Kung!. MajUs proposition Nr 16.
1
Nr 16.
Kung1. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning
av vissa kronoeg endomar och upplåtande av lägenheter
från sådana egendomar; given Stockholms slott den
13 december 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungi. Magt, härmed föreslå riksdagen
medgiva,
l:o
dels att utskogsskiftena till ägo lotterna litt. Ma + Na samt ägolotterna
litt. Md, Nb, No och Nd av kronoegendomen Tjärsta nr 1 och
2 Mellan- och Västergårdarna om tillsammans 2 mantal i Björkviks
socken av Södermanlands län må med i statsrådsprotokollet angiven
areal försäljas till Björkviks kommun mot en köpeskilling av 56,500
kronor att betalas kontant vid tillträdet samt på villkor i övrigt,
att ägolotterna säljas i det skick, de vid tillträdet befinnas, varvid
kommunen inträder i de rättigheter och skyldigheter, kronan ägt till
den brukare, som vid samma tid avträder ägolotterna;
att köpeskillingen skall erläggas till länsstyrelsen i länet;
att köpebrev skall utfärdas, sedan köpeskillingen erlagts;
att kommunen skall svara för de å ägolotterna för tiden efter
tillträdesdagen belöpande onera och utskylder; samt
att kommunen skall ensam vidkännas kostnaderna för lagfart å
köpet samt andra med köpet förenade kostnader;
dels att hemskiftena till ägolotterna litt. Ma + Na av samma
egendom må å offentlig auktion under de i brevet den 29 maj 1874
stadgade villkor försäljas till den högstbjudande med iakttagande att
två i statsrådsprotokollet omnämnda laga hus å Tjärsta nr 2 Västergården
icke ingå i köpet;
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 smil. 14 höft. (Nr 16—17.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
dels ock att de till egendomen jämväl hörande ägolotterna litt.
Mb, Mc och Ne må var för sig från egendomen försäljas enligt gällande
grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar
samt med rätt för köparen av ägolotten litt. Mb att dit förflytta nyssnämnda
å Tjärsta nr 2 Västergården befintliga två laga hus;
2:o
att fjorton i statsrådsprotokollet omförmälda tomtlägenheter må
med å stadsingenjören John E. Petterssons tomtindelningsförslag angivna
områden men med tillägg för vissa tomter av mark till vägar
och lekplan i huvudsaklig överensstämmelse med domäustyrelsens förslag
från förra hospitalslägenheten Eneby äng nr 1 eller Fredriksdal å Norrköpings
stads område försäljas enligt gällande grunder för upplåtande
av egnahemslägenheter från kronoegendomar, med rätt för de befattningshavare
vid statens järnvägar, som varit sökande i ärendet, att
erhålla hembud å samma tomtlägenheter samt med förbehåll om byggnadsbestämmelser
enligt Petterssons förslag;
3:o
att lägenheten Lottenborg må med i statsrådsprotokollet angivet
område försäljas från konoegendomen 7* mantal Stora Folåsa nr 2 i
Rappestads socken av Östergötlands län enligt gällande grunder för
upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar;
4:o
att dels den till kronoegendomen Va mantal Stora Billstorp nr 1
i Skede socken i Jönköpings län hörande lägenheten Vattenkraften nr III
med i statsrådsprotokollet angivet område dels ock egendomen i övrigt
må var för sig å offentlig auktion försäljas till den högstbjudande under
de i brevet den 29 maj 1874 stadgade villkor samt med förbehåll vid
försäljningen av omförmälda lägenhet om rätt för huvudgårdens innehavare
till fri vattning av kreatur å lägenhetens område;
5:o
att lägenheten Sjöbo må med i statsrådsprotokollet angivet område
från kronoegendomen 1 mantal Hättebo nr 1 i Nydala socken av Jön
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16. 3
köpings län försäljas enligt gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar med rätt för lägenhetens innehavare
till nödig fri utfartsväg över stamfastighetens ägor;
6:o
att en i statsrådsprotokollet omförmäld lägenhet må med i samma
protokoll angivet område från kronoegendomen Va mantal Hörna nr 1
och 17 i Åhus socken av Kristianstads län försäljas enligt gällande
grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar;
7:o
att det till kronoegendomen 16/ie mantal Yällinge nr 22 och 30 i
Vällinge socken av Malmöhus län hörande strandskiftet må med i statsrådsprotokollet
angivet område försäljas enligt gällande grunder för upplåtande
av egnahemslägenheter från kronoegendomar;
8:o
att lägenheterna Gladebacken, Hällan nr 1, Hällan nr 3 med Hällan
nr 2, Nybygget, Lilla Aspeskogen, Bukten, Kattkärr och Grinden må
var för sig med i statsrådsprotokollet angivet område från kronoegendomen
1 mantal Faleby nr 1 med lägenheten Korsvik ur 1, ett torp, i
Foss socken av Göteborgs och Bohus län försäljas enligt gällande
grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar,
under villkor att de särskilda lägenheternas innehavare skola äga rätt
till fri utfartsväg över övriga lägenheters och stamhemmanets mark,
att de till lägenheten Bukten angränsande lägenheterna skola äga rätt
att hava sina vid stranden av Gullmarsfjorden å Bukten befintliga
bryggor och fiskebodar kvarstående ävensom rätt till fritt tillträde till
desamma samt att Foss kommun skall äga att hava sina å lägenheten
Hällan nr 2 befintliga byggnader kvarstående, så länge Leonard Johansson
lever och bebor desamma;
9:o
att, sedan kronoegendomen 1 Y<t mantal Västersäter nr 2 i Svarteborgs
socken av Göteborgs och Bohus län blivit i huvudsaklig överens
-
4
Kungi. Maj:ts proposition Nr 16.
stämmelse med uppskattningsmännens förslag’ genom ägostyckning delat
i tre med litt. A,- B och C betecknade lotter;
dels lotten litt. C må försäljas enligt gällande grunder för upplåtande
av egnahemslägenheter från kronoegendomar;
dels ock lotten litt. A må på offentlig auktion försäljas till den
högstbjudande under de i brevet den 29 maj 1874 omförmälda villkor,
med rätt för kronan att anlägga och begagna väg från lotten litt. B
över utmarksområdet till lotten litt. A och att disponera den genom sistnämnda
lotts inägoområde löpande vägen ävensom med rätt för Hans
Andersson att under sin livstid eller till dess han avflyttar få utan avgäld
kvarbo i boningshuset på torpet Skansen;
10:o
att tre till jägmästarbostället i3/160 mantal Gammelbyn nr G i Burträsks
socken av Västerbottens län, benämnt Fredriksberg, hörande, i
statsrådsprotokollet angivna skiften må försäljas å offentlig auktion
till den högstbjudande under de i brevet den 29 maj 1874 stadgade
villkor; samt
ll:o
att i statsrådsprotokollet omförmälda håll- och posthägnader i
nedre Vojakkala, Nikkala, Säivis, Korpikylä och Kukkola byar i Norrbottens
län må försäljas på det sätt och under de villkor chefen för
jordbruksdepartementet tillstyrkt.
De till dessa ärenden hörande handlingar och kartor skola tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
december 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Petersson anhöll att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga ärenden angående försäljning av kronoegendomar
eller upplåtande av lägenheter från dylika egendomar, vilka
ärenden syntes böra föranleda framställning till riksdagen, samt anförde
härom följande:
l:o.
Kronoegendomen Tjärsta nr 1 och 2 Mellan- och Västergårdarna
om tillsammans 2 mantal i Björkviks socken av Södermanlands län är
utarrenderad till den 14 mars 1919 mot ett årligt arrende av 1,250
kronor. Egendomen, som är belägen 14 kilometer från Alberga järnvägsstation,
är fördelad i tre särskilda skiften, ett hemskifte och två
utskiften, och har under de senare åren undergått laga skifte. Egendomen
innehåller en areal av 229.0556 hektar, därav 80.6802 hektar
[1.]
Tjärsta nr 1
och 2 Metta noch
Västergårdarna
i
Södermanlands
län.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
inrösningsjord, 135.3154 hektar avrösningsjord och 13.0600 hektar impediment.
Över densamma har år 1917 av distriktslantmätaren H. B.
Lysell upprättats karta med beskrivning.
Åbyggnaden är förlagd i ena kanten av gården, varför jordbruket
är tungskött. Uppskattningsmännen hava ansett sammanhållandet av
de olika delarna till en enda gård ej längre kunna försvaras. Byggnaderna
äro så gott som samtliga av äldre modell och numera knappast tidsenliga
eller tillräckliga. Endast logen vid huvudgården samt det efter
eldsvåda nyuppförda ladugårdshuset vid förra torpet Mota äro tillräckliga
och moderna.
Uppskattningsmännen hava anfört, att då egendomen hade ett
spritt läge, som i och för sig talade för styckning, och en sådan åtgärd
enligt deras förmenande svårligen kunde undvikas, skulle, om utskiftena
försåldes, endast återstå huvudgården till förnyad utarrendering. Mot
eu sådan utarrendering ansåge uppskattningsmännen emellertid den omständigheten
tala, att så gott som samtliga dåvarande laga hus utom
logen behövde nybyggas. Ladugården, uppförd år 1859, vore nämligen
enligt uppskattningsmännens mening för trång och oansenlig samt stall
och spannmålsbodar även gamla. Då dessutom skogstillgångeu genom
upprepade försäljningar nedbringats och skogens belägenhet vore spridd,
förefölle det uppskattningsmännen, som om alla skäl talade för en försäljning
av hela egendomen, varigenom med all säkerhet större intensitet
i brukningen skulle vinnas. Därtill komme jämväl, att två överflödiga
laga hus vid huvudgården med fördel kunde komma till användning
genom att flyttas till lägenheten Ramfors eller den å Lysells karta med
litt. Mb betecknade ägolotten.
Uppskattningsmännen hava föreslagit egendomens uppdelning i
följande lotter, därvid värderingen av huvudgården litt. Ma + Na och
lotten litt. Mb verkställts under förutsättning att förberörda två byggnader
flyttades på nyss angivet sätt.
Litt. å Lysells
karta
Huvudgården litt. Ma
-Na ..................
Lagenheten Ramfors
litt. Mb ...............
i Lägenheten Bjerkstugan
eller Björkstugan
litt. Mc .........
Areal hektar |
Salu- värde kronor |
Värde ä |
Litt. å Lysells |
Areal hektar |
Salu- värde kronor |
Värde å |
111.1030 |
49.800 |
22,500 |
Lägenheten Hällstu-gan litt. Md ......... |
8.9140 |
5,300 |
2,900 |
11.list; |
4,500 |
700 |
Utgården Mota litt. Nb |
45.2 9 80 ] 6.5590 |
13,050 3,100 |
1,400 2,100 |
19.7420 |
5,300 |
1.500 |
Lägenheten litt. Nd ... |
14.9810 1.0400 |
1,050 150 |
600 50 |
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
För huvudgården litt. Ma + Na hava ägorna föreslagits utlagda i
två skiften, gårdsskiftet och skogsskiftet.
Huvudgården och utgården Mota borde enligt uppskattniugsmännens
mening utbjudas på offentlig auktion samt övriga lotter såsom egnahemslägenheter.
Lägenheten litt. Nd lämpade sig såsom förstärkning
till den angränsande, skogfattiga lägenheten Enstorp.
Länsstyrelsen i länet har funnit den jämförelsevis rikliga skogstillgången
å den med litt. Ma + Na betecknade huvudlotten vara ägnad väcka
tvekan om lämpligheten av denna ägolotts försäljning. Med hänsyn till
byggnadernas dåliga beskaffenhet och vad i övrigt i ärendet blivit upplyst,
har länsstyrelsen dock ansett sig böra tillstyrka uppskattningsmännens
förslag; i dess helhet.
Overjägmästaren i östra distriktet har i avgivet yttrande framhållit
att, därest förslaget om egendomens försäljning i dess helhet
komme att vinna beaktande, den av vederbörande jägmästare gjorda
värderingen av den växande skogen å lotterna syntes honom vara låg
och i allmänhet böra höjas med 50 procent samt beträffande lotterna
litt. Nb och Nd ännu mera, enär dessa senares värde tydligen blivit
felaktigt angivet. Den växande skogens värde skulle alltså bliva:
för |
litt. |
Ma + Na, hemskiftet..................... |
............... kronor |
11,700 |
» |
» |
Ma, utskogsskiftet ........................ |
.............. y< |
17,550 |
» |
» |
Na, » ........................ |
.............. j> |
4,500 |
» |
» |
Mb, Ramfors................................. |
............... » |
1,050 |
» |
» |
Mc, Bjerkstugan .......................... |
............... )> |
2,250 |
)> |
» |
Md, Hällstugan.............................. |
............... » |
4,350 |
» |
» |
Nb, Mota utjord ........................ |
............... » |
6,500 |
» |
» |
Nc, Norra Enarehagen ............... |
............... » |
3,150 |
» |
Nd, Södra Enarehagen .............. |
.............. » |
2.500 |
|
» |
» |
Ne.................................................. |
.............. » |
75 |
Summa kronor 53,625
Ur skogsväsendets synpunkt har överjägmästaren icke haft något
att erinra mot försäljningen av huvudgårdens gårdsskifte och de med
litt. Mb, Mc och Ne betecknade lotterna, vilka innehölle en sammanlagd
areal av 58.6142 hektar åker, 41.1814 hektar avrösningsjord och 2.0 6 90
hektar impediment och varå den växande skogens värde beräknats till
15,075 kronor. Beträffande däremot huvudgårdens skogsskifte samt de
övriga lotterna har överjägmästaren hemställt, att desamma icke måtte
försäljas utan bibehållas i kronans ägo att förvaltas såsom kronopark.
Dessa delar innehölle tillsammans 22.06 60 hektar åker, 04.13 40 hektar
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
avrösningsjord och 10.9910 hektar impediment, och hade den växande
skogens värde därå beräknats till 38,550 kronor. Det komplex, som
sålunda av överjägmästaren föresloges att behållas i kronans ägo, skulle
alltså komma att innehålla omkring 127.1910 hektar. Det läge för sig
självt rätt långt från de delar av kronoegendomen, som föresloges till
försäljning. För närvarande vore skogskapitalet enligt överjägmästarens
förmenande betydligt nedsatt genom skedda försäljningar men utgjorde
dock 4,608 kubikmeter, oberäknat några hektar ungskog. Skötseln därav
kunde enligt överjägmästarens mening icke anses bliva alltför besvärlig
och dyrbar, då i varje fall i trakten liggande ecklesiastika hemman samt
kronoegendomen Ålberga måste besökas och, vad jägmästaren beträffade,
även Jönåkers häradsallmänning, varav en del läge helt nära.
Domänstyrelsen har i den 5 april 1918 avgivet utlåtande anfört
följande. Styrelsen biträdde uppskattningsmännens förslag om egendomens
försäljning i dess helhet, fördelad i lotter på sätt samma förslag
angåve. Att såsom överjägmästaren föreslagit bilda kronopark av en
del av egendomen syntes ej lämpligt. Egendomen vore belägen särskilt
för sig och vid egendomens grannskap till Jönåkers häradsallmänning,
som överjägmästaren omnämnt, kunde ej fäst;)s avseende, då allmänningen
ej stode under skogsstatens förvaltning. Egendomens skog, varav parken
skulle bildas, vore jämförelsevis obetydlig, och någon ekonomiskt fördelaktig
skötsel av kronoparken, vars förvaltning bleve både svår och dyrbar,
skulle ej kunna ske. Ståndskogens värde å respektive lotter borde
upptagas på sätt överjägmästaren föreslagit, i följd varav saluvärdena i
dess helhet skulle bliva
Litt. å Lysells karta |
Saluvärde kronor |
Litt. å Lysells karta |
Saluvärde kronor |
Ma + Na.................. |
91,050 |
Nb....................:...... |
18,150 |
Mb........................... |
4,850 6,050 |
Nc.................... |
4,150 9,950 |
Mc........................... |
Nd........................... |
||
Md........................... |
6,750 |
Ne........................... |
175 |
Domänstyrelsen har således hemställt, dels att lotterna litt. Ma +
Na samt litt. Nb måtte var för sig försäljas å offentlig auktion till
den högstbjudande enligt de i brevet den 29 maj 1874 stadgade villkor,
dels ock att lotterna litt. Mb, Mc, Md, Nc, Nd och Ne måtte var för
sig upplåtas enligt gällande grunder för upplåtelse av egnahemslägenheter
från kronoegendomar.
Sedermera har styrelsen för Jönåkers häradsallmänning i en till
9
Kangl. Maj:ts proposition Nr 16.
Kungl. Maj:t ingiven skrift anhållit, att, därest det skogskomplex av
egendomen, som överjägmästaren ansett böra bibehållas såsom kronopark,
skulle komma att försäljas, allmänningen måtte beredas tillfälle
förvärva området för uppskattningsvärdet med de av över jägmästaren
förordade förhöjningarna.
Ansökningen remitterades till domänstyrelsen, som den 18 oktober
1918 avgivit utlåtande i ärendet och därvid överlämnat, förutom infordrade
yttranden från vederbörande skogsstatstjänstemän samt domänintendenten
och länsstyrelsen i länet, en till Kungl. Maj: t ställd, till
domänintendenten ingiven ansökning från Björkviks kommun.
I denna ansökning har kommunen, sedan kännedom erhållits om
riksdagens uttalande att tillfälle borde beredas kommunala samfälligheter
att förvärva sådana mindre skogsparker, tillhörande civila boställen,
som icke med fördel kunde bibehållas i statens hand, anmält sig såsom
köpare till de skiften av ifrågavarande kronoegendom, som å Lysells
karta betecknats med litt. Ma, utskogsskiftet, Na, utskogsskiftet, Md,
Nb, Nc och Nd. Kommunen vore villig att för dessa skiften betala
det av uppskattningsmännen beräknade värdet med den förhöjning därå,
som av över jägmästaren påyrkats. Genom detta köp skulle kommunen,
som tidigare av enskild person förvärvat en mindre skogsareal, få sitt
framtida behov av bränsle och byggnadsvirke säkerställt. Köpet vore
så mycket mera av behovet påkallat, som för närvarande en ganska
hänsynslös exploatering påginge av förut sparade enskilda skogar inom
socknen, vilket komme att hava till följd, att bi-änsle och byggnadsvirke
stegrades i pris. Till kommunen inflytande skogsaccismedel syntes
lämpligast böra användas till inköp av skogbärande mark. Skulle
Kungl. Maj:t finna det för statsverket lämpligare att försälja egendomen
i dess helhet, anmälde sig kommunen jämväl såsom köpare därav för
det pris, uppskattningsmännen åsatt eller Kungl. Maj:t på annat sätt
kunde komma att bestämma. För kommunen skulle ett köp, omfattande
hela egendomen, äga en viss fördel därigenom att en del hagmarker,
beväxta med björkskog, redan nu kunde förse kommunen med vedbränsle,
då däremot de skogsskiften, som ifrågasatts till inköp, mera
beräknats att tillgodose framtida behov. Då det ej vore kommunens avsikt
att för egen del driva jordbruk, komme jordbruksdelarua att avyttras
i vissa fall till nuvarande innehavare och i andra fall till personer,
som visat sig äga förutsättningar att äga och driva ett jordbruk. 1
varje fall ämnade kommunen ej vid försäljning tillgodogöra sig ekonomisk
vinst.
Domänintendenten har — med framhållande att bägge ifråga- ^
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 11 haft. (Nr 16—1/.) 2
10
Kungl. Maj;ts proposition Nr 16.
varande framställningar avsåge att från kronan förvärva de egentliga
skogsskiftena till kronoegendomen Tjärsta — vidare anfört att, såsom
kommunen redan förmält, densamma börjat förvärva skogsmark för
säkerställande av sitt virkes- och vedbehov och att det syntes vara i
sin ordning att därmed fortsattes, att från Jönåkers allmänning visserligen
kunde erhållas virke och även ved men att allmänningens belägenhet
vore sådan, att fri konkurrens från köpmän i Norrköping uppdreve
prisen, att då allmänningen omfattade mycket stora och värdefulla
skogskomplex och snarast kunde sägas vara en av jordbrukarna i häradet
gemensam driven skogsaffär, densamma knappast syntes hava lika
goda skäl till företräde vid inköp, som kunde åberopas för socknens
räkning, vartill komme att allmänningen hade tillfälle att förvärva mark
till ytterligare utvidgningar utom socknen, vilket ej kunde lämpa sig för
denna, samt att därigenom tillgodosåges faktiskt jämväl andra delägares
virkesbehov än de inom kommunen bosattes. På grund härav har
domänintendenten förordat kommunens köpeanbud ävensom tillstyrkt
kommunens alternativt gjorda anbud rörande egendomens inägojord.
Vederbörande jägmästare har understött kommunens ansökan att
få köpa den till försäljning föreslagna egendomen.
I likhet med domänintendenten har länsstyrelsen ansett, att kommunens
anbud i främsta rummet borde komma i fråga, varför länsstyrelsen,
som förut tillstyrkt försäljning av egendomen i dess helhet,
nu hemställt, att kommunen måtte få mot det av överjägmästaren förhöjda
priset förvärva egendomen.
Overjägmästaren har förklarat, att han fortfarande fasthölle vid
att det för statsverket vore lämpligast att försälja endast hemskiftena
av litt. Ma och Na ävensom litt. Mb, Mc och Nc men däremot bibehålla
de övriga delarna. Om det för kommunen eller allmänningen
kunde bära sig att förvalta sistnämnda delar, borde det enligt överjägmästarens
mening även bära sig för statsverket, som hade personal
därtill. Skulle hela egendomen säljas, borde det ske enligt domänstyrelsens
förslag, varigenom statsverkets fördel bäst torde bliva tillgodosedd.
Skulle åter försäljningen ej ske till den högstbjudande utan till
kommunen eller allmänningen utan tävlan, borde denna försäljning ej
omfatta mera än vad som enligt överjägmästarens tidigare uttalade
mening bort behållas i statsverkets ägo eller Ma av utskogen, Na av
utskogen, Md Hällslugan, Nb Mota utjord, Nc av Enarehagen och Nd
av Enarehagen. Hemskiftena borde dels försäljas till den högstbjudande
dels upplåtas såsom lägenheter.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
I särskilt infordrat yttrande har domänintendenten värderat utskogsskiftet
Ma till 19,250 kronor, därav växande skog 17,550 kronor,
och Na till 5,250 kronor, därav växande skog 4,500 kronor, och har
domänintendenten ansett nödigt att, om upplåtelse skedde särskilt av
skogsskiftena, dit förlägga även ägolotten litt. Md, dels för vinnande
av bättre gräns, dels ock för åstadkommande av ett skogstorp för bevakning
och skogsarbetens bedrivande.
Domänstyrelsen har anfört följande. Ehuru en försäljning av
egendomen i fråga på sätt styrelsen i sin skrivelse den 5 april 1918
föreslagit syntes skola särskilt under nu rådande förhållanden, såsom
ock överjägmästaren framhållit, giva kronan större köpeskilling än ett
upplåtande av egendomen på det sätt i föreliggande ansökningar avsåges,
ansåge styrelsen sig dock med anledning av samma ansökningar
och då däri bjödes köpeskillingar, motsvarande å kronans sida gjord
uppskattning, så till vida böra frångå sitt förberörda förslag, att’den
del av egendomen, som av sökandena avsåges till uthålligt skogsbruk,
borde avyttras utan tävlan å auktion. Av sökandena ansåge styrelsen
i likhet med länsstyrelsen Björkviks kommun i främsta rummet böra
komma i fråga, därvid styrelsen åberopade breven den 3 juni 1915 och
den 5 juli 1918, enligt vilka framställningar av Hjälmseryds samt Gråsinge
och Dillnäs kommuner av liknande innehåll som den förevarande
bifallits. Därest den sålunda tillstyrkta framställningen funnes förtjänt
av bifall, borde upplåtelsen, som skulle omfatta utskogsskiftena till ägolotterna
litt. Ma och Na samt ägolotterna litt. Md, Nb, Nc och Nd böra
ske mot köpeskilling av tillhopa 56,500 kronor.
Slutligen har domänstyrelsen meddelat, att styrelsen, då frågan om
dispositionen av egendomen, vilken, såsom tidigare anförts, vore arrendeledig
den 14 mars 1919, ej torde dessförinnan bliva avgjord, gått i
författning om egendomens skötsel och vård under ett år från sistnämnda
dag.
Jag delar domänstyrelsens uppfattning i fråga om att anledning Departementsicke
föreligger att i kronans ägo behålla någon del av egendomen. chefenLikaledes
anser jag synnerligen vägande skäl vara anförda för försäljning
till Björkviks kommun av utskogsskiftena till ägolotterna litt. Ma
4- Na samt ägolotterna litt. Md, Nb, Nc och Nd.
I överensstämmelse med av domänstyrelsen framställda förslag
hemställer jag alltså, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen
medgiva,
12
Kung!.. Maj-.ts proposition Nr 16.
dels att utskogsskiftena till ägolotterna litt. Ma -T
Na samt ägolotterna litt. Md, Nb, No och Nd av
kronoegendomen Tjärsta nr 1 och 2 Mellan- och Västergårdarna
om tillsammans 2 mantal i Björkviks
socken av Södermanlands län må med ovan angiven
areal försäljas till Björkviks kommun mot eu köpeskilling
av 56,500 kronor att betalas kontant vid tillträdet
samt på villkor i övrigt,
att ägolotterna säljas i det skick, de vid tillträdet
befinnas, varvid kommunen inträder i de rättigheter
och skyldigheter, kronan ägt till den brukare,
som vid samma tid avträder ägolotterna;
att köpeskillingen skall erläggas till länsstyrelsen
i länet;
att köpebrev skall utfärdas, sedan köpeskillingen
erlagts;
att kommunen skall svara för de å ägolotterna
för tiden efter tillträdesdagen belöpande onera och utskylder;
samt
att kommunen skall ensam vidkännas kostnaderna
för lagfart å köpet samt andra med köpet förenade
kostnader;
dels att hemskiftena till ägolotterna litt. Ma +
Na av samma egendom må å offentlig auktion under de
i brevet den 29 maj 1874 stadgade villkor försäljas
till den högstbjudande med iakttagande att ovannämnda
två laga hus å Tjärsta nr 2 Västergården
icke ingå i köpet;
dels och att de till egendomen jämväl hörande
ägolotterna litt. Mb, Mc och Ne må var för sig från
egendomen försäljas enligt gällande grunder för upplåtande
av egnahemslägenheter från kronoegendomar
samt med rätt för köparen av ägolotten litt. Mb att dit
förflytta uyssnämnda å Tjärsta nr 2 Västergården
befintliga två laga hus.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
18
2''-o.
1 eu till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 12 juli 1912 anhöllo L—J
lokomotiveldaren Gustaf Malmling och 13 andra vid statens järnvägar Qsår
anställda
personer att få för bebyggande inköpa ett område om 2.08 8 4 götiands lan.
hektar av den för statsverkets räkning till den 14 mars 1918 mot ett
årligt arrende av 1,050 kronor utarrenderade förra hospitalslägenheten
Eneby äng nr 1, även kallad Fredriksdal, i Östra Eneby socken av
Östergötlands län eller ock, därest så skulle befinnas lämpligare, erhålla
besittningsrätt till området. Området fanns angivet å en ansökningen
bilagd, av distriktslantmätaren A. G. Lövstrand år 1912 upprättad karta.
Kronoegendomen, som är belägen intill Norrköpings järnvägsstation,
innehåller i sin helhet en areal av 18.754 hektar, därav 18.4 8 7
hektar åker och tomter och 0.26 7 hektar impediment. Östra Eneby
socken är genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 december 1914 inkorporerad
till Norrköpings stad.
Sedan utlåtande över ansökningen avgivits av vederbörande domänintendent,
länsstyrelsen i länet och domänstyrelsen, vilka avstyrkt ansökningen,
förnämligast enär det av sökandena erbjudna priset, 35 öre för
kvadratmeter, ansågs för lågt, anbefallde Kungl. Maj:t den 28 november
1912 domänstyrelsen att i vanlig ordning föranstalta om saluvärdering
av området.
Vid på grund härav den 2 januari 1913 iöretagen värdering uppskattades
området efter 60 öre för kvadratmeter till i avrundat tal 12,530
kronor. Länsstyrelsen fann detta värde icke vara för högt upptaget
utan snarare tvärtom. Domänstyrelsen instämde häri.
Sedan tillfälle lämnats sökandena att yttra sig över värderingen,
förklarade dessa i en skrift den 18 mars 1913, att, då svårigheter för
dem förefunnes att erhålla någon jord med lämpligare läge för uppförande
åt sig av egna hem, de vore nöjda med samma värdering. Vissa
av sökandena hade emellertid dragit sig tillbaka men andra likaledes
vid statens järnvägar anställda personer kommit i stället.
I infordrat yttrande meddelade järnvägsstyrelsen, att, då ifrågavarande
område ej alls berördes av de föreslagna nya bangårdsanordningarna
vid Norrköping, styrelsen icke hade något att erinra mot områdets
användande på föreslaget sätt.
Den 13 mars 1914 anbefallde därefter Kungl. Maj:t domänstyrelsen
att föranstalta om uppgörande av förslag till områdets indelning i lämpligt
antal tomter jämte vägar m. m. samt värdering av de särskilda tomterna.
14
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 16.
Den 14 maj 1914 uppgjorde domänintendenten med gode män i
samråd med några av sökandena förslag till områdets delning i 14
lotter, envar om 13.5 ar. Varje lott med andel i väg värderades till
900 kronor, tillhopa 12,600 kronor. Delningen har inlagts å en av
förenämnde Lövstrand år 1914 upprättad karta över försäljningsområdet.
Länsstyrelsen och domänstyrelsen förklarade sig icke hava något att
erinra mot detta förslag.
Sedan underhandlingar under hand förts med sökandena i syfte
att dessa skulle bilda en egnahemsförening och gemensamt inköpa hela
området, vartill de emellertid ej voro villiga, anbefallde Kungl. Maj:t
den 4 februari 1916 domänstyrelsen att avgiva förnyat utlåtande i ärendet
med beaktande av de synpunkter, som riksdagen framhållit i skrivelsen
nr 237 vid 1914 års senare riksdag angående lägenhetsupplåtelser
vid Pålsboda in. m.
Med anledning härav upprättade stadsingenjören i Norrköping
John E. Pettersson år 1916 ny plan till tomtindelning å området samt
anförde bland annat följande.
Vid uppgörande av plan för ifrågavarande områdes indelning i
byggnadstomter borde i första hand hänsyn tagas till förut fastställda
stadsplaner för närliggande områden. Området i fråga gränsade i sydväst
intill av Kungl. Maj: t den 27 augusti 1915 fastställd stadsplan för
Butängen och Lyckorna vid norra tullen, av vilka en kopia bilagts utlåtandet.
Av denna framginge, att Ståthögagatan i sin förlängning
norrut komme att gå utmed det föreslagna egnahemsområdets västra
sida och Verkstadsgatan i sin förlängning österut utmed dess södra
sida. Båda dessa gator komme enligt stadsingenjörens förmenande att
i en framtid bliva trafikgator av betydelse, varför av egnahemsområdet
mark borde reserveras för gatornas framdragande till erforderlig bredd.
För områdets uppdelande i erforderligt antal byggnadstomter och
dessas förseende med utfartsväg borde genom området parallellt med
Verkstadsgatans förlängning dragas en gata med en bredd av minst 8
meter, och borde vidare mark reserveras för en mindre öppen plats,
vilken borde planteras och anordnas som lekplan.
Vid bebyggandet av området borde den bestämmelsen iakttagas,
att byggnad icke uppfördes närmare tomtgräns mot gata eller öppen
plats än 5 meter, och borde de sålunda uppkommande tomtremsorna
anordnas som förgårdar och planteras.
Jämlikt det i enlighet med nu framhållna synpunkter av Pettersson
uppgjorda förslaget har området uppdelats i 14 med nr 1—9 och 11—:
15 å en av Pettersson upprättad karta betecknade tomter ävensom för
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
gemensamt behov avsatts dels en lekplan, betecknad med nr 10, och
dels mark till utvidgning av Ståthöga- och Verkstadsgatornas förlängning
samt till förenämnda tvärgata, vilken betecknats med nr 16.
Norrköpings drätselkammare och magistrat samt länsstyrelsen i
länet instämde i vad Pettersson i sitt yttrande anfört i ärendet.
Därefter har arealbeskrivning å de särskilda tomterna och övriga
delar av området enligt Petterssons indelningsförslag upprättats samt
saluvärdering å desamma verkställts den 5 maj 1917 på sätt nedanstående
tablå utvisar.
Tomtens |
Areal |
Saluvärde |
Tomtens |
Areal |
Saluvärde |
nr |
i ar |
kronor |
nr |
i ar |
kronor |
1 |
12.83 |
965 |
8 |
12.05 |
905 |
2 |
12.40 |
930 |
9 |
12.80 |
960 |
3 |
12.35 |
925 |
11 |
12.50 |
940 |
4 |
12.80 |
960 |
12 |
12.oo |
900 |
5 |
12.36 |
925 |
13 |
12.oo |
900 |
6 |
12.12 |
910 |
14 |
12.00 |
900 |
7 |
1 2.3 3 |
925 |
15 |
12.oo |
900 |
Summa 12,945
Den med nr 10 betecknade lekplanen har eu areal av 11.60 ar
och den under nr 16 utlagda gatan en areal av 11.50 ar. Det för
Ståthöga- och Verkstadsgatorna reserverade området uppgår till 13.20 ar.
Länsstyrelsen har icke haft något att erinra i anledning av saluvärderingen.
År 1915 hölls uppskattning å hela egendomen med anledning av
dess förestående arrendeledighet. Därvid väcktes av uppskattningsmännen
förslag, att — förutom upplåtelse av ovanberörda lotter, vilka
motsvara å en av ovanbemälde Lövstrand år 1914 över hela egendomen
upprättad karta ägofigurerna nr 68—85 — egendomen skulle jämväl i
övrigt försäljas. Å Lövstrands karta betecknas Verkstadsgatan med nr
86 och Ståthögagatan med nr 87.
Länsstyrelsen har ansett, att, om försäljning av det med ägoligurerna
nr 68—85 betecknade området komme tid stånd, det vore för kronan
förmånligast, att återstående delen av egendomen försåldes, för så vitt
icke någon utvidgning av statens järnvägar invid Norrköping ansåges
erforderlig, i vilket senare fall egendomen borde bibehållas i kronans
ägo och lämpligen användas vid erforderligt ägoutbyte.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
Järnvägsstyrelsen, vars yttrande häröver infordrats av domän -styrelsen, har förklarat sig anse, att med undantag av nämnda ägofigurer
egendomen icke borde försäljas, enär den lämpligen borde kunna
användas som bytesmedel för andra för statens järnvägar erforderliga
områden.
Domänstyrelsen har förklarat sig ej hava något att erinra mot
förslaget rörande det särskilda, till försäljning från ifrågavarande egendom
ifrågasatta området, vilket förslag vore anpassat till den för därvarande
samhälle gällande byggnadsplan, ävensom ej heller mot den
skedda saluvärderingen. Särskilt saluvärde hade ej åsatts gallmark och
lekplan. Rätt till dessa områden syntes vid värderingen hava förutsatts
skola åtfölja försäljningen av de särskilda tomterna, som var och eu
således skulle få andelar i nämnda allmänna platser. Då nu ej försäljning
av området i dess helhet vore avsett att ske direkt till ett samhälle
eller en förening, syntes det domänstyrelsen i fråga om berörda allmänna
platser lämpligare, att dessa till de delar de vore belägna intill tomt
sammanlades med denna, sålunda att den å Petterssons förslag med nr
16 upptagna vägen inginge i tomterna nr 1—o, att i övrigt uttagen
gatumark invid tomterna uppdelades på dessa och att lekplanen tillädes
eu av de angränsande tomterna, förslagsvis nr 9, med skyldighet förköpare
av tomterna att upplåta ifrågavarande mark till de därmed enligt
förslaget avsedda ändamål. Tomterna borde upplåtas enligt gällande
grunder för egnaliemsupplåtelser.
Vad egendomen i övrigt vidkomma har domänstyrelsen ansett
något skäl ej förefinnas för att kronan nu skulle avhända sig densamma.
Enär tillfälle ansågs böra beredas Norrköpings stad att bliva ägare
till området i fråga, varigenom särskilt förhållandena angående gatumarken
och lekplanen kunde lättare ordnas, anbefalldes länsstyrelsen
den 19 januari 1918 att inhämta yttrande från stadsfullmäktige, huruvida
staden vore villig att för en köpeskilling av 12,945 kronor förvärva
de i Petterssons indelningsförslag angivna tomter nr 1—9 och
11 —15 ävensom lekplanen nr 10 och gatumark nr 16 samt den till
utvidgning av Ståthöga- och Verkstadsgatornas förlängning avsedda
mark om 13.2 0 ar eller tillhopa 2.088 4 hektar, med förbehåll om
byggnadsbestämmelser enligt Petterssons förslag samt om rätt för de
befattningshavare vid statens järnvägar, som i skrifter den 12 juli 1912
och den 18 mars 1913 anhållit att få åt sig förvärva egna hem å området,
att, i den mån de vidhölle sina ansökningar, av staden inköpa
Kung!. Maj ds proposition Nr l(i. 17
förenämnda tomter mot de vid saluvärderingen den 5 maj 1917 tomterna
åsätta värden.
1 anledning härav avgavs yttrande den 18 september 1918 av
stadens drätselkammare, som, jämte erinran att tomtmarken saluvärderats
till 75 öre per kvadratmeter, anförde, att områdets bebyggande för bostadsändamål
påfordrade utförande av åtskilliga gatu-, vattenledningsoch
dräneringsarbeten och att fördenskull kostnadsberäkningar häröver
verkställts av stadens byggnadskontor, slutande på 17,000 kronor för
gatuarbeten, 60,000 kronor för vattenlednings- och dräneringsarbeten
samt 22,100 kronor för gasledning, dock utan gatubelysning. Dessa
beräkningar vore emellertid uppgjorda ett halvt år tidigare och kostnaderna
hade sedan dess stigit. Av dessa kostnader kunde visserligen
större eller mindre belopp såsom avseende även andra områden icke
behöva i sin helhet påföras det nu ifrågavarande området, men dels
vore det ovisst, när dessa andra områden komme att bebyggas, och dels
bleve i allt fall de kostnader, som staden i händelse av köp finge utgiva,
högst avsevärda. Salupriset å tomterna måste därför i varje fall
bli betydligt högre än vad spekulanterna förklarat sig villiga att betala.
Då staden för öATrigt hade att erbjuda planlagd mark på alla sidor av
det sedan gammalt bebyggda stadsområdet, avstyrkte drätselkammaren
inköp av nu ifrågavarande område på angivna villkor.
Stadsfullmäktige beslöto i enlighet härmed.
Vid översändandet av detta stadsfullmäktiges yttrande har länsstyrelsen
tillstyrkt, att ifrågavarande tomter måtte försäljas enligt reglerna
för egnahemsupplåtelser från kronoegendomar.
För egen del biträder jag förslaget om försäljning från egendomen
av berörda 14 lägenheter enligt stadsingenjören Petterssons tomtindelningsförslag.
Då försäljning av hela området till förening eller till
staden icke kunnat komma till stånd, samt det icke är lämpligt, att
gatumarken och den till lekplan avsedda marken behålles i kronans hand
efter tomternas försäljning, finner jag mig böra biträda domänstyrelsens
förslag, att nämnda mark uppdelas på vissa tomter. Härigenom blir
dessas areal ökad, men någon ändring i saluvärdena bör naturligtvis
icke ifrågakomma. Vid detta förhållande torde det sakna betydelse, att
någon detaljerad uppgift å de ökade tomtarealerna icke nu föreligger.
Med anledning av vad i ärendet förekommit synes hembudsrätt å
tomterna böra medgivas de befattningshavare vid statens järnvägar, som
i skrifterna den 12 juli 1912 och den 18 mars 1913 varit sökande i
ärendet.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 14 höft. (Nr 16—17.)
Departement
chefen.
3
18
[3.]
Störa Fola sa
nr 2 i Öster
götlands län,
Kmvjl. Mcij.is proposition Nr 16.
De av Pettersson förordade bygguadsbestämmelser torde böra
föreskrivas vid försäljningarna.
Beträffande egendomen i övrigt anser jag i likhet med järnvägsstyrelsen
och domänstyi’elsen lämpligast, att densamma tillsvidare bibehåiles
i kronans ägo.
1 avvaktan på beslut i förevarande frågor bär egendomen utarrenderats
till den 14 mars 191.1).
Jag hemställer alltså, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att ovannämnda fjorton tomtlägenheter må med
å stadsingenjören John E. Petterssons tomtindelningsförslag
angivna områden men med tillägg för vissa
tomter av mark till vägar och lekplan i huvudsaklig
överensstämmelse med domänstyrelseus förslag från
förra hospital!ägeuheten Eneby äng nr 1 eller Fredriksdal
å Norrköpings stads område försäljas enligt gällande
grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar, med rätt för de befattningshavare
vid statens järnvägar, som varit sökande i
ärendet, att erhålla hembud å samma tomtlägenheter
samt med förbehåll om byggnadsbestämmelser enligt
Petterssons förslag.
3:o.
Kronoegeiidomen 3U mantal Stora Folåsa nr 2 i Rappestads socken
av Östergötlands län är utarrenderad till den 14 mars 1921 mot ett
årligt arrende av 825 kronor. Egendomen, som är belägen 2 kilometer
från Bankebergs järnvägsstation och 13 kilometer från Linköping, har
en areal av 41.33 5 hektar, därav 39.2 90 hektar åker och tomt, 1.157
hektar äng och 0.888 hektar impediment. Skog saknas å egendomen.
Uppskattningsmännen hava, under hänvisning till en av extra
lantmätaren John Grenholm år 1917 över egendomen upprättad karta
jämte beskrivning, föreslagit, att lägenhefen Lottenborg, som å kartan
betecknats med ägofiguren nr 7 och innehåller 0.20 5 hektar tomt och
trädgård samt är bebyggd med boningshus och uthus i gott stånd,
tillhöriga lägenhetens innehavare fru Märta Johansson, måtte till henne
försäljas för ett pris av 410 kronor, vartdl lägenheten saluvärderats.
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
Vederbörande länsstyrelse samt domänstyrelsen hava tillstyrkt
förslaget.
J.-ig hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att lägenheten Lottenborg må med ovan angivet
område försäljas från kronoegendomen 3I, mantal Stora
Folåsa nr 2 i Rappestads socken av Östergötlands län
enligt gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar.
4:o.
Kronoegendomen V2 mantal Stora Billstorp nr 1 i Skede socken [4.]
av Jönköpings län var utarrenderad till don 14 mars 1908 för 300 ^orajsafrkronor
om året. Den 8 februari 1907 förordnade Kungl. Maj:t, att ett Jönköpings
område om 10.93 6 5 hektar, omfattande ägofigurerna nr 112—124 samt lärdelar
av nr 108—111 och 125, skulle försäljas samt egendomen i övrigt
utarrenderas för tio år.
Vid den sålunda anbefallda utarrenderingen har domän styrelsen upplåtit
särskilt för sig den lägenhet, som å ett av kommissionslantmätaren
A. T. Melén år 1907 upprättat kartutdrag upptagits under benämning
Vattenkraften n:r 111, bestående av den med litt. a betecknade jordlägenheten
om 1.3 2 0 hektar jämte den egendomen tillhörande rätten
till vattnet i Ernån inom det område invid nämnda jordlägenhet, som å
kartan betecknats med litt. b och omfattar en areal av 0.23 0 hektar.
För denna utarrendering har betingats ett årligt arrende av 415 kronor.
Återstoden av den åt kronan bibehållna delen av egendomen lämnar i
årligt arrende 250 kronor. Sammanlagda arrendet för egendomen uppgår
alltså numera till 665 kronor.
Ifrågavarande egendom, som är belägen 8 kilometer från Holsby
station å Vetlanda—Målilla järnväg, innehåller numera eu areal av 65.8035
hektar, därav 0.4860 hektar tomter, 12.3540 hektar åker, 6.0 7 80 hektar
äng, 43.4 29 0 hektar betes- och skogsmark samt 3.4 5 65 hektar impediment.
1 arrendet av huvudgården ingår ett mindre vattenfall, det så kallade
övre vattenfallet, vilket sedan några år tillbaka utnyttjas av egendomens
arrendator för mindre kvarn- och sågdrift.
Lägenheten Vattenkraften nr III, vilken för närvarande arrenderas
av Stenkvdl—Kbnte kraftaktiebolag, bär av uppskattningsmännen, då
några särskilda anledningar att bibehålla densamma i kronans ägo ej
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
ansetts förefinnas, föreslagits till försäljning. Vattenytan är numera uppdämd,
så att hela lägenheteu står under vatten. Lägenhetens saluvärde
har med stöd av lantbruksingenjören W. Krooks beräkningar åren 1905
och 1916 uppskattats till 12,780 kronor, därav för vattenkraften 12,700
kronor. Vid försäljningen borde enligt uppskattningsmännens förslagförbehåll
göras om rätt för huvudgården till fri vattning av kreatur å
lägenhetens område.
Uppskattningsmännen, som funnit skäl till styckning av egendomen
i övrigt eller avsöndring därifrån i syfte att bilda egna hem ej föreligga,
hava i likhet med vid förrättningen närvarande jägmästaren hemställt,
att egendomen måtte försäljas, och därvid saluvärderat densamma
till 30,270 kronor, därav 14,965 kronor för växande skog och 7,600
kronor för det övre vattenfallet, vilket sistnämnda värde upptagits enligt
lantbruksingenjören Krooks uppskattning.
Beträffande det nämnda övre vattenfallet har av uppskattuingsmännen
anförts, att, om ett företag, avseende sänkning och regleringav
sjön Soljen, för vilken Emån utgjorde utlopp, med flera sjöar,
komme till stånd, vilket vore ganska sannolikt, fallet komme att tagas
i anspråk och förintas och i sådant fäll av intressenterna ersättas. Med
anledning härav har ansetts lämpligt, att fallet vid försäljning undantoges,
i följd varav egendomens saluvärde komme att utgöra 22,670
kronor.
Vid eventuell försäljning av egendomen borde förbehåll göras
därom, att arrendatorn tillhöriga å egendomen befintliga hus ej inginge
i försäljningen.
Överjägmästaren i Smålands distrikt har den 21 mars 1917 förklarat
sig instämma i förslaget om egendomens försäljning. Med hänsyn
till den inträffade stora prisstegringen å alla skogsprodukter har överjägmästaren
ansett, att det av jägmästaren i oktober 1915 beräknade
värdet å den växande skogen borde höjas med 50 procent samt sättas
till i runt tal 22,500 kronor. Hela saluvärdet bleve då 37,805 kronor.
Vederbörande länsstyrelse har tillstyrkt uppskattningsmännens förslag
med den ändring beträffande värdet å den växande skogen, som
förordats av överjägmästaren.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit och till egendomens avsevärda
skogstillgångar har domänstyrelsen, som för egen del biträdde
förslaget om försäljning av såväl lägenheten Vattenkraften n:r III som
egendomen i övrigt, gått i författning om utsyning och försäljning av
det virke å egendomen, som med iakttagande av eu god skogsvårds
fordringar kunde avverkas. Därefter har av vederbörande jägmästare
21
Kanyl. Maj:In proposition Nr It).
uppgjorts värderingsinstrument över den skog, som återstode, sedan utstämpling
av skog till försäljning för kronans räkning ägt rum, varjämte
uppskattningsmännen verkställt förnyad saluvärdering å egendomen.
Av dessa handlingar inhämtas, bland annat, följande.
Det egendomen förut åsätta saluvärdet har ansetts ej böra undergå
annan förändring än som betingades av det minskade virkesförrådet, vilket
nu uppskattats till ett värde av 21,100 kronor, i följd varav saluvärdet
nedsatts till 36,400 kronor. Skulle, såsom av uppskattningsmännen förut
förordats, det övre vattenfallet undantagas vid försäljningen, har saluvärdet
föreslagits till 28,800 kronor.
Överjägmästaren har i förnyat yttrande den 21 januari 1918 meddelat,
att den utstämplade skogen sålts för 6,100 kronor, samt anfört, att
jägmästaren syntes hava vid utstämplingsförrättningen iakttagit allt för
stor försiktighet, i ty att skog för ytterligare omkring 10,800 kronor
bort kunna försäljas utan att skogen raserades och utan att egendomens
behov av husbehovsvirke behövde befaras icke kunna från utmarken tillgodoses.
Överjägmästaren har emellertid förklarat sig icke obetingat
yrka därpå, då arrendatorn hade resurser att vid blivande fastighetsauktion
tävla med skogsspekulanter om egendomens inropande.
Länsstyrelsen har icke haft något att erinra mot den verkställda
värderingen.
Domänstyrelsen har i skrivelse den 15 februari 1918 förklarat sig
ej kunna biträda uppskattningsmännens förslag att vid eventuell försäljning
av huvudgården undantaga förberörda så kallade övre vattenfallet,
utan ansåge styrelsen detsamma böra medfölja vid försäljningen
av egendomen i övrigt. Mot de föreslagna arrende- och saluvärdena
hade styrelsen ej något att erinra, likasom styrelsen för sin del ansåge
vad överjägmästaren ifrågasatt rörande den kvarvarande skogen ej böra
föranleda någon åtgärd.
I utlåtande den 23 april 1918 förklarade vattenfallsstyrelsen sig
icke hava något att erinra mot försäljning av ifrågavarande vattenfall
och ej heller mot de gjorda uppskattningarna av deras värde. Styrelsen
ville dock framhålla, att det för främjande av enhetligt och fullständigt
utnyttjande av vattenkraften vore lämpligt, att de båda fallen med utmål
avsöndrades från stamfastigheten och försåldes såsom eu lägenhet.
Sedan ärendet återremitterats till domänstyrelsen med anledning
av vad vattenfallsstyrelsen sålunda anfört, har förstnämnda styrelse överlämnat
ett yttrande av vederbörande domänintendent och lantbruksingenjören
Krook, vari dessa meddelat, att syn enligt dikningslagen
för sänkning av Soljen m. fl. sjöar avslutats den 2 juni 1916 och vunnit
Departements
chefen.
[5.]
Hättebo nr 1
i Jönköpings
län.
22 Kungl. Moj:ts proposition Sr 16.
laga kraft samt att all anledning funnes att antaga, att detta sänkningsföretag
skulle komma till utförande, så snart statsunderstöd därtill hunnit
utverkas. I samband med detta företag skulle övre vattenfallet vid
Billstorp komma att helt och hållet utgrävas och alltså försvinna, och
skulle ersättning härför utgivas med vid syneförrättningen bestämd löseskilling.
Med anledning härav har domänstyrelsen hemställt, att vattenfallsstyrelsens
förslag icke måtte föranleda vidare åtgärd.
Enligt vad jag inhämtat, har domänstyrelsen gått i författning
om ifrågavarande egendoms skötsel och vård till den 14 mars 1920.
Då vattenfallsstyrelsen icke haft något att erinra mot försäljning
av vattenfallen samt jag icke kan finna någon anledning att i kronans
ägo behålla återstoden av ifrågavarande egendom, vars arrende endast
i förening med arrendet för det nedre fallet överstiger 600 kronor,
och då med hänsyn till vad numera upplysts någon åtgärd icke torde
böra vidtagas för förenande av de bägge fallen till en försäljningslott,
biträder jag förslaget om egendomens försäljning i två lotter på sätt
domänstyrelsen förordat. Bägge lotterna böra säljas på offentlig auktion,
varvid även skogsvärdet å egendomen kommer att göra sig gällande.
Att försäljningen icke bör omfatta de hus, som ej tillhöra kronan,
finner jag uppenbart.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att dels den till kronoegendomen V2 mantal Stora
Billstorp nr 1 i Skede socken i Jönköpings län hörande
lägenheten Vattenkraften nr III med ovan angivet
område dels ock egendomen i övrigt må var för sig
å offentlig auktion försäljas till den högstbjudande
under de i brevet den 29 maj 1874 stadgade villkor
samt med förbehåll vid försäljningen av omförmälda
lägenhet om rätt för huvudgårdens innehavare till fri
vattning av kreatur å lägenhetens område.
5:o.
Kronoegendomen 1 mantal Hättebo nr 1 i Nydala socken av Jönköpings
län är utarrenderad till den 14 mars 1920 mot ett årligt arrende
av 750 kronor. Egendomen, som är belägen 2 mil från Stockaryds
järnvägsstation, har en areal av 278.130 hektar, därav 0.68 4 hektar
Kungl. Maj.ts proposition Nr lö. 23
tomter, 19.363 hektar åker, 46.07 8 hektar äng, 203.626 hektar betesmark
och 8.3 7 9 hektar impediment.
Å egendomen finnas de med kronans hus bebyggda torpen Sandbacken
och Algabäck med Lilla Hättebo samt de med hus, tillhöriga
respektive innehavare, bebyggda lägenheterna Sjöbo och Loberget. Vid
arrendeuppskattning den 8 november 1917 hade torpen Sandbäcken och
Älgabäck brukats av sina nuvarande innehavare i respektive 19 och 14 år.
Uppskattningsmännen hava, under hänvisning till en av extra
lantmätaren O. Strindberg år 1910 kompletterad karta över egendomen,
föreslagit, att lägenheten Sjöbo måtte med det område, som å kartan
avgränsats med röd linje och omfattar ägofigurerna nr av 374, 375—378,
från egendomen avsöndras och upplåtas till innehavaren, änkan Johanna
Johannesdotter, som tillkännagivit sin önskan att fä förvärva densamma.
Lägenheten, som med nämnda område skulle få en areal av 2.3 3 6 hektar,
har saluvärderats till 930 kronor, därav för växande skog 567 kronor.
Lägenhetens innehavare borde tillförsäkras fri utfartsväg över stamhemmanets
ägor.
För övrigt hava uppskattningsmännen icke föreslagit försäljningav
någon del av egendomen utan tillstyrkt, att densamma måtte ånvo
utarrenderas. Därvid har framhållits, att torpen Sandbäcken och Älgabäck
vore belägna inuti skogsmarken och därför ej lämpligen borde
säljas.
Över jägmästaren i Smålands distrikt har anfört, att han efter ä
stället gjort besök inhämtat, att egendomen visserligen vore utarrenderad
åt eu enda person mot årligt arrende av 750 kronor, men att, då
egendomens huvudgård vore bebyggd och ordnad för 4 hushåll och
brukare, i ty att vardera av de två manbyggnaderna innekölle 2 hushåll
och uthuslängan, bland annat, 4 fähus, 4 stall och 4 logar, samt
huvudarrendatorn även tagit tre subarrendatorer för gårdens brukande
förutom 2 torpare och 2 lägenhetsinnehavare, vilka samtliga till
Luvudarrendatorn erlade kontanta arrenden, egendomen dock kunde
sägas utgöra 4 särskilda arrendegårdar. Det syntes därför vara mera
av praktiska skäl, som allenast ett och icke fyra kontraktsavtal uppgjorts.
Vid sådant förhållande ville överjägmästaren ifrågasätta, huruvida
icke egendomen vid stundande arrendeledighet eller åtminstone
något år därefter lämpligen borde försäljas, vilket han av många skäl
funne vara för kronan förmånligast. De viktigaste av dessa skäl vore
egendomens avlägsna belägenhet i förhållande till kommunikationslederna,
dess förhållandevis till andra statsegendomar isolerade läge samt dess
mindre framträdande betydelse såsom skogsegendom. Enligt hans för
-
24 Kungl. Maj.ts proposition Nr 16.
menande borde egendomen försäljas i sex lotter, i huvudsaklig överensstämmelse
med å kartan uppdragna blyertslinjer sålunda, att huvudgården
styckades i två delar, varigenom flyttning av gamla eller uppförande
av nya byggnader gjordes obehövlig, att egendomens andel
i Furuön i sjön Rusken försåldes såsom eu särskild lott, vilken Ohs bruk
såsom ägare av den västra delen av ön helt säkert önskade förvärva,
att lägenheterna Sjöbo, Ålgabäck och Sandbäcken avsöndrades och försåldes
såsom självständiga lägenheter samt att till vardera av gårdens
två huvuddelar och lägenheterna Ålgabäck och Sandbäcken lades visst
utmarksområde, på sätt å kartan ungefärligen angivits. Lägenheten
Sjöbo borde hava den omfattning, som föreslagits vid uppskattningsförrättningen.
Den obetydliga lägenheten Loberget, vars innehavare,
en gammal änka, förklarat sig ovillig och oförmögen att inköpa densamma,
borde ingå i försäljningen av den södra hemmanslotten. Innan
försäljning ägde rum, borde eu del ståndskog, som icke erfordrades för
gårdarnas behov, försäljas för kronans räkning för att förhindra eu fördärvlig
spekulation å salulotterna för skogstillgångens skull. En sådan
avyttring av skog borde likväl icke ske å Furuön, varest odlad jord
saknades och eu livligare konkurrens om köpet vore önskvärd. Skulle
egendomen komma att ånyo utarrenderas, har överjägmästaren förklarat
sig dela uppskattningsmäunens åsikt om lämpligheten av försäljning av
lägenheten Sjöbo och ej hava något att erinra mot lägenhetens föreslagna
saluvärde. Därest vid ny utarrendering skogsmarken skulle
ställas under skogsstatens förvaltning, borde torpen Sand bäcken och
Ålgabäck åtfölja skogen och användas till arbetarbostäder.
Länsstyrelsen har tillstyrkt förslaget om egendomens förnyade
utarrendering samt försäljningen av lägenheten Sjöbo. Egendomen
vore för närvarande upplåten åt endast en arrendator, och ansåge länsstyrelsen
den omständigheten, att denne i sin tur antagit under- eller
medarrendatorer, icke böra medföra, att hela egendomen borde försäljas.
Mot det föreslagna saluvärdet å lägenheten Sjöbo har länsstyrelsen icke
haft något att erinra.
I anledning av vad överjägmästaren ifrågasatt har domänintendenten
i länet på anmodan yttrat sig och därvid förklarat, att, ehuru
utom torparna fyra brukare funnes på gården, kronan egentligen hade
endast en av dem att förhandla med, nämligen den, till vilken arrendekontraktet
vore utfärdat. Samma förhållande vore rådande å några
andra kronoegendomar inom länet. De å dessa egendomar uppförda
byggnader hade lämnat utrymme åt flera brukare. Det kunde dock
ej sägas, att dessa hemman på grund därav blivit mindre väl brukade,
Kungl. Maj ds proposition Nr 16. 25
snarare tvärtom, och helt säkert höllos å dem flera kreatur, än vad fallet
skulle varit, om endast en brukare funnits. Nybyggnad vid dessa egendomar
förhindrades i möjligaste mån, enär kronan på en gård, där flera brukare
funnes, i regel ej byggde åt flera än en eller den, som innehade arrendekontraktet.
— Om nu egendomen skulle försäljas, borde huvudgården
i varje fall försäljas såsom en lott. Att, på sätt överjägmästaren ifrågasatt,
uppdela densamma i två lotter syntes mindre lämpligt, och kom me
en sådan åtgärd helt säkert att minska en eventuell köpeskilling. Gårdstomten
mellan de två boningshusen vore redan nu smal och om, såsom
ifrågasatts, ägogränsen komme att dragas mellan dessa två hus, skulle
utflyttning med därmed förenad nybyggnad av såväl manhus som ladugårdsbyggnad
bliva behövlig. — Gårdens kommunikationer vore visserligen
ej goda men skulle antagligen komma att förbättras. För övrigt
underlättade sjön Rusken transporten av virke, särskilt söder ut.
Länsstyrelsen har i förnyat yttrande hemställt, att lägenheten
Sjöbo måtte försäljas och egendomen i övrigt ånyo utarrenderas. Skulle
emellertid beslut fattas om egendomens försäljning, borde, på de grunder,
domänintendenten anfört, detta ske i fem, icke sex lotter.
Domänstyrelsen har med avseende å vad domänintendenten med
instämmande av länsstyrelsen anfört biträtt uppskattningsmännens förslag,
att allenast lägenheten Sjöbo måtte försäljas. Därvid har domänstyrelsen
framhållit, att med den hävdvunna dispositionen av egendomen,
vilken, enligt vad handlingarna utvisade, ej varit till nackdel för kronan,
flera lantmän hade sin utkomst och att dessa ej själva ifrågasatt ändring häri.
Mot försäljning av lägenheten Sjöbo har jag ej något att erinra. i>epartemeni*-
I likhet med uppskattningsmännen, länsstyrelsen och domän- ehefen
styrelsen finner jag tillräckliga skäl ej föreligga för försäljning av
huvudgården.
Den omständigheten, att torpen Sandbäcken och Ålgabäck äro
belägna inuti hemmanets skogsmark, synes mig visserligen icke i och
för sig utgöra tillräckligt skäl att icke försälja dem såsom egnahemslägenheter
till de nuvarande innehavarna, vilka brukat dem uuder rätt
lång tid. Ett frånskiljande av dessa torp synes även kunna, av kartan
att döma, låta sig göra utan större olägenheter. Då jag emellertid anser
skogsmarken böra bibehållas i kronans hand och, såsom över jägmästaren
framhållit, dessa torp äro behövliga såsom skogsarbetarbostäder, därest
skogsmarken ställes under skogsstatens förvaltning, finner jag mig
likväl böra biträda förslaget att nu icke sälja dessa bägge torp.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 14 höft. (Nr 16—17.) 4
26
[G.]
Hörna nr 1
och 17 i Kristianstad!
lä tf.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
Jag hemställer därför endast, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att lägenheten Sjöbo må med ovan angivet område
från kronoegendomen 1 mantal Hättebo nr 1 i
Nydala socken av Jönköpings län försäljas enligt
gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar med rätt lör lägenhetens
innehavare till nödig fri utfartsväg över stamfastighetens
ägor.
6:o.
Kronoegendomen Va mantal Hörna nr 1 och 17 i Åhus socken av
Kristianstads län är utarrenderad till den 14 mars 1921 mot ett årligt
arrende av 1,000 kronor. Egendomen, som är belägen 2 kilometer från
Hörna järnvägsstation, har en areal av 07.522 hektar, därav 38.6 90
hektar tomt och åker, 28.5 05 hektar äng och 0.3 2 7 hektar impediment.
Uppskattningsmännen hava under hänvisning till en av förste lantmätaren
Bergstedt år 1898 upprättad och av t. f. extra lantmätaren
friherre S. von Otter år 1918 kompletterad karta över egendomen med
beskrivning föreslagit, att två till egendomen hörande, på fyra kilometers
avstånd från huvudgården belägna skiften, vilka å nämnda karta betecknats
med ägotigurerna 43—46, med en sammanlagd areal av 3.7 4 5 hektar
måtte tillsammans såsom en lägenhet försäljas enligt kungörelsen den
17 oktober 1913 angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från vissa kronoegendomar. Den till försäljning föreslagna lägenheten
har åsätta ett saluvärde av 2,700 kronor.
Vederbörande länsstyrelse och domänstyrelsen hava tillstyrkt förslaget.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att ifrågavarande lägenhet må med ovan angivet
område från kronoegendomen Va mantal Hörna nr 1
och 17 i Åhus socken av Kristianstads län försäljas
enligt gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar.
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 16.
7:o.
27
Kronoegendomen 16/ic mantal Vällinge nr 22 och 30 i Vällinge
socken av Malmöhus län är utarrenderad till den 14 mars 1920 mot ^ ,
ett årligt arrende av 3,560 kronor. Egendomen, som är belägen 15 vtMingi
kilometer från Trälleborg och 1 kilometer från Åkeshögs järnvägsstation, n?30
består av två skiften, hemskiftet och det två kilometer därifrån belägna ?a„.
så kallade strandskiftet, och innehåller i areal 91.9 15 hektar, därav 85.149
hektar tomter och åker, 4.398 hektar äng, 0.050 hektar odlingsmark,
O.085 hektar avrösningsjord och 2.233 hektar impediment.
Uppskattningsmännen hava föreslagit, att förberörda strandskifte,
omfattande ägofigurerna 42—46 å en av distriktslantmätaren S. J.
Johansson år 1916 upprättad karta över egendomen med eu areal av
8.218 hektar, därav 4.947 hektar åker och 3.27 1 hektar äng, måtte
frånskiljas egendomen och försäljas. Skiftet läge enligt deras mening
allt för avlägset från huvudgården för att kunna skötas i sambruk med
denna och lämpade sig bäst att försäljas till eget hem. Skiftet har
salu värderats till 5,470 kronor.
Länsstyrelsen har biträtt uppskattningsmännens nämnda förslag.
Då det emellertid syntes ovisst, huruvida någon spekulant å området
såsom eget hem kunde förväntas uppträda, har länsstyrelsen föreslagit,
att området måtte i första hand hembjudas Malmöhus läns egnahemsförening
till inköp för det föreslagna saluvärdet, 5,470 kronor.
Efter därom på föranstaltande av domänstyrelsen gjord förfrågan
har nämnda förening i skrivelse den 22 maj 1918 meddelat, att föreningen
autoge erbjudande om inköp av skiftet ifråga för 5,470 kronor.
Domänstyrelsen har under åberopande av 18 punkten i kungörelsen
den 17 oktober 1913 angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från vissa kronoegendomar tillstyrkt länsstyrelsens förslag.
I likhet med myndigheterna anser jag strandskiftet böra försäljas Departement*
till eget hem. Jag kan däremot icke finna anledning att i detta fall,
då det är fråga om en enstaka lägenhet, eu egnahemsförening anlitas
såsom mellanhand innan sig visat, huruvida icke lägenheten finner köpare
vid direkt utbud i vanlig ordning. Jag hemställer därför, att Eders
Kuugl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att det till kronoegendomen i5/16 mantal Vällinge
nr 22 och 30 i Vällinge socken av Malmöhus län
hörande strandskiftet må med ovan angivet område
försäljas enligt gällande grunder för upplåtande av
egnahemslägenheter från kronoegendomar.
28
Kungl, Maj.ts proposition Nr 16.
[8.]
Faleby nr 1
i Göteborgs
och Bohus
län.
8:o.
Kronoegendomen 1 mantal Faleby nr 1 med lägenheten Korsvik
nr 1, ett torp, i Fösa socken av Göteborgs och Bohus län är utarrenderad
till den 14 mars 1920 mot ett årligt arrende av 1,900
kronor. Egendomen är belägen vid Gullmarfjorden, 6 kilometer från
Munkedals järnvägsstation. Den har en areal av 222.2 26 hektar, därav
102.5 5 9 hektar tomt, åker och dylikt, 11.6 7 2 hektar äng, 105.34 1
hektar avrösningsjord och 2.6 54 hektar impediment.
Uppskottningsmännen hava vid förrättning i september 1917 föreslagit,
att nedan nämnda, å eu av förste lantmätaren A. F. von Wachenfelt
år 1896 upprättad och av lantmäteriauskultanten Algot llasmusson
år 1916 kompletterad karta över egendomen utmärkta lägenheter måtte
upplåtas såsom egna hem, nämligen: Gladebacken, Hällan nr 1, Hällan
nr 3 med Hällan nr 2, Nybygget, Lilla Aspeskogen, Bukten och
Kattkärr.
Samtliga dessa lägenheter äro bebyggda med nuvarande innehavarna
tillhöriga hus med undantag av lägenheten Hällan nr 2, varå Foss kommun
äger byggnaderna och vilken lägenhet bebos av eu person vid namn
Leonard Johansson.
Såsom särskilda villkor vid försäljning hava uppskattningsmännen
föreslagit, att samtliga lägenheterna tillförsäkrades rätt till utfartsväg
såväl över varandras som över huvudgårdens mark, att de till lägenheten
Bukten angränsande lägenheterna medgåves rätt till tillträde
över denna lägenhet till sina vid stranden av Gullmaren befintliga
bryggor och fiskebodar, vilka borde få kvarstå, samt att Foss kommun
förbehölles rätt att hava sina byggnader å Hälla nr 2 kvarstående, så
länge Leonard Johansson levde och bebodde desamma.
Länsstyrelsen och över jägmästaren i västra distriktet hava icke
haft något att erinra mot detta uppskattningsmännens förslag, som tillstyrkts
jämväl av domänstyrelsen i skrivelse den 16 november 1917.
Efter det domänstyrelsen gjort nämnda framställning, hava Samuel
Edvard Hansson och Anton Myrbäck hos Kungl. Maj:t anhållit att från
ifrågavarande egendom få förvärva de nu av dem innehavda lägenheterna
Aspeskogen och Västra Korsvik. Manhus och ladugårdar å
dessa bägge torp tillhöra kronan. A Västra Korsvik finnes dessutom ett
torpinnehavaren tillhörigt mindre boningshus.
Sedan domänstj^relsen anbefallts att taga under förnyat övervägande,
huruvida icke dessa och eventuellt jämväl andra förut icke till upplåtande
från egendomen föreslagna lägenheter borde därtill ifrågakomma,
29
Kung1. Maj;ts ■proposition Nr 16.
har sammanträde på stället hållits av domänintendenten, vederbörande
jägmästare och arrendeuppskattningsmän.
Därvid hava Hanssons och Myrbäcks ansökningar blivit avstyrkta,
huvudsakligen av skäl att huvudgården genom försäljning av dessa lägenheter
på långa sträckor skulle stängas från saltsjön, att dessa områden
på grund av sin belägenhet vid den djupa och vackra fjorden i en framtid
kunde tänkas få ganska högt värde som villa- och industritomter,
att de voro omgivna av uppväxande, genom kronans försorg uppdragna
ungskogsbeståud, vilka löpte fara att om icke helt ödeläggas, så åtminstone
olovligt beskattas av de framtida ägarna till de frånskilda
lägenheterna samt att icke några särskilda ömmande förhållanden
talade för, att de nuvarande innehavarna skulle få rätt att tillösa sig
desamma, då de båda saknade barn, som kunde tänkas vilja efter föräldrarnas
bortgång bruka lägenheterna och hava sin fasta bostad å desamma.
Beträffande Hansson hava uppskattningsmännen anmärkt, att han
vid förrättningen blivit beträdd med otillåten skogsavverkning samt att
han under ett flertal år ej fullgjort den honom åliggande dagsverksskyldigheten.
Såväl Hansson som Myrbäck borde emellertid få kvarsitta
å torpen och dagsverksskyldigheten väsentligt nedsättas samt kunna utbytas
mot kontant avgäld.
Till försäljning hava uppskattningsmännen däremot föreslagit ytterligare
lägenheten Grinden, som är belägen i en utkant av egendomen
och för närvarande saknar innehavare på grund av att byggnaderna,
vilka tillhöra kronan, befinnas i mindre gott skick. Dess innehavare
borde tillförsäkras fri utfartsväg över huvudgårdens mark.
I sammanhang härmed hava uppskattningsmännen på framställning
från innehavaren av lägenheten Lilla Aspeskogen tillstyrkt viss jämkning
i deras föregående förslag beträffande gränsen mellan sagda lägenhet
och lägenheten Nybygget, till följd varav även saluvärdena ändrats.
Vad uppskattningsmännen sålunda anfört och hemställt har till
alla delar tillstyrkts av vederbörande länsstyrelse och överjägmästare samt
domänstyrelsen.
De till försäljning föreslagna lägenheterna hava med nedan angivna
arealer åsatts följande saluvärden:
Departements
chefen.
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
Namn å kartan |
Ägofigurer |
Areal hektar |
Saluvärde kronor |
Gladebacken ........................ |
156—163 |
0.859 |
280 |
Hällan nr 1 ........................ |
164—173 |
0.430 |
155 |
Hällan nr 3 med Hällan nr2... |
174—185 |
1.622 |
395 |
Nybygget.............................. |
186-188,190—193 |
0.4 65 |
125 |
Lilla Aspeskogen ........ ........ |
189, 194—197 |
1.117 |
235 |
Bukten................................. |
198—206 |
1.538 |
350 |
Kattkärr ............................. |
269—272 |
0.355 |
210 i |
Grinden ............................ |
135—155 |
2.580 |
2,615 |
Jag biträder förslaget om försäljande av de i förestående tabell
upptagna åtta lägenheterna. Däremot finner jag på grund av vad i
ärendet förekommit tillräckliga skäl ej föreligga att för närvarande
flera lägenheter frånsäljas denna egendom.
Jag hemställer därför, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att lägenheterna Gladebacken, Hällan nr 1,
Hällan nr 3 med Hällan nr 2, Nybygget, Lilla Aspeskogen,
Bukten, Kattkärr och Grinden må var för sig
med ovan angivet område från kronoegendomen 1 mantal
Faleby nr 1 med lägenheten Korsvik nr 1, ett
torp, i Foss socken av Göteborgs och Bohus län försäljas
enligt gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar, under villkor att
de särskilda lägenheternas innehavare skola äga rätt
till fri utfartsväg över övriga lägenheters och stamhemmanets
mark, att de till lägenheten Bukten angränsande
lägenheterna skola äga rätt att hava sina
vid stranden av Gullmarsfjorden å Bukten befintliga
bryggor och fiskebodar kvarstående ävensom rätt till fritt
tillträde till desamma samt att Foss kommun skall
äga att hava sina å lägenheten Hällan nr 2 befintliga
byggnader kvarstående, så länge Leonard Johansson
lever och bebor desamma.
Kungl. May.ts proposition Nr 16.
31
9:o.
Kronoegendomen 1 1U mantal Västersäter nr 1 med Berg nr 1 i
Svarteborgs socken av Göteborgs och Bohus län är utarrenderad till
den 14 mars 1919 mot ett årligt arrende av 615 kronor Egendomen,
som är belägen 1 mil från Hällevadsholms järnvägsstation, har en areal
av 311.227 hektar, därav 47.579 hektar tomt, åker och dylikt, 9.413
hektar äng, 252.642 hektar avrösningsjord och 1.593 hektar impediment.
Å egendomen finnas fyra med kronan tillhöriga åbyggnader försedda
torp, Skansen, Holmarne, Skogen med Dalen samt Rörmyrskagen,
det sistnämnda upplåtet till skogvaktarboställe.
Uppskattuingsmännen hava, under hänvisning till en av distriktslantmätaren
B. H. Lundholm år 1915 upprättad karta över egendomen
med beskrivning, i fråga om egendomens disposition vid arrendetidens
slut, anfört följande.
Egendomen, vars jordmån vore ganska karg, läge i en fjällbygd
avsides från de stora stråkvägarna. Dess byggnader befunnes i sådant
skick, att nybyggnad av desamma över hela linjen förestode under den
närmaste framtiden. Kostnaden härför komme under nuvarande dyrtid
säkerligen att bliva så hög, att den ej komme att stå i skäligt förhållande
till den arrendeavgift, som kunde väntas inflyta från egendomen.
Sannolikt vore, att räntan å byggnadssumman ej kunde täckas
av axrendet. Under sådana förhållanden skulle det icke vara ändamålsenligt
att för kronans räkning utarrendera egendomen samt förse den
med nya byggnader.
Étt ganska stort värde läge emellertid i egendomens vidsträckta
utmarker med där befintliga skogsbestånd. Denna marks belägenhet
intill kronoparken Tanum gjorde den synnerligen lämplig att tillika
med de inom området befintliga torpen Rörmyrshagen och Skogen med
Dalen, vilka vore behövliga som boställen för skogsarbetare, bibehållas
i kronans ägo för att förvaltas i sammanhang med kronoparken Tanum.
Dessa områden vore å förenämnda karta betecknade med litt. B.
Det egendomen tillhörande torpet Holmarne, å kartan betecknat
med litt. C., borde, då dagsverken från detsamma för huvudgårdens
räkning i framtiden sannolikt ej torde kunna påräknas, avsöndras från
egendomen och hembjudas nuvarande innehavaren till inlösen som eget
hem mot åsatt saluvärde.
Återstoden av egendomen, å kartan betecknad med litt. A, omfattande
egendomens inägor med lämplig areal utmark samt torpet
[9.]
Västersäter
nr 2 t
Göteborgs och
Bohus lä it.
Departements
chefen.
32 Kung!. Maj:ts proposition Nr 16.
Skansen, vars ägor angränsade huvudgårdens tomtområde, borde för
kronans räkning försäljas i sin helhet. Något sönderdelande i smålotter
av sistnämnda område ansåge sig uppskattningsmännen ej böra
tillråda, då erfarenheten givit vid handen, att obebyggda småbruk med
svag jordmån och avsides belägenhet i en glest befolkad trakt endast
med svårighet funne köpare.
Kronoparkslotten skulle få eu areal av 191.8 7 05 hektar. Lotten
litt. G, Holmarne, skulle innehålla eu areal av 14.5 355 hektar, därav
2.7350 hektar tomt, åker och dylikt, 1 8 150 hektar äng, 9.9530 hektar
avrösningsjord och 0.0 32 5 hektar impediment. Lotten litt. A, huvudgården,
skulle få en areal av 104.2 21 hektar, därav 36.809 hektar tomt
och åker, 5.849 hektar äng, 61.013 hektar avrösningsjord och 0.550
hektar impediment. Samfälda ägor skulle utgöra 0.6oo hektar.
Uppskattningsmännen hava åsatt jordbriikslägenheten Holmarne
litt. C ett saluvärde av 2,035 kronor samt huvudgården litt. A ett
saluvärde av 23,720 kronor, därav 4,305 kronor för växande skog.
Egendomens arrendator har att vid arrendets slut till kronan gälda
oredovisad byggnadssumma med 1,400 kronor.
Som särskilda villkor vid försäljningen hava uppskattningsmännen
föreslagit, att innehavaren av torpet Skansen, Hans Andersson, måtte
tillförsäkras rätt att under sin livstid eller tills han avflyttar få utan
avgäld kvarbo i torpets boningshus, samt att kronan måtte tillförsäkras
rätt att anlägga och begagna utfartsväg över huvudgårdens utmarksområde
och få disponera den genom huvudgårdens inägoområde löpande vägen.
Länsstyrelsen har icke haft något att erinra mot uppskattningsmäunens
förslag.
över jägmästaren har biträtt samma förslag och har icke haft
något att erinra mot skogsvärderingen.
Kammarkollegium har förordnat, att ifrågavarande hemman skola
i jordeboken sammanföras och förty däri upptagas såsom ett kronohemman
under allmän disposition om 11/i mantal med benämningen
Västersäter nr 2. Härigenom har befintligt hinder för styckning av
hemmanen undanröjts.
Domänstyrelsen, som anmodat länsstyrelsen att utarrendera egendomen
på ett år från den 14 mars 1919, har instämt i uppskattningsmännens
förslag.
För egen del biträder jag uppskattningsmännens av samtliga
omyndig b eter tillstyrkta förslag beträffande egendomens disposition. Vid
försäljning av lotten litt. A bör rätt till oredovisad nybyggnadssumma
33
Kungl. Maj.ts proposition Nr 16.
förbehållas kronan. Jag- hemställer nn, att Eders Kungl. Magt måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att, sedan kronoegendomen 1 V* mantal Västersäter
nr 2 i Svarteborgs socken av Göteborgs och
Bohus län blivit i huvudsaklig överensstämmelse med
uppskattningsmännens förslag genom ägostyckning
delat i tre med litt. A, B och C betecknade lotter,
dels lotten litt. C må försäljas enligt gällande
grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från
kx^onoegendomar,
dels ock lotten litt. A må på offentlig auktion
försäljas till den högstbjudande under de i brevet den
29 maj 1874 omförmälda villkor, med rätt för kronan
att anlägga och begagna väg från lotten litt. B över
utmarksområdet till lotten litt, A och att disponera
den genom sistnämnda lotts inägoomiådo löpande vägen
ävensom med rätt för Hans Andersson att under sin
livstid eller till dess han avflyttar få utan avgäld kvarbo
i boningshuset på torpet Skansen.
10:o.
Vid laga delning åren 1915—1916 av till Gammelbyn i Burträsks
socken hörande samfällda platser, vilken delning fastställdes av ägodelningsrätten
den 28 september 1916, bar jägmästarbostället Fredriksberg
i Burträsks revir, som utgöres av "/16o mantal av förra löjtnantsbostället
13/s2 mantal Gammelbyn n:r 6, tilldelats fyra skiften, varav ett
utgöres av väg och de tre övriga huvudsakligen av skogs- och ängsmark.
Dessa senare tre skiften hava å en vid delningen av distriktslantmätaren
K. Lidblom upprättad karta jämte beskrivning betecknats
med 2:dra, 3:dje och 4:de skiftet, urfjäll vid Åbyn, samt innehålla en
areal av resp. 2.2 2 2, 1.53 8 och 0.9 21 hektar. Andra och tredje skiftet
bestå huvudsakligen av skogsmark, det fjärde övervägande av odlingsmark.
Jägmästaren i Burträsks revir har, då nämnda tre skiften med
hänsyn till sin ringa areal och spridda belägenhet ej med fördel syntes
böra brukas under jägmästarbostaden eller läggas till någon kronopark,
föreslagit, att desamma måtte försäljas. Detta förslag har tillstyrkts av
vederbörande överjägmästare, som framhållit, att skiftena icke lämpade
sig att utläggas till odlingslägenheter.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 14 höft. (Nr 16—17.) 5
[10.]
Fredriksberg
Västerbottens
län.
Departements
chefen.
[H-]
Håll- och
posthägnader
inom Neder
Torned och
Karl Gustavs
socknar i
Norrbottens
län.
Kungl. Maj ds proposition Nr 16.
På uppdrag av domänstyrelsen har jägmästaren upprättat uppskattningsinstrument
över ifrågavarande tre skiften.
Domänstyrelsen har tillstyrkt försäljningen men ansett, att de av
jägmästaren beräknade virkesvärdena borde höjas, samt åsatt skiftena
minimivärden av resp. 344 kronor 70 öre, 270''kronor 60 öre och 193
kronor 56 öre. Försäljningen borde ske å auktion.
Något skäl att i kronans hand behålla ifrågavarande obetydliga
områden synes icke föreligga. De lämpa sig icke till egnahemslägenheter.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att ifrågavarande tre till jägmästar boställe t i3,''i60
mantal Gammelbyn nr 6 i Burträsks socken av Västerbottens
län, benämnt Fredriksborg, hörande skiften
må försäljas å offentlig auktion till den högstbjudande
under de i brevet den 29 maj 1874 stadgade'' villkor.
1 l:o.
I skrivelse den 11 mars 1904 anmälde länsstyrelsen i Norrbottens
län, att eu vid avvittringen inom Neder Torneå socken till håll- och
posthägnad avsatt lägenhet om 16.0 5 45 hektar inom Haparanda bys
område icke längre begagnades för sitt ändamål samt att, då lägenheten
vid avvittringen icke inräknats uti vare sig nämnda bys eller annat,
enskild tillhörigt ägoområde, densamma måste betraktas såsom tillhörig
kronan och närmast vara att anse såsom en kronoöverloppsmark, vilken
jämlikt kungörelsen den 26 maj 1899 angående förändring i gällande
föreskrifter om åsättande av grundskatt in. m. skulle kunna försäljas.
Då emellertid möjlighet funnes, att skjutshållningen i Haparanda icke
alltid komme att utgöras medelst entreprenad, kunde lägenheten bliva
behövlig för det med densamma avsedda ändamål och borde därför icke
försäljas. Länsstyrelsen hemställde fördenskull, att lägenheten måtte få
genom auktion utarrenderas till den högstbjudande till en början för
tiden intill utgången av år 1906, vid vilken tid den då löpande
entreprenadperioden gånge till ända.
Domänstyrelsen, som hördes över framställningen, överlämnade
yttranden från skogsförvaltningen i orten, vari upplystes, att lägenheten
vore belägen omkring 500 meter från Haparanda stads västra gräns
och utgjordes av första klass odlingsmark samt icke vore behövlig för
35
Kungl. Maj. ts proposition Nr 1(5.
något skogsväsendet^ ändamål. Varken skogsförvaltningen eller domänstyrelsen
hade något att erinra mot lägenhetens utarrendering. Kammarkollegium
förklarade sig anse, att lägenheten måste betraktas såsom
tillhörig kronan och tillstyrkte utarrendering.
Den 20 januari 1905 anbefallde Kungl. Maj:t länsstyrelsen i Norrbottens
län att på de för kronan förmånligaste villkor, som kunde betingas,
intill utgången av år 1906 utarrendera ifrågavarande lägenhet.
Med anledning av förnyad framställning av länsstyrelsen anbefallde
Kungl. Maj:t den 18 januari 1907 denna styrelse att utarrendera
lägenheten för tiden 1907—1911 och att i god tid före arrendetidens
utgång hos Kungl. Maj:t göra den framställning om lägenhetens disposition
efter nämnda tid, vartill omständigheterna kunde föranleda.
I skrivelse den 23 februari 1907 anmälde därefter samma länsstyrelse,
att vid avvittriugen avsatta håll- och posthägnader funnes jämväl
i Nedre Vojakkala, Nikkala och Säivis byar inom Neder Torneå
socken samt i Korpikylä och Kukkola byar inom Karl Gustavs socken.
Ej heller dessa lägenheter hade vid avvittriugen inräknats i vare sig
byarnas eller något annat, enskild tillhörigt ägoområde. De vore alltså
att anse såsom kronans, vilken uppfattning vunne stöd av Kungl. Maj:ts
förenämnda beslut angående håll- och posthägnader i Haparanda by.
De nu ifrågavarande lägenheterna begagnades numera icke för sitt ursprungliga
ändamål. Då de icke saknade värde och kronan borde kunna
draga någon fördel av dem samt därtill komme, att lägenheterna, enligt
vad vederbörande kronofogde upplyst, börjat allt mer och mer bliva
föremål för ockupation av åtskilliga personer, för vilka eljest till följd
av deras levnadssätt svårighet förefunnes för att förskaffa sig bostadsplatser,
syntes kraftiga skäl tala för att bestämmelser träffades rörande
dispositionen av lägenheterna. Av samma skäl, som anförts angående
förenämnda lägenhet i Haparanda by, syntes det icke vara lämpligt, att
lägenheterna för det dåvarande försåldes, utan borde de i stället utarrenderas
under den tid skjutsningen i bygden utgjordes på entreprenad.
1 anledning härav och efter hörande av kammarkollegiet anbefallde
Kungl. Maj: t den 31 maj 1907 länsstyrelsen dels att på de för
kronan förmånligaste villkor, som kunde betingas, för tiden till och med
år 1911 utarrendera ifrågavarande fem lägenheter och dels att i god
tid före arrendetidens utgång hos Kungl. Maj:t göra den framställning
om lägenheternas disposition efter sistnämnda tid, vartill omständigheterna
kunde föranleda.
1 särskilda skrivelser den 9 december 1911 anförde länsstyrelsen
att, sedan skjutsskyldigheten i Haparanda samt i de av ifrågavarande
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
byar, varest skjutsanstalter ansetts böra inrättas, enligt länsstyrelsens
beslut den 14 november 1911 utlämnats på entreprenad för åren 1912
och 1913 och då efter sistnämnda dag hållskjuts icke skulle förekomma
samt lägenheterna i fråga sålunda icke vidare vore för ursprungligen
avsedda ändamål erforderliga, syntes disposition av dem för framtiden
kunna äga rum. Då lägenheterna vore att hänföra till kronoöverloppsmarker,
men de till följd av sin belägenhet inom enskilda tillhörig mark
icke kunde anses lämpliga att avsättas till kronoparker, hemställde
länsstyrelsen med stöd av ovannämnda kungörelse den 26 maj 189''.),
att lägenheterna måtte med äganderätt försäljas till den högstbjudande
samt på de villkor i övrigt, som föreskreves i brevet till kammarkollegium
den 29 juni 1866.
I avgivna utlåtanden den 7 november 1912 förklarade sig kammarkollegium
ej hava något att erinra mot länsstyrelsens förslag, dock att
vid försäljning av lägenheterna syntes böra särskilt tillkännagivas och
i blivande köpehandlingar intagas det förbehåll, att kronan icke iklädde
sig annan hemulsskyldighet än återbäring av köpeskillingarna.
Jämväl från domänstyrelsen infordrades utlåtanden, och anförde
styrelsen den 26 mars 1913, beträffande lägenheten i Haparanda by,
vilken vore obebyggd, att styrelsen ej hade något att erinra mot länsstyrelsens
förslag, dock att det först syntes böra utrönas, huruvida icke
någon del av lägenheten behövde tagas i anspråk för statens järnvägars
behov. I fråga om övriga fem lägenheterna anförde domänstyrelsen
huvudsakligen följande:
1 enlighet med vad domänstyrelsen från vederbörande jägmästare inhämtat
vore lägenheterna vid Nedre Vojakkala och vid Nikkala varken bebyggda eller till
någon del odlade, förutom att å den förstnämnda vore anlagd en 400 meter lång
skjutbana tillhörig Vojakkala skytteförening. Lägenheterna vore beväxta med ung
björk- och videskog, något insprängd med ung gran.
De övriga tre lägenheterna vore samtliga mer eller mindre uppodlade och
under tidernas lopp hade en del nedsättningar ägt rum därå, i det att fiskare och
andra mindre bemedlade personer å desamma uppfört mindre bostäder samt uppodlat
kringliggande mark, och vore en del av vissa lägenheter i tämligen god hävd.
A hållhägnaden vid Säivis, belägen intill kustlandsvägen, funnes 5 bosättningar, ä
hållhägnaden vid Korpikylä, som dels berördes av landsvägen Haparanda—Övertorneä,
dels skures av den under byggnad varande statsbanan Karungi—Matarengi, funnes
3 och å hägnaden vid Kukkola 11 bosättningar och vore sistnämnda hägnad likaledes
belägen invid sist omförmälda landsväg.
Ingen av nu ifrågavarande fem lägenheter syntes enligt styrelsens förmenande
vara erforderlig, vare sig för det dåvarande eller för framtiden, till något kronans
behov såsom för flottningens ordnande, upplagsplats för virke eller dylikt.
Av lägenheternas bebyggda delar syntes knappast någon — möjligen med
37
Kungl. Maj ts proposition Nr 16.
undantag av en eller annan av de i Korpikylä belägna — vara av den beskaffenhet,
att den ägde större utvecklingsmöjlighet såsom jordbrukslägenhet. De under årens
lopp skedda bosättningarna, som kommit till stånd utan att erinran däremot gjorts
från någon myndighet, vore emellertid för bebyggarna av största betydelse, då de
därigenom kunnat erhålla bostadslägenheter i närheten av de platser, där de bedreve
sitt förnämligaste näringsfång såsom fiske, deltagande i flottning, arbete vid
sågverk m. m.
Då länsstyrelsen syntes hava förutsatt, att nu ifrågavarande fem överloppsmarker
skulle var för sig försäljas till den högstbjudande, syntes bifall till sådan
framställning kunna vålla, att ett ej ringa antal obemedlade arbetare, som helt visst
i god tro och till en del redan för cirka 40 år tillbaka å respektive lägenheter
uppfört bostäder samt odlat jord, komme att bliva berövade såsom eget hem hittills
ansedd torva.
Till förebyggande härav hemställde domänstyrelsen, som icke ''hade något att
erinra emot länsstyrelsens framställning i vad den rörde lägenheterna vid Nedre
Vojakkala och vid Nikkala, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att förberörda mera
välbelägna kronoöverloppsmarker vid Säivis, Korpikylä och Kukkola skulle, sedan
lantmätare upprättat karta och beskrivning över desamma samt i samråd med
vederbörande jägmästare uppgjort förslag till respektive områdens indelning i lämpliga
odlings- och byggnadslägenheter, genom länsstyrelsen försäljas till den högstbjudande
i lämpliga lotter, dock att redan bebyggda sådana skulle därförinnan erbjudas
ägarna av å respektive ägoområde uppförda byggnader till inköp mot i
vederbörlig ordning bestämd värderingssumma.
I anledning'' av vad domänstyrelsen sålunda anfört erinrade länsstyrelsen
i utlåtande den 8 juli 1913, att länsstyrelsens förslag den 9
december 1911 närmast stämde med gällande föreskrifter om överloppsmarkers
disposition. Dock ansåge länsstyrelsen binder icke böra möta
för att de lägenheter, å vilka bosättning ägt rum, disponerades i enlighet
med domänstyrelsens förslag. Länsstyrelsen meddelade tillika, på
given anledning, att lägenheterna efter 1911 års utgång ej annorlunda
disponerats, än att i avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut slåtteru och mulbetet
å dem utarrenderats för år 1912, därvid beträffande de bebodda
lägenheterna arrendet kommit dem till godo, som bosatt sig därå.
Kronofogden hade anmodats att jämväl för sommaren 1913 vidtaga
samma åtgärd med lägenheterna.
I utlåtande den 18 juni 1913 meddelade järnvägsstyrelsen, att det
icke vore antagligt, att lägenheten i Haparanda b}r komme att erfordras
för statens järnvägars räkning, dock kunde definitivt besked härom ej
då lämnas. 1 utlåtande den 15 juni 1914 meddelade järnvägsstyrelsen
vidare, att lägenheterna i nedre Vojakkala, Korpikylä och Kukkola berördes
av statens järnvägar enligt dels fastställda, dels av styrelsen förordade
sträckningar, varemot lägenheterna i Nikkala och Säivis på
grund av sin belägenhet icke kunde tänkas bliva berörda av statsbane
-
38
Kung!. Maj:ts proposition Nr 16.
anläggningar. Definitivt besked angående lägenheterna i nedre Vojakkala
och Kukkola kunde emellertid då icke ännu lämnas.
I skrivelse den 26 januari 1915 meddelade vidare järnvägsstyrelsen,
att jämlikt dåmera definitivt fastställd plan för statsbanan Karungi—
Haparanda omförmälda lägenhet i Haparanda by icke komme att beröras
av järnvägen samt att från lägenheterna i nedre Vojakkala och Kukkola
erfordrades vissa närmare angivna områden.
Den 19 februari 1915 anbefallde Kung], Maj:t länsstyrelsen i Norrbottens
län att låta genom vederbörande lantmätare upprätta karta och
beskrivning över lägenheten i Säivis samt de områden av lägenheterna
i Korpikylä och Kukkola, som ej vore erforderliga för statens järnvägars
behov, samt i samråd med vederbörande jägmästare uppgöra förslag till
samma lägenhets och områdens indelning i lämpliga lägenheter.
Med skrivelse den 22 november 1916 överlämnade länsstyrelsen
de sålunda infordrade handlingarna och förslagen. Länsstyrelsen anförde
för egen del följande:
Ifrågavarande hållhägnader hade alltid på orten betraktats såsom byamännens
samfällda egendom, och under tidernas lopp hade efter muntligt löfte av en eller
flera byamän en hel del personer slagit sig ned på dessa hållhägnader, därstädes
uppfört mindre byggnader och även verkställt mindre odlingar. Vid den av lantmätaren
verkställda uppdelningen i lägenheter hade hänsyn tagits till dessa föregående
upplåtelser, så att för var och en, som slagit sig ned där eller eljest uppodlat
någon del, hade föreslagits en särskild lägenhet med lämpligt område. Enligt
förslaget innefattade hållhägnaden i Säivis 8 lägenheter, av vilka 6 vore bebyggda,
hållhägnaden i Kukkola omfattade utom det för järnvägen erforderliga område 10
lägenheter, samtliga bebyggda, samt hållhägnaden i Korpikylä, utom järnvägens område,
2 lägenheter, bägge bebyggda. Länsstyrelsen hade för sin del intet att erinra
emot det upprättade förslaget, som med hänsyn till ovan angivna bosättningar
syntes lämpligt och ändamålsenligt.
Genom vederbörande länsman hade länsstyrelsen låtit upprätta en beskrivning
och värdering över de å hållhägnaderna i fråga uppförda byggnader, vilken beskrivning
bifogades.
I fråga om sättet för försäljning av ifrågavarande hållhägnader syntes det
länsstyrelsen billigt, att de personer, som i god tro därstädes slagit sig ner och
uppfört byggnader eller uppodlat mark, tillerkändes företrädesrätt att var och eu
inlösa den av honom innehavda lägenhet, och att först sedan det visat sig, att någon
innehavare icke inom viss förelagd tid ville till fastställt pris inlösa en lägenhet,
densamma försåldes å auktion till den högstbjudande. Körande sättet för bestämmande
av köpeskillingarna för lägenheterna ville länsstyrelsen hemställa, att desamma
måtte få efter verkställd värdering fastställas av en nämnd, bestående av
kronofogden i orten, vederbörande revirförvaltare samt en i jordbruk kunnig man.
som utsåges av länsstyrelsen. Köpeskillingarna borde betalas antingen kontant eller
under vissa år, med en bestämd avbetalning per år, i vilket senare fall som säker
-
39
Kungl. Majits proposition Nr 16.
het för resterande köpeskilling borde avlämnas antingen inteckning i den försålda
lägenheten eller borgenssäkerhet, som kunde godkännas av länsstyrelsen.
Enligt länsmannens åberopade uppskattning- uppginge sammanlagda
värdet av byggnaderna å lägenheten i Säivis till 4,565 kronor,
å lägenheten i Korpikylä till 1,055 kronor och å lägenheten i Kukkola
till 5,530 kronor.
Domänstyrelsen biträdde i utlåtande den 7 december 1916 länsstyrelsens
förslag.
Sedan frågan om ersättning för berörda landtmäteriförrättning
efter lantmäteristyrelsens hörande avgjorts genom Kung]. Maj:ts beslut
den 25 maj 1917, anmodades länsstyrelsen i Norrbottens län genom
ämbetsskrivelse från jordbruksdepartementet den 5 februari 1918 att
inkomma med uppgift å arealen av lägenheten i nedre Vojakkala efter
avdrag av det för statens järnvägar i anspråk tagna område av lägenheten.
Tillika begärdes yttrande huruvida lägenheterna fortfarande
borde enligt länsstyrelsens mening försäljas eller om anledning syntes
föreligga att i kronans hand behålla någon eller några av dem. Särskilt
syntes dylikt bibehållande kunna ifrågasättas beträffande lägenheten
i Haparanda by. Till svar härå har länsstyrelsen i skrivelse den 22
maj 1918, jämte meddelande om begärd arealuppgift, anfört att, ehuru
något behov för kronan att bibehålla någon av ifrågavarande lägenheter
icke för närvarande syntes föreligga, det dock kunde vara lämpligt att
icke avyttra lägenheten i Haparanda by, vilken på grund av sin belägenhet
strax intill Haparanda stads område och i omedelbar närhet av riksgränsen
möjligen i framtiden kunde bliva behövlig för något kronans
ändamål.
Med frånseende av håll- och posthägnaden i Haparanda by hava
nu ifrågavarande lägenheter fördelats i följande försäljningslotter med
nedan angivna arealer i hektar.
1) Håll och posthägnaden i nedre Vojakkala ............ 14.3 2 0
2) » » » » Nikkala .............................. 43.190
3) » » » » Säivis
undantagen mark ......... |
........... 0.319 |
lotten h1 ......................... |
........... 2.762 |
» h2 .......................... |
........... 2.6 75 |
» h3 .......................... |
.......... 2.068 |
» hl .......................... |
......... 5.616 |
» h5 .......................... |
.......... 5.357 |
» hl! .......................... |
.......... 6.045 |
» h7 .......................... |
........... 2.524 |
oo A |
.......... 6-114 33.480 |
Departements
chefen.
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.
4) Håll- och posthägnaden i Korpi kyla
undantagen |
mark .......... |
.......... 0.40 8 |
lotten li1 ... |
.......... 5.671 |
|
•» h3 ... |
.......... 5.602 |
|
i Kukkola |
||
undantagen |
mark .......... |
........... 1.297 |
lotten h1 ... |
........... 1.744 |
|
» h2 |
........... 2.303 |
|
» h3 ... |
........... 2.788 |
|
» h! ... |
........... 2.320 |
|
* hB ... |
.......... 3.400 |
|
» h6 ... |
.......... 2.705 |
|
» h7 |
.......... 1.928 |
|
» It* ... |
.......... 5.278 |
|
» hs .. |
........... 3.0 91 |
|
» h10... |
.......... 4.399 |
11.681
31.253
I överensstämmelse med vad länsstyrelsen i sitt senaste yttrande
ifrågasatt anser jag håll- och posthägnaden i Haparanda by höra behållas
i kronans ägo. Den torde böra tillföras domänfonden och tillsvidare
utarrenderas.
Något skäl för kronan att behålla övriga nu ifrågavarande fem
lägenheter anser jag icke föreligga. Det är önskvärt, att de provisoriska
förhållanden, som till följd av utan vederbörligt tillstånd företagna
bosättningar nu råda å vissa av dessa lägenheter, bliva snarast möjligt
reglerade. Vad länsstyrelsen föreslagit i fråga om vissa lagenheters
indelning i försäljningslotter, lägenheternas värdering samt villkoren för
försäljningen anser jag kunna i huvudsak godkännas. I stället för
kronofogden bör nu träda landsfiskal. I avseende å köpeskillingarnas,
betalande torde emellertid böra stadgas, att i de fall, då lägenhet inlöses
av den, som äger linsen därå, de vid upplåtande av egnahem slägenheter
från kronoegendomar gällande betalningsregler böra tillämpas, men att
vid försäljning å auktion bestämmelserna i brevet den 29 maj 1874
skola i detta avseende lända till efterrättelse. Beträffande hemulsskyldigheten
bör det av kammarkollegiet föreslagna förbehåll intagas i
köpevillkoren.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att ifrågavarande håll- och posthägnader i nedre
Vojakkala, Nikkala, Säivis, Korpikylä och Kukkola
41
Statsrådets
hemställt uti de
Kungi. Maj.ts proposition Nr 16.
byar i Norrbottens län må försäljas på det sätt och
under de villkor jag nu tillstyrkt.
övriga ledamöter instämde i vad departementschefen
under l:o—ll:o här ovan antecknade ärenden.
Hans Maj:t Konungen behagade härtill lämna
bifall samt förordnade, att proposition i dessa ämnen
skulle med den lydelse, bil. . . . till detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
J. Poss.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 14 käft. (Nr 16—17.)
6
■
V