Kung!,. Maj.ts proposition Nr 138.
1
Nr 138.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning
av vissa områden till staden Eskilstuna m. m.; given
Stockholms slott den 28 februari 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj.t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att till Eskilstuna stad må för en köpeskilling av 12,600 kronor
nj mindre försäljas dels det område om 1.7 648 hektar, som ännu återstår
obebyggt av de till staden genom Kungl. Maj:ts brev den 28 augusti
1829 och den 22 januari 1831 upplåtna områden, dels ock ännu obebyggda
delar av de genom Kungl. Maj:ts brev den 10 maj 1861 och
den 20 augusti 1880 upplåtna områden om tillhopa 12.7 62 hektar, än
även överlåtas den rätt, kronan må äga till de delar av sistnämnda områden,
vilka redan blivit bebyggda, allt under villkor:
att köpeskilliugen skall vid tillträdet inbetalas till länsstyrelsen
i länet;
att staden ensam skall vidkännas de med de inköpta områdenas
avskiljande och lagfart å fången förenade kostnader; samt
att bestämmelserna i § 20 av förberörda reglemente icke skola
äga tillämpning å de delar av ifrågavarande områden, sOm icke hittills
blivit upplåtna till byggnadstomter.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 120 höft. (Nr 138.)
1
2
Kung!. Maj:ts proposition Nr 138.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
februari 1919.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:
Med anledning- av en av borg-erskapets äldste i Eskilstuna gjord
framställning om nödvändigheten av ökat utrymme till byggnadstomter
ej mindre för fristaden än även för den så kallade gamla staden avlät
Kung]. Maj:t den 19 november 1828 proposition till rikets ständer.
Enär Kungl. Maj:t funnit det vara med både allmän och enskild nytta
Överensstämmande, att av Eskilstuna kungsladugårds intill Eskilstuna
stad gränsande ägor i mån av behovet utav ökat utrymme och uti
den ordning, som för stadens och fristadens utvidgande bleve fastställd,
utan ersättning till staden upplätes icke allenast den areal, som då ansågs
erforderlig till byggnadstomter och för ladors uppsättande, utan
även den ytterligare jordsträcka, som möjligen i en framtid kunde för
samma ändamål bliva behövlig, föreslog Kungl. Maj:t i nämnda proposi
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 138. 3
tion rikets ständer att till en sådan upplåtelse lämna bifall under uttryckligt
villkor, att den upplåtna jordrymden skulle användas endast
till tomter, gator och allmänna platser. I skrivelse den 30 juli 1829
tillkännägåvo rikets ständer, att de bifallit, att, på sätt och med de
villkor berörda proposition innehölle, den däruti omnämnda marken
av Eskilstuna kungsladugårds ägor finge, i den mån tilltagande folkmängd
inom staden föranledde behovet av ett vidsträcktare utrymme,
till stadens utvidgning upplåtas under förbehåll, att jorden bleve överlåten
endast suecessive i förhållande till dess bebyggande och det övriga
därav för kronans räkning utarrenderat på så korta tider, som av det
efter hand inträffande behovet av nya byggnadsplatser kunde medgivas.
Genom brev den 28 augusti 1829 gillade Kungl. Maj:t rikets ständers
omförmälda beslut samt anbefallde kammarkollegiet att vid därefter skeende
utarrenderingar av Eskilstuna kungsladugård iakttaga, att det byggnadsutrymme,
som för fristadens invånare varje gång kunde erfordras, bleve
efter omständigheterna antingen från arrende undantaget eller endast på
eu kortare tid utarrenderat.
Sedan länsstyrelsen i Södermanlands län till kammarkollegiet insänt
•eu upprättad plan till utvidgande av både nya och gamla staden Eskilstuna,
under anhållan att densamma måtte till Kungl. Maj:ts stadfästelse
anmälas, på det att, efter erhållen del därav, det område av kungsladugårdens
ägor, som å planritningen blivit upptaget till stadens utvidgande,
måtte varda avrösat och skilt från kungsladugårdens övriga
ägovidd, hemställde kammarkollegiet i skrivelse den 17 november 1830,
att berörda planritning måtte vinna fastställelse. Kammarkollegiet meddelade
därvid, att planritningen blivit upprättad i överensstämmelse med
förenämnda av rikets ständer fattade och genom brevet den 28 augusti
1829 gillade beslut, att mark av Eskilstuna kungsladugårds ägoområde
skulle, i den mån tilltagande folkmängd inom staden föranledde behov
av ett vidsträcktare utrymme, upplåtas till stadens utvidgande. Planritningen
upptog ett område av tillhopa 53 tunnland 1 13/ie kappland.
Enligt brev den 22 januari 1831 fann Kungl. Maj:t gott gilla och
fastställa berörda planritning.
I sammanhang med fastställande av ny plan för Eskilstuna stads
utvidgande och beläggande på östra sidan av don genom staden flytande
4 medgav Kungl. Maj:t genom brev den 10 maj 1801. att, utöver de
53 tunnland P3/io kappland, som redan blivit av Eskilstuna kungsladugårds
mark till staden anslagna, deu för den nya bygguadsplanens utförande
ytterligare erforderliga jordrymd av 22 tunnland 7 kappland,
oller 70 kvadratrev 30 kvadratstänger åker och 47 kvadratrev 25 kvadrat
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.
stänger utmark, länge vid förestående förnyad utarrendering av kungsladugården
åt staden upplåtas jämte den då ännu icke bebyggda delen
av förut anslagen mark samt av staden övertagas på arrende. Därjämte
bestämdes, att, vad anginge berörda 22 tunnland 7 kappland, staden
alltid skulle, antingen jorden bleve bebyggd eller ej, därför utgöra
arrende till kronan i förhållande till det, som för kungsladugårdensÖvriga
jord vid skeende utarrenderingar därav bleve författningsenligt
bestämt, Vad åter beträffade den del av det förut beviljade, men dittills
icke tillträdda området, som då vore i fråga, skulle staden för samma
jord, i enlighet med vad redan tillförne blivit stadgat, erlägga deu
blivande arrendeavgiften endast intilldess, efter jordens indelande till
byggnadstomter, dessa bleve utlagda och bebyggda.
Från kungsladugårdens mark har därjämte enligt brev den 20
augusti 1880 för utvidgande av den i stadsplanen för norra stadsdelen
upptagna Gränsgatan upplåtits 15 kvadratrev 13 kvadratstänger åkerjord.
Såsom villkor vid denna upplåtelse stadgades, att staden skulle för det
upplåtna området utgöra arrende till kronan i förhållande till det arrende,,
som för kungsladugårdens övriga jord vid skeende utarrenderingar bleve
författningsenligt bestämt.
Emellertid visade det sig på grund av stadens utveckling önskvärt,
att staden erhölle ytterligare mark från kungsladugården. Stadsfullmäktige
gjorde år 1899 framställning härom. Då emellertid de områden,
som ansågos böra överlåtas till staden, voro vida större, än att
bestämmelsen i rikets ständers beslut år 1829, att jorden skulle överlåtas
successive, i förhållande till dess bebyggande, kunde därå tillämpas, föranledde
ärendet proposition till 190Ö års riksdag, varvid föreslogs, att
staden skulle för områdena erlägga viss köpeskilling. Tillika föreslogs,
att i avseende å de byggnadstomter, som av staden bleve upplåtna å
områdena, skulle gälla vad i § 20 av Kungl. Maj:ts förnyade reglementeför
staden Eskilstuna den 28 mars 1879 vore stadgat, nämligen följande:
»A jord, som anslagits eller bliver anslagen till stadens utvidgande,
äger magistraten att, för bebyggande, utlämna tomter i överensstämmelse
med stadsplanen samt därvid bestämma, till vad omfattning och inom
vilken tid tomt skall vara bebyggd, ävensom äventyret för underlåtenhet
därav. Tomt, som sålunda blivit intagen och bebyggd, tillfaller bebyggaren
eller hans rättsinnehavare med äganderätt utan annan avgift, utöver
de vanliga utskylderna, än motsvarande ersättning till stadskassan
för de utgifter, staden måste för jorden vidkännas.»
Riksdagen fann visserligen, att mark från kungsladugården borde
Kungl. Maj:ts proposition Nr 138. 5
överlåtas till staden för att tillgodose dess behov av utvidgning, men
ansåg sig dock ej kunna bifalla Kungl. Maj:ts förslag, sådant det då
förelåg. Om än stadens behov av utrymme för den närmaste tiden
skulle bliva fullt tillgodosett genom upplåtelse av den ägovidd, som
avsåges i propositionen, kvarstode nämligen det förhållande, att staden
kunde på grund av rikets ständers berörda medgivande och brevet den
28 augusti 1829 framdeles göra anspråk på ytterligare mark för stadens
utvidgning; och därför syntes det vara både med det allmännas och
staden Eskilstunas fördel förenligt, om dessa angelägenheter kunde en
gång för alla ordnas. För staden syntes det vara av vikt att på en
gång erhålla ett så stort område, att- å detsamma kunde utläggas eu
för framtida behov betryggande stadsplan, och för statsverket syntes
det vara angeläget, att ifrågavarande kronodomän, även med avhändande
därifrån av ett större område än det ifrågasatta, bleve befriad från nyssnämnda
intrång i dispositionsrätten, vilket givetvis måste nedsätta dess
arrendevärde. Att staden skulle vara villig att utgiva tillfredsställande
ersättning för hela detta område, ansåge riksdagen vara så mycket
antagligare, som vid ett sådant köp några särskilda bestämmelser icke
syntes böra ifrågakomma beträffande de avgifter eller köpeskillingar, staden
vid tomternas utlämnande till enskilde kunde komma att betinga sig''.
Till 1903 års riksdag avlät Kungl. Maj:t förnyad proposition i
ämnet. Nu föreslogs överlåtande till staden av vissa större områden
mot angivna köpeskillingar och under villkor, bland annat, att all vidare
rätt för staden att enligt brevet den 28 augusti 1829 förvärva jord från
kungsladugården till stadens utvidgning därefter upphörde samt att vad
i § 20 av ovanberörda reglemente för staden Eskilstuna den 28 mars
1879 voro stadgat icke skulle äga tillämpning i avseende på de byggnadstomter,
som av staden bleve upplåtna å de då ifrågavarande områdena.
riksdagen godkände propositionen med vissa jämkningar, som
dock icke avsågo nyssnämnda bägge villkor.
Domänstyrelsen har nu i särskilda skrivelser den 14 april 1916
gjort framställning om definitivt överlåtande till staden av de till staden
utarrenderade delarna av de jämlikt Kungl. Maj:ts förstnämnda fyra brev
den 28 augusti 1829, den 22 januari 1831, den 10 maj 1861 och den
20 augusti 1880 till staden upplåtna områdena.
1 den ena skrivelsen, som gäller de genom breven den 28 augusti
1829 ocli den 22 januari 1831 upplåtna så kallade »Eskilstuna stads
gamla byggnadstomter», meddelar styrelsen, att den del därav, som icke
6
Kung!. Maj:ts proposition Nr 138.
tagits i anspråk för bebyggande, utgör 1.7 648 hektar samt vore utarrenderad
till staden till den 14 mars 1917 för 104 kronor 18 öre årligen.
Vid år 1914 hållen uppskattningsförrättning för förnyad utarrendering
på föreskrivet sätt av området ifråga från sistnämnda dag hade
uppskattningsmännen — med förmälan att avgälden, som ursprungligen
beräknats i spannmål, år 1882 sattes efter ett pris av 4 kronor 37 öre
för varje icke till byggnadstomt använd kvadratrev för då kvarvarande
icke bebyggda areal, 23.8 4 kvadratrev eller 2.1 Öl hektar åker (+ 20.6 9
kvadrat-rev eller 2.3528 hektar utmark), till 104 kronor 18 öre samt att
vid uppskattningstillfället är 1906 för förnyad utarrendering från den 14
mars 1907, då arealen obebyggd mark liksom nu utgjorde endast
1.764 8 hektar, arrendeavgiften det oaktat föreslogs till samma belopp
— hemställt att, då arrendeavgiften alltmera antagit karaktären av en
perpetuel! ränta samt de tomter, som ännu vore obebyggda, huvudsakligen
utgjordes av stadspark och sådana platser, som alltjämt torde
komma att förbliva obebyggda, staden Eskilstuna måtte få inlösa dessa
tomter mot ett pris av 2,100 kronor, motsvarande ett efter 5 procent
kapitaliserat, till 105 kronor utjämnat arrendevärde.
()ver uppskattningsmännens förslag hava yttranden infordrats från
stadsfullmäktige och magistraten i Eskilstuna. Stadsfullmäktige hava
förklarat sig villiga antaga berörda av uppskattningsmännen framställda
förslag, dock under villkor att vad i § 20 av reglementet för staden
Eskilstuna den 28 mars 1879 vore stadgat icke numera skulle äga tilllämpning
å den sålunda inlösta delen av berörda så kallade Eskilstuna
stads gamla byggnadstomter. Magistraten har instämt med stadsfullmäktige
samt överlämnat en karta, som av stadsingenjören O. Sjöliug
år 1916 med ledning av Er. Mossbergs »Plan för utvidgande av Eskilstuna
Gamla stad och Fri-Stad 1830» och H. J. Hörnströms karta år 1862
över rågångarna mellan Eskilstuna stad och Eskilstuna kungsladugård
upprättats över samtliga de områden, vilka enligt breven den 28 augusti
1829, den 22 januari 1831, den 10 maj 1861 och den 20 augusti 1880
upplåtits för utvidgande av Eskilstuna stad.
Vederbörande länsstyrelse har tillstyrkt bifall till uppskattningsmännens
förslag med det från stadens sida uppställda villkoret.
Jämväl domänstvrelsen har biträtt uppskattningsmännens förslag
och ansett bibehållande av nu ifrågavarande område åt kronan icke
numera vara påkallat av något dess intresse.
I den andra skrivelsen, som avser de genom breven den 10 maj
1861 och den 20 augusti 1880 upplåtna områdena, anmäler domän
-
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.
styrelsen, att dessa jordområden, som tillhopa utgjort i nuvarande ytmått
12.762 hektar, därav 8.597 hektar åker och 4.165 hektar utmark, alltsedan
år 1882 varit tillsammans utarrenderade, senast under 10 år till
den 14 mars 1917 för ett årligt arrende av 399 kronor 55 öre.
Vid är 1914 hållen uppskattningsförrättning för förnyad utarrendering
av områdena ifråga från sistnämnda dag hava uppskattningsmännen
framhållit, att uttrycket kungsladugårdens »övriga jord», i förhållande
till vars* arrendevärde arrendet av ifrågavarande områden skulle enligt
upplåtelsebreven sättas, numera vore ett tämligen ovisst begrepp. Staden
hade nämligen själv fått köpa största åkerområdet och återstående delen
utgjordes av mera avlägset belägen åkerjord, delvis upplåten till torpare
och lägenhetsägare, där största betydelsen i arrendeavseende läge däruppå,
huruvida jorden vore bebyggd med kronans hus eller ej. Dessutom
hade skogsområdet blivit undantaget från arrendet av kungsladugården.
Med hänsyn härtill hava uppskattningsmännen ansett tiden
vara inne att kapitalisera nu utgående avgäld, som alltmera syntes hava
antagit natur av stående ränta, samt hemställt, att Eskilstuna stad
måtte få inköpa dessa områden mot ett pris av 8.000 kronor, motsvarande
ett till 400 kronor utjämnat, efter 5 procent kapitaliserat
arrendevärde.
Stadsfullmäktige i Eskilstuna hava förklarat sig villiga antaga
uppskattningsmännen s ifrågavarande förslag, dock under förbehåll att
vad i § 20 av reglementet för staden vore stadgat icke numera skulle
äga tillämpning å den mark av dessa områden, som hittills icke blivit
upplåten till byggnadstomter. Magistraten har biträtt denna mening.
Vederbörande länsstyrelse och domänstyrelsen hava i detta ärende
yttrat sig på samma sätt, som i fråga om förenämnda återstod av de
gamla byggnadstomterna.
Sedan utlåtande i dessa ärenden infordrats från kammarkollegiet,
har detta ämbetsverk med bifogande av en av dess tredje arkivkontor
verkställd utredning yttrat sig sålunda i utlåtande den 30 januari 1919:
»Vad furst beträffar dels den ännu obebyggda delen, utgörande i areal omkring
1.7648 hektar, av de till staden genom nådiga breven den 28 augusti 1829 och
den 22 januari 1831 upplåtna områden (de s. k. Eskilstuna stads gamla byggnadstomter)
och dels den jämväl ännu obebyggda delen av de områden, vilka till staden
upplåtits genom nådiga breven den 10 maj 1861 och den 20 augusti 1880 (de s. k.
Eskilstuna stads nya byggnadstomter), föreligger ingen tvekan därom, att kronan
ännu har kvar äganderätten till marken, för vilken staden alltjämt är skyldig att
erlägga arrende. Å andra sidan lär kronan icke emot upplåtelsebrevens innehåll
Departementschefen.
8 Kungl. Maj.ts proposition Nr 138.
kunna emot staden gorå gällande något anspråk på markens återställande till
kronans fria disposition.
Beträffande de bebyggda delania av förenämnda områden kan kollegium
förbigå förhållandet med de s. k. Eskilstuna stads gamla byggnadstomter, då därom
i denna del nu ej är fråga. — I avseende å de för bebyggelsen i anspråk redan
tågna delar av de s. k. Eskilstuna stads nya byggnadstomter synes man berättigad
till en viss differentiering, allteftersom tomterna till bebyggarna upplåtits före eller
först efter tillkomsten av 1879 års reglemente. I förra fallet torde man, då reglementet,
i vad det utlovar äganderätt till vederbörande för tomter, soip därefter
komme att utlämnas till bebyggande, icke lärer utan vidare få åberopas till godo
jämväl för innehavare av redan förut upplåtna tomter, snarast böra anse, att kronan,
som förbehållit sig arrende av staden för hela marken oberoende av dess bebyggelse
och icke genom någon särskild akt tillförsäkrat tomtinnehavarna äganderätt, sålunda
icke avhänt sig denna rätt till tomtmarken. Även här gäller emellertid, att en
återvinning av marken till kronans egen disposition måste vara utesluten. I det
fall åter, att tomtupplåtelsen tillkommit efter åberopade § 20 i förenämnda reglemente
— i denna del ännu gällande — torde skäl icke saknas för den mening, att
i meddelandet av berörda reglementsbestämmelse även legat ett avstående från
kronans sida av allt anspråk på äganderätten till sådan tomtmark. Också har,
efter vad det uppgivits, vederbörande domstol ansett sig oförhindrad att å sådana
tomter meddela lagfart — ett förhållande som även lär gällt tomter upplåtna redan
före tillkomsten av 1879 års reglemente. På grund härav är det icke uteslutet,
att, där äganderätten till tomterna överhuvud kunnat anses vara kronan behållen,
densamma gått förlorad genom åkommen hävd.
Å andra sidan återstår för kronan alltid rätten till det vid upplåtelserna
förbehållna årliga arrendet av hela marken, sålunda jämväl vad angår tomterna,
till och med de självägande.
Det synes nu kollegium önskligt och lämpligt, att alla dessa nu bestående, i
det hela otidsenliga och i viss mån jämväl något osäkra förhållanden mellan kronan
och staden med avseende å ifrågavarande områden regleras genom en definitiv uppgörelse
i syfte att kronan mot viss löseskilling till staden avstår den rätt, kronan
till samma områden ännu äger.
I anslutning härtill får kollegium, som emot det nu föreslagna sättet för en
dylik uppgörelse icke har annat att erinra, än att löseskillingens belopp skäligen
synes böra bestämmas till det efter fyra i stället för föreslagna fem procent kapitaliserade
arrendevärdet, tillstyrka bifall till de föreliggande framställningarna med
sålunda angiven förändring.»
Genom domänstyrelsens försorg hava arrendekontrakten angående
nu ifrågavarande områden förlängts till den 14 mars 1920.
I likhet med myndigheterna anser jag det önskvärt, att förhållandet
mellan kronan och Gskilstuna stad beträffande de i domänstyrelsens nu
ifrågavarande bägge skrivelser avsedda områden blir slutligt ordnat.
En sådan uppgörelse synes också stå i god överensstämmelse med riksdagens
uttalande i ovan omförmälda skrivelse år 1900 samt med 1903
års riksdagsbeslut.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 138. 9
Jag- anser sålunda, att försäljning till staden bör ske av do återstående
obebyggda delarna av de genom omförmälda fyra kungl. brev
upplåtna områden. Till dessa delar har, såsom kammarkollegiet framhållit,
staten fortfarande äganderätt, om än eu äganderätt av mycket
begränsat innehåll, i det att någon återvinningsrätt icke lärer tillkomma
kronan. Vad beträffar de numera bebyggda delarna av det genom brevet
den 10 maj 1861 upplåtna området — vilka delar jämväl innefattas i
domänstyrelsens försäljningsförslag — torde frågan om äganderätten
•vara mera tvivelaktig, särskilt med hänsyn till utfärdandet av 1879 års
reglemente för staden. Sålunda hava, såsom kammarkollegiet omförmält,
tomter å detta område av staden överlåtits till enskilda och för deras
•räkning lagfarits. Arrendeavgiften har ansetts som ett slags avgäld och
tomtägarna hava fått erlägga proportionerlig summa i tomtören. I varje
fall lärer eu återvinning av marken till kronans disposition, enligt vad
kammarkollegiet anfört, även här vara utesluten. Under sådana förhållanden
måste det vara önskvärt, att en definitiv uppgörelse träffas,
varigenom kronan avstår sin rätt till staden.
Vad därefter angår det begärda upphävandet av omförmälda bestämmelse
i § 20 av stadens reglemente synes från kronans sida ingen
anledning föreligga att bibehålla förenämnda bestämmelse.
Vad de föreslagna köpeskillingarna angår, kan jag ej undgå att
finna dem alltför låga. De motsvara en kapitalisering av arrendena vid
uppskattningstillfället efter allenast 5 procent. Då dessa arrenden blivit
satta för så pass lång tid sedan som år 1906 och de troligen skulle,
ifall ej fråga om försäljning uppkommit, blivit höjda för den nya
arrendeperioden, helst de ju skola jämföras med arrendet för kungsladugårdens
övriga, i stadens närhet belägna mark, anser jag i likhet
med kammarkollegiet eu kapitalisering efter fyra procent vara i detta
fall fullt befogad. Beloppen skulle då bli för de gamla byggnadstomterna,
efter verkliga arrendet av 104 kronor 18 öre, 2,604 kronor 50
öre samt för de nya tomterna, efter verkliga arrendet av 399 kronor
55 öre, 9,988 kronor 75 öre, tillhopa 12,593 kronor 25 öre, som torde
böra avjämnas till 12,600 kronor.
Jag får på grund härav hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte i
proposition föreslå riksdagen medgiva,
att till Eskilstuna stad må för eu köpeskilling av 12,000 kronor
cj mindre försäljas dels det område om 1.7 g 4 8 hektar, som ännu återstår
obebyggt av de till staden genom Kungl. Maj ts brev den 28 augusti
1829 och den 22 januari 1831 upplåtna områden, dels ock ännu obebyggda
delar av de genom Kungl. Maj:ts brev den 10 maj 1861 och
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 190 käft. (Nr 138.) 2
10
Kungl. Majds proposition Nr 138.
den 20 augusti 1880 upplåtna områden om tillhopa 12.7 0 2 hektar, än
även överlåtas den rätt, kronan må äga till de delar av sistnämnda
områden, vilka redan blivit bebyggda, allt under villkor:
att köpeskillingen skall vid tillträdet inbetalas till länsstyrelsen i
länet;
att staden ensam skall vidkännas de med de inköpta områdenas
avskiljande och lagfart å fången förenade kostnader; samt
att bestämmelserna i § 20 av förberörda reglemente icke skola äga
tillämpning å de delar av ifrågavarande områden, som icke hittills blivit
upplåtna till byggnadstomter.
Till vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter förenade
sig, behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnade, att proposition i ämnet skulle till riksdagen
avlåtas, så lydande, som bil. — till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
STOCKHOLM, LSAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.