Kungl. May.ts Proposition Nr 157.
1
Nr 157.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till lag
angående tillägg till § 27 mom. 4 värnpliktslagen den
17 september 1914; given Stockholms slott den 7 mars
1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
angående tillägg till § 27 inom. 4 värnpliktslagen den 17 september 1914.
Härigenom förordnas, att till § 27 mom. 4 värnpliktslagen den 17
september 1914 skall fogas ett nytt stycke av följande lydelse:
Där sådant med hänsyn till utbruten farsot eller andra utomordentliga
förhållanden prövas vara av nöden, äger Konungen förordna,
att tjänstgöring skall taga sin början eller återstående del därav fullgöras
å senare tid än i mom. 1, 2 eller 3 föreskrives.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1919.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 135 käft. (Nr 157.)
Bil 19
2
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 157.
Proposition
till 1918 års
urtima
riksdag.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars
1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet
Nilson följande:
»Uti en till 1918 års urtima riksdag avlåten proposition (n:o 28)
föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
angående tillägg till § 27 mom. 4 värnpliktslagen den 17 september 1914.
Härigenom förordnas, att till § 27 mom. 4 värnpliktslagen den 17 september
1914 skall fogas ett nytt stycke av följande lydelse:
3
Kungl. Maj:ts Fr oposition Nr 157.
Där sådant med hänsyn till utbruten farsot eller andra utomordentliga
förhållanden prövas vara av nöden, äger Konungen förordna, att tjänstgöring
skall taga sin början eller återstående del därav fullgöras å senare tid an i mom.
1, 2 eller 3 föreskrives.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Motiven till det sålunda framlagda lagförslaget återfinnas uti följande
av mig till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 25
oktober 1918 avgivna yttrande:
>Uti § 27 mom. 1, 2 och 3 värnpliktslagen äro bestämmelser meddelade
rörande de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet i beväringen
under fredstid. Dessa bestämmelser avse icke blott värnpliktstjänstgöringens
längd och fördelning på olika vapenövningar — första tjänstgöring,
repetitionsövningar, reservtruppövning — utan även tiden
för fullgörandet av ifrågavarande tjänstgöring så tillvida, att. de särskilda
vapenövningarna bestämts skola taga sin början respektive fullgöras
under visst år, räknat från och med det år, vederbörande värnpliktig
undergått inskrivning. Med iakttagande härav äger Kung!. Maj:t
bestämma tidpunkten för inryckning till de olika vapenövningarna.
Från de i värnpliktslagen sålunda meddelade föreskrifterna rörande
tiden för tjänstgöringens fullgörande kan i administrativ väg beviljas
dispens i så måtto, att enskdd värnpliktig, på därom gjord framställning,
kan under vissa i värnplikt slagen närmare angivna förutsättningar
erhålla uppskov med eller hemförlovas frän honom åliggande tjänstgöring,
vilket innebär ett medgivande för honom att först nästföljande
år fullgöra ifrågavarande tjänstgöring respektive återstående del därav.
Eu avvikelse från förut, omförmälda föreskrifter i vidare omfattning
än nu nämnts kan däremot, med värnpliktslagens nuvarande avfattning,
icke äga rum.
S-m bekant har landet under den sistförflutna liden vant hemsökt
av eu epidemisk sjukdom, den s. k. spanska sjukan, vilken under höstens
lopp vunnit allt större utbredning och antagit eu allt allvarligare karaktär.
Med anledning hä>av och särskilt med hänsyn till de talrika fall
av ifrågavarande sjukdom, som inträffat vid t,nipperhandel har det befunnits"nödigt
att ändra de fastställda tiderna för inryckning till höstens
vapenövningar. Där så löi fattningsenligt kunnat ske, har sålunda förordnats
om uppskov med övningarna till år 1919. Beträffande första
tjänstgöringen och repetitionsövningarna har däremot på grund av värnpliktslagens
bestämmelser ett dylikt uppskov icke kunnat ske. Första
4
Andra särskilda
utskottets
utlåtande.
KungI. Maj.ts Proposition Nr 157.
tjänstgöringen, vilken skolat taga sin början omkring den 1 november,
bar sålunda endast kunnat uppskjutas till senare tidpunkt under innevarande
år, som framdeles kommer att bestämmas. Beträffande repetitionsövningarna,
som av flera skäl icke kunde uppskjutas, ordnades
saken så, att Kungl. Maj:t, med anledning av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses
därom gjorda framställning, medgav, att vederbörande
arméfördelningschefer och kommendanten i Boden finge, enligt de närmare
bestämmelser, som meddelades i kommandoväg och av sjukvårdsstyrelsen,
bevilja under årets repetitions-(regements-)övningar tjänstgöringsskyldig
personal tjänstledighet intill slutet av sagda övningar.
Med hänsyn därtill att förenämnda epidemi ännu icke visat någon
påtaglig återgång och då det även ur militär synpunkt möter stora svårigheter
för utbildningens ordnande, därest första tjänstgöringen skulle
taga sin början senare än omkring den 1 december, kan en förlängning in
på ar 1919 av det beslutade uppskovet med nämnda tjänstgöring visa
sig vara av omständigheterna påkallad. Då emellertid, såsom förut
nämnts, värnpliktslagen lägger hinder i vägen för ett dylikt uppskovs
meddelande, torde medgivande härtill böra inhämtas av den inom kort
sammanträdande urtima riksdagen. I betraktande därav, att framdeles
likartade situationer kunna inträda vid en tidpunkt, då riksdagen icke är
samlad, synes ifrågavarande medgivande böra utvidgas till ett mera
allmänt bemyndigande för Kungl. Maj:t att, där sådant med hänsyn till
utbruten farsot eller andra utomordentliga förhållanden prövas vara
av nöden, förordna, att värnpliktstjänstgöring skall taga sin början eller
återstående del därav fullgöras å senare tid än i § 27 mom. 1, 2 eller 3
värnpliktslagen föreskrives.
Därest med tillämpning av nu angivna bestämmelse uppskov med
första tjänstgöringen till ett följande år meddelas, kan det, med hänsyn
till svårigheterna att låta beväringsrekrvtskola och repetitionsövningar
samtidigt pågå, bliva önskvärt, att den i lagen stadgade tiden för första
tjänstgöringen med erforderligt antal dagar avkortas. Då emellertid
tillfälle alltid finnes att till riksdagens prövning hänskjuta sådan fråga,
torde något stadgande om befogenhet för Kungl. Maj:t att härutinnan
besluta icke i detta sammanhang vara erforderligt.
Den nya bestämmelsen torde lämpligen böra erhålla formen av ett
tillägg till § 27 mom. 4 värnpliktslagen.’
Uti över propositionen avgivet utlåtande (nr 4) anförde riksdagens
andra särskilda.utskott, bland annat, att utskottet väl funne uppenbart,
att en ändring i värnpliktslagens ifrågavarande bestämmelser med hän
-
5
Kung1. Maj. ts Proposition Nr 157.
syn till den utbrutna farsoten vore av behovet påkallad, men på grund
av den utredning, som förelåge i ärendet, icke kunnat bilda sig en bestämd
uppfattning om huruvida och i vilken utsträckning uppskov borde
kunna äga rum jämväl av annan anledning än utbruten farsot och ej
heller huruvida eu lagändring av ifrågavarande innebörd icke nödvändiggjorde
ändrade bestämmelser jämväl i andra delar av värnpliktslagen.
Departementschefen hade i sådant avseende anfört, att, därest med tillämpning
av den nu ifrågasatta bestämmelsen uppskov med första tjänstgöringen
till ett följande år meddelades, det med hänsyn till svårigheterna
att låta beväringsrekrytskola och repetitionsövningar samtidigt
pågå kunde bliva önskvärt, att den i lagen stadgade tiden för första
tjänstgöringen med erforderligt antal dagar avkortades. Vid sådant förhållande
hade det synts utskottet lämpligt, att den föreslagna lagändringen
erhölle endast tillfällig karaktär, och föresloge utskottet, att
lagen måtte bliva gällande till och med den 30 april 1919.
Sedan riksdagen beslutat i överensstämmelse med vad utskottet så- Riksdagens
lunda föreslagit, utfärdades den 23 december 1918 lag angående tillägg färdande åv
till § 27 mom. 4 värnpliktslagen (Svensk författningssamling nr 1007) lag i ämnet,
att gälla till och med den 30 april 1919.
Sedan arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse av mig uti skrivelse infordrande
den 21 februari 1919 anmodats att efter samråd med medicinalstyrelsen av rörande6"
avgiva yttrande, huruvida styrelsen med hänsyn till nu rådande sanitära lämpligheten
förhållanden ansåge, att inkallelse till första tjänstgöring av vissa kate- inkallelser
gorier värnpliktiga, för vilka nämnda tjänstgöring tillsvidare uppskjutits, våren 1919.
kunde äga rum våren 1919, har sjukvårdsstyrelsen den 28 februari 1919
inkommit med det begärda yttrandet samt tillika överlämnat ett av
medicinalstyrelsen den 27 i samma månad avgivet utlåtande i ämnet.
Medicinalstyrelsen har därvid framhållit, att influensa fortfarande Yttrande av
förekomme över hela landet, om än i färre antal fall än för nagra
månader sedan, och att sjukdomen ännu på åtskilliga platser i landet
visade en rent epidemisk karaktär. I trakter, där den ej förut funnits
eller där den uppträtt i lindrigare utsträckning, blossade den helt plötsligt
upp och vore ofta åtföljd av svåra komplikationer med dödlig
utgång. Det hade också visat sig, att sammanförande av människor i
större antal uti gemensamma bostäder gynnade sjukdomens spridning.
Medicinalstyrelsen ville därför, från medicinsk synpunkt, uttala önskvärdheten
av att förnyad inkallelse av värnpliktiga för närvarande och
ännu en tid framåt icke måtte äga rum.
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 157.
Yttrande av
arraéförvaltniugen8
sjukvårdsstyrelse.
För egen del har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i sitt förenänmda
yttrande anfört följande:
Av en återblick på rapporterna angående influensan inom armén
framginge otvetydigt, att inryckning av värnpliktiga till tjänstgöring
följts av en ökning av sjukdomsfallen. Så hade varit förhållandet vid
inryckningen till regementsövningarna i september 1918, så även vid
de inryckningar, som ägt rum den 1 november 1918 och den 15 januari
innevarande år. Det syntes alltså vara i hög grad sannolikt, att även
en följande inryckning av värnpliktiga skulle orsaka en ökning av influensafallen,
så vitt icke inryckningen komme att framflyttas till en
tidpunkt, då sjukdomen utslocknat i landet.
Att sjukdomen allt fortfarande härjade runt om i landet, framginge
såväl av utlåtandet från medicinalstyrelsen, med vilken sjukvårdsstyrelsen
i ärendet samrått, som ock av rapporterna från armén. Angående
arten av sjukdomen hänvisade sjukvårdsstyrelsen dels till vad medicinalstyrelsen
därom anfört, dels ock till att allt fortfarande ett ej ringa
antal dödsfall i influensa inträffade inom armén, trots det att antalet
tjänstgörande vore relativt ringa.
Vilken följd en inkallelse omedelbart skulle hava, vore icke möjligt
att med säkerhet uttala sig om, men erfarenheten från föregående inkallelser
gjorde ett uppblossande av sjukdomen inom kasernerna vid
större anhopning av. värnpliktiga i hög grad sannolikt.
På grund av vad sålunda anförts, såge sig sjukvårdsstyrelsen nödsakad
att avråda från omedelbart utfärdande av inkallelse av värnpliktiga,
men ansåge sig kunna begränsa tiden för sitt avstyrkande härav
till närmaste månad. Sjukvårdsstyrelsen torde dels genom sina rapporter
angående sjukdomsfallen inom armén och dels genom från medicinalstyrelsen
ingående meddelanden angående utbredningen bland den
civila befolkningen kunna vara i stånd att i slutet av mars avgiva närmare
utlåtande i frågan.
Departements- Vad myndigheterna sålunda anfört, synes giva ytterligare stöd för
chefen. den av mjg } förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 25 oktober
1918 uttalade åsikten, att Kungl. Maj:t framdeles alltjämt bör äga
befogenhet att, där sådant med hänsyn till utbruten farsot eller andra
utomordentliga förhållanden prövas vara av nöden, förordna, att värnpliktstjänstgöring
skall taga sin början eller återstående del därav fullgöras
å senare tid än i § 27 mom. 1, 2 eller 3 värnpliktslagen föreskrives.
Jag finner mig alltså böra förorda, att ifrågavarande, till och
med utgången av april månad innevarande år gällande tilläggsbestäm
-
7
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 157.
melse till § 27 mom. 4 värnpliktslagen erhåller definitiv giltighet. Med
anledning av vad andra särskilda utskottet vid 1918 års urtima riksdag
anfört därom, att berörda lagändring möjligen skulle nödvändiggöra
ändrade bestämmelser jämväl i andra delar av värnpliktslagen, tillåter
jag mig meddela, att, enligt vad i sådant hänseende verkställd undersökning
givit vid handen, några dylika ändringar icke erfordras.
Det torde slutligen böra framhållas, att ifrågavarande lagändring
är fullt oberoende av det i lagen nu fastställda antalet dagar för första
tjänstgöringen. Ej heller står densamma i något samband med vad som
kan komma att beslutas rörande tjänstgöringsförhållandena i övrigt
för värnpliktiga av 1918 och 1919 års klasser.
Såsom jag i mitt uttalande till det vid innevarande års statsverksproposition
fogade statsrådsprotokollet anfört, är det min avsikt att göra
hemställan om särskilda propositioner till riksdagen rörande dessa båda
årsklassers tjänstgöringsskyldighet. Vad årsklassen 1918 angår, står
emellertid denna fråga i så nära samband med den alltjämt pågående
influensaepidemien, att något slutligt standpunktstagande från min sida
redan av detta skäl för närvarande ej kan äga rum. Spörsmålet rörande
1919 års klass åter kan uppenbarligen påverkas av den anordning, som
må bliva vidtagen rörande årsklassen 1918, ävensom av de internationella
avgöranden rörande de militära rustningarnas nedbringande, varom
överläggningar pågå vid fredskonferensen. Jäg finner mig i följd härav
icke nu kunna framlägga förslag i dessa avseenden.»
Departementschefen föredrog härefter ett i enlighet med vad sålunda
anförts avfattat »Förslag till lag angående tillägg till § 21 mom. 4
värnpliktslagen den 17 september 1914~s> samt hemställde, att detta förslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Fritz Dahlbom.