Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

1

Nr 129.

Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande
av kronans rätt till danaarv efter skrädderiarbetaren
Fredrik Albert Appelkvist frän Uppsala m. fl.; given
Stockholms slott den 28 ftbruari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

l:o) att kronans rätt till danaarv efter skrädderiarbetaren Fredrik
Albert Appelkvist från Uppsala må efterskänkas till förmän för Appelkvists
änka Kristina Augusta Appelkvist, född Boman;

2:o) att kronans rätt till danaarv efter änkan Anna Greta Andersson
eller Olsdotter från Prästgården i Stora Lundby socken av Alvsborgs
län må efterskänkas till förmån för kyrkoherden A. B. Magni;

3:o) att kronans rätt till de danaarvsmedel efter Maria Kristina
Andersson-Törning från Borgs villastad i Borgs socken av Östergötlands
län, som inlevererats till statsverket, må, efter avdrag av det kainmaradvokatfiskalsämbetet
tillkommande aktoratsarvode, efterskänkas till förmån
för Signe Petterssons omyndige son Astolf Gideon Pettersson;

4:o) att kronans rätt till danaarv efter lägenhetsägaren Anders
Magnus Svensson från Gustavsborg i Vidbo socken av Stockholms län
må elterskänkas till förmån för Svenssons änka Kristina Svensson, född
Mattsson;

5:o) att den rätt, som kan tillkomma kronan till kvarlåtenskapen
efter fördelsmannen Johan Gabrielsson från Smedsmora i llimbo socken

Bikung till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 111 käft. (AV 129.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

av Stockholms lan, må efterskänkas till förmån för Gabrielssons änka Anna
Lovisa Gabrielsson, född Andersson;

6:0) att kronans rätt till de danaarvsmedel efter sadelmakeriarbetaren
Johan Fredrik Lykovius från Kolsva bruk i Bro socken av Västmanlands
län, vilka inlevererats till statsverket, må, efter avdrag av det kammaradvokatfiskalsämbetet
tillkommande aktorat sarvode, efterskänkas till förmån
för Kolsva missionsförsamling, Kolsva metodistförsamling, Kolsva lokalavdelning
av Köpings baptistförsamling, Kolsva blåbandsförening och Kolsva
arbetares sjuk- och begravningskassa; skolande de medel, som sålunda må
varda efterskänkta, lika fördelas mellan dessa fem sammanslutningar;

7:o) att kronans rätt till danaarv efter mjölnare» Axel Konrad Frid
Jonsson från Kalmar må efterskänkas till förmån för Jonssons änka Karolina
Jonsson, född Magnusson;

8:0) att kronans rätt till danaarv efter konditorn Frans Höijer från
Eksjö må, efter avdrag av det av kammaradvokattiskalsämbetet uppburna
aktoratsarvode, efterskänkas till förmån för Höijers systerson förre bryggmästaren
Karl Henning Furtenbach i Hedemora;

9:o) att kronans rätt till danaarv efter hustrun Ellika Andersdotter
från Hägnaden under Björndalen i Uppliärads socken av Alvsborgs län
må till ett belopp av 465 kronor 92 öre efterskänkas till förmån för
Upphärads kommun med skyldighet för denna att till kammaradvokatfiskalsämbetet
utgiva aktoratsprovision å nämnda belopp;

10:o) att kronans rätt till de danaarvsmedel efter änkan Johanna
Kristina Borg från Smedby i Husby socken av Kopparbergs län, vilka inlevererats
till statsverket, må, efter avdrag av det av kaminaradvokatfiskalsämbetet
uppburna aktoratsarvode, efterskänkas till förmån för kapellmästaren
Carl Oscar August Johansson i Saltsjö-Järla och måleriarbetaren
Anton Olof Erikssons i Stockholm hustru Hilma Jenny Maria Eriksson,
född Johansson, att mellan dem lika fördelas;

ll:o) att kronans rätt till danaarv efter änkan Karin Jonsson, född
Lind, från Söderhamn må, efter avdrag av den av Karl Johan Palm i
Minnesota uppburna andel i ller 391 kronor 41 öre och med kammaradvokattiskalsämbetet
förbehållen rätt till aktoratsprovision å danaarvsmedlen,
efterskänkas till förman för förre bi ä dgård surhet aren Jonas Jonssons från
Söderhamn änka Kristina Jonsson, född Berglund, hrädgårdsarbetaren Erik
Jonsson i Ala, Ljusne, hemmansägaren Olof Jonsson i Sävar, hemmansägaren
därstädes Olof Perssons hustru Sofia Elisabet Persson, född Jonsson,
avlidne Lars Johan Jonssons från Sävar barn Karin Blomberg, född Jonsson,
Hilda Wahlström, född Jonsson, och Karl Jonsson samt bemälde
Lars Johan Jonssons avlidne son Robert Jonssons barn ävensom likaledes

Kungl. Moj:ts proposition nr 129.

3

avlidna Johanna Magdalena Palms, född Jonsson, barn Erik Olof Palm och
Hanna Ohman, född Palm, i Umeå; skolande de medel, som sålunda må
varda efterskänkta, mellan angivna personer fördelas enligt den vid arvskiftet
efter Karin Jonsson och hennes man den 23 oktober 1915 tilllämpade
grund; samt

12:o) att kronans rätt till danaarf efter fabriksarbeterskan Helena
Christina Nilsson från Karlskrona må efterskänkas till förmån för muraren
Adolf Fredrik Hasselqvist i Växjö.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Dananrv
efter skrädderiarbefaren
Fredrik
Albert Appelkvist

från Uppsala.

Utdrag av protokollet över. finansärenden, kallet inför Ilans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari
1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellneb,
Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

Till Kungl. Maj:t hava inkommit åtskilliga ansökningar om efterskänkande
av kronans rätt till danaarf. Då vissa av dessa ärenden numera
föreligga i vederbörligen utrett skick, anhåller^ jag att få redogöra
för desamma.

l:o) Den 6 september 1916 avled skrädderiarbetaren Fredrik Albert
Appelkvist från Uppsala, efterlämnande såsom stärbhusdelägare endast änkan
Kristina Augusta Appelkvist, född Boman.

Enligt utdrag av en den 28 november samma år efter den avlidne
upprättad bouppteckning uppgick behållningen i boet till 1,945 kronor
9 öre.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Uti en den 12 mars 1918 till Kungl. Maj:t inkommen ansökning
har nu ''Inkan Appelkvist, under framhållande av att hon vore till hög
ålder kommen samt i saknad av förmåga att genom arbete försörja sig,
anhållit, om efterskänkande till förmån för henne av kronans rätt till danaarv
efter hennes bemälde avlidne man.

Över ifrågavarande ansökning har länsstyrelsen i Uppsala län avgivit
tillstyrkande utlåtande, varmed överlämnats ett av magistraten i Uppsala
avgivet yttrande, däri vitsordats riktigheten av de av sökanden lämnade
uppgifter.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som den 25 april 1918 jämväl avgivit
infordrat yttrande i ärendet, hemställer, med hänsyn till vad i ärendet
förekommit, om avlåtande av proportion till riksdagen i syfte att
kronans rätt till ifrågavarande danaarvsmedel måtte till sökandens förmån
efterskänkas.

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter skrädderiarbetaren
Fredrik Albert Appelkvist från Uppsala må efterskänkas
till förmån för Appelkvists änka Kristina Augusta
Appelkvist, född Boman.

2:o) Den 5 juli 1915 avled änkan Anna Greta Andersson eller Olsdotter
från Prästgården i Stora Lundby socken utan att efterlämna kända
arvingar.

Enl igt instrumentet över en den 1 november 1915 efter den avlidna
förrättad bouppteckning uppgick behållningen i boet till 302 kronor
18 öre.

Uti en den 25 januari 1918 till Kungl. Maj:t inkommen ansökning
har nu kyrkoherden A. B. Magni i Stora Lundby, vilken omhändertagit
kvarlåtenskapen efter änkan Andersson eller Olsdotter, anfört följande:
Den avlidna, som varit född den 4 februari 1834, hade under eu längre
tid innehaft tjänst hos Magnis svärföräldrar och därefter hos andra personer.
Då hon vid 70 års ålder av tilltagande sjukdom blivit urståndsatt
att förtjäna sitt uppehälle, hade Magni år 1906 tagit henne till sitt hem
utan att därvid träffa något avtal om ersättning, enär Magni antagit, att
hon ej ägde några medel. Emellertid hade hon efter någon tid till Magni
överlämnat ett belopp av omkring 5<>0 kronor, som för hennes räkning
insatts i sparbank. Vid upprepade tillfällen hade hon förklarat, att Magni

Länsstyrelsen
i Uppsala
län.

Kammar advokat fiskalsäm betet.

Danaarf
efter iinkan
Anna (jrela
Andersson
eller Olsdotter
från
Stora Lnndby
socken
av Xlvsborgs
län.

6

Länsstyrelsen
i Älvsborgs
län.

Kammaradvokatfiska
hämbetet.

Dnnnarv
efter Maria
Kristina
AnderssonTö
ruin «•
från Korgs

Kungl. May.ts proposition nr 129.

och hans hustru skulle erhålla de tillhörigheter, hon vid sin död efterlämnade.
På grund av det anförda hemställde .Magni om efterskänkande
till förmån för honom av Kungl. Maj:ts och kronans rätt till danaarv efter
den avlidna eller därest detta ej kunde beviljas, att Magni måtte förklaras
äga av boets behållning göra sig betald för underhåll åt henne under
tiden från oktober månad 1906 till hennes dödsdag.

Magni har sedermera på förekommen anledning meddelat, att den
avlidna haft sitt underhåll hos honom under tiden från den 30 oktober
1906 till sin död eller under något mer än 3 år 8 månader, samt att Magni
beräknade kostnaden för hennes underhåll till 60 kronor för år eller sammanlagt
520 kronor.

Over ifrågavarande ansökning har länsstyrelsen i Älvsborgs län avgivit
infordrat utlåtande, varvid nämnda myndighet, som ansåge billighetsskäl
fäja för att Magni tillerkändes så stor del av kvarlåtenskapen
efter änkan Andersson eller Olsdotter, som motsvarade Magnis utgifter för
henne, tillstyrkt bifall till framställningen.

Kammaradvokattiskalsämbetet, som den 5 april 1918 på grund av
remiss jämväl yttrat sig i ärendet, har — med förmälan att ämbetet från
vederbörande landsfiskal inhämtat upplysning, att Magnis uppgifter vore
med verkligheten överensstämmande, och med tillkännagivande att ämbetet
låtit vidare åtgärder för indrivande av danaarv efter den avlidna anstå
i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut i anledning av föreliggande ansökning
— med hänsyn till den avlidnas i livstiden uttalade önskan och då billighetsskäl
syntes tala för att Magni måtte beredas någon ersättning för
den vård, han ägnat henne, funnit sig böra tillstyrka bifall till framställningen
och fördenskull hemställa, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen
avlåta proposition i syfte att kronans rätt till ifrågavarande danaarvsmedel
måtte till Magnis förmån efterskänkas.

Med avseende å vad i ärendet förekommit hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter änkan Anna
Greta Andersson eller Olsdotter från Prästgården i Stora
Lund by socken av Älvsborgs län må efterskänkas till
förmån för kyrkoherden A. B. Magni.

3:o) Pen 6 februari 1917 avled förra hushållerskan Maria Kristina
Andersson-Törning från Borgs villastad i Borgs socken, utan att, såvitt

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

7

den efter henne upprättade bouppteckningen utvisar, efterlämna kända villastad i
arvingar. Behållningen i hoet uppgick till 4,82f> kronor 64 öre. socken.

Uti en den 8 april 1918 till Kungl. Magt inkommen ansökning har Ansökan av
sömmerskan Signe Pettersson i Heby anfört följande: sömmerskan

Hushållerskan Amlersson-Törning, som avlidit ogift, hade den 24 ^terfson^i
juni 1888 i Sala stad framfött ett gossebarn, som i dopet erhållit namnet Heby.
Gideon David, och som uppfostrats hos eu arbetarefamilj i Väster Lövsta
socken. Efter konfirmationen hade Gideon 1 >avid, som antagit släktnamnet
Turning, erhållit anställning å Heby gjuteri i Heby socken, v arest även
Signe Pettersson då vistats. Mellan ''rörning och Signe Pettersson hade
uppstått ett intimare förhållande, och hade de överenskommit att, sedan
Turning uppnått myndig ålder, med varandra ingå äktenskap. Den 6 juli
1902 både Signe Petter-son framfött ett gossebarn, i dopet kallat Astolf
Gideon, till vilken Turning vore fader. Barnet, som sålunda vore sonson
till hushållerskan Andersson-Törning. vore avlat under äktenskapslöfte.

Gideon David Turning hade under tiden tagit värvning vid Göta livgarde,
och hade han under denna anställning avlidit å garnisonssjukhuset i Stockholm
den 19 juli 1902. Signe Pettersson hade med anledning härav ensam
uppfostrat ifrågavarande barn, om vars tillvaro hushållerskan AnderssonTörning
först de sista dagarna av sin levnad erhållit kännedom. Hon hade
då latit kalla Signe Pettersson och dennas son till sig, men så gott som
omedelbart efter sammanträffandet med dem fallit i vanmakt och därpå
avlidit utan att hava återfått medvetandet. På grund av det anförda anhölle
Signe Pettersson, att Kungl. Maj:t måtte till förmån för hennes son
Astolf Gideon efterskänka Kungl. Maj:ts och kronans rätt till danaarv efter
hushållerskan Andersson-Törning.

Vid ansökningen hava fogats vissa handlingar, varav framgår bl. a.,
att Signe Pettersson är född den 5 januari 1878, att hon är medellös och
har sonen Astolf Gideon, född den 6 juli 1902, samt att Gideon David
Torrolig, vilkens fullständiga förnamn varit David Gideon Gumelius. varit
född den 24 juni 1883 i Sala stadsförsamling, konfirmerats i Väster Lövsta
församling och utflyttat därifrån den 15 mars 1901 till Göta livgardes
församling i Stockholm, där han avlidit den 19 juli 1902. Därjämte har
Signe Pettersson företett protokoll vid av landsfiskalerna i Heby och Sala
distrikt anställda förhör angående det uppgivna släktskapsförhållandet
emellan dels hushållerskan Andersson-Törning och David Gideon Gumelius
Turning, dels ock denne sistnämnde och Signe Petterssons i frågakomna
son.

över ansökningen har länsstyrelsen i Västmanlands län den 16 Länsstyrelapril
1918 avgivit tillstyrkande utlåtande. 8manlands

län.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Kammar- Kammaradvokatfiskalsämbetet har derefter den 19 augusti 1918

afi*kaU- avgivit infordrat yttrande. Ämbetet meddelar däri, att vederbörande
ämbetet, god man den 14 i samma månad till ämbetet avgivit redovisning för danaarvsmedlen
ifråga och därvid avlämnat behållningen, som utgjorde 4,236
kronor 1U öre. Vidare anför ämbetet följande:

Av den förebragta utredningen funne ämbetet det kunna anses i
möjligaste mån styrkt, ej mindre att David Gideon Gumelius Turning varit son
till avlidna Maria Kristina Andersson-Törning, än även att Signe Petterssons
omyndige son Astolf Gideon vore son till David Gideon Gumelius Törning.
Ämbetet funne det ock ådagalagt, att Signe Pettersson och hennes son vore
i behov av den ekonomiska hjälp, som sknlle beredas dem, därest ansökningen
bifölles. På grund av vad sålunda förekommit tillstyrkte ämbetet bifall
till framställningen samt hemställde fördenskull om avlatande av proposition
till riksdagen i syfte att kronans rätt till ifrågavarande danaarvsmedel,
uppgående till 4,236 kronor 10 öre, måtte till förmån för Signe Petterssons
omyndige son Astolf Gideon Pettersson efterskänkas, dock med skyldighet
för denne att vidkännas avdrag å beloppet för det ämbetet tillkommande
aktoratsarvode.

Ansökan av Uti en den 17 augusti 1918 till Kungl. Maj:t inkommen ansökning

polismannen ^ar vidare polismannen L. J. Brandells hustru Anna Brandell i Borgs
delis hustru villastad anhållit, att, som hushållerskan Andersson-Törning vid skilda
dill* i)-orogtillfällen, sista gången sex dagar före sin död, såsom sin vilja uttalat, att
villastad, kvarlåtenskapen efter henne skulle tillfalla hustru Brandell jämte annan
person, hustru Brandell måtte tillerkännas hälften av behållningen i boet
efter hushållerskan Andersson-Törning.

Länsstyrel- Sedan länsstyrelsen i Östergötlands län hörts över sistnämnda fram "götlandslän

ställning och förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till denKammar-
samma, har kammaradvokatfiskalsämbetet däröver avgivit infordrat yttrande.
‘fiskals-'' Ämbetet erinrar häri om Signe Petterssons ovanberörda ansökan och äinämbetet.
betets utlåtande över denna, varefter ämbetet vidare anför i huvudsak
följande:

Då de av hushållerskan Andersson-Törning fällda yttranden, som
hustru Brandell åberopat, torde hava tillkommit å eu tid, då hon icke
avvetät tillvaron av sin ovannämnde sonson, varom hon erhållit kunskap
först de sista dagarna av sin levnad, samt desamma i allt fall, särskilt
med hänsyn till den osäkra form såsom svar å frågor, vari de förekommit,
icke syntes böra skänka företräde för hustru Brandell till någon del av
kvarlåtenskapen framför en den avlidnas bröstarvinge, funne ämbetet anledning
saknas att tillstyrka bifall till hustru Brandells framställning.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Ämbetet hemställde fördenskull, att densamma icke måtte föranleda någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

På de av kaminaradvokatfiskalsämbetet anförda skäl hemställer jag,
att Kungl. Maj:t, utan avseende å hustru Brandeds ansökan, måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att kronans rätt till de danaarvsmedel efter Maria
Kristina Andersson-Törning från Borgs villastad i Borgs
socken av Östergötlands län, som inlevererats till statsverket,
må, efter avdrag av det kammaradvokattiskalsämbetet
tillkommande aktoratsarvode, efterskänkas till
förmån för Signe Petterssons omyndige son Astolf Gideon
Pettersson.

4:o) Den 5 juni 1910 avled lägenhetsägaren Anders Magnus Svensson ef®ear""?^n
från Gustavsborg i Vidbo socken av Stockholms län, efterlämnande såsom hetTagnfen
dödsbodelägare endast änkan Kristina Svensson, född Mattsson. Ma hus

Enligt en den 11 juli 1910 efter den avlidne upprättad bouppteck- Svensson
ning uppgick behållningen i boet till 271 kronor. Vid den 25 januari Gl^"vs.
1915 i boet förrättat arvskifte upptogs behållningen i boet till 247 kronor, borg i Vidbo
som skiftades sålunda, att änkan erhöll såsom morgongåva och fördel 24
kronor 70 öre och i giftorätt 111 kronor 15 öre, samt återstoden, i arv- iäu.

skiftet upptagen till 135 kronor 85 öre men rätteligen utgörande 111
kronor 15 öre, tillädes avlidne mannens okända arvingar.

Uti en den 16 juli 1918 till Kungl. Magt inkommen ansökning har
nu änkan Kristina Svensson — under förmälan att hon vore meddellös
samt oförmögen till arbete — anhållit om efterskänkande till förmån för
henne av Kungl. Maj:ts och kronans rätt till danaarv efter hennes bemälde
avlidne man.

Över ansökningen har länsstyrelsen i Stockholms län — efter Länsstyrelinhämtande
av yttrande från vederbörande landsfiskal, däri denne vitsordat
riktigheten av sökandens uppgift rörande sin medellöshet — avgivit
eget tillstyrkande utlåtande.

Kammaradvokattiskalsämbetet, som den 9 augusti 1918 jämväl avgivit
infordrat j^ttrande i ärendet, har meddelat, att ämbetet låtit åtgärder fiKkaUför
indrivande av danaarvet efter Anders Magnus Svensson anstå i avbidan ämbetet.
på Kungl. Maj:ts beslut i anledning av förevarande ansökning. Med hänsyn
till vad i ärendet förekommit har ämbetet hemställt om avlåtande av
proposition till riksdagen i syfte att kronans rätt till ifrågavarande dana Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 111 käft. (Nr 129.) 2

10 Kungi. Maj:ts proposition nr 129.

arvsmedel, uppgående till 111 kronor 15 öre, måtte till sökandens förmån
efterskänkas.

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter lägenhetsägaren

o n

Anders Magnus Svensson från Gustavsborg i Vidbo
socken av Stockholms län må efterskänkas till förmån
för Svenssons änka Kristina Svensson, född Mattsson.

Danaarv 5;o) Den 11 maj 1913 avled fördelsmannen Johan Gabrielsson från

delsmiuinen Smedsmora i Rimbo socken av Stockholms län, efterlämnande såsom stärbi’
t||Uf,iänS"hnsdelägare änkan Anna Lovisa Gabrielsson, född Andersson, samt en
Smedsiuora. systersot1, vars namn och vistelseort''voro okända.

Enligt instrumentet över en den 3 juni 1913 efter den avlidne
förrättad bouppteckning uppgick behållningen i boet till 1,208 kronor 56 öre.

Under åberopande av bland annat tvenne intyg, utvisande att hon
på grund av sjukdom hade svårighet att försörja sig själv, har nu änkan
Gabrielsson hos Kungl. Maj:t anhållit om efterskänkande till förmån för
henne av Kungl. Maj:ts och kronans rätt till danaarv efter hennes avlidne
man.

Över ansökningen har länsstyrelsen i Stockholms län efter inhämLänsstyrel-
tande av yttrande från vederbörande kronofogde avgivit eget tillstyrkande
idi». utlåtande.

Kammar- Kammaradvokatfiskalsämbetet har i infordrat yttrande anfört följande:

a,fiska''s- »Med tillkännagivande att advokatfiskalsämbetet låtit åtgärder för

ämbetet, indrivandet av danaarvet efter Johan Gabrielsson anstå i avbidan på Eders
Kungl. Maj:ts beslut i anledning av den föreliggande underdåniga ansökningen,
får ämbetet för egen del med hänsyn till vad i ärendet förekommit,
i underdånighet anföra, att ämbetet ej har något att erinra mot densamma.

Emellertid torde möjligen fråga kunna uppstå, huruvida icke den i
handlingarna omförmälda svstersonen till den avlidne är berättigad till
kvarlåtenskapen. Kungörelse har nämligen av vederbörande domhavande
utfärdats, ait arv efter Gabrielsson tillfallit hans till namn och visteis ort
okände systerson, vilken kungörelse influtit i Post- och inrikes tidningar
första gången den 14 oktober 1913. Denne, vars namn enligt vad sedermera
utretts är Karl Sjögren, synes alltså enligt domhavandens uppfattning
äga tillgodonjuta den i ärvdabalken 15 kap. 5 § stadgade tid av tio
år för bevarande av sin rätt till arvet. Häremot torde dock böra erinras

11

Kungl. Maj:t.s proposition nr 129.

om professor Winroths (Arv och danaarv s. 170) uttalande: ''Okänd är
åter arvinge, då han ej såsom arvinge tinnes i bouppteckningen efter den
döde till namnet angiven och ej heller eljest är på sådant sätt bekant på
platsen för den avlidnes mantalsskrivningsort vid frånfälle!’, varav konsekvensen
skulle vara den, ait arvinge av ovan angivet slag blott skulle åtnjuta
den i ärvdabalken 15 kap. 6 § stadgade frist av natt och år.

Vid ovan angivna förhållande får ämbetet i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t till riksdagen avlåta nådig proposition i
syfte att den rätt, som må kunna tillkomma kronan till ifrågavarande
kvarlåtenskap, uppgående, enär halva behållningen i boet torde utgöra
sökandens gift orättsandel, till 604 kronor 28 öre, måtte till sökandens
förmån efterskänkas.»

På grund av vad i detta ärende förekommit och då i detta sammanhang
ej lärer vara erforderligt att taga ståndpunkt till spörsmålet,
huruvida kronans rätt till danaarv redan inträtt eller om sagda rätt kommer
att inträda först i händelse ovannämnde Karl Sjögren underlåter att
bevaka sin rätt inom den i ärvdabalken 15 kap. 5 § stadgade tid av tio
år, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den rätt, som kan tillkomma kronan till kvarlåtenskapen
efter fördelsmannen dohan <uibrielsson från
Smedsmora i Rimbo socken av Stockholms län, må
efterskänkas till förmån för Gabrielssons änka Anna
Lovisa Gabrielsson, född Andersson.

6:o) Den 5 april 1913 avled sadelmakeriarbetaren Johan Fredrik
Lykovius från Kolsva bruk i Bro socken av Västmanlands län utan att
efterlämna kända arvingar.

Enligt instrumentet över den efter den avlidne förrättade bouppteckningen
utgjorde behållningen i boet 4,867 kronor 30 öre.

Den 14 i nämnda månad anställdes vid rådstuvurätten i Köping
vittnesförhör för dödsfalls skull rörande vissa av den avlidne i livstiden
fällda yttranden avseende dispositionen av hans kvarlåtenskap. Under
förmenande, att vad under vittnesförhöret framkommit innefattade bevis
därom, att den döde förordna! om sin efterlämnade kvarlåtenskap till förmån
för Kolsva missionsförsamling, Kolsva metodistförsamling, Kolsva
lokalavdelning av Köpings baptistförsamling, Kolsva blåbandsförening och
Kolsva arbetares sjuk- o< h begravningskassa, läto samtliga dessa den 5
därpå följande maj vid Västmanlands västra domsagas häradsrätt såsom
muntligt testamente bevaka omförmälda av Lykovius havda yttranden.

Oanannr
efter sadelmaker
i arbetaren

Johan Fredrik
Lykovius
frän Kolsva
liruk i It ro
socken av
Västmänlands
län.

12

Kungl. Alaj:ts ''proposition nr 129.

Länsstyrelsen
i Västmanlands

län.

Kant mara d’
vokatfiskals■
ämbetet.

Sedan emellertid av domhavanden i sagda domsaga god man förordnats
att för de okända arvingarnas räkning omhändertaga boet efter den
avlidne, men någon arvinga efter denne icke inom stadgad tid givit sig
tillkänna, blev behållningen i boet, vilken efter boutredningens slutförande
uppgick till 4,750 kronor 95 öre, till statsverket inlevererad såsom danaarv
och genom kammaradvokattiskalsämbetets försorg insatt i riksbanken
för statskontorets räkning.

Uti en den 12 januari 1917 till Kungl. Maj:t ingiven framställning
hava nu ovan nämnda samfund, förening och kassa — under åberopande
av ej mindre vittnesmålen rörande tillkomsten av den avlidnes ovanberörda
föregivna muntliga testamente än även ett av ladugårdskarlen Axel Hässelbäck
i Kolsva den 17 januari It''16 utfärdat intyg — anhållit, att, enär
det kunde anses tvivelaktigt, huruvida förenämnda förordnande kunde
betraktas såsom ett i laga ordning upprättat testamente, Kungl. Maj:t
täcktes, på det rättegång mot kronan för arvsmedlens utbekommande måtte
undvikas, till sökandenas förmån eftergiva sin eventuella rätt till danaarv.

Över ansökningen har länsstyrelsen i Västmanlands län den 30 januari
1917 avgivit tillstyrkande utlåtande.

Sedan därefter genom remiss till kammarkollegium den 2 nästpåföljande
februari kammaradvokattiskalsämbetets yttrande i ärendet infordrats,
har ämbetet den 13 april 1917 avgivit sådant yttrande och däri anfört:

Pa sätt framginge av bevis tecknat å det vid ansökningshandlingarna
i avskrift fogade utdraget av rådstuvurättens i Köping dombok den 14
april 1913 rörande ovan omförmälda vittnesförhör, hade kronofogden i
Kungsörs fögderi den 2 april 1914, å kronans vägnar, mottagit delgivning
av Lykovius’ ovanberörda såsom testamente bevakade yttranden. Av hos
ämbetet förvarade handlingar rörande kvarlåtenskapen efter den senare
inhämtades, att ämbetet den 15 mars 1915 från nämnde kronofogde bekommit
meddelande om den skedda delgivningen. Ehuru tiden för klandertalans
anställande sålunda då ännu ej utlupit, syntes emellertid andra
åtgärder i ärendet, såvitt hos ämbetet förda diarier utvisade, icke hava
blivit från dess sida vidtagna, ån att ämbetet föranstaltat om danaarvsmedlens
redovisning: och indrivning.

Vad vidkomme de av sökandena såsom testamente bevakade yttranden
av Lykovius, torde redan i och för sig vara uppenbart, att desamma,
sådana de genom vittnesmålen fastställts, näppeligen uppfyllde ens något
av de krav, som ifråga om ett i laga ordning upprättat muntligt testamente
måste anses oeftergivliga. Så långt ifrån att Lykovius vid det
omvittnade tillfället yttrat någon avsikt att till vittnena meddela sin yttersta
vilja beträffande sin kvarlåtenskap, hade lian fastmera vid samma

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

13

tillfälle bevisligen avböjt att då upprätta något testamente. Hans därvid
fällda yttranden syntes tydligtvis icke kunna fattas ens såsom ett löfte
att framdeles genom testamente till sökandenas förmån disponera över sin
egendom. Vad anginge det av sökandena åberopade av Axel Hässelbäck
avgivna intyget, torde detsamma så mycket mindre kunna tillerkännas
något vitsord, som sökandena icke aktat nödigt lämna någon som helst
upplysning rörande dennes person och trovärdighet.

Då sålunda enligt ämbetets förmenande någon avsikt hos Lykovius
att genom testamente förfoga över sin egendom till sökandenas förmån
icke blivit ens på ett subjektivt övertygande sätt ådagalagd, funne sig ämbetet
förhindrat tillstyrka bifall till den förevarande framställningen.

Med en den 10 maj 1917 dagtecknad skrivelse hava sökandena härefter
överlämnat ett den 6 i samma månad av kronolänsmannen Carl
Lindstedt i Köping och inspektören Emil Floden i Kolsva utfärdat intyg
av innehåll, bland annat, att ovannämnda Axel Hässelbäck, vilken alltsedan
den 1 november 1904 varit anställd i Kolsva bruks tjänst, gjort sig
känd för redbarhet och ordentlighet samt såsom en trovärdig och sanningsälskande
person.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som därpå genom remiss till kammarkollegium
den 14 mars 1918 avfordrats förnyat yttrande i årmdet,
har i anledning härav i skrivelse den 19 i samma månad, under åberopande
av vad från ämbetets sida förut i ärendet andragits, tillkännagivit,
att det av sökandena dåmera i ärendet företedda intyg rörande Axel Hässelhäcks
person och vederhäftighet icke synts ämbetet vara av den betydelse,
att ämbetet allenast med hänsyn till innehållet i sagda intyg kunnat
frångå sin förut i ärendet uttal de mening.

För egen del anser jag mig kunna, om än med tvekan, förorda
den föreliggande framställningen. Jag hemställer fördenskull, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till de danaarvsmedel efter sadelmakeriarbetaren
Johan Fredrik Lykovius från Kolsva
bruk i Bro socken av Västmanlands län, vilka inlevererats
till statsverket, må, efter avdrag av det kammaradvokatfiskalsämbetet
tillkommande aktoratsarvode, efterskänkas
till förmån för Kolsva missionsförsamling, Kolsva
metodistförsamling, Kolsva lokalavdelning av Köpings
baptistförsamling, Kolsva blåbandsförening och Kolsva
arbetares sjuk- och begravningskassa; skolande de medel,

Sökandena.

Kammarad vokatfiskals ämbetet.

Departe mentschefen.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Bannarv
efter mjölnnren
Axel
Kon rad Frid
Jonsson
frän Kalmar.

Länsstyrelsen
i Kalmar
län.

Kammar advokat fiskalsäm betet.

som sålunda må varda efterskänkta, lika fördelas mellan
dessa fem sammanslutningar.

7:o) Den 3 augusti 1912 avled mjölnaren Axel Konrad Frid Jonsson
från Kalmar, efterlämnande såsom st ärb husdelägare endast änkan Karolina
Jonsson, född Magnusson.

Enligt utdrag av den efter den avlidne den 7 september 1912 upprättade
bouppteckningen uppgick behållningen i boet till 1,301 kronor 58
öre, varav hälften tillkom änkan i giftorätt.

Uti eu den 26 juni 1918 dagtecknad ansökning har nu änkan Jonsson

anhållit om efterskänkande till hennes förmån av kronans rätt till dana arvet

efter hennes bemälde man. Såsom skäl härför har hon anfört, att

den ringa egendom, som tillkommit genom hennes och mannens sträv©
© " ©

samma arbete och stora sparsamhet, alltid av makarna avsetts skola komma
efterlevande make till godo, att underlåtenheten att upprätta inbördes testamente
allenast berott på okunnighet om lagens stadganden, samt att hon
numera till följd av den höga åldern av nära 92 år vore urståndsatt att
genom arbete bidraga till sin försörjning, varför hon för sitt uppehälle
vore hänvisad till det obetydliga belopp, hon erhållit i giftorätt.

Med överlämnande av yttranden från magistraten och stadsfogden i
Kalmar, vilken sistnämnde intygade, att sökanden, numera i saknad av tillgångar,
för sitt uppehälle vore helt beroende av släktingars hjälp, har länsstyrelsen
i Kalmar län över ansökningen avgivit eget tillstyrkande utlåtande.

Kammaradvokatfiskalsfimbetet, som den 31 januari 1919 jämväl avgivit
infordrat yttrande i ärendet, meddelar däri, att enligt införskaffade
upplysningar någon arvinge till ovanbemälde avlidne icke anmält sig inom
föreskriven tid av natt och år, i anledning varav kvarlatenskapen efter
honom torde tillfalla kronan såsom danaarv. Ämbetet, som emellertid låtit
åtgärder för indrivande av danaarvet anstå i avbidan på beslut över den
föreliggande ansökningen, tillstyrker bifall till densamma och hemställer
fördenskull, att Kungl. Maj:t ville avlåta proposition till riksdagen i
syfte att kronans rätt till ifrågavarande danaarv måtte varda efterskänkt
till förmån för den avlidnes änka.

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter mjölnaren Axel
Konrad Frid Jonsson från Kalmar må efterskänkas till

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
förmån för Jonssons änka Karolina Jonsson, född Mag 7

O

nusson.

8:o) Den 31 oktober 1911 avled konditorn Frans Höijer från Eksjö
utan att efterlämna kända arvingar.

1 instrumentet över den efter den avlidne den 7 november 1911
förrättade bouppteckningen beräknades kvarlåtensknpen till 9,801 kronor
20 öre, varav 7,801 kronor 26 öre tillkommo de okända arvingarna. Enligt
en av vederbörande god man den 1 juni 1915 till kammaradvokatfiskaIsämbetet
avgiven redovisning utgjordes behållningen då dels av ett
kontant belopp av 8,186 kronor 82 öre, dels ock av två teaterobligationer,
lydande å sammanlagt 50 kronor. Med berörda redovisning översände gode
mannen omförmälda medel och obligationer till kammaradvokatfiskalsämbetet.

Sedan Eksjö stads drätselkammare hos Kungl. Maj:t anhållit om utverkande
av riksdagens medgivande till att ifrågavarande danaarv efterskänktes
till förmån för staden samt Kungl. Maj:t i brev den 18 februari
1916 förklarat nämnda framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts
vidare åtgärd, har nu förre bryggmästaren Karl Henning Furtenbach i
Hedemora hemställt, att Kungl. Maj:t ville medgiva, att samma danaarv
efterskänktes till hans förmån. Såsom skäl härför har Furtenbach, under
hänvisning till åtskilliga intyg, åberopat, att han vore systerson till den
avlidne och den ende kvarlevande av dennes arvingar, att han vid tiden för
sin teorb:oders dödsfall i flera år vistats i utlandet och saknat förbindelse
med sina anhöriga, samt. att han numera vore sjuklig och medellös.

Över ansökningen har länsstyrelsen i Kopparbergs län avgivit utlåtande,
däri länsstyrelsen förmält sig icke hava något att erinra mot bifall
till densamma.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som därefter inkommit med infordrat
yttrande i ärendet, meddelar häri till en början, att ämbetet den 2 juni
1915 inlevererat ovannämda kontanta belopp, 8,186 kronor 82 öre, till
statskontoret, som därå utanordnat aktoratspr^vision med 659 kronor 64
öre, ävensom att omförmälda tvenne teaterobligatioupr alltjämt förvaras hos
ämbetet. Med hänsyn till vad i ärendet upplysts tillstyrker ämbetet bifall
till ansökningen, dock med ämbetet förbehållen rätt till berörda aktoratsarvode.
Ämbetet hemställer fördenskull, att Kungl. Mnj:t ville i proposition
till riksdagen föreslå denna att medgiva, att kronans rätt till
ifrågavarande danaarv efter avdrag av det av ämbetet uppburna aktoratsarvodet
måtte efterskänkas till lörmån för Furtenbach.

Med avseende å vad sålunda i ärendet förekommit hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Pansar?
efter konditorn
Frans
Höijer från
Eksjö.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs

län.

Korn mareld
rokatJiskalsämbetet.

16

Danaarf
efter liustriin
tillika
Ainlersdotter
från
Häpnaden
under
Djörndalen
i Upphärads
''socken av
X.lvsborgs
län.

Länsstyrelsen
i Älvsborgs
län.

Kammaradrokatfiska
Isämbetet.

Knngl. Maj:ts proposition nr 129.

att kronans rätt till danaarv efter konditorn Frans
Höijer från Eksjö må, efter avdrag av det av kammaradvokattiskalsämbetet
uppburna aktoratsarvode, efterskänkas
till förmån för llöijers systerson förre bryggmästaren
Karl Henning Furtenbach i Hedemora.

9:o) Enligt inbördes testamente den 12 september 1892 förordnade
Martin Andersson i Hägnaden under lljörndalen i Upphärads socken av
Älvsborgs län och hans hustru Ellika Andersdotter, att den av dem, som
överlevde den andre, ägde sitta i orubbat bo, samt att efter bådas död
kvarlåtenskapen skulle delas enligt lag.

Sedan bemälde makar avlidit, hustrun den 23 augusti 1901 och
mannen den 7 april 1903, tillskiftades hustruns okända arvingar hälften
av boet, vilken hälft enligt en av vederbörande god man den 31 december
1916 avgiven redovisningsräkning uppgick till 719 kronor 87 öre.

Hos Kungl. Maj t har nu Upphärads kommun anhållit, att berörda
kvarlåtenskap efter Ellika Andersdotter, vilken såsom danaarv torde tillkomma
kronan, måtte tillerkännas kommunen, enär denna uppfostrat den
avlidnas mans barn i ett tidigare äktenskap samt vore förhållandevis skuldoch
skattetyngd.

Över ansökningen har länsstyrelsen i Älvsborgs län avgivit infordrat
yttrande och därvid tillstyrkt, att kommunen måtte tilldelas så stor del
av kvarlåtenskapen, som motsvarade kommunens utgifter för ovannämnda
barn.

Jämväl kammaradvokatfiskalsämbetet har inkommit med infordrat
utlåtande i ärendet. Ämbetet anför däruti huvudsakligen följande:

Enligt ämbetet tillhandakomna upplysningar syntes kungörelse om
arvsfallet efter Ellika Andersdotter hava utfärdats, men, då någon arvinge
icke anmält sig inom behörig tid av natt och år efter dödsfallet, hade
kvarlåtenskapen hemfallit till kronan såsom danaarv. Ämbetet hade emellertid
låtit åtgärder för indrivandet av danaarvet anstå i avbidan på beslut
i anledning av den föreliggande framställningen.

Vidkommande denna finge ämbetet anföra, att Upphärads kommun,
enligt i ärendet företett utdrag av kommunens räkenskaper, i fattigvård
till »A. M. Mattssons från Äspenäs’» barn under åren ^94—1900 utbetalt
sammanlagt 484 kronor 21 öre. Då emellertid bouppteckningen efter mannen
Andersson såsom en kommunens fordran upptagit uppfostringsersättning
för Nils och Martin Andersson med 238 kronor 79 öre, hade ämbetet
infordrat förklaring av kommunen, i vad mån förstnämnda belopp vore
oguldet. Till svar härå hade ämbetet erhållit meddelande, att av detta

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

belopp sagda 238 kronor 79 öre gäldats, men att kommunen utöver alltjämt
oguldna 245 kronor 42 öre både att fordra ränta därå under 18 år
med 220 kronor 50 öre, till följd varav kommunens kostnader för ifrågavarande
barn uppginge till inalles 465 kronor 92 öre. Rörande släktskapen
mellan Ellika Andersdotters man och de barn, för vilka kommunen
sålunda tillskyndats kostnader, hade vederbörande pastor lämnat upplysning
i ett av honom på begäran av ämbetet avgivet intyg, utvisande, att
de i ansökningen åsyftade barnen vore marinen Anderssons barnbarn.

Beträffande själva saken syntes ämbetet billighetsskäl tala för att
kommunen i viss mån bereddes ersättning för sina ifrågavarande kostnader,
som finge anses uppgå till 465 kronor 92 öre; men enär något skäl
eljest icke förebragts, som syntes kunna föranleda avvikelse från den förut
vid skilda tillfällen av Kungl. Maj:t och riksdagen tillämpade grundsatsen
att ej avstå från danaarv till förmån för kommun, tillstyrkte ämbetet bifall
till ansökningen allenast på sätt länsstyrelsen i ovannämnda län föreslagit,
dock under förbehåll om skyldighet för kommunen att till ämbetet utgiva
aktoratsarvode å omförmälda belopp, 465 kronor 92 öre. Ämbetet hemställde
sålunda, att Kungl. Maj:t ville avlåta proposition till riksdagen i
syfte att danaarvet efter Ellika Andersdotter matte under nyssnämnda förbehåll
till ett belopp av 465 kronor 92 öre efterskänkas till förmån för
Upphärads kommun.

På grund av vad i detta ärende förekommit hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter hustrun Ellika
Andersdotter från llägnaden under Björndalen i Upphärads
socken av Älvsborgs län må till ett belopp av
465 kronor 92 öre efterskänkas till förmån för Upphärads
kommun med skyldighet för denna att till kainmaradvokatfiskalsämbetet
utgiva aktoratsprovision å nämnda
belopp.

10:o) Den 28 maj 1900 avled förre soldaten Johan Borg från
Smedby i Husby socken av Kopparbergs län och efterlämnade såsom stäibhusdelägare
sin hustru i andra giftet Johanna Kristina Borg samt avlidne
sonen i första giftet musikfanjunkaren Johan August Johanssons barn
kapellmästaren Carl Oscar August Johansson i Saltsjö-Järla och Hilma Jenny
Maria Johansson, numera gift med måleriarbetaren Anton Olof Eriksson i
Stockholm.

Enligt ett mellan makarna
Bihang till riksdagens protokoll 1919

Borg den 14 april 1900 upprättat inbör1
sand. 111 höft. {Nr 129.) 3

Danaarv
efter iinkan
Johanna
Kristina
Borg från
Smedby i
Ilnshy socken
av Kopparbergs

lull.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Överståt hållaräm betet.

Ham mareld
vokalJiskalsämbetet -

des testamente, mot vilket klandertalan ej anställdes, skulle överlevande
make vid enderas frånfälle erhålla kvarlåtenskapen med full äganderätt
samt äga bestämma, huru med densamma efter hans eller hennes död
skulle förfaras.

Den 22 september 1900 avled jämväl änkan Borg utan att hava förordnat
om kvarlåtenskapen, vilken, enligt bouppteckningen uppgående till
1,023 kronor 79 öre, följaktligen skulle hava lillfallit änkan Borgs två
till Amerika utvandrade bröder Anders Petter Andersson och Karl Andersson.
Dessa, vilka vistades å okänd ort, underläto emellertid att inom
föreskriven tid efter kungörelse om arvfallet giva sig tillkänna, till följd
varav de förlorade sin arvsrätt och kvarlåtenskapen hemföll till kronan såsom
danaarv.

Uti en den 24 april 1918 till Kungl. Magt inkommen ansökan hava
Johan Borgs ovnnbemälde barnbarn Carl Oscar August Johansson och
Hilma Jenny Maria Eriksson, född Johansson, anhållit, att Kungl. Maj:t
ville vidtaga erforderliga åtgärder för att kronans rätt till danaarvet etter
änkan Borg måtte varda efterskänkt till deras förmån. Såsom skäl för sin
anhållan hava sökandena framhållit, att de allenast på grund av oförstånd
försummat klandra det mellan makarna Borg upprättade testamentet, till
följd varav de gått förlustiga dem såsom bröstarvingar tillkommande laglott
i boet efter Johan Borg, att änkan Borg icke medfört någon egendom
i boet, samt att erhållandet av dartaarvsmedlen för dem skulle utgöra ett
mycket värdefullt ekonomiskt bidrag.

Over ansökningen har överståthållarämbetet avgivit tillstyrkande utlåtande,
därvid överlämnats utredning rörande sökandenas personliga förhållanden.

Kainmaradvokatfiskalsämbetet, som jämväl hörts i ärendet, anför i
sitt yttrande huvudsakligen följande:

Sedan ämbetet i skrivelse den 10 juli 1913 anhållit, att länsstyrelsen
i Kopparbergs län ville avfordra vederbörande god man för arvingarna
efter änkan Borg såväl redovisning för hans förvaltning som dartaarvsmedlen,
hade länsstyrelsen överlämnat behöriga redovisningsräkningar samt
1,591 kronor 56 öre, varefter ämbetet den 6 augusti 1913 inlevererat beloppet
till statskontoret, som därå utanordnat aktoratsarvode med 159 kronor
16 öre.

Vidkommande den föreliggande ansökningen kunde ämbetet till en
början i fråga om sökandenas personliga förhållanden anföra, att av i
ärendet verkställd utredning framgått, att Hilma Jenny Maria Eriksson
och hennes ovanbemälde man hade tre minderåriga barn samt befunne sig
i fattiga levnadsomständigheter, att Carl Oscar August Johansson vore

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

gift och hade två barn, varförutora hans hustru från ett föregående äktenskap
hade tern barn, samtliga sju minderåriga, samt att makarna Johansson
haft eu inkomst, mannen under år 1917 enligt 1918 års taxering till belopp
av 4,120 kronor samt hustrun, som vore folkskollärarinna, under år
1918 till belopp av 3,738 kronor.

Beträffande själva saken syntes ämbetet, även om sökanden Johansson
måste anses befinna sig i jämförelsevis goda ekonomiska villkor, med
hänsyn till att sökandena vore bröstarvingar till Johan Borg samt vad i
övrigt vore upplyst i ärendet, billighetsskäl tala för ett avstående av kronans
rätt till förmån för ej blott Hilma Jenny Maria Eriksson utan även
Carl Oscar August Johansson. Fördenskull hemställde ämbetet, att Kungl.
Maj:t ville i proposition föreslå riksdagen medgiva, att kronans rätt till
ifrågavarande danaarvsmedel, vilka, då ämbetet därå uppburit aktoratsarvode
med 159 kronor 16 öre, numera uppginge till 1,432 kronor 40 öre,
måtte efterskänkas till förmån för sökandena att emellan dem lika fördelas.

På grund av vad sålunda i ärendet förekommit hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till de danaarvsmedel efter änkan
Johanna Kristina Borg från Smedby i Husby socken av
Kopparbergs län, vilka inlevererats till statsverket, må,
efter avdrag av det av kammaradvokatfiskalsämbetet uppburna
aktoratsarvode, efterskänkas till förmån för kapellmästaren
Carl Oscar August Johansson i Saltsjö-Järla
och måleriarbetaren Anton Olot Erikssons i Stockholm
hustru Hilma Jenny Maria Eriksson, född Johansson,
att mellan dem lika fördelas.

11 ;0) Den 5 februari 1915 avled förre stabbläggaren Carl Jonssons
i Söderhamn hustru Karin Jonsson, född Lind, utan att efterlämna andra
stärbhusdelägare än sin bemälde man. Sedan jämväl denne avlidit den
26 därpåföljande april, efterlämnande åtskilliga arvingar, förrättades den 7
maj samma år bouppteckning efter båda makarna gemensamt, och utvisade
instrumentet däröver eu behållning av 13,920 kronor 98 öre. Då enligt
ett mellan makarna den 7 januari 1888 upprättat inbördes testamente
egendomen i boet vid enderas frånfälle skulle tillfalla den efterlevande
maken med äganderätt men efter bådas död delas mellan deras arvingar
enligt lag, samt någon arvinge till hustru Jonsson icke anmält sig inom
behörig tid, tillkom hennes hälft i boet följaktligen kronan såsom danaarv.

nanaarv
efter hustrun
Karm
Jonsson,
fadd Lind,
från Söderhamn.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Länsstyrelserna
i Gävleborgs
och
Västerbottens
län.

Kammaradvokat
jiskalsämbetet.

Emellertid fördelades vid arvskifte den 23 oktober 1915 hela behållningen,
som då uppgick till 14,090 kronor 71 öre, mellan mannen Jonssons
arvingar.

Uti en den 15 februari 1917 till Kungl. Maj:t inkommen ansökning
hava nämnda arvingar eller deras stärbhusdelägare, nämligen förre brädgårdsarbetaren
Jonas Jonssons från Söderhamn änka Kristina Jonsson, född
Berglund, brädgårdsarbet;iren Erik Jonsson i Ala, Ljusne, hemmansägaren
Olof Jonsson i Sävar, hemmansägaren därstädes Olof Perssons hustru
Sofia Elisabet Persson, född Jonsson, avlidne Lars Johan Jonssons från
Sävar barn Karin Blomberg, född Jonsson, Hilda Wahlström, född Jonsson,
och Karl Jonsson samt bemälde Lars Johan Jonssons avlidne son
Robert Jonssons barn ävensom likaledes avlidna Johanna Magdalena Palms,
född Jonsson, barn Erik Olof Palm och Hanna Öhman, född Palm, i
Umeå samt Karl Johan Palm i Minnesota, anhållit, att Kungl. Maj:t ville
vidtaga åtgärd för efterskänkande till deras förmån av kronans rätt till
ifrågavarande danaarv. Såsom skäl för framställningen hava sökandena,
under hänvisning till åtskilliga intyg, åberopat, att de vore i svag ekonomisk
ställning, samt att, då de vid ovannämnda arvskifte sinsemellan uppdelat
kvarlåtenskapen efter båda makarna utan tanke på att rätt till danaarv
skulle kunna vara för handen, betydliga ekonomiska svårigheter skulle
tillskyndas dem, därest kronan utkrävde danaarvet.

Över ansökningen hava länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens
län avgivit tillstyrkande utlåtanden, varvid fogats ytterligare upplysningar
rörande sökandenas personliga förhållanden.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, soin jämväl avfordrats yttrande i ärendet,
har nu inkommit med sådant av i huvudsak följande innehåll:

Av den i ärendet åvägabragta, genom ämbetets försorg fullständigade
utredningen beträffande sökandenas persordiga förhållanden inhämtades,
att av sökandena brädgård sarbetaren Erik Jonsson i Ala, Ljusne, hemmansägaren
Olof Jonsson i Sävar, avlidne Lars Johan Jonssons barn och
barnbarn samt avlidna Johanna Magdalena Palms dotter Hanna Öhman
befunne sig i behövande omständigheter, varemot avlidne Jonas Jonssons
hustru Kristina Jonsson, Sofia Elisabet Persson samt Johanna Magdalena
Palms söner Erik Olof Palm och Karl Johan Palm syntes äga en jämförelsevis
god ekonomisk ställning.

Ehuru kvarlåtenskapen efter makarna jämlikt ovan berörda testamente
vid deras död skulle delas mellan arvingarna efter lag, syntes det
kunna antagas, att makarna därmed icke åsyftat att tillförsäkra kronan
rätt till arv, därest någon av dem komme att sakna arvingar, utan att de
fastmera för dylikt fåll velat stadga en delning av hela kvarlåtenskapen

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

jämlikt lag mellan den andres arvingar. Vid sådant förhållande torde den
omständigheten, att vissa sökande befunne sig i jämförelsevis göda ekonomiska
villkor, icke böra utesluta ett avstående jämväl till deras förmån
av kronans rätt till danaarvet. I fråga om en av sökandena, Kall Johan
Palm, syntes emellertid ansökningen icke förtjäna avseende, enär denne
icke vore bosatt inom riket, något som städse av Kungl. Maj:t och riksdagen
uppställts såsom villkor för bifall till gjorda ansökningar om efterskänkande
av kronans rätt till danaarv, vartill komme, att den fullmakt,
som Erik Olof Palm uppgivit sig innehava för Karl Johan Palm, icke i
ärendet företetts. Den på Karl Johan Palm belöpande andelen torde fortfarande
böra komma kronan till godo. Ämbetet funne däiemot i flaga
om övriga sökande skäl tillstyrka bifall till den gjorda framställningen,
därvid emellertid ämbetet, som vidtagit åtgärder för danaarvets indikande
men låtit med desammas slutförande anstå i avbidan på beslut över ansökningen,
hemställde, att för danaarvets efterskänkande måtte stadgas
förbehåll om rätt för ämbetet till aktoratsarvode å medlen. I fråga om
fördelningen därav syntes bestämmelse böra meddelas, enligt vilken sökan
dena berättigades taga del i k vårlåten skapen efter samma grund, som vid
förenämnda arvskifte tillämpats. Ämbetet hemställde fördenskull, att
Kungl. Maj:t ville avlåta proposition till riksdagen i syfte att ifrågavarande
danaarv, efter avdrag av den av Karl Johan Palm uppburna andelen
eller 391 kronor 41 öre, måtte under förbehåll om rätt för ämbetet till
aktoratsprovision å danaarvsmedlen efterskänkas till förmån för sökandena
med undantag av nämnde Palm att dem emellan fördelas i enlighet med
den vid arvskiftet den 23 oktober 1915 följda fördelningsgrund.

På grund av vad sålunda i ärendet förekommit hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter änkan Karin
Jonsson, född Lind, från Söderhamn må, efter avdrag
av den av Karl Johan Palm i Minnesota uppburna andel
eller 391 kronor 41 öre och med kammaradvokatfiskalsämbetet
förbehållen rätt till aktoratsprovision å danaarvsmedlen,
efterskänkas till förmån för förre brädgårdsarbetaren
Jonas Jonssons från Söderhamn änka Kristina
Jonsson, född Berglund, brädgårdsarbetaren Erik Jonsson
i Ala, Ljusne, hemmansägaren Olof Jonsson i Sävar,
hemmansägaren därstädes Olof Perssons hustru Sofia
Elisabet Persson, född Jonsson, avlidne Lars Johan
Jonssons från Sävar barn Karin Blomberg, född Joiuson,

22

KungI. Maj;ts proposition nr 129.

Hilda Wahlström, född Jonsson, och Karl Jon«son samt
bemälde Lars Johan Jonssons avlidne son Robert Jonssons
barn ävensom likaledes avlidna Johanna Magdalena
Palms, född Jonsson, barn Erik Olof Palm och Hanna
öhman, född Palm, i Umeå: skolande de medel, som
sålunda må varda efterskänkta, mellan angivna personer
fördelas enligt den vid arvskiftet efter Karin Jonsson
och hennes man den 23 oktober 1915 tillämpade grund.

Dananrv 12:o) Den 11 februari 1902 avled i Karlskrona fabriksarbeterskan

f-ufriks. HMena Christina Kilsson.

arbcterskan Enligt den efter den avlidna upprättade bouppteckningen, vilken

Christina s;°''som ende stärbhusdeliigare upptog hennes å okänd ort vistande broder
Nilsson sämskmakaregesällen Daniel Fredrik Nilsson Sandberg, utgjorde behållfråkroiia''1S"
n’noen * boet 2,368 kronor 76 öre.

Den 28 februari 1902 förordnade rådstuvurätten i Karlskrona muraren
Adolf Fredrik Hasselqvist i Växjö att i egenskap av god man för
Nilsson Sandberg bevaka dennes rätt och bästa, varefter den 3 mars samma
år vid rådstuvurätten bevakades ett av Helena Christina Nilsson till förmån
för hustrun Inga Olsson med liera personer meddelat muntligt förordnande
rörande viss del av den efterlämnade kvarlåtenskapen.

Uti en den 29 februari 1916 till Ivungl. Magt inkommen ansökning
har ovannämnde Hasselqvist anfört i huvudsak följande:

Nilsson Sandberg, som vore född den 3 augusti 1827, hade den 3
mars 1854 avflyttat till okänd ort och sedermera icke återinflyttat eller
på annat sätt låtit sig avhöra. Det Ange vid sådant förhållande anses
troligt, att Nilsson Sandberg, som, därest han ännu levde, skulle vara
inemot 90 år gammal, numera vore död. Då Nilsson Sandberg vid sökandens
födelse låtit i Växjö stads- och landsförsamlingars kyrkoböcker anteckna
sökanden såsom sin son, hemställde sökanden, vilken icke därpå
lagligen kunde grunda anspråk på arv efter sin fader, att Kungl. Maj:t
måtte av nåd tillerkänna honom ifrågavarande, Nilsson Sandberg i arv
tillfallna medel, som numera uppginge till i runt tal 1,800 kronor, ävensom
befria sökanden från vidare redovisningsskyldighet beträffande berörda
arvsmedel.

Av de vid ansökningen fogade handlingarna inhämtas, utom annat,
att sökanden med stöd av Helena Christina Nilssons ovannämnda såsom
testamente bevakade muntliga förordnande till testainentstagarna utbetalat
ett belopp av sammanlagt 1,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

23

Med bifogande av närmare utredning rörande sökandens personliga Länsstyrelförhållanden
och ekonomiska stigning har länsstyrelsen i Kronobergs länÄ™eros Un
den 27 mars 1916 över ansökningen avgivit tillstyrkande utlåtande.

Genom remiss den 30 mars 1916 till kammarkollegium har därefter Kammaryttrande
i ärendet infordrats från kammaradvokatfiskalsämbetet, som den
20 februari 1917 inkommit med sådant yttrande av huvudsakligen följande ämbetet.
innehåll:

På sätt framginge av en vid yttrandet fogad, den 23 januari 1917
av rådstuvurätten i Karlskrona till ämbetet avlåten skrivelse, hade sådan
kungörelse, som omförmäles i lä kap. 5 § ärvdabalken, angående ifrågavarande,
Nilsson Sandberg tillfallna arv icke, på sätt ske bort, uifärdats,
liksom ej heller fråga om bemälde Nilsson Sandbergs förklarande för död
varit vid nämnda domstol anhängig. Vid sådant förhållande torde Nilsson
Sandberg, därest han ännu levde, hava sin rätt till -arvet efter sin syster
förvarad. Utredningen i ärendet lämnade emellertid allt stöd för antagandet,
att förutsättningarna vore för handen för Nilsson Sandbergs förklarande
för död jämlikt stadgandet i 1 § i förordningen den 27 november
1854, huru förhållas bör med egendom, som tillhört den, vilken längre tid
varit borta, utan att låta höra av sig.

Av handlingarna i ärendet framginge, hurusom underrättelse om
Nilsson Sandberg, sedan han år 1854 avflyttat till okänd ort, icke erhållits.
Av Nilsson Sandbergs förklarande för död torde vid sådant förhållande
med sannolikhet följa, att han jämlikt 4 § i nyssnämnda förordning
skulle anses hava avlidit redan vid utgången av år 1874. Något arv
efter hans först år 1902 avlidna syster hade förty icke kunnat tillfalla
honom, utan torde kvarlåtenskapen i och med hans dödförklarande tillkomma
kronan såsom danaarv.

De av sökanden åberopade anteckningarna i Växjö stads- och landsförsamlingars
kyrkoböcker, utvisande, att sökanden skulle vara Nilsson
Sandbergs son utom äktenskapet, syntes ämbetet kunna tilläggas vitsord.

På grund härav och då sökanden, därest han varit äkta barn till Nilsson
Sandberg, kunnat efter faderns död med istadarätt tillträda kvarlåtenskapen
efter den sennres syster Helena Christina Nilsson, funne ämbetet,
med särskild hänsyn till den i ärendet lämnade utredningen rörande sökandens
personliga förhållanden och ekonomiska ställning, i och för sig
behjärtansvärt, att kronans eventuella anspråk på arvsmedlen eftergåves till
sökandens förmån.

Ett dylikt eftergivande av kronans danaarvsanspråk syntes emellertid
ämbetet icke kunna äga rum, förrän domstols förklaring, att Nilsson Sandberg
skulle för död anses, blivit utverkad. Frågan härom hade emellertid

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

av ämbetet anhängiggjorts hos vederbörande domstol. Vid sådant förhållande
och då domstolens beslut i sistberörda ärende icke torde kunna
förväntas förrän efter cirka ett och ett halvt år, syntes ämbetet frågan
om efterskänkande av kronans rätt till ifrågavarande kvarlåtenskap till
sökandens förmån böra bliva beroende på förnyad framställning. Ämbetet
hemställde på grund av det anförda, att den föreliggande framställningen
icke måtte för det dåvarande föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Enligt numera från kammaradvokatfiskalsämbetet inkommet utdrag
•av rådstuvurättens i Växjö dombok har nämnda domstol den 27 januari
1919 förklarat, att ovan oinförmälde Nilsson Sandberg skulle för död anses,
samt att med hans kvarlåtenskap skulle förfaras, som hade han avlidit den
3 mars 1874.

Då sålunda allt tvivel därom, att nu ifrågavarande arvsmedel tillkom
me kronan såsom danaarv, undanröjts, har jag ansett den föreliggande
ansökningen ånyo böra tagas under omprövning samt fördenskull lånt hos
länsstyrelsen i Kronobergs län anhålla om uppgilt, huruvida sökanden
ännu vore i livet, och i så fall om upplysning angående hans ekonomiska
villkor.

Nämnda myndighet har i anledning härav med skrivelse den 13
februari 1919 överlämnat ett den 12 i samma månad dagteeknat, av tvenne
personer på heder och samvete avgivet intyg av innehåll, att sökanden,
som intygsgivarna personligen kände, befunne sig i livet samt på grund
av fullständig brist på medel till livets uppehälle, orkeslöshet och sjukdom
omhändertagits av det allmänna och för det dåvarande vistades å Växjö
stads försörjningsinrättning.

På grund av vad sålunda i detta ärende förekommit hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter fabriksarbeterskan
Helena Christina Nilsson från Karlskrona må efterskänkas
till förmån för muraren Adolf Fredrik Hasselqvist
i Växjö.

Vad föredragande departementschefen i förestående tolv danaarvsärenden
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till riksdagen avlåtas
av den lydelse, bil. litt .... vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Herbert Wallin.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

1S5417