Kungl. Maj:ls Proposition Nr 133.
1
Nr 133.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande
av byggnader för en vårdanstalt i Lund, avsedd för
blinda med komplicerat lyte; given Stockholms slott den
21 februari 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen att
dels av de utav 1914 års senare riksdag och 1916 års riksdag beviljade
anslagen å tillhopa 568,350 kronor för uppförande av byggnader för
en vårdanstalt i Lund, avsedd för blinda med komplicerat lyte, anvisa på
extra stat för år 1920 såsom reservationsanslag återstående beloppet,
418,350 kronor;
dels ock därutöver för samma ändamål ytterligare anvisa på extra stat
för år 1920 ett reservationsanslag av 301,650 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Bihang till Riksdagen protokoll. 1 sand. Ilo käft. (Nr 133.)
1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.
Upprättande
av en v&rdanstalt
för
blinda med
komplicerat
lyte.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21^ februari
1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:
Under åttonde huvudtiteln har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
föreslagit riksdagen att till upprättandet av en vårdanstalt för
blinda med komplicerat lyte beräkna på extra stat för år 1920 ett belopp
av 720,000 kronor. I mitt yttrande till det vid sagda statsverksproposition
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, punkten
235, omförmälde jag, att ärendet då krävde ytterligare beredning. Sådan
beredning har nu blivit verkställd, och anhåller jag därför att få ånyo
anmäla ifrågavarande ärende.
På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt 1914 års senare
riksdag att för anordnande genom statens försorg av nödig anstaltsvård
för blinda med komplicerat lyte upprätta en för ändamålet erforderlig
vårdanstalt samt beviljade för uppförande av därför behövliga byggnader
med tillhörande anläggningar å ett av Lunda stad erbjudet tomtområde
3
Kungl. Maj ds Proposition Nr 133.
ett anslag av 521,000 kronor, varav på extra stat för år 1915 anvisades
ett belopp av 150,000 kronor. Därjämte bemyndigade riksdagen Kungl.
Maj:t att vid den tid, då den föreslagna statsanstalten trädde i verksamhet,
för statsverkets räkning övertaga drottning Sofias stiftelses och den
till'' denna stiftelse anknutna vårdanstaltens dåvarande tillgångar under utfästelse
å statens vägnar om fullgörande av de särskilda villkor och förbehåll,
som innehölles i stiftelsens reglemente eller eljest kunde vara fästade
vid sagda tillgångar eller delar därav.
Till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari 1915
anmälde emellertid vederbörande departementschef, att det på grund av
rådande ekonomiska förhållanden vore avsett, att av det för år 1915 anvisade
beloppet, 150,000 kronor, till uppförande av förenämnda vårdanstalt
endast en mindre del, förslagsvis beräknad till 10,000 kronor, skulle
under sao-da år tagas i anspråk, nämligen till vissa förberedande åtgärder
för byggnadsarbetets utförande. Återstående 140,000 kronor skulle reserveras
för arbetets fortsatta bedrivande, när förhållandena ansåges sådant
medgiva. . . ,, , ,
Genom Kun°i. Maj:ts beslut den 29 januari 1915 meddelades föreskrifter
rörande vissa förberedande åtgärder för byggnadsarbetets igångsättande.
Därvid uppdrogs åt dåvarande överintendentsämbetet att i samråd
med höo-st tre särskilda sakkunniga, vilka chefen för ecklesiastikdepartementet
"skulle äga utse, dels, efter förhandlingar med vederbörande
lokala myndigheter, före utgången av september 1915 till Kungl. x\laj:t
inkomma med förslag rörande begränsningen av det tomtområde, som
borde tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål, vilket förslag skulle åtföljas
av karta över området och plan till byggnadernas förläggande å
detsamma, dels ock låta upprätta och till Kungl. Maj:t överlämna fullständiga
ritningar till berörda byggnader jämte tillhörande kostnadsförslag.
,
Till sakkunniga att biträda överintendentsämbetet vid ifrågavarande
uppdrags fullgörande utsåg departementschefen den 4 februari 1915 föreståndarinnan
för den med drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten
i Vänersborg fru Elisabet Anrep-Nordin och apotekaren i Lund Adolf
Fredrik Montelin. ,
Med anledning av det överintendentsämbetet meddelade uppdraget
överlämnade ämbetet med utlåtande den 21 september 1915 till Kungl.
Maj:t, efter samråd med förenämnda sakkunniga samt förhandlingar med
vederbörande lokala myndigheter, dels ett den 9 i samma månad utfärdat
u-åvobrev, varigenom drätselkammaren i Lund å stadens vägnar till Kungl.
Maj:t och kronan under vissa åtaganden och förbehåll såsom gåva med
4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.
full äganderätt till en statens anstalt för blinda med komplicerat lyte
gravationsfritt överlåtit ett jordområde, omfattande 5 hektar av stadens
norra fälad och beläget på sätt närmare framginge av en av t. f. stadsingenjören
Ivar Jakobsson år 1915 upprättad, ämbetets utlåtande jämväl
bifogad karta, dels en av bemälde Jakobsson upprättad, den 29 april 1915
dagtecknad specialkarta, varå ifrågavarande område utmärkts och angivits
omfatta 5 hektar, därav omkring 17,350 kvadratmeter av ägolotten nr 20
och omkring 32,650 kvadratmeter av ägololten nr 21, dels ock plan till
byggnadernas förläggande å området.
Vid föredragning av detta ärende den 3 december 1915 fann Kungl.
Maj:t gott att, med förklarande att omförmälda gåvobrev blivit av Kungl.
Maj:t godkänt, dels förordna, att till det av staden sålunda överlåtna området
skulle i enlighet med av riksdagen fattat beslut förläggas en vårdanstalt
för blinda med komplicerat lyte med i huvudsak den omfattning,
som i ett av särskilda sakkunniga avgivet betänkande i ärendet angivits,
dels ock uppdraga åt Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län
att tillse, att ifrågavarande område bleve överlämnat gravationsfritt, ävensom
föranstalta därom, att lagfart å området söktes; och borde, sedan
lagfart beviljats, vederbörliga expeditioner härom jämte övriga handlingar
angående området insändas till ecklesiastikdepartementet.
Sedermera har 1916 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t, efter det
överintendentsåmbetet i skrivelse den 31 mars 1916 gjort framställning i
ämnet, utöver det för ändamålet redan beviljade anslaget av 521,000 kronor,
beviljat ytterligare ett belopp av 47,350 kronor för uppförande,
med vissa avvikelser från förut framlagd plan, av ovannämnda byggnader.
I det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
erinrade departementschefen, att igångsättandet av omförmälda
byggnadsföretag måst på grund av de tryckta ekonomiska förhållandena
för någon tid uppskjutas, men uttalade därjämte den förhoppningen,
att med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget det skulle visa sig
möjligt att utan längre uppskov fullfölja detsamma.
I skrivelse den 15 juni 1916 angående regleringen av utgifterna under
riksstatens åttonde huvudtitel, punkten 182, anförde riksdagen, jämte
det riksdagen meddelade sitt beslut i ärendet, att riksdagen, som icke velat
motsätta sig ovanberörda förändringar i den ursprungliga byggnadsplanen
eller den av Kungl. Maj:t äskade anslagsökningen, emellertid ansett
sig böra uttala sin förväntan, att för ernående så vitt möjligt av en minskning
i kostnadssumman ytterligare inskränkningar måtte kunna vidtagas,
utan att därigenom de fördelar, som med anstaltens upprättande avsetts,
komme att äventyras.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.
5
Vid ärendets föredragning den 4 augusti 1916 fann Kungl. Maj:t gott
uppdraga åt överintendentsämbetet att efter samråd med särskilda sakkunniga,
som enligt Kungl. Maj:t,s bemyndigande utsetts av chefen för ecklesiastikdepartementet,
gå i författning om utförande av ifrågavarande byggnadsarbete
i huvudsaklig överensstämmelse med de framlagda ritningarna
med de ändringar i dessa, som av ämbetet ifrågasatts i dess skrivelse den
29 februari 1916 och sedan lämnats utan erinran eller som kunde av riksdagens
uttalande i ämnet finnas påkallade, och med rätt för ämbetet att
ytterligare vidtaga sådana smärre ändringar, som kunde befinnas lämpliga
och icke vållade ökning i den beräknade kostnaden; och skulle det åligga
ämbetet att framdeles till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse för de
ändringar i ritningarna, som ämbetet ansett sig böra vidtaga. Tillika
ställdes ovanberörda, av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisade belopp,
150,000 kronor, till överintendentsämbetets förfogande att för därmed
avsett ändamål användas.
I skrivelse den 28 februari 1917 meddelade överintendentsämbetet,
att, efter det anbud för verkställande av nämnda arbete införskaffats, ett
ytterligare tilläggsanslag av 350,750 kronor visat sig vara erforderligt för
att omedelbart kunna igångsätta arbetet. Ämbetet hade emellertid funnit,
att de ökade kostnaderna under dåvarande förhållanden, då material- och
arbetspriser oavlåtligt stege utan några som helst beräkneliga grunder,
icke med säkerhet skulle stanna vid sistnämnda belopp. Tvärtom kunde
man förutse, att sagda tilläggsanslag skulle visa sig otillräckligt, när arbetet
nästa gång komme att utbjudas på entreprenad. Med anledning
härav hemställde ämbetet i förberörda skrivelse om anstånd med uppförande
av ifrågavarande byggnader, tills stadgade förhållanden inträtt i
byggnadsyrket. Denna hemställan biföll Kungl. Maj:t den 30 mars 1917.
I 1917 års statsverksproposition hade Kung]. Maj:t då redan föreslagit
riksdagen att av de till uppförande av förenämnda byggnader redan
beviljade anslagen å tillhopa 568,350 kronor anvisa på extra stat för år
1918 ett belopp av 100,000 kronor. Med hänsyn till vad departementschefen
i det vid propositionen nr 280 angående anslag till täckande av
brist i 1917 års stat för den med drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten
för blinda dövstumma och blinda sinnesslöa m. fl. fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 23 april 1917
anfört därom, att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 mars 1917 bifallit överintendentsämbetets
ovanberörda hemställan om anstånd med uppförande
av ifrågavarande byggnader, ansåg riksdagen anvisande av medel för berörda
ändamål icke vara erforderligt, varför nyssnämnda framställning icke
vann riksdagens godkännande.
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.
Av det nu anförda framgår, att det nybyggnadsarbete för här ifrågavarande
vårdanstalt, vars oundgängliga behövlighet redan år 1914 av
Kungl. Maj:t och riksdagen erkändes, på grund av de med världskriget
inträdda prisförhållandena ännu icke kommit närmare sitt förverkligande.
Nu har styrelsen för drottning Sofias stiftelse i en av folkskolöverstyrelsen
med eget utlåtande den 2 december 1918 till Kungl. Maj:t överlämnad
skrivelse hemställt om förslag till riksdagen bland annat därom,
att de av 1914 års senare riksdag beslutade byggnaderna i Lund för den
blivande statsanstalten för blinda med komplicerat lyte ofördröjligen och så
snart ske kunde måtte komma till uppförande samt att statens övertagande
av den nuvarande anstalten drottning Sofias stiftelse snarast måtte äga rum.
Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört bland annat:
De ekonomisk!!, och andra svårigheter, varmed anstalten under många år haft
att kämpa, hava under de allra senaste åren så ökats, att anstaltens verksamhet därav
i hög grad hämmas och förryckes, ja att dess tillvaro inom kort tid kommer att stå på
spel av brist på lokaler.
Verksamheten hämmas därigenom, att de olika avdelningarna ligga så långt
skilda från varandra, vartill kommer, att vägarna dem emellan — särskilt till asylen —
ofta äro bottenlösa eller igensnöade under den mörka årstiden samt utan någon slags
belysning. Till följd härav är det ytterst svårt, ja i vissa fall omöjligt att sa som sig
bör bedriva anstaltens verksamhet. Denna verksamhet förryckes bland annat därigenom,
att de blinda dövstumma skolbarnen från och med 7 års ålder av brist på utrymme
i skolan måste inhysas i arbetshemmet och där uppfostras tillsammans med de
äldre eleverna i 17—40-års åldern, vilket ju icke kan vara lämpligt för varken de
förra eller de senare. Samma förhållande gör sig ock gällande beträffande de blinda
sinnesslöa, som ofta i förtid måste överflyttas från skolan till arbetshemmet för att
lämna plats för i skolan nyintagna barn.
I skolan liksom i asylen är det icke möjligt, så hårt som utrymmet där är anlitat,
att öka antalet alumner. I arbetshemmet, vars lokaler äro avsedda för 48 barn,
äro för närvarande intagna 66 blinda, de flesta vuxna, varjämte där beretts plats för
8 å 10 sängliggande sjuka, vilka platser i mån av behov äro upptagna. Det är icke
möjligt att i sovrummen för flickor bereda flera platser — sovrummen för gossar äro
ännu icke så strängt belagda som flickornas, vadan möjligen några flera gossar kunde
få plats, innan samma överbeläggning inträder där.
Var skola platser nästa år beredas för då nyinsökande blinda barn? Från skolan
till arbetshemmet kan, såsom nyss framhållits, ingen överflyttning beräknas få ske.
Att uppskjuta de nyinsökandes intagning kunde tänkas som en utväg, men med hänsyn
till att dessa elever i allmänhet komma in alldeles för sent för att uppfostran och
undervisning må kunna medföra önskat resultat, vore ett uppskjutande av nya elevers
intagning en dålig och förkastlig utväg ur svårigheterna. För närvarande finnas i
skolan 42 barn, därav blott 1 är 8 år; 4 äro 9 år, 1 är 10 år, 7 stycken 11 år, 6
stycken 12 år, 4 stycken 13 år, 6 stycken 14 år, 6 stycken 15 år o. s. v., och medelåldern
utgör 13—i4 år. Nämnda utväg skulle snart tillintetgöra anstaltens uppgift
att vara en uppfostringsanstalt för dessa vanlottade och sänka den till att bliva blott
en vårdanstalt, där endast deras kroppsliga vård skulle tillgodoses.
7
Kungl. Majt:s Proposition Nr 133.
De berörda svårigheterna hota att bliva ännu större: anstalten är i fara att inom
två år stå med nästan halva antalet redan befintliga alumner alldeles utan tak över
huvudet. Arbetshemmet är nämligen för närvarande förlagt till dövstumskolans i Vänersborg
ena avdelning, den så kallade C-skolan, som anstalten fatt förhyra till den
1 juli 1920. Dövstumskolan bar på grund av dyrtiden måst tränga i hop sig i den
så kallade större avdelningen, som beräknas hava utrymme i dagrum, sovrum och
matsal för 60 elever, men som nu hyser ett 100-tal barn. Under rådande abnorma
förhållanden måste man ju finna sig i sådana svårigheter i hopp att det snart skall
bliva bättre. Men var skall, då hyrestiden är ute och dövstumskolan sjiilv behöver sin
C-skola, tillräckliga lokaler för arbetshemmet stå att finna? Det hus, som asylen för
närvarande förhyr och disponerar, befinner sig i sa uselt skick, att det tarvar en genomgripande
reparation för flera tusen kronor, om det fortfarande skall kunna användas.
Hyresvärden har ingen underhållsskyldighet, och på grund av den i Vänersborg ytterst
tillspetsade bostadsfrågan vågar ingen säga upp ett hyresavtal tör att därigenom vinna
någon fördel, huru usla lokalerna än må vara. Att samtliga lokaler, som anstalten
förfogar över, lämna mycket övrigt att önska såväl med hänsyn till läge som utrymme
och att de alls icke motsvara de för en så svårskött anstalt nödiga hygieniska kraven,
därom torde icke råda någon meningsskiljaktighet bland dem, som tagit kännedom
om verkliga förhållandet. Inflytandet därav gör sig ock år efter ar alltmera kännbart
för den personal, som ägnar krafter och intresse åt detta mödosamma arbete och på
grund av vidriga förhållanden därunder sätter liv och hälsa på spel. Hälsotillståndet
bland lärarpersonalen under de sista åren har åtskilligt att förtälja därom: en lärarinna
har blivit sinnessjuk och lämnat sitt arbete, en annan har efter tio ars plikttroget,
uppoffrande arbete fått lungtuberkulos, flera fall av meia fillfälliga behov av
tjänstledighet på grund av överansträngning hava också förekommit. Det år brist på
lugn och ro under vilotiden, som oftast förorsakar lärarinnornas sjuklighet, beroende pa
att deras bostäder i allmänhet hava så bullersam omgivning, inkilade som de äro bland
lokaler för eleverna. — Sköterskorna, som även de hava ett slitande, mödosamt arbete,
äro också i behov av någon stunds lugn och ro, men de hava det i detta hänseende
ännu sämre ställt. ..
De missförhållanden, som ovan i största korthet berörts, verka i hög grad tyngande
på anstaltens verksamhet och omöjliggöra redan nu denna svårskötta verksamhets
ordnande på ett för densamma lämpligt sätt.
Genom den utredning rörande frågau om statens övertagande av drottning Sofias
stiftelse, vilken av de utav Kungl. Maj:t särskilt tillkallade sakkunniga blivit framlagd
i deras betänkanden av åren 1913 och 1914, blev riksdagen redan ar 1914 övertygad
om att enda sättet att rädda ifrågavarande anstalt ur det brydsamma läge beträffande
lokalförhållandena, vari den redan då befann sig, var att sä fort ske kunde ln.tci uppföra
de för densamma nödvändiga byggnaderna, vartill medel också av 1914 ars riksdag
beviljades. I statsutskottets utlåtande (n:r 89) år 1914 läses bland annat rörande
ett uppskjutande av bygget, att ett sådant »komnie att föranleda ytterligare dröjsmål
med tillgodoseendet av det överhängande behov av dylik vård, som uppenbarligen
vore för hunden*. (Omkring ett 40-tal sådana blinda, som det här är fråga om, sakna
för närvarande dylik vård). Omedelbart uppförande av de för anstalten planerade
byggnaderna torde också vara den enda möjliga lösningen av den för anstaltens fortbestånd
sä ytterst viktiga lokalfrågan. u
Under det att år efter år lokalförhållandena alltmera tillspetsats, så att det inom
kort till och med torde bliva fråga om anstaltens existens, har byggnadsfrågan alltjämt
uppskjutits. Härigenom har anstaltens lokalfråga råkat i ett förtvivlat läge.
8
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 133.
Styrelsen för drottning Sofias stiftelse vågar därför framhålla att, såvida anstaltens
verksamhet fortfarande skall kunna uppehållas, byggnadsföretaget ofördröjligen
och så snart ske kan maste komma till utförande, enär lokalfrågans lösning ej tål något
vidare uppskov.
Folkskolöverstyrelsen har i sitt förberörda utlåtande tillstyrkt bifall
till styrelsens hemställan. Beträffande de svårigheter, med vilka anstalten
under nuvarande förhållanden har att kämpa, yttrar överstyrelsen:
Det ligger i sakens natur, att de svårigheter för bedrivande av anstaltens verksamhet,
som sedan länge gjort sig kännbara och som redan för fem år sedan voro så
störa, att deras omedelbara avhjälpande ansågs nödvändigt, under den gångna tiden
ytterligare förvärrats. Klart är ock, att de olägenheter, som den under de senaste
åren radande dyrtiden och varuknappheten medfört, gjort sitt till att än mer försvåra
anstaltens uppehållande och verksamhetens bedrivande.
Först och främst äro de rådande svårigheterna att hänföra till de befintliga lokalernas
bristfällighet och olämplighet för sitt ändamål.
Som bekant är drottning Sofias vårdanstalt avsedd att till uppfostran och vård
mottaga blinda, som lida av ytterligare något lyte, företrädesvis blinda dövstumma och
blinda sinnesslöa. Anstalten omfattar tre huvudavdelningar: skolhem, arbetshem och
asyl. I skolhemmet bibringas eleverna, i den mån de befinnas mottagliga för undervisning
samt deras krafter och förmåga det medgiva, insikter och färdigheter avseende
framför allt deras moraliska och religiösa tostran samt deras utveckling i arbetshåg och
Eraktiska färdigheter. Arbetshemmet mottager de elever, vilkas utbildning inom skolemmet
avslutats, och bereder dem vård samt tillfälle till sysselsättning inom de yrkesgrenar,
för vilka de utbildats. Inom asylen slutligen mottagas de alumner, vilka
visa sig oemottagliga för all egentlig utbildning, och erhålla här den yttre vård, som
kan givas, samt en uppfostran till snygghet och mänskliga vanor. Av anstaltens nämnda
tre avdelningar är det blott skolhemmet, som disponerar egna lokaler, nämligen en
för tio ar sedan för gåvomedel uppförd träbyggnad, från början avsedd att tillgodose
allenast eu del av skolhemmets lokalbehov. Arbetshemmet och asylen äro inrymda i
förhyrda lokaler, vilka från tid till annan växlat. För närvarande är arbetshemmet
förlagt till en i skolhemmets närhet belägen byggnad, tillhörig fjärde dovstumskoldistriktets
dövstumskola och tills vidare ledigbliven genom ett tillfälligt av dyrtidslorhållandena
föranlett sammanträngande av dövstumskolaus elever till dess huvudbyggnad.
För asylen är förhyrd en träbyggnad, belägen på omkring en kilometers avstånd från
skolhemmet och från början avsedd till privatbostad.
Antalet alumner i anstalten växlar givetvis något, allteftersom avgång sker genom
dödsfall eller utskrivning och intagning av nya äger rum. Under år 1918 uppbar
anstalten statsbidrag och elevavgifter för sammanlagt 145 alumner, därav 21 blinda
dövstumma och 124 blinda sinnesslöa. För år 1919 räknar man med ett antal av
150. Antalet skvddslingar uppgick år 1912 till 99 och har alltså sedan dess snabbt
tillväxt på grund av den stora efterfrågan på elevplatser. Av det nuvarande antalet
skyddslingar tillhöra omkring 40 skolhemmet, 60—70 arbetshemmet och ett 40-tal
asylen.
Närmare redogörelse för de byggnader, som disponeras för skolhemmet och asylen,
är lämnad i den framställning till 1914 års senare riksdag, som föranledde riksdagens
förutberörda beslut om nybyggnad för anstalten. Därvid har påvisats, huru
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.
otillfredsställande för sitt ändamål dessa lokaler äro och i kura hög grad skyddsiingarnas
vård därigenom försvåras. I all synnerhet gäller detta om asylbyggnaden, som
måste betecknas såsom i högsta grad oändamålsenlig och, då den är kall och dragig
samt i alla hänseenden illa underhållen, därjämte hälsovådlig. Den lokal, som förhyres
av dövstumskolan, är i och för sig väsentligt ändamålsenligare, men även här göra sig
de svårigheter överbeläggningen medför i hög grad gällande. Egentligen avsedd för
48 barn måste nämligen denna byggnad för närvarande inrymma 66 blinda, de flesta
vuxna, varjämte där måst beredas utrymme för ett 10-tal sjukplatser.
Till de svårigheter i fråga om skyddslingarnas vård, som vållas av trångboddheten
och lokalernas olämpliga beskaffenhet, kommer bristen på lämpliga bostäder för
vårdarpersonalen. Så nervslitande och upprivande, som handkavandet av skyddslingarnas
vård och uppfostran är, vore det eu billig fordran, att de personer, som därpå
offra sina krafter, under vilotiden hade att tillgå trevliga samt tysta och väl isolerade
bostadsrum. Så är dock i allmänhet icke fallet. Vissa av personalens rum äro visserligen
ganska ändamålsenliga, men andra äro dess mindre lämpliga. Och om de allra
flesta personalrummen gäller, att de icke hava tillräckligt avskild och isolerad belägenhet
för att bereda tillfälle till ostörd vila. Betänker man huru påfrestande det
exempelvis måste vara för dem, som haft nattvakt, att ej under dagen kunna fä ordentlig
vila, inses lätt, vilken svår olägenhet nu angivna förhållande måste medföra.
Under de senaste åren, som ju på grund av tidsläget varit särskilt prövande, hava nu
berörda svårigheter varit särskilt kännbara och medfört flera fall av sjuklighet bland
personalen på grund av överansträngning. Avgången bland personalen har ock
alltmera ökats och samtidigt svårigheterna vuxit att ersätta de avgående med lämpliga
krafter.
Slutligen är uppenbart, att såväl lokalernas bristfälliga och olämpliga beskaffenhet
som deras spridda belägenhet i hög grad försvårar anstaltens administration och
ledning samt i mänga fall medför ökade kostnader.
Till de svårigheter lokalbehovet föranleder hava särskilt under de senaste åren
sällat sig ekonomiska bekymmer för uppehållandet av anstaltens verksamhet. Såsom
fallet varit vid allehanda offentliga anstalter och i all synnerhet sådana, vilka äro förenade
med internat, hava omkostnaderna stegrats i oanad grad, och då de fasta inkomster,
över vilka anstalten förfogar, statsbidrag och elevavgifter, icke samtidigt böjts,
har givetvis betydande brist uppstått. Till täckande av sådan brist har ock riksdagen
på Kungl. Muj:ts framställning* beviljat för åren 1917 och 1918 sammanlagt 64,500
kronor, och framställning måste nu göras om beviljande av avsevärda belopp till täckande
av kvarstående brist från år 1917 samt förstärkande av anslagen för år 1919.
Därjämte har för vart och ett av åren 1916, 1917 och 1918 till anstalten utgått ett
hyresbidrag a 5,000 kronor. Då emellertid de beviljade medlen i allmänhet först under
årets senare del komma vederbörande tillhanda, liksom också övriga bidrag till
anstalten utgå i efterskott, har det under årets förra del varit förenat med de största
svårigheter att kunna ordna ekonomien. Så länge anstalten saknar en fast stat med
säkert påräkneliga inkomster till tillräckligt belopp, måste uppenbarligen ekonomiens
handhavande medföra mångahanda bekymmer och ständig otrygghet. Den osäkra ekonomiska
ställningen bär ock förhindrat anstaltens styrelse att genomföra sådan höjning
av personalens löner, att dessa kunnat bringas någorlunda i jämnhöjd med vad som
beviljats vid andra anstalter med liknande uppgift, eu omständighet, som givetvis i
sin mån bidragit till de på senaste tiden talrika personalombytena.
Pikant) till riksdagens protokoll. I samt. 115 käft. (Nr 133.)
2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.
Överhuvud kan sägas, att det tillstånd av ovisshet, vari anstalten under de senare
åren befunnit sig under avvaktan på förverkligandet av riksdagens år 1914 fattade
beslut om anstaltens och verksamhetens övertagande av statsverket samt om nybyggnad
för anstalten, varit ägnat att i hög grad försvåra ledningen av arbetet och skapa
en känsla av osäkerhet och otrygghet, som icke är gynnsam för verksamhetens bedrivande,
allra minst då det gäller en anstalt av så ömtålig och komplicerad beskaffenhet.
Om nödvändigheten av bvggnadsfrågans ofördröjliga lösning anför
överstyrelsen vidare:
Det dröjsmål med genomförandet av nyssnämnda beslut av 1914 års riksdag,
som den rådande kristiden föranlett, har alltså medfört ödesdigra verkningar för anstalten,
och det synes vara att befara, att det nuvarande tillståndet ej länge kan
fortgå. Överstyrelsen har genom besök på platsen av en utav dess ledamöter sökt
skaffa sig närmare kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet fortgår, och
särskilt om lokalernas beskaffenhet, och överstyrelsen kan på grund av sålunda gjorda
iakttagelser bestyrka, att de svårigheter, med vilka man har att kämpa, äro utomordentligt
stora. Det kan för att blott framhålla en belysande detalj nämnas, att inom
asylen, där ett 40-tal äldre och yngre fullständigt obildbara blinda vårdas, finnes blott
en enda liten bekvämlighetsinrättning, inrymd i en skrubb under trappau. Det är
lätt att förstå, vilka svårigheter detta medför, då man betänker, att flertalet av skyddslingarna
sakna begrepp om den enklaste personliga snygghet.
Härtill kommer, att kontraktet å de av dövstumskolan förhyrda lokolerna utlöper
den 1 juli 1920 och att det är mycket ovisst, huruvida anstalten längre tid kan få
disponera desamma. Då såsom nämnts nära ett 70-tal eller närmare hälften av anstaltens
alumner äro inrymda i denna lägenhet, och då hyresförhållandena i Vänersborg
liksom i flertalet av våra stadssamhällen äro synnerligen svåra, äro uppenbarligen
de närmaste framtidsutsikterna för anstalten ytterst hotande.
Det är under sådana omständigheter ej att undra över, om svårigheterna äro nära
att bliva övermäktiga även det brinnande intresse och den enastående energi, genom
vars insats anstalten skapats och förts fram till den utvecklingspunkt, där den nu befinner
sig. Men skulle den nuvarande föreståndarinnan icke längre förmå uppehålla
ledningen av anstalten, skulle denna helt visst under nu rådande osäkra förhållanden
stå inför en fullkomlig katastrof, som kunde leda till verksamhetens nedläggande.
Att anstalten dock har en betydelsefull uppgift att fylla lärer väl numera vara
allmänt erkänt. Tänker man först på de olyckliga varelser, ofta skuldlösa offer för
lyten i samhällslivet, vilka inom anstalten finna hägn och vård, måste det väl betecknas
såsom ett för ett kultursamhälle ofrånkomligt krav, att åt dem beredes eu så
långt möjligt människovärdig tillvaro, att de, i den mån så låter sig göra, lyftas ur
sin djuriska slöhet och bibringas medvetande om andliga värden samt att deras liv
genom tillvänjandet till nyttig praktisk verksamhet får innehåll och värde. Någon
annan anstalt än Sofiastiftelsen finnes dock ej i vårt land för omhändertagande av de
beklagansvärda, om vilka här är fråga, de mest vanlottade och hjälplösa av alla samhällets
ledamöter. Skulle anstalten nödgas nedlägga sin verksamhet, ställdes därmed
alltså alla abnorma av förevarande slag utan sakkunnig tillsyn och vård.
11
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.
Tillgodoser alltså anstalten ett humanitärt behov, som det måste anses som en samhällets
plikt att söka fylla, är dock detta samhälleligt sett måhända icke anstaltens
betydelsefullaste uppgift. Av särskild vikt måste det nämligen vara, att de hem och
den omgivning dessa vanlottade tillhöra befrias från den tryckande börda och den sociala
vada, deras tillvaro i de enskilda hemmen medför. I den förutberörda framställningen
till riksdagen rörande förevarande ämne framhölls med synnerlig styrka de
synpunkter, varom nu erinrats, med särskilt beaktaude av faran för att de olyckliga,
om vilka, här är fråga, därest de lämnas utan behörig vård, lätteligen kunna giva
upphov till nya individer med liknande lyten som dem, vilka vidlåda dem själva.
Har man vandrat genom Sofiaanstalten, sett den ömma vård, dess alumner erhålla,
och det oändliga tålamod, som offras för att lösa de band, som binda deras sinnen,
sett huru ädla och varma känslor kunna väckas och ge liv åt de vanskapta dragen,
och har man da a andra sidan betänkt vilken dessa olyckligas lott skulle vara,
om de skulle framsläpa sin tillvaro i hemmen såsom en börda för sin omgivning samt
för föräldrar och anhöriga utgörande eu ständig erinran om den hårda prövning deras
blotta tillvaro innebär, då måste man fyllas av djup tacksamhet mot dem, som offra
intresse och krafter i anstaltens tjänst, och man måste känna det som en samhällets
ofrånkomliga plikt att göra vad som är möjligt för att lätta mödan och bereda drägliga
arbetsvillkor.
Slutligen yttrar överstyrelsen sig om den ordning, i vilken byggnadsfrågan
enligt överstyrelsens mening bör lösas:
Överstyrelsen bär vid övervägande av nu berörda förhållanden kommit till den
övertygelsen, att det icke kan vara rådligt att längre uppskjuta påbörjandet av den
nybyggnad för anstalten, som utgör den oundgängliga förutsättningen för att densamma
skall kunna med trygghet fullfölja sin verksamhet. Överstyrelsen finner sig
därför också förpliktad att nu på det livligaste tillstyrka, att omedelbara åtgärder måtte
vidtagas för byggnadsarbetets upptagande.
Det torde häremot invändas vad som tidigare i sådant avseende anförts, att förhållandena
inom byggnadsbranschen borde få vinna större stadga, innan ett arbete av
så betydande omfattning bringas till utförande.
Överstyrelsen finner det helt naturligt, om en sådan tankegång gör sig gällande.
Att i ett extraordinärt tidsläge och vid en tidpunkt, då byggnadskostnaderna mer än
tredubblats mot under normala förhållanden, påbörja ett byggnadsföretag, vars kostnadssumma
redan före kristidens inträde tedde sig betydlig, kan ur statsfinansiell synpunkt
väl väcka betänkligheter.
Gent emot en sådan tankegång må emellertid till en början framhållas, att byggnadskostnaderna
visserligen för närvarande äro abnormt höga i förhållande till de
pris, som gällde vid världskrigets utbrott, men att ingen som helst garanti finnes för
att desamma inom en tid, med vilken man i förevarande sammanhang kan hava att
räkna, komma att undergå någon mera väsentlig ändring. I varje fall torde väl näppeligen
kunna antagas, att någon ytterligare stegring utöver nuvarande prisnivå skall
äga rum. Därest beslut om arbetets påbörjande nu fattas, torde man alltså icke
behöva befara, att icke den beräknade kostnadssumman skulle komma att visa si"
tillräcklig.
Emellertid huru det än må förhålla sig med byggnadsprisens framtida utveckling,
har överstyrelsen kommit till den bestämda uppfattningen, att här föreligger ett
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.
behov av den trängande art, att det omedelbarligen bör tillgodoses, även om kostnaderna
härför nu skulle komma att ställa sig något högre än fallet skulle bliva efter
några års förlopp. Vad överstyrelsen i det föregående anfört torde otvetydigt giva
vid handen, att här föreligger verklig fara i dröjsmål och att ifrågavarande byggnadsföretags
utförande så länge uppskjutits, att redan därav svåra föl jder uppstått och
än olyckligare hota att uppstå. Det synes därför överstyrelsen, att de betänkligheter
av ekonomisk natur, som helt naturligt inställa sig, här måste vika för det verkliga
nödläge, varuti anstalten befinner sig.
Vad beträffar den ordning, i vilken nybyggnad=arbetet borde komma till utförande,
kan det enligt överstyrelsens mening, med hänsyn såväl till rådande ekonomiska
förhållanden som till byggnadsföretagets säregna beskaffenhet, ifrågasättas, att ett annat
tillvägagångssätt valdes än det eljest vanliga med uppgörande redan från början
av entreprenadkontrakt rörande hela arbetets utförande. Möjligen skulle det i ett fall
sådant som det här föreliggande vara lämpligare att undan för undan träffa uppgörelser
om olika delar av byggnadsarbetet. Deu prisminskning, som möjligen han
komma att inträda, skulle på detta sätt kunna tillgodogöras, vartill kommer, att de
modifikationer i byggnadens planläggning, som, då det gäller en anstalt med ett så
specialiserat och säreget syfte, helt naturligt kunna komma att visa sig behövliga,
lättare skulle kunna genomföras. Skulle denna väg befinnas framkomlig och lämplig,
skulle alltså närmast sä stort anslag äskas, som befunnes erforderligt för arbetets igångsättande,
varefter det totala anslagsbehovet finge fastställas, då tendenserna i fråga
om prisbildningen inom byggnadsbranschen bleve tydligare skönjbara och därmed fastare
hållpunkter erhållits för en tillförlitligare kostnadsberäkning.
I varje fall finner överstyrelsen, såsom redan framhållits, de starkaste skäl tala
för att åtgärder omedelbarligen vidtagas för byggnadsarbetets påbörjande och att framställning
göres hos riksdagen om anvisande av de härför nödiga medlen.
På grund av remiss har byggnadsstyrelsen den 27 december 1918
avgivit utlåtande i ämnet. Efter attf hava i korthet erinrat om frågans
föregående behandling yttrar byggnadsstyrelsen:
För byggnadsarbetena i fråga äro beviljade tillsammans 568.350 kronor, och har
överintendeut-ämbetet i februari 1917 beräknat kostnaderna till 919,100 kronor. Enligt
nu gällande priser kunna sammanlagda kostnaderna icke beräknas understiga
1,300.000 kronor.
Folkskolöverstyrelsen ifrågasätter beträffande den ordning, i vilken byggnadsarbetet
bör komma till utförande, att man, i stället för att uppgöra entreprenadkontrakt
på en gäng om hela arbetets utförande, skulle efter band träffa uppgörelse om
olika delar av byggnadsarbetet. Häiigenom skulle möjligen inträdande prisminskning
kunna tillgodogöras och modifikationer i planläggningen lättare genomföras.
I likhet med folkskolöverstyrelsen anser även byggnadsstyrelsen en uppdelning
av byggnadsarbetet å olika entreprenader icke blott lämplig utan även nödvändig vid
detta lika väl som vid de flesta andra byggnadsarbeten, som under dessa tider organiserats
av byggnadsstyrelsen. Sättet för uppdelningen måste dock i varje särskilt fall
bedömas och rättas efter omständigheterna.
1 det nu föreliggande fallet torde den första entreprenaden böra, för att man
rationellt skall kunna bedriva byggnadsarbetena och undvika onödiga omkostnader,
omfatta byggnadernas grund och stomme; uppgörelser angående inredning, målning,
13
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 133.
tapetsering, värmeledning, vatten- ock avloppsledningar, elektriska ledningar m. m.
kunna sedermera efter hand träffas.
Enligt nu gällande prisförhållanden torde för utförandet av byggnadernas grund
och stomme behövas omkring 870,000 kronor, däri inberäknat erforderliga arvoden till
arkitekt och kontrollant samt övriga administrationskostnader. Lämpligast vore, om
byggnadsarbetena kunde igångsättas tidigt på våren, da de torde kunna beräknas i
sin helhet vara avslutade hösten året därpå. Det år, byggnadsarbetena skola igångsättas,
bör ovan angivna summa, 870,000 kronor, kunna ställas till byggnadsstyrelsens
förfogande minst två månader innan arbetena skola taga sin början i och
för infordrande av entreprenadanbud samt avslutande av kontrakt med lämplig entreprenör.
Den stadga inom byggnadsyrket, som överintendentsämbetet i sin ovannämnda
skrivelse angav såsom börande avvaktas, innan ifrågavarande byggnadsarbeten igångsattes,
har visserligen icke ännu inträtt, och föga utsikt finnes att så skall ske under
år 1919. Med hänsyn härtill synes byggnadsstyrelsen visserligen skäl fortfarande förefinnas
för byggnadsarbetenas uppskjutande till våren 1920, men i betraktande av vad
folkskolöverstyrelsen anfört anser sig byggnadsstyrelsen dock icke böra motsätta sig
ett tidigare påbörjande av byggnadsarbetena, om nödiga medel kunna på sätt ovan
angivits ställas till styrelsens förfogande.
På grund av vad sålunda anförts får byggnadsstyrelsen tillstyrka bifall till folkskolöverstyrelsens
framställning i vad den rörer utförandet av byggnader och anläggningar
för en vårdanstalt i Lund för blinda med komplicerat lyte.
Redan i det statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden den 9 januari
1919, som åtföjde årets statsverksproposition, uttalade jag såsom min mening,
att 1914 års senare riksdags beslut om uppförande av behövliga
byggnader för en vårdanstalt för blinda med komplicerat lyte borde snarast
möjligt komma till förverkligande. Såväl styrelsen för drottning Sofias
stiftelse som folkskolöverstyrelsen hava anfört så talande skäl för vidtagande
av åtgärder i berörda avseende, att ytterligare uppskov därmed
icke kan anses försvarligt.
Beträffande ordningen för byggnadsarbetets utförande har folkskolöverstyrelsen
ifrågasatt en uppdelning av berörda arbete och särskilda uppgörelser
för olika delar av detsamma och byggnadsstyrelsen ansett en
sådan uppdelning vara icke blott lämplig utan även nödvändig under nuvarande
förhållanden. Den första entreprenaden skulle då enligt byggnadsstyrelsens
mening omfatta byggnadernas grund och stomme, och därefter
skulle efter hand träffas uppgörelser angående inredning, målning,
tapetsering, värmeledning, vatten- och avloppsledningar, elektriska ledningar
in. in. I detta avseende delar jag! de nämnda myndigheternas
uppfattning, helst som onödiga omkostnader skulle genom en sådan anordning
kunna undvikas. Jag anser således, att framställning nu bör göras
hos riksdagen angående erforderliga medel allenast för utförande av
byggnadernas grund och stomme.
Departe
mentschefen.
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.
För denna del av byggnadsarbetet skulle enligt byggnadsstyrelsens
beräkning behövas ett belopp av omkring 870,000 kronor. På grund av
det synnerligen svåra läge, i vilket anstalten befinner sig, ävensom med
hänsyn till önskvärdheten att kunna företaga en förflyttning av dess hjälplösa
skyddslingar under den varmare årstiden, anser jag det synnerligen
önskvärt, att byggnaderna göras färdiga att tagas i bruk på sommaren
1921, och torde därför något anslag böra hållas tillgängligt redan under
innevarande år.
Såsom förut nämnts, har riksdagen för ifrågavarande byggnader redan
beviljat tillhopa 568,350 kronor och därav anvisat på extra stat för år 1915
150,000 kronor. Sistnämnda belopp bör således kunna disponeras under
år 1919. Återstoden 418,350 kronor bör anvisas på extra stat för år 1920.
Utöver nyssnämnda summa, 568,350 kronor, erfordras emellertid för
uppförande av byggnadernas grund och stomme ytterligare 301,650 kronor.
Aven detta belopp bör anvisas på extra "stat för sistnämnda år.
Båda de nu nämnda beloppen, 418,350 kronor och 301,650 kronor, böra
tydligen i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen att
dels av de utav 1914 års senare riksdag och 1916
års riksdag beviljade anslagen å tillhopa 568,350 kronor
för uppförande av byggnader för en vårdanstalt i Lund,
avsedd för blinda med komplicerat lyte, anvisa på extra
stat för år 1920 såsom reservationsanslag återstående
beloppet, 418,350 kronor;
dels ock därutöver för samma ändamål ytterligare
anvisa på extra stat för år 1920 ett reservationsanslag
av 301,650 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.
Stockholm 1919, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
190305