Kungl. Maj:ts Proposition Nr 144.
1
Nr 144.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsbidrag
till avlönande av lärare åt vid vanföranstalter och
kustsanatorier intagna barn i skolåldern m. m.; given
Stockholms slott den 31 februari 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels
medgiva, /
att sjuk vårdsanstalt, till vars verksamhet, anslag av statsmedel utgår,
må efter särskild prövning av Kungl. Maj:t kunna tillerkännas rätt att
erhålla bidrag till avlönande av lärare, som är anställd för meddelande av
undervisning åt vid anstalten intagna barn i skolåldern, att, enligt de
närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva, utgå huvudsakligen
efter samma grunder och i samma ordning, som äro eller kunna
varda stadgade angående statsbidrag till avlönande av lärare vid egentliga
folkskolor och småskolor;
att sådan sjuk vårdsanstalt må, enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva, för lärarbefattning, vilken innehaves
av lärare, till vars avlöning statsbidrag utgår såsom till lärare vid
egentlig folkskola eller småskola, varda delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning,
respektive småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
eller ock i den pensionsanstalt, som kan komma att omfatta berörda två
pensionsinrättningar; samt
att ordinarie lärare vid egentlig folkskola, mindre folkskola eller
småskola må för uppflyttning i högre lönegrad ävensom för pension tillgodoräkna
sig, i förekommande fall, den tid, under vilken han tjänstgjort
vid sjukvårdsanstalt av ifrågavarande slag och statsbidrag utgått till hans
avlönande såsom till ordinarie folkskol- eller småskollårare, skolande enaBihcmg
Ull riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 126 käft. (Nr 144.) 1
2
Kungl. Maj ds Proposition Nr 144.
hända rätt tillkomma lärare vid dylik sjukvårdsanstalt i avseende å den
tid han må hava tjänstgjort som ordinarie lärare vid egentlig folkskola,
mindre folkskola eller småskola;
dels ock till avlönande av lärare åt vid vanföranstalter och kustsanatorier
intagna barn i skolålern anvisa på extra stat för år 1920 ett
förslagsanslag å 20,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 144.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari
1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:
Inom landet finnas för närvarande 4 kustsanatorier för vårdande av
lungtuberkulossjuka. Vid dessa anstalter intagna barn åtnjuta, i den mån
deras hälsotillstånd det medgiver, folkskol- respektive småskolundervisning,
vartill statsbidrag icke utgår. Jämväl vid två av rikets vanföranstalter,
nämligen de i Stockholm och Göteborg belägna, meddelas på anstalternas
egen bekostnad dylik undervisning. Sådan är också beslutad vid vanföranstalten
i Hälsingborg och torde även komma till stånd i den vanföranstalt
för Norrland, som är avsedd att snarast möjligt inrättas.
Fråga har nu uppkommit om beredande av statsbidrag för avlönande
av lärarpersonalen vid förevarande anstalter samt om denna personals
likställande i avseende å löneturs- och tjänstårsberäkning med lärare vid
egentliga folkskolor och småskolor, i det att dels de svenska vanföranatalteruas
centralkommitté, vilken utgör en representation för inom landet
befintliga föreningar för bistånd åt vanföra, gjort framställning i nämnda
Statsbidrag
till avlönande
av lärare åt
vid vanföranstalter
och
kustsanatorier
intagna
barn i skolåldern
ra i*
4
Kungl. Maj:ts Proposition Xr 144.
syfte beträffande vanföranstalterna, dels ock riksdagen hos-Kungl. Maj:t
begärt utredning i ämnet såvitt angår sjukvårdsanstalt.
Centralkommittén har på uppdrag av styrelserna för föreningen för
bistånd åt lyfta och vanföra i Stockholm samt föreningarna för bistånd
åt vanföra i Göteborg och Hälsingborg i en den 16 september 1915 till
folkskolöverstyrelsen inkommen, till Kungl. Maj:t ställd ansökning anhållit
om rätt lör de vid nämnda föreningars skol- och uppfostringshem fast
anställda folk- och småskollärarinnorna till tjänstårsberäkning och pension
i likhet med övriga folk- och småskollärarinnor samt om bidrag av statsmedel
till lärarinnornas avlöning i den utsträckning och på de villkor,
sådant bidrag av liknande undervisningsanstalter åtnjötes.
Över denna framställning hava utlåtanden avgivits den 19 januari
1916 av domkapitlet i Uppsala efter inhämtande av yttrande från folkskolinspektören
i Upplands södra inspektionsområde L. J. Levander, den
29 mars 1916 av domkapitlet i Lund och den 24 maj 1916 av domkapitlet
i Göteborg, vilka sistnämnda två myndigheter hört vederbörande folkskolinspektörer.
Levander har i sitt yttrande anfört följande:
Då genom upprättandet av svenska vanföranstalternas så kallade skol- och uppfostringshem
tillgång till normal små- och folkskolundervisning kommer att beredas
ett ej obetydligt antal barn, vilka endast ofullständigt eller i ett flertal fall alls icke
kunnat draga nytta av de kommunala skolornas undervisning; då för dessa skolor
gällande normalplan i möjligaste mån göres till rättesnöre för undervisningen; då
undervisningstiden i huvudsak är densamma som inom den allmänna folkskolan; då
på lärarpersonalens utbildning ställas samma krav som i fråga om de kommunalt
anställda lärarna; och då slutligen lärarpersonalens avlöningsförhållanden ingalunda
ställa sig ogynnsammare än nyssnämnda lärares, får undertecknad på det varmaste
tillstyrka, dels att svenska vanföranstalternas centralkommitté för de i samband med
anstalternas skol- och uppfostringshem inrättade folkskollärartjänsterna tillerkännes
rätt till delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättninp, dels att vid skol- och uppfostringshemmen
anställda småskollärare erhålla rätt till inträde i småskollärares
m. fl. alderdomsunderstöd^anstalt, därvid vad i ålderdomsunderstödsanstaltens reglemente
innehålles om skoldistrikt och skolråd bör, på sätt Kungl. Maj:t närmare föreskriver,
i motsvarande tillämpning gälla om svenska vanföranstalternas centralkommitté;
dels att vid skol- och uppfostringshemmen fast anställda folk- och småskollärare
måtte, såväl med avseende å pension som med avseende å rätt till ålderstillägg, få
räkna sig till godo den tid, under vilken de tjänstgjort å skol- och uppfostringshemmen;
dels slutligen att statsbidrag till den vid skol- och uppfostringshemmen anställda
lärarpersonalens avlöning måtte utgå efter enahanda grunder som statsbidrag till
kommunalt anställda folk- och småskollärares avlöning.
, För erhållande av ovannämnda förmåner synes det dock, som om följande villkor
borde uppställas:
1) Lärarpersonalen bör, efter förloppet av viss, ej för knappt tillmätt tids tjänstgöring
såsom extra ordinarie lärare, erhålla den fastare anställning, som vid vanför
-
5
Kungl. Maj:ls Proposition Pr 144.
anstalterna rådande särskilda förhållanden kunna medgiva; och synas knappast några
vägande skäl kunna anföras gentemot sådan anordning, att anstalternas folkskollärare,
i likhet med vad är fallet med ett flertal ordinarie lärare vid högre folkskolor, anställas
med minst sex månaders ömsesidig uppsägningsrätt, anstalternas småskollärare i sedvanlig
ordning med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning.
2) Undervisningen inom skol- och uppfostringshemmen bör vara underkastad
inspektion från statens sida; och synes, särskilt med hänsyn därtill att granskningen
av rekvisitionerna av statsbidrag till van föranstalternas skol- och uppfostringshem
genom Kungl. Maj:ts brev till medicinalstyrelsen den 18 juni 1915 ålagts vederbörande
folkskolinspektör, åt honom även lämpligen böra uppdragas att taga kännedom om
antalet i vanföranstalts skol- och uppfostringshem intagna barn och tillse, att det på
ett ändamålsenligt sätt blivit sörjt för deras vård och undervisning samt att tjänliga
lokaler och lämplig materiell förefinnas in. m. (jämför cirkulär till Kungl. Maj:ts befallningsbavande
i samtliga län den 31 oktober 1902 angående inspektion av barnhem
och skyddshem). Arvode åt folkskolinspektören synes böra beräknas i enlighet
med hestämmelserna rörande arvode för inspektion av barnhem (Kungl. Majrts cirkulär
den 27 november 1903.)
Domkapitlen hava tillstyrkt bifall till centralkommitténs framställning
på de av Levander föreslagna villkoren.
I en vid 1916 års riksdag inom första kammaren väckt motion (nr
45) hemställde J. S. Almer, att riksdagen måtte medgiva, att av medicinalstyrelsen
såsom tuberkulossjukvårdsanstalt godkänt kustsanatorium, som
för där intagna barns undervisning anställde examinerad folk- eller småskollärare
med minst samma avlöning, som för sådana lärare vore i förordning
bestämt, finge av statsmedel erhålla samma lönetillskott till anställd
lärares avlöning, som vore för skoldistrikt stadgat, ävensom att
sålunda anställd lärare finge vid tillträde av tjänst å kustsanatorium samt
vid övergång från densamma till tjänst vid folk- eller småskolor med
avseende å lönetur och tjänstårsberäkning likställas med lärare, som
tjänstgjort vid folk- eller småskola.
Till stöd för denna framställning anfördes av motionären följande:
Flertalet av de å kustsanatorierna intagna barn äro i skolåldern. Då de åkommor,
för vilka de söka bot å de nämnda anstalterna, i regel äro av natur att ej befria
barnen frän skolplikten, komma föräldrarna ofta i en brydsam belägenhet mellan å
dna sidan barnets behov av anstaltsvård och å andra sidan skyldigheten att låta barnen
inhämta folkskolans minimikurs. För att i någon mån lösa denna konflikt har undervisning
i en eller annan form införts å kustsanatorierna för de barn, sota utan skada
för behandlingen i övrigt kunna tillgodogöra sig en sådan. Vid ett av dessa har
undervisningen ordnats så, att barnen indelats i tre grupper, av vilka de två motsvara
folkskolan och en småskolan. Varje grupp har två lästimmar per dag. Den anställda
lärarinnan har alltså 6 lektionstimmar dagligen. Inom dessa grupper är helt, naturligt
omsättningen stark, då ingen hänsyn kan tagas till undervisningen vid bestämmandet
av tiden för in- och utskrivning av patienterna å sanatoriet, utan detta bestämmes
helt och hållet med hiinsyn till barnets behov eller icke behov av sjukvård. Härigenom
6
Kungl. Maj:ta Proposition Nr 144.
uppstå förvisso svårigheter vid undervisningen, som det blir lärarinnans sak att
möjligaste mån söka övervinna. Ett barn börjar då, ett annat då, olika långt komna
barn måste sammanföras i samma grupp, svårighet att få reda på genomgångna kurser,
allt är ägnat att försvåra undervisningen och öka arbetet Då ifrågavarande barn äro
så gott som uteslutande barn från folk- och småskolor, synes lämpligast att anställa
lärarinna, som avlagt folk- eller småskolliirarexamen. För tillfället är anställd eu examinerad
småskollärarinna, detta närmast av ekonomiska skäl.
Det torde framgå av vad som anförts, att en dylik lärarinna fyller en uppgift
fullt motsvarande den vid våra små- eller folkskolor.
Likaså torde det ej kunna bestridas, att det är ett allmänt intresse, att de sjuka
barnens kunskapsnivå halles uppe eller höjes under den tid de vårdas för sjukdom, så
att de kunna följa med undervisningen utan större svårighet, då de efter ait ha blivit
återställda till bäl-an komma tillbaka till sin skola. En lärariuueplats sådan som denna
är ej eftersökt. För en samvetsgrann lärarinna blir arbetet på grund av vad som ovan
antytts helt visst ansträngande, och platsen ger ej meriter, som väga vid sökande av
annan plats. Hon får ej räkna tjänstar. Det är så att säga bortkastad tid för henne.
Pa grund av det säregna arbetet vore det önskvärt att kunna anställa alldeles
särskilt kvalificerade folkskollärarinuor, men för att detta skulle kunna bli möjligt
kräves, att platsen är väl avlönad. Då undervisningen emellertid är något sanatoriets
egentliga uppgift ovidkommande, är det naturligt, att styrelsen ej gärna kan avse
någon större lön åt lärarinna.
Goda skäl synas därför tala för att sanatorium, som har auställd lärare eller
lärarinna, erhaller statsbidrag som löuetillskott lika med vanliga skoldistrikt, ävensom
att vederbörande lärare eller lärarinna far räkna tjänstär.
I skrivelse den 5 maj 1916 (nr 92) yttrade riksdagen med anledning
av ifrågavarande motion följande:
Riksdagen, som tagit den föreliggande framställningen i övervägande, har väl
funnit vissa av motionären anförda synpunkter beaktansvärda, men har dock ej ansett
sig kunna bifalla förslaget i det outredda och ofullständiga skick, vari det nu föreligger.
Riksdagen har framför allt saknat sådana beräkningar och upplysningar, att
av desamma skulle kunna vinnas en ungefärlig föreställning om de kostnader, som
här ifrågasättas. I utredningen äro ej angivna några bestämmelser om den minimitjänstgöiing,
som bör åläggas här förevarande kategori av lärare, vilka bestämmelser
i det hela synas riksdagen till art och omfattning bota motsvaia och ansluta sig till
dem, som gälla lärare vid folkskolor. Eu nödvändig förutsättning för beräknande av
räckvidden av statens kostnader för ifrågavarande ändamål är vidare bestämmelser rörande
grunderna för fastställandet av antalet lärare, varom intet i motionen förekommer.
Utredningen giver ej heller någon vägledning vid bedömandet av, huru många vid
kustsanatorier befintliga barn i skolåldern äro i behov av undervisning. Frågan om
särskild statskontroll eller inspektion från statens sida i förevarande avseende är ej i
motionen berörd.
Med anledning av i motionen gjort uttalande om lämplighet av att, då ifrågavarande
barn så gott som uteslutande äro barn frän folk- och småskolor, för deras undervisning
anställes lärarinna, som avlagt folk- eller småskollärarexamen, vill riksdagen
endast framhålla såsom sin åsikt, att i de fall, då endast en lärare anställes för bar»
på såväl småskole- som folkskolestadiet, denne lärare givetvis bör hava erhållit 4e»
utbildning, som tillkommer ordinarie lärare vid folkskola.
Riksdagen har följaktligen funnit utredningen vara av sådan beskaffenhet, att
7
Kungl. May.ts Proposition Nr 144.
riksdagen icke på densamma skulle kunna stödja ett bifall av förslaget. Härtill kommer,
att, om än riksdagen, såsom ovan antytts, ej vill förneka, att vi<sa beaktausvärda skäl
tala för det i motionen angivna syftet, riksdagen dock ej ansett sig böra bifalla en
framställning, som endast avser vissa särskilda sjukvård-dnstitutioner, under det att,
såsom riksdagen håller före, även andra anstalter av liknande karaktär finnas, där
motsvarande förhållanden med de i motionen nu andragna även kunna antagas föreligga.
Riksdagen anser med hänsyn härtill hela detta spörsmål vara av beskaffenhet
att tarva eu särskild utredning, och synas härvid ovan angivna synpunkter böra bliva
föremål för omprövning från Kungl. Majits sida.
I anslutning härtill anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes dels
verkställa utredning, huruvida och under vilka villkor statsbidrag borde
utgå till avlöning åt vid sjukvårdsanstalt anställd lärarpersonal, ävensom
huruvida och i vad mån sagda lärarpersonal i avseende å löneturs- och
tjänstårsberäkning borde likställas med lärare vid folkskola eller småskola,
dels ock för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill sagda utredning
kunde giva anledning.
Sedan medicinalstyrelsen och folkskolöverstyrelsen anbefallts att avgiva
gemensamt utlåtande över riksdagens berörda skrivelse, hava ämbetsverken
den 8 februari 1917 avgivit dylikt utlåtande och därvid jämväl
yttrat sig över centralkommitténs ovannämnda framställning.
Med anledning av riksdagens uttalande, att förutom kustsanatorierna
även funnes andra anstalter av liknande karaktär, där motsvarande förhållanden
med de i motionen andragna kunde anses föreligga, anföra
ämbetsverken, att de enda institutioner med liknande förhållanden, som
funne_s, torde vara vanföranstalternas skol- och uppfostringshem.
Ämbetsverken lämna vidare med ledning av inhämtade upplysningar
följande redogörelse angående antalet lärarkrafter, lärarnas kompetens,
löneförmåner, tjänstgöringstid in. in., antalet undervisade barn, undervisningens
omfattning o. s. v., allt under höstterminen 1916, vid vanföranstalter
och kustsanatorier.
I skol- och uppfösning sliemmet å Lidingön hava höstterminen 1916 undervisats
29 barn i åldern 7 — 15 år, av vilka 15 räknats till småskole- och 14 till folkskolestadiet.
Undervisningen på det senare stadiet pågår 5 timmar, på det förra 4 å 5 timmar dagligen,
slöjden inberäknad, samt cirka 9 l/2 månader årligen, från och med den 10 januari
till och med den 15 juni samt från och med 10 augusti till och med den 18 december.
Undervisningen ansluter sig till normalplanen, i den mån denna är tillämplig för eleverna.
Lärarkrafterna äro två, av vilka en med folkskol lärår- och en med smäskollärarexamen,
med 4 å 5 timmars daglig undervisningsskyldighet. Råda lärarna hava varit
anställda vid skolhemmet i 1 */2 år samt före antagandet tjänstgjort vid andra skolor,
den ene i ett och den andre i tre år. Löneförmånerna äro: allt fritt samt i kontant
lön för folkskolläraren 900 kronor, för småskolläraren 550 kronor. Lärarna hava anställts
på grund av föreningens styrelses beslut med 3 månaders ömsesidig uppsägningstid. —
Utvidgning av anstalten kommer säkerligen att sko, när och i vilken utsträckning kan
8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 144.
nu ej angivas; ökning av lärarkrafterna torde dock sannolikt icke vara erforderlig inom
den närmaste tiden.
Vid vanföranstaltens i Göteborg skol- och uppfoslringshem har antalet undervisade
barn höstterminen 1916 uppsatt till 24 i eu ålder av 7 —16 är, av vilka 17
ansetts höra till småskole- och 7 till folkskolestadiet. Undervisningen, som så lånut möjligt
omfattat de kurser, som tillämpas vid vanlig tvåårig småskola och fyraårig folkskola
pågår i över 9 månader årligen, eller från och med den 10 januari till och med den 20
juni och från och med den 15 augusti till och med den 18 december. Den dagliga undervisningstiden
för barnen är i småskolan under 3 av veckans dagar 4 timmar, under 2 dagar
5 timmar samt under 1 dag 3 timmar och i folkskolan under 5 dagar 5 timmar samt
under 1 dag 3 timmar. Vid anstalten äro två kvinnliga lärarkrafter anställda, en med
småskollärarinne- och en med folkskollärariunekompetens, av vilka den förstnämnda
även tjänstgör som skolhemmets föreståndarinna. Båda äro nyanställda vid anstalten,
men räknade småskollärarinnan vid tiden för antagandet 10 tjänstår, medan folkskollärarinnan
var nyutexaminerad. Den årliga tjänstgöringstiden sammanfaller med den
ovannämnda undervisningstiden för barnen och uppgår således till över 9 månader;
tjänstgöringsskyldigheten för vecka räknat belöper sig för folkskollärarinnan till 28
lektioner och för småskollärarinnan till 24 lektioner. Lärarinnorna hava skyldighet att
övervaka hemmet under ferierna, för den händelse någon del av barnen kvarstannar,
men hava rättighet till minst 6 veckors ledighet under året. Lönen utgör för småskollärariunau-föreständarinnan
1,400 kronor per år, fri bostad och kost, samt är för
folkskollärarinnan bestämd till den för nyantagna folkskollärarinnor i Göteborg bestämda
lönen; enligt styrelsens beslut åtnjuter folkskollärarinnan hel inackordering på
skolhemmet mot en avgift av 60 kronor per månad. Lärarinnorna äro antagna genom
styrelsens beslut, folkskollärarinnan på prov under ett år. — Skolhemmet rymmer 30
platser, vilka torde komma att fyllas till instundande vårtermin, men i övrigt är ingen
ökning av antalet undervisade barn liksom ej heller av lärarkrafterna avsedd att ske
under den närmaste tiden.
Vad skolhemmet i Hälsingborg angår, har det ännu icke öppnats, och har styrelsen
erhållit Kungl. Maj.-ts tillstånd till uppskovet. Det kommer att kunna mottaga
40 barn, möjligen för någon tid ett större antal, och avses det att så vitt möjligt låta
alla barnen komma i åtnjutande av undervisning, även där sjukdomstillståndet kommer
att lägga hinder i vägen för mera reglementerad undervisning. Då barn av alla åldrar
komma att mottagas, kommer fördelningen mellan högre och lägre stadium att växla,
vilket omöjliggör att pressa in undervisniugen i ett schema. Det avses att anställa två
lärarinnor, och synes med hänsyn till det anförda en av dessa böra hava kompetens
som folkskollärare, en som småskollärare.
Vad slutligen angår den planerade vanföranstalten i Norrland, så torde denna
komma att-inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med anstalterna i södra och mellersta
Sverige. Man torde därför böra räkna med även vid denna anstalts skolhem en
lärarpersonal av två personer, av vilka med hänsyn till barnens olika ålder och kunskapsgrad
en synes böra hava folkskollärar- och en småskollärarkompetens.
Vid kustsanatoriet i Apelviken ledes undervisningen, vari höstterminen 1916 deltagit
54 barn i en ålder av 7—14 år, 26 på småskole- och 28 på folkskolestadiet,
av en examinerad småskollärarinna. Deu dagliga undervisningstiden är för barnen 2
timmar, för lärarinnan, som hade att undervisa 3 grupper dagligen, således 6 timmar
under den tid av 9 månader, som läsåret varar. Vid undervisningen hava normalplanens
kurser lagts till grund, men så fullständiga kurser som vid vanliga folk- och småskolor
9
Kungl. Muj:ts Proposition Nr 144.
hava icke kunnat medhinnas. Lärarinnan, som tjänstgjort vid anstalten 2 år och före
sitt antagande ej varit anställd vid någon skola, åtnjuter eu lina av 30 kronor per
månad och allt fritt. Det är avsikten att anställa ännu en lärarkraft, en lärare eller
lärarinna med folkskolkompetens, vilket torde vara så mycket mer nödvändigt, som
antalet barn vår och häst brukar ökas med cirka 50 procent.
Vid Styrsö tuberkulosanstalt för barn hava höstterminen 1916 undervisats 21 barn
i en ålder av 7—12 år. Den dagliga undervisningen pågår årligen 9 månader, nämligen
från och med den 10 januari till och med den 14 juni samt från och med den 20 augusti
till och med den 20 december. Barnen undervisas i en högre och en lägre avdelning,
och undervisningen omfattar de vanliga skolämnena. Som lärarkraft är anställd en
examinerad folkskollärare, som undervisar båda avdelningarna var för sig och således
under de månader, undervisuingen pägår, har en daglig undervisningstid av 4 timmar.
Läraren, som räknar 12 tjäustår, åtnjuter samma lön som en folkskollärare i Göteborg,
till vars lärarkår han ock räkuas; Göteborgs tolkskolstyrelse har nämligen medgivit,
att eu lärare får anställas vid sjukhuset för att undervisa barn, tillhörande staden.
Barnantalet, som under höstterminen utgjorde 70, uppgår för vårterminen till 103,
och är avsikten att anställa en lärarinna för undervisning av barn på småskolestadiet.
Vid kronprinsessan Victorias kustsanatorium i Barkåkra hava höstterminen 1916
95 barn i en ålder av 3—15 är åtnjutit undervisning; av dessa voro 30 att räkna till
folkskolestadiet och lika många till småskolestadiet, medan de återstående voro under 7
år och undervisades i »Kindergarten». Den dagliga undervisningstiden är 2 timmar,
och undervisningen pågår 8 månader av året eller från den 20 januari till den 1 juni
och från den 1 september till den 20 december. Två lärarinnor äro anställda vid anstalten;
båda hava elemeutarskolutbilJning, den ena har dessutom genomgått åtskilliga
slöjdkurser (vid Hulda Lundins högre slöjdseminarium i Stockholm, August Abrahamsons
stiftelse å Nääs och Richardts slöjdskola i Köpenhamn samt vävkurs), den andra
Kindergartensseminarium i Norrköping. Under de åtta månader, undervisningen årligen
pågår, utgör tjänstgöringstiden för lärarinnorna, som hava att sysselsätta sig med barnen
även utom skolrummet, 39 timmar per vecka; lärarinnorna, av vilka eu tjänstgjort
vid anstalten 6 år och den andra 1 1/3 år, anställas och entledigas genom avtal med
anstaltens överläkare; de hava i löneförmåner allt fritt och 500 kronor, respektive
400 kronor kontant.
Kronprinsessan Margaretas vårdanstalt för tuberkulösa barn vid Kullsveden är
visserligen icke ännu godkänd som tuberkulossjukvårdsanstalt och åtnjuter därför icke
heller statsunderstöd, men då dess verksamhet saväl beträffande barnens sjukvård som
deras undervisning är likartad med förut nämnda anstalters, har det ansetts lämpligast
att upptaga densamma i redogörelsen. Vid denna anstalt hava undervisats omkring 40
barn i en ålder av 5—12 år; undervisningstiden för barnen utgör 2 timmar dagligen
under de högst 9 månader, deras vistelse vid anstalten räcker; dä täta ombyten av
barn ägi rum, kan deras fördelning på folkskole- och småskolestadiet ej angivas. Undervisningen,
som i möjligaste män följer undervisningen vid Stockholms städs skolor,
handhaves av två examinerade småskollärarinnor. Den dagliga tjänstgöringsskyldigheten
är högst varierande, den årliga är 9 manader. Lärarinnorna, som anställts vid an-talten
omedelbart efter avslutade seminariestudier, åtnjuta vardera en lön per ar räknat av
500 kronor och allt fritt. Lärarna anställas och entledigas genom styrelsens beslut.
Någon ökning av lärarkrafterua under den närmaste tiden är ej avsedd.
Beträffande spörsmålet om statsbidrag till avlönande av ifrågavarande
lutning till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 120 käft. (Ur 144.) 2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 144.
lärarpersonal samt villkoren för statsbidrags utgående anföres i ämbetsverkens
utlåtande följande:
Den i det föregående lämnade redogörelsen för den vid ifrågavarande sjukvårdsaustalter
bedrivna undervisningens beskaffenhet och omfattning synes enligt ämbetsverkens
uppfattning tydligen giva vid banden, att starka skäl föreligga för beviljande
av statsunderstöd till de vid anstalterna anställda lärarnas avlöning. De statsbidrag,
som från riksstatens sjätte huvudtitel utgå för bemälda anstalters verksamhet, äro
uppenbarligen icke avsedda för avlönande av lärare. Och det synes ämbetsverken vara
vält allt erkännande från det allmännas sida, att anstalternas styrelser utan att vara
därtill författningsenligt förpliktade, på sätt skett, sörjt för de intagna barnens undervisning.
Ämbetsverken finna sig fördenskull för sin del böra tillstyrka, att statsbidrag
till lärarnas avlönande beredes anstalterna. S.idant bidrag synes dock böra utgå endast
till sådan anstalt, som erhåller statsbidrag för sin sjukvårdsverksamhet.
Det är enligt ämbetsverkens uppfattning icke nödvändigt att för kostnadernas
bestridande uppföra ett särskilt anslag i riksstaten, utan synas bidragen lämpligen
kunna^ utgå från det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till lönetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor. Den undervisning, som meddelas de i
anstalterna intagna barnen, är ju ämnad att ersätta den undervisning, de eljest skulle
erhållit i folkskola eller småskola, och bör tydligen, så långt ske kan, hava samma
omfattning och innehåll som denna. Därtill kommer, att genom en sådan anordning,
att bidragen få utgå från nämnda anslag, skulle garanteras de förutsättningar för
statsanslags utgående, som antydas i riksdagens skrivelse.
Det torde icke vara lämpligt eller ens möjligt att i detalj fastställa villkoren i
förevarande avseende. Anstalternas huvuduppgift måste tydligen vara att bereda de
intagna unga patienterna den läkarvård de behöva, och skolverksamheten får därför
ordnas på sådant sätt, att denna huvuduppgift icke i något avseende kommer att åsidosättas.
För detta syftemåls vinnande torde det vara nödvändigt att lämna möjlighet
för en sådan anordning av skolarbetet vid de olika anstalterna, som betingas av särskilda
lokala förhållanden. Det synes fördenskull vara äudamålsenligast, att statsbidrag
för avlönande av lärare vid ifrågavarande anstalter kommer att utgå först efter prövning
och leslut av Kungl. Maj:t beträffande varje särskild anstalt för sig. En sådan
ordning behöver dock icke hindra, att vissa allmänna villkor för bidrags erhållande
uppställas. Men detta synes lämpligen kunna ske på det sättet, att bidrag får utgå
huvudsakligen enligt samma grunder och i samma ordning, som äro stadgade i fråga
om statsbidrag till avlönande av lärare vid fulkskolor och småskolor.
Ett stadgande av dylikt innehåll skulle tydligen för det första innebära, att den
vid anstalterna bedrivna skolundervisningen skulle, så långt som är förenligt med den
av hänsynen till barnens sjukvård betingade fribeten i fråga om skolarbetets anordning,
väta av samma art och omfång som den, vilken meddelas i folkskolor eller småskolor.
Vidare komme tydligen att krävas, att anstalterna för skolarbetet förfoga över
lämpliga lokaler.
Vad lärarna angår, skulle uppenbarligen deras kompetens vara densamma, som
nu finnes stadgad för lärare vid folkskola, respektive småskola. Som villkor för statsbidrag
komme också att gälla, att lärarna hade minst den avlöning, som är bestämd
för lärare vid folkskola, respektive småskola, varvid fri kost, där sådan lämnades, borde
på lämpligt sätt värderas. Beträffande lärarnas tillsättning och entledigande torde
dock icke någon allmän bestämmelse böra givas, utan synas dessa förhållanden böra
11
Kanyl. Maj:ls Proposition Nr 144.
ordnas genom särskilda bestämmelser av Kungl. Maj:t i samband med tilldelande av
rätt till statsbidrag för de olika anstalterna. Lärarnas ställning i förevarande hänseende
måste nämligen röna inflytande av den ställning, som härutinnan tillkommer
annan vid anstalten anställd personal. Ämbetsverken anse sig emellertid böra betona,
att lärarnas ställning enligt ämbetsverkens förmenande bör göras så fast, som omständigheterna
medgiva och påkalla.
Givetvis skulle av lärarna krävas en årlig undervisningstid av minst 34 1/.1 veckor.
Svårare torde det vara att föreskriva en bestämd minimitjäustgöring för varje vecka.
Det är för det första att märka, att något dylikt stadgande icke förefinnes i fråga om
lärare vid folkskolor och småskolor. Därtill kommer, att längden av undervisningstiden
om dagen och alltså även i veckan måste i särskild grad lämpas efter vid anstalterna
rådande lokala förhållanden, varför den ock torde bliva väsentligen olika vid olika
anstalter, något som även framgår av den här ovan lämnade redogörelsen. I flertalet
fall måste den dagliga undervisningstiden bliva kortare än i skolor, där friska barn
undervisas. Dock kau det, såsom ock framgår av redogörelsen, genom barnens indelning
i avdelningar ordnas så, att lärarnas tjänstgöringstid blir väsentligen längre än
undervisningstiden för varje särskilt barn. Särskilt bör det ihågkommas, att de vid
ifrågavarande anstalter tjänstgörande lärarna helt naturligt komma att i stor utsträckning
tagas i anspråk för utövande av tillsyn över barnen utanför den egentliga undervisningstiden.
Med anledning av vad nu auförts anse sig ämbetsverken böra förorda,
att frågan om längden av lärarnas veckotjänstgöring måtte prövas i samband med beviljandet
av rätt till statsbidrag för varje särskild anstalt. Om, såsom ämbetsverken
längre fram förorda, med lärare i småskola likställd lärare vid sådan sjukvardsanstalt,
varom här är fråga, erhåller inträde i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
måste han för att få rätt till understöd hava eu veckotjänstgöring av minst 20 timmar,
och tydligen bör det icke komma i fråga, att lärare, till vars avlöning statsbidrag såsom
till folkskollärare skulle utgå, finge hava kortare tjänstgöringstid. Redan de för
närvarande förefintliga förhållandena giva vid handel!, att lärarna i regel hava att
undervisa mera än 20 timmar i veckan.
Av den lämnade redogörelsen inhämtas vidare, att man har att beräkna två lärartjänster
vid varje anstalt, av vilka i överensstämmelse med vad riksdagen uttalat,
miust eu bör hava folkskollärarkompetens, därest statsbidrag skall erhallas. Huruvida
bidrag bör utgå till avlöning av mera än två lärare vid samma anstalt torde lämpligen
kunna prövas i samma ordning, som numera är stadgad beträffande statsbidrag till
avlönande av lärare i nyinrättad tjänst vid folkskola eller småskola.
Ämbetsverken utlåta sig vidare om sättet för utbetalning av statsbidrag
samt om inspektion på följande sätt:
Såsom förut angivits, bör statsbidraget enligt ämbetsverkens uppfattning utgå i
samma ordning som statsbidrag till avlönande av lärare vid folkskolor och småskolor.
Detta innebär, att styrelsen för anstalt, som av Kungl. Maj:t tillerkänts rätt till statsbidrag,
har att till länsstyrelsen i det län, där anstalten är belägen, ingiva ansökan
om sådant bidrag. Dylik ansökan skall då först granskas och vitsordas av statens
vederbörande folkskolinspektör, vilken därvid tydligen har alt vitsorda undervisningens
omfattning och beskaffenhet, undervisningslokalernas ändamålsenlighet, lärarnas kompetens,
avlöning och tjänstgöringstid samt övriga förutsättningar för statsbidragets erhållande.
Ansökuingarna skola sedan prövas av vederbörande länsstyrelse, som även
har att utanordna beviljade medel.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 144.
Redan den befogenhet, folkskolinspektör enligt vad nyss anförts skulle få med
rekvisitionerna av statsbidrag till ifrågavarande lärares avlöning, medför tydligen, att
anstalternas skolverksamhet bör vara underkastad inspektion av statens vederbörande
folkskolinspektör. En sådan anordning torde ock kunna anses sammanhänga med
statens plikt att så långt möjligt tillse, att den undervisning, som bibringas det uppväxande
släktet, motsvarar sitt ändamål.
Vad angår frågan om löneturs- och tjänstårsberäkning för lärare vid
ifrågavarande anstalter anföra ämbetsverken:
Det synes ämbetsverken ligga i sakens natur, att ett godtagande av förslaget,
att bidrag till ifrågavarande lärares avlöning skulle utgå från förslagsanslaget till
lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, måste anses innebära, att dessa
lärare i fråga om rätt till ålderstillägg av statsmedel skulle bliva likställda med lärare
vid folkskola eller småskola.
Det förefaller jämväl vara självklart, att ett medgivande av bidrag till avlöning
och därmed följande lönetur bör förbindas med likställighet för sagda lärare med lärare
vid folk- och småskolor även i så måtto, att de tillerkännas rätt till pension. I överensstämmelse
härmed skulle för sådan lärartjänst, å vilken folkskollärare vore anställd,
delaktighet i folkskollärarnas peusionsinrättning kunna vinnas, och med lärare vid
småskola likställd lärare skulle kunna erhålla inträde i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Tydligen skulle vederbörliga pensionsavgifter erläggas, varvid
anstalt vore att likställa med skoldistrikt.
Skola för den i många avseenden svåra och krävande lärarverksamhet, det här
gäller, goda krafter kunna förvärvas, torde också böra medgivas, att lärare, som övergår
från anställning vid sådan sjukvårdsanstalt, varom här är fråga, till anställning
vid folkskola eller småskola, måtte å den nya anställningen för lönetur och pension
få räkna sig till godo förut intjänade tjänstår. Eu dylik anordning synes ock stå i
full överensstämmelse med den likställighet med lärare vid folkskola eller småskola,
som i det föregående förordats.
Vidkommande kostnaderna för de ifrågasatta åtgärderna yttra ämbetsverken
:
Vid beräknandet av kostnaderna har det synts lämpligt att icke utgå från förhållandena,
såsom de för ögonblicket gestalta sig, utan i stället att taga hänsyn till
den ökning av lärarkrafterna, som från vissa håll uppgivits vara avsedd att företagas
inom den närmaste framtiden, ävensom till de nya iuiättuingar, som planerats, nämligen
skolhem vid vanföranstalten i Hälsingborg och vid den ifrågasatta vanföraustalten
i Norrland. Då i löneförmånerna i allmänhet ingår fri kost, utgöres den kontanta
avlöningen i några fall icke till så stort belopp, som stadgad som minimilön för småskollärare,
respektive folkskollärare för berättigande till statsbidrag till lärarnas avlöning.
Men dä lönerna även vid en mycket låg värdering av nämnda förmån av fri
ko-t komma att betydligt överskrida minimilönerna, svnes man vid beräknandet av
kostnaderna för statsverket böra utgå därifrån, att samtliga anstalter äro berättigade
till statsbidrag i enlighet med gällande bestämmelser. Vid beräkningen har vidare
hänsyn tagits till riksdagens uttalade åsikt, att i de fall, då endast en lärare anställes
för barn på såväl småskole- som folkskolestadiet, denne lärare givetvis bör hava erhållit
den utbildning, som tillkommer ordinarie lärare vid folkskola, i överensstämmelse
Kung!. Maj ds Proposition Nr 144. 13
varmed vid de anstalter, som hava två lärarkrafter anställda, givetvis den ena bör
hava folkskollärarkompetens.
Slutligen bör påpekas, att för avlöning av läraren vid Styrsö kustsjukhus redan
nu statsbidrag erbålles, vilket även torde bliva förhållandet med den nya lärarkraft,
som är avsedd att där anställas. Under förutsättning att lärarna få rätt att räkna sig
till godo sina tjänstår vid anstalterna vid statsbidrags erhållande, skulle med den fördelning
mellan manliga och kvinnliga lärarkrafter, som nu synes förefinnas vid ifrågavarande
anstalter, statens utgifter för lönetillskott uppgå till 9,000 kronor. I det fall,
då kostnaderna för staten skulle bliva de största möjliga, eller då samtliga lärarkrafterna
vore manliga och på grund av tjänstår berättigade till högsta lön och statsbidrag,
skulle motsvarande belopp bliva 13,230 kronor. Frånräknas kronprinsessan Margaretas
vårdanstalt för tuberkulösa barn, vilken ännu icke gjort anhållan om statsbidrag för
sin sjukvårdsverksamhet, skulle kostnaderna i stället bliva 7,740, respektive 11,340
kronor.
Barnantalet vid de nu befintliga anstalterna beräknas inom den närmaste framtiden
uppgå till cirka 278; lägges härtill det beräknade barnantalet vid det blivande
skolhemmet i Hälsingborg, som uppgives skola mottaga 40 barn, samt beräknas barnantalet
vid den planerade norrländska vanföranstaltens skolhem till 30 å 40, skulle
hela barnantalet komma att uppgå till i runt tal 350. Erhölle de berörda sjukvardsanstalterna
statsbidrag för avlöning av de vid dem anställda lärarkrafterna, skulle således
detta, såsom förhållandena väntas att gestalta sig, betyda eu årlig kostnad för
staten av endast inemot 26 kronor för undervisat barn.
Beträffande ämbetsverkens förslag, att bidrag till ifrågavarande lärares
avlöning skulle utgå från förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid
folk- och småskolor, har undervisningsrådet A. Dalin uttalat följande
skiljaktiga mening:
Jag anser, att statsverkets kostnader för den avlöning, som skulle utgå till lärare,
vilka meddela undervisning åt barn, intagna uti här ifrågavarande anstalter, icke bör
utgå från förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, utan
att för ändamålet bör å åttonde huvudtiteln uppföras ett särskilt anslag. Skälen för
denna min mening äro följande.
Det synes först böra beaktas, hurusom förslagsanslaget »Lönetillskott åt lärare
vid folkskolor och småskolor», vilket med oförändrad benämning och uppgift samt i
huvudsak med samma föreskrifter om ^anordning från detsamma under eu lång följd
av år upptagits i riksstaten, avser kyrkoförsamlingar och andra skoldistrikt att utgå
till dem såsom bidrag till avlöning av de vid distriktens folk- och småskolor anställda
lärarna. Bestämmelserna om utanordning från nämnda anslag av lönebidrag till skoldistriktens
lärare äro desamma för hela riket. På grund härav äro dessa bestämmelser
i enlighet med riksdagens beslut så avfattade, att de avsedda beloppen utanordnas
automatiskt genom vederbörande länsstyrelse utan föregående prövning av centrala
myndigheter endast på grund av uppgifter, som lämnas av skolråd och folkskolstyrelser,
sedan dessa uppgifter till riktigheten vitsordats av vederbörande statens folkskolinspektör.
Anslagets administration är sålunda ytterst enkel och erbjuder endast
det allra nödvändigaste av trygghet för ett riktigt handhavande av detsamma.
Annorlunda förhåller det sig i fråga om de nya lönebidrag, som nu äro i fråga.
Förevarande kustsanatorier och uppfostringshem vid vanföranstalter kunna givetvis icke
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 144,
i något som helst hänseende jämställas med skoldistrikt. Deras rättsliga och ekonomiska
villkor växla därtill i olika avseenden ganska väsentligt, och de för undervisningen
anställda lärarnas villkor och rättsliga ställning skulle bli helt olika deras,
som äro anställda vid folk- och småskolor. Till följd härav skulle ej heller bestämmelserna
om villkoren för statsbidrag till förevarande lärares avlöning kunna såsom
för anslaget i övrigt i huvudsak fastställas av riksdagen, utan måste göras beroende
av Kungl. Maj:ts beslut för varje särskilt fall. Det torde vara oundvikligt, att bestämmelserna
om än i mycket desamma dock i väsentliga avseenden även bliva olika
för de skilda fallen och, vad som synes viktigast, helt andra än vad som gäller för
anslaget i det hela.
Redan med hänsyn till vad nu anförts, torde det kunna betecknas såsom i och
för sig olämpligt att medgiva lönebidrag till de berörda anstalternas lärare från
nämnda anslag.
Men det synes vidare böra tagas hänsyn därtill, att de växlande och mera tillfälliga
bestämmelserna för den ifrågasätta nya gruppen av lönebidrag kunna befaras
komma att utöva en försvagande inverkan på uppfattningen av den noggrannhet, varmed
de knapphändiga föreskrifterna rörande utanorduande av bidrag frän anslaget i
allmänhet måste tillämpas, för att icke missförhållanden av allvarlig art skola uppstå
vid handhavaudet av anslaget. Det synes nämligen vara uppenbart, att de enkla formerna
härför hava till förutsättning de fasta och klara bestämmelserna om villkoren
för bidragens utgående. Denna synpunkt får ökad betydelse av det förhållandet, att
det anslag, som är i fråga, under senare åren vuxit och kan antagas under de närmaste
åren än mera komma att växa, så att ansRget får en omfattning, som knappast
var anad, då apparaten för dess administration först fastställdes. Att samtidigt därmed
skoldistriktens andel i utgifterna för lärarlönerna minskats till eu tiondel är givetvis
ägnat att än mera mana till försiktighet beträffande vad som åtgöres rörande anslagets
bandhavande.
Ännu en viktig omständighet synes i detta sammanhang böra beaktas. Bestämmelserna
för här ifrågavarande förslagsanslag omfatta eller höra nära ihop med de
författningar, som bestämma om lärarnas vid folk- och småskolor löneförmåner, lönetur,
rätt till pension och härmed sammanhörande rättsliga ställning. Denna grupp av författningar
bildar en krets av rättsuppfattningar och rättsregler, vilken, i viktiga hänseenden
olik vad som gäller för andra statliga och kommunala institutioner, bildar grundvalen
för den vid folkskolorna anställda talrika lärarpersonalens rättsliga trygghet.
Det synes påtagligt, att om nu eu grupp av löntagare med helt annan ställning knytes
till anslaget, det näppeligen kan undgås, att uppfattningen av nämnda författningars
innebörd därav röner ett inflytande, som lätt kan bliva till skada för de förutvarande
tjänstinnehavarna. Däremot kan det från nu berörda synpunkt icke vara något att
invända mot att den nya gruppen tillerkännes vissa förmåner, som tillkomma lärare
vid folk- och småskolor, för så vitt bestämmelserna härom icke bliva sammanförda
med de i ovanberörda författningar givna stadganden.
Slutligen förtjänar det givetvis beaktas, att det är önskvärt att år för år erhålla
exakt kännedom om vad som utgått för de olika ändamål, som här äro i fråga. Den
regeln har också städse följts, att nya uppgifter framkalla nya anslag. Sålunda upptages
i riksstaten som bekant särskilda anslag till vikarier, till slöjd, till huslig ekonomi
och dylikt.
I ärendet hava jämväl utlåtanden avgivits den 8 januari 1918 av
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 144. 15
statskontoret och den 25 februari 1918 av direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning.
Statskontoret anför i sitt utlåtande följande:
Statskontoret har för sin del funnit tillräckliga skäl vara förebragta för att statsbidrag
må erhållas för avlönande av folk- och stnåskollärare, som anställas för meddelande
av undervisning vid sådan sjukvårdsanstalt, till vars verksamhet statsanslag utgår.
Vud beträffar statens kostnader för ifrågavarande bidrag torde emellertid icke böra
förbises, att desamma i längden ej lära komma att begränsas till de belopp, som angivits
i den utav medicinalstyrelsen och folkskolöverstyrelsen förebrakta utredningen. Ty dels
torde man böra räkna med att uva kustsanatorier samt skol- och uppfostringshem för
vanföra kunna tillkomma, och dels är ej uteslutet att från andra kategorier av sjukvårdsanstalter
än de nu nämnda framdeles kan komma att framställas krav på bidrag
för enahanda ändamål.
Vidkommande villkoren för bidragens erhållande och formerna för dessas utgående
biträder statskontoret i huvudsak de förslag, som av medicinalstyrelsen och folkskolöverstyrelsen
gemensamt framlagts. Statskontoret kan emellertid för sin del icke
finna, att ej dessa villkor skulle kunna tillämpas, därest bidragen anvisades att utgå
från särskilt anslag å riksstaten i stället för att bestridas fiån anslaget till löuetillskott
åt lärare vid folk- och småskolor. Vid sådant förhållande och då, såsom framhållits av
undervisningsrådet Dalin i dennes mot ämbetsverkens beslut avgivna reservation, i allt
fall de beträffande bidrag från sagda anslag gällande bestämmelserna icke kunna utan
vidare tillämpas beträffande bidrag till avlönande av lärarna vid ifrågavarande sjukvårdsaustalter,
synes det statskontoret för vinnande av reda och överskådlighet vara
att föredraga, att särskilt anslag för ändamålet uppföres å riksstaten. Då ett sådant
anslag direkt skulle avse att möjliggöra meddelande av sådan undervisning, som eljest
skolat erhållas i de allmänna skolorna, synes detsamma böra upptagas under åttonde
huvudtiteln.
Enligt medicinalstyrelsens och folkskolöverstyrelsens förslag skulle vederbörande
sjukvårdsanstalt äga att bestämma, om den ville inträda i folkskollärarnas pensionsinrättning,
respektive småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Det synes emellertid
statskontoret vara riktigast, att med rättigheteu att erhålla statsbidrag för lärårbefattning
bör för sjukvårdsanstalt — liksom för vanligt skoldistrikt — vara förenad
skyldighet att för vederbörande lärartjänster erlägga stadgade avgifter till sagda inrättning
och anstalt.
Vidkommande slutligen förslaget att lärare vid folkskola, mindre folkskola eller
småskola för lönetur och pension skulle få tillgodoräkna sig tid, varunder han tjänstgjort
vid sjukvårdsanstalt av ifrågavarande slag, liar statskontoret allenast den erinran att
göra, att motsvarande rätt givetvis bör tillerkännas lärare, som från sådan skola övergår
till undervisning vid sjukvårdsanstalt.
I övrigt har statskontoret ej funnit skäl till erinran mot vad medicinalstyrelsen
och folkskolöverstyrelsen i sitt utlåtande yttrat och hemställt.
Direktionens över folkskollärarnas pensionsinrättning utlåtande är av
följande lydelse:
Såsom av medicinalstyrelsen och folkskolöverstyrelsen i deras uti ärendet avgivna
gemensamma utlåtande föreslås, skulle för rätt till delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,
respektive småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt för lärår
-
Departe
mentschefen.
16 Kungl. Majds Proposition Nr 144.
personal vid ifrågavarande sjuk vård sanstalter förutsättas, att anstalt beviljats statsbidrag
till dess lärarpersonals avlöning, likasom för sådant statsbidrags erhållande
skulle i sin ordning erfordras att vissa villkor vore fyllda i avseende å skolundervisningens
art och omfång samt vederbörande lärares kompetens, avlöning och tjänstgöringstid
m. m. Mot den ifrågasatta delaktigheten är under sådana betingelser från
direktionens sida intet att erinra.
Direktionen har ej heller för sin del någon erinran mot det av statskontoret
framställda förslaget, att sådan delaktighet, som ovan nämnts, bör vara obligatoriskt
förenad med medgiven rätt till statsbidrag till lärarpersonals avlöning. Huru härmed
än må bliva bestämt, synes emellertid, då rätten till nämnda statsbidrag skall av
Kungl. Maj:t prövas i varje särskilt fall, lämpligen i samband med dylik prövning
böra meddelas föreskrift i fråga om delaktighet i respektive pensionsanstalt.
Direktionen ansluter sig till vad statskontoret yttrat i fråga om rätt till tjånstårsberäkning.
Den ifrågasatta delaktigheten i folkskollärarnas pensionsinrättning och småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, vilken delaktighet, i den mån ifrågavarande
tjänster kunna antagas bliva besatta med manliga innehavare, jämväl komme att för
vederbörande tjänstinnehavare medföra delaktighet i folkskollärarnas äuke- och pupillkassa,
komme tydligen att medföra viss kostnad för statsverket. Med hänsyn till ifrågavarande
lärarpersonals ringa numerär komme denna kostnad att i varje fall bliva
jämförelsevis obetydlig. Någon utredning om kostnadens belopp torde vid sådant förhållande
ej för närvarande erfordras, så mycket mindre som rätten, respektive skyldigheten
till delaktighet skulle göras beroende på prövning från fåll till fall, och då det
hittills i rätt stor utsträckning förekommit, att delaktighet blivit av Kungl. Maj:t medgiven
lärarpersonal vid vissa enskilda läroanstalter, som befunnits tjäna samma ändamål
som de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor, utan att därför någon
omedelbar ökning av pensionsanstalternas statsbidrag satts i fråga. Direktionen förutsätter
i allt fall, att i sinom tid vidtages åtgärd för beredande av ersättning åt pensionsanstalterna
för deras av ifrågavarande delaktighet föranledda ökade kostnader.
I likhet med medicinalstyrelsen och folkskolöverstyrelsen anser jag
skäl föreligga för beviljande av statsbidrag till de vid ifrågavarande anstalter
anställda lärarnas avlöning, dock allenast i fråga om sådan anstalt,
som åtnjuter statsbidrag för sin sjukvårdsverksamhet.
Beträffande frågan om sättet för dessa kostnaders bestridande hava
de båda ämbetsverken ansett bidragen lämpligen kunna utgå från förslagsanslaget
till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor. Vid ämbetsverkens
behandling av frågan har en härifrån avvikande mening anförts,
vilken sedermera även vunnit understöd från statskontorets sida, nämligen
att ifrågavarande bidrag borde utgå från ett särskilt för ändamålet
å riksstaten uppfört anslag. Visserligen kunna enligt min mening omständigheter
tala för en anordning i först angivna riktning, men då
övervägande skäl synas mig vara anförda för den av reservanten hävdade
uppfattningen och därtill kommer, att önskvärd reda och överskådlighet
uppenbarligen vinnes genom ett för ändamålet å riksstaten
17
Kungl. MajUs Proposition Nr 144.
uppfört särskilt ordinarie anslag, synes mig detta senare alternativ vara
att föredraga. Då förslag till riksstat för år 1920 från Kungl. Maj:ts sida
redan är förelagd riksdagen, torde ett ordinarie anslag för ändamålet
kunna uppföras först i 1921 års riksstat. Emellertid synas mig förevarande
anstalter kunna tills vidare tillgodoses förmedelst extra anslag.
Till frågan om beloppet av detta anslag återkommer jag strax i det följande.
Ändamålsenligast torde vidare vara, att statsbidrag till lärarnas avlöning
utgår först efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, och bör
sådant bidrag utgå huvudsakligen enligt samma grunder och i samma
ordning, som äro stadgade i fråga om statsbidrag till avlönande av lärare
vid egentliga folkskolor och småskolor, med de undantag likväl som betingas
av förevarande anstalters säregna karaktär. Beträffande sättet för
statsbidragets utgående ävensom angående inspektion instämmer jag ävenledes
med ämbetsverken.
I avseende å pensionsfrågan har statskontoret föreslagit, att delaktighet
i vederbörande pensionsinrättning, respektive ålderdomsunderstödsanstalt
bör vara obligatoriskt förenad med medgiven rätt till statsbidrag till lärarpersonalens
avlöning. Direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning
åter förmenar, att rätten, respektive skyldigheten till delaktighet skulle
göras beroende på prövning från fall till fall i samband med rätten till
statsbidrag. Enahanda anordning med den direktionen förordar har tillförene
tillämpats beträffande åtskilliga anstalter med motsvarande ändamål
som förevarande, och synes mig densamma även beträffande sistnämnda
anstalter vara att förorda.
I avseende å tjänstårsberäkning ansluter jag mig till vad statskontoret
härutinnan förordat.
Vidkommande kostnaderna för det nu framlagda förslaget hava medicinalstyrelsen
och folkskolöverstyrelsen vid sin beräkning utgått från de
före år 1919 gällande avlöningsförhållandena och därvid — med hänsyn
tagen till nuvarande fördelning mellan manliga och kvinnliga lärare —
kommit till ett belopp av 9,000 kronor. Tager man i betraktande, att
lärarpersonalens avlöning genom beslut av 1918 års lagtima riksdag höjts
med i runt tal 125 procent, skulle kostnaderna uppgå till omkring 20,000
kronor. Detta belopp synes mig böra under karaktär av förslagsanslag
föreslås på extra stat för år 1920. Motsvarande summa är visserligan icke
beräknad i innevarande års statsverksproposition, men torde medel erhållas
genom besparingar, som erhållits därigenom, att kostnaderna för vissa
ändamål, i fråga om vilka framställningar till riksdagen avlåtits, visat sig
understiga vad ursprungligen beräknats.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 126 höft. (Nr 144.)
3
18
Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 144.
Under åberopande av vad jag anfört, hemställer jag, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
dels medgiva,
att sjukvårdsanstalt, till vars verksamhet anslag av
statsmedel utgår, må efter särskild prövning av Kungl.
Maj:t kunna tillerkännas rätt att erhålla bidrag till
avlönande av lärare, som är anställd för meddelande av
undervisning åt vid anstalten intagna barn i skolåldern,
att, enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t kan
finna gott föreskriva, utgå huvudsakligen efter samma
grunder och i samma ordning, som äro eller kunna
varda stadgade angående statsbidrag till avlönande av
lärare vid egentliga folkskolor och småskolor;
att sådan sjukvårdsanstalt må, enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva,
för lärarbefattning, vilken innehaves av lärare, till vars
avlöning statsbidrag utgår såsom till lärare vid egentlig
folkskola eller småskola, varda delaktig i folkskollärarnas
pensionsinrättning, respektive småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt, eller ock i den pensionsanstalt,
som kan komma att omfatta berörda två pensionsinrättningar;
samt
att ordinarie lärare vid egentlig folkskola, mindre
folkskola eller småskola må för uppflyttning i högre
lönegrad ävensom för pension tillgodoräkna sig, i förekommande
fall, den tid, under vilken han tjänstgjort
vid sjukvårdsanstalt av ifrågavarande slag och statsbidrag
utgått till hans avlönande såsom till ordinarie
folkskol- eller småskollärare, skolande enahanda rätt tillkomma
lärare vid dylik sjukvårdsanstalt i avseende å
den tid han må hava tjänstgjort som ordinarie lärare
vid egentlig folkskola, mindre folkskola eller småskola;
dels ock till avlönande av lärare åt vid vanföranstalter
och kustsanatorier intagna barn i skolåldern anvisa
på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag å
20,000 kronor.
Till den av departementschefen sålunda gjorda, av
statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 144.
19
Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. O:son Bergman.