,
att riksdagen icke av vad departementschefen sålunda anfört blivit övertygad
om att icke förevarande fråga skulle lämpligen kunna ordnas, på
sätt av löneregleringskommittén föreslagits. Riksdagen hade nämligen
ansett sig kunna antaga, att flertalet av de inom departementet behandlade
försäkringsärendena icke vore av den beskaffenhet, att överdirektören
eller annan ledamot i försäkringsinspektionen ur jävssynpunkt
kunde anses mindre lämplig att deltaga i deras beredande till föredragning,
och hölle riksdagen före, att i de fall, då så vore förhållandet,
det icke borde möta några oöverstigliga svårigheter att erhålla nödigt
biträde av sakkunnig opartisk person mot ersättning, som Kungl. Maj:t icke
syntes sakna utväg att av tillgängliga medel bereda. Riksdagen ansåge
alltså, att skyldighet att tillhandagå med biträde av ifrågavarande slag
borde åläggas överdirektören eller annan ledamot i försäkringsinspektionen,
ocli förväntade riksdagen, att föreskrift om dylik skyldighet komme
att av Kungl. Maj:t meddelas i ämbetsverkets instruktion.

Kungl. Maj:t
den 18/2 1910.

1910 års
riksdag.

38

Kungl. Maj:t
den 12/s 1910.

Försäkrings

föreningen.

Lönereglering
sk ommitt
én den
«/* 1919.

Klingi. Maj.is Proposition Nr 182.

I enlighet med riksdagens sålunda uttalade uppfattning stadgades
i nu gällande instruktion den 12 augusti 1910, att det skall åligga försäkringsinspektionen
att biträda chefen för civildepartementet med beredande
till föredragning av på Kungl. Maj:ts prövning ankommande
ärenden rörande försäkringsväsendet samt att detta inspektionens åliggande
skall fullgöras av överdirektören eller ledamot, som Kungl. Maj: t
därtill förordnar. Slutlig granskning av koncepten till i sådana ärenden
utgående expeditioner verkställes jämväl i allmänhet av nämnda föredragande.

I sitt yttrande den 28 juni 1918 anför försäkringsföreningen i förevarande
ämne följande:

»Överflyttningen av beredningsåliggandet på tillsynsmyndigheten eller den
myndighet, vars förslag eller utlåtande Kungl. Maj:t har att pröva i flertalet av
ärenden rörande försäkringsväsendet, skedde i trots av protester från sakkunniga
håll. Erfarenheten torde hava givit de protesterande rätt och visat, att olägenheterna
av det särskilda biträdets indragande icke, såsom man å motsatta sidan
hoppades, kunnat ersättas genom anlitande av tillfällig hjälp i jävsfall eller för
beredning i frågor av ''stark och viktig principiell natur’. Allt allmännare har
den . i sakens natur grundade uppfattningen gjort sig gällande, att önskvärd garanti
mot möjlig ensidighet vid försäkringsärendets behandling icke erhålles, om
dessa ärenden inom vederbörande regeringsdepartement beredas och föredragas
av personer, som redan på ett tidigare stadium haft att å ämbetets vägnar handlägga
ärendena. Högeligen önskligt vore därför, att inspektionen helt befriades
från det bestyr med beredande, föredragning och expedition av på Kungl. Maj:ts
prövning ankommande ärenden rörande försäkringsväsendet, som, enligt gällande
instruktion för försäkringsinspektionen, tillkommer densamma eller någon dess
ledamot, och att detta bestyr i stället anförtroddes åt befattningshavare inom
vederbörande departement. I ett blivande departement för handel och näringar,
därunder väl det privata försäkringsväsendet och därmed även försäkringsinspektionen
torde komma att lyda, lärer med nödvändighet krävas anställning av personer
med den för bedömande av försäkringstekniska frågor i allmänhet nödiga
utbildningen. I enstaka fall, vid föreliggande stridiga meningar i frågor av matematisk-vetenskaplig
natur, synes erforderlig ledning kunna vinnas genom inhämtande
av utlåtande från opartiska, i sakens föregående behandling icke delaktiga
sakkunniga.

Genom en sådan omläggning, som huvudsakligen skulle avse att betrygga
försäkringsärendenas tillfredsställande behandling i högsta instans av person,
som icke.på tidigare stadium med ärendena tagit befattning, vunnes därjämte en
välbehövlig lättnad i inspektionens arbetsbörda.»

Löneregleringskommittén yttrar i sitt föreliggande utlåtande den 8
februari 1919 följande:

»Kommittén hade i ovan intagna yttrande i betänkandet den 25 januari
1910 uppmärksammat det huvudsakligaste av vad försäkringsföreningen nu anfört
till stöd för en ändring i ifrågavarande avseende. Såvitt till kommitténs känne -

39

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

dom kommit, hava icke under den tid, som förflutit, sedan kommitténs nyssberörda
yttrande avgavs, inträffat omständigheter av beskaffenhet att nu böra föranleda
kommittén att frångå sin däri angivna uppfattning. För övrigt har kommittén
från försäkringsinspektionen inhämtat, att de fall, då inspektionens biträde
påkallas för beredning av försäkringsärenden inom civildepartementet, äro förhållandevis
mycket sällsynta.

Slutligen vill kommittén framhålla, att den nu nämnda frågan och dess avgörande
icke kan anses stå i något verkligt eller egenligt sammanhang med nu
förevarande ärende. Erinras må emellertid, att, därest en institution sådan som
den av försäkringsföreningen föreslagna nämnden eller liknande bliver inrättad,
det väl torde kunna hända, att försäkringsanstalternas speciella synpunkter kunna
redan vid ärendenas behandling hos inspektionen göra sig så gällande, att föreningen
skulle finna de olägenheter, föreningen anser vidlåda den nuvarande ordningen
för försäkringsärendenas behandling hos Kungl. Maj:t, icke vidare påkalla
någon åtgärd.

Erinras må ock, att dåvarande landshövdingen Axel Schotte i sitt den 27
februari 1917 enligt Kungl. Maj:ts uppdrag avgivna betänkande angående statsdepartementens
verksamhetsområden och arbetsformer m. m. (sid. 100), med
framhållande att departementalkommitterade föreslagit, att till försäkringsinspektionen
måtte decentraliseras fastställelse av grunder för viss försäkringsverksamhet,
för sin del föreslagit sådan författningsändring, att den prövning av
grunder för viss försäkringsverksamhet, som enligt då i ämnet gällande bestämmelser
— med^ vilka numera gällande bestämmelser i huvudsak överensstämma
ankomme på Kungl. Maj:t, överflyttades till försäkringsinspektionen.

. Skulle den sålunda frågasatta förändringen komma till stånd, inträder givetvis
nu förevarande fråga i ett nytt läge. De på Kungl. Maj:ts prövning ankommande
försäkringsärendena, eller åtminstone det stora flertalet därav, vilka
nu inkomma till Kungl. Maj:t såsom ansökningsärenden, skulle nämligen då i
stället inkomma såsom besvärsmål, vilket givetvis måste utesluta varje direkt
deltagande från inspektionens sida i ärendenas handläggning hos Kungl. Maj:t.»

På grund av det ovan anförda anser löneregleringskommittén, att
försäkringsföreningens framställning i nu förevarande avseende icke åtminstone
för närvarande bör föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Såsom av det ovan anförda framgår, har riksdagen uttalat sig för
den anordning med försäkringsärendenas beredning inom civildepartementet,
som tillämpats alltsedan år 1911, nämligen att berörda ärenden
handläggas med biträde av försäkringsinspektionen. Vad av försäkringsföreningen
anförts synes ej innefatta tillfyllestgörande skäl för vidtagande
av en ändring av denna anordning, som visat sig tillfredsställande.
Dessutom bör uppmärksammas, att förevarande fråga i viss mån synes vara
beroende av det förut omförmälda spörsmålet om inrättande vid sidan
av försäkringsinspektionen av en nämnd av representanter från försäkringsverksamhetens
olika grenar och att sistnämnda spörsmål, såsom jag

Departements chefen.

40

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

Departe ments chefens hemställan.

ovan framhållit, ännu ej lämpligen bör bringas inför riksdagens avgörande.
Vidare sammanhänger förevarande fråga intimt med den ännu
oavgjorda frågan om decentralisering till försäkringsinspektionen av vissa
ärenden, i vilket ämne jag, såsom löneregleringskommittén omnämnt,
i ett särskilt betänkande den 27 februari 1917 framlagt förslag.

Vid nu angivna förhållanden och på i övrigt av löneregleringskommittén
anförda grunder anser jag icke skäl föreligga, att för närvarande
vidtages någon ändring i nu gällande ordning för försäkringsärendenas
beredning inom civildepartementet.

Under åberopande'' av vad sålunda i skilda hänseenden anförts får
jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna ej mindre de av mig framlagda
förslagen till avlönings- och omkostnadsstat samt övergångsstat
för försäkringsinspektionen, att tillämpas från
och med år 1920, än även de av mig förordade villkoren
och bestämmelserna för åtnjutande av de i den
föreslagna avlöningsstaten upptagna avlöningsförmånerna
;

dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år
1920 tillträder ordinarie befattning vid försäkringsinspektionen,
skall vara pliktig att underkasta sig
ovanberörda villkor och bestämmelser;

att den nuvarande registratorn hos försäkringsinspektionen
skall såsom övertalig med samma tjänstgöringsskyldighet
som hittills uppföras å övergångsstaten; att

de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar
vid försäkringsinspektionen — utom nämnde
övertalige tjänsteman — vilka icke före viss av Kungl.
Maj:t bestämd dag anmäla, att de vilja övergå till den
nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för avlöningens
åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola,
liksom den nuvarande registratorn hos försäkringsinspektionen,
varda bibehållna vid dem enligt hittills
gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestäm -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 182.

41

melserna i lagen angående civila tjänstiuneliavares rätt
till pension, vid den rätt till pension, som hittills tillkommit
dem; samt

att, så länge den nuvarande registratorn hos försäkringsinspektionen
kvarstår vid sin nu innehavande
befattning i ämbetsverket, . den å den nya avlöningsstaten
uppförda kvinnliga biträdesbefattningen av tredje
lönegraden ej må tillsättas; skolande under tiden den
för denna biträdesbefattning i staten uppförda avlöningbesparas
;

dels medgiva, att kostnaderna för försäkringsinspektionens
verksamhet enligt fastställd stat må utgå
av de bidrag, som enligt lagen om försäkringsrörelse
den 25 maj 1917 och lagen den 24 juli 1903 om utländsk
försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket skola av försäkringsanstalterna årligen
erläggas till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet;

dels besluta, att de pensioner, som med tillämpning av
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
komma att beviljas tjänstinnehavare vid försäkrine:sinspektionen,
skola utgå av försäkringsanstalternas förenämnda
bidragsmedel;

dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits,
från och med år 1920 höja det å riksstaten uppförda
ordinarie reservationsanslaget till upprätthållande av
försäkringsinspektionens verksamhet, att direkt utgå
av bidrag till försäkringsinspektionen, från 59,300
kronor med 25,900 kronor till 85,200 kronor.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet skulle
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. ISO höft. (Nr 182.) ris is» (i