Kungl. Majds proposition Nr 124.

1

Nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utökning av det
till statens uppfostringsanstalt å Bona körande jordområde
m. m.; given Stockholms slott den 21 februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom
föreslå riksdagen att

dels — med godkännande därav, att av de med anlitande av
domänfondens medel för Kungl. Maj:ts och kronans räkning inköpta
fastigheterna sUn mantal Stora Rösiö och s/8 mantal Lilla Rösiö i Västra
Ny socken av Östergötlands län den del om tillhopa 128.0 6 hektar, som
är belägen väster om en å en av Adolf Welander med ledning av
äldre kartor av år 1802 och år 1849 upprättad karta över nämnda fastigheter
med ett rött brutet streck betecknad gränslinje A—B—C—D,
lägges under styrelsens för statens uppfostringsanstalt å Bona förvaltning
— för domänfondens gottgörande för vad sålunda skulle komma
att frångå densamma å tdläggsstat för år 1919 under andra huvudtiteln

bevilja ett förslagsanslag, högst ......................................... kronor 156,000,

dels ock för anskaffande av de till brukande av nämnda del av
ifrågavarande fastigheter erforderliga levande och döda inventarier m. m.
ävensom för iståndsättande av därstädes befintliga byggnader likaledes
å tdläggsstat för år 1919 under andra huvudtiteln bevilja ett reservationsanslag
å................................................................................ kronor 74,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande
utskott.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 106 höft. (Nr 124.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Ang. utökning
av Bonaanstaltens

jordområde.

Godsägare G.
W Bibers
erbjudande.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren ärende rörande
utökning av det under statens uppfostringsanstalt å Hona lydande jordområde
m. m.

Därvid anförde föredraganden:

»Med skrivelse den 26 februari 1918 överlämnade domänstvrelsen
till mig en till styrelsen från godsägaren C. W. Ribers å Lindeuäs den
23 i samma månad avlåten skrivelse, däri denne erbjöd Kungl. Maj:t
och kronan att för eu köpeskilling av 250,000 kronor förvärva Ribers
tillhöriga egendomarna 3U mantal Stora Rösiö och s/s mantal Lilla Rösiö
i Västra Ny socken, Östergötlands län, vilka egendomar med sina ägor

3

Ewngi. Maj:ts proposition Nr 124.

gränsade till Bona och Karlsby kronoparker och med vilka därför det
statens uppfostringsanstalt å Bona tillhörande området lämpligen skulle
kunna utökas.

Denna skrivelse remitterades omedelbart till styrelsen för Bonaanstalten
för avgivande av underdånigt utlåtande. 1 den skrivelse av
den 6 mars 1918, varmed styrelsen besvarade denna remiss, förklarade
styrelsen bland annat, att det, särskilt sedan den planerade utvidgningen
av anstalten kommit till stånd, enligt styrelsens mening vore för anstalten
välbehövligt, att anstaltens åkerjord och skog utvidgades dels för att
fylla behovet av livsmedel och bränsle, dels ock för att för framtiden
säkerställa arbetstillgången för eleverna. Av de närbelägna gårdar, som
kunde ifrågasättas för utökning av Bonaanstaltens jordområde, ägde de
nu ifrågavarande egendomarna Stora och Lilla Rösiö avsevärda fördelar
framför övriga. Stora och Lilla Rösiö läge närmare Bonaanstalten —
omkring 2 kilometer från den ifrågasatta nya avdelningen å Bona —
och gränsade med både åkerjord (omkring 80 tunnland) och skog omedelbart
till anstaltens ägor. Sammanslagen bildade åkerjorden vid de båda
Rösiögårdarna redigare och betydligt mera lättbrukade fält än de splittrade
och huvudsakligen av rätt svag sand- eller mossjordmark bestående
tegarna vid de övriga gårdar, som i nu förevarande avseende kunde
komma i fråga. Till Rösiöjordarnas fördel talade även, att å dem syntes
återstå eu avsevärd kvantitet avverkningsbar skog. Vid nu nämnda
förhållande syntes det styrelsen föreligga allt skäl att för anstaltens
räkning till utökande av dess åkerjord och skog förvärva de utbjudna
gårdarna, därest dessa efter av sakkunniga verkställd värdering befunnes
kunna betalas med ett pris, som av anbudsgivaren accepterades.

Sedan därefter i ärendet infordrats domänstyrelsens utlåtande, överlämnade
domänstyrelsen med skrivelse den 18 oktober 1918 dels yttrande
från Ribers att han vidhölle sitt anbud till och med den SO oktober
1918, dels instrument över den 21 september 1918 av domänintendenten
i Östergötlands län med biträde av vederbörande uppskattningsmän och
jägmästare hållen saluvärderingsförrättning å ifrågavarande egendomar,
dels ock inhämtade yttranden däröver av vederbörande överjägmästare
och länsstyrelsen i nyssnämnda län.

Av denna utredning framgick, att egendomarna vid de lokala
värderingarna saluvärderats till sammanlagt 223,760 kronor, därav å den
växande skogen belöpte 165,557 kronor, att överjägmästaren förklarat,
att han icke hade något att anmärka mot det saluvärde, till vilket upp -

Bonaanstaltens
styrelse
i skrivelse
den 6 mars
1918.

Domänstyrclsens
till
Klingl. Maj:t
den 18 oktober
1918 överlämnade
utredning.

Kungl. Maj:''a
beslut de 20
oktober 1918.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

skattningsmännen kommit, samt att, då egendomarna syntes lämpliga
för Bona anstalten, det till och med kunde ifrågasättas att betala något
överpris för egendomarna, därest desamma icke kunde förvärvas tör
värderingssumman, samt att länsstyrelsen tillstyrkt ifrågavarande köp.

I ett samtidigt med nu ifrågavarande utredning avlämnat, i ärendet
avgivet utlåtande gjorde domänstyrelsen på anförda skäl gällande, att,
därest egendomarna skulle inköpas för den så kallade domänfondens
räkning, d. v. s. köpeskillingen bestridas av de till inköp av skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark samt till inlösen av ströängar
å kronoparkerna i Norrland och Dalarna avsedda medel, egendomarna
icke borde uppskattas till högre värde än 188,700 kronor. Huruvida
egendomen emellertid borde anses hava ett högre värde för det med
inköpet ifrågasatta ändamålet vore domänstyrelsen icke i tillfälle att
kunna bedöma.

Då ärendet därefter den 29 oktober 1918 anmäldes i statsrådet av
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, anförde jag, efter det
jag i korthet redogjort för vad dittills i ärendet förekommit, följande:

''Enligt vad statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet meddelat
mig, har han vid granskning av handlingarna kommit till den
uppfattningen, att egendomarna, värderade för inköp för domänfondens
räkning, skäligen kunna uppskattas till ett sammanlagt värde av omkring
215,000 kronor, men att det syntes honom, som om med hänsyn
till egendomarnas närbelägenhet till Bona och deras behövligliet för
anstalten därstädes betalandet av ett än högre pris kunde ifrågasättas.

Med avseende å detta sistnämnda spörsmål vill jag till en början
nämna, att ägaren på förfrågan förklarat, att han icke vore villig att
sänka priset under det av honom förut angivna 250,000 kronor, samt
att hans försäljningsanbud på dessa villkor ej stode längre än av honom
förut uppgivits eller till och med den 30 oktober 1918.

Beträffande därefter de fördelar för Bona anstalten, som skulle vara
förenade med ett statsinköp av dessa egendomar, tillåter jag mig att
hänvisa till vad anstaltens styrelse därom yttrat. Utöver vad därom
redan nämnts vill jag framhålla, att enligt styrelsen i de å egendomarna
befintliga byggnaderna skulle kunna beredas bostäder för 3 jordbruksförmän
och 1 nattvakt samt plats för 10 å 12 elever. Inköpet av fastigheterna
för kronans räkning skulle alltså öppna möjlighet till upprättande
därstädes av mindre jordbrukskolonier, varigenom ett av anstaltens
styrelse framfört önskemål skulle kunna bliva realiserat i större utsträckning
än omständigheterna hittills medgivit.

5

ICungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Med hänsyn till de stora fördelar för Bonaanstalten, som sålunda
skulle vara förenade med ett statsinköp av ifrågavarande egendomar,
synes det mig, som om ett betalande för dem av det av ägaren begärda
priset, 250,000 kronor, eller omkring 35,000 kronor mer än det belopp,
215,000 kronor, vartill egendomarna, värderade för inköp för domänfondens
räkning, skäligen ansetts kunna uppskattas, kan förordas.

Med stöd av vad jag sålunda anfört och med särskilt hänsyn därtill,
att de ifrågavarande egendomarnas huvudsakliga värde ligger i
den å dem befintliga skogen, vilken med sina gränser stöter till nuvarande
kronoparker, tillåter jag mig ifrågasätta, huruvida icke egendomarna
kunde inköpas för domänfondens räkning samt det därefter
bliva beroende av ytterligare utredning, om och i så fall till vilken del
egendomarna böra läggas under Bona styrelsens förvaltning. Skulle utredningen
härutinnan giva till resultat, att egendomarna höra till någon
del förenas med Bona, torde enligt min mening av riksdagen böra under
andra huvudtiteln äskas medel för att gottgöra domänfonden den del
av köpeskillingen, som kan anses belöpa å den del av egendomarna
som sålunda skulle ställas under Bonastyrelsens förvaltning.’

_ I anslutning till vad jag sålunda anfört, vari statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet förklarade sig fullt instämma, hemställde
denne senare vid berörda tillfälle bland annat, att Kungl. Maj:t måtte
dels bemyndiga länsstyrelsen i Östergötlands län att för kronans
räkning för en köpeskilling av 250,000 kronor inköpa ifrågavarande
hemman,

dels förklara, att köpeskillingen skulle utgå av till inköp av skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark samt till inlösen av ströängar
å kronoparkerna i Norrland och Dalarna avsedda medel,

dels ock uppdraga åt domänstyrelsen att uppgöra och till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag till sådan uppdelning av hemmanen, att
skogen eller huvudsaklig del därav jämte eventuellt skogsarbetartorp
komme att tillföras domänfonden och återstoden av egendomarna läggas
under styrelsens för statens uppfostringsanstalt å Bona förvaltning
ävensom förslag rörande vad av köpeskillingen skulle belöpa å den del
av egendomarna, som skulle tillföras domäufonden och den del, som
skulle läggas under styrelsens för uppfostringsanstalten förvaltning.

Denna hemställan bifölls av Kungl. Maj:t berörda den 29 oktober
och hava i överensstämmelse härmed ifrågavarande fastigheter 3/i mantal
Stora Rösiö och 3/s mantal Lilla Rösiö därefter blivit med anlitande av
domänfondens medel genom kontrakt den 26 november 1918 förvärvade för
Kungl. Maj:ts och kronans räkning för en köpeskilling av 250,000 kronor.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Bonaanstai- Den 24 december 1918 inkom Bonaanstaltens styrelse därefter med

iXicdsedcn en den 20 i samma månad dagtecknad skrivelse, i vilken styrelsen
so december hemställde, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte taga under över1918-
vägande, huruvida icke de inköpta fastigheterna borde i sin helhet
läggas under Bonastyrelsens förvaltning. Till stöd för detta förslag
yttrade styrelsen:

Styrelsen hade funnit sig böra fästa uppmärksamheten därå, att anstaltens
behov av vedbränsle samt av husbehovsvirke för byggnaders ochpnventariers underhåll
efter anstaltens nu pågående utvidgning kom me att bliva så stort, att virkestillgången
å de nu till anstalten hörande skogsmarker icke komme att förslå för
fyllande av detta behov, även om,, såsom torde vara att förvänta, den av domänstyrelsen
fastställda hushållningsplauen för anstaltens skog, efter tio ars tillämpning
med en årlig utsyning av 850 kubikmeter virke, efter under år 1919 verkställd
revision komme att medgiva en, såsom av sakkunnig person antagits, dubbelt sa
stor virkeskvantitet.

Vid sådant förhållande hade styrelsen ansett sig böra nu, da fragan om
dispositionen av den till Rösiöhemmanen hörande skog skulle företagas till avgörande,
ifrågasätta, huruvida det icke vore från statsekonomisk synpunkt fördelaktigast,
att nämnda skog i sin helhet tillfördes anstalten. I underdånig skrivelse
den 31 augusti 1918 angående anstaltens anslagsbehov för år 1920 hade styrelsen
meddelat, att utöver vad som beräknats av vedbränsle kunna erhållas från anstaltens
skog måste från annat håll inköpas 1,500 famnar ved. Medan under år
1917 kolved, lämplig till eldning under anstaltens centralvärmeledningspannor,
kunde från Karlsby kronopark inköpas för ett pris av 4 kronor per kubikmeter,
utkörd til! väg, hade under år 1918 ett pris av 8 kronor måst till samma kronopark
betalas för kubikmeter ved, utkörd på angivet sätt. Givetvis kunde den
direkta statsutgiften för vedbränsle till anstalten begränsas, därest ved. finge
med användande av å anstalten intagna elevers arbetskraft uttagas a Rösiöhemmanens
skog.

Jagmästaren Med skrivelse deri 5 februari 1919 har domänstyrelsen sedermera

* Karfst>y överlämnat den styrelsen genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 oktober 1918
anbefallda utredning. Denna utredning innefattar bland annat tvenne
yttranden av jägmästaren i Karlsby revir Adolf Welander.

I det första av dessa yttranden, avgivet den 18 december 1918,
föreslår Welander som den naturligaste och även i övrigt lämpligaste
gränsen mellan den del av ifrågavarande egendomar, som skulle tillföras''
domänfonden, och den del, som skulle läggas under styrelsens för uppfostringsanstalten
förvaltning, en å en handlingarna bitogad, av Welander
med ledning av äldre kartor av år 1802 och år 1849 upprättad och
å kalkerväv uppritad karta med rött uppdragen linje A—B—C D, varav
delen A—B utgör gräns mellan Stora och Lilla Rösiö och delen B — C—D
gräns mellan litt. C och litt. A av Stora Rösiö.

7

Kungl. Maj. ts proposition Nr 124.

Enligt detta förslag till uppdelning- skulle av ifrågavarande egendomar föras

till domänfonden: 0.3o hektar av avdelning 10 samt avdelningarna
41 a—68 å Welanders karta eller:

åker ..................................................................... 1.7 o hektar

äng ....................................................................... 0.3 0 »

skogsmark........................................................... 63.61 »

hagmark (avdelningarna 59—61).................. 14.5 6 »

impediment...................................."................. 11.65__» 9i.82 hektar;

samt läggas under styrelsens för uppfostringsanstalten förvaltning:
0.6 5 hektar av avdelning 10 samt avdelningarna 1—9, 11—41 och 69 å
Welanders karta eller:

åker.................................................................. 36.81 hektar

äng.................................................................. 5.70 »

skogsmark........................................................ 35.17 »

hagmark och gärdesbackar ....................... 39.88 »

impediment.................................................... 10-5o » 128.06 hektar.

Summa areal 219.88 hektar.

Welander framhåller i sitt berörda yttrande, att genom den sålunda
föreslagna uppdelningen av egendomarna visserligen komme att till
Bonaanstalten hänföras eu avsevärd del (avdelningarna 1—2,15,6, 8—9 a)
av den egentliga skogen förutom ganska virkesrika hagar, men då anstalten
ifråga väl behövde den tilldelade skogs- och hagmarkeu för tillgodoseende
av sitt husbehovsvirke och den föreslagna gränsen vore den
kortast möjliga samtidigt som den gåve kronoparksdelen en mycket
naturlig västlig begränsning, syntes det honom ej lämpligt att till kronopark
överföra större område av de inköpta egendomarna än vad som
sålunda föreslagits. Den för skötseln av kronoparksdelen behövliga
arbetskraften ansåges tillräckligt tillgodosedd dels genom uppförande av
ett skogsarbetartorp å området i fråga, vartill de inom området liggande
åkerlyckorna om sammanlagt 1.7 0 hektar borde läggas, dels genom användande
av de dragare och den arbetskraft, som kunde erhållas från
torp och arrendegårdar å Block 1 av Karlsby kronopark.

Vid beräkningen av värdet å de områden, som skalle tillföras å
ena sidan domän fonden och å andra sidan uppfostringsanstalten, utgick
Welander från do pris, som användes vid den sahivärdering av egendomarna,
som legat till grund för beslutet om inköp därav för kronans

8

Kungl. Maj ds proposition Nr 124.

räkning, samt ansåg att anstalten med hänsyn till de förhållanden,
som föranlett köpet, ensam borde vidkännas skillnaden mellan köpeskillingen,
250,000 kronor, och de lokala värderingsmännens saluvärderingsbelopp,
223,760 kronor. Enligt dessa grunder skulle den å domänfonden
belöpande andelen av köpeskillingen utgöra:
markvärde 5,620 kronor och
skogsvärde 88,713 » eller

tillhopa 94,333 » samt den anstalten tillkommande delen

av köpeskillingen utgöra 250,000 — 94,333 = 155,667 kronor.

I det förnyade yttrande i ärendet, som Welander, i anledning av
Bonastyrelsens framställning den 20 december 1918, avgivit i ärendet
den 27 januari 1919, framhåller Welander till en början, att den del
av Rösiöhemmanens skogs- och hagmark, som föreslagits skola tillföras
Karlsby revirs kronoparker, utgjordes av

15.51

har

kal mark

7.49

»

1— 10

år ig

skog

5.45

11— 20

14.oo

21— 30

»

»

7.34

31— 40

))

26.53

D

61— 80

))

»

1.85

80—100

y>

»

Summa 78.17 har.

Därefter fortsätter Welander:

Av denna tablå framginge, att vedskogsbestånd av någon större omfattning,
frän vilka anstalten kunde beräknas erhålla vedvirke under närmaste tiden ej funnes,
vartill kömme, att den 60—80 ånga skogen till större delen vore genomgallrad av
förutvarande ägaren. Det vore sålunda ej av någon större betydelse för tillgodoseende
av anstaltens vedbehov, att den till kronopark föreslagna delen av hemmanen
ifråga tillfördes Bonaanstalten. Så snart stenkolen bleve billigare, vore det
väl för övrigt antagligt, att anstalten återginga till stenkolseldning såsom fallet
varit före kriget, varigenom anstaltens vedbehov torde komma att avsevärt nedgå.
Om framställning i god tid gjordes torde ej heller möta hinder att från Karlsby
revir få till skäligt pris köpa det vedvirke, som på det här berörda skogsområdet
kunde finnas lämpligt avverka. _ .

Rörande anstaltens behov av timmervirke ville Welander som sin åsikt
framhålla, att detta fullt ut torde komma att tillgodoses från anstaltens förutvarande
skog och den del av Rösiöhemmannen, som föreslagits att läggas under Bonaanstalten.
Hittills hade ock ej obetydligt sågtimmer av såväl barr- som lövskog förutom björkved
årligen försålts från anstalten.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställde Welander, att till

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Bona anstalt ej överlämnades större del av de inköpta hemmanens
skogs- och hagmark än vad jägmästaren i yttrandet den 18 december
1918 föreslagit.

1 avgivna utlåtanden har överjägmästaren i östra distriktet förklarat
sig anse det av jägmästaren framlagda förslaget till egendomens
uppdelning mellan domänfonden och Bonaanstalten lämpligt ävensom
den föreslagna fördelningen av köpeskillingen skälig samt till följd
därav instämt i jägmästarens i ämnet avgivna yttranden.

I sitt i ärendet den 5 februari 1919 avgivna utlåtande biträder
domänstyrelsen vederbörande skogsstatstjänstemäns uttalande angående
Bonaanstaltens tillgodoseende med vedbränsle.

Domänstyrelsen yttrar vidare:

De sakkunniga, som den 17 december 1915 avgivit betänkande och förslag
angående de allmänna skogarna i södra och mellersta delarna av Sverige, hemställde
å sid. 405 i betänkandet, att föreskrifter måtte meddelas, bland annat, därom att
vissa grupper staten tillhöriga skogar, vilka medföljt egendomar, som upplåtits för
särskilda ändamål till exempelvis arméförvaltningen, vattenfallsstyrelsen, fångvårdsstyrelsen,
styrelserna för vissa statens sjukhus, sanatorier och hospital m. m., skulle
stå under skogsstatens förvaltning, därvid de särskilda ändamål, för vilka skogarna
upplåtits, ej finge trädas för nära.

I underdånigt utlåtande av den 25 april 1917 över berörda betänkande och
förslag hade domänstyrelsen å sid. 100 av det tryckta utlåtandet uttalat, att styrelsen
för egen del ansåge, att dylika skogar, där icke Kungl. Maj:t för vissa
fall kunde finna skäl medgiva undantag, borde ställas under skogsstatens vård och
förvaltning, enär härigenom skulle ernås en säkrare garanti för en mera enhetlig
och ändamålsenlig hushållning med dessa skogar. De skogar, som medföljt de för
statens uppfostringsanstalt å Bona inköpta Rösiöhemmannen, vore närmast att hänföra
till berörda grupper av staten tillhöriga skogar.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställde domänstyrelsen, att
en uppdelning av de ifrågavarande fastigheterna mellan domänfonden
och Bonaanstalten samt en fördelning av köpeskillingen måtte ske i
överensstämmelse med skogsstatstjänstemännens förslag.

På sätt framgår av den i ärendet förebragta utredningen hava
samtliga däri hörda skogsvårdsmyndigheter förenat sig om ett av vederbörande
jägmästare framlagt förslag, enligt vilket av ifrågavarande för
kronans räkning inköpta egendomar ett område om 91.82 hektar, bestående
huvudsakligen av skogsmark (63.81 hektar) och hagmark (14.56
hektar), skulle kvarbliva under skogsstaten, under det att återstoden
om 128.06 hektar, bestående av 36.8 1 hektar åker, 5.70 hektar äng,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 106 höft. (Nr 124.) 2

Överjägmästaren
i östra
distriktet

Domänstyrelsen
i
utlåtande
dm 5 februari
1919

Departe mentschefen.

10

Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

35. iv hektar skogsmark, 39,8 8 hektar hagmark och gärdesbackar samt
10.5 0 hektar impediment, skulle läggas under Bona styrelsens förvaltning.
I motsats härtill har Bonastyrelsen hemställt, att fastigheterna
måtte i deras helhet förenas med Bonastyrelsens jordområde.

Det huvudsakligaste skälet, som Bonastyrelsen anfört till stöd för
sin ståndpunkt, har varit det, att genom de ifrågavarande fastigheternas
läggande i deras helhet under Bonastyrelsens förvaltning Bonaanstalten
skulle erhålla ökad möjlighet att få tillfredsställt sitt synnerligen stora
behov av vedbränsle och husbehovsvirke. Härjämte torde till Bonastyrelsens
ställningstagande till förevarande spörsmål hava medverkat den
utsikt till ett bättre säkerställande av arbetstillgången för eleverna,
särskilt under vintern, som förvärvet åt Bona av all till egendomen
hörande skog skulle erbjuda.

Beträffande först anstaltens behov av skogsprodukter är att märka,
att, alldeles oavsett att detta behov, på sätt redan framhållits, givetvis
kommer att beträffande vedbränsle avsevärt nedgå efter inträdande av
mera normala förhållanden på bränslemarknaden, samma behov i allt
fåll, såsom de i ärendet hörda skogsmjmdigheterna också påpekat, torde
kunna på ett från statens synpunkt sett fullt lika fördelaktigt sätt tillfredsställas,
om i enlighet med nämnda myndigheters förslag större
delen av ifrågavarande skogsmark kvarbliver under domänstyrelsens
förvaltning. Intet skulle nämligen hindra, att anstalten finge från Karlsbv
revir till skäligt pris köpa det vedbränsle, som kunde finnas lämpligt
att avverka på nu ifrågavarande skogsområde.

Vad nu sagts om anstaltens behov av vedbränsle torde gälla även
dess behov av timmervirke, för den händelse att detta sistnämnda behov,
tvärtemot vad skogsvårdsmyndigheterna gjort gällande, ej skulle kunna
tillgodoses från anstaltens förutvarande skog och den del av Rösiöhemmannen,
som av dessa myndigheter föreslagits skola läggas under Bonaanstalten.

Vidkommande slutligen den fördel med avseende å ökad arbetstillgång
för eleverna, som ett hänförande av hela den nu ifrågavarande
skogsmarken till Bonaanstalten skulle innebära, torde denna fördel kunna
utvinnas även med den av skogsvårdsmyndigheterna föreslagna anordningen.
Det sjmes mig nämligen, som om — under teknisk ledningav
på platsen bosatt skogstjänsteman och under erforderlig bevakningav
vederbörande förmän — eleverna å anstalten skulle i erforderlig utsträckning
kunna under fullt betryggande former sysselsättas med skogsarbete
jämväl å den mark, som enligt skogsvårdsmyndigheternas förslag
ej skulle införlivas med anstalten.

11

Kungi. Maj:ts proposition Nr 124.

Under nu nämnda omständigheter och då vitsord torde böra tillerkännas
domänstyrelsens uttalande, att genom ifrågavarande skogsmarks läggande
under domänstyrelsens förvaltning erhålles större garanti för en mera
enhetlig och ändamålsenlig hushållning med den däri växande skogen,
ansluter jag mig i nu förevarande avseende till vad från skogsvårdsmannahåll
därutinnan föreslagits. Gränsen mellan den del av förevarande
egendomar, som skulle tillföras domänfonden, och den del, som skulle
läggas under Bonaanstaltens förvaltning, skulle alltså komma att dragas
på sätt framgår av en å förutnämnda av jägmästaren Welander upprättade
karta uppdragen röd bruten linje A—B—C—D.

Då, enligt vad jag förvissat mig om, den avvikelse från de lokala
myndigheternas värdering av de inköpta fastigheterna, som förutnämnda,
av statsrådet och chefen lör jordbruksdepartementet gjorda
uppskattning av samma fastigheters värde utvisat, icke haft sin grund
i något förhållande, som, åtminstone i avsevärd mån, inverkar på värdet
av den del av fastigheterna, vilken skulle komma att kvarbliva under
domänstyrelsens förvaltning, har jag ej heller något att erinra mot
skogsvårdsmyndigheternas förslag till köpeskillingens uppdelning mellan
domänfonden och Bonaanstalten. Till erhållande av ett jämnt belopp
synes det mig dock, som om värdet å den del av fastigheterna, som
skulle tillföras domänfonden, lämpligen skulle kunna sättas till 94,000
kronor i stället för föreslagna 94,333 kronor. Det belopp, som enligt
min mening bör av riksdagen äskas under andra huvudtiteln för domäniondens
gottgörande, belöper sig alltså till skillnaden mellan köpeskillingen
250,000 kronor och 94,000 kronor eller 156,000 kronor. Det erforderliga
anslaget torde böra begäras på 1919 års tilläggsstat.

I förutnämnda skrivelse den 20 december 1918 bär Bouastyrelsen
Hven väckt fråga om beviljande av medel för anskaffande av de till
brukande av Rösiöhemmanen erforderliga levande och döda inventarier
in. in. ävensom för iståndsättande av därstädes befintliga byggnader.
Härom yttrar Bonastyrelsen bland annat:

Bonaanstaltens övertagande av nu ifrågavarande hemman — med tillsamman
omkring 80 tunnland åkerjord — nödvändiggjorde anskaffning av levande och döda
inventarier utöver vad anstalten därav förut innehade. Då egendomen skulle övertagas
utan något som helst s. k. tillträdesfoder, måste dylikt ock anskaffas, vartill
komme gräsfrö för insådd i höstsäd, gödningsämnen samt utsädespotatis. Anstaltens
lantbruksinspektor hade sålunda beräknat kostnaden för av honom till inköp erforderliga
ansedda

Inventarier
m. m.

12

Departements chefen.

Kungl. Maj ds proposition Nr 124.

6 stycken hästar ............................ kronor 15,000

30 » kor ................................ » 39,000

foder och utsäde ............................ » 8,645

jordbruksmaskiner och redskap .... » 6,355

eller tillhopa kronor 69,000.

För möjliggörande av ökad produktion av livsmedel, erforderliga till kosthåll
åt det ständigt stegrade elevantalet, funne styrelsen, trots de höga anskaffningspris
i avseende å såväl levande som döda inventarier, med vilka man fortfarande torde
vara nödsakad räkna, ofrånkomligt att medel bereddes till nu föreslagna inköp.

I avseende å ekonomihusen syntes dessa kunna tillsvidare användas, sådana
de befunne sig, och erforderliga förbättringar verkställas med användande av anstaltens
arbetskrafter och inköp av materialier av egendomens avkastning, i den
mån denna bleve disponibel. Bostadshusen torde emellertid för att bereda utrymme
för förvaltningspersonal och jämväl för ett mindre, för jordbruksdriften erforderligt
antal elever böra omses och ominredas för en av arkitekten Dav. Lundegårdh, som
jämte styrelsen besiktigat ifrågavarande hus, uppskattad kostnad av 20,000 kronor.
Sist ifrågavarande belopp likasom även anslaget till inventarieanskaffning erfordrades
under år 1919, vadan desamma syntes böra uppföras å tilläggsstat för år 1919.

Med stöd av vad sålunda anförts, hemställde styrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att på tilläggsstat för år 1919 bevilja till
anskaffande av levande och döda inventarier med mera för Rösiöhemmanens
brukande 69,000 kronor och till reparationer och ominredning
av bostadshus därstädes 20,000 kronor.

En nödvändig konsekvens av Bonaanstaltens utvidgning med det
föreslagna jordområdet är givetvis den, att erforderliga levande och
döda inventarier m. in. anskaffas för områdets behöriga brukande. Med
hänsyn till nu gällande höga priser på ifrågavarande område torde dock
denna anskaffning böra tills vidare inskränkas till att omfatta allenast
det oundgängligen nödvändiga. Efter samråd med statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet tror jag mig hava funnit, att det förslag i
nu förevarande hänseende, som Bonastyrelsen framlagt och enligt vilket
inventarier m. m. skulle behöva förvärvas för ett sammanlagt belopp av
69,000 kronor, utan större olägenhet kan undergå sådan jämkning, att
inköpssumman nedbringas till 60,000 kronor enligt följande beräkning:

5 hästar å 2,500 kronor........................ kronor 12,500

25 kor å 1,300 » » 32,500

övriga inventarier, foder och utsäde ... » 15,000

Summa kronor 60,000.

13

Ku ny i. Maj:ts proposition Nr 124.

''Vad där,efter angår styrelsens hemställan om beviljande av 20,000
kronor för iståndsättande av visea byggnader å det -nyförvärvade området,
vill jag till en början erinra därom, att i Rösiöhem manens byggnader,
sålunda iståndsätta, beräknats kunna beredas bland annat bostäder
för 3 jordbruksförmän och 1 nattvakt samt plats för 10 å 12 elever.
Då under den nu rådande kända bristen på anstaltsutrymme av nu
ifrågavarande art ett dylikt tillskott till platsutrymmet vid Bonaanstalten
givetvis måste bliva i hög grad välkommet, är jag beredd tillstyrka,
att medel äskas för ändamålet i fråga. Med avseende å beloppet av
dessa medel har jag emellertid, efter samråd med den arkitekt, som
uppgjort hithörande kostnadsberäkningar, kommit till den uppfattningen,
att, om de ifrågavarande reparationsarbetena inskränkas till att omfatta
allenast det nödvändigaste, kostnaderna för desammas genomförande,
böra kunna begränsas till 14,000 kronor.

Till anskaffande av inventarier m. m. samt iståndsättande av byggnader
skulle alltså erfordras ett sammanlagt belopp av 74,000 kronor.

I propositionen rörande 1919 års tilläggsstat har Kungl. Ma:jt
föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till
bestridande av kostnaden för utökning av Bonaanstaltens j"rdområde,
anskaffande av inventarier m. m. å 1919 års tilläggsstat såsom reservationsanslag
beräkna ett belopp av 339,000 kronor. Av detta belopp
avsågos 250,000 kronor för gottgörande av domänfonden för övertagande
av Rösiöhemmanen i deras helhet och 89,000 kronor för anskaffande av
inventarier, byggnaders iståndsättande m. m.

Vid bifall till de av mig förordade förslagen skulle för domänfondens
gottgörande för Bonaanstaltens övertagande av förut beskrivna
del av de ifrågavarande fastigheterna erfordras allenast 156,000 kronor
samt för anskaffande av inventarier, byggnaders iståndsättande m. m.
endast 74,000 kronor. För samtliga nu ifrågavarande ändamål skulle
alltså behöva äskas allenast 230,000 kronor eller således ett belopp,
som med 109,000 kronor understiger vad i sådant avseende beräknats
vid avlåtandet av propositionen om 1919 års tilläggsstat.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
Bihang Ull riksdagens protokoll 1219. 1 saml. 106 käft. (Nr 124.)

Sammanfatt ning.

3

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

dels — med godkännande därav, att av de med anlitande av domänfondens
medel för Kungl. Maj:ts och kronans räkning inköpta fastigheterna
3L mantal Stora Rösiö och Vs mantal Lilla Rösiö i Västra Ny socken av
Östergötlands län den del om tillhopa 128.0 6 hektar, som är belägen väster
om en å en av Adolf Welander med ledning av äldre kartor av år 1802
och år 1849 upprättad karta över nämnda fastigheter med ett rött brutet
streck betecknad gränslinje A — B—C—D, lägges under styrelsens för
statens uppfostringsanstalt å Bona förvaltning — för domänfondens gottgörande
för vad sålunda skulle komma att frångå densamma å tilläggsstat
för år 1919 under andra huvudtiteln bevilja ett förslagsanslag,

högst ..........................................................,...............:.............. kronor 156,000,

dels ock för anskaffande av de till brukande av nämnda del av
ifrågavarande fastigheter erforderliga levande och döda inventarier m. m.
ävensom för iståndsättande av därstädes befintliga byggnader likaledes
å tilläggsstat för år 1919 under andra huvudtiteln bevilja ett reservationsanslag
å................................................................................. kronor 74,000.

Till denna av statsrådets övriga levamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition i ämnet av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.