Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
1
Nr 134.
Kungl. Ma j d s proposition till riksdagen angående personlig professur
åt observatorn E. H. von Zeipel; given Stockholms
slott den 21 februari 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
dels medgiva, att för observatorn i astronomi vid universitetet i Uppsala
Edvard Hugo von Zeipel må vid nämnda universitet med ingången av år
1920 inrättas en personlig professur i astronomi med de åligganden för
von Zeipel såsom innehavare av omförmälda professur, som av Kungl.
Maj:t bestämmas;
dels föreskriva, att von Zeipel skall vara skyldig såväl att i tillämpliga
delar underkasta sig de för universitetsprofessorer i allmänhet för
åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner stadgade villkoren och bestämmelserna
som ock att vid den ålder, då annan universitetsprofessor är skyldig
att avgå från sin tjänst, mot åtnjutande av pension, beräknad efter samma
grunder, som stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer, frånträda
sin ifrågavarande professur ävensom „yid eventuell ledighet i den å Uppsala
universitets stat uppförda professuren i astronomi övertaga densamma,
därest så påfordras;
dels bestämma, att von Zeipel skall såsom innehavare av den nu föreslagna
professuren åtnjuta en avlöning av 7,200 kronor, därav 4,700 kronor
lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg å 600
kronor efter fem års tjänstgöring;
dels föreskriva, att von Zeipels hittilsvarande observatorsbefattning
skall från och med ingången av år 1920 hållas obesatt, så länge ifrågavarande
professur av von Zeipel innehaves;
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. Hd höft. (Nr 134).
1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
dels förordna, att von Zeipels avlöningsförmåner såsom professor skola
bestridas av den för observatorstjänsten å Uppsala universitets stat uppförda
avlöningen jämte nödigt tillskott från allmänna indragningsstaten;
dels ock för sistberörda ändamål å allmänna indragningsstaten anvisa
ett belopp av 2,700 kronor jämte ett tillägg av 600 kronor efter fem års
tjänstgöring.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
februari 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Thorsson.
Föredragande departementschefen, statsrådet Rydén yttrade:
Vid sammanträde den 13 april 1918 med matematisk-naturvetenskapliga
sektionen av filosofiska fakulteten vid universitetet i Uppsala väckte
professorn i astronomi Carl östen Emanuel Bergstrand förslag om inrättande
av en personlig professur för observatorn i astronomi Edvard Hugo
von Zeipel.
Förslaget innefattades i en skrivelse, ur vilken jag till en början ber
få anföra följande:
Observator von Zeipels framstående skicklighet och betydande förtjänster inom
den teoretiska astronomien äro för sektionen flera gånger framhållna. De arbeten,
varigenom han gjort sig särskilt bemärkt, tillhöra som bekant den celesta mekaniken,
ett gränsområde mellan astronomien, matematiken och mekaniken, som bildar grundvalen
för stora delar av astronomien och den högre geodesien.
Personlig
professur för
observatorn
E. H. von
Zeipel.
4
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 134.
utlåtanden över von Zeipels vetenskapliga skicklighet, som från sakkunnigaste
hall avgavos redan vid det tillfälle (1910), då han var sökande till professuren
i astronomi, voro fullt samstämmiga i sitt framhållande av hans stora meriter på sagda
forskningsområde. Jag skall här inskränka mig till att ur dessa utlåtanden citera
nagra yttranden:
. .. ^yP?^fSS01^ Strömgren i Köpenhamn: »det torde över huvud vara tvivelaktigt, om det
i Ögonblicket finnes någon astronom, som besitter en mera ingående förståelse än von
Zeipel av de av Poincaré i den teoretiska astronomien införda principerna eller en
större förmåga att använda dessa principer på vanskliga problem». Om von Zeipels
rent teoretiska arbeten över huvud yttrade Strömgren vidare, att de äro »av en sådan
kvalitet, att den placerar docenten von Zeipel bland samtidens allra främsta forskare
pa detta gebit».
_ . Geheimerådet professor von Seeliger i Miinchen: »Jedenfalls beweisen seine zum
leil umtangreichen theoretischen Untersucliungeii ein tiefes Eindringen in die nioderuen
mathematisck-astronomischen Tbeorien, die er so grundhet! kennt, wie gewiss nicht
V1 , • ~ der Tat verraten seine Arbeiten ein ganz kervorragendes analytisk
es Talent». n j
Verkliga statsrådet professor Backlund i Pulkova: »De båda kandidaterna kompletteia
varandra och äro tillsammans mycket framstående representanter för ett stort
område inom astronomien. Då den ene av dem utan tvivel blir utnämd till innehavare
av den lediga professuren, sa skulle universitetet göra vetenskapen eu stor tjänst med
att åstadkomma en ekvivalent ställning åt den andre och sålunda helt och hållet förvärva
båda tva odelat för vetenskapen. När möjligheten till ett astronomiskt centrum
av hög ordning vid Uppsala universitet är för handen, vore det en stor sak att ej
lämna den obeaktad».
... . Sedan dessa uttalanden gjordes, har von Zeipels stora vetenskapliga anseende
blivit ytterligare befästat genom flera nya betydande arbeten inom den celesta mekaniken,
och han kan nu betecknas såsom en av de främsta auktoriteterna på detta område.
Till belysande härav vill jag erinra om att, då 1914 professuren i astronomi vid
det tyska universitetet i Prag blev ledig genom professor Weineks frånfälle, von
Zeipel mottog kallelse att övertaga denna professur. I kallelsen framhölls särskilt,
att universitetet i Prag, som icke förfogade över något särdeles rikt utrustat observatorium,
på grund härav ville i främsta rummet söka förvärva en framstående teoretiker.
Denna i hög grad hedrande kallelse avböjdes emellertid av von Zeipel, som icke ville
lämna Sverige.
Ben * ovan citerade yttrande av statsrådet Backlund framkastade tanken, med
innebörd att Uppsala ^ universitet borde söka åt von Zeipel utverka en självständig
professur, har flera gånger diskuterats av sektionen, som även tillstyrkt ett av mig
framlagt förslag härom.
Beträffande den ^ befattning, som von Zeipel för närvarande innehar, ber jag
i detta sammanhang fa erinringsvis nämna några ord. Den tjänstgöring, som för närvarande
åligger observatorn såsom sådan, omfattar haudledandet i bruket av de astronomiska
instrumenten av de ^studerande, som på observator^! sysselsätta sig med praktisk
astronomi, enligt i samråd med prefekten uppgjord undervisningsplan, vidare tjänstgöring
vid pa observatoriet pågående observationsarbeten jämte deras reduktion enligt
arbetsplan, som uppgöres av prefekten i samråd med observatorn, samt deltagande i
värden av observatoriets instrumentsaroling och bibliotek m. m., varjämte observatorn
är skyldig att i mån av behov enligt av prefekten given föreskrift 2 timmar dagligen
5
Kungl. MajUs Proposition Nr 134.
tjänstgöra vid bearbetningen av de astronomiska observationsarbetena, avläsning av registreringar
och uppmätning av fotografiska plåtar. Däremot är observatorn befriad
från all föreläsningsskyldighet. Härav framgår, att von Zeipels nuvarande tjänstgöringsskyldighet
ligger helt och hållet utanför det vetenskapsområde, den celesta mekaniken,
inom vilket han åtnjuter ett så stort rykte. Eu av von Zeipel under
den tid, som förflutit efter hans tillträdande av observatorstjänsten, utvecklad betydande
produktion på detta område har också tillkommit helt vid sidan om hans tjänstgöring
som observator.
Här föreligger utan tvivel ett fall, då en betydande kapacitet icke har fått komma
fullt till sin rätt. Universitetet skulle göra en stor förlust, om det icke finge begagna
det sällsynta tillfälle, som här erbjudit sig att såsom lärare i ett så viktigt och svårbearbetat
forskningsområde som den celesta mekaniken förvärva en inom detta område
eminent skicklig vetenskapsman. Det synes för övrigt vara eu naturlig gärd av rättvisa
att åt en forskare, vars vetenskapliga verksamhet länt och med säkerhet fortfarande
kommer att lända vårt land till stor heder, bereda en självständigare och ekonomiskt
tryggare ställning, i vilken han får odelat ägna sina krafter åt forskning och
undervisning just på det fält, där han innehar eu så hög rangställuing.
Denna fråga har, som ovan antytts, tidigare (första gången år 1914) varit före, men
universitetet har hittills, under beaktande av det behjärtansvärda i förslaget, dock icke
ansett sig böra under nuvarande förhållanden hos statsmakterna göra hemställan om
förslagets förverkligande. Baken synes emellertid nu icke böra och kunna längre uppskjutas,
von Zeipel har redan uppnått 45 års ålder, och någon utsikt till befordran
för honom på ordinarie väg synes icke ännu på länge kunna yppa sig. Härtill
kommer emellertid nu en ny omständighet, som ställer saken i ett något annat läge.
Bergstrand erinrar härefter om eu hos Kungl. Maj:t gjord ansökning, däruti ett
antal geodeter, geodetaspiranter och andra tjänstemän vid rikets allmänna kartverk och
sjökartverket, lantmätare m. fl. anhållit om rättighet att avlägga filosofie licentiatexamen
i geodesi, vilket dittills icke varit examensämne inom filosofiska fakulteten.
Sedan länge har det varit ett önskemål, säger Bergstrand, att detta ämne bleve på
något sätt företrätt vid universitetet.
Vad denna ansökning beträffar grundade den sig bland annat därpå,
att i fråga om ett avsevärt antal statsbefattningar huvudämnet för befattningshavaren
måste vara geodesi och att såsom villkor för vissa anställningar
till och med vore uttryckligen stadgat, att vederbörande skulle hava
avlagt filosofie licentiatexamen med ettdera av ämnena astronomi eller
geodesi.
1 anledning av nämnda ansökning har Kungl. Maj:t den 15 november
1918 medgivit, att filosofie licentiatexamen i geodesi må avläggas vid universiteten
i Uppsala och Lund samt Stockholms högskola, under förutsättning,
bland annat, att undervisning i ämnet meddelas vid vederbörande
universitet eller högskola.
I ovannämnda skrivelse yttrar Bergstrand vidare:
En lycklig omständighet gör det möjligt att i samband med lösandet av frågan
om eu personlig professur åt observatorn von Zeipel finna en utväg att få det för när
-
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
varande me^t trängande behovet i fråga om geodesien tills vidare avhjälpt Som ovan
antytts, står den s. k. högre geodesien, vilken väl skulle in>*å såsom den väsentligaste
delen av fordringarna för en licentiatexamen i geodesi, i nära samband med den celesta
mekaniken, von Zeipels specialgebit. Genom sitt deltagande i de stora gradmätningsarbetena
på Spetsbergen och deras bearbetning samt andra geodetiska arbeten har
von Zeipel ådagalagt sin skicklighet även inom övriga delar av geodesien. Som
ett bevis på att hans kompetens härutinnan kan anses otvivelaktig må erinras, att han
utsetts till sakkunnig vid tillsättandet av professuren i geodesi vid tekniska högskolan.
Då nu examinationsskyldigheten i astronomi naturligtvis allt fortfarande måste åligga
innehavaren av den ordinarie professuren i astronomi, skulle en examinationsskyldighet
i geodesi lämpligen kunna fästas vid den för von Zeipel ifrågasatta personliga professuren.
Härigenom skulle det praktiskt viktiga statsbehof, varom ovatinämda ansökning bär
ett sä starkt vittnesbörd, kunna tills vidare tillgodoses, på samma gång som en viss
erfarenhet småningom kunde vinnas beträffande den framtida organisationen av en ordinarie
uuiversitetsprofessur i geodesi.
Med åberopande av det ovan anförda får jag sålunda vördsamt hemställa, att
sektioneu måtte bland sina riksdagspetita upptaga inrättandet av eu personlig professur
i astronomi (med examinationsskyldighet i geodesi) åt observatorn von Zeipel.
Sedan denna skrivelse fördragits i sektionen, meddelade Bergstrand,
att von Zeipel förklarat sig villig att, därest han erhölle personlig professur,
övertaga examinationen i geodesi.
Sektionen biträdde i allo Bergstrands förslag och beslöt att i enlighet
därmed hemställa om dess upptagande bland universitetets riksdagspetita.
I likhet med övriga vid universitetet väckta anslagsfrågor, avsedda
att föreläggas 1919 års riksdag, hänsköts sektionens framställning till förberedande
behandling av en för ändamålet av det större akademiska konsistoriet
tillsatt kommitté.
Då sedermera konsistoriet den 21 maj 1918 till handläggning företräde
den matematisk-naturvetenskapliga sektionens omförmälda framställning
om inrättande av en personlig professur för von Zeipel, föreslog
universitetets dåvarande rektor, professorn H. Schiick, att von Zeipel skulle
med bibehållande av sin observatorsbefattning tilldelas ett personligt lönetillägg
av den storlek, att han komme i åtnjutande av samma löneförmåner
som en professor. Därvid skulle fästas det villkor, att han skulle vara
skyldig att dels examinera i ämnet geodesi och dels hålla föreläsningar i
celest mekanik eller i geodesi till ett antal, som motsvarade den med professuren
i meteorologi förenade undervisningsskyldighet (årlig kurs, motsvarande
en timmes föreläsning i Veckan; se kungl. brev den 29 oktober
1909). Härjämte föreslog Schiick, att von Zeipel måtte erhålla professors
namn samt i fråga om den ekonomiska och administrativa förvaltningen
likställas med övriga professorer vid universitetet.
Sedan konsistoriet besluta uppskjuta behandlingen av detta ärende
7
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
jämte en tillika väckt fråga om löneförbättring åt observatorn till ett följande
sammanträde, blevo dessa ärenden ånyo företagna till handläggning
hos konsistoriet den 30 maj 1918.
Därvid föredrogs en från Bergstrand till konsistoriet avlåten skrivelse
av följande innehåll:
Sedan jag av matematisk-naturvetenskapliga sektionens dekanus underrättats om
att den hemställan angående utverkande av en personlig professur åt observatorn von
Zeipel, som sektionen på mitt förslag enhälligt framställt, blivit av riksdagspetitakommittén
avstyrkt och att kommittén i stället med anslutning till ett yrkande av professor
Schäck på egen hand uppgjort och framlagt ett annat förslag till frågans lösning, och
sedan saken vid sektionens sista sammanträde ytterligare diskuterats, tar jag härmed
vördsamt anföra följande.
Då jag år 1914 för första gången framställde förslaget om inrättande av en personlig
professur åt observatorn von Zeipel, yppades inom sektionen starka tvivel angående förslagets
genomförbarhet med l änsyn till därmed lörenade kostnader. ^För att söka om
möjligt få genomförd åtminstone en ekonomisk förbättring i von Zeipels ställning,
upptog jag då, såsom en nödfallsutväg och under uttrycklig reservation angående dess
underlägsenhet, ett alternativ, enligt vilket den nuvarande observatorsbefattningen
skulle helt och hållet uppgå i den nya personliga professuren, sålunda i princip ungefär
vad petitakommittén nu föreslagit. Den erfarenhet, som nu föreligger från de fyra år,
som förflutit sedan dess, bar emellertid icke blott ytterligare stärkt betänkligheterna
beträffande en dylik anordning utan fullt ådagalagt dess ohållbarhet. Med hänsyn till
den allmänna utvecklingsväg den astronomiska forskningen tagit under de allra sista
åren och den utvidgning av astronomiska institutionen, som i anslutning härtill åstadkommits
sedan år 1914, är det för övrigt numera alldeles otänkbart från astronomisk synpunkt
att kunna förorda en förändring, som i realiteten skulle innebära ett försvagande
av de för institutionsarbetet disponibla arbetskrafterna, vilka redan förut äro alldeles
otillräckliga.
Utverkandet av en personlig professur åt von Zeipel kan sålunda, såsom ock av
sektionsförslaget framgår, ingalunda motiveras med hänvisning till hans verksamhet
som observator utan till hans framstående och högt uppskattade förtjänster inom ett
helt annat vetenskapsområde, nämligen den celesta mekaniken, förtjänster som von
Zeipel utvecklat helt och hållet vid sidan om sin observatorstjänstgöring. Sektionsförslagets
ändamål var också just att befria von Zeipel från denna hans vetenskapliga
läggning mindre väl motsvarande tjänstgöring och att i stället tillförsäkra universitetet
förmånen av att helt fä utnyttja hans eminenta förmåga inom hans specialområde.
Från denna synpunkt är ju petitakommitténs förslag fullständigt förfelat, pa samma
gång det innebär fastställandet av en för astronomiska institutionens verksamhet mycket
oförmånlig anordning.
Emellertid synes det mig, som om man genom en enkel modifiering av petitakommitténs
förslag skulle utan förändring i kostnaderna kunna komma till eu anordning,
som visserligen är underlägsen den av sektionen föreslagna, men som dock framför
kommitténs förslag innebär betydande fördelar. Denna modifiering skulle bestå i
en omkastning i fördelningen av tjänstgöringsskyldigheten mellan de bada professurerna,
von Zeipel skulle sålunda, i full överensstämmelse med sektionsförslaget, få eu föreläsningsskyldighet
i teoretisk astronomi i vanlig omfattning samt examinationsskyldigket
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
i geodesi, den ordinarie professurens innehavare skulle övertaga observatorstjänstgöringen
mot inskränkning i föreläsningsskyldigheten till den för professuren i meteorologi
gällande. Genom denna anordning bli, vad von Zeipel beträffar, alla i sektionsförslaget
uppställda önskemål (inklusive beträffande geodesien) fullständigt uppfyllda. För mig
bleve tjänstgöringen visserligen mera betungande än den av kommittén för von Zeipel
föreslagna, i det att den mig åliggande examinationen i astronomi är betydligt mera
omfattande, vartill kommer föreståndarskapet för institutionen, som innebär ett rätt
betydande arbete. I betraktande av att arbetsfördelningen mellan de två professorerna
på detta sätt bleve den mest rationella och fördelarna för institutionsverksamheten
mycket väsentliga i jämförelse med kommitténs förslag, drar jag emellertid icke i betänkande
att underkasta mig detta. I själva verket ligger tyngdpunkten i undervisningen
i den teoretiska astronomien, särskilt den celesta mekaniken, just i föreläsningarna,
oberoende av institutionsarbetet, under det att undervisningen i praktisk astronomi måste
vara på det närmaste förbunden just med institutionsarbetet.
För den händelse jag skulle avgå från professuren före von Zeipels inträde i pensionsåldern,
är det väl otvivelaktigt, att von Zeipel då kommer att övertaga densamma,
och att den gamla ordningen sålunda av sig själv återinträder. Om mot all förmodan
detta icke bleve händelsen, bör von Zeipel naturligtvis vara skyldig att underkasta sig
den förändring i sin undervisningsverksamhet, som vid eu dylik personalförändring
eventuellt kan bli lämplig eller nödvändig.
Jag får sålunda i främsta rummet tillstyrka det förslag, som matematisk-naturvetenskapliga
sektionen enhälligt framställt. Skulle detta icke av konsistoriet anses
kunna förordas, vill jag i andra rummet tillstyrka petitakommitténs förslag, att observatorstjänsten
för von Zeipel personligen ombildas till en professur i teoretisk astronomi
(med examinatiousskyldighet i geodesi), dock endast under uttrycklig förutsättning att
tjänstgöringsförhållandena ordnas på ovan antydda sätt. Kommitténs förslag, att tjänstgöringen
som observator förenas med den nya personliga professuren, måste jag däremot
på det bestämdaste avstyrka.
Vid konsistoriets sammanträde den 30 maj 1918 yttrade professor
Schtick i den förevarande frågan:
I likhet med sektionen anser även jag, att en personlig professur bör upprättas
för en så förtjänt fiskare som observator von Zeipel. Men jag bar å den andra sidan
föga hopp, att detta kan genomföras på det av sektionen föreslagna sättet. Astronomien
är ett bland universitetets minst studerade ämnen — vilket ligger i själva ämnets
natur — och dock skulle enligt sektionens förslag detta företrädas av två professorer
och eu observator d. v. s. tre ordinarie lärare. Man skulle vidare få åtta astronomiska
föreläsningar i veckan utom den undervisning, som observatorn kan giva, och detta
fruktar jag blir för mycket av det goda i ett ämne, där lärjungarna under denna termin
varit två och föreläsningarna åtskilliga gånger måst inställas av brist på åhörare. Därtill
kommer utgiften för den nya professuren — 7,500 kronor och med ålderstillägg
8,100 kronor.
Professor Bergstrands alternativa förslag, som på ett lyckligt sätt modifierar mitt,
synes mig däremot hava större utsikter att kunna genomföras och med en mindre kostnad
giva ett i huvudsak lika gott resultat. Svårigheten att genomföra det synes mig
endast vara av teknisk natur. Om von Zeipel utnämnes till personel professor med
examinationsskvldighet i geodesi och med bibehållande av den på ordinarie stat upp
-
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
förda observatorslönen samt ett personligt lönetillägg på indragningsstat, är detta visserligen
kanske en ur bokföringssynpunkt stötande nyhet, men den vore väl ej så farlig,
och den medförde eu betydande ekonomisk vinst, von Zeipel erhåller år 1921 (med ålderstillägg)
i löneförmåner 5.500 kronor, och för att på föreslaget sätt ordna saken behöves
det då blott ett tillskott av 2.000 kronor (och 600 kronor i ålderstillägg efter
fem år). Eu besparing för statsverket av 5,500 kronor (sedan 4,900 kronor) skulle
således uppstå.
Den, så vitt jag kan se, enda förlusten bleve, att man finge några föreläsningar
mindre i astronomi än enligt sektionens förslag. Denna förlust tror jag dock på redan
anförda skäl vara minimal, och den torde mer än väl uppvägas av fördelen, att en så
förträfflig, praktisk astronom som professor Bergstrand åtoge sig att sköta observatorsgöromälen,
varjämte man för eu utgift av 2,000 kronor finge eu examinator i geodesi.
Under diskussionen i detta ärende inom konsistoriet uttalade sig flera
av konsistoriets medlemmar till förmån för matematisk-naturvetenskapliga
sektionens förslag. En bland dessa ledamöter, professorn E. A. Holmgren,
erinrade om de upprepade förslag i samma syfte, som framställts inom
sektionen. Holmgren yttrade bland annat:
År 1917 framlade sektionen förslag om personlig professur för von Zeipel med
undervisningsskyldighet i hans främsta forskningsgebit, den matematiska astronomien
och celesta mekamen. Detta förslag antogs då enhälligt av sektionen.
Nu har sektionen i sitt förslag kombinerat dessa områden med geodesi, inom vilket
ämne von Zeipels kompetens är till fullo styrkt på den praktiska sidan och på den
teoretiska (den högre geodesien) är synnerligen framstående.
I och för sig vore det synnerligen önskvärt, att vid något av våra universitet
funnes en professur i enbart geodesi. Detta framgår redan av vad som av professor
Bergstrand anförts i hans yttrande i den matematisk-naturvetenskapliga sektionen. Nu
är detta ämne genom professur representerat enbart vid den tekniska högskolan, där
professorn blott har elementär undervisningsskyldighet (ej alls i högre geodesi). Vid
Uppsala universitet (och blott där) har förut ämnet varit representerat genom docent,
härifrån ha nästan alla geodeter i framstående ställning utgått; det vore därför rätt
naturligt, att ämnet här först bleve representerat genom professur.
Genom sektionens förslag bli emellertid såväl ämnena matematisk astronomi och
celest mekanik (vid Pariser-universitetet representerade av 2 ordinarie professurer) samt
geodesi representerade vid universitetet genom en professor, och dessutom vinnes, att
eu av vårt lands främste vetenskapsmän och eu av Europas yppersta astronomer vid 45
års ålder efter att ha ägnat hela sitt liv uteslutande åt vetenskapen under ekonomiska
förhållanden, som närma sig nöd, skulle få sin ekonomiska ställning någorlunda dräglig.
Även efter professor Schiicks ursprungliga förslag skulle von Zeipels ekonomiska
ställning bli densamma som enligt sektionens förslag. Från statens synpunkt vore
genomförande av detta förslag onekligen billigt, då von Zeipel utom skötandet av observatorstjänsten
också skulle representera den celesta mekaniken och geodesien, men
det vore att lägga en allt för stor och söndersplittrande arbetsbörda på en plikttrogen
mans axlar (frånsett att undervisningen på de olika områdena måste alltför mycket
inskränkas). Vad beträffar professor Bergstrands uppoffrande förslag i skrivelsen till
konsistoriet, vill jag för min del, om sektionens goda förslag mot min förmodan skulle
anses ogenomförbart, i andra hand tillstyrka detsamma.
Bihang till riksdagens protokoll 1''JIt). 1 sand. 11(1 höft. (Nr 134.)
2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
Efter slutad överläggning beslöt konsistoriet tillstyrka den matematisknaturvetenskapliga
sektionens förslag. Mot beslutet anmälde Schack sin
reservation.
Då kanslern för rikets universitet i skrivelse till Kungl. Maj:t av den
15 augusti 1918 med överlämnande av hithörande handlingar anmälde det
större konsistoriets hos honom i ämnet gjorda framställning, anförde kanslern
huvudsakligen följande:
Beträffande von Zeipels undervisnings- och examinalionsskyldighet ansluter jag
mig till professor Bergstrands förslag enligt hans i större konsistoriets protokoll för den
30 maj 1918 intagna skrivelse, von Zeipel skulle enligt detta förslag få föreläsningsskyldighet
i teoretisk astronomi i en omfattning motsvarande den, som åligger professorer
i allmänhet, samt examinationsskyldighet i geodesi. Då professor Bergstrand
förklarat sig villig i så fall övertaga observationstjänstgöringen mot minskning i sin
föreläsningsskyldighet med tre timmar i veckan, far jag vidare föreslå, att observatorsbefattningen
förklaras vakant, så länge professor Bergstrand kvarstår som professor,
samt att professor Bergstrands skyldighet såsom professor sålunda bestämmes till en
timmes föreläsning i veckan, skötandet av observatorsgöromålen samt förestandarskapet
för astronomiska institutionen.
Genom en sådan anordning vinnes förutom de fördelar, den skulle medföra för
institutionen, den fördelen, att för anskaffande av medel för den personliga professuren
ej skuffa erfordras något större belopp.
Genom observatorsbefattningens vakanssättande komme de med densamma förenade
löneförmånerna att ingå till universitetets reservfond. Jag föreslår nu, att reservfonden
i stället skulle bidraga till von Zeipels avlöning med motsvarande belopp
för närvarande 4,500 kronor eller, om en av mig denna dag gjord framställning om
observatorslönens höjande med 1,800 kronor vinner bifall, 6,300 kronor. Då personliga
professurers löneförmåner efter afdrag av 300 krouor pensionsavgift utgör 7,200 kronor,
skulle sålunda det för inrättandet av ifrågavarande personliga professur endast erfordras
ett anslag å 900 kronor eller eventuellt, om höjning av observatorslönen ej kommer
att bifallas, 2,700 kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att proposition avlåtes till 1919 års riksdag om inrättande av en personlig professur
i astronomi för observatorn von Zeipel med, efter avdrag av 300 kronors
pensionsavgift, till 7,200 kronor uppgående lön samt rätt till ålderstillägg och övriga
förmåner i likhet med professorer i allmänhet;
att de båda professorernas i astronomi undervisnings- och examinationsskyldighet
och övriga åligganden bestämmes i enlighet med vad ovan föreslagits;
att observatorsbefattningen vid universitetet förklaras tills vidare vakant, så länge
professor Bergstrand kvarstår som professor;
att ett belopp motsvarande observatorslönen, som ingår till universitetets reservfond,
utgår av reservfonden som bidrag till professorns avlönande samt
att återstående lönebelopp 900 (eventuellt 2,700) kronor begäres att utgå av allmänna
indragningsstaten.
Bland de till ärendet hörande handlingarna finnes en av observatorn
von Zeipel upprättad bestyrkt meritförteckning, ur vilken inhämtas:
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134. 11
att von Zeipel, som är född den 8 februari 1873, år 1900 avlagt filosofie licentiatexamen;
att
han år 1904 disputerat för filosofisk doktorsgrad, promoverats till filosofie
doktor samt förordnats till docent i astronomi vid universitetet i Uppsala;
att han under åren 1897—1904 samt 1907—1911 innehaft anställningar vid vetenskapsakademiens
observatorium i Stockholm, ryska centralobservatoriet i Pulkova
samt astronomiska observator^ i Uppsala och år 1911 utnämnts till observator i astronomi
vid universitetet i Uppsala;
att han såsom astronom-ireodet deltagit i svenska gradmätningsexpeditionerna till
Spetsbergen somrarna 1898, 1901 och 1902;
att han under åren 1903—1906 företagit resor till utlandet för att studera triangelmätning
i vissa större städer samt såsom Letterstedtsk stipendiat i Paris idkat
studier i celest mekanik och astrofotografi;
att han sommaren 1914 lett en av vetenskapsakademien anordnad sol förmörkelseexpedition
till Strömsund;
att han är ledamot av flera in- och utländska lärda samfund, erhållit åtskilliga
vetenskapliga pris samt år 1914 varit erbjuden en professur i astronomi vid KarlFerdinand
universitetet i Prag; ävensom
att han av trycket utgivit ett mycket stort antal skrifter.
Under de senaste tio åren hava vid flera tillfällen medelst anslag å Depart»-^
allmänna indragningsstaten personliga professurer upprättats vid våra hög- mBn ®8"''
skolor. Även dessförinnan hava sådana professurer inrättats. Man har
därvid haft tillfredsställelsen att kunna på en gång dels utmärka och i
ekonomiskt avseende stödja högt förtjänta vetenskapsmän, för vilka ordinarie
professorsstolar ej varit att tillgå, dels skänka lärdomsgrenar, som
gått utom de fastställda fakultetsämnenas gränser, hägn och möjlighet till
utveckling vid våra lärosäten, dels ock på detta sätt göra det vetenskapliga
livet vid dem rikare och fylligare. Så till vida har den första av dessa
vinningar av personliga professurers upprättande varit den förnämsta, att
utan den särskilt förtjänta personen professuren icke kommit till stånd.
Då nu förslag väckts om inrättande av en ny personlig professur, hatjag
anledning erinra om den principiella uppfattning i avseende därå, som
kommit till synes i det av tillkallade sakkunniga nyligen avgivna betänkande
och förslag rörande docentinstitutionen vid universiteten och karolinska
institutet m. in. Dessa sakkunniga hava på anförda skäl gjort gällande,
att de medel, som beviljats till upprätthållande av de nu befintliga
personliga professurerna, borde, i den mån befattningarnas innehavare avginge,
användas till upprättande av rörliga professurer, till visst bestämt
antal fördelade mellan de båda universiteten och karolinska institutet.
Efter genomförd reglering i detta avseende skulle statsmakternas medverkan
till inrättande av nya personliga professurer endast i mycket sällsynta undantagsfall
behöva påkallas.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
Jag har som sagt vid behandlingen av förevarande ärende velat erinra
om de sakkunnigas omförmälda uttalanden. Vare sig man ansluter sig till
desamma eller ej, torde man dock vara oförhindrad att på grund av vad i
ärendet förekommit påyrka upprättandet av en personlig professur för von
Zeipel i huvudsaklig överensstämmelse med univei^sitetskanslerns förslag.
Detta förslag innebär nämligen i själva verket en omreglering av den astronomiska
institutionens nuvarande arbetskrafter till fromma, så vitt jag
förstår, för undervisning, examination och vetenskapligt arbete vid universitetet.
Genom professor Bergstrands erkännansvärda tillmötesgående
kan denna omreglering ske utan allt lör stor kostnad för statsverket. Den
medför, att man kan bereda von Zeipel ett arbetsområde, som hans eminenta
förmåga anvisar honom, och där densamma kan göra sig fullt gällande.
Att universitetet i sammanhang därmed tillförsäkras en kompetent
examinator i ämnet geodesi år uppenbarligen av stort värde.
Med vad jag nu anfört såsom innebörden av den personliga professurens
upprättande har jag naturligen ej velat underkänna betydelsen av den
synpunkt jag ställt främst vid upprättandet av personliga professurer: att
en vetenskapsman linnes, förtjänt av den utmärkelse och den ekonomiska
hugnad, som anordningen innebär. Jag har framhållit von Zeipels eminenta
förmåga. Jag stödde mig därvid på de utomordentligt vackra omdömen
om honom såsom vetenskapsman, vilka från skilda håll blivit fällda
och till vilka jag hänvisar, von Zeipels höga rang bland vetenskapsmännen
på det arbetsfält, han företrädesvis utvalt för sig, är till fullo betygad.
Den omreglering av den astronomiska institutionens nuvarande arbetskrafter,
som jag nyss nämnde såsom sammanhängande med den personliga
professurens upprättande, innebär, att von Zeipel, i egenskap av denna
professurs innehavare, skall hava föreläsningsskyldighet i teoretisk astronomi
i en omfattning, motsvarande vad som åligger professorer i allmänhet,
samt examinationsskyldighet i geodesi. Professor Bergstrand åter skall
jämlikt sitt eget atagande vara föreståndare för den astronomiska institutionen,
hålla föreläsningar i astronomi en timme i veckan och examinera i
detta ämne samt fullgöra observatorsgöromålen. Erforderliga bestämmelser
i berörda avseende böra meddelas av Ivungl. Maj:t.
En förutsättning för den ifrågasatta anordningen är att, när von
Zeipel lämnar observatorsbefattningen för att tillträda den personliga professuren
det bör ske den 1 januari 1920 — observatorsbefattningen ej
anslås ledig till ansökning utan hålles vakant, till dess Kungl. Maj:t annorlunda
förordnar. Skulle Bergstrand avgå före von Zeipel, kan det
ifrågasättas, att von Zeipel skall vara skyldig att övertaga den sålunda lediga
professuren. Då bör naturligen observatorsbefattningen tillsättas. Avgår
13
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
åter von Zeipel före Bergstrand, är det väl sannolikhet för att Bergstrand
anses böra återtaga de till hans professur egentligen hörande åliggandena,
vadan även i detta fall observatorsbefattningen kommer att besättas. Det
tillkommer universitetsmyndigheterna att till Kungl. Maj:t inberätta, när
någon av ovannämnda förutsättningar för observatorstjänstens ledigförklarande
inträffar, samt avgiva av omständigheterna påkallat förslag.
Den avlöning, som enligt nu gällande grunder bör vara förenad med
den personliga professuren, skall i överensstämmelse med kanslerns förslag
vara 7,200 kronor. Av detta belopp skola 4,700 kronor utgöra lön och
2,500 kronor tjänstgöringspenningar. Därjämte bör von Zeipel lika med
andra professorer äga rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års
tjänstgöring.
Kanslern har föreslagit, att löneförmånerna vid observatorsbefattningen
skola ingå till reservfonden, som sedan skulle till von Zeipel utbetala ett
motsvarande lönebelopp. Enligt min mening böra sagda löneförmåner direkt
utbetalas till von Zeipel, som sedan, på sätt föreslagits, får lönefyllnad
från allmänna indragningsstaten. Vad denna lönefyllnads storlek beträffar
lärer den för närvarande böra sättas till 2,700 kronor. Skulle den av universitetskanslern
förutsatta löneregleringen vid observatorsbefattningen komma
att äga rum, bör beloppet av lönefyllnaden ändras. Med hänsyn jämväl
till en eventuell ändring i de till universitetsprofessorer i allmänhet utgående
avlöningsförmåner synes lönefyllnadsbeloppet böra uppföras såsom
förslagsanslag.
von Zeipel bör såsom innehavare av den personliga professuren vara
underkastad de allmänna villkor och bestämmelser, som stadgats för avlöning
såsom universitetsprofessor. I likhet med vad som förut skett beträffande
innehavare av personliga professurer, vilka ej utan vidare äga
rätt till pension enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, bör för von Zeipel såsom professor i astronomi
föreskrivas skyldighet att vid den ålder, då universitetsprofessor i
allmänhet är skyldig att avgå från tjänsten, frånträda sin professur, därest
pension, beräknad efter samma grunder som stadgats beträffande övriga
universitetsprofessorer, beredes honom.
Enligt vad jag inhämtat komma några krav på ökat arbetsbiträde
eller på ökat anslag till materiell för astronomiska institutionen ej att förorsakas
av den tillämnade anordningen, men väl har det ifrågasatts, att
institutionen även oavsett densamma skulle behöva ökat amanuensbiträde.
Detta antyddes i förut omförmälda, av Bergstrand till det större akademiska
konsistoriet ingivna skrivelse.
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
Åberopande vad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t
behagade föreslå riksdagen att
dels medgiva, att för observatorn i astronomi vid
universitetet i Uppsala Edvard Hugo von Zeipel må vid
nämnda universitet med ingången av år 1920 inrättas en
personlig professur i astronomi med de åligganden för
von Zeipel såsom innehavare av omförmälda professur,
som av Kungl. Maj:t bestämmas;
dels föreskriva, att von Zeipel skall vara skyldig såväl
att i tillämpliga delar underkasta sig de för universitetsprofessorer
i allmänhet för åtnjutande av nu gällande
avlöningsförmåner stadgade villkoren och bestämmelserna
som ock att vid den ålder, då annan universitetsprofessor
är skyldig att avgå från sin tjänst, mot åtnjutande av
pension, beräknad efter samma grunder, som stadgats
beträffande övriga universitetsprofessorer, frånträda sin
ifrågavarande professur ävensom vid eventuell ledighet
i den å Uppsala universitets stat uppförda professuren i
astronomi övertaga densamma, därest så påfordras;
dels bestämma, att von Zeipel skall såsom innehavare
av den nu föreslagna professuren åtnjuta en avlöning av
7,200 kronor, därav 4,700 kronor lön och 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg å 600
kronor efter fem års tjänstgöring;
dels föreskriva, att von Zeipels hittilsvarande observatorsbefattning
skall från och med ingången av år
1920 hållas obesatt, så länge ifrågavarande professur
av von Zeipel innehaves;
dels förordna, att von Zeipels avlöningsförmåner
såsom professor skola bestridas av den för observatorstjänsten
å Uppsala universitets stat uppförda avlöningen
jämte nödigt tillskott från allmänna indragningsstaten;
dels och för sistberörda ändamål å allmänna indragningsstaten
anvisa ett belopp av 2,700 kronor jämte ett
tillägg av 600 kronor efter fem års tjänstgöring.
15
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 134.
Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt
behagade Hans Maj:t Konungen, på hemställan av
statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.