Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Kr 164.

Kungl Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av kammarkollegium m. m.; given Stockholms slott den
25 februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

dds godkänna följande avlöningsstat för kammarkollegiet, att
tillämpas från och med år 1920:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 141 höft. (Nr 164.)

Kungl. Maj.ts proposition Nr 164.

1 generaldirektör

1 kammarråd......

4 kammarråd......

1 förste advokat!!

tjänsteman i andra lönegraden (sekreterare)
...............................

7 tjänstemän i andra lönegraden (4;
sekreterare, 3 arki vaner) ............I

1 arkivarie för lantmäteriutredningar!

1 tjänsteman

(notarie) ............................

5 tjänstemän i första lönegraden
notarier, 2 fiskaler, 1 registra

första lönegraden i

(2j

I ^ kvinnligt biträde i andra lönegraden;

II kvinnligt biträde i andra lönegraden;

i 1 kvinnligt biträde i första lönegradenj

j6 kvinnliga biträden i första löne-i
I graden..................................

1 förste vaktmästare .....................j

1 vaktmästare .........................

3 vaktmästare ........................... j 2 700

Anslag till vikariatsersättning, arvoden
åt amanuenser och flitpenningar

Anslag till renskrivnings- och trycknmgskostnad,
förslagsanslag ......

Summa kronor

Lön	! Tjänst- 1 n ; görings- \| *'' ! pennin-! i gg \| gar !	i Summa
	K r o	n o r
7,000	1 j 3,000	1,000	11,000
5,000	2,500	600	8,100
20,000	10,000	2,400	32,400
4,200	1 2,000	600	! 6,800
3,600	1,800	400	5,800
3,600	. 1,800	400	5,800 i
25,200	12,600	\| 2,800	: 40,600
3,600	1,800	400	5,800
2,200 j	1,500	300	4,000
11,000]	7,500	1,500	20,000 j
1,300	500 ;	1 200;	2,000
1,300 i	500 j	200!	2,000
1,100	300 i	200 \|	1,600
6,600	1,800 !	1,200 i	9,600 \|
1,100	650 j	ISO	il1 1,900
900	550	150 i	1,600 1
2,700	1,650!	450 (	4,800 J
-	—	—	29,800
	- 1	- i	3,000 j

(Efter 5 år kan lönen höjas]
( med 600 kronor.

Efter 5 år kali lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
kronor.

med 500 kronor, efter 10 j
år med ytterligare 500!
kronor och efter 15 år |
med an ytterligare 500;
kronor.

Efter 5 år kan avlöningen]
höjas med 200 kronor,
efter 10 år mod ytterligare j
200 kronor och efter 15
år med än ytterligare 200
kronor; skol ande av ålders- j
tillägget 100 kronor till-!
höra lön och 100 kronor ;
tjänstgöringspenningar.

fter 3 ar kan lönen höjas
med 100 kronor, efter 6
år med ytterligare 1001
kronor och efter 9 år
med än ytterligare 1001
kronor.

196,600 !

ano^te^anv^vlkÄ^Ä^v''CefåäÄr bostad °°H Jjus’ där “Wan.

samt for lyse 25 kronor om året i ; ta fo* bostad med bränsle 300 kronor för År

värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle äveSom^lA ^tnj!ltf,enbart bostad eller bostad med
att den icke kan anses hava ovan fao-da värde fn j ^ b°stadsförmån ftr av sådan beskaffenhet
ständigheterna bestämma det iä^re fönea^ torn för ?å MaJd efter o^

av lyse innebär allenast rätt till on -t- i ^orm^n skall äga rum. Förmånen

kw.-timmar. Åtnjutes lyse skall vaktmäsf maxl“^orbrukning av elektrisk ström intill hö<rst 100
i fråga om förmån av bostad m m fSmmT ^ armatur och lumpor. I övrigf skola

av kungl. kungörelsen den 1 november lÖl^anvåendf * 4111.efterrättelse bestämmelserna i § 3
för visso vaktmästare och med dem jämförliga StnSZ^ °f8™d

Kungl. Maj:ta proposition Nr 164.

dels förklara att för åtnjutande av de i nämnda stat upptagna
avlöningsförmåner skola lända till efterrättelse bestämmelserna ikun

3i*

r:dUd;akÄdet^fund«fag.av

X” de* särskilda befattning inom graden dar \ammarkolleg.et, bil

befordrande av arbetets oavbrutna gång, finner P »

hXlvlS Sami att förste advokatfiskal äger årligen, nar sadant utan
S?för ^omllens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester under

en “Irvidl—anHv tidpunkten for förhöjning av lönen efter
viss tid fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad icke ma

ÄJar9Ä“årÄ SÄ ytterligare

^ ''"ku även att beträffande envar, som med eller efter den nya lön e statens

ikraftträdande tillträder befattning i ilande ^ av den

att befattningshavare är skyldig att, med bibehållande av ^

tiänstegrad och den avlöning lian innehar, nar helst 8a ’ alf befattprövas
lämpligt, låta sig förflyttas från kammarkollegiet till annan bet

ning inom den centrala förvaltningen, .... .-u Äidprstilläffn s

att befattningshavare bör i avseende a ratten tdl a derst,flagg
tillgodoräknas den tid, han inom samma lönegrad innehaft ordinär,e
tjänst i kammarkollegiet eller i annat statens ämbetsverk
■'' att löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhaUande av
• lvlöningsförhöining, redan uppnått den levnadsa del, vid vilken lian
Ä besttomelselna . lagen angående civila llänstinnebavares.ratt
till pension är skyldig att från tjänsten avga, icke ma tillträda sam .

förhöjning, ^ befattningshavare, som utnämnts att från den nya statens
ikraftträdande vara innehavare av ordinarie tjänst i UmmMtoUwe,
UVA för erhållande av löneförhöjning tillgodoräknas den tid varande

lian omedelbart före tillträdet till befattningen på grund av stadigvarande

fiirordnande i kollegiet bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av
riksdagen å extra stat anvisad avlonmg, samt

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 164.

att beträdande de i staten upptaga a kvinnliga befattningshavare
skola i ovngt landa till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna
varda utfardade angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla

mils*’ ämbetsverk8 °ch

dels och medgiva, att de tjänstemän i första lönegraden, vilka icke

ooferhell ™5e ^ Wn fÖ1'' d6n "J* ^fisande

hr r 7!. 7 da mom sm grad uppförda å den nya staten skola
med fortsatt tjänstgöringsskyldighet bibehållas vid dem enligt hittills
gällande stat tillkommande avlöningsförmåner och upptagas å^livande
övergångsstat, ävensom förklara, att under övergångstidef motsvarande
antal sekreterarebefattningar skola hållas vakafta "samtatt
de övertaliga tjänstemännen varda upptagna å övergångsstat av de
inbesparade sekreterareavlöningarna må användas erforderligt belopp till
avlönande av de övertaliga tjänstemännen i första graden PP

år 1920 C tlU uPPrätthällfnde av kammarkollegiets verksamhet under

varav 3000 ^ av ............... kronor 196,600,

varav 3,000 kronor skola uppforas såsom förslagsanslag den

1 årui 019U.8tfilliande hos kammarkollegiet under tiden från och med
aen i april 1919 till samma ars slut av en adjungerad ledamot och eu

extra notarie m. m. å tilläggsstat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,

3:oj för beredande under år 1920 av arvode "för eu ledamot såsom

för årai920aavVfS1OU 1 kammarkoll]efet sa“* för anställande hos kollegiet
tor ar 19.0 av fyra adjungerade ledamöter, en extra arkivarie sex extra
notarier och tre extra skrivbiträden i första graden ävensom för eraätande
av Övriga av bemalde befattningshavares anställande föranledda
kostnader på extra stat för år 1920 bevilja ett förslag ir

'';Ög8t...................................................:.................... - tanor 63,150;

,f:0:. fol, ordnande av vissa till kammarkollegiets andra arkivkontor

högst . . ^ PS ^ S‘at fÖr är 1920 “«*> «« förslagsans^

ntskoUffltSiuL110™^6 handli"ear *ola riksdagens TSöS

GUSTAF.

V. V. Thorsson.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 35 februari
1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden.
Statsråden: Petersson ,

Schotte.

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Föredragande departementschefen statsrådet Thorsson anförde:

Med anledning av särskilda av kammarkollegiet gjorda framställningar
i fråga om dels omorganisation av ämbetsverket, dels tillfällig
förstärkning av kollegiets arbetskrafter under åren 1919 och 1920,
dels ock ordnande av vissa kollegiets andra arkivkontor tillhörande
handlingar har Kungl. Maj:t ej mindre i den till riksdagen den 9 januari
1919 avlåtna statsverkspropositionen under punkterna 5, 6 och 7 av
sjunde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avvaktan på de förslag i
nyssnämnda hänseenden, som framdeles kunde komma att avlåtas, å
riksstaten för år 1920 dels beräkna det ordinarie anslaget till kammarkollegiet,
nu utgörande 128,000 kronor, till 201,000 kronor, dels bland

Kung/. Maj:ts proposition Nr 164.

de extra anslagen beräkna ett förslagsanslag, högst 63,150 kronor, till
förstärkning av arbetskrafterna under år 1920 ävensom ett förslagsanslag,
högst 1,950 hronor, för ordnande av vissa till kollegiets andra arkivkontor
hörande handlingar, än även i den samma dag avlåtna propsitionen
om tilläggsstat till riksstaten för år 1919 under punkt 2 av sjunde
huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avvaktan på det förslag till ytterligare
förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegiet under ^bevarande
år, som framdeles kunde komma att avlåtas, å tilläggsstat för
år 1919 för ändamålet beräkna ett förslagsanslag, högst 6,300 kronor.

Jag anhåller att nu ånyo få anmäla dessa ärenden.

I skrivelse den 6 oktober 1916 framlade kammarkollegiet alternativa
förslag till en omfattande förstärkning av arbetskrafterna hos kollegiet.
Enligt det ena, av kollegiet förordade alternativet skulle, jämte det
vissa tillägg gjordes till den för år 1917 redan fastställda extra staten,
kollegiets behov av ökade arbetskrafter från och med år 1918 tillgodoses
dels genom en betydande utvidgning av den ordinarie staten och därmed
sammanhängande förändrad organisation av ämbetsverket dels ock
genom fortfarande upptagande å extra stat av vissa tjänster, som avsåges
att bliva mer tillfälliga. Det andra alternativet gick ut på att
jämväl för-år 1918 möta hela behovet av arbetsförstärkning med anslag
å 6Xtr£L stät

Genom särskilda beslut den 24 november och den 30 december
1916 anbefalldes löneregleringskommittén att yttra sig över de båda
sltörnätivGD

På grund av det myckna arbete av brådskande natur, som åvilade
kommittén, har kommittén icke medhunnit granskningen av förslaget
om ändringar i den ordinarie staten å sådan tid att förslaget kunnat
föreläggas vare sig 1917 eller 1918 års riksdagar, varemot kommittén
— som genom remiss den 2 mars 1917 fått till sig överlämnat ett
från lantmäteristyrelsen infordrat, den 27 februari 1917 dagtecknat
utlåtande över kollegiets ifrågavarande skrivelse, så vitt angår visst
däri väckt spörsmål — den 23 mars 1917 avgav utlåtande i ärendet
i vad angick ökningen av arbetskrafterna å extra stat. I följd härav
har kollegiets hela behov av ökade arbetskrafter för såväl 1918 som
1919 måst tillgodoses genom anslag på extra stat.

I skrivelse den 10 juni 1918 gjorde kammarkollegiet förnyad
framställning i organisationsfrågan och föreslog därvid på grund av
nytillkomna omständigheter vissa ändringar i sin förut i ämnet gjorda
hemställan.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 164.

Tillika hemställde kollegiet i en särskild, berörda den 10 juni 1918
avlåten skrivelse om anvisande av anslag å extra stat för beredande åt
kollegiet av ökade arbetskrafter under åren 1919 och 1920 samt om
beredande av medel för fortsatt ordnande av vissa kammarkollegiets
andra arkivkontor tillhörande handlingar.

Sistnämnda två skrivelser remitterades enligt särskilda beslut
den 8 augusti och den 3 oktober 1918 till löneregleringskommittén för
yttrande, den senare skrivelsen i vad den avsåge personalförhållandena
vid kollegiet för år 1920.

Slutligen har kollegiet inkommit med en ytterligare, den 25 oktober
1918 dagtecknad framställning i frågan om ämbetsverkets organisation,
vilken framställning genom remiss den 5 november 1918 överlämnats
till utlåtande av löneregleringskommittén.

Efter det Kungl. Maj:t den 18 september 1918 förordnat kammarrådet
friherre Gasten von Otter att såsom ledamot i löneregleringskommittén
deltaga i behandlingen av den föreliggande frågan om ny
avlöningsstat för kammarkollegiet, avgav kommittén den 14 december
1918 utlåtande med anledning av de i ämnet avlåtna remisserna.

Jag torde nu få redogöra för kammarkollegiets i de olika skrivelserna
framställda förslag, såvitt de numera äro aktuella, och för löneregleringskommitténs
däröver avgivna yttrande, och torde därvid få till
en början uppehålla mig vid frågan om ändring i kollegiets stat och det
därmed sammanhängande spörsmålet om ämbetsverkets omorganisatiou.
Inledningsvis torde därvid få förutskickas en kortfattad erinran om
kollegiets ämbetsbefattning och dess nuvarande organisation.

Efter att under sina tidigare verksamhetsskeden hava utgjort medel- Kammarpunkten
för vården om rikets drätsel och näringar, har i jämbredd med ämbetebefatt
förvaltningens utveckling kammarkollegiet efter hand fått sitt verk- ning
samhetsområde mer och mer begränsat dels genom att från kollegiet
utbrutits andra ämbetsverk och dels genom att vissa grupper av ärenden
överflyttats på andra myndigheter eller genom att den domsrätt i
administrativa ärenden, som tillkommit kollegiet, i viss utsträckning förlagts
till de allmänna domstolarna.

Enligt den för kollegiet nu gällande, den 26 maj 1909 utfärdade
instruktionen med däri senare vidtagna förändringar åligger det i allmänhet
kollegiet att handlägga frågor av kameral natur eller som angå
den allmänna hushållningen, att hava inseende och vård över den fasta
egendom, varom i instruktionen närmare förmäles — bestående väsent -

8 Kungl. Maj:ts proposition Ni- 164.

ligen av civila och ecklesiastika boställen, till civila och kyrkliga behov
och ändamål i övrigt anslagna hemman och lägenheter, de under åborätt
upplåtna kronohemman, lägenheter och nybyggen samt den statens
lasta egendom i övrigt, i avseende varå icke är annorlunda stadgat
samt att i den ordning författningarna stadga eller Kungl. Maj:t för
särskilda fall föreskriver ombesörja ärenden, som angå förvärvande åt
eller avhändande från staten eller allmän inrättning av äganderätt till
fastighet. Kollegiet har jämväl fått sig ålagt att med uppmärksamhet
följa alla de förhållanden,'' å vilka den inom området för kollegiets verksamhet
varande kamerala och ekonomiska lagstiftningen äger inflytande,
samt, när kollegiet finner allmänt och enskilt gagn och bästa så fordra,
till Kungl. Maj:t avgiva underdåniga framställningar och förslag till
ändring, jämkning eller ock upphävande av de i dessa ämnen gällande
författningar och föreskrifter.

Då denna allmänna karakteristik av kollegiets verksamhet knappast
kan bibringa en bestämd uppfattning om de i hög grad skiftande och
ofta maktpåliggande frågor, som handläggas av ämbetsverket, och å
andra sidan ett fullständigt återgivande av de i instruktionens närmast
följande paragrafer upptagna detaljerade föreskrifter torde föra för långt,
torde från sistnämnda paragrafer få erinras om följande grupper ärenden,
däri det åligger kollegiet att antingen omedelbart besluta eller prö\a
inkommande besvär eller ock till Kungl. Maj:t avgiva underdåniga utlåtanden,
nämligen frågor om jordeböckerna, om hemmans rätta mantal,
om namnförändring å hemman, om lotsningsbesväret, om de förmåner,
rättigheter och skyldigheter, som åtfölja jorden, om skattläggningar,
om markegångstaxor, om jordavsöndringar och avgälder från sådana,
om prästerskapets löningsrättigheter, inberäknat frågor om lönereglering
för prästerskapet samt ändring i den kyrkliga organisationen och vad
därmed sammanhänger, om landgille, om stadsjords egenskap och beskaffenhet,
om förändring i landets administrativa, kommunala och
kyrkliga indelning, om åborätt, om användande av åbolediga hemman,
om kronouvbyggens anläggning, om användande av expropriations- och
dylika medel, som tillfallit under kollegiets vård stående egendom, om
skatteköpeskillings fastställande, om skatteköp å och skatteomföring av
kronojord, om storskiften och awittringar. Till de ärenden, som
på grund av en den 23 december 1918 vidtagen instruktionsändring
tillkomma kollegiet, återkommer jag i det följande. I avseende a våraen
om den under kollegiets inseende ställda fasta egendomen är särskilt att
framhålla det viktiga åliggandet att tillse att denna egendom icke
användes eller disponeras emot därom givna föreskrifter.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 164.

Kollegiet åligger vidare att förvara och vårda rikets regalier och
djTrbarheter ävensom att förvara åtkomsthandlingarna till de för statsverkets
räkning inlösta frälseräntor eller viss staten eller allmän inrättning
tillhörig fast egendom.

Till följd av senare tiders lagstiftning särskilt på det kamerala
området har en viss förskjutning ägt rum inom kollegiets arbetsområde.
Utom det att vissa grupper av ärenden praktiskt taget alldeles bortfallit
— såsom ärenden om grundskatt, rustning och rotering — och
därför i instruktionen omnämnas allenast i ett övergångsstadgande,
har inom andra grupper ärenden frekvensen avsevärt avtagit. Däremot
har på grund av ändrad lagstiftning eller eljest till följd av utvecklingens
gång kollegiets arbete inom ännu andra grupper ärenden icke
oväsentligt ökats.

Då, på sätt av det följande närmare framgår, två grupper ärenden,
nämligen dels ärenden rörande fastställande av nya löneregleringar
för rikets prästerskap och därmed sammanhängande frågor och dels
ärenden, uppkomna i sammanhang med jordregistrets uppläggande —
dessa senare ärenden i det följande för korthetens skull kallade jordregisterärenden—
hava en icke oväsentlig betydelse för bedömandet av
frågan om kollegiets organisation, torde få erinras att en kortfattad
redogörelse för ämbetsverkets befattning med dessa grupper ärenden
meddelats i propositionen nr 133 till 1915 års riksdag sid. 11—15,
vartill torde få hänvisas.

Såväl till följd av åliggandet i avseende å vården om den under
kammarkollegiets inseende ställda egendomen som genom sin ställning
att vara det ämbetsverk, som handlägger frågor »av kameral natur eller
som angå den allmänna hushållningen» — frågor, för vilkas riktiga
bedömande ofta erfordras omfattande insikter i såväl äldre som nyare
tiders speciallagstiftning ävensom djupgående forskningar i gamla kamerala
handlingar, vilka oftast finnas förvarade just hos kollegiet — har
kollegiet kommit att allt mera framstå såsom ett kameralt utredande verk.

Denna kollegiets ställning framhölls också starkt av löneregleringskommittén
i dess år 1903 avgivna betänkande angående reglering av
löneförhållanden m. in. vid kammarkollegium (sid. 105) likasom av
kollegiet i dess över kommitténs betänkande avgivna utlåtande. Jämväl
departementalkommitterade yttrade sig i sitt betänkande II: 4 den
31 december 1912 rörande finansdepartementet (sid. 102) i enahanda
riktning.

Erfarenheten under den tid, som förflutit efter den nya organisaBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 141 höft. (Nr 164.) 2

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

tionens genomförande, har bestyrkt riktigheten av de sålunda gjorda
uttalandena.

Kammar- Innan kammarkollegiet år 1879 omorganiserades, bestod detta

organisation, ämbetsverk av president och sex kammarråd, varjämte därstädes voro
Ordinarie ar>ställda i dåvarande tredje tjänstegraden sex tjänstemän, nämligen en
personal, sekreterare, en advokatfiskal och fyra kamrerare, därav en å arkivkontoret
(kammararkivet), i dåvarande andra tjänstegraden tio tjänstemän,
nämligen fem notarier, en aktuarie och registrator samt fyra
kaminarförvanter, därav en kammarförvant å arkivkontoret, ävensom i
dåvarande första tjänstegraden sjutton tjänstemän, nämligen sju kanslister,
därav två å advokatfiskalskontoret, och tio kammarskrivare, därav
en å arkivkontoret, vartill kommo två på förordnande tillsatta kanslister.

Vid omorganisationen nämnda år bibehöllos kammarråden vid ett
antal av sex, varemot en ganska väsentlig minskning i antalet underordnade
ordinarie tjänstemän ägde rum. Under det att tjänstemännen
i förutvarande andra, numera första lönegraden blevo till antalet tolv,
därav tio notarier, en registrator och en aktuarie, nedsattes antalet
tjänstemän i tredje lönegraden, motsvarande nuvarande andra, från sex
till allenast två, nämligen en advokatfiskal och en arkivarie, och indrogos
dåvarande första lönegradens samtliga sjutton å stat uppförda
beställningar, i vilkas ställe anvisadas medel till avlönande av extra
ordinarie tjänstemän, amanuenser, vilkas antal växlade mellan åtta och tio.

Berörda reduktion i kollegiets tjänstemannakår genomfördes utan
att något avskiljande av mål och ärenden från kollegiets ämbetsbefattning
samtidigt ägde rum.

Med den sålunda reducerade personalen arbetade kollegiet till den
1 juni 1909, då dess nuvarande, genom instruktionen den 26 maj 1909
fastställda organisation trädde i tillämpning.

Till grund för denna organisation ligger i huvudsak nyssnämnda
av löneregleringskommittén avgivna betänkande rörande reglering av
löneförhållanden m. m. vid kammarkollegium. I detta betänkande
eriurade kommittén om den begränsning av kollegiets ämbetsverksamhet,
som efter år 1879 till följd av utfärdade lagbestämmelser ägt rum,
och framlade förslag om ytterligare begränsning av ämbetsverksamheten
genom upphörande av kollegiets befattning såsom mellaninstans
med vissa besvärsmål ävensom genom överflyttning till andra förvaltningsmyndigheter
eller till de allmänna domstolarna av vissa mål och
ärenden; och tillstyrkte kommittén därjämte en icke oväsentlig minskning
i antalet såväl ledamöter i ämbetsverket som tjänstemän därstädes.

Kungl. Mai:ts proposition Nr 164.

Enligt det statsrådsprotokoll, som åtföljde den av Kungl. Maj:t
till 1908 års riksdag avgivna propositionen i ämnet, skulle i samband
med omorganisationen åtskilliga grupper av mål och ärenden avskiljas
från kollegiet och i följd därav en minskning i tjänstemannapersonalen
kunna genomföras.

I enlighet med vad av Kungl. Maj:t föreslogs och av riksdagen
gillades, kom kollegiets ordinarie tjänstemannapersonal nu att bestå av,
förutom chef och fyra kammarråd, två andra gradens tjänstemän, nämligen
en advokatfiskal och en arkivarie, och åtta första gradens tjänstemän,
därav sex notarier, en aktuarie och en registrator, och^blev, vad beträffar
den extra ordinarie personalen, det anslag, som avsågs för, bland
annat, beredande av arvoden åt amanuenser, begränsat sålunda att de.fast
anställda amanuensernas antal skulle utgöra sex i stället för tio eller åtta.

Sedermera har emellertid en utökning av kammarkollegiets ordinarie
personal ägt rum.

Jämlikt kungl. brev den 10 juni 1912 upptogos från och med
den 1 januari 1913 å kollegiets stat tre kvinnliga skrivbitradesbefattningar,
därav en av andra (högre) och två av första (lägre) lönegraden.

Från och med 1915 års början förändrades, enligt kungl. brev
den 2 april 1914, en av befattningarna i första lönegraden, aktuariebefattningen,
till tjänst i andra lönegraden, vars innehavare benämnes
arkivarie, samt inrättades ytterligare en arkivariebefattning, likaledes

hänförd till andra lönegraden. . .

Sistnämnda förändring föranleddes av en av kollegiet i underdånig
skrivelse den 26 mars 1913 gjord framställning, över vilken löneregleringskommittén
på sin tid hördes, varefter framställning i ärendet gjordes
till 1914 års förra riksdag. Till stöd för föräudringen hade åberopats,
bland annat, att såsom en följd av den ökade tillströmningen av ärenden
en icke oväsentlig del av det arbete, som förutsatts skola utföras
av de biträdande tjänstemännen och även lämpligen borde av dem verkställas,
icke medhunnes av dem, utan att ledamöterna nödgats övertaga
åtskilligt detaljarbete med ärendenas utredning m. m. 1 avseende a
vad vidare i denna fråga förekommit torde fa hänvisas till det vid
statsverkspropositionen till sagda riksdag fogade utdrag av statsiådsprotokollet
över finansärenden, sjunde kuvudtitelo, sid. 4 och följande.

Under de senast förflutna åren har i ganska stor utsträckning
kollegiet beviljats tillfällig förstärkning av arbetskrafterna.

° Sedan den 2''.) januari 1!)12 bar på grund av särskilda kungl.
brev varit hos ämbetsverket anställd en extra advokatfiskal. Denna

Tillfällig
arbetsförstärkning.

Kunyl. Maj.is ''proposition Nr 164.

förstärkning av arbetskrafterna har föranletts av den alltjämt fortgående
ökningen i arbetet å kollegiets advokatfiskalskontor. Om de närmare
omständigheter, som betingat ifrågavarande extra befattning, torde få
hänvisas till vad därutinnan anföres här nedan under avdelningen om
advokatfiskalsämbetet.

Under år 1914 biträddes kollegiet dessutom under loppet av fem
och en halv månader av en adjungerad ledamot för avarbetande av
uppkommen balans i de på kollegiets handläggning beroende ärendena,
varjämte under tio månader särskild person var anställd såsom biträdande
arkivarie, något som påkallades av den då pågående starka tillströmningen
av ärenden rörande frälseräntor. För utredning av jordregisterärenden
åtnjöt kollegiet slutligen under två månader biträde av
en lantmätare.

Under år 1915 voro hos kollegiet anställda, förutom extra advokatfiskalen,
dels hela året en adjungerad ledamot och en extra notarie för
balansens avarbetande (jfr statsrådsprotokollet till propositionen nr 133
till 1915 års riksdag sid 3—8) samt ett lantmäteribiträde för utredning
av jordregisterärenden dels under en och en halv månad en adjungerad
ledamot, under fyra och en halv månader en adjungerad ledamot och
en extra notarie, och under två och en tredjedels månader ytterligare en
adjungerad ledamot och en extra notarie, samtliga för handläggning av
prästerliga löneregleringar och i samband därmed stående frågor (statsrådsprotokollet
till propositionen nr 205 till 1916 års riksdag), dels ock
under sex månader en biträdande arkivarie för utredning av jordregisterärenden.

hör påskyndande av dels sistnämnda utredningsarbete och dels
utredningen av vissa med de nya prästerliga löneregleringarna sammanhängande
frågor var under vissa delar av året förordnad en extra
amanuens såsom biträde åt vederbörande föredragande.

Med hänsyn till det ökade antalet befattningshavare och det växande
arbetet ställdes till kollegiets förfogande visst belopp att under år 1915
användas såsom tillägg till det i ämbetsverkets stat uppförda anslaget
till vikariatsersättning, renskrivnings- och tryckningskostnad m. m.

De extra befattningshavare, vilka förutom extra advokatfiskal
voro under ar 1916 anställda hos kollegiet, utgjordes av tre adjungerade
ledamöter, därav en för balansens avarbetande och två för handläggning
av prästlöneärenden, och fyra till deras biträde anvisade extra notarier,
en extra arkivarie och ett lantmäteribiträde för utredning av jordregisteräreuden
samt ett extra skrivbiträde i andra graden och två extra skrivbiträden
i första graden, samtliga nu nämnda befattningshavare för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164,

ordnade för hela året, ytterligare en adjungerad ledamot, förordnad för
sex månader för handläggning av jordregisterärenden, samt — med
indragning av en amanuensbefattning — tva extra tjänstemän i första^
graden, fiskaler, likaledes förordnade för sex månader och avsedda till
tjänstgöring å advokatfiskalskontoret, varest denna arbetsförstärkning
var nödig på grund av den alltjämt fortgående ökningen i sagda kontors
arbetsuppgifter (jämför propositionen nr 205 till 1910 års riksdag, statsrådsprotokollet
sid. 20—28, 36—39).

Dessutom hade kollegiet fått sig beviljad ökning i berörda anslag
för vikariatsersättning m. m., med anlitande varav varit anställda två
kvinnliga skrivbiträden och ett antal kvinnliga biträden för verkställande
av vissa uträkningar.

Under år 1917 tjänstgjorde, förutom extra advokatfiskal, dels
hela året tre adjungerade ledamöter — därav två handlade prästlöneregleringsärenden
och en biträdde med balansens avarbetande — en
extra arkivarie och ett lantmäteribiträde för utredning av jordregisterärenden,
fem extra notarier såsom biträden åt nämnda adjungerade
ledamöter, två fiskaler för tillgodoseende av behovet av ökade arbetskrafter
å advokatfiskalskontoret, ett extra skrivbiträde i andra graden
och tre extra skrivbiträden i första graden, dels under sex månader ett
lantmäteribiträde för nedan omförmälda ändamål, dels under sex månader
en adjungerad ledamot för handläggning av jordregisterärenden, dels
ock under tre månader eu adjungerad ledamot för handläggning av vissa
ärenden, anm hade samband med prästlöneregleringen, varjämte åt
kollegiet anvisats visst anslag för att på det sätt bereda lindring åt
ämbetsverkets chef, att äldste tjänstgörande ledamoten ^fungerade såsom
ordförande å division (propositionen nr 207 till 1917 års riksdag, statsrådsprotokollet
sid. 10—11 samt 22—25). Vidare hade anvisats ökning
i anslaget till vikariatsersättning m. m. för beredande av medel till
arvoden åt tillfälliga biträden och bestridande av kostnaden för den
ökade renskrivningen, i vilket sistnämnda hänseende förekommit bland
annat att till följd av ökning i registratorns arbete registratorn hade
behov av tillfällig hjälp av kvinnligt biträde.

Anställandet av sist omförmälda lantmäterisakkunniga biträde motiverades
därav att i en betydande mängd av de ärenden, som handlades
av kollegiet och dess kontor, särskilt advokatfiskalskontoret, erfordrades
utredning i lantmäterihänseende; och torde beträffande vad i detta ämne
vidare förekommit få hänvisas till det följande (avdelningen lantmäteribiträde).
.

Vad angår dr 1918 voro följande extra befattningshavare anstallda
hos kollegiet, nämligen, förutom den extra advokatfiskalen, dels under

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

hela aret tre adjungerade ledamöter och fem extra notarier, därav en
adjungerad ledamot och en notarie för balansens avarbetande och de
j>vriga för handläggning av prästlöneärenden, en extra arkivarie och
Två lantmäteribiträden — av vilka sistnämnda befattningar den ena på
grund av personalbrist endast tidvis kunnat hållas besatt — för utredning
av jordregisterärenden, ett lantmäteribiträde för att biträda kollegiet
med utredningar i de till kollegiets ordinarie arbetsområde hörande
ärenden, två extra fiskaler samt ett kvinnligt skrivbiträde i andra och
tre i första graden, dels under fyra månader en adjungerad ledamot för
handläggning av ärenden, som hade samband med prästlöneregleringen,
dels och under tre månader ytterligare en extra advokatfiskal.

Sistnämnda extra advokatfiskal anställande föranleddes av en av
advokatfiskalsämbetet i memorial den 9 september 1918 gjord, av kollegiet
med skrivelse den 24 samma månad till Kungl. Maj:t överlämnad
och tillstyrkt framställning, däri framhölls att arbetsbördan å advokatfiskalskontoret
redan i hög grad, om ock i viss mån indirekt, rönt
inverkan av bestämmelserna i den nya vattenlag, som den 28 juni 1918
utfärdats att lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1919.
Till innehållet i sagda memorial återkommer jag längre fram.

Aven för år 1918 beviljades tillägg i anslaget till vikariatsersättning
m- m., med anlitande varav varit anställd en amanuens och ett antal
kvinnliga extra biträden.

Slutligen har kollegiet jämväl för år 1919 beviljats förstärkning
av arbetskrafterna i ungefär enahanda omfattning som för år 1918
varförutom kollegiet, såsom nämnts, ingått till Kungl. Majrt med anhållan
såväl om viss ytterligare arbetsförstärkning under samma år som ock
om erforderlig förstärkning av arbetskrafterna under dr 1920. Sistberörda
frågor upptagas till behandling i det följande.

I förestående redogörelse har icke med tagits den förstärkning av
arbetskrafterna, som varit nödig för utredningen och handläggningen
av de ärenden, som avses i kungl. brevet den 1 december 1912 angående
vidtagande av åtgärder till bevakande av kronans tvistiga rätt bil
strömfan m. m., och vilken arbetsförstärkning bestått bland annat däri
att revisionssekreterare till växlande antal varit förordnade att för ändamålet
såsom extra advokatfiskal tjänstgöra i kollegiet, (statsverkspropositionen
till 1916 års riksdag, sjunde huvudtiteln, sid. 13), ej heller
det biträde, som ställts till kollegiets förfogande för ordnande av förutvarande
aktuariekontorets, nuvarande andra arkivkontorets handlingar
(statsverkspropositionen till 1918 års lagtima riksdag, sjunde huvudtiteln,
sid. 8). Arbetsförstärkningen i nämnda hänseenden har nämligen

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 164.

varit föranledd av förhållanden, som ligga vid sidan av de i förevarande
sammanhang behandlade omständigheter. Ej heller hava i redogörelsen
omförmälts vare sig den arbetsförstärkning, som ägt rum med anledning
därav att vissa ledamöter och vid ett tillfälle advokatfiskal, för att
uteslutande ägna sig åt vissa mera omfattande ärenden, befriats från
handläggningen av övriga dem tillhörande ärenden, eller den ökning i
kollegiets arbete, som uppstått till följd därav att kollegiet fått sig
uppdraget att genom tjänsteman, som därtill av kollegiet förordnas,
fullfölja utredningen rörande de ecklesiastika boställena (statsverkspropositionen
till 1918 års riksdag, 8:de huvudtiteln, statsrådsprotokollet,
sid. 123).

I sin nu förevarande framställning av den 6 oktober 1910 har ka^arnk0°|™.
kammarkollegiet — efter en redogörelse för de behov, som kollegiet giets oniorgafunnit
påkalla tillfällig ökning av arbetskrafterna för år 1917, och med nisationuttalande
av den mening att samma behov måste antagas kommä att i
hela sin omfattning kvarstå även under år 1918 — anfört att kollegiet
i följd därav skulle hava anledning att för sistnämnda år begära anvisande
av extra arbetskrafter i samma utsträckning som visat sig erforderligt
för år 1917, men att kollegiet emellertid, efter noggrant övervägande,
funnit sig böra framföra ett förslag till en partiell omorganisation
av ämbetsverket från och med år 1918.

Kollegiet hade därvid, efter vad kollegiet vidare yttrat, sökt alldeles
frånse de extraordinära förhållanden, som uppkommit genom såväl
den i senare tid framträdda starkare tillströmning av ärenden inom vissa
grupper (prästlönereglerings- och därmed sammanhängande ärenden ävensom
jordregisterärenden), en tillströmning, vilken vore att betrakta såsom
en i det hela mera tillfällig företeelse, som ock den i hög grad
ökade balansen av oavgjorda ärenden. I den mån ämbetsverkets behov
av förstärkta arbetskrafter hänförde sig till nämnda, mera övergående
tillförsel och den mindre gynnsamma situationen i avseende å arbetsbalansen
kunde det givetvis icke ifrågasättas att behovet skulle fyllas
annorledes än genom anställandet av extra befattningshavare i därefter
avpassad utsträckning.

Anledningen till framläggandet av nämnda omorganisationsförslag
läge i det redan tidigt efter genomförandet av 1909 års omorganisation
av verket framträdda och sedermera allt klarare vordna sakförhållande
att kollegiets ordinarie arbetskrafter icke vore tillräckliga för fullgörandet
av de arbetsuppgifter, som ålåge kollegiet i och genom den verket påvilande
ordinarie arbetsbördan. Det läge i sakens natur att botandet av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

denna brist måste ske genom ändringar i den ordinarie organisationen
med inrättande av behövligt antal nya befattningar på stat och icke

f enom anlitande av extra systemet med dess allmänt kända och erkända
lägenheter. Kollegiet, som för det dåvarande arbetade med en extra
personal i det närmaste lika stor som den ordinarie, hade en alltför
livlig känsla av dessa olägenheter för att kunna nöja sig med en sådan
anordning till frågans lösning, som endast skulle bestå i personalens tillökning
med extra befattningshåvare.

I detta sammanhang erinrades hurusom riksdagen i skrivelse den
5 juni 1916 nr 190, vari riksdagen anmält sitt bifall till Kungl. Maj:ts
förslag i propositionen nr 205, gjort ett uttalande, som tydligen gåve
ett erkännande åt den meningen, att kollegiets dåvarande behov av
arbétsförstärkning delvis vore av stadigvarande beskaffenhet. Då nämligen
^riksdagen uttryckte en förhoppning om indragning av extra tjänster
hos kollegiet, när de ärenden rörande fastställande av nya löneregleringar
för rikets prästerskap och därmed sammanhängande frågor samt de i
samband med jordregistrets uppläggande uppkomna frågor, som av ämbetsverket
handlades, och vilka vore av mera tillfällig beskaffenhet, nedgått
i antal och ämbetsverkets arbetsbörda sålunda minskats, hade detta
yttrande begränsats till ätt avse »åtminstone några» av de extra
tjänsterna.

Kollegiet hade, efter vad vidare anfördes, självfallet icke förbisett
att tidsförhållandena vore sådana, att de snarare avhölle från inrättandet
av nya befattningar, och hade tagit all skyldig hänsyn till vederbörande
departementschefs anmaning att vid avgivaude av förslag beträffande
anslagsäskanden iakttaga all den sparsamhet, som lämpligen läte sig
göra. Men olägenheterna och svårigheterna — alltjämt med tagen hänsyn
till den normala arbetsbördan — av de dåvarande arbetsförhållandena
inom verket hade, ehuru de, såsom kollegiet haft tillfälle att förut vid
olika tillfällen framhålla, länge gjort sig kraftigt kännbara, dåmera nått
eu sådan utveckling, att kravet på en förändring till det bättre ej längre
kunde undertryckas. Omöjligheten att uppehålla ärendenas jämna gång
utan att på ledamöter och tjänstemän uppställa fullständigt obilliga krav
framträdde allt bjärtare. En ändring vore påkallad med hänsyn såväl
till det allmännas fordran på ärendenas bringande till avgörande inom
skälig tid som ock till ledamöters och tjänstemäns anspråk på skäligt
mått å det dem åliggande arbetet. Kollegiet kunde icke taga på sitt
ansvar att låta arbetet fortgå under samma ogynnsamma förhållanden
som dittills.

Då kollegiet övervägt organisationsfrågan, hade det, fortsatte

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

kollegiet, synts kollegiet som skulle det kunna i första hand ifrågasättas
att öka kammarrådens antal. I betraktande av det ökade antalet ärenden
inom grupper, som tillhörde kollegiets ordinarie arbetsområde, framställde
sig självmant tanken på en förändring i sådan riktning. Kollegiet
hade emellertid ansett sig böra icke underlåta att undersöka, om ej ett
bättre arbetsresultat skulle kunna, utan att ledamöternas antal ökades,
vinnas genom en förändring i organisationen, så vitt denna berörde de
underordnade tjäustemännen.

Då jag nu övergår till en närmare redogörelse för kammarkollegiets
i de olika skrivelserna framlagda förslag, torde jag till en början få
uppehålla mig vid frågan om chefens ställning.

Denna fråga har icke av kollegiet skjutits i förgrunden utan upptagits
allenast såsom en följd av kollegiets övriga i ämnet framställda
förslag.

Efter att i skrivelsen den 6 oktober 1916 hava redogjort för sina
olika förslag till ämbetsverkets organisation, har nämligen kollegiet yttrat
att då kollegiet funnit sig föranlåtet att göra framställning om vidtagande
av åtgärder för kollegiets omorganisation och för fastställande
av en helt ny stat för ämbetsverket, kollegiet ansett sig hava fog för
att upptaga frågan även om den ställning ämbetsverkets chef borde intaga.
I detta avseende har kollegiet vidare yttrat, bland annat, följande.

Under en lång följd av år, som föregått 1909 års omorganisation, hade i
spetsen för kammarkollegiet stått en president.

Löneregleringskommittén hade i sitt förut berörda betänkande av år 1903
uttalat såsom sin mening att därest ämbetsverket, såsom följden skulle bliva vid
bifall till kommitténs förslag rörande ärendenas föredragning och avgörande, till
väsentlig del komme att förlora sin dittills varande kollegiala förvaltningsform, det
icke längre funnes någon anledning att för verkets blivande chef bibehålla den
allenast inom kollegiala verk förekommande presidentstiteln, och både därför föreslagit,
att, i samband med beslut om inskränkning av den kollegiala formen för
ärendenas avgörande hos kollegiet, måtte bestämmas, att kollegiets blivande chef
skulle benämnas generaldirektör.

Kollegiet hade i sitt över berörda betänkande avgivna utlåtande på anfört
skäl förmält sig icke kunna understödja kommitténs berörda förslag.

I den nya avlöningsstat för kollegiet, om vars godkännande Kungl. Maj:t i
proposition nr 101 gjorde framställning till 1908 års riksdag, hade såsom ämbetsverkets
chef upptagits eu president. Härom hade departementschefen enligt det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet yttrat, att då lian icke kunnat ansluta sig
till kommitténs förslag i fråga om avskaffande såsom regel av den kollegiala formen
för ärendenas handläggning, ansåge han sig sakna anledning att biträda kommitténs
förslag i nu förevarande hänseende.

Bihang till riksdagens protokoll Väll). 1 sand. 141 höft. (Nr 164.) 3

Chefen.

Kollegist.

Kommittén.

Departe mentschefen,

Ledamöter,
sekreterare
och notarier.

Kollegiet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Vederbörande riksdagsutskott åter hade anfört huvudsakligen följande. Därest,
såsom departementschefen förutsatte, ett betydligt antal mål komme att från kollegiet
överflyttas dels, efter regeringsrättens inrättande, till denna domstol och dels
till domänstyrelsen, syntes utan tvivel kollegiets ämbetsverksamhet, som redan genom
upphörande av ärenden rörande grundskatter och till största delen även rörande
skattefrälseräntor minskats, komma att ytterligare i väsentlig mån begränsas. Vid
sådant förhållande och ehuruväl den kollegiala förvaltningsformen givetvis borde
bibehållas beträffande vissa mål, hade utskottet i likhet med löneregleringskommittén
ansett att kollegiet kunde i viss män likställas med statskontoret samt att med
avseende härå kollegiets chef borde liksom chefen för statskontoret benämnas generaldirektör
och erhålla samma löneförmåner som chefen för sistnämnda ämbetsverk.

I den av utskottet framlagda och av riksdagen antagna staten hade chefen
upptagits såsom generaldirektör.

Enligt Sållande instruktion för kollegiet hade de till antal och vikt mest
betydande grupperna ärenden hänförts till dem, som skulle avgöras kollegialt. Efter
kollegiets mening förelåg fördenskull anledning att, i händelse ny stat för kollegiet
fastställdes, återupptaga presidentsbenämningen för kollegiets chef.

I denna del av ärendet var generaldirektören Nehrman av skiljaktig
mening och förklarade sig på anfört skäl icke kunna biträda förslaget
i fråga.

Löneregleringskommittén har i sitt i ärendet avgivna utlåtande
avstyrkt bifall till kollegiets förslag i nu förevarande del.

Efter det. benämningen generaldirektör blivit genom 1908 års
riksdagsbeslut införd för kammarkollegiets chef, hade nämligen efter
kommitténs uppfattning icke inträffat någon ny omständighet, som borde
föranleda till återupptagande av den förutvarande benämningen president.

Jämväl efter min mening kvarstå de skäl oförändrade, som föranledde
den vidtagna förändringen i benämningen för kammarkollegiets
chef, vadan jag anser kollegiets förslag i nu behandlade del icke böra
vinna bifall.

Huvudvikten i sina framställningar bar kammarkollegiet lagt vid
frågan om ledamöternas antal och de i samband därmed stående frågorna
om vissa notariebefattningars förändring till sekreteraretjänster samt om
sekreterarnas och notariernas tjänst åligg and en m. m. Dessa olika frågor
torde jag med hänsyn till deras inbördes samband få företaga ^till
behandling i ett sammanhang.

Efter, en erinran om kollegiets arbetsuppgifter och organisation
bär kollegiet i skrivelsen den 6 oktober 1916 meddelat vissa uppgifter
till belysande av den ökning i arbetsmängden, som under åren närmast
före skrivelsens avlåtande inträtt och alltjämt fortginge — uppgifter till vilka

Kung],. Maj-.ts proposition Nr 164.

lag i det följande återkommer — och i anslutning därtill gjort det
uttalandet att efter det mått för kollegiets arbetsbörda, som vid genomförandet
år 1909 av kollegiets nuvarande organisation angivits såsom
skäligt, skulle, med bibehållande i huvudsak av den nuvarande organisationen,
för hållande i löpande gång av kollegiets ordinarie arbete
efter dåvarande arbetsmängd erfordras åtminstone fem i stället för nu
fyra kammarråd jämte erforderligt antal underordnade tjänstemän.

Härefter har kollegiet i samma skrivelse yttrat följande.

Ehuru, vid ovan angivna förhållanden, eu ökning i antalet ordinarie ledamöter
i kollegiet synts vara väl motiverad, hade kollegiet, då bristerna i den nuvarande
organisationen väsentligen hänförde sig till de underordnade tjänstemännens
ställning och arbetsförhållanden, funnit sig höra söka en lösning genom omläggning
av organisationen ensamt i denna del. Grundtanken hade härvid varit att söka bereda
ledamöterna fullt effektivt biträde av fullt kompetenta tjänstemän. Därmed skulle
enligt kollegiets övertygelse det nuvarande antalet ledamöter i allmänhet kunna
ansvara för att de inkommande ärendena inom skälig tid företoges till avgörande.

T betraktande av det stora antalet ärenden och det tunga och tidskrävande
arbete, som vilade på kollegiet, vore det emellertid lika uppenbart att den ifrågavarande
hjälpen måste bliva särdeles kraftig.

Så vitt anginge utredningsarbetet hade förhållandena mycket förbättrats genom
de å senare tiden vidtagna förändringarna, särskilt genom inrättandet av en ny
arkivariebefattning och genom att den skyldighet att tillhandagå allmänheten med
upplysningar, som förut ålegat innehavaren av den från aktuarie- till arkivariebefattning
förändrade tjänsten, överflyttats till en av notarierna. Ålit fortfarande
vore dock ledamöterna i allt för stor utsträckning betungade med utredningsarbete.

Vid uppsättningsarbetet nödgades ledamöterna likaledes i synnerligen stor
utsträckning själva lägga hand. Den tid notarier och amanuenser hade övrig efter
fullgörande av andra arbetsuppgifter vore ej tillräcklig för att tillfredsställa föredragandenas
behov av uppsättningshjälp. I omfattningen av det arbete ledamöterna
i trots av alla vidtagna förenklingar nödsakades nedlägga på uppsättningen av föredragna
ärenden läge måhända numera den väsentligaste anledningen till att arbetsresultatet
inom kollegiet icke kunde bliva bättre än det nu vore. Och däri vore
också att söka huvudsakliga förklaringan till det beklagliga förhållandet att ärendenas
expediering ofta fördröjdes anmärkningsvärt länge efter föredragningen.

Det framstode därför såsom en angelägenhet av största vikt att till ledamöternas
biträde ställa sådana krafter, att en mera verksam hjälp måtte kunna i nu
nämnda hänseende beredas dem.

Detta kunde vinnas i första hand genom att befria notarierna från det rent
mekaniska sysslande, som nu toge åtskilligt av deras tid i anspråk. Det rätt tidsödande
kollationerings- och expedieringsarbetet borde sålunda överflyttas från dem
till kvinnliga biträden. Notarierna skulle därigenom kunna i väsentligt större utsträckning''användas
till utförande av sådant arbete, som överensstämde med deras
kompetens, men som av förhållandenas makt måst övertagas av ledamöterna själva,
nämligen uppsättnings- och utredningsarbete.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 164.

att ledamöterna skulle av notarierna kunna erhålla tillräckligt verksam
.1. P’ gällde det givetvis även att tillse att för ämbetsverket måtte kunna förvärvas
skickliga personer.

Redan i underdånig skrivelse den 26 maj 1913 hade kollegiet framhållit att
arbete av den beskaffenhet, som instruktionsenligt ålåge kollegiets notarier, inom
vissa, andra ämbetsverk utfördes av tjänstemän i andra lönegraden. I sådant hänseende
hänvisades exempelvis till kommerskollegiet, statskontoret och marinförvaltningen.
Giltigheten av berörda omdöme bleve än större, därest notarierna befriades
trän de mera mekaniska åligganden, som för närvarande tillhörde dem. Vidare
åberopades i berörda skrivelse dels att arbetet inom kollegiet till vissa delar vore
tyngre än mångenstädes eljest, och dels att till följd av kollegiets egenskap av kameralt
och utredande ämbetsverk på dess personal måste ställas i viss mån andra fordringar
likasom även delvis större anspråk än på personalen i andra verk. Icke
blott för prövningen och avgörandet av åtskilliga på kollegiets handläggning be°fta
berörande vitt skilda förvaltningsområden, utan även för
ett tillfredsställande utförande av den förberedande behandling och utredning, som
kunde ankomma på de biträdande tjänstemännen, erfordrades god kännedom om den
särdeles omfattande och invecklade lagstiftningen på det kamerala området och
andra darmed mer eller mindre sammanhängande områden, och detta beträffande
säval den nu gällande som den upphävda lagstiftningen. Jämväl tarvades noggrann
kännedom om det rikhaltiga arbetsmaterial, som stode till kollegiets förfogande och
varpå dess verksamhet till stor del grundade sig.

Kollegiet ansåge det även vara nödvändigt att notarierna, utöver vad som
oi närvarande ålåge dem, uttryckligen erhölle vissa mer ansvarsfulla skyldigheter.

,i nU ledamöterna skulle kunna beredas sådan lättnad i deras arbete,

att ledamöterna, utan att deras antal ökades, skulle kunna företaga de till kollegiet
inkommande ärendena till handläggning inom skälig tid, erfordrades därför enligt
kollegiets uppfattning att vissa bland notarietjänsterna indroges och ersattes med befattningar
i andra graden. Denna förändring borde vidtagas med ett så stort antal
att varje ledamot till sitt biträde erhölle en tjänsteman i denna grad. Enligt detta
töi slag skulle alltså fyra av de sex nuvarande notariebefattningarna ersättas med
befattningar i andra graden. Dessa tjänstemän borde av de nuvarande notariernas
åligganden bibehålla skyldigheterna att under vederbörande ledamots inseende biträda
med utredning av förekommande mål och med anskaffande av erforderliga
- S?m^aj avensom uppsätta koncept till utgående expeditioner i ärenden, som
tillhörde ledamot, under vilken han blivit till tjänstgöring indelad. Vidare borde
han enligt kollegiets mening hava att biträda ledamot med att, i enlighet med förelä
s’-,801?1 meddelades av ämbetsverkets chef, inför kollegiet föredraga ärende, som
tor sådant ändamål överlämnades till honom. Såsom regel åtminstone borde av
sådan tjänstemän icke begäras att vid kollegiets sammanträden föra protokollet eller
att med kontrasignation förse de utgående expeditionerna. Dessa åligganden borde
stanna hos två notarier, vilka borde för ändamålet bibehållas. Även notarierna
borde hava att, i den mån deras nyssnämnda göromål sådant medgåve, biträda med
petitioner ^ förekommande arenden och att uppsätta koncept till utgående ex Jämväl

syntes det lämpligt och nödigt att åt särskild tjänsteman i andra
graden overlamna vissa ärenden med skyldighet för honom att självständigt bereda

Kungl. Maj.ts proposition Nr 164.

och inför kollegiet föredraga dem. De ärenden, som härvid åsyftades, vore personalfrågor
och ärenden beträffande kollegiets ekonomi. Honom skulle jämväl åligga
att föra matrikeln över kollegiets tjänstemän. Slutligen borde tillhöra honom att i
den mån nyssnämnda åligganden sådant medgåve, efter chefens bestämmande biträda
ledamöterna med utredning av förekommande mål och att uppsätta koncept
till utgående expeditioner i sådana mål.

Efter nuvarande ordning hade en av kollegiets sex notarier placerats såsom
utredningsnotarie med skyldighet tillika att med upplysningar tillhandagå den allmänhet,
som besökte andra arkivkontoret. Genom den av kollegiet nu föreslagna
indragningen av fyra notarier skulle tillgång saknas till tjänsteman, avsedd för nyssnämnda
uppdrag. Då det emellertid vore synnerligen angeläget att den arkivarie,
som förestode andra arkivkontoret, måtte kunna ostört ägna sig åt besvarandet av
de talrika remisser, som han från kollegiet erhölle, och därför i så stor utsträckning
som möjligt undslippa det tidsödande arbetet att tillhandagå allmänheten med
lämnande av upplysningar och framtagande av handlingar m. m., syntes kollegiet
oundgängligt att begränsa indragningen till tre notarietjänster och bibehålla tre,
varav en skulle hava samma skyldighet som den nuvarande utredningsnotarien.

Med hänsyn till de tjänståligganden, som skulle tillkomma de nu föreslagna
tjänstemännen i andra graden, syntes benämningen sekreterare böra för dem införas.

För vinnande av det ovan angivna syftet syntes det kollegiet lämpligt
att utnyttja ytterligare en möjlighet, nämligen att befria den arkivarie,
som förestår första arkivkontoret (kammararkivet), från vården av
kammararkivet och från skyldigheten att tillhandagå forskare och annan
allmänhet, som besöka kammararkivet, med upplysningar och arkivaliers
framtagande, och i stället inrätta en särskild arkivariebefattning, vars
innehavare skulle övertaga nyssnämnda åligganden. Till denna fråga
återkommer jag längre fram.

Därest det ordinarie arbetet inom kollegiet skulle kunna hållas i
jämn gång med bibehållande av det nuvarande antalet ledamöter fordrades
enligt kollegiets uppfattning även att ledamöterna bereddes rikligare
tillgång på skrivhjälp än nu vore förhållandet. Det vore nämligen
påtagligt att ledamöterna, även med det mera verksamma biträde med
ärendenas uppsättning, kollegiet med sitt förslag avsett att bereda dem,
måste tänkas komma att, särskilt i allmänna ärenden av större omfattning,
själva lägga hand vid konceptexpeditioners uppsättande. Vilken
tidsvinst, som skulle för ledamöterna uppstå, om de härvid hade möjlighet
att för koncepts nedskrivande genom diktamen, lör konceptkladdars
renovering, för excerpters tagande o. s. v. begagna sig av befintliga
skrivbiträden, läge i öppen dag. Åven denna fråga återupptages
i det följande.

I nu förevarande del av ämnet var en av kollegiets ledamöter av
skiljaktig mening.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Lika med kollegiets majoritet ansåg han väl av högsta nöd, att kollegiet
som arbetade under synnerligen bekymmersamma förhållanden, snarast möjligt erko1''6
en organisation, som bättre än den nuvarande satte ämbetsverket i stånd att
utan tillgripande av extraordinarie åtgärder fullgöra sina ordinarie åligganden. Med
majoriteten överensstämde han även däri att han ansåge lösningen av organisationsfrågan
hora, om möjligt, sökas däri att, utan ökning av ledamöternas antal, förandringen
begränsades till de underordnade tjänstemännens ställning och arbetsförhallanden,
Men den av majoriteten föreslagna lösningen av frågan ansåg han icke
tillfredsställande. Pa grund härav och då han ej heller eljest funnit det möjligt
att åtminstone under nuvarande förhållanden kunna genom en omläggning av arbetet
inom kollegiet vinna det effektiva biträde åt kollegiets ledamöter, som utgjoide
förutsättningen for att ämbetsverket skulle kunna med bibehållande av det
nuvarande antalet ledamöter hålla ärendena i löpande gång, förklarade han sig
nödgad till det uttalandet att kollegiets omorganisationsfråga enligt hans mening
1C v j... UDjJ Pa, tillfredsställande sätt lösas utan ökning av ledamöternas antal,
och torordade han därför inrättande av ett nytt kammarrådsämbete jämte erforderligt
antal underordnade tjänster.

I den förra av de den 10 juni 1918 avlåtna skrivelserna har
kollegiet på grund av nytillkomna omständigheter upptagit tanken på
ökning av kammarrådens antal.

Eftei anmärkande att den senare utvecklingen gått i riktning av
en ytterligare stegring i kollegiets arbetsmängd, i vilket avseende meddelades
vissa siffror, framhöll kollegiet att dess ordinarie arbetsmängd
måste sägas redan nu vara ej obetydligt större än vid den tid, då‘kollegiet
hade sex ledamöter och jämväl ett större antal underordnade
tjänstemän än för närvarande.

Vidare yttrade kollegiet i denna del av ämnet följande.

,*?en /°lt§äende ökningen i arbetsmängden för kollegiet och den erfarenhet
kollegiet under de senaste aren vunnit om omöjligheten för kollegiets ledamöter att
med nuvarande organisation hålla ärendena i jämn gång hade bibringat kollegiet
den övertygelsen att man måste frångå tanken på att allenast genom en ändring i
organisationen i vad denna berörde de underordnade befattningshavarna finna bot
för de radande svårigheterna.

Förutom vad sålunda nämnts kunde särskilt framhållas att balansens stegring
ägt rum oaktat kollegiet sedan år 1914 haft till sitt biträde en adjungerad
ledamot i och för avarbetande av den uppkomna balansen. Det ökade arbetet hade
ock gjort sig gällande på det sätt att det gång efter annan inträffat att ledamot
mast tor handläggning av visst eller vissa till hans rotel hörande mera vidlyftiga
ärenden tidvis begära befrielse från handläggning av övriga på honom ankommande
ärenden. Antalet s. k. allmänna ärenden kunde ock sägas vara statt i tillväxt —
något som ju även nära sammanhängde med det livliga utvecklingsarbetet på alla
områden —; och syntet det bliva allt vanligare att kollegiet även i sådana ärenden
trots deras vidlyftighet, lämnades föreskrift att inom viss kort tid avgiva underdånigt
utlåtande. Man måste också räkna med att ärenden tillhörande grupper,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

vilka i det föregående ej hänförts till kollegiets ordinarie arbetsbörda, även för
framtiden korame att i icke ringa omfattning tillföras ämbetsverket. Periodvis
antoges denna tillförsel bliva så omfattande att extra arbetskrafter bleve erforderliga,
men att de övade starkt inflytande även på det ordinarie behovet av arbetskrafter
vore uppenbart.

Om sålunda redan de nuvarande förhållandena gåve tillräcklig anledning till
förslag om ökning av antalet ledamöter i kollegiet, vore ett dylikt förslag desto
mera påkallat, som nya arbetsuppgifter väntade kollegiet.

Riksdagens kamrar hade nyligen med vissa ändringar antagit ett av Kungl.
Maj . t för riksdagen framlagt förslag till vattenlag. Enligt detta lagförslag skulle
Svea hovrätt vara andra instans i vattenmål, och skulle'' hovrätten vid utövandet
av sin verksamhet såsom vattenöverdomstol bestå av, jämte ordföranden å en av
hovrättens divisioner såsom ordförande och tre andra ledamöter i hovrätten, jämväl
en ledamot i kammarkollegiet. I förslaget stadgades ytterligare att ett exemplar
av ansökningshandlingarna i vissa vattenrättsärenden skulle insändas till kollegiet,
som hade att, där det prövades nödigt, föra talan för tillgodoseende av de
allmänna intressen, som kunde vara i fråga. De arbetsuppgifter, som till följd av
den senare bestämmelsen skulle tillföras kollegiet, komme väl företrädesvis att betunga
advokatfiskalsämbetet, men även vederbörande föredragande.

Vidare förelåge ett nyligen avgivet betänkande med förslag till lagstiftning
angående kommunala nybildningar. Enligt detta förslag skulle kollegiets befattning
med frågor om indelningsändringar icke oväsentligt vidgas. Förslaget kunde naturligtvis
icke i ärendets nuvarande skede inverka på frågan om kollegiets organisation,
men kollegiet hade likväl ansett sig hava anledning att i detta sammanhang
erinra om förslagets befintlighet och dess ifrågasatta betydelse för ämbetsverket.

Huru stor ökning i ledamotsantalet kunde vara påkallad på grund av nyss
angivna förhållanden vore till stor del beroende på omfattningen av det arbete,
som bestämmelserna i vattenlagen, sedan den utfärdats och trätt i tillämpning,
komme att medföra för kollegiet och dess ledamöter. I det vid propositionen i
ämnet (nr 128) fogade statsrådsprotokollet gjordes (sid. 318) blott det uttalandet
att funktionen såsom administrativ ledamot i vattenöverdomstolen givetvis icke
kunde beräknas giva full sysselsättning åt en person — han skulle naturligtvis ej
äga någon föredragningsskyldighet därstädes. Då kollegiet den 1 mars 1918 avgivit
infordrat underdånigt utlåtande över vattenlagsförslaget hade kollegiet också
funnit sig sakna möjlighet att bedöma i vilken utsträckning vederbörande ledamots
arbetstid skulle komma att tagas i anspråk av arbetet i vattenöverdomstolen, men
hade tillika framhållit det oundgängliga i att en ökning i kammarrådens antal
ägde rum.

Visserligen syntes man på grund av ovan angivna omständigheter icke sakna
fog för det antagandet att två nya ledamöter skulle komma att få full sysselsättning
inom ämbetsverket, även under förutsättning av den effektivare hjälp, kollegiet
velat tillförsäkra ledamöterna genom införandet av sekreterare tjänster. Då det
emellertid ej vore möjligt att härutinnan gorå någon säker beräkning ansåge sig
kollegiet för närvarande icke böra sträcka sina anspråk längre än till en ny ledamot.
Kollegiet förbehölle sig tillika att framdeles, sedan vattenlagen trätt i kraft
och dess verkningar på kollegiets arbetsmängd närmare visat sig, göra den framställning
i ämnet, vartill kollegiet då kunde finna sig befogat.

Kommittén

Kungl. Maj.is proposition Nr 164.

Enligt kollegiets i skrivelsen den 6 oktober 1916 framställda förslag
skulle en var av kollegiets nuvarande fyra ledamöter till sitt
biträde erhålla en tjänsteman i andra lönegraden, benämnd sekreterare.
Med hänsyn till den ökade arbetsmängden likasom till beskaffenheten
av kollegiets arbetsuppgifter vidhöll kollegiet i skrivelsen den 10 juni
1918 sin hemställan härutinnan.

Den nu föreslagna nya ledamoten komme givetvis att vara i
behov av att till sitt förfogande hava en tjänsteman av enahanda kompetens.
«

Kollegiet liar därför, under förutsättning av den nya ledamotsbefattningens
beviljande, föreslagit inrättande av ytterligare en sekreteraretjänst
utöver det förut ifrågasatta antalet av fem.

I denna del av ärendet har löneregleringskommittén till eu början
anfört följande.

»Därest man till grund för ett bedömande av den av kammarkollegiet framhållna
ökningen i kollegiets arbetsmängd lägger antalet diarieförda inkomna mål
och ärenden, framgår av de av kollegiet -meddelade uppgifterna att denna ökning
vant oavbrutet fortgående under tiden efter den nya organisationens genomförande
och numera nått en mycket betydande omfattning.

Antalet inkomna diarieförda ärenden, frånsett dels sådana, som enligt gällande
organisation numera icke tillhöra kollegiets handläggning, dels ock sådana,
vilka skolat handläggas i den ordning, som stadgas i kungl. brevet den 1 december
1911 angående vidtagande av åtgärder för bevakande av kronans tvisti ga rätt till
strömfall m. m. och i följd därav varit beroende på utredning och föredragning av
de för ändamålet tillsatta extra advokatfiskalerna, utgjorde år 1900 1,703, år 1905
1,918, år 1909 2,038, år 1910 2,128, år 1911 2,337, år 1912 2,758, År 1913 2,894,
år 1914 3,843, år 1915 4,698, år 1916 5,137 och år 1917 5,214.

Då det här är fråga om att belysa kollegiets ordinarie arbetsmängd, torde
vara lämpligt att angiva även antalet ärenden hörande till sådana grupper, där för
närvarande på grund av särskilda omständigheter en starkare tillströmning mer
eller mindre tillfälligt äger rum, eller med andra ord ärenden, som uppkommit i
sammanhang med jordregistrets uppläggande eller som föranletts av eller hade samband
med de nya prästerliga avlöningslagarnas genomförande.

Ärenden av sådan beskaffenhet kunna sägas först från och med år 1914 hava
tillströmmat i sådant antal att de i mera avsevärd män inverkat på arbetsmängden.
Det torde vara tillräckligt att här nedan få redogöra för förhållandet i nämnda hänseende
allenast för åren 1915 och 1917.

Antalet sagda år diarieförda jordregisterärenden var respektive 1,645 och 1,365
och antalet prästerliga lönefrågor respektive 595 och 632, om dit räknas allenast
ärenden om ny lönereglering, om fastställande av skogsersättningsbelopp enligt 19 §
4 mom. prästlöneregleringslagen och om fastställande av ersättningsbelopp enligt
3 § i lagen om indragning till statsverket av prästerskapets tionde m. m., men
respektive 746 och 793, om dit jämväl hänföras åtskilliga till ett antal av respek -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 164.

tive 151 och 161 uppgående omorganisations- och andra ärenden rörande de prästerliga
löneförhållandena eller den kyrkliga indelningen och organisationen, beträffande
vilka det icke — åtminstone icke utan att gå till handlingarna i ämnet — är
möjligt att avgöra huru många av dem som direkt föranletts av de nya avlöningslagarnas
genomförande och huru många som oberoende härav blivit anhängiggjorda.
Återstående antalet under åren 1915 och 1917 diarieförda ärenden skulle alltså bliva
respektive 2,458 och 3,217 eller, om även nyssnämnda respektive 151 och 161
organisations- m. fl. kyrkliga ärenden frånräknas, respektive 2,307 och 3,056. Motsvarande
siffra för år 1910 var 2,128.

Såsom kollegiet framhållit kommer emellertid ett icke ringa antal ärenden
tillhörande de sålunda frånräknade grupperna att tillföras kollegiet även sedan den
starkare tillströmningen upphört. Sådana ärenden, som nu uppstå i sammanhang
med jordregistrets uppläggande och därför nu tillströmma i särskilt stora massor,
och vilka ärenden i själva verket till stor del äro rena jordeboksärenden, äro att
förvänta även efter jordregisterarbetets avslutande, ehuru i betydligt mindre mängd,
likasom de förekommo innan jordregisterarbetet begynts. Ärenden om prästerliga
löneregleringar lära icke upphöra, så länge den grund, varpå de nuvarande präster -liga lönelagarna vila, förblir gällande — löneregleringarna, som inom de olika
pastoraten träda i kraft successivt under åren från 1914 till 1925, då löneregleringen
praktiskt taget är fullständigt genomförd, skola enligt prästlöneregleringslagen
förnyas vart tjugonde år, och även dessemellan kunna omregleringar ifrågakomma
på grund av inträffade förändrade förhållanden. Ärenden om fastställelse
av skogsersättningsbelopp enligt 19 § 4 mom. löneregleringslagen återkomma likaledes
med flera eller färre års mellantid; sådana belopp fastställas för närvarande
för tider, som med få undantag understiga vederbörande löneregleringsperiod och
synnerligen ofta begränsas till fem år eller därunder. Andra kyrkliga organisationsmed
flera frågor lära alltid vara att motse. Även sedan den särskilda ordningen
för handläggningen av strömfallsärenden upphört, torde ärenden av sistnämnda beskaffenhet
komma att tillföras kollegiet.

För att finna rätta antalet åren 1915 och 1917 diarieförda ärenden, som
äro att hänföra till kollegiets ordinarie arbetsmängd, måste följaktligen ovannämnda
siffror respektive 2,458 och 3,217 (respektive 2,307 och 3,056) icke oväsentligt
höjas. .

Om man emellertid, i brist på säker siffra, begagnar sig av sist omtörmälda
siffror, som alltså angiva ett minimum, skulle ökningen i kollegiets ordinarie arbetsmängd,
så angiven som ovan nämnts, framgå av följande sammanställning rörande
antalet diarieförda ärenden: år 1900: 1,703; år 1905: 1,918; år 1910: 2,128; år
1915: 2.458 (2,307); och år 1917: 3,217 (3,056). ..... . ,nna

Till jämförelse må nämnas att hela antalet diarieförda ärenden åren 1900,
1901 och 1902 — då kollegiet hade sex ledamöter och jämväl ett större antal
underordnade tjänstemän än nu — uppgick till respektive 2,539, 2,461 och 2.626.

I avseende på jämförelsen mellan de äldre och de nyare siffrorna har emellertid
erinrats därom att kollegiet under senare år genomfört förenkling i diarieföringen,
till följd varav den inträdda stegringen i själva verket är större än
ovannämnda siffror angiva. Jämväl har erinrats därom att antalet av de ärenden,
som handläggas inom ett ämbetsverk, icke i och för sig utgör en tillräckligt noggrann
mätare av den ämbetsverket påvilande arbetsbördan, ävensom framhållits att

iBihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 141 höft. (hr 164.) 4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

A^i f0"1 .tlllh°ra kollegiets handläggning, förekommer, i jämförelse
med vad forhållandet ar i andra ämbetsverk, ett osedvanligt stort antal som för sio
utredning och beredning kräva ett tidsödande, arbete.

Vad angår mängden diarieförda men icke avgjorda mål och ärenden, utgjorde
antalet sådana vid övergången från kollegiets förra till dess nuvarande organisation
™en liade V1“ slatet av nedannämnda år stigit, år 1911 till 598 år 1912 till

och^år^nt-l2/56’ år 1915 tm 3,54b1; ä? 1916 till *4,184
och år 1917 till 4,358 efter frånräknande så vitt angår åren 1913—1917 avström rallsarendena.

Frånräknas jämväl jordregisterärenden samt ärenden om ny präster 6lfr

Kr™?^eri1o?7 0-«. fastställelse av skogsersättningsbelopp och tiondefastställelse

frånräknasr /37J Slffran 1,387 °Ch’ °m aV6n övnga nyssnämnda kyrkliga ärenden

Från kollegiets sida har erinrats därom att kollegiet genom särskilda åtgärder
och genom ett på flera händer mycket forcerat arbete sökt motverka balansens
1 Vllket avseende hänvisats till underdåniga skrivelsen den 30 september
tyiö, retererad sid. 12 1 statsrådsprotokollet vid propositionen nr 205 till 1916 års
riksdag, men att detta oaktat och oavsett den medverkan till äldre måls avarbetande,
som lämnats genom adjungerade ledamöternas biträde, ställningen numera
vore sådan att det framstode såsom en tvingande nödvändighet att bereda kollegiet
normala arbetsförhållanden, så att arbetet måtte kunna till förmån för såväl

löpande gång ^ enskllda rattsäSares befogade intressen hållas i jämn och

De ovan angivna siffrorna innefatta enligt kommitténs mening övertygande
bevisning darom att kollegiets arbetsmängd numera, bortsett från den tillfälliga
starkare tillströmningen av ärenden inom vissa grupper, vunnit en konstant ökning
av sådan omfattning, att man måste tillerkänna fog åt kollegiets anspråk på att
genom lämplig omorganisation av arbetskrafterna och dessas förstärkning sättas i
stånd att med anlitande av ordinarie befattningshavare på normalt sätt fullgöra
sina ordinarie arbetsuppgifter. Det nuvarande förhållandet att i synnerligen stor
utsträckning anlita extra arbetskrafter — de extra befattningarna äro numera till
antalet ungefär lika många som de ordinarie — kan ingalunda lända det allmänna
till båtnad eller motsvara enskilda rättsägares anspråk på en ändamålsenlig ämbetsEnligt
skrivelsen den 6 oktober 1916 tänkte sig kollegiet att kunna vinna
det angivna ändamålet genom en partiell omorganisation av vissa underordnade
befattningar, nämligen några av notariebefattningarna, varigenom enligt kollegiets
mening skulle ernås att ledamöterna erhölle en effektivare hjälp vid ärendenas förberedande
behandling och dymedelst sattes i tillfälle att mera ägna sig åt de större
uppgifterna. På sådant sätt skulle beredas möjlighet för ledamöterna att medhinna
föredragning av det större antal ärenden, som nu påvilar dem.

Otvivelaktigt skulle en förändring i den av kollegiet sålunda angivna riktmngeii
verka synnerligen befrämjande på en skyndsammare handläggning av ärendena.
Denom avskiljande från de till sekreterare tjänster förändrade notariebefattningarna
av de mindre krävande skyldigheterna kunde sekreterarna, helst med de
högre kvalifikationer som dessa befattningshavare måste förutsättas komma att
innehava, övertaga åtskilligt av det arbete, som nu tynger på ledamöterna.

Kungl. Maj;ts proposition Nr 164.

Likväl betvivlar kommittén att genom den sålunda ifrågasatta förändringen
allt skulle kunna vinnas, som kollegiet avsett att därigenom uppnå. De arbetsuppgifter,
som påvila kollegiet, äro nämligen av den storlek, att det rätt snart
inträder en gräns för ledamöternas möjlighet att på sina medhjälpare överflytta
viss del av arbetet. I mycket stor utsträckning måste under alla förhållanden
arbetet stanna på ledamöterna. Härtill bidrager väsentligen arten av de frågor,
som falla inom kollegiets arbetsfält.

I skrivelsen den 10 juni 1918 har kollegiet emellertid på grund av ändrade
förhållanden frångått sitt förslag att inskränka omorganisationen till vissa underordnade
befattningar och har nu hemställt om inrättande tillika av ytterligare ett
kammarrådsämbete.

Vad kollegiet anfört till stöd för detta nya kammarrådsämbetes inrättande
finner kommittén vara fullgiltig^ Det kan icke lida minsta tvivel om att icke de
av ämbetsverket angivna omständigheterna med nödvändighet fordra en ökning i
kammarrådens antal. Tillväxten i arbetsbördan, som oavbrutet fortgått under
en följd av år, måste anses vara konstant; och vid sådant förhållande bör även
den härav påkallade ökningen i antalet ledamöter göras konstant.

För att ökningen må kunna begränsas till ett kammarrådsämbete, har ansetts
erforderligt att den lättnad i ledamöternas eget arbete, som man genom den ifrågasatta
omorganisationen velat åstadkomma, också blir synnerligen kraftig. Omförmälda
lättnad har man, såsom närmare framgår av den lämnade redogörelsen rörande
kollegiets framställning, sökt vinna genom tre olika åtgärder, nämligen genom att
dels ställa till ledamöternas förfogande mera kvalificerade biträden än de nuvarande
och på dessa överflytta åtskilligt arbete, som nu tynger ledamöterna själva, dels
sätta arkivarien å första arkivkontoret i tillfälle att uteslutande ägna sig åt
utredningsarbete för kollegiets räkning, och dels bereda ledamöterna effektiv skrivhjälp.
x

Då förstnämnda åtgärd, bestående i vissa notarietjänsters ersättande
med sekreterarebefattningar samt ytterligare en särskild sekreterarebefattnings
inrättande, angivits såsom den där kraftigast skulle
lända till det ifrågavarande ändamålets befrämjande, och i följd därav
frågan om ledamöternas antal i väsentlig mån vore beroende av huru
spörsmålet om de föreslagna sekreterarebefattningarnas tillskapande
kunde komma att lösas, ansåg kommittén det vara nödigt att i första
hand upptaga detta sistnämnda ämne till behandling, innan kommittén
närmare inginge på frågan om ledamöternas antal, och yttrade kommittén
i detta hänseende huvudsakligen följande.

»Enligt gällande instruktion åligger det kammarkollegiets notarier att under
vederbörande ledamots inseende biträda med utredning av förekommande mål och
med anskaffande av erforderliga upplysningar, därvid notarie är ansvarig för riktigheten
av de uträkningar, uppgifter och utdrag av handlingar, han lämnar; att
föra protokollet och uppsätta koncept till utgående expeditioner i ärenden, som
tillhöra ledamot, under vilken han blivit till tjänstgöring indelad; dock att proto -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

kollet i plenimål och vid sammanträde med annat ämbetsverk föres ömsevis av de
notarier, generaldirektören efter överläggning med kollegiet därtill utser; att efter
skedd justering skyndsamt låta utskriva och med sin kontrasignation eller underskrift
förse de utgående expeditionerna och ansvara för deras överensstämmelse
med koncepterna; samt att till den tjänsteman, som erhållit kollegiets förordnande
att belägga utgående expeditioner med stämpel, för sådant ändamål överlämna alla
de expeditioner, som böra därmed förses, samt ombesörja samtliga expeditioners
behöriga avsändande.

Av nämnda åligganden är det givetvis skyldigheterna att biträda dels med
utredningen av förekommande mål och ärenden och med anskaffande av erforder"Sa
upplysningar och dels med uppsättningen av koncept, som förutsätta större
skicklighet och duglighet hos notarierna.

Enligt kollegiets förslag skulle nu vid omorganisationen av vissa bland notariebefattningarna
omförmälda mera krävande åligganden överflyttas till de nya sekreterarna.
Av de kvarstående notarierna skulle två — med befrielse från en del
mera mekaniskt sysslande — huvudsakligen hava till uppgift de nuvarande notariernas
mindre kvalificerade uppgifter, vartill torde vara att hänföra uppsättandet
av koncept till enklare skrivelser, och en hava till huvudsakligt åliggande att å
andra arkivkontoret biträda med enklare utredningar och tillhandagå allmänheten
med lämnande av upplysningar och framtagande av handlingar m. m.

y idare skulle sekreterare hava att biträda ledamot med att, i enlighet med
föreskrift, som meddelades av ämbetsverkets chef, inför kollegiet föredraga ärende,
som för sådant ändamål överlämnades till honom.

Då genom arbetets starka tillväxt inom kammarkollegiet de nuvarande ordinarie
arbetskrafterna visat sig otillräckliga, synes det kommittén vara en riktig och
ändamålsenlig åtgärd att, såsom kollegiet nu ifrågasatt, söka genom en bättre
arbetsfördelning giva ökad effektivitet åt de olika tjänsterna.

Fråga uppstår då, huruvida det kan anses befogat att placera innehavarna
av de sålunda omvandlade notariebefattningarna i andra lönegraden.

För denna frågas besvarande torde till en början få framhållas hurusom, på
sätt förut anförts, å kollegiets sida gjorts gällande att kollegiets notarier redan
enligt nuvarande organisation delvis hade åligganden, som jämställde dem med
tjänstemän, vilka i andra ämbetsverk vore hänförda till andra lönegraden. Därvid
har hänvisats till att arbetet inom kollegiet delvis vore tyngre än mångenstädes
eljest samt anmärkts att till följd av kollegiets egenskap av kameralt och utredande
ämbetsverk på dess personal måste ställas i viss mån andra fordringar och delvis
större anspråk än på personalen i andra verk.

Med den kännedom kommittén äger om kollegiets arbetsuppgifter anser sig
kommittén kunna vitsorda att de fordringar, man redan nu måste vara berättigad
att ställa på kollegiets notarier, äro större än vad som i allmänhet kan begäras av
tjänstemän i första lönegraden, och att den jämförelse mellan kollegiets notarier
och tjänstemännen i andra lönegraden inom vissa andra ämbetsverk, som från kollegiets
sida uppställts, icke alldeles saknar fog. Är detta omdöme riktigt med
hänsyn till notarietjänsternas nuvarande organisation, vinner det i giltighet om, på
sätt kollegiet föreslagit, från de ifrågasatta nya sekreteraretjänsterna avskiljas de
enklare notariegöromålen men deras åligganden i stället utökas med vissa mera
kvalificerade skyldigheter.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 164.

De ifrågavarande tjänstemännens åligganden i avseende å utredningen av
förekommande mål och ärenden jämställa dem i viss mån med arkivarierna, vilka
på grund av det dem tillhörande arbetet ansetts böra erhålla ställning i andra lönegraden.
Beskaffenheten" av det arbetsmaterial, som kollegiet har att vid sin ämbetsförvaltning
begagna sig av, och den betydande författningskännedom, som utgör en
av de viktigaste förutsättningarna för att detta material skall kunna rätt tillgodogöras,
kunna ock åberopas såsom giltiga skäl för att ställa dessa tjänstemän framför
tjänstemän med allenast eller huvudsakligen rent expeditionella uppgifter. Den
utveckling till ett i huvudsak utredande ämbetsverk, kollegiet, såsom i det föregående
berörts, undergått, sätter givetvis sin prägel även på det arbete, som kräves
av verkets underordnade tjänstemän, och medverkar således till att höja kraven på
deras kvalifikationer. Även då fråga är om uppsättningsarbete, övar beskaffenheten
av de ärenden, som det tillhör kollegiet att handlägga, inflytande på de fordringar,
som måste ställas på de underordnade tjänstemännens duglighet och skicklighet.
Till handläggning inom kollegiet förekommer ett jämförelsevis stort antal s. k. allmänna
ärenden, företrädesvis avseende utfärdande, förklaring, ändring eller upphävande
av författningar, vilka ärenden givetvis ställa störa anspråk även på den,
som skall hava att avfatta den i ärendet utgående expeditionen.

1 detta sammanhang kan ock förtjäna erinras om den särställning, kammarkollegiet
var avsett att enligt de s. k.'' departementalkommitterade intaga. Från
den inflyttning under departementen, som bemälde kommitterade föreslagit beträffande
de centrala ämbetsverken, utgjorde kollegiet på grund av beskaffenheten av
dess uppgifter inom förvaltningen ett av de få undantagen.

Med hänsyn sålunda till de krav, som för uppehållande av kollegiets ämbetsverksamhet
måste ställas på de nu ifrågavarande befattningshavarna, och på grund
av övriga här förekommande särskilda omständigheter biträder kommittén förslaget
därom, att vissa bland de nuvarande notarietjänsterna i överensstämmelse med vad
kollegiet närmare angivit omorganiseras såsom tjänster i andra lönegraden, sekreterarebefattningar,
samt att antalet dylika tjänster i händelse av behov utökas så
att var ledamot till sitt biträde erhåller en sekreterare.

Vad åter angår den av kollegiet föreslagna ytterligare sekreterarebefattningen,
vars innehavare skulle hava att dels bereda och föredraga ärenden angående
kollegiets personal och ekonomi samt föra matrikeln över kollegiets befattningshavare,
dels ock biträda kollegiets ledamöter med utredningar av ärenden och med
uppsättande av koncept, har kommittén icke blivit övertygad om att det för närvarande
föreligger ett oundgängligt behov av denna befattnings inrättande.

Visserligen är kommittén med kollegiet ense om lämpligheten och behovet
av att, till befrämjande av en skyndsammare handläggning av de kollegiet tillhörande
ärendena, skyldigheten att bereda och föredraga ärenden angående kollegiets
personal och ekonomi överflyttas från ledamot till sekreterare. Men det synes som
nämnda uppdrag lämpligen skulle kunna anförtros åt innehavaren av en av de sekreterarebefattningar,
vilkas inrättande kommittén för sin del tillstyrkt. Då den
ledamot, som erhåller säte i den nybildade vattenöverdomstolen, uppenbarligen kommer
att inom kollegiet få väsentligt mindre arbete än hans kolleger, lärer det
jämväl få förutsättas att den på honom indelade sekreterarens arbetsuppgifter bliva
betydligt mindre arbetskrävande än övriga sekreterares, till följd härav och då
ärendena rörande ämbetsverkets personal och ekonomi endast till en mindre del

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

utfyller vederbörande föredragandes arbetstid, anser sig kommittén kunna förutsätta,
att föredragningsskyldigheten beträffande nämnda ärenden utan svårighet skall
kunna fullgöras av nu ifrågavarande sekreterare. Ur nu behandlade synpunkt
torde alltså den särskilda sekreteraretjänstens inrättande icke vara påkallad.

Vad beträffar de övriga göromål, som skulle överlämnas åt honom, har från
kollegiets sida gjorts gällande, att genom arbetsordningen kan för honom avgränsas
ett bestämt arbetsområde. Såsom lämpligt sådant område hava angivits frågor
rörande utfärdande, förklaring, ändring eller upphävande av författningar, och har
det framhållits att ärenden av dylik beskaffenhet mer än till fullo kunde utfylla den
ifrågavarande sekreterarens arbetstid.

. tillika har, i avseende å den sekreterare, som anvisades såsom biträde åt
den till tjänstgöring i vattenöverdomstolen indelade ledamoten, framhållits bland
annat att denne ledamot just till följd av sitt uppdrag i vattenöverdomstolen måste
komma att för handläggningen av de honom åliggande kollegiiärendena ställa betydligt
större krav på sin sekreterare än vad fallet vore med hans kolleger.

Det torde emellertid vara obestridligt att kollegiet dels genom de på ledamöterna
indelade sekreterarna, dels genom andra av kommittén i det följande tillstyrkta
anordningar skulle komma att erhålla en så väsentligt förhöjd arbetsförmåga,
att man måste ställa sig tveksam inför kravet på den särskilda sekreteraren.
Huru härmed än må förhålla sig, anser kommittén försiktigheten bjuda att man
förskaffar sig någon tids erfarenhet om verkningarna av den nu ifrågasatta omorganisationens
genomförande, innan frågan om den särskilda sekreterarebefattningens
inrättande kan föras fram till lösning.»

Kommittén har därefter återgått till frågan om ökningen i kammarrådens
antal och härutinnan anfört.

»Uppenbart är att ledamöterna genom att till sitt biträde erhålla, i stället
för notarier, tjänstemän med sekreterares kvalifikationer skulle tillskyndas en avsevärd
lättnad i arbetet. Ytterligare lättnad föranleddes, såsom nyss här ovan antytts,
genom andra anordningar, som kommittén i det följande tillstyrker.

Huru stor denna lättnad må vara och vilken effekt på arbetsresultatet densamma
må medföra är av naturliga skäl omöjligt att på förhand med säkerhet bedöma.
Ej heller låter det sig gorå att till ett visst antal ärenden angiva måttet
för vad som må kunna anses skäligt för en ledamots arbetsbörda efter organisationsändrmgens
genomförande. Ärendenas beskaffenhet är i högsta grad skiftande. Inom
vissa grupper kunna de vara av så enkel beskaffenhet att ett eller annat tiotal
eller hundratal av dem uppväges av enstaka ärenden inom en annan grupp. Vad
de inom kollegiet förekommande ärendena angår, torde man vara ense därom att
antalet ärenden av tung och arbetsam beskaffenhet där är osedvanligt stort.»

Ehuru sålunda en naken sifferuppgift i ifrågavarande hänseende
vore jämförelsevis intetsägande, ansåg kommittén en av kommittén gjord
sammanställning av siffror jämte åtföljande belysande uppgifter icke
sakna ett visst intresse lör den föreliggande frågans bedömande. I sådant
avseende erinrades dels att då löneregleringskommittén i slutet av år

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

1903 avgav sitt förut omförmälda betänkande rörande reglering av löneförhållanden
m. m. vid kammarkollegium och därvid tillstyrkte minskning
i antalet ledamöter från sex till tre, kommittén med hänsyn bland
annat till den redan inträdda och av kommittén ytterligare föreslagna
begränsningen i kollegiets göromål beräknade, att det antal ärenden,
som efter omregleringen skulle komma att till beredning och föredragning
vila på ledamöterna, icke bleve större än att de, fördelade på
tre ledamöter, skulle ungefärligen motsvara det antal, som då folie på
var och en av de sex kammarråden, d. v. s. 438, och dels att den av
Kungl. Magt till 1908 års riksdag avgivna och av denna med endast
smärre jämkningar antagna propositionen i ämnet, däri föreslogs anvisande
av avlöningsmedel för fyra kammarråd, grundats på den beräkning,
att det på varje ledamot i medeltal belöpande antal mål,
vilket antal efter fördelning av de år 1906 förekommande målen mellan
dåvarande sex ledamöter utgjorde 447, skulle komma att efter den föreslagna
omregleringens genomförande uppgå till 479.

Härefter fortsätter kommittén.

»Det i det föregående angivna måttet för kammarrådens arbetsbörda har
kommit att högst väsentligt överskridas, i det att för de nuvarande fyra kammarråden
medeltalet för år 1913 (efter frånräknande av strömfallsärendena) ökats till
723 och för år 1914 till 960 3/, eller, om vid fördelningen jämväl tages i beräkning
den extra ledamot, som under omkring ett halvt år biträtt ämbetsverket,
854. Antalet avgjorda ärenden hade uppgått under år 1913 till i medeltal 638 7+
på varje ledamot och under år 1914 till i medeltal 624 7» på varje ledamot och på
den extra föredraganden, i båda fallen oavsett strömfallsärendena. Att för de följande
åren göra en beräkning av motsvarande medeltal möter svårigheter till följd
av de förhållanden, som då varit rådande i avseende på ärendenas fördelning och
föredragning.

Då antalet år 1917 diarieförda ärenden, efter frånräknande ej mindre av
strömfallsärenden än även av jordregister- och prästlöneärenden, uppgick till 3,226
(3,065), komme alltså härav att, i händelse av fem ledamöter, belöpa på var ledamot
i medeltal 645 7, (613) ärenden, något som innebure en väsentlig ökning i
jämförelse med förhållandet vid nuvarande organisationens genomförande. Därtill
kommer att, såsom i det föregående framhållits, nyssnämnda siffror 3,226 (3,065)
icke utgöra ett rätt uttryck för kollegiets normala arbetsbörda, i det att till arbetsbördan
är normalt att hänföra även ett icke ringa antal strömfalls-, prästlöne- och
jordregister- (jordeboks-)ärenden.

Vid övervägande av nu angivna förhållanden anser kommittén det vara till
fullo ådagalagt, att det av kollegiet numera framställda kravet angående ökning av
ledamöternas antal från fyra till fem är fullt befogat.»

Kommittén har alltså tillstyrkt upptagande på kammarkollegiets
ordinarie stat av ytterligare ett kammare ådsämbete.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

I likhet med vad kommittén föreslagit i fråga om de nuvarande
fyra kammarråden, har kommittén ansett jämväl det nya kammarrådet
böra till sitt biträde erhålla en sekreterare.

Antalet sekreterarebefattningar inom kollegiet skulle följaktligen
efter kommitténs förslag bliva fem.

Mot vad kollegiet föreslagit i avseende å bibehållande av tre notariebefattningar
har kommittén icke haft något att erinra.

Av dessa tjänstemän skulle alltså även efter kommitténs tanke två
hava att, jämte biträdande med utredning av förekommande ärenden,
uppsätta koncept till utgående expeditioner, vid kollegiets sammanträden
där så erfordras föra protokoll, med sin kontrasignation förse de utgående
expeditionerna samt vaka över och ansvara för expeditionernas
behöriga expedierande. Den tredje skulle erhålla placering å andra
arkivkontoret med skyldighet tillika att med upplysningar tillhandagå
den allmänhet, som besöker detta kontor.

Av den utredning, kammarkollegiet meddelat och löneregleringskommittén
vidare utfört, framgår med all önskvärd tydlighet, att den
arbetsmängd, som — även med frånseende av ärendena tillhörande sådana
grupper, där eu starkare tillströmning för närvarande äger rum
mera tillfälligtvis — numera påvilar kollegiets ledamöter, är över hövan
tung och att i följd därav kraftiga åtgärder måste vidtagas genom beredande
åt kollegiet av erforderliga arbetskrafter för att kollegiets ämbetsverksamhet
skall kunna på behörigt sätt fortgå.

Det synes också ovedersägligt att det behov, varom nu är fråga,
är av konstant natur, och att således den förbättring i arbetsförhållandena,
som på grund av samma behov måste vidtagas, bör vinnas genom
en förändring beträffande kollegiets ordinarie arbetskrafter.

I likhet med löneregleringskommittén anser jag att uppfyllandet av
kollegiets krav på att det biträde, verkets ledamöter erhålla av underordnade
tjänstemän, måtte göras mera effektivt än vad med nuvarande
ordning är möjligt skall lända arbetet inom kollegiet till stor fördel.
Jag finner det i sådant avseende riktigt, att åtskilliga mera mekaniska
göromål överflyttas från de till ledamöternas närmaste biträden
anvisade ordinarie tjänstemännen (notarierna) för att utföras av mindre
kvalificerade arbetskrafter, varigenom nämnda tjänstemän skulle komma
i tillfälle att i större utsträckning än nu ägna sig åt fullgörandet av
sina mera kvalificerade åligganden och på sådant sätt bereda lättnad i
ledamöternas arbete. Det synes mig likaledes ändamålsenligt, att samma

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

tjänstemän måtte erhålla vissa befogenheter av mera ansvarskrävande
art än som nu i allmänhet tillkomma dem.

De skäl, som åberopats till stöd för att de tjänstemän, varom sålunda
är fråga, måtte placeras i andra lönegraden, anser jag icke kunna
underkännas. Mot benämningen sekreterare har jag intet att erinra.

Åven med den lättnad, ledamöterna skulle förväntas komma att i
sitt arbete erhålla genom denna förändring och genom de övriga åtgärder,
vilka avsetts skola tjäna samma syfte och varom närmare redogörelse
lämnas i det följande, sjmes uppenbart att de arbetsuppgiftei,
g0IB — fortfarande med frånseende av den mera tillfälliga tillströmningen
av ärenden inom vissa grupper — instruktionsenligt åligga ledamöterna,
icke skola kunna, utan balansens allt för starka ökning och
därav följande oskäliga fördröjande av ärendenas slutförande, fyllas av
ledamöterna, om deras antal bibehålies vid det nuvarande. Detta framstår
desto tydligare, därest i betraktande tagas de uppgifter, som från
den 1 januari 1919 tillförts kollegiet genom den nya vattenlagen och
som alltså numera tillkomma kollegiets ledamöter.

Genom en av Kungl. Maj:t den 23 december 1918 (nr 1037) utfärdad
kungörelse angående bevakande av det allmännas talan i vattenmål,
har förordnats, att där enligt vattenlagen eller lagen om vad iakttagas
skall i avseende å införande av vattenlagen det tillkommer myndighet,
som Kungl. Maj:t därtill utser, att föra talan för tillvaratagande
av viss bygds intressen eller eljest för bevakande av det allmännas
rätt, åligger det kammarkollegiet att bevaka dylik talan, varförutom
föreskrivits, att kollegiet ock eljest, då enligt nämnda lagar eller lagen
om förteckning å vattendrag, där kongsådra linnes, fråga om allmänt
intresse förekommer, äger föra talan för det allmänna.

Kollegiets åligganden i nu ifrågavarande hänseenden hava upptagits
i kollegiets instruktion genom en av Kungl. Maj:t nämnda den
23 december 1918 utfärdad kungörelse angående förändrad lydelse av
vissa paragrafer i instruktionen.

Vilken omfattning det arbete, som genom nya vattenlagen med
flera därmed sammanhängande författningar tillförts kollegiets ledamötei
och sekreterare, kommer att erhålla är av naturliga skål icke möjligt
att på förhand beräkna, varför det ej heller kan nu med bestämdhet
bedömas, huruvida det föreslagna antalet nya tjänster skall visa sig tillräckligt.
Emellertid ansluter jag mig till löneregleringskommitténs uppfattning
att, så vitt nu kan bedömas, allenast ett kammarrådsämbete bör
inrättas och att sekreteraretjänsternas antal för närvarande bör begränsas
till fem.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 141 höft. (Nr 164.) 5

Advokat fiskalsämbctet.

Organisation
och ämbetsuppgiftcr.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

, , J.ag liar ^ke funnit någon erinran mot bibehållandet av tre notariebefattningar
eller mot vad som föreslagits beträffande arbetsfördelninqen
mellan notarierna och sekreterarna.

Härefter torde jag få övergå till behandling av kollegiets framställningar,
i vad de röra arbetskrafterna på advokatfskalskontoret.

På sätt av det ovan sagda närmare framgår, bestod under den tid
1879 års organisation var gällande personalen å kammarkollegiets advokatfiskalskontor
av advokatfiskal och en amanuens. Enahanda var förhållandet
under de första aren efter det den nuvarande organisationen
av år 1909 trätt i tillämpning. På grund av arbetets tillväxt har sedan
början av år 1912 kontorets personal varit tillökad med eu extra advokatfiskal
samt från och med den 1 juli 1916 med två extra tjänstemän i
första lönegraden, fiskaler, vilka skulle hava avlagt sådan examen, som
enligt kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för
anställning i statens civila tjänstebefattningar erfordras för befattningsåsom
tjänstemän i styrelse- och förvaltningsverkens advokatfiskalskontor.
I sammanhang med sistnämnda förändring indrogs amanuensbefattningen
a advokatfiskalskontoret. Dessutom har under de senare åren varit å
advokatfiskalskontoret anställt ett kvinnligt extra skrivbiträde i andra
graden och på senaste tid jämväl tillfälliga skrivbiträden till erforderligt
antal. Den i det föregående berörda arbetsförstärkning, som ägt rum
för handläggning av de i kungl. brevet den 1 december 1912 avsedda
strömfallsärenden, torde här kunna lämnas å sido såsom utan betydelse
för den nu föreliggande frågan; dock erinras att en tidvis anställd, av
vattenfallsavdelningens medel avlönad extra amanuens i viss utsträckningstått
till förfogande för den ordinarie advokatfiskal och den extra
advokatfiskal, vilken, såsom nyss nämnts, varit hos kollegiet anställd
sedan början av år 1912.

Kollegiet har i sina nu förevarande skrivelser hemställt om extra
advokatfiskalens och extra fiskalernas samt extra skrivbiträdets upptagande
på ämbetsverkets ordinarie stat. Därjämte kar kollegiet föreslagit
ene advokatfiskalens uppflyttande i högre lönegrad.

Innan jag ingår på nämnda organisationsändring, torde vara lämpligt
att korteligen erinra om kammaradvokatfiskalsämbetets ålWanden och
betydelse. 06

Enligt den för kollegiet nu gällande instruktion av den 26 maj

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

1909 har advokatfiskal!! — med vilken den extra advokatfiskal är
likställd — huvudsakligen till åliggande att tillse, bevaka och utföra
kronans rätt och talan i alla de till kollegiets befattning hörande ärenden,
där kronans rätt är i fråga och som till hans handläggning i följd av
Kungl. Maj:ts föreskrift höra eller av kollegiet eller justitiekanslersämbetet
varda remitterade, eller varuti han utan remiss finner sig befogad
anställa ämbetstalan, ävensom beträffande danaarv och i de andra mål
och ärenden, där sådant enligt givna särskilda föreskrifter blivit honom
uppdraget. Genom omförmäida instruktionsändring av den 23 december
1918 har bland advokatfiskal ens åligganden upptagits skyldigheten att,
enligt vad därom är särskild! stadgat, utföra kollegiets talan i vattenmål.

De mål och ärenden, till vilka advokatfiskalernas tjänsteverksamhet
sålunda hänför sig, äro till allra största delen sådana, vilka falla inom
området för kollegiets egen ämbetsbefattning. Detta område finnes i
det föregående närmare angivet.

Viktigast bland advokatfiskalernas åligganden — jämväl ur nu
förevarande synpunkt — torde vara deras befattning med tillsyn mot
obehörig användning eller disposition av kronans under kollegiets inseende
ställda fasta egendom.

Instruktionens föreskrifter innebära i detta hänseende för advokatfiskalen
skyldighet, bland annat, att beivra enskildas övergrepp och inkräktningar
å sådan egendom, så ock att efter befogenhet föra talan
om bättre rätt till dylik egendom, där den må finnas vara på ett eller
annat sätt det allmänna obehörigen avhänd — allt i den mån advokatfiskal
kan erhålla kännedom^ om att sådana förhållanden föreligga,
som påkalla hans ingripande. A andra sidan företräder advokatfiskalen
jämväl kronans talan såsom förklarande eller svarande part i mål, där
enskildas anspråk i avseende å ifrågavarande egendom riktas mot kronan.

Advokatfiskalernas ämbetsverksamhet har allt mer vunnit i betydelse.
Den rättsliga vården om statens och det allmännas fasta egendomar
kan sägas ställa allt mer ökade anspråk på advokatfiskalernas
uppmärksamhet och initiativ, vare sig det gäller rättegångars anhängiggörande
och utförande eller besvarandet av kollegiets remisser. Ett
stort antal av de på advokatfiskalernas handläggning ankommande
ärenden angår också frågor om bättre rätt till jord och vatten. Deras
rättegångar röra sig stundom om högst betydande värden.

Angående de närmare omständigheter, vilka föranlett första anställandet
av extra advokatfiskalen och extra fiskalerna samt befattningarnas

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 164.

fortsatta bibehållande tillåter jag inig hänvisa till de redogörelser- däriitinnan,
som återfinnas i de utdrag av statsrådsprotokoll, som bifogats
dels propositionen nr 153 till 1912 års riksdag, dels statsverkspropositionen
till 1916 års riksdag, sjunde huvudtiteln, sid. 13—17, dels
ock propositionen nr 205 till 1916 års riksdag, sid. 20—28 samt
36—39.

Från nämnda redogörelser torde nu få erinras allenast om följande.
Löneregleringskommittén, vilkens yttranden inhämtats över frågorna om
bemälda extra befattningshavares anställande, och som därvid vitsordat den
betydliga ökningen i arbetet på advokatfiskalskonfcmet, hade sökt för sig
klargöra orsaken till ökningen och därvid trott sig finna densamma i
väsentligen förändrade förhållanden med avseende å föremålen för advokatfiskalens
tjänsteverksamhet. Tidigare hade, efter vad kommittén erfarit,
hans verksamhet varit i övervägande grad inriktad på sådana kamerala
och administrativa frågor — huvudsakligen angående grundskatteväsendet
och indelningsverket m. m. — vilka numera upphört att äga
betydelse. Senare hade advokatfiskalens arbete alltmera överförts på ett
annat område, i det att hans verksamhet i stigande omfattning tagits i
anspråk för frågor om kronans bättre rätt till fast egendom. Att i allmänhet
advokatfiskalens befattning med frågor av sistnämnda beskaffenhet,
helst då de ofta hänförde sig till stora värden, måste vara mera
tidskrävande och mödosam än andra honom åliggande bestyr, syntes
icke lida tvivel. För kommittén hade även uppgivits, att i allmänhet
de för handläggningen av advokatfiskalens mål och ärenden behövliga
utredningar tillförene i stor utsträckning tillhandahållits honom av kollegiet,
medan han numera vanligen hade att själv förskaffa sig sådana.
Efter kommitténs uppfattning hade man med avseende å advokatfiskalens
numera betungade ställning icke att göra med en företeelse av allenast
tillfällig och snart övergående art. Vad särskilt angår anställandet av
extra fiskalerna fann kommittén det obestridligt att de arbetskrafter, som
vid tiden för denna frågas behandling vore anvisade åt advokatfiskalsämbetet,
icke stode i skäligt förhållande till det både omfattande och
ansvarsfulla arbete som dåmera tillhörde ämbetet; och framhöll kommittén
hurusom hänsynen till de viktiga intressen, kammaradvokatfiskalsämbetet
hade att bevaka, efter kommitténs uppfattning med nödvändighet
påkallade, att till ämbetets förfogande ställdes sådana arbetskrafter, att
ämbetet kunde ägna sig åt sina betydelsefulla arbetsuppgifter med den
noggrannhet och omsorg, som vore oeftergivliga vid handläggningen av
så beskaffade ärenden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

1 skrivelsen den 6 oktober 1916 — med vilken kollegiet överlämnat
ett av advokatfiskalsämbetet den 18 september samma år avgivet
tjänstememorial, däri ämbetet för sin del framfört frågan om extra advoIcatfishalens
upptagande å ordinarie stat — bär kollegiet till stöd för
framställningen härutinnan åberopat den alljämt fortgående ökningen i
göromålen å advokattiskalskontoret, i vilket avseende åberopades vissa
tillika meddelade uppgifter, varjämte hänvisades till betydelsen och
beskaffenheten av det advokatfiskalerna åliggande arbetet.

Det vore enligt kollegiets uppfattning tydligen ådagalagt att bibehållandet
av den nu ifrågavarande advokatiiskalsbefattningen vore påkallat
av ett stadigvarande behov. Kollegiet tvekade därför icke att
tillstyrka befattningens uppförande på ordinarie stat.

Efter vad kollegiet framhållit i skrivelsen den 10 juni 1918 hade
den utveckling arbetet på advokattiskalskontoret vunnit efter den föregående
skrivelsens avlåtande ytterligare bekräftat behovet av eu sådan
förändring; och åberopades till stöd för detta omdöme vissa nya siffrorr

Därefter har kollegiet i sin senare skrivelse yttrat bland annat
följande.

I det föregående hade även erinrats därom att efter ikraftträdandet av vattenlagen
nya betydelsefulla och omfattande arbetsuppgifter väntade advokatfiskalsämbetet.
Huruvida och i vilken mån dessa kunde påkalla arbetsförstäikmng å
advokattiskalskontoret vore nu ej möjligt att bedöma, utan förbehölle sig kollegiet
rätten att framdeles i mån av befogenhet göra framställning härutinnan.

Kollegiet hade således ej nu anledning att ifrågasätta någon ändring i sm
i skrivelsen den 6 oktober 1916 gjorda hemställan i fråga om antalet befattningshavare
å advokattiskalskontoret.

Däremot ansåge kollegiet påkallat att förändrad tjänsteställning bereddes åtminstone
den ene av advokatfiskalerna, varom kollegiet nu ock framställde förslag.

Detta förslag grundade sig på betydelsen av advokatfiskalernas ämbetsverksamhet
och på den självständighet de intoge vid sin tjänsteutövning, vilka omständigheter
tillsammans förlänade åt advokatfiskalernas verksamhet ett betydligt mått
av ansvarsfullhet.

I sin tjänsteutövning tillkomme advokatfiskalerna synnerligen stor självständighet.
Skyldigheten att bevaka kronans rätt ålåge dem icke blott i ärenden, som
hörde till deras handläggning i följd av Kungl. Maj:ts föreskrift eller till dem remitterades
av kollegiet eller justitiekanslersämbetet, utan även i ärenden däri de utan
remiss funne sig befogade anställa ämbetstalan. I alla dessa fall förfore de fullt
självständigt i avseende å målens utredning och även å deras fullföljd.

Av stor vikt vore givetvis den initiativrätt, som tillkomme advokatfiskalerna
och vilken i själva verket innefattade skyldighet att ingripa i alla sådana fall där
de ansåge kronans rätt sådant fordra. Ett spontant ingripande i tid av vederbörande
advokatfiskal kunde givetvis mången gång förebygga rättsförluster för staten
eller det allmänna.

Kollegiet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Den självständighet i ämbetsutövningen, som sålunda tillkomme kollegiets
advokatfiskal!1, vore onekligen större än den som vore tillerkänd advokatfiskalerna
eIier, ombudsmannen inom andra grenar av förvaltningen, något som för kollegiets
advokatfiskaler medförde ett betydligt högre mått av ansvar i utövningen av deras
verksamhet. °

,fhven om arbetsuppgifterna för kollegiets advokatfiskaler jämfördes med dem
som tillkomme sådana befattningshavare i andra lönegraden, vilkas arbetsuppgifter
ej sammanfolle med advokatfiskalemas och ombudsmännens, framträdde hos kollegiets
advokatfiskaler denna större självständighet och högre ansvarighet
... , advokatfiskalemas verksamhet komme att vinna ökad betydelse genom

föreskrifterna i vattenlagen behövde icke särskilt framhållas.

i • det. a”förda framginge med erforderlig tydlighet att man i avseende å

skicklighet och förmåga, ej minst då det gällde kraften till eget initiativ, måste
stalla särskilt höga anspråk på kollegiets advokatfiskaler.

®^rav följde också ett starkt krav på att kunna för befattningarna förvärva
och behålla dylika personer.

iSu berörda omständigheter medförde efter kollegiets uppfattning behov av
att åt advokatfiskalerna eller åtminstone den ene av dem bereda en högre, arbetsappgrfterna
mera motsvarande tjänsteställning ävensom gynnsammare avlöningsvillkoi.
Denna högre tjänsteställning syntes böra vara den mellan andra och tredje
lönegraderna, en ställning som nu intoges exempelvis av revisionskommissarierna i
kammarrätten.

Den sålunda föreslagna åtgärden syntes kollegiet vara desto mera angelägen,
som i konkurrensen om de dugande förmågorna den enskilda företagsamheten numera
hade ett avgjort övertag över staten på grund av de bättre ekonomiska fördelar
den vore i tillfälle att erbjuda sina tjänstemän.

Då de båda advokatnskalernas verksamhet erkändes vara av samma vikt och
betydelse, skulle det tilläventyrs kunna anses mindre egentligt att föreslå endast
den enes uppflyttning i högre lönegrad. Det saknades dock icke förebilder till en
dylik gradation i lönehänseende. Kollegiet — som givetvis för sin del icke hade
något som helst att erinra mot att båda advokatfiskalerna uppflyttades i högre lönegrad,
allra minst för det fall att en sådan förändring skulle anses som en nödvändig
förutsättning för att över huvud taget bevilja bättre tjänsteställning åt någon
av dem ansåge sig i allt fall hava fog för att inskränka förslaget att avse
allenast den ene advokatfiskalen.

Innehavaren av den i högre lönegrad uppflyttade befattningen syntes böra
benämnas förste advokatfiskal, innehavaren av den i andra lönegraden bibehållna
befattningen andre advokatfiskal.

t rån kollegiets beslut i nu berörda del voro två av kollegiets ledamöter
så till vida av skiljaktig mening, att de ej kunde biträda förslaget
att endast en av advokatfiskalerna skulle uppflyttas i högre tjänsteställning.
Samma arbetsbörda och samma ansvar ålåge dem båda, och
någon förändring i detta hänseende kunde ej i realiteten genomföras.
Någon anledning att ställa den ene befattningshavaren i en gynnsammare
ställning än den andra förelåge således icke. Härtill komme att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

eu förändring som den föreslagna skulle medföra att den ene advokat,-fiskalen komme i ett slags subordinationsförhållande till kollegan, varigenom
den självständighet, som med nödvändighet tänktes förbunden
med en advokatfiskalsbefattning, skulle, tjänsten och kronan till skada,
bliva lidande.

I avseende å extra fskalsbefattningarnas uppförande på ordinarie
stat har kollegiet väl, enligt vad som yttrats i skrivelsen den 6 oktober
1916, medgivit att då dessa befattningshavare varit i verksamhet endast
en kort tid och den nya anordningen alltså vore så gott som oprövad,
det kunde anses alltför tidigt att upptaga tanken på befattningarnas
överflyttande å ordinarie stat. Den omständigheten att kollegiet nu väckt
fråga därom att, i sammanhang med verkets omorganisation, ny ordinarie
stat måtte fastställas för kollegiet borde emellertid efter kollegiets
mening föranleda till att spörsmålet om fiskalernas upptagande på denna
stat bringades under övervägande. Kollegiet kunde icke finna annat än
att fiskalerna borde upptagas på den ordinarie staten. I den framställning,
som föranlett fiskalstjänsternas inrättande, hade angivits starka
skäl för befattningarnas inrättande. Berörda skäl hade ytterligare understrukits
av löneregleringskommittén. De sålunda åberopade skälen kvarstode
med oförminskad styrka, och efter kollegiets övertygelse saknades
anledning till antagande att de skulle framdeles förlora i giltighet. Då
således enligt kollegiets uppfattning- fiskalstjänsternas bibehållande vore
påkallat av ett stadigvarande behov, syntes den omständigheten att någon
längre tids erfarenhet saknades beträffande den nyinförda anordningens
verkningar icke böra utgöra hinder för att, där av andra skäl en omorganisation
av ämbetsverket genomfördes, i den nya ordinarie staten
upptaga jämväl fiskalstjänsterna.

Beträffande de sålunda föreslagna förändringarna i avseende å
arbetskrafterna å advokatfiskalskontoret har löneregleringskommittén
yttrat följande.

»Omfattningen av den betydande ökning, göromålen å advokatfiskalskontoret
under senare tider undergått, framgår av följande sammanställning:

Antalet inkomna mål och ärenden, oberäknat vattenfallsärendena, utgjorde
under åren 1902—1911 i medeltal 416 (lägst 346 år 1903 och högst 490 år 1907)
men år 1912 492, år 1913 828, år 1914 1,022, år 1915 1,338, år 1916 1,894 och
år 1917 2,046. Kontorets utgående expeditioner uppgingo år 1910 till 651, år 1911
till 616, år 1912 till 1,247, år 1914 till 1,262, år 1916 till 2,624 och år 1917 till
2,603. Antalet rättegångar, vattenfallsprocesserna oberäknade, utgjorde under åren
1902—1911 i medeltal 35 (lägst 13 år 1902 och högst 57 år 1911) men år 1914
105 och år 1917 178. Av sistnämnda rättegångar angingo 59 bättre rätt till vatten

Kommittén

Kungl. Maj ds proposition Nr 164.

eller jord. De administrativa besvärsmål, vilka vid 1911 års slut voro till antalet
36, uppgingo under år 1917 till 333. Balansen har ökats från 288 år 1911 till
1,565 år 1916 och 1,986 år 1917.

Nu angivna siffror utvisa oförtydbart att den ökning i arbetet på advokatfiskalskontoret,
som föranlett tillsättandet av den extra advokatfiskal och de extra
fiskalerna, icke blott fortbestått utan ytterligare stegrats. Denna ökning har varit
betydlig i såväl kvantitativt som icke mindre i kvalitativt hänseende.

Till det ovan sagda är att tillägga att den nya vattenlagen kommer att för
advokatfiskalsämbetet medföra nya och maktpåliggande uppgifter, nämligen i avseende
å bevakandet av det allmännas intressen i vissa vattenmål.

Vattenlagens antagande har för övrigt, efter vad kommittén inhämtat, redan
övat inflytande på advokatfiskalsämbetets arbetsbörda ända därhän att ämbetet på
grund därav nödgats begära viss arbetsförstärkning för uppehållande av arbetets
behöriga gång å advokatfiskalskontoret under årets sista tre månader.

I ett härom den 9 september 1918 avlåtet memorial, som kollegiet med vitsordande
av dess innehåll och med förordande av den begärda arbetsförstärkningen
överlämnat till Kungl. Maj:t, har advokatfiskalsämbetet anfört bland annat följande.
Då de för närvarande å advokatfiskalskontoret tillgängliga arbetskrafterna redan med
hänsyn till den nu förefintliga alltjämt tillväxande arbetsbördan befunnits alldeles
otillräckliga, kunde med visshet förutses att det ytterligare tillskott i denna arbetsbörda,
som advokatfiskalsämbetet i och med den nya vattenlagens ikraftträdande
hade att emotse, skulle nödvändiggöra en högst väsentlig förstärkning av kontorets
arbetskrafter. Den omfattning, vari dylik förstärkning komme att påkallas, läte sig
för närvarande icke med säkerhet överblickas. Härför torde till en början behöva
avvaktas de av den nya vattenlagen betingade ändringar och tillägg i den för kollegiet
gällande instruktionen, vilka tvivelsutan med det snaraste syntes böra utarbetas.
Genom berörda nya instruktionsbestämmelser syntes advokatfiskalsämbetets
medverkan vid det bevakande av det allmännas intressen i vissa vattenmål, som
jämlikt 11 kap. 35 § vattenlagen ålagts kollegiet, komma att närmare fixeras.
Arbetsbördan å kontoret hade emellertid redan under år 1918 i hög grad, om ock
i viss mån indirekt, rönt inverkan av den nya vattenlagens antagande. Antalet
under året till kontoret inkomna ärenden rörande sådana vattensyner, vari ämbetet med
hänsyn till gällande författningsbestämmelser haft att bevaka talan till betryggande
av det allmännas rätt, hade nämligen i jämförelse med antalet dylika syneärenden
under de närmast föregående åren i synnerlig omfattning stegrats. Förklaring till
detta förhållande vore givetvis att söka i den bestämmelse i promulgationslagen till
den nya vattenlagen, varigenom stadgats att vattenmål, som anhängiggjorts efter
den 1 januari 1918, skulle, såframt detsamma hunnit av underrätten avdömas före
utgången av år 1918, bedömas enligt äldre lag. Antalet advokatfiskalsämbetet delgivna
ansökningar om hållande av sådana syner, som omförmälas i 10 § i den nu
upphävda vattenrättsförordningen, utgjorde sålunda 38 under vartdera året 1913
och 1914, 35 under vartdera året 1915 och 1916 samt 55 under året 1917, varemot
antalet under år 1918 till och med augusti månads utgång inkomna ärenden av
ifrågavarande slag uppgått till icke mindre än 125.

Det behov, som föranlett anställande hos kollegiet på extra stat av en advokatfiskal
och två fiskaler, har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, visat
sig vara av stadigvarande beskaffenhet. Det kan i följd liärav icke råda någon

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

som helst tvekan därom att icke bemälde extra befattningshavare, till vilkas anställande
år från år beviljats anslag, böra överflyttas på ordinarie stat.

Vad därefter angår det av kollegiet väckta förslaget om förändrad tjänsteställning
för en av advokatfiskal^, kan kommittén icke jäva riktigheten av de
synpunkter, som av kollegiet framhållits till stöd för förslaget.

Advokatfiskalens ämbetsbefogenheter, vilka alltid varit av stor betydelse, hava,
allt efter som utvecklingen fortgått, erhållit ökad vikt. Genom den advokatfiskal^!
åliggande initiativrätten i avseende å tillvaratagandet av kronans rätt, vilken rätt
tillika är att betrakta såsom innebärande en stark initiativplikt, har bland advokatfiskalens
ämbetsbefogenheter inrymts ett moment, som åt hans ställning skänker en
alldeles särskild betydelse och medför att på honom och hans ämbetsutövning måste
ställas alldeles särskilda krav. Han framträder till följd av nämnda förhållande
såsom den där skall icke blott med skicklighet och noggrannhet handlägga de ärenden,
som läggas under hans ögon, utan även med uppmärksamhet följa förhållandena
inom det mycket vidsträckta arbetsfält, som är honom anvisat, för att tillse
om kronans rätt där är i fara och i sådant fall med snabbhet och omsikt ingripa
till tryggande av denna rätt. Även den självständighet, kollegiets advokatfiskal i
hela sin ämbetsförvaltning intager, är en omständighet, som i sin mån är ägnad att
åt hans ställning giva en större och framträdande betydelse.

Den synnerligen stora vikt, som alltid måste tillerkännas kollegiets advokatfiskalsämbete.
medför att särskilt stora krav måste ställas på att hava en fullt
skicklig och lämplig innehavare av advokatfiskalsämbetet. Detta behov framträder
än skarpare när man betänker att advokatfiskal genom betydelsen av de rättegångar,
som av honom utföras, mera nu än tillförene har att göra med motparter,
vilka ej sky kostnader som äro nödiga för att för sin sak förvärva den bästa till
buds stående sakkunskap Det synes följaktligen oundgängligt att åt advokatfiskal
beredes sådan ämbetsställning och sådan avlöning att det under rådande konkurrens
om arbetskrafterna skall vara möjligt att både förvärva och behålla sådan person,
som nyss sagts.

Det torde få erinras därom, att ombudsmannen i järnvägsstyrelsen innehar
den tjänsteställning, kollegiet nu begärt för sin ena advokatfiskal.

I händelse den nuvarande extra advokatfisk al en upptages på ordinarie stat,
därvid han i avseende å befogenheter och skyldigheter kommer att bliva likställd
med den förutvarande ordinarie innehavaren av advokatfiskalstjänsten, läge det givetvis
närmast till hands att den uppflyttning i högre tjänsteställning, varom i det
föregående ordats, omfattade båda ifrågavarande befattningshavare. Kommittén
anser dock ej någon betänklighet möta mot att, på sätt även av. kammarkollegiet
förordats, i avseende å tjänsteställning och avlöning göra skillnad mellan de båda
befattningarnas innehavare.

En sådan skillnad behöver icke innebära och är icke heller avsedd att innebära
att den i högre lönegrad ställda advokatfiskal skulle intaga någon slags förmansställning
i förhållande till den andre.

Däremot torde det kunna ifrågakomma att vid fördelningen de båda advokatfiskalerna
emellan av de till deras handläggning förekommande ärendena tillse att de
mest maktpåliggande ärendena tillföras den i högre lönegraden ställda advokatfiskal.

Mot de av kollegiet föreslagna benämningarna förste och andre advokatfiskal
har kommittén intet att erinra.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 141 käft. (Nr 164).

Kungl. Maj ds proposition Nr 164.

Departe mentschefen.

Lika med löneregleringskommittén anser jag det behov, som föranlett
anställandet av extra advokatfiskalen och extra fiskalerna, vara
av stadigvarande natur, varför jag biträder uppfattningen därom att
dessa befattningshavare böra överflyttas på ordinarie stat.

Jämväl har jag blivit övertygad om giltigheten av de skäl, som
åberopats till stöd för förslaget om den ene advokatfiskalens uppflyttande
i högre tjänsteställning. Om ock enligt min mening vägande
skäl kunna anföras för att förändringen icke borde begränsas till allenast
den ene advokatfiskalen anser jag mig dock härutinnan icke böra avvika
från kollegiets av löneregleringskommittén tillstyrkta förslag, enligt vilket
skillnad göres mellan de båda befattningarnas innehavare i avseende
å tjänsteställning och avlöning.

Emot benämningarna förste och andre advokatfiskal finner jag ej
anledning till erinran.

dill frågan om upptagande å den ordinarie staten av det å advokatfiskalskontoret
anställda kvinnliga skrivbiträdet återkommer jag här
nedan vid behandlingen av frågan om kvinnliga skrivbiträden.

Kammarkollegiet har vidare, såsom ovan berörts, i sina nu förevarande
skrivelser av den 6 oktober 1916 och den 10 juni 1918 väckt
förslag om förstärkning av arbetskrafterna i kammararkivet.

Kollegiet. I sådant avseende har kollegiet i den förra skrivelsen framhållit

dels att den arkivarie, som förestode första arkivkontoret (kammararkivet),
finge s;n arbetstid i hög grad kringskuren till följd av de anspråk
som ställdes på honom av de forskare och annan allmänhet, som besökte
kammararkivet, och dels att även vården av det vidlyftiga kammararkivet
måste taga mycken tid i anspråk; och förmälte sig kollegiet
anse att utredningsarbetet inom kollegiet och vården om kammararkivet
skulle i hög grad befrämjas genom inrättande av en särskild arkivariebefattning,
vars innehavare skulle hava till åliggande att ombesörja den
arkivtekniska vården om ej blott kammararkivet utan även övriga till
kollegiet hörande arkivalier samt att inom kammararkivet tillhandagå
allmänheten med upplysningar och arkivaliers framtagande.

Behovet av förstärkning av arbetskrafterna å kammararkivet hade
också, på sätt kollegiet närmare erinrade, länge gjort sig märkbart och
även länge erkänts.

I skrivelsen den 10 juni 1918 har kollegiet erinrat därom att
Kungl. Maj:t med anledning dels av kollegiets i skrivelsen den 6 oktober
1916 gjorda framställning om förstärkning av arbetskrafterna å
kammararkivet dels ock av tidigare av riksarkivarien och kammarkolle -

Kungl. Maj\ts proposition Nr 164.

giet avlåtna skrivelser rörande förhållandet mellan riksarkivet och kammararkivet
funnit gott bemyndiga chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla sakkunniga för att inom ecklesiastik- och finansdepartementen
biträda med beredande av frågan om ordnande av de under kollegiet
lydande arkivens ställning inom det offentliga arkivväsendet jämte
därmed sammanhängande förhållanden, men att bemälde sakkunniga
ännu ej avgivit yttrande i ämnet.

Lika med kollegiet ansåg löneregleringskommittén det vara synnerligen
angeläget icke blott att innehavaren av den nuvarande arkivanetiänsten
å första arkivkontoret måtte få tillfälle att odelat ägna sig åt
utredningsarbete för ämbetsverkets behov utan även att kollegiets omfattande
och dyrbara samt för statsförvaltningen, för den enskilda rättssäkerheten
och för den historiska forskningen så ytterst betydelsetulla
arkivalier måtte komma under vård av en för det arkivtekniska området
utbildad person. .

Efter anmärkande att ovannämnda sakkunniga, etter vad kommittén
inhämtat, ännu icke vid tiden för kommittéutlåtandets avgivande avslutat
sitt arbete, förklarade sig kommittén, huru önskvärt det an maste
vara att snarast möjligt få kollegiets arkivfråga löst, finna den omstanheten
att samma fråga vore av Kungl. Maj:t överlämnad till utredning
och förslag av särskilt tillkallade sakkunniga utgöra hinder tor kommittén
att för närvarande avgiva något eget vidare yttrande i frågan.
I avseende å arkivvården inom kollegiet syntes därför få tillsvidare örbliva
vid det nuvarande förhållandet.

Bemälde arkivsakkunniga hava allt fortfarande icke inkommit ined
det från dem infordrade utlåtandet. Efter vad jag inhämtat kan sådant
utlåtande ej heller vara att förvänta så tidigt, att^den till sakkunnigas
behandling överlämnade frågan hinner föreläggas årets riksdag.

Med instämmande i övrigt i löneregleringskommitténs i denna del
av ämnet avgivna yttrande har jag endast att därutöver tillägga, att
den till arkivsakkunniga överlämnade frågan om ordnande av. de undei
kammarkollegiet lydande arkivens ställning inom det offentliga arkivväsendet
likasom det av kollegiet nu framlagda förslaget om beiedande
av bättre vård åt nämnda arkiv icke synas mig hava det samband med
frågan om kammarkollegiets omorganisation och om fastställande av ny
stat för ämbetsverket, att denna senare frågas framläggande till riksdagens
behandling synes böra uppskjutas i avvaktan på att arkivhagau
föreligger i fullt utrett skick.

Kommittén.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

biträde. .... det kammarkollegiet i skrivelsen den 6 oktober 1916 hem Koiiegiet.

Btalld® att ll0s l<oll-giet måtte under år 1917 på extra stat anställas en
fältmätare som skulle hava till åliggande ait biträda kollegiet med
lantmateritekmska utredningar, anhöll kollegiet tillika att nämnda lantmatenbitrade
matte upptagas på den ordinarie stat, om vars fastställande
framställning gjordes i skrivelsen i fråga.

Befattningen borde efter kollegiets mening hänföras till andra
arkivarie11’ °°h SjnteS deSS mnehavare lämpligen böra benämnas

Tlll stöd för förslaget rörande omförmäla arbetsförstärkning, som
eftei vad kollegiet angav vore påkallad av den störa ökningen av kollegiets
och dess underlydande kontors arbetsmängd, och vilken enligt
r?),eg.1 et8 uppfattning skulle i särskilt hög grad underlätta arbetet i
ko legiet och medverka till ärendenas skyndsamma avgörande, har kollegiet
i sm nyssnämnda skrivelse i övrigt anfört huvudsakligen följande.

I en betydande mängd av de ärenden, som handlades av kollegiet och dess
™tr^ande kontor, särskilt advokatfiskalskontoret, erfordrades utredning i lantoftl
tSrt^fu Aldre kamfala förhånande!! i fråga om fastighetsväsendet kunde
kartelklenast med ledning av tillgängliga lantmäterihandlingar och
nv m-n Varja™te , kohepets befattning med frågor rörande dels betydande grupper
av kronans eller till allmän inrättning hörande fast egendom dels ock den atknäma

mind^omfattnhig ^ n°dgade kolleSiet Päkalla lantmäteriutredning av större eller

Beträffande vad kollegiet ytterligare yttrat till stöd för framställningen
i förevarande del torde få hänvisas till den redogörelse, som
tinnes intagen i det vid propositionen nr 207 till 1917 års riksdag fogade
statsrådsprotokollet, sid. 9 och 10. 6

Beträffande lantmäteri biträdets kompetens ansåg kollegiet böra
föreskrivas, att han skulle innehava sådan kompetens, som erfordras
tor befattning såsom byråingenjör i lantmäferistyrelsen.

i • * d?»förra a7 de den. 1(j 1918 avlåtna skrivelserna har kol legiet

fullföljt sin framställning i nu förevarande del av ämnet.

Över kollegiets framställning i nu förevarande del har lantmäteristyreJsen,
pa grund av nådig remiss avgivit utlåtande och därvid på
anförda skäl avstyrkt anställande i kollegiet av lantmätare på stat.

för innehållet i nämnda utlåtande har lämnats redogörelse i nyss
omformalda statsrådsprotokoll, sid. 17 och 18, vartill torde få hänvisas.

Kommittén. Då löneregleringskommittén den 23 mars 1917 avgav infordrat

utlåtande över kollegiets i skrivelsen den 6 oktober 1916 gjorda fram -

Lantmäteri styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

ställning, så vitt den avsåg ökning av arbetskrafterna å extra stat,
yttrade kommittén följande.

Beträffande kollegiets framställning om anställande hos kollegiet av ett stadigvarande
lantmäterisakkunnigt biträde läge det onekligen så till vida ett visst fog i
framställningen, som åtskilliga av de ärenden, som kollegiet eller dess advokatfiskal
både att handlägga, för sitt bedömande förutsatte utredning jämväl i lantmäteritekniskt
hänseende.

För vinnande av berörda utredning hade kollegiet nu att antingen genom en
sin tjänsteman verkställa densamma eller ock därom anmoda lantmäteristyrelsen.

Efter vad kollegiet angivit, fördröjdes ärendet genom anlitande av den senare
utvägen, och att detta torde vara förhållandet syntes framgå även av lantmäteristyrelsens
framhållande av bristande arbetskrafter hos styrelsen.

Vad anginge den förra vägen — som hade det företräde framför den senare,
att med anlitande av densamma utredningen lättare kunde begränsas till sådana
detaljer som föredraganden eller advokatfiskal, där denne hade att handlägga
ärendet, ansåge vara av beskaffenhet att inverka på ärendets bedömande — måste
man giva erkännande åt kollegiets önskan att till arbetets befrämjande hava tillgång
till sakkunnig person, som kunde få sig utredningsarbetet anförtrott.

Likväl framställde sig vissa betänkligheter i avseende å en sådan anordning.
Man kunde nämligen ur vissa synpunkter ifrågasätta lämpligheten av att inom ett
ämbetsverk anställa befattningshavare, vars verksamhet vore till stor del grundad
på behandling av material, varöver annat ämbetsverk förfogade. Kollegiet hade
visserligen under de senare åren haft lantmäteribiträden hos sig anställda, men
detta syntes knappast kunna åberopas till stöd för att på stadigvarande sätt anställa
lantmäterisakkunnigt biträde hos ämbetsverket, alldenstund de hittillsvarande
lantmäteribiträdena varit anställda för särskilda ändamål, om ock med rätt för
kollegiet att i någon mån använda dem för andra förefallande lantmäterigöromål.

Då kommittén icke ville redan nu utan vidare närmare utredning binda sig
i avseende å frågan om anställande på stat av en för lantmäteritekniska! utredningar
avsedd arkivarie, funne sig kommittén förhindrad att i princip uttala sig i
vare sig till- eller avstyrkande riktning beträffande det nu till yttrande föreliggande
förslaget att på extra stat anvisa medel för anställande av lantmäteritekniskt biträde.

Däremot ansåge sig kommittén i vad kollegiet anfört till stöd för förslaget
i fråga hava giltigt skäl att ej avstyrka anställande försöksvis hos kollegiet av ett
lantmäteritekniskt biträde under tiden från och med den 1 juli 1917 till 1918 års
utgång. Därvid förutsatte kommittén, vad som från kollegiets sida även förklarats
vara avsikten, att alla ärenden, för vilkas bedömande fordrades lantmäterisakkunnigt
utlåtande, fortfarande remitterades till lantmäteristyrelsen.

Kommittén hade intet att erinra däremot, att ifrågavarande befattningshavare
tillerkändes ersättning, motsvarande avlöning för tjänsteman i andra lönegraden med
frånräknande av ett pensionsavgift motsvarande, avrundat belopp.

Med erinran härom har kommittén i sitt nu förevarande utlåtande
vidare anfört följande.

»Efter vad kommittén inhämtat har den vidtagna anordningen med ett inom
kammarkollegiet anställt lantmäterisakkunnigt biträde varit till stor fördel för fort -

Departe mentschefen,

Registratorn
;Kollegiet.

46 Kungl. Maj:ts proposition iVr 164.

gången av arbetet inom kollegiet. Biträdet har. enligt vad som meddelats, verkställt
ett icke ringa antal utredningar av större eller mindre omfattning, som eljest
måst utföras genom vederbörande föredragande eller tjänsteman eller fått införskaffas
genom remiss till lantmäteristyrelsen. Såsom en fördel jämte andra har angivits
att man genom den direkta tillgången till lantmäterisakkunnig person kunnat
omedelbart förskaffa sig uppgifter eller utredningar i frågor av brådskande natur.

På grund av den erfarenhet, som alltså vunnits om lantmäteribiträdets verksamhet,
finner sig kommittén nu böra biträda kollegiets förslag om upptagande i
ämbetsverkets stat av en dylik tjänsteman.

Fortfarande förutsättes härvid att alla ärenden, för vilkas bedömande fordras
lantmäterisakkunnigt utlåtande, remitteras till lantmäteristyrelsen.

I likhet med kollegiet anser kommittén att ifrågavarande tjänsteman bör
placeras i andra lönegraden — dit han ock under interimstiden varit hänförd —
ävensom benämnas arkivarie samt att han skall innehava sådan kompetens, som
erfordras för befattning såsom byråingenjör i lantmäteristyrelsen.

Att hans befattning inom kollegiet skall, då han söker befordran inom lantmäteristaten,
i merithänseende tillgodoräknas honom, synes kommittén även vara
uppenbart. Någon uttrycklig bestämmelse härutimmn lärer dock ej vara påkallad.»

Lämpligheten av att till kammarkollegiets förfogande hava ett å
stat upptaget lantmäterisakkunnigt biträde synes mig vara ådagalagd
genom vad kollegiet och löneregleringskommittén därutinnan yttrat.

I följd härav ansluter jag mig till kollegiets av kommittén tillstyrkta
förslag i denna del.

Beträffande registratorstjänsten — vilken, såsom förut erinrats, är
en tjänst i första lönegraden — har kollegiet icke ifrågasatt någon förändring.
En reservant inom kollegiet har emellertid förmält sig icke
kunna biträda kollegiets förslag att i ny avlöningsstat för ämbetsverket
upptaga i första graden även en registrator utan hölle för sin del före
att i staten borde upptagas allenast fem tjänstemän i sagda lönegrad
men därjämte ett kvinnligt biträde i tredje biträdesgraden.

Det syntes reservanten uppenbart att göromålen å kollegiets registratorskontor
— oavsett den mera tillfälliga ökningen i antalet inkomna mål och ärenden,
som vore en följd av arbetet med nya prästlöneregleringar och med jordregistrets
uppläggande — numera nått en sådan omfattning att behovet av förstärkning i
kontorets arbetskrafter måste anses oavvisligt, därest icke annan lämpligare anordning
av det registratorn nu åliggande arbetets utförande kunde vidtagas. Det kunde
enligt reservantens mening icke förnekas att registratorns huvudsakliga arbetsuppgift,
nämligen diarieföringen och registreringen av de till kollegiet inkommande
mål och ärenden, vore av den enklare beskaffenhet, att densamma för nöjaktigt utförande
icke krävde den kompetens, som jämlikt kungörelsen den 12 maj 1865 vore
en nödvändig förutsättning för vinnande av anställning såsom tjänsteman hos kollegiet.
Enligt reservantens mening kunde diarieförings- och registreringsgöromålen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

fullt betryggande anförtros åt ett kvinnligt biträde i tredje graden. En sådan anordning
hade sedan 1915 varit rådande i medicinalstyrelsen och, enligt vad reservanten
inhämtat, hade densamma där fungerat på ett fullt tillfredsställande sätt. Övriga
registratorn enligt gällande instruktion åliggande göromål syntes reservanten lämpligen
kunna och böra överflyttas på någon av de notarier, som enligt det framlagda
förslaget till ämbetsverkets organisation skulle bibehållas. Med den förändring av
registratorstjänsten, reservanten sålunda föreslagit, skulle enligt hans mening icke
blott kunna, åtminstone för den närmaste framtiden, undvikas den eljest nödvändiga
förstärkningen av registratorskontorets arbetskrafter utan även vinnas den icke
minst betydande fördelen att man för nu ifrågavarande arbete icke komme att använda
högre kvalificerad arbetskraft än arbetet krävde — en grundsats som vid
det föreliggande organisationsförslagets uppgörande i övrigt blivit i möjligaste mån
iakttagen.

I avseende å nu föreliggande fråga har löneregleringskommitten
yttrat följande.

»Att inom vissa ämbetsverk diarieföringen och registreringen med fördel kan
överlämnas åt kvinnligt biträde i tredje graden torde vara obestridligt.

Lämpligheten av en dylik anordning torde dock i hög grad vara beroende
av beskaffenheten av de ärenden, som förekomma till diarieföring. I avseende på
diarieföringen och registreringen måste uppställas icke blott fordran på att varje
ärende ordentligt införes i vederbörligt diarium eller rotel och tillställes behörig
föredragande, utan även att den beteckning, som i diariet eller roteln gives åt
ärendet, är riktig och innebär säker ledning för den, som i diariet eftersöker ärendet.
De till kammarkollegiets handläggning hörande, många skiljaktiga områden berörande
ärendena äro av den beskaffenhet, att det ej utan verklig sakkunskap,
som förutsätter ämbetsexamen och tjänstgöring inom kollegiet, torde vara möjligt
att alltid på fullt nöjaktigt sätt vid diarieföringen beteckna ärendet.

Därtill kommer att, efter vad kommittén inhämtat, allmänheten plägar i stor
utsträckning hos registratorn inhämta upplysning ej blott angående det läge vari
visst ärende befinner sig utan även beträffande åtskilliga frågor, för vilkas rätta
besvarande fordras kännedom om gällande författningar på området och om ärendes
formella behandling inom ämbetsverket.

Så vitt kollegiet angår, torde det alltså icke utan bestämd olägenhet kunna
gå att utbyta den manliga, kvalificerade registratorn mot en kvinnlig befattningshavare.

I följd härav anser kommittén en registrator fortfarande böra i kollegiets
stat upptagas bland tjänstemännen i första lönegraden.»

På grund av vad löneregleringskommitten sålunda anfört anser
jag någon ändring i kollegiets stat icke böra vidtagas i avseende å
registratorstjänsten.

Vid avgivande i skrivelsen den 6 oktober 1916 av redogörelse
för det antal kvinnliga biträdesbefattningar, kollegiet ansag sig under

Kommittén.

Departe mentschefen.

Kvinnliga

biträden.

Kollegiet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

förutsättning av ämbetsverkets omorganisation enligt ovan angivna riktlinier
behöva, har kollegiet förmält sig jämväl hava tagit i beräkning
att ledamöterna skulle kunna, såsom i det föregående även berörts,
genom beredande av skrivhjälp erhålla någon lindring i arbetet.

Efter vad kollegiet vidare erinrat funnes för närvarande å kollegiets
ordinarie stat upptagna tre kvinnliga biträdesbefattnirigar, därav en
i andra och två i första graden. Dessutom funnes där anställda ett
antal extra eller tillfälliga kvinnliga biträden, vilka dock till övervägande
delen varit påkallade för utförandet av de mera tillfälliga arbetsuppgifter,
som för närvarande tillhörde kollegiet.

Bland dessa extra befattningshavare kunde en, nämligen biträdesbefattningen
å advokatfiskalskontoret, sägas fylla uteslutande ett stadigvarande
behov; och föreslog kollegiet detta biträdes överflyttande på
ordinarie stat.

Undel fölutsättning att kollegiet organiserades så som bär ovan
angivits ansåge kollegiet att där borde anställas, utöver de redan befintliga
tre kvinnliga biträdena och det njm ordinarie biträdet å advokatfiskalskontoret,
ytterligare fem kvinnliga biträden i första graden. Av
dessa vore fira avsedda att, en på var rotel, biträda med expeditionsarbetet,
till den del det ej ansåges böra utföras av notarierna, att biträda
med renskrivningsarbetet, att tillhandagå föredraganden med skrivarbete
efter diktamen eller eljest och att jämväl i övrigt biträda med arbete av
mera mekanisk beskaffenhet inom kollegiet. Det femte biträdet vore,
liksom ett av de nuvarande biträdena, avsett uteslutande till renskrivningsarbete.
Der rådde efter kollegiets mening icke minsta tvivel därom att icke
med det ökade arbetet såväl inom kollegiet som å dess kontor — särskilt
advokatfiskalskontoret med dess fyra tjänstemän —, vilket dels redan
förelåge,. dels ock vore att förvänta såsom en följd av den ifrågasatta
omorganisationen, renskrivningsarbetet skulle komma icke blott att
lämna full sysselsättning åt två biträden och fylla upp arbetstiden för de
fyra, för tjänstgöring å rotlarna avsedda biträdena, i den mån dessa ej
toges i anspråk för rotelns räkning, utan även att därutöver erfordra
tillfällig skrivhjälp.

Sedan kollegiet i skrivelsen den 10 juni 1918 föreslagit inrättande
av ett nytt kammarrådsämbete, har kollegiet emellertid icke ansett
dävav påkallat att, för beredande av skrivhjälp åt den nye ledamoten
ytterligare en skrivbiträdesbefattning inrättades. Kollegiet förutsatte
nämligen att ett av de befintliga skrivbiträdena skulle, på sätt föreslagits
i avseende å de förutvarande ledamöterna, biträda den nye leda -

Kungl■ Maj:ts proposition Nr 164.

moten med skrivarbete efter diktamen eller eljest; dock beräknades en
ökning i renskrivningskostnaden.

I avseende å det å advokattiskalskontoret anställda kvinnliga skrivbiträdet
bär löneregleringskommittén, under hänvisning i övrigt till
statsrådsprotokollet till ovannämnda proposition nr 205, 1916, sid. 19,
erinrat om följande.

Sedan den 1 april 1914 hade å advokatfiskalskontoret vant anställt ett
kvinnligt skrivbiträde, som haft att dels självständigt föra eller biträtt med förande
av advokatfiskalsämbetets diarier och register, dels ock, i den män hon medhunnit,
förrätta renskrivnings- och kollationeringsarbete, vad renskrivningen beträffade i
främsta rummet av avskrifter av äldre, mera svårlästa handlingar, som åberopades
i rättegångs- och andra mål.

Från och med år 1917 hade å extra stat varit åt detta skrivbiträde anvisat
ett belopp, motsvarande avlöning i högre lönegrad.

Då löneregleringskommittén den 16 mars 1916 hade att i denna fråga yttra
sig, hade kommittén förklarat sig finna lämpligheten av att å advokatfiskalskontoret
anställa ett kvinnligt biträde vara styrkt genom vad i ärendet förekommit. Till
följd av den växande arbetsmängden å advokatfiskalskontoret hade nämligen myckenheten
av det arbete, för vars utförande icke erfordrades kvalificerad manlig
arbetskraft, blivit så omfattande, att anordningen med ett kvinnligt biträde måste
erkännas vara ur många synpunkter påkallad.

Härefter har kommittén i sitt nu förevarande utlåtande fortsatt.

»Genom den fortgående ökningen av arbetsmängden å advokatfiskalskontoret
har behovet av det ifrågavarande kvinnliga biträdet ytterligare ökats. Kommittén
tillstyrker fördenskull biträdets överflyttande på ordinarie stat.

Vad vidare beträffar de fem biträdena i första graden, utgör, såsom av det
föregående framgår, deras anställande i viss man en av förutsättningarna för den
av kollegiet föreslagna omorganisationen. Genom att ålägga dem skyldigheten att
biträda med expeditionsarbetot och med att tillhandagå .vederbörande ledamot
med skrivarbete efter diktamen m. m. har man åsyftat att i sin mån lätta arbetet
särskilt för föredragandena och dymedels bidraga till att den såsom nödig ansedda
förstärkningen i kollegiets arbetskrafter må kunna begränsas så som nu skett.

Med hänsyn till vad som anförts till stöd för ifrågavarande biträdens anställande
tillstyrker förty kommittén kollegiets härutinnan framställda förslag.»

Utöver vad löneregleringskommittén i denna del av ämnet yttrat
har jag icke något att tillägga, utan tillstyrker jag förslaget, så vitt
nu är i fråga.

Beträffande vaktmästarna, har kammarkollegiet i sin förstnämnda
skrivelse framhållit, att den betydligt ökade arbetsmängden i kollegiet
återverkade på vaktmästarnas sysslor.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. Bil höft. (Nr 164.) 7

Kommittén.

Departe mentschefen -

I''aktmästare
Kollegiet.

Kommittén.

Kung!. Majds proposition Nr 164.

Enligt 1879 års organisation hade, efter vad kollegiet i 1916 åra
skrivelse erinrat, funnits i kollegiet anställda en förste vaktmästare och
fem vaktmästare i lägre grad. Vid genomförandet av 1909 års organisation
hade en av vaktmästarbefattningarna indragits och dess innehavare
såsom övertalig upptagits på övergångsstat. Efter den övertalige
vaktmästarens numera timade frånfälle uppvaktades alltså kollegiet
av en förste vaktmästare och fyra vaktmästare i lägre grad, av
vilka sistnämnda en vore placerad i kammararkivet. Till tjänstgöring
därstädes plägade ock vara inkallad en extra vaktmästare.

Kollegiets vaktmästare toges, har kollegiet vidare yttrat, i synnerligen
stor utsträckning i anspråk för budskickningar till statsdepartementen
samt till riksarkivet, domänstyrelsen och andra ämbetsverk för
lån av arkivalier eller dylikt liksom för handräckning för handlingars
kringbärande inom kollegiet in. m. Till följd härav inträffade synnerligen
ofta att ingen vaktmästare funnes i vaktrummet tillgänglig, då
hans hjälp påkallades av befattningshavare inom ämbetsverket eller då
någon, som i tjänsteärenden sökte befattningshavare, behövde visas till
Tätta inom kollegiets lokal, eller för passning av telefonen o. s. v.

På grund av det anförda har kollegiet hemställt, att ytterligare
eu vaktmästare i lägre grad måtte uppföras på kollegiets stat.

Löneregleringskommittcn har förmält sig hava inhämtat, att kollegiet,
med anledning av det för ämbetsverket yppade behovet av ökat
biträde av vaktmästare i kollegiets lokal, under de senaste åren haft
där anställd en halvvuxen yngling. Med inberäknande av en å arkivet
tjänstgörande extra vaktmästare hade alltså under nämnda tid två extra
biträden varit av kollegiet anlitade för vaktmästarsysslors uppehållande.

Emellertid har kommittén erinrat därom att det för närvarande
förelåge fråga om genomförandet inom statsförvaltningen av en mera
allmän begränsning i antalet vaktmästare. I en den 6 juni 1917 avlåten
skrivelse i anledning av en av Kungl. Maj:t vid 1917 års riksdagframlagd
proposition angående reglering av löneförhållanden m. m. för
vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare hade nämligen
riksdagen — jämte anmälan att riksdagen ansett sig icke kunna bifalla
berörda proposition — tillika anfört att riksdagen, som föreställde
sig att ärendet borde kunna, efter någon ytterligare utredning, i en nära
framtid ånyo föreläggas riksdagen, velat såsom önskemål uttala att därvid
måtte tagas under övervägande vissa av löneregleringskommittén
gjorda uttalanden rörande vaktmästarsysslornas rekrytering och göromål
m. m., särskilt angelägenheten av eu undersökning huruvida i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

sammanhang med avlöningsförmånernas ökning någon minskning av
det nuvarande antalet vaktmästare kunde äga rum.

Efter det frågan om löneförhållandena för vaktmästarna åter framlagts
vid 1918 års lagtima riksdag har Kungl. Maj:t, som den 1 november
.1918 utfärdat nådig kungörelse angående avlöningsförbättring
fråu och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare, tillika genom cirkulär samma dag föreskrivit, att vid
inträffande vakans å någon av de i § 1 av nämnda kungörelse omförmälda
ordinarie befattningar vid verk eller institution med mer än en
dylik befattning — till vilka befattningar även vaktmästarbefattningarna
i kammarkollegiet hänförts — den ledigblivna befattningen icke
finge med ordinarie innehavare återbesättas, utan att Kungl. Magt, efter
av vederbörande verk eller institution förebragt utredning, huruvida befattningen
i fråga borde bibehållas eller icke, medgivit befattningens återbesättande
med ordinarie innehavare.

Med hänsyn härtill ansåg kommittén den av kollegiet väckta Irågan
om ökning i antalet hos ämbetsverket anställda ordinarie vaktmästare
icke för närvarande böra föranleda till någon vidare åtgärd.

Behovet av förstärkning av dessa arbetskrafter, i den man sådant
behov förelåge, kunde enligt kommitténs mening lämpligen tillgodoses
genom anställande av extra personal. Vid beräknandet av det anslag,
varifrån kostnaden för ifrågavarande arbetsförstärkning skall bestridas,
syntes nödig hänsyn böra tagas till detta behov.

För egen del biträder jag löneregleringskommittens sålunda uttalade
mening.

Då kammarkollegiet härefter övergått till behandlingen av frågan
om löneförmånerna för de befattningshavare, vilka enligt kollegiets förslag
skulle vara anställda i ämbetsverket, har kollegiet förklarat sig
hava frånsett de förändrade förhållanden, som inträtt såsom en följd av
den rådande dyrtiden. Så befogat det än enligt kollegiets uppfattning
skulle vara att tänka på en omreglering av löneförhållandena, hade
kollegiet icke ansett sig hora ensamt för sin del ifrågasätta någon sådan,
utan hade i sitt förslag upptagit de lönesatser, som för närvarande vore
godtagna för de olika tjänstegraderna.

Såsom följd av förslaget om chefsbefattningens förändring till
presidentsbeställning har en däremot svarande förhöjning i chefens avlöning
även ifrågasatts, nämligen från för närvarande 11,000 kronor
till 12,000 kronor.

Departe mentschefen.

Avlöning»-

villkor.

Kollegiet.

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 164.

För förste advokatfiskalen, vilkens befattning, såsom förut berörts,
ifrågasatts skola förändras till tjänst i graden mellan andra och tredje
lönegraderna, har föreslagits en avlöning motsvarande den som för närvarande
åtnjutes av, bland andra, revisionskommissarierna i kammarrätten,
nämligen 6,800 kronor, därav lön 4,200 kronor, tjänstgöringspenningar
2,000 kronor och ortstillägg 600 kronor, vartill kan komma
ett ålderstillägg å 600 kronor.

Sekreterarebefattningarna och de två ifrågasatta nya arkivariebefattningarna
— av vilkas innehavare den ene skulle vara avsedd för
tillgodoseende av den arkivtekniska vården och den andre för lantmäteriutredningar
— hava, såsom förut om förmälts, hänförts till. andra
lönegraden.

Emellertid har kollegiet i skrivelsen den 10 juni 1918 tillagt att
kollegiet förutsatte att därest beträffande viss eller vissa grupper befattningshavare
högre lönetyper än de nuvarande skulle komma att fastställas,
innan kollegiets föreliggande förslag gjordes till föremål för
prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen, dessa högre lönetyper måtte
varda tillämpade jämväl på kollegiet.

För åtnjutande av de blivande avlöningsförmånerna har kollegiet
ansett böra stadgas vanliga villkor och bestämmelser. Semestern för
sekreterarna och de nya arkivarierna syntes böra bestämmas till eu och
en halv månad. Den nya advokatfiskalen syntes böra bibehållas vid
den rätt till aktoratsprovision, som för närvarande åtnjötes av den extra
ndvokatfiskalen.

Den i instruktionen enligt nu gällande lydelse meddelade föreskriften
därom att tjänsteman i första lönegraden skall vara skyldig
att tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där kollegiet, till
befordrande av arbetets oavbrutna gång, finner honom lämplig och behövlig,
har kollegiet ansett böra gälla även fiskalerna, givetvis med den
inskränkning som följde därav att till fiskal skulle kunna förordnas
allenast person, som avlagt sådan examen, som enligt förut omförmälda
kungörelsen den 12 maj 1865 erfordras för befattning såsom tjänsteman
å advokatfiskalskontor. Instruktionens bestämmelse att fullmakt,
som kollegiet utfärdar, bör avse icke viss tjänst, utan tjänst i allmänhet
inom graden, borde följaktligen gälla även fiskalstjänsterna.

Motsvarande stadganden borde enligt kollegiets mening meddelas
beträffande tjänstemännen i andra lönegraden med undantag för advokatiiskalerna,
den arkivarie,! som skulle hava den arkivtekniska vården av
kollegiets arkivalier, samt den arkivarie, som vore avsedd för lantmäteriutredningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Då löneregleringskommittén avstyrkt förslaget om chefsbefattningens
förändring till presidentsbeställning, har kommittén ansett chefens
avlöning i den nya staten böra upptagas till samma belopp som i den
nuvarande.

Mot den avlöning, som föreslagits för förste advokatfiskalen, sekreterarna
och den för lantmäteriutredningar avsedde arkivarien har kommittén
icke haft något att erinra.

Avlöningen för kvinnliga biträden har kommittén ansett böra upptagas
med de belopp, som av kommittén föreslagits i dess den 11
november 1918 avgivna betänkande angående reglering av de inom
statsförvaltningen anställda ordinarie kvinnliga biträdenas avlöningsförmåner
in. m. .

För vaktmästarna borde avlöningen efter kommitténs mening föreslås
till de i gällande avlöningsstat angivna belopp med tillägg av den
avlöningsförbättring, som finnes medgiven enligt nådiga kungörelsen
den 1 november 1918.

Den rätt till aktoratsprovision, som varit tillerkänd den extra advokatfiskalen,
har kommittén funnit böra bibehållas för den nye ordinarie
advokatfiskalen även efter omorganisationens genomförande.

Semestern borde enligt kommitténs tanke bestämmas för en var
av advokatfiskalerna, sekreterarna och den nye arkivarien till en och
en halv månad samt för fiskalerna till en månad för vardera.

För åtnjutande av avlöningsförmånerna enligt den nya staten borde
gälla bestämmelserna i kungörelsen den 20 maj 1909 angående villkor
bch bestämmelser för åtnjutande av de från och med den 1 juni 1909
fastställda nya avlöningsförmånerna för kammarkollegiet, med vissa tilllägg,
avfattade i överensstämmelse med numera sedvanliga bestämmelser
i avlöningsvillkoren för andra ämbetsverk.

De av löneregleringskommittén tillstyrkta avlöningsförmåner samt
Övriga villkor och bestämmelser har jag upptagit i mitt förslag med
tillfogande av en punkt rörande ålderstiiläggen.

För åtnjutande av de i den föreslagna staten upptagna avlöningsförmåner
böra lända till efterrättelse bestämmelserna i kungörelsen den
26 maj 1909 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de
från och med den 1 juni 1909 fastställda nya avlöningsförmånerna
för kammarkollegiet, med tillägg

ej mindre att tjänsteman i andra lönegraden, med undantag av
den, som erhåller fullmakt a andre advokatfiskalstjänst eller a befattning
såsom arkivarie för lantmäteriutredningar, skall vara skyldig att tjänst -

K onimittén.

Departe mentschefen.

Anslayet till
vikariatser»ättning,
renskrivning

m. m.

Kollegiet.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 164.

gorå å den särskilda befattning inom graden, där kammarkollegiet, till
befordrande av arbetets oavbrutna gång, finner honom lämplig och behövlig
samt att förste advokatfiskal äger årligen, när sådant utan hinder
för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester under en och
en halv månad,

än även att beträffande en var, som med eller efter den nya lönestatens
ikraftträdande tillträder befattning i kammarkollegiet, skall gälla
att befattningshavare är skyldig att, med bibehållande av den
tjänstegrad och den avlöning han innehar, när helst så av Kungl. Maj:t
prövas lämpligt, låta sig förflyttas från kammarkollegiet till annan befattning
inom den centrala förvaltningen,

att befattningshavare bör i avseende å rätten till ålderstillägg tillgodoräknas
den tid, han inom samma lönegrad innehaft ordinarie tjänst
i kammarkollegiet eller i annat statens ämbetsverk,

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av avlöningsförhöjning, redan uppnått den- levnadsålder, vid vilken han
enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning,

att manlig befattningshavare, som utnämnts att från den nyastatens
ikraftträdande vara innehavare av ordinarie tjänst i kammarkollegiet,
må för erhållande av löneförhöjning tillgodoräknas den tid,
varunder han omedelbart före tillträdet till befattningen på grund av
stadigvarande förordnande i kollegiet bestritt tjänst av motsvarande
lönegrad med av riksdagen å extra stat anvisad avlöning, samt

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare
skola i övrigt lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna
varda utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla
för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda
biträde sbefattningar.

•Slutligen har kammarkollegiet erinrat därom att, i händelse av
verkets omorganisation, det i kollegiets stat ingående anslaget till vikariatsersättning,
renskrivnings- och tryckningskostnad, arvoden åt amanuenser
och flitpenningar behövde bestämmas till annat belopp än det nu utgående,
vilket enligt kungl. brevet den 2 april 1914 numera är bestämt
till 22,300 kronor.

I sådant hänseende har kollegiet i'' skrivelserna den 6 oktober
1916 och den 10 juni 1918 framlagt särskilda beräkningar, slutande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164. 55

enligt den förra skrivelsen på ett belopp av 24,500 kronor och enligt
den senare på ett belopp av 28,000 kronor.

Vid de beräkningar, kollegiet sålunda verkställt, har kollegiet
förutsatt att samtliga de ändamål, som avsetts med ifrågavarande anslag,
och vilka framgå av anslagets beteckning, fortfarande likasom
hittills skulle därifrån tillgodoses.

Visserligen förklarade sig kollegiet anse det vara synnerligen
olämpligt att till ett gemensamt anslag med begränsat belopp sammanföra
de summor, som erfordrades å ena sidan för renskrivningens bekostande
och å den andra för vikariatsersättning och övriga här behandlade
utgifter. Eu sådan anordning medförde nämligen den olägliga
påföljd att, i den mån renskrivningskostnaden — såsom under de
senare åren varit förhållandet — överskrede det beräknade beloppet,
kollegiet måste begränsa ersättningarna till extra ordinarie tjänstemännen
och amanuenserna, något som måste erkännas såsom eu obillighet. Da
kollegiet emellertid icke vågade hoppas på att ensamt för sin del vinna
ändring i den praxis, som härutinnan hittills blivit följd, hade kollegiet
medtagit renskrivningskostnaden vid beräkningen av nu ifrågavarande
anslag.

I sin skrivelse av den 25 oktober 1918 har kollegiet emellertid
frångått den hittills tillämpade grunden för beräknande av det anslag,
som erfordras för beröi’da olika ändamål, och hemställt om anvisande
av erforderliga anslag efter helt nya grunder.

Med hänsyn till inträdda förändrade förhållanden har nämligen kollegiet
beträffande ersättningen för det arbete, som utföres av de i ämbetsverket
anställda extra ordinarie tjänstemännen, ansett nödigt att till kollegiets
förfogande måtte ställas ett särskilt anslag till sådant belopp att kollegiet
kunde under närmare angiven förutsättning tillförsäkra visst antal
extra ordinarie tjänstemän eu på förhand bestämd ersättning till skäligt
belopp.

I sammanhang härmed har kollegiet väckt förslag om att i stateu
måtte upptagas ett särskilt anslag för amanuensernas avlönande samt
att kollegiet måtte bemyndigas att förhöja amanuensarvodena utöver vad
nu är medgivet.

Slutligen har kollegiet anhållit om anvisande av ett särskilt anslag
för renskrivnings- och tryckningskostnaders bestridande.

Det ifrågavarande, i staten nu- upptagna anslaget skulle, med
väsentligt reducerat belopp, framdeles komma till användning allenast
till ersättning åt vikarier för ordinarie befattningshavare och amanuenser
samt i begränsad omfattning till flitpenningar.

Iiungl. Maj:ts proposition AV 164.

Kollegiets framställning i nu berörda hänseenden är av huvudsakligen
följande innehåll.

Så småningom hade svårigheter yppat sig att för kollegiets verksamhet förvärva
erforderligt antal lämpliga extra ordinarie tjänstemän. Med utvecklingens
gång ökades svårigheterna och hotade att så tillväxa att särskilda åtgärder måste
vidtagas till förekommande av att personalbrist skulle uppstå och menligt inverka
på arbetets jämna fortgång.

De på förevarande område förefintliga svårigheterna vore företrädesvis beroende
därpå att de unga tjänstemannaämnena av ekonomiska skäl vore mindre benägna
att ägna sig åt statstjänsten. Särskilt gällde detta tjänsten inom ämbetsverk,
vilka, i likhet med kammarkollegiet, hade mycket begränsade möjligheter att
bereda tjänstemännen under deras första tjänstetid en ersättning, som ens tillnärmelsevis
svarade mot nuvarande behov och anspråk.

De förmåner, som av industriföretag och banker eller eljest inom den enskilda
företagsamheten erbjödes dem, vilka eljest aspirerade på tjänstemannabanan,
vore så betydande i jämförelse med vad som i allmänhet kunde ställas i utsikt inom
statsförvaltningen, att denna senare i regeln ohjälpligt komme till korta. Uppenbart
vore att det särskilt torde vara den mera dugliga arbetskraften, konkurrensen
företrädesvis gällde.

I avseende å denna konkurrens om arbetskrafter befunne sig vissa statens
organ i svagare ställning än andra sådana. Genom den friare dispositionsrätt till
anslagna medel, som förekomme inom en del under senare tider inrättade statsinstitutioner,
hade naturligtvis konkurrensförmågan hos de institutioner, som icke
ägde dylik friare dispositionsrätt, blivit betydligt nedsatt.

Vad särskilt kammarkollegiet beträffade, framstode svårigheterna där kanske
större än i andra ämbetsverk till följd av att arbetet i kollegiet betraktades såsom
väsentligt mera betungande och därigenom verkade i viss mån avskräckande.

För staten måste det framstå såsom ett synnerligen viktigt intresse att
staten i omförmälda tävlan om arbetskrafter kunde framträda med erforderlig
styrka. Tillförene hade staten i denna tävlan haft ett stöd i den omständigheten
att ställningen såsom statens tjänare ansetts förenad med en viss heder och därför
betraktats såsom eftersträvansvärd. Då denna åskådning syntes vara på väg att
försvinna, om den .ej redan gått alldeles förlorad, återstode för staten endast att
taga upp kampen på det rent ekonomiska området.

Inom den centrala ämbetsförvaltningen vore i allmänhet antalet ordinarie
arbetskrafter bestämt med hänsyn därtill att dessa skulle till sitt biträde hava ett
antal extra ordinarie tjänstemän.

För närvarande vore det i avseende å ersättning åt dessa extra ordinarie
tjänstemän i regel ordnat på sådant sätt att tjänstemännen icke förrän de nått
fram till befattning såsom stadigvarande amanuens kunde få sig tillförsäkrad
viss till siffran bestämd avlöning. Det arbete, som dessförinnan av dem ägnades
åt tjänsten, gottgjordes i regeln genom s. k. flitpenningar, som utdelades två gånger
årligen och till beloppet vore i hög grad begränsade.

Det årliga belopp, som i sådant avseende stode till kammarkollegiets förfogande
enligt gällande stat, vore beräknat till omkring 3,000 kronor. Detta skulle
räcka till flitpenningar även åt extra vaktmästare och extra skivbiträden. Be -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

loppet inginge i ovannämnda anslag till vikariatsersättning, renskrivnings- och
tryckningskostnad, arvoden åt amanuenser och flitpenningar, som gemensamt skulle
tjäna flera olika ändamål, av vilka renskrivningskostnaden på grund av ökat arbete
och stigande pris hade benägenhet att starkt tillväxa. Det vore därför tydligt
att för gottgörelsen åt de tjänstgörande extra ordinarie tjänsternännnen komme
till användning endast en ringa och till beloppet osäker summa.

Vid övervägande av de åtgärder, som kunde vidtagas till befrämjande av
ovan angivna syfte, hade kollegiet med hänsyn till nu rådande förhållanden stannat
vid den uppfattningen att frågan icke kunde tillfredsställande lösas på annat sätt
än genom att till kollegiets förfogande ställdes ett årligt belopp av sådan storlek
att kollegiet kunde tillförsäkra visst antal av sådana hos kollegiet tjänstgörande
extra ordinarie tjänstemän, vilka ej innehade fast amanuensarvode, en på förhand
bestämd ersättning till skäligt belopp.

Efter kollegiets mening bolde detta belopp bestämmas till 1,500 kronor för
år räknat; och ifrågasattes tio sådana arvoden, i följd varav för ändamålet skulle
erfordras ett belopp av 15,000 kronor årligen.

Med rätten att uppbära arvodet borde förenas skyldighet till viss tids tjänstgöring
å tjänsterummet varje söckendag, förslagsvis tre till fyra timmar. Arvodet
borde tillerkännas tjänstemannen om han genom föregången tjänstgöring eller eljest
ingivit förhoppningar om lämplighet för tjänstgöring inom kammarkollegiet.

Arvodet borde icke utgå för tid, varunder tjänstemannen av eu eller annan
anledning icke tjänstgjorde, eller för tid, då han fullgjorde förordnande såsom
amanuens eller å annan tjänst inom verket.

Då det knappast kunde inträffa att arvodena ens någonsin komme att samtliga
utgå oavkortade under hela året, utan måste förutsättas såsom regel att arvodena
— på grund av bristande tillgång på extra ordinarie tjänstemän eller till
följd av arvodestagarnas förordnanden å tjänst inom verket — bleve till större eller
mindre del, ej sällan helt och hållet, besparade, syntes lämpligt att för ändamålet
måtte anvisas ett särskilt anslag.

Vad beträffade amanuensarvodena, utginge dessa för närvarande med 1,500 —

2,000 kronor. Dessa avlöningsbelopp vore med hänsyn till ändrade förhållanden
att anse för så låga, att det framstode såsom ett behov för kollegiet att, för att
kunna med bättre framgång bestå i tävlan om arbetskraften på området, äga befogenhet
att förhöja amanuensernas arvoden utöver vad nu vore medgivet. Så länge
de ordinarie tjänstemännens avlöning utginge efter nu gällande stat, syntes högsta
amanuensarvodet skäligen kunna sättas till 2,500 kronor.

Det syntes kollegiet lämpligt att jämväl för amanuensernas avlönande ställdes
till kollegiets förfogande ett särskilt anslag. Sammanfört, såsom det nu vore,
med det anslag, varmed bland annat renskrivningskostnaden skulle bestridas, inkräktade
denna senare kostnad — vilken, såsom förut anmärkts, hade benägenhet
att fortgående ökas — på kollegiets frihet att inom medgiven ram lämpa amanuensarvodenas
storlek efter amanuensernas skicklighet, förtjänst och behov. Då antalet
amanuenser, under förutsättning av bifall till kollegiets förslag i skrivelsen
den 10 juni 1918, skulle utgöra sex, bleve, med beräkning av ett medelarvode
av 2,000 kronor, för ändamålet erforderligt ett årligt belopp av 12,000 kronor.

Under erinran om vad kollegiet i skrivelsen den 6 oktober 1916
yttrat om det olämpliga i att till ett gemensamt anslag med begränsat
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 141 höft. (Nr 164.) 8

Kommittén.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

belopp sammanföra de summor, som erfordrades å ena sidan för renskrivningens
bekostande och å den andra för vikariatsersättning och övriga
här behandlade utgifter, har kollegiet i fortsättningen av sin nu
förevarande skrivelse den 25 oktober 1918 anfört bland annat följande.

Då kollegiet nu ifrågasatt ovan angivna förändring i anslaget till vikariatsersättning
° m. m. funne sig kollegiet, med hänsyn jämväl till det befogade i anspråket
på att renskrivningskostnaden ej måtte få inkräkta på övriga behov, som
anslaget vore avsett att tillgodose, nu böra upptaga tanken på att jämväl renskrivningen
måtte få bestridas från ett särskilt anslag, vilket då borde få karaktären
av förslagsanslag. Det för ändamålet erforderliga beloppet borde efter kollegiets
beräkning upptagas till i avrundat tal 2,500 kronor.

Det återstående till bestridande av vikariatsersättning och flitpenningar avsedda
anslaget, borde enligt kollegiets mening beräknas till sammanlagt 11,700
kronor, därvid iakttagits att för flitpenningar — som hädanefter skulle ifrågakomma
huvudsakligen allenast för extra vaktmästare och extra skrivbiträden —
kunde, i händelse av bifall till kollegiets förslag i avseende å arvoden åt extra
ordinarie tjänstemän, avses ett väsentligt nedsatt belopp, förslagsvis omkring
1,500 kronor.

I förevarande del av ärendet har löneregleringskommitten avgivit
följande yttrande.

»De av kammarkollegiet framförda synpunkterna i avseeede å de extra
ordinarie tjänstemännen äro efter kommitténs uppfattning förtjänta av beaktande.

Frågan om att bereda bättre avlöningsförmåner åt extra ordinarie tjänstemän,
vilka ej innehava fast amanuensarvode, är också för närvarande aktuell. Inom
statsdepartementen lärer nämligen för närvarande, efter vad för kommittén uppgivits,
pågå utredning rörande denna fråga. Då frågan torde vara avsedd att lösas
i ett sammanhang för hela statsförvaltningen, anser sig kommittén icke nu kunna
beträffande ett särskilt ämbetsverk förorda införande av ett nytt förfaringssätt.

Enligt kommitténs mening torde alltså tillsvidare och intill dess nyssnämnda
fråga må varda löst de medel, som erfordras till gottgörelse åt de i kammarkollegiet
anställda extra ordinarie tjänstemännen för det av dem utförda arbetet, få
anses, böra anvisas i samma ordning som förut och således utgå av anslaget till
vikariatsersättning m. m. Detta anslag bör emellertid beräknas så, att de extra
ordinarie tjänstemän, vilka ej hava stadigt amanuensförordnande, må kunna, där de
göra sig därav förtjänta, påräkna ett ersättningsbelopp, som bättre än de nu disponibla
obetydliga beloppen står i förhållande till det av dem utförda arbetet. En
icke oväsentlig höjning i det till gratifikationer avsedda beloppet torde alltså vara
oundviklig.

Kommittén anser sig skäligen böra räkna med att kollegiet har behov av att
kunna såsom flitpenningar till dylika extra ordinarie tjänstemän utdela ett belopp
av omkring 6,000 kronor årligen.

Kommittén behjärtar likaledes vad kollegiet anfört beträffande förhöjning av
amanuensarvodena.

Enligt kungl. brevet den 26 maj 1909 angående ny avlöningsstat för kolle -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

gium in. m. har beträffande användandet av det för ämbetsverket anvisade anslaget
till vikariatsersättning m. m. förordnats, bland annat, att, under förutsättning
att föreskrift av kollegiet meddelades därom att arbetstiden å tjänsterummet
för fast anställd amanuens skulle i allmänhet utgöra tre till fyra timmar varje
söckendag, i den mån ej undantag av kollegiet funnes böra stadgas eller för särskilda
fall medgivas, till dylik amanuens finge utgå arvode, i regel begynnande
med 1,500 kronor för år, vilket arvode finge, där så funnes skäligt, förhöjas, dock
icke utöver 2,000 kronor för år. I överensstämmelse härmed hade till arvoden åt
sex amanuenser beräknats tillhopa 10,800 kronor eller i medeltal 1,800 kronor
för var.

Kommittén anser billigt att amanuensernas arvoden numera hora kunna
under nyss angivna förutsättning förhöjas till exempelvis högst 2,400 kronor för år.

Det för sistnämnda ändamål erforderliga anslaget anser kommittén icke höra
utbrytas ur anslaget till vikariatsersättning m. m. utan fortfarande böra vara därmed
sammanslaget.

Vad åter angår utbrytande ur anslaget till vikariatsersättning m. m. av ett
särskilt, till bestridande av renskrivnings- och tryckningskostnad avsett anslag, anser
kommittén kollegiet hava anfört goda skäl för en *§ådan åtgärd. Det måste betraktas
såsom synnerligen oegentligt att en dylik kostnad, vars storlek står i direkt
proportion till omfattningen av ämbetsverkets verksamhet och som följaktligen
ökas med stigande arbetsmängd och dessutom är underkastad stegring pa grund av
ökade arbetspris, skall vara bunden vid ett fixt anslag, som är avsett att tjäna
även andra ändamål, vilka följaktligen kunna få stå tillbaka för renskrivningen.

Anslaget till renskrivnings- och tryckningskostnad torde böra, på sätt kollegiet
förslagit, få karaktär av förslagsanslag.

Kollegiet har beräknat anslagets belopp till 2,500 kronor. Det synes kommittén
försiktigast att upptaga det till 3,000 kronor. Då anslaget är uteslutande
avsett för bestridande av renskrivning och tryckning, kommer under alla förhållanden
vad som ej åtgår för ändamålet att besparas.

Efter kommitténs förslag skulle alltså i staten upptagas dels ett förslagsanslag
till renskrivnings- och tryckningskostnad å 3,000 kronor, dels ock ett tast
anslag till vikariatsersättning, arvoden åt amanuenser och flitpenningar; och anser
kommittén detta senare anslag kunna beräknas på följande sätt.

Enligt de beräkningar, som legat till grund för nu gällande stat, skulle
inom kollegiet vara anställda 6 amanuenser. Då kollegiet medgavs anställandet
av två fiskaler förutsattes, att dittillsvarande amanuensen å advokatfiskalskontoret
skulle indragas. Så har ock skett. Efter den nya statens genomförande
synes samma antal vara tillräckligt med tillägg av en amanuens såsom biträde åt
den nye ledamoten. Antalet amanuensbefattningar bör alltså beräknas till sex.
Med ett arvode för var amanuens av lägst 1,500 kronor och högst 2,400 kronor
eller i medeltal 2,000 kronor skulle för nu berörda ändamål erfordras 12,000

Fast anställd amanuens lios kollegiet kan tillerkännas rätt att vid sjukdom,
ei överskridande viss tid, samt vid förordnande å ordinarie tjänst under den ordinarie
innehavarens semester eller tjänstledighet bibehålla intill två tredjedelar av amanuensarvodet,
ävensom beredas tillfälle att, i den mån förliallandena inom ämbetsverket
sådant tillåta, erhålla högst 3 veckors ledighet årligen utan skyldighet att

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

a\sta någon del av arvodet, och kan, då amanuens med fast arvode för sjukdom
eller eljest åtnjuter ledighet eller förordnas att uppehålla ordinarie befattning, annan
extra ordinarie tjänsteman, som förordnas att bestrida amanuensbefattningen, tillerkännas
ersättning motsvarande högst det begynnelsearvode, som kan tillkomma
amanuens. Da enahanda bestämmelser torde böra bliva gällande även under den
nya orgamsationen beräknar kommittén att för tillgodoseende av berörda ändamål
av förut angiven förutsättning av sex fast anställda amanuenser skulle erfordras
ett belopp av omkring 3,000 kronor om året.

, ersättning vid vikariat för chefen, kammarråden samt tjänstemännen i

andra och forsta graderna kan beräknas ett belopp av i runt tal 5,500 kronor.
Detta belopp ar sa beräknat att det lämnar tillgång till ersättning motsvarande
kammarrads tjanstgöringspenmngar åt tjänsteman, som, då ledamot under kortare
im w fo kanna uteslutande ägna sig åt något vidlyftigare ärende, undfår
ledighet från handläggningen av Övriga till hans rotel hörande ärenden, förordnas
att uppehålla sådan ledamots kammarrådsämbete.

,i ,Ull,der semester för vaktmästarna har ansetts att vikarie behöver förordnas
allenast för förste vaktmästaren och för den i kammararkivet tjänstgörande vaktmästaren.
Da vikarie för vaktmästare givetvis icke kan erhållas för ett belopp
motsvarande allenast vaktmastarés tjänstgöringspenningar, torde, med iakttagande
jamval av att något belopp kan varda erforderligt vid vikariat för vaktmästare
under sjukdom, för ändamålet böra beräknas 250 kronor.

r Vikuriatsersättning för extra biträden, som under semester uppehålla kvinnligt
bitrades befattning, torde numera anses för månad utgå med 125 kronor om
biträdet ar i törsta och med 150 kronor om biträdet är i andra grad. Något belopp
toide höra beräknas även för vikariat i händelse av biträdes sjukdom,
i • i- V P^mnda anledningar torde vikariatsersättningen för vaktmästare och
Kvinnliga biträden fa beräknas till sammanlagt 1,800 kronor.

Till flitpenningar och gratifikationer beräknades vid fastställande av den nuvai
ande staten ett belopp av 3,000 kronor. Detta belopp måste med hänsyn till
nuvarande förhallanden anses allt för ringa. Såsom förut anförts bör ensamt för
e™e av gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän beräknas ett belopp av
°’Un , krono1''- Till flitpenningar åt kvinnliga extra skrivbiträden torde böra beräknas
oOO kronor. Da det, enligt vad ovan omförmälts, yppats behov av att året om
bava till tjänstgöring hos kollegiet inkallade två extra vaktmästarbiträden, samt
et synes lämpligt att för bestridande av en av de sålunda behövliga sysslorna
torttarande hava anställd en halvvuxen yngling, torde för ändamålet böra beräknas
ett belopp av 2,100 kronor.

Nu ifrågavarande anslag skulle alltså komma att i sin helhet uppgå till i
avrundat tal 31,000 kronor.»

Vad kammarkollegiet yttrat till stöd för sitt förslag att bereda
de extia ordinarie tjänstemän, vilka icke innehava fast amanuensarvode,
gynnsammare löneförhållanden är väl efter min uppfattning förtjänt av
synnerlig uppmärksamhet, likasom jag anser vad kollegiet anfört i avseende
å amanuensarvodenas förhöjning äga fog. De av kollegiet omförmälda
svårigheterna, att förvärva och behålla duglig extra ordinarie

Kungi. Maj:ts proposition Nr 164.

arbetskraft synes nämligen emellertid hava gjort sig gällande även
på flera andra håll inom statsförvaltningen. Såsom jag vid statsverkspropositionens
anmälande hade tillfälle att vid behandling av vissa för
flera huvudtitlar gemensamma frågor framhålla, är det också avsett att
frågan om en allmän förbättring av de extra ordinarie tjänstemännens
avlöning skall föreläggas innevarande års riksdag. Det lärer därför icke
kunna ifrågasättas, att ensamt för kammarkollegiet införa en särskild
och ny anordning för de med amanuensarvode icke försedda extra ordinarie
tjänstemännens avlönande eller att nu förhöja amanuensarvodena.

Då emellertid det belopp, kollegiet disponerar för flitpenningar åt
extra ordinarie tjänstemän, är synnerligen knappt tillmätt, anser jag, i
likhet med kommittén, eu förhöjning av vederbörande anslag böra ske,
i ändamål att kollegiet måtte kunna bereda de extra ordinarie tjänstemän,
vilka ej innehava fast amanuensarvode, ersättning som bättre än
nu motsvarar det av dem utförda arbetet. Mot det av kommittén i
sådant avseende beräknade beloppet 6,000 kronor har jag icke någon
erinran.

Såsom ovan angivits bör vid fastställande av den nya avlöningsstaten
för kollegiet det för amänuensarvoden avsedda beloppet beräknas
efter samma grund som hittills. För denna grund har löneregleringskommittén
i sitt ovan återgivna yttrande redogjort. Då nu, såsom jämväl
erinrats, antalet amanuensbefattningar skulle efter omorganisationens
genomförande bliva sex, bör för nu berörda ändamål beräknas ett belopp
av 10,800 kronor i stället för av kommittén i dess kalkyl upptagna

12,000 kronor.

Det av kammarkollegiet framlagda och av löneregleringskommittén
tillstyrkta förslaget, att kostnaden för renskrivning och tryckning måtte
få bestridas från ett särskilt för. ändamålet anvisat, i staten upptaget
förslagsanslag, anser jag för min del vara synnerligen ändamålsenligt
och ansluter mig fördenskull till detsamma.

Mot det av löneregleringskommittén för nämnda anslag till 3,000
kronor föreslagna beloppet har jag icke funnit anledning till erinran.

Jämväl efter min mening böra alltså i staten upptagas dels ett
förslagsanslag till renskrivnings- och tryckningskostnad å 3,000 kronor,
dels ock ett bestämt anslag till vikariatsersättning, arvoden åt amanuenser
och flitpenningar.

Sistnämnda anslag har av löneregleringskommittén, på sätt nyss
anförts, beräknats till 31,000 kronor. Beträffande ett av de i sagda
anslag ingående beloppen, nämligen det som beräknats för amanuensernas
avlönande, har jag nyss anmärkt, att detsamma bör nedsättas från

Övergångs stadgande.

Kollegiet.

Kommittén.

Departe mentschefen.

Förslag till
avloningsstat.

Departe mentschefen.

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

12,000 kronor till 10,800 kronor. Vid granskning av övriga i anslaget
ingående belopp har jag icke funnit anledning till någon anmärkning.
Jag anser alltså anslaget böra beräknas till 29,800 kronor i stället för
av kommittén upptagna 31,000 kronor.

1 händelse ny stat i enlighet med kammarkollegiets förslag fastställdes,
har kollegiet ansett viss övergångsbestämmelse bliva erforderlig.
Kollegiet förutsatte, att så många av de nuvarande sju tjänstemännen
i första graden, som vore förtjänta av befordran, vid övergången till
nya staten erhölle fullmakt å någon av de föreslagna nya tjänsterna i
andra graden. Skulle emellertid detta ej kunna ske med så stort antal,
att de återstående kunde uppföras inom sin grad å den nya staten,
ansåg kollegiet de övertaliga böra upptagas på övergångsstat under
vissa närmare av kollegiet föreslagna villkor.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad kollegiet föreslagit har
löneregleringskommitten förklarat sig anse övertaliga tjänstemän i första
lönegraden böra upptagas på övergångsstat, för vilket fall motsvarande
antal sekreterarebefattningar syntes höra hållas vakanta under övergångstiden.
Då det emellertid ej nu kunde bedömas, huruvida någon eller
några av tjänstemännen i första graden komme att bliva övertaliga
eller i sådant fall huru många, syntes med de eventuellt övertaligas avlöning
kunna tills vidare ordnas i enlighet med ett av kommittén avfattat
förslag.

Jag delar löneregleringskommitténs åsikt om huru skall förfaras
i avseende å eventuellt blivande övertaliga tjänstemän i första lönegraden
i kammarkollegiet.

Kommitténs berörda förslag till bestämmelser rörande de övertaliga
tjänstemännen upptages alltså av mig i min slutliga hemställan,
till vilken jag följaktligen här tillåter mig allenast lämna en hänvisning.

I enlighet med det anförda och med erinran att för vaktmästare,
som åtnjuter fri bostad, torde böra gälla vanliga bestämmelser, får jag
framlägga följande förslag till avloningsstat för kammarkollegium.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

ATlSningsst.it

1 generaldirektör ........

1 kammarråd...............

4 kammarråd...............

1 förste advokatfiskal ...

1 andre advokatfiskal ...

1 tjänsteman i andra lönegraden
(sekreterare) ...

7 tjänstemän i andra lönegraden
(4 sekreterare, 3 arkiv arier)

..........................

1 arkivarie för lantmäteriut redningar

.....................

1 tjänsteman i första löne.
graden (notarie)...............

5 tjänstemän i första löne.

graden (2 notarier, 2 fiskaler,
1 registrator) ...........

1 kvinnligt biträde i andra

lönegraden ....................

1 kvinnligt biträde i andra

lönegraden ....................

1 kvinnligt biträde i första
lönegraden ....................

lönegraden ...........

1 förste vaktmästare

1 vaktmästare .......

3 vaktmästare .......

Anslag till vikariatsersi
ning, arvoden åt ama
enser och flitpenningar

anslag .

Summa

1	Tjänst-	!	Summa. 1
Lön. ;	görings- Denningar	tillägg.

Kronor.	Kronor.	Kronor. !	Kronor.
7,000	3,000	1,000	11,000 !
5,000	2,500	600 ;	8,100	Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.
20,000	10,000	2,400	32,400
4,200	2,000	600	6,800
3,600	1,800	400	5,800
3,600	1,800	400	5.800	Efter 5 år kan lönen höjas , med 500 kronor och efter
				10 år med ytterligare
25,200	12, 600	2,800	40,600	500 kronor.
3,600	1,800	400	5,800	1 [Efter 5 år kan lönen höjas
2,200	1,500	300	4,000	med 500 kronor, efter 10 år med ytterligare 500 kronor och efter 15 år med

11,000	7,500	1,500	20,000	än ytterligare 500 kronor.
				Efter 5 år kan avlöningen
1,300 1,300	500 500	200 200 200	2,000 2,000	höjas med 200 kronor, efter 10 år med ytter-ligare 200 kronor och efter 15 år med än ytterligare 200 kronor; skolande av ålderstillägget 100 kronor tillhöra lön och 100 kronor
1,100	300	1.600 ''

6,600	1,800	1,200	9,600	tjänstgöringspenningar.
1,100	650	150	1,900	Efter 3 år kan lönen höjas
900	550	150	1,600	med 100 kronor, efter 6 år med ytterligare 100
2,700	1,650	450	4,800	kronor och efter 9 år med än ytterligare 100 kronor.

			29,800
.			3,000
	—	_	I 196,600

Anm. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anord.
nats, Envisas vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor för år samt för lyse
25 kronor om året. Därest vaktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt
erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet att den icke kan anses hava ovan
sagda värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag,
som för dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning
av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse skall vaktmästaren själv bekosta armatur
och lampor. I övrigt skola ifråga om förmån av bostad m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättcls»
bestämmelserna i § 3 av kungl. kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och
med År 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare (Sv. F. S. 1918 n:r 836).

Tillfällig ar
betsförstärkning
under åi
1919.

Kollegiet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

I. händelse av bifall till vad jag sålunda föreslaget bör alltså det
ordinarie anslaget till kammarkollegiet, nu utgörande ... kronor 128,000

höjas med...................................................................................... >, 68,’f.OO

tlU ................................................................................................... » 196,600

1 den senare av här ovan omförmälda skrivelser av den 10 juni
, 1918 har kammarkollegiet hemställt bland annat om viss ytterligare
arbetsförstärkning utöver den, varom framställning gjorts till 1918 års
riksdag och av denna medgivits.

Nämnda riksdag har, med bifall till ett av Kungl. Maj.-t på
framställning av kammarkollegiet framlagt förslag, på extra stat för år
1919 beviljat ett förslagsanslag, högst 74,700 kronor för bestridande av
följande kostnader för tillfällig förstärkning av arbetskrafterna hos kollegiet
under samma år, nämligen

arvode för en ledamot såsom ordförande å division... kronor

ersättning till tre adjungerande ledamöter högst ...... »

arvode till eu extra advokatfiskal................................... D

» » ett lantmäteribiträde ..................................... »

» » en extra arkivarie............................................. »

» » fem extra notarier .......................................... »

» » två extra fiskaler ............................................. »

® ® ett extra skrivbiträde i andra graden ...... »

» » tre extra dito i första graden..................... »

ersättning för semestervikariat, arvoden åt tillfälliga

biträden samt renskrivningskostnad ..................... »

Kollegiet har nu anmält att, efter den erfarenhet kollegiet vunnit
under tiden efter det ämbetsverket gjort framställning om förstärkning
av ai betskrafterna för år 1919, den beviljade arbetförstärkningen ej
vore fullt tillräcklig för behörigt fullgörande av kollegiets åligganden.
Det hade nämligen visat sig att en grupp av de ärenden, som tillhörde
kollegiets handläggning, uppnått en oförutsedd både omfattning och
tyngd, varigenom kollegiet hotades med en hastigt stigande arbetsbalans,
därest icke särskilda åtgärder vidtoges däremot. De ärenden,
som härmed åsyftades, vore de, vilka uppkomme i anledning av jordregistrets
uppläggande.

Av de extra befattningshavare, till vilkas anställande under år
1919 medel, på sätt nyss sagts, redan beviljats, äro extra arkivarien

500: —.

15,000: —
5,600: —
5,600: —
5,000: —

19,500: —
7,800: —
1,550: —
3,450: —

10,700: —.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

och en extra amanuens, vilken sistnämnde skulle avlönas med anlitande
av det till semestervikariat, arvoden åt tillfälliga biträden m. m. beiäknade
beloppet, avsedda för utredningen och handläggningen av jordregisterärenden.
Därjämte bär kollegiet erhållit medgivande till anställande
av två lantmäteribiträden, vilka emellertid avlönas från ett under andra
huvudtiteln anvisat anslag. Nu bar för jordregisterärendenas skyndsammare
handläggning begärts anställande under år 1919 av jämväl
en adjungerad ledamot och eu extra notarie. I sammanhang härmed
skulle emellertid extra amanuensen indragas, vilket komme att medföra
en minskning ^ det för semestervikariat m. m. beräknade beloppet.

Framställningen om den nu ifrågavarande arbetsförstärkningen
har motiverats på följande sätt.

De anordningar kollegiet vidtagit för handläggning av jordregisterärenden
hade lämpats efter den beräkningen att, såsom det från början varit ställt i utsikt,
jordregistrets upprättande skulle vara fullbordat med 1917 års utgång, samt att i
följd härav tillströmningen till kollegiet av jordregisterärenden skulle under loppet
av år 1917 väsentligt nedgå för att under år 1918 praktiskt taget upphöra. Det
hade emellertid visat sig att tillströmningen av jordregisterärenden fortgått oförminskat
under år 1917 och även under den gångna delen av år 1918 vant oväntat

omfattande. , .. ,

Denna fortsatta tillströmning av jordregisterärenden sammanhangde uppenbarligen
därmed att, såsom närmare framginge av det vid statsverkspropositionen
till 1918 års riksdag fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden,
punkt 38, arbetet med jordregistrets uppläggande ej medhunnits inom den ursprungligen
beräknade tiden. Enligt samma protokoll kunde arbetet beräknas komma att
fortgå såväl år 1919 som ett eller flera följande år, varför även för de närmaste
åren ytterligare tillströmning av jordregisterärenden syntes vara att för kollegiet

Rörande omfattningen av det tillskott i arbete, jordregisterärendena föiväntats
komma att tillföra kollegiet, både plägat hänvisas därtill att lantmäteristyrelsen
i ett tidigare skede beräknat dem till ett sammanlagt antal av »åtskilliga
tusen». I det följande gjorde kollegiet ur ämbetsverkets diarier en sammanställning
rörande antalet inkomna, avgjorda och balanserade ärenden av ifrågavaiande s.ag.
I avseende å de sålunda angivna siffrorna måste emellertid bemärkas att antalet
självständiga jordregisterfrågor vore betydligt större än vad siffrorna angåve, i det
att ett mycket stort antal ärenden vart för sig, ehuru räknat såsom ett enstaka
mål, omfattade ett flertal olika fastigheter, ofta ett eller annat tiotal, stundom ett
hundratal eller mer, ända upp till närmare 200; i följd varav siffrorna i sjalva
verket bort betydligt förökas, för att icke säga mångdubblas. Det beräknade antalet
till kollegiets handläggning förekommande jordregisterärenden hade följaktligen i liog

srad överskridits. .. , „

Härtill komme att en stor del av dessa mål vore av synnerligen besvärlig

beskaffenhet och stundom innehölle ganska komplicerade frågor, som krävde mer
arbete och längre tid för sin lösning. Det vore till övervägande del sådana, som

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 141 höft. (Nr 164.)

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

f^®krme bland de ännu oavgjorda ärendena. Detta senare förhållande, att de
vidlyftigare och tyngre ärendena kommit att så att säga sjunka till botten, förklarades
dels därav att de jordregisterärenden, vilka på grund av sin natur bort i
törsta hand avgöras, även i allmänhet varit enklast, och.dels därav att man med
hänsyn till ärendenas brådskande beskaffenhet sökt avgöra ett så stort antal dylika
ärenden som möjligt och i följd därav företrädesvis utvalt sådana, som i avseende
• utredning och handläggning varit mindre tidskrävande, något som också sammanhangt
med att föredraganden å den rotel, till vilken jordregisterärendena hört, haft
en betydande ordinarie arbetsmängd, som ej kunnat eftersättas.

Nyssberörda sammanställning ur diarierna
ärendena utvisar följande.

rörande jordregister -

1910 .....

1911 .....

1912 .....

1913 .....

1914 .....

1915 .....

1916 .....

1917 .....

1918 januari

-maj

Summa

Ingående j balans	Inkomna «\| mål	Avgjorda mål	Utgående balans
i ii	69	36	44
44	85	79	50
50	159	126	83
83	290	137	236
236	1,157	356	1,037
1,037	1,645	625	2,057
2,057	1,366	1,173	2,250
2,250	1,365	1,021	2,594
2,594	219	154	2,659
— !	6,355	3,707	—

Dä< bär kollegiet yttrat i fortsättningen av sitt anförande, beträffande de nu
balanserade arendenas beskaffenhet gällde vad nyss ovan sagts om ärendenas omfattning
och besvärlighet — av de balanserade ärendena rörde i allmänhet vane särskilt
ärende i medeltal minst ett tiotal olika fastigheter - vore det, vid jämförelse
med den hittills- åstadkomna arbetsprodukten, uppenbart att det krävdes ett lån°--handläggas °av arbete, innan samtliga jordregisterärenden hunnit inom kollegiet

Därest ej handläggningen av de återstående jordregisterärendena och de
ärenden av samma slag, som även för någon tid framåt syntes vara att förvänta,
skulle till förfång för fortgången av arbetet med jordregisterärendena draga oskäligt
fång tid, vore det därför, efter vad kollegiet i betraktande av ovan angivna förhållanden
funnit, ofrånkomligt att kollegiet erhölle någon arbetsförstärkning utöver den
som dittills begärts för år 1919.

....., 1 sådant avseende ansåge sig kollegiet hava behov av att till dess biträde
ställdes ytterligare en adjungerad ledamot.

v. ! «Föiru,tom1 d? skä1’ som härvid talade 1 avseende å jordregisterärendenas egen
uu ji uj deras betydande antal, talade med avgörande styrka även det förhållandet
att den tillströmning, som i stegrat mått fortginge av de ordinarie
arendena, vore av den omfattning att ingen av föredragandena å kollegiets fyra

Kungl. Maj.ts proposition Nr 164.

rottal'' kunde utan att eftersätta sina göromål ägna sig åt jordregisterärendena och
att ej heller den adjungerade ledamot, som kollegiet fått sig anvisad för balansens
avarbetande, kunde anlitas för jordregisterärendenas handläggning, därest ej den
uppkomna balansen, i vad den ej hänförde sig till j ordregister ärenden, skulle komma

att obeg^^nföSrtyt nämnt, funnes för jordregisterarbetet inom kollegiet anställd

en amanuens. Av denne tjänsteman kunde dock ej krävas sex timmars dag ig
arbetstid å tjänsterummet. För att den nu ifrågasatta adjungerade led^otens
arbetskraft skulle kunna rätt utnyttjas, fordrades emellertid att han till sitt lo
fogande hade en tjänsteman med skyldighet att åt arbetet å tjänsterummet agna
fullt nyssnämnda tid. Amanuensen borde för den skull utbytas mot en ext

Q0 ^Ersättningen tip samtliga nu ifrågavarande extra befattningshavare
har kollegiet ansett böra beräknas efter hittills tillämpade grunder.
Kollegiet har emellertid anmärkt att av de hittills för nu ifrågavarande
ändamål anvisade beloppen årligen uppstått ej obetydliga besparingar
därigenom att till adjungerade ledamöter förordnats ordinarie tjänstemän
hos kollegiet, varigenom de till adjunkterna anvisade arvodena till
största delen utgått med, i stället för beräknade 5,000 kronor till var,
allenast det lägre beloppet 2,500 kronor, vartill då kommit fyllnadsbelopp
till deras vikarier med 600 kronor för år. Vidare har kollegiet
närmare redogjort för beräkningen av det begärda anslaget till semestervikariat
arvoden åt tillfälliga biträden samt rensknvnmgskostnad,
vilken beräkning skett med iakttagande därav att ett amanuensarvode
inbesparades.

Över framställningen i nu berörda del har icke infordrats yttrande
av löneregleringskommittén. Däremot har denna kommitté uttalat sig
över behovet av motsvarande arbetsförstärkning under år 1920 och därvid
förmält sig finna för nämnda behov hava åberopats synnerligen

starka skäl.

Vad i denna fråga förekommit synes mig till fullo ådagalägga behovet
av den av kammarkollegiet begärda ytterligare arbetsförstärkningen
under år 1919, vilken arbetsförstärkning jag alltså för min del tillstyrker.

Riksdagens beslut i frågan torde emellertid ej kunna förebrå
tidigare än att medgivandet till arbetsförstärkningen må kunna
<>-å i tillämpning tidigast den 1 april. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande
extra befattningshavare torde böra komma i åtnjutande av
samma lönevillkor som andra befattningshavare i motsvarande ställning,
torde det för ändamålet erforderliga beloppet böra beräknas på följande
sätt: 9 månaders arvode åt den adjungerade ledamoten efter högst o,000

Kommittén.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj. ts proposition Nr 164.

kronor för åt- räknät högst 3,750 kronor, 9 månaders arvode åt extra notarien
efter 3,900 kronor för år 2,925 kronor, vikariatsarvode under semester
tor adjunkten 312 kronor 50 öre och för notarien 125 kronor eller tillhopa
437 kronor 50 öre samt renskrivningskostnad tre fjärdedelar av
det belopp 462 kronor 50 öre, som kollegiet ansett vara för ändamålet
nödigt, eller alltså 346 kronor 87 öre. Genom indragningen av amanuenstjansten
skulle däremot göras en besparing av 9 månaders arvode åt en
amanuens efter 1,500 kronor för år eller 1,125 kronor. Det erforderliga
beloppet skulle alltså bliva, avrundat, 6,300 kronor, vilket bör av riksdagen
äskas.

Där förordnandet såsom adjungerad ledamot uppdrages åt ordinarie
tjänsteman lärer åt hans vikarie böra få utgå ett månatligt arvode av

rond utöver de med tjänsten förenade tjänstgöringspenningarna.
.tor detta ändamål behöves dock intet tillägg till anslaget i fråga
enär tilläggsarvodet kan utgå av den besparing, som uppstår därav
att adjunktsarvodet till ordinarie tjänsteman utgår med allenast 2,500

krono! 1 Stä ^ föl det * det begärda anslaget ingående beloppet 5,000

beEltärk. in • JöJut anförts bär kammarkollegiet i den senare av sina den

ning under lum 1918 dagtecknade skrivelser hemställt om tillfällig förstärkning
år 1920. av arbetskrafterna bos ämbetsverket under år 1920, vilken hemställan
a ternativt avser det fall att kollegiets nuvarande organisation bibehålies
och det fall att ämbetsverkets ifrågasatta omorganisation genomföres.

Då jag i det föregående tillstyrkt en omorganisation av kollegiets
nuvarande ordinarie arbetskrafter och i samband därmed en stadigvarande
förstärkning av dessa genom inrättandet av ett antal nya ordinarie befattnmgai,
torde jag få inskränka mig till att i nu förevarande del av ämnet
yttra mig allenast beträffande den tillfälliga arbetsförstärkning, som må
anses under år 1920 erforderlig under förutsättning av bifall till vad
jag i.förberörda del tillstyrkt.

Kammarkollegiet har, efter anmärkande att även under år 1920
ett mycket stort antal ärenden av mera tillfällig natur komme att tillföras
ämbetsverket, meddelat, att den tillfälliga arbetsförstärkning, varav
kollegiet under år 1920 både behov, därest kollegiet skulle kunna, utan
att Övriga ärenden tillbakasattes, inom behörig tid handlägga sagda

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

ärenden av mera tillfällig natur, vore lika omfattande som den kollegiet
angivit såsom erforderlig för år 1919, med undantag för de befattningshavare,
vilkas upptagande på ordinarie stat föreslagits, varförutom
en nedsättning borde ske i det beräknade anslaget för renskrivningskostnad
m. m.

Den förstärkning av arbetskrafterna, som, under förutsättning att
ämbetsverkets omorganisation bleve i överensstämmelse med förslaget i
skrivelsen den 6 oktober 1916 genomförd från 1920 års början, sålunda
komme att enligt kollegiets framställning vara för år 1920 erforderlig
för uppehållande av dess ämbetsverksamhet, ävensom de belopp, vilka
behövde för ändamålet anvisas, framgå av efterföljande sammanställning:

arvode för en ledamot såsom ordförande å division......... kronor 500

ersättning till fyra adjungerade ledamöter, högst ............ » 20,000

arvode till en extra arkivarie.................................................. » 5,000

» » sex extra notarier................................................. » 23,400

» » tre extra skrivbiträden i första graden............ » 3,450

ersättning för semestervikariat, arvoden åt tillfälliga biträden
samt renskrivningskostnad ................................. » 8,875

Summa högst kronor 61,225.

En häremot svarande arbetsförstärkning har för år 1919 beviljats
av 1918 års lagtima riksdag, med undantag likväl för en av de adjungerade
ledamöterna samt en extra notarie. Såsom av min här ovan
nyss lämnade framställning framgår har kollegiet anhållit om anställande
även för år 1919 av dessa sistnämnda två extra befattningshavare, vilken
anhållan av mig tillstyrkts.

Till belysande av de behov, som gjorde sig gällande i avseende
å nu ifrågavarande arbetsförstärkning, har kollegiet — efter en hänvisning
till den utförliga utredning rörande arbetsförhållandena inom ämbetsverket,
som förut lämnats — vidare anfört bland annat följande.

De prästlöneregleringsärenden. vilka syntes böra inom kollegiet vinna handläggning
under år 1920, avsåge företrädesvis sådana pastorat, varest äldre löneregleringar
upphörde att äga tillämpning år 1922. Antalet dylika pastorat vore
113. Löneregleringsärendena under år 1920 torde alltså få uppskattas till minst
samma antal med tillägg av dels sådana löneregleringsärenden av 1921 års serie
(till antalet 156), vilka icke syntes kunna medhinnas under år 1919, dels ärenden
rörande löneregleringar för ett antal pastorat, för vilka ny lönereglering fastställts
allenast interimsvis, och dels slutligen åtskilliga ärenden, som borde behandlas i
sammanhang med löneregleringsärendena, såsom om ecklesiastika boställens försäljande,
om anskaffande av prästgård in. m. För handläggningen av prästlöneregleringsärenden
hade för ett vart av åren 1916 — 1919 avsetts två adjungerade
ledamöter och två notarier. Inom de serier ärenden av berörda slag, som under

Kommittén.

70 Kungi. Maj:ts proposition Nr 164.

sistnämnda år förekommit eller skulle förekomma till behandling, hade antalet ärenden
varit eller kunde antagas bliva något större än som beräknats för år 1920, i det
att detsamma uppgått eller torde uppgå till omkring 156—222. Det skulle därför
kunna ifrågasättas att för behandlingen av de under år 1920 förekommande ärenden
av omförmälda slag det ovan angivna antalet befattningshavare icke skulle behöva
för hela året tagas i anspråk. Då kollegiet emellertid även för år 1920 ansåge
sig böra för ändamålet beräkna två adjungerade ledamöter och två notarier, berodde
detta på att dels löneregleringsärendena allt hitintills icke kunnat fullständigt behandlas
inom de av Kungl. Maj:t i de nådiga remisserna föreskrivna tiderna utan
i viss mån en balans uppstått — vilket visade att den för ändamålet anvisade
arbetskraften hittills snarare varit för knapp — dels de ifrågavarande befattningshavarna,
därest de egentliga löneregleringsärendena sådant tilläte, kunde beredas
full sysselsättning med den myckenhet andra, med de egentliga löneregleringsärendena
sammanhängande ärenden, vilka nu betungade andra föredragande till förfång för
de till rotlarna hörande ordinarie ärendena.

Antalet ärenden angående tiondefastställelser, som borde företagas under år
1920, uppskattade kollegiet till omkring 189, nämligen hälften av 1920 års serie,
omfattande omkring 222 ärenden, och hälften av 1921 års serie, omfattande omkring
156 ärenden. För handläggningen av dessa ärenden beräknade kollegiet för
år 1920 samma extra arbetskrafter som för närvarande, nämligen två extra notarier
och två extra biträden.

För avarbetande av den i kollegiet uppkomna betydliga arbetsbalansen behövdes
fortfarande en adjungerad ledamot och en extra notarie samt för utredning
och handläggning av jordregisterärenden en adjungerad ledamot, en extra arkivarie,
en extra notarie och ett extra biträde.

Anordningen med äldsta tjänstgörande ledamoten såsom ordförande å division
inom ämbetsverket framstode likaledes såsom fortfarande oundgänglig.

Rörande det fortsatta behovet under år 1920 av lantmäteribitriiden
för utredning av jordregisterärenden ansåg kollegiet sig sakna anledning
att i detta sammanhang yttra sig, då dylika biträden syntes, i
den mån sådana visade sig erforderliga, böra såsom hittills avlönas från
det särskilda anslaget till jordregisterarbetet.

Löneregleringskommittén har ansett det av kollegiets redogörelse
vara uppenbart att kollegiet, även för det fall att en omorganisation av
kollegiets arbetskrafter ägde rum i enlighet med vad kommittén för sin
del föreslagit, bleve under år 1920 i behov av den tillfälliga arbetsförstärkning,
varom kollegiet i nu behandlade skrivelse av den 10 juni
1918 gjort framställning. Därvid har kommittén erinrat att flertalet
av de angivna behoven, så vitt anginge vissa föregående år, blivit av
Kungl. Maj:t och riksdagen prövade. Beträffande det angivna nya behovet
— anställande av en adjungerad ledamot och, i stället för en
amanuens, av en extra notarie — ansåg kommittén synnerligen starka
skäl hava åberopats.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Mot de av kollegiet begärda beloppen till arvode för en ledamot
såsom ordförande å division, ersättning till fyra adjungerade ledamöter
samt arvoden till en extra arkivarie och sex extra notarier, vilka samtliga
belopp beräknats efter hittills gällande grunder, har kommittén
icke funnit anledning till erinran.

Vad som begärts för de tre extra skrivbiträdena däremot borde,
i nära överensstämmelse med de lönesatser för ordinarie dylika befattningshavare,
kommittén föreslagit i sitt förut omförmälda betänkande
den 11 november 1918, höjas till 1,550 kronor för var eller till sammanlagt
4,650 kronor.

Det belopp å 8,875 kronor, som av kollegiet beräknats för semestervikariat,
arvoden åt tillfälliga biträden samt renskrivningskostnad, ansåg
kommittén böra, med någon förhöjning, i likhet med motsvarande ordinarie
anslag delas i två anslag, därav ett att användas såsom tillägg
till det till upptagande i ämbetsverkets nya stat föreslagna anslaget till
vikariatsersättning, arvoden åt amanuenser och flitpenningar och ett att
användas såsom tillägg till förslagsanslaget till renskrivnings- och tryckningskostnad.
Det förra har kommittén beräknat till 4,100 kronor och
det senare till 5,500 kronor eller tillhopa till 9,600 kronor. Berörda
förhöjning har vidtagits av följande skäl, nämligen att vikariatsersättningen
under semester för kvinnliga biträden numera bör beräknas högre
än enligt kollegiets förslag, att ersättningen åt ett från anslaget avlönat
tillfälligt biträde å andra arkivkontoret torde böra, i nära överensstämmelse
med förhöjningen i avlöningen för de kvinnliga ordinarie biträdena,
ökas från 1,200 kronor till 1,500 kronor, samt att kostnaden för det
på beting utförda renskrivningsarbetet stegrats under den tid, som förflutit
sedan kollegiet avgav sitt yttrande.

Enligt kommitténs beräkning skulle alltså behövas på extra stat
för år 1920 anvisas ett anslag av högst 63,150 kronor till bestridande
av kostnaden för den för år 1920 nödvändiga tillfälliga arbetsförstärkningen.

Av vad i denna del av ärendet förekommit synes mig vara ådagalagt
att kollegiet för uppehållande av arbetets ostörda gång under år
1920 icke kan undvara den förstärkning av sina arbetskrafter, varom
nu är fråga. Då jag ej heller funnit någon erinran mot det av löneregleringskommittén
för ändamålet beräknade beloppet, anser jag framställning
höra göras hos riksdagen om beloppets anvisande å extra stat
för år 1920.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Ordnande av Beträflande slutligen frågan om beredande av anslag för fortsatt

markollegiets °.rdnande av ,vissa kammarkollegiets andra arkivkontor tillhörande handandra
arkiv- lingar, för vilken fråga utförligt redogjorts i det vid statsverksproposihörande
hand- tionen td\ innevarande riksdag fogade statsrådsprotokollet över finanslingar.
ärenden, sid. 10 —13, anlörde jag, då denna fråga förberedelsevis anDeparte-
maldes inför Kungl. Maj:t, att frågan om anslag för utförande av
mentechefen. omförmälda arbete borde ses i samband med frågan om kammarkollegiets
omorganisation, vilken vore avsedd att träda i tillämpning med
ingången av nästa år, samt att det vid sådant förhållande syntes vara
riktigast att de båda frågorna upptoges till avgörande i ett sammanhang.

Då jag gjorde detta uttalande hade jag närmast i tankarna den i
kollegiets omorganisationsförslag ingående frågan om uppförande på
kollegiets stat av en arkivtekniskt utbildad tjänsteman för handhavandet
av kollegiets arkiv. I händelse av bifall till förslaget i nämnda del
syntes nämligen ordningsarbetet i fråga kunna bedrivas genom den för
arkivvården avsedda arbetskraften.

Såsom närmare framgår av den av mig förut i dag lämnade redogörelsen
för omorganisationsfrågan lärer det emellertid numera få antagas,
att spörsmålet om beredande av bättre vård av kollegiets arkiv icke kan
framläggas för innevarande riksdag, i det de sakkunniga, vilka fått sig
anbefallt att biträda med beredande av frågan om ordnande av de under
kollegiet lydande arkivens ställning inom det offentliga arkivväsendet
jämte därmed sammanhängande förhållanden, ännu icke inkommit med
det från dem infordrade yttrandet. Vid sådant förhållande och då, på
sätt även framgår av det av ämbetsverkets chef avgivna, i nyssnämnda
statsrådsprotokoll intagna yttrande, ordningsarbetet i fråga icke torde
kunna medhinnas av de ordinarie eller extra ordinarie arbetskrafter,
vilka, enligt vad jag i det föregående tillstyrkt, skulle stå till kollegiets
förfogande under år 1920, anser jag mig nu böra understödja kollegiets
begäran om anvisande av särskilt anslag för ordningsarbetets fortsatta
bedrivande jämväl under år 1920. Rörande tidpunkten för detta anslags
upphörande erinrar jag om vad ämbetsverkets chef i en uti årets statsverksproposition
återgiven promemoria anfört härutinnan:

»Under förutsättning emellertid, att kollega i dess underdåniga skrivelse den
6 oktober 1916 gjorda framställning om uppförande på kollega stat av en arkivtekniskt
utbildad tjänsteman för handhavande av vården av kollega arkiv vinner
beaktande, och att den ifrågasatta nya ordningen härför kan träda i kraft från-och
med år 1921, torde det särskilda anslaget för ifrågavarande ändamål kunna upphöra
med 1920 års utgång.»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Efter vad jag angav i mitt nyss omförmälda yttrande, till vilket
jag i övrigt torde få hänvisa, bör anslaget bestämmas till ett belopp
av 1,950 kronor.

För belysande av de krav, som i händelse av bifall till de av mig i
det föregående tillstyrkta förslagen rörande kammarkollegiets omorganisation
och tillfällig förstärkning av arbetskrafterna därstädes m. m.
ställas på riksdagen, ber jag slutligen att få lämna följande sammanställning
av de nu för 1920 föreslagna samt av de för innevarande år

beviljade eller beräknade anslagen:

År 1919:

Kammarkollegiets nu gällande stat....................................... kronor 128,000

Avlöningsförbättring för vaktmästare ................................. » 2,000

Beviljat extra anslag för anställande av adjungerade

ledamöter m. m., högst ...................................................... » 74,700

Beviljat extra anslag för ordnande av vissa handlingar,

högst...................................................................................... » 1,550

Summa högst kronor 206,250

Tillstyrkt ytterligare anslag, högst.................................... »__6,300

Summa dels beviljade, dels tillstyrkt anslag, högst kronor 212,550.

År 1920:

Föreslagen stat.......................................................................... kronor 196,600

Föreslaget extra anslag för anställande av adjungerade

ledamöter m. m., högst ................................................... » 63,150

Föreslaget anslag för ordnande av vissa arkivhandlingar,

högst.............................................................. »_li950

Summa högst kronor 261,700.

För år 1920 skulle alltså ökningen, i jämförelse med år 1919,
uppgå till 49,150 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
l:o) ej mindre

dels godkänna det av mig förordade förslaget till avlöningsstat för
kammarkollegiet, att tillämpas från och med år 1920, ävensom de av
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 141 höft. (Nr 164.) 10

Jämförande

tablå.

Departementschefens
hemställan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

mig angivna villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i samma
stat upptagna löneförmåner,

dels och medgiva, att de tjänstemän i första lönegraden, vilka icke
befordras till högre grad från tiden för den nya statens ikraftträdande''
och ej heller varda inom sin grad uppförda å den nya staten, skola
med fortsatt tjänstgöringsskyldighet bibehållas vid dem enligt hittills
gällande stat tillkommande avlöningsförmåner och upptagas å blivande
övergångsstat, ävensom förklara, att under övergångstiden motsvarande
antal sekreterarebefattningar skola hållas vakanta samt att, intill dess
de övertaliga tjänstemännen varda upptagna å övergångsstat, av de inbesparade
sekreterareavlöningarna må användas erfoiderligt belopp till
avlönande av de övertaliga tjänstemännen i första graden,

än även till upprätthållande av kammarkollegiets verksamhet under
år 1920 bevilja å ordinarie stat ett anslag av 196,600 kronor, varav
3,000 kronor skola uppföras såsom förslagsanslag;

2:o) för anställande hos kammarkollegiet under tiden från och med
den 1 april 1919 till samma års slut av en adjungerad ledamot och en
extra notarie m. m. å tilläggsstat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst 6,300 kronor;

3:o) för beredande under år 1920 av arvode för en ledamot såsom
ordförande å division i kammarkollegiet samt för anställande hos kollegiet
för år 1920 av fyra adjungerade ledamöter, en extra arkivarie, sex
extra notarier och tre extra skrivbiträden i första graden ävensom för
ersättande av övriga av bemälda befattningshavares anställande föranledda
kostnader på extra stat för år 1920 bevilja ett förslagsanslag, högst
63,150 kronor; samt

4:o) för ordnande av vissa till kammarkollegiets andra arkivkontor
hörande handlingar på extra stat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag,
högst 1,950 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bilagan litt. ... vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Herbert Wallin.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.